Bet. 1994/95:BoU3

Bostadsutskottets betänkande

1994/95:BOU03

Vissa frågor om naturresurslagen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1994/95

BoU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tolv motioner från allmänna

motionstiden 1994. Utskottet avstyrker samtliga motioner, flera

av dem med hänvisning till pågående utredningar.

Följande reservationer har fogats till betänkandet. Samtliga

rör en översyn av naturresurslagen (NRL).

1. Den inskränkning i det kommunala vetot som nu finns bör

undanröjas. Företrädare för c, v och mp.

2. Gideälven bör skyddas mot utbyggnad. Företrädare för fp, v

och mp.

3. Österdalälven vid Brunnsberg bör skyddas mot utbyggnad.

Företrädare för c, fp, v, mp och kds.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994

väckta motionerna

1993/94:Bo504 av Elving Andersson och Marianne Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utvidgning av den kommunala

vetorätten.

1993/94:Bo505 av Ivar Franzén och Harry Staaf (c, kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder som förbättrar möjligheten att

lokalisera vindkraftverk.

1993/94:Bo509 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Vättern är ett riksobjekt som färskvattentäkt enligt

naturresurslagen och bör omgärdas med speciella

skyddsbestämmelser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statligt ekonomiskt ansvar för

genomförandet av miljöövervakningen i Vättern.

1993/94:Bo514 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om skydd av Gideälven enligt 3 kap. 6 § NRL.

1993/94:Bo517 av Magnus Persson (s) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att Kammarkollegiet och

Fiskeristyrelsen får i uppdrag att göra en samlad s.k. älvplan

för hela landet, i syfte att bättre tillvarata miljö- och

allmänintressena,

1993/94:Bo522 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen

beslutar att älvsträckan mellan Stennäs och Björna i Gideälven

undantas från utbyggnad genom att den tas in i 3 kap. 6 §

naturresurslagen.

1993/94:Bo523 av Bo G Jenevall m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utreda möjligheten att utnyttja

vattenkraften från Torne träsk trots Torne älvs fredande.

1993/94:Bo525 av Elvy Söderström (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att skydda Gideälven uppströms Björna enligt 3 kap. 6 § NRL.

1993/94:Bo526 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om skydd av sträckan vid Brunnsberg, mellan Åsen och Väsa,

enligt 3 kap. 6 § NRL.

1993/94:Jo422 av Sigge Godin och Sören Norrby (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av utökat älvskydd.

1993/94:Jo678 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att det gällande skyddet för

Vättern i NRL kompletteras med skydd för vattenkvalitet,

4. att riksdagen hos regeringen begär att Vätterns samtliga

tillflöden inskrivs i NRL som skyddsvärda.

1993/94:N433 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förutsättningarna för vattenkraftens

fortsatta utveckling.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Kort redogörelse för uppbyggnaden av naturresurslagen m.m.

Plan- och bygglagen (PBL) och naturresurslagen (NRL) trädde i

kraft den 1 juli 1987 efter ett långvarigt förberedelsearbete.

Bestämmelserna i NRL syftar till att främja en från ekologisk,

social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god

hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.

En huvuduppgift för NRL är att ange för olika lagar gemensamma

prövningsgrunder som stöd för en allsidig och långsiktig

bedömning av frågor om konkurrens beträffande användning av mark

och vatten. Till lagen har därför knutits ett tiotal olika lagar

som reglerar ianspråktagandet av mark och vatten för olika

ändamål. Sålunda skall bestämmelserna i 2 kap. (de

verksamhetsanknutna riktlinjerna) och 3 kap. (de geografiska

riktlinjerna) NRL tillämpas enligt vad i dessa lagar är

föreskrivet. Exempel på lagar som på detta sätt knutits till NRL

är PBL, vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen,

väglagen, minerallagen, kontinentalsockellagen och

luftfartslagen. Genom denna konstruktion har NRL kommit att få

en stor betydelse och en central roll beträffande

samhällsplaneringen i vid mening. Den brukar betecknas som en

paraplylag. När en bedömning skall göras av om avsikten med

lagstiftningen har infriats är det nödvändigt att klargöra det

syfte den avsetts tjäna. Lagen är att anse som en lag genom

vilken avvägningar mellan olika intressen kan och skall bedömas

i ett långsiktigt perspektiv.

I 4 kap. finns regler om tillåtlighetsprövningen av

industrianläggningar m.m. medan det i 5 kap. finns regler om

miljökonsekvensbeskrivningar. I det avslutande kapitlet (6 kap.)

finns regler om myndigheternas uppgifter och ansvarsfördelning.

Regeringsprövning av vissa industrianläggningar m.m. och det

kommunala vetot

I 4 kap. 1 § naturresurslagen (NRL) anges vissa slag av

anläggningar som inte får utföras utan tillstånd av regeringen.

Som exempel kan nämnas anläggningar för kärnteknisk verksamhet

och förbränningsanläggningar om anläggningen har en effekt om

minst 200 megawatt. Regeringen kan också, enligt 4 kap. 2 § NRL,

pröva andra anläggningar än sådana som omfattas av kravet på

tillstånd enligt 4 kap. 1 § NRL om anläggningen kan antas få

betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet.

