Bet. 1994/95:FiU20

Finansutskottets betänkande

1994/95:FIU20

Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1995/96

(prop. 1994/95:150)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionens förslag

Motionsyrkanden

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1994/95

FiU20

Sammanfattning

Den ekonomiska utvecklingen

Det internationella konjunkturläget förbättrades påtagligt under andra

hälften av år 1994. En viss dämpning av konjunkturen kan nu iakttas i Förenta

staterna och de övriga anglosachsiska länderna, men den utvecklingen motverkas

av en ökad tillväxt i flera av EU-länderna och en fortsatt stark expansion i

bl.a. Sydostasien. Fortsatt växande statsskulder i många i-länder och

instabilitet på de finansiella marknaderna utgör emellertid alltjämt ett hot

mot en positiv utveckling.

Bedömningen av den ekonomiska utvecklingen i Sverige är i stort sett densamma

som redovisades i budgetpropositionen i januari. Skillnaderna utgörs främst av

att prognosen för den privata konsumtionen har ändrats till en minskning av

konsumtionen för innevarande år med en halv procent. Nedgången i den privata

konsumtionen motverkas av att investeringarna och exporten bedöms utvecklas

starkare än vad som antogs i januari.

Utvecklingen av bytesbalansen är mycket positiv. Sverige övergår nu till att

bli ett kapitalexporterande land. Utskottet konstaterar att utvecklingen pekar

mot en stark och uthållig förbättring åren framöver av bytesbalansen.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

I syfte att skapa en stabil grund för den ekonomiska politiken i det

nuvarande svåra läge som den svenska ekonomin befinner sig, har

Socialdemokraterna och Centerpartiet träffat en uppgörelse om de förslag som

läggs fram i bl.a. kompletteringspropositionen. Utskottet kan nu konstatera att

den förda politiken möts av ett starkt och brett stöd i riksdagen.

Utskottet tillstyrker förslaget till inriktning av den ekonomiska politiken

som bl.a. innebär ett fullföljande av en mycket stram finanspolitik.

Budgetunderskottet kommer att dras ned kraftigt och statsskulden i relation

till BNP bör kunna stabiliseras redan nästa år för att sedan börja minska.

Arbetsmarknadspolitiken effektiviseras för att den skall kunna bidra till en

förbättring av det alltjämt mycket svåra läget på arbetsmarknaden. En uthållig

ekonomisk tillväxt, där ett hänsynstagande till miljön måste spela en avgörande

roll, ser utskottet som en grundläggande förutsättning för att minska

arbetslösheten, sanera statsfinanserna och stabilisera statsskulden. Utskottet

konstaterar med tillfredsställelse att det också finns ett brett

parlamentariskt stöd när det gäller kravet på prisstabilitet.

Företrädarna för Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna lämnar en

gemensam reservation beträffande bedömningen av den ekonomiska utvecklingen och

inriktningen av den ekonomiska politiken. Vänsterpartiet och Miljöpartiet

reserverar sig till förmån för sina respektive partimotioner.

Arbetsmarknadspolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en sänkning av

kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 80 % till 75 %. Förslaget

motiveras huvudsakligen av två skäl. Det ena är det statsfinansiella läget

eftersom arbetslöshetsförsäkringen trots förstärkt finansiering går med stort

underskott. Det andra är att sänkningen av kompensationsnivån innebär en

harmonisering i detta avseende av arbetslöshetsförsäkringen och övriga

socialförsäkringar.

Mot sänkningen av kompensationsnivån reserverar sig Folkpartiet,

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.

Livsmedelsmomsen

Förslaget om sänkt livsmedelsmoms skall ses i ett samhällsekonomiskt

perspektiv. Regeringen har lagt fram och riksdagen har godtagit förslag om

kraftiga förstärkningar av statsbudgeten, både skattehöjningar och

utgiftsbesparingar. Något utrymme för en sänkning av det samlade skatteuttaget

finns egentligen inte i nuvarande läge utan endast för omfördelningar inom

skatteområdet. Riksdagen har under våren ställt sig bakom ett antal höjningar

av energiskatterna som på sikt kan förväntas slå igenom på konsumentpriserna.

Med en sänkning av mervärdesskatten åstadkoms en skatteväxling som gör att

inflationstakten kommer att dämpas något. Med en lägre matmoms kompenseras

också barnfamiljer och låginkomsttagare, vilka använder en relativt stor andel

av sina inkomster till mat, för de nedskärningar i de offentliga utgifterna som

är nödvändiga med hänsyn till den mycket höga utgiftskvoten (för närvarande ca

70 % av BNP). Mot bakgrund härav tillstyrker finansutskottet att

mervärdesskatten på livsmedel sänks från 21 % till 12 % den 1 januari 1996.

Moderaterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna avstyrker

förslaget att sänka livsmedelsmomsen.

I två motioner föreslås att sänkningen inte skall få slå igenom på folköl.

Mot bakgrund härav föreslår utskottet att regeringen återkommer till riksdagen

med ett förslag som innebär att priset på folköl i detaljhandelsledet inte

sänks när momsen på livsmedel sänks.

Ett tak för de offentliga utgifterna

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag att införa ett tak för de

samlade offentliga utgifterna. Regeringens budgetberedning har på senare år

stramats upp, och även riksdagen kommer om något år att börja tillämpa en ny,

mer rationell beredningsform. Förslaget om ett utgiftstak innebär att också

tredje ledet i budgetprocessen -- genomförandefasen -- stramas upp.

Ett stort antal tekniska frågor återstår att lösa innan ett utgiftstak kan

fastställas. Enligt den modell som skisseras i propositionen bör ett utgiftstak

utformas så att regeringen föreslår och riksdagen beslutar om en högsta nivå

för de offentliga utgifterna under ett antal år framöver. Utgiftstaket bör

anges i nominella termer och omfatta hela den offentliga sektorn, således även

kommuner och socialförsäkringssektor. Två slag av utgifter bör eventuellt

undantas från utgiftstaket, nämligen utgifterna för statsskuldräntor och de

utgifter som är direkt beroende av konjunkturen, t.ex. utgifter för

arbetsmarknadspolitiken. Ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde bör i

regeringskansliet åvila respektive departement.

Ersättningsnivåerna i olika försäkringssystem

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag att införa en enhetlig

ersättningsnivå på 75 % inom sjuk- och föräldraförsäkringarna samt för

sjuklöner och rehabiliteringspenning. För att stimulera till fortsatt

jämställdhet kommer dock inom föräldraförsäkringen vardera föräldern att under

en månad kunna uppbära en med 10 procentenheter förhöjd föräldrapenning.

Enligt finansutskottet måste budgetförstärkningarna nu framför allt inriktas

mot de stora transfereringssystemen till hushållen. Det är angeläget -- inte

minst inför påfrestningen under kommande lågkonjunktur -- att de höga

offentliga utgifterna minskas. Görs inte det finns det knappast möjlighet för

staten att värna om grundläggande offentliga verksamheter som barnomsorg,

utbildning, hälso- och sjukvård samt äldreomsorg, områden som utskottet anser

bör skyddas i största möjliga utsträckning.

Mot sänkningen av ersättningsnivån reserverar sig Folkpartiet,

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.

Finansutskottet tillstyrker också förslaget att avskaffa de två särskilda

kontaktdagarna i föräldraförsäkringen. Likaså tillstyrker utskottet förslagen

om höjd självrisk i tandvårdsförsäkringen samt höjd patientavgift för

prisnedsatta läkemedel. Det innebär att avgiften för inköp av läkemedel höjs

från högst 125 kr till högst 165 kr den 1 juli 1995. Mot höjningen av

patientavgifter reserverar sig Moderaterna och Vänsterpartiet.

Kooperativ utveckling

Finansutskottet föreslår, på förslag av näringsutskottet och med

tillstyrkande av två motioner, att regeringens förslag till besparing på

anslaget för Kooperativ utveckling med 1 miljon kronor inte genomförs. Bidraget

har visat sig vara en mycket kostnadseffektiv form av stöd till kooperativt

företagande som ger ett värdefullt tillskott av arbetstillfällen. För att

finansiera åtgärden föreslås att neddragningen av stödet till kvinnligt

företagande ökas med 1 miljon kronor till 51 miljoner kronor. Detta innebär

likväl att stödet till kvinnligt företagande nästa budgetår nästan tredubblas

jämfört med innevarande år.

Budgetpolitiken

Budgetutvecklingen ter sig något ljusare nu, men situationen är fortfarande

allvarlig. Skall arbetet med att sanera statsfinanserna vinna respekt hos

allmänheten, måste de samlade åtgärderna ges en sådan inriktning att bördornas

fördelning framstår som rättvis genom att alla får bidra efter förmåga.

Nedskärningar i transfereringssystemen slår hårdast mot låginkomsttagare. Å

andra sidan slår de tidigare genomförda skattehöjningarna hårdast mot de mer

välbeställda. Gjorda analyser visar att de största procentuella förändringarna

av disponibelinkomsterna drabbar hushållen med den högsta ekonomiska standarden

medan låginkomsttagarna som grupp relativt sett klarar sig bättre, bl.a.

beroende av sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel. Finansutskottet finner

därför att de föreslagna eller vidtagna åtgärderna har en med hänsyn till

omständigheterna rimlig fördelning.

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till budgetpolitiska

riktlinjer och avstyrker de alternativa förslag som förs fram av

oppositionspartierna.

Företrädarna för Moderaterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och

Kristdemokraterna reserverar sig till förmån för sina respektive partimotioner.

Övrigt

I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i kompletteringspropositionen och

avstyrker de med anledning därav väckta motionsyrkandena. Till betänkandet har

fogats 142 reservationer och 12 särskilda yttranden.

Inledning

Remittering av proposition 150 jämte motioner

Proposition 1994/95:150 med bilagorna 1--14 har hänvisats till

finansutskottet som har beslutat att överlämna vissa delar av propositionen

enligt följande:

Bilaga 2 Statschefen och regeringen

till konstitutionsutskottet.

Bilaga 3 Justitiedepartementet

till konstitutionsutskottet i vad avser punkt A 7 Kampanjkostnader m.m. för

val till Europaparlamentet samt

till justitieutskottet i vad avser punkt D 2 Domstolarna m.m. och avsnittet

Arvoden på rättshjälpsområdet.

Bilaga 4 Utrikesdepartementet

till konstitutionsutskottet i vad avser punkt E 6 Europainformation m.m.,

till näringsutskottet i vad avser punkt E 1 Kommerskollegium och

till utrikesutskottet i övrigt.

Bilaga 5 Socialdepartementet

till socialutskottet i vad avser yrkandena 11--15 beträffande SBL Vaccin AB,

Information om organdonation m.m., Allmänna försäkringskassor,

Riksförsäkringsverket och Bidrag till hälso- och sjukvård.

Bilaga 7 Finansdepartementet

till konstitutionsutskottet i vad avser avsnitt 3 Förvaltningsmyndigheternas

ledning,

till skatteutskottet i vad avser avsnitt 6 Anslagsfrågor såvitt gäller

yrkande 2 beträffande ändring i tullagen samt

till näringsutskottet i vad avser avsnitt 4 Allmänna pensionsfonden.

Bilaga 8 Utbildningsdepartementet

till utbildningsutskottet i vad avser punkterna C 43 Enskilda och kommunala

högskoleutbildningar m.m. och F 2 Utvecklingsarbete inom

Utbildningsdepartementets område.

Bilaga 9 Jordbruksdepartementet

till jordbruksutskottet.

Bilaga 12 Näringsdepartementet

till näringsutskottet i vad avser

dels avsnitt 1 Näringspolitik för tillväxt såvitt gäller yrkandena 1 och

2,

dels avsnitt 2 Anslagsfrågor såvitt gäller punkt A 1 Närings- och

teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader,

dels avsnitt 3 Lagändring,

till bostadsutskottet i vad avser

dels avsnitt 1 Näringspolitik för tillväxt såvitt gäller yrkandena 3 och

4,

dels avsnitt 2 Anslagsfrågor såvitt gäller punkt G 13 Bidrag till

förbättring av inomhusklimatet.

Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:

1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m),

1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),

1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp),

1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds),

1994/95:Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m),

1994/95:Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

1994/95:Fi38 av Sonja Rembo (m),

1994/95:Fi39 av Torsten Gavelin m.fl. (fp),

1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m),

1994/95:Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m),

1994/95:Fi42 av Per Bill (m),

1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp),

1994/95:Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp),

1994/95:Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp),

1994/95:Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (s, c),

1994/95:Fi47 av Leif Carlson (m),

1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds),

1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds),

1994/95:K23 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) och

1994/95:N19 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c).

Motionerna har hänvisats enligt följande:

till konstitutionsutskottet motionerna K23, Fi33 yrkandena 13 och 16 samt

Fi34 yrkande 12,

till skatteutskottet motionerna Fi33 yrkande 10, Fi35 yrkande 3 och Fi44

yrkandena 4 och 12,

till lagutskottet motionerna Fi33 yrkande 52 och Fi34 yrkande 39,

till utrikesutskottet motion Fi33 yrkandena 14 och 15,

till jordbruksutskottet motion Fi34 yrkande 41,

till näringsutskottet motionerna N19 yrkande 1, Fi31 yrkande 5 och Fi34

yrkande 32 och

till arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi31 yrkandena 16 och 19, Fi32

yrkandena 7 och 25, Fi35 yrkandena 16, 17 och 37, Fi40 yrkandena 7 och 18 samt

N19 yrkande 2,

i övrigt till finansutskottet.

Finansutskottet har därefter överlämnat

till skatteutskottet Fi33 yrkandena 11 och 12 samt

till arbetsmarknadsutskottet motion Fi40 yrkande 6.

Finansutskottets behandling

Finansutskottet behandlar

proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan

i vad avser hemställan under 3 i sitt betänkande om statsbudgetens inkomster

för budgetåret 1995/96 (1994/95:FiU29),

i vad avser hemställan under 4 och 5 i sitt betänkande om statsbudgetens

utgifter för budgetåret 1995/96 (1994/95:FiU30),

i vad avser hemställan under 6 och 7 i sitt betänkande om anslag till räntor

på statsskulden, m.m. för budgetåret 1995/96 (1994/95:FiU28),

proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet i vad avser yrkandena 4, 8

och 9 i sitt betänkande om den kommunala ekonomin (1994/95:FiU19),

proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet

i vad avser avsnitt 1 Den kommunala ekonomin m.m. i sitt betänkande om den

kommunala ekonomin (1994/95:FiU19).

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 150 (kompletteringspropositionen)

bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser yrkandena 1, 2 och 8--14,

bilaga 5 Socialdepartementet, i vad avser yrkandena 1--3, 5--7 och 10,

bilaga 6 Kommunikationsdepartementet,

bilaga 7 Finansdepartementet i vad avser avsnitt 2 Förbud mot monetär

finansiering m.m., avsnitt 5 Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel samt

avsnitt 6 punkterna B 5 Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader och E 6 Bidrag

till förnyelsefonder på det statligt reglerade området,

bilaga 8 Utbildningsdepartementet med undantag av punkterna C 43 Enskilda

och kommunala högskoleutbildningar m.m. och F 2 Utvecklingsarbete inom

Utbildningsdepartementets område,

bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet,

bilaga 11 Kulturdepartementet,

bilaga 12 Näringsdepartementet i vad avser punkterna A 3 Främjande av

kvinnors företagande, A 4 Bidrag till tekniköverföring samt A 5

Investeringsfrämjande,

bilaga 13 Civildepartementet,

bilaga 14 Miljödepartementet, med undantag av punkt A 1 Statens

naturvårdsverk,

dels de med anledning av proposition 1994/95:150 väckta motionerna

1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 1--4, 6--10,

12--15, 17, 18 och 20,

1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), i vad avser yrkandena 1--6, 8, 9,

15--24 och 26--33,

1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkandena 1--5, 7--9,

17--51 och 53--58,

1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp), i vad avser yrkandena 1--11,

13--18, 20--31, 33--38, 40 och 42--44,

1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds), i vad avser yrkandena 1, 2, 4,

6--10, 14, 15, 18--36 och 38--42,

1994/95:Fi38 Sonja Rembo (m),

1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m), i vad avser yrkandena

1--5 och 12--17,

1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp),

1994/95:Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp), i vad avser yrkandena

1--3, 5--11, 13 och 14,

1994/95:Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp),

1994/95:Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (s, c),

1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds) samt

1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds),

dels de med anledning av proposition 1994/95:218 En effektivare

arbetsmarknadspolitik m.m. väckta motionerna

1994/95:A52 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 14, 15 och 25,

1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkandena 22, 25 och 26

samt

1994/95:A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp), i vad avser yrkandena 6 och 7.

Regeringens lagförslag

Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som behandlas i detta

betänkande återfinns i bilaga 1.

Uppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet

En sammanställning över förslag i de propositioner som omfattas av

uppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet (1994/95:150

kompletteringspropositionen, 1994/95:161 om regionalpolitik, 1994/95:203 om

EU-finansiering och 1994/95:218 om arbetsmarknadspolitik) samt motionerna som

väckts i anslutning till dem återfinns i bilaga 2 till betänkandet.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett övriga berörda utskott tillfälle att avge yttrande

över de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts

beredningsområde.

Yttranden har avlämnats från

konstitutionsutskottet (1994/95:KU6y och KU7y),

skatteutskottet (1994/95:SkU7y),

justitieutskottet (1994/95:JuU5y),

lagutskottet (1994/95:LU4y),

utrikesutskottet (1994/95:UU6y),

socialförsäkringsutskottet (1994/95:SfU7y),

socialutskottet (1994/95:SoU3y),

kulturutskottet (1994/95:KrU6y),

utbildningsutskottet (1994/95:UbU7y),

trafikutskottet (1994/95:TU4y),

jordbruksutskottet (1994/95:JoU5y),

näringsutskottet (1994/95:NU7y),

arbetsmarknadsutskottet (1994/95:AU4y) och

bostadsutskottet (1994/95:BoU4y).

Yttrandena återfinns i bilagorna 3--17 till betänkandet.

Offentliga utfrågningar

Utskottet anordnade den 4 maj 1995 en offentlig utfrågning om Sveriges

ekonomiska läge och kompletteringspropositionens åtgärdsförslag. I

utfrågningen deltog chefekonom Klas Eklund från SE-banken, verkställande

direktör Lars Jacobsson från Handelns utredningsinstitut, chefekonom Nils

Lundgren från Nordbanken, professor Mats Persson från Institutet för

internationell ekonomi samt statssekreterare Svante Öberg och departementsrådet

Anders Palmér från Finansdepartementet.

Vidare anordnade utskottet den 11 maj 1995 en offentlig utfrågning om

penningpolitiken med riksbankschefen Urban Bäckström.

Protokoll från utfrågningarna återfinns i bilagorna 18 och 19 till

betänkandet.

Propositionens förslag

I proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan föreslår regeringen

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken som regeringen har förordat,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för

budgetregleringen som regeringen har förordat,

8. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt

lagen (1988:1387) om statens upplåning,

9. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret

1995/96, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter

i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp

av 2 000 000 000 kr,

10. att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om ett tak

för de offentliga utgifterna,

11. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga

aktiebolag och stiftelser,

12. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

13. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter,

14. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

I proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet föreslår regeringen

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en

enhetlig kompensationsnivå om 75 % i sjuklönesystemet samt i

sjuk- och föräldraförsäkringarna (avsnitt 4),

5. att riksdagen till förslagsanslaget Sjukvårdsförmåner m.m.

för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 094 000 000

kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,

6. att riksdagen till förslagsanslaget Föräldraförsäkringen

för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 1 202 000 000

kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,

7. att riksdagen till förslagsanslaget Sjukpenning och

rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är

3 419 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop.

1994/95:100 bil. 6,

10. att riksdagen till reservationsanslaget Stimulansbidrag

till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret

1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än

vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,

16. att riksdagen godkänner inriktningen av de

besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet som regeringen

förordar (avsnitt 13),

17. att riksdagen till förslagsanslaget Bostadsbidrag för

budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 910 000 000 kr

lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.

I proposition 150 bilaga 6 Kommunikationsdepartementet föreslår

regeringen under littera A Infrastruktur

dels i avsnittet Banverket och Vägverket (s. 1)

1. att riksdagen under sjätte huvudtitelns ramanslag Byggande

av vägar för det förlängda budgetåret 1995/96 anvisar ett

belopp som är 150 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i

prop. 1994/95:100 bil. 7,

2. att riksdagen med ändring av riksdagens belut (prop.

1994/95:100 bil. 7, bet. 1994/95:TU14, rskr. 1994/95:231), till

Nyinvesteringar i stomjärnvägar för det förlängda budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 9 145 560 000 kr,

dels i avsnittet Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar (s. 2)

1. att riksdagen godkänner planeringsramar för Byggande av

vägar på 4 520 000 000 kr för år 1997 samt på 4 429 000 000

kr för år 1998,

2. att riksdagen godkänner planeringsramar för Byggande av

länstrafikanläggningar på 1 318 000 000 kr för år 1997 samt

på 1 244 000 000 kr för år 1998,

3. att riksdagen godkänner planeringsramar för Nyinvesteringar

i stomjärnvägar på 5 336 000 000 kr för år 1997 samt på 5 011 000 000 kr för

år 1998,

dels i avsnittet Utökad garantiram i Stockholm (s. 2 och 3)

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta

Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 miljoner kronor

i prisnivån januari 1992 för drift och underhåll av de nya

väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta

Riksgäldskontoret justera borgensbeloppet med hänsyn till

tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt till

prisökningar i samhället.

I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet föreslår regeringen

dels i avsnitt 2 Förbud mot monetär finansiering m.m. (s. 102--113)

1. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning,

2. att riksdagen bemyndigar Riksbanken att utan vederlag

överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken/IBRD

om totalt 593 miljoner kronor till regeringen,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att överta samtliga

förpliktelser som följer med Sveriges kapitalinsats i

Världsbanken/IBRD, inklusive ansvaret för ett bidrag till

bankens garantikapital om totalt 1 696 miljoner dollar (ca 12

300 miljoner kronor),

dels i avsnitt 5 Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (s. 125 och

126)

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

mervärdesskattelagen (1994:200),

dels i avsnitt 6 Anslagsfrågor (s. 127--129)

1. att riksdagen till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader

för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,

3. att riksdagen till Bidrag till förnyelsefonder på det

statligt reglerade området för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 1 000 kr.

I proposition 150 bilaga 8 Utbildningsdepartementet föreslår regeringen

dels under punkt C 44 (s. 8)

2. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag

Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan för

budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 30 000 000 kr

lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,

dels under punkt C 45 (s. 9 och 10)

3. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag

Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.

för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 22 500 000 kr

lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,

4. att riksdagen under förutsättning att riksdagen godkänner

regeringens förslag i prop. 1994/95:164 om anslag till Övriga

utgifter inom forskning och forskarutbildning under åttonde

huvudtitelns reservationsanslag Vissa särskilda utgifter inom

universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar

ett belopp som är ytterligare 37 500 000 kr lägre än vad som

föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,

dels under punkt D 19 (s. 10)

5. att riksdagen under åttonde huvudtitelns ramanslag

Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1995/96 anvisar

ett belopp som är 82 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i

prop. 1994/95:100 bil. 9,

dels under littera E Studiestöd m.m. (s. 11--13)

6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

studiestödslagen (1973:349),

7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1983:1030), om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,

8. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag

Studiemedel m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som

är 25 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop.

1994/95:100 bil. 9,

9. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag

Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp

som är 448 100 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop.

1994/95:100 bil. 9,

10. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag

Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa

lärarutbildningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som

är 3 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop.

1994/95:100 bil. 9.

I proposition 150 bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet föreslår

regeringen

dels under punkt A 5 (s. 2--9)

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

3. att riksdagen med ändring av sitt beslut (bet.

1994/95:AU11, rskr. 1994/95:233), till Bidrag till

arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 61 358 582 000 kr,

dels under punkt A 6 (s. 10--12)

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat om

administrationen av utbetalning av lönegarantiersättning,

3. att riksdagen till Bidrag till lönegarantiersättning för

budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 2 419 600 000 kr,

dels under punkt D 4 (s. 15--17)

att riksdagen godkänner att ändamålen under förslagsanslaget Överföring av

och andra åtgärder för flyktingar m.m. även får omfatta kostnader för

1. bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida

återvändande till Bosnien-Hercegovina och

2. medicinsk evakuering,

dels under punkt D 5 (s. 17--21)

1. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för

utbetalning av schablonersättningar,

2. att riksdagen under tionde huvudtitelns förslagsanslag

Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 400 000 000 kr lägre än vad som

föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 11.

I proposition 150 bilaga 11 Kulturdepartementet föreslår regeringen

dels under punkt B 8 (s. 1)

1. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet.

1994/95:BoU10, rskr. 211), medger att beslut om stöd till

icke-statliga kulturlokaler får meddelas intill ett sammanlagt

belopp av 15 000 000 kr för budgetåret 1995/96,

2. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet.

1994/95:BoU10, rskr. 211), till Stöd till icke-statliga

kulturlokaler för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag

på 27 500 000 kr,

dels under punkt B 17 (s. 2)

1. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet.

1994/95:BoU10, rskr. 211), medger att beslut om bidrag till

kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull

bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett sammanlagt

belopp av 240 000 000 kr för budgetåret 1995/96,

2. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet.

1994/95:BoU10, rskr. 211), till Kulturstöd vid ombyggnad m.m.

för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 240 000 000 kr.

I proposition 150 bilaga 12 Näringsdepartementet föreslår regeringen i

avsnitt 2 Anslagsfrågor

dels under punkt A 3 (s. 15 och 16)

att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av

kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är

50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13,

dels under punkt A 4 (s. 16)

att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till

tekniköverföring för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000

kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13,

dels under punkt A 5 (s. 16 och 17)

att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag

Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 22 500

000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13.

I proposition 150 bilaga 13 Civildepartementet föreslår regeringen

dels under punkt A 1 (s. 1 och 2)

att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU12, rskr.

213), till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 662 173 000 kr,

dels under punkt B 1 (s. 2)

att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU12, rskr.

206), till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 91 200 000 kr,

dels under punkt D 2 (s. 2 och 3)

att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till

nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1995/96

anvisar ett belopp som är 3 200 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop.

1994/95:100 bil. 14,

dels under punkt E 2 (s. 3)

att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Stöd till

kooperativ utveckling anvisar ett belopp som är 1 000 000 kr lägre än vad som

föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 14,

dels under punkt E 4 (s. 3)

att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Utveckling av

ideell verksamhet anvisar ett belopp som är 1 000 000 kr lägre än vad som

föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 14,

dels under punkt E 6 (s. 4)

att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU14, rskr.

224), till Stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 787 860 000 kr.

I proposition 150 bilaga 14 Miljödepartementet föreslår regeringen

dels under punkt A 3 (s. 1 och 2)

att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 15,

bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257), till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar

och vattendrag för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 210 000 000 kr,

dels under punkt A 5 (s. 2)

att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 15,

bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257), till Miljöforskning för budgetåret 1995/96

under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 175 531 000 kr,

dels under punkt B 3 (s. 2)

att riksdagen under fjortonde huvudtitelns ramanslag Statens

kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1995/96 anvisar

ett belopp som är 7 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100

bil. 15.

Motionsyrkanden

Motionsyrkanden med anledning av proposition 150

1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjer för budgetregleringen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen med anledning av budgetposten Beräknat tillkommande

utgiftsbehov netto som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen med anledning av regeringens begäran om lånebemyndigande som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjning av patientavgifterna i

läkemedelsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen avslår förslaget att minska anslagen till yrkesinriktad

rehabilitering i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändringar i systemet för förtidspension,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändrad presumtion vid bidragsförskott,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en minskning av 1998 års

planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om

sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag om en sänkning av

mervärdesskatten på livsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om planerna på övergång till månadsvis momsinbetalning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder i syfte att minska skatten på arbete inom tjänstesektorn,

15. att riksdagen beslutar om en sänkning av dagpenningen för

vuxenstudiestödet i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen beslutar återgå till de regler som gällde före den 1

januari 1995 för studerande vid YTH-utbildningarna i enlighet med vad som

anförts i motionen,

18. att riksdagen beslutar att under Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel,

littera D Invandringen m.m., anvisa ett i förhållande till regeringen med 400

miljoner kronor minskat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s konvergenskriterier och ökad självständighet för Riksbanken.

