Bet. 1994/95:FöU1

Försvarsutskottets betänkande

1994/95:FÖU01

Totalförsvarsplikt

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1994/95

FöU1

I betänkandet behandlas förslag som den föregående regeringen

har förelagt riksdagen i proposition 1994/95:6

Totalförsvarsplikt. Betänkandet behandlar även 17

motionsyrkanden från sex motioner.

Utskottet har berett konstitutions-, skatte-, justitie-, lag-,

socialförsäkrings- och bostadsutskotten tillfälle att yttra

sig över propositionen. Yttrande har avgivits av

socialförsäkringsutskottet. Vissa lagförslag har överlämnats

till skatte- och arbetsmarknadsutskotten.

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet, med vissa ändringar, den

i proposition 1994/95:6 föreslagna lagen om totalförsvarsplikt.

Denna nya lag för tjänstgöringsskyldigheten med plikt i Sveriges

totalförsvar ersätter bl.a. värnpliktslagen (1941:967), lagen

(1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1981:292) om tjänsteplikt

för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och

lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att

tjänstgöra utanför civilförsvaret. Vidare ersätter den

bestämmelserna om civilförsvarsplikt i civilförsvarslagen

(1960:74).

Den väsentligaste förändringen som utskottet förordar i

förhållande till propositionens förslag är att det inte skall

finnas någon nedre gräns för antalet tjänstgöringsdagar vid

militär grundutbildning. Propositionen föreslår här 220 dagar.

Utskottets ställningstagande i denna del innebär samtidigt att

ett motionsyrkande (s) bör bifallas och ett motionsyrkande (fp)

delvis bifallas. Utskottet föreslår vidare, med stöd av

socialförsäkringsutskottets yttrande, vissa preciseringar och

redaktionella ändringar i övergångsbestämmelserna till den nya

lagen om totalförsvarsplikt.

Utskottet tillstyrker också förslag till nya lagar om

möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt

med längre grundutbildning, om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m., om skydd för anställning vid viss

tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. och om

arbetsförmedlingstvång vid höjd beredskap.

Den av utskottet förordade lagregleringen innebär möjligheter

för en flexiblare användning av totalförsvarets

personalresurser. Hur många människor som skall skrivas in med

plikt och hur lång utbildning som de skall genomgå kommer att

styras av behovet av pliktpersonal under höjd beredskap. Behovet

av personal för att lösa det militära och civila försvarets

uppgifter i krig skall således styra inskrivning och

utbildningstid. Tjänstgöringsskyldigheten -- som enligt

förslaget blir gemensam för hela totalförsvaret -- föreslås få

benämningen totalförsvarsplikt.

Utskottet poängterar genom ett tillkännagivande behovet av en

kvalitetsförstärkning inom vissa delar av det civila försvaret.

Totalförsvarsplikten ger sålunda möjlighet att tillgodose

viktiga samhällsfunktioners behov med till uppgifterna under

beredskap och krig anpassad utbildning. Utskottet pekar också på

att behoven kan komma att förändras, bl.a. som följd av den s.k.

Hot- och riskutredningens arbete. Vad utskottet anfört i denna

del innebär delvis bifall till ett motionsyrkande (s) och två

motionsyrkanden (fp).

Tjänstgöringen skall fullgöras som värnplikt, civilplikt eller

allmän tjänsteplikt. Värnplikten och civilplikten omfattar

grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring

och krigstjänstgöring. Den allmänna tjänstgöringsplikten innebär

endast tjänstgöringsskyldighet under höjd beredskap.

I övrigt innebär den lagreglering som utskottet tillstyrker

bl.a. följande.

En gemensam övre åldersgräns införs för skyldigheten att

tjänstgöra i det civila försvaret. Denna gräns föreslås gå vid

utgången av det år den totalförsvarspliktige fyller 70 år.

Endast svenska män skall vara skyldiga att mönstra och fullgöra

värnplikt eller civilplikt med s.k. lång grundutbildning.

Svenska män skall vid mönstringen kunna direktrekryteras för

tjänstgöring i det civila försvaret. Den som efter mönstring

inte behöver fullgöra grundutbildning placeras i en

utbildningsreserv för att senare, efter regeringsbeslut, kunna

tas i anspråk om det skulle behövas med hänsyn till Sveriges

försvarsberedskap. Den som placerats i utbildningsreserven är då

skyldig att genomgå grundutbildning i det militära eller civila

försvaret.

Även om det inte behövs med hänsyn till försvarsberedskapen

skall den som placerats i utbildningsreserven kunna tas i

anspråk för en kortare grundutbildning i det civila försvaret.

Den vapenfria tjänsten föreslås inte längre regleras som ett

undantag från värnpliktstjänstgöring utan som ett av flera

tjänstgöringsalternativ inom ramen för totalförsvarsplikten.

Svenska kvinnor kommer med de nya lagarna efter frivilligt

åtagande att kunna antagningsprövas för att skrivas in för

värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning. En kvinna

som skrivits in för värnplikt eller sådan civilplikt blir vid

straffansvar skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt med

lång grundutbildning enligt samma bestämmelser som kommer att

gälla för männen. Hon blir också skyldig att fullgöra

repetitionsutbildning och att tjänstgöra under höjd beredskap.

Utskottet förordar att även kvinnor skall kunna skrivas in i

utbildningsreserven. Förslag avges för att komplettera lagen i

denna del. I anslutning härtill avger Moderata samlingspartiets

ledamöter ett särskilt yttrande.

De föreslagna bestämmelserna om allmän tjänsteplikt innebär

bl.a. att nuvarande särreglering för vissa yrkeskategorier

avskaffas och att de som slutit s.k. frivilligavtal inom det

militära eller civila försvaret skall omfattas av den allmänna

tjänsteplikten med skyldighet att tjänstgöra under höjd

beredskap.

Den föreslagna lagregleringen innebär också enhetliga

straffbestämmelser och ett gemensamt disciplinsystem. I

anslutning till denna del i betänkandet förordar utskottet att

riksdagen avslår tre motionsyrkanden som gäller amnesti åt s.k.

totalvägrare. I anslutning härtill lämnas en reservation av

Vänsterpartiets och Miljöpartiets ledamöter.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår övriga

motionsyrkanden, vilka avser förstärkning av

fredsräddningstjänstens resurser, inskrivning för värnplikt

eller civilplikt, kvinnors roll i totalförsvaret samt utredning

om påföljdssystemet för totalvägran.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995

med ett undantag. Detta gäller en ändring i lagen om vapenfri

tjänst som föreslås träda i kraft redan den 1 januari 1995.

Ändringen innebär att det från denna tidpunkt inte längre skall

gälla något lägsta antal tjänstgöringsdagar för dem som fullgör

vapenfri tjänstgöring.

Propositionerna

I proposition 1994/95:6 föreslås att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om totalförsvarsplikt,

2. lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller

civilplikt med längre grundutbildning,

3. lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.,

4. lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom

totalförsvaret m.m.,

5. lag om arbetsförmedlingstvång,

6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

7. lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till

arbetstagares uppfinningar,

8. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

9. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,

10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

11. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

12. lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av

vissa regeringsärenden,

13. lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns

tillsyn,

14. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd,

15. lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning

vid ideell skada m.m.,

16. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),

17. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

18. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),

19. lag om ändring i passlagen (1978:302),

20. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

22. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för

Riksdagens ombudsmän,

23. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262),

24. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare,

25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

26. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

27. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

28. lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för

fredsbevarande verksamhet,

29. lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

31. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister,

32. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig

anställning.

I proposition 1994/95:87 föreslås -- såvitt nu är i fråga --

att riksdagen antar regeringens förslag till

19. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),

29. lag om ändring i lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt.

Följande lagförslag har överlämnats till andra utskott:

till skatteutskottet

6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

8. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

till arbetsmarknadsutskottet

21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

23. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262),

29. lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd.

De av utskottet behandlade lagförslagen i proposition

1994/95:6 Totalförsvarsplikt fogas till betänkandet som bilaga

1.

De av utskottet behandlade lagförslagen i proposition

1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden

och riksmötet fogas till betänkandet som bilaga 2.

Motionerna

1994/95:Fö1 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om avkriminalisering av vägran att

fullgöra värnplikt.

1994/95:Fö2 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om amnesti för totalvägrare,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och

förslag om ett påföljdssystem för totalvägran.

1994/95:Fö3 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om amnesti för totalvägrare,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

påföljdssystem för totalvägran.

1994/95:Fö4 av Karin Wegestål och Tomas Eneroth (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av årlig utbildning till det

civila försvaret,

2. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen i

lag inte reglerar kortaste tid för grundutbildning för

värnplikt.

1994/95:Fö5 av Jan Jennehag (v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om amnesti för totalvägrare till dess att ett

nytt påföljdssystem har beslutats.

1994/95:Fö6 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att behovet av pliktutbildning för olika

verksamheter inom totalförsvaret bör analyseras inför varje

långsiktigt försvarsbeslut,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om angelägenheten av att räddningstjänsten i

krig får den föryngring och kvalitetshöjning som följer av en

direktutbildning av pliktpersonal och att den årliga

omfattningen av denna utbildning blir sådan att man får en

långsiktigt jämn åldersfördelning hos personalen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om värdet av att inom fredsräddningstjänsten

kunna nyttja pliktpersonal under grundutbildning och att vid

katastrofer eller andra allvarliga händelser i fredstid i mån av

behov kunna ta i anspråk grundutbildad pliktpersonal,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kriterierna vid uttagning till

grundutbildning inom militära och civila delar av

totalförsvaret,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om önskvärdheten av att förhindra att

personer med våldstendenser ges militär grundutbildning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av en utbildningsreserv för att vid

behov kunna förstärka totalförsvaret,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av en utbildningsreserv för att

motverka sociala utslagningstendenser i samhället,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att grundutbildningen inom

totalförsvaret alltid utgår från krigsorganisationens behov,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en förstärkning av kvinnornas roll i

totalförsvaret.

Utskottet

Ärendets beredning i utskottet

Utskottet beslutade den 25 oktober 1994 att bereda

konstitutions-, skatte-, justitie-, lag-, socialförsäkrings- och

bostadsutskotten tillfälle att yttra sig över propositionen.

Socialförsäkringsutskottet har den 15 november 1994 avgett

yttrande. Yttrandet fogas till betänkandet som bilaga 3.

Konstitutionsutskottet beslutade den 15 november 1994, med

anledning av proposition 1994/95:87 Följdlagstiftning till

förlängningen av valperioden och riksmötet, att till

försvarsutskottet överlämna lagförslagen 19 och 29.

Utskottet har genom beslut den 25 oktober och 15 november 1994

överlämnat följande förslag i proposition 1994/95:6

Totalförsvarsplikt till skatteutskottet

6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

8. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), samt

följande förslag till arbetsmarknadsutskottet

21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

23. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262),

29. lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd.

Bakgrund

Totalförsvarets personalförsörjning säkerställs för närvarande

genom ett antal pliktlagar. Vid en omställning av samhället till

krigsförhållanden kommer en stor del av befolkningen att med

stöd av någon pliktlag kallas in till tjänstgöring inom

Försvarsmakten eller någon del av det civila försvaret.

Enligt värnpliktslagen (1941:967) är varje svensk man

värnpliktig fr.o.m. det år han fyller 18 år t.o.m. det år han

fyller 47. Med värnplikten följer skyldighet att utbildas i fred

och tjänstgöra under höjd beredskap. En värnpliktig kan under

vissa förutsättningar få tillstånd enligt lagen (1966:413) om

vapenfri tjänst att fullgöra sådan tjänst i stället för

värnpliktstjänstgöring.

Enligt civilförsvarslagen (1960:74) är varje i riket

boende svensk medborgare civilförsvarspliktig fr.o.m. det år han

eller hon fyller 16 år t.o.m. det år vederbörande fyller 65. Med

plikten följer skyldighet att fullgöra utbildning i fred och att

tjänstgöra under höjd beredskap. Regeringen får föreskriva

civilförsvarsplikt för utlänningar som är bosatta i Sverige.

I lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och

sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. finns

föreskrifter som ålägger den som är sysselsatt inom hälso- och

sjukvården att fullgöra tjänstgöring inom verksamhetsområdet.

Tjänsteplikten omfattar utbildning i fred och tjänstgöring under

höjd beredskap samt gäller t.o.m. det år vederbörande fyller 70

år.

Enligt allmänna tjänstepliktslagen (1959:83) åligger det

under höjd beredskap var och en som är mellan 16 och 70 år att i

enlighet med myndighets beslut utföra arbete som kroppskrafter

och hälsotillstånd medger. Den som tjänstgör på grund av

värnplikt eller civilförsvarsplikt är undantagen från allmän

tjänsteplikt. Detsamma gäller den som fullgör vapenfri tjänst.

I lagen (1939:727) om uppsägning eller avskedande av

arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.

föreskrivs bl.a. att ingen kan sägas upp eller avskedas på grund

av tjänstgöring enligt någon pliktlag.

Behovet av personal inom det militära försvaret har sjunkit

efter hand som krigsorganisationen inom främst armén har minskat

i omfattning.

I samband med 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:101,

FöU:12, rskr. 337 och 338) ändrades värnpliktslagen (1941:967)

så att endast de värnpliktiga som behövs för Försvarsmaktens

krigsorganisation eller fredstida beredskap skall tas ut till

värnpliktsutbildning.

Inom det civila försvaret har länge eftersträvats att sänka de

pliktuttagnas medelålder och på det sättet minska omsättningen

av personal. Det har också funnits ett behov att rekrytera fler

kvinnor till verksamheter inom det civila försvaret. Genom att

fler än tidigare av de värnpliktiga i en åldersklass befriats

från militär tjänstgöring har det under senare år blivit möjligt

att föra över ett antal värnpliktiga till det civila försvaret.

Denna möjlighet har dock inte utnyttjats i nämnvärd omfattning,

främst genom splittringen i organisation och bestämmelser.

I syfte att dels skapa gemensamma utgångspunkter för

personalförsörjningen till det militära och det civila

försvaret, dels rationellt utnyttja de personella resurserna,

har en parlamentarisk kommitté (Pliktutredningen) genomfört

en översyn av totalförsvarets personalförsörjning med stöd av

plikt. Pliktutredningen har lämnat betänkandet

Totalförsvarsplikt (SOU 1992:139). En särskild utredning

(UFT) har sedan lämnat förslag till författningsreglering med

anledning av vad Pliktutredningen föreslagit. Härvid har

betänkandena Lag om totalförsvarsplikt (SOU 1993:36) och Lag om

totalförsvarsplikt -- Följdändringarna (SOU 1993:101) avgetts.

Dessa utredningar har legat till grund för propositionens

förslag om totalförsvarsplikt (prop. 1994/95:6). I propositionen

anförs att Lagrådets yttrande har inhämtats och att Lagrådets

förslag i allt väsentligt har beaktats.

Riksdagen beslutade i mars 1994 (prop. 1993/94:112, FöU8,

rskr. 175) att en ny central myndighet för hantering av

pliktpersonal skall inrättas från den 1 juli 1995. I samband

därmed avvecklas myndigheterna Värnpliktsverket och

Vapenfristyrelsen. Den nya myndigheten har fått namnet

Totalförsvarets pliktverk.

En sammanfattning av Pliktutredningens förslag är fogad till

propositionen i bilagorna 2 och 3.

UFT:s lagförslag är fogat till propositionen som bilaga 4.

De lagförslag som överlämnats till Lagrådet för yttrande finns

i den till propositionen fogade bilagan 5. Lagrådets yttrande

över lagförslagen, vilket i huvudsak är av författningsteknisk

karaktär, finns i propositionens bilaga 6.

Behovet av pliktpersonal

Propositionen

De senaste årens förändringar av Försvarsmaktens storlek och

krigsorganisation har medfört ett minskat behov att utbilda

värnpliktiga. Riksdagen har, som nämnts, beslutat (prop.

1991/92:101, FöU12, rskr. 338) om en ändring i värnpliktslagen

(1941:967) med innebörd att endast de värnpliktiga som behövs

för krigsorganisationen och den fredstida beredskapen skall

utbildas. Övriga värnpliktiga, som inte erhållit befrielse,

placeras i en utbildningsreserv.

Enligt propositionen bedöms det årliga utbildningsbehovet av

pliktpersonal inom Försvarsmakten uppgå till drygt 34 000

personer för perioden 1994--1996. Huvuddelen erfordras inom

Armén, drygt 25 000, medan Marinen och Flygvapnet har behov av

ca 2 800 resp. 4 100 personer. I dessa siffror ingår en reserv

på ca 10 %. Det sammanlagda verkliga behovet av pliktpersonal

till Försvarsmakten skulle därmed uppgå till ca 31 000 årligen.

