Bet. 1994/95:BoU2

Bostadsutskottets betänkande

1994/95:BOU02

Plan- och byggfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1994/95

BoU2

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet drygt 20 motioner från

allmänna motionstiden 1994. I motionerna lämnas förslag som

bl.a. avser vissa planerings- och bygglovsfrågor liksom frågor

om egenskapskrav på byggnader. Samtliga motionsyrkanden avstyrks

av utskottet.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994

väckta motionerna

1993/94:Bo234 av Eva Zetterberg och Lars Werner (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatorisk

kvalitetsmärkning av bostäder.

1993/94:Bo250 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att anpassa regelsystemet för bostadens

utformning så att de boende i större utsträckning själva kan

påverka sitt boende,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skärpa reglerna för att bättre

förebygga byggfusk.

1993/94:Bo412 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om VDN-märkning av bostäder.

1993/94:Bo501 av Iréne Vestlund och Birgitta Johansson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att brandvarnare bör ingå i

byggnormen.

1993/94:Bo502 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett tillägg i svensk byggnorm

om installation av brandvarnare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information till hushållen om brandvarnare

i våra bostäder.

1993/94:Bo503 av Sinikka Bohlin och Karl Hagström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppföljning av kvalitetskraven på

bostäder.

1993/94:Bo506 av Gustaf von Essen (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en översyn av BBR med beaktande av vad som anförts

beträffande fjärrvärme, kraftvärme och torv.

1993/94:Bo507 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar öka den tillåtna storleken på s.k.

friggebodar till 19,99 kvadratmeter.

1993/94:Bo508 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn av reglerna för skydd av

allemansrättsligt tillgänglig mark m.m.

1993/94:Bo511 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att brandvarnare skall vara obligatorium i

alla privatbostäder.

1993/94:Bo512 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att den kommer med förslag om hur

den kommunala planprocessen skall stärkas.

1993/94:Bo513 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förbud mot användning av återluft.

1993/94:Bo516 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändringar i byggreglerna för att uppnå

kraven på bostadens funktion, säkerhet och kvalitet.

1993/94:Bo518 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en utvärdering av hur

kommunerna i sitt översiktsplanarbete lyckats med planering av

kust- och vattennyttjande.

1993/94:Bo521 av Lisbet Calner och Sverre Palm (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av brandvarnare.

1993/94:A454 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om underlättande av boendet på landsbygden.

1993/94:Jo690 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

8. att riksdagen begär att regeringen till riksdagen

redovisar resultatet av den första översiktsplaneomgången samt

de åtgärder för bättre miljö som föranleds härav,

9. att riksdagen begär att regeringen redovisar förslag till

ändringar av PBL resp. NRL med anledning av en skärpt

miljöhänsyn.

1993/94:Jo693 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att bygglov

blir obligatoriskt vid utbyte och installation av värmepannor

som har möjlighet att elda med fasta bränslen.

1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om översiktsplaner,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om småskalig vedeldning.

1993/94:N411 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om krav på alternativ uppvärmningsmöjlighet i

bostäder.

1993/94:N425 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om energiminimering vid byggande och boende,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av kommunala energirådgivare.

Utskottet

Inledning

Plan- och bygglagen (1987:10), PBL, naturresurslagen

(1987:12), NRL och lagen (1987:11) om exploateringssamverkan

trädde i kraft den 1 juli 1987. Lagstiftningen innebar en samlad

och genomgripande förändring inom plan- och byggområdet och i

fråga om hushållning med naturresurser. En fortlöpande

uppföljning och utvärdering av lagreformen inleddes kort efter

ikraftträdandet. Vissa lagjusteringar har genomförts bl.a. i

syfte att förenkla plan- och byggprocessen.

En mera genomgripande översyn av plan- och bygglagen inleddes

hösten 1992 genom att regeringen tillsatte en särskild utredare.

Vägledande för översynsarbetet skall enligt direktiven (dir.

1992:104) vara att lagstiftningen bör skapa förutsättningar för

teknisk utveckling, ökad miljöhänsyn och en effektiv konkurrens.

Det förutsattes därför att utredningens förslag skulle

tillgodose kraven på större miljöhänsyn, stärkt

medborgarinflytande, avreglering och förenklad lagstiftning.

I ett första delbetänkande (SOU 1993:94) Anpassad kontroll av

byggandet behandlades frågor om bygglov och byggnadsteknisk

kontroll inkl. samordningen med den till följd av EES-avtalet

införda byggproduktlagen. Betänkandet låg till grund för den

proposition med förslag till ändringar i plan- och bygglagen

(prop. 1993/94:178) som riksdagen antog våren 1994 (bet.

1993/94:BoU18). Riksdagens beslut avsåg bl.a. ett nytt system

för bygglovsprövningen samt tillsyns- och kontrollförfarandet i

samband med byggande. Det innebar dessutom att bestämmelserna om

tekniska egenskapskrav på byggnader fördes över från PBL till en

ny lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. Enligt

beslutet skulle de nya bestämmelserna träda i kraft den 1

januari 1995. Genom en nyligen avlämnad proposition (prop.

1994/95:106) har den nytillträdda regeringen föreslagit

riksdagen att tidpunkten för ikraftträdandet skall flyttas fram

till den 1 juli 1995.

I sitt andra delbetänkande (SOU 1994:36) Miljö och fysisk

planering har utredningen lämnat förslag som rör ökad

miljöhänsyn i fysisk planering och byggande, reglering i

detaljplaner och detaljplaneprocessen, medborgarinflytandet i

fysisk planering samt tillgängligheten i den fysiska miljön för

personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.

Betänkandet är efter remissbehandling föremål för beredning i

regeringskansliet.

Utredningens tredje betänkande (SOU 1994:134) Överprövning av

beslut i plan- och byggärenden har nyligen överlämnats till

regeringen. I betänkandet lämnas förslag som avser

instansordningen för överklagande, vissa med överklagandet

sammanhängande frågor samt den statliga kontrollen inom plan-

och byggområdet. Dessutom lämnas vissa förslag som rör

planavgift och bygglovsavgift.

