Bet. 1994/95:BoU20

Bostadsutskottets betänkande

1994/95:BOU20

Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostadslån

m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

1994/95

BoU20

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Förslaget innebär

att merparten av de bostadslån som finansierats över

statsbudgeten kommer att omfattas av regler som medför att

räntesättningen marknadsanpassas. Vidare innebär förslaget att

samtliga statliga bostadslån överlåts till ett särskilt bolag

samt att Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB,

omstruktureras.

Den med anledning av propositionen väckta m-motionen om

uppskov med riksdagsbeslutet och remissbehandling av

regeringsförslaget avstyrks liksom en under allmänna

motionstiden väckt motion (m) om bemyndigande för regeringen att

sälja SBAB.

Reservationer (m) har avgivits till förmån för motionerna.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1994/95:219 föreslagit riksdagen

att

1. anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga

bostadslån m.m.,

2. anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1993:336) om rätt för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag,

SBAB, att besluta i frågor om förvaltning av statligt reglerade

lån för bostadsändamål, m.m.,

3. anta regeringens förslag till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100),

4. bemyndiga regeringen att utifrån angivna riktlinjer

överlåta samtliga statligt finansierade bostadslån till ett

särskilt statligt ägt bolag,

5. bemyndiga regeringen att besluta om lån och statlig garanti

till det särskilda bolaget för att garantera finansiering och

kapitalbas (avsnitt 7.3),

6. godkänna riktlinjerna för en omstrukturering av Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, (avsnitt 7.3),

7. medge att sjunde huvudtitelns förslagsanslag Åtgärder för

att stärka det finansiella systemet belastas med dels eventuella

infrianden av det utställda garantiåtagandet för det särskilda

kreditmarknadsbolaget, dels de statliga utgifter som är

hänförliga till rekonstruktionen av SBAB m.m. (avsnitt 7.3).

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels den under allmänna motionstiden 1995 väckta motionen

1994/95:N298 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att sälja SBAB,

dels den med anledning av propositionen väckta motionen

1994/95:Bo10 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär ett reviderat förslag i vilket

beaktas vad i motionen anförts om åtskillnad mellan SBAB och det

i propositionen föreslagna bolaget samt garanti för att inga

låntagare negativt drabbas av de av regeringen föreslagna

principerna för räntesättning av statliga bostadslån m.m.

Skrivelser m.m.

Svenska Bankföreningen och Sveriges Fastighetsägareförbund har

i skilda skrivelser lämnat synpunkter på förslagen i

propositionen.

Företrädare för SBAB har inför utskottet muntligen lämnat

synpunkter i ärendet.

Räntesättning och finansiering av statliga bostadslån --

gällande ordning, tidigare riksdagsbehandling samt

sammanfattning av förslag i proposition 1994/95:219

Räntebestämning för statligt beslutade bostadslån m.m.

Gällande ordning m.m.

Under tiden fram till halvårsskiftet 1985 finansierades lån

till bostäder genom anslag över statsbudgeten. Lånen beviljades

av länsbostadsnämnderna medan Bostadsstyrelsen skötte

utbetalning och avisering. Efter halvårsskiftet 1985 finansieras

i huvudsak all statlig räntebärande långivning utanför

statsbudgeten. Ansvaret för finansieringen av sådana lån kom då

att tilldelas Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB.

Förvaltningsansvaret ålåg emellertid fortfarande dåvarande

bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

År 1988 uppdrogs åt SBAB att svara för förvaltningen av sådana

lån för bostadsändamål som finansierats över statsbudgeten.

Bolaget skulle självt handha utbetalning och avisering av de lån

som det ålåg bolaget att finansiera. Länsbostadsnämnderna skötte

t.o.m. år 1992 den regionala låneförvaltningen på uppdrag av

SBAB.

Det finns alltså olika typer av lån dels sådana som

finansierats genom anslag på stadsbudgeten s.k. A-lån, dels

sådana lån som finansieras av SBAB och beslutats av

bostadslånemyndigheterna, s.k. M-lån. För A-lånen och M-lånen

gäller skilda regler bl.a. för räntebestämning.

Räntan för A-lånen, bostadslåneräntan, bestäms för ett år i

sänder med utgångspunkt i statens upplåningskostnad under

föregående år. Regeringen fastställer denna ränta. För år 1995

har den fastställts till 9 % inklusive 0,25 procentenheter för

att täcka statens administrativa kostnader för utlåningen. Den

lånestock för vilken räntan bestäms så som nu beskrivits uppgår

till ca 38 miljarder kronor. De olika lånetyperna för vilka

bostadslåneränta tillämpas finns angivna i propositionen till

vilken hänvisas (s. 15--16). Principerna för räntesättningen

ändrades senast år 1988. Räntebestämningen sker i dag i huvudsak

med den femåriga statliga obligationsräntan som bas.

Ränteskillnadsersättning vid förtida inlösen betalas inte för

dessa lån.

För de statliga bostadslån där räntenivån inte regleras via

bostadslåneräntan, gäller i regel en fast räntesats i enlighet

med den förordning som lånet beviljats med stöd av. Dessa lån

omfattar ett sammanlagt belopp om ca 2 miljarder kronor.

Därutöver finns bostadslån med s.k. fördjupad del. För dessa

lånedelar gäller marknadsmässiga villkor i fråga om ränta och

amortering. Den fördjupade delen ersätter bottenlån på den

allmänna lånemarknaden.

I samband med övergången till att finansiera statliga

bostadslån via SBAB ändrades ordningen för bestämningen av

räntan. Räntesättningen knöts till villkoren för upplåningen

genom bostadsobligationer i stället för som tidigare till

villkoren för statlig upplåning.

De lån som SBAB har betalat ut före den 1 juli 1988 omfattades

av en bestämmelse i förordningen (1986:694) om handläggning och

förvaltning av bostadslån och räntebidrag enligt vilken

låntagaren när som helst fick säga upp hela lånet till omedelbar

betalning eller göra inbetalning utöver föreskriven amortering.

Låntagaren var inte skyldig att erlägga

ränteskillnadsersättning. Bestämmelsen ändrades 1988 så att det

för lån som har betalats ut efter den 30 juni 1988 krävdes att

låntagaren betalade ränteskillnadsersättning om den ränta som

hade fastställts för lånet översteg upplåningsräntan för SBAB

(30 §).