Det innebär att 6 000--8 000 värnpliktiga varje år kommer att

placeras i utbildningsreserven. Propositionen anger att behoven

avses omprövas årligen i samband med budgetprocessen.

Behovet av pliktpersonal inom det civila försvaret är, enligt

propositionen, mera svårbedömt. Det civila försvaret är nämligen

inte någon organisation utan består i princip av all

icke-militär verksamhet i samhället. Vidare kan

personalförsörjningen delvis säkerställas genom i fred anställd

personal -- som behåller sina uppgifter vid höjd beredskap eller

flyttas till andra uppgifter -- och genom frivilliga.

Propositionen refererar till Pliktutredningens bedömning att

vissa funktioner har särskilt stort behov av pliktpersonal,

t.ex. befolkningsskydd och räddningstjänst samt hälso- och

sjukvård. Propositionen ställer sig också bakom

Pliktutredningens uppfattning att det till vissa funktioner inom

det civila försvaret måste tillföras pliktpersonal för att

myndigheter m.fl. skall kunna klara sina uppgifter under höjd

beredskap. Härutöver finns ett starkt behov av att föryngra

krigsorganisationen inom det civila försvaret.

Pliktutredningen uppskattar det totala behovet av

pliktpersonal inom det civila försvaret till ca 250 000

personer varav ca 8 500 behöver utbildas årligen. Drygt 3 000

härav anses behöva lång utbildning. I propositionen görs en

annan och lägre bedömning. Behovet av årlig längre utbildning

bedöms bli av minst samma omfattning som den nuvarande

utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga, dvs. minst 1 500

personer.

I propositionen anförs vidare att man bör pröva behovet av

pliktpersonal inom helt nya områden. Kulturinstitutioners

verksamhet sägs vara ett sådant, tidigare också nämnt av

riksdagen (1991/92:FiU30, rskr. 350). De institutioner som har

hand om landets konstskatter kan enligt lagen (1992:1402) om

undanförsel och förstöring vid krig eller krigsfara tvingas föra

undan samlingarna för att på så sätt skydda dem. Pliktpersonal

skulle i framtiden kunna utnyttjas för sådana uppgifter.

Motionerna

I motion Fö4 (s) konstateras att propositionens bedömningar

och förslag i stort överensstämmer med vad Pliktutredningen

under stor enighet lade fram i december 1992. Några viktiga

avsteg görs dock enligt motionärerna. Ett sådant är bedömningen

av det årliga utbildningsbehovet för dem som skall fullgöra

civilplikt.

Motionärerna hänvisar till att en av Pliktutredningens

utgångspunkter var att ge det civila försvarets behov av

utbildad personal ökad tyngd. Härigenom skulle det civila

försvaret få ett tillskott av unga människor och därmed också

ett minskat behov av personalomsättning. Att då endast utbilda

1 500 personer, motsvarande dagens vapenfriutbildning, anser

motionärerna inte ge någon positiv effekt för det civila

försvaret. Motionärerna föreslår därför att Pliktutredningens

bedömning får ligga till grund för utbildningsbehovet utan att

man för den skull binder sig för en exakt utbildningsvolym.

Detta föreslås riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 1).

I motion Fö6 (fp) framhålls inledningsvis att principen om

totalförsvarsplikt innebär den viktigaste förnyelsen sedan

beslutet år 1901 om allmän värnplikt. Mot den bakgrunden sägs

det vara självklart för Folkpartiet liberalerna att beslut nu

kan fattas om totalförsvarsplikt.

Motionärerna anser att propositionen endast tar upp vissa av

Pliktutredningens förslag att använda civil pliktpersonal.

Utredningen sägs ha pekat på en rad uppgifter inom

befolkningsskydd och räddningstjänst, ordning och säkerhet,

hälso- och sjukvård, socialtjänst, telekommunikationer,

transporter, elförsörjning, flyktingverksamhet, trossamfundens

verksamhet, bevakning av samhällsviktiga anläggningar samt inom

byggnads- och reparationsberedskapen.

Enligt motionärerna bör man i denna fråga inte göra en så snäv

tolkning som i propositionen. Det är dock inte nödvändigt att

redan nu bejaka alla utredningens förslag till utbildningar till

samtliga funktioner. Motionärerna anser emellertid att det med

stort eftertryck bör slås fast att totalförsvarsplikten ger

möjligheter att använda pliktlag för att tillgodose viktiga

samhällsfunktioner under beredskap och krig. Inför varje

försvarsbeslut bör därför analyseras vilka funktioner som

behöver tillföras pliktpersonal. Detta föreslås riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna (yrkande 1). Fördelningen

och utvecklingen av personaltillgången blir därmed, enligt

motionärerna, ett av de viktigaste inslagen i de framtida

totalförsvarsbesluten.

Motionen behandlar också personalförsörjningen till

räddningstjänsten. Genom att ge kommunerna ansvaret för

krigsräddningstjänsten fås en ordning där den fredstida

räddningstjänsten är kärnan. Vid behov kan denna utökas genom

att mer personal kallas in. Enligt motionärerna kommer man då,

genom föryngring och bättre utbildning, att få en organisation

med betydligt bättre förmåga än det tidigare civilförsvaret.

Genom en långsiktig uppbyggnad skulle det också vara möjligt att

uppnå en jämn åldersfördelning i organisationen. I motionen

föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till

känna (yrkande 2).

Motionärerna konstaterar att den lokala

räddningstjänstens resurser som regel är

otillräckliga vid katastrofer eller andra stora olyckor som

t.ex. storbränder eller översvämningar. Om en kommun har ett

antal totalförsvarspliktiga med t.ex. sex månaders utbildning,

skulle denna resurs enligt motionärerna kunna tas i anspråk även

vid fredstida större händelser i regionen. Vad som anförts om

värdet av att på beskrivet sätt kunna utnyttja pliktpersonal

under fredstid bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna (yrkande 3).

Utskottets bedömning

Uppgifterna vid beredskap och krig skall vara styrande för

krigsorganisationens dimensionering och för

utbildningsbehovet för denna organisation. Denna

grundläggande syn, som såväl Pliktutredningen som propositionen

ger uttryck för, delas helt av utskottet. Den som ansvarar för

krigsorganisationen har att fortlöpande avväga personalbehovet

mot uppställda mål, mot den givna uppgiften för organisationen

och mot tillgängliga ekonomiska resurser. Bedömningar behöver

också göras av i vilken utsträckning bemanningen skall ske med

anställd personal, med frivilliga eller med pliktpersonal.

Antalet pliktiga som kommer att tas ut kommer således att bli

beroende av dessa avvägningar. Härav följer att de årliga

utbildningsbehoven kan komma att förskjutas över tiden.

Beträffande det civila försvaret är det viktigaste inte att i

förväg ange ett visst antalsmässigt behov av pliktpersonal. Det

centrala är i stället att det civila försvaret ges en väsentlig

kvalitetshöjning genom tillförsel av yngre personal. Denna

aspekt, som utskottet särskilt vill framhålla, betonas också av

Pliktutredningen, liksom i motionerna Fö4 (s) och Fö6 (fp). Den

nämns i propositionen, om än inte med samma eftertryck. Enligt

utskottets mening ger totalförsvarsplikten möjlighet att

tillgodose viktiga samhällsfunktioners behov med adekvat

personal för respektive uppgifter under beredskap och i krig.

Pliktutredningen ger exempel på flera sådana funktioner.

Utskottet vill för sin del även peka på behov som kan

aktualiseras som en följd av förslag från Hot- och

riskutredningen. Härutöver ökar möjligheterna att bredda

rekryteringsbasen för personal för humanitära insatser i

katastrofområden.

Utskottet utgår från att regeringen inför försvarsbesluten --

på sätt som tidigare regelmässigt skett beträffande det militära

försvaret och nu senast också för det civila försvaret -- begär

in underlag från myndigheterna om utbildningsbehoven i relation

till aktuell krigsorganisation.

Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen med anledning

av motion Fö4 (s) yrkande 1 och motion Fö6 (fp) yrkandena 1 och

2 bör ge regeringen till känna vad utskottet har anfört om

behovet av personell kvalitetsförstärkning inom vissa områden av

det civila försvaret.

Motion Fö6 (fp) önskar betona värdet av att i fredstid kunna

utnyttja pliktpersonal för att vid katastrofer kunna förstärka

fredsräddningstjänstens resurser. Utskottet kan konstatera att

regeringen och myndigheterna inom tillgängliga resursramar redan

kan anpassa inriktningen av grundutbildningen för att bättre

svara mot sådana förstärkningsuppgifter. Ingenting hindrar

heller att personal under grundutbildning sätts in vid

katastrofer. Härutöver kan räddningsledare med stöd av

44 § räddningstjänstlagen (1986:1102) med tjänsteplikt ta i

anspråk redan utbildad personal i samband med en fredstida

katastrof. Utskottet har vidare erfarit att Hot- och

riskutredningen behandlar frågan om användning av pliktpersonal

vid fredskatastrofer och inom kort väntas avge förslag. Härav

följer att vad som i motion Fö6 (fp) yrkande 3 anförs om

utnyttjande av pliktpersonal i fredsräddningstjänsten torde vara

beaktat. Motionen bör därför inte bifallas i denna del.

En totalförsvarsplikt

Propositionen

I propositionen framhålls att Sverige har en lång tradition av

att med pliktbestämmelser tillgodose totalförsvarets behov av

personal. Grunden härför har varit att var och en -- inom vissa

åldersgränser och efter förmåga -- skall delta i landets

försvar.

Statsmakterna har bestämt (t.ex. prop. 1986/87:95, FöU11,

rskr. 310) att totalförsvaret skall vara så uppbyggt och

organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Detta mål

sägs bäst kunna uppfyllas genom ett på plikt baserat

personalförsörjningssystem. Ett sådant måste ge möjlighet till

rationellt utnyttjande av de personella resurserna och därmed

kunna bidra till en bra försvarseffekt.

Enligt propositionen bör totalförsvarets behov av personal

även fortsättningsvis till stor del tillgodoses genom i lag

föreskriven tjänstgöringsskyldighet. En för totalförsvaret

gemensam tjänstgöringsskyldighet skapas. Denna benämns

totalförsvarsplikt. Den skall möjliggöra en samlad

användning av de personalresurser som står till förfogande.

Bestämmelserna för totalförsvarsplikten föreslås samlas i en

enda lag. Härigenom ökar överblicken över regelsystemet och

underlättas samordningen av personalförsörjningen mellan civilt

och militärt försvar.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen att de centrala bestämmelserna

om plikttjänstgöring bör integreras i ett system. Därigenom

underlättas en önskvärd samordning av personalförsörjningen i

totalförsvaret och skapas möjligheter till en flexiblare

användning av personalen. En gemensam tjänstgöringsskyldighet

för totalförsvaret -- en totalförsvarsplikt -- bör således

införas och bestämmelserna för denna plikt samlas i en lag.

Övergången till en totalförsvarsplikt har stor principiell

betydelse. Den innebär att totalförsvaret ses som en helhet där

olika personalbehov vägs mot varandra och fördelas rationellt.

Totalförsvarspliktens innebörd

Propositionen

Enligt lagförslaget innebär totalförsvarsplikten en

skyldighet för varje svensk medborgare, och för var och en

som är bosatt i Sverige utan att vara svensk medborgare, att

tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller

hennes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter. Skyldigheten

föreslås gälla från det år när vederbörande fyller 16 år till

utgången av det år när vederbörande fyller 70 år. Tjänstgöringen

skall kunna fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän

tjänsteplikt.

Värnplikten och civilplikten skall omfatta grundutbildning,

repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och

krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten föreslås däremot

endast innebära en skyldighet för den som är

totalförsvarspliktig att tjänstgöra under höjd beredskap.

För att säkerställa att ingen åläggs en tjänstgöring som går

utöver vederbörandes förmåga åläggs den totalförsvarspliktige

att medverka vid utredningar om sina personliga förhållanden.

Värnplikten skall fullgöras i Försvarsmakten och skall alltid

inledas med grundutbildning. Skyldigheten att fullgöra värnplikt

föreslås, liksom för närvarande, endast omfatta män som är

svenska medborgare till och med det kalenderår då vederbörande

fyller 47 år.

Med ändring av vad som nu gäller förslås att den nedre

åldersgränsen för att påbörja värnpliktstjänstgöring höjs med

ett år till början av det kalenderår då den

totalförsvarspliktige fyller 19 år.

Enligt nuvarande bestämmelser kan värnplikten för den som har

inkallats till tjänstgöring vid det militära försvaret kvarstå

efter 47 års ålder vid krig eller omedelbar krigsfara. Denna

generella skyldighet förslås avskaffas. De eventuella behov som

kan uppstå i krigsorganisationen av personal som är äldre än 47

år kan lösas på andra sätt.

När det gäller kvinnors tjänstgöring görs i propositionen

ingen annan bedömning än den som redovisats av Pliktutredningen.

I ett läge med krympande resurser och där inte alla män i

aktuella åldersklasser tas i anspråk med plikt saknas det

anledning att införa en utvidgad plikt. Kvinnor bör emellertid

ha samma möjlighet som männen att delta i Sveriges totalförsvar.

Kvinnor föreslås därför få möjlighet att genomgå militär

grundutbildning. Denna möjlighet för kvinnor att tjänstgöra i

stridande befattningar bör enligt förslaget finnas oavsett om

vederbörande önskar få anställning som officer eller inte. Har

en kvinna samtyckt till utbildning är hon därefter pliktbunden

på samma sätt som en man.

Enligt lagförslaget skall endast svenska män vara skyldiga att

fullgöra civilplikt med längre tjänstgöring än 60 dagar. Kvinnor

föreslås få möjlighet att frivilligt ansöka om att bli antagna

till sådan grundutbildning.

Civilplikten kan fullgöras i såväl det civila som det militära

försvaret men får inte omfatta stridsuppgifter annat än som

ingående i ordningshållning och bevakning. Möjligheten till

vapenfri tjänst föreslås finnas kvar inom ramen för

totalförsvarsplikten. En sådan tjänstgöring fullgörs som

civilplikt med rätt att vara vapenfri.

Propositionen föreslår vidare att en totalförsvarspliktig som

skall fullgöra civilplikt inte skall behöva genomgå en

grundutbildning om han eller hon redan har de färdigheter som

krävs för att upprätthålla en viss befattning.

Den allmänna tjänsteplikten föreslås -- liksom i nuvarande

regler -- innefatta en skyldighet att under höjd beredskap

tjänstgöra i en ordinarie anställning eller att efter anvisning

av en myndighet utföra vissa arbetsuppgifter. Till skillnad från

vad som gäller i dag skall även alla de som frivilligt åtagit

sig att tjänstgöra inom totalförsvaret under höjd beredskap vara

skyldiga att göra detta med allmän tjänsteplikt.

Enligt propositionen kommer ett införande av en

totalförsvarsplikt, med skyldighet att fullgöra civilplikt, vid

tolkningen av en persons folkrättsliga status inte att

medföra några förändringar eller avsteg från vad som gäller i

dag. Alltjämt kommer därför den faktiska tjänstgöringen att vara

avgörande för om en person i folkrättsligt hänseende skall

bedömas vara krigförande (kombattant), civilförsvarspersonal,

själavårdspersonal, civil åtföljande stridskrafterna eller civil

personal.

Utskottets bedömning

Propositionen redovisar relativt utförligt motiven för

ställningstaganden när det gäller totalförsvarspliktens innebörd

beträffande åldersgränser, kvinnors tjänstgöring, förhållandet

mellan civilplikt och allmän tjänsteplikt, hälso- och

sjukvårdspersonal, folkrättslig status, vapenfria, civilplikt

utan grundutbildning samt allmän tjänsteplikt för frivilliga.

Utskottet har för sin del ingen avvikande mening i dessa delar.

Utredning om de totalförsvarspliktigas förhållanden

Propositionen

I lagförslagets andra kapitel föreslås att det i lagen läggs

fast en skyldighet för alla totalförsvarspliktiga att lämna

uppgifter och medverka vid utredningar om personliga

förhållanden av betydelse för den totalförsvarspliktiges

förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Endast

män som är svenska medborgare skall vara skyldiga att mönstra.

Denna skyldighet föreslås dock upphöra, om det inte finns

särskilda skäl, vid slutet av det kalenderår den

totalförsvarspliktige fyller 24 år.

I lagförslaget anges vidare (3 kap. 4 §) att den

totalförsvarspliktige, med en enklare utredning än mönstring,

skall kunna tas ut för tjänstgöring med civilplikt med en

grundutbildningstid som inte överstiger 60 dagar.

