Bet. 1994/95:FiU19

Finansutskottets betänkande

1994/95:FIU19

Den kommunala ekonomin

(prop. 1994/95:100, 1994/95:150

och skr. 1994/95:220)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionernas förslag

Motionsyrkandena

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1994/95

FiU19

Sammanfattning

Finansutskottet behandlar i detta betänkande de förslag om den

kommunala ekonomin som regeringen lagt fram i

kompletteringspropositionen och i budgetpropositionen.

Utskottet tillstyrker förslagen i kompletteringspropositionen

till riktlinjer när det gäller statsbidragsutvecklingen för de

närmaste åren. Det finansiella utrymmet för kommuner och

landsting måste enligt utskottets mening ses mot bakgrund av de

nuvarande statsfinansiella problemen. Kommunsektorns utgifter

bör därför utvecklas restriktivt och statsbidragen i princip

högst bli nominellt oförändrade.

Utskottet tillstyrker också att särskilda statliga insatser

görs under år 1995 för Haninge och Göteborgs kommuner till följd

av den svåra ekonomiska situation som dessa kommuner befinner

sig i. Utskottet har heller inget att erinra mot förslagen till

ekonomisk reglering mellan staten och kommunsektorn för åren

1995 och 1996.

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen ett nytt

bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting fr.o.m.

år 1996. Systemet syftar till att ge kommuner och landsting

likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin

verksamhet. Utskottet ställer sig bakom de grundläggande

principer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem när det

gäller syfte, inriktning, omfattning och införanderegler som

läggs fram i propositionen.

Utskottet anser emellertid -- bl.a. mot bakgrund av de

synpunkter som konstitutionsutskottet anfört om en alternativ

teknisk utformning -- att man i första hand bör välja en annan

lagstiftningsteknik för att uppnå de utjämningseffekter som

förslaget i propositionen eftersträvar. Regeringen bör därför

återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i sådan tid att

det kan vara i kraft fr.o.m. den 1 januari 1996.

Det är enligt utskottets mening av stor betydelse att de

enskilda kommunerna och landstingen får en så klar vägledning

som möjligt om vilka förutsättningar som kommer att gälla för år

1996. Det är därför angeläget att det nya förslag som regeringen

återkommer till riksdagen med efter lagteknisk bearbetning i

princip skall ge samma utfall för de enskilda kommunerna och

landstingen som det nu föreliggande förslaget.

Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal motioner.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats 36 reservationer, varav tio från

Moderata samlingspartiet, nio från Folkpartiet liberalerna, tio

från Vänsterpartiet, två från Miljöpartiet de gröna och fem från

Kristdemokraterna. Två särskilda yttranden har avgivits från

Moderata samlingspartiet och ett från Miljöpartiet de gröna.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1994/95:100 (budgetpropositionen)

bilaga 8 Finansdepartementet i vad avser littera G Bidrag och

ersättningar till kommunerna,

dels proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen)

bilaga 5 Socialdepartementet i vad avser yrkande 4

beträffande ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor

och yrkandena 8 och 9 beträffande bidrag till missbrukarvård

samt

bilaga 7 Finansdepartementet i vad avser avsnitt 1 Den

kommunala ekonomin m.m.,

dels regeringens skrivelse 1994/95:220 om utvecklingen

inom den kommunala sektorn,

dels de med anledning av proposition 1994/95:150 väckta

motionerna

1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 11,

1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser

yrkandena 10--14,

1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 6,

1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad avser

yrkande 19,

1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) i vad avser yrkandena

5, 11, 12 och 13,

1994/95:Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena

1--8,

1994/95:Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser

yrkandena 1--15,

1994/95:Fi39 av Torsten Gavelin m.fl. (fp),

1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) i vad

avser yrkandena 8--11,

1994/95:Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m),

1994/95:Fi42 av Per Bill (m),

1994/95:Fi47 av Leif Carlson (m),

dels den med anledning av regeringens skrivelse

1994/95:220 väckta motionen

1994/95:Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine Pålsson

(kds),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) i vad avser

yrkande 25,

1994/95:Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser

yrkandena 9 och 10,

1994/95:Fi301 av Mikael Odenberg och Stig Rindborg (m),

1994/95:Fi302 av Mikael Odenberg (m),

1994/95:Fi303 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp),

1994/95:Fi304 av Per Erik Granström och Ingemar

Josefsson (s),

1994/95:Fi305 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp),

1994/95:Fi306 av Jan Backman och Inga Berggren (m),

1994/95:Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) i vad avser

yrkandena 1--3,

1994/95:Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m),

1994/95:Fi309 av Lena Klevenås (s),

1994/95:Fi310 av Gullan Lindblad m.fl. (m),

1994/95:Fi311 av Erling Bager och Eva Flyborg (fp),

1994/95:Fi312 av Margitta Edgren (fp),

1994/95:Fi313 av Ulla Hoffmann m.fl. (v),

1994/95:Fi314 av Kjell Ericsson och Börje Hörnlund (c),

1994/95:A445 av Siv Holma (v) i vad avser yrkande 6,

1994/95:A467 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) i vad avser

yrkande 1,

1994/95:A470 av Sven Lundberg m.fl. (s) i vad avser

yrkande 10,

1994/95:Sk328 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 8,

1994/95:Sk341 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser

yrkandena 24 och 25,

1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) i vad avser

yrkande 14,

1994/95:So432 av Birgitta Carlsson (c) i vad avser yrkande 3,

1994/95:So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i vad avser

yrkande 5,

1994/95:N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser

yrkande 5 i denna del,

1994/95:N298 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 2.

Regeringens lagförslag

Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som

behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1.

Lagrådets yttrande

Finansutskottet har berett Lagrådet tillfälle att avge

yttrande över det i proposition 1994/95:150 bilaga 7 framlagda

förslaget till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader

i kommuner och landsting. Protokollsutdrag från Lagrådets

sammanträde den 12 maj 1995 återfinns i bilaga 2 till

betänkandet.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet och

socialutskottet tillfälle att avge yttrande över de förslag i

proposition 150 jämte motioner som rör respektive utskotts

beredningsområde. Yttrandena 1994/95:KU6y och 1994/95:SoU3y

återfinns i bilagorna 3 och 4 till betänkandet.

Utfrågning och inkomna skrivelser

Den 2 maj 1995 ordnade utskottet en utfrågning med företrädare

för Svenska Kommunförbundet och Landstingförbundet. Utfrågningen

gällde den kommunala ekonomin på kort och lång sikt samt

kommunernas och landstingens ekonomiska situation. Därutöver

togs förslagen i kompletteringspropositionen till ett nytt

bidrags- och utjämningssystem upp.

Skrivelser i ärendet har inkommit från

De små kommunernas samverkan (SmåKom),

Danderyds kommun,

Härnösands kommun,

Landstinget i Kristianstad,

Anställda inom Gällivare kommun,

LO-sektionen i Västra Värmland,

Metalls socialdemokratiska fackklubb i Skellefteå och

Skattebetalarnas Förening.

Propositionernas förslag

Proposition 100

I proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet föreslår

regeringen

dels under punkt G 1 (s. 140)

att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

57 109 500 000 kr,

dels under punkt G 2 (s. 141)

att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till landsting för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

11 304 000 000 kr.

Proposition 150

I proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet föreslår

regeringen

4. att riksdagen godkänner att ersättningen från

sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor slopas

per den 1 januari 1996,

8. att riksdagen godkänner att statsbidraget till

missbrukarvård och ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996,

9. att riksdagen till reservationsanslaget Bidrag till

missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar

ett belopp som är 645 000 000 kr lägre än vad som föreslagits

i proposition 1994/95:100 bilaga 6.

I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet föreslår

regeringen under avsnitt 1 Den kommunala ekonomin

m.m. (s. 1--101)

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

generellt statsbidrag till kommuner och landsting,

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och

landsting,

3. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

införande av lagen (1995:000) om utjämning av skatteinkomster

och kostnader i kommuner och landsting,

4. att riksdagen antar regeringens förslag till lag med

särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1996,

5. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,

6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och

annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid

ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och

församlingar,

8. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av

skattemedel år 1995,

9. att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer när det

gäller statsbidragsutvecklingen för de närmaste åren

(avsnitt 1.2.4),

10. att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för ett

nytt bidrags- och utjämningssystem (avsnitt 1.3),

11. att riksdagen bemyndigar regeringen att utge bidrag för

särskilda insatser för vissa kommuner och landsting i enlighet

med vad regeringen förordar (avsnitten 1.3.6, 1.5.7 och 1.5.8),

12. att riksdagen bemyndigar regeringen att uppta lån på

600 000 000 kr och ge ut motsvarande belopp som förlagslån

och även i övrigt ingå de avtal som är erforderliga för

saneringen av Haninge kommuns ekonomi enligt de riktlinjer

regeringen föreslagit (avsnitt 1.5.7),

13. att riksdagen bemyndigar regeringen att ändra villkoren

för det statliga lån som år 1993 beviljats Haninge kommun enligt

de riktlinjer regeringen föreslagit (avsnitt 1.5.7),

14. att riksdagen till Generellt statsbidrag till kommuner för

budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 44 740 000 000 kr,

15. att riksdagen till Generellt statsbidrag till landsting

för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 12 048 000 000 kr,

16. att riksdagen till Särskilda insatser för vissa kommuner

och landsting för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag på 1 820 000 000 kr,

17. att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag

G 1 Statligt utjämningsbidrag för kommuner för budgetåret

1995/96 anvisar ett belopp som är 38 073 500 000 kr lägre än

vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 8,

18. att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag

G 2 Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret

1995/96 anvisar ett belopp som är 7 536 000 000 kr lägre än

vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 8.

Motionsyrkandena

Motionsyrkanden med anledning av proposition 150

1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen beslutar att under Finansdepartementets

huvudtitel, anslaget Neutraliseringsavgift, anvisa ett i

förhållande till regeringens förslag med 450 miljoner kronor

minskat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen godkänner de riktlinjer för ett nytt

bidrags- och utjämningssystem för kommunsektorn som förordats i

motionen.

11. att riksdagen avslår förslaget att inrätta en

"kommunakut",

12. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om

införanderegler,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bolagsförsäljning, avreglering, enskilda

alternativ och konkurrens inom den kommunala sektorn,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tvångsförvaltning av kommuner.

1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 6 vari

yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkta

arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting från den

1 januari 1996 enligt vad i motionen anförts.

1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

19. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa det

särskilda anslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård.

1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på

industrifastigheter (0,5 %) och kommersiella lokaler (1 %)

införs och att inkomsten överförs till kommunsektorn,

11. att riksdagen engångsvis för andra halvåret 1995 anslår

215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och ungdomsvård,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppräkning för äldrefaktorn i bidrags- och

utjämningssystemet för kommuner och landsting,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beräkningsgrunden för barnomsorgsfaktorn i

bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och landsting.

1994/95:Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas ekonomiska utrymme,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

omfattningen av de offentliga åtagandena och om en nationell

finansiering av vissa kommunala uppgifter i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om

generellt statsbidrag till kommuner och landsting i enlighet med

vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om

utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och

landsting i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändringar

i dagens utjämningssystem till kommuner och landsting att träda

i kraft den 1 januari 1996 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om övergångsregler i det reviderade

utjämningssystemet,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag med

särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1996,

inkl. spärr mot kommunala skattehöjningar, i enlighet med vad

som anförts i motionen,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett särskilt

bidrag till Göteborgs kommun om 505 miljoner kronor i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1994/95:Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den kommunala konsumtionens andel av BNP,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till utgiftstak

för kommuner och landsting,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tvångsförvaltning av landsting och

kommuner som inte sköter sin ekonomi,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om krav på balanserad budget och reglering av

lånefinansiering,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkta

arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting från den

1 januari 1996 enligt vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det generella statsbidragssystemet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förslaget till ett nytt bidrags- och

utjämningssystem,

8. att riksdagen beslutar om en övergångstid på tio år för

att införa systemet med utjämning för strukturellt betingade

kostnadsskillnader mellan kommuner och landsting enligt vad i

motionen anförts,

9. att riksdagen beslutar att kostnaderna för den utökade

övergångstiden finansieras via kommunakuten/krisfonden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om användningen av EU-avgiften,

11. att riksdagen anvisar totalt 2 miljarder kronor till

krisfonden/kommunakuten enligt vad i motionen anförts,

12. att riksdagen till Särskilda insatser för vissa kommuner

och landsting för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag på 3 420 000 000 kr,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om direktiv för den parlamentariska

utredningen som skall utvärdera det nya kommunala

skatteutjämningssystemet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning om att bredda skattebasen för

kommunsektorn,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utredning om att utveckla arbetssätt inom

den offentliga sektorn för att motverka "sektorisering".

1994/95:Fi39 av Torsten Gavelin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till bidrags- och

utjämningssystem för kommuner och landsting,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett bidrags- och utjämningssystem för

kommuner och landsting.

1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) vari

yrkas

8. att riksdagen beslutar ändra 7 § kommunallagen på följande

sätt: "Kommuner får icke driva näringsverksamhet",

9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av den

kommunala självstyrelsens framtida inriktning med förändrad

ansvarsfördelning och ett ändrat förhållande mellan stat och

kommun,

10. att riksdagen beslutar avskaffa barnomsorgslagen samt de

tvingande bestämmelserna om socialbidragets storlek i

socialtjänstlagen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kommunerna skall få rätt att besluta

om kommunala vårdnadsbidrag och om avdragsrätt för dokumenterade

barnomsorgskostnader vid den kommunala beskattningen.

1994/95:Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utredning om en kommunal redovisningslag.

1994/95:Fi42 av Per Bill (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder för att nedbringa dagens kostnader inom den kommunala

sektorn.

1994/95:Fi47 av Leif Carlson (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om inomkommunalt system för

konkurrenskorrigering i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utformningen av ett system för

konkurrenskorrigering avseende kommuner och landsting.

Motionsyrkande med anledning av regeringens skrivelse

1994/95:Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine

Pålsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en

utredning i syfte att vidga grundlagsskyddet för den kommunala

självstyrelsen.

Motionsyrkanden från allmänna motionstiden

1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

25. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts

beslutar om ett riktat bidrag för vård och omsorg på

4,8 miljarder kronor till kommun och landsting.

1994/95:Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner

för budgetåret 1995/96 anvisar 312 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit enligt vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den kommunala ekonomin.

1994/95:Fi301 av Mikael Odenberg och Stig Rindborg (m) vari

yrkas att riksdagen upphäver lagen (SFS 1982:1070) om

skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun.

1994/95:Fi302 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om lindring av övergångseffekterna för kyrkliga kommuner till

följd av den ändrade utbetalningen av kyrkoskattemedel genom

temporär befrielse från avgift till Kyrkofonden.

1994/95:Fi303 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om införande av kommunal beskattning av

fastigheter knutna till företagssektorn.

1994/95:Fi304 av Per Erik Granström och Ingemar Josefsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om kommunalt skatteunderlag.

1994/95:Fi305 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att kommunerna skall återfå rätten att

beskatta fritidsfastigheter.

1994/95:Fi306 av Jan Backman och Inga Berggren (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att följa finansieringsprincipen.

1994/95:Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inte frångå principen om kommunalt

självstyre,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att statligt stöd till medborgarna i

större utsträckning skall gå till de enskilda,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en bokföringslag för kommuner.

1994/95:Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att man ej skall frångå principen om

kommunalt självstyre,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att statligt stöd till medborgarna i

större utsträckning skall gå till de enskilda,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inkomst- och kostnadsutjämningen mellan

kommunerna.

1994/95:Fi309 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om miljödifferentierad kommunal fastighetsskatt.

1994/95:Fi310 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen under Finansdepartementets anslag G 1 Statligt

utjämningsbidrag till kommunerna för budgetåret 1995/96 anvisar

ett i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med

2 250 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:Fi311 av Erling Bager och Eva Flyborg (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett rättvisare statligt utjämningssystem för

bl.a. Göteborgs kommun.

1994/95:Fi312 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en snar förändring av det kommunala och

landstingskommunala skatteutjämningssystemet.

1994/95:Fi313 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen under sjunde huvudtiteln G 1, anslår

200 000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit eller

57 309 500 000 kr.

1994/95:Fi314 av Kjell Ericsson och Börje Hörnlund (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett rättvist kommunalt

skatteutjämningssystem.

1994/95:A445 av Siv Holma (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett regionalpolitiskt perspektiv i ett

nytt skatteutjämningssystem mellan landets kommuner.

1994/95:A467 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det kommunala utjämningssystemet.

1994/95:A470 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett skatteutjämningssystem som möjliggör

utveckling i hela landet.

1994/95:Sk328 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om kommunalt

skattestopp med verkan fr.o.m. 1996 i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1994/95:Sk341 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts under avsnitt 9.1 om fastighetsskatten och

den kommunala skattebasen,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts under avsnitt 9.1 om fastighetsskatten i

vissa attraktiva skärgårdslägen.

1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

14. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts

beslutar att växla delar av fastighetsskatten mot en kommunal

fastighetsavgift.

1994/95:So432 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utformandet av statsbidrag och

kostnadsutjämningar mellan landstingen.

1994/95:So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de statliga bidragen till landstingen så snart som möjligt bör

återfå 1990 års nivå.

1994/95:N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att öka konkurrensen i den offentliga

sektorn, i denna del.

1994/95:N298 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om effektivisering, konkurrensutsättning och

försäljning av kommunala verksamheter.

Utskottet

Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme

I kompletteringspropositionen (bilaga 7) redovisar

regeringen sina överväganden om den kommunala sektorn och den

samhällsekonomiska utvecklingen. Regeringen föreslår i

anslutning därtill att riksdagen skall godkänna de av regeringen

förordade riktlinjerna för statsbidragsutvecklingen för de

närmaste åren samt en ram för statsbidragen till kommuner och

landsting för år 1996.

I propositionen betonas att staten har det övergripande

ansvaret för att den offentliga verksamheten i sin helhet

utvecklas på ett sätt som är förenligt med kravet på

samhällsekonomisk balans. Genom sin omfattning har kommunsektorn

stor betydelse för samhällsekonomins utveckling, bl.a. för

skattenivån och sysselsättningen. Regeringen framhåller att

statens styrning av den kommunala sektorn främst sker genom

nivån på statsbidragen och genom lagstiftning som reglerar den

kommunala verksamheten. Dessutom kan staten ange riktlinjer för

kommunsektorns skattefinansierade utymme, dvs. summan av

skatteinkomster och statsbidrag, samt bedöma vilken

utgiftsutveckling som är godtagbar ur samhällsekonomisk

synvinkel.

Enligt propositionen får kommunsektorns ekonomiska situation

totalt sett anses vara stabil, även om utfallet för år 1994 kan

komma att innebära en försämring jämfört med de två närmast

föregående åren. Regeringen pekar på att de ekonomiska

förutsättningarna under senare år har inneburit att kommuner och

landsting behövt genomföra rationaliseringar och

effektiviseringar av verksamheten.

I den samtidigt med propositionen överlämnade skrivelsen

(1994/95:220) lämnar regeringen en första samlad redovisning

av den kommunala verksamheten. I skrivelsen redovisas

utvecklingen inom olika verksamheter utifrån bl.a. nationell

statistik och studier som olika sektorsmyndigheter har

genomfört. Redovisningen ger, enligt vad regeringen anför, inte

underlag för påståenden om att det skett stora och generella

försämringar i den kommunala verksamheten. Samtidigt understryks

att det också finns stora skillnader i standard mellan enskilda

kommuner respektive landsting, skillnader som tenderar att öka.

Det finns därför anledning att uppmärksamt följa utvecklingen.

Regeringen aviserar att den årligen tänker återkomma till

riksdagen med en samlad redovisning av utvecklingen inom den

kommunala sektorn.

Bedömningen av kommunsektorns ekonomi under åren 1995--2000

bygger på de antaganden som görs i den reviderade

nationalbudgeten. År 1995 antas den kommunala konsumtionen

minska realt med 1 % i förhållande till år 1994 och fortsätter

sedan att minska något för att efter år 1998 vara oförändrad.

Enligt kalkylerna blir det finansiella sparandet i kommunsektorn

som helhet negativt åren 1995 och 1997, men positivt övriga år

fram till år 1998. För landstingen beräknas det finansiella

sparandet däremot bli positivt under hela perioden.

Regeringens ambition är enligt propositionen att så långt

möjligt värna de kommunala kärnverksamheterna framför övriga

delar av den offentliga verksamheten. Den ökande statliga

skuldsättningen är enligt regeringen ett av de största problemen

i den svenska ekonomin. Detta påverkar hela den offentliga

sektorn och därmed också kommuner och landsting. Förbättrade

offentliga finanser gynnar kommunsektorn genom minskad

arbetslöshet och ökade skatteintäkter. Regeringen understryker

att utrymmet för skattehöjningar är ytterligt begränsat på kort

och medellång sikt.

I den reviderade finansplanen meddelar regeringen sin avsikt

att under nästa år återkomma till riksdagen med förslag om ett

tak för utgifterna för hela den offentliga sektorn, inklusive

kommunsektorn. En utgångspunkt bör vara att statsbidragen, med

undantag av regleringar enligt finansieringsprincipen, högst

blir nominellt oförändrade efter år 1996.

Vid fastställandet av bidragsramen har hänsyn tagits till

verksamhetsförändringar som skall regleras enligt den s.k.

finansieringsprincipen, förslagen i propositionen till nytt

mervärdesskattesystem för kommuner och landsting och

avskaffandet av två specialdestinerade statsbidrag samt

kompensationen för allmän löneavgift och särskild löneskatt till

följd av EU-inträdet.

Moderata samlingspartiet tar upp de kommunalekonomiska

frågorna i en särskild partimotion Fi36. I motionen anges

att den genomgång som regeringen gör av den kommunala sektorns

situation och finansiella utveckling de närmaste åren väl

överensstämmer med den som lämnades av den borgerliga

fyrpartiregeringen. Denna verklighetsbeskrivning kontrasterar

däremot starkt mot den socialdemokratiska retoriken under

valrörelsen 1994 och vad Socialdemokraterna uttalade under

föregående mandatperiod. Då gavs väljarna intrycket att de

samhällsekonomiskt nödvändiga indragningarna gentemot

kommunsektorn skulle återtas eller i vart fall inte fortsätta

med ytterligare indragningar.

Motionärerna kan i huvudsak ansluta sig till den analys som

ligger till grund för regeringens samhällsekonomiska bedömning.

Dock påpekas att det finansiella sparandet i den kommunala

sektorn måste bli betydligt högre de närmaste åren än vad som

anges i regeringens prognoser. Detta är nödvändigt med hänsyn

inte minst till pensionsskuldens tillväxt, som innebär ett

årligt sparandebehov på ca 10 miljarder kronor. En mycket stark

omprövning av verksamheten i förening med en god

produktivitetsutveckling inom den kommunala sektorn krävs

därför, understryks det i motionen.

Även Vänsterpartiet har avlämnat en särskild partimotion

Fi37 om den kommunala ekonomin. Enligt motionen bör

kommunsektorns ekonomi förstärkas med sammanlagt

6 600 miljoner kronor under kommande budgetår. Huvuddelen av

denna förstärkning får enligt Vänsterpartiet kommuner och

landsting genom en riktad sänkning av arbetsgivaravgifterna med

cirka 3 procentenheter från år 1996. Kommunsektorn bör dessutom

framöver få ta del i en förväntad ekonomisk tillväxt. Ett

liknande motionskrav återfinns i Vänsterpartiets motion Fi33.

Motionärerna ser planerna på att banta den offentliga sektorn

som ett led i den pågående EMU-processen. Att tvinga fram

nedskärningar i kommuner och landsting på det sätt som föreslås

av regeringen medför en direkt kvinnofientlig politik eftersom

kommunerna och landstingen är en förutsättning för kvinnors rätt

till arbete och försörjning. Dessutom är den kommunala sektorn i

stor omfattning kvinnornas arbetsmarknad. Den offentliga sektorn

-- medborgarnas gemensamma sektor -- bör återupprättas. Enligt

motionärerna räcker det inte med att återta det som gått

förlorat. Det är i den gemensamma sektorn som jobben kan skapas

snabbt och direkt utan stora och dyra investeringar. Behoven

finns redan och kommer att växa. En väl fungerande gemensam

sektor som fördelar välfärden rättvist är, framhåller

motionärerna, ett bra exempel på god hushållning med våra

resurser. Den är själva grunden för verklig jämlikhet och

jämställdhet.

Vänsterpartiet förordar vidare att målet för den kommunala

konsumtionen skall vara minst 19 % av BNP. En sådan nivå på

konsumtionen kräver givetvis ett betydligt ökat utrymme i form

av statsbidrag och generellt höjda kommunalskatter i

lågskattekommuner. Enligt motionen kan en sådan ökad konsumtion

innebära ett tillskott på i storleksordningen

80 000 arbetstillfällen. I motion Fi37 (v) avvisas vidare

tankarna på att kommuner och landsting skall underordna sig ett

utgiftstak. Varje landsting och kommun måste få bestämma sina

utgifter och inkomster. I många fall kan det bli nödvändigt med

en skattehöjning för att klara behoven inom vård, omsorg och

skola.

Ett motsvarande resonemang när det gäller den kommunala

sektorns ekonomiska utrymme för Vänsterpartiet i sin

ekonomisk-politiska motion Fi218 från allmänna

motionstiden. Där avvisar partiet en inriktning av politiken som

innebär att den privata konsumtionen tar ständigt ökande andelar

av den ekonomiska tillväxten på bekostnad av den offentliga

konsumtionen. Resurserna till skola, vård och omsorg måste

enligt motionärerna ges ett visst begränsat utrymme för att

växa. Därigenom ges också kommuner och landsting möjlighet att

ta sin del av ansvaret för att reducera arbetslösheten.

Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna behandlar de

kommunalekonomiska frågorna i sina respektive partimotioner om

den ekonomiska politiken med anledning av

kompletteringspropositionen.

I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhålls att

Folkpartiet alltid har tillmätt den kommunalt finansierade

verksamheten stor betydelse. Samtidigt understryker motionärerna

att den kommunala sektorn bör utsättas för samma krav på

sparsamhet och effektivitet som andra verksamheter. I motionen

hävdas också att regeringens beskrivning av läget i den

kommunala sektorn står i bjärt kontrast mot de skräckskildringar

som förekom före valet.

Mot bakgrund av de siffror som regeringen presenterar i

propositionen finns enligt motionärerna inte anledning att

föreslå högre statsbidrag till kommunerna. Om regeringens

prognos för skatteintäkterna slår in och särskilt om

förnyelsearbetet tar fart igen bör de flesta kommuner ha rimliga

möjligheter att klara välfärden på denna ekonomiska nivå. Om den

kommunala ekonomin däremot utvecklas sämre än väntat beror det

antagligen på att hela Sveriges ekonomi utvecklas sämre än vad

som anges i regeringens prognoser. Om staten i ett sådant läge

skall öka bidragen till kommunerna är det ofrånkomligt att

finansiera det genom ytterligare besparingar på andra statliga

utgiftsområden. Folkpartiet är inte främmande för att det kan

bli nödvändigt med hänsyn till att den kommunala verksamheten är

en så avgörande faktor i välfärdspolitiken.

Enligt motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) bör den

kommunala självstyrelsen stärkas dels genom minskad statlig

detaljstyrning, dels genom viss utökad beskattningsrätt. Det är

enligt Miljöpartiet viktigt att kommunerna i ökad utsträckning

kan använda sig av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, t.ex.

i form av en miljöskatt på fordonsbränsle. En utökad

beskattningsrätt borde också innefatta en kommunal

fastighetsskatt.

Regeringens förslag till riktlinjer för statsbidragen till

kommunsektorn innebär minskade inkomster till följd av höjda

egenavgifter, år 1996 motsvarande ca 5 miljarder kronor. Det

medför en åtstramning som slår direkt på välfärdens kärna:

vården, omsorgen och skolan. Motionärerna förordar att

kommunsektorn kompenseras för minskade inkomster på grund av de

höjda egenavgifterna. Detta kan delvis ske genom Miljöpartiets

förslag om en skatteväxling som skulle medföra lägre

arbetsgivaravgifter på i storleksordningen 2 %. Därutöver har

partiet föreslagit att den höjning med 1,5 procentenheter som

genomfördes fr.o.m. år 1995 för att finansiera EU-avgiften skall

återtas och bl.a. ersättas med en höjd bolagsskatt. I en

sjukvårdspolitisk motion So485 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) ställs krav på att statsbidragen till landstingen så snart

som möjligt bör återfå 1990 års nivå. Nedskärningarna inom

vården har enligt Miljöpartiet både nått och passerat

smärtgränsen och medfört att 10 000-tals arbetstillfällen

försvunnit.

I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) anförs att

Kristdemokraterna är väl medvetna om att den samlade offentliga

sektorn måste anpassas till vad det samhällsekonomiska utrymmet

medger. Samtidigt, sägs det i motionen, måste hänsyn tas till

nyckelområden inom den offentliga verksamheten -- framför allt

vården och omsorgen. Utrymmet för ytterligare besparingar inom

dessa områden måste anses obefintliga. Det krävs tvärtom ökade

resurser för att kvaliteten skall kunna upprätthållas. I

enlighet med förslagen i sin budgetpolitiska motion Fi216

förordar Kristdemokraterna att kommunsektorn bör förstärkas

med 7--8 miljarder kronor utöver regeringens förslag.

Merparten av denna förstärkning bör enligt motionärerna

avsättas till ett särskilt bidrag till vård och omsorg i

kommuner och landsting på totalt 4,8 miljarder kronor.