1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som förordats i motionen,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som

förordats i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett tak för de offentliga utgifterna,

4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om miljö och ekonomi,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett robust socialförsäkringssystem,

6. att riksdagen med avslag på propositionen beslutar att ersättningen inom

sjuk- och föräldraförsäkringarna samt arbetslöshetsförsäkringen skall vara 80

%,

8. att riksdagen avslår förslaget att sänka ersättningen i

vuxenstudiestödet som en följd av sänkt ersättning i a-kassan till 75 %,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare skärpning av arbetsvillkoret i

arbetslöshetsförsäkringen,

15. att riksdagen avslår förslaget att minska anslaget till Främjande av

kvinnors företagande med 50 000 000 kr till 150 000 000 kr och i stället

beslutar anslå 250 000 000 kr,

16. att riksdagen avslår förslaget att dra in reservationen avseende Stöd

till ekonomiska reformer och skuldlättnad inom SIDA,

17. att riksdagen minskar indragningen av reservationen under

Utvecklingssamarbete genom SIDA med 65 000 000 kr,

18. att riksdagen utökar anslaget till biståndet enligt vad som anförts i

motionen,

19. att riksdagen beslutar beräkna sjukpenninggrundande inkomst enligt vad

som anförts i motionen,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskade räntesubventioner

enligt vad som anförts i motionen,

21. att riksdagen beslutar om höjd pensionsålder enligt vad som anförts i

motionen,

22. att riksdagen beslutar avskaffa delpensionssystemet enligt vad som

anförts i motionen,

23. att riksdagen beslutar ändra reglerna för förtidspension enligt vad som

anförts i motionen,

24. att riksdagen beslutar att obetalda skatteskulder skall reducera pension

enligt vad som anförts i motionen,

26. att riksdagen beslutar avskaffa möjligheten till bostadsbidrag för

ungdomar under 29 år utan barn,

27. att riksdagen hos regeringen begär förslag om restriktivare regler för

bidragsförskott enligt vad som anförts i motionen,

28. att riksdagen beslutar reducera anslaget till presstöd enligt vad som

anförts i motionen,

29. att riksdagen beslutar reducera anslaget till folkbildning enligt vad som

anförts i motionen,

30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om besparingar inom försvaret

enligt vad som anförts i motionen,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försäljning av statliga företag,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om koncessionsavgift för TV,

33. att riksdagen hos regeringen begär förslag om flerbarnstillägg enligt vad

som anförts i motionen.

1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som har förordats i denna motion,

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetreglering som har

förordats i denna motion,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av inkomstskatten

enligt vad i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpningar av skatten på

kapitalägande enligt vad i motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

företagsbeskattningen enligt vad i motionen anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skatteuttaget inom privat tjänsteproduktion,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkta egenavgifter enligt

vad i motionen anförts,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt mervärdesskatt på

livsmedel,

17. att riksdagen avslår regeringens begäran att reservationsmedel till

biståndsverksamhet dras in,

18. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för

budgetåret 1995/96 i enlighet med vad i motionen anförts beslutar anslå 860 000

000 kr utöver vad regeringen föreslår,

19. att riksdagen avslår regeringens aviserade förslag om att spara

1 200 000 000 kr på assistansersättningen till svårt funktionshindrade

enligt vad i motionen anförts om att den enskildes behov skall styra

kostnadsnivån och inte regelsystemet,

20. att riksdagen beslutar om att barnbidraget från den 1 januari 1996 skall

höjas från 7 680 kr till 8 280 kr per barn och år enligt vad i motionen

anförts,

21. att riksdagen beslutar om en förändring av flerbarnstillägget enligt vad

i motionen anförts,

22. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjda läkemedelskostnader

enligt vad i motionen anförts om den kraftiga kostnadsutveckling som varit

under de senaste fyra åren och som drabbar äldre och sjuka med ett stort

läkemedelsbehov,

23. att riksdagen avslår regeringens förslag om en enhetlig kompensationsnivå

i sjuklöne-, sjuk- och föräldraförsäkringen på 75 % enligt vad i motionen

anförts,

24. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Föräldraförsäkringen

för budgetåret 1995/96 anslå 1 202 000 000 kr mindre än vad som föreslagits i

proposition 1994/95:100 bilaga 6,

25. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Sjukpenning och

rehabilitering för budgetåret 1995/96 anslå 3 419 000 000 kr mindre än vad som

föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopandet av en karensdag i sjukförsäkringen,

27. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Bostadsbidrag för

budgetåret 1995/96 anslå 910 000 000 kr mindre än vad som föreslagits i

proposition 1994/95:100 bilaga 6,

28. att riksdagen till byggande av riksvägar för budgetåret 1995/96 (A 3)

anvisar 2 025 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit,

29. att riksdagen till drift av statliga järnvägar för budgetåret 1995/96

(A 10) anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,

30. att riksdagen till nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96

(A 11) anvisar 262 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 9

407 560 000 kr,

31. att riksdagen till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret

1995/96 (A 5) anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller

således 429 449 000 kr,

32. att riksdagen beslutar avslå en utökad garantiram för drift och underhåll

av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen,

33. att riksdagen till Tullverket för budgetåret 1995/96 anvisar

75 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,

34. att riksdagen till Skattemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar 140

000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,

35. att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar

71 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,

36. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare besparingar

inom fjärde huvudtiteln om 4 626 000 000 kr i enlighet med vad i motionen

anförts,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att deltidsstudiestöd på 75 % av studiemedel, särskilt

vuxenstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa även skall gälla

studerande vid folkhögskola,

38. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i

studiestödslagen,

39. att riksdagen beslutar höja ersättningen för svux och svuxa från 65 %

till 75 % av nivån i dagpenningen från a-kassa,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att särskilt vuxenutbildningsstudiestöd för arbetslösa skall kunna

beviljas för studier på gymnasial nivå under sex terminer och för ytterligare

tid om det finns särskilda skäl,

41. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i 20 § lagen

(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundbeloppet i det kontanta arbetslöshetsunderstödet,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inskränkning av deltidsarbetslösas stämplingsrätt,

44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ytterligare ändringar i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring ej skall göras innan utredningen om

arbetslöshetsförsäkringen presenterat sina förslag och konsekvenserna av

ändringar i lagen,

45. att riksdagen anslår 3 000 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96,

46. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär

förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel,

47. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär

förslag rörande Näringsdepartementets huvudtitel,

48. att riksdagen under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1995/96 garanterar

ett lån till en etanolanläggning enligt vad som anförts i motionen,

49. att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av

kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 avslår regeringens förslag om en

minskning av anslaget med 50 000 000 kr enligt vad som sägs i motionen,

50. att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. (A 1) i enlighet med vad som i

motionen anförts anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår,

51. att riksdagen till Stöd för kooperativ utveckling (E 2) anvisar

2 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår,

53. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts, under avsnittet om

Miljödepartementet, anvisar ett belopp som är 75 000 000 kr högre än

regeringens,

54. att riksdagen beslutar inrätta en omställningsfond som tillförs

1 500 000 000 kr budgetåret 1995/96 enligt vad i motionen anförts,

55. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avvisar förslaget om

ett utgiftstak för den offentliga sektorn,

56. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avvisar förslaget om

förbud mot statlig upplåning i Riksbanken, s.k. monetär finansiering,

57. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i inriktningen av

penningpolitiken enligt vad i motionen anförts,

58. att riksdagen hos regeringen begär inrättandet av en kommission för att

granska finansmarknaden enligt vad i motionen anförts,

1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om syftet med den ekonomiska politiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöskulden,

3. att riksdagen beslutar anta de allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som förordas i motionen,

4. att riksdagen besluar anta de allmänna riktlinjer för budgetregleringen

som förordas i motionen,

5. att riksdagen antar de förslag till förändringar av statsbudgetens

inkomster som föreslås i motionen,

6. att riksdagen antar de förslag till förändringar av statsbudgetens

utgifter som föreslås i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade arbetsgivaravgifter

och miljöskatter enligt den s.k. skatteväxling som föreslås i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skatteväxling för en bättre miljö och ökad sysselsättning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentarisk kommitté för att ta fram förslag till insyn på

valuta- och penningmarknaden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av budgetpolitiken,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reservationsmedel för innevarande budgetår som är avsedda för

bistånd m.m. inte skall dras in,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till konvergensprogram för

debatt och beslut i enlighet med vad som anförts i motionen innan det skickas

in till EU,

14. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 23 §

riksbankslagen,

15. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1995/96 anvisar

7 000 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således

52 260 534 000 kr,

16. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i

föräldraförsäkringen och sjukpenningen,

17. att riksdagen beslutar införa ett s.k. brutet tak i föräldraförsäkringen

och sjukpenningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en parlamentarisk

utredning av effekterna av alla sparåtgärders samlade inverkan på utsatta

grupper och låginkomsttagare m.m.,

20. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till

nyinvesteringar i stomjärnvägar och i stället höjer anslaget med 1 737,5

miljoner kronor för budgetåret 1995/96,

21. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till

byggande av vägar med 150 miljoner kronor och i stället sänker anslaget med

ytterligare 4 850 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,

22. att riksdagen -- vid bifall till yrkande 21 -- anslår ytterligare 500

miljoner kronor till Bidrag till enskilda vägar och 700 miljoner kronor till

Byggande av länstrafikanläggningar,

23. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt vuxenstudiestöd m.m.,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av ett grundforskningsavdrag om 5 %,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelning av anslag från grundforskningsavdragsmedel på

forskningsråd och fakultetsanslag,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.,

27. att riksdagen till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för

budgetåret 1995/96 anslår 3 206 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslår,

28. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i

arbetslöshetsförsäkringen,

29. att riksdagen antar förslaget om ett s.k. brutet tak i

arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förkortad arbetstid i

enlighet med vad som anförts i motionen,

31. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till

icke-statliga kulturlokaler,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samerna som grupp inte skall straffas genom indragning från

Samefonden för att Sametinget betalat ut partistöd,

34. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget Främjande av

kvinnors företagande och i stället anslår 200 miljoner kronor på anslaget för

budgetåret 1995/96,

35. att riksdagen avslår regeringens förslag till Bidrag till

tekniköverföring och i stället helt ersätter detta med ett anslag till Bidrag

till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor i enlighet med vad som

anförts i motionen och till detta sistnämnda anslag anslår 1 000 miljoner

kronor för budgetåret 1995/96,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt

anförts angående förslaget till Bidrag för ökad energieffektivitet och

förnybara energikällor,

37. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning av anslaget till

Investeringsfrämjande och i stället anslår 48,25 miljoner kronor på anslaget

för budgetåret 1995/96,

38. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till Stöd

till kooperativ utveckling och i stället höjer anslaget till 18,5 miljoner

kronor för budgetåret 1995/96,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att indragningar av reservationsmedel för innevarande budgetår inom

Miljödepartementets område inte skall genomföras,

42. att riksdagen till Bidrag för kalkningsverksamhet för sjöar och

vattendrag anslår 270 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,

43. att riksdagen till Miljöforskning anslår 237,531 miljoner kronor för

budgetåret 1995/96,

44. att riksdagen vid bifall till motionens reviderade budgetförslag

godkänner det i motionen redovisade minskade upplåningsbehovet.

1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 godkänner de

riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,

2. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 godkänner de allmänna

riktlinjer för budgetpolitiken som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar återinföra den rätt till kvittning av underskott i

näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som gällde fram till den 1 januari

1995,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av livsmedelsmomsen,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt kompensationsnivå i

föräldraförsäkringen,

8. att riksdagen avseende yrkesinriktad rehabilitering avslår regeringens

förslag om sänkt rehabiliteringspenning,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt kompensationsnivå i

sjukersättningssystemen,

10. att riksdagen beslutar om att två karensdagar skall gälla i

sjukersättningssystemen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de flexiblare regler som föreslås gälla för deltidsstudiestöd

för studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning även bör omfatta

studerande på folkhögskola,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reglerna för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, svuxa,

ändras så att stöd får beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i

enlighet med vad som i dag gäller för särskilt vuxenstudiestöd, svux och

studiemedel,

18. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av ersättningsnivån

i arbetslöshetsförsäkringen,

19. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt grundbelopp i det

kontanta arbetsmarknadsstödet,

20. att riksdagen anvisar 2 500 000 000 kr utöver regeringens förslag till

Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. och således anslår totalt

63 858 582 000 kr,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett permanent riskkapitalavdrag,

22. att riksdagen till anslaget Främjande av kvinnors företagande anvisar 200

000 000 kr, dvs. 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,

23. att riksdagen till anslaget Bidrag till nationell och internationell

ungdomsverksamhet m.m. anslår 3 200 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 174

303 000 kr,

24. att riksdagen till anslaget Stöd till trossamfund m.m. anslår

3 300 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 94 500 000 kr,

25. att riksdagen till anslaget Stöd till kooperativ utveckling anslår

1 000 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 9 750 000 kr,

26. att riksdagen till anslaget Utveckling av ideell verksamhet anslår 1 000

000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 23 700 000 kr,

27. att riksdagen till anslaget Stöd till idrotten anslår 4 400 000 kr utöver

regeringens förslag, dvs. 792 260 000 kr,

28. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning av anslaget Bidrag

till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag,

29. att riksdagen avslår regeringens förslag till minskning av anslaget

Miljöforskning,

30. att riksdagen beslutar om en sänkning av tjänstemomsen från 25 till 12 %

fr.o.m. den 1 januari 1996,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att föräldrar skall få rätt att spara 10 dagar i

föräldraförsäkringen efter barnets 8-årsdag tills det fyller 12 år,

32. att riksdagen till Utbildningsvikariat anvisar 1 400 000 000 kr mindre än

regeringens förslag, dvs. totalt 4 154 000 000 kr,

33. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en avvecklad

dubbelbeskattning på aktier i enlighet med vad i motionen anförts,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpta regler för bidragsförskott,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slopat bostadsbidrag för ungdomshushåll utan barn,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en återgång till tidigare regler när det gäller kopplingen mellan

studiemedel och resultat,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att obetalda skatteskulder skall påverka pensionsutbetalningar,

39. att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning av

reservationsmedel uppgående till 1 000 000 000 kr på biståndsanslaget,

40. att riksdagen beslutar att anslå 300 000 000 kr mindre än regeringen i

anslag till Vägverket och Banverket,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om partistöd till partierna i Sametinget,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de föreslagna höjningarna av de energi- och miljörelaterade

skatterna skall användas för att finansiera sänkt moms på tjänstesektorn.

1994/95:Fi38 av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen beslutar höja

finansieringsavgiften i arbetslöshetsförsäkringen till 140 % i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en framgångsrik ekonomisk politik som leder till hög

sysselsättning, lägre räntor och budgetsanering kräver fasta spelregler och

förbättringar i företagens villkor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en låg inflation bör ges högsta prioritet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inflationsmålet skall ligga fast,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på prognoser och budgetuppföljning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetet med förbättrade instrument för budgetprognoser bör ges

hög prioritet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bruttobesparingar vad avser företagsstöd samt stöd till kommuner

och socialförsäkringar skall uppgå till minst 180 miljarder kronor,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tilläggsdirektiv till sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fasta spelregler vid den svenska statens skuldsanering,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bestämmelser om utgiftstak,

16. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade regler för

momsredovisning och momsinbetalningar i enlighet med vad som anförts i

motionen,

17. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av matmomsen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det även i fortsättningen skall finnas en länsexpert för

utbildning vid länsstyrelserna,

2. att riksdagen beslutar att den föreslagna besparingen på trettonde

huvudtiteln (Civildepartementet) A 1 Länsstyrelserna m.m. får formen av en

generell besparing.

1994/95:Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för skattepolitiken som

anförts i motionen,

2. att riksdagen avslår förslaget att sänka mervärdesskatten på livsmedel

m.m.,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkta arbetsgivaravgifter

för tjänstesektorn i två steg enligt vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt enligt vad

som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett permanent riskkapitalavdrag,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad dubbelbeskattning på

riskkapital enligt vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar om sänkt marginalskatt så att högsta skattesats för

statlig inkomstskatt åter blir 20 %,

9. att riksdagen beslutar höja grundavdraget i inkomstbeskattningen till 0,25

basbelopp,

10. att riksdagen avslår förslaget om ändrad uppbörd av mervärdesskatt,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av den aviserade kvittningsrätten,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reformering av skatten för

fåmansbolag enligt vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om undantag från bolagsskatt

enligt vad som anförts i motionen.

1994/95:Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att alla alkoholhaltiga drycker undantas från föreslagen momssänkning.

1994/95:Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (s, c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bibehållen mervärdesbeskattning av öl, klass II, s.k. folköl.

1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de regler om vuxenstudiestöd i förhållande till studiernas

omfattning som föreslås gälla för studerande i kommunal och statlig

vuxenutbildning även bör omfatta studerande på folkhögskola,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka ersättningen i

vuxenstudiestödet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reglerna för svuxa ändras så att stöd får beviljas för studier

på gymnasienivå under tre år i enlighet med vad som i dag gäller för svux och

studiemedel.

1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 3,2

miljoner på bidrag till ungdomsverksamhet m.m.,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 3,3

miljoner på stöd till trossamfund m.m.,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska stöd till kooperativ

utveckling med 1 miljon kronor,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 1 miljon

kronor på utveckling av ideell verksamhet,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 4,4

miljoner kronor på stöd till idrotten.

Motionsyrkanden med anledning av proposition 218

1994/95:A52 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen beslutar att den lägsta ersättningen i KAS och

arbetslöshetsförsäkringen sätts till 210 kr per dag i enlighet med vad som

anförs i motionen,

15. att riksdagen beslutar sänka den högsta ersättningen i

arbetslöshetsförsäkringen till 529 kr per dag i enlighet med vad som anförs i

motionen,

25. att riksdagen beslutar om en begränsning av rätten till ersättning från

a-kassa till 450 dagar i enlighet med vad som anförs i motionen,

1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försöksverksamhet med kortare arbetsdag,

25. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i lagen om

anställningsskydd att deltidsarbetande får företräde till flera arbetstimmar

vid utvidgat arbetsutbud i enlighet med vad i motionen anförts,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten till heltidsarbete,

1994/95:A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar avslå förslaget om att sänka ersättningsnivån i

arbetslöshetsförsäkringen till 75 %,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade ersättningsnivåer

i arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som föreslås i motionen.

Utskottet

Utskottet

Den ekonomiska politiken

I de närmast följande tre avsnitten om den internationella utvecklingen,

utvecklingen i Sverige och svensk ekonomi fram till år 2000 ges en

sammanfattande redovisning utifrån bedömningen i den reviderade

nationalbudgeten. Därutöver görs vissa kompletteringar med bl.a. senaste

redovisning från Statistiska centralbyrån (SCB) om prisutvecklingen och

arbetsmarknadsläget. Utskottet behandlar också i detta sammanhang de synpunkter

på den reviderade nationalbudgetens konjunkturprognos som framförs i här

aktuella partimotioner och de kalkyler som redovisas för den svenska ekonomins

utveckling fram till år 2000.

Internationell utveckling

De tre första åren av 1990-talet kännetecknades av en mycket låg tillväxt i

OECD-området. Den lågkonjunktur som under dessa år drabbade OECD-Europa var så

djup att den totala produktionen minskade år 1993. Samtidigt närmade sig

arbetslösheten 12 %. Produktionsbortfallet och arbetslösheten under den första

delen av 1990-talet blev i OECD-Europa större än under lågkonjunkturen i början

av 1980-talet. Vad som skiljer dessa två lågkonjunkturer -- de svåraste som

drabbat Europa under efterkrigstiden -- är bl.a. inflationsutvecklingen. Medan

inflationen i OECD-Europa under de första åren av 1990-talet låg i intervallet

5--7 % var den väsentligt högre i början av 1980-talet. Sålunda steg

konsumentpriserna år 1980 i OECD-Europa med nära 16 %.

År 1994 vände utvecklingen i OECD-området. Den internationella ekonomin

utvecklades starkt, i synnerhet i Nordamerika men även i Västeuropa. Som

framgår av tabell 1 steg tillväxten i EU-länderna till 3 % år 1994. Även i

Japan, vars ekonomi helt stagnerade år 1993, vände utvecklingen försiktigt

uppåt även om tillväxten stannade vid blygsamma 1 %. Året 1994 innebar en

fortsatt snabbt växande produktion i Förenta staterna även om en viss

avmattning kunde noteras i slutet av året.

Tabell 1. BNP-tillväxt i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

___________________________________________________________________

1994 1995 1996

___________________________________________________________________

USA 4,0 3,0 (2,9)* 2,0 (2,2)

Japan 1,0 1,9 (2,4) 3,3 (2,9)

Västra Tyskland 2,3 2,7 (2,4) 3,3 (3,2)

Frankrike 2,5 3,1 (3,0) 3,2 (3,3)

Storbritannien 4,0 3,3 (3,3) 3,1 (2,8)

Danmark 4,8 3,5 (3,3) 2,8 (2,8)

Finland 4,0 4,6 (4,8) 4,6 (4,1)

Norge 5,1 3,0 (2,9) 2,7 (2,6)

OECD 3,0 2,9 (2,8) 2,7 (2,7)

EU 3,1 3,0 3,3

__________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets

budgetproposition.

Av tabell 1 framgår att Finansdepartementet inte funnit anledning att i

kompletteringspropositionen göra någon väsentlig justering av den

tillväxtprognos som redovisades i budgetpropositionen för utvecklingen fram

t.o.m. år 1996. Tillväxtprognoserna i propositionen överensstämmer i stort med

OECD:s bedömning från december förra året. I slutet av maj offentliggjorde

OECD-sekretariatet i ett pressmeddelande den prognos som kommer att redovisas i

"Economic Outlook" i juni i år. Av prognosen framgår att produktionstillväxten

för år 1995 för OECD-området totalt bedöms komma att ligga obetydligt under den

bedömning som redovisas i tabell 1. För år 1996 är prognosen oförändrad.

För de närmaste två åren görs i kompletteringspropositionen bedömningen att

produktionstillväxten har kulminerat i Förenta staterna. Även i Storbritannien

och i de nordiska länderna väntas tillväxten successivt minska. Denna dämpning

av tillväxttakten motverkas emellertid av en stigande tillväxt i flertalet

EU-länder. Det kan även konstateras att den kraftiga expansionen i ekonomierna

i Sydostasien med största sannolikhet kommer att fortsätta. Inte heller i

Latinamerika eller Östeuropa finns tecken på att produktionsuppgången dämpas.

Som framgår av tabell 2 väntas inflationen öka något i OECD-området som

helhet. Även om denna bedömning förverkligas innebär prognosen att inflationen

fortsätter att vara mycket låg i ett historiskt perspektiv. Den ligger

emellertid i överkant av de inflationsmål som många länder antagit. Som

jämförelse kan nämnas att inflationen under 1970-talet i genomsnitt per år

uppgick till 8,5 % och att den under 1980-talet låg på 6 % per år.

Den bedömning av prisutvecklingen i de större industriländerna som redovisas

i kompletteringspropositionen pekar även mot att en mindre ökning av

inflationstakten under de närmaste två åren kan väntas i Förenta staterna,

Storbritannien och Frankrike. I Japan däremot är inflationstakten mycket låg

och det finns inga tecken på att den kommer att stiga. För Japan gäller att

kapacitetsutnyttjandet i industrin är måttligt, inflationsförväntningarna är

låga och den mycket starka yenen drar ned importpriserna.

I Tyskland beräknas inflationen avta ytterligare något under år 1995 för att

mot slutet av år 1996 åter öka. Slutsatsen blir att den neddragning av

inflationstakten i OECD-området -- om Mexiko och Turkiet undantas -- som nu

kommit till stånd förefaller att bli bestående.

Tabell 2. Konsumentpriser och arbetslöshet i OECD- och EU-området

______________________________________________________________

1994 1995 1996

______________________________________________________________

Konsumentpriser

OECD 2,3 2,6 2,9

EU 3,1 3,0 3,3

Arbetslöshet*

OECD 8,3 7,9 7,7

EU 11,8 11,4 10,9

______________________________________________________________

* Procent av arbetskraften.

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Av tabell 2 framgår att en viss nedgång av arbetslösheten i OECD-området är

att vänta under prognosperioden. Detta gäller även EU-länderna. Men trots en

viss förbättring av arbetsmarknadsläget i Västeuropa fortsätter arbetslösheten

att ligga på en mycket hög nivå samtidigt som andelen långtidsarbetslösa är

betydande. Som framhålls i propositionen förstärks de problem som orsakas av

det svåra arbetsmarknadsläget i EU-länderna av att arbetskraftsdeltagandet år

1993 endast uppgick till 65 %. Motsvarande andel var drygt 75 % i såväl

Förenta staterna som i Japan (jfr tabell 3).

Tabell 3. Sysselsättning och arbetskraftsdeltagande

____________________________________________________________________

1992 1993 1994

____________________________________________________________________

Sysselsättning*

USA 0,6 1,5 3,1

Japan 1,1 0,2 0,3

EU -1,4 -2,0 -0,7

Arbetskraftsdeltagande**

USA 76,8 76,8 -

Japan 75,9 75,9 -

EU 65,8 65,0 -

____________________________________________________________________

* Årlig procentuell förändring.

** Procent av befolkningen mellan 15 och 64 år.

Källor: OECD och EU-kommissionen.

Den låga sysselsättningsgraden i Europa jämfört med Förenta staterna och

Japan innebär en relativt sett större belastning på de offentliga utgifterna.

Därmed skapas också behov av högre skatteuttag från den sysselsatta delen av

befolkningen i merparten av Västeuropas länder.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det internationella konjunkturläget

förbättrades påtagligt under andra hälften av år 1994. Utskottets redovisning

av den reviderade nationalbudgetens internationella avsnitt visar att en viss

konjunkturavmattning kan komma att karakterisera perioden fram t.o.m. år 1996,

men att den internationella utvecklingen fortsatt kommer att vara gynnsam för

Sverige.

Avslutningsvis bör det framhållas att det självfallet finns flera

osäkerhetsmoment i bedömningen av den internationella utvecklingen.

De offentliga finanserna i OECD-området förbättrades under år 1994 och

underskotten uppgick i genomsnitt till knappt 4 % av BNP. Förbättringen var

dock inte tillräcklig för att förhindra en fortsatt ökning av den offentliga

skuldsättningen, mätt som andel av BNP. I EU-länderna väntas de offentliga

finanserna förbättras något de närmaste åren, medan budgetunderskottet i

Förenta staterna bedöms sjunka i långsam takt. Fortsatt växande statsskulder

och instabilitet på de finansiella marknaderna utgör alltjämt ett hot mot en

positiv utveckling.

Under de senaste månaderna har också den internationella finansiella

marknaden kännetecknats av stor oro. Den utlösande faktorn var den finansiella

krisen i Mexiko tillsammans med den ökade politiska osäkerheten i Italien och

Spanien. Turbulensen på den finansiella marknaden har fått till följd att

D-marken och yenen förstärkts kraftigt mot den amerikanska dollarn samtidigt

som länder med svaga statsfinanser och hög statsskuld fått se sin valuta

kraftigt försvagas. Denna utveckling på valutamarknaden kan vara en faktor som

bidrar till att förstärka den kommande konjunkturavmattningen som i

propositionen har bedömts som mild.

Särskilt i Japan har växelkursrörelserna varit extremt stora. Om de nuvarande

kursrelationerna skulle bli bestående är det sannolikt att den japanska

ekonomiska återhämtningen kommer att dra ut på tiden. De åtgärder som den

japanska centralbanken vidtagit -- räntesänkning och stödköp -- har inte

lindrat förstärkningen av yenen. Även i Tyskland utgör D-markens kraftiga

appreciering ett hot mot den i propositionen angivna positiva BNP-prognosen.

Den försämrade konkurrenssituationen för Tysklands exportindustri kan, om även

den inhemska efterfrågan dämpas, medföra att landet inte fungerar som en

effektiv konjunkturmotor för det övriga Europa.

För länder med stora underskott i de offentliga finanserna och en betydande

statsskuld har valutakursen följt dollarns fall. Dessa länder -- t.ex. Italien,

Spanien, Sverige och Storbritannien -- har sett sig tvungna att vidta en

åtstramning av penningpolitiken men även av finanspolitiken. De här redovisade

prognoserna förutsätter att dessa åtgärder får effekt och inte leder till ett

fortsatt allmänt högt ränteläge.

I början av maj ledde ånyo handelsmotsättningarna mellan Japan och Förenta

staterna till en akut konflikt. Vilka effekter denna konflikt kan komma att

få på världshandeln går i dagsläget inte att bedöma.

Utvecklingen i Sverige

Prognosförutsättningar

I kompletteringspropositionens bedömning av den svenska ekonomins utveckling

görs antaganden om valutakurs och räntor som i betydande grad är påverkade av

oron på den finansiella marknaden under årets tre första månader. Detta innebär

betydligt högre räntor och svagare krona än vad som låg till grund för

bedömningen i den preliminära nationalbudgeten. Som framgår av tabellerna 4

och 5 förutsätts dock en viss nedgång av obligationsräntorna samt en

förstärkning under år 1996 av kronan.