Enligt propositionen skall ansvaret för de

totalförsvarspliktigas mönstring åvila Totalförsvarets

pliktverk. Annan mindre utredning skall kunna göras av verket

eller av andra myndigheter och av kommuner, landsting eller

kyrkliga kommuner som har behov av pliktpersonal för att kunna

genomföra ålagda uppgifter inom det civila försvaret.

Liksom i dag skall utredningen om den totalförsvarspliktiges

förutsättningar att tjänstgöra inom totalförsvaret säkerställa

att ingen åläggs en tjänstgöring som går utöver hans eller

hennes förmåga. Sålunda skall, enligt propositionen, ingen

kallas till mönstring om det är uppenbart att vederbörande

saknar förmåga att fullgöra såväl värnplikt som civilplikt. De

nuvarande möjligheterna att befria från tjänstgöring förutsätts

finnas kvar, om mönstringen visar att den totalförsvarspliktige

saknar förutsättningar att fullgöra både värnplikt och

civilplikt. Totalförsvarets pliktverk fattar beslut om befrielse

att fullgöra sådan tjänst.

Enligt propositionen förutsätts att i huvudsak samma

kriterier, som i dag tillämpas enligt värnpliktslagen

(1941:967), skall vara styrande för att bedöma om någon på grund

av sjukdom eller av någon annan orsak har sin fysiska eller

psykiska prestationsförmåga nedsatt i sådan grad att tjänsten

inte kan fullgöras.

Utskottets bedömning

Utskottet kan konstatera att förslaget i stort överensstämmer

med vad som redan gäller, förutom åldersgränsen för mönstring.

Denna har sänkts från nuvarande 28 år till 24 år. Med hänsyn

till att totalförsvarets behov av personal kan tillgodoses vid

en övre gräns för mönstring på 24 år, vilket Pliktutredningen

anfört, har utskottet ingen erinran mot förslaget.

Inskrivning

Propositionen

Inskrivning regleras i lagförslagets tredje kapitel.

Målet bör vara att utbilda den som är bäst lämpad för en

befattning. Enligt propositionen bör därför alla män mönstras

och alla frivilliga kvinnor antagningsprövas. Om den

totalförsvarspliktige därvid bedöms ha förutsättningar att

tjänstgöra inom totalförsvaret, bör han eller hon skrivas in av

den centrala myndighet som skall handha registreringen av all

pliktpersonal -- Totalförsvarets pliktverk.

Inskrivning föreslås utgöra förutsättning för att en

totalförsvarspliktig skall vara skyldig att göra värnplikt eller

civilplikt. Som nyss anförts är endast svenska män skyldiga att

mönstra. För kvinnor som önskar genomgå längre grundutbildning

öppnas möjligheter till en antagningsprövning som motsvarar

mönstring. Mönstring eller antagningsprövning utgör en

förutsättning för inskrivning till tjänstgöring med värnplikt

eller med civilplikt där grundutbildningen är längre än 60

dagar.

Enligt propositionen skall inskrivningsbesluten för dem som

mönstrar fattas i omedelbar anslutning till mönstringen.

Innebörden härav är att den prövade på grundval av resultatet

från mönstringen placeras i en befattningsgrupp: för chefer, för

specialister eller för övriga. Därefter sker inskrivning för

värnplikt, för civilplikt eller i utbildningsreserven. Ett

beslut om inskrivning i utbildningsreserven skall innehålla

uppgift om den totalförsvarspliktiges befattningsgrupp.

Lagförslaget (3 kap. 7 §) har en bestämmelse som anger att

hänsyn skall tas till den enskildes önskemål. Avsikten med

placeringen i befattningsgrupper är främst att tjäna som

underlag för det slutliga beslutet om inskrivning för

grundutbildning och för att effektivisera hanteringen av

utbildningsreserven.

I likhet med vad som redan tillämpas förutsätts att endast så

många totalförsvarspliktiga skall skrivas in som svarar mot

behoven i krig inom Försvarsmakten och inom det civila försvaret

samt för Försvarsmaktens behov för den fredstida beredskapen.

Utbildningsreserven föreslås vara gemensam för det militära

och det civila försvaret. Den kommer endast att innehålla

totalförsvarspliktiga som har mönstrat, dvs. svenska män.

Kvinnor kommer inte att ingå i utbildningsreserven eftersom de

inte föreslås bli skyldiga att mönstra.

Lagförslaget (3 kap. 10 §) innehåller en bestämmelse som

bemyndigar regeringen att ta i anspråk personal ur

utbildningsreserven om detta bedöms erforderligt med hänsyn till

Sveriges försvarsberedskap. Denna möjlighet förutsätts kunna

utnyttjas fram till det kalenderår då den totalförsvarspliktige

fyller 30 år.

Lagförslaget anger vidare (3 kap. 5 och 8 §§) att ett beslut

om inskrivning -- om den totalförsvarspliktige skall

grundutbildas -- skall innehålla besked om den befattning som

utbildningen syftar till. I beslutet skall även ingå uppgift om

var utbildningen i huvudsak kommer att ske och om dess längd. Om

grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, skall dessutom

anges året och månaden när utbildningen avses börja.

Enligt propositionen skall en eller flera

inskrivningsnämnder finnas vid Totalförsvarets pliktverk.

Inskrivningsnämnderna, som för närvarande är knutna till

värnpliktskontoren, avses dock få en ny funktion. Från att i

dagens läge vara beslutsorgan beträffande inskrivning och

befrielse kommer nämnden i stället att få en överprövande roll.

En totalförsvarspliktig som mönstrat men är missnöjd med

inskrivningsbeslutet kan sålunda få frågan prövad på nytt i

inskrivningsnämnden. En inskrivningsnämnds beslut förutsätts

härefter kunna överklagas till den myndighet som regeringen

bestämmer.

Motionen

Motion Fö6 (fp) behandlar kriterierna för uttagning av

totalförsvarspliktiga. Motionärerna pekar på fördelen av att

kunna mobilisera snabbare om personalen lokalrekryteras.

Samtidigt är man inte beredd att gå så långt som

Överbefälhavaren föreslagit, nämligen att alla män skall

utbildas i regioner som har underskott på värnpliktiga.

Operativa önskemål om lokalrekrytering bör således få vara

endast ett av flera kriterier vid uttagningen.

Motionärerna noterar i statistiken för år 1993 att det finns

betydande skillnader mellan olika landsdelar när det gäller

utbildningsreservens storlek. Exempelvis fördes i övre Norrland

endast 0,2 % till denna reserv medan motsvarande siffra för det

södra värnpliktsområdet var 21 %. Riksgenomsnittet var 9 %.

Enligt motionärerna bör man undvika uttagning till militär

utbildning om vederbörande redan genomgår yrkesutbildning till

en verksamhet som behöver utvidgas i krig. Medicinska och andra

egenskaper, vederbörandes utbildning, den enskildes egen önskan

samt operativa förhållanden bör således vägas samman i det

enskilda fallet. Vad som anförts om kriterier för uttagning

föreslår motionärerna att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna (yrkande 4).

I samma motion framhålls betydelsen av att inte ta ut

särskilt våldsbenägna personer till utbildning på handeldvapen

och sprängämnen. I det nya uttagningssystemet borde man särskilt

beakta detta, liksom problemet med alkohol och narkotika.

Motionärerna föreslår därför att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts om att förhindra att

personer med våldstendenser ges militär grundutbildning (yrkande

5).

Motionärerna framhåller vidare betydelsen av att

utbildningsreserven inte ses som något som

innehåller individer med sämre kvalitet än dem som tas ut för

utbildning. Bedömningen skiljer sig på denna punkt inte från vad

Pliktutredningen anfört. Utbildningsreserven bör sålunda bestå

av individer från samtliga befattningsgrupper.

Motionärerna anser att utbildningsreserven kommer att få

större praktisk betydelse för det civila försvaret än för det

militära. Den ger statsmakterna -- i samarbete med kommunerna --

en betydande handlingsfrihet att, om detta visar sig nödvändigt,

snabbt kunna stärka kvaliteten i de civila delarna av

totalförsvaret. Riksdagen föreslås för regeringen framhålla

utbildningsreservens betydelse för att vid behov kunna stärka

totalförsvaret (yrkande 6).

Samma motionärer pekar också på fördelen med

utbildningsreserven från sociala utgångspunkter. Genom att denna

kommer att innehålla personer med olika kravprofil undviker man

att reserven blir en väg att höja antagningskraven för

utbildningen. Härigenom slipper man förklara ännu fler än i dag

för oförmögna att klara militär utbildning med åtföljande

negativa psykologiska effekter. Riksdagen föreslås därför som

sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om

betydelsen av en utbildningsreserv för att motverka sociala

utslagningstendenser i samhället (yrkande 7).

Utskottets bedömning

Motion Fö6 (fp) vill genom yrkandena 4--7 ge särskilt

eftertryck åt vissa frågor. Utskottet finner att dessa behandlas

av såväl Pliktutredningen som i propositionen samt att

motionärernas synpunkter inte står i motsats till propositionens

bedömningar eller förslag. Exempelvis innehåller propositionen

överväganden om kriterierna för tjänstgöring i kommentarerna

till tredje kapitlet i lagen om totalförsvarsplikt. Där

behandlas också betydelsen av utbildningsreserven för olika

syften.

Utskottet noterar vidare att lagförslaget (3 kap. 9 §)

innehåller en bestämmelse om att ett inskrivningsbeslut kan

ändras. Om det uppdagas att en totalförsvarspliktig är

våldsbenägen eller har narkotikaproblem, och detta inte har

upptäckts redan vid den medicinska och psykologiska

undersökningen vid mönstringen, kan således ett fattat

inskrivningsbeslut hävas. Vederbörande är vidare skyldig att

genomgå förnyad mönstring om det skulle behövas inför den nya

bedömningen.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att kriterierna för

inskrivning, utbildningsreservens syfte och sammansättning samt

hinder mot att militärutbilda personer med våldstendenser

alla är viktiga frågor. Med hänvisning till vad som nyss anförts

om dessa frågors behandling i Pliktutredningens betänkande och

propositionen anser dock utskottet att de -- i jämförelse med

andra viktiga frågor -- inte särskilt bör framhållas genom ett

uttalande av riksdagen till regeringen. Motion Fö6 (fp)

yrkandena 4--7 bör därför inte bifallas.

Utskottet kan konstatera att propositionens förslag

beträffande inskrivning innehåller få skillnader i förhållande

till nuvarande ordning. Den viktigaste är att det efter

mönstring öppnas en möjlighet att rekrytera unga män till

grundutbildning för det civila försvaret och för krigsplacering

där. En annan nyhet är att ingen får stå kvar i

utbildningsreserven efter fyllda 30 år. Utskottet vill i

sammanhanget betona att de som ingår i utbildningsreserven kan

kallas in för utbildning endast efter regeringsbeslut och om det

behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Utskottet har

ingen erinran mot propositionens förslag i denna del.

Utskottet återkommer under avsnittet om regler för kvinnor som

vill fullgöra militär eller civil grundutbildning till frågan om

att placera kvinnor i utbildningsreserven.

Vapenfria

Propositionen

Lagförslaget innebär (3 kap. 16 §) att en totalförsvarspliktig

som har en allvarlig personlig övertygelse om att inte använda

vapen mot någon annan skall ges rätt att slippa tjänstgöring som

innebär bruk av vapen. Denna rättighet gäller tjänstgöring inom

såväl Försvarsmakten som i det civila försvaret. I propositionen

bedöms förutsättningarna för rätten att få vara vapenfri komma

att överensstämma med dem som gäller i dag för vapenfri tjänst.

I propositionen framhålls det angelägna i att rätten att få

vara vapenfri endast tillkommer den som har en allvarlig

personlig övertygelse mot att bruka vapen mot någon annan. Om

prövningsförfarandet skulle slopas, vilket vissa remissinstanser

föreslagit, kan risken för ett missbruk av rätten öka.

Prövningen bör därför finnas kvar. Liksom i dag bör härvid

tilltro sättas till den sökandes uppgifter, såvitt det inte

finns grundad anledning till misstanke om motsatsen.

Totalförsvarets pliktverk föreslås (3 kap. 22 §) fatta beslut

om rätten att vara vapenfri. Ansökan skall kunna ske såväl före

som efter inskrivning. Om inskrivning har skett, skall

inskrivningsbeslutet alltid ändras så att det inte står i

konflikt med beslutet om rätt att vara vapenfri. Om inskrivning

däremot inte har skett, innebär beslutet om rätt att vara

vapenfri att vederbörande inte kan skrivas in för tjänstgöring

vid Försvarsmakten eller för sådan tjänstgöring i det civila

försvaret som är förenad med bruk av vapen.

Om beslut fattas att skriva in en vapenfri

totalförsvarspliktig i utbildningsreserven skall, enligt

propositionen, det antecknas i beslutet att vederbörande har

rätt att vara vapenfri. Häri ligger en skillnad mot vad som

gäller i dag. En annan skillnad är att alla som vill ha vapenfri

tjänst i dag utbildas i minst 220 dagar, oavsett om det behövs

eller ej för att uppnå tillräckliga färdigheter för

krigsuppgiften.

Utskottets bedömning

Riksdagen beslutade (prop. 1990/91:169, FöU9, rskr. 347) år

1991 ett nytt och förenklat prövningsförfarande vid ansökan om

vapenfri tjänst. Beslutet innebar att en ansökan skulle bifallas

utan ytterligare utredning såvitt det inte fanns särskilda skäl

för en närmare prövning av den sökandes inställning till bruk av

vapen.

Antalet ansökningar har de senaste åren utvecklats på

följande sätt:

Budgetår Antal ansökningar Bifall %

________________________________________________________

1990/91 2 515 77,9

1991/92 2 368 99,2

1992/93 2 341 99,6

1993/94 2 644 99,7

Utskottet kan av den tillgängliga statistiken konstatera att

antalet ansökningar om vapenfri tjänst inte i någon avgörande

grad har förändrats sedan de nya reglerna börjat tillämpas den 1

juli 1991. Däremot har, helt naturligt, andelen bifallna

ansökningar ökat.

Det förslag som nu lämnas i propositionen om rätten att vara

vapenfri överensstämmer i huvudsak med nu gällande regler.

Utskottet har ingen erinran mot förslaget.

Utskottet återkommer under avsnittet Övriga lagförslag till

frågan om att redan från den 1 januari 1995 anpassa lagen

(1966:413) om vapenfri tjänst till den nya lagstiftningen om

totalförsvarsplikt.

Krigsplacering

Propositionen

Bestämmelser om krigsplacering finns i lagförslagets tredje

kapitel.

Förslaget innebär att Totalförsvarets pliktverk skall

besluta om krigsplacering i befattningar som behöver

upprätthållas av totalförsvarspliktiga i såväl Försvarsmaktens

krigsorganisation som i det civila försvaret. Härvid skall

krigsplacering normalt ske i den befattning som den

totalförsvarspliktige grundutbildats till.

Enligt propositionen skall en förutsättning för krigsplacering

vara tillräckliga kunskaper hos vederbörande och att denne är

lämpad för de krigsuppgifter som skall utföras.

Lagförslaget innebär att nuvarande bestämmelser om uppskov

och kollektiv yrkesledighet för vissa grupper avskaffas.

Totalförsvarets pliktverk blir i stället ansvarigt för att ingen

krigsplaceras för mer än en uppgift under höjd beredskap. Verket

förutsätts hålla dels ett register för krigsplacerad

pliktpersonal, dels ett register för annan personal. I det

senare registret skall kunna antecknas om någon person har

nyckelställning hos arbetsgivaren och därför inte bör komma i

fråga för inskrivning med värnplikt eller civilplikt.

Ansvaret för att bemanna olika verksamheter inom

totalförsvaret förutsätts, som hittills, åvila de myndigheter

och andra organ som svarar för en verksamhet i krig.

Pliktverkets beslut om krigsplacering måste därför grundas på

framställningar från de bemanningsansvariga organen.

Vissa remissinstanser har uppmärksammat att lagförslagets

bestämmelser om krigsplacering inte omfattar dem som vid höjd

beredskap avses tas i anspråk med allmän tjänsteplikt. Enligt

propositionen hindrar emellertid ingenting den som har

bemanningsansvar från att hos Totalförsvarets pliktverk begära

att vissa personer registreras som redan ianspråktagna och av

den anledningen inte tillgängliga för krigsplacering med stöd av

lagen om totalförsvarsplikt. Den närmare regleringen av denna

fråga bör, enligt propositionen, lösas företrädesvis genom avtal

mellan Pliktverket och berörda parter.

Lagförslagets bestämmelser om krigsplacering anger vidare (3

kap. 14 §) att en totalförsvarspliktig som inte krigsplaceras

efter avslutad grundutbildning skall kunna skrivas in på nytt,

dock endast för civilplikt utan krav på grundutbildning eller

med en grundutbildning som är högst 60 dagar.