Finaniseringen skall enligt förslaget ske främst genom att

höjningen av egenavgifterna begränsas till 2 procentenheter

fram till år 1998 och att den breddade fastighetsskatten för

kommersiella lokaler och industrilokaler skall användas för en

skatteväxling till kommunsektorn.

Utskottet instämmer för sin del i den bedömning som i

propositionen görs av det skattefinansierade utrymmet för

kommunsektorn liksom i förslaget till riktlinjer för

utvecklingen av statsbidragen under de närmaste åren. Utskottet

ställer sig också bakom förslaget till ram för statsbidragen

till kommuner och landsting för år 1996.

Det finansiella utrymmet för kommuner och landsting måste

enligt utskottets mening ses mot bakgrund av de nuvarande

statsfinansiella problemen. Kommunsektorn måste enligt utskottet

också bidra till samhällsekonomiskt nödvändiga besparingar.

Samtidigt är det viktigt att slå vakt om grundläggande kommunala

verksamheter som skola, omsorg och vård. Utskottet anser att den

avvägning som gjorts i propositionen mellan dessa skilda krav är

rimlig. Utskottet kan med hänsyn därtill inte tillstyrka den

expansion av den kommunala verksamheten som förespråkas i motion

Fi37 (v).

I propositionen aviseras att regeringen under nästa år avser

att återkomma till riksdagen med ett förslag om ett tak för

utgifterna för hela den offentliga sektorn, inklusive

kommunsektorn. Frågan om utgiftstak behandlas i utskottets

betänkande FiU20.

Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom

vad regeringen i propositionen anför om den kommunala sektorns

ekonomiska utrymme och tillstyrker förslaget till riktlinjer för

statsbidragsutvecklingen för de närmaste åren samt avstyrker

motionerna Fi32 (fp) yrkande 10 i denna del, Fi33 (v)

yrkande 6, Fi36 (m) yrkande 1, Fi37 (v) yrkandena 1, 2

och 5, Fi216 (kds) yrkande 25, Fi218 (v) yrkande 10 samt

So485 (mp) yrkande 5.

Åtgärder mot kommunala skattehöjningar

I motion Fi36 av Moderata samlingspartiet konstateras att

regeringen i propositionen på ett flertal ställen återkommer

till vikten av att kommunalskatterna inte höjs. Likväl läggs

inget konkret förslag som skall motverka eller förhindra

kommunalskattehöjningar. Motionärerna föreslår en spärr mot

sådana höjningar i samband med beslutet om reglerna för

utbetalning av kommunalskattemedel för år 1996. Lagen bör ges en

sådan utformning att kommun eller landsting som beslutar om en

höjd utdebitering genom en ändrad neutraliseringsavgift i

praktiken endast får behålla en mindre del av de skatteintäkter

som höjningen leder till.

I Moderata samlingspartiets skattepolitiska motion --

motion Sk328 -- från den allmänna motionstiden är man mera

långtgående. Där sägs att de stora kommunala skattehöjningar som

genomförts i många kommuner och landsting för år 1995 måste

stoppas. Från och med år 1996 bör därför enligt motionärerna ett

kommunalt skattestopp gälla.

Utskottet delar regeringens bedömning i propositionen att

utrymmet för skattehöjningar är utomordentligt begränsat.

Ekonomiska obalanser måste främst åtgärdas med hjälp av

utgiftsminskningar och effektiviseringar. Utskottet utgår från

att höjningar av utdebiteringen endast tas till av kommuner och

landsting som en sistahandsåtgärd.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna

Fi36 (m) yrkande 7 och Sk328 (m) yrkande 8.

Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och

landsting år 1995

I samband med behandlingen av föregående års

kompletteringsproposition ställde sig riksdagen bakom att

tillämpningen av finansieringsprincipen endast bör omfatta

beslut som direkt tar sikte på den kommunala verksamheten.

Åtgärder som indirekt får effekter på kommunsektorn, t.ex.

skatteunderlagsförändringar, bör beaktas i samband med att det

skattefinansierade utrymmet fastställs.

I propositionen föreslås att förändringar görs i lagen

(1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av

skattemedel år 1995 med hänsyn till fattade riksdagsbeslut om

verksamhetsförändringar samt kompensation innevarande år för den

allmänna löneavgiften till följd av EU-inträdet. En del av

kompensationen används för att engångsvis bistå vissa kommuner

med stora ekonomiska problem. Propositionens förslag innebär

minskade kostnader för kommuner och landsting på sammanlagt 923

miljoner kronor i förhållande till tidigare beslutade

regleringar.

I motion Fi306 av Jan Backman och Inga Berggren (m) tas

den s.k. finansieringsprincipen upp. Motionärerna betonar att

det vid olika tillfällen slagits fast att de beslut som tas av

regering och riksdag där effekterna berör den kommunala sektorn

också skall åtföljas av ett finansieringsbeslut. Detta sker

alltför sällan. För att klart markera skillnaden mellan statens

och kommunernas ansvar och beslutskompetens är det, menar

motionärerna, viktigt att man strävar efter att upprätthålla

denna princip.

Utskottet vill med anledning av motion Fi306 (m)

understryka att riksdagen våren 1994 ställde sig bakom att

finansieringsprincipen bör tillämpas så att den endast bör

omfatta statliga beslut som direkt tar sikte på den kommunala

verksamheten på det sätt som nu föreslås i samband med förslaget

till ändring i lagen om utbetalning av skattemedel för år 1995.

Utskottet avstyrker därmed motion Fi306 (m).

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda det i

propositionen framlagda lagförslaget.

Kyrkokommunala frågor

Ekonomiska regleringar år 1996 mellan staten och de kyrkliga

kommunerna

Regeringen föreslår i propositionen att de kyrkliga

kommunernas skattemedelsfordran vid ingången av år 1996 med

avseende på ändringar som har påverkat det kommunala

skatteunderlaget m.m. skall minskas med 3,6 %. Till skillnad

från vad som gäller kommuner och landsting ingår ingen

kompensation för den fr.o.m. år 1995 införda löneavgiften till

följd av EU-inträdet. Därutöver skall skattemedelsfordran

minskas med 4 % som ersättning till staten för administrationen

av församlingsskatten. Detta beräknas motsvara drygt 340

miljoner kronor mot cirka 300 miljoner kronor för innevarande

år. De föreslagna förändringarna skall enligt propositionen

regleras i en lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av

skattemedel år 1996.

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda

lagförslaget.

Avgiften till Kyrkofonden

I motion Fi302 av Mikael Odenberg (m) ställs krav på en

lindring av vissa övergångseffekter för de kyrkliga kommunerna

till följd av de ändringar i utbetalningsordningen av

kyrkoskattemedlen som riksdagen beslutade om våren 1994.

Ändringen innebar att minskningen av skattemedel avseende icke

medlemmar fr.o.m. år 1995 görs redan i förskottsutbetalningen

och inte som tidigare vid slutavräkningen två år senare.

Motionären menar att omläggningen principiellt sett är motiverad

men att den innebär övergångsproblem undet åren 1995 och 1996.

Han föreslår därför att de mest utsatta församlingarna ges rätt

till hel eller delvis befrielse från avgiften till Kyrkofonden

under övergångsåren.

Utskottet var redan i samband med att beslutet togs våren

1994 medvetet om att ändringen under en övergångsperiod kunde

innebära ekonomiska ansträngningar för ett antal kyrkliga

kommuner. Utskottet anförde (bet. 1993/94:FiU19 s. 19) att

Kyrkofonden under vissa förutsättningar och efter särskild

prövning kunde lämna stöd till sådana kommuner i form av extra

utjämningsbidrag.

Avgiften till Kyrkofonden regleras i kyrkolagen (1992:300). En

ändring av kyrkolagen är en relativt omfattande åtgärd som

kräver att kyrkomötet först hörs. Enligt utskottets mening bör

de övergångsproblem som motionären pekar på i första hand

åtgärdas genom de möjligheter som finns för de berörda kyrkliga

kommunerna att hos Kyrkofonden ansöka om extra utjämningsbidrag.

Detta gäller även församlingar som normalt ej erhåller extra

utjämningsbidrag men som starkt påverkas av de ändrade

utbetalningsreglerna. Utskottet vill också understryka att

regeringen i samband med att budgeten för fonden fastställs kan

pröva om ramarna för extra utjämningsbidrag bör vidgas.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi302 (m).

Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och

landsting

Inledning

Innan utskottet går in på förslagen i propositionen och

motionerna redovisas här bakgrunden till och motiven för

kommunala skatteutjämningssystem.

Det svenska samhället har av tradition strävat efter att

utjämna skillnader som har sitt ursprung i olika regionala

förutsättningar. Denna utjämning har varit en viktig del i

utvecklingen av den svenska välfärden. Successivt har det vuxit

fram en uppfattning i det svenska samhället -- med starkt

folkligt stöd -- att människor skall kunna bosätta sig i olika

delar av landet utan att detta innebär avsevärda skillnader i

ekonomiskt avseende.

Som uttryck för detta har det sedan början av 1900-talet

funnits olika typer av skatteutjämningssystem för kommuner.

Likaså lämnas sedan lång tid tillbaka regionalpolitiskt stöd av

olika slag för att kompensera regioner som är särskilt utsatta i

olika avseenden. Syftet med dessa åtgärder är att så långt det

är möjligt likställa de ekonomiska förutsättningarna för

kommunerna.

De ekonomiska förutsättningarna för landets kommuner att

tillhandahålla medborgarna en god kommunal service varierar

starkt mellan kommunerna. Dessa olikheter gäller såväl

kommunernas inkomster som deras kostnader. Frågor om ekonomisk

utjämning mellan kommunerna har därför ständigt diskuterats, och

olika typer av skatteutjämningssystem har funnits sedan år 1917.

Skatteutjämningssystemen har successivt vuxit fram och

särskilt tyngda kommuner har genom dem fått statsbidrag. När

kommunalskattereglerna ändrats har kommunerna kunnat kompenseras

för det inkomstbortfall dessa ändringar föranlett. Redan på

1960-talet utnyttjades skatteersättningsinstrumentet till att i

generellt bidragssyfte ge överkompensation till kommuner med

svag ekonomi. En mångfald olika lösningar har valts som alla

präglats av att riksdagen tagit ställning till olika ingrepp i

kommunalbeskattningen.

Det moderna skatteutjämningssystemet har funnits sedan början

av 1970-talet och har byggt på tillskott av skatteunderlag för

behövande kommuner.

När de statliga finanserna försämrades i början av 1980-talet

uppstod problem med att finansiera de ökade kostnaderna för

skatteutjämningssystemet. År 1986 infördes en allmän

skatteutjämningsavgift som togs ut i form av en fastställd

procentsats på skatteunderlaget. Samtidigt infördes en särskild

skatteutjämningsavgift för kommuner med skattekraft över 135 %

av medelskattekraften. Tilläggsavgiften skärptes senare genom

att gränsen för avgiftsuttaget sänkts i avsikt att ytterligare

reducera skillnaderna i skattekraft. Skatteutjämningssystemet

upphörde år 1993 och ersattes då av ett system med

utjämningsbidrag. Samtidigt avvecklades en stor del av de

tidigare specialdestinerade statsbidragen.

Det finns sedan länge ett starkt folkligt stöd också för

principen om kommunal självstyrelse. En viktig förutsättning för

att den kommunala självstyrelsen skall kunna utövas på ett

likvärdigt sätt är en utjämning av de ekonomiska

förutsättningarna med hänsyn till de stora skillnaderna inom

landet när det gäller skattekraft och strukturella förhållanden

av olika slag.

Den kommunala självstyrelsen är en av de grundläggande

principer på vilka regeringsformen (RF) bygger. Begreppet

kommunal självstyrelse är emellertid vagt och det går inte att

ur förarbetena till regeringsformen utläsa någon närmare

precisering av begreppet.

Rätten att själv kunna finansiera de kommunala uppgifterna är

emellertid en väsentlig del av den kommunala självstyrelsen. En

fri bestämmanderätt förutsätter nämligen ekonomiska resurser.

Genom regeringsformen slås också fast att kommunerna får ta ut

skatt för skötseln av sina uppgifter. Bestämmelsen är ett

principställningstagande och kan enligt förarbetena

(prop. 1973:90 s. 231) "inte läsas så att den kommunala

beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje

kommun helt obunden kan bestämma skatteuttagets storlek". Detta

uttalande kommenterades i konstitutionsutskottets av riksdagen

godkända betänkande (bet. KU 1973:26) inte på annat sätt än

att propositionens förslag i detta avseende väl uppfyllde de

krav som borde ställas på ett grundlagsskydd för den kommunala

självstyrelsen.

Enligt senare uttalanden av konstitutionsutskottet (bl.a. KU

1980/81:22 s. 8) måste emellertid en lagreglering alltid ge

utrymme för en fri sektor för kommunerna och även bibehålla

åtminstone en viss frihet för kommunerna när det gäller att

fastställa beskattningens storlek.

Vilka de uppgifter är som kommunerna får ta ut skatt för att

sköta framgår inte av grundlagen. I stället sägs i

regeringsformen att föreskrifter om grunderna för den kommunala

beskattningen och om kommunernas befogenheter och om deras

åligganden skall meddelas genom lag. Detta innebär enligt

förarbetsuttalanden (prop. 1973:90 s. 231) att det närmare

förverkligandet av principen om den kommunala beskattningsrätten

är underkastat lagstiftning.

Till sådana åligganden för kommunerna som fordrar lagform hör

bl.a. skyldigheten för en kommun att erlägga

skatteutjämningsavgifter och pastoratens skyldighet att betala

kyrkoavgift till kyrkofonden.

Grundläggande bestämmelser om kommunernas och landstingens

kompetens finns i kommunallagen. Enligt denna får kommuner och

landsting själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt

intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets

område eller dess medlemmar och som inte skall handhas enbart av

staten, en annan kommun, ett annat landsting eller något annan.

Paragrafen bygger på att en kommunal åtgärd skall främja ett

allmänintresse. Den ger också uttryck åt den s.k.

lokaliseringsprincipen, dvs. att en kommunal åtgärd skall vara

anknuten till kommunen i fråga för att vara lagenlig.

Lokaliseringsprincipen är emellertid försedd med viktiga

modifikationer. Genom olika befogenhetsutvidgande lagar, som

alla innebär avsteg från den allmänna kompetensbestämmelsen och

de kommunalrättsliga grundprinciperna, har kommunerna fått

kompetens i olika frågor där åtgärderna inte har den annars

nödvändiga anknytningen till den egna kommunen.

Som exempel på sådana befogenhetutvidgande lagar kan nämnas

lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport, lagen (1989:977) om

kommunalt stöd till ungdomsorganisationer och lagen (1994:693)

om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna

internationell katastrofhjälp och annat bistånd. Ytterligare

exempel är de nu upphävda lagarna (1947:523) om kommunala

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. och

(1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner att

vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika.

Det är alltså riksdagen som i lag både sätter gränserna för

kommunernas befogenheter och ålägger dem deras skyldigheter.

Både befogenheter och skyldigheter kan gå utöver vad som följer

av lokaliseringsprincipen.

Genom åren har olika konstruktioner använts för att åstadkomma

en kommunal skatteutjämning. Inom de ramar som dras upp av

grundlagsstadgandena har skilda lösningar valts, som dock alla

karaktäriseras av att kommuner med låg skattekraft och/eller

ogynnsamma strukturella förhållanden kompenserats för detta

jämfört med ekonomiskt starkare kommuner. Sådana system fanns

när regeringsformen antogs och nya har utformats sedan dess.

Den särskilda skatteutjämningsavgift som infördes år 1985 har

blivit föremål för domstolsprövning sedan en kommuninnevånare

överklagat en kommuns beslut att taxera ut sådan avgift.

Kammarrätten avslog dock överklagandet med hänvisning till att

skyldigheten att betala sådan avgift var ett specialreglerat

åliggande som kommunen hade att följa vid sidan av övrig

kommunal lagstiftning.

I likhet med den senaste statliga utredningen om kommunal

skatteutjämning (SOU 1994:144) konstaterar finansutskottet att

utjämningen mellan kommunerna har medverkat till uppbyggnaden av

välfärden i Sverige och har bidragit till att motverka "negativ

konkurrens" och segregering mellan kommunerna.

Mot denna bakgrund anser utskottet att ett väl fungerande

system för skatteutjämning kan ge ett viktigt positivt bidrag

till att vitalisera den kommunala självstyrelsen i Sverige.

Riksdagen tog under år 1992 ställning till ett nytt generellt

statsbidragssystem för kommunerna med verkan från år 1993. I

anslutning därtill avskaffades en rad specialdestinerade

statsbidrag i syfte att öka den kommunala handlingsfriheten.

Förändringarna innebar också att utbetalningssystemet för

kommunalskattemedel lades om och att den s.k.

finansieringsprincipen infördes. För landstingens del behölls i

huvudsak det tidigare bidragssystemet.

Därefter har ett omfattande utredningsarbete bedrivits för att

klara ut ett antal problem som inte tidigare kunnat lösas. Det

har främst gällt utjämningen av strukturellt betingade

kostnadsskillnader liksom den nuvarande modellen för

inkomstutjämning. Strävan har även varit att inordna alla

kommuner och landsting i samma bidrags- och utjämningssystem. En

parlamentarisk beredning presenterade i november 1994 ett samlat

förslag till ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner

och landsting att träda i kraft den 1 januari 1996. Regeringens

förslag bygger i allt väsentligt på de förslag som beredningen

lagt fram.

Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem

När det gäller riktlinjer för ett nytt bidrags- och

utjämningssystem anges i propositionen att huvudsyftet är

att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner

respektive landsting. Detta bör ske genom en långtgående

utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och för

strukturellt betingade kostnadsskillnader. Systemet bör vidare

vara överskådligt och möjligt att förklara och analysera i sina

beståndsdelar. Det bör också vara flexibelt och kunna anpassas

till förändringar i den kommunala verksamheten.

Både inkomst- och kostnadsutjämningen föreslås i propositionen

ske genom en omfördelning av skatteinkomster mellan kommuner

respektive landsting och blir därigenom oberoende av statliga

tillskott. Statsbidragen till kommuner och landsting används

inte för utjämning utan fördelas i huvudsak efter antalet

invånare i respektive kommun eller landsting och kan därmed

också fungera som instrument för ekonomiska regleringar mellan

staten och kommunsektorn. Införandet av systemet bör enligt

propositionen ske på ett sådant sätt att omedelbara

omfördelningar av statsbidrag kan undvikas.

När det gäller lagregleringen av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem läggs i propositionen fram ett förslag till lag

om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och

landsting. Inkomstutjämningen föreslås ske genom att kommuner

och landsting med en beskattningsbar inkomst per invånare som

överstiger genomsnittet för landet får ett avdrag från

skatteinkomsterna, medan de med en beskattningsbar inkomst per

invånare som understiger genomsnittet får ett tillägg till

skatteinkomsterna. Tillägg och avdrag betalas ut eller dras av i

samband med och på motsvarande sätt som gäller enligt 4 § lagen

(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan

menighets utdebitering av skatt m.m. Även utjämningen av

strukturellt betingade kostnadsskillnader sker genom tillägg

till och avdrag från skatteinkomsterna. Den ekonomiska

utjämningen sker således enligt lagförslaget genom omfördelning

av kommunernas respektive landstingens skatteinkomster.

I ett förslag till lag om införande av lagen om utjämning av

skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting

föreskrivs att lagen träder i kraft den 1 juli 1995 och

tillämpas första gången i fråga om utjämningsåret 1996.

Införandelagen innebär ett successivt införande under åtta år av

det nya utjämningssystemet. Det nya systemet har också föranlett

en ändring i lagen (1974:417) om utdebitering och utbetalning av

skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och

församlingar. Därutöver läggs förslag om en särskild lag som

reglerar det i systemet ingående nya generella invånarbaserade

statsbidraget för kommuner respektive landsting.

Från enstaka remissinstanser hade framförts principiella

invändningar mot den långtgående inkomstutjämningen med

motiveringen att den står i motsatsställning till den kommunala

beskattningsrätten. Enligt regeringens bedömning är emellertid

en långtgående inkomstutjämning helt avgörande i ett system som

skall åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Det är

värt att notera att Svenska Kommunförbundets styrelse i bred

politisk enighet ställt sig bakom principerna för ett nytt

bidrags- och utjämningssystem.

Lagrådets yttrande i lagregleringsfrågan

Finansutskottet beslöt vid sammanträde den 2 maj 1995 att

inhämta Lagrådets yttrande över propositionens förslag till lag

om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och

landsting. Lagrådet har i första hand prövat om förslaget är

förenligt med bestämmelserna i regeringsformen om den kommunala

beskattningsrätten.

Lagrådet framhåller att regeringens förslag medför att

kommuner och landsting, vilka kommer att vidkännas avdrag från

skatteintäkterna, genom uttagande av kommunalskatt och

landstingsskatt bidrar till att täcka behov av medel i andra

kommuner och landsting. Frågan är om en sådan skatt kan anses

uttagen för skötseln av kommunens och landstingets uppgifter.

Enligt Lagrådet kan den föreslagna ordningen inte anses stå i

överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen i 1 kap. 7 §

andra stycket regeringsformen. För tolkningen av begreppet

"skötseln av sina uppgifter" har Lagrådet sökt vägledning i vad

som i lag och praxis ansetts vara en kommuns eller ett

landstings angelägenheter och har funnit att bestämmelserna i

kommunallagen och ett stort antal andra lagar om en kommuns

allmänna befogenheter utgår från vad som brukar kallas

lokaliseringsprincipen. Med lokaliseringsprincipen avses ett

krav på anknytning till kommuns eller landstings område eller

dess medlemmar.

Mot denna bakgrund framstår det enligt Lagrådet som helt

främmande att betrakta en skatt som tas ut av en kommun eller

ett landsting för att tillföras andra kommuner eller landsting,

som uttagen för skötseln av vederbörande kommuns eller

landstings uppgifter. Den ordning beträffande utjämning av

skatteinkomster som tillämpats under senare år kan enligt

Lagrådet inte föranleda någon annan bedömning. Uttagandet av

skatt i kommuner och landsting, som får vidkännas avdrag kommer

därmed att strida mot vad som i 1 kap. 7 § andra stycket

regeringsformen anges om ändamålet med den kommunala

beskattningen. Lagrådet tillägger att syftet med den föreslagna

lagen möjligen kan -- åtminstone delvis -- tillgodoses med någon

annan teknik avseende avgifter och avdrag, vilket inte skulle

strida mot regeringsformens bestämmelser. Detta kan dock anser

Lagrådet inte inverka på bedömningen av det nu aktuella

förslaget. På grund härav anser Lagrådet att den föreslagna

lagen inte är förenlig med bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra

stycket regeringsformen och avstyrker därför förslaget.

Lagrådets yttrande återfinns i bilaga 2.

Motionsyrkanden om riktlinjerna för och lagregleringen av ett

nytt system

I motion Fi36 (m) konstateras att förslaget i

propositionen i huvudsak överensstämmer med beredningens

förslag. En viktig utgångspunkt i relationerna mellan stat och

kommun måste enligt motionärerna vara att staten respekterar den

kommunala beskattningsrätten. Det som den folkvalda församlingen

i enlighet med grundlagen upptar i kommunal skatt skall

självfallet gå till skötseln av kommunens uppgifter. I motionen

hävdas att såväl beredningens som propositionens förslag strider

mot grundlagen. Oavsett vilken uppfattning man har i frågan om

det från andra utgångspunkter skulle vara rimligt med

inomkommunal inkomstutjämning måste grundlagen följas. I

motionen yrkas med hänvisning härtill att riksdagen skall avslå

regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och

kostnader i kommuner och landsting.

Enligt motionärerna kan ekonomiska regleringar mellan stat och

kommun liksom i dag ske genom den s.k. neutraliseringsavgiften i

samband med utbetalning av kommunalskattemedel. Det finns inget

skäl att låta ett utjämningssystem omfatta andra kommuner än dem

som för att driva sin verksamhet på ett rimligt sätt är i behov

av medel utöver den egna skatten. Att finansiera sådana

tillskott bör enligt motionärerna vara en uppgift för staten.

Medborgare i kommuner med hög skattekraft som har hög inkomst

kommer därmed också att betala mer av skattekraftsgarantin för

övriga kommuner. Motionärerna anför också att beredningen och

regeringen verkar ha bortsett från att det även i kommuner med

hög skattekraft finns medborgare med normala och låga inkomster.

I den moderata partimotionen avvisas regeringens förslag till

nytt utjämningssystem. Svårigheterna att finna en långsiktig och

hållbar lösning för inkomst- och kostnadsutjämning har enligt

motionen sin grund i den totala kommunala sektorns omfattning.

Med en så stor kommunal sektor kommer skillnader i egen

skattekraft och i opåverkbara kostnader att få mycket stora

ekonomiska och sociala verkningar. Förutsättningarna att hantera

sådana skillnader skulle öka avsevärt om de kommunala

uppgifterna och det kommunala finansieringsansvaret begränsades.

En översyn bör därför omedelbart inledas om omfattningen av de

nationella åtagandena och en nationell finansiering av vissa av

de nuvarande kommunala uppgifterna.

På kort sikt bör enligt Moderata samlingspartiet dagens

skattekraftsutjämning för kommunerna i princip behållas.

Kostnadsutjämningen bör emellertid förändras och byggas upp med

standardkostnadsfaktorer i enlighet med beredningens och

regeringens förslag. Ett motsvarande system bör enligt motionen

införas för landstingen. Inkomstutjämningen måste utformas så

att de enskilda kommunerna har incitament till att öka den egna

skattekraften. Övergångsregler bör gälla. Den nuvarande s.k.

neutraliseringsavgiften i samband med utbetalningen av

kommunalskattemedel bör behållas liksom nuvarande system med för

varje kommun och landsting individuella del- och

slutavräkningar, framhålls i motionen.

I motion Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) och i motion

Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m) -- båda väckta under den

allmänna motionstiden -- hävdas med utgångspunkt från det då

föreliggande utredningsförslaget (SOU 1994:144) att det där

förordade utjämningssystemet innebar ett avsteg från tidigare

principer om kommunalt självstyre.

Enligt motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anser

Folkpartiet att den omläggning av inkomst- och

kostnadsutjämningen som föreslagits i den s.k. Henstrandska

utredningen skall genomföras. Enligt motionärerna har ingen

kunnat visa på annat än att detta är det bästa underlag som

hittills tagits fram. Det är också positivt att regeringen till

mycket stora delat har accepterat detta förslag, inte minst mot

bakgrund av hur socialdemokraterna tidigare har agerat i denna

fråga, anför motionärerna.

I motionen ställs dock krav på vissa förändringar i

förhållande till regeringens förslag. Enligt Folkpartiet bör

utjämningsnivån sättas till 90 % i stället för 95 % av

skillnaden mellan egen skattekraft och medelskattekraften. Med

denna avvägning mellan graden av utjämning och graden av egna

incitament råkar färre kommuner ut för att de förlorar på ökad

skattekraft. Motionärerna motsätter sig också den långa

införandetiden och de justeringar av utredningsförslaget

beträffande kostnadsutjämningen som gjorts.

I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) understryks att

ett nytt bidrags- och utjämningssystem måste utgå ifrån det

kommunala självstyret och den kommunala beskattningsrätten samt

bygga på att alla kommuner är med. Förslaget får inte driva på

urbaniseringen. Vänsterpartiet accepterar systemet med generella

statsbidrag till kommuner och landsting med ett fast belopp per

invånare men anser att statens ekonomiska ansvar måste öka för

att garantera alla en likvärdig behandling och tillgänglighet.

Vänsterpartiet tillstyrker den principiella utformningen av

utjämningen av skatteinkomster. Principen sammanfaller med

Vänsterpartiets syn på att var och en skall delta utifrån sin

förmåga och att därefter solidariskt dela med sig av de

gemensamma resurserna -- åt var och en efter behov.

Torsten Gavelin m.fl. (fp) yrkar i motion Fi39 avslag på

regeringens förslag till bidrags- och utjämningssystem för

kommuner och landsting. Metoden för inkomstutjämning har enligt

motionärerna två oacceptabla konsekvenser. För det första skapar

det mycket komplicerade utjämningssystemet s.k.

pomperipossaeffekter. För det andra blir utjämningen inte

fullständig utan de fattigaste kommunernas skattekraft blir 5 %

lägre än de rikaste kommunerna. Motionärerna har också

invändningar mot kostnadsutjämning som, hävdas det, konsekvent

missgynnar de flesta av skogslänens kommuner. I motionen

ifrågasätts också om den långa övergångstiden tillsammans med

övriga övergångsanordningar uppfyller de kommunala kraven på ett

system som är stabilt och överblickbart.

Enligt motion Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine

Pålsson (kds) bör riksdagen hos regeringen begära att en

utredning tillsätts i syfte att vidga grundlagsskyddet för den

kommunala självstyrelsen. Inte sällan inleds förslagen till

stora förändringar med att vikten av den kommunala

självstyrelsen framhålls. I debatten omkring förslaget till nytt

intäkts- och kostnadsutjämningssystem fr.o.m. år 1996 har

debatten om såväl relationer mellan kommunerna som mellan

kommunerna och staten skärpts. Det är enligt motionärerna

motsägelsefullt när regeringen i propositionen just framhåller

hur viktig den kommunala beskattningsrätten är som grund för den

kommunala sjävstyrelsen och samtidigt föreslår genomgripande

åtgärder för att flytta medel från vissa kommuner till andra.

Konstitutionsutskottets yttrande i lagregleringsfrågan

I sitt yttrande (1994/95:KU6y) ger konstitutionsutskottet en

redovisning av bestämmelserna i regeringsformen om det kommunala

självbestämmandet och av förarbetena till dessa bestämmelser.

Utskottet redogör också för den konstitutionella praxis som

utvecklats när det gäller den kommunala beskattningsrätten.