Enligt bestämmelserna i 4 kap. 3 § första stycket NRL får

tillstånd enligt 1 och 2 §§ lämnas endast om kommunfullmäktige

har tillstyrkt detta. Denna ordning kallas vanligen det

kommunala vetot. Undantag från denna finns emellertid i 4 kap. 3

§ andra stycket. Regeringen får i vissa fall lämna tillstånd

även om kommunfullmäktige inte har tillstyrkt detta. Om en

anläggning är synnerligen angelägen från nationell synpunkt får

regeringen nämligen lämna tillstånd även mot en kommuns vilja

bl.a. när det är fråga om en anläggning som avser mellanlagring

eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall. Samma

förhållande gäller också beträffande förbränningsanläggningar,

gruppstationer för vindkraft och anläggningar för behandling

av miljöfarligt avfall under förutsättning att anläggningarna

är av viss minsta storlek.

I den i augusti 1994 till riksdagen överlämnade propositionen

1994/95:10 Miljöbalk föreslogs att den grundläggande

lagstiftningen på miljöområdet samordnades i en miljöbalk. NRL

är en av de lagar som föreslås ingå i balken. De delar av NRL

som redovisats ovan föreslogs i propositionen ingå i 5 kap. i

balken. Såvitt rör det kommunala vetot föreslogs inga reella

förändringar. Reglerna i NRL i nu redovisad del föreslogs alltså

tas in i balken utan förändring av deras materiella innebörd.

Den nuvarande regeringen har beslutat återkalla propositionen. I

en motion (c, m, fp, kds) föreslås riksdagen anta de i

proposition 1994/95:10 intagna lagförslagen.

Plan för utbyggnad av vattenkraft

Riksdagen beslutade år 1984 om en plan för utbyggnad av

vattenkraften (prop. 1983/84:BoU30). Planen reviderades året

därefter (prop. 1984/85:120, bet. 1984/85:BoU25). Den reviderade

planen omfattade nya projekt, effektivisering och förnyelse samt

byggande av små kraftverk om tillsammans 3,8 TWh/år (TWh =

terawattimmar) i syfte att säkerställa en utbyggnad av

vattenkraften om minst 2,5 TWh/år till mitten av 1990-talet. En

del projekt i planen har i praktiken senare utgått genom avslag

på ansökningar enligt vattenlagen (1983:291) och genom beslut i

riksdagen om skydd enligt naturresurslagen. I såväl

propositioner som utskottsutlåtanden har framhållits att den

omständigheten att projekt finns upptagna i vattenkraftplanen

inte automatiskt medför att de kan genomföras. Dessförinnan

skall sedvanlig prövning enligt vattenlagen ske. Samma procedur

och samma överväganden skall göras oberoende av om ett projekt

finns medtaget i planen eller ej. Planen utgör inte heller

hinder mot att aktualisera projekt som inte är upptagna i

planen.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har regeringens

uppdrag att årligen redovisa bl.a. vattenkraftsutbyggnaden. I

sin rapport, Energirapport 1994, redovisar NUTEK att tillskottet

av vattenkraft, sedan vattenkraftplanen antogs, uppgår till ca

1,2 TWh/år.

Tillskottet av vattenkraft under perioden fram till år 2005

har av verket bedömts till ca 1 TWh/år varav 0,4 TWh/år utgör i

vattenkraftplanen specificerade projekt och lika mycket härrör

från små vattenkraftverk och effektiviseringar. Återstoden avses

komma från projekt utanför planen.

Verket bedömer att den totala produktionsförmågan i

vattenkraft under ett normalår blir ca 64 TWh år 2005.

Älvskydd m.m.

År 1987 tillkom NRL. Härvid lagfästes de s.k. riktlinjerna i

den fysiska riksplaneringen. Dessa som beslöts av riksdagen i

början av 1970-talet innebär att vissa älvar och älvsträckor

undantogs från vattenkraftsutbyggnad. Riksdag och regering har

under de senaste drygt 25 åren ägnat stor uppmärksamhet åt

frågor som rör vattenkraftens roll i energibalansen och i

samband därmed frågan om bevarandet av vattenområden och

älvsträckor. Vid riksdagens senaste behandling i mars år 1993 av

ett regeringsförslag om utökat älvskydd beslöts (prop.

1992/93:80, bet. 1992/93:BoU7) att ytterligare 13 älvar och

älvsträckor skulle skyddas från vattenkraftsutbyggnad enligt 3

kap. 6 § NRL. Vid riksdagsbehandlingen behandlade utskottet

bl.a. motioner i vilka yrkades att i Gideälven sträckan mellan

Stennäs och Björna och i Österdalälven sträckan mellan Åsens

kraftverk och Väsa kraftverk (Brunnsberg) skulle skyddas.

Beträffande älvsträckan i Gideälven föreslog utskottets

majoritet (s, nyd med instämmande av v) att älvsträckan -- om

inte då pågående prövning enligt vattenlagen (VL) innebar

tillstånd till utbyggnad -- skulle skyddas från utbyggnad och

tas in i 3 kap. 6 § NRL. En minoritet i utskottet (m, fp, c,

kds) föreslog i en reservation att ytterligare överväganden

borde göras. Riksdagen beslöt i enlighet med reservationen.

Ärendet om tillstånd till utbyggnad behandlas för närvarande av

vattendomstolen. Ett yttrande i ärendet väntas vid årsskiftet

1994/95. Regeringen har, enligt VL 11 kap. 3 §, förbehållet sig

prövningen av ärendet.

Beträffande älvsträckan i Österdaläven föreslog utskottet och

beslöt riksdagen att ytterligare överväganden borde göras.

I en folkomröstning i Älvdalens kommun den 13 november 1994

ställdes följande fråga: "Anser Du att Älvdalens kommun skall

stödja de planer som Älvdalens Jordägande Socknemän har om att

bygga ett kraftverk i Österdalälven vid Brunnsberg?" Av de

avgivna rösterna ansåg 72 % att kraftverket inte borde byggas

medan 26 % hade den motsatta inställningen. Drygt 70 % av de

röstberättigade deltog.