Utskottets bedömning

Utskottet noterar att krigsviktiga företags behov av personal

inte explicit nämns i propositionen. Mot bakgrund av

motiveringarna till de föreslagna reglerna för krigsplacering

utgår dock utskottet från att krigsorganiserade företags

personalbehov kommer att kunna tillgodoses på ett rationellt

sätt.

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag till

regler för krigsplacering.

Regler för kvinnor som vill fullgöra militär eller längre

civil grundutbildning

Propositionen

Möjligheterna för kvinnor att delta i Sveriges totalförsvar

utvidgas enligt propositionens förslag. Antagning till militär

grundutbildning skall inte längre vara knutet till en avsikt om

framtida anställning i det militära försvaret.

Bestämmelserna om prövning av kvinnor som vill fullgöra

värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning bör,

enligt propositionen, inte regleras i lagen om

totalförsvarsplikt eftersom prövningen är frivillig. Dessa

bestämmelser bör därför tas in i en särskild lag.

I detta lagförslag ingår också bestämmelser om den utredning

som en kvinna skall genomgå för att antas till grundutbildning.

Utredningen föreslås benämnas antagningsprövning och förutsätts

till sitt innehåll överensstämma med den mönstring som män skall

genomgå.

När en kvinna samtyckt till inskrivning skall hon, enligt

lagförslaget (5 §), skrivas in för värnplikt eller civilplikt

med längre grundutbildning. När hon är inskriven innebär

lagförslaget att hon omfattas av samma bestämmelser som en man

som enligt lagen om totalförsvarsplikt skrivits in för

motsvarande utbildning. Hon blir således med lagstadgad plikt

och vid straffansvar skyldig att fullgöra grundutbildning,

repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och

krigstjänstgöring.

Motionen

Motionärerna i motion Fö6 (fp) konstaterar att det genom den

föreslagna nya lagen öppnas en möjlighet för en kvinna att

genomgå militär grundutbildning även om hon inte avser att bli

yrkesofficer. Härigenom öppnas för en könsneutral tillämpning av

totalförsvarsplikten, något som Folkpartiet liberalerna sägs

länge ha pläderat för. Specialbegåvningar och specialkunskaper

skulle då på ett bättre sätt kunna tillvaratas, särskilt som

kvinnor dominerar inom flera verksamheter av central betydelse

för samhällets förmåga att stå emot svåra påfrestningar.

Motionärerna föreslår att riksdagen för regeringen framhåller

betydelsen av att förstärka kvinnornas roll i totalförsvaret

(yrkande 9).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen om möjlighet

för kvinnor att fullgöra värnplikt och civilplikt med längre

grundutbildning kommer att ge kvinnor som så önskar samma

möjlighet som män att delta i landets försvar. Efter

antagningsbeslut blir kvinnor jämställda med männen i

plikthänseende, vilket de inte är i dag. Propositionens förslag

poängterar och stärker således kvinnans roll i totalförsvaret.

Något särskilt uttalande från riksdagens sida om betydelsen av

att stärka kvinnors roll i totalförsvaret synes därmed inte

nödvändigt. Motion Fö6 (fp) yrkande 9 bör som följd härav inte

bifallas.

Det skulle kunna inträffa att kvinnor efter godkänd

antagningsprövning inte kan skrivas in för värnplikt eller

civilplikt med lång utbildning på grund av att

krigsorganisationens behov av personal är tillgodosett. För att

i sådana situationer ta till vara kvinnors positiva

försvarsintresse och de insatser som gjorts i samband med

antagningsprövningen borde kvinnor, efter frivilligt åtagande,

också kunna placeras i utbildningsreserven. Det skulle också

bidra till en likabehandling av kvinnor och män. Denna möjlighet

har också förordats av Pliktutredningen. Förändringen kräver ett

tillägg till den föreslagna lagen om möjlighet för kvinnor att

fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.

Utskottet lägger i bilaga 7 fram förslag till ett sådant

tillägg. Utskottet är härvid medvetet om att de kvinnor som

skrivits in i utbildningsreserven samtidigt, och med

straffansvar, blir skyldiga att genomgå militär eller civil

lång grundutbildning till dess vederbörande fyllt 30 år, om det

behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen

antar -- med det tillägg om möjlighet för kvinnor att ingå i

utbildningsreserven som nyss förordats -- den föreslagna lagen

om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt

med längre grundutbildning.

Fullgörande av värnplikt och civilplikt

Propositionen

Enligt fjärde kapitlet i den föreslagna lagen om

totalförsvarsplikt skall den som har skrivits in vara skyldig

att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Den som skrivs in för

att utbildas till en viss befattning måste fullgöra

grundutbildning och repetitionsutbildning. Om den

totalförsvarspliktige därefter krigsplaceras med stöd av lagen,

följer att vederbörande också skall vara skyldig att fullgöra

beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring (4 kap. 7 och 8

§§).

För skyldigheten att fullgöra grundutbildning föreslås en övre

gräns. Sålunda bör under normala förhållanden inte någon som är

äldre än 24 år få kallas in till grundutbildning om vederbörande

skrivits in för värnplikt eller för civilplikt med längre

utbildning än 60 dagar.

En uppspaltning av tjänstgöringstider för olika

värnpliktskategorier och befattningar har, enligt

propositionen, inte ansetts nödvändig för att uppfylla kraven

enligt 8 kap. 3 § regeringsformen att åligganden för enskilda

skall meddelas genom lag. Erforderliga rättssäkerhetsgarantier

anses kunna skapas genom att i lagen inta bestämmelser om det

högsta antalet tjänstgöringsdagar som en totalförsvarspliktig

får tas i anspråk. Följande övre och nedre gränser för

tjänstgöringstiden ingår i lagförslaget (4 kap. 1, 4, 6 och 8

§§):

Längsta grundutbildningstid för värnplikt -- 615 dagar.

Kortaste grundutbildningstid för värnplikt -- 220 dagar.

Längsta grundutbildningstid för civilplikt -- 320 dagar.

Högsta antal repetitionsutbildningsdagar -- 240 dagar.

Längsta sammanlagda utbildningstid för en

totalförsvarspliktig, dvs. grundutbildning och

repetitionsutbildning med såväl värnplikt som civilplikt -- 700

dagar.

Högsta antalet beredskapstjänstgöringsdagar -- 180 dagar.

Avsikten är att i verkställighetsföreskrifter, utfärdade av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, reglera

hur lång grundutbildning som erfordras för resp. befattning

eller befattningstyp.

Systemet för repetitionsutbildning föreslås förändras så att

de totalförsvarspliktiga kan tas i anspråk mer flexibelt.

Fullgörandet av repetitionsutbildning skall sålunda inte längre

vara knutet till bestämda övningar.

Lagförslaget (4 kap. 9 §) innebär vidare att regeringen

bemyndigas besluta om hur många totalförsvarspliktiga som skall

kallas in till krigstjänstgöring eller beredskapstjänstgöring.

Regeringen föreslås också få besluta att sådan tjänstgöring

skall upphöra.

Motionerna

I motion Fö4 (s) hävdar motionärerna att den i lagförslaget

angivna kortaste grundutbildningstiden för totalförsvarspliktiga

inom det militära försvaret -- 220 dagar -- avviker från en

viktig princip i Pliktutredningens förslag. Utredningen slår

fast att utbildningsmålet skall bestämma utbildningstidens

längd. Ingen, varken inom det civila eller det militära

försvaret, skall utbildas längre än vad som är nödvändigt med

hänsyn till utbildningsmålet. Motionärerna pekar också på att

utredningen ansett det angeläget att hushålla med de

pliktuttagnas tid och med de fasta och rörliga

utbildningsresurserna. De som åläggs grundutbildning skall

vidare kunna kräva att den aktuella utbildningen verkligen är

motiverad och att den ger tillräckliga kunskaper för de

uppgifter den totalförsvarspliktige skall lösa. Med anledning av

att propositionen ställer sig bakom dessa värderingar anser

motionärerna att lagen om totalförsvarsplikt inte bör ange en

kortaste grundutbildning av värnpliktiga. Motionärerna

föreslår sålunda att riksdagen inte reglerar den kortaste

utbildningstiden (yrkande 2). 4 kap. 1 § i lagförslaget bör

omformuleras i enlighet härmed.

I motion Fö6 (fp) betonas att ingen skall ges en längre

utbildning än som behövs för att på ett bra sätt kunna sköta sin

uppgift. Utbildningsbehovet skall sålunda styra

totalförsvarets pliktutbildning. Om det därvid är möjligt att

grundutbilda t.ex. bevakningsförband under ett begränsat antal

månader finns inga skäl att kräva längre utbildning. Enligt

motionen har Folkpartiet sålunda ingen principiell invändning

mot utbildning för bevakningsuppgifter men ser under de närmaste

åren inget behov av detta. Reduceringarna i fältförbandens,

främst brigadernas, krigsorganisation kan utnyttjas för

ändamålet.

Att utbilda totalförsvarspliktiga utan inriktning på

krigsplacering vore, enligt motionärerna, ett stort steg

tillbaka och skulle innebära att man övergav den princip som

riksdagen slog fast år 1992.

Inom det civila försvaret kommer det att finnas ett spektrum

av skiftande utbildningstider. Motionärerna anser att samma

princip här bör gälla som inom det militära försvaret, nämligen

att ingen skall ges längre utbildning än som behövs med hänsyn

till uppgiften.

Motionärerna föreslår sammanfattningsvis att riksdagen för

regeringen påpekar vikten av att grundutbildningen inom

totalförsvaret alltid utgår från krigsorganisationens behov

(yrkande 8).

Utskottets bedömning

Grundutbildningen skall syfta till att ge de

totalförsvarspliktiga sådana grundläggande färdigheter att de

kan fullgöra sina krigsuppgifter i förband och organisationer

där de tjänstgör. Utbildningens teoretiska och praktiska

innehåll skall styras av detta mål, vilket också framgår av

Pliktutredningens betänkande (s. 96) och propositionen (5 kap. 3

§ samt författningskommentaren till nämnda lagrum). Härav följer

att ingen skall ges en längre utbildning än som behövs med

hänsyn till uppgiften, vilket också framhålls i motionerna Fö4

(s) och Fö6 (fp).

Enligt utskottets mening skulle en lagreglering av den nedre

gränsen för antalet utbildningsdagar för militär

grundutbildning kunna leda till situationer där

totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt får längre

utbildning än vad som krävs för krigsuppgiften. För att undvika

detta bör 4 kap. 1 § i den föreslagna lagen om

totalförsvarsplikt ändras på det sätt som förordas i motion Fö4

(s) yrkande 2. Innebörden härav är att orden "lägst 220 dagar

och" stryks i ifrågavarande paragraf. Utskottet förutsätter att

regeringen i verkställighetsföreskrifter bestämmer antal

grundutbildningsdagar.

Utskottet har i övrigt ingen erinran mot vad som i

lagförslaget anförs om fullgörande av värnplikt och civilplikt.

Utskottet föreslår därför, med bifall till motion Fö4 (s)

yrkande 2 och med anledning av motion Fö6 (fp) yrkande 8, att

riksdagen antar lagförslaget i denna del med den förordade

ändringen.

Vissa skyldigheter under fullgörandet av värnplikt och

civilplikt m.m.

Propositionen

Lagförslaget (5 kap. 1--2 §§) anger vissa skyldigheter för

totalförsvarspliktiga. Sålunda skall en person som fullgör

värnplikt eller civilplikt vara skyldig att acceptera vissa

inskränkningar i sina personliga förhållanden. Vad som

närmast avses är

att tåla inskränkningar i rätten att förflytta sig,

att genomgå medicinska och psykologiska undersökningar med

relevans för den befattning som vederbörande skall utbildas till

eller upprätthålla,

att lyda en förmans order och, i övrigt,

att rätta sig efter de tjänstgöringsföreskrifter som gäller.

En totalförsvarspliktig är enligt lagförslaget (5 kap. 7 §)

vidare skyldig att inställa sig till tjänstgöring enligt

inkallelsen. Om hinder föreligger skall detta anmälas.

En totalförsvarspliktig skall (7 kap. 1 §) kunna nås av

postförsändelser från Totalförsvarets pliktverk. Vederbörande är

skyldig att bekräfta mottagandet av handlingar från myndigheter

och ta del av dessa handlingars innehåll. Han eller hon skall

vidare vara skyldig att ta emot, väl förvara och efter uppmaning

återlämna handlingar och utrustning som rör tjänsten.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att de skyldigheter att tåla

inskränkningar, som nu bör lagfästas enligt propositionen, i

praktiken sedan länge har tillämpats i Sverige. Utskottet har

ingen erinran mot propositionens förslag i denna del.

Vissa övriga bestämmelser för totalförsvarsplikten

Propositionen föreslår att flera av de bestämmelser om

tjänstgöringen som i dag regleras i lag eller förordning

samlas i den nya lagen om totalförsvarsplikt. Hit hör bl.a.

nuvarande bestämmelse om möjligheten att kunna bli befriad från

skyldigheten att göra grundutbildning eller

repetitionsutbildning på grund av tillfälligt nedsatt

prestationsförmåga. Hit hör också bestämmelsen om att den som

har giltigt skäl att utebli från utbildning kan beviljas

anstånd. Det nuvarande begreppet anstånd föreslås utgå och

ersättas med uppskov eftersom detta senare begrepp är

lättare att förstå innebörden av. Som huvudregel skall uppskov

beslutas endast för ett år i taget. I lagförslaget har dessa

bestämmelser intagits i 5 kap. 8--11 §§.

Även bestämmelserna om hemförlovning, vilka nu är reglerade i

kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas tjänstgöring m.m. tas in

i den nya lagen. I lagförslaget ingår dessa bestämmelser i 5

kap. 12--16 §§ och rubriceras som avbrott.

Lagförslaget innehåller (5 kap. 9 §) bestämmelser om hur

uppskov skall tillämpas på den som söker vapenfri tjänst när

vederbörande kallats in till grundutbildning eller

repetitionsutbildning. Avsikten är att säkerställa att den

totalförsvarspliktige som ansökt om vapenfri tjänst inte övas i

bruk av vapen.

Om en totalförsvarspliktig ansöker om att vara vapenfri efter

det att tjänstgöring har börjat skall, enligt lagförslaget,

tjänstgöringen avbrytas enligt bestämmelserna om avbrott.

Avsikten är att lagreglera hur tjänstgöringstid skall

tillgodoräknas om utbildningen avbryts. Bestämmelserna finns i

lagförslagets 5 kap. 17--18 §§. En totalförsvarspliktig som

avbrutit tjänstgöringen på grund av sjukdom eller skada skall

inte vara skyldig att fullgöra ytterligare grundutbildning om

grundutbildning fullgjorts i minst 40 dagar.

Den nuvarande särregleringen för vissa sjömän och renskötande

samer bör enligt propositionen avskaffas. De föreslagna

bestämmelserna sägs dock i lika hög grad som nuvarande regler

komma att tillgodose samernas önskemål om möjligheter att vara

vapenfria eller att få uppskov.

Enligt propositionen bör målen för utbildningen av de

totalförsvarspliktiga framgå av lagen. Lagförslagets 5 kap. 3--5

§§ har regler för detta. Sålunda framgår att grundutbildningen

skall syfta till att ge de totalförsvarspliktiga erforderliga

kunskaper och färdigheter för att kunna fullgöra sina uppgifter

i krig. Syftet med repetitionsutbildningen anges vara att

befästa och utveckla skickligheten för krigsuppgiften.

För att upprätthålla beredskap i fredstid kan

totalförsvarspliktiga behöva tas i anspråk. I lagförslaget (5

kap. 3 §) läggs det därför fast att totalförsvarspliktiga är

skyldiga att även under utbildningen fullgöra beredskapstjänst.

I lagförslaget (4 kap. 3 §) finns vidare regler för personer

med flerfaldiga medborgarskap. En svensk man som även har

annat medborgarskap behöver sålunda inte fullgöra en

grundutbildning som är längre än 60 dagar om han tidigare i

annat land fullgjort utbildning som kan betraktas som likvärdig.

Utskottets bedömning

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag i denna

del.

Förmåner och skydd för anställning

Propositionen

Det skall framgå av lagen att en totalförsvarspliktig har

rätt till vissa förmåner när vederbörande inställer sig till

mönstring och i samband med tjänstgöring. I lagförslaget framgår

detta i kap. 8, som även anger de olika ersättningsslagen.

För dem som fullgör allmän tjänsteplikt i en anställning eller

genom ett uppdrag är huvudregeln att ersättningen skall regleras

genom avtal. Är det i stället fråga om avtalsbunden frivillig

tjänstgöring, har vederbörande rätt till samma förmåner som den

som fullgör allmän värnplikt eller civilplikt. Frivilliga som

slutit avtal om tjänstgöring blir pliktbundna vid höjd

beredskap.