Konstitutionsutskottet delar Lagrådets bedömning att

förarbetena inte ger tillräcklig vägledning i fråga om vad som

avses med begreppet "skötsel av sina uppgifter". Utskottet pekar

samtidigt på det som sägs i grundlagspropositionen om att

bestämmelsen om beskattningsrätten är ett principstadgande och

att principens närmare förverkligande är underkastad

lagstiftning. Det är alltså inte så att den kommunala

beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje

kommun helt obunden kunde bestämma skattens storlek.

I yttrandet påpekar konstitutionsutskottet att ett

skatteutjämningssystem för kommunerna successivt växte fram

under 1960- och 1970-talen. Vid tiden för grundlagsreformen

gällde också ett utjämningssystem för de kyrkliga kommunerna.

Betämmelserna i regeringsformen skall således enligt utskottet

ses mot den bakgrunden att det redan vid tiden för

regeringsformens införande förekom lagregler om kommunal

skatteutjämning och att ett ganska renodlat utjämningssystem

mellan kommuner fanns på det kyrkliga området. Även efter

antagandet av regeringsformen har förändringar som rör den

kommunala beskattningsrätten genomförts. Ett exempel är den

avgift som från år 1986 togs ut på kommunernas och landstingens

skatteunderlag för att finansiera den automatiska ökningen av

skatteutjämningsbidragen. Även i anslutning till det nu gällande

bidragssystemet fr.o.m. år 1993 finns särskilda lagbestämmelser

som innebär att vid utbetalning av kommunalskatt skall

kommunalskattemedlen minskas med vissa angivna belopp.

Konstitutionsutskottet erinrar också om att det vid flera

tillfällen efter det att regeringsformen trädde i kraft

beslutats om lagar som utsträcker den kommunala kompetensen

längre än vad lokaliseringsprincipen innebär. Exempel på sådana

lagar är lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport som ger

kommunerna rätt att tillhandahålla kommunala tjänster för export

och lagen (1994:693) om rätt för kommuner, landsting och

kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och

annat bistånd. Det kan enligt utskottet inte heller bortses från

att kostnadsutjämningen mellan kyrkliga kommuner länge varit

allmänt accepterad.

Konstitutionsutskottet anser att det således sammantaget finns

flera omständigheter som ger utrymme för en annan tolkning än

den Lagrådet gjort. Som framhölls i förarbetena till

regeringsformens bestämmelse om lagprövning är det naturligt att

riksdagen som grundlagsstiftare är den instans som är bäst ägnad

att pröva en viss föreskrifts grundlagsenlighet. Enligt

konstitutionsutskottets mening är det emellertid mycket

angeläget att det inte finns någon tveksamhet kring

tillämpningen av regeringsformen. Utskottet vill därför förorda

den möjlighet med en annan teknik än den föreslagna som Lagrådet

pekar på för att uppnå det eftersträvade syftet. En tänkbar

lösning kan vara att avdragen och tilläggen omvandlas till

avgift respektive statligt utjämningsbidrag. En sådan ordning

är, framhåller konstitutionsutskottet, klart godtagbar och

förenlig med den konstitutionella praxis som utvecklats som en

utfyllnad av grundlagsregleringen.

Avslutningsvis anför utskottet att det självfallet är

angeläget att grundlagsbestämmelserna inte ger utrymme för så

skilda bedömningar som nu framkommit i ett

tillämpningssammanhang. Konstitutionsutskottet förordar därför

att frågan om innebörden av den kommunala självstyrelsen och den

kommunala beskattningsrätten och dess förhållande till

utformningen av grundlagsbestämmelserna blir föremål för en

analys och ett eventuellt förtydligande.

Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har anmält avvikande

mening till yttrandet. Folkpartiet har dessutom avgivit ett

särskilt yttrande. Konstitutionsutskottets yttrande återfinns i

bilaga 3.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet vill för sin del när det gäller

riktlinjerna för och lagregleringen av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem anföra följande.

Såsom påpekas i propositionen kvarstod i samband med

statsbidragsomläggningen år 1993 flera betydande frågor att

lösa. Således behövde metoderna för utjämning av strukturellt

betingade kostnadsskillnader utvecklas vidare. En annan fråga

gällde det faktum att inkomstutjämningen inte omfattade samtliga

kommuner och inte innebar en långsiktigt stabil lösning.

Ytterligare en fråga var olikheterna i uppbyggnaden av

utjämnings- och bidragssystemen mellan kommunerna och

landstingen. Utskottet delar därför helt den syn som redovisas i

propositionen om det angelägna i att ett nytt bidrags- och

utjämningssystem införs fr.o.m. år 1996. Utskottet konstaterar

också att det finns ett brett parlamentariskt stöd för denna

uppfattning.

I likhet med vad som anförs i propositionen skall huvudsyftet

för ett sådant nytt system vara att skapa likvärdiga ekonomiska

förutsättningar för alla kommuner och landsting. Utskottet vill

också slå fast att detta bör ske genom en långtgående utjämning

av skillnader i beskattningsbara inkomster och strukturellt

betingade kostnadsskillnader. Andra givna utgångspunkter är att

såväl inkomstutjämningen som kostnadsutjämningen skall omfatta

samtliga kommuner och landsting samt att bidrags- och

utjämningssystemet bör få en likartad uppbyggnad för såväl

kommuner som landsting. Utjämningssystemet måste också ges en

konstruktion som är långsiktigt hållbar och inte beroende av

nivån på de statliga bidragen. Detta skall främst ses mot

bakgrund av statens behov att kunna göra generella ekonomiska

regleringar bl.a. till följd av finansieringsprincipen.

Regeringens förslag till nytt bidrags- och utjämningssystem

har föregåtts av ett omfattande utredningsarbete. Inte minst när

det gäller metoder för kostnadsutjämning har ett betydelsefullt

utvecklingsarbete bedrivits sedan omläggningen av det kommunala

statsbidragssystemet år 1993. Enligt utskottets mening är

förslaget i propositionen väl avvägt i förhållande till de många

olikartade krav som nu kan ställas på ett system för statsbidrag

och utjämning. De motioner som väckts med anledning av

propositionen visar att ett stort flertal av partierna i

riksdagen står bakom de grundläggande principer som förslaget

vilar på. Det finns också ett brett stöd för reformen i den

kommunala världen.

I samband med utskottets beredning av propositionen har som

framgått frågan om grundlagsenligheten av den lagtekniska

lösning som förordas i propositionen aktualiserats. Mot bakgrund

av den analys av grundlagsfrågan som konstitutionsutskottet

presenterat anser finansutskottet att det i och för sig är

möjligt för riksdagen att godkänna det nu föreliggande

förslaget. Utskottet anser emellertid -- bl.a. mot bakgrund av

de synpunkter som konstitutionsutskottet har anfört om en

alternativ utformning -- att man i första hand bör välja en

annan lagstiftningsteknik för att uppnå de utjämningseffekter

som det nu föreliggande regeringsförslaget eftersträvar.

Regeringen bör således återkomma till riksdagen med ett nytt

lagförslag i sådan tid att det kan vara i kraft fr.o.m. den

1 januari 1996.

Finansutskottet har redan inledningsvis slagit fast vissa

grundläggande principer för ett nytt bidrags- och

utjämningssystem när det gäller syfte, inriktning, omfattning

och ikraftträdande. Utskottet har också tidigare i betänkandet

tillstyrkt regeringens förslag till total nivå för statsbidragen

de närmaste åren. Det är enligt utskottets mening också av stor

betydelse att de enskilda kommunerna och landstingen får en så

klar vägledning som möjligt om vilka förutsättningar som kommer

att gälla för år 1996. Därför är det också angeläget att det nya

förslag som regeringen återkommer till riksdagen med efter

lagteknisk bearbetning i princip skall ge samma utfall för de

enskilda kommunerna och landstingen som det nu föreliggande

förslaget. De lagtekniska förändringarna bör därvid inte

innebära några sakliga förändringar av de av regeringen

föreslagna införandereglerna. Detta innebär sammantaget att

kommuner och landsting kan utgå från de förutsättningar som

hittills har presenterats av regeringen för år 1996, vilket är

angeläget att slå fast med hänsyn tll det kommunala

budgetarbetet.

Riksdagen föreslås godkänna vad utskottet här anfört om

riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem med

anledning av propositionens förslag och som sin mening ge

regeringen detta till känna. Utskottet avstyrker motionerna Fi32

(fp) yrkande 10 i denna del, Fi36 (m) yrkandena 3--5,

Fi37 (v) yrkandena 6 och 7 i denna del, Fi39 (fp),

Fi50 (kds), Fi307 (m) yrkande 1 samt Fi308 (m) yrkande 1.

Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan

kommuner respektive landsting

Den i propositionen föreslagna utjämningen av strukturellt

betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive

landsting syftar till att skapa likvärdiga förutsättningar att

bedriva verksamheter. Kommuner och landsting som har gynnsamma

strukturella förutsättningar får enligt förslaget ett avdrag

från sina skatteinkomster medan de som har ogynnsamma

förhållanden får ett tillägg. Kostnadsutjämningen avser i första

hand obligatoriska verksamheter men även vissa frivilliga

verksamheter och icke verksamhetsanknutna kostnader. Till grund

för beräkningen av tillägg och avdrag ligger ett antal

verksamhetsspecifika faktorer som skall spegla vad som påverkar

kostnaderna inom respektive område.

Regeringens förslag till utformning av kostnadsutjämningen

innebär vissa förändringar i förhållande till förslagen i

utredningen (SOU 1994:144). En större tyngd läggs vid

utjämningen för näringslivs- och sysselsättningsfrämjande

åtgärder samt befolkningsminskning för kommunerna, något som

framför allt gynnar glesbygdskommuner. Ett särskilt tillägg till

små landsting föreslås också.

I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) avvisas den

justering av utredningens förslag beträffande

kostnadsutjämningen som görs i propositionen.

I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) betonas att

utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader är en

mycket viktig komponent i utjämningssystemet. Utformningen av

kostnadsutjämningen innefattar enligt motionärerna ett antal

svåra avvägningsproblem. Kristdemokraterna anser att huvuddragen

i regeringsförslaget har en riktig ansats men att vissa

justeringar krävs.

Kristdemokraterna anser således att kompensationen för

äldreomsorg skall räknas upp. "Äldrefaktorns" uppräkning behöver

enligt vad som sägs i motionen vara betydande. För kommunernas

del ställs också krav på vissa justeringar vad gäller

barnomsorg. På motsvarande sätt som för kompensationen för

äldreomsorg inom det primärkommunala utjämningssystemet föreslår

motionärerna en uppräkning av kompensationen för hälso- och

sjukvård i kostnadsutjämningssystemet för landstingen.

Även i motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås

vissa förändringar i propositionens förslag till

kostnadsutjämning. Vänsterpartiet är positivt till ett system

som syftar till att nå jämförbar standard i kommuner respektive

landsting vid samma skattesats. Enligt motionen måste faktorerna

för äldreomsorg, arbetslöshet och bristande befolkningsunderlag

justeras. De små landstingens situation måste också förbättras.

Dessa faktorer behöver viktas kraftigare för att undvika

orimliga fördelningsmässiga konsekvenser. Även faktorn för

barnomsorg behöver ses över.

I motion Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m) från allmänna

motionstiden sägs att en kostnadsutjämning måste utgå från så

objektiva grunder som möjligt. Så är inte fallet när man vill

begränsa strukturtillägget för Stockholms län till 75 %. Den

väl utbyggda kollektivtrafiken är, hävdar motionärerna, en

förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad i regionen.

Detta i sin tur är en förutsättning för regionens relativt höga

skattekraft. Det finns alltså all anledning att kompensera

Stockholms läns landsting och Stockholms läns kommuner fullt ut

för de högre kollektivtrafikkostnaderna.

I den under allmänna motionstiden väckta motion Fi312 av

Margitta Edgren (fp) anmäler motionären -- främst med

utgångspunkt från förhållandena i Malmöområdet -- att det är

nödvändigt att snarast få till stånd ett mer rättvist

skatteutjämningssystem. Det nuvarande systemet är, hävdas i

motionen, i grunden orättvist och omfördelar resurser på ett

godtyckligt sätt. Skall en storstad som Malmö inte helt utarmas

och förlora de egna möjligheterna att klara en besvärlig ekonomi

måste radikala och snara förändringar till. Enligt motionären

utgör förslaget från den parlamentariska beredningen en bra

utgångspunkt för ett nytt utjämningssystem eftersom hänsyn tas

till bl.a. Malmös speciellt höga strukturella sociala kostnader.

Förslaget till nytt bidrags- och utjämningssystem från den

parlamentariska beredningen har behandlats i tre motioner från

den allmänna motionstiden med främst regionalpolitisk

inriktning.

Enligt motion Fi314 av Kjell Ericsson och Börje Hörnlund

(c) kan beredningens förslag inte ligga till grund för ett

regeringsförslag. Förslaget leder till omfattande

skattehöjningar i kommuner som redan har hög utdebitering. Målet

att minska utdebiteringsskillnaderna har inte tillgodosetts,

menar motionärerna. De regionalpolitiska konsekvenserna har inte

blivit föremål för någon analys. Beredningens beräkningsmodeller

bygger i allt väsentligt på värderingar. Slutresultatet av

beredningens förslag blir enligt motionen att kommuner i

skogslänen förlorar miljardbelopp. Detta är allvarligt för den

framtida utvecklingen i många av skogslänens kommuner.

Också i motionerna A445 av Siv Holma (v) och A470 av

Sven Lundberg m.fl. (s) ställs krav på ett regionalpolitiskt

perspektiv i ett nytt skatteutjämningssystem. Enligt

motionärerna är det en viktig uppgift för offentlig verksamhet

att åstadkomma en regional utjämning så att även glesbygden kan

få en rimlig social och kulturell service. Det understryks också

att den kommunala verksamheten har mycket stor betydelse för

näringslivets lokala utveckling. Det är därför viktigt att

kommuner och landsting genom ett rättvist system för kommunal

skatteutjämning har de resurser som krävs för att detta skall

vara möjligt.

I motion So432 av Birgitta Carlsson (c) från allmänna

motionstiden tas kostnadsutjämningen mellan landstingen upp.

Enligt motionären borde det vara en självklarhet att ett system

för kostnadsutjämning skall styra mot samhällets övergripande

hälsopolitiska mål och stimulera landsting som medverkar till

låga ohälsotal och lägsta möjliga sjukvårdskonsumtion. Förslaget

från den parlamentariska beredningen motverkar i stället dessa

mål. Förslaget, heter det i motionen, synes tvärtom straffa

landsting som medverkat till låga ohälsotal och låg

sjukvårdskonsumtion. Som exempel på detta nämns landstingen i

Skaraborgs och Hallands län. Motionären anser att det är

väsentligt att det statliga kostnadsutjämningssystemet bygger på

relevanta faktorer. Åldersfaktorn är den viktigaste variabeln

för att utjämna skillnader mellan landstingen.

Utskottet noterar att flertalet av de motionsyrkanden som

tar upp grunderna för strukturkostnadsutjämningen väcktes under

den allmänna motionstiden, närmast i anslutning till det då

föreliggande utredningsförslaget. Enligt utskottets uppfattning

har vissa av dessa yrkanden i väsentliga delar tillgodosetts i

propositionens förslag. Utskottet vill erinra om den

parlamentariska beredning som regeringen aviserat i

propositionen. Denna har möjlighet att ta upp en del av de

frågor som berörs i motionerna.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet

motionerna Fi32 yrkande 10 i denna del, Fi35 (kds) yrkandena

12 och 13, Fi37 (v) yrkande 7 i denna del, Fi308 (m)

yrkande 3, Fi312 (fp), Fi314 (c), A445 (v) yrkande 6,

A470 (s) yrkande 10 och So432 (c) yrkande 3.

Skatteutjämning i Stockholms län

I motion Fi301 från allmänna motionstiden av Mikael

Odenberg och Stig Rindborg (m) yrkas att riksdagen skall

upphäva lagen (1982:1070) om skatteutjämning i Stockholms län.

Enligt lagen ges landstinget rätt att lämna bidrag och lån till

kommunerna inom landstingsområdet för att främja

skatteutjämningen. Motionärerna hänvisar bl.a. till regeringens

och finansutskottets uttalanden våren 1992 i samband med

beslutet att införa det nuvarande statsbidagssystemet. Utskottet

uttalade då att den inomregionala skatteutjämningen borde

upphöra efter övergångsåren 1993 och 1994 (1991/92:FiU29).

I motion A467 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) om regional

utveckling i Stockholms län -- även den från den allmänna

motionstiden -- behandlas det kommunala

skatteutjämningssystemet.

Motionärerna menar att senare års strävanden att åstadkomma

ett rättvist och hållbart utjämnings- och bidragssystem har

medfört ett förtjänstfullt grundläggande arbete på att

identifiera och värdera s.k. strukturkostnader. Det är angeläget

att en sådan objektiv analys av kommunernas och landstingens

verkliga förutsättningar tillåts ligga till grund för kommande

beslut. Det finns enligt motionärerna goda skäl för att

Stockholms läns landstings nuvarande lagliga rätt att anslå

medel för inomregional utjämning bör finnas kvar. Detta med

hänsyn till de mycket stora inomregionala skillnaderna i länet

som inget hittills redovisat nationellt system har klarat av att

utjämna.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i

propositionen att ett nationellt system som innebär långtgående

utjämning av inkomster och strukturellt betingade

kostnadsskillnader i princip inte skulle behöva kompletteras med

regionala system med delvis samma syfte. Frågan om behovet av

och formerna för inomregional och mellankommunal utjämning bör

övervägas ytterligare. Det bör enligt propositionen ske i

samband med beredningen av Regionberedningens betänkande.

Utskottet delar den bedömning som regeringen gjort i

propositionen. Med hänvisning därtill avstyrks motionerna

Fi301 (m) och A467 (fp) yrkande 1.

Generellt statsbidrag till kommuner och landsting

I propositionen föreslås att två nya statsbidrag skall

införas år 1996, ett generellt statsbidrag till kommuner och ett

generellt statsbidrag till landsting. Bidragen fördelas med ett

för kommuner respektive ett för landsting enhetligt belopp per

invånare i november året före bidragsåret.

Samtidigt föreslås att det nuvarande statliga

utjämningbidraget till kommuner samt skatteutjämningsbidraget

till landsting skall avskaffas fr.o.m. år 1996. Samma sak gäller

den del av ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen som avser

ersättning till sjukresor samt statsbidraget till missbrukarvård

och ungdomsvård. Från och med år 1996 slopas också det nuvarande

generella avdraget från skatteinkomsterna för såväl kommuner som

landsting.

I Socialdepartementets bilaga till propositionen (bil. 5)

föreslår regeringen att riksdagen godkänner att ersättningen

från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor

och statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas per

den 1 januari 1996. Samtidigt föreslås att riksdagen när det

gäller anslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård

anvisar ett belopp som är 645 miljoner kronor lägre än vad som

föreslogs i budgetpropositionen.

Med anledning av det ansträngda budgetläget gör regeringen den

bedömningen att såväl engångsbesparingar som regeländringar som

innebär bestående besparingar behöver göras inom

Socialdepartementets område. Regeringen föreslår därför att

huvuddelen av det riktade statsbidraget till missbrukarvård och

ungdomsvård skall läggas in i det generella statsbidraget till

kommunerna fr.o.m. år 1996. För särskilda utvecklingsinsatser

beräknas även fortsättningsvis medel under anslaget. Regeringen

föreslår för ändamålet 75 miljoner kronor under budgetåret

1995/96. Förutom medlen för särskilda utvecklingsinsatser finns

för närvarande upptaget 215 miljoner kronor för andra halvåret

1995 och 430 miljoner kronor för hela kalenderåret 1996.

Regeringens förslag innebär att de medel som upptagits för

särskilda utvecklingsinsatser bör kvarstå och att resterande

medel för år 1996 läggs in i det generella statsbidraget. Vidare

föreslås att bidraget för andra halvåret 1995 av

statsfinansiella skäl inte betalas ut. Beträffande förslaget att

avskaffa statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård sägs

vidare att utjämning av kostnader och intäkter mellan kommuner

respektive mellan landsting skall ske genom omfördelning av

skatteinkomster och inte genom statliga tillskott.

I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att

riksdagen engångsvis för andra halvåret anslår 215 miljoner

kronor till kommunal missbrukar- och ungdomsvård. Motionärerna

anser att missbrukar- och ungdomsvården är ytterst angelägen,

inte minst förebyggande insatser, öppenvård och andra frivilliga

insatser som kommunerna står för. Att under ett halvår inte

betala ut några statsbidrag alls ger helt felaktiga signaler och

försvårar kommunernas långsiktiga planering och arbete, anser

motionärerna.

I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att

riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa det särskilda

statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård. Motionärerna

anser, med hänsyn till ökad förekomst och användning av droger

till följd av EU-medlemskapet, att staten även nästa budgetår

bör ge ett riktat bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård.

Socialutskottet har enligt sitt yttrande (SoU3y) ingen

erinran mot att det riktade statsbidraget till kommunerna för

missbrukarvården och ungdomsvården slopas fr.o.m. år 1996 och

att bidraget läggs in i det generella statsbidraget. Utskottet

anser därför att yrkandet i motion Fi34 (mp) bör avstyrkas. I

likhet med propositionen anser socialutskottet att de

75 miljoner kronor som avsatts för särskilda

utvecklingsinsatser skall kvarstå på anslaget.

Socialutskottet delar också uppfattningen i propositionen att

de 215 miljoner kronor som upptagits på anslaget för andra

halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte bör betalas ut.

Motion Fi35 (kds) bör därför avstyrkas. Den av regeringen

föreslagna minskningen av anslaget bör enligt utskottet

tillstyrkas.

Finansutskottet har tidigare i betänkandet behandlat

propositionens förslag till riktlinjer för ett nytt bidrags- och

utjämningssystem och i allt väsentligt ställt sig bakom dessa. I

det av den parlamentariska beredningen i betänkandet SOU

1994:144 och av regeringen föreslagna nya systemet skall de

generella statsbidragen inte användas för utjämning. De skall

utgöra ett allmänt finansiellt stöd och även fungera som ett

instrument för ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner

respektive landsting. Utskottet delar denna principiella syn.

Utskottet tillstyrker i likhet med socialutskottet att

statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas fr.o.m.

år 1996 och att de 215 miljoner kronor som tagits upp för andra

halvåret inte betalas ut. Utskottet återkommer senare i

betänkandet till anslagsfrågorna. Utskottet tillstyrker också

att den del av ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen som

avser ersättning för sjukresor slopas från årsskiftet 1995/96.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att

riksdagen godkänner att ersättningen från sjukförsäkringen till

sjukvårdshuvudmännen för sjukresor och statsbidraget till

missbrukarvård och ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996

samt avstyrker motionerna Fi34 (mp) yrkande 19 och Fi35 (kds)

yrkande 11.

Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet

I propositionen föreslås att bidrags- och

utjämningssystemet införs successivt under åtta år fr.o.m. år

1996. Under införandetiden begränsas bidragsökningarna och

bidragsminskningarna. För kommuner begränsas den sammanlagda

bidragsminskningen för hela perioden till 2 000 kr per

invånare, för landstingen till 1 200 kr per invånare. I

förhållande till utredningsförslaget innebär regeringens förslag

en sänkning av de högsta tillåtna årliga bidragsminskningarna

för kommuner och landsting och en förlängd införandeperiod.

Tillsammans med vissa förstärkningar i kostnadsutjämningen

beräknas förändringarna innebära ökade kostnader på ca

2 000 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att de ökade kostnaderna för år 1996 skall

finansieras ur de medel som fr.o.m. 1996 skall återföras till

kommunsektorn till följd av en allmän löneavgift samt höjningen

av de särskilda löneskatterna för att finansiera EU-avgiften.

Dessa medel uppgår till 2 435 miljoner kronor.

2 035 miljoner kronor av dessa medel tillförs det generella

statsbidraget. Högst 400 miljoner kronor avsätts för särskilda

insatser för vissa kommuner och landsting. Enligt regeringen

skall utjämningssystemet bli föremål för en löpande uppföljning,

utvärdering och utveckling i en parlamentarisk beredning.

Systemet följs upp på sådant sätt att förändringar kan göras

efter två år.

I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) sägs att den

långa införandetiden är oacceptabel. I motionen föreslås att

införandereglerna sätts till en maximerad bidragsminskning med

500 kr per invånare. Det gör att de flesta kommer att vara

infasade i systemet efter fyra år och att de kommuner som

förlorat mest snabbast får en förbättring. För landstingen bör

införandetiden begränsas till fyra år. Motionärerna avstyrker

också förslaget att i förväg inrätta en "kommunakut".

Enligt motion Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m) bör

övergångsreglerna gälla alla. Motionärerna godtar att

förändringarna för enskilda kommuner och landsting får anpassas

till belopp i kronor per invånare i enlighet med regeringens

förslag.

I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås att

övergångstiden förlängs från åtta till tio år för att

landstingen och kommunerna skall få möjlighet att klara

konsekvenserna av omfördelningen. Kostnaderna för den utökade

övergångstiden föreslås finansierad via kommunakuten/krisfonden.

Vänsterpartiet anser att konsekvenserna av förslagen till

användning av EU-avgiften påverkar enskilda kommuner mycket

olika. Medlen för kommunakuten/krisfonden bör utökas med 1 600

miljoner kronor till sammanlagt 2 000 miljoner kronor. De

kommuner och landsting som drabbas av den uteblivna

kompensationen av EU-avgiften och som har hög skattesats och hög

arbetslöshet skall ges möjlighet att ansöka om medel från

krisfonden/kommunakuten för att slippa säga upp personal. När

det gäller utvärdering och uppföljning av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem föreslår Vänsterpartiet att det i direktiven

till den parlamentariska grupp som skall utvärdera förslaget bör

ingå att utarbeta ett fördelningspolitiskt mer rättvist

kommunalt skattesystem mellan individer och mellan kommuner och

landsting. Den bör också se över frågan om inomregional

omfördelning.

Utskottet har tidigare i samband med sin behandling av

riktlinjerna för den lagtekniska översyn av propositionens

förslag som utskottet förordat angivit vissa principer för

bidrags- och utjämningssystemets syfte, inriktning, omfattning

och ikraftträdande. Enligt utskottets mening är de

övergångsregler som föreslagits i propositionen väl avvägda

såväl när det gäller genomförandetiden som de föreslagna

begränsningar av bidragsförändringarna för kommunerna och

landstingen. Utskottet ställer sig också bakom de principer för

finansiering av införandet som föreslagits i propositionen och

att medel avsätts för att bistå vissa kommuner och landsting som

har en särskilt svår situation i samband med införandet av ett

nytt utjämningssystem.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet anför

om införandet av ett nytt bidrags- och utjämningssystem och som

sin mening ger regeringen detta till känna. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna Fi32 (fp) yrkandena 11 och 12,

Fi36 (m) yrkande 6 samt Fi37 (v) yrkandena 8--10 och 13.

Haninge kommun

I propositionen föreslår regeringen särskilda insatser för

Haninge i syfte att återställa den exceptionella situation som

kommunen befinner sig i. Enligt förslaget skall staten skjuta

till drygt 900 miljoner kronor för att dels lösa kvarvarande

skulder i Bostadsstiftelsen Haningehem, dels ändra villkoren i

ett befintligt statligt lån till kommunen. Insatserna

finansieras med medel som år 1995 annars skulle ställts till

hela kommunsektorns förfogande till följd av effekterna av

finansieringen av EU-inträdet. I rekonstruktionen ingår att

kommunen överlåter fastigheterna i Haningehem och Haninge

Bostäder AB till ett för ändamålet bildat holdingbolag. För

detta beviljar staten det nya holdingbolag som bildas för

ändamålet ett förlagslån på 600 miljoner kronor.

Utskottet delar regeringens bedömning att särskilda

insatser måste vidtas för att Haninge kommun skall klara upp det

uppkomna ekonomiska läget. Med hänvisning därtill tillstyrker

utskottet de åtgärder som regeringen föreslagit och

finansieringen av dem.

Göteborgs kommun

I propositionen föreslås att Göteborgs kommun skall få ett

engångsbidrag för år 1995 om 505 miljoner kronor till följd av

det svåra ekonomiska läget som lett till en mycket stor

upplåning. En av flera orsaker till detta är, enligt

propositionen, att det nuvarande utjämningssystemet ger en

otillräcklig utjämning av de stora kostnadsskillnader som finns

mellan sjukvårdshuvudmännen. Insatserna finansieras med medel

som annars för år 1995 skulle ställts till hela

kommunsektorns förfogande till följd av effekterna av

finansieringen av EU-avgiften.

Förhållandena i Göteborgs kommun tas upp i två motioner. I

motion Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m) avvisas förslaget till

extra stöd till Göteborg. Regeringens förslag innebär ett

ytterst farligt prejudikat att en kommun, som genom egna

åtgärder i historisk tid försvagat ekonomin, kan komma i

åtnjutande av särskilda statliga medel. I motion Fi311 av

Erling Bager och Eva Flyborg (fp) från den allmänna motionstiden

ställs krav på ett rättvisare statligt utjämningssystem för

bl.a. Göteborgs kommun med hänsyn inte minst till de speciellt

höga strukturella sociala kostnaderna.

Utskottet anser att de förhållanden som tas upp i motion

Fi311 (fp) fr.o.m. år 1996 i hög grad avses bli åtgärdade genom

det föreliggande förslaget till nytt bidrags- och

utjämningssystem. För år 1995 föreslår regeringen särskilda

insatser.

Med anledning av vad som sägs i motion Fi36 (m) vill utskottet

i likhet med propositionen peka på att den svåra ekonomiska

situationen för Göteborgs kommun delvis hänger ihop med

ofullkomligheter i nuvarande statliga utjämningssystem.