De av riksdagen förordade övervägandena har tillsammans med

andra överväganden om älvskydd gjorts av en särskild utredare.

Denne har i april 1994 i betänkandet Vilka vattendrag skall

skyddas? (SOU 1994:59) redovisat sitt uppdrag. Med undantag för

fyra vattenområden i södra Sverige (Vätterns tillflöden söder om

Hjo--Vadstena, Kävlingeån, Rönne å och Rolfsån) har utredningen

inte lämnat slutligt förslag till skyddsvärda vattenområden och

älvsträckor. Beträffande Gideälven och Österdalälven vid

Brunnsberg föreslås således att skydd enligt 3 kap. 6 § NRL

inte borde komma i fråga. Eventuellt skydd för dessa sträckor

bör enligt utredningen i stället övervägas med stöd bl.a. i

naturvårdslagen och/eller plan- och bygglagen. Utredningen

konstaterar också att det behövs ett bättre underlag för att slå

fast vilka ytterligare vattenområden som bör omfattas av

skyddsbestämmelserna i 3 kap. 6 § NRL.

Utredningen remissbehandlas för närvarande. Remisstiden utgick

den 15 oktober 1994. I september 1994 fick utredningen

tilläggsdirektiv. Den skall bl.a. utarbeta ett program för

kartläggning av vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor

som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Syftet med

kartläggningen bör vara att få en grund för en sammanhållen

bedömning av vilka ytterligare vattenområden som bör ges ett

långsiktigt skydd. Utredningen skall redovisa resultat av sitt

arbete senast den 1 april 1995.

Torne älv omfattas av skydd mot utbyggnad enligt 3 kap. 6 §

NRL. Älven har dessutom tillagts benämningen nationalälv.

Nordiska rådet beslöt 1957 rekommendera Finlands, Norges och

Sveriges regeringar att gemensamt överväga bl.a. möjligheterna

till samarbete i syfte att ekonomiskt utnyttja Nordkalottens

naturtillgångar. Med anledning av beslutet utsågs åt en gemensam

kommitté--Nordiska vattenkraftkommittén--att överväga samarbetet

i fråga om utnyttjande av vattenkrafttillgångarna inom

Nordkalotten. Kommittén redovisade 1958 resultatet av sina

överväganden i en rapport. I rapporten anfördes bl.a. att man

från norsk sida framhållit att utomordentligt goda möjligheter

föreligger att utnyttja Torne träsks vatten i en anläggning

mellan Torne träsk och Rombacksbotn, som är en vik av Atlanten.

En sådan anläggning skulle enligt rapporten bli nog så betydande

och därtill billig. Fallhöjden uppgavs bli 345 meter.

Från svensk sida framhölls att det finns röster i Sverige för

att Torne och Kalix älvar skall undantas från utbyggnad, och att

frågan om eventuell utbyggnad kan väntas bli aktuell först om

någon tid. Man framhöll vidare att dessa älvar är de sista som

kommer att exploateras i Sverige. Någon utbyggnad inom det

närmaste decenniet ansågs inte aktuell. Från finsk sida hade

uttalats önskemål om gemensam utbyggnad av gränsälven så snart

det kan ske.

Kommittén ansåg att frågan om utbyggnad av bl.a. Torne älv

borde utredas närmare för att klarlägga hur utbyggnaden

lämpligast borde ske med hänsyn till kraftproduktionen,

kostnader och skadeverkningar.

De statliga kraftföretagen i de tre länderna fick i uppdrag

att göra den av Vattenkraftkommittén förordade utredningen.

Utredningens slutrapport--Vattenkraften i Torne och Kalix

älvar--kom i december 1961. Utredningen hade utarbetat följande

tre huvudalternativ.

Alt. A. Konventionell utbyggnad i Torne och Kalix älvar.

Alt. B. Överledning av vatten från Kalix älv till Torne älv.

Alt. C. Överledning av vatten från Torne och Kalix älvar till

Atlanten.

Utredningen förordade att det fortsatta arbetet inriktades på

en närmare undersökning av alt. A och B. Alt. C hade enligt

utredningen mött motstånd i vida kretsar. Detta motstånd berodde

bl.a. på uppfattningen att älvarna skulle ändra karaktär om

överledningen kom till stånd.

Vättern

Vättern med öar och strandområden är klassad som riksintresse

enligt NRL. Detta innebär (3 kap. 2 § NRL) att turismens och

friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen

särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av

exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. I NRL (2 kap.

8 §) anges att mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga

för anläggningar för bl.a. vattenförsörjning så långt möjligt

skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra

tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningen.

Frågan om Vättern som färskvattentäkt har behandlats av

riksdagen tidigare och senast 1992 (bet. 1991/92:BoU21).

Utskottet anförde då enhälligt att goda möjligheter finns att

beakta frågan om vattenförsörjningen i den fysiska planeringen

och förutsatte att berörda kommuner behandlade frågan inom ramen

för denna planering.

Vindkraft

De nu gällande riktlinjerna för den långsiktiga

energipolitiken innebär bl.a. följande. Energipolitikens mål är

att trygga tillgången på energi på villkor som är

konkurrenskraftiga med dem som gäller i omvärlden.

Energipolitiken utgår från vad natur och miljö kan bära. Landets

elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största

möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och

förnybara, energikällor samt genom en effektiv

energihushållning.