Genom en ändring 1991 (SFS 1991:1037) i lagen (1989:567) om

ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.

fick SBAB rätt att ta ut ränteskillnadsersättning även för de

lån som SBAB hade betalat ut före den 1 juli 1988. Sådana lån

hade låntagaren tidigare, som framgått ovan, haft rätt att lösa

avgiftsfritt.

Ränteskillnadsersättning beräknas enligt Boverkets

föreskrifter -- beträffande redan utbetalda lån -- med

subventionsräntan som jämförelseränta. Subventionsräntan, som

omprövas veckovis är den genomsnittliga räntan på femåriga

bostadsobligationer under närmast föregående vecka. Nuvarande

räntenivåer på kapitalmarknaden för lån med olika långa

bindningstider är sådana att lån med lång bindningstid har högre

ränta än lån med kortare bindningstid. Vid tillämpning av

Boverkets föreskrifter kan SBAB, i nuvarande situation, inte

täcka sina kostnader vid förtida inlösen av lån.

Förslag i proposition 1994/95:219

Förslaget i propositionen innebär att lagen om ändrade

betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.

kompletteras så att statliga lån vars räntesättning i dag är

kopplad till statens bostadslåneränta (A-lånen) ges villkor som

är jämförbara med de bostadslån som är finansierade av SBAB

(M-lånen). Samtidigt införs enhetliga regler för ersättning till

långivaren vid förtida inlösen av statligt beslutade bostadslån.

Regeringens bedömning är att det numera saknas både

bostadspolitiska och verksamhetsmässiga motiv för att bibehålla

dessa två olika principer för i grunden helt likartade statliga

lån; lån som i många fall beviljats inom ramen för samma

regelverk. Möjlighet bör enligt propositionen öppnas att på

kapitalmarknaden finansiera statliga lån, vars räntenivå i dag

bestäms via statens bostadslåneränta. Därmed anges att både

administrativa och finansiella fördelar skulle kunna uppnås.

För att kunna finansiera A-lånen på kapitalmarknaden krävs

enligt propositionen att de nuvarande principerna och villkoren

för räntesättning, räntebindningstid och erläggande av

ränteskillnadsersättning vid förtida inlösen av lån ändras.

Lånevillkoren innehåller i dag ingen rätt för fordringsägaren

att erhålla ränteskillnadsersättning vid förtida inlösen av

lånet. Räntan och räntebindningstid är, som framgått ovan,

reglerade på så sätt att regeringen fastställer räntan på lånet

för ett år i sänder.

Regeringen föreslår att lånevillkoren ändras vad gäller

principerna för räntesättning och rätten till ersättning vid

förtida inlösen av A-lån. Räntesättningen föreslås ändras så att

räntan bestäms i avtal mellan låntagaren och långivaren utifrån

långivarens upplåningskostnad, dvs. i princip kostnaden för

upplåning på bostadsobligationsmarknaden, i stället för att

bestämmas årligen av regeringen på grundval av statens

upplåningskostnader.

Eftersom de nuvarande låneförbindelserna är civilrättsligt

bindande har det ansetts nödvändigt i lag att ge föreskrifter

som ersätter de nuvarande villkoren. Föreskrifterna föreslås tas

in i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa

statliga bostadslån m.m.

Efter att i propositionen ha övervägt olika för- och nackdelar

med att övergå från räntebestämning i enlighet med principerna

för den statliga bostadslåneräntan till en räntesättning i

princip byggd på långivarens upplåningskostnad anförs i

propositionen (s. 23) föjande.

Principerna för hur den statliga bostadslåneräntan beräknas

innebär att den lägre räntenivå som i dag gäller för en kort

bindningstid inte tar sig uttryck i en lägre ränta utan att

låntagaren betalar kostnaden för en lång bindningstid trots den

enbart ettåriga bindningstiden. Under senare tid har skillnaden

i upplåningskostnad mellan en ettårig bindningstid och en

femårig varit drygt 1 procentenhet. Samtidigt innebär kopplingen

av räntan på lånen till bostadsobligationsräntan i stället för

till statens upplåningskostnad samt att en skälig ersättning för

risk m.m. bör utgå till fordringsägaren med all sannolikhet en

ökad kostnad. Sammantaget bedöms dock dessa ökade kostnader i

dagsläget inte överstiga den vinst som låntagaren kan erhålla

genom att fritt välja räntebindningstid och därtill kopplad

upplåningskostnad. Den långsiktiga utvecklingen av förhållandena

på kapitalmarknaden är dock omöjlig att bedöma. Det kan därför

inte uteslutas att den föreslagna förändringen kan innebära en

nackdel för låntagaren.

I propositionen görs dock bedömningen att de föreslagna

lagändringarna sammantaget innebär sådana fördelar för det

allmänna och för låntagarna att de bör genomföras.

Ett genomförande av regeringens förslag innebär således att

föreskrifter i lag i viss utsträckning ersätter civilrättsliga

avtalsbestämmelser. Tillåtligheten av en sådan lagstiftning när

det gäller området för statliga bostadslån har tidigare

diskuterats av Lagrådet vid två tillfällen, 1989 och 1991 (jfr

prop. 1989/90:89 s. 20 f., bet. 1988/89:BoU10 och prop.

1990/91:193 s. 9 och 10, bet. 1990/91:BoU21). Vid det

förstnämnda tillfället anförde Lagrådet att restriktivitet borde

iakttas när avsteg från den nu nämnda huvudprincipen övervägdes.

Lagrådet, som fann sig kunna godta att ett sådant avsteg gjordes

i det granskade ärendet, anförde därvid att, förutom den nämnda

marginella innebörden av ingreppet i det civilrättsliga läget,

beaktansvärda offenligrättsliga skäl talade för den

rationalisering av låneverksamheten som lagförslaget väntades

leda till.

Även det ärende, som var aktuellt 1991, var enligt Lagrådet av

den karaktären att det av regeringen förordade avsteget från

huvudregeln borde godtas. Om förslaget inte genomfördes skulle

situationen innebära en finansiell risk för SBAB och för

bostadsfinansieringssystemet.