Med hänvisning till vad här anförts tillstyrker utskottet

propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi36 (m)

yrkande 8 och Fi311 (fp).

Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till

kommuner och landsting

I propositionen föreslår regeringen att ett nytt system

för konkurrenskorrigering avseende kommunernas och landstingens

kostnader för ingående mervärdesskatt skall införas fr.o.m. år

1996. Återbetalningen av ingående mervärdesskatt skall ske i ett

självfinansierat system där kommuner och landsting skjuter till

lika mycket pengar som betalas ut för kompensation av

momskostnader. I nuvarande system svarar staten för kostnaderna.

I samband med övergången till det nya systemet görs enligt

förslaget en ekonomisk reglering mellan staten och kommuner och

landsting på så sätt att de senare via statsbidragen tillförs

medel motsvarande statens nuvarande kostnader.

Propositionens förslag i denna del har föranlett en motion. I

motion Fi47 av Leif Carlsson (m) sägs att förslaget innebär

att offentliga investeringar gynnas i förhållande till enskilda,

vilket enligt motionären befäster den orättvisa som finns mellan

offentlig och privat verksamhet. Motionären hävdar att förslaget

innebär att den nuvarande snedvridningen fortlever och t.o.m.

förvärras. Utgångspunkten måste i stället vara att staten skall

stå neutral mellan offentlig och enskild verksamhet och därmed

utforma systemen som påverkar de båda lika. Regeringens förslag

i sin nuvarande utformning bör därför avslås, och regeringen bör

återkomma med förslag som innebär att konkurrenssnedvridningen

mellan privat och offentlig verksamhet elimineras.

Utskottet vill inledningsvis peka på att för kommuner och

landsting har sedan skattereformen år 1991 särskilda regler

gällt för att motverka mervärdesskattens konkurrenssnedvridande

effekter mellan verksamhet i egen regi och i annan regi. Olika

lösningar har använts. Med hänsyn till att tidigare regler inte

var förenliga med EG:s direktiv används för innevarande år en

övergångslösning. I propositionen föreslås att den nuvarande

provisoriska regleringen omvandlas till ett permanent system som

skall genomföras fr.o.m. år 1996 och som bygger på kommunal

självfinansiering. Avsikten är att systemet skall vara stabilt

och inte ge upphov till ökade kostnader för staten.

Med anledning av motion Fi47 (m) vill utskottet understryka

att det föreslagna systemet uppfyller kravet på

konkurrensneutralitet på samma sätt som hittillsvarande

lösningar. Motion Fi47 (m) avstyrks av utskottet.

Uskottet konstaterar att förslaget till lagteknisk reglering

av systemet med konkurrenskorrigering i likhet med det av

utskottet tidigare behandlade lagförslaget om inkomst- och

kostnadsutjämning bygger på inomkommunal finansiering. Även om

de två lagförslagen har helt olikartade syften bör de enligt

utskottets mening övervägas i ett sammanhang. Regeringen bör

således återkomma till riksdagen i denna fråga i sådan tid att

systemet kan träda i kraft den 1 januari 1996. Med anledning

därav bör ställning inte nu heller tas till den i propositionen

föreslagna regleringen via de generella statsbidragen till

kommuner och landsting. Statsbidragen bör därför jämkas med

sammanlagt 19 000 miljoner kronor. Utskottet återkommer i det

följande till anslagsfrågorna.

Vad utskottet här anfört med anledning av propositionens

förslag till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och

landsting bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vissa anslagsfrågor

I propositionen föreslås att de nuvarande anslagen G 1

Statligt utjämningsbidrag till kommuner och G 2

Skatteutjämningsbidrag till landsting skall minskas och

endast avse perioden t.o.m. den 31 december 1995.

Utjämningsbidraget till kommuner bör därför sänkas med

38 073 miljoner kronor i förhållande till vad regeringen

föreslog i budgetpropositionen. Skatteutjämningsbidraget till

landsting föreslås på motsvarande sätt sänkas med

7 536 miljoner kronor.

I propositionen föreslås också att två nya anslag G 3

Generellt statsbidrag till kommuner och G 4 Generellt

statsbidrag till landsting skall införas för budgetåret

1995/96 på respektive 44 740 miljoner kronor och 12 048

miljoner kronor avseende år 1996. Därutöver föreslår regeringen

att ett nytt anslag G 5 Särskilda insatser för vissa kommuner

och landsting införs fr.o.m. den 1 juli 1995. Anslaget

föreslås uppgå till totalt 1 820 miljoner kronor, varav 1 420

miljoner kronor avser andra halvåret 1995 och 400 miljoner

kronor avser kalenderåret 1996. Anslaget avser vissa särskilda

insatser för Haninge och Göteborgs kommuner år 1995 och vissa

insatser i samband med införandet av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem år 1996.

I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås att

riksdagen beslutar att sammanlagt 2 000 miljoner kronor skall

fördelas till kommuner och landsting med bl.a. hög skatt och hög

arbetslöshet för att i första hand värna kvinnojobben. Anslaget

G 5 bör därför tillföras ytterligare 1 600 miljoner kronor. I

sin budgetpolitiska motion Fi218 från den allmänna

motionstiden föreslår Vänsterpartiet ett tillskott på 312

miljoner kronor till det statliga utjämningsbidraget G 1 till

kommunerna. Av medlen avses 120 miljoner kronor användas till

ökad hemspråksundervisning. I en annan motion från samma

tillfälle, motion Fi313 av Ulla Hoffmann m.fl. (v),

föreslås att motsvarande bidrag skall tillföras 200 miljoner

kronor varav 120 miljoner kronor till hemspråksundervisning och

80 miljoner kronor till sfi-undervisning.

Enligt partimotion Fi31 (m) bör en fullständig

decentralisering av hanteringen av socialbidragen till

kommunerna kopplad till en sänkning av Socialstyrelsens normer

genomföras. En sådan ordning innebär att kommunernas kostnader

kan minskas i motsvarande mån och beräknas i motionen uppgå till

450 miljoner kronor.

I motion Fi310 av Gullan Lindblad m.fl. (m) från den

allmänna motionstiden föreslås att anslaget G 1 Statligt

utjämningsbidrag till kommuner minskas med 2 250 miljoner

kronor med hänsyn till att effekterna av de familjepolitiska

förslag som Moderata samlingspartiet lagt fram, bl.a. när det

gäller att återinföra vårdnadsbidraget och den avskaffade

avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader, kan beräknas

innebära lägre kostnader för kommunerna. Mot den bakgrunden bör

enligt motionärerna statsbidragen minskas i motsvarande grad.

Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt vad

regeringen anfört om den kommunala sektorns ekonomiska utrymme.

Utskottet har också tillstyrkt vad regeringen föreslagit om

särskilda insatser för Haninge och Göteborgs kommuner.

När det gäller förslagen till generella statsbidrag till

kommunerna respektive landstingen bör anslag uppföras i avvaktan

på den av utskottet förordade lagtekniska överarbetningen av

förslaget i propositionen om nytt bidrags- och utjämningssystem.

Med hänsyn till vad utskottet anfört om fortsatta överväganden

beträffande förslaget i propositionen till ändrat system för

återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting bör

dock anslagsbeloppen sänkas med 14 250 miljoner kronor för

kommunerna och 4 750 miljoner kronor för landstingen. En

ändring på sammanlagt 19 000 miljoner kronor bör på

motsvarande sätt göras på inkomstsidan under inkomsttiteln

Mervärdesskatt.

Utskottet tillstyrker -- med den ändring som ovan berörts --

regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker

motionerna Fi31 (m) yrkande 11, Fi37 (v) yrkandena 11 och

12, Fi218 (v) yrkande 9, Fi310 (m) och Fi313 (v).

Övriga kommunalekonomiska frågor

Översyn av kommunallagens ekonomikapitel

I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att den

nuvarande kommunallagen är oklar i sin definition om vad som

menas med god ekonomisk hushållning. I praktiken har det tolkats

som om ett landsting eller en kommun skall ha sin budget i

balans under en treårsperiod. Enligt motionen välkomnar

Vänsterpartiet ett förtydligande på detta område i enlighet med

vad regeringen förordar i propositionen.

Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen

anmält att den avser att skyndsamt göra en översyn av

kommunallagens bestämmelser om ekonomisk förvaltning. Översynen

skall syfta till att skapa bättre förutsättningar för kommuner

och landsting att åstadkomma en god ekonomisk hushållning. Det

skall därför utarbetas ett förslag om hur kravet på balanserad

budget skall uttryckas i kommunallagen. Vidare skall förslag

utarbetas om en lagreglering av kommunernas låneverksamhet.

Även utskottet välkomnar att den aviserade översynen kommer

till stånd. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med

anledning av vad som anförs i motionen är inte påkallad.

Utskottet föreslår därför att motion Fi37 yrkande 4 avslås.

Tvångsförvaltning

I propositionen anförs att den svenska

kommunallagstiftningen, i motsats till vad som gäller i Norge

och Finland, inte innehåller några bestämmelser om hur man

hanterar problem som uppstår när kommuner och landsting inte kan

fullgöra sina betalningsförpliktelser. Regeringen anmäler sin

avsikt att utarbeta ett förslag till lagstiftning som syftar

till att hantera det nämnda problemet. Genom en sådan

lagstiftning, sägs i propositionen, skapas en ökad klarhet om

hur problem med bl.a. lånebetalningar och borgensförbindelser

skall lösas om de faktiskt uppkommer.

Enligt motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) kan det

vara motiverat att göra en översyn av kommunallagens

ekonomikapitel med ungefär den inriktning som anges i

propositionen. Däremot är motionärerna negativa till att

tvångsförvaltning av kommuner som inte fullgör sina

betalningsförpliktelser skall införas. En sådan skulle innebära

en frestelse för kommunalpolitiker att kortsiktigt vinna

väljarnas gunst genom att uppskjuta impopulära men nödvändiga

åtgärder.

I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) avvisas med

kraft alla förslag till tvångsförvaltning av landsting och

kommuner. Det är fullständigt oacceptabelt och strider enligt

motionärerna mot den grundlagsfästa kommunala självstyrelsen. En

politisk förebild för sådana åtgärder kan, sägs i motionen,

hämtas inte bara från Norge och Finland utan också från

Storbritannien. Där använde Margaret Thatcher en liknande

statlig politik mot "trilskande" brittiska städer under

1980-talet.

I sitt yttrande KU6y pekar konstitutionsutskottet på att

frågan om statlig förvaltning av kommun i betalningssvårigheter

måste ses från utgångspunkten att kommunerna enligt

regeringsformen är tillförsäkrade en självstyrelse.

Konstitutionsutskottet förutsätter därför att

grundlagsenligheten av det aviserade förslaget kommer att

utredas ordentligt innan det läggs fram.

Finansutskottet anser i likhet med regeringen att frågan

om en lagreglering av hur man från statlig sida kan hantera

situationer när en kommun eller ett landsting inte kan fullgöra

sina betalningsförpliktelser bör prövas. Utskottet utgår från

att de synpunkter som konstitutionsutskottet anlagt på

grundlagsfrågan övervägs av regeringen i samband med

utredningsarbetet. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Fi32 (fp) yrkande 14 och Fi37 yrkande 3.

Kommunal redovisning

I motion Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m) ställs

krav på en utredning om en kommunal redovisningslag.

Motionärerna pekar på att den intensifierade pensionsdebatten

riktat uppmärksamheten på det allvarliga i att kommunernas

pensionsskulder inte redovisas på samma sätt som sker i

näringslivet. Det finns också andra brister i den kommunala

redovisningen. Så har t.ex. enligt motionärerna vissa kommuner

skrivit upp värdet på sitt fastighetsbestånd med det belopp som

motsvarar pensionsskulden. Ytterligare ett redovisningsproblem,

sägs i motionen, som uppmärksammats i samband med de kommunala

boksluten är den diffusa gränsdragningen mellan

fastighetsinvesteringar och fastighetsunderhåll.

I motion Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) sägs att det i

dag inte finns något regelverk som styr upp den kommunala

redovisningen så att korrekta jämförelser kan göras mellan olika

kommuner och över tiden, t.ex beträffande koncernförhållanden,

värderingsfrågor och pensionsavsättningar. Mot denna bakgrund

bör enligt motionärerna en bokföringslag för kommuner införas.

Utskottet vill peka på att regeringen i propositionen

anmält att en skyndsam översyn av kommunallagens bestämmelser om

ekonomisk förvaltning skall ske. Som motiv för översynen anges

bl.a. kommunernas och landstingens hantering av sina

pensionsåtaganden, borgensåtaganden och upplåning liksom

utförsäljningen av kommunal egendom. Utskottet utgår från att

flera av de frågor som tagits upp i motionerna således kommer

att övervägas i översynsarbetet.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks

motionerna Fi41 (m) och Fi307 (m) yrkande 3.

Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning

I Moderata samlingspartiets partimotion Fi36 begärs att en

översyn av omfattningen av de offentliga åtagandena och om en

nationell finansiering av vissa kommunala uppgifter omedelbart

skall inledas. För att tillväxtkraften i den svenska ekonomin

skall kunna återskapas och för att stat och kommun skall kunna

sköta sina nödvändiga åtaganden väl måste de offentliga

uppgifterna omprövas. En koncentration av det kommunala ansvaret

till kärnuppgifterna bör ske. Det innebär att verksamheter som

inte behöver drivas kommunalt skall avskaffas. Det

fastighetsbestånd som inte har direkt samband med

kärnverksamheten bör avvecklas i den takt som är rimlig med

hänsyn till fastighetsmarknadens utveckling.

I partimotion N298 av Moderata samlingspartiet om

ägandefrågor påpekas att konkurrensutsatt verksamhet i kommuner

och landsting ofta bedrivs i förvaltningsform. Detta leder till

betydande redovisningsproblem som kan leda till fel prissättning

och därmed osund konkurrens. Det är därför viktigt att all

verksamhet som är utsatt eller kan utsättas för konkurrens

stegvis bolagiseras och på sikt säljs ut. De kommunala

bostadsföretagen bör enligt motionärerna snarast säljas ut.

Samtidigt understryks att offentliga monopol inte skall ersättas

med privata.

I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) sägs

att när nu behovet att banta de offentliga utgifterna är stort

bör även ansvarsfördelningen mellan stat och kommun ses över.

Motionärerna hemställer därför att riksdagen hos regeringen

begär en utredning av den kommunala självstyrelsens framtida

inriktning med förändrad ansvarsfördelning och ett ändrat

förhållande mellan stat och kommun. Vidare föreslås i motionen

en skärpning av kommunallagen så att kommuner och landsting inte

får utgöra aktörer när det gäller företagsstöd.

Motionärerna föreslår också att barnomsorgslagen skall

avskaffas liksom de tvingande bestämmelserna i socialtjänstlagen

om socialbidragets storlek. Kommunerna skall ges rätt att själva

bestämma om omfattningen av barnomsorg och socialbidragsnivåer.

Eftersom barnomsorgspolitiken bör styras av kommunerna utan

statlig inblandning bör också kommunerna, säger motionärerna, ha

rätt att inrätta kommunala vårdbidrag. En avdragsrätt för

dokumenterade barnomsorgskostnader vid den kommunala

beskattningen bör också införas.

I motion Fi42 av Per Bill (m) anförs att den svenska

arbetsmarknaden i dag domineras av kommuner och landsting. De

har också utvecklats till en typ av diverseföretag som säljer

allt till alla. Vid varje utbyggnad av kommunernas verksamhet

tycks grundidén ha varit att verksamheten skall drivas till

100 % i egen regi. Sålunda har flertalet kommunala skolor och

daghem fått städning, fastighetsskötsel, bespisning m.m. i

kommunal regi. Enligt motionären bör en avvecklingsplan för den

offentliga affärsverksamheten upprättas. En sådan plan bör

innehålla tre steg. I ett första steg bör all kommunal

affärsverksamhet förbjudas. I ett andra steg bör kommuner och

landsting förbjudas att sälja icke primära tjänster till såväl

privatpersoner som föreningar och till andra offentliga

arbetsgivare. I det tredje steget bör all offentlig

affärsverksamhet avvecklas och försäljas.

Enligt motion Fi307 av Jan Sandberg m.fl. (m) bör den

enskilda människans ställning stärkas genom att samhällets stöd

till barnomsorg går direkt från staten till familjen genom s.k.

checksystem. Ett tillkännagivande till regeringen bör göras om

att statligt stöd till medborgarna i större utsträckning skall

gå till de enskilda. Ett likalydande krav framförs i motion

Fi308 av Mikael Odenberg m.fl. (m).

I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) understryker

motionärerna att en avgörande förutsättning för att kommunerna

skall kunna klara de stora krav som framöver ställs på att

erbjuda en ökad verksamhet för mindre pengar, att klara

barnomsorg, skola och äldreomsorg för fler och med god kvalitet,

är att de tillåts använda alla de instrument som står till buds.

Olika typer av enskilda alternativ, effektiv upphandling,

konkurrens är några viktiga sådana. Motionärerna förväntar sig

därför att den av regeringen utlovade översynen av det statliga

regelverket innebär att man skall ta bort sådana hinder som

införts när det gäller enskilda altenativ och konkurrens inom

den kommunala sektorn.

Likartade synpunkter anförs i motion N273 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) om konkurrensfrågor från den allmänna

motionstiden. En fortsatt avreglering av kommunsektorn är

angelägen. Det är enligt motionärerna viktigt att det även i

fortsättningen kommer att kunna startas alternativa daghem,

friskolor, privata läkarmottagningar etc. Det ökar

effektiviteten och valfriheten, understryks det i motionen.

I motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) efterlyses en

förnyelse av den offentliga sektorn utifrån medborgarnas

perspektiv där alla aktörer -- kommuner, landsting,

länsstyrelser, försäkringskassa, arbetsförmedling,

länsarbetsnämnd etc. -- tar ett gemensamt finansiellt och

servicemässigt ansvar för medborgarna. I stället för att tvinga

de olika huvudmännen att skära ner i sina budgetar och försämra

servicen, borde den statliga politiken inriktas mot att skapa

förutsättningar för ett utvecklat samarbete. Vi måste enligt

Vänsterpartiet komma bort från den starkt sektoriserade

offentliga sektorn. Häri ligger en av dagens stora politiska

utmaningar. En utredning bör tillsättas som utvecklar arbetssätt

som motverkar den offentliga sektorns sektorisering.

Utskottet vill peka på att regeringen i anslutning till

kompletteringspropositionen avlämnade en särskild skrivelse

(1994/95:220) om utvecklingen inom den kommunala sektorn. Där

redovisas också vissa beslut som statsmakterna fattat, som berör

kommuner och landsting, samt pågående utredningsarbete. I

propositionen anmäler regeringen att den avser att årligen

återkomma med en motsvarande redovisning till riksdagen.

I budgetpropositionen (Finansplanen) redovisade regeringen

sina utgångspunkter för omprövningen och förnyelsen av den

offentliga förvaltningen. I anslutning därtill anmälde

regeringen att den avsåg att återkomma till riksdagen med en

utförligare redovisning av den förvaltningspolitik som kommer

att bedrivas undet mandatperioden.

I ett antal motioner tas olika frågor om utvecklingen av den

offentliga sektorn upp. Regeringen har redovisat sin syn på ett

antal av dessa frågor i budgetpropositionen och i anslutning

till kompletteringspropositionen. Som anmäldes i

budgetpropositionen kommer en utförligare redovisning att lämnas

senare. Utskottet utgår från att ett antal av de frågor som

behandlas i motionerna kommer att uppmärksammas i detta

sammanhang. Med anledning därav bör motionerna nu avstyrkas.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört bör således

motionerna Fi32 (fp) yrkande 13, Fi36 (m) yrkande 2,

Fi37 (v) yrkande 15, Fi40 (m) yrkandena 8--11, Fi42 (m),

Fi307 (m) yrkande 2, Fi308 (m) yrkande 2, N273 (fp)

yrkande 5 i denna del och N298 (m) yrkande 2 avslås av

riksdagen.

Kommunal fastighetsbeskattning

I ett antal motioner väckta under den allmänna motionstiden

tas frågor om kommunal fastighetsbeskattning och en breddning av

den kommunala skattebasen upp.

Enligt motion Fi304 av Per Erik Granström och Ingemar

Josefsson (s) finns det flera skäl att överväga en utvidgning

av den kommunala beskattningsrätten. Kommunerna behöver klara,

säkra och långsiktiga spelregler för sin ekonomiska planering.

För närvarande präglas processen av stor ryckighet och osäkerhet

om de ekonomiska förutsättningarna på längre sikt. Kommunerna

bör enligt motionärerna ges möjlighet att få intäkter från alla

dem som har nytta av den kommunala servicen, således inte bara

de egna invånarna utan även företagen och de fritidsboende. Det

är rimligt att företagen bidrar till kommunernas finansiering

med hänsyn bl.a. till att en god kommunal infrastruktur och en

väl utbyggd kommunal service är mycket viktiga för en fungerande

företagssektor. Motsvarande gäller för de fritidsboende. I

kommuner med stort antal fritidshus medför de fritidsboende

betydande merkostnader som kommunerna inte kan kompensera sig

för.

Ett liknande resonemang förs i motion Sk341 av Gudrun

Schyman m.fl. (v). Även Vänsterpartiet menar att det bör

utredas om fastighetsskatten kan överföras till det kommunala

beskattningsområdet. Motionärerna pekar på att fastighetsskatten

i många länder ingår i den kommunala skattebasen. Det har

bedömts som naturligt inte minst därför att det är kommunerna

som svarar för den infrastruktur, t.ex. i form av gatuhållning

och va-nät, som krävs för att en fastighet skall kunna nyttjas.

Enligt motionärerna bör det också prövas om fastighetsskatten

för de bofasta, t.ex i vissa attraktiva skärgårdslägen, bör

grundas mer på ett skäligt bruksvärde än på en renodlad

marknadsvärdering.

Att återinföra en kommunal beskattning av fastigheter knutna

till företagssektorn är enligt motion Fi303 av Gudrun

Lindvall m.fl. (mp) ett sätt att skapa stabila skattebaser för

kommunerna. Behovet av detta accentueras särskilt i tider när

staten lägger på kommunerna nya uppgifter, ibland i kombination

med kommunala skattestopp och/eller minskade statsbidrag. Det

finns i dag inget skattemässigt samband mellan företag och

kommun trots ett stort inbördes beroende. Motionärerna hänvisar

till beräkningar utförda av Svenska Kommunförbundet. Enligt

dessa skulle en kommunal fastighetsskatt på 2 % tillföra

landets kommuner 12,6 miljarder om året, vilket motsvarar i

genomsnitt närmare 1 500 kr per invånare och år. En

beskattning av fastigheter inom företagssektorn kommer enligt de

bedömningar som gjorts i första hand att gynna kommuner i

Norrland, delar av Småland, Stockholms län, Uppsala län och

Hallands län.

I motion Fi305 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) ställs krav

på att kommunerna också skall återfå rätten att beskatta

fritidsfastigheter. Den nuvarande ordningen innebär att

fritidsfastigheter taxeras och beskattas i ägarens hemkommun.

Det betyder att den kommun där fastigheten finns inte får

täckning för kostnader, som är förknippade med fastigheten och

de som bor där på sin fritid. För kommuner i turistområden kan

kostnaderna bli betydande eftersom man måste dimensionera

anläggningar och institutioner för mycket höga beläggningar

under korta tider på året. Som exempel på kommuner med detta

problem nämns i motionen Gotlands kommun liksom många kommuner

på Västkusten och i Stockholms län.

En miljödifferentierad kommunal fastighetsskatt bör enligt

motion Fi309 av Lena Klevenås (s) införas som ett

kompletterande styrmedel i miljöpolitiken. För närvarande bidrar

företagen till kommunernas kostnader enbart i den grad som

avgiftsbeläggning av olika kommunala tjänster blir aktuell.

Avgifterna skall dessutom utgå från den faktiska

produktionskostnaden. Som alternativ till tidigare kommunala

företagsbeskattning bör enligt motionären en kommunal

fastighetsskatt riktad mot företag och juridiska personer

övervägas. Skatten bör vara differentierad efter miljökriterier

mätt i avfallshantering, utsläpp, energiförbrukning m.m. Skatten

skulle genom sin utformning skapa ytterligare incitament för

miljöinvesteringar. Skatten bör vara riktad mot såväl bostäder

som industrifastigheter, kommersiella och offentliga lokaler.

I motion Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) förordas att

delar av den nuvarande fastighetsskatten skall växlas mot en

kommunal fastighetsavgift. Denna fastighetsavgift skall täcka

kostnaderna för brandförsvar, gator och annan kommunal service

som är direkt kopplad till fastigheten. Den del av

fastighetsskatten som inte växlas bör omformas till en

schablonintäkt i inkomstslaget kapital inom ramen för nuvarande

skatteuttag i enlighet med förslag i

Fastighetsbeskattningsutredningens förslag

(SOU 1993:57 och 1994:57).

I motionerna Fi35 av Kristdemokratiska samhällspartiet och

Fi37 av Vänsterpartiet återkommer partierna till de

motionskrav när det gäller kommunal fastighetsbeskattning som

fördes fram under den allmänna motiontiden.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra

att ett återinförande av den kommunala fastighetsbeskattningen

för närvarande saknar aktualitet. Utskottet vidhåller därmed vad

utskottet anfört så sent som vid föregående riksmöte i samband

med att liknande motionskrav restes. Utskottet vill i

sammanhanget peka på att ett nytt bidrags- och utjämningssystem

fr.o.m. år 1996 kommer att ge kommunerna långsiktiga och stabila

spelregler för sin ekonomiska planering, något som efterlyses i

motion Fi304 (s).

När det gäller finansieringen av fritidsbebyggelsens kostnader

vill utskottet hänvisa till sitt betänkande 1993/94:FiU19. Där

påpekades bl.a. att kommunallagen medger en differentierad

avgiftssättning under förutsättning att den sker på sakliga

grunder, t.ex. att kommunerna har merkostnader till följd av

fritidsboendet under sommarmånaderna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna

Fi35 (kds) yrkande 5, Fi37 (v) yrkande 14, Fi303 (mp),

Fi304 (s), Fi305 (mp), Fi309 (s), Sk341 (v) yrkandena 24 och

25 samt Sk349 (kds) yrkande 14.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme

att riksdagen

dels med bifall till

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 9

och med avslag på motionerna

1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,

1994/95:Fi33 yrkande 6,

1994/95:Fi36 yrkande 1,

1994/95:Fi37 yrkandena 1, 2 och 5,

1994/95:Fi216 yrkande 25,

1994/95:Fi218 yrkande 10 och

1994/95:So485 yrkande 5

godkänner regeringens riktlinjer när det gäller

statsbidragsutvecklingen för de närmaste åren,

dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220

till handlingarna,

res. 1 (m)

res. 2 (fp)

res. 3 (v)

res. 4 (kds)

2. beträffande åtgärder mot kommunala skattehöjningar

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Fi36 yrkande 7 och

1994/95:Sk328 yrkande 8,

res. 5 (m)

res. 6 (fp) - motiv.

3. beträffande ekonomiska regleringar mellan staten och

kommuner och landsting år 1995

att riksdagen med bifall till

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 8

och med avslag på motion

1994/95:Fi306

antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av

skattemedel år 1995,

res. 7 (v)

4. beträffande ekonomiska regleringar år 1996 mellan staten

och de kyrkliga kommunerna

att riksdagen med bifall till

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 4

antar regeringens förslag till lag med särskilda

bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1996,

5. beträffande avgiften till kyrkofonden

att riksdagen avslår motion

1994/95:Fi302,

6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt

bidrags- och utjämningssystem

att riksdagen

dels med anledning av

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 10

och med avslag på motionerna

1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,

1994/95:Fi36 yrkandena 3--5,

1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del,

1994/95:Fi39,

1994/95:Fi50,

1994/95:Fi307 yrkande 1 och

1994/95:Fi308 yrkande 1

godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för ett nytt

bidrags- och utjämningssystem och som sin mening ger regeringen

detta till känna,

dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7

punkt 1 yrkandena 1, 2, 3, 6 och 7 framlagda förslagen till

lag om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,

lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner

och landsting,

lag om införande av lagen (1995:000) om utjämning av

skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting,

lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda

bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av

skatt, m.m. och

lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och

utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner,

landsting och församlingar,

res. 8 (m)

res. 9 (fp)

res. 10 (v)

res. 11 (kds)

7. beträffande utjämning av strukturellt betingade

kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,

1994/95:Fi35 yrkandena 12 och 13,

1994/95:Fi37 yrkande 7 i denna del,

1994/95:Fi308 yrkande 3,

1994/95:Fi312,

1994/95:Fi314,

1994/95:A445 yrkande 6,

1994/95:A470 yrkande 10 och

1994/95:So432 yrkande 3,

res. 12 (fp)

res. 13 (v)

res. 14 (kds)

res. 15 (m) - motiv.

8. beträffande skatteutjämning i Stockholms län

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Fi301 och

1994/95:A467 yrkande 1,

res. 16 (m)

res. 17 (fp)

9. beträffande generellt statsbidrag till kommuner och

landsting

att riksdagen med bifall till

proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 4, 8 och 9

och med avslag på motionerna

1994/95:Fi34 yrkande 19 och

1994/95:Fi35 yrkande 11

dels godkänner att ersättningen från sjukförsäkringen

till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor slopas per den 1 januari

1996,

dels godkänner att statsbidraget till missbrukarvård

och ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996,

dels -- med ändring av riksdagens beslut (bet.

1994/95:SoU15, rskr. 294) -- till Bidrag till missbrukarvård

och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln

anvisar ett med 645 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på

75 000 000 kr,

res. 18 (mp)

res. 19 (kds)

res. 20 (m) - motiv.