Inom Försvarsmakten arbetar en grupp med bl.a. frågor om hur

värnpliktstjänstgöringen kan göras mer meriterande för t.ex.

studier och arbete efter tjänstgöringstidens slut. Vidare har,

enligt propositionen, Svenska akademiska Rektorskonferensen

beslutat anta riktlinjer om platsgaranti för dem som antagits

till högskoleutbildning.

Riksdagen har beslutat (prop. 1993/94:150, FiU:20, rskr. 456)

om en ändring i studiestödslagen (1973:349) med innebörd att

uppräkning av studielån inte skall ske under den tid som

grundutbildning fullgörs.

Lagförslaget innehåller (kap. 9) bestämmelser om att ingen

får avskedas eller sägas upp som följd av att vederbörande

fullgör sina skyldigheter i enlighet med totalförsvarsplikten.

Denna reglering motsvarar, med tekniska anpassningar och

språkliga justeringar, nuvarande bestämmelser i lagen (1939:727)

om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med

anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.

Utskottets bedömning

Utskottet noterar med tillfredsställelse att problemen med

värnpliktstjänstgöringens meritvärdering, platsgaranti till

högskoleutbildningen samt uppräkning av studielån -- senast

behandlade i utskottets betänkande 1993/94:FöU9 -- nu har lösts

eller håller på att få en lösning.

Lagförslaget anger i 8 kap. 1 § vilka ytterligare förmåner som

skall utgå för den som fullgör värnplikt, civilplikt eller

allmän tjänsteplikt enligt 6 kap. 2 § första stycket 2. I denna

uppräkning saknas tandvård. Rätt till tandvård bör ingå som p.

5. Utskottet föreslår att 8 kap. 1 § i lagen (1994:000) om

totalförsvarsplikt kompletteras i enlighet härmed.

Lagförslagets 9 kap. behandlar skydd för anställning m.m. I 3

§ nämnda lag görs en felaktig hänvisning till 5 § lagen

(1992:80) om anställningsskydd. Denna hänvisning bör tas bort.

Utskottet föreslår därför att orden "som är anställd för viss

tid enligt 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd och" stryks

ur 9 kap. 3 § lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt.

Utskottet har i övrigt intet att invända mot vad som i

propositionen anförts om förmåner och skydd för anställning.

Totalförsvarets pliktverk

Propositionen

Totalförsvarets pliktverk föreslås få en verkställande roll

gentemot de myndigheter och andra organ som har ansvar för

bemanning inom totalförsvaret. Sålunda skall Pliktverket, i den

mån inte regeringen föreskriver annat, bl.a. utfärda kallelser

till tjänstgöring, pröva ärenden om uppskov, besluta om

krigsplacering, besluta om tillgodoräknande av tjänstgöringstid

m.fl. frågor som rör den enskildes rätt enligt

pliktförfattningarna.

Utskottets bedömning

Riksdagen har beslutat (prop. 1993/94:112, FöU8, rskr. 175)

att godkänna att en ny myndighet för hantering av pliktpersonal

inom totalförsvaret inrättas den 1 juli 1995.

Lagen om totalförsvarsplikt behandlar i 11 kap. 1 §

inskrivningsnämndernas sammansättning. För varje landsting eller

kommun som inte ingår i ett landsting inom nämndens område skall

enligt lagförslaget minst en ledamot utses på tre år. Av

sammanhanget framgår att längden av detta mandat skall

återspegla mandatperioden i allmänna val. Riksdagen har nyligen

beslutat (prop. 1993/94:115, KU1, rskr. 3) att förlänga

valperioden från tre till fyra år.

Som följd av det anförda föreslår utskottet att orden "tre år"

byts mot "fyra år" i 11 kap. 1 § andra stycket i den föreslagna

lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär även bifall till

proposition 1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av

valperioden och riksmötet mom. 29 lag om ändring i lagen

(1994:000) om totalförsvarsplikt.

Utskottet har i övrigt ingen erinran mot propositionens

förslag till lagreglering av uppgifter för Totalförsvarets

pliktverk.

Straffbestämmelser m.m.

Propositionen

Enligt propositionen anses det nödvändigt att kunna

tillgripa straffpåföljd när totalförsvarspliktiga inte

fullgör sina skyldigheter enligt pliktbestämmelserna. Detta blir

aktuellt när någon utan några principiella motiv sätter sig över

gällande regler. Det är vidare aktuellt när någon vägrar

plikttjänstgöring i varje form på grund av religiösa eller

etiska övertygelser. I propositionen uttrycks samtidigt det

angelägna i att försöka nedbringa antalet vägransfall och

därigenom också begränsa fängelsestraffets användning.

Enligt lagförslaget (10 kap. 2--3 §§) skall det uppsåtliga

brottet benämnas brott mot totalförsvarsplikten.

Straffsanktionen föreslås vara böter eller fängelse i högst ett

år eller, för grovt brott, fängelse i lägst sex månader och

högst fyra år. När det gäller civilplikt utökas det straffbara

området till att avse även ringa oaktsamhet.

Om gärningen kan straffas enligt 21 kap. brottsbalken, dvs. om

den begåtts av en krigsman under krig eller eljest då detta

kapitel är tillämpligt, skall ansvar dock inte inträda för brott

mot totalförsvarsplikten.

En särskild bestämmelse (10 kap. 8 §) skall möjliggöra för

Totalförsvarets pliktverk att inte fortsätta att kalla in en

totalförsvarspliktig som kan antas komma att vägra att fullgöra

värnplikt eller civilplikt.

Propositionen anger vidare att det förändrade

prövningsförfarandet som gäller rätten till vapenfri tjänst,

tidigare beslutat av riksdagen (prop. 1990/91:169, FöU9, rskr.

347), har minskat antalet fall av värnpliktsbrott med fängelse

som påföljd. Enligt propositionen föreslås nu att dessa regler

för prövning oförändrade överförs i den nya lagstiftningen.

Propositionen anmäler att frågor om det straffrättsliga

påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad för närvarande utreds

av den s.k. Straffsystemkommittén (Ju 1992:07). Kommittén väntas

redovisa sina förslag under våren 1995. Med hänsyn härtill avges

inte några förslag om ändrad påföljd för brott mot

pliktbestämmelserna.

Motionerna

I motion Fö2 (c) påpekar motionären att det under de senaste

åren väckts flera motioner för att få ett slut på fängslandet av

dem som totalvägrar plikt. Hon konstaterar att motionerna

avslagits med hänvisning till pågående utredningar, senast att

frågan bereddes i Justitiedepartementet. Hon noterar vidare att

proposition 1994/95:6 om totalförsvarsplikt inte innehåller

förslag beträffande pliktigas totalvägran.

Motionären redovisar statistik för åren 1991 t.o.m. 1993 över

antalet dömda och intagna för brott mot värnpliktslagen -- 595,

466 resp. 342 personer -- samt anmärker att detta fängslande

dragit stora kostnader. Samtidigt har värnpliktiga som velat

tjänstgöra skickats hem av besparingsskäl.

Motionären delar Pliktutredningens uppfattning att ett nytt

påföljdssystem vid totalvägran bör utredas och anser att ingen

skall dömas till fängelse på grund av totalvägran medan frågan

utreds. Med hänvisning till det anförda föreslås i motionen

dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts om amnesti för totalvägrare (yrkande 1),

dels att riksdagen hos regeringen begär en utredning och

förslag om ett påföljdssystem för totalvägrare (yrkande 2).

Ett till innebörden likartat resonemang förs i motion Fö3 (s).

Motionens båda yrkanden överensstämmer med dem som avges i

motion Fö2 (c).

Motion Fö5 (v) noterar att frågan om ett nytt påföljdssystem

för totalvägran utreds av Straffsystemkommittén. Motionären

anser det orimligt att döma totalvägrare till fängelse i

avvaktan på att detta arbete skall slutföras. Han förordar

därför, liksom i motion Fö2 (c) och Fö3 (s), amnesti för

totalvägrare i avvaktan på beslut om ett nytt påföljdssystem.

Även motion Fö1 (s) tar upp frågan om totalvägrare som döms

till fängelse samtidigt som många värnpliktiga frikallas.

Motionärerna menar att fängelsestraff för värnpliktsvägran under

alla förhållanden bör utmönstras ur lagstiftningen. De anser att

det nu är hög tid för ett regeringsinitiativ i frågan. Vad som

sålunda i motionen anförts om avkriminalisering av

värnpliktsvägran bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Utskottets bedömning

Statsmakterna har ansett det nödvändigt att straffsanktionera

skyldigheten att fullgöra plikttjänstgöring. Riksdagen har också

tidigare uttalat (prop. 1977/78:159, FöU28, rskr. 371) att något

alternativ till fängelse inte bör komma i fråga för att

påföljden vid upprepad förseelse skall anses tillräckligt

kännbar. Beroende på omständigheterna ansågs det heller inte

uteslutet att en förstagångsvägran skulle kunna leda till

fängelsedom.

Den som bryter mot de grundläggande reglerna om värnplikt --

t.ex. genom att vägra att fullgöra tjänstgöring -- döms i

enlighet med värnpliktslagens 39 § (1941:967, ändrad 1986:646)

till böter eller fängelse i högst ett år.

Som utskottet nyss framhållit under avsnittet om vapenfri

tjänst beslutade riksdagen (prop. 1990/91:169, FöU9, rskr. 347)

år 1991 om ett nytt och förenklat prövningsförfarande. Den som

söker vapenfri tjänst skall i princip alltid beviljas sådan

tjänstgöring. Denna ändring har sannolikt varit huvudorsak till

att antalet dömda och i fängelse intagna värnpliktsvägrare sedan

år 1991 nära halverats. Den närmare statistiken redovisas i

motion Fö2 (c) och Fö3 (s). Avgångarna från grundutbildningen av

vapenfria till följd av totalvägran har också minskat -- från

103 år 1991/92 till 84 år 1993/94 enligt Vapenfristyrelsens

årsredovisning för budgetåret 1993/94.

Av uppgifterna i motion Fö2 (c) och Fö3 (s) framgår inte hur

stor andel av dem som dömts till fängelsestraff som utgörs av

totalvägrare. Av dem som döms till fängelse för brott mot

pliktlagstiftningen torde emellertid en viss andel utgöras av

personer som av ekonomiska eller andra skäl, t.ex. bekvämlighet,

underlåter att fullgöra sin plikttjänstgöring.

Utskottet konstaterar att propositionen i avvaktan på den

översyn av hela det straffrättsliga systemet som pågår i

Straffsystemkommittén (Ju 1992:07) inte innehåller några förslag

om nytt påföljdssystem vid totalvägran. Utskottet har erfarit

att regeringen, med utgångspunkt i det samlade påföljdssystem

som Straffsystemkommittén kan komma att föreslå, avser att

utforma ett förslag till ändrad påföljd för brott mot

pliktlagarna. Utskottet har vidare erfarit att

Straffsystemkommittén nyligen från regeringen erhållit

tilläggsdirektiv (dir. 1994:45) med förlängd tid för att

redovisa sina förslag. Redovisningstidpunkten är nu den 31

oktober 1995. Utskottet utgår från att den pågående utredningen

kan slutföras enligt plan och att regeringen därefter utan

dröjsmål lämnar förslag till riksdagen avseende påföljder vid

brott mot pliktlagarna. Härav följer att riksdagen inte bör

bifalla motionerna Fö1 (s), Fö2 (c) yrkande 2 och Fö3 (s)

yrkande 2.

Utskottet utgår vidare från -- intill dess riksdagen tagit

ställning till ett nytt påföljdssystem -- att de som ådrar sig

ansvar för brott mot pliktlagstiftningen behandlas i enlighet

med gällande lag. Riksdagen bör därför avslå motionerna Fö2 (c)

yrkande 1, Fö3 (s) yrkande 1 och Fö5 (v).

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts om

straffbestämmelser m.m. och förordar att riksdagen antar den

föreslagna lagen om totalförsvarsplikt i denna del.

Ett gemensamt disciplinsystem

Propositionen förutsätter att systemet med ansvar för

disciplinförseelser behålls och regleras i en ny lag.

I den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt har samlats regler

för all plikttjänstgöring. Härav följer att tillämpningsområdet

för disciplinansvaret bör utsträckas till att även omfatta

sådana totalförsvarspliktiga som utan att vara krigsmän fullgör

civilplikt. Propositionen föreslår i linje härmed att begreppet

krigsman utmönstras och ersätts med begreppet disciplinansvarig.

De som skall omfattas av bestämmelserna om disciplinansvar

framgår av de inledande bestämmelserna (1--5 §§) i den

föreslagna lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

Denna nya lag avses ersätta lagen (1986:644) om

disciplinförseelser av krigsmän, m.m. och bestämmelserna om

tillrättavisning i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst. En

utgångspunkt har härvid varit att disciplinansvaret och

disciplinpåföljderna skall vara enhetliga för dem som fullgör

värnplikt eller civilplikt med lång eller kort tjänstgöring.

Enligt den föreslagna disciplinansvarslagen (19 §) skall

frågor om disciplinförseelser eller åtalsanmälan i allmänhet

prövas av den myndighet eller den kommun, det landsting eller

den kyrkliga kommun där den disciplinansvarige tjänstgör eller

har tjänstgjort. Om den disciplinansvarige i stället tjänstgör

hos ett privaträttsligt subjekt -- dvs. ett bolag, en förening,

en samfällighet, en stiftelse eller annan enskild -- förutsätts

motsvarande prövning ske av den myndighet som regeringen

bestämmer.

Av lagförslaget framgår också (20--21 §§) vilka chefer inom

Försvarsmakten som har rätt att fatta beslut om

disciplinförseelser, åtalsanmälan och om ersättningsskyldighet

för förlorad materiel. Kompanichefs eller motsvarande chefs

beslut i dessa avseenden skall kunna omprövas av en högre chef,

om den disciplinansvarige begär det.

Om frågor som rör disciplinpåföljd eller ersättningsskyldighet

överklagas skall, enligt den föreslagna lagen (56 §), det

allmännas talan föras av den myndighet, den kommun, det

landsting eller den kyrkliga kommun som har fattat beslutet om

disciplinpåföljd eller ersättningsskyldighet.

Den föreslagna nya lagen (23 §) förutsätter vidare att

myndigheter, kommuner, landsting och kyrkliga kommuner som

beslutar om disciplinförseelse eller åtalsanmälan skall biträdas

av en auditör.

Utskottets bedömning

Den förra regeringen föreslog i januari 1994 (prop.

1993/94:112) ändringar i lagen (1986:644) om disciplinförseelser

av krigsmän, m.m. Ändringarna i denna lag föranleddes av att den

nya myndigheten Försvarsmakten skulle bildas den 1 juli 1994,

vilket bl.a. gjorde det nödvändigt att bestämma vilka chefer

inom myndigheten som skulle få besluta i disciplinärenden. Den

nyss nämnda propositionen innehöll också förslag om att det åt

kompanichef eller motsvarande chef skulle få överlämnas att

besluta även om disciplinpåföljden "löneavdrag" för högst tio

dagar. Riksdagen avslog (bet. 1993/94:JuU26, rskr. 299) det i

propositionen framlagda förslaget såvitt avsåg kompanichefs

befogenhet att besluta om löneavdrag.

Utskottet noterar att motsvarande bestämmelse i den föreslagna

lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. inte ger

kompanichef någon befogenhet att besluta om löneavdrag.

Lagförslaget innebär i huvudsak en anpassning av nuvarande

disciplinansvarsregler för krigsmän till bestämmelserna om

totalförsvarsplikt.

Vissa nyheter införs dock som t.ex. att krigsmannabegreppet

utgår och ersätts med disciplinansvarig och att auditörer skall

delta i handläggningen av disciplinärenden även utanför

Försvarsmakten.

Utskottet har intet att erinra mot vad som anförs i

propositionen i denna del och föreslår att riksdagen antar

förslaget om lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

Utskottet återkommer under avsnittet Ikraftträdande m.m. till

vissa oklarheter beträffande övergångsbestämmelserna till den

aktuella lagen.

Ikraftträdande m.m.

Propositionen

I propositionen föreslås att den nya lagen om

totalförsvarsplikt skall träda i kraft den 1 juli 1995. Genom

övergångsbestämmelser förs begrepp i de gamla pliktsystemen över

eller omformas till begrepp i det nya systemet. Personer som

fullgjort tjänstgöring enligt upphävda pliktlagar kommer att få

räkna sig detta till godo vid tillämpning av den nya lagen.

Beträffande den nya lagens 4 och 5 kap. anges att äldre

bestämmelser om tjänstgöringen gäller för dem som vid lagens

ikraftträdande har påbörjat tjänstgöring enligt en äldre

pliktlag.