Lagrådet har i sitt yttrande i det nu aktuella ärendet

behandlat retroaktivitetsaspekten både beträffande

räntesättningen och beträffande rätten för långivaren att ta ut

ränteskillnadsersättning vid förtida lösen av lånet.

Lagrådet konstaterar inledningsvis att bestämmelser i

civilrättsliga avtal mellan långivare och låntagare avses

ersättas med de villkor i lag som förslaget innehåller. I sitt

yttrande erinrar Lagrådet om att avsteg från principen att ny

lagstiftning inte får ersätta redan uppkomna avtalsförhållanden

gjorts tidigare (se ovan angående förslag i prop. 1988/89:89 och

1990/91:193). Lagrådet konstaterar vidare att enligt flera

författningar som nämns i den förslagna 1 b § saknas föreskrift

om att låntagaren är berättigad att lösa lånet i förtid. Detta

torde enligt Lagrådet innebära att han över huvud taget inte har

någon sådan rätt. I detta lagrum tas upp de författningar som

föreslås omfattas av de ändrade principerna för räntesättningen

m.m. Lagrådet anför vidare (prop. 1994/95:219 s. 42).

I övriga författningar som anges i 1 b § finns däremot

föreskrift om att låntagaren har rätt att lösa lånet i förtid.

Därvid sägs det inte något om att låntagaren skall betala

ränteskillnadsersättning, vilket måste anses innebära att

skyldighet inte föreligger att erlägga sådan ersättning. I dessa

fall kan den föreslagna ändringen av 3 § sägas innebära en

försämring för låntagaren. Genom en övergångsbestämmelse ges

emellertid låntagaren möjlighet att, om så önskas, lösa hela

eller del av det statligt finansierade lånet före den 1 januari

1996 utan att erlägga ränteskillnadsersättning. Vidare bör

beaktas att remissförslaget endast omfattar det fallet att

låntagaren begär förtidsinlösen. Om långivaren säger upp lånet i

förtid t.ex. vid byte av ägare till fastigheten eller till följd

av utebliven amortering eller räntebetalning, föreligger inte

någon rätt att kräva låntagaren på ränteskillnadsersättning. Den

föreslagna ändringen av 3 § innebär således inte att låntagaren

drabbas av någon ekonomisk börda utan enbart att han förlorar

den förmån som en rätt till framtida, kostnadsfri förtidsinlösen

kan innebära. I vilken utsträckning en sådan kostnadsfri inlösen

i verkligheten skulle ha kunnat bli aktuell för den enskilde

låntagaren är för övrigt beroende på ett flertal nu svårbedömda

faktorer såsom ränteutvecklingen, möjligheten att erhålla nya

lån m.m.

Med hänsyn till det anförda och med beaktande av det

samhälleliga intresset av enhetliga regler för de statliga

bostadslånen anser Lagrådet att hinder inte bör möta att i detta

fall göra avsteg från principen att ny lagstiftning inte får

rubba innehållet i redan uppkomna avtalsförhållanden.

Enligt regeringens uppfattning finns det också i det nu

aktuella ärendet starka organisatoriska och finansiella skäl som

talar för att den statliga bostadsfinansieringen läggs om på det

föreslagna sättet. Liksom i de två tidigare ärendena kan risken

inte uteslutas att enskilda låntagare får en något försämrad

situation. Sammantaget kan regleringen, enligt propositionen,

emellertid inte anses som en försämring av låntagarnas

rättsläge.

Lagen föreslås ändras också när det gäller hur

jämförelseräntan skall beräknas. Principerna för beräkningen av

ersättningens storlek i fråga om konsumentkrediter bör anges

tydligare så att låntagaren ges ett regelverk som är jämförbart

med vad som gäller för övriga bostadslån på marknaden till

konsumenter. I 24 § konsumentkreditlagen (1992:830) finns

detaljerade föreskrifter om hur ersättning skall erläggas vid

förtida inlösen av lån. En hänvisning till dessa villkor bör

enligt propositionen därför göras i den nu föreslagna lagen.

Enligt konsumentkreditlagen får ränteskillnadsersättningen i

princip högst motsvara skillnaden mellan den kredit som

kredittagaren förtidsbetalar och räntan på statsobligationer

ökad med 1 procentenhet.

När det gäller företagskrediter finns det enligt propositionen

inte behov av samma skydd för låntagaren. Jämförelseräntan bör i

dessa fall inte definieras exakt. Den ränteskillnadsersättning

som låntagaren måste betala om han löser lånet i förtid bör

beräknas med utgångspunkt i skillnaden mellan räntan på lånet

och den ränta som långivaren kan erhålla vid återplacering av

medlen.

Regeringen föreslår att riksdagen antar de ändringar i lagen

(1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga

bostadslån m.m. som är erforderliga för att den ovannämnda

omstruktureringen av den statliga bostadslånestocken skall bli

möjlig.

Förslag i proposition 1994/95:219 om enhetlig finansiering av

statliga bostadslån m.m.

De statliga bostadslån m.m. som är finansierade över

statsbudgeten och administreras av SBAB uppgår i dag till ca 40

miljarder kronor. De statligt beslutade bostadslån som

finansieras av SBAB uppgår till ca 80 miljarder kronor. Samtliga

lån förvaltas av SBAB. Ett genomförande av förslaget i

propositionen beträffande enhetlig räntesättning m.m. innebär

att förutsättningar skapas för en finansiering utanför

statsbudgeten av samtliga statligt beslutade bostadslån. När

finansieringen även av dessa lån sker på kapitalmarknaden ges

samtliga statligt beslutade bostadslån en enhetlig finansiering.

Det finns enligt propositionen både statsfinansiella och andra

fördelar med att göra denna överföring.

De utestående lånen finansieras via statsskulden och belastar

därigenom statsbudgeten via statsskuldsräntorna. Räntor och

amorteringar bokförs som inkomster på statsbudgeten. En

överföring av finansieringen från staten till kapitalmarknaden

medför att statens upplåningsbehov minskar i takt med att

finansiering sker på marknaden. Genomförs överföringen under en

period på t.ex. tre år uppstår en positiv effekt med över 10

miljarder kronor per år. På motsvarande sätt minskas ökningen av

statsskulden under samma period.