Tabell 4. Prognosförutsättningar

____________________________________________________________________

1994 1995 1996

____________________________________________________________________

BNP-tillväxt i OECD 3,0 2,9 (2,8)* 2,7 (2,7)

Konsumentprisökning i

OECD 2,3 2,6 (2,3) 2,9 (3,0)

Världsmarknadstillväxt**

Dollarkurs (i kr) 7,7 7,3 (7,4) 7,3 (7,2)

Ecu-index 123,8 128,8 (121,6) 125,0 (117,9)

Tysk ränta

5-års statsobl. 6,2 6,9 (7,0) 7,1 (7,2)

Svensk ränta

5-års statsobl. 9,1 10,6 (10,2) 10,0 (9,2)

Svensk ränta

6-månaders

statsskuldväxel 7,7 8,9 (8,4) 9,0 (8,3)

____________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets

budgetproposition.

** Avser bearbetade varor i 14 OECD-länder.

Tabell 5. Växelkursutvecklingen

Procentuella förändringar mellan årsgenomsnitt

_____________________________________________________________________

1992 1993 1994 1995 1996

_____________________________________________________________________

ECU-index 0,4 20,9 0,6 4,0 -3,0

Dollar 4,0 33,8 -1,2 -5,4 -0,4

Konkurrentvägt -0,3 23,8 1,7 3,7 -1,8

Importvägt -0,8 24,4 1,8 3,9 -1,8

_____________________________________________________________________

Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

Kalkylerna i den reviderade nationalbudgeten avslutades den 18 april 1995. I

början av maj förstärktes dollarn vilket fick till följd att även kronan blev

starkare. I samband med denna kronförstärkning föll även räntorna. Men

turbulensen på finans- och valutamarknaderna håller i sig. I slutet av maj föll

åter dollarn, och på samma sätt som tidigare förlorade därmed kronan i värde

mot D-marken och räntorna steg åter. Räntedifferensen mot Tyskland var i slutet

av maj drygt 4 procentenheter.

Även om räntedifferensen mot Tyskland antas minska i Finansdepartementets

prognos under prognosperioden innebär ränteantagandet att differensen mot de

tyska räntorna kommer att vara betydande även i slutet av år 1996. Men om den

amerikanska dollarn förstärks snabbare mot D-marken kommer de svenska räntorna

sannolikt att utvecklas mer gynnsamt än vad som anges i tabell 4.

Försörjningsbalansen

I kompletteringspropositionen görs samma bedömning som i finansplanen av

tillväxten i den totala produktionen fram t.o.m. år 1996. Vad som skiljer

bedömningarna åt är prognosen för vissa delkomponenter av

försörjningsbalansprognosen.

Den viktigaste skillnaden mellan prognosen i finansplanen och i

kompletteringspropositionen gäller främst bedömningen av

investeringsutvecklingen.

Tabell 6. Försörjningsbalans

_____________________________________________________________________________

Miljarder kr. Procentuell volymförändring

1994 __________________________________

1994 1995 1996

_____________________________________________________________________________

BNP 1 517,0 2,2 2,5 (2,6)** 2,9 (2,9)

Import 492,3 13,2 7,5 (7,0) 6,0 (5,1)

Tillgång 2 009,3 4,5 3,7 (3,6) 3,6 (3,4)

Privat konsumtion 820,2 0,5 -0,5 (0,0) 1,0 (1,0)

Offentlig konsumtion 413,5 1,0 -0,2 (0,0) -0,8 (-1,0)

Stat 131,5 -0,7 1,5 (2,0) -0,5 (-1,0)

Kommuner 282,0 -1,2 -1,0 (-1,0) -1,0 (-1,0)

Bruttoinvesteringar 208,2 -0,4 11,1 (9,5) 9,6 (8,5)

Näringsliv 136,6 17,4 21,1 (20,1) 10,7 (10,1)

Bostäder 36,3 -37,5 -18,2 (-28,4) 12,4 (9,2)

Myndigheter 35,4 6,4 5,6 (9,2) 3,2 (1,7)

Lagerinvesteringar* 10,5 1,4 -0,3 (0,0) 0,2 (0,1)

Export 556,7 13,8 10,6 (9,5) 7,3 (7,3)

Användning 2 009,3 4,5 3,7 (3,6) 3,6 (3,4)

Inhemsk användning 1 452,5

______________________________________________________________________________

* Förändring i % av föregående års BNP.

** Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets

budgetproposition.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tabell 7. Nyckeltal

_________________________________________________________________________

1994 1995 1996

_________________________________________________________________________

Timlön, kostnad 3,5 3,5 (3,5)** 4,0 (4,0)

KPI, dec.-dec. 2,3 3,3 (2,9) 2,8 (3,7)

NPI, dec.-dec. 1,6 2,0 (2,0) 2,4 (1,7)

Disponibel inkomst 1,0 -2,2 (-2,4) 0,2 (-0,5)

Sparkvot (nivå) 8,3 6,7 (6,3) 5,9 (4,9)

Industriproduktion 10,6 8,0 (7,0) 6,0 (6,8)

Relativ enhetsarbetskostnad -1,0 -0,6 (5,5) 3,4 (3,2)

Öppen arbetslöshet (nivå)* 8,0 7,0 (6,8) 6,1 (6,1)

Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder** 5,1 5,1 (4,8) 5,2 (4,7)

Handelsbalans (mdkr) 68,6 108,9 (93,8) 127,0 (114,6)

Bytesbalans (i % av BNP) 0,4 2,6 (1,5) 4,0 (3,6)

_________________________________________________________________________

* Procent av arbetskraften.

** Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets

budgetproposition.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finans-

departementet.

Såväl investeringarna i näringslivet som bostadsinvesteringarna och exporten

förutses under prognosperioden få en bättre utveckling i

kompletteringspropositionen än i finansplanen. Att detta i sin tur inte leder

till en högre tillväxt i BNP förklaras för år 1995 främst av en sämre

utveckling av den privata konsumtionen och en ökad import. För år 1996 gäller

att såväl investeringsprognosen som importprognosen har justerats upp.

Det bör även understrykas att den svenska bytesbalansen nu uppvisar

överskott. Överskottet i den privata sektorns finansiella sparande överstiger

det offentliga underskottet. Sverige är därigenom ett kapitalexporterande land.

Exportvolymen steg under åren 1993 och 1994 med sammantaget ca 20 %, främst

genom kraftigt ökande marknadsandelar. Därtill kommer att

världsmarknadspriserna på vissa viktiga svenska exportområden inom

basnäringarna har ökat kraftigt den senaste tiden. Utvecklingen pekar mot en

stark och uthållig förbättring av bytesbalansen åren framöver.

I motion Fi31 (m) framhålls att den reviderade nationalbudgetens

konjunkturbedömning är alltför optimistisk. Invändningarna gäller främst

konsumtionsprognosen, men också investeringsprognosen kan ligga för högt. Ej

heller tror motionärerna att den förda politiken kommer att inge de finansiella

marknaderna ett sådant förtroende att gapet mot de tyska räntorna kommer att

minska i den utsträckning som förutses i den reviderade nationalbudgeten. På

samma sätt som i Moderata samlingspartiets motion anförs i motionerna Fi32

(fp), Fi34 (mp) och Fi35 (kds) att konjunkturprognosen -- genom

antagandet att hushållen kommer att dra ner sitt sparande -- ger en alltför

ljus bild av den svenska ekonomins utveckling.

Enskilda poster i försörjningsbalansen

Utrikeshandeln

Exporttillväxten år 1994 uppgick till 13,8 %. Ser man endast till ökningen i

varuexporten var den nära 17 %, vilket är det högsta ökningstal som uppnåtts

sedan i början av 1950-talet. Samtidigt kan konstateras att de expansiva

ekonomierna i Fjärran Östern får allt större betydelse för svensk export.

Exporttillväxten bedöms nu ha kulminerat, men ökningstalen blir höga såväl i

år som nästa år. Under prognosperioden är det marknadstillväxten som är

drivkraften i exportökningen när effekterna av konkurrenskraftsförbättringen

minskar. Marknadsandelsvinsterna kommer successivt att avta. I propositionen

varnas för att kapacitetsutnyttjandet kan vara en restriktion för

exporttillväxten, som varit mycket snabb inom exportsektorn under de senaste

åren. Investeringsaktiviteten ökar dock under prognosperioden, och inom

basindustrin väntas investeringsuppgången bli mycket kraftig. Mot den

bakgrunden torde det inte uppstå några generella kapacitetsbrister.

Importen har visat sig vara mycket svårbedömd. Den nu aktuella bedömningen

innebär, som nämnts, en kraftig upprevidering av tidigare prognoser.

Varuimporten ökade förra året med ca 15 %. Mest ökade importen av

investeringsvaror. Som framhålls i propositionen var utvecklingen under loppet

av året brant stigande och i december noterades en ökning på hela 36 % från

december 1993. Den extrema tillväxten i december är sannolikt relaterad till

Sveriges inträde i EU och i viss mån en återspegling av att

lagerinvesteringarna samtidigt ökade starkt. Även generellt sett ökade

emellertid importen oväntat mycket under fjolåret, liksom under år 1993. Denna

utveckling är emellertid svår att förklara utifrån historiska mönster.

Under prognosperioden bedöms importen stiga i betydligt måttligare takt än

under fjolåret. Det förklaras dels av att importen under slutet av år 1994

sannolikt var exceptionellt hög till följd av de förändrade importvillkor som

följde av EU-medlemskapet.

Bytesbalansen visade förra året ett överskott för första gången sedan år

1986. Som framgår av tabell 7 väntas överskottet stiga kraftigt, från

6,6 miljarder kronor år 1994 till ca 69 miljarder kronor år 1996, vilket

motsvarar 4 % av BNP. Det främsta bidraget till överskottet kommer från

handelsbalansen som år 1996 väntas ge ett överskott på ca 127 miljarder

kronor, motsvarande 7 % av BNP. Utvecklingen av handelsbalansen beror på en

gynnsam utveckling för exporten relativt importen i såväl volym som pris.

Att bytesbalansen successivt förstärks beror också till viss del på ett

minskat underskott i avkastningen på kapital.

Det kan i detta sammanhang även nämnas att från och med årsskiftet 1995/96

påverkas bytesbalansen av transfereringar till och från EU. Nettobelastningen

på bytesbalansen av avgiften till EU och återflödet till Sverige beräknas uppgå

till ca 14 miljarder kronor år 1995 och ca 9 miljarder kronor år 1996.

Privat konsumtion

År 1994 skedde en viss återhämtning av hushållens inkomster efter det

kraftiga fallet år 1993. Hushållens samlade köpkraft -- disponibla reala

inkomster -- steg med 1 % år 1994 medan den privata konsumtionen ökade med

0,5 %. Uppgången i sparandet fortsatte. Det kan nämnas att sedan år 1989 har

sparkvoten stigit med inte mindre än drygt 13 procentenheter.

I den reviderade nationalbudgeten framhålls att bedömningen av den privata

konsumtionens utveckling är behäftad med särskilt stor osäkerhet. Det höga

ränteläget dämpar utvecklingen. Incitamenten att spara ökar ytterligare genom

att den redan höga realräntan stiger -- särskilt om detta får återverkningar på

fastighetspriser och tillgångspriser. På kort sikt innebär också den

finansiella oron att hushållen torde bli försiktigare, speciellt avseende inköp

av kapitalvaror. Konsolideringen av statsfinanserna innebär också att

hushållens inkomster sjunker. Visserligen ökar, som visas i tabell 8,

lönesumman såväl år 1995 som år 1996. Emellertid drar utvecklingen av direkta

skatter och transfereringar från offentlig sektor ned hushållens köpkraft.

Denna utveckling är främst ett resultat av budgetförstärkande åtgärder, men

beror även på minskade bidrag när läget på arbetsmarknaden förbättras. För

innevarande år bedöms hushållens reala disponibla inkomster minska med 2,2 %.

Tabell 8. Hushållens inkomster

_________________________________________________________________________

Procentuellt bidrag till

realinkomstutvecklingen

___________________________________

1994 1995 1996

_________________________________________________________________________

Lönesumma exkl. sjuklön 1 1,9 (2,0)* 2,2 (1,4)

Transfereringar från

offentlig sektor 1,2 -1,4 (-1,4) -2,0(-1,6)

Räntor och utdelningar, netto 0,8 0,9 (0,7) 0,9 (0,5)

Övriga inkomster, netto -0,6 0,1 (0,3) 0,2 (-0,1)

Direkta skatter och avgifter -2,0 -3,7 (-4,0) -1,2 (-0,7)

Disponibel inkomst 1,0 -2,2 (-2,4) 0,2 (-0,5)

_________________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets

budgetproposition.

Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finans-

departementet.

År 1996 förutses en förbättring av hushållens situation. Hushållens inkomster

bedöms då enligt propositionen öka med 0,2 %. Hushållens inkomstutveckling

väntas således bli starkare än den inkomstminskning på 0,5 % som angavs i

finansplanen. De högre realinkomsterna är huvudsakligen en följd av att

inflationsprognosen justerats ned med 1 procentenhet som ett resultat av sänkt

mervärdesskatt.

För år 1995 justeras, i jämförelse med vad som angavs i budgetpropositionen,

konsumtionsprognosen ned med 1/2 procentenhet till -0,5 %. För år 1996 är

konsumtionsprognosen oförändrad, innebärande att den privata konsumtionen ökar

med 1 %.

En invändning mot försörjningsbalansprognosen som framförs i motionerna

Fi31 (m), Fi32 (fp), Fi34 (mp) och Fi35 (kds) gäller

bedömningen av den privata konsumtionens utveckling. I motion Fi31 (m)

ifrågasätts om den av regeringen förda politiken kommer att inge hushållen ett

sådant förtroende att de, som antas i den reviderade nationalbudgeten, vågar

minska sitt sparande och i stället konsumera mer. I motion Fi32 (fp) anförs

att det knappast finns någon utöver regeringen som tror att hushållen drar ner

sitt finansiella sparande så kraftigt som förutsätts i den reviderade

nationalbudgeten. Motionärerna konstaterar att regeringen visserligen nu

reviderar ner konsumtionsprognosen i jämförelse med motsvarande prognos i

budgetpropositionen, men hävdar att antagandet i den reviderade

nationalbudgeten om fallande sparkvot alltjämt är för optimistiskt.

Utskottet konstaterar att den privata konsumtionens utveckling utgör ett

betydande osäkerhetsmoment vid en bedömning av den svenska ekonomins fortsatta

utveckling. Av SCB:s redovisning av den senaste undersökningen av hushållens

inköpsplaner -- april 1995 -- framgår att hushållens pessimism om den allmänna

ekonomiska situationen ökar. Eftersom den privata konsumtionen är den tyngsta

posten i försörjningsbalansen -- den privata konsumtionens andel av BNP uppgår

till nära 55 % -- skulle en sämre utveckling av den privata konsumtionen också

innebära en lägre tillväxt i BNP.

Utskottet vill emellertid understryka att hushållens inköpsplaner med stor

sannolikhet är starkt beroende av kortsiktiga förändringar i ekonomin. Hittills

i år har Sverige haft såväl perioder med stigande ränta och försvagad krona som

perioder med en mer positiv utveckling. Skulle en utveckling med sjunkande

räntor eller åtminstone med en inte markerad vändning uppåt av räntorna hålla i

sig kan man förvänta att hushållens inköpsplaner kommer att ändras i positiv

riktning. Mot denna bakgrund kan det finnas skäl att beakta andra

bestämningsfaktorer för den privata konsumtionen för att få en uppfattning om

konsumtionsutvecklingen på litet längre sikt.

Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten kan en oförändrad

konsumtionsnivå förefalla osannolik i ljuset av minskningen av de realt

disponibla inkomsterna till följd av budgetförstärkande åtgärder som förväntas

i år. Det är emellertid inte troligt att hushållen kommer att dra ned sin

konsumtion fullt ut för att möta inkomstminskningen. Enligt etablerade

konsumtionsteorier försöker hushållen anpassa sin konsumtionsnivå efter de

förväntade långsiktiga inkomsterna snarare än efter de faktiska kortsiktiga

inkomsterna. Huruvida ett fall i de faktiska inkomsterna resulterar i minskad

konsumtion avgörs av i vilken mån de långsiktiga inkomstförväntningarna

samtidigt påverkas.

Det förefaller rimligt att hushållen i viss utsträckning räknat med att de

svaga offentliga finanserna skulle komma att påverka de disponibla inkomsterna.

Hushållen kan därmed i viss mån redan ha anpassat sin konsumtion med hänsyn

till de skattehöjningar och bidragsminskningar som genomförs åren 1995 och

1996. I sådana fall kommer inte budgetförstärkningarna att ge en ytterligare

effekt på konsumtionen år 1995. Av olika skäl är det emellertid inte sannolikt

att konsumtionsanpassningen är avslutad. Vissa hushålls konsumtion följer den

faktiska inkomsten, t.ex. som en följd av bristande lånemöjligheter. Dessa

hushåll minskar sin konsumtion när inkomsterna sjunker.

Den statistik som föreligger avseende hushållens beteende hittills i år ger

en något tvetydig bild av riktningen på konsumtionsutvecklingen. Utskottet vill

här erinra om att den reviderade nationalbudgetens prognos innebär att under

det första halvåret i år kommer den privata konsumtionen att minska med inte

mindre än ca 1,5 % säsongrensat, för att åter öka i måttlig takt under slutet

av året och under år 1996. Till följd av den relativt branta uppgången under

senare delen av år 1994 beräknas emellertid minskningen av årsgenomsnittet

mellan åren 1994 och 1995 begränsas till 0,5 %.

I likhet med vad utskottet framhöll vid behandlingen av budgetpropositionen

(1994/95:FiU10) är det givetvis tänkbart att den antagna sparkvotsnedgången

inte fullt ut kommer till stånd. Det är också tänkbart att det privata

sparandet kommer att ligga på en högre nivå i framtiden i jämförelse med de

senaste decennierna. Utskottet vill dock peka på att flera faktorer, som

bidragit till det höga hushållssparandet under senare tid, också har börjat

minska i betydelse. Hushållen har minskat sin skuldsättningsgrad, som under

slutet av 1980-talet var mycket hög. Vändningen i sysselsättning har varit

påtaglig. Risken att drabbas av arbetslöshet torde ha minskat påtagligt vilket

främjar konsumtionsbenägenheten. Därtill finns ett uppdämt behov av att öka

inköpen av kapitalvaror efter en lång period av låga inköp.

Investeringar

Bedömningen i kompletteringspropositionen av hur bruttoinvesteringarnas

utveckling i olika näringsgrenar redovisas i tabell 9.

Tabell 9. Bruttoinvesteringar efter näringsgren

______________________________________________________________________________

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr 1994 ____________________________________

Löpande priser

1994 1994 1995 1996

______________________________________________________________________________

Näringsliv 136,6 17,4 21,1 (20,1)* 10,7(10,1)

Offentliga myndigheter 35,3 6,4 5,6 (9,2) 3,2 (1,7)

Bostäder 36,3 -37,5 -18,2 (-28,4) 12,4 (9,2)

Totalt 208,2 -0,4 11,1 (9,5) 9,6 (8,5)

därav maskiner 98,6 18,4 21,5 (17,9) 12,3 (11,7)

______________________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i årets

budgetproposition.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finans-

departementet.

Investeringsverksamheten stagnerade år 1990, och de följande åren

kännetecknades av kraftigt fallande bruttoinvesteringar. År 1994 vände

investeringsutvecklingen i näringslivet. Näringslivets investeringar ökade

detta år med drygt 17 %. Att de totala bruttoinvesteringarna ändå minskade med

2 % berodde på ett fortsatt kraftigt fall i bostadsinvesteringarna. Prognosen

för åren 1995 och 1996 innebär betydande ökning av investeringsverksamheten.

Näringslivets investeringar fortsätter att öka kraftigt samtidigt som

bostadsbyggandet åter antas vända uppåt.

Den nu aktuella prognosen anger en gynnsammare utveckling än motsvarande

bedömning i finansplanen.

Industrins investeringar beräknas sålunda öka med 36 % i år. Bakom uppgången

ligger det snabbt ökande resursutnyttjandet och stigande vinstmarginaler.

Enligt SCB:s investeringsenkät från februari i år var företagens

investeringsplaner fortsatt mycket expansiva. Uppgången förväntas bli mycket

kraftig inom de exportrelaterade näringarna och då framför allt i basindustrin

som gynnats avsevärt av stigande världsmarknadspriser.

I motion Fi31 (m) uttalas skepsis även mot investeringsprognoserna i den

reviderade nationalbudgeten. Få företag vågar, heter det i motionen, räkna med

att nuvarande konkurrenssituation skall bestå, vilket innebär att regeringen

sannolikt överskattar den expansiva effekten av deprecieringar för

investeringarna i exportindustrin. Därtill kommer att en avmattning på Sveriges

exportmarknader inte kan uteslutas och att efterfrågan på hemmamarknaden blir

fortsatt dämpad. Mot denna bakgrund drar motionärerna slutsatsen att regeringen

överskattat näringslivets investeringsvilja.

Utskottet har i likhet med motionärerna uppfattningen att tillväxten i

industriinvesteringarna successivt kommer att avta, vilket också är i

överensstämmelse med den reviderade nationalbudgetens bedömning. Av analysen i

den reviderade nationalbudgeten framgår att tillväxten i

industriinvesteringarna år 1996 väntas bli bara drygt hälften så hög som år

1995. Förklaringen till att bruttoinvesteringarna ändå bedöms öka nästa år med

nära 10 % beror på en väntad ökning av byggnadsverksamheten. Bl.a. har

bostadsinvesteringarna, i jämförelse med den bedömning som redovisades i

budgetpropositionen i januari, uppreviderats till följd av det i

kompletteringspropositionen föreslagna investeringsbidraget.

Inflationsutvecklingen

Den bedömning av prisutvecklingen som redovisas i kompletteringspropositionen

sammanfattas i tabell 10.

Tabell 10. Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

_________________________________________________________________

1994 1995 1996

_________________________________________________________________

KPI årsgenomsnitt 2,2 2,9 (2,9) 2,7 (3,7)

KPI dec.-dec. 2,3 3,3 (2,9) 2,8 (3,7)

NPI årsgenomsnitt 1,4 1,9 (1,8) 2,1 (1,8)

NPI dec.-dec. 1,6 2,0 (2,0) 2,4 (1,7)

OECD, KPI 2,3 2,6 (2,7) 2,9 (3,0)

_________________________________________________________________

Under loppet av innevarande år antas KPI öka med 3,3 % och nästa år med

2,8 %. Den förklaring som ges i kompletteringspropositionen till att

ökningstakten minskar mellan åren är dels att importpriserna väntas stiga

betydligt mer i år än nästa år, dels att den sammantagna effekten av förändrade

indirekta skatter och subventioner bedöms bli mindre år1996 än under

innevarande år. En faktor som håller tillbaka en ökning av KPI är bl.a. den

föreslagna sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel.

Det är främst två faktorer som under prognosperioden kan verka uppdrivande på

inflationen.

Den svaga utvecklingen för den svenska kronan under början av år 1995 är en

omständighet som bidrar till att höja inflationstrycket i ekonomin. Under

prognosperioden som helhet antas dock en viss appreciering ske. Jämfört med den

preliminära nationalbudgeten baseras den nu aktuella prognosen på en betydligt

svagare krona under hela prognosperioden (jfr tabell 4). I år väntas därmed

importpriserna ge ett större bidrag till inflationen än tidigare beräknat.

Den andra faktorn som kan medverka till en högre inflation är de stigande

producentpriserna. Industrins hemmamarknadspriser har under senare tid ökat i

tilltagande takt. Till viss del beror dessa prisökningar på att

kapacitetsutnyttjandet i industrin stigit påtagligt. En betydande del av

uppgången förklaras dock av stigande insatsvarupriser. Uppgången i

insatsvarupriserna påverkar delvis utvecklingen av konsumtionsvarupriserna. I

propositionen framhålls emellertid att erfarenheten visar att priserna för

dessa grupper kan utvecklas olika under avsevärd tid. I den rådande situationen

är det sannolikt att prisuppgången på insatsvaror i vissa fall kommer att tas

ut i form av högre exportpriser snarare än på inhemska konsumtionsvaror. Genom

den kraftiga ökning av industrins investeringar som nu sker bedöms inte heller

kapacitetsproblemen utgöra någon betydande inflationsrisk under

prognosperioden. Ett tecken på detta är att industrins kapacitetsutnyttjande

under det första kvartalet i år sjönk enligt Konjunkturinstitutets senaste

barometerundersökning. I den reviderade nationalbudgeten dras slutsatsen att

industrins bidrag till inflationen beräknas bli relativt oförändrat.

SCB:s senaste redovisning av prisutvecklingen -- konsumentprisindex för april

1995 -- kan sammanfattas på följande sätt.

Konsumentpriserna steg med i genomsnitt 0,7 % från mars till april. Under

motsvarande period förra året steg konsumentpriserna med 0,4 %.

Inflationstakten, dvs. uppgången under den senaste tolvmånadersperioden, steg

därmed med 0,3 procentenheter till 3,3 % i april. I mars var inflationstakten

3,0 %. Hittills i år har konsumentpriserna stigit med i genomsnitt 2,2 %.

Nettopriserna, dvs. konsumentpriserna exkl. nettot av indirekta skatter och

subventioner, steg med i genomsnitt 0,7 % sedan föregående månad och med

1,4 % i genomsnitt sedan december. Sedan april 1994 har nettopriserna stigit

med i genomsnitt 2,2 %.

Stigande boendekostnader förklarar knappt halva uppgången mellan mars och

april, eller 0,3 procentenheter. Prishöjningar på livsmedel och höjda

bensinpriser förklarar vardera knappt 0,1 procentenhet av den totala

konsumentprisuppgången på 0,7 %.

I mars var den genomsnittliga inflationstakten för Sveriges åtta viktigaste

handelspartner 2,5 %, inom EU 3,3 % och i Sverige 3,0 %.

Utvecklingen på arbetsmarknaden

Bedömningen i kompletteringspropositionen av arbetsmarknadsläget redovisas i

tabell 11.

Tabell 11. Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16--64 år)

______________________________________________________________________________

Nivå Förändring från föregående år

__________________________________________

1993 1993 1994 1995 1996

______________________________________________________________________________

Sysselsättning

Jord- och skogsbruk 137 -4 -2 2 (2)* 0 (0)

Industri 772 -69 -10 45 (45) 38 (38)

Byggnadsverksamhet 236 -36 -17 15 (15) 15 (6)

Privata tjänster 1 507 -54 31 49 (61) 43 (43)

Kommunal verksamhet 1 113 -48 -27 -15 (-13) -15 (-11)

Statlig verksamhet 194 -8 -11 -4 (-4) -3 (-3)

Totalt 3 964 -221 -38 94 (106) 80 (73)

Arbetskraft, totalt 4 320 -103 -53 55 (65) 45 (45)

Arbetslösa 356 120 -16 -39 (-41) -35 (-28)

Procent av

arbetskraften, nivå 8,2 8,2 8,0 7,0 (6.8) 6,1 (6.1)

Personer i arbets-

marknadspolitiska

åtgärder, nivå 183 183 216 222 (210) 226 (204)

Procent av

arbetskraften, nivå 4,2 4,2 5,1 5,1 (4,8) 5,2 (4,7)

______________________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i årets budget-

proposition.

Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej åtgärderna

jobbsökaraktiviteter samt starta-eget-bidrag. Dessa beräknas omfatta ca

13 000 personer år 1996.

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Arbetslösheten väntas under innevarande år uppgå till i genomsnitt 7 % och

år 1996 till 6 %. Bedömningen av utvecklingen på arbetsmarknaden

överensstämmer i stort med motsvarande bedömning i finansplanen. På en punkt

avviker prognoserna. Sysselsättningsökningen i byggnadsverksamheten väntas i

den nu aktuella prognosen bli väsentligt högre än vad som angavs i januari i

finansplanen.

Resultatet av SCB:s senaste arbetskraftsundersökning -- april 1995 -- ger

följande bild av läget på arbetsmarknaden.

En viss förbättring av det sedan hösten 1994 i stort sett oförändrade läget

på arbetsmarknaden kan skönjas. I april låg sysselsättningen betydligt högre än

samma månad i fjol och ökade också jämfört med närmast föregående månader.

Antalet personer i arbetskraften -- sysselsatta och arbetslösa -- uppgick i

april till ca 4,3 miljoner, vilket innebär att 77,6 % av befolkningen fanns

i arbetskraften. Det är nära 100 000 fler än för ett år sedan.

Jämfört med april förra året har antalet sysselsatta ökat med drygt 100 000

personer eller med 2,6 %. Hela sysselsättningsökningen har skett inom privat

sektor.

Antalet arbetslösa uppgick i april till 7,2 % av arbetskraften. Motsvarande

arbetslöshetstal för ett år sedan var 7,4 %. Antalet personer i

konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder är mindre än för ett år

sedan.