Enligt övergångsbestämmelserna skall vidare Totalförsvarets

pliktverk, med den totalförsvarspliktiges samtycke, kunna

avkorta tjänstgöringstiden för den som påbörjat sin tjänstgöring

innan den nya lagen trätt i kraft.

Utskottets bedömning

Lagen om totalförsvarsplikt

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande över

propositionens förslag till förändringar på utskottets område

att det finns en motsägelse mellan övergångsbestämmelserna till

kap. 4 och 5 (s. 23) i lagförslaget och den allmänna

motiveringen till avsnittet 10 om ikraftträdande m.m. (s. 157

f). Härav följer att innebörden av övergångsbestämmelserna i

denna del behöver preciseras.

Försvarsutskottet anser, liksom

socialförsäkringsutskottet, att det fr.o.m. den 1 juli bara

finns en enda tjänstgöringsskyldighet, nämligen den som följer

av lagen om totalförsvarsplikt. Några andra pliktlagar finns då

inte. Detta innebär därför att med person som fullgör

"tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt" avses även den

som före den 1 juli 1995 påbörjat utbildning enligt

värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om tjänsteplikt

för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.

eller lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga

att tjänstgöra utanför civilförsvaret.

Genom den i propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen

till 4 och 5 kap. i lagen om totalförsvarsplikt framgår

emellertid att äldre bestämmelser trots allt skall gälla för dem

som påbörjat tjänstgöring före den 1 juli 1995.

Övergångsbestämmelsen reglerar således enbart frågor som

sammanhänger med utbildningstidens längd, tillgodoräknande av

tjänstgöringstid samt andra med tjänstgöringen sammanhängande

frågor.

Utskottet anser vidare att nämnda avsnitt om ikraftträdande-

och övergångsbestämmelser i propositionen getts en mindre

lämplig punktnumrering. Utskottet lägger i bilaga 4 fram

förslag till ny lydelse av ifrågavarande avsnitt, där även vissa

redaktionella ändringar gjorts.

Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen antar

den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt med de ändringar som

utskottet förordat beträffande 4 kap. 1 §, 8 kap. 1 §, 9 kap. 3

§, 11 kap. 1 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.

Lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller

civilplikt med längre grundutbildning

Socialförsäkringsutskottet noterar att 5 § i den

föreslagna lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt

eller civilplikt med längre grundutbildning anger att en kvinna

efter inskrivning omfattas av samma bestämmelser som en man som

skrivits in för motsvarande grundutbildning med stöd av lagen om

totalförsvarsplikt. Socialförsäkringsutskottet tolkar härvid

begreppet "tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om

totalförsvarsplikt" så att det även omfattar grundutbildning för

kvinnor vilken fullgörs enligt den här behandlade nya lagen.

Socialförsäkringsutskottet noterar vidare att den äldre lagen

om kvinnlig militärutbildning skall gälla för den som antagits

till militär grundutbildning före ikraftträdandet den 1 juli

1995. Innebörden härav anser socialförsäkringsutskottet vara

att en kvinna som antagits till sådan utbildning före den 1 juli

1995 fullgör tjänstgöring enligt den äldre lagen tills

grundutbildningen är färdig. Hon omfattas således inte av

begreppet "tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om

totalförsvarsplikt".

Försvarsutskottet gör för sin del ingen annan tolkning än

socialförsäkringsutskottet.

Lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

Vad som i propositionen anförts under avsnittet 10

Ikraftträdande m.m. (s. 157 f.), angående tillämpningen av den

nya lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. på

personalkategorier som påbörjat sin plikttjänstgöring enligt

äldre pliktlagar, synes inte förenligt med de

övergångsbestämmelser som föreslagits till lagen om

totalförsvarsplikt.

När lagen om totalförsvarsplikt trätt i kraft sker, som nyss

anförts, all tjänstgöring med plikt till följd av den nya lagen.

Att äldre bestämmelser om tjänstgöringen -- för vissa

personalkategorier som påbörjat sin utbildning enligt upphävda

pliktlagar -- fortfarande skall tillämpas ändrar inte detta

förhållande. Den övergångsbestämmelse som propositionen avser

tar nämligen sikte enbart på 4 och 5 kap. i lagen om

totalförsvarsplikt som reglerar bl.a. utbildningstidens längd,

tillgodoräknande av tjänstgöringstid m.m. Den nya lagen om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. blir således

tillämplig -- för samtliga personalkategorier -- såvitt avser

förseelser eller förhållanden som inträffar fr.o.m. den 1

juli 1995. Utskottet anser det viktigt att disciplinansvar

därefter kan åläggas även den som påbörjat tjänstgöringen med

stöd av civilförsvarslagen m.fl. lagar. Vad beträffar förseelser

som begåtts före denna tidpunkt bör däremot den nya

disciplinansvarslagen inte tillämpas utan endast lagen om

disciplinförseelser av krigsmän, m.m. eller motsvarande

bestämmelser i lagen om vapenfri tjänst. Utskottet anser dock

att detta bör framgå av övergångsbestämmelsen till lagen om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Utskottet föreslår

därför den övergångsbestämmelse som framgår av utskottets

hemställan.

Övriga lagförslag

I propositionen föreslås att lagen (1966:413) om vapenfri

tjänst anpassas till den nya lagstiftningen fr.o.m. den 1

januari 1995 genom att lägsta antal tjänstgöringsdagar inte

längre lagregleras för vapenfria tjänstepliktiga. Detta

möjliggör att vapenfria kan tas ut till befattningar inom det

civila försvaret där utbildningstiden är kortare än 220 dagar,

vilket för närvarande är minimitid för vapenfria. Övergången

till den nya lagstiftningen kommer därigenom att kunna ske genom

en successiv anpassning utan låsning till en kortaste

tjänstgöringstid. Av samma skäl föreslås möjligheten att med den

tjänstgöringsskyldiges samtycke kunna avkorta tjänstgöringstiden

i de fall tjänstgöringen påbörjats före den 1 juli 1995.

Utskottet instämmer i vad som anförts i propositionen om att

den 1 januari 1995 anpassa lagen (1966:413) om vapenfri

tjänst till den nya lagstiftningen om totalförsvarsplikt.

Utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslaget.

Socialförsäkringsutskottet lämnar i sitt yttrande i fem

fall synpunkter på de i propositionen föreslagna lagändringarna.

I sammanfattning anförs:

Förslag 2.10 till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring

I 3 kap. 5 § tredje stycket bör anges att tjänstgöring enligt

den nya lagen om totalförsvarsplikt inte får leda till sänkt

sjukpenninggrundande inkomst.

Den som inom det nya systemet genomgår kort grundutbildning

förutsätts, med anledning av ändringen i 3 kap. 15 §, få rätt

till dagpenning även vid sjukdom och tillfällig vård av barn.

Övergångsbestämmelser bör tillföras med innebörd dels att

äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § fortfarande tillämpas på kvinnor

som övergångsvis genomgår grundutbildning enligt nuvarande lag,

dels att äldre bestämmelser i 11 kap. 2 § fortfarande skall

tillämpas på dagpenning som avser tid före ikraftträdandet.

Förslag 2.14 till lag om ändring i lagen (1977:265) om

statligt personskadeskydd

I 12 och 13 §§ i nämnda lag finns särskilda bestämmelser för

den som skadats under grundutbildning eller därtill omedelbart

anslutande repetitionsutbildning. Angivna bestämmelser är i dag

inte tillämpliga på den som fullgör civilförsvarsplikt.

Bestämmelserna bör även fortsättningsvis begränsas till de långa

grundutbildningarna, dvs. grundutbildning som överstiger 60

dagar. Samtidigt bör orden "och omedelbart anslutande

repetitionsutbildning" strykas. 12 och 13 §§ föreslås ändras i

enlighet härmed.

För att de som tjänstgjort enligt äldre lagar skall ha kvar

sitt personskadeskydd och efterskydd bör övergångsbestämmelser

tillföras med innebörd att äldre bestämmelser fortfarande

tillämpas på tjänstgöring före ikraftträdandet.

Vidare bör av övergångsbestämmelser framgå att de nya

bestämmelserna om personskadeskydd även tillämpas på kvinnor som

genomgår utbildning enligt gällande lag, dvs. lagen (1980:1021)

om militär grundutbildning av kvinnor, vilken upphävs den 1 juli

1995.

Förslag 2.15 till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig

ersättning vid ideell skada m.m.

Här bör klargöras att äldre bestämmelser fortfarande skall

tillämpas på skada som någon ådragit sig vid tjänstgöring före

ikraftträdandet.

Också här bör det övergångsvis anges att de nya bestämmelserna

om ersättning vid ideell skada m.m. även tillämpas på den som

tjänstgör enligt den upphävda lagen.

Förslag 2.24 till lag om ändring i lagen (1989:225) om

ersättning till smittbärare

Hänvisningen i 9 § till vissa delar av 3 kap. 15 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring bör avslutas med "m.m.",

eftersom tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt bara är

en del av hänvisningen.

Vissa redaktionella ändringar bör göras i 9 § till följd av

tidigare riksdagsbeslut. Således bör inte längre hänvisas till 3

kap. 4 a §, eftersom detta lagrum upphört att gälla vid utgången

av februari 1993 (prop. 1992/93:129, SoU12, rskr. 132, SFS

1993:50). Vidare bör, efter ändring fr.o.m. den 1 april 1993 i 3

kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, hänvisningen

till detta lagrum avse andra och inte tredje stycket (prop.

1992/93:31, SfU9, rskr. 157, SFS 1992:1702).

Förslag 2.27 till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Enligt 8 kap. 1 a § får regeringen föreskriva att ränta inte

skall utgå på studielån den tid låntagaren fullgör

grundutbildning enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri

tjänst. Fr.o.m. den 1 juli 1995 omfattas även kvinnor som

genomgår militär och längre civil grundutbildning. Dessa

bestämmelser föreslås övergångsvis kunna tillämpas på kvinnor

som tjänstgör enligt äldre lag.

Försvarsutskottet har intet att erinra mot vad

socialförsäkringsutskottet anfört. Utskottet föreslår att

riksdagen antar förslagen till

lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd,

lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid

ideell skada m.m.,

lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare samt

lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

med de ändringar som socialförsäkringsutskottet har förordat.

Försvarsutskottet lägger i bilaga 5 fram förslag till ändrad

lydelse av 12 och 13 §§ lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd.

Propositionen föreslår tekniska förändringar i lagen

(1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet och i

skadeståndslagen (1972:207). Utskottet har ingen erinran häremot

men anser att i båda fallen övergångsbestämmelser behöver

tillfogas om kvinnors tjänstgöring. En redaktionell ändring i

ingressen erfordras även beträffande den först nämnda lagen.

Förslag 2.19 till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

Konstitutionsutskottet har till försvarsutskottet

överlämnat lagförslaget 2.19 Förslag till lag om ändring i

förfogandelagen (1978:262), vilket ingår i proposition

1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden

och riksmötet. Överlämnandet har skett av lagtekniska skäl,

eftersom ändringsförslag till förfogandelagen även ingår i

propositionen om totalförsvarsplikt.

Försvarsutskottet har ingen erinran mot de ändringar i

förfogandelagen som föreslås i propositionerna 1994/95:6

Totalförsvarsplikt och 1994/95:87 Följdlagstiftning till

förlängningen av valperioden och riksmötet. Utskottet lägger i

bilaga 6 fram förslag till ny lydelse av 2 § förfogandelagen

(1978:262). Det bör här observeras att 2 § andra stycket skall

träda i kraft den 1 januari 1995 men övriga delar först den 1

juli 1995.

Utskottet föreslår härutöver att riksdagen antar

propositionens lagförslag i övrigt med undantag för de

lagförslag som överlämnats till skatte- och

arbetsmarknadsutskotten.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kvalitetsförstärkning inom vissa delar av det

civila försvaret

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Fö4 yrkande

1 och 1994/95:Fö6 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande förstärkning av fredsräddningstjänstens

resurser

att riksdagen avslår motion 1994/95:Fö6 yrkande 3,

3. beträffande inskrivning

att riksdagen avslår motion 1994/95:Fö6 yrkandena 4--7,

4. beträffande kvinnors roll i totalförsvaret

att riksdagen avslår motion 1994/95:Fö6 yrkande 9,

5. beträffande utredning om påföljdssystem för totalvägran

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fö1, 1994/95:Fö2

yrkande 2 och 1994/95:Fö3 yrkande 2,

6. beträffande amnesti för totalvägrare

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fö2 yrkande 1,

1994/95:Fö3 yrkande 1 och 1994/95:Fö5,

res. (mp)

7. beträffande förslag till lag om totalförsvarsplikt

att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:6 om

totalförsvarsplikt, med bifall till motion 1994/95:Fö4 yrkande 2

och med anledning av motion 1994/95:Fö6 yrkande 8 samt med

bifall till proposition 1994/95:87 moment 29 antar regeringens

förslag till lag om totalförsvarsplikt med följande ändringar:

a) i 4 kap. 1 § stryks orden "lägst 220 och",

b) 8 kap. 1 § andra stycket 4 och 5 ersätts av följande:

4. familjebidrag,

5. tandvård, samt

6. vid beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring,

fälttraktamente och särskild ersättning för tjänstgöring i viss

befattning,

c) i 9 kap. 3 § stryks orden "som är anställd för viss tid

enligt 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd och",

d) i 11 kap. 1 § andra stycket byts orden "tre år" mot "fyra

år",

e) ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna får den lydelse

utskottet föreslagit i bilaga 4,

8. beträffande förslag till lag om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m.

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. med den ändringen att

följande övergångsbestämmelser införs:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1986:644)

om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. skall upphöra att

gälla. Den nya lagen skall dock inte tillämpas beträffande

förseelser som begåtts eller förhållanden som inträffat före

ikraftträdandet. Såvitt avser krigsmän skall i sådana fall i

stället den upphävda lagen tillämpas. I fråga om vapenfria

tjänstepliktiga skall bestämmelserna i lagen (1966:413) om

vapenfri tjänst tillämpas.

9. beträffande förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen

dels att 3 kap. 5 § tredje stycket 6 får följande lydelse:

6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om

totalförsvarsplikt.

dels att följande övergångsbestämmelser införs:

Äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § tillämpas fortfarande på den

som tjänstgör enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär

grundutbildning för kvinnor. Äldre bestämmelser i 11 kap. 2 §

tillämpas fortfarande i fråga om dagpenning som avser tid före

ikraftträdandet.

10. beträffande förslag till lag om ändring i lagen

(1977:265) om statligt personskadeskydd

att riksdagen

dels beslutar att 12 och 13 §§ lagen (1977:265) om

statligt personskadeskydd skall erhålla ändrad lydelse i

enlighet med Utskottets förslag i bilaga 5,

dels beslutar om sådan ändring i ingressen till

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om

statligt personskadeskydd som föranleds härav,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1977:265) om statligt personskadeskydd i övrigt med den

ändringen att följande övergångsbestämmelse införs:

De nya bestämmelserna tillämpas även på den som tjänstgör

enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning

för kvinnor. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på

tjänstgöring före ikraftträdandet.

11. beträffande förslag till lag om ändring i lagen

(1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. med

den ändringen att följande övergångsbestämmelse införs:

De nya bestämmelserna tillämpas även på den som tjänstgör

enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning

för kvinnor. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på skada

som någon har ådragit sig vid tjänstgöring före ikraftträdandet.

12. beträffande förslag till lag om ändring i lagen

(1989:225) om ersättning till smittbärare

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare med den

ändringen att hänvisningen till 3 kap. 4 a § utgår och att

hänvisningen till 3 kap. 10 § tredje stycket skall avse

lagrummets andra stycke samt att ordet "totalförsvarsplikt"

ersätts med "totalförsvarsplikt m.m.",

13. beträffande förslag till lag om ändring i

studiestödslagen (1973:349)

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

studiestödslagen (1973:349) med den ändringen att följande

övergångsbestämmelse införs:

De nya bestämmelserna tillämpas även på den som tjänstgör

enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning

för kvinnor.

14. beträffande förslag till lag om ändring i lagen

(1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet med

följande ändringar:

dels att följande övergångsbestämmelse införs:

Äldre bestämmelser tillämpas beträffande den som före

ikraftträdandet antagits till grundutbildning enligt lagen

(1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.

dels att ingressen ges följande lydelse:

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:588) om utbildning

för fredsbevarande verksamhet skall ha följande lydelse.

15. beträffande lag om ändring i skadeståndslagen

(1972:207)

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

skadeståndslagen (1972:207) med den ändringen att följande

övergångsbestämmelse införs:

Äldre bestämmelser tillämpas beträffande den som före

ikraftträdandet antagits till grundutbildning enligt lagen

(1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.