Omläggningen av finansieringen av de anslagsfinansierade

bostadslånen föreslås genomföras genom att lånen överlåts till

ett särskilt statligt ägt bolag och finansieras på

kapitalmarknaden. Förvärvet anges böra ske genom en kvittning av

lån mot aktier i bolaget samt att bolaget övergångsvis

finansieras via lån i Riksgäldskontoret. Bolaget bör finansiera

sin verksamhet på kapitalmarknaden så snart som det är möjligt

att göra detta på goda villkor.

Kreditrisken i de äldre bostadslån som finansierats över

statsbudgeten, de s.k. A-lånen, bedöms i regel som låg

huvudsakligen till följd av att marknadsvärdet på de med dessa

lån finansierade fastigheterna vanligtvis överstiger den

historiska produktionskostnaden. Den omvända situationen gäller

inte sällan för de statliga bostadslån som är finansierade av

SBAB under perioden 1985--1991. Lånens genomgående karaktär av

topplån och den schablonmässiga metoden för kreditprövning

innebär att SBAB har en nivå på kreditrisken i dessa lån som

enligt propositionen inte kan jämföras med situationen för

konkurrerande institut. Nästan samtliga kreditförluster som kan

förväntas i SBAB är hänförliga till dessa lån. Totalt uppgår

kreditförlusterna hittills för dessa lån till närmare 4

miljarder kronor. Kreditförlusterna riskerar enligt

propositionen att vara betydande även framgent. Hanteringen av

dessa förluster är en belastning både finansiellt och

administrativt för SBAB. Finansiellt klarar SBAB

kreditförlusterna genom att staten ställt ut en garanti som

innebär att det dotterbolag som ansvarar för dessa lån alltid

har en kapitalbas som överstiger den lagstadgade nivån på 8 %.

Garantiåtagandet har hittills belastat statsbudgeten med ca 1

miljard kronor under budgetåret 1994/95. Fortsatt stora

belastningar är enligt regeringen att vänta.

Den nuvarande situationen innebär att staten kontinuerligt

måste tillföra SBAB medel. En omstrukturering av bolaget bör

enligt regeringen därför genomföras så att bolaget erhåller en

stabil bas för sin fortsatta verksamhet i konkurrens med övriga

aktörer på bostadskreditmarknaden.

Omstruktureringen föreslås genomföras i två steg. I ett första

steg övertar det särskilda bolaget bostadslån från staten.

Därefter byter detta bolag de lån som bedöms ha en låg risknivå

vad gäller kreditförluster mot de lån som bedöms ha en hög risk

för kreditförluster som SBAB i dag finansierar och som är

beviljade inom ramen för det statliga regelsystemet.

Omfattningen av den beskrivna transaktionen bedöms i dagsläget

svår att avgöra. Urvalet av vilka lån som skall ingå i

transaktionen måste enligt propositionen göras med stor omsorg

och utifrån så objektiva kriterier som möjligt. Målsättningen

anges vara att ge SBAB en mer normal riskprofil på sin

låneportfölj så att bolaget har en situation jämförbar med

konkurrenternas. Detta anges innebära att den statliga garanti

som är utställd till SBAB:s dotterbolag med ansvaret för de

statligt beslutade lånen inte kommer att behöva belastas och

därmed bör den på sikt kunna omprövas. Garantin anses böra

kvarstå till dess att SBAB kan visa upp en sådan bestående

stabilitet i verksamheten att upplåningskostnaden inte nämnvärt

påverkas negativt av att garantin avvecklas. Även SBAB:s kredit

i Riksgäldskontoret bör avvecklas. Däremot bör den

grundfondsförbindelse som staten ställt ut ligga kvar för att

säkerställa bolagets kortsiktiga betalningsförmåga. SBAB bör

därmed till följd av de föreslagna åtgärderna kunna kvarstå som

en stark aktör på marknaden samtidigt som omstruktureringen

genomförs och situationen stabiliseras.

Det särskilda bolagets huvuduppgift blir att på ett

ansvarsfullt sätt hantera de obeståndssituationer och eventuella

kreditförluster som uppstår i lånestocken. Inriktningen på

verksamheten skall enligt propositionen vara att på ett för

staten som helhet förmånligt sätt sköta den fortsatta

förvaltningen av dessa, av staten beslutade, bostadslån under

resterande avtalstid.

Sammantaget bör enligt propositionen de ovan beskrivna

åtgärderna genomföras på ett sådant sätt att det bolag som skall

ansvara för de statliga bostadslånen med hög risknivå erhåller

en kapitalbas som innebär att bolaget kan täcka förväntade

förluster i lånestocken. Bolaget bör dock med tanke på

svårigheterna att i förväg bedöma nivån på kreditförlusterna

erhålla en statlig garanti som motsvarar den som SBAB i dag har

för att garantera kapitalbasen, dvs. för att uppnå den

lagstadgade kapitaltäckningsnivån på kapitalbasen om minst 8 %.

För SBAB:s del bör åtgärderna innebära att bolaget ges en

kapitalbas och risksituation som är jämförbar med

konkurrenternas.

Det bör enligt propositionen vara regeringens ansvar att,

utifrån de presenterade riktlinjerna och föreslagna

bemyndigandena, genomföra transaktionerna på ett sådant sätt att

de ovan beskrivna målsättningarna uppnås.

De insatser som föreslås av regeringen för de statliga

bostadslånen och SBAB syftar bl.a. till att förstärka SBAB.

Regeringen föreslår att belastningar på den statliga garanti som

föreslagits i det föregående får belasta anslaget Åtgärder för

att stärka det finansiella systement liksom kostnaderna för de

konsultinsatser som använts för att ta fram underlaget för de

föreslagna åtgärderna.

Bestämmelser om ikraftträdande m.m.

Lagen om rätt för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag,

SBAB, att besluta i frågor om förvaltning av statligt reglerade

lån för bostadsändamål m.m. föreslås kompletteras så att även

det statligt ägda bolag som övertar de statligt finansierade

bostadslånen m.m. ges rätt att besluta i frågor som innebär

myndighetsutövning rörande de statligt reglerade bostadslånen.

Vidare föreslås att sekretesslagen kompletteras så att principen

om rätt att ta del av handlingar hos myndighet tillämpas även

för detta statligt ägda bolag.