10. beträffande införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet

att riksdagen med anledning av

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 (avsnitt 1.3.6)

yrkande 11 i denna del

och med avslag på motionerna

1994/95:Fi32 yrkandena 11 och 12,

1994/95:Fi36 yrkande 6 och

1994/95:Fi37 yrkandena 8--10 och 13

godkänner vad utskottet anfört om principerna beträffande

bidrag för särskilda insatser för vissa kommuner och landsting

samt som sin mening ger regeringen detta till känna,

res. 21 (m)

res. 22 (fp)

res. 23 (v)

11. beträffande Haninge kommun

att riksdagen med bifall till

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkandena 11 i

denna del samt 12 och 13

bemyndigar regeringen att

dels utge bidrag för särskilda insatser för Haninge

kommun i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 1.5.7),

dels uppta lån på 600 000 000 kr och ge ut

motsvarande belopp som förlagslån och även i övrigt ingå de

avtal som är erforderliga för saneringen av Haninge kommuns

ekonomi enligt de riktlinjer regeringen föreslagit,

dels ändra villkoren för det statliga lån som år 1993

beviljats Haninge kommun enligt de riktlinjer regeringen

föreslagit,

12. beträffande Göteborgs kommun

att riksdagen med bifall till

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 11 i denna

del och med avslag på motionerna

1994/95:Fi36 yrkande 8 och

1994/95:Fi311

bemyndigar regeringen att utge bidrag för särskilda insatser

för Göteborgs kommun i enlighet med vad regeringen förordat

(avsnitt 1.5.8),

res. 24 (m)

13. beträffande ändrat system för återbetalning av

mervärdesskatt till kommuner och landsting

att riksdagen med avslag på

det i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 5

framlagda förslaget till lag om mervärdesskattekonton för

kommuner och landsting samt

motion 1994/95:Fi47

godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger

regeringen detta till känna,

res. 25 (m)

res. 26 (fp)

14. beträffande anslag till Statligt utjämningsbidrag till

kommuner

att riksdagen med bifall till

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 17

och med anledning av

proposition 1994/95:100 bilaga 8 punkt G 1

samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 11,

1994/95:Fi218 yrkande 9,

1994/95:Fi310 och

1994/95:Fi313

till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för

budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 19 036 000 000 kr,

res. 27 (v)

15. beträffande anslag till Skatteutjämningsbidrag till

landsting

att riksdagen med bifall till

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 18

och med anledning av

proposition 1994/95:100 bilaga 8 punkt G 2

till Skatteutjämningsbidrag till landsting för

budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 3 768 000 000 kr,

16. beträffande anslag till Generellt statsbidrag till

kommuner

att riksdagen med anledning av

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 14

till Generellt statsbidrag till kommuner för budgetåret

1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

30 490 000 000 kr,

17. beträffande anslag till Generellt statsbidrag till

landsting

att riksdagen med anledning av

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 15

till Generellt statsbidrag till landsting för budgetåret

1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

7 298 000 000 kr,

18. beträffande anslag till Särskilda insatser för vissa

kommuner och landsting

att riksdagen med bifall till

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 16

och med avslag på motion

1994/95:Fi37 yrkandena 11 och 12

till Särskilda insatser för vissa kommuner och landsting

för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 1 820 000 000 kr,

19. beträffande översyn av kommunallagens ekonomikapitel

att riksdagen avslår motion

1994/95:Fi37 yrkande 4,

res. 28 (v)

20. beträffande tvångsförvaltning

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Fi32 yrkande 14 och

1994/95:Fi37 yrkande 3,

res. 29 (fp)

res. 30 (v)

21. beträffande kommunal redovisning

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Fi41 och

1994/95:Fi307 yrkande 3,

22. beträffande omprövning och förnyelse av offentlig

förvaltning

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Fi32 yrkande 13,

1994/95:Fi36 yrkande 2,

1994/95:Fi37 yrkande 15,

1994/95:Fi40 yrkandena 8--11,

1994/95:Fi42,

1994/95:Fi307 yrkande 2,

1994/95:Fi308 yrkande 2,

1994/95:N273 yrkande 5 i denna del och

1994/95:N298 yrkande 2,

res. 31 (m)

res. 32 (fp)

res. 33 (v)

23. beträffande kommunal fastighetsbeskattning

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Fi35 yrkande 5,

1994/95:Fi37 yrkande 14,

1994/95:Fi303,

1994/95:Fi304,

1994/95:Fi305,

1994/95:Fi309,

1994/95:Sk341 yrkandena 24 och 25 samt

1994/95:Sk349 yrkande 14.

res. 34 (v)

res. 35 (mp)

res. 36 (kds)

Stockholm den 30 maj 1995

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit:

Jan Bergqvist (s),

Per-Ola Eriksson (c),

Lars Tobisson (m),

Sören Lekberg (s),

Lisbet Calner (s),

Sonja Rembo (m),

Arne Kjörnsberg (s),

Sonia Karlsson (s),

Lennart Hedquist (m),

Susanne Eberstein (s),

Johan Lönnroth (v),

Fredrik Reinfeldt (m),

Roy Ottosson (mp),

Mats Odell (kds),

Thomas Östros (s),

Kristina Nordström (s) och

Karin Pilsäter (fp).

Reservationer

1. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme

(mom. 1)

Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik

Reinfeldt (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 5"

bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i långa stycken dela den bedömning som

regeringen gör av den kommunala sektorns situation och

finansiella utveckling de närmaste åren. Denna beskrivning av

den kommunala verkligheten skiljer sig dock drastiskt från vad

Socialdemokraterna sade under den föregående mandatperioden och

under valrörelsen 1994. Då gavs väljarna intrycket att de

samhällsekonomiskt nödvändiga indragningarna gentemot

kommunsektorn skulle återtas eller i vart fall inte fortsätta

med ytterligare begränsningar eller indragningar.

Utskottet vill peka på att stora krav de närmaste åren kommer

att ställas på det finansiella sparandet i kommunsektorn med

hänsyn inte minst till pensionsskuldens tillväxt. För att klara

ekonomin under dessa år krävs också att det omfattande

förnyelse- och besparingsarbete som bedrivits de senaste åren i

kommuner och landsting får fortsätta och inte hämmas av

regleringar och konkurrensbegränsningar. Det kommunala

förändringsarbetet har gett utslag i betydande

produktivitetsförbättringar. En fortsatt stark omprövning och

god utveckling av produktiviteten är enligt utskottets mening

helt nödvändig för att kommunerna och landstingen skall klara de

närmaste årens ekonomiska utmaningar.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion

Fi36 (m) yrkande 1. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme

att riksdagen

dels med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 1 och

med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1

yrkande 9 samt motionerna

1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,

1994/95:Fi33 yrkande 6,

1994/95:Fi37 yrkandena 1, 2 och 5,

1994/95:Fi216 yrkande 25,

1994/95:Fi218 yrkande 10 och

1994/95:So485 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört och som

sin mening ger regeringen detta till känna,

dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till

handlingarna,

2. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme

(mom. 1)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 5"

bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den beskrivning av situationen i den

kommunala sektorn som den socialdemokratiska regeringen nu

presenterar avviker mycket starkt från den agitation som

utvecklades under oppositionsåren och i förra årets valrörelse.

Mot bakgrund av det underlag som presenteras i propositionen

anser utskottet att statsbidragen ligger på en rimlig nivå. Den

ekonomiska innebörden stämmer också väl överens med de besked

som den föregående regeringen lämnade i anslutning till

Nathalieplanen, dvs. att kommunernas utgifter skulle vara realt

oförändrade under resten av 90-talet.

Det som enligt utskottet gör situationen bekymmersam för

kommunerna de närmaste åren är inte minst det tvärstopp för den

kommunala förnyelsen som socialdemokraterna står för på såväl

riksplanet som ute i den kommunala världen. Denna kursomläggning

innebär risk för att den gynnsamma produktivitetsutveckling som

har kunnat registreras de senaste åren riskerar att brytas.

Effekten av detta är i sin tur att medborgarna får ut mindre

och/eller sämre verksamhet för sina skattepengar.

Bedömningen av kommunernas ekonomi och därmed statsbidragens

storlek under kommande år bygger på att den ekonomiska politiken

i övrigt förs så som föreslås i motion Fi32 (fp).

Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion

Fi32 (fp) yrkande 10 i denna del och avstyrks övriga

motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme

att riksdagen

dels med bifall till motion Fi32 yrkande 10 i denna del

och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1

yrkande 9 samt motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 6,

1994/95:Fi36 yrkande 1,

1994/95:Fi37 yrkandena 1, 2 och 5,

1994/95:Fi216 yrkande 25, Fi218 yrkande 10 och So485

yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger

regeringen detta till känna,

dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till

handlingarna,

3. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme

(mom. 1)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 5"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar det som sägs i motion Fi37 (v) om att

kommunsektorn skall tillföras ytterligare resurser och att den

dessutom skall ha del i en förväntad ekonomisk tillväxt.

Kommuner och landsting måste få möjlighet att ta sin del av

ansvaret för att inte öka arbetslösheten. Totalt sett bör därför

kommunsektorn förstärkas med 6 600 miljoner kronor genom en

riktad sänkning av arbetsgivaravgiften med ca 3 procentenheter.

Utskottet ser planerna på att banta den offentliga sektorn som

ett led i den pågående EMU-processen. Att tvinga fram

nedskärningar i kommuner och landsting på ett sätt som föreslås

i propositionen medför en direkt kvinnofientlig politik.

Dessutom minskar inte de samhällsekonomiska kostnaderna när

kommunerna och landstingen skär ner på sin personalstyrka.

Alternativet är att i stället bryta den negativa utvecklingen

i kommunernas och landstingens ekonomi. Alla tillgängliga medel

bör sättas in för att bevara välfärdens kärnverksamheter. Det är

enligt utskottets mening nödvändigt för att klara såväl den

sociala välfärden som den svenska ekonomin. Ett led i detta är

att kommunsektorn måste kompenseras för de direkta och indirekta

konsekvenserna av statliga beslut som påverkar deras ekonomi.

Utskottet avvisar också bestämt alla tankar på att kommuner och

landsting skall underordna sig ett utgiftstak. Varje kommun

och landsting måste få bestämma sina utgifter och inkomster. Det

kan enligt utskottet bli nödvändigt i vissa kommuner och

landsting med en skattehöjning för att klara behoven inom vård,

omsorg och skola.

Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrks motion

Fi37 (v) yrkandena 1, 2 och 5. Övriga motionsyrkanden

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme

att riksdagen

dels med bifall till motion Fi37 yrkandena 1,2 och 5 och

med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1

yrkande 9 samt motionerna

1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 6,

1994/95:Fi36 yrkande 1, 1994/95:Fi216 yrkande 25,

1994/95:218 yrkande 10 och 1994/95:So485 yrkande 5

godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen

detta till känna,

dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till

handlingarna,

4. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme

(mom. 1)

Mats Odell (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "yrkande 5"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av fundamental betydelse att

den samlade offentliga sektorn anpassas till vad det

samhällsekonomiska utrymmet medger. Samtidigt måste hänsyn tas

till nyckelområden inom den offentliga verksamheten. Utrymmet

för ytterligare besparingar inom vården och omsorgen måste anses

obefintliga. Det krävs tvärtom ökade resurser för att kvaliteten

skall kunna garanteras.

Utskottet delar den uppfattning som förs fram av

Kristdemokraterna att kommunsektorn bör förstärkas med

7--8 miljarder kronor i förhållande till den av regeringen

föreslagna nivån. Dessa resurser skall främst användas till vård

och omsorg för de äldre. Ett särskilt bidrag på totalt

4,8 miljarder kronor bör således avsättas till kommuner och

landsting för detta ändamål.

Insatserna bör finansieras bl.a. genom att höjningen av

egenavgiften begränsas till 2 procentenheter fram till år 1998

och genom att den breddade fastighetsskatten för kommersiella

lokaler och industrilokaler skall användas för en skatteväxling

till kommunsektorn.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi216 (kds)

yrkande 25 och avstyrker övriga motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme

att riksdagen

dels med bifall till motion 1994/95:Fi216 yrkande 25 och

med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1

yrkande 9 samt motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,

1994/95:Fi33 yrkande 6,

1994/95:Fi36 yrkande 1,

1994/95:Fi37 yrkandena 1, 2 och 5,

1994/95:Fi218 yrkande 10 och

1994/95:So485 yrkande 5

godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen

detta till känna,

dels beslutar lägga regeringens skrivelse 1994/95:220 till

handlingarna,

5. Åtgärder mot kommunala skattehöjningar (mom. 2)

Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik

Reinfeldt (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Åtgärder mot kommunala skattehöjningar börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att konkreta åtgärder vidtas för

att motverka och förhindra kommunalskattehöjningar. Avsaknaden

av sådana förslag i propositionen ter sig anmärkningsvärd mot

bakgrund av regeringens uttalande att kommande skattehöjningar

skulle innebära ett hot mot möjligheterna att komma till rätta

med Sveriges ekonomiska situation och skärpa kraven på

utgiftsminskningen i statsbudgeten. I likhet med vad som

föreslås i motion Fi36 (m) förordar utskottet att en

spärr mot sådana höjningar införs i samband med utbetalningen av

kommunalskattemedel för år 1996. Reglerna bör ges en sådan

utformning att kommuner och landsting som beslutar om en höjd

utdebitering genom en ändrad neutraliseringsavgift i praktiken

endast får behålla en mindre del av de skatteintäkter som

höjningen leder till. Utskottet tillstyrker motion Fi36 (m)

yrkande 7. Motion Sk328 yrkande 8 är med detta

ställningstagande tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande åtgärder mot kommunala skattehöjningar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 7

och med anledning av motion 1994/95:Sk328 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Åtgärder mot kommunala skattehöjningar (mom. 2,

motiveringen)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Åtgärder mot kommunala skattehöjningar börjar med "Utskottet

delar" och slutar med "en sistahandsåtgärd" bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen uttalar

att utrymmet för kommunala skattehöjningar är ytterst begränsat.

Utskottet delar denna uppfattning. Kommunsektorn har under

senare år utsatts för ett mycket starkt omvandlingstryck, vilket

i sin tur gjort det nödvändigt att inleda ett omfattande

förändringsarbete.

Det som gör situationen bekymmersam för kommunerna och

landstingen är att Socialdemokraterna på såväl riksplanet som

den kommunala nivån satt ett tvärstopp för den kommunala

förnyelsen. Denna kursomläggning är förödande för

produktiviteten och därmed för möjligheterna att inom givna

ekonomiska ramar garantera en god kvalitet inom vården, omsorgen

och utbildningen. Utvecklingen efter valet 1994 visar att för

många socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting har

skattehöjning varit en förstahandsåtgärd. Trots regeringens

förmaningar finns med den förda politiken alltså stora risker

för kommunalskattehöjningar. Det är därför enligt utskottet

mycket angeläget att förändringsarbetet får fortsätta, och att

skattehöjningen inte används som ersättning för effektivisering,

förnyelse och god hushållning.

7. Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och

landsting år 1995 (mom. 3)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och

landsting år 1995 börjar med "Utskottet vill" och slutar med

"framlagda lagförslaget" bort ha följande lydelse:

För år 1995 kan skatteinkomsterna beräknas minska med ca

1 miljard kronor. Utskottet avvisar bestämt den kraftiga

försvagning av kommunsektorn som förslaget om utebliven

kompensation för egenavgifterna innebär. Enligt beräkningar kan

denna försvagning år 1998 motsvara knappt 10 miljarder kronor i

minskat ekonomiskt utrymme för kommuner och landsting.

Enligt utskottets mening måste kommunsektorn kompenseras för

såväl verksamhetsförändringar som skatteunderlagsförändringar i

samband med att statsmakterna tar beslut som påverkar kommuner

och landsting. Den s.k. finansieringsprincipen måste -- i

enlighet med vad som anförs i motion Fi306 (m) -- tillämpas

fullt ut. Det kan ske antingen i samband med att det

skattefinansierade utrymmet fastställs eller i samband med den

ekonomiska regleringen mot kommunsektorn. Motion Fi306 (m)

tillstyrks således av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande ekonomiska regleringar mellan staten och

kommuner och landsting år 1995

att riksdagen

dels med bifall till motion 1994/95:Fi306 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels antar det i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1

yrkande 8 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1994:961) med särskilda bestämmelser om utbetalning av

skattemedel år 1995,

8. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem (mom. 6)

Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik

Reinfeldt (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Inledning på s. 19 börjar med "Innan utskottet" och på

s. 22 slutar med "lagt fram" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem börjar med "Finansutskottet vill" och slutar

med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet avvisar regeringens förslag till nytt bidrags- och

utjämningssystem byggt på s.k. inomkommunal utjämning av

skillnader i skattekraft och kostnadsbetingelser. Ett av de

främsta skälen för det förslag som lagts fram av den

parlamentariska beredningens majoritet och av regeringen är att

alla kommuner skall omfattas av ett nytt utjämningssystem för

att därigenom möjliggöra reglering av ekonomiska relationer

mellan stat och kommun.

Detta är enligt utskottets mening en felsyn. Ekonomiska

regleringar kan med fördel liksom i dag ske genom den s.k.

neutraliseringsavgiften i samband med utbetalning av

kommunalskattemedel. Ett statsbidragssystem till kommunsektorn

skall självfallet liksom det i dag gällande omfatta alla

kommuner och landsting. Bidragen utgår efter behov, vilket

innebär att kommuner och landsting som för sina uppgifter har en

tillräcklig egen skattekraft ej skall ha några bidrag. Att

finansiera tillskotten är självklart en statlig uppgift och kan

enligt grundlagen inte åvila kommunerna själva genom indragning

av de medel som av dessa uttaxeras för skötseln av respektive

kommuns egna uppgifter.

Utskottet presenterar längre fram riktlinjer för hur en

långsiktigt hållbar lösning skulle kunna utformas genom en

översyn av bl.a. vilka uppgifter som bör ha en nationell

finansiering och vilka uppgifter som kommunerna genom

kommunalskatten bör svara för.

På kort sikt bör enligt utskottet dagens skattekraftsutjämning

via statsbidrag för kommunerna behållas. Motsvarande system bör

införas för landstingen. Kostnadsutjämningen bör dock förändras

och byggas upp med standardfaktorer i enlighet med regeringens

förslag. Framräknade strukturkostnadsindex för enskilda kommuner

och landsting kan i enlighet med dagens system påverka

grundgarantierna i inkomstutjämningen som tillägg eller avdrag.

En enskild kommun eller ett landsting med skattekraft över

garantinivån får självfallet som utskottet redan framhållit

inget statsbidrag. I motion Fi36 (m) presenteras även ett

förslag till förändring av incitamentsstrukturen i

statsbidragssystemet. Förslaget innebär att en kommun helt får

behålla resp. bära relativa förändringar kortsiktigt i den egna

skattekraften. En fördel med en sådan ordning är att inga s.k.

pomperipossaeffekter uppstår trots en hög utjämningsgrad i

statsbidragssystemet. Förslaget gör det sålunda möjligt att

förena en hög utjämningsgrad med önskemålet om goda ekonomiska

incitament för alla kommuner att öka sin egen skattekraft och

därmed bidra till en ekonomisk tillväxt. Regeringen bör således

utarbeta ett nytt förslag till bidrags- och utjämningssystem.

Utskottet utgår från att denna lösning prövas i regeringens

fortsatta beredningsarbete kring hur det reviderade

statsbidragssystemet skall utformas i detalj.

En viktig utgångspunkt i relationerna mellan stat och kommun

måste vara att staten respekterar den kommunala

beskattningsrätten. Såsom framgår av det yttrande från Lagrådet

som utskottet låtit inhämta strider den i propositionen

föreslagna ordningen mot vad som i regeringsformen anges om

ändamålet med den kommunala beskattningen. Regeringen skall

återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i enlighet med

av utskottet ovan anförda riktlinjer i sådan tid att det kan

vara i kraft fr.o.m. den 1 januari 1996. Innan det föreläggs

riksdagen bör det nya lagförslaget prövas av Lagrådet.

Med det anförda tillstyrks motion Fi36 (m) yrkandena 3--6 och

avstyrks övriga motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt

bidrags- och utjämningssystem

att riksdagen

dels med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkandena 3--5

och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1

yrkande 10 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,

1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del, 1994/95:Fi39,

1994/95:Fi50, 1994/95:Fi307 yrkande 1 och 1994/95:Fi308

yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för ett

nytt bidrags- och utjämningssystem och som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7

punkt 1 yrkandena 1--3, 6 och 7 framlagda lagförslagen,

9. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem (mom. 6)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem börjar med "Finansutskottet vill" och slutar

med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som i propositionen sägs om att

huvudsyftet med ett nytt bidrags- och utjämningssystem bör vara

att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner

resp. landsting. En långtgående utjämning av skillnader i

beskattningsbara inkomster och strukturellt betingade

kostnadsskillnader bör således ske. Utskottet förordar

emellertid att inkomstutjämningen sätts till 90 % i stället för

95 % eftersom det är viktigt att den stora sektor som kommuner

och landsting utgör måste ha egna incitament att bidra till den

ekonomiska tillväxten. Utjämningssystemet måste också ges en

konstruktion som är långsiktigt hållbar och inte beroende av

nivån på de statliga bidragen. Utjämningssystemet bör vidare

omfatta samtliga kommuner och landsting samt ha en likartad

uppbyggnad för såväl kommuner som landsting. Utskottet

återkommer senare till frågan om införanderegler.

I samband med beredningen av propositionen har frågan om

grundlagsenligheten av den lagtekniska lösning som förordas i

propositionen aktualiserats. Mot bakgrund av de synpunkter som

Lagrådet och konstitutionsutskottet anfört om en alternativ

utformning bör man enligt utskottet välja en annan

lagstiftningsteknik för att uppnå det eftersträvade syftet med

ett nytt system. Regeringen bör således återkomma till riksdagen

med ett nytt lagförslag i sådan tid att det kan vara i kraft

fr.o.m. den 1 januari 1996. Innan det föreläggs riksdagen bör

det nya lagförslaget prövas av Lagrådet.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi32 (fp)

yrkande 10 i denna del. Övriga motionsyrkanden avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt

bidrags- och utjämningssystem

att riksdagen

dels med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 10 i

denna del och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7

punkt 1 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi36

yrkandena 3--5, 1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del,

1994/95:Fi39, 1994/95:Fi50, 1994/95:Fi307 yrkande 1 och

1994/95:Fi308 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört om

riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem och som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7

punkt 1 yrkandena 1--3, 6 och 7 framlagda lagförslagen,

10. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem (mom. 6)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem börjar med "Finansutskottet vill" och slutar

med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som i propositionen sägs om att

huvudsyftet med ett nytt bidrags- och utjämningssystem skall

vara att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla

kommuner och landsting. Utjämningssystemet måste vidare omfatta

samtliga kommuner och landsting och ha en konstruktion som är

långsiktigt hållbar. Utskottet återkommer senare till frågan om

övergångstiden till ett nytt system.

I samband med beredningen av propositionen har frågan om

grundlagsenligheten av den lagtekniska lösning som förordas i

propositionen aktualiserats. Mot bakgrund av de synpunkter som

konstitutionsutskottet anfört om en alternativ utformning bör

man enligt utskottet i första hand välja annan

lagstiftningsteknik för att uppnå de utjämningseffekter som det

nu föreliggande förslaget eftersträvar. Regeringen bör således

återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag i sådan tid att

det kan vara i kraft fr.o.m. den 1 januari 1996.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi37 (v)

yrkandena 6 och 7 i denna del. Därmed avstyrks också övriga

motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt

bidrags- och utjämningssystem

att riksdagen

dels med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkandena 6 och

7 i denna del samt med anledning av proposition 1994/95:150

bilaga 7 punkt 1 yrkande 10 och med avslag på motionerna

1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi36

yrkandena 3--5, 1994/95:Fi39, 1994/95:Fi50, 1994/95:Fi307

yrkande 1 och 1994/95:Fi308 yrkande 1 godkänner vad utskottet

anfört om riktlinjer för ett nytt bidrags- och utjämningssystem

och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7

punkt 1 yrkandena 1--3, 6 och 7 framlagda lagförslagen,

11. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem (mom. 6)

Mats Odell (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem börjar med "Finansutskottet vill" och slutar

med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen

att huvudsyftet med ett nytt bidrags- och utjämningssystem bör

vara att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan

kommuner respektive landsting. En långtgående utjämning av

skillnader i beskattningsbara inkomster och strukturellt

betingade kostnader bör således ske. Utskottet anser att det

föreslagna systemet för utjämning av skatteinkomster är rätt i

sina huvuddrag. Utjämningssystemet måste också ges en

konstruktion som är långsiktigt hållbar och inte beroende av

nivån på de statliga bidragen. Utjämningssystemet bör vidare

omfatta samtliga kommuner och landsting samt ha en likartad

uppbyggnad för såväl kommuner som landsting.

I samband med beredningen av propositionen har frågan om

grundlagsenligheten av den lagtekniska lösning som förordas i

propositionen aktualiserats. Mot bakgrund av de synpunkter som

Lagrådet och konstitutionsutskottet anfört om en alternativ

utformning bör man enligt utskottet välja en annan

lagstiftningsteknik för att uppnå det eftersträvade syftet med

ett nytt system. Regeringen bör således återkomma till riksdagen

med ett nytt lagförslag i sådan tid att det kan vara i kraft

fr.o.m. den 1 januari 1996. Innan det läggs fram för riksdagen

bör det nya lagförslaget prövas av Lagrådet.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion

1994/95:Fi50 (kds). Därmed avstyrks också övriga

motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande riktlinjer för och lagreglering av ett nytt

bidrags- och utjämningssystem

att riksdagen

dels med anledning av motion 1994/95:Fi50 och proposition

1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 10 och med avslag på

motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del, 1994/95:Fi36

yrkandena 3--5, 1994/95:Fi37 yrkandena 6 och 7 i denna del,

1994/95:Fi39, 1994/95:Fi307 yrkande 1 och

1994/95:Fi308 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört om

riktlinjer för ett nytt bidragssystem och som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7

punkt 1 yrkandena 1--3, 6 och 7 framlagda lagförslagen,

12. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader

mellan kommuner respektive landsting (mom. 7)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan

kommuner respektive landsting börjar med "Utskottet noterar"

och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är de modeller som ligger till grund

för den Henstrandska utredningen noga genomarbetade och väl

underbyggda. De justeringar som gjorts i propositionen är

resultatet av en politisk kohandel och inte av faktiska

strukturkostnadsskillnader. Utskottet anser därför att

utredningens förslag bör utgöra underlag för

kostnadsutjämningen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi32 (fp)

yrkande 10 i denna del och avstyrker övriga motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande utjämning av strukturellt betingade

kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 10

i denna del och avslag på

motionerna 1994/95:Fi35 yrkandena 12 och 13, 1994/95:Fi37

yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi308 yrkande 3, 1994/95:Fi312,

1994/95:Fi314, 1994/95:A445 yrkande 6, 1994/95:A470 yrkande 10

och 1994/95:So432 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader

mellan kommuner respektive landsting (mom. 7)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan

kommuner respektive landsting börjar med "Utskottet noterar"

och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet är positivt till ett system som syftar till att nå

jämförbar standard i kommuner och landsting vid samma

skattesats. Det i propositionen föreslagna utjämningssystemet

tillgodoser inte detta syfte fullt ut.

Enligt utskottet bör faktorerna för äldreomsorg, arbetslöshet

och bristande befolkningsunderlag justeras. De små landstingens

situation behöver också förstärkas. Dessa faktorer behöver

viktas kraftigare för att undvika orimliga fördelningsmässiga

konsekvenser mellan kommuner och landsting. Även faktorn för

barnomsorg behöver övervägas ytterligare. När det gäller

utvärdering och uppföljning av det nya systemet anser utskottet

att i direktiven bör ingå att utarbeta ett fördelningspolitiskt

mer rättvist kommunalt skattesystem mellan individer och mellan

kommuner och landsting. Utredningen bör också se över om system

med inomregional fördelning kan utvecklas och bli en modell för

fler regioner i landet än Stockholm med omnejd.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion

1994/95:Fi37 (v) yrkande 7 i denna del. Därmed avstyrks också

övriga motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande utjämning av strukurellt betingade

kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkande 7 i

denna del och med avslag på

motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,

1994/95:Fi35 yrkandena 12 och 13,

1994/95:Fi308 yrkande 3,

1994/95:Fi312, 1994/95:Fi314,

1994/95:A445 yrkande 6,

1994/95:A470 yrkande 10 och

1994/95:So432 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

14. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader

mellan kommuner respektive landsting (mom. 7)

Mats Odell (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan

kommuner respektive landsting börjar med "Utskottet noterar"

och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att huvuddragen i regeringens förslag till

utjämning har en riktig ansats. Vissa justeringar krävs dock.

Bl.a. bör äldrefaktorn ges en betydligt tyngre vikt. För

kommunernas del krävs enligt utskottet att vissa justeringar

görs vad gäller barnomsorg i enlighet med vad som anförs i

motion Fi35 (kds). En uppräkning av kompensationen för hälso-

och sjukvård i kostnadsutjämningen för landstingen är också

nödvändig.