16. beträffande lag om ändring i förfogandelagen

(1978:262)

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i

proposition 1994/95:6 och proposition 1994/95:87 antar det av

utskottet i bilaga 6 framlagda förslaget till lag om ändring i

förfogandelagen (1978:262),

17. beträffande förslag till lag om möjlighet för kvinnor

att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre

grundutbildning

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om möjlighet

för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre

grundutbildning med det tillägg som utskottet föreslår i bilaga 7,

18. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom

totalförsvaret m.m.,

b) lag om arbetsförmedlingstvång,

c) lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till

arbetstagares uppfinningar,

d) lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,

e) lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av

vissa regeringsärenden,

f) lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns

tillsyn,

g) lag om ändring i semesterlagen (1977:480),

h) lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

i) lag om ändring i passlagen (1978:302),

j) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

k) lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för

Riksdagens ombudsmän,

l) lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

m) lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister,

n) lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning.

Stockholm den 1 december 1994

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund

(s), Arne Andersson (m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s),

Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My

Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Håkan

Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke

Carnerö (kds) och Erik Arthur Egervärn (c).

Reservation

1. Amnesti för totalvägrare (mom. 6)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 30

börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "och Fö5 (v)." bort

ha följande lydelse:

Frågan om nytt påföljdssystem prövas för närvarande i

Straffsystemkommittén. Det är då orimligt att fortsätta att döma

s.k. totalvägrare till fängelsestraff. Fram till dess att ett

nytt påföljdssystem träder i kraft bör därför totalvägrare få

amnesti. Riksdagen bör således med bifall till motionerna Fö2

(c) yrkande 1, Fö3 (s) yrkande 1 och Fö5 (v) som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört om amnesti för

totalvägrare.

dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande amnesti för totalvägrare

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fö2 yrkande

1, 1994/95:Fö3 yrkande 1 och 1994/95:Fö5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller

civilplikt med längre grundutbildning (mom. 17)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle

Lindström

(alla m) anför:

Utskottet föreslår att kvinnor efter antagningsprövning och

frivilligt åtagande skall kunna skrivas in i

utbildningsreserven. Ett sådant förfarande är förankrat i

Pliktutredningen och skulle bidra till likabehandling av kvinnor

och män. Från denna principiella utgångspunkt har vi ingen

invändning mot det tillägg som utskottet föreslår till lagen om

möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt

med längre grundutbildning.

Vi anser dock att tillämpningen av denna princip kommer att

sakna praktisk betydelse. Sannolikt kommer andelen kvinnor i

reserven att bli få. Dessa kvinnor gör ett ensidigt åtagande och

kan inte utan påföljd senare ångra sig om de skulle kallas till

utbildning. En kvinnas positiva intresse för försvaret kanske på

ett bättre sätt tas till vara inom frivilligorganisationerna än

att med plikt stå till förfogande i utbildningsreserven.

Lagförslag i proposition 1994/95:6

Bilaga 1

2.1 Förslag till lag om totalförsvarsplikt

Bilaga 1

2.2 Förslag till lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra

värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning

Bilaga 1

2.3 Förslag till lag om disciplinansvar inom totalförsvaret,

m.m.

Bilaga 1

2.4 Förslag till lag om skydd för anställning vid viss

tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.

Bilaga 1

2.5 Förslag till lag om arbetsförmedlingstvång

Bilaga 1

Bilaga 1

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten

till arbetstagares uppfinningar

Bilaga 1

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om

utlämning för brott

Bilaga 1

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring

Bilaga 1

Bilaga 1

Bilaga 1

Bilaga 1

Bilaga 1

2.11 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen

(1972:207)

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:613) om

handläggningen av vissa regeringsärenden

Bilaga 1

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om

Justitiekanslerns tillsyn

Bilaga 1

Bilaga 1

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om

statligt personskadeskydd

Bilaga 1

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om

statlig ersättning vid ideell skada m.m.

Bilaga 1

2.16 Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Bilaga 1

Bilaga 1

2.17 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160)

Bilaga 1

2.18 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen

(1978:262)

Bilaga 1

2.19 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Bilaga 1

2.20 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Bilaga 1

Bilaga 1

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med

instruktion för Riksdagens ombudsmän

Bilaga 1

Bilaga 1

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om

ersättning till smittbärare

Bilaga 1

2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om

vapenfri tjänst

Bilaga 1

2.27 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen

(1973:349)

Bilaga 1

Bilaga 1

Bilaga 1

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om

utbildning för fredsbevarande verksamhet

Bilaga 1

2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om

rättegången i arbetstvister

Bilaga 1

2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om

offentlig anställning

Bilaga 1

Lagförslag i proposition 1994/95:87

Bilaga 2

I proposition 1994/95:87 -- Följdlagstiftning till

förlängningen av valperioden och riksmötet -- framlagda

lagförslag vilka berör ärendet förslag till lag (1994:000) om

totalförsvarsplikt.

2.19 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)

2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om

totalförsvarsplikt

Socialförsäkringsutskottets yttrande

1994/95:SfU3y

Bilaga 3

Totalförsvarsplikt m.m.

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har den 25 oktober 1994 beslutat bereda

bl.a. socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över

propositionerna 1994/95:6 Totalförsvarsplikt och 1994/95:7 Lag

om civilt försvar inom utskottets beredningsområde.

Utskottet begränsar sitt yttrande till följande lagförslag som

tillhör utskottets beredningsområde: lagförslagen 2.10, 2.14,

2.15, 2.24 och 2.27 i proposition 1994/95:6 och lagförslagen

2.13 och 2.17 i proposition 1994/95:7.

Utskottet yttrar sig också över motion 1994/95:Fö7 av Annika

Nordgren m.fl. (mp) som berör lagförslag 2.17 i proposition

1994/95:7.

Utgångspunkter för utskottets bedömning

I de följdändringar som föreslås på

socialförsäkringsutskottets område används till övervägande

delen uttrycket "tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om

totalförsvarsplikt" eller liknande. Av avgörande betydelse för

utskottets bedömning är därför vilka personer som kommer att

omfattas av detta begrepp, och utskottet vill inledningsvis göra

några kommentarer om förslagen till lag om totalförsvarsplikt

och lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller

civilplikt med längre grundutbildning samt de

övergångsbestämmelser som föreslås till dessa lagar.

Lagen om totalförsvarsplikt föreslås ersätta

värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och

sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och lagen

(1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att

tjänstgöra utanför civilförsvaret. Lagen ersätter också vissa

bestämmelser i civilförsvarslagen (1960:74). Civilförsvarslagen

upphävs dock först genom den i proposition 1994/95:7 föreslagna

lagen om civilt försvar, som inte kommer att reglera

plikttjänstgöring.

Enligt förslaget till lag om totalförsvarsplikt fullgörs sådan

plikt som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt.

Civilplikt kan fullgöras med antingen längre grundutbildning än

60 dagar eller kortare grundutbildning om högst 60 dagar.

Genom övergångsbestämmelser "översätts" begrepp inom nuvarande

system till begrepp inom det nya systemet. Beträffande lagens 4

och 5 kap. (Fullgörande av värnplikt och civilplikt samt

Gemensamma bestämmelser för värnplikten och civilplikten) anges

i punkt 14 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna att äldre

bestämmelser om tjänstgöringen gäller för dem som vid lagens

ikraftträdande har påbörjat utbildning enligt värnpliktslagen

m.fl. lagar.

Övergångsbestämmelserna tycks enligt sin ordalydelse innebära

att fr.o.m. den 1 juli 1995 själva tjänstgöringsskyldigheten

regleras endast i lagen om totalförsvarsplikt. Detta motsägs

emellertid av vad som anges i den allmänna motiveringen i

proposition 1994/95:6 (se avsnitt 10 Ikraftträdande m.m. s. 157

f.). Där anges bl.a. att "den som påbörjat en

tjänstgöringsperiod före ikraftträdandet inte skall anses

fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt den nya lagen så

länge tjänstgöringsperioden varar". Enligt regeringen skall av

samma skäl inte heller den nya lagen om disciplinansvar inom

totalförsvaret, m.m. bli tillämplig för dessa

personalkategorier.

Socialförsäkringsutskottet har från Försvarsdepartementet

erfarit att avsikten har varit att det fr.o.m. den 1 juli 1995

bara skall finnas en tjänstgöringsskyldighet, nämligen den som

följer av lagen om totalförsvarsplikt. Av punkt 14

ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall endast följa

att äldre bestämmelser tillämpas i fråga om utbildningstidens

längd, beräkning av tjänstgöringstid m.m.

Socialförsäkringsutskottet anser att lagförslagen bör tolkas

i enlighet härmed. Detta innebär att med person som fullgör

tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt avses -- såvitt

avser tjänstgöring fr.o.m. den 1 juli 1995 -- även den som

dessförinnan påbörjat utbildning enligt värnpliktslagen eller

lagen om vapenfri tjänst. Detsamma gäller den som dessförinnan

påbörjat utbildning enligt civilförsvarslagen, lagen om

tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt

veterinärpersonal m.m. eller lagen om skyldighet för

civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret.

Den föreslagna lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra

värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning skall

ersätta lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för

kvinnor. I 5 § nya lagen anges att kvinnan efter viss

inskrivning omfattas av samma bestämmelser som en man som

skrivits in för motsvarande grundutbildning med stöd av lagen om

totalförsvarsplikt. Begreppet "tjänstgöring enligt lagen

(1994:000) om totalförsvarsplikt" måste därför tolkas så att det

även omfattar grundutbildning för kvinnor vilken fullgörs enligt

den här behandlade nya lagen.

Den äldre lagen om kvinnlig militärutbildning skall dock gälla

för den som antagits till grundutbildning före ikraftträdandet

den 1 juli 1995. Detta måste innebära att en kvinna som antagits

till militär grundutbildning före den 1 juli 1995 fullgör

tjänstgöring enligt den äldre lagen tills grundutbildningen är

färdig. Hon omfattas således inte av begreppet "tjänstgöring

enligt lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt".

Följdändringar i proposition 1994/95:6

De lagändringar som föreslås inom utskottets beredningsområde

är avsedda att vara en teknisk anpassning till förslagen till

lag om totalförsvarsplikt och lag om möjlighet för kvinnor att

fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.

Avsikten är, enligt vad som anges i propositionen, att den krets

som kan tänkas ha eller komma att ha anspråk på förmåner e.dyl.

grundade på dessa lagar inte skall förändras på något sätt.

Med hänvisning till vad utskottet ovan angivit som

utgångspunkter för sin bedömning innebär förslagen till

lagändringar i många fall en korrekt och samtidigt lämplig

översättning av begrepp inom den nuvarande ordningen till

begrepp inom det nya systemet. Dessa förslag kommenteras därför

inte närmare. Utskottet vill därvid nämna att en ytterligare

utgångspunkt har varit att begreppet "omedelbart anslutande

repetitionsutbildning" inte skall förekomma i det nya systemet.

I några avseenden har utskottet dock synpunkter på

lagförslagen, och utskottet vill göra följande kommentarer.

Lagförslag 2.10: Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring (AFL)

3 kap. 5 §

I paragrafens tredje stycke anges vissa förhållanden som inte

får leda till en sänkt sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Bl.a.

gäller att SGI:n inte får sänkas då den försäkrade fullgör

värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår

militär grundutbildning för kvinnor.

I lagförslaget har grundutbildning som är kortare än 60 dagar

undantagits. Sådana kortare utbildningar är i dag SGI-skyddade

eftersom SGI:n inte skall sänkas för den som avbryter sitt

förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än

sex månader i följd. Enligt utskottets mening är det lämpligt

att det redan i 3 kap. 5 § tredje stycket anges att all

tjänstgöring enligt den nya lagen om totalförsvarsplikt är

SGI-skyddad.

3 kap. 15 §

Enligt lagförslaget kommer sjukpenning varken att utges för

korta grundutbildningar eller för repetitionsutbildning. Detta

innebär en ändring i sak eftersom en civilförsvarspliktig för

närvarande har rätt till sjukpenning och följaktligen också rätt

till tillfällig föräldrapenning (4 kap. 18 § AFL jämförd med 3

kap. 15 § AFL).

För civilförsvarspliktig föreskrivs i stället i 8 §

förordningen (1976:1011) om förmåner till civilförsvarspliktiga

att dagpenning inte utgår för dag för vilken denne har

sjukpenning eller föräldrapenning enligt AFL.

Utskottet förutsätter att den som inom det nya systemet

genomgår kort grundutbildning får rätt till dagpenning även vid

sjukdom och tillfällig vård av barn. Den föreslagna lagändringen

tillstyrks därför.

Övergångsbestämmelser

Utskottet föreslår att det i en övergångsbestämmelse anges att

äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § fortfarande tillämpas på kvinnor

som övergångsvis genomgår grundutbildning enligt nuvarande lag.

Pensionsgrundande inkomst omfattande dagpenning som erhållits

vid tjänstgöring enligt äldre lagar kan komma att fastställas

först under år 1996. Utskottet föreslår därför en

övergångsbestämmelse om att äldre bestämmelser i 11 kap. 2 §

fortfarande skall tillämpas på dagpenning som avser tid före

ikraftträdandet.

Lagförslag 2.14: Lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd

I 12 och 13 §§ lagen om statligt personskadeskydd finns

särskilda bestämmelser för den som skadats under grundutbildning

eller därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning.

Enligt 12 § skall sjukpenning och livränta inte beräknas till

lägre belopp än som där anges. Samma ersättningsunderlag skall

enligt 13 § ligga till grund för särskild sjukpenning som kan

utges i vissa fall, t.ex. vid sjukdom som någon har ådragit sig

under utryckningsmånaden eller månaden därefter.

De nämnda bestämmelserna är i dag inte tillämpliga på den som

fullgör civilförsvarsplikt. Enligt utskottets mening bör

bestämmelserna även i fortsättningen begränsas till de långa

grundutbildningarna, dvs. "grundutbildning som överstiger 60

dagar". Samtidigt bör orden "och omedelbart anslutande

repetitionsutbildning" strykas, eftersom sådan inte längre skall

förekomma. Utskottet föreslår att försvarsutskottet lägger fram

ett eget förslag till ändrad lydelse av dessa lagrum i enlighet

härmed.

Det är viktigt att de som tjänstgjort enligt äldre lagar har

kvar sitt personskadeskydd för såväl redan inträffade skador som

skador som visar sig därefter och som skall anses vara ådragna

under den s.k. skyddstiden. Vidare bör efterskyddet i form av

särskild sjukpenning enligt 13 § finnas kvar. Utskottet föreslår

därför att det i övergångsbestämmelser anges att äldre

bestämmelser fortfarande tillämpas på tjänstgöring före

ikraftträdandet.

Kvinnor som genomgår militär grundutbildning och vissa andra

grupper omfattas av det statliga personskadeskyddet enligt

föreskrifter i förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring

och statligt personskadeskydd. Om begränsningar kommer att göras

i förordningen kan regeringen föreskriva att personskadeskyddet

fortfarande gäller för tidigare tjänstgöring. Genom förordningen

kan personskadeskyddet även efter juni 1995 omfatta kvinnor som

fullgör grundutbildning enligt den nuvarande lagen om militär

grundutbildning för kvinnor. Med hänsyn till att den ideella

ersättningen i dessa lägen bör lagregleras (se lagförslag 2.15

nedan) föreslår utskottet emellertid att det redan i

övergångsbestämmelser till ändringen i lagen om statligt

personskadeskydd anges att de nya bestämmelserna även tillämpas

på kvinnor som genomgår utbildning enligt äldre lag.

Lagförslag 2.15: Lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig

ersättning vid ideell skada m.m.

Även här bör klargöras att äldre bestämmelser fortfarande

tillämpas på skada som någon har ådragit sig vid tjänstgöring

före ikraftträdandet.

Som ovan nämnts har regeringen i förordning föreskrivit att

personskadeskyddet omfattar kvinnor som genomgår militär

grundutbildning. Beträffande ersättning vid ideell skada m.m.

hänvisas emellertid i själva lagen, 1 § andra stycket, till

tjänstgöring enligt lagen om militär grundutbildning för

kvinnor. Utskottet anser att det övergångsvis därför bör anges

att de nya bestämmelserna även tillämpas på den som tjänstgör

enligt den då upphävda lagen.

Lagförslag 2.24: Lag om ändring i lagen (1989:225) om

ersättning till smittbärare

Hänvisningen i 9 § till vissa delar av 3 kap 15 § AFL bör

avslutas med "m.m.", eftersom tjänstgöring enligt lagen om

totalförsvarsplikt bara är en del i hänvisningen.

Utskottet vill samtidigt föreslå redaktionella ändringar i

paragrafen till följd av tidigare riksdagsbeslut. Således bör

hänvisning inte längre göras till 3 kap. 4 a §, eftersom detta

lagrum upphört att gälla vid utgången av februari 1993 (prop.