Beträffande ikraftträdandet föreslås att de nya reglerna

träder i kraft den 1 juli 1995. Intill dess avtal har träffats

mellan låntagare och långivare gäller dock under andra halvåret

1995 äldre regler. Under detta halvår 1995 avses låntagare och

långivare träffa avtal om ränta och räntebindningstid. Om avtal

inte träffas under denna tid, föreslås långivaren ensidigt få

fastställa villkoren. Under samma tid har låntagaren rätt att

lösa lånet utan att utge ersättning enligt de nya bestämmelserna

om ränteskillnadsersättning.

De föreslagna ikraftträdandebestämmelserna innebär att ändrade

regler för ränteskillnadsersättning på M-lånen införs den 1 juli

1995 och för A-lånen ett halvt år senare samt att

marknadsanpassad räntesättning för A-lånen då införs.

De av regeringen föreslagna åtgärderna har, enligt

propositionen, stora statsfinansiella effekter. Åtgärderna anses

böra genomföras så att statsbudgeteffekten blir så liten som

möjligt. Den försäljningsintäkt som uppstår hos staten när de

statligt finansierade lånen överlåts till det nya bolaget

föreslås inte redovisas över statsbudgeten utan föras direkt mot

statsskulden.

Den huvudsakliga statsfinansiella effekt som uppnås till följd

av de föreslagna åtgärderna är enligt propositionen att statens

upplåningsbehov beräknas minska med ca 20 miljarder kronor under

de närmaste åren. Det bolag som staten överför lånen till antas

successivt kunna finansiera sig på kapitalmarknaden och därmed

återbetala de resurser som staten i dag finansierar via

statsskulden.

Utskottet

Enhetliga regler för räntesättning och förtida återbetalning

av statliga bostadslån m.m.

Ovan har redovisats de regler för räntesättning som gäller för

de statliga bostadslån som finansierats över statsbudgeten

(A-lånen) och för de lån som finansierats via Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, (M-lånen). I propositionen

föreslås riksdagen anta ett förslag till lag om ändring i lagen

(1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga

bostadslån m.m. Lagändringen syftar till att för A-lånen, för

vilka räntesättningen i dag är kopplad till statens

bostadslåneränta, införa villkor i fråga om ränta och

bindningstid som är jämförbara med villkoren för bostadslån som

är finansierade av SBAB. Annorlunda uttryckt innebär förslaget

att A-lånen skall omfattas av de principer för räntesättning

m.m. som i dag gäller för M-lånen.

I propositionen föreslås också att den s.k. jämförelseräntan

vid förtida inlösen beträffande lån för i huvudsak enskilt bruk

beräknas med utgångspunkt i 24 § konsumentkreditlagen. För

övriga lån föreslås utgångspunkten för jämförelseräntan vara

långivarens återplaceringsränta.

I mycket stark sammanfattning innebär regeringens förslag om

räntesättning och ränteskillnadsersättning vid förtida inlösen

av lån att räntan för A-lånen skall bestämmas i avtal mellan

låntagaren och långivaren utifrån långivarens upplåningskostnad

samt att det skall bli möjligt att ta ut

ränteskillnadsersättning där sådana möjligheter saknas i dag,

dvs. för A-lånen.

Som framgått ovan innebär ett antagande av den ovannämnda

lagändringen att föreskrifter i lag ersätter civilrättslig

avtalsbestämmelse. Som Lagrådet anför i sitt yttrande den 11

april 1995 över den lagrådsremiss som ingått i

förberedelsearbetet med den nu aktuella propositionen är

förhållandet mellan långivare och låntagare i vad avser

fastställande av ränta och ränteskillnadsersättning del av ett

civilrättsligt avtal dem emellan. Därmed berör ärendet sådana

lagbestämmelser som avses i 8 kap. 2 § regeringsformen. Som

Lagrådet vidare anför gäller som princip att ny lagstiftning

inte får rubba redan uppkomna avtalsförhållanden. Lagrådet

erinrar om att avsteg från denna princip i vissa fall ansetts

kunna ske och hänvisar till de yttranden som Lagrådet avgivit

med anledning av propositionerna 1988/89:89 och 1990/91:193.

Dessa yttranden har sammanfattningsvis redovisats ovan. I nu

förevarande ärende konstaterar Lagrådet att det enligt flertalet

av de bostadslåneförfattningar som nu är aktuella saknas

föreskrift om att låntagaren är berättigad att lösa lånet i

förtid. Lagrådet konstaterar också att regeringsförslaget

innebär att låntagaren -- om han så önskar -- genom en

övergångsbestämmelse ges möjlighet att lösa det statliga lånet

före den 1 januari 1996 utan att erlägga

ränteskillnadsersättning.

Med hänsyn bl.a. till vad nu redovisats och med beaktande av

det samhälleliga intresset av enhetliga regler för de statliga

bostadslånen anser Lagrådet att hinder inte bör möta att göra

avsteg från principen att ny lagstiftning inte får rubba

innehållet i redan uppkomna avtalsförhållanden.

I motion Bo10 (m) i motsvarande del föreslås riksdagen hos

regeringen begära ett reviderat förslag i vilket beaktas vad i

motionen anförts om en garanti för att inga låntagare negativt

drabbas av de i propositionen föreslagna principerna för

ränteersättning av statliga bostadslån m.m. Motionärerna ställer

sig inte avvisande till förslaget som sådant men anser sig inte

kunna tillstyrka ett lagförslag som innebär upphävande av

civilrättsligt bindande avtal om inte förslaget sänds ut på

remiss så att en djupare konsekvensanalys kan göras. Ett nytt

förslag bör alltså innehålla regler som garanterar varje

låntagare skydd mot de negativa konsekvenser som kan uppstå.