Våren 1991 beslutade riksdagen om ett femårigt stöd till

investeringar i anläggningar för vindkraft. För stödet har

beräknats 50 miljoner kronor per år. Fr.o.m. halvårsskiftet 1994

lämnas bidrag för investeringar i vindkraftverk med en effekt av

minst 60 kilowatt. Bidraget lämnas med högst 50 procent av

investeringskostnaden om teknikupphandling utnyttjas. I övriga

fall lämnas bidrag med 35 procent.

NUTEK har utvärderat bl.a. stödet till investeringar i

vindkraft. Ca 90 vindkraftverk med en installerad effekt om ca

25 MW har kommit till stånd efter införandet av stödet. Ca 40

vindkraftverk med en sammanlagd effekt om knappt 6 MW har byggts

utan stöd. Elproduktionen från vindkraften var ca 0,05 TWh år

1993. NUTEK antar att elproduktionen från vindkraftverk ökar

till 0,2 TWh år 2005.

Flera studier avseende lokalisering av vindkraftverk har

gjorts främst från slutet av 1980-talet och framåt. Nämnas kan

betänkandet Läge för vindkraft (SOU 1988:32). I betänkandet

behandlades frågan om lokalisering av stora vindkraftverk i

grupper både på land och till havs från ett nationellt

perspektiv. Sedermera har vissa länsstyrelser publicerat

lokaliseringsstudier på området. Sålunda har länsstyrelsen i

Kalmar län tillsammans med Ölandskommunerna 1993 tagit fram ett

policydokument kallat Vindkraft på Öland. Länsstyrelsen i

Hallands län har i två rapporter, kallade Vindenergi i Halland

och Vindkraft i Hallands län, tagit fram ett planeringsunderlag

som behandlar konkurrensen mellan vindkraft och andra allmänna

intressen. I vissa andra länsstyrelser pågår ett arbete i

vindkraftfrågor.

I förordningen (1993:191) om tillämpningen av NRL anges att

vissa centrala förvaltningsmyndigheter har i uppdrag att till

länsstyrelserna lämna uppgifter om områden som myndigheten

bedömer vara av riksintresse enligt 2 kap. NRL. Beträffande

områden av riksintresse för energiproduktionen har NUTEK fått i

uppdrag att peka ut sådana områden. I arbetet skall samråd ske

med berörda länsstyrelser. Boverket, Naturvårdsverket och NUTEK

kommer inom kort att i en skrift redovisa de regler och

bestämmelser som gäller för etablering av vindkraft på land.

I Miljö- och naturresursdepartementet pågår ett arbete i syfte

att se över bl.a. de författningar som reglerar utbyggnaden av

vindkraftverk.

Utskottet

Tillåtlighetsprövning av vissa industrianläggningar

Som framgått ovan av den inledande redogörelsen anges i 4 kap.

NRL att vissa slags anläggningar i princip inte får komma till

stånd om inte kommunfullmäktige tillstyrkt att tillstånd till

anläggningen lämnas. Detta brukar kallas det kommunala vetot (4

kap. 3 § första stycket NRL). Vetot är emellertid inte absolut.

Sålunda får regeringen i vissa fall -- enligt lagrummets andra

stycke -- lämna tillstånd till anläggningen även om kommunen

inte har tillstyrkt detta. Denna regeringens möjlighet begränsas

av att vissa i lagen angivna förutsättningar skall vara för

handen för att det kommunala vetot skall kunna frångås. Det

skall vara frågan om en anläggning som från nationell synpunkt

är synnerligen angelägen. Inskränkningen i det kommunala vetot

gäller inte heller om en lämplig plats för anläggningen anvisats

inom en annan kommun som antas godta en placering där eller, i

annat fall, om en annan plats bedöms lämpligare. Vad nu

redovisats om möjligheten att medge undantag från det kommunala

vetot gäller bl.a. anläggning för mellanlagring eller slutlig

förvaring av kärnämne eller kärnavfall. Även beträffande vissa

övriga anläggningar kan undantag från vetot medges.

Frågan om utformningen av det kommunala vetot prövades av

riksdagen och bostadsutskottet våren 1990 (bet. 1989/90:BoU20)

med anledning av en proposition i ämnet. Vad riksdagen då hade

att ta ställning till var frågan om det kommunala vetot skulle

förses med en s.k. ventil. Så skedde genom att till 4 kap. 3 §

tillfogades ett andra stycke huvudsakligen av det innehåll som

redovisats inledningsvis. Bostadsutskottet beslöt i enlighet med

regeringens förslag. Företrädare i utskottet för centerpartiet,

vänsterpartiet och miljöpartiet yrkade med något skilda

motiveringar avslag på förslaget. Riksdagen följde utskottet.

Därefter har utskottet och riksdagen med anledning av motioner

haft att pröva frågan år 1991 (bet. 1990/91:BoU18) och 1993

(bet. 1993/94:BoU1). De av utskottet avstyrkta motionerna har

avslagits av riksdagen, år 1993 av ett enigt utskott.

Genom motion 1993/94:Bo504 (c) ställs frågan ånyo under

riksdagens prövning. Motionärerna anför att NRL planeras ingå i

miljöbalken och att i samband därmed det kommunala vetot bör ges

en sådan utformning att det omfattar även anläggningar för

utbränt kärnbränsle.

Som framgått ovan har den av förra regeringen framlagda

propositionen om en miljöbalk återkallats av den nuvarande. Ett

arbete med utformning av ett nytt förslag pågår alltså i

regeringens kansli. I samband därmed blir det aktuellt att också

överväga utformningen av NRL. I avvaktan på att så sker finner

utskottet inte anledning frångå den uppfattning som utskottet

givit uttryck för både 1991 och 1993 och som innebär att 4 kap.