I enlighet med de tilläggsdirektiv som regeringen utfärdade i

juni 1994 fortsätter Plan- och byggutredningen sitt arbete med

en översyn av lagstiftningen om plangenomförande. Detta arbete,

och därmed också utredningsarbetet i sin helhet, beräknas vara

avslutat hösten 1995.

Miljöhänsyn i planeringen m.m.

Genom PBL har slagits fast att kommunen har ansvaret för

planläggningen av användningen av mark och vatten. Statens

ansvar för den fysiska planeringen begränsas huvudsakligen till

bevakning av riksintressen, mellankommunala intressen samt

frågor om hälsa och säkerhet. Andra väsentliga nyheter i PBL var

att samhällsplaneringen avsågs att föras närmare medborgarna och

att deras inflytande över planeringsprocessen skulle förbättras.

Frågor som i olika avseenden anknyter till miljöns roll i

planeringen tas upp i fem motionsyrkanden.

Inte minst de ökade miljökraven och miljöhänsynen fordrar

enligt motion 1993/94:Bo512 (v) att kommunernas makt över

markanvändningen måste öka. Enligt förslaget bör regeringen

därför komma med förslag om hur den kommunala planprocessen

skall stärkas.

Boverkets analyser av kommunernas planarbete visar enligt

motion 1993/94:Bo518 (kds) yrkande 2 att planeringen av

vattennyttjandet i många fall inte är fullständig. Framför allt

anges detta gälla med avseende på att en kommuns påverkan på

kustzonen också sträcker sig ut i vattenområdet. Med hänvisning

härtill föreslås att en utvärdering skall göras av kommunernas

kustplanering och övrig vattenplanering -- detta för att få en

bild av om åtgärder erfordras för att förstärka den kommunala

planeringen på detta område.

Det förefaller enligt motion 1993/94:Jo690 (s) som om

miljöaspekterna är dåligt behandlade i de flesta kommunala

översiktsplanerna. Enligt motionärerna är detta

otillfredsställande. I motionens yrkande 8 hemställs därför att

regeringen till riksdagen skall redovisa resultatet av den

första omgången översiktsplaner och de åtgärder för en bättre

miljö som föranleds av redovisningen. Dessutom förordas i

yrkande 9 att regeringen skall lägga fram de förslag till

ändringar i PBL resp. NRL som erfordras för att en skärpt

miljöhänsyn i planarbetet skall kunna genomföras.

Även i den socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Jo694 (s)

yrkande 18 förs fram förslag om att miljökraven i PBL och NRL

skall skärpas.

Gemensamt för de nu behandlade motionerna är att de lyfter

fram plansystemets betydelse som instrument för miljöarbetet i

kommunerna. De ger också uttryck för uppfattningen att det skall

ställas krav på ökad miljöhänsyn i planeringen. Utskottet

delar denna uppfattning. Förutsättningarna för att skapa en

långsiktigt hållbar livsmiljö bestäms i hög grad av hur den

byggda miljön utvecklas och bevaras. Detta har också kommit till

uttryck i den ändring som våren 1993 (bet. 1992/93:JoU14, yttr.

1992/93:BoU7y) gjordes i plan- och bygglagens inledande

bestämmelse (1 kap. 1 §). Genom ändringen har det lagts fast att

planläggning skall främja en god och långsiktigt godtagbar

livsmiljö.

Förutom den ovan redovisade ändringen i PBL har ytterligare

åtgärder aktualiserats för att säkra att miljöaspekterna och

kraven på resurshushållning beaktas i den kommunala planeringen.

I direktiven för Plan- och byggutredningen pekas sålunda på att

det inom den fysiska planeringen och stadsbyggandet nu ställs

nya och ökade krav på miljöhänsyn, på aktsamhet med kulturvärden

och på resurshushållning. Utredningen har mot bakgrund härav i

delbetänkandet (SOU 1994:36) Miljö och fysisk planering lämnat

förslag som bl.a. rör ökad miljöhänsyn i fysisk planering och

byggande, reglering i detaljplanen och detaljplaneprocessen samt

medborgarinflytande i fysisk planering. Avsikten är att genom en

förstärkning av översiktsplaneringen få till stånd en ökad

miljöhänsyn i den förebyggande fysiska planeringen. Det innebär

att tydligare och utvidgade krav föreslås när det gäller

redovisningen i översiktsplanen av de allmänna intressena och

övriga miljöförhållanden av betydelse samt konsekvenserna av

större förändringar i mark- och vattenanvändningen.

Utredningsförslaget är efter remissbehandling under beredning i

regeringskansliet.

Vad gäller frågan om kustplanering och övrig vattenplanering

vill utskottet även hänvisa till de överväganden som redovisas i

betänkandet 1994/95:BoU4 om vattenrätt.

Som framgår av framställningen ovan är frågan om ökad

miljöhänsyn i planering och byggande föremål för överväganden i

regeringens kansli. Enligt utskottets mening bör resultatet av

dessa överväganden avvaktas. Förslagen i den socialdemokratiska

partimotionen 1993/94:Jo694 yrkande 18 samt i motionerna

1993/94:Bo512 (v), 1993/94:Bo518 (kds) yrkande 2 och

1993/94:Jo690 (s) yrkandena 8 och 9 bör därför inte nu föranleda

någon riksdagens åtgärd. Motionerna avstyrks.

Enligt motion 1993/94:Bo508 (s) är de möjligheter som i dag

finns att genom planläggning skydda allemansrättsligt

tillgänglig mark m.m. inte tillräckliga. Framför allt anges

detta gälla i situationer där det finns anspråk på mark för

friluftsliv m.m. som inte i första hand kommer från den egna

kommunen utan från angränsande kommuner. Det finns enligt

motionärernas mening därför anledning att överväga möjligheten

att i planeringsprocessen vidga kretsen av dem som får

aktualisera skydd för pågående markanvändning liksom av dem som

skall svara för uppkomna kostnader för intrång m.m.