Utskottet tillstyrker motion Fi35 (kds) yrkandena 12

och 13. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande utjämning av strukturellt betingade

kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35

yrkandena 12 och 13 och med avslag på motionerna

1994/95:Fi32 yrkande 10 i denna del,

1994/95:Fi37 yrkande 7 i denna del,

1994/95:Fi308 yrkande 3,

1994/95:Fi312, 1994/95:Fi314,

1994/95:A445 yrkande 6,

1994/95:A470 yrkande 10 och 1994/95:So432 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Utjämning av strukturellt betingade kostnadsskillnader

mellan kommuner respektive landsting (mom. 7, motiveringen)

Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik

Reinfeldt (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som

under rubriken Strukturellt betingade kostnadsskillnader

mellan kommuner respektive landsting börjar med "Utskottet

noterar" och slutar med "i motionerna" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare avvisat regeringens förslag till nytt

bidrags- och utjämningssystem och på kort sikt förordat ett

system som bygger på att dagens skattekraftsutjämning bibehålls

men där kostnadsutjämningen förändras i enlighet med vad som

redovisas i propositionen. De strukturkostnadsindex som räknas

fram för enskilda kommuner och landsting bör i enlighet med

rådande system påverka grundgarantierna i inkomstutjämningen som

tillägg eller avdrag.

16. Skatteutjämning i Stockholms län (mom. 8)

Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik

Reinfeldt (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Skatteutjämning i Stockholms län börjar med "Utskottet

anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör bidrag till kommuner med för

sina uppgifter otillräcklig skattekraft vara en statlig uppgift.

Utskottet anser därför att landstingen i princip inte bör ha

rätt att ta ut skatt för att fördela om pengar mellan kommuner.

En sådan omfördelning ter sig dessutom direkt stötande om den

läggs ovanpå ett statligt system som redan utjämnar inkomster.

Utskottet förordar därför i likhet med motionärerna bakom motion

Fi301 (m) att lagen om skatteutjämning i Stockholms län skall

upphävas. Utskottet tillstyrker således motion Fi301 (m) och

avstyrker motion A467 (fp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande skatteutjämning i Stockholms län

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi301 och med

avslag på motion 1994/95:A467 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Skatteutjämning i Stockholms län (mom. 8)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Skatteutjämning i Stockholms län börjar med "Utskottet

anser" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen

att ett nationellt system som innebär långtgående utjämning av

inkomster och strukturellt betingade kostnadsskillnader i

princip inte skulle behöva kompletteras med regionala system med

delvis samma syfte. I likhet med vad som sägs i motion

A467 (fp) finns det dock goda skäl för att Stockholms läns

landstings nuvarande rätt att anslå medel för inomregional

utjämning under en övergångstid bör finnas kvar. Detta med

hänsyn till de mycket stora inomregionala skillnaderna i länet

och att beslut kring den inomregionala utjämningen bör tas i

regionen. Motion A467 (fp) yrkande 1 tillstyrks och motion

Fi301 (m) avstyrks därför av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande skatteutjämning i Stockholms län

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A467 yrkande 1

och med avslag på motion 1994/95:Fi301 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting

(mom. 9)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Generellt statsbidrag till kommuner och landsting börjar med

"Finansutskottet har" och slutar med ""yrkande 11" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion

Fi34 (mp) att regeringens förslag att avskaffa det särskilda

statsbidraget till ungdomsvård och missbrukarvård skall avslås.

Förekomsten och användningen av droger har ökat. Det hänger inte

minst samman med direkta och indirekta effekter av medlemskapet

i EU. Ett riktat statsbidrag behövs därför. Utskottet

tillstyrker regeringens övriga förslag i denna del.

Utskottet tillstyrker således motion Fi34 (mp) yrkande 19

och avstyrker motion Fi35 (kds) yrkande 11.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande generellt statsbidrag till kommuner och

landsting

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 19

och proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 4 samt med avslag

på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 8 och 9 och

motion 1994/95:Fi35 yrkande 11 godkänner att ersättningen från

sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor slopas

per den 1 januari 1996,

19. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting

(mom. 9)

Mats Odell (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Generellt statsbidrag till kommuner och landsting börjar med

"Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 11" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att regeringens förslag att engångsvis för

andra halvåret 1995 dra in 215 miljoner kronor till kommunal

ungdoms- och missbrukarvård skall avslås. Utskottet anser att

missbrukar- och ungdomsvården är ytterst angelägen. Att med kort

varsel och under ett halvår inte alls betala ut något

statsbidrag ger helt felaktiga signaler och försvårar

kommunernas långsiktiga planering. I övrigt tillstyrker

utskottet regeringens förslag. Utskottet tillstyrker med

hänvisning till det anförda motion Fi35 (kds) yrkande 11 och

avstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 19.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande

lydelse:

9. beträffande generellt statsbidrag till kommuner och

landsting

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 11

och proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 4 och 8 samt

med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 9

och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 19 till Bidrag

till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96

under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

215 000 000 kr,

20. Generellt statsbidrag till kommuner och landsting

(mom. 9, motiveringen)

Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik

Reinfeldt (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som

under rubriken Generellt statsbidrag till kommuner och

landsting börjar med "Finansutskottet har" och slutar med

"årsskiftet 1995/96" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avstyrkt regeringens förslag

till nytt bidrags- och utjämningssystem och på kort sikt

förordat ett system som bygger på att dagens

skattekraftsutjämning bibehålls men där kostnadsutjämningen

förändras i enlighet med vad som redovisas i propositionen.

Vidare bör de strukturkostnadsindex som räknas fram för enskilda

kommuner och landsting i enlighet med rådande system påverka

grundgarantierna i inkomstutjämningen som tillägg eller avdrag.

Enligt utskottet bör regleringarna mellan stat och kommun ske

i enlighet med finansieringsprincipen och andra förändringar som

föranleds av riksdagsbeslut ske genom den s.k.

neutraliseringsavgiften i samband med utbetalning av

kommunalskattemedel. Det utrymme som finns för statsbidrag skall

helt gå till garantinivåerna för utjämning av skattekrafts- och

strukturkostnadsskillnaderna. Något generellt statsbidrag till

kommunsektorn skall således enligt utskottet inte utgå.

21. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet

(mom. 10)

Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik

Reinfeldt (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet börjar

med "Utskottet har" och slutar med "och 13" bort ha följande

lydelse:

Utskottet har tidigare i samband med sin behandling av

riktlinjerna för och lagregleringen av bidrags- och

utjämningssystemet avvisat regeringens förslag och därvid

angivit vissa principer när det gäller syfte, inriktning,

omfattning och ikraftträdande för ett alternativt system.

Enligt utskottets mening bör övergångsreglerna gälla alla

kommuner och landsting. Förändringarna bör anpassas till belopp

i kronor per invånare i enlighet med regeringens förslag. Några

särlösningar för vissa kommuner blir dock inte aktuella med det

alternativ utskottet förordar. Däremot bör relativa förändringar

i den egna skattekraften (fr.o.m. basåret 1995) ligga utanför

övergångsreglerna för att ge fullt incitament för kommunerna att

bidra till ökad ekonomisk tillväxt.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi36 yrkande 6.

Övriga motionsyrkanden avstyrks därmed av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 6

och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1

yrkande 11 i denna del och med avslag på motionerna

1994/95:Fi32 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:Fi37

yrkandena 8--10 och 13 godkänner vad utskottet anfört samt

som sin mening ger regeringen detta till känna,

22. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet

(mom. 10)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Införandet av ett nytt bidrags- och utjämningssystem börjar

med "Utskottet har" och slutar med "och 13" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening är den i propositionen föreslagna

övergångstiden på åtta år oacceptabel. Kommunerna måste ges

klara spelregler -- systemet skall införas fullt ut.

Införandereglerna bör i stället sättas så att bidragsminskningen

maximeras till 500 kr per invånare. Det skulle innebära att de

flesta kommuner kommer att vara infasade efter fyra år.

Utskottet anser vidare att införandetiden för landstingen bör

begränsas till fyra år såsom föreslås i motion Fi32 (fp). Någon

parlamentarisk beredningsgrupp bör inte heller tillsättas eller

någon "kommunakut" inrättas, eftrsom en fortsatt politisk

kohandel inte bör byggas in i systemet. Utskottet tillstyrker

motion Fi32 (fp) yrkandena 11 och 12 och avstyrker övriga

motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkandena 11

och 12 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 7

punkt 1 yrkande 11 i denna del samt med avslag på motionerna

1994/95:Fi36 yrkande 6 och 1994/95:Fi37 yrkandena 8--10 och 13

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet

(mom. 10)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet börjar

med "Utskottet har" och slutar med "och 13" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening får inte ett nytt bidrags- och

utjämningssystem driva på urbaniseringen. Statens ekonomiska

ansvar måste öka för att garantera alla en likvärdig behandling

och tillgänglighet. Framför allt gäller detta skolan men även

barnomsorg, socialbidrag och flyktingmottagning. Således bör

övergångstiden förlängas från åtta till tio år så att

landstingen och kommunerna skall få möjlighet att klara

konsekvenserna av omfördelningen. Kommuntaket på 2 000 kr bör

fördelas på tio år med 120 kr per invånare och år och

landstingstaket på 1 200 kr fördelas på tio år med 120 kr per

invånare och år. Kostnaderna för den utökade övergångstiden bör

enligt utskottet finansieras via den s.k. kommunakuten.

Utskottet anser att den s.k. krisfonden/kommunakuten måste

utökas med 1 600 miljoner till sammanlagt 2 000 miljoner

kronor för att klara kommuner och landsting som drabbas särskilt

hårt av det nya utjämningssystemet och den uteblivna

kompensationen av den s.k. EU-avgiften. Kommuner och landsting

med hög skattesats och hög arbetslöshet skall ges möjlighet att

ansöka om medel från krisfonden/kommunakuten för att undvika att

tvingas till att säga upp personal inom vård, omsorg och skola.

Den av utskottet förordade utökningen av krisfonden/kommunakuten

är som utskottet ser det en förutsättning för att det särskilda

stödet till Göteborgs och Haninge kommuner skall få en bred

acceptans i kommunvärlden.

Utskottet får med hänvisning till det anförda tillstyrka

motion 1994/95:Fi37 (v) yrkandena 8--10 och 13. Samtidigt

avstyrker utskottet övriga motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkandena

8--10 och 13 och med anledning av proposition 1994/95:150

bilaga 7 punkt 1 yrkande 11 i denna del och med avslag på

motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:Fi36

yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

24. Göteborgs kommun (mom. 12)

Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik

Reinfeldt (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Göteborgs kommun börjar med "Utskottet anser" och slutar med

"Fi311 (fp)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i propositionen föreslagna extra

stödet till Göteborg om 505 miljoner kronor bör avvisas. Det är

enligt utskottet anmärkningsvärt om ett selektivt stöd till en

kommun skall ges på så lösa grunder. Det är helt uppenbart att

det främsta motivet är ett löfte som socialdemokratiska

företrädare ställde ut under valrörelsen år 1994.

Ett fullföljande av regeringens förslag innebär enligt

utskottets mening ett ytterst farligt prejudikat om att en

kommun som genom egna åtgärder i historisk tid försvagat sin

ekonomi kan komma i åtnjutande av särskilda statliga medel.

Förfaringssättet sänder även ut felaktiga signaler till andra

kommuner. Den givna utgångspunkten måste vara att varje kommun

inom ramen för sin egen beskattningsrätt kombinerad med det

generella statliga bidragssystemet själv skall klara ut sina

ekonomiska svårigheter. Utskottet tillstyrker med hänvisning

till det anförda motion Fi36 (m) yrkande 8 och avstyrker

motion Fi311 (fp).

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande Göteborgs kommun

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 8

och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1

yrkande 11 i denna del och motion 1994/95:Fi311 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till

kommuner och landsting (mom. 13)

Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik

Reinfeldt (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till

kommuner och landsting börjar med "Utskottet vill" och slutar

med "till känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att förslaget till lagteknisk reglering

av systemet med konkurrenskorrigering i likhet med det av

utskottet tidigare behandlade lagförslaget om inkomst- och

kostnadsutjämning bygger på inomkommunal finansiering. I och med

att denna inomkommunala finansiering förklarats grundlagsstridig

måste regeringen återkomma med ett nytt förslag även på denna

punkt. Utskottet vill framhålla att den lösning som finns i

motion 1994/95:Fi36 (m) med en återbetalning av mervärdesskatt

till kommuner och landsting via den s.k. neutraliseringsavgiften

i samband med utbetalning av kommunalskattemedel är principiellt

tilltalande och bör närmare övervägas.

Förslaget bör även omarbetas i sakligt hänseende. I likhet med

vad som anförs i motion Fi47 (m) måste utgångspunkten vara att

staten skall stå neutral mellan offentlig och enskild verksamhet

och därmed utforma system som påverkar båda lika. Förslaget i

propositionen innebär enligt utskottets mening att den nuvarande

snedvridningen delvis lever kvar. Regeringen bör därför t.ex.

överväga att inte momsbefria kommunala investeringar på så sätt

som det föreliggande förslaget verkar ge utrymme till.

Regeringen bör sålunda återkomma med ett nytt förslag som också

innebär att konkurrenssnedvridningen mellan privat och offentlig

verksamhet elimineras.

Utskottet tillstyrker således motion Fi47 (m).

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande ändrat system för återbetalning av

mervärdesskatt till kommuner och landsting

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi47 avslår det i

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 5 framlagda

förslaget till lag om mervärdesskattekonton för kommuner och

landsting och godkänner vad utskottet anfört och som sin mening

ger regeringen detta till känna,

26. Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till

kommuner och landsting (mom. 13)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till

kommuner och landsting börjar med "Utskottet vill" och slutar

med "till känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att förslaget till lagteknisk reglering

av systemet med konkurrenskorrigering i likhet med det av

utskottet tidigare behandlade lagförslaget om inkomst- och

kostnadsutjämning bygger på inomkommunal finansiering. Även om

lagförslagen har helt olikartade syften bör de enligt utskottets

mening övervägas i ett sammanhang. Regeringen bör därför

återkomma till riksdagen med ett nytt förslag i sådan tid att

ett nytt system kan träda i kraft den 1 januari 1996.

Förslaget bör även omarbetas i sakligt hänseende. I likhet med

vad som anförs i motion Fi47 (m) måste utgångspunkten vara att

staten skall stå neutral mellan offentlig och enskild verksamhet

och därmed utforma system som påverkar båda lika. Förslaget i

propositionen innebär enligt utskottets mening att den nuvarande

snedvridningen lever kvar. Regeringen bör återkomma med förslag

som innebär att konkurrenssnedvridningen mellan privat och

offentlig verksamhet elimineras. Utskottet tillstyrker med det

anförda motion Fi47 (m).

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande ändrat system för återbetalning av

mervärdesskatt till kommuner och landsting

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi47 avslår det i

proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 5 framlagda

förslaget till lag om medvärdesskattekonton för kommuner och

landsting och godkänner vad utskottet anfört och som sin mening

ger regeringen detta till känna,

27. Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner

(mom. 14)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Vissa anslagsfrågor börjar med "Utskottet tillstyrker" och

slutar med "Fi313 (v)" bort ha följande lydelse:

Med anledning av vad som anförs i motion Fi313 (v) bör det

statliga utjämningsbidraget till kommunerna tillföras 200

miljoner kronor, varav 120 miljoner kronor till

hemspråksundervisning och 80 miljoner kronor till

Sfi-undervisning. Motion Fi313 (v) tillstyrks därför av

utskottet. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande anslag till Statligt utjämningsbidrag till

kommuner

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi313 och med

anledning av motion 1994/95:Fi218 yrkande 9 och proposition

1994/95:150 bilaga 7 punkt 1 yrkande 17 och med avslag på

motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 11 och 1994/95:Fi310

till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret

1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

19 236 000 000 kr,

28. Översyn av kommunallagens ekonomikapitel (mom. 19)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Översyn av kommunallagens ekonomikapitel börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "4 avslås" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det mycket angeläget att det i kommunallagen

ges en klarare definition av vad som menas med en god ekonomisk

hushållning. I praktiken har bestämmelsen tolkats som om ett

landsting eller en kommun skall ha sin budget i balans under en

treårsperiod. Utskottet välkomnar således att en översyn nu

kommer till stånd och tillstyrker motion Fi37 (v) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande översyn av kommunallagens ekonomikapitel

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Tvångsförvaltning (mom. 20)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Tvångsförvaltning börjar med "Finansutskottet anser" och

slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet noterar att regeringen i

kompletteringspropositionen antyder att någon typ av

tvångsförvaltning av kommuner som inte kan fullgöra sina

betalningsförpliktelser kan komma att införas. Utskottet är

mycket tveksamt till en sådan reglering. En sådan ordning skulle

kunna innebära frestelser för kommunalpolitiker att kortsiktigt

vidta populära åtgärder eller att uppskjuta nödvändiga men

impopulära beslut och därmed skjuta över ansvaret på staten.

Utskottet vill också peka på att konstitutionsutskottet i sitt

yttrande (KU6y) förutsatt att grundlagsenligheten i ett sådant

förslag utreds ordentligt innan det läggs fram.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion

Fi32 (fp) yrkande 14. Motion Fi37 (v) yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande tvångsförvaltning

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 14

och med avslag på motion 1994/95:Fi37 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Tvångsförvaltning (mom. 20)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Tvångsförvaltning börjar med "Finansutskottet anser" och

slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet konstaterar att regeringen i

kompletteringspropositionen hotar med att kommuner och landsting

som har ekonomiska problem kan komma att sättas under statlig

tvångsförvaltning. Detta är oacceptabelt och måste kraftfullt

avvisas. Parallellerna med vad som hände i Margaret Thatchers

England under 1980-talet är tydliga. Utskottet delar inte den

syn på den kommunala självstyrelsen som propositionens tankar om

statliga ingrepp är uttryck för. Utskottet anser också med

anledning av vad konstitutionsutskottet anfört i sitt yttrande

(KU6y) att det är tveksamt om en sådan ordning är förenlig med

den grundlagsfästa kommunala självstyrelsen.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks motion

Fi37 (v) yrkande 3. Samtidigt avstyrker utskottet motion

Fi32 (fp) yrkande 14.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande tvångsförvaltning

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkande 3

och med avslag på motion 1994/95:Fi32 yrkande 14 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning

(mom. 22)

Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik

Reinfeldt (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning börjar med

"Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottet utgör en offentlig sektor som är så stor som

den i Sverige inte bara ett samhällsekonomiskt problem utan

också ett problem från mänskliga och sociala utgångspunkter. När

ekonomin sätter strikta gränser märks det offentligas faktiska

begränsningar särskilt tydligt.

Ett gott samhälle är ett samhälle där det offentliga,

marknaden och det civila samhället i bredaste bemärkelse

tillsammans skänker den enskilde möjlighet till både personlig

utveckling och trygghet. En viktig uppgift för såväl staten som

kommunerna är då att medverka till att andra kan ta sitt ansvar

bättre i stället för att själv sträva efter att ta över ansvar.

En mindre offentlig sektor innebär därmed inte mindre av t.ex.

vård och omsorg, men väl att den kan utföras på fler sätt än i

dag. Ett samhälle byggt på sådana principer kan reservera de

statliga och kommunala åtagandena till områden där det

offentliga har ett entydigt ansvar.

Det gäller bl.a. att föra över uppgifter från den offentliga

till den privata sektorn -- med motsvarande utrymme för

medborgarna att själva finansiera dessa. Men det är också

angeläget att pröva vilka av de återstående offentliga

uppgifterna som även fortsättningsvis bör ha ett kommunalt

ansvar. För vissa av dessa i dag kommunala uppgifter kan det

vara rimligt att finansieringen sker på nationell nivå.

Utskottet ställer sig mot denna bakgrund bakom kravet i motion

Fi36 (m) om att en översyn av omfattningen av de offentliga

åtagandena och om en nationell finansiering av vissa kommunala

uppgifter omedelbart måste inledas. En sådan översyn torde vara

nödvändig för att uppnå ett långsiktigt stabilt system som

hanterar de ekonomiska och beslutande relationerna mellan staten

och kommunsektorn. En koncentration av det kommunala ansvaret

till kärnuppgifterna bör därvid eftersträvas.

I motion Fi40 (m) och motion Fi42 (m) tas bl.a. frågor om

kommunal affärsverksamhet upp och motionärerna kräver att denna

skall upphöra. Utskottet vill här hänvisa till kommunallagens

bestämmelser som i princip ej tillåter sådan affärsverksamhet.

Det är emellertid angeläget att mot bakgrund av vad som anförs i

motionerna följa utvecklingen och vidta åtgärder mot en icke

önskvärd och mot kommunallagen stridande affärsverksamhet som

pågår i många kommuner. Utskottet tillstyrker mot bakgrund av

det anförda motionerna Fi36 (m) yrkande 2, Fi40 (m) yrkandena

8--11, Fi42 (m) och N298 (m) yrkande 2. Övriga motionsyrkanden

avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande omprövning och förnyelse av offentlig

förvaltning

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi36 yrkande 2

och med anledning av motionerna 1994/95:Fi40 yrkandena 8--11,

1994/95:Fi42, 1994/95:Fi307 yrkande 2, 1994/95:Fi308 yrkande 2

och 1994/95:N298 yrkande 2 samt med avslag på motionerna

1994/95:Fi32 yrkande 13, 1994/95:Fi37 yrkande 15 och

1994/95:N273 yrkande 5 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning

(mom. 22)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning börjar med

"Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande

lydelse:

Utskottet har noterat att regeringen i propositionen anmäler

att den avser att ta initiativ till en genomgång av det statliga

regelverket som berör kommunal verksamhet. Syftet sägs vara att

mönstra ut sådana regler som är svåra att motivera med hänsyn

till det ansträngda ekonomiska läget i kommuner och landsting.

Enligt utskottets mening är det väsentligt att den utlovade

översynen kommer att innebära att hinder som införts när det

gäller enskilda alternativ och konkurrens inom den kommunala

sektorn tas bort. En avgörande förutsättning för att kommunerna

och landstingen framöver skall kunna klara kraven att med mindre

pengar erbjuda en verksamhet med god kvalitet är -- som

framhålls i motion Fi32 (fp) -- att de tillåts använda alla de

instrument som står till buds. Olika typer av enskilda

alternativ, effektiv upphandling och konkurrens är några viktiga

sådana instrument.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört tillstyrks motionerna

Fi32 (fp) yrkande 13 och N273 (fp) yrkande 5 i denna del.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande omprövning och förnyelse av offentlig

förvaltning

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 13,

med anledning av motion 1994/95:N273 yrkande 5 i denna del och

med avslag på motionerna 1994/95:Fi36 yrkande 2, 1994/95:Fi37

yrkande 15, 1994/95:Fi40 yrkandena 8--11, 1994/95:Fi42,

1994/95:Fi307 yrkande 2, 1994/95:Fi308 yrkande 2 samt

1994/95:N298 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

33. Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning

(mom. 22)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning börjar med

"Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion

Fi37 (v) att förnyelsen av den offentliga sektorn på ett helt

annat sätt än för närvarande måste göras utifrån medborgarnas

perspektiv. I dag tvingas de olika huvudmännen inom stat, kommun

och landsting att skära ner i sina budgetar. I stället borde den

statliga politiken inriktas mot att skapa förutsättningar för

ett utvecklat samarbete över sektorsgränserna. Det är således

enligt utskottets mening nödvändigt att komma bort från den

starkt sektoriserade offentliga sektorn. Detta är i själva

verket en av de viktigare politiska frågorna inför framtiden.

Utskottet anser därför att regeringen bör ta initiativ till en

utredning med uppgift att utveckla sektorsövergripande

arbetssätt inom den offentliga sektorn och se över sådana regler

som motverkar en önskvärd avsektorisering. Utgångspunkten bör

vara att alla aktörer inom den gemensamma sektorn så långt

möjligt skall ta ett gemensamt finansiellt ansvar och ett

gemensamt serviceansvar för medborgarna.

Utskottet tillstyrker motion Fi37 (v) yrkande 15. Samtidigt

avstyrker utskottet övriga motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande

lydelse:

22. beträffande omprövning och förnyelse av offentlig

förvaltning

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi37 yrkande 15

och avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 13,

1994/95:Fi36 yrkande 2, 1994/95:Fi40 yrkandena 8--11,

1994/95:Fi42, 1994/95:Fi307 yrkande 2, 1994/95:Fi308

yrkande 2, 1994/95:N273 yrkande 5 i denna del samt

1994/95:N298 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

34. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Kommunal fastighetsbeskattning börjar med "Utskottet vill"

och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det i likhet med vad som sägs i

motion Sk341 (v) flera skäl som talar för att man på sikt bör

överväga att överföra en större del av skatteuttaget till

fastighetsskatten. Fastigheter kan inte flyttas och

fastighetsskatten är därför en av de mera stabila skattebaserna.

En omfördelning av skatteuttaget från arbetskraft skulle också

var positivt för den offentliga tjänsteproduktionen.

Det finns goda grunder till att fastighetsskatten bör vara en

del av den kommunala skattebasen som den är i många andra

länder. Ett vägande skäl är att det är kommunerna som svarar för

den infrastruktur i form av t.ex. vägar och va-nät som behövs

för att en fastighet skall kunna nyttjas. Enligt utskottets

mening bör ett utredningsarbete sättas i gång med att på sikt

överföra fastighetsskatten till det kommunala

beskattningsområdet.

Utskottet tillstyrker motionerna Sk341 (v) yrkandena 24 och

25 och Fi37 (v) yrkande 14. Samtliga övriga motionsyrkanden

avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande kommunal fastighetsbeskattning

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sk341

yrkandena 24 och 25 och motion 1994/95:Fi37 yrkande 14 samt

med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 5, 1994/95:Fi303,

1994/95:Fi304, 1994/95:Fi305, 1994/95:Fi309 och 1994/95:Sk349

yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

35. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Kommunal fastighetsbeskattning börjar med "Utskottet vill"

och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att den kommunala

självstyrelsen förstärks genom bl.a. utökad beskattningsrätt på

det sätt som anges i motionerna Fi303 (mp) och Fi305 (mp).

Fastighetsbeskattning bör således till vissa delar överföras

till kommunsektorn.

Utskottet anser det också väsentligt att en rad olika

styrinstrument som kompletterar och stödjer varandra kommer till

användning i miljöarbetet. Ett utredningsarbete bör sättas i

gång med sikte på att utarbeta en miljödifferentierad kommunal

fastighetsskatt riktad mot företag och juridiska personer. Den

bör ses som ett alternativ till den tidigare kommunala

företagsbeskattningen. Skatten bör vara differentierad efter

miljökriterier mätt i avfallshantering, utsläpp,

energiförbrukning etc. På detta sätt skapar skatten incitament

till miljöförbättringar.

Utskottet tillstyrker motionerna Fi303 (mp), Fi305 (mp) och

Fi309 (s). Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande kommunal fastighetsbeskattning

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi303,

1994/95:Fi305 och 1994/95:Fi309 och med avslag på motionerna

1994/95:Fi35 yrkande 5, 1994/95:Fi37 yrkande 14,

1994/95:Fi304, 1994/95:Sk341 yrkandena 24 och 25 samt

1994/95:Sk349 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

36. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23)

Mats Odell (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken

Kommunal fastighetsbeskattning börjar med "Utskottet vill"

och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig bakom förslaget i motion Sk349 (kds)

att delar av fastighetsskatten på sikt successivt bör växlas mot

en kommunal fastighetsavgift för att täcka kostnader för

brandförsvar, gator och annan kommunal service som är direkt

kopplad till fastigheten. Enligt utskottet bör riksdagen hos

regeringen begära att ett utredningsarbete med denna inriktning

omedelbart sätts i gång.

Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrks motionerna

Fi35 (kds) yrkande 5 och Sk349 (kds) yrkande 14. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande kommunal fastighetsbeskattning

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35

yrkande 5 och 1994/95:Sk349 yrkande 14 samt med avslag på

motionerna 1994/95:Fi37 yrkande 14, 1994/95:Fi303,

1994/95:Fi304, 1994/95:Fi305, 1994/95:Fi309 och 1994/95:Sk341

yrkandena 24 och 25 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme

(mom. 1)

Roy Ottossom (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att den kommunala självstyrelsen

bör stärkas genom minskad statlig detaljstyrning och genom en

viss ökad beskattningsrätt. Regeringens förslag om statsbidrag

till kommunsektorn innebär att kommunerna inte fullt ut

kompenseras för minskade inkomster till följd av nu aktuella

statliga åtgärder. Det kommer att medföra ytterligare

åtstramningar i den kommunala sektorn, vilka mer än hittills

hotar välfärdens kärna -- vården, omsorgen och skolan. Vi

föreslår därför att motsvarande ca 5 miljarder kronor återförs

till kommunsektorn år 1996. Konkret gör vi det genom vårt

förslag om skatteväxling, som bl.a. medför lägre

arbetsgivaravgifter.

Miljöpartiet anser att regeringens förslag till nytt bidrags-

och utjämningssystem i princip är bra och bör genomföras. Vi

menar också att det är bra att kostnadsutjämningen endast gäller

strukturella faktorer som kommunerna har små eller inga

möjligheter att påverka. Justering kan emellertid behöva göras

i en del av faktorerna, och vi instämmer därför i regeringens

förslag att omgående följa upp hur det nya systemet fungerar för

att kunna justera faktorerna redan efter två år.

2. Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner

(mom. 14)

Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik

Reinfeldt (alla m) anför:

I motion Fi31 (m) har Moderaterna föreslagit en

decentralisering av hanteringen av socialbidragen till

kommunerna som innebär minskade kostnader för kommunerna på i

storleksordningen 450 miljoner kronor. Utjämningsbidraget bör

mot denna bakgrund kunna minskas i motsvarande mån.

I motion Fi310 (m) föreslås en sänkning av utjämningsbidraget

med 2 250 miljoner kronor med hänsyn till effekterna av de

familjepolitiska förslag som Moderaterna lagt fram, bl.a. när

det gäller att återinföra vårdnadsbidraget och den avskaffade

avdragsrätten för barnomsorgskostnader, något som kan beräknas

ge lägre kostnader för kommunerna.