Utskottet kan i och för sig dela motionärernas uppfattning att

det skulle ha varit av värde om propositionen byggt på ett

förslag som hade remissbehandlats. Vid bedömning av det lämpliga

i att tillmötesgå en sådan propå måste ställning bl.a. tas --

förutom till de berörda låntagarna -- också till det

samhälleliga intresset av att en omläggning av den statliga

bostadsfinansieringen kan ske utan alltför lång tidsutdräkt. Det

låter sig -- i det enskilda fallet -- svårligen bedömas om ett

senare ikraftträdande skulle vara till fördel för låntagaren. En

uppfattning därvidlag måste bygga på antaganden bl.a. om den

framtida utveckling av kostnaderna för statens och

bostadsinstitutens upplåning. Hur dessa utvecklas i ett längre

perspektiv torde inte kunna avgöras med sådan grad av säkerhet

att ett dröjsmål med ett beslut i frågan ovillkorligen skulle

vara till fördel för låntagarna. Utskottet delar emellertid vad

i propositionen (s. 23) anförts om att det inte kan uteslutas

att de av regeringen föreslagna förändringarna i fråga om

principer för räntesättning m.m. kan innebära en nackdel för

låntagaren. Detta förhållande måste alltså vägas mot det nu

redovisade om att även ett dröjsmål med beslut i frågan kan

innebära nackdel för honom. Till denna omständighet bör läggas

att starka organisatoriska och finansiella skäl talar för en

omläggning av den statliga bostadsfinansieringen. Även för SBAB

är det av stor vikt med ett snabbt beslut i ärendet. Som framgår

av propositionen (s. 24) uppskattar SBAB sina hittillsvarande

förluster på grund av de nuvarande reglerna om

ränteskillnadsersättning till drygt 200 miljoner kronor.

Vid en vägning mellan behovet av ytterligare beredning av

ärendet och av ett riksdagsbeslut våren 1995 har utskottet

kommit till uppfattningen att ett uppskov med beslutet -- på de

grunder som redovisats ovan -- skulle innebära sådana nackdelar

att utskottet inte vill förorda detta alternativ.

Utskottet vill emellertid tillägga följande. Som framgått ovan

är avsikten att låntagaren fram till den 1 januari 1996 skall ha

möjlighet att för de nuvarande A-lånen bestämma bindningstid

m.m. med långivaren. Önskar låntagaren lösa in det statligt

finansierade lånet före den 1 januari 1996 bör detta enligt

propositionen ske utan att ränteskillnadsersättning behöver

erläggas. Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad i

propositionen (s. 32) anförs i specialmotiveringen till 4 § till

lagförslaget om ändring i lagen (1989:567) om ändrade

betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m. Där anförs

bl.a. att för det fall långivaren av någon anledning inte når

låntagaren för att bestämma räntebindningstid m.m. har

långivaren rätt att ensidigt fastställa avtalsvillkoren.

Utskottet har erfarit att SBAB därvid avser tillämpa ett

flexibelt förfarande bl.a. för att i rimlig grad så långt

möjligt undvika sådana för låntagaren negativa konsekvenser som

motionärerna befarar. Utskottet har för övrigt inte skäl att

anta annat än att SBAB och övriga långivare -- utifrån ett

kreditpolitiskt synsätt -- i samband med övergången till den nya

ordningen agerar så att de negativa konsekvenserna för

låntagarna i möjligaste mån kan minimeras.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i

propositionen om enhetlig räntesättning av statliga

bostadslån m.m. och avstyrker motion Bo10 (m) i motsvarande del

i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet nu

anfört. Vad nu förordats innebär att utskottet föreslår

riksdagen att anta regeringens förslag till ändring i lagen

(1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga

bostadslån m.m. Lagförslaget har som bilaga fogats till detta

betänkande.

Enhetlig finansiering av statliga bostadslån m.m.

Regeringens förslag om den enhetliga finansieringen av

statliga bostadslån m.m. redovisas i propositionen (s. 26--28)

samt ovan i detta betänkande (s. 7--9). Utskottet hänvisar till

vad där redovisats. Regeringsförslaget innebär

sammanfattningsvis följande.

Omläggningen av finansieringen av A-lånen föreslås genomföras

genom att lånen förvärvas av ett särskilt statligt ägt bolag och

finansieras på kapitalmarknaden. Förvärvet föreslås ske genom en

kvittning av lån mot aktier i bolaget samt att bolaget

övergångsvis finansieras via lån i Riksgäldskontoret. Bolaget

bör enligt propositionen finansiera sin verksamhet på

kapitalmarknaden så snart det är möjligt att göra detta på goda

villkor.

Omstruktureringen föreslås genomföras i två steg. I ett första

steg övertar det särskilda bolaget bostadslån från staten.

Därefter byter detta bolag de lån som bedöms ha en låg risknivå

vad gäller kreditförluster mot de lån som bedöms ha en hög risk

för kreditförluster som SBAB i dag finansierar och som är

beviljade inom ramen för det statliga regelsystemet.

Omfattningen av den beskrivna transaktionen är enligt

propositionen i dagsläget svår att avgöra. Målsättningen bör

vara att ge SBAB en mer normal riskprofil på sin låneportfölj så

att bolaget ges en situation jämförbar med konkurrenternas.

Det särskilda bolagets huvuduppgift anges bli att på ett

ansvarsfullt sätt hantera de obeståndssituationer och eventuella

kreditförluster som uppstår i lånestocken. Inriktningen på

verksamheten skall vara att på ett för staten som helhet

förmånligt sätt sköta den fortsatta förvaltningen av statligt

beslutade bostadslån under resterande avtalstid.

De ovan beskrivna åtgärderna föreslås genomföras så att det

bolag som skall ansvara för de statliga bostadslånen med hög

risknivå erhåller en kapitalbas som innebär att bolaget kan

täcka förväntade förluster i lånestocken. Bolaget föreslås

erhålla en statlig garanti som motsvarar den som SBAB i dag har

för att garantera kapitalbasen. För SBAB:s del innebär

åtgärderna att bolaget ges en kapitalbas och risksituation som

är jämförbar med konkurrenternas.

Riksdagen föreslås

bemyndiga regeringen att utifrån i propositionen angivna

riktlinjer överlåta A-lånen till det särskilda bolaget,

bemyndiga regeringen att besluta om lån och statlig garanti

till bolaget för att garantera finansiering och kapitalbas,

godkänna riktlinjerna för omstruktureringen av SBAB,

medge att det under sjunde huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget Åtgärder för att stärka det finansiella

systemet får belastas med dels eventuella infrianden av det

utställda garantiåtagandet för det särskilda bolaget, dels de

statliga utgifter som är hänförliga till rekonstruktionen av

SBAB m.m.