Den kommunala planeringen är naturligtvis i första hand

inriktad på frågor och förhållanden som avser den egna kommunen.

Det innebär dock inte att en kommun i sin planläggning ensidigt

bör beakta förhållanden inom den egna kommungränsen. Bl.a.

följer av bestämmelserna i PBL (4 kap. 1 §) att det av

kommunernas översiktsplaner skall framgå hur kommunen avser att

tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen. Det innebär

bl.a. att mark- och vattenområden som är av riksintresse för

friluftslivet skall redovisas i planarbetet. I dessa fall är det

alltså överväganden på nationell nivå som konstituerar kommunens

skyldighet att beakta detta intresse i sin planering. Genom

bestämmelserna i 2 kap. 1 § har kommunen dessutom skyldighet att

ta hänsyn till förhållanden i angränsande kommuner. Det betyder

att olika lokala och regionala förhållanden, t.ex. tillgången på

mark för friluftslivets behov, också måste vägas in i

planeringen. I de fall två eller flera kommuner finner att en

ytterligare samordning av planeringsinsatserna är nödvändig

finns dessutom möjlighet att upprätta en för dem gemensam

regionplan. I regionplanen kan bl.a. anges grunddragen för

användningen av vatten- och markområden som är av betydelse för

regionen.

Som framgår av framställningen ovan har kommunerna redan i dag

skyldighet att i sitt planarbete beakta förhållanden utanför den

egna kommungränsen. Det tillkommer dessutom länsstyrelsen att

pröva kommunala planbeslut där det kan befaras att beslutet

innebär att riksintressen enligt NRL inte tillgodoses eller att

frågor om markanvändningen m.m. som angår flera kommuner inte

har samordnats på ett lämpligt sätt. Utskottet är mot bakgrund

härav inte nu berett att förorda ytterligare åtgärder för att

vidga det kommunala planeringsunderlaget m.m. i enlighet med

förslaget i motion 1993/94:Bo508 (s). Motionen avstyrks.

Vissa frågor om bygglov m.m.

Reglerna om bygglov finns i 8 kap. PBL. Enligt 1 § krävs

bygglov bl.a. för att uppföra en byggnad. Byggnader som får

uppföras utan bygglov är ekonomibyggnader för jordbruk,

skogsbruk eller därmed jämförlig näring inom område som inte

omfattas av detaljplan. Vissa särskilda bestämmelser finns för

en- eller tvåbostadshus och för vissa byggnader avsedda för

totalförsvaret. Kommunen kan vidare i detaljplan eller

områdesbestämmelser besluta om undantag från kravet på bygglov.

Riksdagens ovan redovisade beslut våren 1994 om ändringar i

plan- och bygglagen innefattar bl.a. ett nytt system för

bygglovsprövningen som innebär att prövningen inskränks till att

avse endast lokaliseringen samt den närmare placeringen och

utformningen av byggnaden m.m. Det innebär vidare att ett

särskilt system införs för kontrollen av de tekniska

egenskapskraven på byggnader. Genom beslutet ges dessutom

kommunerna möjlighet att under vissa förutsättningar genom

bestämmelser i detaljplan helt befria från kravet på bygglov.

Den i dag maximala storleken på en s.k. friggebod är enligt

motion 1993/94:Bo507 (m) otillräcklig för många lämpliga

användningar. Det anges bl.a. gälla förvaring av båtar,

trädgårdsmöbler, trädgårdsredskap m.m. Med hänvisning härtill

föreslås att den tillåtna storleken skall ökas till 19,99

kvadratmeter.

I fråga om en- och tvåbostadshus finns det i dag en generell

rätt att uppföra högst två komplementbyggnader -- s.k.

friggebodar -- om den sammanlagda byggnadsarean inte är större

än 10,0 kvadratmeter. Utskottet är inte nu berett förorda en

ökning av denna yta. Även om en ökning i enlighet med

motionsförslaget naturligtvis skulle innebära att

användningsområdet vidgas måste detta vägas mot den påverkan på

omgivningen m.m. som en större byggnad kan få. Den i dag

gällande maximala storleken för bygglovsbefriade

komplementbyggnader får enligt utskottets mening anses väl

anpassad. Samtidigt vill utskottet erinra om de möjligheter som

finns att i detaljplan eller områdesbestämmelsen undanta även

större komplementbyggnader från kravet på bygglov. Utanför

samlad bebyggelse finns dessutom möjlighet att utan bygglov

uppföra komplementbyggnader större än 10 kvadratmeter.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda motion

1993/94:Bo507 (m).

Det är enligt motion 1993/94:A454 (m) yrkande 1 angeläget att

underlätta boende på landet. Regler och bestämmelser bör därför

utformas så att de inte hindrar ett sådant boende. Enligt

förslaget skall den lagstadgade huvudregeln vara rätten att

bygga på landet. Endast starka skäl skall få hindra bebyggelse.

Utskottet delar vad som i motion 1993/94:A454 (m) anförts om

att regler och bestämmelser bör utformas så att de inte hindrar

ett boende på landet. Olika åtgärder har också vidtagits för att

underlätta ett sådant boende bl.a. avseende fastighetsbildningen

och plan- och bygglagstiftningen. Utskottet vill här bara peka

på de möjligheter som plan- och bygglagen ger att utan bygglov

göra om- och tillbyggnader utanför samlad bebyggelse. Det finns

sålunda redan i dag en betydande frihet för den som bor utanför

tätorterna att utforma sin bostad och sitt boende. Utskottet är

mot bakgrund härav inte berett att göra de långtgående

förändringar i bygglagstiftningen som förordas i den nu aktuella

motionen. Även vid byggande på landsbygden finns det i vissa

situationer ett behov av att kunna väga den enskildes intresse

av att genomföra en byggnadsåtgärd mot de allmänna intressen som

kan göra sig gällande. Denna avvägning bör liksom hittills ske

genom planläggning eller vid bygglovsprövningen. Motion

1993/94:A454 (m) yrkande 1 avstyrks sålunda.