3 § andra stycket NRL inte bör ändras. Ett tillkännagivande

till regeringen om den kommunala vetorätten i enlighet med

förslaget i motion 1993/94:Bo504 (c) bör enligt utskottets

mening inte göras.

Vissa frågor om utbyggnad av vattenkraft m.m.

Som anförts inledningsvis finns i 3 kap. NRL de s.k.

geografiska riktlinjerna. I inledningen till kapitlet anges att

de områden som finns upptagna i kapitlets 2--6 §§ med hänsyn

till sina natur- och kulturvärden i sin helhet är av

riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön

får komma till stånd i dessa områden endast om det inte möter

hinder enligt 3 kap. NRL och om det kan ske på ett sätt som inte

påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

I 3 kap. 6 § finns regler om skydd för vissa vattenområden och

älvsträckor. Lagrummet bygger i princip på de s.k. riktlinjerna

i den fysiska riksplaneringen. Beslut om dessa riktlinjer

fattades i början av 1970-talet. Efter NRL:s tillkomst har

riksdagen beslutat att ytterligare vattenområden och älvsträckor

skulle tas in i 3 kap 6 § NRL.

Den ursprungliga omfattningen av lagrummet byggde -- förutom

på de ovannämnda riktlinjerna -- också på den vattenkraftplan om

vilken beslut fattades 1984. Planen har därefter reviderats i

syfte att säkerställa en utbyggnad av vattenkraft om minst 2,5

TWh/år (TWh = terawattimmar) till mitten av 1990-talet.

I några motioner, som behandlas i detta avsnitt, tas upp

frågan om omfattningen av planen, i andra förordas att

ytterligare älvsträckor tas in i 3 kap. 6 § NRL. I en motion

föreslås utan närmare precisering ett utökat älvskydd.

Utskottet behandlar inledningsvis motionerna 1993/94:Bo517 (s)

yrkande 3 och 1993/94:N433 (c) yrkande 9. I den förstnämnda

motionen föreslås riksdagen begära hos regeringen att

Kammarkollegiet och Fiskeristyrelsen skall få i uppdrag att göra

en samlad s.k. älvplan i syfte att bättre tillvarata miljö- och

allmänintressena. Yrkandet i den senare motionen går ut på att

riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen bör fästa

uppmärksamheten på att 1984 års vattenkraftplan bör revideras.

Motionärerna anser vidare att åtgärder bör vidtas så att en

snabb modernisering av äldre vattenkraftverk och utbyggnad av

mindre anläggningar kommer till stånd.

Förslaget i motion 1993/94:Bo517 (s) yrkande 3 om ett uppdrag

till vissa myndigheter att göra en samlad älvplan ger utskottet

anledning fästa uppmärksamheten på vad ovan anförts om att en

plan redan finns för bedömningen av ärenden om utbyggnad av

vattenkraft. Bland annat planen har legat till grund för

utformningen av 3 kap. 6 § NRL. Utskottet kan inte finna att

något väsentligt skulle stå att vinna på en omprövning av denna

plan. Tvärtom får det anses vara av värde att den plan som nu

finns och som vägleder samhällets åtgärder på området har en

viss fasthet. Därmed ges möjlighet att i ett långsiktigt

perspektiv bedöma de ofta stora investeringar det är fråga om.

Ett sådant synsätt får emellertid inte hindra att det

beträffande enskilda projekt från tid till annan kan finnas

anledning att revidera planen. Med det anförda avstyrker

utskottet motion 1993/94:Bo517 (s) yrkande 3 om en samlad

älvplan.

Förslaget i motion 1993/94:N433 (c) yrkande 9 om en revision

av 1984 års vattenkraftplan och motiven i motionen ger utskottet

anledning erinra om att den omständigheten att ett projekt inte

finns upptaget i planen inte är ett hinder för att aktualisera

det. Motsatsen gäller också; den omständigheten att ett projekt

finns i planen innebär inte automatiskt att det kommer att

genomföras. Ytterst beror ställningstagandet på den prövning som

görs främst enligt vattenlagen. Slutligen vill utskottet -- med

anledning av vad i motionen anförts -- erinra om att såväl

effektiviseringar som utbyggnad av små vattenkraftprojekt upptar

en inte oväsentlig del av planen (se ovan s. 4). Ett

tillkännagivande om förutsättningarna för vattenkraftens

fortsatta utveckling enligt förslag i motion 1993/94:N433 (c)

yrkande 9 kan enligt utskottets mening inte tjäna något reellt

syfte. Motionsyrkandet avstyrks.

I tre motioner tas upp frågan om att Gideälven -- älvsträckan

mellan Stennäs och Björna -- bör tas in i 3 kap. 6 § NRL. I en

motion förs fram samma förslag beträffande älvsträckan mellan

Åsen och Väsa vid Brunnsberg i Österdalälven. Utskottet har ovan

(s. 4--5) lämnat en redogörelse för den senaste

riksdagsbehandlingen av de i motionerna upptagna älvsträckorna.

Av redovisningen framgår bl.a. att riksdagen beslutat att

ytterligare överväganden borde göras beträffande älvsträckorna

och att resultat av dessa överväganden i april 1994 presenterats

i ett betänkande. Av redogörelsen framgår också att utredningen

fått tilläggsdirektiv för att utarbeta ett program för

kartläggning av vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor

som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Utredningen skall i

denna del vara färdig med sitt arbete senast den 1 april 1995.