Den offentliga sektorns finanser

Den offentliga sektorns finansiella sparande minskade från ett överskott på

ca 57 miljarder kronor år 1990 till ett underskott på 193 miljarder kronor

år 1993, motsvarande 13,4 % av BNP. Det finns självfallet ett flertal faktorer

som påverkat utvecklingen av de offentliga finanserna. Övergången från en

högkonjunktur med överhettning till en mycket djup lågkonjunktur, vilket

innebar att antalet sysselsatta under perioden 1990 till 1993 sjönk med

sammanlagt 490 000 personer, spelade en avgörande roll. Därigenom minskade

skatteinkomsterna samtidigt som kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken och

ersättning till de arbetslösa ökade. En ytterligare förklaring till den

kraftiga försämringen av de offentliga finanserna är de statliga utgifterna för

bankstödet år 1993.

Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick år 1994

till ca 157 miljarder kronor, eller drygt 10 % av BNP. Beslutade

budgetförstärkningar i kombination med den ekonomiska återhämtningen i enlighet

med här angivna prognoser gör att underskottet beräknas krympa successivt till

ca 90 miljarder kronor år 1996, motsvarande 5,2 % av BNP. Utskottet

återkommer senare i avsnittet om budgetpolitiken till de frågor som rör

utvecklingen av den offentliga sektorns finanser.

Svensk ekonomi fram till år 2000

På samma sätt som i finansplanen finns i kompletteringspropositionen en

diskussion av den ekonomiska utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv. Även

Konjunkturinstitutet redovisade i sin marsrapport hur ekonomin kan tänkas

utvecklas i ett längre perspektiv. Som framhålls i propositionen skall inte de

scenarier som redovisas i dessa sammanhang uppfattas som prognoser i vanlig

mening. De bör i stället ses som en form av känslighetsanalyser vars avsikt är

att belysa hur en ekonomi med svår obalans i de offentliga finanserna utvecklas

utifrån vissa specifika antaganden.

I motion Fi31 (m) riktas kritik mot de i kompletteringspropositionen

redovisade medelfristiga kalkylerna. I dessa har inte, sägs det i motionen,

Finansdepartementet lagt in någon konjunkturcykel. Risken att cyklisk variation

skulle medföra att arbetslösheten blir högre än vad regeringen förutser är

uppenbar, menar motionärerna. Motionärerna anser även att man inte i

kompletteringspropositionen över huvud taget belyser effekterna av de

historiskt sett höga realräntor som kommer att känneteckna Sveriges ekonomi

fram till sekelskiftet. I motionen understryks även att den antagna

skuldutvecklingen är alltför optimistisk.

Också i motion Fi32 (fp) hävdas att kalkylerna i flera avseenden ger en

alltför optimistisk bild av Sveriges ekonomi fram till år 2000. På samma sätt

som i motion Fi31 (m) efterlyses en analys där konjunktursvängningarna arbetas

in i scenarierna.

I motion Fi35 (kds) ser man det som anmärkningsvärt att regeringen i

kompletteringspropositionen inregistrerar att, med den politik man själv

föreslår, den totala arbetslösheten kommer att uppgå till 10 % vid

sekelskiftet. Det måste, menar motionärerna, betraktas som ett historiskt

misslyckande för en socialdemokratisk regering.

Med anledning av här nämnda motioner vill utskottet anföra följande. De tre

scenarierna som presenteras i propositionen innehåller inga konjunkturförlopp

utan avser i stället att illustrera utvecklingen mot jämviktsläge med normalt

kapacitetsutnyttjande. Jämviktsläget definieras som den utvecklingsbana --

potentiell BNP-utveckling -- som ekonomin följer där arbetslösheten ligger på

en sådan nivå att Riksbankens övre gräns för inflationen inte överskrids

samtidigt som lönekostnaden antas öka med 4,5 % per år under perioden

1996--2000. Ekonomin antas uppnå normalt kapacitetsutnyttjande år 1998. Det bör

betonas att potentiell BNP inte är liktydigt med den produktion som uppnås

vid fullt kapacitetsutnyttjande.

Som nämnts är inte analysen avsedd att beskriva en utveckling som

karakteriseras av kraftiga konjunktursvängningar. Det bör dock nämnas att den

internationella utvecklingen, som är densamma i de tre scenarierna, präglas av

att de stora industriländerna befinner sig i olika konjunkturfaser. Därmed ger

de aggregerade tillväxttalen ett förhållandevis jämnt konjunkturförlopp för

världsekonomin. Det bör uppmärksammas att den tillväxt för hela OECD-området

som utgör en viktig utgångspunkt för de medelfristiga kalkylerna innebär ett

antagande om en dämpad årlig tillväxt under resten av 1990-talet i jämförelse

med den bedömning som OECD-sekretariatet gör för åren 1995 och 1996.

Sammantaget indikerar dessa kalkyler att de föreslagna budgetförstärkningarna

tillsammans med den ekonomiska återhämtningen innebär en markant förbättring av

den offentliga sektorns finansiella situation i samtliga alternativ. EU:s

konvergenskriterium avseende den offentliga skuldsättningens nivå (maximalt

60 % av BNP) uppfylls emellertid inte i något alternativ. Skillnaden är

påtaglig mellan alternativen i detta avseende. Däremot uppfylls

konvergenskriteriet avseende den offentliga sektorns finansiella sparande i

samtliga alternativ i slutet av perioden.

I motion Fi31 (m) yrkande 20 tas frågan upp om hur den offentliga skulden

skall definieras. Utskottet vill i detta sammanhang endast framhålla att frågan

om huruvida ett netto- eller bruttobegrepp skall användas i

konvergenskriterierna alltjämt är föremål för diskussion.

Den kritik i här aktuella motioner som riktats mot den reviderade

nationalbudgetens scenarier bygger enligt utskottets uppfattning till viss del

på en feltolkning av analysen.

I motionerna Fi31 (m) och Fi32 (fp) anses kalkylerna ge en alltför

optimistisk bild av utvecklingen. I motion Fi35 (kds) tolkas scenarierna,

såvitt utskottet förstår, som ett av regeringen eftersträvansvärt mål för den

ekonomiska politiken. Utskottet vill när det gäller den synpunkt som framförs i

Kristdemokraternas motion understryka att scenarierna inte anger en

önskvärd utveckling. Finansdepartementets analys avser att visa hur den

svenska ekonomin kan tänkas utvecklas fram till år 2000 utifrån mycket

försiktigt gjorda förutsättningar och antaganden om hur ekonomin fungerar.

Självfallet anser varken regeringen eller utskottet att en arbetslöshet på

9,5 % speglar en acceptabel situation på arbetsmarknaden. En sådan

arbetslöshet kan icke accepteras. Regeringens ambition är givetvis att kraftigt

minska arbetslösheten.

Vad utskottet här anfört utgör till en del svaret på påståendet i motionerna

Fi31 (m) och Fi32 (fp) att alternativet medelhög tillväxt ger en alltför

optimistisk bild av utvecklingen fram till sekelskiftet. För att avgöra om

kalkylerna är "pessimistiska" eller "optimistiska" bör man gå till de

förutsättningar som gäller för analysen. Utskottet är inte av den uppfattningen

att t.ex. antaganden om en jämviktsarbetslöshet på 9,5 % eller ett fall i

räntorna på femåriga statsobligationer från nuvarande 10,41 % till 8 % år

2000 är "optimistiska" förutsättningar för en analys av svensk ekonomi fram

till år 2000. Detsamma gäller förutsättningen om årliga löneökningar på 4,5 %.

I motionerna Fi31 (m) och Fi32 (fp) ställs krav på att man i de

medelfristiga kalkylerna även beaktar möjligheten av en konjunkturavmattning

under perioden fram t.o.m. år 2000.

Som utskottet ser det skulle ett sådant tillägg till den analys som

presenteras i kompletteringspropositionen knappast ge något värdefullt bidrag.

Som bl.a. Konjunkturinstitutets räkneexempel i institutets marsrapport visar

kommer en mindre försvagning av den nuvarande konjunkturen inte nämnvärt att

påverka t.ex. utvecklingen av de offentliga finanserna. Om konjunkturläget

skall försämras mer påtagligt krävs en kraftig nedgång i den internationella

konjunkturen. I dagsläget finns inte några indikatorer som visar att så skulle

vara fallet. Men detta innebär givetvis inte att svåra ekonomiska störningar

kan uteslutas. Skulle exempelvis ERM-systemet återigen utsättas för starka

störningar så får detta självfallet återverkningar på den svenska ekonomin. Men

med sådana liknande händelser i åtanke blir sannolikt fortsatta diskussioner om

en monetär union och hithörande frågor inaktuella under lång tid framöver.

Sannolikheten för att den svenska ekonomin återigen skulle drabbas av en

överhettning och därav följande djup lågkonjunktur förefaller låg med tanke på

bl.a. den situation som kommer att prägla arbetsmarknadsläget under resten av

1990-talet.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla att påståendet i motion Fi31 (m) att

den medelfristiga analysen över huvud taget inte belyser effekten av höga

realräntor på ekonomin måste bero på ett missförstånd. Effekten av höga

realräntor är just en central frågeställning som scenarierna avser att belysa.

Regeringens förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer

I inledningen av propositionen slås fast att de övergripande målen för den

ekonomiska politiken är god tillväxt, full sysselsättning och stabila priser.

Sunda offentliga finanser krävs för att nå dessa mål och för att trygga

välfärdssamhället. I dessa avseenden är, sägs det i propositionen, Sverige nu

på rätt väg.

Det svenska välfärdssamhället är beroende av god tillväxt och hög

sysselsättning. Utan denna grund för sunda offentliga finanser är möjligheterna

mycket begränsade att upprätthålla en godtagbar standard när det gäller social

service och trygghet. Detta beror på att det finns ett nära samband mellan

sysselsättning och statsfinanser. En hög arbetslöshet innebär stora kostnader

för kontantstöd till de arbetslösa. Till detta kommer statens kostnader för

arbetsmarknadsåtgärder samt för dem som helt slås ut från arbetsmarknaden.

Inriktningen av finanspolitiken måste utformas så att den offentliga

sektorns underskott begränsas, och att budgeten är i rimlig balans sedd över

en konjunkturcykel. Den offentliga skulden får inte vara för stor. Hög

skuldsättning medför att de offentliga finanserna är utsatta och mycket

känsliga för tillfälliga svängningar i räntenivåer och växelkurser. En hög

skuldsättning ger vidare höga räntebetalningar. Den ekonomiska politiken

inriktas därför på att stoppa statsskuldökningen och att så snart som möjligt

reducera statsskulden mätt som andel av BNP. Ett minimikrav är vidare att

skuldkvoten inte får fortsätta att öka från konjunkturcykel till

konjunkturcykel.

En långsiktigt stabil och utvecklingsbar ekonomi förutsätter vidare

prisstabilitet. Låg inflation skapar goda förutsättningar för en stark och

balanserad tillväxt samtidigt som de fördelningsproblem som följer med en hög

inflation undviks. Den ekonomiska politiken är därför inriktad på

prisstabilitet.

Den valda inriktningen av den ekonomiska politiken avser att göra Sverige

betydligt mindre sårbart för olika ekonomiska störningar och kriser, liksom för

turbulens på kapital- och valutamarknaderna. Detta är en förutsättning för mer

stabila växelkurser, och därmed också stabilare villkor för företagande,

produktion och investeringar. Låga inflationsförväntningar kommer att minska

oron för en försämring av kronkursen och därmed kunna ge lägre räntor.

Dessa kriterier -- balanserade offentliga finanser, låg skuldsättning,

prisstabilitet, stabila växelkurser och låga långräntor -- är naturliga för

alla ekonomiskt utvecklade länder eftersom de bidrar till att lägga grunden för

god tillväxt och hög sysselsättning. Det är mot denna bakgrund förklarligt att

de också har kommit att ligga till grund för de konvergenskriterier som

EU-länderna gemensamt fastställt för det framtida valutasamarbetet. Sveriges

medlemskap i EU innebär således inte några nya restriktioner för den ekonomiska

politiken.

I propositionen understryks att för regeringens del är det av största vikt

att också bekämpningen av arbetslösheten ges samma ambitiösa behandling som

konvergenskriterierna i EU:s arbete.

Kombinationen av hög arbetslöshet och svaga offentliga finanser inskränker

riksdagens och regeringens handlingsfrihet när det gäller den ekonomiska

politiken. Det nuvarande konjunkturläget måste användas för att stärka de

offentliga finanserna, öka sysselsättningen och åstadkomma en tillräcklig

stabilitet före nästa konjunkturavmattning. Åtgärderna för att sanera

statsfinanserna måste kombineras med insatser för ökad tillväxt och

sysselsättning.

Av finanspolitiken krävs i detta läge en svår och känslig balansgång.

Alltför sena och svaga budgetförstärkningar skulle öka riskerna för att Sverige

går in i nästa konjunkturavmattning utan ekonomisk-politisk handlingsfrihet.

Alltför snabba och omfattande budgetförstärkningar skulle å andra sidan leda

till en för kraftig åtstramning och kunna bryta konjunkturuppgången.

Finanspolitiken inriktas på att eliminera underskottet i de offentliga

finanserna under mandatperioden och på att stabilisera statsskulden som andel

av BNP redan år 1996. På detta sätt bidrar finanspolitiken till lägre räntor

och starkare krona. Därmed läggs grunden för god tillväxt och hög

sysselsättning.

Prisstabilitet är en avgörande förutsättning för en framgångsrik ekonomisk

politik och skapar goda förutsättningar för en hög och balanserad tillväxt.

Penningpolitiken bedrivs självständigt av Riksbanken och har som

huvuduppgift att säkerställa prisstabilitet.

I samband med vårens turbulens på de internationella finansiella marknaderna

har kronan försvagats och de långa räntorna stigit. Riksbanken har betonat

önskvärdheten av en förändrad tyngdpunkt av de monetära förhållandena mot en

starkare krona och lägre långa räntor. En sådan förändring sammanhänger med

trovärdigheten för den samlade ekonomiska politiken. I propositionen framhålls

att efter hand som det nu etablerade budgetförstärkningsprogrammet får fullt

genomslag förbättras förusättningarna för en sådan förskjutning, vilket minskar

bördan på penningpolitiken och skapar en mera balanserad ekonomisk utveckling

och en i mindre grad tudelad ekonomi. Därmed förbättras också förutsättningarna

för prisstabilitet.

Uppslutningen bakom politiken är helt avhängig av att fördelningen av

bördorna är, och upplevs som, rättvis. Därför har såväl förslagen i denna

proposition som saneringsprogrammet sammantaget en jämn fördelningsprofil. Var

och en skall efter förmåga delta i den gemensamma strävan, och var och en

kommer att vinna på att Sverige lyckas ta sig ur den mycket allvarliga

statsfinansiella situationen. I propositionen understryks att kampen mot

arbetslösheten måste prioriteras för att Sverige skall kunna upprätthålla

välfärden och den offentliga sektorn, vilken är viktig inte minst ur

jämställdhetsperspektivet.

För att befästa och stärka den goda utveckling av ekonomin som nu enligt

propositionen är på väg föreslås i propositionen bl.a.

att budgetdisciplinen återupprättas. Kraftiga budgetförstärkningar föreslås

för att åtgärda kvarstående finansieringsbehov, tidigare underskattningar av

kostnader och försvagningar i budgeten.

att ett utgiftstak införs för att hålla de offentliga utgifterna under

kontroll.

att trygghetssystemen görs mer uthålliga genom sänkta ersättningsnivåer.

att den kommunala inkomst- och kostnadsutjämningen förbättras.

att arbetsmarknadspolitiken effektiviseras. Åtgärderna kommer i högre grad

att riktas mot personer som riskerar en permanent utslagning från

arbetsmarknaden.

I syfte att skapa ett brett parlamentariskt stöd för saneringen av

statsfinanserna och omläggningen av den kommunala inkomst- och

kostnadsutjämningen har Socialdemokraterna träffat en överenskommelse med

Centerpartiet om huvudinriktningen av den föreliggande propositionen.

Propositionen har därefter utformats i ett nära samarbete mellan regeringen och

Centerpartiet.

Oppositionspartiernas förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer

Moderata samlingspartiet

I motion Fi31 (m) anförs att Sverige sedan 1970-talet har skilt sig från

det europeiska genomsnittet genom en lägre tillväxt, högre skatter och sämre

reallöneutveckling. Riktlinjerna för den ekonomiska politiken måste ha som

utgångspunkt att målet för den ekonomiska politiken är att återupprätta Sverige

som tillväxt- och företagarnation. En politik med sådan inriktning är också det

effektivaste sättet att uppnå full sysselsättning, stabila priser, stabilitet i

statsfinanserna, balans i Sveriges affärer med omvärlden och en god

levnadsstandard för alla medborgare. Dessa mål förverkligas genom en politik

som bygger på strategiska skattesänkningar och avregleringar samt sparande i de

offentliga utgifterna. Den centrala uppgiften är att öka utbudssidans

flexibilitet. Det handlar om att arbetsmarknadens funktionssätt, kapital- och

penningmarknadens effektivitet och förmågan att tillvarata teknologiska

förändringar måste förbättras genom att drivkrafterna för arbete, sparande och

företagande förstärks.

Samtidigt blir en av de viktigaste uppgifterna för politiken att minska den

offentliga sektorns finansiella underskott och skuldsättning under de närmaste

tio åren. Hur väl denna uppgift lyckas är avgörande för tillväxten och

sysselsättningen på längre sikt. Den enskilt viktigaste faktorn för att få ned

den offentliga skulden som andel av BNP är en hög tillväxt, dels därför att

skuldens andel av BNP minskar när BNP växer, dels därför att såväl statens

inkomster som utgifter är mycket beroende av tillväxten. En hög tillväxt ökar

skatteintäkterna och minskar de statliga utgifterna, framför allt för

arbetslösheten. Givet den offentliga skuldens storlek och placering är även

räntenivån och växelkursen av stor betydelse för skuldens utveckling. Därför är

det så viktigt att de finansiella marknaderna har förtroende för den ekonomiska

politiken. Räntenivån är även betydelsefull för tillväxten, varför en

räntenedgång får dubbel effekt. Storleken på budgetförstärkningarna är också

viktiga, men framför allt deras inriktning. En förstärkning som hjälper till

att förbättra ekonomins funktionssätt och därmed ökar tillväxten får dubbel

effekt. Den moderata strategin för att minska den offentliga skulden är därför

att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. Det innebär ett

näringslivsklimat som tillåter företagen att vara lönsamma och växa. Därför är

budgetförstärkningar genom skattehöjningar inte effektiva. Det moderata

alternativet förutsätter en avreglering av arbetsmarknaden så att arbetslösa

snabbt kan få jobb när efterfrågan uppstår i företagen. Det kräver även en

förändring av socialförsäkringssystemen så att det blir klart mer lönsamt att

arbeta än att leva på bidrag. En översyn krävs av samtliga

socialförsäkringssystem i syfte att göra dem mer arbetsbefrämjande och mindre

kostnadskrävande.

Den moderata strategin för att minska den offentliga skuldsättningen

inkluderar även att minska de offentliga finansernas konjunkturkänslighet. I

motionen understryks att den stabiliseringspolitiska ambitionen att genom den

offentliga sektorn dämpa alla konjunktursvängningar har drivits för långt i

Sverige. Vidare framhåller motionärerna att automatiska stabilisatorer av den

storlek vi har i Sverige inte heller är förenliga med medlemskapet i EU. Redan

i EMU:s andra fas, som vi befinner oss i nu, har medlemsländerna förbundit sig

att sträva efter att minska sina budgetunderskott och därefter hålla dem under

3 % av BNP.

Av stor vikt för att strategin skall fungera är att de finansiella

marknaderna har förtroende för att politiken skall lyckas att minska

skuldbördan. För att skapa förtroende för skuldsaneringsstrategin måste

regeringen göra klart att villkoren för dem som lånar pengar till staten,

framför allt förvaltare av svenska pensions- och försäkringsmedel, inte kommer

att försämras. Men det innebär också att det inte får finnas några tvivel om

att man inte tänker falla för frestelsen att försöka inflatera bort skulden och

budgetunderskottet. Ett sådant förfarande är dessutom förbjudet i EU. Det

skulle heller inte fungera i praktiken, eftersom de finansiella marknaderna

omedelbart skulle straffa ett sådant beteende genom att placera pengarna någon

annanstans. Det skulle leda till högre räntor och svagare kronkurs. Obalanserna

i ekonomin skulle förvärras.

I motionen framhålls att den bedömning regeringen gör, att kronan kommer att

stärkas kraftigt och räntan sjunka, inte är realistisk med nuvarande omfattning

och inriktning av budgetpolitiken. Det krävs en inriktning av

finanspolitiken som ger en budgetförstärkning på ytterligare minst

20 miljarder kronor netto och en ändrad fördelning mellan åtgärder på inkomst-

och utgiftssidan i enlighet med vad Moderata samlingspartiet föreslog redan i

januari.

När det gäller penningpolitiken understryks i motionen att det

överordnade målet måste vara att upprätthålla prisstabilitet, vilket innebär

att målet om en inflation på 2 % skall hållas. Riksbankens kamp mot

inflationen försvåras, menar motionärerna, främst av regeringens förda

finanspolitik. Men även Riksbankens möjligheter att föra en sjävständig

penningpolitik behöver stärkas. En ökad självständighet för Riksbanken skulle

sannolikt minska trycket på de långa räntorna och därmed behovet av att höja de

korta. Motionärerna ser det som positivt att regeringen nu presenterar förslag

till lagstiftning om att förbjuda statlig upplåning direkt i Riksbanken.

Sverige har förpliktat sig att införa en sådan lag innan EMU:s tredje fas

inleds. Detsamma gäller emellertid även beträffande Riksbankens

självständighet. Maastrichtfördraget kräver bl.a. att riksbankschefens

avsättbarhet begränsas till att endast kunna förekomma vid kriminalitet, ohälsa

eller direkt olämplighet. Eftersom en grundlagsändring kräver beslut av två

riksdagar är det viktigt att ett första beslut sker redan under innevarande

mandatperiod.

För att Sverige skall undgå att drabbas av att arbetslösheten permanentas på

en hög nivå krävs enligt motionärerna ett systemskifte. Det program som

Moderata samlingspartiet förordar för en effektiv arbetsmarknadspolitik kan

sammanfattas i följande sju punkter.

Företagen måste kunna växa och flera företag etableras. Avdragsrätt för

riskkapital införs.

Skattesystemet måste ge goda förutsättningar för arbete och företagande,

genom att skatterna sänks. Det gäller särskilt skatter på arbete.

Dubbelbeskattningen avskaffas. Löneskatterna sänks. Skatten på tjänster

utformas på ett sådant sätt att skattekilarna reduceras.

Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft, men också

karriär och arbetsbyten. Arbetsmarknadens parter bär ett huvudansvar för att

åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad.

Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. Dagens

arbetsmarknadslagstiftning måste reformeras och generella möjligheter öppnas

för enskilda anställningsavtal mellan företag och medarbetare. Beslut bör

omedelbart fattas om en liberalisering av arbetslagstiftningen.

Socialförsäkringarna måste ändras så att de befrämjar arbete, men också

för att medge nödvändigt skydd när rörligheten på arbetsmarknaden tilltar.

Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän. Möjligheten till evig rundgång

mellan a-kassa och arbetsmarknadsåtgärder bryts.

Utbildningen måste vara av hög kvalitet. Den bör kunna fortgå under hela

yrkeslivet för att främja kompetenstillväxt och rörlighet. Ett system med

personliga utbildningskonton introduceras liksom en ny yrkesteknisk utbildning.

Arbetsmarknadspolitikens effektivitet måste höjas, bl.a. genom sådana

ersättningsregler att ett aktivt arbetssökande främjas.

Arbetsmarknadsutbildningen reformeras.

Folkpartiet liberalerna

En avgörande fråga för återhämtningen av den svenska ekonomin är, sägs det i

motion Fi32 (fp), sysselsättningsutvecklingen. Kan arbetslösheten trängas

tillbaka råder det ingen tvekan om att även Sveriges ekonomi påtagligt skulle

förbättras.

Problemet är hur arbetslösheten skall kunna trängas tillbaka. En del av

lösningen ligger i att den exportindustri som nu går bra anställer fler. Sedan

svensk ekonomi vände uppåt under de borgerliga regeringsåren, har Sverige

återindustrialiserats på ett mycket positivt och välbehövligt sätt. Ändå är

tyvärr, menar motionärerna, en samstämmig bedömning att ökningen av

sysselsättningen inom exportindustrin blir begränsad till följd av fortsatt

rationaliseringsverksamhet. En annan del av lösningen ligger i att övriga

befintliga företag i såväl industri- som tjänstesektorn expanderar sin

verksamhet. Så sker också nu vilket ger vissa sysselsättningseffekter.

Problemet här är emellertid den bristande köpkraften hos hemmamarknaden.

Saneringen av statens finanser tar så stor del av den alltför svaga tillväxten

att knappast något återstår till ökad privat konsumtion. Resultatet av den låga

efterfrågan blir att antalet arbetstillfällen inte ökar så mycket som vore

önskvärt. Problemet kan tyckas olösligt. Om statsfinanserna inte saneras stiger

räntan så att efterfrågan påverkas av det skälet. Om de saneras, dras köpkraft

in och effekten på efterfrågan blir densamma. Detta ekonomisk-politiska

"Moment 22" måste brytas på något sätt.

Regeringen hoppas uppenbarligen, sägs det i motionen, framför allt på kraften

i den exportledda uppgången i industrin, kanske i kombination med att minskade

inflationsförväntningar i USA skall få ner det internationella ränteläget.

Genom att vissa s.k. fundamenta i ekonomin, som produktion och export,

utvecklas positivt är förhoppningen att det successivt kommer att kunna vända

bilden av Sverige. I förening med den politiska förtroendeökning som regeringen

anser ligga i dess samverkan med Centerpartiet skall det räcka till sänkta

räntor, bl.a. genom att långivarnas förtroende för Sverige ökar för att vi i

det läget har statsskuldutvecklingen under bättre kontroll samtidigt som

ekonomin åter kan expandera. I motionen konstateras att ett sådant scenario

vore önskvärt, men det bedöms som mindre sannolikt. Motionärerna befarar att

"förtroendeunderskottet" i svensk ekonomi är så stort att den förda politiken

inte räcker till för att lösa förtroendeproblemet.

Mot här angiven bakgrund förordas en omläggning av inriktningen av den

ekonomiska politiken. Det är främst en ändrad syn på företagande, arbete och

sparande, gärna manifesterad i en bredare politisk samverkan, som måste komma

till stånd. En våg av nyföretagande krävs. Men sådan utveckling fordrar

trovärdiga besked om att de långsiktiga villkoren för företagande kommer att

vara goda, vilket innebär att politiken måste läggas om. Några av de viktigaste

punkterna i en ny inriktning av den ekonomiska politiken är följande.

Lägre räntor

I motionen förordas en finanspolitik som ger en snabbare budgetsanering än

den regeringen föreslår. Om omvärlden märker att Sverige tar resoluta tag för

att få balans i ekonomin finns förutsättningar för att räntorna kan sjunka.

Räntenivån är en nyckelfaktor för företagandet i Sverige i dag -- dels genom

att den påverkar efterfrågan, dels naturligtvis också för att många företag är

beroende av att kunna låna pengar på rimliga villkor. I motionen framhålls att

större budgetförstärkningar än vad som hittills genomförts och föreslagits av

regeringen måste komma till stånd för att minska risken att budgetsaneringen

misslyckas.

En fungerande riskkapitalmarknad

Tillförseln av riskkapital till svenskt näringsliv fungerar inte

tillfredsställande i dag. Skildringarna av hur svenska patent exploateras och

ger sysselsättning utomlands är många och tragiska. I motionen understryks att

om den ökning av sysselsättningen som nu är nödvändig skall komma till stånd

måste investeringarna öka mer än vad regeringens prognoser anger. Trots att

sparandet är högt är tillgången till riskvilligt kapital ett problem. En orsak

är den orimliga beskattningen av riskkapital. Dubbelbeskattningen måste därför

avskaffas.

Lägre skatt på företagande -- särskilt inom tjänstesektorn

Efter regeringsskiftet i höstas har flera beslut fattats som skärpt

beskattningen på företagandet. Arbetsgivaravgiften har höjts, liksom skatten på

aktieutdelningar. Den skärpta marginalskatten berör många företagare, förutom

att den har många andra nackdelar. Förslaget om fastighetsskatt på

industrilokaler ser motionärerna som ett återinförande bakvägen av skatt på

arbetande kapital. Denna inriktning av skattepolitiken måste omprövas.

Motionärerna anser att det är oerhört förvånande att Socialdemokraterna i

detta kritiska läge för sysselsättningen under nästa år skall dra in

ytterligare åtta miljarder kronor från de företag som skall åstadkomma de nya

jobben genom att lägga om rutinerna för momsuppbörd. Den snabba inbetalningen

kommer bl.a. att innebära att företagen i vissa fall måste betala in moms till

staten innan de fått den av kunderna. Folkpartiet avvisar förslaget.