Som en del i ett åtgärdsprogram för miljön i Västsverige

föreslås i motion 1993/94:Jo693 (s) yrkande 11 att bygglov skall

vara obligatoriskt vid utbyte eller installation av värmepannor

som kan eldas med fasta bränslen.

Miljöutsläppen till följd av uppvärmning har enligt den

socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Jo694 sänkts kraftigt i

takt med utbyggnaden av fjärrvärme och höjda miljökrav på större

energianläggningar. Enligt motionärernas mening är det nu även

dags att ställa miljökrav på mindre energianläggningar som

vedeldade villapannor och braskaminer -- en uppgift som kräver

kommunernas aktiva medverkan. Med hänvisning härtill föreslås i

motionens yrkande 27 att byggnadstillstånd skall krävas för

installation av braskaminer och vedpannor -- detta för att ge

kommunerna möjlighet att ställa relevanta miljökrav på

vedeldning. Dessutom föreslås att en informationskampanj om

vedeldningens hälsorisker m.m. skall genomföras.

Användningen av förnyelsebara energikällor utgör en del i

strävanden mot ett samhälle med en förbättrad resurshushållning

och ett ökat kretsloppstänkande. Användningen av ved för

uppvärmning kan i många fall ingå som en del i dessa strävanden.

I de fall ved används för uppvärmning måste det ske i sådana

former och med användande av sådan teknik att utsläppen

begränsas till ett minimum. I dag finns också tillgång till

teknik som gör detta möjligt. Det får enligt utskottets mening

också förutsättas att denna teknik används när det är aktuellt

att installera bl.a. vedeldade värmeanläggningar. Ett sätt

att garantera att så blir fallet skulle naturligtvis kunna vara

att utöka bygglovsplikten för denna typ av anläggningar.

Utskottet är dock inte berett att nu förorda en sådan ändring.

Det får enligt utskottets mening förutsättas att dessa frågor

beaktas i de fortsatta överväganden avseende plan- och bygglagen

som bl.a. föranleds av förslagen från Plan- och byggutredningen.

Motionerna 1993/94:Jo693 (s) yrkande 11 och 1993/94:Jo694 (s)

yrkande 27 bör därför inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motionerna avstyrks.

Egenskapskrav på byggnader

Byggreglernas allmänna utformning m.m.

De grundläggande kraven på byggnader kommer i dag till uttryck

i 3 kap. PBL. Med stöd av PBL (16 kap. 1 §) har regeringen

utfärdat plan- och byggförordningen (1987:343) -- PBF -- enligt

vilken Boverket bemyndigas att meddela föreskrifter till vissa

delar av PBL. De första tillämpningsföreskrifterna till PBL --

nybyggnadsreglerna -- beslutades av Boverket hösten 1988 och de

kunde sedan tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1989. Fullt ut

trädde de dock i kraft först den 1 januari 1991. Dessförinnan

hade äldre bestämmelser övergångsvis kunnat tillämpas.

Nybyggnadsreglerna gäller uppförande av nya byggnader som kräver

bygglov. I fråga om byggnader som får uppföras utan bygglov

skall reglerna tillämpas i skälig utsträckning.

En första översyn av nybyggnadsreglerna genomfördes redan

under år 1989. Denna följdes sedan år 1991 av ytterligare en

mindre översyn. I anslutning till båda dessa översyner har två

mindre kompletteringar till nybyggnadsreglerna givits ut.

Under första kvartalet 1992 påbörjades sedan en total översyn

av byggreglerna. Målet för översynsarbetet var bl.a.

EG-harmonisering,

allmän förenkling och funktionsnormering samt

sakliga ändringar av vissa avsnitt.

Som ett första resultat av översynsarbetet utfärdade Boverket

våren 1993 nya förenklade regler beträffande byggnaders

utformning, främst avseende bostäder. Dessa regler har sedermera

inarbetats i Boverkets byggregler (BBR) som trädde i kraft den 1

januari 1994 samtidigt med Boverkets konstruktionsregler (BKR).

De nya reglerna, som baseras på de ovan angivna principerna,

ersätter de tidigare nybyggnadsreglerna. Dessa kan dock

övergångsvis tillämpas också under 1995.

Frågan om byggreglernas principiella utformning tas upp i tre

motioner.

Med den utformning som byggreglerna i dag har finns det enligt

motion 1993/94:Bo516 (s) en uppenbar risk för att framtida

bostäder får en klart sämre utformning och standard än vad som

hittills varit ambitionen. De hittills genomförda förändringarna

innebär enligt motionärernas mening att man konsekvent har

hävdat byggproducenternas och fastighetsägarnas intressen på de

boendes bekostnad. Utgångspunkten för erforderliga förändringar

och förenklingar måste i stället vara kravet på god funktion,

dvs. krav som är till stöd för de boende. Med hänvisning härtill

förordas att byggreglerna skall ändras så att kraven på

bostadens funktion, säkerhet och kvalitet uppnås.

Den hittills förda bostadspolitiken har enligt motion

1993/94:Bo503 (s) syftat till att alla skall ha möjlighet att bo

med en tillräcklig utrymmesstandard i väl fungerande bostäder i

en god miljö. Det är enligt motionärernas mening därför viktigt

att ställa krav på bostädernas kvalitet -- krav som är särskilt

viktiga för att garantera hushåll med knappa resurser ett bra

boende. Enligt motionärerna är risken uppenbar att de

förenklingar som nu genomförts i byggreglerna leder till att

sämre utrustade bostäder byggs i framtiden. Det är enligt

motionärernas mening därför viktigt att de nya, avreglerade

föreskrifterna följs upp och att det görs en avstämning av hur

marknaden lyckats klara utformningen av våra nytillkomna

bostäder.

I en fritt fungerande marknad skall enligt motion

1993/94:Bo250 (nyd) kunden naturligtvis bestämma både var och

hur han vill bo. Enligt motionärerna bör regelsystemet för

bostadens utformning därför anpassas så att de boende i större

utsträckning själva kan påverka sitt boende -- yrkande 7.