Vad rör motionerna 1993/94:Bo514 (fp), 1993/94:Bo522 (v) och

1993/94:Bo525 (s) om att Gideälven bör omfattas av skydd

enligt NRL anser utskottet att resultatet av det pågående

utredningsarbetet och beredningen av det bör avvaktas. Det bör

också erinras om att vattendomstolen för närvarande behandlar

frågan om tillstånd till utbyggnad av älvsträckan. Ett yttrande

i ärendet väntas vid årsskiftet 1994/95. Regeringen har enligt

11 kap. 3 § VL förbehållit sig prövningen av ärendet.

Utskottet gör samma bedömning avseende sträckan i

Österdalälven mellan Åsen och Väsa. Även här bör

resultatet av pågående utredningsarbete och beredningen av det

avvaktas. Med det anförda avstyrker utskottet motion

1993/94:Bo526 (kds) i vilken föreslås att älvsträckan bör

omfattas av skydd enligt NRL.

I motion 1993/94:Jo678 (s) yrkande 4 föreslås att Vätterns

samtliga tillflöden skall omfattas av skydd enligt NRL.

Liksom beträffande Gideälven och Österdalälven bör resultatet

av pågående överväganden avvaktas. Motionsyrkandet om att

Vätterns samtliga tillflöden skall skyddas enligt NRL

avstyrks. Det kan erinras om att den ovannämnda utredningen

föreslagit att bl.a. Vätterns tillflöden söder om Hjo--Vadstena

bör skyddas enligt NRL.

Ett närmast motsatt syfte mot de nu behandlade har förslaget i

motion 1993/94:Bo523 (nyd). I denna föreslås ett riksdagens

tillkännagivande till regeringen om att möjligheten bör utredas

att utnyttja vattenkraften från Torne träsk trots att Torne älv

omfattas av skydd enligt NRL.

Utskottet finner inte skäl föreligga att föreslå riksdagen att

göra det förordade tillkännagivandet. Utskottets

ställningstagande bygger på uppfattningen att Torne älvs

vattensystem även i fortsättningen bör omfattas av skyddet

enligt 3 kap. 6 § NRL. En utredning med det syfte som

motionärerna förordar skulle därför inte bli meningsfull. Motion

1993/94:Bo523 (nyd) avstyrks. Frågans tidigare behandling har

redovisats ovan (s. 5--6).

I motion Jo422 (fp) yrkande 1 förordas ett riksdagens

tillkännagivande till regeringen av vad i motionen anförts om

vikten av utökat älvskydd. I motiveringen till yrkandet anförs

att epoken av vattenkraftsutbyggnad måste anses avslutad och att

det är viktigt att skydda de enligt motionärerna fantastiska

fiskevatten som ännu finns kvar.

Utskottet har ovan kortfattat redovisat de beslut som fattats

av riksdagen om planen för utbyggnad av vattenkraften och om det

skydd för våra vattenområden och älvsträckor som finns i 3 kap.

6 § NRL. Dessa beslut har fattats av en stor riksdagsmajoritet.

Utskottet finner det inte meningsfullt för riksdagen att genom

ett tillkännagivande enligt förslaget i motion 1993/94:Jo422

(fp) yrkande 1 om ett utökat älvskydd ånyo bekräfta dessa

beslut, som får anses vara tillfyllest för bedömning av frågor

om tillstånd till utbyggnad av vattenkraft och om avvägning av

de skilda intressen som kan finnas i sammanhanget.

I detta avsnitt behandlar utskottet slutligen tre

motionsyrkanden som rör Vättern. I motion 1993/94:Jo678 (s)

yrkande 3 och i motion 1993/94:Bo509 (c) yrkande 1 förordas ett

tillkännagivande om att Vättern är riksobjekt som

färskvattentäkt och att föreskrifter härom bör tas in i NRL. I

yrkande 2 i den sistnämnda motionen föreslås ett

tillkännagivande till regeringen om att staten tar ett ökat

ekonomiskt ansvar för genomförande av miljöövervakningen i

Vättern. Länsstyrelserna runt sjön bör ges ökade resurser.

Frågan om att skydda Vättern som färskvattentäkt har

behandlats av riksdagen flera gånger tidigare och senast år 1992

(bet. 1991/92:BoU21). Utskottet anförde då enhälligt att goda

möjligheter finns att beakta frågan om vattenförsörjningen i den

fysiska planeringen och förutsatte att berörda kommuner

behandlade frågan inom ramen för denna planering.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Det skydd som

motionärerna eftersträvar får anses kunna tillgodoses utan något

riksdagens tillkännagivande till regeringen. Motionerna

1993/94:Bo509 (c) yrkande 1 och 1993/94:Jo678 (s) yrkande 3 om

Vättern som färskvattentäkt avstyrks med hänvisning till det

anförda.

Yrkande 2 i motion 1993/94:Bo509 (c) om ett ökat statligt

ekonomiskt ansvar för miljöövervakningen i Vättern torde, om

så anses lämpligt, få lösas av de länsstyrelser som har att ta

befattning med frågan antingen genom omprioritering mellan olika

verksamheter eller genom äskanden om medel. I det senare fallet

får den på vanligt sätt i budgetsammanhang övervägas av regering

och riksdag.

Utskottet avstyrker med det anförda motion 1993/94:Bo509 (c)

yrkande 2.