I motionen föreslås att skattesänkningar på företagandet de närmaste åren i

stor utsträckning riktas mot tjänstesektorn. I Folkpartiets budgetalternativ

har sammanlagt tolv miljarder kronor avsatts för en lägre tjänstebeskattning.

Den lägre beskattningen bör genomföras helst i form av sänkt tjänstemoms eller,

om det inte går av EU-skäl, sänkta arbetsgivaravgifter för tjänsteföretag.

Bättre fungerande arbetsmarknad

Den borgerliga regeringen genomförde ett antal strategiska förändringar i

arbetsrätten av särskild betydelse för de mindre företagen. Dessa beslut

tillhör dem som revs upp i den socialdemokratiska återställarpolitiken hösten

1994.

Folkpartiet var länge pådrivande för att ett lagstadgat skydd mot obefogad

uppsägning skulle införas. Det är angeläget att hålla fast vid de grundläggande

tankarna i lagen om anställningsskydd, inte minst av hänsyn till de äldre som

ofta har stora svårigheter att få nya jobb. En arbetsrätt som utgår från att

företagen inte utan vidare kan säga upp sina anställda innebär starkare

drivkrafter för arbetsgivarna att utveckla sina medarbetare. I många fall har

reglerna fungerat bra. Det finns likafullt, menar motionärerna, två viktiga

skäl att genomföra vissa förändringar i arbetsrätten. Det ena är att en del

bestämmelser ibland varit ett hinder för småföretagens utveckling. Det andra är

att alltför stelbenta regler kan hämma nyanställningar på en arbetsmarknad som

i allt höge grad förutsätter flexibilitet.

Mot denna bakgrund föreslås att de regler som den borgerliga regeringen drev

igenom återinförs.

Vid årsskiftet infördes nya regler med anledning av ett EU-direktiv om bl.a.

anställningvillkoren vid bl.a. företagsöverlåtelser och entreprenader. Det

beslut regeringen drev igenom gick längre än vad EU-direktivet krävde, vilket

kan leda till att entreprenader försvåras. Sverige bör inom detta område därför

verka för rimligare regler både inom EU och i Sverige.

I Folkpartiets motion om arbetsmarknadspolitik föreslås att

arbetslöshetsförsäkringen görs om till en obligatorisk socialförsäkring enligt

tidigare mönster. Försäkringens karaktär av omställningsförsäkring blir tydlig

genom att rundgång mellan kontantstöd och åtgärd inte längre blir möjligt. Det

blir en tydlig signal inte bara till de arbetssökande utan i hög grad till

andra inblandade parter, särskilt arbetsförmedlingarna, att intensifiera

insatserna för att finna jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Regeringens

inriktning av politiken med sänkt ersättningsnivå och evig rundgång skapar en

olycklig kombination av dålig trygghet och svaga incitament som bör avvisas.

En ytterligare skärpning av arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen bör

genomföras. Huvudregeln bör vara 75 timmars arbete per månad i minst

12 månader. Motivet är att arbetslöshetsförsäkringen skall ge inkomstrelaterat

skydd vid arbetslöshet för dem som haft stark anknytning till arbetsmarknaden.

Möjligheten att återkvalificera sig till ny a-kassa med hjälp av

arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas.

Här redovisade förslag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring innebär att

den höjning av sjukförsäkringsavgiften som regeringen genomfört bör återställas

och växlas mot motsvarande höjning av avgiften i arbetslöshetsförsäkringen.

En bättre fungerande arbetsmarknad kräver god rörlighet, både geografiskt och

yrkesmässigt. I motionen avvisas därför den av regeringen och Centern

föreslagna minskningen av starthjälpen (flyttstödet).

Avmonopolisering av offentlig sektor

En stor del av den skattefinansierade verksamheten består inte av

myndighetsutövning utan av tjänster av olika slag. Motionärerna föreslår att

den serie återställare som genomförts efter regeringsskiftet och som stärker de

krafter i kommunerna som vill motarbeta förnyelse rivs upp. Om möjligheterna

till privat företagande på det område som hittills varit förbehållet kommunala

förvaltningar eller bolag ökar kan det dels leda till lägre kostnader för

kommunerna, dels uppmuntra nyföretagande.

Vänsterpartiet

I motion Fi33 (v) anförs att Vänsterpartiets ekonomisk-politiska strategi

på många punkter helt avviker från regeringens. Det avgörande inslaget i

Vänsterpartiets politik är att få bort massarbetslösheten. Det är den enda

vägen att också förbättra statsfinanserna och pressa ner statsskulden, givet

att det skall kunna ske på ett samhällsekonomiskt acceptabelt sätt med fortsatt

hög nivå på offentlig verksamhet och social trygghet. Finanspolitiken måste ha

en sådan inriktning att budgetsaneringsarbetet inte får bli ett medel att

permanenta massarbetslösheten och drastiskt sänka nivån på verksamheter i

kommuner och landsting.

En annan politik måste till som framför allt inriktas på att få ner

arbetslösheten till anständiga nivåer, så snabbt som möjligt till under 5 %.

Sysselsättningspolitiken inrymmer nyckeln till en långsiktigt hållbar tillväxt,

sundare statsfinanser och en rättvisare fördelning. Den nu höga arbetslösheten

ger dessutom högern ett politiskt övertag -- den fräter på de offentliga

finanserna och den splittrar arbetarrörelsens led. Den nya politiken kan inte

bygga på ett forcerat konvergensprogram, med sikte på svenskt deltagande i EMU,

som sätter prisstabilitet och höga räntor framför ökad sysselsättning och ökad

produktion.

När det gäller inriktningen av finans- och penningpolitiken sägs i motionen

att Vänsterpartiet nu gör samma bedömning av behovet av budgetsanerande

åtgärder som i januari. Det betyder att ytterligare budgetförstärkningar --

utöver de 80 miljarder kronor som regeringen i likhet med Vänsterpartiet ansåg

tillräckliga i januari för budgetåret 1995/96 -- inte anses nödvändiga. De

kraftfulla insatserna under hösten och våren för att sanera budgeten har fått

önskad effekt. Finans- och penningpolitiken präglas av en svår balansgång

mellan önskemålen om snabb budgetförstärkning å ena sidan och ökad aktivitet på

hemmamarknaden å andra sidan. Vänsterpartiets inriktning av finanspolitiken

innebär ett budgetförslag som ger en mer expansiv effekt än den av regeringen

föreslagna politiken; dels via en mer aktiv fördelningspolitik som stärker

köpkraften hos grupper med hög konsumtionsbenägenhet, dels genom riktade

stimulanser till bl.a. tjänstesektorn motsvarande ca 10 miljarder kronor.

Den ekonomiska politiken störs ständigt av oron på finansmarknaderna.

Realräntan är för hög och kronan för svag. En mer balanserad utveckling i

svensk ekonomi förutsätter en sjunkande realränta. Enligt Vänsterpartiet är det

emellertid inte möjligt att uppnå denna målsättning med den penningpolitik som

bedrivs i dag. Under hösten 1994 inledde Riksbanken en renodlad

högräntepolitik. Samtliga räntor som Riksbanken har till sitt förfogande för

att styra kredit- och penningtillgången i ekonomin höjdes kraftigt. Detta

medförde att den expansiva effekten av den låga kronkursen försvagades i

motsvarande utsträckning. Samtidigt är finanspolitiken inte tillräckligt

expansiv för att uppväga den åtstramande effekten av den höga spar- och låga

konsumtionsbenägenheten i den privata sektorn. De disponibla inkomsterna

sjunker i år som en följd av budgetsaneringsarbetet. Samtidigt är den svenska

statsskuldpolitiken egentligen mycket restriktiv. Den största delen av

upplåningen sker i Sverige, vilket bidrar till att pressa upp räntenivån och

minska varu- och tjänsteefterfrågan på hemmamarknaden.

Riksbankens högräntepolitik bidrar till att skapa förväntningar om

kontinuerligt stigande långräntor. Den pressar inte bara ner aktiviteten på

hemmamarknaden utan fördyrar också den svenska statsskuldpolitiken via dyrare

upplåning och allt högre statliga ränteutgifter. Den nuvarande inriktningen på

penningpolitiken utgör därmed en onödigt stor belastning för det svenska

folkhushållet. Ett första nödvändigt steg för att stabilisera förhållandena är

emellertid att göra verksamheterna på finansmarknaderna tydliga och synliga.

Vänsterpartiet anser att en kommission bör tillsättas för att undersöka vilka

företag och institutioner som bedrivit och bedriver omfattande spekulation mot

den svenska kronan. Sverige måste också verka för en uppstramning av

förhållandena på de internationella finansmarknaderna. En skatt på

internationella spekulativa kapitalrörelser -- en s.k. Tobinskatt -- skulle

inte bara ge ytterligare resurser till FN:s biståndsverksamhet utan också dämpa

trycket mot små och utsatta valutor som kronan.

I motionen framhålls att prisutvecklingen bör hållas under kontroll. En hög

inflation snedvrider ekonomin och får negativa fördelningspolitiska

konsekvenser. Den uppfattning om inflationens betydelse för långsiktig tillväxt

som presenteras i propositionen är dock alldeles för förenklad. Den ekonomiska

politiken måste ta hänsyn till vissa målkonflikter mellan tillväxt och

sysselsättning å ena sidan samt valuta- och prisstabilitet å andra sidan. En

ekonomisk politik som inte tar hänsyn till detta bidrar till stora kostnader i

form av bortfallen produktion och social utslagning av grupper med små

materiella resurser. Erfarenheten från våra grannländer i Europa är att den

typen av prisstabilitet som regering och riksbank förespråkar är helt oförenlig

med arbetarrörelsens sysselsättningsambitioner. Därmed är den också oförenlig

med den nivå Sverige har på trygghetsförsäkringar och offentlig verksamhet. Den

antiinflationspolitik som Vänsterpartiet föreslår tar sikte på att prisökningar

kan hållas tillbaka om vi underlättar produktionsökningar på marginalen,

förenklar och förbilligar sysselsättningsökningar och tar bort flaskhalsar vad

gäller arbetskraftsutbudet, tillgång på kompetens och riskvilligt kapital för

små och medelstora företag.

Arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam bära ansvaret för att upprätthålla

sysselsättningsnivåerna. För detta krävs också en övergripande ekonomisk

politik och en långsiktig strategi för en hållbar ekonomisk utveckling.

Ingredienser i en sådan långsiktig ekonomisk-politisk strategi är bl.a.

bostadssaneringsinsatser, skatteväxling, riktade arbetsgivaravgiftssänkningar

för att stimulera sysselsättningen i delar av tjänstesektorn, större

utbildningssatsningar, omfördelning av arbetstiderna och satsningar på "gröna"

investeringar för att stimulera sysselsättningen.

I motionen föreslås även att en framtidsfond finansierad med

vinstavsättningar från det privata näringslivet inrättas. En sådan

framtidsfond skall framför allt utnyttjas för kompetensutveckling av

arbetskraft, för att trygga jobben och höja produktiviteten. När det gäller mer

kortsiktiga insatser föreslår Vänsterpartiet bl.a. åtgärder som begränsar och

fördyrar de omfattande övertidsuttagen och de obligatoriska

ungdomspraktikantplatserna i större företag. Vänsterpartiet avvisar förslaget

om sänkning av a-kassenivån till 75 %. Regeringens avsikt med detta förslag är

bl.a. att smygvägen sänka de lägsta lönerna.

Sammanfattningsvis lägger Vänsterpartiet i den nu aktuella motionen förslag

som om de genomförs betyder väsentligt lägre arbetslöshet än vad

regeringsförslagen innebär. Detta resultat erhålls genom att den i motionen

föreslagna finanspolitiken dels är något mer expansiv, dels att förslagen till

åtgärder innebär att pengar flyttas från passiv till aktiv användning, från

exportindustrins övervinster till hemmamarknadens tjänsteproduktion, från

individer med låg till individer med hög konsumtionsbenägenhet. I motionen

avvisas regeringens stelbenta penningpolitik och inriktning mot deltagande i

EU:s ekonomiska och monetära union. I konsekvens med detta avvisas i motionen

även förslagen om utgiftstak och låneförbud i Riksbanken.

Miljöpartiet de gröna

Den förda ekonomiska politiken i Sverige har, hävdas det i motion

Fi34 (mp), medfört bristande hushållning med begränsade resurser. Särskilt

uppmärksammad är den snabba skuldökningen i statens finanser under 1990-talet.

Budgetunderskottet måste snabbt utjämnas och statsskulden minskas. I motionen

framhålls att den förda ekonomiska politiken också har medfört att en betydande

miljöskuld har byggts upp under en lång följd av år.

Den traditionella politiken har varit, och är i huvudsak fortfarande, att

söka åstadkomma en snabb ekonomisk tillväxt oavsett dess sammansättning. Det är

Miljöpartiet de grönas uppfattning att denna politik bidrar till ökad

miljöförstöring. Kvalitetsaspekter och medmänsklighet riskerar att förloras i

en ekonomisk politik som ensidigt inriktas på tillväxt. I marknadsekonomin

finns starka moment av tillväxtfixering. Kostnadsdrivande offentliga

åtaganden som t.ex. ATP-systemet och socialförsäkringarna förstärker en ensidig

inriktning mot krav på tillväxt.

Inriktningen av den ekonomiska politiken måste syfta till en långsiktigt

hållbar utveckling. Det goda samhället skall byggas på social rättvisa,

solidaritet med utsatta människor och ett starkt hävdande av välfärdens kärna

som är vården, omsorgen och skolan. Jämställdheten mellan män och kvinnor måste

bli bättre. Solidariteten skall vara internationell och utsträckas till

fattiga, flyende eller på annat sätt särskilt utsatta människor i andra länder.

Det starka uppsving som nu kännetecknar den exportberoende sektorn måste

komma hemmamarknaden till del så att en långsiktigt gynnsam utveckling av hela

ekonomin kan komma till stånd. Uppsvinget måste också utnyttjas så att ett

utrymme skapas för en snabbare omställning av samhället i miljövänlig riktning

t.ex. genom att investeringar på olika sätt styrs till den internationellt sett

snabbt växande miljösektorn. En sådan inriktning av investeringspolitiken bör

också långsiktigt kunna öka den internationella konkurrenskraften hos svenskt

näringsliv.

En internationell lågkonjunktur kan förväntas någon gång under andra halvan

av 1990-talet. Det är naturligtvis omöjligt att bedöma hur stark den blir eller

exakt när den kommer. Konjunkturcyklerna förefaller vara oregelbundna i såväl

tid som höjd numera. Det är motionärernas uppfattning att en betydande

beredskap bör finnas för att möta en kommande nedgång som annars på allvar kan

hota det svenska välfärdssystemet. Mot den bakgrunden föreslås att

finanspolitiken ges en sådan utformning att neddragningarna i de offentliga

utgifterna fr.o.m. budgetåret 1995/96 blir större än vad regeringen föreslår.

Ju snabbare svensk ekonomi återhämtar sig desto bättre rustade står vi i nästa

nedgång. Blir nedgången obetydlig kan i stället statsskulden minskas snabbare

vilket långsiktigt stärker hela samhällsekonomin.

Finanspolitiken måste inriktas på att snabbt sanera statens finanser och

skapa förutsättningar för en växande privat sektor med flera små, medelstora

eller kooperativa företag. Detta bör ske på ett sådant sätt att ett resurs- och

energieffektivt produktionssätt främjas och så att sysselsättningen ökar.

Arbetslösheten medför mycket stora kostnader för samhället, staten och de

drabbade. Bekämpningen av arbetslösheten måste därför stå i centrum vid

utformningen av finanspolitiken. Målet måste vara en ökad miljöanpassning och

ett mänskligare samhälle. Samtidigt måste den alltmer nödvändiga

arbetstidsförkortningen genomföras, vilken i sig ger ytterligare

arbetstillfällen. En sådan utveckling förbättrar också skatteunderlaget och ger

en starkare finansiering av välfärdsprogrammen inom den offentliga sektorn.

En skatteväxling där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö

bör genomföras. Därigenom stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av

ekonomin. Med hänsyn till miljösektorns förhållandevis snabba tillväxt

internationellt sett och att såväl miljö- som tjänstesektorn i Sverige är

förhållandevis underutvecklade bör en sådan skatteväxling medföra ett ökat

företagande och en ökad sysselsättning. Den miljöpåverkande industrin och

transportväsendet får emellertid genom skatteväxlingen bära en högre

skattebörda, vilket medför ett betydande incitament för energieffektivisering

eller övergång till mer miljöanpassade produktions- och transportmetoder. Den

energiintensiva industrin, som också i hög grad är svensk basindustri, måste

emellertid skyddas för alltför höga kostnader så att den inte slås ut av

konkurrenter i andra länder som slipper liknande pålagor. Motionärerna föreslår

därför att den del av energikostnaden som överstiger 2 % av försäljningsvärdet

undantas från energibeskattning under en övergångsperiod. Vidare föreslås också

att denna åtgärd kopplas till krav på åtgärdsprogram för minskad miljöpåverkan.

Skattebasen i miljö- och energiskattesystemet krymper med tiden och måste

delvis ersättas med andra inkomster i statsbudgeten. Skatteväxlingen kan därför

inte genomföras i ett enda enkelt steg utan måste vara en fortgående process

där skattesatser justeras i takt med att skattebasen förändras. Därvid måste

man skilja mellan två typer av miljöskatter. I första kategorin har vi de

skatter vars bas inte kan förväntas ändras mer än marginellt på kort och

medellång sikt även då skattesatsen höjs förhållandevis kraftigt (t.ex.

koldioxidskatten, vattenkraftsskatten, bensin- och dieselskatterna). En

kompensation för dessa skatteökningar bör genomföras genom sänkningar av

arbetsgivaravgifterna. I den andra kategorin finns skatter och avgifter vars

bas kan förväntas ändras förhållandevis snabbt, dvs. där styreffekten är mer

uttalad. Dessa skatter och avgifter bör inte växlas mot sänkta

arbetsgivaravgifter. Vid behov får de i stället växlas mot annan beskattning.

Vård, omsorg och skola är de centrala verksamheterna inom kommunsektorn.

Dessa verksamheter har en avgörande betydelse för näringslivet, och

besparingar i de områdena är samhällsekonomiskt ofta tvivelaktiga. I motionen

föreslås att ytterligare medel återförs till kommunsektorn år 1996 genom

sänkta arbetsgivaravgifter. Därigenom kompenseras den för minskat

skatteunderlag till följd av höjda egenavgifter.

En väl fungerande ekonomi förutsätter prisstabilitet, låga räntor, en stabil

valuta och ekonomisk självtillit. Prisstabiliteten är god och inflationen låg

sedan några år tillbaka medan räntorna ligger på en mycket hög nivå. Men

ränteläget i Sverige är för närvarande 4--4,5 procentenheter högre än i

Tyskland. Detta för Sverige extremt höga ränteläge kan inte enbart förklaras

som en riskpremie för inflationsrisken. De återkommande oroligheterna på

penning- och valutamarknaden medför också en betydande riskpremie. Motionärerna

bedömer att den riskpremien är större än inflationsrisken och att den kan bestå

på en mycket hög nivå under lång tid framöver.

Det höga ränteläget och den låga kronkursen beror på omvärldens negativa

förväntningar på svensk ekonomi. Bristen på långsiktighet och konsekvens i den

förda ekonomiska politiken de senaste fem åren bidrar till osäkerheten. En

tredjedel av lånen ligger utomlands, vilket verksamt dämpar inflationsrisken

men också medför en betydande valutarisk. Saneringen av statsfinanserna genom

att snabbt få bort budgetunderskottet och minska statskulden är också av dessa

skäl avgörande för att få ner räntorna och stärka kronkursen.

I motionen anförs att Miljöpartiet i olika sammanhang har påpekat att

spelregler som dämpar de allra värsta spekulativa svängningarna bör införas på

den internationella penning- och valutamarknaden. En tänkbar möjlighet är en

avgift på större transaktioner, pengar som lämpligen kan gå som stöd till

utvecklingsländerna. Andra viktiga åtgärder är att förbättra insynen i de

aktuella transaktionerna. Utformningen av spelregler är naturligtvis

komplicerade frågor som måste få sina svar i ett internationellt sammanhang.

Motionärerna anser att Sverige bör vara pådrivande i de här frågorna. Ett steg

som redan nu bör tas är att regeringen inrättar en parlamentarisk kommitté med

uppgift att ta fram förslag till hur penning- och valutamarknaden kan

genomlysas och ges bättre informella eller formella spelregler.

Kristdemokraterna

I motion Fi35 (kds) anförs att Kristdemokraterna under lång tid har

förordat en nationell samling för att möta de utomordentligt stora utmaningar

som vårt land står inför. Nu fordras det ett program med bred förankring i

riksdagen för att möta den bristande tilltron till politikens förmåga att ta

Sverige ur krisen, ett program som under åren åtminstone fram till 1998 års

val får stå i centrum för de politiska ansträngningarna. Om ett sådant inte

kommer till stånd omedelbart blir de åtgärder som senare fordras mångdubbelt

mer omfattande och smärtsamma.

Vad som nu krävs är en inriktning av den ekonomiska politiken med en

nationell samling kring ett räddningsprogram som har tillräcklig politisk kraft

att undanröja de grundläggande hindren för långsiktig tillväxt. Däri ligger

också möjligheten att skapa den långsiktiga trovärdighet som kan få Sveriges

offentliga finanser i balans. Detta är också Sveriges enda möjlighet att slippa

en permanent position som ett av Europas fattigare länder. För att den svenska

ekonomin långsiktigt skall kunna utvecklas så att välfärden kan garanteras och

arbetslösheten minimeras är flera åtgärder av strukturell natur nödvändiga.

En fortsatt produktivitetstillväxt är viktig. En god produktivitet

innebär att de tillgängliga resurserna ger ett stort utbyte och därmed främjar

ekonomisk utveckling, men medför också att en viss produktion kan åstadkommas

med mindre resurser, vilket minskar miljöbelastningen. En väl fungerande

infrastruktur, inkl. telekommunikationer och informationsteknik, är också en

central förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet skall kunna

expandera. De satsningar som påbörjades under den förra mandatperioden bör

fullföljas. Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt

näringsliv skall kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt

konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings-

och utvecklingsverksamhet i Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet och

näringsliv för att stimulera kommersialiseringen av forskning måste förbättras.

Det krävs reformer av arbetsrätten som bättre svarar mot dagens

arbetsmarknad och unga människors syn på arbete och flexibilitet. Ökade krav på

flexibilitet i arbetslivet ställer allt större krav på fortlöpande

kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera såväl kompetensutveckling

som utbildning inom arbetslivet måste prövas. En god ägarspridning i

näringslivet har stor betydelse för utvecklingskraften i ekonomin och

förutsättningarna att skapa tillväxt och välfärd.

I motionen anförs att Kristdemokraterna alltid har betonat och fört fram

etikens betydelse för en långsiktigt god ekonomisk utveckling. Etiken måste

vara grundläggande vid valet av politiska lösningar och vid olika ekonomiska

prioriteringar. Sett ur detta etiska perspektiv finns mycket att vara besviken

på i regeringens reviderade finansplan. Som en del i denna etiska dimension

finns förvaltarskapets princip, nämligen människans personliga och kollektiva

ansvar för sig själv, sina medmänniskor, efterkommande generationer samt den

fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin måste präglas av social och ekologisk

hänsyn. Resultatet av tillväxten måste komma alla grupper i samhället tilll

godo genom en rättvis fördelningspolitik. Den inriktning av den ekonomiska

politiken som regeringen nu följer innebär att de svaga i samhället, arbetslösa

och sjuka, får ta ett alltför stort ansvar för det ekonomiska läget.

Om den svenska ekonomin skall komma ur den nuvarande krisen krävs en kraftig

expansion av nyföretagandet. I motionen föreslås mot den bakgrunden ett program

som syftar till att 50 000 nya företag skall kunna etableras under de närmaste

åren. Programmet har följande inriktning. Riksdagen bör besluta om en återgång

till neutral beskattning av kapitalinkomster genom slopad dubbelbeskattning.

Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram erforderliga förslag till riksdagen

med sikte på att riksdagen skall kunna ta beslut om lagstiftning tidigt under

hösten 1995.

Enligt kompletteringspropositionen skall regeringen senare återkomma till

riksdagen med förslag till kvittningsrätt vid underskott i nystartad

verksamhet. Kvittningsrätten skall enligt kompletteringspropositionen införas

först inkomståret 1996. Eftersom kvittningsrätten togs bort den 1 januari 1995

uppstår ett "glapp" under år 1995. Det är märkligt att kvittningsrätten enligt

regeringen och Centerpartiet inte bör införas under år 1995 så att detta

"glapp" kan undvikas. Det är inte rimligt att Sverige skall riskera att nya

företag inte startas på grund av att kvittningsrätten dröjer. Regeringen bör

skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att reglerna

skall kunna tillämpas med verkan fr.o.m. inkomståret 1995.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen att man avsåg att överväga

införandet av ett system med riskkapitalavdrag. I kompletteringspropositionen

har detta nu reducerats till att ett temporärt riskkapitalavdrag skall införas.

I motionen framhålls att Kristdemokraterna länge arbetat för införande av ett

riskkapitalavdrag som en av flera vägar för att underlätta startande och

expansion av företag. Detta instrument för förnyelsen av företagsbeståndet

skall inte vara beroende av konjunktursvängningen utan vara långsiktigt. Därför

bör avdragsmöjligheten vara permanent.

Arbetsrätten är framför allt till för att värna den anställde i förhållande

till arbetsgivaren. En stark arbetsrätt ger trygghet för den anställde vilket i

sin tur är en styrka för företagen. På vissa områden kan dock utformningen av

arbetsrätten fungera som ett hinder för företagsexpansion. Motionärerna

förordar en arbetsrätt huvudsakligen i enlighet med den som den tidigare

riksdagsmajoriteten beslutade. I motionen avvisas även regeringens förslag till

besparingar beträffande främjande av kvinnors företagsanda.

Åtgärder för att utveckla tjänstesektorn måste vidtas. Vartannat nystartat

företag är ett tjänsteföretag och enligt SCB:s prognosinstitut kommer

uppdragsverksamheten att vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. En

politisk stimulans för att påskynda denna utveckling skulle få påtagligt

positiva effekter på antalet nya jobb. En sänkning av tjänstemomsen skulle öka

efterfrågan på en mängd olika tjänster och därmed ge många nya jobb. Även en

sänkning av arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter förordas av

motionärerna.

Som motionärerna ser det skulle en skatteväxling, med sänkta skatter på

arbetskraft och höjda skatter på miljöförorening och förbrukning av energi och

ändliga råvaror, vara ett steg mot ett skattesystem som främjade

tjänsteproduktion. Men en differentierad skatt på olika typer av arbeten, där

tjänster beskattas lägre än varuproduktion, är också nödvändig för att

underlätta tillkomsten av nya jobb inom tjänstesektorn. En sänkning av

tjänstemomsen bör ske före en sänkning av matmomsen. I motionen föreslås därför

en sänkning av tjänstemomsen från 25 % till 12 %. I enlighet med

skatteväxlingens princip föreslås också en höjning av olika energi- och

miljörelaterade skatter. De höjningar av miljö- och energirelaterade skatter

som föreslås i regeringens proposition 1994/95:203 Finansiering av

EU-medlemskapet bör enligt motionärerna utnyttjas för att delfinansiera

sänkningen av tjänstemomsen.

Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken

De flesta svenska hushåll har under de senaste åren drabbats av den negativa

ekonomiska utvecklingen och de därav föranledda kraven på en omstrukturering av

vår ekonomi. Förklaringen till de uppkomna svårhanterliga problemen är som

tidigare redovisats att den svenska ekonomin under början av 1990-talet

genomgick den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Den samlade

produktionen minskade tre år i följd med sammanlagt 5 %. Detta ledde till en

flerdubbling av arbetslösheten samtidigt som den offentliga sektorns

finansiella sparande förvandlades från ett överskott på drygt 4 % av BNP år

1990 till ett rekordstort underskott motsvarande drygt 13 % av BNP år 1993.

Detta har i sin tur lett till en snabb ökning av den offentliga

skuldsättningen. Statsskulden uppgick i slutet av år 1994 till

1 287 miljarder kronor eller 84,8 % av BNP.

Som framgår av betänkandets avsnitt om den ekonomiska utvecklingen började

under år 1994 ekonomin återhämta sig och BNP ökade med drygt 2 %.

Spridningseffekterna från den gynnsamma exportutvecklingen till andra delar av

ekonomin blev allt mer synliga, vilket också tagit sig uttryck i en kraftig

investeringsexpansion inom näringslivet.

Det mest illavarslande och kanske också svåraste problemet som

lågkonjunkturen åsamkat ekonomin har varit den kraftigt negativa utvecklingen

på arbetsmarknaden. Sysselsättningen minskade mellan åren 1990 och 1994 med mer

än 500 000 personer och arbetsmarknadsläget är alltjämt oacceptabelt. Den

förda politiken börjar emellertid ge resultat. Den offentliga sektorns

sparandeunderskott kommer under de närmaste två åren att kraftigt reduceras.