Vad nu redovisats har inte mött invändningar i motioner på

annat sätt än att regeringsförslaget även i denna del får anses

omfattas av förslaget i motion Bo10 (m) i motsvarande del om

ytterligare beredning. Motionärerna tar även upp frågan om

förhållandet mellan det särskilda bolaget och SBAB. De

understryker att det särskilda bolaget skall vara helt

fristående från SBAB.

Vad beträffar den senare frågan anförs i propositionen (s. 21)

att SBAB även fortsättningsvis bör hantera administrationen av

samtliga lån, detta för att behålla en hög kostnadseffektivitet

i hanteringen.

Enligt vad utskottet erfarit kommer det särskilda bolaget att

initialt köpa vissa tjänster av SBAB, t.ex. lånereskontra, valv

o.d. SBAB har förklarat sig på längre sikt inte ha något

intresse av att sälja sådana tjänster. Utskottet utgår från att

den av motionärerna önskvärda åtskillnaden mellan det särskilda

bolaget och SBAB kommer att förverkligas efter en övergångstid.

Med det anförda tillstyrker utskottet även vad i propositionen

föreslagits om enhetlig finansiering av statliga bostadslån

m.m. Motion Bo10 (m) avstyrks i motsvarande del.

Rätt att fatta beslut i vissa lånefrågor

Lagen om rätt för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag,

SBAB, att besluta i frågor om förvaltning av statligt reglerade

lån för bostadsändamål m.m. föreslås i propositionen

kompletteras så att även det statligt ägda bolag som övertar de

statligt finansierade bostadslånen m.m. ges rätt att besluta i

frågor som innebär myndighetsutövning rörande de statligt

reglerade bostadslånen. Vidare föreslås att sekretesslagen

kompletteras så att principen om rätt att ta del av handlingar

hos myndighet tillämpas även för detta statligt ägda bolag.

Med hänvisning till utskottets ställningstagande ovan föreslår

utskottet att riksdagen antar även dessa förslag. De har som

bilaga fogats till betänkandet. Motion Bo10 (m) avstyrks i vad

den inte behandlats ovan.

Ägarförhållandena i SBAB

I den under allmänna motionstiden väckta partimotionen N298

(m) yrkande 5 föreslås riksdagen besluta bemyndiga regeringen

att sälja SBAB:s konkurrensutsatta verksamhet. Tidpunkten måste

enligt motionärerna bero på marknadsutvecklingen.

Utskottet behandlade år 1994 i betänkande 1993/94:BoU20 en

proposition om ombildning av SBAB. I s-reservationen till

betänkandet behandlades frågan om de framtida ägarförhållandena

avseende K-SBAB. Reservanterna anförde att någon förändring av

ägarförhållandena i SBAB inte var aktuell. Vänsterpartiets

företrädare i utskottet anslöt sig till reservationen.

Utskottet delar uppfattningen i s-reservationen. Redan på

denna grund avstyrker utskottet partimotion N298 (m) yrkande 5.

Dessutom vill utskottet erinra om sitt enhälliga

ställningstagande nyligen i yttrande 1994/95:BoU2y. Där anförde

utskottet att om regeringen övervägde en förändring av

ägarförhållandena i SBAB får den återkomma till riksdagen i

ärendet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande enhetlig räntesättning och finansiering av

statliga bostadslån m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:219 och med

avslag på motion 1994/95:Bo10

a) antar de i propositionen intagna och som bilaga till detta

betänkande fogade förslagen till

I. lag om ändring i lagen (1989:567) om ändrade

betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.,

II. lag om ändring i lagen (1993:336) om rätt för Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, att besluta i frågor om

förvaltning av statligt reglerade lån för bostadsändamål, m.m.,

III. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

b) bemyndigar regeringen att utifrån angivna riktlinjer

överlåta samtliga statligt finansierade bostadslån till ett

särskilt statligt ägt bolag,

c) bemyndigar regeringen att besluta om lån och statlig

garanti till det särskilda bolaget för att garantera

finansiering och kapitalbas,

d) godkänner riktlinjerna för en omstrukturering av Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB,

e) medger att sjunde huvudtitelns förslagsanslag Åtgärder för

att stärka det finansiella systemet belastas med dels eventuella

infrianden av det utställda garantiåtagandet för det särskilda

kreditmarknadsbolaget, dels de statliga utgifter som är

hänförliga till rekonstruktionen av SBAB m.m.,

res. 1 (m)

2. beträffande ägarförhållandena i SBAB

att riksdagen avslår motion 1994/95:N298 yrkande 5.

res. 2 (m)

tockholm den 18 maj 1995

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson

(s), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström

(s), Sten Andersson (m), Lars Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt

(c), Lena Larsson (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp),

Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Inga Berggren (m), Anders

Ygeman (s), Ulla-Britt Hagström (kds) och Bodil Francke Ohlsson

(mp).

Reservationer

Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren

(alla m) har avgivit följande reservationer.

1. Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga

bostadslån m.m. (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet kan" och på s. 12 slutar med "detta

betänkande" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Bo10 (m) är förslaget i propositionen en

bekräftelse på de problem som uppstått när staten genom

politiska åtgärder, subventioner och regleringar ingriper i

ekonomins funktionssätt. Att problemen när det gäller den

statliga bostadslångivningen blivit i det närmaste akuta beror

inte minst på de bostadslån som beslutats under perioden

1985--1991. Att det är långivningen från dessa år som gör det

nödvändigt att rekonstruera SBAB och skapa enhetliga regler för

räntesättning och finansiering av de statliga bostadslånen

framgår klart av propositionen (s. 26--27). Där anges att lån

beviljade under denna period i huvudsak är topplån beviljade

inom ramen för en kreditprövning som utgick ifrån en förväntad

framtida värdeökning på den belånade fastigheten. Den förra

regeringen vidtog flera åtgärder i avsikt att komma till rätta

med problemen, den viktigaste är naturligtvis att avskaffa den

statliga bostadslångivningen och att skapa ett garantisystem för

vissa delar av kreditgivningen för bostäder.

Här skall inte ytterligare utvecklas det nödvändiga i att

omstrukturera de statliga bostadslånen. Som anförs i motion Bo10

(m) får denna åtgärd anses nödvändig. Bl.a. innebär ett

genomförande av förslaget att det blir möjligt att privatisera

SBAB. Utskottet återkommer nedan till denna fråga.