Däremot anges det tilltagande byggfusket motivera en skärpning

av reglerna för att bättre förebygga byggfusk -- yrkande 8.

Det är naturligtvis av största vikt att byggreglerna ges

en så enkel utformning som möjligt. Samtidigt får de givetvis

inte utformas så att de grundläggande kraven på våra bostäder

som de kommer till uttryck i den bakomliggande lagstiftningen

åsidosätts. Oavsett byggreglernas utformning måste det med andra

ord vara möjligt att fullt ut hävda kraven på bl.a. utformning,

utrustning och tillgänglighet. Inte minst är det sett i ett

längre perspektiv viktigt att byggreglerna leder till att

kvaliteten i våra bostäder utvecklas och bibehålls på en hög

nivå. Däremot bör reglerna ge stort utrymme för planerare och

arkitekter att utveckla fantasi och kreativitet i arbetet med

framtidens bostäder.

Sedan plan- och bygglagens tillkomst har de till lagen

kopplade byggreglerna genomgått betydande förenklingar i den

bemärkelsen att de tidigare detaljkraven har ersatts av

funktionskrav. Dagens byggregler ställer sålunda krav på hur en

byggnad skall fungera, men inte hur detta skall åstadkommas. En

följd av detta är att den som bygger ett hus ges en större

frihet att utforma huset så länge det fyller de funktioner som

krävs. Med detta följer också ett ökat ansvar för kvaliteten i

de lösningar m.m. som väljs. En förutsättning för att de nya

byggreglerna skall ge bostäder av hög kvalitet och med god

beständighet är därför att den som bygger kan och vill ta detta

ansvar.

Det har från olika håll uttryckts tveksamhet huruvida de i dag

gällande byggreglerna kommer att ge bostäder som svarar mot

berättigade krav på bostadens utformning m.m. Denna oro måste

enligt utskottets mening tas på största allvar. Det är därför

viktigt att effekterna av de nya byggreglerna med avseende på

bostädernas kvalitet m.m. följs upp och utvärderas med stor

noggrannhet. Till detta arbete måste också kopplas en beredskap

att vidta de ändringar m.m. i reglerna som kan visa sig

erforderliga. Boverket har också i sin senaste

anslagsframställning redovisat en plan för en sådan utvärdering.

Frågan har därmed redan aktualiserats hos regeringen. Det får

mot bakgrund härav förutsättas att åtgärder med den inriktning

som förordats i motionerna 1993/94:Bo503 (s) samt 1993/94:Bo516

(s) kommer att vidtas utan någon riksdagens särskilda begäran

härom. Utskottet är med hänvisning härtill inte nu berett att

ställa sig bakom förslagen i de aktuella motionerna, varför de

avstyrks. Något tillkännagivande enligt förslagen i motion

1993/94:Bo250 (nyd) yrkandena 7 och 8 är inte erforderligt. Även

denna motion avstyrks av utskottet.

Kvalitetsdeklaration av bostäder

De boende eller bostadssökande har enligt motion 1993/94:Bo234

(v) ofta svårt att bedöma en lägenhets kvalitet. Bostäder borde

därför kvalitetsmärkas med ett system som är begripligt och

tillåter jämförelse mellan olika bostäder. En sådan

kvalitetsmärkning skulle enligt motionärernas mening på sikt

bidra till att vi får sundare och miljövänligare bostäder.

I motion 1993/94:Bo412 (s) anförs att många av de regler och

föreskrifter som tidigare styrt bostadens utformning nu har

försvunnit. Förändringarna har enligt motionärerna inte gjort

det enklare för den som står i begrepp att välja bostad. Frågan

vad man får för sin boendekostnad har därmed blivit svårare att

besvara. Ett sätt att komma till rätta med detta är enligt

motionärernas mening att VDN-märka bostaden. I en sådan märkning

skulle bl.a. ingå bostadens utrustning, förvaringsmöjligheter,

inomhusklimat, standard, renoveringsbehov och belägenhet.

Som redovisats ovan har de regler som styr byggandet i ökad

utsträckning kommit att uttryckas som funktionskrav. Det innebär

att reglerna ställer vissa krav på hur en byggnad skall fungera,

men inte på vilket sätt detta skall åstadkommas. Vilka tekniska

lösningar som skall användas för att uppfylla kraven föreskrivs

sålunda inte. Byggreglerna lämnar därmed utrymme för

betydande variationer i storlek och kvalitet mellan bostäder som

vid första anblicken kan förefalla fylla samma behov. En bostad

som svarar mot beskrivningen tre rum och kök kan i framtiden

därför komma att uppvisa betydande olikheter i funktion och

användbarhet. I en sådan situation blir det naturligtvis svårare

för den som söker en bostad att göra jämförelser mellan de olika

bostäder som kan finnas tillgängliga. På samma sätt ökar

svårigheterna för den som vill hyra ut eller sälja en bostad att

beskriva den aktuella bostaden på ett rättvisande sätt. Det kan

enligt utskottets mening därför finnas anledning att vidta

åtgärder som underlättar både för bostadskonsumenter och

bostadsproducenter att göra sådana jämförelser.

Som framhålls i de nu aktuella motionerna kan

varudeklaration av bostäder vara en åtgärd som underlättar

jämförelser mellan olika bostäder och därigenom bidrar till att

skapa bättre bostäder och bostadsmiljöer. Samtidigt kan

utskottet konstatera att vissa av de egenskaper m.m. som bör

ingå i en sådan deklaration är svåra att mäta och objektivt

beskriva. En förutsättning för att bostäder skall kunna

kvalitetsdeklareras är därför att enkla och enhetliga metoder

m.m. utvecklas för att mäta de egenskaper som är viktiga för en

bostads funktion och användbarhet. Inte minst

bostadsproducenterna men även bostadskonsumenterna har

naturligtvis ett intresse av att ett utvecklingsarbete med denna

inriktning kommer till stånd. Starka skäl talar enligt

utskottets mening därför för att ett system för

kvalitetsdeklaration av bostäder bör utvecklas. I den mån detta

inte kan åstadkommas genom insatser från berörda intressenter

får det enligt utskottet förutsättas att regeringen tar de

initiativ som erfordras för att ett utvecklingsarbete skall

komma till stånd. Utskottet är med hänvisning härtill inte nu

berett att ställa sig bakom förslagen i motionerna 1993/94:Bo234

(v) samt 1993/94:Bo412 (s). Motionerna avstyrks med hänvisning

till det nu anförda.