1992/93:129, bet. 1992/93:SoU12, rskr. 1992/93:132, SFS

1993:50). Vidare bör, efter en ändring fr.o.m. den 1 april 1993

i 3 kap. 10 § AFL, hänvisningen till detta lagrum avse andra och

inte tredje stycket (prop. 1992/93:31, bet. 1992/93:SfU9, rskr.

1992/93:157, SFS 1992:1702).

Lagförslag 2.27: Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Enligt 8 kap. 1 a § får regeringen föreskriva att ränta inte

skall utgå på studielån under den tid då låntagaren fullgör

grundutbildning enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri

tjänst. Förslaget innebär att sådana föreskrifter fr.o.m. den 1

juli 1995 även får omfatta kvinnor som genomgår militär

grundutbildning. Utskottet har inget att erinra häremot. Enligt

utskottets mening är det rimligt att föreskrifterna skall kunna

omfatta även kvinnor som övergångsvis tjänstgör enligt äldre

lag. Detta bör framgå av en övergångsbestämmelse.

Lagförslaget i övrigt innebär inte någon ändring i sak. Även

dessa bestämmelser bör övergångsvis tillämpas på kvinnor som

tjänstgör enligt äldre lag.

Proposition 1994/95:7

Två lagförslag hör till utskottets område. I anslutning till

lagförslag 2.17 tas också motion Fö7 upp.

Lagförslag 2.13: Lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter

Ändringen innebär slopandet av en bestämmelse om att

arbetsgivaravgift inte skall erläggas på viss ersättning för

tjänstgöring i verkskydd. I en övergångsbestämmelse bör anges

att den upphävda bestämmelsen fortfarande tillämpas på

ersättning som avser tid före ikraftträdandet.

Lagförslag 2.17: Lag om ändring i lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande m.fl.

Enligt en ny paragraf i lagen om mottagande av asylsökande

m.fl. får regeringen meddela särskilda föreskrifter som avviker

från denna lag, om Sverige är i krig eller krigsfara, eller det

råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av

att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige

har varit i krig eller krigsfara.

I motion Fö7 av Annika Nordgren m.fl. (mp) anför motionärerna

att det kan krävas ett snabbt beslut om att kraftigt öka eller

underlätta mottagandet av asylsökande och att det därför kan

finnas en vinst i att regeringen kan fatta ett sådant beslut.

Enligt motionärerna bör dock beslut om minskning av mottagandet

eller på annat sätt försämring för asylsökande endast få fattas

av riksdagen, och motionärerna anser att riksdagen bör besluta i

enlighet härmed.

I proposition 1994/95:7 (s. 85) anförs att de särskilda

reglerna om bistånd åt asylsökande som finns i lagen om

mottagande av asylsökande m.fl. gäller även under höjd

beredskap. Regeringen bör dock -- i likhet med vad som följer av

socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen -- ha

möjlighet att meddela särskilda föreskrifter som avviker från

lagens bestämmelser om landet kommer i krig eller krigsfara

eller det råder utomordentliga förhållanden som hänger samman

härmed. I fråga om omhändertagande av utlänningar som söker

skydd i Sverige skall den beredskap som Statens invandrarverk

har för att i en krissituation kunna ordna flyktingmottagning

efter i huvudsak samma principer som i fred utnyttjas så långt

det är möjligt. Regeringens möjlighet att utfärda särskilda

bestämmelser är avsedd att träda in i situationer när den

normala organisationen inte förmår möta exceptionellt stora

strömmar av flyende.

Utskottet konstaterar att den föreslagna nya paragrafen

innebär ett bemyndigande för regeringen att i de angivna

situationerna avvika från bestämmelserna i lagen om mottagande

av asylsökande m.fl., nämligen bestämmelser om sysselsättning

för och bistånd till asylsökande och vissa andra utlänningar.

Regeringen kan inte med stöd av detta bemyndigande t.ex.

begränsa antalet utlänningar som får söka skydd här i landet.

Däremot kan regeringen -- bl.a. i fråga om utlänningars inresa

och vistelse i landet samt avlägsnande från landet -- enligt 12

kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) meddela föreskrifter att

gälla i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga

förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som

Sverige har befunnit sig i. En föreskrift om utlänningars

avlägsnande från landet som har meddelats i andra fall än då

Sverige är i krig skall dock underställas riksdagen inom viss

tid.

Med vad ovan anförts om lagförslagets innebörd kan enligt

utskottet motion Fö7 anses tillgodosedd. Utskottet tillstyrker

lagförslaget.

Stockholm den 15 november 1994

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s),

Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser

(m), Bengt Lindqvist (s), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s),

Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s),

Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf Kristersson (m),

Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Mona Berglund

Nilsson (s) och Margareta E Nordenvall (m).

Utskottets förslag till ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser till lag om totalförsvarsplikt

Bilaga 4

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Genom lagen upphävs

lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av

arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.,

värnpliktslagen (1941:967),

allmänna tjänstepliktslagen (1959:83),

lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och

sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och

lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att

tjänstgöra utanför civilförsvaret.

Övergångsbestämmelser till 3 kap.

3. Den som före lagens ikraftträdande har genomgått en

inskrivningsprövning enligt värnpliktslagen (1941:967) skall

anses ha genomgått mönstring enligt den nya lagen.

4. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut för

värnpliktsutbildning enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen

(1941:967) skall anses ha skrivits in för värnplikt enligt den

nya lagen.

5. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut till en

utbildningsreserv enligt 4 a § värnpliktslagen (1941:967) skall

anses ha skrivits in i utbildningsreserven enligt den nya lagen.

6. Den som vid lagens ikraftträdande har fått tillstånd enligt

lagen (1966:413) om vapenfri tjänst att göra vapenfri tjänst i

stället för värnpliktstjänstgöring skall anses ha skrivits in

för civilplikt med rätt att vara vapenfri enligt den nya lagen.

Den som vid lagens ikraftträdande genom inskrivning enligt 17 §

civilförsvarslagen (1960:74) har tagits ut till att fullgöra

civilförsvarstjänstgöring skall anses ha skrivits in för

civilplikt enligt den nya lagen. Detsamma skall gälla för den

som tagits ut enligt lagen (1984:272) om skyldighet för

civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret och

den som registrerats enligt 2 § förordningen (1981:642) om

tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt

veterinärpersonal m.m.

7. Totalförsvarets pliktverk får i utbildningsreserven skriva

in den som vid lagens ikraftträdande har fått tillstånd till

vapenfri tjänst men då inte påbörjat grundutbildning.

Inskrivningen skall förenas med en anteckning om rätt för den

totalförsvarspliktige att vara vapenfri.

8. Krigsplacering av pliktpersonal som har beslutats före

lagens ikraftträdande skall vid tillämpningen av den nya lagen

anses som en krigsplacering enligt 3 kap. 12 § den nya lagen.

Övergångsbestämmelser till 4 och 5 kap.

9. Tjänstgöring som en totalförsvarspliktig har fullgjort

enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri

tjänst, civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om

tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt

veterinärpersonal m.m. eller lagen (1984:272) om skyldighet för

civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret

skall tillgodoräknas honom eller henne som fullgjord värnplikt

eller civilplikt med samma antal dagar enligt den nya lagen.

Därvid skall

a) grundutbildning enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen,

grundutbildning enligt 5 § första stycket första meningen lagen

om vapenfri tjänst samt utbildning enligt 12 § 2 mom. andra

stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om tjänsteplikt för

hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. anses

motsvara grundutbildning enligt 4 kap. 1 § den nya lagen,

b) övningar enligt 27 § 1 mom. B och C värnpliktslagen, 12 § 2

mom. tredje stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om

tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt

veterinärpersonal m.m. anses motsvara repetitionsutbildning

enligt 4 kap. 4 § den nya lagen, samt

c) beredskapsövning som avses i 27 § 2 mom. värnpliktslagen, 5

§ andra stycket andra meningen lagen om vapenfri tjänst samt 12

§ 1 mom. andra stycket civilförsvarslagen motsvara

beredskapstjänstgöring enligt 4 kap. 8 § den nya lagen.

10. Äldre bestämmelser om tjänstgöringen gäller för den som

vid lagens ikraftträdande har påbörjat utbildning enligt

värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om tjänsteplikt

för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.

samt lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga

att tjänstgöra utanför civilförsvaret. Totalförsvarets pliktverk

får dock avkorta tjänstgöringstiden för den som påbörjat

tjänstgöringen före den 1 juli 1995, om den

tjänstgöringsskyldige medger det.

11. För tjänstgöring som påbörjas efter lagens ikraftträdande

på grund av inkallelse som utfärdats före ikraftträdandet skall

den nya lagen gälla. Därvid skall vad som föreskrivs i punkt 9

a--c tillämpas.

Övergångsbestämmelser till 10 kap.

12. Beslut som regeringen, Värnpliktsverket eller

Vapenfristyrelsen före ikraftträdandet har meddelat om att tills

vidare eller för en viss tid inte inkalla en värnpliktig eller

en vapenfri tjänstepliktig till värnpliktstjänstgöring skall

anses som beslut enligt 10 kap. 8 §.

Övergångsbestämmelser till 11 kap.

13. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid överklagande av

beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Övrigt

14. Om det i en lag eller annan författning förekommer

hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en

bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället avse den

nya bestämmelsen.

15. Om det i en lag eller annan författning förekommer

hänvisning till Värnpliktsverket eller Vapenfristyrelsen, skall

hänvisningen i stället avse Totalförsvarets pliktverk.

Utskottets förslag till ny lydelse av 12 och 13 §§ lagen

(1977:265) om statligt personskadeskydd

Bilaga 5

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

12 §

För den som avses i 1 § För den som avses i 1 §

första stycket 1 och som första stycket 1 och som

har skadats under har skadats under

grundutbildning eller grundutbildning som är

därtill omedelbart längre än 60 dagar skall

anslutande sjukpenningunderlag och

repetitionsutbildning skall livränteunderlag ej

sjukpenningunderlag och beräknas till lägre

livränteunderlag ej belopp än som anges i 4

beräknas till lägre kap. 10 § andra stycket

belopp än som anges i 4 lagen (1976:380) om

kap. 10 § andra stycket arbetsskadeförsäkring.

lagen (1976:380) om Detta gäller även den

arbetsskadeförsäkring. som avses i 1 § första

Detta gäller även den stycket 3 och som när

som avses i 1 § första skadan inträffade hade

stycket 3 och som när varit intagen längre tid

skadan inträffade hade än sex månader samt, om

varit intagen längre tid regeringen föreskriver det,

än sex månader samt, om den som avses i 1 § andra

regeringen föreskriver det, stycket.

den som avses i 1 § andra

stycket.

13 §2

Den som avses i 1 § Den som avses i 1 §

första stycket 1 har första stycket 1 har

rätt till särskild rätt till särskild

sjukpenning, om han under sjukpenning, om han under

grundutbildning eller grundutbildning som är

därtill omedelbart längre än 60 dagar har

anslutande ådragit sig sjukdom som

repetitionsutbildning har efter skyddstidens slut

ådragit sig sjukdom som sätter ned hans

efter skyddstidens slut förmåga att skaffa sig

sätter ned hans inkomst genom arbete med minst

förmåga att skaffa sig en fjärdedel. Detta

inkomst genom arbete med minst gäller även vid sjukdom

en fjärdedel. Detta som har ådragits under

gäller även vid sjukdom utryckningsmånaden eller

som har ådragits under månaden efter denna.

utryckningsmånaden eller

månaden efter denna.

Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som sägs

i 4 kap. 10 § andra stycket lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring.

Hel särskild sjukpenning utgör för dag 80 procent av

ersättningsunderlaget, delat med 365.

Om den som har rätt till särskild sjukpenning samtidigt har

rätt till annan ersättning enligt denna lag, sjukpenning enligt

lagen om arbetsskadeförsäkring eller sjukpenning enligt 3 kap.

lagen (1962:381) om allmän försäkring, utges den särskilda

sjukpenningen endast i den mån den är högre. För den period

sjukpenning har beräknats med tillämpning av 3 kap. 10--10 b §§

lagen om allmän försäkring utges den särskilda sjukpenningen

endast i den mån den är högre för sådan period.

2 Senaste lydelse 1993:358

Utskottets förslag till lag om ändring i förfogandelagen

(1978:262)

Bilaga 6

Härigenom föreskrivs att 2 § förfogandelagen (1978:262) skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Regeringen får föreskriva att 4--6 §§ helt eller delvis skall

tillämpas från tidpunkt som regeringen bestämmer,

1. om riket är i krigsfara, 1. om Sverige är i

krigsfara,

2. om det råder sådana 2. om det råder sådana

utomordentliga utomordentliga

förhållanden som är förhållanden som är

föranledda av krig eller av föranledda av att det är

krigsfara vari riket har krig utanför Sveriges

befunnit sig och om det till gränser eller av att

följd av dessa Sverige har varit i krig eller

förhållanden krigsfara och om det till

föreligger knapphet eller följd av dessa

betydande fara för knapphet förhållanden

inom riket på egendom av föreligger knapphet eller

vikt för totalförsvaret betydande fara för knapphet

eller folkförsörjningen, inom riket på egendom av

vikt för totalförsvaret

eller folkförsörjningen,

3. om det befinnes 3. om det är

nödvändigt att med nödvändigt att med

hänsyn till hänsyn till

försvarsberedskapen inkalla försvarsberedskapen inkalla

värnpliktiga till totalförsvarspliktiga till

tjänstgöring med stöd tjänstgöring med stöd

av 27 § 2 mom. eller 28 av 4 kap. 7 eller 8 §

§ 1 mom. värnpliktslagen lagen (1994:000) om

(1941:967). totalförsvarsplikt.

Föreskrift enligt första Föreskrift enligt första

stycket skall underställas stycket skall underställas

riksdagens prövning inom en riksdagens prövning inom en

månad från det den månad från det den

utfärdades eller, om utfärdades. Sker ej

riksmöte ej pågår, underställning eller

från början av godkänner riksdagen ej

närmast följande föreskriften inom två

riksmöte. Sker ej månader från det

underställning eller underställning skedde,

godkänner riksdagen ej upphör föreskriften att

föreskriften inom två gälla.

månader från det

underställning skedde,

upphör föreskriften att

gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser andra

stycket. Övriga delar i lagen träder i kraft den 1 juli 1995.

Utskottets förslag till tillägg till

lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller

civilplikt med längre grundutbildning

Bilaga 7

6 § Om resultatet av antagningsprövningen visar att kvinnan

har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt med

längre grundutbildning, men hon på grund av bestämmelsen i 3 §

andra stycket inte skall antas till grundutbildning, kan hon i

stället skrivas in i utbildningsreserven.

Kvinnan skall underrättas om vad ett sådant inskrivningsbeslut

avses innehålla enligt 3 kap. 8 § lagen (1994:000) om

totalförsvarsplikt och vad det i övrigt kan komma att medföra

för henne. Hon skall därefter tillfrågas om hon samtycker till

inskrivning.

7 § Om kvinnan samtycker till inskrivning i

utbildningsreserven, skall hon skrivas in i denna. Därefter

omfattas hon av samma bestämmelser som en man som med stöd av

lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt har skrivits in i

utbildningsreserven.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionerna3

Motionerna5

Utskottet6

Ärendets beredning i utskottet6

Bakgrund6

Behovet av pliktpersonal8

En totalförsvarsplikt11

Totalförsvarspliktens innebörd12

Utredning om de totalförsvarspliktigas förhållanden14

Inskrivning15

Vapenfria18

Krigsplacering19

Regler för kvinnor som vill fullgöra militär eller civil

grundutbildning20

Fullgörande av värnplikt och civilplikt22

Vissa skyldigheter under fullgörandet av värnplikt och

civilplikt m.m. 24

Vissa övriga bestämmelser för totalförsvarsplikten24

Förmåner och skydd för anställning26

Totalförsvarets pliktverk27

Straffbestämmelser m.m.27

Ett gemensamt disciplinsystem30

Ikraftträdande m.m.31

Övriga lagförslag33

Hemställan36

Reservation40

Särskilt yttrande40

Bilaga 1, Lagförslag i proposition 1994/95:641

Bilaga 2, Lagförslag i proposition 1994/95:87102

Bilaga 3, Socialförsäkringsutskottets yttrande104

Bilaga 4, Utskottets förslag till ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser till lag om totalförsvarsplikt111

Bilaga 5, Utskottets förslag till ny lydelse av 12 och 13 §§

lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd114

Bilaga 6, Utskottets förslag till lag om ändring i

förfogandelagen (1978:262)115

Bilaga 7, Utskottets förslag till tillägg till lagen om

möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt

med längre grundutbildning116