3. Anslagen till Generellt statsbidrag till kommuner

respektive landsting (mom. 16 och 17)

Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik

Reinfeldt (alla m) anför:

I det alternativ till regeringens förslag till nytt bidrags-

och utjämningssystem som redovisats i partimotionen Fi36 från

Moderaterna används statsbidragen helt till bidrag till kommuner

och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft.

Vi avvisar tanken på att införa generella statsbidrag. Vi utgår

från att regeringen när den prövar hur ett nytt

statsbidragssystem skall utformas kommer till samma ståndpunkt.

De anslag som i propositionen tagits upp till generella

statsbidrag till kommuner respektive landsting kommer då att

transformeras till utjämningsbidrag i enlighet med Moderaternas

förslag.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

Lagrådets yttrande

Bilaga 2

Konstitutionsutskottets yttrande

1994/95:KU6y

Bilaga 3

Den kommunala ekonomin

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge

yttrande över proposition 1994/95:150

(kompletteringspropositionen) jämte motioner i de delar som

berör respektive utskotts beredningsområde.

Konstitutionsutskottet begränsar detta yttrande till att gälla

frågan om grundlagsenligheten av regeringens förslag om

utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och

landsting samt frågor som i övrigt berör den kommunala

självstyrelsen. I ett särskilt yttrande (KU7y) behandlar

utskottet ett par motionsyrkanden som gäller Sametinget.

Propositionen

Regeringen föreslår ett nytt bidrags- och utjämningssystem för

kommuner och landsting fr.o.m. den 1 januari 1996. I valet av

system för statsbidrag har gjorts en avvägning mellan å ena

sidan önskemål om kommunalt självbestämmande och mångfald och å

andra sidan statens möjlighet till styrning av den kommunala

verksamheten.

I propositionen läggs fram ett förslag till lag om utjämning

av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. I ett

förslag till lag om införande av denna lag föreskrivs att lagen

träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången i

fråga om utjämningsåret 1996. Ikraftträdandelagen innebär ett

successivt införande under åtta år av det nya

utjämningssystemet.

Enligt regeringen är en långtgående inkomstutjämning av

grundläggande betydelse för att ge kommuner och landsting

likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin

verksamhet. Regeringen anser att en inomkommunal

inkomstutjämning baserad på den genomsnittliga beskattningsbara

inkomsten bäst uppfyller de krav som bör ställas på ett

inkomstutjämningssystem. En inomkommunal utjämning innebär att

systemet i huvudsak finansieras genom omfördelning av

skatteinkomster mellan kommuner resp. landsting. Alla kommuner

och landsting garanteras ett skatteunderlag per innevånare som

motsvarar genomsnittet för riket. Systemet kräver i princip inga

statliga tillskott. Därmed kan statsbidragen användas för klara

ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn utan att

utjämningen påverkas.

De kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst

per invånare som ligger över den genomsnittliga nivån får ett

avdrag från skatteinkomsterna. På motsvarande sätt får de

kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per

invånare som är lägre än genomsnittet ett tillägg till

skatteinkomsterna.

Från vissa remissinstanser hade framförts principiella

invändningar mot den långtgående inkomstutjämningen, med

motiveringen att den står i motsättning till den kommunala

beskattningsrätten. Enligt regeringens bedömning är emellertid

en långtgående inkomstutjämning helt avgörande i ett system som

skall åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar.

Regeringen har vidare i propositionen -- utan att något

förslag i denna del framställs -- pekat på att vissa kommuner

och landsting under de senaste åren haft svårt att anpassa sin

verksamhet till ekonomiska ramar och att det finns exempel på

att man i sådana lägen väljer att underbalansera sin budget och

till och med lånefinansierar kostnader för driften av sin

verksamhet. Det finns också enligt propositionen exempel på

kommuner som har ingått borgensförbindelser av stor omfattning

och därvid underskattat följderna för den egna ekonomin. En

sådan utveckling kan enligt propositionen inte fortsätta

eftersom den kan undergräva den kommunala självstyrelsen. Mot

den bakgrunden anser regeringen att det är angeläget att

skyndsamt göra en översyn av kommunallagens ekonomikapitel.

Vidare är enligt propositionen avsikten att införa en lagregel

om att lån endast får upptas för investeringar. Regeringen avser

också att utarbeta förslag om en särskild lagstiftning för att

hantera problem som uppstår i kommuner och landsting som inte

kan fullgöra sina betalningsförpliktelser. Som ett viktigt led i

den fortsatta saneringen av den offentliga ekonomin kommer

regeringen att föreslå ett tak för de offentliga utgifternas

utveckling.

Motionsyrkanden om den kommunala självstyrelsen och

beskattningsrätten

Carl Bildt m.fl. (m) avvisar i motion 1994/95:Fi36 (yrkande 4)

regeringens förslag till inomkommunalt utjämningssystem med

motiveringen att det strider mot den kommunala

beskattningsrättens principer som de fastställts i grundlag.

Kommuner skulle bli tvungna att ta ut kommunalskatt för att ge

bidrag till kommuner och landsting med för sina uppgifter

otillräcklig skattekraft. Det som en kommun genom den folkvalda

församlingen i enlighet med grundlagen upptar i kommunal skatt

skall självfallet gå till skötseln av kommunens uppgifter. Det

måste enligt motionärerna anses vara direkt oförenligt med

grundlagen att riksdagen skall besluta om att vad en kommun

uttaxerar i kommunal skatt skall överföras till annan kommun.

Skillnader i skattekraft och kostnadsförutsättningar mellan

olika kommuner och landsting skall på lämpligt sätt utjämnas

genom statsbidrag.

I motion 1994/95:Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine

Pålsson (kds) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning i

syfte att vidga grundlagsskyddet för den kommunala

självstyrelsen. Motionärerna framhåller att grundlagsskyddet för

den kommunala självstyrelsen måste stärkas. När det gäller nya

förslag har alla i grunden varit överens om värdet av kommunal

självstyrelse. Inte sällan inleds förslagen till stora

förändringar med uttalanden om vikten av den kommunala

självbestämmanderätten. I debatten omkring det förslag till nytt

intäkts- och kostnadsutjämningssystem för kommuner och landsting

som avses gälla fr.o.m. 1996 har debatten om såväl relationer

kommunerna emellan som mellan kommunerna och staten skärpts. Det

uppfattas motsägelsefullt när regeringen i sin proposition

1994/95:150 just framhåller hur viktig den kommunala

beskattningsrätten är som grund för den kommunala självstyrelsen

och samtidigt föreslår genomgripande åtgärder för att flytta

medel från vissa kommuner till andra på ett så genomgripande och

omfattande sätt som regeringen föreslår.

I motion 1994/95:Fi32 (yrkande 14) av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vänder sig motionärerna mot tankar på någon typ av

tvångsförvaltning av kommuner, som inte kan fullgöra sina

betalningsförpliktelser. En sådan skulle enligt motionen

innebära en frestelse för kommunalpolitiker att kortsiktigt

vinna väljarnas gunst genom att uppskjuta impopulära men

nödvändiga åtgärder.

I motion 1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls

att den kommunala handlingsfriheten kringskärs om det införs ett

utgiftstak för den offentliga verksamheten, och i sin

förlängning hotar ett sådant såväl det kommunala självstyret som

kommunernas beskattningsrätt.

Samma motionärer vänder sig också i motion 1994/95:Fi37 mot

ett utgiftstak för kommuner och landsting. Dessa måste själva få

bestämma sina utgifter och inkomster. Motionerna avvisar också

med kraft förslagen om tvångsförvaltning som fullständigt

oacceptabelt och stridande mot den grundlagsfästa kommunala

självstyrelsen.

Grundlagsbestämmelser m.m. om kommunalt självbestämmande

De viktigaste bestämmelserna i regeringsformen (RF) om

kommunernas ställning och uppgifter har följande lydelse.

1 kap. Statsskickets grunder

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på

allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett

representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal

självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

7 § I riket finns primärkommuner och landstingskommuner.

Beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar.

Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter.

8 § För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga

förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.

8 kap. Lagar och andra föreskrifter

5 § Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt

grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer och

för den kommunala beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas

också föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och om

deras åligganden.

Frågan om den kommunala självstyrelsen behandlades ingående i

grundlagspropositionen (prop. 1973:90). Departementschefen

konstaterade (s. 190) att i vårt land präglas förhållandet

mellan kommunerna och statsmakterna och därmed den kommunala

självstyrelsen av en helhetssyn. Generellt gällde sålunda att

staten och kommunerna samverkar på skilda områden och i olika

former för att uppnå gemensamma samhälleliga mål. Utgick man

från detta synsätt var det vare sig lämpligt eller möjligt att

en gång för alla dra orubbliga och preciserade gränser i

grundlag kring en kommunal självstyrelsesektor. Arbets- och

befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun måste i stället i

ganska vid omfattning kunna ändras i takt med

samhällsutvecklingen.

Departementschefen anförde vidare:

Genom lagstiftningen har som nämnts kommunerna fått

betydelsefulla åligganden. Dessa uppgifter ger många gånger stor

handlingsfrihet åt kommunerna. Av grundläggande betydelse för

kommunernas kompetens är emellertid att de utöver sina särskilda

åligganden har en fri sektor inom vilken de kan ombesörja egna

angelägenheter. Inom detta område finns alltså utrymme för en

kommunal initiativrätt. Denna initiativrätt kan sägas bilda en

kärna i den kommunala självbestämmanderätten som bör komma till

klart uttryck i RF. Jag föreslår därför att det redan i RF:s

inledande paragraf tas in en bestämmelse med innehåll att den

svenska folkstyrelsen förverkligas förutom genom ett

representativt och parlamentariskt statsskick också genom

kommunal självstyrelse. Det senare uttrycket är visserligen

obestämt, men det kan likväl anses belysande när det gäller att

ge uttryck åt principen om en självständig och inom vissa ramar

fri bestämmanderätt för kommunerna.

Den kommunala initiativrätten är starkt förbunden med den

kommunala beskattningsrätten. En ändamålsenlig avvägning mellan

olika kommunala ändamål och åtgärder förutsätter en kombination

av politiskt och ekonomiskt ansvar. Liksom beredningen anser jag

att principen om rätt för kommunerna att utkräva skatt för att

täcka medelsbehovet skall förankras i grundlag. Jag förordar

emellertid att principen kommer till uttryck redan i 1 kap. RF

om statsskickets grunder (5 §). De grunder efter vilka

kommunalskatt får tagas ut skall naturligtvis bestämmas i lag.

En bestämmelse om detta är i departementsförslaget upptagen i 8

kap. 5 § RF.

Den närmare ansvarsfördelningen mellan stat och kommun bör mot

bakgrund av vad jag har sagt inte anges i grundlag. Däremot

delar jag beredningens uppfattning att RF bör anvisa på vilket

sätt kommunernas utgiftsområde skall avgränsas. I princip bör

också här ställas kravet att lagformen skall anlitas. Genom

kravet på riksdagens medverkan skapas en garanti för att

frågorna om de kommunala arbetsuppgifterna blir föremål för den

allmänna debatt och därav följande genomlysning som deras vikt

fordrar. Jag föreslår en bestämmelse i ämnet i 8 kap. 5 § RF.

Genom att välja formuleringen att kommunernas befogenheter och

åligganden skall anges i lag har jag velat tydligt markera att

kommunerna också i fortsättningen skall ha sig tilldelade ett

område där de själva mera fritt bedömer vilken verksamhet som

skall bedrivas.

I specialmotiveringen till huvudstadgandet om kommunerna i

första kapitlet regeringsformen (numera 7 §) framhöll

departementschefen (s. 231) att bestämmelsen i andra stycket om

den kommunala beskattningsrätten liksom övriga föreskrifter i

kapitlet var ett principstadgande. Den var alltså inte att läsa

så att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den

meningen att varje kommun helt obunden kunde bestämma

skatteuttagets storlek. Departementschefen hänvisade till 8 kap.

5 § regeringsformen varav framgick att principens närmare

förverkligande var underkastad lagstiftning.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. KU 1973:26)

anslöt sig konstitutionsutskottet (s. 26) till

departementschefens uppfattning att den kommunala självstyrelsen

utgjorde en av grundstenarna för den svenska demokratin. Det var

därför enligt utskottet väsentligt att den ställning kommunerna

intar i den svenska demokratin klart kom till uttryck i

grundlagen. Utskottet ansåg att propositionens förslag i detta

avseende väl uppfyllde de krav som borde ställas på

grundlagsskydd för den kommunala självstyrelsen. I övrigt

kommenterades inte de föreslagna bestämmelserna.

Konstitutionsutskottet tillstyrkte år 1978 (bet. KU

1977/78:21) ett förslag om en särskild lag om skatteutjämning i

Stockholms läns landsting. Genom den lagen gavs

landstingskommunen befogenhet att lämna lån och bidrag till

kommun inom landstingsområdet i den mån det behövdes för att

främja skatteutjämning mellan kommunerna.

År 1981 behandlade konstitutionsutskottet ingående frågan om

innebörden av grundlagsreglerna om den kommunala självstyrelsen

(KU 1980/81:22) vad gäller lagstiftning om kommunalt skattetak.

Utskottet angav då (s. 6) att utformningen av det skydd som ges

i RF åt den kommunala självstyrelsen starkt påverkats av att det

inte ansetts vara vare sig lämpligt eller möjligt att en gång

för alla dra orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring

en kommunal självstyrelsesektor. Man hade bl.a. mot denna

bakgrund i stor utsträckning avstått från att i RF införa

detaljerade bestämmelser som ger ett klart avgränsat rättsligt

skydd. I stället har huvudvikten lagts på regler som innebär att

riksdagen genom vanlig lag normerar den kommunala

självstyrelsen.

Det sagda innebar enligt utskottet inte att riksdagen fritt

kunde fatta beslut om normer för den kommunala självstyrelsen.

Grundlagens bestämmelser om kommunerna och den kommunala

självstyrelsen måste nämligen enligt utskottets mening tillmätas

stor betydelse som generella direktiv för lagstiftningens

innehåll. Utskottet ville i det sammanhanget särskilt framhålla

att det i förarbetena till RF understrukits att det är av

grundläggande betydelse för kommunernas kompetens att de utöver

sina särskilda åligganden har en fri sektor inom vilken de kan

ombesörja egna angelägenheter.

Varje lagbeslut som gällde kommunerna skulle således enligt

utskottet fattas inom den av grundlagen uppdragna ramen.

Beslutet fick därför aldrig innebära att den kommunala

självstyrelsen upphävdes eller att någon av de grundlagsfästa

principerna för självstyrelsen åsidosattes. Vidare skulle i

övervägandena i varje särskilt fall vägas in den stora vikt som

grundlagen tillmäter den kommunala självstyrelsen som en av de

grunder för det svenska statsskicket, varigenom folkstyrelsen

förverkligas. Självstyrelseintresset skulle således alltid

tillmätas stor betydelse vid den lämplighetsbedömning och

intresseavvägning som var aktuell i det konkreta

lagstiftningsärendet. Att mot bakgrund av RF:s regler i ett

konkret fall avgöra vad som är godtagbar inskränkning i den

kommunala självstyrelsen och vad som inte är det kunde vara

komplicerat. I ett lagärende ankom en sådan bedömning i sista

hand på riksdagen.

Utskottet framhöll också att det måste bedömas i ett större

sammanhang när man avgör om en viss inskränkning i den kommunala

självstyrelsen är godtagbar med hänsyn till RF:s bestämmelser.

Utskottet pekade på att ett ingrepp i kommunernas rätt att fritt

bestämma utdebiteringens storlek uppenbarligen skulle innebära

att den kommunala friheten beskärdes hårt. En lagreglering av

den kommunala beskattningsrätten fick givetvis aldrig innebära

att denna helt upphävdes. Beskattningsrätten fick inte göras

enbart formell utan skulle alltid ha ett reellt innehåll.

Utskottet behandlade år 1990 i ett yttrande till

finansutskottet (1989/90:KU9y) frågan om en begränsning av

kommunernas rätt att ta ut skatt. Det gällde ett tvåårigt

kommunalt skattestopp. Lagrådet hade ansett att en ettårig

begränsning i rätten att ta ut skatt inte gick utöver vad som

från konstitutionell synpunkt fick anses möjligt att acceptera

och ansåg således att förslaget var förenligt med

regeringsformen. Lagrådet framhöll därvid att ingripanden i den

kommunala beskattningsrätten av det aktuella slaget måste

användas med stor urskiljning och varsamhet. Frågan om hur

långtgående sådana ingripanden fick göras måste bedömas med

hänsyn till arten och omfattningen av inskränkningarna och till

den tid under vilken de skall gälla. Inom vissa ramar blir

emellertid gränsdragningen enligt Lagrådet en politisk fråga

snarare än en rättslig.

Utskottet framhöll att det konstitutionella utrymmet för ett

kommunalt skattetak var begränsat. Vid en samlad bedömning av

syftena med förslaget kunde utskottet dock från konstitutionell

synpunkt godta en tillfällig begränsning av kommunernas rätt att

bestämma sina skattesatser.

År 1992 fann sig Lagrådet från konstitutionell synpunkt kunna

godta en ettårig förlängning av skattestoppet med hänvisning

till vad som förekommit i ärendet (prop. 1991/92:150, del II, s.

137).

I den nya kommunallagen som trädde i kraft 1 den januari 1992

uttrycks principen om kommunal självstyrelse genom att det i

lagens inledningsparagraf anges att kommuner och landsting

sköter de angelägenheter på den kommunala självstyrelsens grund

som anges i lagen eller i särskilda författningar. I förarbetena

(prop. 1990/91:117, s. 23 ) framhålls att det i grunden handlar

om en princip för relationen mellan staten och den kommunala

nivån. Den kommunala självstyrelsen kan dock enligt denna

proposition aldrig vara total. Regeringsformen ger stöd för att

riksdagen genom lag bestämmer grunderna för kommunernas och

landstingens organisation och verksamhetsformer och för den

kommunala beskattningen. Vidare är det riksdagen som genom lag

bestämmer deras befogenheter och åligganden. Graden av

självstyrelse avgörs enligt propositionen alltså ytterst av

formerna för samverkan mellan staten och den kommunala sektorn.

I detta sammanhang kan också nämnas att Sverige år 1989

anslutit sig till den europeiska konventionen om kommunal

självstyrelse. Frågan om kommunernas ekonomiska resurser

behandlas i artikel 9. Till att börja med slås fast att

kommunerna inom ramen för den nationella ekonomiska politiken

skall ha rätt till egna tillräckliga ekonomiska resurser (punkt

1). Kommunernas ekonomiska resurser skall motsvara de uppgifter

som tilldelats dem i grundlag och i annan lag. Åtminstone en del

av kommunernas ekonomiska resurser skall komma från lokala

skatter och avgifter som kommunerna kan bestämma nivån på (punkt

3). Nästa punkt ger uttryck för att kommunerna inte skall vara

ensidigt beroende av ekonomiska system, som gör det svårt att

följa med i den verkliga kostnadsutvecklingen (punkt 4). Vidare

finns en punkt 5 som understryker behovet av ekonomisk utjämning

mellan kommuner. Skyddet av ekonomiskt svagare kommuner kräver

inrättande av förfaranden för ekonomisk utjämning eller liknande

åtgärder, som är avsedda att rätta till effekterna av den ojämna

fördelningen av möjliga inkomstkällor och ekonomiska bördor.

Sådana förfaranden eller åtgärder får inte minska kommunernas

handlingsfrihet inom deras eget ansvarsområde. Enligt punkt 6

skall kommunerna på lämpligt sätt rådfrågas angående det sätt på

vilket omfördelningen av resurser skall ske. När det gäller

statsbidrag sägs att bidragen såvitt möjligt inte skall

öronmärkas för speciella projekt, och de skall inte heller

påverka kommunernas grundläggande frihet att själva bestämma

inom sitt kompetensområde (punkt 7). Slutligen finns det en

punkt som betonar kommunernas rätt att ta upp lån för

kapitalinvesteringar på den nationella marknaden (punkt 8).

Lagrådet

Lagrådet har på begäran av finansutskottet avgett ett yttrande

över regeringens förslag till lag om utjämning av

skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Lagrådet

avstyrker klart förslaget efter att inledningsvis ha uttryckt

tveksamhet i frågan om hur långt grundlagsskyddet för den

kommunala beskattningsrätten sträcker sig. Regeringens förslag

medför -- framhåller Lagrådet -- att kommuner och landsting,

vilka kommer att vidkännas avdrag från skatteintäkterna, genom

uttagande av kommunalskatt och landstingsskatt bidrar till att

täcka behovet av medel i andra kommuner och landsting. Frågan är

om en sådan skatt kan anses uttagen för skötseln av kommunens

eller landstingets uppgifter.

Enligt Lagrådet kan den föreslagna ordningen inte anses stå i

överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen. För tolkningen av

begreppet "skötseln av sina uppgifter" har Lagrådet sökt

vägledning i vad som i lag och praxis ansetts vara en kommuns

eller ett landstings angelägenheter och har funnit att

bestämmelser i kommunallagen och ett stort antal andra lagar om

en kommuns befogenheter utgår från vad som brukar kallas

lokaliseringsprincipen. Med lokaliseringsprincipen avses ett

krav på anknytning till kommuns eller landstings område eller

dess medlemmar.

Mot denna bakgrund framstår det enligt Lagrådet som helt

främmande att betrakta en skatt som tas ut av en kommun eller

ett landsting för att tillföras andra kommuner eller landsting,

som uttagen för skötelns av vederbörande kommuns eller

landstings uppgifter. Den ordning beträffande utjämning av

skatteinkomster som tillämpats under senare år kan enligt

Lagrådet inte föranleda någon annan bedömning. Uttagandet av

skatt i kommuner och landsting som får vidkännas avdrag kommer

därmed att strida mot vad som i 1 kap. 7 § andra stycket

regeringsformen anges om ändamålet med den kommunala

beskattningen. Lagrådet tillägger att syftet med den föreslagna

lagen möjligen kan -- åtminstone delvis -- tillgodoses med någon

annan teknik avseende avgifter och bidrag, vilket inte skulle

strida mot regeringsformens bestämmelser. Detta kan dock, anser

Lagrådet, inte inverka på bedömningen av förslaget. På grund

härav anser Lagrådet att den föreslagna lagen inte är förenlig

med bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen och

avstyrker därför lagförslaget.

Utskottets bedömning

Utskottet delar Lagrådets bedömning att förarbetena inte ger

tillräcklig vägledning i fråga om vad som avses med begreppet

"skötseln av sina uppgifter" i 1 kap. 7 § andra stycket

regeringsformen. Vissa uttalanden som kan ge en viss vägledning

görs dock.

I grundlagspropositionen uttalas t.ex. att bestämmelsen om den

kommunala beskattningsrätten är ett principstadgande och att

principens närmare förverkligande är underkastad lagstiftning.

Det är alltså inte så att den kommunala beskattningsrätten måste

vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kunde

bestämma skattens storlek. Beskattningsrätten omnämns som en

rätt för kommunerna att ta ut skatt för att täcka sitt

medelsbehov utan närmare uppgift om vad detta medelsbehov kunde

omfatta.

Dessa uttalanden skall ses i ljuset av den situation som då

gällde i fråga om den kommunala beskattningsrätten. Professor

Hans-Heinrich Vogel har i Förvaltningsrättslig Tidskrift

1--2/1993 s. 59 lämnat en utförlig beskrivning av utvecklingen

av den kommunala beskattningsrätten. Redan 1945 års

uppbördssystem hade brutit den direkta relationen mellan de

skattskyldiga och resp. kommun. Kommunernas beskattningsrätt

gentemot de kommunalt skattskyldiga ersattes av rättigheter för

kommunerna gentemot staten att få ut belopp motsvarande de

belopp som staten uppburit från de kommunalt skattskyldiga. En

detaljerad och fullständig avräkning av faktiska betalningar på

individnivå skulle dock inte genomföras. Bl.a. skulle utestående

belopp inte påverka avräkningen utan stanna på statsverket.

Ett skatteutjämningssystem växte fram på flera vägar. Särskilt

skattetyngda kommuner åtnjöt statsbidrag. När

kommunalskattereglerna ändrades så att det innebar ett

skattebortfall för kommunerna kunde skatteersättning utgå. Redan

på 1960-talet utnyttjades skatteersättningsinstrumentet även i

generellt bidragssyfte genom att överkompensation lämnades till

kommuner med svag ekonomi. Dessutom konstruerades en ny teknik

när det gällde att ge ut skatteersättningarna. Tekniken byggde

på att en väsentlig del av ersättningen skulle ges till

kommunerna inte uttryckt i kronor utan uttryckt i ett fiktivt

skatteunderlag. Detta tillskjutna oäkta skatteunderlag skulle

liksom det vid taxeringen beräknade äkta skatteunderlaget läggas

till grund för kommunala utdebiteringsbeslut. Det belopp som

vederbörande kommun hade rätt att få ut av staten i form av

kommunalskattemedel ökades alltså. Det var då inte längre fråga

om endast innehållna kommunalskattebelopp utan även statliga

bidrag till kommunerna. Tekniken integrerade systemen för

utbetalning av kommunalskattemedel och skatteersättningar.

Denna utveckling fortsatte under början av 1970-talet. År 1970

beslutades att ett skattebortfallsbidrag skulle utgå som

kompensation för uteblivna skatteinkomster efter ändring i

kommunalskattereglerna. Kompensationen lämnades genom

avräkningssystemet i form av ett tillskott av skatteunderlag.

1972 års skatteomläggning medförde ett bidrag för uppkomna

merkostnader. När kommunalskattereglerna ändrades 1973

utnyttjades åter avräkningssystemet för kommunalskattemedel, nu

för att minska skatteunderlaget så att de uppskattade

merinkomsterna undanhölls kommunerna och tillgodofördes staten

genom minskad utbetalning av kommunalskattemedel.

Lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och

annan menighets utdebitering av skatt ersatte en tidigare lag

från 1957 och innehöll en regel om tillskott av skatteunderlag.

År 1970 ändrades denna lag så att även bidragsunderlag enligt

vissa bestämmelser skulle beaktas när utdebiteringen bestämdes.

Riksdagen antog 1973 en lag (1973:433) om

skatteutjämningsbidrag, och samtidigt infördes en bestämmelse i

lagen med särskilda bestämmelser om kommuns eller annan

menighets utdebitering av skatt som stadgade att vissa inkomster

som blivit skattepliktiga inte skulle inräknas i

skatteunderlaget.

Vid tiden för grundlagsreformen gällde också ett

utjämningssystem för de kyrkliga kommunerna reglerat i lagen

(1970:940) om kyrkliga kostnader. Kyrkofonden hade som en

väsentlig uppgift att främja en utjämning mellan ekonomiskt

starka och svaga pastorat på så sätt att de svagare pastoraten

fick ett tillskott ur fonden. Kyrkofondens utgifter

finansierades huvudsakligen genom den s.k. allmänna

kyrkoavgiften, som varje pastorat betalade till fonden.

Bestämmelsen i regeringsformen skall således ses mot den

bakgrunden att det redan vid tiden för regeringsformens

införande förekom lagregler om kommunal skatteutjämning och att

ett ganska renodlat utjämningssystem mellan kommuner fanns på

det kyrkliga området.

Bestämmelsen i 1 kap. 7 § bör enligt utskottets mening tolkas

på så sätt att den dels ger kommunerna en rätt att ta ut skatt,

dels begränsar denna rätt till att gälla skatt för sådana

uppgifter som de genom lag enligt 8 kap. 5 § regeringsformen

getts kompetens resp. ålagts att sköta. Bestämmelsen när det

gäller begreppet "skötseln av sina uppgifter" kan då ses som

riktad i första hand till kommunerna och mindre mot staten. Vad

som närmare skall anses ligga inom ramen för kommunernas

åligganden enligt regeringsformens principstadgande får närmare

bestämmas genom lagstiftning. Utvecklingen av denna

konstitutionella praxis har varit tydlig.

Även efter antagandet av regeringsformen har det genomförts

lagstiftning som rör kommunernas beskattningsrätt. Från år 1986

togs en avgift ut på kommunernas och landstingens skatteunderlag

för att finansiera den automatiska ökningen av

skatteutjämningsbidragen. Samma metod användes även för åren

1987 och 1988.

För att utjämna de mest extrema skillnaderna i skattekraft

beslöt riksdagen år 1985 om en särskild tilläggsavgift efter en

progressiv skala på skatteunderlag som översteg 135 % av

medelskattekraften. Tilläggsavgiften skärptes därefter genom att

gränsen för uttaget av avgift sänktes i avsikt att ytterligare

reducera de största skillnaderna i skattekraft. Ett nytt

statsbidragssystem infördes fr.o.m. år 1993. En stor del av de

tidigare specialdestinerade statsbidragen avvecklades och

ersattes av ett statligt utjämningsbidrag till kommuner.

Fortfarande gäller lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser

om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. Denna lag

har senast 1994 kompletterats med en lag med särskilda

bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995, som innebär

att kommunalskattemedlen vid utbetalning skall minskas med vissa

angivna belopp. Dessutom gäller för år 1995 att vid utbetalning

till en församling eller kyrklig samfällighet skall fordran

minskas med 6,8 %.