Krav på energihushållning m.m.

Fjärrvärme är enligt motion 1993/94:Bo506 (m) en effektiv och

miljöanpassad metod för uppvärmning som dessutom kan ge underlag

för att producera elkraft. Det borde enligt motionen därför vara

naturligt att byggnader som värms upp med fjärrvärme skall anses

uppfylla rimliga krav på effektiv uppvärmning. Enligt förslaget

bör de därför undantas från kravet på installation av

anordningar för att begränsa energiförlusterna. Dessutom

förordas att undantaget skall omfatta uppvärmning med kraftvärme

och med torv.

Vad som saknas i de regler som i dag styr byggandet är enligt

motion 1993/94:N425 (v) en helhetssyn och ett ekologiskt

tänkande som minimerar energiåtgången i alla led från

byggmaterialtillverkning och byggande till användning och drift.

Åtgärder bör därför vidtas för att bl.a. åstadkomma ett

systemtänkande där man t.ex. nyttiggör och återanvänder

solvärme. Det bör enligt motionens yrkande 4 ankomma på

regeringen att ta fram förslag till sådan energiminimering m.m.

I anslutning härtill förs i yrkande 6 dessutom fram krav på en

obligatorisk, kommunal energirådgivning som stöds både av stat

och kommun. Av effektivitetsskäl bör rådgivningsverksamheten

enligt förslaget vara fristående i förhållande till

energiproducenter och säljare.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det bör vara en

strävan att åstadkomma en förbättrad energihushållning. Det

finns sålunda även enligt bostadsutskottets mening skäl att både

effektivisera och minska energiförbrukningen. Betydande insatser

har också gjorts från samhällets sida för att åstadkomma en

sådan utveckling. En fråga som är av stor betydelse för

energiförbrukningen och energieffektiviteten i bebyggelsen är

naturligtvis utformningen av byggregler m.m. De av Boverket

utfärdade byggreglerna som gäller sedan den 1 juli 1994 innebär

i förhållande till tidigare gällande regler skärpta krav på

energihushållning i alla bostadshus. Boverkets regler innebär

dessutom att kraven på värmeåtervinning i byggnader liksom

kraven på effektiv elanvändning samt energihushållning i

fjärrvärmeområden har givits en ny utformning jämfört med

tidigare.

Syftet med de nu gällande byggreglerna är bl.a. att minska

energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten i våra

byggnader. Genom att de nya reglerna endast har varit i kraft

under en kort tid är erfarenheterna av dem mycket begränsade.

Det är enligt utskottets mening därför för tidigt att nu dra

slutsatser om de nya reglernas effekt på energihushållningen

m.m. I takt med att erfarenheter vinns av de nya byggreglerna i

detta avseende får det förutsättas att de ändringar vidtas som

kan erfordras för att den eftersträvade effekten på

energianvändning och energihushållning skall uppnås. Utskottet

är med hänvisning härtill inte nu berett att ställa sig bakom de

ändringar i byggreglerna som förordas i motionerna 1993/94:Bo506

(m) samt 1993/94:N425 (v) yrkande 4. Motionerna avstyrks.

Frågan om energirådgivning som en obligatorisk uppgift för

byggnadsnämnderna har tidigare behandlats av utskottet vid flera

tillfällen (senast i bet. 1992/93:BoU18). Utskottet har härvid

anfört att ett obligatorium inte är den lämpligaste lösningen.

Det bör ankomma på varje kommun att med utgångspunkt bl.a. i de

lokala behoven och förutsättningarna avgöra hur och i vilken

utsträckning energirådgivning skall tillhandahållas. Utskottets

ställningstagande i denna del står fast. Motion 1993/94:N425 (v)

yrkande 6 avstyrks.

Krav på byggnader i övrigt

I motionerna 1993/94:Bo501 (s), 1993/94:Bo502 (s) yrkande 1,

1993/94:Bo511 (kds) samt 1993/94:Bo521 (s) förordas att det i

byggreglerna skall ställas krav på obligatorisk installation

av brandvarnare. Gemensamt för motionärerna är att de framhåller

värdet av en väl fungerande brandvarnare både när det gäller att

rädda liv och att minska de materiella skadorna.

I avvaktan på att tvingande bestämmelser om installation av

brandvarnare träder i kraft föreslås dessutom i motion

1993/94:Bo502 (s) yrkande 2 en informationskampanj om

möjligheten att med brandvarnare förebygga och begränsa bränder.

Det ligger också enligt utskottets mening ett stort värde i

att brandvarnare installeras i våra bostäder och att dessa

brandvarnare sedan underhålls. Som anförs i motionerna kan en

väl fungerande brandvarnare medverka både till att spara liv och

till att begränsa materiella skador. Det finns sålunda sett både

ur den enskildes och ur samhällets synpunkt starka skäl som

talar för att våra bostäder bör förses med effektiva

brandvarnare. Frågan om installation av brandvarnare har utretts

av Boverket, som våren 1992 lämnat ett förslag i frågan till

regeringen. Några bestämmelser om installation av brandvarnare i

bostäder har dock inte utfärdats. Däremot har regeringen i

september 1994 uppdragit åt Boverket att undersöka om den ökade

brandsäkerhet som ett obligatoriskt krav på brandvarnare skulle

medföra kan uppnås genom en ökad förekomst av frivilligt

installerade brandvarnare. I uppdraget ingår bl.a. att undersöka

möjligheterna att genom överenskommelser med

fastighetsägarorganisationerna och genom andra frivilliga

åtgärder åstadkomma en ökning av andelen bostäder med

brandvarnare.