Anledningen till att förslaget i propositionen likväl nu måste

avvisas är den bristfälliga och undermåliga beredningen av

förslaget i regeringens kansli.

Som framgår av propositionen och ovan i betänkandet innebär

regeringsförslaget bl.a. att civilrättsliga avtal avser ersättas

med bestämmelser i lag. Detta måste bedömas vara ett

utomordentligt ingrepp. Som anförs i Lagrådets yttrande berör

bestämmelserna 8 kap. 2 § regeringsformen. På detta område

gäller som princip att ny lagstiftning inte får rubba uppkomna

avtalsförhållanden. Avsteg från denna princip har dock gjorts

tidigare. Lagrådet hänvisar bl.a. till prop. 1988/89:90 och

erinrar om att detta regeringsförslag avsåg ändringar av samma

slag som det nu förevarande.

Lagrådet anför vidare att den nu aktuella lagrådsremissen är

utformad så att det inte är möjligt för en läsare att skaffa sig

en säker uppfattning om i vilken utsträckning och på vilket sätt

förslaget innebär en ändring av vad som nu gäller. Lagrådet

anser att detta har samband med att förslaget inte föregåtts av

någon remissbehandling.

Utskottet vill erinra om följande faktiska förhållanden med

anledning av Lagrådets hänvisning till prop. 1988/89:90. Detta

förslag avsåg en ändring av betalningsvillkoren för vissa

bostadslån. Ändringen innebär att lånen skulle återbetalas efter

en fast amorteringsplan.

Förslaget behandlades i utskottets betänkande 1988/89:BoU10.

Då liksom i nu förevarande ärende kritiserade Lagrådet bristen

på remissbehandling. Utskottet beslöt emellertid att skicka ut

förslaget på remiss. Efter att ha övervägt förslaget i

propositionen och vad som framkommit i remissomgången anförde

utskottet följande:

Mot bakgrund av den restriktivitet som enligt utskottets

mening bör iakttas när ändringar, på det nu förordade sättet,

vidtas i ett rådande avtalsförhållande bör dock ett skydd

införas för den enskilde låntagaren mot försämringar av

avtalsvillkoren. Enligt utskottets mening bör sålunda de

låntagare som berörs av de förändrade amorteringsvillkoren ges

en möjlighet att få de aktuella lånen ersatta med lån med

amorteringsvillkor som i princip inte är sämre än dem som med

nuvarande förutsättningar gäller för dessa lån. I likhet med vad

som föreslås gälla vid inlösen av anslagsfinansierade lån vid

fastighetsöverlåtelser m.m. bör därför i den nu beskrivna

situationen ersättningslån med sådana amorteringsvillkor

erbjudas av länsbostadsnämnden. Även dessa lån bör SBAB ha

skyldighet att finansiera.

Vad utskottet anfört om skyldighet för SBAB att ansvara för

att ersättningslån i den nu beskrivna situationen beviljades gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Enligt utskottets uppfattning bör även det nu aktuella

förslaget remissbehandlas. Regeringen bör ges ansvaret att

ombesörja att så sker. Därefter bör riksdagen senare i år

föreläggas ett nytt förslag i frågan som utgår från vad i motion

Bo10 (m) anförts om att om avsteg skall övervägas beträffande

civilrättsligt gällande avtal -- sådana överväganden skall göras

på grundval av ett väl genomarbetat beslutsunderlag. I princip

bör varje låntagare ges ett skydd mot de försämringar för honom

som kan bli följden av en ändrad ordning för bestämning av

ränta, räntebindning och ränteersättning. Även överväganden om

enhetlig finansiering av de statliga bostadslånen bör behandlas

i det nya förslaget. Också i denna del bör utgångspunkten vara

vad i motionen förordats.

Vad nu anförts om nytt förslag och om innebörden av det bör

riksdagen med anledning av motionen som sin mening ge regeringen

till känna. Propositionen bör alltså avslås av riksdagen. Vad nu

föreslagits motsvaras i propositionen av hemställan under

momenten 1 och 4--7.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13

börjar med "Vad beträffar" och slutar med "motsvarande del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet har ovan anslutit sig till vad i motion Bo10 (m)

förordats om ett nytt förslag om enhetlig finansiering av

statliga bostadslån. Som anförs i motionen bör ett eventuellt

nytt statligt bolag för obeståndshanteringen ges en från SBAB

helt fristående ställning.

dels att den del av utskottet yttrande som på s. 13 börjar

med "Med hänvisning" och slutar med "behandlats ovan" bort ha

följande lydelse:

Med hänvisning till utskottets ställningstagande ovan finns

inte skäl för riksdagen att nu anta regeringens förslag om lag

om ändring i lagen om rätt för SBAB att besluta i vissa

lånefrågor. Inte heller bör ändringsförslaget avseende

sekretesslagen antas. Vad nu förordats omfattar hemställan under

momenten 2 och 3 i propositionen.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande enhetlig räntesättning och finansiering av

statliga bostadslån m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo10

a) avslår proposition 1994/95:219,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om nytt förslag om enhetlig räntesättning och

finansiering av statliga bostadslån m.m.,

2. Ägarförhållandena i SBAB (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "i ärendet" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har ovan uttalat sig för att ett nytt och mera

genomarbetat förslag bör utarbetas om enhetlig räntesättning och

finansiering av statliga bostadslån. Ett genomförande av ett

sådant förslag innebär att det blir möjligt att marknadsanpassa

SBAB. Det får anses både naturligt och i hög grad motiverat att

staten fullt ut avvecklar sitt ägande i företaget. Riksdagen bör

genom ett tillkännagivande till regeringen ge uttryck för sin

uppfattning om att SBAB bör privatiseras när den ovan i detta

betänkande förordade omstruktureringen genomförts. Vad nu

anförts om ägarförhållandena i SBAB är en anslutning till

Moderata samlingspartiets partimotion N298 yrkande 5.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande ägarförhållandena i SBAB

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N298 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Regeringens av utskottet tillstyrkta

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:567) om ändrade

betalningsvillkor för statliga bostadslån m.m.

Bilaga

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:336) om rätt för

Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB att besluta i

frågor om förvaltning av statligt reglerade lån för

bostadsändamål, m.m.

3 Förslag till ändring i sekretesslagen (1980:100)