Konstitutionsutskottet vill också erinra om att lagar som

utsträcker den kommunala kompetensen längre än vad

lokaliseringsprincipen innebär antagits vid flera tillfällen

efter regeringsformens ikraftträdande. Utskottet tillstyrkte år

1978 ett förslag om en särskild lag om skatteutjämning i

Stockholms läns landsting (SFS 1980:1070). Genom den lagen gavs

landstingskommunen befogenhet att lämna lån och bidrag till

kommun inom landstingsområdet i den mån det behövdes för att

främja skatteutjämning mellan kommunerna. I lagen (1986:753) om

kommunal tjänsteexport ges kommunerna rätt att tillhandahålla

kommunala tjänster för export. År 1994 ersatte lagen (1994:693)

om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna

internationell kastrofhjälp och annat bistånd den tidigare lagen

(1991:901) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner

att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt

bistånd. Redan 1975 infördes en lag som gav kommunerna kompetens

att i samband med katastrofer i annat land bistå med utrustning

som kunde avvaras och i skälig omfattning bekosta

iordningställande och transport av utrustning och bekosta den

personal som behövdes (SFS 1975:494). I detta sammanhang kan

också lagen (1968:131) om vissa kommunala befogenheter inom

turistväsendet nämnas.

Det kan inte heller bortses från att kostnadsutjämningen

mellan de kyrkliga kommunerna länge varit allmänt accepterad.

Enligt punkt 13 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen

gäller vad som i regeringsformen föreskrivits om primärkommuner

med undantag för 1 kap. 7 § första stycket också för kyrkliga

kommuner. I kyrkolagen (1992:300) finns grundläggande

bestämmelser om kyrkofonden, om ekonomisk utjämning mellan

pastorat genom kyrkofonden och om hur kyrkofondens medel i

övrigt används. Utjämningssystemet bygger på en

skattekraftsgaranti som syftar till att utjämna de olika

pastoratens och stiftssamfälligheternas skattekraft. Det bidrag

som betalas på grund av skattekraftsgarantin kallas allmänt

utjämningsbidrag. Detta skall utgå till alla pastorat och

stiftssamfälligheter som inte uppnår den garanterade

skattekraften. Dessutom kan ett extra utjämningsbidrag beviljas.

Den största intäktsposten för kyrkofonden är den allmänna

kyrkoavgiften som fastställs i kyrkolagen och för närvarande är

16 öre per skattekrona. Avgiften betalas av pastoraten och

beräknas på skatteunderlaget. Därutöver får fonden intäkter

genom den särskilda kyrkoavgiften som betalas av pastorat som

har vissa särskilda tillgångar.

Sammantaget finns det således flera omständigheter som ger

utrymme för en annan tolkning än den Lagrådet gjort. Som

framhölls i förarbetena till regeringsformens bestämmelse om

lagprövning (KU 1978/79:39 s. 13) är det naturligt att riksdagen

som grundlagsstiftare är den instans som är bäst ägnad att pröva

om en viss föreskrift är grundlagsenlig. Enligt

konstitutionsutskottets mening är det emellertid mycket

angeläget att det inte finns någon tveksamhet kring

tillämpningen av regeringsformen. Utskottet vill därför förorda

den möjlighet med en annan teknik än den föreslagna som Lagrådet

pekar på för att uppnå det eftersträvade syftet. En tänkbar

lösning kan vara att avdragen och tilläggen omvandlas till

avgift resp. statligt utjämningsbidrag. En sådan ordning är

klart godtagbar och förenlig med den konstitutionella praxis som

utvecklats som utfyllnad av grundlagsregleringen. Samtidigt

innebär ordningen att det i den kommunala skattesatsen inte

direkt ligger ett uttag för skötseln av en annan kommuns

uppgifter.

Det är självfallet angeläget att grundlagsbestämmelserna inte

ger utrymme för så skilda bedömningar som nu framkommit i ett

tillämpningssammanhang. Utskottet förordar därför att frågan om

innebörden av den kommunala självstyrelsen och

beskattningsrätten och dess förhållande till utformningen av

grundlagsbestämmelserna blir föremål för en analys och ett

eventuellt förtydligande.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på att frågan om

utgiftstak för kommunerna och frågan om statlig förvaltning av

kommun i betalningssvårigheter måste ses från den utgångspunkten

att kommunerna enligt regeringsformen är tillförsäkrad en

självstyrelse. Utskottet förutsätter därför -- och även mot

bakgrund av vad Lagrådet nu anfört -- att grundlagsenligheten av

de aviserade förslagen kommer att utredas ordentligt innan

förslagen läggs fram.

Stockholm den 19 maj 1995

På konstitutionsutskottets vägnar

Anders Björck

I beslutet har deltagit: Catarina Rönnung (s), Anders

Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger

Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn

von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s),

Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter

Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och

Margitta Edgren (fp).

Avvikande mening

Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m),

Inger René (m), Håkan Holmberg (fp) och Margitta Edgren (fp)

anser att den del av utskottets yttrande som börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "eventuellt förtydligande" bort

ha följande lydelse:

Enligt 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen får kommunerna

ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. En ordning som

innebär att skatt som tas ut av en kommun eller ett landsting

bidrar till att täcka behovet av medel i andra kommuner eller

landsting kan, som Lagrådet framhållit, inte anses stå i

överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen. Utskottet delar

således Lagrådets enhälliga och bestämda uppfattning att den

föreslagna lagen är grundlagsstridig. Konstitutionsutskottet har

haft att yttra sig över grundlagsenligheten i förslaget till

skatteutjämning. Utskottets uppgift är inte att framlägga

förslag till alternativa tekniska lösningar i ärendet.

Den av utskottet gjorda genomgången av den tidigare

lagstiftningen när det gäller skatteutjämning på det kommunala

och kyrkokommunala området visar att det i lagstiftningspraxis

utbildats system som företer vissa likheter med det nu

föreslagna. Detta förhållande kan enligt utskottets mening dock

inte tas till intäkt för att den föreslagna ordningen skulle

vara godtagbar från konstitutionella utgångspunkter. Det skall

härvidlag också noteras att det var med stor tvekan som Lagrådet

ansåg sig kunna acceptera det tidsbegränsade kommunala

skattestoppet.

Konstitutionsutskottet vill således bestämt förorda att

finansutskottet avstyrker regeringens förslag till lag om

utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och

landsting. Om riksdagen trots allt skulle bifalla förslaget

skulle, mot bakgrund av Lagrådets yttrande, en domstolsprövning

av lagens grundlagsenlighet enligt 11 kap. 14 § regeringsformen

te sig fullt motiverad. I avvaktan på utgången av en sådan

prövning skulle en besvärande rättsosäkerhet inträda.

Särskilt yttrande

Håkan Holmberg och Margitta Edgren (båda fp) anför:

Som framgår av den avvikande meningen delar vi Lagrådets

uppfattning och avstyrker regeringens förslag till utjämning av

skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Vi anser

dock att det i sak är angeläget att en sådan utjämning kan ske.

Socialutskottets yttrande

1994/95:SoU3y

Bilaga 4

Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att avge

yttrande över proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig

reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m.

(kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt

propositionen och motionerna rör utskottets beredningsområde.

Socialutskottet begränsar detta yttrande till bilaga 5

yrkandena 8--10 samt motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp)

yrkande 27, Fi33 (v) yrkandena 19--21, Fi34 (mp) yrkande 19,

Fi35 (kds) yrkandena 11 och 34 och Fi40 (m) yrkandena 10 och 11.

Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård

Regeringen föreslår i proposition 1994/95:150 bilaga 5

yrkandena 8 och 9 dels att riksdagen godkänner att

statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas per den

1 januari 1996, dels att riksdagen till reservationsanslaget

Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret

1995/96 anvisar ett belopp som är 645 000 000 kr lägre än vad

som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.

Med anledning av det ansträngda budgetläget gör regeringen den

bedömningen att såväl engångsbesparingar som regelförändringar

som innebär bestående besparingar behöver göras inom

Socialdepartementets område. Regeringen föreslår därför att

huvuddelen av det riktade statsbidraget till missbrukarvård och

ungdomsvård skall läggas in i det generella statsbidraget till

kommunerna fr.o.m. år 1996. För särskilda utvecklingsinsatser

beräknas även fortsättningsvis medel under anslaget. Regeringen

föreslår för ändamålet 75 000 000 kr för budgetåret 1995/96.

I propositionen anförs att i regeringens förslag till nytt

generellt statsbidrag till kommunerna ingår även en

utjämningsfaktor som beaktar kommunernas sociala struktur. Med

hänsyn till att statsbidraget med den hittillsvarande

fördelningsmetoden inte bidragit till en utveckling av

vårdinsatserna i önskvärd riktning anser regeringen att

huvuddelen av de medel som enligt propositionen 1994/95:100

bil. 6 föreslagits till kommunernas missbrukarvård och

ungdomsvård i stället bör läggas in i det generella

statsbidraget till kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1996.

Förutom de medel som anslagits för särskilda utvecklingsinsatser

(75 000 000 kr) finns för närvarande upptaget medel för såväl

andra halvåret 1995 (215 000 000 kr) som för hela kalenderåret

1996 (430 000 000 kr). Regeringen föreslår att de medel som

avsatts för särskilda utvecklingsinsatser bör kvarstå och att

resterande medel för 1996 läggs in i det generella statsbidraget

under sjunde huvudtiteln. Vidare föreslås att bidraget för andra

halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte betalas ut.

Beträffande förslaget att avskaffa statsbidraget till

missbrukarvård och ungdomsvård sägs vidare i propositionen att

regeringen föreslår att utjämningen av kostnader och intäkter

mellan kommuner respektive mellan landsting skall ske genom

omfördelning av skatteinkomster och inte genom statliga

tillskott.

I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att

riksdagen engångsvis för andra halvåret 1995 anslår

215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och ungdomsvård

(yrkande 11). Motionärerna anser att missbrukar- och

ungdomsvården är ytterst angelägen, inte minst förebyggande

insatser, öppenvård och andra frivilliga insatser som

kommunerna står för. Att under ett halvår inte betala ut några

statsbidrag alls ger helt fel signaler och försvårar kommunernas

långsiktiga planering och arbete, anser motionärerna.

I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att

riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa det särskilda

anslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård (yrkande

19). Motionärerna anser med hänsyn till ökad förekomst och

användning av droger till följd av EU-medlemskapet att staten

även nästa budgetår bör ge ett riktat bidrag till missbrukarvård

och ungdomsvård.

Utskottet har ingen erinran mot att det riktade

statsbidraget till kommunerna för missbrukarvården och

ungdomsvården slopas fr.o.m. år 1996 och att bidraget läggs in i

det generella statsbidraget under sjunde huvudtiteln. Motion

Fi34 (mp) yrkande 19 bör därför avstyrkas. Utskottet delar

vidare uppfattningen i propositionen att de särskilda

utvecklingsmedel som avsatts för att stimulera kommunerna att

utveckla öppenvårdsinsatserna (75 000 000 kr) skall kvarstå

under anslaget.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att de medel

(215 000 000 kr) som finns upptagna på anslaget för andra

halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte bör betalas ut.

Motion Fi35 (kds) yrkande 11 bör därför avstyrkas. Anslaget till

missbrukarvård och ungdomsvård bör som regeringen föreslagit

minskas med 645 000 000 kr i förhållande till riksdagens beslut

den 26 april 1995 (SoU15, rskr. 294).

Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen till

reservationsanslaget Stimulansbidrag till särskilda

boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96

anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som

föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.

Regeringen gör, mot bakgrund av det statsfinansiella läget,

den bedömningen att medel motsvarande 70 miljoner kronor bör

dras in som besparing. Regeringen föreslår därför att riksdagen

för budgetåret 1995/96 under anslaget anvisar ett belopp som är

50 miljoner kronor lägre än vad som föreslås i prop. 1994/95:100

bil. 6. Avseende budgetåret 1994/95 har regeringen beslutat att

som besparing dra in 20 miljoner kronor från anslaget.

Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag

att till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och

rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisa ett belopp som är

50 000 000 kr lägre än som föreslagits i budgetpropositionen.

Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden. Riksdagen

har den 26 april beslutat i enlighet med förslaget i

budgetpropositionen (SoU15, rskr. 294).

Assistansersättning

I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen avslår regeringens aviserade förslag om att spara 1

200 000 000 kr på assistansersättningen till svårt

funktionshindrade enligt vad i motionen anförts om att den

enskildes behov skall styra kostnadsnivån och inte regelsystemet

(yrkande 19). Motionärerna anför att det faktum att

kostnaderna för assistansersättningen överskridits inte enbart

beror på fel i regelsystemet utan troligen på att behovet av

stöd och service till svårt funktionshindrade underskattats. Det

står helt klart att den nya rättighetslagen för

funktionshindrade har givit ett större oberoende och en ökad

frihet för många som drabbats av ett funktionshinder. Dessa

kostnader skall, enligt motionärerna, betalas solidariskt över

skattsedeln. Det skall vara de funktionshindrades behov som

skall bestämma hur stor insatsen skall vara.

I kompletteringspropositionen redovisar regeringen att en

särskild utredare tillkallats med uppdrag att se över frågan om

assistansersättningens finansiering och regelsystem. Bakgrunden

är att statens kostnader för assistansersättningen beräknas

uppgå till ca 3,7 miljarder kronor per år, vilket innebär en

ökning med 1,2 miljarder kronor i förhållande till vad som

angavs när reformen beslutades. Utredarens huvuduppgift skall,

enligt propositionen, vara att lämna förslag till åtgärder som

leder till att nuvarande kostnadsutveckling bryts och att

förbättrad kostnadskontroll uppnås. Utredaren skall i sina

förslag ha som utgångspunkt att den årliga kostnaden för staten

för assistansersättning inte får överstiga 2 850 miljoner kronor

beräknat i 1995 års penningvärde, vilket innebär ett utökat

finansiellt utrymme med drygt 300 miljoner kronor i förhållande

till vad som budgeterades vid reformens ikraftträdande. I

uppdraget ingår att utarbeta förslag som gör det möjligt att

tydligare än för närvarande avgränsa dels själva insatsen

personlig assistans från andra närliggande verksamheter, dels

den krets som skall vara berättigad till stödformen. I

direktiven till utredaren framhålls att assistanslagstiftningens

karaktär av rättighetslagstiftning skall bibehållas. I

propositionen anförs vidare att regeringen senare kommer att

föreslå åtgärder vad gäller den statliga assistansersättningen.

Utskottet har inget att erinra mot att frågan om

assistansersättningens finansiering och regelsystem utreds.

Samtidigt bör framhållas att det är angeläget, vilket också

framgår av direktiven, att assistanslagstiftningens karaktär av

rättighetslagstiftning bibehålls. Utskottet anser att riksdagen

inte bör föregripa utredarens kommande förslag på området.

Motion Fi33 (v) yrkande 19 bör därför enligt utskottets mening

avstyrkas.

Övriga motioner inom socialutskottets ansvarsområde

Bidragsförskott

I tre motioner tas frågan om restriktivare regler för

bidragsförskotten upp, nämligen i motion Fi31 av Carl Bildt

m.fl. (m) yrkande 9, motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 27 och motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds)

yrkande 34. I motion Fi31 yrkas att presumtionen ändras så att

utgångspunkten blir att föräldrarna kan betala till dess att

t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar det motsatta. I

motion Fi32 yrkas allmänt restriktivare regler och i motion Fi35

anförs att kostnaderna för bidragsförskotten bör reduceras med

500 miljoner kronor genom skärpning av reglerna.

Utskottet konstaterar att den familjepolitiska beredningen

har i uppdrag att mot bakgrund av övervägandena och förslagen

från Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen lägga

fram förslag till ändringar i underhållsbidrags- och

bidragsförskottssystemet så att riksdagens tidigare beslut om

besparingar inom systemet uppnås.

Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa beredningens

kommande förslag. Motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp)

yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör enligt utskottets

mening avstyrkas.

Barnbidrag

I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen beslutar att från den 1 januari 1996 höja barnbidraget

från 7 680 kr till 8 280 kr per barn och år (yrkande 20),

vidare yrkas om förändring av flerbarnstillägget enligt vad i

motionen anförts (yrkande 21). Motionärerna anför att de

motsatte sig den sänkning av barnbidraget som riksdagen

beslutade om den 26 april. De föreslår nu en höjning till 8 280

kr per barn och år. Motionärerna framhåller att de anser att

flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra så att alla barn får

samma bidrag och att detta bör vara högre än nu. Nu bör

riksdagen besluta att från den 1 januari 1996 slopa

flerbarnstillägget för tredje barnet samt att flerbarnstillägget

för fjärde och varje ytterligare barn skall utgå med 500 kr per

månad. Detta beräknar motionärerna skulle innebära en besparing

på brutto 590 miljoner kronor, vilken bör användas till den

sociala budgeten.

Utskottet konstaterar att det av statsfinansiella skäl har

varit nödvändigt att sänka barnbidraget fr.o.m. januari 1996.

Utskottet ser inga möjligheter att nu åter höja barnbidraget.

Utskottet är inte berett att föreslå någon ytterligare

sänkning av flerbarnstilläggen än den begränsade sänkning som

riksdagen beslutade hösten 1994. En ytterligare sänkning skulle

slå allt för hårt mot de större barnfamiljer som i dag erhåller

flerbarnstillägg. Motion Fi33 (v) yrkandena 20 och 21 bör enligt

utskottets mening avstyrkas.

Barnomsorg m.m.

I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts dels om att barnomsorgslagen samt de

tvingande bestämmelserna om socialbidragets storlek i

socialtjänstlagen avskaffas (yrkande 10), dels att

kommunerna skall få rätt att besluta om kommunala vårdnadsbidrag

och om avdragsrätt för dokumenterade barnomsorgskostnader vid

den kommunala beskattningen (yrkande 11). Motionärerna anför

att det kommunala självstyret bör förändras, så att en återgång

sker till den ursprungliga kommunala modellen. Staten skall inte

styra kommunernas val av verksamhet och omfattningen av

densamma. Kommunerna skall ges rätt att själva bestämma

omfattningen av barnomsorg, socialbidragsnivåer, skattetryck

etc. De kommunala verksamheter som i dag regleras i

socialtjänstlagen bör vara kommunernas eget ansvar. Vidare anför

motionärerna att eftersom barnomsorgspolitiken bör styras av

kommunerna utan statlig inblandning bör också kommunerna ha rätt

att inrätta kommunala vårdbidrag och också stadga om rätt till

avdrag från den kommunala beskattningen för styrkta

barnomsorgskostnader. Reglerna om barnomsorg i socialtjänstlagen

bör avskaffas.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att en väl

utbyggd barnomsorg av god kvalitet är en viktig del i

familjepolitiken för att främja föräldrarnas möjlighet att

kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. Lagregleringen av

kommunernas ansvar för barnomsorgen är ett viktigt led i

familjepolitiken. Utskottet konstaterar vidare att frågan om

socialbidragen behandlats av Socialtjänstkommittén vars

betänkande fortfarande bereds i Socialdepartementet. Utskottet

vidhåller att regeringens kommande förslag på området bör

avvaktas. Motion Fi40 (m) yrkande 10 bör enligt utskottets

mening avstyrkas.

Riksdagen beslöt i december 1994 att avskaffa vårdnadsbidraget

och rätten till skatteavdrag för styrkta barnomsorgskostnader.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser inte heller att

kommunala vårdnadsbidrag bör införas. Motion Fi40 (m) yrkande 11

bör således avstyrkas.

Stockholm den 18 maj 1995

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg

(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson

(s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Roland

Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro

Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v),

Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp)

och Chatrine Pålsson (kds).

Avvikande meningar

1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård

Chatrine Pålsson (kds) anser att det stycke under avsnittet

Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård som börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "(SoU15, rskr. 294)." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att de förebyggande insatser, öppenvård och

andra frivilliga insatser som kommunerna står för är ytterst

angelägna. Det skulle ge helt fel signaler att inte betala ut

några statsbidrag alls under ett halvår och det skulle också

försvåra kommunernas långsiktiga planering och arbete. Utskottet

föreslår därför i enlighet med förslaget i motion Fi35 (kds)

yrkande 11 att det engångsvis för andra halvåret 1995 bör anslås

215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och ungdomsvård.

2. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård

Thomas Julin (mp) anser att utskottets bedömning under

avsnittet Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det med hänsyn till riskerna för en ökad

förekomst och användning av droger till följd av EU-medlemskapet

även nästa budgetår bör ges ett riktat bidrag till kommunerna

till missbrukarvård och ungdomsvård. Utskottet föreslår därför i

enlighet med motion Fi34 (mp) yrkande 19 och med anledning av

motion Fi35 (kds) yrkande 11 att regeringens förslag att slopa

statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård och minska

anslaget med 645 000 000 kr avslås.

3. Assistansersättning

Stig Sandström (v) anser att utskottets bedömning under

avsnittet Assistansersättning bort ha följande lydelse:

Utskottet har inget att erinra mot att assistansersättningen

utreds. Utredningen bör dock göras förutsättningslöst. Det måste

vara de funktionshindrades behov som skall bestämma hur stor

insatsen personlig assistans skall vara och inte statens

finanser. Utskottet anser att direktiven angående översynen av

assistansersättningens finansiering och regelsystem därför skall

ändras, så att något tak för statens kostnader inte sätts i

förväg utan att det blir behovet av assistans som blir avgörande

för vilka kostnader staten får ta. Detta bör riksdagen enligt

utskottets mening med anledning av motion Fi33 (v) yrkande 19 ge

regeringen till känna.

4. Bidragsförskott

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser att utskottets bedömning under avsnittet

Bidragsförskott bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära

förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten. Härvid

bör regeringen överväga förslagen i motion Fi31 (m), Fi32 (fp)

och Fi35 (kds). Presumtionen för bidragsförskotten bör ändras.

Utgångspunkten skall vara att föräldrarna kan betala för sina

barn till dess t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar

motsatsen.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi31 (m)

yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör

enligt utskottets mening ges regeringen till känna.

5. Bidragsförskott

Barbro Westerholm (fp) anser att utskottets bedömning under

avsnittet Bidragsförskott bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inställningen i motion Fi32 (fp) att det

behövs restriktivare regler för bidragsförskotten. Riksdagen bör

därför hos regeringen begära förslag till restriktivare regler

för bidragsförskotten.

Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi32 (fp) yrkande

27 och med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9 och Fi35

(kds) yrkande 34 bör enligt utskottets mening ges regeringen

till känna.

6. Bidragsförskott

Chatrine Pålsson (kds) anser att utskottets bedömning under

avsnittet Bidragsförskott bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära

förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten. Målet

bör vara att spara 500 miljoner kronor genom en skärpning av

reglerna.

Vad utskottet anfört med bifall till motionerna Fi32 (fp)

yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 samt med anledning av

motionerna Fi31 (m) yrkande 9 bör enligt utskottets mening ges

regeringen till känna.

7. Barnbidrag

Stig Sandström (v) anser att utskottets bedömning under

avsnittet Barnbidrag bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte acceptera den sänkning av barnbidraget som

riksdagen beslutade om den 26 april. Denna sänkning står inte i

överensstämmelse med allmänna sociala hänsyn till

barnfamiljernas ofta mycket ansträngda ekonomiska situation.

Besparingar inom familjepolitiken kan inte enbart beröra de

allmänna barnbidragen utan måste också omfatta andra delområden.

Utskottet föreslår därför att barnbidraget fr.o.m. den 1 januari

1996 höjs, så att det utgår med 8 280 kr per barn och år.

Utskottet anser att flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra och

att det nu finns anledning att gå vidare i avvecklingen.

Utskottet föreslår således med verkan fr.o.m. 1 januari 1996 att

flerbarnstillägget slopas för tredje barnet samt att

flerbarnstillägget för fjärde och varje ytterligare barn utgår

med 500 kronor per månad.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi33 (v)

yrkandena 20 och 21 bör enligt utskottets mening ges regeringen

till känna.

8. Barnomsorg m.m.

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m),

Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kds) anser att

utskottets bedömning under avsnittet Barnomsorg m.m. bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att staten inte skall styra kommunernas val av

verksamhet och omfattningen av densamma. Kommunerna skall ges

rätt att själva bestämma omfattningen av barnomsorg,

socialbidragsnivåer m.m. De kommunala verksamheter som i dag

regleras i socialtjänstlagen bör vara kommunernas eget ansvar.

Eftersom kommunerna själva skall besluta om barnomsorgen bör de

också ges rätt att införa kommunala vårdnadsbidrag och rätt att

medge avdrag från den kommunala beskattningen för styrkta

barnomsorgskostnader. Reglerna om barnomsorg i socialtjänstlagen

bör enligt utskottets mening avskaffas.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi40 (m)

yrkandena 10 och 11 bör enligt utskottets mening ges regeringen

till känna.

Särskilt yttrande

Roland Larsson (c) anför:

I propositionen har inte lagts fram några förslag inom

socialutskottets beredningsområde vad gäller familjepolitiken.

Jag har därför avstått från att anmäla avvikande mening angående

barnomsorgen m.m. Detta innebär ingen ändrad inställning från

Centerpartiets sida i dessa frågor.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Inledning2

Propositionernas förslag 4

Motionsyrkandena6

Utskottet12

Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme12

Åtgärder mot kommunala skattehöjningar16

Ekonomiska regleringar mellan staten och kommuner och

landsting år 199517

Kyrkokommunala frågor18

Ekonomiska regleringar år 1996 mellan staten och de kyrkliga

kommunerna18

Avgiften till Kyrkofonden18

Ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och

landsting19

Inledning19

Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt bidrags- och

utjämningssystem22

Lagrådets yttrande i lagregleringsfrågan23

Motionsyrkanden om riktlinjerna för och lagregleringen av

ett nytt system24

Konstitutionsutskottets yttrande i lagregleringsfrågan26

Finansutskottets ställningstagande 27

Utjämning av strukturellt betingade kostnadskillnader mellan

kommuner respektive landsting29

Skatteutjämning i Stockholms län31

Generellt statsbidrag till kommuner och landsting32

Införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet 34

Haninge kommun35

Göteborgs kommun36

Ändrat system för återbetalning av mervärdesskatt till

kommuner och landsting 36

Vissa anslagsfrågor 38

Övriga kommunalekonomiska frågor 39

Översyn av kommunallagens ekonomikapitel 39

Tvångsförvaltning 40

Kommunal redovisning 40

Omprövning och förnyelse av offentlig förvaltning 41

Kommunal fastighetsbeskattning43

Hemställan 46

Reservationer

1. Den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme (mom. 1) (m) 51

2. Den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme (mom. 1) (fp) 52

3. Den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme (mom. 1) (v) 53

4. Den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme (mom. 1) (kds) 54

5. Åtgärder mot kommunala skattehöjningar

(mom. 2) (m) 55

6. Åtgärder mot kommunala skattehöjningar

(mom. 2, motiveringen) (fp) 55

7. Ekonomiska regleringar mellan staten och

kommuner och landsting år 1995

(mom. 3) (v) 56

8. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt

bidrags- och utjämningssystem (mom. 6) (m) 57

9. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt

bidrags- och utjämningssystem (mom. 6) (fp) 58

10. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt

bidrags- och utjämningssystem (mom. 6) (v) 59

11. Riktlinjer för och lagreglering av ett nytt

bidrags- och utjämningssystem (mom. 6) (kds) 60

12. Utjämning av strukturellt betingade

kostnadsskillnader mellan kommuner

respektive landsting (mom. 7) (fp) 61

13. Utjämning av strukturellt betingade

kostnadsskillnader mellan kommuner

respektive landsting (mom. 7) (v) 62

14. Utjämning av strukturellt betingade

kostnadsskillnader mellan kommuner

respektive landsting (mom. 7) (kds) 63

15. Utjämning av strukturellt betingade

kostnadsskillnader mellan kommuner

respektive landsting

(mom. 7, motiveringen) (m) 63

16. Skatteutjämning i Stockholms län

(mom. 8) (m) 64

17. Skatteutjämning i Stockholms län

(mom. 8) (fp) 64

18. Generellt statsbidrag till kommuner

och landsting (mom. 9) (mp) 65

19. Generellt statsbidrag till kommuner

och landsting (mom. 9) (kds) 65

20. Generellt statsbidrag till kommuner

och landsting (mom. 9, motiveringen) (m) 66

21. Införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet (mom. 10) (m) 66

22. Införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet (mom. 10) (fp) 67

23. Införandet av det nya bidrags- och

utjämningssystemet (mom. 10) (v) 67

24. Göteborgs kommun (mom. 12) (m) 68

25. Ändrat system för återbetalning av

mervärdesskatt till kommuner

och landsting (mom. 13) (m) 69

26. Ändrat system för återbetalning av

mervärdesskatt till kommuner och

landsting (mom. 13) (fp) 70

27. Anslag till Statligt utjämningsbidrag

till kommuner (mom. 14) (v) 71

28. Översyn av kommunallagens

ekonomikapitel (mom. 19) (v) 71

29. Tvångsförvaltning (mom. 20) (fp) 72

30. Tvångsförvaltning (mom. 20) (v) 72

31. Omprövning och förnyelse av offentlig

förvaltning (mom. 22) (m) 73

32. Omprövning och förnyelse av offentlig

förvaltning (mom. 22) (fp) 74

33. Omprövning och förnyelse av offentlig

förvaltning (mom. 22) (v) 75

34. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23) (v) 75

35. Kommunal fastighetsbeskattning (mom. 23) (mp) 76

36. Kommunal fastighetsbeskattning (mom.23) (kds) 77

Särskilda yttranden

1. Den kommunala sektorns utveckling och

ekonomiska utrymme (mom. 1) (mp) 78

2. Anslag till Statligt utjämningsbidrag

till kommuner (mom. 14) (m) 78

3. Anslagen till Generellt statsbidrag

till kommuner respektive landsting

(mom. 16 och 17) (m) 79

Bilagor

1. Regeringens lagförslag 80

2. Lagrådets yttrande 96

3. Konstitutionsutskottets yttrande (KU6y) 103

4. Socialutskottets yttrande (SoU3y) 116