Bakom regeringens uppdrag till Boverket ligger bl.a. uppgifter

om att det totala innehavet av brandvarnare för hushållen totalt

sett har ökat. Enligt Svenska brandförsvarsföreningens statistik

har i dag mer än tre hushåll av fyra brandvarnare. Detta är

naturligtvis glädjande. Samtidigt finns det enligt utskottets

mening anledning att på olika sätt påskynda utvecklingen så att

de hushåll som i dag saknar brandvarnare får en sådan

installerad. Det bör därför ankomma på regeringen att skyndsamt

vidta de ytterligare åtgärder som kan erfordras för att målet om

att i princip alla bostäder skall förses med fungerande

brandvarnare skall uppnås. Det får enligt utskottets mening

förutsättas att regeringen noga följer frågan utan någon

riksdagens begäran härom. Motionerna 1993/94:Bo501 (s),

1993/94:Bo502 (s), 1993/94:Bo511 (kds) samt 1993/94:Bo521 (s)

avstyrks med hänvisning härtill.

I samband med arbetet med utformningen av de byggregler som

trädde i kraft den 1 januari 1994 var frågan om användningen av

återluft den enligt motion 1993/94:Bo513 (fp) mest diskuterade

frågan. Reglerna innebär att återluft bl.a. inte tillåts i

utrymmen för sömn och vila. Enligt motionen är detta dock inte

tillräckligt varför ett totalt förbud mot användning av återluft

bör införas.

En bostads luftkvalitet är av avgörande betydelse för om

bostaden skall svara mot kraven på en god inomhusmiljö.

Bostadsutskottet har också vid flera tillfällen gett uttryck för

denna uppfattning. I sammanhanget kan erinras om att den

kontroll av bostädernas ventilation som är obligatorisk sedan

några år tillbaka har tillkommit på initiativ från utskottet.

Även enligt utskottets mening bör således byggreglerna utformas

så att de ger garantier för en god luftkvalitet. Utskottet har

inte underlag för annan bedömning än att dagens byggregler

svarar mot berättigade krav på att våra bostäder tillförs luft

av god kvalitet. Sålunda har användningen av återluft

försetts med betydande restriktioner. Det innebär att återföring

av luft från kök och hygienrum inte får ske. Dessutom är det

förbjudet att återföra luft till sovrum. Utskottet är inte

berett att förorda ett totalt förbud mot användning av återluft

i enlighet med förslaget i motion 1993/94:Bo513 (fp). Det får

förutsättas att frågan följs med uppmärksamhet bl.a. av

regeringen och ansvariga myndigheter och att ytterligare

restriktioner eller ett förbud införs om så visar sig

erforderligt.

För att minska sårbarheten vid elavbrott föreslås i motion

1993/94:N411 (c) yrkande 3 att det i byggreglerna skall ställas

krav på alternativ uppvärmningsmöjlighet i bostäder. Enligt

förslaget bör det uppdras åt Boverket att närmare utreda hur en

alternativ uppvärmningsmöjlighet som också inrymmer möjlighet

till matlagning bör göras obligatorisk i bostadsbeståndet.

Det ligger naturligtvis ett stort värde i att byggnader kan

förses med värme vid elavbrott. I många byggnader finns också

redan i dag sådana möjligheter. Det kan t.ex. gälla hus med

öppen spis eller kamin. Det finns dessutom på marknaden olika

typer av värmekällor som är avsedda att användas vid bl.a.

elavbrott. Möjligheterna att förse bostaden med en alternativ

uppvärmning när den ordinarie värmekällan av någon anledning

slagits ut får alltså anses goda. Utskottet är med hänvisning

härtill och till den restriktivitet som enligt utskottets mening

bör iakttas vid införandet av nya byggregler inte berett att

tillstyrka motionsförslaget. Motion 1993/94:N411 (c) yrkande 3

avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ökad miljöhänsyn i planeringen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo512, 1993/94:Bo518

yrkande 2, 1993/94:Jo690 yrkandena 8 och 9 och 1993/94:Jo694

yrkande 18,

2. beträffande mark för friluftslivets behov

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo508,

3. beträffande storleken för bygglovsbefriade

komplementbyggnader

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo507,

4. beträffande byggande på landsbygden

att riksdagen avslår motion 1993/94:A454 yrkande 1,

5. beträffande vedeldade värmeanläggningar

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo693 yrkande 11 och

1993/94:Jo694 yrkande 27,

6. beträffande byggreglerna

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo250 yrkandena 7 och

8, 1993/94:Bo503 samt 1993/94:Bo516,

7. beträffande varudeklaration av bostäder

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo234 och

1993/94:Bo412,

8. beträffande krav på energihushållning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo506 och

1993/94:N425 yrkande 4,

res. 1 (v, mp)

9. beträffande energirådgivning

att riksdagen avslår motion 1993/94:N425 yrkande 6,

res. 2 (v, mp)

10. beträffande brandvarnare

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo501, 1993/94:Bo502,

1993/94:Bo511 och 1993/94:Bo521,

11. beträffande återluft

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo513,

res. 3 (fp)

12. beträffande alternativ uppvärmning

att riksdagen avslår motion 1993/94:N411 yrkande 3.

res. 4 (c)

Stockholm den 17 november 1994

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson

(s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s),

Marianne Carlström (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lars Stjernkvist

(s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe

Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager

(mp), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström (m).

Reservationer

1. Krav på energihushållning (mom. 8)

Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet delar" och på s. 13 slutar med "Motionerna

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som ett led i en övergång till ett samhälle som är långsiktigt

bärkraftigt, dvs. ekologiskt anpassat, måste energisektorn

ställas om. Det innebär bl.a. ett ökat energisparande och en

förbättrad energieffektivitet inom alla samhällssektorer. Inte

minst gäller detta bygg- och bostadssektorn. Även om vi i dag

ställer höga krav på nytillkommande byggnader när det gäller

energihushålling m.m. är detta inte tillräckligt. Som framhålls

i motion N425 (v) måste inriktningen vidgas till att omfatta en

helhetssyn och ett ekologiskt tänkande i alla led från

byggmaterialtillverkning och byggande till användning och drift.