Statsskulden i relation till BNP stabiliseras redan nästa år för att sedan

börja minska. Bakom denna nödvändiga snabba förbättring ligger såväl

konjunkturuppgången som den extremt kraftiga åtstramningen av

finanspolitiken som inneburit en mycket omfattande budgetförstärkning med såväl

skattehöjningar som besparingar.

Regeringen har sedan tillträdet i oktober inriktat politiken på att öka

sysselsättningen, sanera de offentliga finanserna och stärka Sveriges ekonomi

inför nästa lågkonjunktur.

Utskottet kan konstatera att den förda ekonomiska politiken i allt väsentligt

har mötts av ett starkt och brett stöd i riksdagen, och med små justeringar har

regeringens förslag om budgetförstärkande åtgärder även beslutats.

Det bör även framhållas att det i riksdagen finns en bred uppslutning kring

vikten av prisstabilitet. Inflationen i den svenska ekonomin är nu i nivå med

genomsnittet i EU. Men det bör betonas att denna låga inflationsnivå har

etablerats under en lågkonjunktur med mycket hög arbetslöshet. Som anförs i

propositionen krävs för att man skall få fullt förtroende för

prisstabilitetsmålet att inflationen kan hållas tillbaka även under mera

normala konjunkturförhållanden. En långsiktig prisstabilitet är en avgörande

förutsättning för lägre obligationsräntor, ökade investeringar och därmed också

en stabil tillväxt och ökad sysselsättning.

Enligt motion Fi31 (m) kännetecknas regeringens finanspolitik av

oförmåga till en konsekvent och uthållig besparingspolitik samtidigt som en

genomtänkt tillväxtstrategi helt saknas. I motionen upprepas Moderaternas

tidigare krav på skattesänkningar och att saneringen av de offentliga

finanserna nästan uteslutande måste ske genom utgiftsneddragningar. I såväl

motion Fi31 (m) som i Fi32 (fp) riktas kritik mot den förda

politiken som varande alltför präglad av ensidigt kameralt tänkande. Som

framgår av utskottets sammanfattning av förslagen i motionerna

Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) till riktlinjer för den

ekonomiska politiken görs påståendet att den nu förda politiken främst leder

till att villkoren för företagande försämras.

Utskottet avvisar den kritik i motion Fi31 (m) som riktas mot regeringens

finanspolitik. Utskottet återkommer senare i betänkandet till en utförlig

redovisning av budgetpolitiken men vill här framhålla att det knappast kan vara

seriöst menat att karakterisera en finanspolitik som inneburit att regering och

riksdag under loppet av knappt ett år tagit beslut om budgetförstärkningar på

drygt 100 miljarder kronor som "bristfällig sparpolitik" och "sparbluff". Det

är en beskrivning av den förda finanspolitiken som saknar täckning. Den

åtstramning av finanspolitiken som den nuvarande regeringen tvingats genomföra

saknar motstycke i modern svensk historia.

Som utskottet framhöll i betänkandet (1994/95:FiU10) med anledning av

budgetpropositionen måste en snabb neddragning av budgetunderskottet genomföras

samtidigt som den mest angelägna uppgiften för den ekonomiska politiken är att

bekämpa massarbetslösheten. Även när det gäller arbetslöshetsbekämpningen är

tidsfaktorn viktig. Går det inte att få ned arbetslösheten inom rimlig tid är

risken stor att även Sverige drabbas av en sådan permanent hög arbetslöshet som

karakteriserat nästan alla västeuropeiska länder i mer än ett decennium.

Som framgått av utskottets redovisning av partimotionerna understryks i

samtliga motioner att inriktningen av den ekonomiska politiken måste främja

tillväxten. Utskottet delar den uppfattningen men vill framhålla att det även

här föreligger svåra avvägningsproblem. I motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och

Fi35 (kds) kritiseras de skattehöjningar som genomfördes i enlighet med

förslagen i förra höstens ekonomisk-politiska proposition. Av denna kritik drar

Moderata samlingspartiet bl.a. slutsatsen att förmögenhetsskatten bör slopas

och att skatten på kapitalinkomster bör sänkas. Utskottet vill i detta

sammanhang framhålla att en sådan inriktning av skattepolitiken skulle försvåra

möjligheterna att genomföra en nödvändig och snabb sanering av statsfinanserna.

Det går inte, enligt utskottets uppfattning, att göra stora, tunga och svåra

ingrepp i socialförsäkringarna och arbetslöshetsersättningen och bedriva en

sparkampanj riktad mot den offentliga sektorn om man samtidigt anser sig ha råd

att t.ex. avskaffa förmögenhetsskatten. Detta borde vara en insikt som varje

regering måste ha som utgångspunkt för att få förståelse och nödvändig

uppslutning från alla samhällsgrupper för de åtgärder som krävs för att ta

Sverige ur den ekonomiska kris som drabbat landet.

När det gäller utvecklingen inom företagssektorn vill utskottet peka på den

mycket gynnsamma konkurrenssituationen som de exportinriktade företagen

erhållit genom deprecieringen av kronan men också på det goda resultatet av det

arbete som bedrivits inom företagen för att förbättra produktiviteten.

För de mindre och medelstora företagen som främst vänder sig mot

hemmamarknaden är situationen annorlunda.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det i den ekonomisk-politiska

propositionen (1994/95:25) avsattes ett särskilt utrymme om 2 miljarder kronor

för åtgärder inom företagsskatteområdet. Åtgärderna bör ha sin inriktning mot

de mindre företagen och i första hand syfta till att underlätta

riskkapitalförsörjningen. Som framhålls i kompletteringspropositionen skall

samrådet med företrädare för näringslivet fortsätta. Som en första åtgärd

kommer regeringen att lägga fram förslag om ett temporärt s.k.

riskkapitalavdrag. Förslag om åtgärder i syfte att förbättra tillgången på

riskkapital bereds för närvarande. Regeringen avser vidare att föreslå en

kvittningsrätt för underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot inkomster

av tjänst.

I motion Fi31 (m) anförs att i den moderata strategin för att minska den

offentliga skuldsättningen ingår även att minska de offentliga finansernas

konjunkturkänslighet. Den stabiliseringspolitiska ambitionen att genom den

offentliga sektorn dämpa alla konjunktursvängningar har drivits för långt i

Sverige, heter det i motionen. Den automatiska stabiliseringen kostar mer än

den smakar.

I kompletteringspropositionen föreslås införandet av ett utgiftstak. Även om

något konkret förslag ännu inte föreligger är det uppenbart att ett utgiftstak

innebär att de automatiska stabilisatorerna försvagas vid en konjunkturnedgång.

Med anledning av vad som sägs i motion Fi31 (m) om automatiska stabilisatorer

vill utskottet betona att detta inte är liktydigt med att man måste sänka

ambitionsgraden inom stabiliseringspolitiken. I stället kommer större krav att

ställas på regeringen att snabbt kunna vidta finanspolitiska åtgärder, när det

är uppenbart att konjunkturen försvagas. När det gäller tendenser till

överhettning av ekonomin bör de automatiska stabilisatorerna, som då främst

verkar på statsbudgetens inkomstsida, inte påverkas av införandet av ett

utgiftstak. I en sådan situation kan ett utgiftstak bidra till att stabilisera

ekonomin.

I motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) behandlas de

penningpolitiska frågorna mycket översiktligt. Som utskottet nämnt råder det

bred enighet vad gäller kravet på prisstabilitet. Utskottet vill dock i detta

sammanhang göra följande påpekande med anledning av diskussionen i motion

Fi31 (m) om regeringens skuldsaneringsstrategi. I motionen sägs bl.a. att "det

har antytts att det skulle kunna gå att åtminstone inflatera bort en del av

underskottet i de offentliga finanserna". För att undanröja alla tänkbara

missförstånd vill utskottet kraftigt understryka att ett utnyttjande av en

sådan metod aldrig kommer att ske i den ekonomiska politiken. Utskottet utgår

ifrån att motionärerna inte med den här citerade, något svepande formuleringen

i motionen vill hävda att en sådan politik skulle ha övervägts av regeringen.

När det gäller utformningen av arbetsmarknadspolitiken ställs i motionerna

Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) krav på ändringar i nuvarande regelsystem

för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.

I motion Fi31 (m) krävs mycket långtgående förändringar i lagstiftningen.

Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. Dagens arbetsmarknadslagstiftning

måste reformeras och generella möjligheter öppnas för enskilda

anställningsavtal mellan företag och medarbetare. Beslut bör, sägs det i

motionen, omedelbart fattas om en liberalisering av arbetslagstiftningen.

Vidare framhålls vikten av att lönebildningen måste främja rekrytering av ny

arbetskraft, men också karriär och arbetsbyten. Arbetsmarknadens parter bär ett

huvudansvar för att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad.

Underförstått innebär motionärernas ståndpunkt att lönedifferenserna på den

svenska arbetsmarknaden måste bli större.

Utskottet kan inte ställa sig bakom vad motionärerna anför i motion

Fi31 (m). Enligt utskottets mening måste det vara en mycket kortsiktig

strategi att öka löneskillnaderna för att angripa arbetslösheten. Det skulle

hota både den rättvisa fördelningen och samhällets långsiktiga förmåga till

tillväxt. Detsamma gäller anställningstryggheten. Den skall skydda mot

godtyckliga och diskriminerande uppsägningar. Men avsikten är självfallet inte

att skapa onödiga och svårhanterliga hinder för den ständigt nödvändiga

omvandlingen av produktionsorganisationen. Ett dåligt anställningsskydd

försämrar emellertid hushållningen med arbetskraft genom att det ger incitament

till kortsiktiga och lågproduktiva anställningsformer. Det riskerar också att

leda till att långtidsarbetslösheten och utslagningen i arbetslivet ökar.

I motionerna från Folkpartiet och Kristdemokraterna förs, som utskottet ser

det, en i jämförelse med de krav på förändringar som framförs i motion

Fi31 (m) väsentligt rimligare och därför mer intressant diskussion. I motion

Fi35 (kds) föreslås vissa ändringar i arbetsrätten som skulle göra att

småföretagare vågade anställa fler än vad som i dag är fallet. I motion

Fi32 (fp) anförs att det är angeläget att hålla fast vid de grundläggande

tankarna i lagen om anställningsskydd, inte minst av hänsyn till de äldre som

ofta har stora svårigheter att få nytt jobb om de väl blivit arbetslösa. En

arbetsrätt som utgår från att företagen inte utan vidare kan säga upp sina

anställda innebär starkare drivkraft för arbetsgivarna att utveckla sina

medarbetare. I många fall har reglerna fungerat bra. Företag och lokala fack

har i samverkan kunnat finna bra lösningar i besvärliga situationer. Det finns

likafullt, menar motionärerna, två viktiga skäl att genomföra vissa

förändringar i arbetsrätten. Det ena är att en del bestämmelser ibland varit

ett hinder för småföretagens utveckling. Det andra är att alltför stelbenta

regler kan hämma nyanställningar på en arbetsmarknad som i allt högre grad

förutsätter flexibilitet.

Utskottet anser att arbetsrätten spelar en viktig roll för produktiviteten

och tillväxten. Som framgår av kompletteringspropositionen har regeringen

nyligen tillsatt en kommission med företrädare för parterna på arbetsmarknaden

med uppgift att diskutera den fortsatta utvecklingen inom arbetsrättens område

så att den blir stabil och långsiktigt hållbar. Kommissionen skall ägna

särskild uppmärksamhet åt små företags villkor. Det är särskilt angeläget att

de framtida arbetsrättsliga lösningarna blir sådana att de går att tillämpa på

ett smidigt sätt i småföretagen. Det kan också nämnas att kommissionen skall

ägna särskild uppmärksamhet åt åtgärder för att främja jämställdhet mellan

könen och förbättra invandrares villkor på arbetsmarknaden.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motionerna

Fi31 (m) yrkandena 1 och 20, Fi32 (fp) yrkande 1, Fi35 (kds) yrkande 1 och Fi40

(m) yrkandena 1 och 2.

I motion Fi33 (v) anförs att den ekonomiska politiken måste inriktas mot

en bekämpning av arbetslösheten, en rättvis fördelning och en sanering av

statsfinanserna. Enligt motionärerna är regeringens politik ensidigt inriktad

mot en sanering av de offentliga finanserna, vilket inneburit att åtgärder mot

arbetslösheten och för en rättvis fördelning kommit i andra hand. Med

hänvisning härtill kan inte motionärerna ställa sig bakom den inriktning av den

ekonomiska politiken som den utformats i kompletteringspropositionen.

Vänsterpartiet har tidigare i anslutning till höstpropositionen om den

ekonomiska politiken ställt sig bakom kraven på en hård åtstramning av

finanspolitiken. När nu denna politik skall fullföljas kan utskottet

konstatera att Vänsterpartiet inte förmår att fortsättningsvis ställa sig bakom

nödvändiga svåra ekonomisk-politiska beslut.

I motionen framhålls att den svenska ekonomin nu visar klara tecken på en

återhämtning. Som framgår av utskottets redovisning av det ekonomiska läget

delar utskottet denna uppfattning. Utskottet vill emellertid kraftigt

understryka att denna positiva utveckling inte kan tas till intäkt för att det

går att slå av på takten i saneringen av de offentliga finanserna.

Utskottet vill även betona att de åtgärder som regeringen föreslår måste

bedömas i sin helhet. Det är ett åtgärdspaket som riksdagen har att ta

ställning till.

Trots att det ekonomiska läget började ljusna under år 1994 kommer

underskottet i statsfinanserna budgetåret 1994/95 att vara av storleksordningen

200 miljarder kronor. Bl.a. det höga ränteläget ställer oavvisliga krav på en

ytterligare åtstramning av finanspolitiken. Underskottet i statsfinanserna

måste pressas ned under den nu rådande goda konjunkturen. Det är en

självklarhet att med den extrema obalans som i dag karakteriserar

statsfinanserna blir avvägningen mellan en ytterligare åtstramning av

finanspolitiken och fördelningspolitiken svår att hantera. Utskottet vill

emellertid bestämt bestrida påståendet i motion Fi33 (v) att hänsynstaganden

till en rättvis fördelningspolitik inte beaktats vid framtagningen av

kompletteringspropositionens åtgärdspaket.

Som framhålls i kompletteringspropositionen visar analysen att åtgärderna i

höstens ekonomisk-politiska proposition, budgetpropositionen och den nu

aktuella propositionen sammantaget har en rimlig fördelningsprofil. Även om

sänkta sociala transfereringar särskilt berör hushåll med måttliga eller låga

inkomster, så kompenseras dessa relativt väl av sänkt moms på livsmedel.

Åtgärderna slår relativt jämnt för olika grupper och alla är med och delar de

nödvändiga uppoffringarna. De viktigaste effekterna ur fördelningssynvinkel,

nämligen de genom åtgärderna förbättrade förutsättningarna för hög

sysselsättning och låg ränta, kommer utöver de här redovisade direkta

effekterna.

I Vänsterpartiets motion, liksom i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp), och

Fi35 (kds), avvisas förslaget att sänka mervärdesskatten på livsmedel till

12 %. En sådan åtgärd har tidigare föreslagits av Vänsterpartiet under en lång

följd av år men den avvisas nu med motiveringen att det är fel att sänka

ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna och kompensera detta med en sänkning

av matmomsen. I de här nämnda tre borgerliga motionerna motiveras förslaget att

avslå kompletteringspropositionens förslag på denna punkt med att det finns

andra skatter som från främst tillväxtsynpunkt är mer angelägna att sänka.

Utskottet kan inte dela de synpunkter som förs fram i motionerna Fi33 (v),

Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) vad gäller förslaget att sänka matmomsen.

Återigen vill utskottet erinra om att förslaget att sänka mervärdesskatten är

en del av ett samlat åtgärdspaket. En sänkning av matmomsen från 21 % till

12 % gynnar barnfamiljer och låginkomsttagare som i allmänhet använder en

relativt stor andel av sin hushållsbudget till matinköp. De sammantagna

konsekvenserna av förändringarna blir därför mera jämnt fördelade. En viktig

konsekvens av förslaget är också att om matmomsen sänks beräknas även

inflationen minska med inemot en procentenhet under år 1996. Reformen innebär

vidare strukturella förbättringar i ekonomin genom att utgiftskvoten och

skattekvoten sänks.

Med hänvisning till vad utskottet har anfört avstyrks motion Fi33 (v)

yrkande 1.

På samma sätt som i övriga partimotioner framhålls i motion Fi34 (mp)

vikten av att sanera de offentliga finanserna. Men på samma sätt som i

Miljöpartiets motion med anledning av budgetpropositionen läggs tyngdpunkten på

kravet att en budgetsanering måste vara ekologiskt och socialt genomtänkt.

Beskattningen av arbete totalt sett bör inte öka. Den bör minskas och ersättas

med främst miljörelaterade skatter. Ett avgörande bidrag till en lösning på den

ekonomiska kris som Sverige i dag befinner sig i är enligt motionärerna att

genomföra en skatteväxling.

Utskottet vill med anledning av Miljöpartiets förslag till inriktning av

den ekonomiska politiken anföra följande.

Utskottet konstaterar inledningsvis att tyngdpunkten i Miljöpartiets

partimotion ligger på de budgetpolitiska riktlinjerna.

En central del i diskussionen om utformningen av finanspolitiken i motion

Fi34 (mp) är förslaget om en skatteväxling, där främst skatt på arbete skall

ersättas med skatt på energi och miljö. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att möjligheterna att genomföra en sådan skatteväxling bör prövas.

Detta är även regeringens uppfattning.

Frågan om en s.k. grön skatteväxling med en höjning av skatteuttaget på

miljöskadlig verksamhet och en sänkning av skatten på arbete har aktualiserats

i EU:s vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Som anförs i

propositionen har för Sveriges del en utredning tillsatts, som skall undersöka

förutsättningarna för en ökad miljörelatering av det svenska skattesystemet.

Utredningen kommer bl.a. att behandla en skatteväxlings effekter på miljön,

näringslivets internationella konkurrenskraft, sysselsättningen och

inkomstfördelningen. En grön skatteväxling kan komma att bidra till en

samhällsekonomiskt sett mer effektiv beskattning. En eventuell omfördelning av

skatteuttaget måste dock ske på ett ansvarsfullt sätt. De svaga offentliga

finanserna gör att eventuella sänkningar måste finansieras fullt ut.

I likhet med vad som sägs i propositionen vill utskottet framhålla att även

om kravet på en samhällsekonomiskt effektiv beskattning kan motivera

förändringar i skattereglerna bör detta i varje enskilt fall avvägas mot

önskemålet om stabila regler. Detta talar för återhållsamhet med förändringar i

skattereglerna.

Enligt utskottets mening är Miljöpartiets krav på utformningen av

finanspolitiken till stora delar tillgodosett genom tillsättandet av här nämnda

utredning. Utskottet vill dock tillägga att Miljöpartiet överdriver

möjligheterna att komma tillrätta med obalanserna i de offentliga finanserna

med hjälp av en skatteväxling.

I motion Fi34 (mp) redovisas kritiska synpunkter på finans- och

valutamarknadens funktionssätt. Liknande kritik framförs också i motion

Fi33 (v). I motion Fi34 (mp) efterlyses förslag till åtgärder som ökar

trögheten och stabiliteten i systemen.

Utskottet återkommer till dessa frågor i avsnittet om penningpolitiken.

I motion Fi34 (mp) yrkande 1 hemställs vidare att riksdagen skall göra ett

uttalande att syftet med den ekonomiska politiken är att tillgodose mänskliga

behov inom de ramar som miljön sätter. Utskottet känner inte till om det finns

något politiskt parti som inte kan ställa sig bakom ett sådant uttalande.

Utskottet kan därför inte se att det finns anledning för riksdagen att göra

något uttalande till regeringen med ovan angiven innebörd.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motion

Fi34 (mp) yrkandena 1 och 3.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet kompletteringspropositionens

förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och avstyrker motionerna

Fi31 (m) yrkandena 1 och 20, Fi32 (fp) yrkande 1, Fi33 (v) yrkande 1,

Fi34 (mp) yrkandena 1 och 3, Fi35 (kds) yrkande 1 samt Fi40 (m)

yrkandena 1 och 2.

Miljö och ekonomi

I motion Fi32 (fp) hemställs att riksdagen godkänner vad som förordats om

miljö och ekonomi (yrkande 4). Motionärerna anför att vår förmåga att ta

ansvar för miljön är beroende av att vi har råd. Det är tyvärr vanligt att

miljömål som antas av riksdagen inte uppfylls i verkligheten. Motionärerna

föreslår en kommission för miljön som bör analysera hur man kan få en bättre

överensstämmelse mellan mål och verklighet och hur konflikter mellan ekonomi

och miljö kan lösas på bästa sätt i en internationaliserad verklighet.

Jordbruksutskottet instämmer i sitt yttrande (JoU5y) i regeringens

bedömning att tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer

till stånd med metoder som sliter på natur och människor. Kostnaderna för att

reparera miljöskadorna får inte öka. Klara gränser måste enligt

jordbruksutskottets mening finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse och

för att bryta miljöskuldens ökning. Det är angeläget att inom miljöpolitiken

öka användningen av ekonomiska styrmedel för att skapa en korrekt prissättning

på miljöförstöringen och på uttaget av naturresurser. Kretsloppssamhället ger

såväl miljövinster som möjlighet till nya företag och nya arbetstillfällen.

I likhet med jordbruksutskottet är finansutskottet av samma mening som

motionärerna att det självfallet är viktigt att uppnå överensstämmelse mellan

mål och verklighet i miljöpolitiken och att finna lösningar på de konflikter

som finns mellan de traditionella ekonomisk-politiska målen och målen för

miljöpolitiken. Finansutskottet kan emellertid inte dela uppfattningen att det

skall tillsättas en särskild kommission för att analysera dessa frågor.

Utskottet utgår ifrån att den analys som efterfrågas i motion Fi32 (fp) utgör

ett av de viktigare inslagen i Miljödepartementets och regeringens löpande

arbete.

Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrker utskottet motion

Fi32 (fp) yrkande 4.

I motion Fi34 (mp) yrkande 2 anförs att en betydande miljöskuld har

byggts upp under en följd av år. Enligt de uppgifter som redovisats i motionen

ökar miljöskulden i Sverige med ca 5 miljarder kronor per år. Vid förslag till

åtgärder inom den ekonomiska politiken måste man, menar motionärerna, ha dessa

fakta i åtanke, annars är risken stor att en ökad tillväxt sker på bekostnad av

en ökad miljöskuld.

Enligt utskottets mening är yrkande 2 i Miljöpartiets partimotion

alltför allmänt hållet. Det enda som sägs i motionen är, enligt utskottets

tolkning, att på grund av en stor miljöskuld och fortsatt ökning av denna måste

vi föra en aktiv miljöpolitik. Mot ett sådant uttalande torde ingen invända.

Utskottet kan inte se det meningsfulla i att riksdagen gör ett

tillkännagivande till regeringen med anledning av yrkande 2 i motion

Fi34 (mp) varför yrkandet avstyrks.

Penningpolitiken

Regeringen konstaterar i kompletteringspropositionen att prisstabilitet

är en viktig förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik och det är

därför av yttersta vikt att inflationsproblemet inte tillåts återkomma i den

svenska ekonomin.

Penningpolitikens huvuduppgift är att säkerställa en låg inflation.

Riksbanksfullmäktige har definierat inflationsmålet som att inflationen enligt

konsumentprisindex skall uppgå till 2 % med en marginal uppåt och nedåt på 1

procentenhet. Detta är i linje med inflationsmålen i andra europeiska länder.

I Vänsterpartiets motion Fi33 kritiseras Riksbankens

penningpolitik (yrkande 57). Den högräntepolitik som Riksbanken fört sedan

hösten 1994 bidrar till att skapa förväntningar om kontinuerligt stigande

långräntor. Den pressar inte bara ned aktiviteten på hemmamarknaden utan

fördyrar också kostnaderna för den svenska statsskulden via dyrare

upplåningskostnader med allt högre ränteutgifter. Inriktningen av

penningpolitiken innebär därför, enligt motionärerna, en onödigt stor

belastning för det svenska folkhushållet. Motionärerna motsätter sig en politik

som sätter prisstabilitet och höga räntor framför ökad sysselsättning och ökad

produktion.

I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) hemställs att

inflationsmålet skall ligga fast. Det är betydelsefullt att inflationsmålet

verkligen uppfattas som trovärdigt av de finansiella placerarna.

Skuldutvecklingen måste tas på största allvar och det är viktigt att visa att

man är beredd att göra uppoffringar för att nå inflationsmålet, anför

motionärerna.

Utskottet delar inte synsättet i motion Fi33 (v) att den ekonomiska

politiken har att välja mellan låg inflation å den ena sidan och lägre

arbetslöshet och hög produktion å den andra. Det finns många studier som

tvärtom ger underlag för uppfattningen att en låg inflation ger goda

förutsättningar för en långsiktigt god tillväxt och hög sysselsättning. Länder

med hög inflation är mer sårbara när det inträffar ekonomiska kriser eller

störningar av olika slag. Det är därför av stor betydelse att inflationen kan

hållas på en låg nivå i den svenska ekonomin.

Huvuduppgiften för penningpolitiken, som bedrivs självständigt av Riksbanken,

är att säkerställa prisstabilitet. Riksbanksfullmäktige har definierat ett

inflationsmål som är i linje med inflationsmålen i andra europeiska länder. För

att motverka tendenser till stigande inflation i delar av ekonomin och stigande

inflationsförväntningar har penningpolitiken stramats åt under senare tid.

Riksbanken har sedan augusti 1994 successivt höjt reporäntan med sammanlagt

1,41 procentenheter.

En följd av saneringen av statsfinanserna är att nedtrappningen av

subventioner och höjningen av vissa indirekta skatter leder till att

konsumentpriserna stiger. Därmed finns en risk att ökningstakten i

konsumentprisindex åtminstone under en period, som nu i april 1995, överstiger

3 %. Den stramare finanspolitiken bidrar dock till att det underliggande

inflationstrycket minskar.

Finansutskottet anser i likhet med vad utskottet anförde i februari

(1994/95:FiU10) att penningpolitiken måste bedrivas långsiktigt och att något

enstaka månadstal för konsumentprisindex som överstiger målet måste tolereras.

Finansutskottet anser mot bakgrund av det anförda att riksdagen bör avslå

motion Fi33 (v) yrkande 57.

Utskottet anser inte heller att det behöver göras något tillkännagivande med

anledning av motion Fi40 (m) yrkande 3, varför motionen avstyrks av utskottet.

Kommission för att granska finansmarknaden

I motion Fi33 (v) begärs (yrkande 58) att en kommission skall inrättas

för att undersöka vilka företag och institutioner som bedrivit och bedriver

omfattande spekulation mot den svenska kronan. Det är enligt motionärerna

nödvändigt att förhållandena på finansmarknaderna görs tydliga och synliga.

Sverige måste också verka för en uppstramning av förhållandena på de

internationella finansmarknaderna. Enligt motionärerna skulle en skatt på

internationella spekulativa kapitalrörelser, en s.k. Tobinskatt, ge inte bara

ytterligare resurser till FN:s biståndsverksamhet utan också minska trycket mot

små och utsatta valutor som kronan.

Även Miljöpartiet förordar i sin motion Fi34 att en avgift införs på den

internationella penning- och valutamarknaden och att Sverige bör vara

pådrivande för att förändra spelreglerna på de internationella

finansmarknaderna. Motionärerna tänker sig att en parlamentarisk kommitté

skulle få i uppdrag att ta fram förslag till bättre formella och informella

spelregler (yrkande 9). Det vore också av värde om kommittén undersökte

penning- och valutamarknadens funktionssätt och effekter på samhällsekonomin.

Enligt utskottets mening torde möjligheterna att införa en avgift på

internationella finansiella transaktioner vara mycket begränsade i det system

med avreglerade finansmarknader vi har i dag. Med den rörlighet som

kännetecknar de finansiella transaktionerna skulle det räcka med att något land

eller finanscentrum inte deltar i systemet med avgifter för att

kapitalströmmarna skulle ta vägen vid sidan av de avgiftsbelagda. Därmed skulle

systemet inte fungera.

Man kan emellertid inte bortse från att de stora kapitalflödena på de

finansiella marknaderna medför vissa risker för banker och andra finansiella

institut på grund av fluktuationer i räntor, valutakurser m.m. Motionärernas

krav på att förhållandena på finansmarknaderna görs tydliga och synliga

uppfylls bäst genom att det finns en nationell tillsynsmyndighet med goda

resurser, internationella kontakter och samarbete. Tillsynen skall verka för,

följa upp och kontrollera att instituten följer lagar, regler och förordningar.