Lokalisering av vindkraftverk

Yrkandet i motion 1993/94:Bo505 (c, kds) innebär ett

tillkännagivande till regeringen av vad i motionen anförts om

åtgärder för att lokalisera vindkraftverk. Motionärerna anför

bl.a. att el från vindkraftverk väl passar in i det av riksdagen

fastlagda målet för energipolitiken, som bl.a. innebär att

produktion och användning av energi skall ske inom ramen för vad

natur och miljö tål. Med utgångspunkt från en studie om

vindkraft i Hallands län framhålls i motionen att med

vindkraftverk konkurrerande riksintressen för bl.a. naturvård,

kulturmiljövård och rörligt friluftsliv kan innebära att

vindkraften får en mycket begränsad utbyggnad i vårt land.

Ovan (s. 6--7) har i korthet redovisats den energipolitiska

målsättningen, vindkraftens andel av energiproduktionen, statens

stöd för att stimulera investeringar i vindkraftverk samt

avslutade och pågående lokaliseringsstudier avseende lägen

lämpliga för vindkraft. Bl.a. har redovisats att NUTEK fått i

uppdrag att peka ut områden som bedöms vara av riksintresse

enligt 2 kap. NRL. I detta sammanhang blir det aktuellt att

också överväga vilka mark- och vattenområden som är särskilt

lämpliga för energiproduktionsanläggningar. Slutligen har

redovisats att ett arbete pågår i Miljö- och

naturresursdepartementet i syfte att se över bl.a. de

författningar som reglerar utbyggnaden av vindkraftverk.

Utskottet gör den bedömningen att de olika utredningar m.m.

avseende vindkraften som energikälla som pågår eller nyligen

avslutats verksamt bör komma att bidra till att klarlägga flera

av de frågor motionärerna aktualiserat. Det bör framöver

förhoppningsvis finnas ökad kunskap om hur de markkonflikter

m.m. som kan göra sig gällande kan lösas så att den

energipolitiska målsättningen också om vindkraftens del i

energibalansen kan förverkligas. Något riksdagens

tillkännagivande om möjligheterna till lokalisering av

vindkraftverk kan inte nu anses erforderligt. Motion

1993/94:Bo505 (c, kds) avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den kommunala vetorätten

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo504,

res. 1 (c, v, mp)

2. beträffande en samlad älvplan

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo517 yrkande 3,

3. beträffande vattenkraftens fortsatta utveckling

att riksdagen avslår motion 1993/94:N433 yrkande 9,

4. beträffande Gideälven

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo514, 1993/94:Bo522

och 1993/94:Bo525,

res. 2 (fp, v, mp)

5. beträffande Österdalälven

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo526,

res. 3 (c, fp, v, mp, kds)

6. beträffande Vätterns samtliga tillflöden

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo678 yrkande 4,

7. beträffande Torne älvs vattensystem

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo523,

8. beträffande ett utökat älvskydd

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo422 yrkande 1,

9. beträffande Vättern som färskvattentäkt

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo509 yrkande 1 och

1993/94:Jo678 yrkande 3,

10. beträffande miljöövervakningen i Vättern

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo509 yrkande 2,

11. beträffande lokalisering av vindkraftverk

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo505.

Stockholm den 17 november 1994

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson

(s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s),

Marianne Carlström (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lars Stjernkvist

(s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe

Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager

(mp), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström (m).

Reservationer

1. Den kommunala vetorätten (mom. 1)

Ingrid Skeppstedt (c), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Som framgått" och slutar med "inte göras" bort ha följande

lydelse:

När riksdagen våren 1990 (1989/90:BoU20) behandlade frågan om

att undantag från det kommunala vetot under vissa

förutsättningar skulle kunna göras bl.a. när det gäller

anläggningar för slutförvaring av kärnavfall anfördes i

reservationer (c, vpk, mp) att den kommunala

självbestämmanderätten över markfrågorna inte borde ändras och

att en inskränkning i vetorätten innebar att en grundläggande

del av den kommunala självstyrelsen rycktes undan.

Vad gällde frågan om säkra förvaringsmetoder för slutförvaring

av kärnavfall anfördes bl.a. att beslut om inskränkningar i

vetot för denna typ av anläggningar borde fattas först sedan

tillräcklig kunskap vunnits om hur en sådan förvaring inom

landet kunde ske. Reservanterna ansåg att frågan om inskränkning

var för tidigt väckt och att beslut borde fattas först efter en

öppen och demokratisk prövning. Utgångspunkten var dock att

landets kärnavfall skall tas om hand i Sverige.

Utskottet delar den principiella inställning som kom till

uttryck i de nu åsyftade reservationerna och vidhåller vad där

anförts. Lagstiftningen i nu berört avseende kan inte anses ha

en lämplig utformning. Sådana ändringar bör göras i NRL som

undanröjer inskränkningen i det kommunala vetot i avvaktan på

ett bättre beslutsunderlag när det gäller att bedöma hur en

slutförvaring av utbränt kärnbränsle skall ordnas. De

ytterligare överväganden som är nödvändiga bör ingå som en del i

arbetet med att utforma en miljöbalk.

Vad utskottet nu med anledning av motion 1993/94:Bo504 (c)

anfört om ändringar i 4 kap. NRL om den kommunala vetorätten

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande den kommunala vetorätten

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo504 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Gideälven (mom. 4)

Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Vad rör" och slutar med "av ärendet" bort ha

följande lydelse:

Våren 1993 behandlade utskottet senast motioner om skydd för

Gideälven -- sträckan mellan Stennäs och Björna. Utskottet

anförde då följande med anledning av motionerna och om ett

regeringsförslag om utökat älvskydd.