Endast genom att på detta sätt se till en byggnads totala

energiförbrukning från byggskedet och över byggnadens hela

brukstid blir det möjligt att få till stånd ett långsiktigt

godtagbart byggande och boende.

Det finns i dag en kunskap om hur ett i alla led ekologiskt

anpassat byggande och boende bör vara utformat. Denna kunskap

bör tas till vara och leda till ett systemtänkande där man t.ex.

återanvänder solvärme i många former. Det bör ankomma på

regeringen att lägga fram förslag som leder till en

energiminimering i byggandets alla led. Förändringar krävs såväl

i utformningen av byggreglerna som i den styrning som kan ske

genom skattelagstiftning m.m.

Vad utskottet nu med anledning av motion 1993/94:N425 (v)

yrkande 4 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. I den mån motion 1993/94:Bo506 (m) inte kan anses

tillgodosedd genom det anförda avstyrks den av utskottet.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

8. beträffande krav på energihushållning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N425 yrkande 4

och med avslag på motion 1993/94:Bo506 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Energirådgivning (mom. 9)

Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Frågan om" och slutar med "6 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Genom det stöd som fram till år 1986 kunde utgå till kommunal

energirådgivning byggdes en verksamhet och kompetens upp i

kommunerna som har varit av stort värde bl.a. när det gäller att

få till stånd en förbättrad energihushållning. Verksamheten och

därmed också kompetensen har dock successivt trappats av. Detta

är en olycklig utveckling inte minst mot bakgrund av att

tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen rycker allt närmare. Med

hänvisning härtill och till de goda erfarenheterna av

verksamheten med kommunala energirådgivare bör åtgärder vidtas

för att återinföra energirådgivning i landets samtliga kommuner.

I enlighet med förslaget i den nu behandlade motionen (v) bör

det införas en obligatorisk, kommunal energirådgivning som även

erhåller stöd från staten. Formerna för denna energirådgivning

bör kunna anpassas efter behoven och förutsättningarna i resp.

kommun.

Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag med den nu

förordade inriktningen. Vad utskottet ovan med anledning av

motion 1993/94:N425 (v) yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande energirådgivning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N425 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Återluft (mom. 11)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "En bostads" och slutar med "sig erforderligt" bort

ha följande lydelse:

Den moderna människan tillbringar den största delen av sin

tid, ca 85 %, inomhus. Det betyder att inomhusmiljön har fått en

allt större betydelse för vår hälsa och vårt välbefinnande. Det

är därför viktigt att vi skapar förutsättningar för en god

inomhusmiljö i våra bostäder liksom i andra byggnader där vi

vistas. Hur vi ordnar lufttillförseln och ventilationen av våra

hus spelar i detta sammanhang en stor roll. Under senare år har

också införts bestämmelser bl.a. om ventilationskontroll för att

säkra en god ventilation under en byggnads hela livslängd. De

byggregler som trädde i kraft den 1 januari 1994 innebär också

en förbättring i det avseendet att användningen av återluft i

bostäder och barnstugor har försetts med restriktioner. Enligt

utskottets mening är detta dock inte tillräckligt. Som framhålls

i motion 1993/94:Bo513 (fp) bör ett totalt förbud mot

användningen av återluft införas.

Det förbud som i dag gäller mot användning av återluft bl.a. i

arbetslokaler och djurstallar bör sålunda utsträckas till att

omfatta också bostäder och barnstugor. Det är naturligtvis inte

rimligt att vi i våra hem skall ha en sämre luftkvalitet än på

våra arbeten. Detsamma gäller luftkvaliteten i våra barnstugor.

Med tanke på barnens sämre immunförsvar och den särskilda hänsyn

som vi i övrigt måste ta till dem får det anses vara en

självklarhet att de skall garanteras en så god inomhusmiljö som

möjligt. Ett förbud mot användning av återluft i barnstugor är

därför extra viktigt. I dag har vi den närmast absurda

situationen att djurens barn ges en sådan garanti, medan våra

egna barn saknar den.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

11. beträffande återluft

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo513 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Alternativ uppvärmning (mom. 12)

Ingrid Skeppstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Det ligger" och slutar med "3 avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Inte minst de senaste årens erfarenheter har visat hur sårbar

eldistributionen är. Under vintern 1993--94 orsakade bl.a.

snöfall och kraftig vind omfattande och ibland långvariga

elavbrott i många delar av landet. Det finns många exempel från

alla landsändar där ett betydande antal hushåll stod utan

elförsörjning i flera dygn med alla problem detta orsakar.

Sammantaget visar detta enligt utskottets mening att vi i dagens

samhälle har byggt in en oacceptabel sårbarhet. Åtgärder måste

därför vidtas på en rad områden för att motverka eller helt

eliminera sårbarheten.

Även när ett elavbrott inträffat finns det, som framhålls i

motion 1993/94:N411 (c), goda möjligheter att lindra effekterna.

Trots att utvecklingen i dag har nått mycket långt när det

gäller att konstruera goda bostäder och utveckla boendet saknas

det i de flesta bostäder en alternativ värmeförsörjning som kan

sättas in vid t.ex. ett elavbrott. Enligt utskottets mening bör

därför bostäder i framför allt särskilt utsatta områden förses

med en extra uppvärmningsanordning -- t.ex. vedspis med

kokmöjligheter. I enlighet med förslaget i motion 1993/94:N411

(c) yrkande 3 bör det därför närmare utredas på vilket sätt en

alternativ uppvärmningsmöjlighet av denna typ bör göras

obligatorisk i bostadsbeståndet. Utskottets ställningstagande i

denna del bör ges regeringen till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande alternativ uppvärmning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N411 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,