Krav skall ställas på att aktörerna utformar regler som skyddar kunder och

andra intressenter för oskäliga risker. Det är också viktigt att

tillsynsmyndigheten analyserar och utvärderar utvecklingen på marknaderna. Ett

internationellt utvecklingsarbete för genomlysning av sådana risker har ägt rum

i Baselkommittén, ett internationellt samarbetsorgan för banktillsynsfrågor,

och i IOSCO, som är ett samarbetssorgan för tillsynsmyndigheterna för

värdepappersbolag världen över. De har gemensamt utarbetat ett ramverk för

vilken information som tillsynsmyndigheter bör inhämta från banker och

värdepappersbolag som är stora aktörer på derivatmarknaderna. Denna information

skall tjäna som underlag för att bedöma riskerna i derivathandeln och värdera

institutens riskkontrollsystem.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi33 (v) yrkande 58 och Fi34

(mp) yrkande 9.

Förbud mot monetär finansiering

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 7, s. 102--113) att

staten inte längre skall kunna tillgripa s.k. monetär finansiering, dvs. att

låna i Riksbanken för att finansiera budgetunderskottet. Normalt förekommer

inte statlig upplåning i centralbanken i välutvecklade marknadsekonomier annat

än för att hantera statens kortfristiga likviditetsbehov. Flertalet länder har

under senare år valt att reducera även denna möjlighet. Ett förbud mot att

finansiera statens utgifter på statsbudgeten genom att låna i Riksbanken verkar

förtroendeskapande på de finansiella marknaderna, anförs det i propositionen,

och bidrar till en klarare ansvarsfördelning mellan penning- och

statsskuldspolitiken. Inom EU har ett förbud mot statliga kreditmöjligheter i

centralbankerna trätt i kraft.

I Sverige ersattes statens kortfristiga upplåning i Riksbanken successivt

från hösten 1993 med en upplåning på den öppna marknaden. Riksgäldskontorets

kontokredit i Riksbanken avvecklades den 1 juli 1994. Någon förändring i

lagstiftningen gjordes emellertid inte. Ett förslag härom läggs nu fram i

kompletteringspropositionen (bilaga 7.2, yrkande 1).

Förslaget innebär dock att Riksgäldskontoret även fortsättningsvis skall

kunna ta upp valutalån för att tillgodose Riksbankens behov av valutareserv.

En konsekvens av förslaget är att Riksbankens möjligheter att göra

kapitalinsatser i de internationella finansorgan som Sverige är medlem i

begränsas till insatser i Internationella valutafonden. Riksbanken skall därför

utan vederlag överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken om

totalt 593 miljoner kronor till regeringen. Regeringen skall också överta

samtliga förpliktelser som följer av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken

(yrkandena 2 och 3, bilaga 7:2).

Vänsterpartiet och Miljöpartiet avstyrker i motionerna Fi33 (yrkande

56) och Fi34 (yrkande 14) förslaget att avskaffa möjligheterna till s.k.

monetär finansiering. Miljöpartiet anser att förbudet innebär en onödig

begränsning av det politiska handlingsutrymmet och kan öka riskerna vid

oroligheter i det finansiella systemet. Motionärerna betvivlar att denna typ av

åtgärder ger ett ökat förtroende. Vänsterpartiet anser att förslaget är

ytterligare ett steg mot en rigid normbaserad ekonomisk politik som totalt sett

bidrar till att minska möjligheterna att bedriva en dynamisk och

sysselsättningsorienterad politik.

Som framgått av utskottets redovisning förekommer bland flertalet

välutvecklade marknadsekonomier inte längre någon statlig upplåning i

centralbanken för att finansiera statliga utgifter. Ett förbud mot monetär

finansiering bidrar enligt utskottet till att öka penningpolitikens

trovärdighet och därmed möjligheterna att uppnå varaktigt låg och stabil

prisutveckling samt låga räntor. Att som motionärerna vill, hålla öppet för en

finansiering via sedelpressarna som ett sätt att öka det politiska

handlingsutrymmet, vill utskottet bestämt ta avstånd från. Det långsiktiga

historiska sambandet mellan inflation och penningmängd är minst sagt

avskräckande.

Förslaget i kompletteringspropositionen tillgodoser de krav det svenska

medlemskapet i EU ställer på anpassning av svensk författning till EU:s

lagstiftning. Nuvarande svenska regler för statens upplåning i Riksbanken

är inte förenliga med EG-fördraget.

Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag om förbud mot

monetär finansiering och avstyrker motionerna Fi33 (v) yrkande 56 och Fi34 (mp)

yrkande 14.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet också tillstyrker att Riksbanken

utan vederlag skall överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i

Världsbanken om totalt 593 miljoner kronor till regeringen och att

regeringen skall överta samtliga förpliktelser som följer av Sveriges

kapitalinsats i Världsbanken.

Konvergensprogrammet

I och med övergången till fas två av EMU, som inleddes den 1 januari 1994,

har betydelsefulla instrument tillkommit i gemenskapens arsenal av åtgärder för

att påverka den ekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna. Det viktigaste är

att samordningen och utformandet av de övergripande riktlinjerna för den

ekonomiska politiken (artikel 103.2) skall ske årligen i det högsta politiska

organet inom gemenskapen, nämligen Europeiska rådet (EU:s stats- och

regeringschefer). Riktlinjerna är visserligen rekommendationer och inte av

bindande karaktär men genom den ömsesidiga övervakningen (artiklarna

103.3 och 103.4) skapas instrument för uppföljning av i vilken mån den

ekonomiska politiken i medlemsländerna är i överensstämmelse med de gemensamma

åtagandena. Därtill finns ett förfarande reglerat vid alltför stora

underskott i de offentliga finanserna (artikel 104 c). Vidare finns kravet

att varje medlemsland som inte uppfyller konvergenskraven skall utarbeta

konvergensprogram (artikel 109e.2) för den ekonomiska politiken och ange

de medel som skall användas för att uppnå målen.

Alla medlemsländer med undantag för Luxemburg och Irland, som är de enda

länder som i stort sett uppfyller konvergenskriterierna, har lagt eller kommer

att lägga fram konvergensprogram. Finansutskottet gjorde i yttrande till

utrikesutskottet med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen

(1994/95:FiU1y) några kommentarer kring konvergensprogrammets utformning och

redovisade sin syn på hur det skulle hanteras i förhållande till riksdagen.

Utskottet framhöll bl.a. att konvergensprogrammen bör presenteras offentligt

om de skall kunna fungera som trovärdiga åtaganden av medlemsländernas

regeringar. Programmen bör innehålla en redovisning av de åtgärder som är

nödvändiga att vidta för att konvergenskraven skall uppfyllas. Utskottet

förutsatte att detta program för Sveriges del skulle komma att offentliggöras

och redovisas för riksdagen.

I motion Fi34 (mp) anförs (yrkande 13) att konvergensprogrammet är

ett program som i flera avseenden torde gå utöver vad som redovisats av

regeringen i budget- och kompletteringspropositionerna. Programmet bör därför

göras till föremål för offentlig debatt och beslut i riksdagen innan det lämnas

till EU.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Utarbetandet av ett

konvergensprogram pågår inom regeringskansliet. En bred politisk samling kring

detta program är väsentlig anför regeringen i kompletteringspropositionen.

Företrädare för partierna i riksdagen har därför inbjudits till överläggningar

med regeringen med anledning av detta arbete. Överläggningarna har ännu inte

avslutats (den 30 maj 1995), men avsikten är att ett program skall

offentliggöras under första hälften av juni och redovisas för såväl

finansutskottet som EU-nämnden innan riksdagen avslutar vårsessionen. Utskottet

anser att denna ordning för utarbetande av ett konvergensprogram för Sverige

mer än väl uppfyller de krav utskottet och riksdagen tidigare ställt sig bakom.

Utskottet anser mot bakgrund härav att motion Fi34 (mp) yrkande 13 bör avslås

av riksdagen.

Arbetsmarknadspolitiken

Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.

Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.

I kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 2--3) föreslås att

kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks från 80 % till 75 % av

dagsförtjänsten före arbetslösheten. Sänkningen skall ske fr.o.m. den 1 januari

1996. Förslaget motiveras huvudsakligen av två skäl. Det ena är det

statsfinansiella läget eftersom arbetslöshetsförsäkringen trots förstärkt

finansiering går med stort underskott. Det andra är att sänkningen av

kompensationsnivån innebär en harmonisering i detta avseende av

arbetslöshetsförsäkringen och övriga socialförsäkringar. Enligt förslag i

propositionen (bil. 5) skall kompensationsnivån också i sjukersättningssystemen

och föräldraförsäkringen ändras till 75 %. Det kommer då inte att finnas

något intresse att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart

ekonomiska skäl. I propositionen anges vidare att regeringen avser att

samtidigt sänka grundbeloppet i KAS från 245 till 230 kr per dag. Det sänkta

grundbeloppet i KAS medför en motsvarande sänkning av det lägsta beloppet

enligt arbetslöshetsförsäkringen. Förändringarna medför motsvarande sänkning av

nivåerna för utbildningsbidrag.

I propositionen anges att den sänkta ersättningsnivån och det sänkta

grundbeloppet ger en besparing under tionde huvudtiteln på sammanlagt 2,5

miljarder kronor för budgetåret 1995/96.

Förslagen om en sänkning av kompensationsnivån till 75 % föranleder en

ändring i 20 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) och

övergångsbestämmelserna i lagen (1994:1674) om ändring i lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).

Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokratiska

samhällspartiet yrkar avslag på förslaget om en sänkning av kompensationsnivån

till 75 %. Yrkandena framställs i motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (delvis),

Fi33 (v) yrkande 41, Fi34 (mp) yrkande 28, A56 (mp) yrkande 6 och Fi35 (kds)

yrkande 18. Miljöpartiet föreslår i motionerna Fi34 yrkande 29 och A56 yrkande

7 att i stället ett system med s.k. brutet tak införs där kompensationsnivån är

80 % på inkomster under 12 000 kr per månad och 40 % på inkomster över

denna nivå.

Vänsterpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet motsätter sig i

motionerna Fi33 yrkande 42 resp. Fi35 yrkande 19 regeringens förslag om

en sänkning av grundbeloppet till 230 kr. Vidare begär Moderata samlingspartiet

i motion A52 yrkandena 14 och 15 dels en sänkning av grundbeloppet till 210

kr per dag, dels en sänkning av det högsta dagpenningbelopp som kan utges till

529 kr per dag.

Arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande att regeringens förslag

om en sänkt kompensationsnivå till 75 % och om en sänkning av grundnivån

beräknas innebära en besparing på 2,5 miljarder kronor under nästa budgetår.

Med hänsyn till besparingens storlek och till det allvarliga statsfinansiella

läget anser arbetsmarknadsutskottet att sänkningen av kompensationsnivån inom

arbetslöshetsförsäkringen är helt nödvändig. Detta gäller också sänkningen av

grundnivån.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således propositionens förslag i dessa

delar. Motionsyrkandena avstyrks.

Till arbetsmarknadsutskottets yttrande har avvikande meningar avgivits av

företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet,

Miljöpartiet samt Kristdemokraterna.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna

del. Den höga arbetslösheten är ett stort problem inte bara för de enskilda

människor som drabbas utan också för den svenska ekonomin. Kraftfulla åtgärder

har också vidtagits för att på olika sätt minska arbetslösheten. Utskottet vill

erinra om att regeringen nyligen i proposition 1994/95:218 En effektivare

arbetsmarknadspolitik m.m. har lagt fram flera förslag som innebär en

effektivare användning av resurserna, en ökad samverkan mellan kommunerna m.m.

I detta betänkande behandlas under rubriken Enhetlig ersättningsnivå i

försäkringssystemen förslag om sänkningar av kompensationsnivåerna inom

sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen. Den föreslagna förändringen

av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 % innebär en

harmonisering av kompensationsnivåerna, upp till viss inkomstnivå, med de andra

systemen. I enlighet med vad som framhålls i propositionen kommer detta att

medföra en större likhet vad gäller dagersättningen från de olika

försäkringsformerna, vilket i sin tur leder till att det inte kommer att finnas

något intresse av att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart

ekonomiska skäl.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i

dessa delar och anser att riksdagen bör anta de framlagda förslagen till

ändring i 20 § ALF och de nämnda övergångsbestämmelserna. Utskottet avstyrker

motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkande 41, Fi34 (mp)

yrkandena 28 och 29, Fi35 (kds) yrkande 18 samt A56 (mp) yrkandena 6 och 7.

Den aviserade sänkningen av grundbeloppet i KAS är en konsekvens av

sänkningen av ersättningsnivån till 75 %. Sålunda avstyrks motionerna Fi33

(v) yrkande 42, Fi35 (kds) yrkande 19 och A52 (m) yrkande 14.

Den högsta dagpenning som kan utges från arbetslöshetsförsäkringen

föreslås däremot inte ändrad utan kommer fortfarande att vara 564 kr. Som

arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande innebär detta att

arbetslöshetsförsäkringen kommer att omfatta inkomster upp till närmare 5,6

basbelopp per år, dvs. månadslöner upp till drygt 16 500 kr mot för närvarande

ca 15 500 kr. Även i denna del innebär förslaget ett visst närmande till sjuk-

och föräldraförsäkringarna. Utskottet är således inte berett att tillstyrka en

sänkning av denna högsta nivå. Motion A52 (m) yrkande 15 avstyrks sålunda.

Deltidsarbetslösa

I propositionen (bil. 10 s. 4--5) anges att regeringen avser att utfärda

föreskrifter som fr.o.m. den 3 juli 1995 innebär inskränkningar i

ersättningsrätten för den som har en tillsvidareanställning på deltid och som

tidigare haft en högre sysselsättningsgrad och som begär utfyllnad från

arbetslöshetsersättningen. Ersättningen skall baseras på tidigare arbete

ersättningsperioden ut. Om den sökande kvalificerar sig till en ny

ersättningsperiod genom det fasta deltidsarbetet skall detta utgöra grunden för

ersättningen i den nya perioden. Denna förändring beräknas för budgetåret

1995/96 innebära en kostnadsminskning på 492 miljoner kronor.

Som bakgrund till ändringen redovisas att regeringen i budgetpropositionen

hade föreslagit en 20-årsgräns för rätten till ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen. Riksdagen godkände inte förslaget. För att ändå

minska utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen förordade riksdagen ändringar

avseende arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete.

I propositionen anges vidare att regeringen avser att tillsätta en utredning

för översyn av arbetslöshetsersättningen. I utredningen kommer bl.a. frågor om

arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete att behandlas. Rätten till

merarbete för deltidsarbetslösa skall med förtur utredas inom ramen för

arbetsrättskommissionens arbete.

Vänsterpartiet anser i motion Fi33 yrkande 43 att regeringens aviserade

förslag om begränsning av deltidsarbetslösas arbetslöshetsersättning slår hårt

och måste avvisas. Enligt motionärerna är det i stället viktigt att

arbetsförmedlingen ger arbetet med deltidsarbetslösheten högre prioritet.

Motionärerna ifrågasätter också beräkningen av besparingens storlek.

I motion A55 yrkandena 25 och 26 tar Vänsterpartiet upp frågan om en

lagstiftning som ger deltidsarbetslösa företrädesrätt till anställningar med

fler timmar. Dessutom bör enligt motionärerna lagen om anställningsskydd ändras

så att grundregeln för anställning skall vara heltidsarbete men med rätt för

arbetsgivare och fack att avtala om deltid.

Arbetsmarknadsutskottet redogör i sitt yttrande för bakgrunden till

dagens regler för ersättningsrätten i samband med deltidsarbete. Vidare

påminner arbetsmarknadsutskottet om att man tidigare i flera sammanhang har

framhållit vikten av att åtgärder vidtas för att minska deltidsarbetslösheten.

Beträffande regeringens avsikt att utfärda föreskrifter om begränsningar av

arbetslöshetsersättningen för deltidsarbetslösa påpekar arbetsmarknadsutskottet

att ersättningsrätten i samband med deltidsarbete fram till helt nyligen varit

restriktiv. De olika avvägningar och de många förändringar som därvid gjorts

visar samtidigt att frågan är komplicerad. De olika överväganden som legat

bakom begränsningsregeln har varit svåra att förena. Å ena sidan har avsikten

varit att personer inte skall bli fast i ett deltidsarbete där såväl

arbetstagare som arbetsgivare inte har något intresse av att situationen

förändras. Å andra sidan har det ansetts bättre att en person haft ett

deltidsarbete än varit helt arbetslös.

Som nämnts avser regeringen att utfärda föreskrifter som skall gälla fr.o.m.

den 3 juli 1995. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att regeringens

föreskrifter kommer att grunda sig på bemyndigandet i 24 § ALF-lagen.

Arbetsmarknadsutskottet anför att för att de försäkrade skall få en rimlig

möjlighet att anpassa sig till de nya bestämmelserna bör ersättningen vid sidan

om deltidsarbetet inte begränsas förrän tidigast den 1 januari 1996.

Arbetsmarknadsutskottet anser att

finansutskottet bör föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört om övergångsregler.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de i detta avsnitt behandlade motionerna.

Vänsterpartiet har avgivit en avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets

yttrande.

Finansutskottet vill understryka betydelsen av att arbetsförmedlingen

arbetar för att deltidsarbetslösa skall kunna erbjudas heltidsarbete, och

instämmer sålunda i arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna del. Utskottet

ser positivt på att Arbetsrättskommissionen har fått tilläggsdirektiv att med

förtur utreda rätten till merarbete för deltidsarbetslösa.

Med det anförda får motion A55 (v) yrkandena 25 och 26 anses tillgodosedd,

och motionen avstyrks.

Finansutskottet konstaterar att de av arbetsmarknadsutskottet föreslagna

övergångsreglerna beträffande ersättningen till deltidsarbetslösa innebär en

merkostnad. Någon finansiering av de föreslagna övergångsreglerna har inte

redovisats.

Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande utgått från att de föreskrifter

regeringen avser att utfärda kommer att grunda sig på bemyndigandet i 24 §

ALF-lagen.

Finansutskottet har under hand inhämtat att man inom regeringen därvid avser

att pröva möjligheten att ingen skall beröras av sänkningar av ersättningen

före den 1 januari 1996. Utskottet har inget att invända mot en sådan lösning

under förutsättning att den besparing som anges i kompletteringspropositionen

uppnås.

Mot denna bakgrund är inte något tillkännagivande påkallat.

Därmed avstyrks motion Fi33 (v) yrkande 43.

Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen

I propositionen aviseras ytterligare förändringar inom

arbetslöshetsersättningens område (bil. 10 s. 5). Regeringen anser att det för

den första ersättningsperioden skall krävas att den arbetslöse uppfyllt ett

arbetsvillkor som endast består av förvärvsarbete. Samma regler bör gälla för

kontant arbetsmarknadsstöd, där dock rätt till ersättning grundad på avslutad

utbildning bör kvarstå. Vidare bör avstängningstiden för den som frivilligt

lämnat sitt arbete utan giltig anledning förlängas från 20 till 60

ersättningsdagar. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten

1995 med närmare förslag inom båda dessa områden. Förändringarna avses träda i

kraft den 1 januari 1996. Förslagen avseende arbetsvillkoret och

avstängningsreglerna skall utformas så att en besparingseffekt om sammanlagt

minst 1 300 miljoner kronor per år uppnås.

Folkpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 9 att arbetsvillkoret bör

skärpas ytterligare. Huvudregeln bör vara 75 timmars arbete per månad under

minst tolv månader. Möjligheten att kvalificera sig till en ny

ersättningsperiod med hjälp av arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas.

Moderata samlingspartiet anser i motion A52 yrkande 25 att riksdagen bör

besluta att arbetslöshetsersättning högst skall kunna utges för 450 dagar.

Vänsterpartiet begär i motion Fi33 yrkande 44 ett tillkännagivande om att

några ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen inte bör göras innan

en ingående utredning har gjorts.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller att om möjligt bör alla förslag om

större förändringar av arbetslöshetsförsäkringen först beredas av en offentlig

utredning. En sådan har också aviserats av regeringen. Arbetsmarknadsutskottet

har emellertid förståelse för att vissa förändringar kan behöva göras med

kortare varsel.

Arbetsmarknadsutskottet motsätter sig en så kraftig skärpning av

arbetsvillkoret som föreslås i Folkpartiets motion. Vidare avvisar

arbetsmarknadsutskottet förslaget i Moderata samlingspartiets motion.

Beträffande Vänsterpartiets motion finner arbetsmarknadsutskottet att något

tillkännagivande från riksdagens sida inte är påkallat. Sålunda avstyrks

samtliga motioner.

Avvikande meningar har till arbetsmarknadsutskottets yttrande avgivits av

företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet samt Vänsterpartiet.

Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets

yttrande i denna del. I enlighet med det förslag om en viss skärpning av

arbetsvillkoret som aviseras i propositionen är det lämpligt att sträva mot en

något starkare anknytning till arbetsmarknaden. Utskottet motsätter sig däremot

en så kraftig skärpning av arbetsvillkoret som föreslås i motion Fi32 (fp)

yrkande 9. Motionen avstyrks således.

Utskottet motsätter sig bestämt den begränsning av

ersättningsrätten som föreslås i motion A52 (m) yrkande 25 och

avstyrker sålunda motionen.

Finansutskottet förutsätter att alla större förändringar som görs i

arbetslöshetsförsäkringen är grundade på ett fullgott underlag. Något

tillkännagivande i den riktningen är inte påkallat, och motion Fi33 (v) yrkande

44 avstyrks således.

Plikttjänstgöring

Den 1 juli 1995 ersätts nuvarande värnpliktssystem m.m. med bestämmelser om

totalförsvarsplikt i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. I propositionen

föreslås att uttrycket värnpliktstjänstgöring i ALF och KAS-lagarna ersätts med

uttrycket tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär enligt

vad som anges i propositionen en viss utökning av personkretsen vad gäller

arbetsvillkor och ramtid. I praktiken är det endast fråga om personer som

fullgör civilplikt med kort grundutbildning, i regel endast ett fåtal dagar.

Kostnadseffekterna av förslaget bedöms som små.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker de föreslagna ändringarna.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än arbetsmarknadsutskottet

och tillstyrker propositionens förslag.

En mer rättvisande redovisning

Arbetslöshetskassor betalar finansieringsavgift och utjämningsavgift till

staten. Avgifterna betalas till AMS och minskar det belopp AMS rekvirerar från

staten. I propositionen anförs att finansierings- och utjämningsavgifterna

bör föras till statsbudgetens inkomstsida och tas upp på inkomsttitel.

Utgifterna under anslaget ökar då i motsvarande mån.

I motion Fi38 av Sonja Rembo (m) anförs att arbetslöshetskassornas

självfinansieringsgrad är marginell. År 1991 var den mindre än 5 %. Eftersom

det enligt motionären inte finns en politisk majoritet för en allmän

arbetslöshetsförsäkring bör ett första steg i stället tas i en utveckling mot

ett ökande fackligt ansvarstagande för försäkringen. Finansieringsavgiften bör

därför höjas till 140 % av den under löpande verksamhetsåret genomsnittligt

utbetalade dagpenningen i respektive arbetslöshetskassa.

Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot propositionen och

avstyrker motionen.

Moderata samlingspartiet har anmält avvikande mening till

arbetsmarknadsutskottets yttrande.

Finansutskottet delar uppfattningen i arbetsmarknadsutskottets yttrande.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringens förslag ligger i linje

med önskemålen om en mer fullständig redovisning av statens inkomster och

utgifter och har inget att erinra mot vad regeringen anfört om redovisning av

inkomster resp. utgifter för försäkringen.

Utskottet motsätter sig däremot en höjning av

finansieringsavgiften på sätt som föreslås i motionen. Utskottet

vill därvid erinra om att arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande påpekar att

avgiften höjdes från 35 till 70 % den 1 januari 1992. Motion Fi38 (m) bör

således avslås.

Förkortad arbetstid

I motion A55 yrkande 22 anför Vänsterpartiet att en arbetstidsförkortning

till sextimmarsdag på sikt bör genomföras, och motionärerna ser positivt på att

frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning. Försök med

förkortad arbetstid pågår främst inom offentlig sektor, men enligt motionärerna

finns det behov av att starta försök också inom andra verksamheter. En stödfond

bör inrättas för arbetsgivare som deltar i försöksverksamhet med minskad

arbetstid. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

Miljöpartiet begär i motion Fi34 yrkande 30 förslag om förkortad

arbetstid. Arbetstiden bör enligt motionärerna sänkas till 37 timmar den 1 juli

1995. Detta ger minskad arbetslöshet och därmed mindre kostnader för

arbetslöshetsförsäkringen.

Arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande (AU4y) att

riksdagen nyligen på förslag av utskottet har avslagit motionsyrkanden om

förkortad arbetstid. Arbetsmarknadsutskottet vidhåller sitt ställningstagande

och avstyrker motionerna.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har avgivit var sin avvikande mening till

arbetsmarknadsutskottets yttrande.

Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets

yttrande. I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser utskottet att resultat

från den pågående utredningen (dir. 1995:6) och annat underlag borde föreligga

vid beslut om förändringar av den räckvidd som arbetstidsreglerna har. Med

det anförda avstyrks motionerna Fi34 (mp) yrkande 30 och A55 (v) yrkande 22.

Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.

I enlighet med förslag i budgetpropositionen har riksdagen för budgetåret

1995/96 under anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. anvisat ett

förslagsanslag på 59 765 000 000 kr. Regeringen föreslår nu i

kompletteringspropositionen att under anslaget i stället anvisas

61 358 582 000 kr.

Miljöpartiet föreslår i motion Fi34 (yrkandena 26 och 27) att riksdagen

anvisar 3 206 miljoner kronor mindre till anslaget. Minskningen föranleds

bl.a. av motionärernas förslag om brutet tak i arbetslöshetsförsäkringen och om

förkortad arbetstid. Vidare yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförts rörande anslaget.

I två motioner föreslås att ytterligare medel anvisas under anslaget.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi33 (yrkande 45) att ytterligare 3

miljarder kronor anvisas för att täcka de utgifter som beräknas vid en

80-procentig kompensationsnivå och med oförändrade ersättningsregler för

deltidsarbetslösa. Kristdemokraterna begär i motion Fi35 (yrkande 20) att

ytterligare 2,5 miljarder kronor skall anvisas för att täcka utgifterna vid en

80-procentig kompensationsnivå.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker att det av regeringen föreslagna

beloppet anvisas. Arbetsmarknadsutskottet påpekar att detta dock förutsätter

att riksdagen godtar de förslag som lagts fram i proposition 1994/95:218 och

som berör anslaget. Motionsyrkandena avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.

Vänsterpartiet, miljöpartiet och kristdemokraterna har anmält avvikande

meningar till arbetsmarknadsutskottets yttrande.

Finansutskottet har ovan tillstyrkt regeringens förslag om en sänkning av

kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. De förslag i proposition

1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. som berör anslaget Bidrag

till arbetslöshetsersättning m.m. har tillstyrkts av arbetsmarknadsutskottet i

betänkandet 1994/95:AU15.

Utskottet har inget att invända mot regeringens medelsberäkning och

tillstyrker förslaget i kompletteringspropositionen att 61 358 582 000 kr

anvisas till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.

Motionerna Fi33 (v) yrkande 45, Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27 och Fi35 (kds)

yrkande 20 avstyrks till följd av det anförda.

Kostnader för utbildningsvikariat

I motion Fi35 (kds) yrkande 32 föreslås att riksdagen anvisar

1 400 000 000 kronor mindre än regeringens förslag, vilket enligt

motionärerna blir totalt 4 154 000 000 kr.

Finansutskottet vill erinra om att för utbildningsvikariat utgår inte

bidrag som belastar något anslag. I stället ges möjlighet till avdrag från

arbetsgivaravgifterna, vilket påverkar inkomsttiteln 1254 Arbetsmarknadsavgift.

Medel för utbildningsvikariat anvisas alltså inte över statsbudgeten som en

utgift.

För budgetåret 1995/96 beräknas dessa avdrag enligt

kompletteringspropositionen uppgå till 5 554 400 000 kr. Skulle detta

belopp minska med 1 400 000 000 kr skulle beloppet sålunda uppgå till

4 154 400 000 kr, vilket är 400 000 kr mer än vad som anges i

motionsyrkandet.

Utskottet har inget invända mot regeringens beräkningar av omfattningen av

utbildningsvikariat. Sålunda avstyrks motion Fi35 (kds) yrkande 32.

Bidrag till lönegarantiersättning

Kostnader enligt lönegarantilagen finansieras för närvarande från

lönegarantifonden som förvaltas av Kammarkollegiet. I propositionen

föreslås att lönegarantifonden avskaffas. Lönegarantiavgiften förs in på

statsbudgeten under en egen inkomsttitel för finansiering av kostnader enligt

lönegarantilagen. Denna förändring föranleder en ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter.