Utskottet vill med anledning av förslaget i propositionen och

i motionerna om Gideälven anföra följande. Vad i propositionen

anförs om att hos vattendomstolen anhäninggjorda ärenden skall

avgöras mot bakgrund av den vid tiden för ansökan gällande

bestämmelserna i VL och NRL innebär inte att en prövning i

riksdagen huruvida älvsträckan skall skyddas behöver anstå. Om

riksdagen gör den bedömningen att älvsträckan bör undantas från

utbyggnad kommer ett sådant beslut att gälla när ändringen i NRL

träder i kraft, dock under förutsättning att den pågående

prövningen inte innebär en vattendom av innebörd att älvsträckan

får byggas ut. Blir resultatet av prövningen däremot att en

utbyggnad inte skall genomföras innebär ett riksdagsbeslut om

bevarande av älvsträckan att det i praktiken inte framgent blir

möjligt att bygga ut den. Vad nu anförts innebär att det i hög

grad måste anses motiverat att pröva frågan om huruvida den

outbyggda sträckan av Gideälven bör undantas från utbyggnad.

Förutom vad ovan refererats om ställningstagandet i promemorian

och av remissinstanserna har utskottet under beredningen av

ärendet erhållit föredragningar från företrädare för

Örnsköldsviks kommun. Enligt vad då angivits är det av stort

intresse från kommunen att älvsträckan i sin outbyggda del

undantas från utbyggnad. Om den undantas från utbyggnad kommer

bl.a. de naturvärden och de värden som är av intresse för

friluftslivet att bevaras. Vid en avvägning mellan

bevarandeintressena och utbyggnadsintresset har utskottet kommit

till uppfattningen att i Gideälven sträckan mellan Stennäs och

Björna bör tas in i 3 kap. 6 § andra stycket NRL.

Vad utskottet anfört vann dock inte riksdagens gillande.

Utskottet vidhåller sin uppfattning. Ett skydd för älvsträckan

bör tas in i NRL (3 kap. 6 §).

Regeringen bör snarast förelägga riksdagen ett förslag med

denna innebörd. Riksdagen bör med anledning av motionerna

1993/94:Bo514 (fp), 1993/94:Bo522 (v) och 1993/94:Bo525 (s) som

sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande Gideälven

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo514,

1993/94:Bo522 och 1993/94:Bo525 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

3. Österdalälven (mom. 5)

Ingrid Skeppstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v),

Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet gör" och slutar med "enligt NRL" bort ha

följande lydelse:

I den promemoria som föregick regeringens beredning 1992 av

propositionen (prop. 1992/93:80) om utökat älvskydd framgår

bl.a. följande om sträckan vid Brunnsberg i Österdalälven.

Djurlivet är rikt, med stora mängder häckande sjöfågel. Vid

Myckeln finns näringsrika vegetationsfyllda vatten som skapar

goda fågelbiotoper. Knölsvan häckar här på sin nordvästligaste

lokal i länet.

Säkra iakttagelser av aktuell utterförekomst vid älven har

rapporterats. Tidigare inventering som utförts genom

Naturhistoriska Riksmuséet har visat att utter finns vid

Rotälven.

Österdalälven har på denna sträcka ett mycket värdefullt

strömfiske med goda bestånd av harr och öring. Fisket är

upplåtet som sportfiske och därmed sammanhängande service och

tillgängligheten anges som goda. Fiskeristyrelsen har därför

betecknat älven här som riksintressant för fritidsfisket, och

riksintresset avser också de skyddsvärda arter och stammar av

fiskar som förekommer. Genom kraftverksdammarna hindras numera

Siljanslaxens vandringar, men regleringsföretaget ombesörjer

viss utplantering av öring i området.

Älvsträckan äger stora värden för det rörliga friluftslivet

och turismen, främst genom tillgången på ett högklassigt fiske

och lättpaddlat kanotvatten, men också genom visuella

upplevelser med ståtliga utsikter och den fritt framflytande

älven.

Författaren till promemorian anför bl.a. att Österdalälven på

den nu diskuterade sträckan har bibehållit något av sitt

ursprung medan resten förvandlats till lugnvatten mellan

kraftverksdammar. Riksintressen skall i detta fall mätas mot

varandra. Ett tillskott till landets elproduktion på 65 GWh

ställs då mot bevarandet av den fritt framrinnande älven genom

en levande bygd där turism och fiske är viktiga för dess

befolkning. Förekomst av utter måste beaktas. Som riksintresse

för friluftsliv och från allmän fiskesynpunkt är enligt

promemorian bevarandet av denna del av älven den långsiktiga

hushållning som måste ges företräde.

Även om vissa remissinstanser uttalat sig för en utbyggnad av

älvsträckan bör erinras om att en så tung remissinstans som

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalat sig för ett bevarande.

Slutligen bör erinras om att vid den folkomröstning i frågan som

genomfördes den 13 november 1994 72 % av kommunens invånare

uttalat att kraftverket inte borde byggas. 26 % stödde kravet på

en utbyggnad. Deltagandet i omröstningen var över 70 %.

Det finns sålunda mycket starka skäl mot en utbyggnad. Dessa

har också vunnit gehör hos en stor opinion i bygden.

Regeringen bör skyndsamt lämna riksdagen ett förslag till

ändring i NRL i avsikt att undanta Österdalälven, sträckan

mellan Åsen och Väsa, från utbyggnad. Riksdagen bör med

anledning av motion 1993/94:Bo526 (kds) som sin mening ge

regeringen detta till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande Österdalälven

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo526 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,