Vidare föreslås att länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari 1996 skall ersättas

för sitt arbete med utbetalning av lönegaranti. Ersättningen skall baseras på

en styckkostnad per handlagt lönegarantiärende (250 kr). Utbetalningen skall

ske en gång per år i efterskott. Anslaget belastas därför med dessa kostnader

först budgetåret 1997. Länsstyrelsernas förvaltningsanslag skall i stället

minskas. Regeringen begär att riksdagen godkänner denna ordning.

I propositionen föreslås att medel för lönegarantiutbetalningar m.m. anvisas

under ett nytt förslagsanslag benämnt Bidrag till lönegarantiersättning.

Regeringen föreslår att under anslaget för budgetåret 1995/96 anvisas

2 419 600 000 kr, varav knappt 800 miljoner kronor avser kostnaderna för

lönegarantiutbetalningar. Lönegarantifondens skuld beräknas uppgå till drygt

2,5 miljarder kronor vid ingången av budgetåret och drygt 1,6 miljarder kronor

beräknas under budgetåret 1995/96 kunna avsättas till avbetalning av den

kvarstående skulden hos Riksgäldskontoret. Skulden beräknas vara slutamorterad

vid utgången av budgetåret 1997.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker förslagen i propositionen.

Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets

yttrande. Utskottet anser att riksdagen bör godkänna den föreslagna ändringen

i socialavgiftslagen. Vidare tillstyrker utskottet förslaget att

länsstyrelserna erhåller ersättning för administrationen av

lönegarantiärenden i enlighet med regeringens förslag. Utskottet tillstyrker

också förslaget till medelsanvisning till Bidrag till lönegarantiersättning.

Invandring

Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.

I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 15--17) föreslås att ändamålen

under förslagsanslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar

m.m. även får omfatta kostnader för bosniska flyktingars förberedelser i

Sverige inför ett framtida återvändande till Bosnien-Hercegovina och evakuering

av personer från Bosnien-Hercegovina för medicinsk vård i Sverige.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU7y) ingen erinran mot

förslaget.

Finansutskottet har inga invändningar mot socialförsäkringsutskottets

yttrande. Utskottet tillstyrker propositionens förslag om en utvidgning av

ändamålen under anslaget Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.

Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.

Regeringen föreslår nya riktlinjer för utbetalning av schablonersättningen

till kommunerna för flyktingmottagandet.

I propositionen anförs att utbetalningarna och fördelningen av

schablonersättningen med dagens system inte i tillräcklig omfattning ansluter

till när kostnaderna faktiskt uppstår för kommunen. Regeringen föreslår därför

ett nytt utbetalningssystem som bl. a. innebär att en första utbetalning med

0,2 schablonbelopp för att täcka de initiala kostnaderna görs månaden efter det

flyktingen första gången tagits emot i en kommun. Därefter görs utbetalningar

med 0,1 schablonbelopp var tredje månad t.o.m. den 24:e månaden. Det nya

systemet bör träda i kraft den 1 januari 1996 och gälla flyktingar som tas emot

fr.o.m. denna tidpunkt. Regeringen anför dock att särskilda övergångsregler

skulle kunna minska tiden med två parallella system. Avsikten är också att nya

administrativa rutiner skall införas med automatiska utbetalningar till den

kommun där flyktingen enligt skattemyndighetens personband är kyrkobokförd.

De föreslagna ändringarna medför förlängda utbetalningar och därmed en

tidsmässig förskjutning av anslagsbehovet. För flyktingar som flyttar till en

annan kommun blir det en viss varaktig minskning av statens kostnader. Detta

tillsammans med justerade prognoser i fråga om kommunmottagandet av flyktingar

m.m. minskar enligt propositionen anslagsbehovet för budgetåret 1995/96 med 400

miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att ett motsvarande mindre belopp

skall anvisas under förslagsanslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder

för flyktingar m.m. för nämnda budgetår.

I motion Fi31 (m) yrkande 18 begärs att en ytterligare besparing skall

göras inom det invandringspolitiska området med 400 miljoner kronor.

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande propositionens

förslag och avstyrker motionen.

Moderata samlingspartiet har anmält avvikande mening till

socialförsäkringsutskottets yttrande.

Finansutskottet har inget att erinra mot socialförsäkringsutskottets

yttrande i denna del. Utskottet tillstyrker propositionens förslag rörande

riktlinjer för utbetalning av schablonersättningar.

Utskottet finner den föreslagna anslagsminskningen väl avvägd och tillstyrker

att riksdagen anvisar 400 000 000 kr mindre till Ersättning till

kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. än vad som föreslagits i

budgetpropositionen. Sålunda avstyrks motion Fi31 (m) yrkande 18.

Skatter

Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel

Som redovisats tidigare föreslår regeringen i kompletteringspropositionen att

skattesatsen på livsmedel sänks från 21 till 12 %. Den nya skattesatsen skall

gälla fr.o.m. den 1 januari 1996. Sprit, vin och starköl i vissa fall liksom

tobaksvaror omfattas inte av den föreslagna sänkningen. Enligt regeringens

uppfattning bör vin, sprit och starköl alltid omfattas av normalskatten. Enligt

propositionen innebär skattesänkningen en budgetförsvagning för offentlig

sektor på 7,7 miljarder kronor.

Regeringen anser att en lägre matmoms särskilt gynnar barnfamiljer och

låginkomsttagare som använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget till

matinköp. Genom att matmomsen sänks beräknas att även uppgången i

konsumentprisindex begränsas med inemot en procentenhet under år 1996. I

propositionen anförs också att reformen innebär strukturella förbättringar i

ekonomin. Eftersom EU:s regler tillåter högst tre momsnivåer öppnas samtidigt

möjligheten att införa en lägre mervärdesskattesats än 12 %.

I motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 12, Fi33 av Gudrun

Schyman m.fl. (v) yrkande 9, Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 6, Fi40

av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 17 och Fi44 av Isa Halvarsson

och Karin Pilsäter (fp) yrkande 2 yrkas avslag på propositionen med hänvisning

bl.a. till negativa fördelningspolitiska och statsfinansiella effekter. I

Miljöpartiets partimotion godtas en sänkning av momsen på mat till 12 % som

ett led i partiets skatteväxlingspaket.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU7y) att den i propositionen

föreslagna sänkningen av matmomsen vilar på en överenskommelse mellan

regeringen och Centern. Med hänvisning till de skäl som åberopas i

propositionen tillstyrker skatteutskottet förslaget och avstyrker alltså

motionerna i denna del.

Som framgår av vad som redovisats i det föregående delar finansutskottet

uppfattningen som framförs i propositionen att förslaget om sänkt

livsmedelsmoms skall ses i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Regeringen har

lagt fram och riksdagen har godtagit förslag om kraftiga förstärkningar av

statsbudgeten, både skattehöjningar och utgiftsbesparingar. Något utrymme för

en sänkning av det totala skatteuttaget finns egentligen inte i nuvarande läge

utan endast för omfördelningar inom skatteområdet. Riksdagen har under våren

ställt sig bakom ett antal höjningar av energiskatterna som på sikt kan

förväntas slå igenom på konsumentpriserna. Med en sänkning av mervärdesskatten

åstadkommes en skatteväxling som gör att inflationstakten kommer att dämpas

något. Med en lägre matmoms kompenseras också barnfamiljer och låginkomsttagare

som använder en relativt stor andel av sina inkomster till mat för de

nedskärningar i transfereringssystemet som måste genomföras för att sänka den

mycket höga nivån för de offentliga utgifterna (för närvarande ca 70 % av

BNP).

Finansutskottet tillstyrker med det anförda förslaget i propositionen att

sänka livsmedelsmomsen och avstyrker därmed motionerna F31 (m) yrkande 12, Fi33

(v) yrkande 9, Fi35 (kds) yrkande 6, Fi40 (m) yrkande 17 samt Fi44 (fp) yrkande

2.

Skatt på folköl

I motionerna Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) och Fi46 av

Göran Magnusson (s) och Roland Larsson (c) yrkas att s.k. folköl undantas från

momssänkningen på samma sätt som andra alkoholhaltiga drycker.

Skatteutskottet (SkU7y) delar motionärernas uppfattning att man bör

undvika åtgärder på skatteområdet som medför ej avsedda ändringar av

detaljhandelspriset på folköl. Enligt skatteutskottets mening bör regeringen

närmare överväga vilka justeringar av skattereglerna som bör genomföras för

denna dryck mot bakgrund också av strävandena att anpassa dryckesskatten till

EG.

Vad skatteutskottet anfört bör riksdagen enligt skatteutskottet som sin

mening ge regeringen till känna.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning. Detaljhandelspriset

på folköl bör inte följa sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel. Man kan

antingen som motionärerna föreslår betrakta folköl som andra alkoholhaltiga

drycker och beskatta folkölet enligt normalskatten. Ett annat alternativ är att

anpassa dryckesskatten så att momssänkningen neutraliseras. Det bör ankomma på

regeringen att närmare överväga vilket alternativ som skall väljas för att

åstadkomma att sänkningen av livsmedelsmomsen inte slår igenom på

detaljhandelspriset på folköl. Vad utskottet här anfört med anledning av

motionerna Fi45 (fp) och Fi46 (s, c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Månatlig uppbörd av mervärdesskatt

I kompletteringspropositionen aviseras att regeringen kommer att lägga

fram ett förslag om månatlig uppbörd av mervärdesskatten och förkortad

kredittid på grundval av förslag i betänkandet SOU 1995:12.

I motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 13, Fi40 av Margit

Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 16 och Fi44 av Isa Halvarsson och

Karin Pilsäter (fp) yrkande 10 yrkas avslag på den i propositionen föreslagna

åtgärden.

Enligt skatteutskottets mening bör riksdagen avvakta med sina

ställningstaganden till dess att regeringen avlämnat förslagen.

Skatteutskottet avstyrker alltså ifrågavarande motioner.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker

motionerna Fi31 (m) yrkande 13, Fi40 (m) yrkande 16 och Fi44 (fp) yrkande 10.

Sänkt skatt i tjänstesektorn

I motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att särskilda åtgärder

vidtas för att nya arbetstillfällen skall kunna skapas inom tjänstesektorn,

t.ex. genom sänkt eller slopad moms och avdrag vid inkomstbeskattningen för

vissa tjänster (yrkande 14). I Folkpartiets partimotion anförs att det inom den

privata tjänstesektorn bör genomföras en skatteväxling i form av sänkta

arbetsgivaravgifter finansierad med höjda miljöskatter. I förslaget om en

skattepolitik för fler jobb, som läggs fram i motion Fi44 av Isa Halvarsson

och Karin Pilsäter (fp) yrkande 1 följs dessa riktlinjer upp med krav på

kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter för tjänstesektorn (yrkande 3). I motion

Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) fullföljer motionärerna sina yrkanden från

den allmänna motionstiden, bl.a. med krav på sänkt moms i tjänstesektorn

(yrkandena 30 och 42).

En huvudinriktning i motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) är att

skapa fler arbetstillfällen genom att sänka arbetsgivaravgifterna med 35

miljarder kronor, vilket skall finansieras genom skatteväxling med höjda punkt-

skatter (yrkandena 7 och 8).

I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) upprepar Vänsterpartiet sina

krav på att skatten på arbete skall sänkas för att stimulera sysselsättningen

(yrkande 7).

Skatteutskottet hänvisar i sitt yttrande (SkU7y) till vad skatteutskottet

anfört i betänkandet 1994/95:SkU28 när det gäller möjligheterna att sänka det

totala uttaget av inkomstskatt, sociala avgifter och mervärdesskatt genom s.k.

skatteväxling mot höjningar av olika miljö- och energiskatter och andra

punktskatter. Om förslagen skall kunna få effekt på arbetsmarknaden torde det

enligt skatteutskottets mening krävas så kraftiga nedsättningar av skatte-

eller avgiftsuttaget att det för närvarande saknas ekonomiska förutsättningar

att genomföra generella åtgärder i denna riktning. Det är också förenat med

betydande avgränsningssvårigheter och andra problem att begränsa sig till vissa

delar av tjänstesektorn. Närmare ställningstaganden till frågan bör enligt

skatteutskottet anstå i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som

pågår inom kommittén för en ökad miljörelatering av skattesystemet (Fi

1994:04). Kommittén skall genomföra en allsidig analys. Uppdraget innefattar

frågan om en utvidgning av befintliga miljöskatter och införandet av nya, och

kommittén bör diskutera såväl en generellt utformad skatteväxling som selektiva

åtgärder samt effekterna på skattekilar, arbetsutbud och sysselsättning m.m.

mot bakgrund av den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin.

Kommittén skall också beakta de åtaganden som följer av EU liksom de övriga

internationella förutsättningar som gäller för en ökad miljöanpassning av det

svenska skattesystemet.

Skatteutskottet vill i sammanhanget nämna att EG-direktiven förhindrar sådana

differentieringar av mervärdesskatten som motionärerna diskuterar men att man

även inom EU anser att det i ett tillväxtperspektiv finns skäl att undersöka om

skatter på arbete bör reduceras. Skatteutskottet vill därför inte utesluta att

frågan om sänkning av skatten inom tjänstesektorn kan behöva prövas i

framtiden.

Med det anförda avstyrker skatteutskottet motionerna i aktuella delar.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker

motionerna Fi31 (m) yrkande 14, Fi33 (v) yrkande 7, Fi34 (mp) yrkandena 7 och

8, Fi35 (kds) yrkandena 30 och 42 samt Fi44 (fp) yrkande 3.

Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet

I propositionen aviseras att regeringen kommer att lägga fram förslag om ett

temporärt s.k. riskkapitalavdrag. Förslag om åtgärder i syfte att förbättra

tillgången på riskkapital bereds. Regeringen avser vidare att föreslå en

kvittningsrätt för underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot

tjänsteinkomster fr.o.m. inkomståret 1996. Vid utformningen av kvittningsrätten

avser regeringen att särskilt beakta att systemet inte skall lämna utrymme för

skatteundandraganden. I samband med omläggningen av bolagsbeskattningen och

aktiebeskattningen i höstas bedömde regeringen att det var angeläget att sänka

skatteuttaget för bolagen mot den nivå som åsyftades med 1991 års regler. För

detta ändamål avsattes 2 miljarder kronor, och för- och nackdelarna med olika

lösningar skulle prövas av regeringen efter samråd med näringslivet. Bortfallet

av skatteintäkter på grund av riskkapitalavdraget och kvittningsmöjligheten

skall räknas av från ramen på 2 miljarder kronor.

I motionerna Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) (yrkande 21) och Fi44

av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) (yrkande 6) hemställs att ett

permanent riskkapitalavdrag genomförs. I motion Fi44 (yrkande 11) begärs

också en kvittningsrätt utan krångel och i motion Fi35 (yrkande 4) en

kvittning enligt tidigare regler.

Enligt skatteutskottets mening bör regeringens förslag i fråga om

riskkapitalavdrag och kvittning avvaktas innan riksdagen tar ställning till

dessa frågor. Även i övrigt innefattar regeringens överväganden rörande

företagsbeskattningen de frågor som tas upp i motionerna, och någon särskild

åtgärd beträffande dessa yrkanden erfordras inte enligt skatteutskottets

mening. Skatteutskottet instämmer i regeringens bedömning att man bör sträva

mot den nivå för bolagsbeskattningen som avsågs med 1991 års regler.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker

motionerna Fi35 (kds) yrkandena 4 och 21 samt Fi44 (fp) yrkandena 6 och 11.

Beskattning av aktieutdelning

I motionerna Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 7 och

Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 33 föreslås att riksdagen hos

regeringen begär förslag om slopad s.k. dubbelbeskattning på riskkapital.

Skatteutskottet avstyrker motionerna i aktuella delar.

Finansutskottet har inget att erinra mot skatteutskottets yttrande i

denna del. Som skatteutskottet påpekar har samma krav behandlats tidigare under

året, bland annat i betänkandet 1994/95:SkU21. Riksdagen har då avslagit

liknande yrkanden.

Finansutskottet finner ingen anledning att i detta sammanhang föreslå någon

ändring av tidigare beslut och avstyrker därmed motionerna Fi44 (fp) yrkande 7

och Fi35 (kds) yrkande 33.

Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder

I motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 24 och Fi35

av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 38 krävs att obetalda skatteskulder skall

reducera utbetalningar av pension.

Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att eftersom obetalda

skatteskulder kan tas ut genom införsel är dessa yrkanden redan

tillgodosedda. Skatteutskottet avstyrker alltså dessa motioner.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker Fi32

(fp) yrkande 24 och Fi35 (kds) yrkande 38.

Tobaksskatt

I motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 5 föreslås

att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt med ca 10 öre

per cigarett. Enligt motionärerna kan statens inkomster därmed öka med ca 800

miljoner kronor.

Skatteutskottet avstyrker motionen utan vidare motivering.

Finansutskottet vill påpeka att riksdagen tidigare fattat beslut om att

skatten på bl.a. tobak skall indexeras så att skattesatserna årligen skall

omräknas utan riksdagens medverkan. Skattesatserna skall alltså följa den

allmänna prisutvecklingen (prop. 1993/94:25, bet. 1993/94:FiU1). I detta beslut

ingick också en tidsbegränsning av indexeringen fram t.o.m. kalenderåret 1998.

Regeringen har i proposition 1994/95:203 om finansiering av medlemskapet i

Europeiska unionen nu föreslagit att denna tidsbegränsning slopas och att

indexeringen sålunda skall gälla under obestämd tid. Denna proposition

behandlas i betänkandet 1994/95:SkU28.

Utskottet finner inte nu anledning att föreslå ytterligare förändringar i

tobaksbeskattningen och avstyrker därmed motion Fi44 (fp) yrkande 5.

Besparingar inom den offentliga förvaltningen

Ett tak för de offentliga utgifterna

Regeringen föreslår i den reviderade finansplanen (bil. 1 s. 9, 52--56)

att ett tak införs för de offentliga utgifterna. Enligt den modell som

redovisas i propositionen kan ett sådant utgiftstak utformas så att regeringen

föreslår och riksdagen beslutar om en högsta nivå för de offentliga utgifterna

under ett antal år framåt. Utgiftstaket bör därvid anges i nominella termer,

främst mot bakgrund av det prisstabiliseringsmål som gäller för den ekonomiska

politiken. Valet av nivå utgör en avvägning mellan å ena sidan önskemålet om

att kunna tillgodose angelägna utgiftsbehov och å andra sidan önskemål om att

uppnå en hållbar utveckling av de offentliga finanserna.

Ett utgiftsmål för budgetpolitiken tydliggör behovet av politiska

prioriteringar mellan olika utgiftsområden bl.a. genom att överskridanden

kommer att ställa krav på motverkande åtgärder. Den främsta fördelen med ett

utgiftstak är, som regeringen ser det, att budgetpolitiken ges en långsiktig

inriktning med högre förutsebarhet.

Det föreslagna utgiftstaket skall omfatta hela den offentliga sektorn,

således även socialförsäkringssektorn och kommunerna. Däremot bör eventuellt

två slag av utgifter särbehandlas, nämligen räntorna för statsskulden och

vissa arbetsmarknadspolitiska utgifter som är direkt beroende av konjunkturen.

Det bör prövas närmare om och på vilket sätt dessa utgifter bör omfattas av ett

utgiftstak. Eventuellt bör sådana utgifter omfattas av ett tak som gäller över

en konjunkturcykel. Utgifter som bara indirekt eller i mer begränsad

utsträckning påverkas av konjunkturen bör däremot inte särbehandlas utan

omfattas av taket.

Skall det tilltänkta systemet med utgiftstak kunna fungera på ett förutsebart

sätt måste det grundas på pålitliga prognoser över utgiftsutvecklingen. Det

måste också följas upp löpande. Regeringen ser för egen del en förbättrad

prognoskvalitet som en förutsättning för ett väl fungerande system med

utgiftstak. Processen för uppföljning av utgiftsutvecklingen måste enligt

regeringen utvecklas, särskilt på myndigheterna och i regeringskansliet, så att

tendenser till avvikelser från beslutade utgiftstak och ramar snabbt

uppmärksammas.

Ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde i regeringskansliet bör

läggas på det departement som svarar för verksamhetsområdet. Inom

regeringskansliet behöver rutiner och processer utvecklas så att tendenser till

utgiftsöverskridanden snabbt kan korrigeras, antingen genom beslut av

regeringen eller genom att förslag tillställs riksdagen om åtgärder för att

säkerställa att de utgiftstak som är beslutade kan hållas och att målen för

budgetpolitiken uppnås.

I propositionen framhålls att ett stort antal tekniska frågor återstår att

lösa innan kvantitativa utgiftstak kan fastställas. Regeringen avser emellertid

att senast i den ekonomisk-politiska propositionen våren 1996 lägga fram

förslag om den tekniska utformningen av ett utgiftstak. Då skall man också

föreslå ett kvantitativt utgiftstak för år 1997.

För budgetåret 1995/96 kommer utgiftsöverskridanden inte att accepteras.

Regeringen kommer att noga följa utvecklingen och vidta åtgärder vid tendenser

till överskridanden av fastlagda utgiftsnivåer.

Regeringen hemställer att riksdagen godkänner vad som anförts om ett tak för

de offentliga utgifterna (bil. 1 yrkande 10)

I motion Fi31 biträder Moderata samlingspartiet det aviserade förslaget.

Ett nominellt tak för de offentliga utgifterna är en tanke väl värd att pröva,

anser motionärerna som finner det viktigt att taket omfattar såväl statens som

socialförsäkringssektorns och kommunernas utgifter. Däremot avvisar de

förslaget att vissa utgifter som är direkt beroende av konjunkturen skall

undantas från begränsningen. Ett tak för utgifter över en konjunkturcykel, som

regeringen anger som möjlig, är enligt deras mening inte ett operativt mål.

Motionärerna föreslår att man i samband med de fortsatta övervägandena om ett

utgiftstak bör pröva om inte riksdagens lånebemyndigande till regeringen -- i

likhet med vad som gäller i många andra länder -- bör förses med en

beloppsgräns. Om denna gräns behöver överskridas, måste regeringen återkomma

till parlamentet med begäran om nytt bemyndigande, vilket föranleder offentlig

debatt och ökar de folkvaldas kontrollmöjligheter. I motionen yrkas att

riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd (yrkande

4).

I motion Fi32 begär Folkpartiet ett tillkännagivande till regeringen om

vad som sägs i motionen om ett tak för de offentliga utgifterna (yrkande 3).

Motionärerna har inte någon invändning mot att tanken på ett utgiftstak

prövas och noterar att regeringen själv bedömer att ett omfattande

utredningsarbete krävs innan ett eventuellt tak kan genomföras. Själva anser de

att det är omöjligt att ta ställning till om ett utgiftstak skall införas på

nuvarande helt otillräckliga underlag.

I motion Fi33 motsätter sig Vänsterpartiet ett utgiftstak för den

offentliga sektorn (yrkande 55). Motionärerna ställer sig mycket tveksamma till

inriktningen på att permanenta de offentliga utgifterna på en betydligt lägre

nivå än i dag, bl.a. med hjälp av ett utgiftstak. Det är en institutionell

förändring som enligt deras mening kommer att slå mycket hårt mot t.ex.

kommunerna. Kommunsektorn som helhet kommer inte att kunna höja skatter och

avgifter för att kompensera sig för minskade inkomster eller ökade utgifter.

Motionärerna anser därför att det i praktiken är fråga om ett mycket allvarligt

ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten. Dessutom kommer enligt deras

mening möjligheterna att föra en aktiv stabiliseringspolitik att försämras.

I motion Fi40 begär Margit Gennser och Stig Rindborg (m) ett

tillkännagivande om vad som sägs i motionen om bestämmelser om utgiftstak

(yrkande 15). Ett utgiftstak är enligt deras mening en välkommen utveckling,

men förslaget förefaller ha vissa brister i sin nuvarande form. För regelstyrda

bidragssystem som föräldraförsäkringen måste i anslutning till beslutet om

budgetpostens storlek anges hur en neddragning skall göras när behov

föreligger. I försäkringssystemen är enligt motionärerna sannolikt bästa sättet

att nedbringa kostnaderna snabbt att öka antalet karensdagar. Det är dock

viktigt att hushållen vet att så kan bli fallet så att de bygger upp vissa

reserver. Motionärerna anser vidare att ATP-systemet, som alltid legat utanför

statsbudgeten och vars försäkringsmässighet stärks med den beslutade

pensionsreformen, inte skall omfattas av det föreslagna utgiftstaket. Ett

pensionssystem som fungerar som ett försäkringssystem är inte förknippat med

samma problem som de transfereringssystem som i dag kallas socialförsäkringar.

Pensionssystemet bör enligt motionärernas mening utvecklas vidare som ett

fristående försäkringssystem och inte knytas närmare till statsbudgeten.

Dessutom anser de att ytterligare förändringar i ålderspensionssystemet bör

undvikas. Dock bör två undantag göras. Pensionsåldern bör kunna höjas om

enighet kan nås om detta, och vidare bör indexeringsprinciperna följa det

reformerade systemets principer redan något år tidigare om detta är tekniskt

möjligt. Pensionssystemet måste vara så stabilt att människor på ett rimligt

sätt kan planera sitt yrkesverksamma liv i vetskap om hur de kommer att ha det

på sin ålders höst.

I motionerna framhålls också att den exeptionella skuldsituationen ställer

särskilt hårda krav på prognoser och budgetuppföljning. Motionärerna anser att

regeringen måste ge högsta prioritet åt arbetet med att utveckla metoder för

budgetprognoser (yrkandena 4 och 5).

Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande (KU6y) frågor som har

samband med den kommunala ekonomin. I det sammanhanget pekar

konstitutionsutskottet på att bl.a. frågan om utgiftstak för kommunerna måste

ses från den utgångspunkten att kommunerna enligt regeringsformen är

tillförsäkrade en självstyrelse. Konstitutionsutskottet förutsätter därför att

grundlagsenligheten av det aviserade förslaget kommer att utredas ordentligt

innan förslag läggs fram.

Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att

socialförsäkringarna ger möjlighet att utjämna de olika riskerna för ohälsa

inom försäkringskollektivet. Såväl förmåner som avgifter bestäms av riksdagen

i lag. Kostnaderna för de olika slagen av försäkring vid ohälsa styrs inte

enbart av förmånsreglerna utan också av hur många som vid olika tidpunkter är

inskrivna i försäkringen till följd av att de har inkomst av förvärvsarbete

eller uppbär försäkringsersättningar för bortfallet av en tidigare inkomst.

Kostnaderna varierar också med löneutvecklingen. Ett ökat antal försäkrade och

höjda löneförmåner medför automatiskt ökade avgiftsintäkter till försäkringen,

medan ett minskat antal försäkrade kan leda till ett stort avgiftsbortfall.

Ett stort avgiftsbortfall kan också uppkomma om många försäkrade samtidigt

uppbär inkomstersättningar från andra förmånsslag, t.ex. från

arbetslöshetsförsäkringarna.

Socialförsäkringsutskottet anser sålunda att denna försäkring i likhet med

arbetslöshetsförsäkringen är i hög grad konjunkturberoende. I viss mån

samvarierar den också med arbetslöshetsförsäkringen liksom med

socialbidragsbehovet. Vid hög arbetslöshet sjunker försäkringens kostnader och

avgiftsintäkter och vid hög sysselsättning ökar kostnaderna men också

avgiftsintäkterna. Utan särskilt hänsynstagande till försäkringens

konjunkturberoende m.m., skulle ett utgiftstak för socialförsäkringen kunna få

långtgående återverkningar inte bara för försäkringen utan även för andra

områden inom den offentliga verksamheten.

Socialförsäkringsutskottet erinrar också om den översyn som Sjuk- och

arbetsskadeberedningen gör och som skall utmynna i ett förslag till en av

staten organiserad allmän ohälsoförsäkring. Den tilltänkta försäkringen skall

ersätta sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensioneringen.

Socialförsäkringsutskottet återger vad som sägs i de direktiv som nyligen

utfärdats för utredningen och konstaterar att en försäkring utformad i enlighet

med dem blir både robust och har fasta spelregler.

Socialförsäkringsutskottet biträder det i propositionen föreslagna systemet

med ett utgiftstak. Samma synsätt som regeringen gett uttryck för i direktiven

till Sjuk- och arbetsskadeberedningen om hur variationer i utnyttjandet av

förmånerna inom en allmän ohälsoförsäkring skall hanteras måste enligt

socialförsäkringsutskottets mening också vara vägledande för hur

ohälsoförsäkringen inordnas i de regler som skall gälla för utgiftstaket. Vad

som anförts om det reformerade ålderspensionssystemet, som tillkommit genom en

bred parlamentarisk överenskommelse, måste också beaktas i sammanhanget.

Pensionssystemets karaktär kräver särskilda överväganden, påpekar

socialförsäkringsutskottet.

Socialförsäkringsutskottet instämmer helt i regeringens uppfattning att

utgiftstak och ramar för de olika utgiftsområdena måste baseras på pålitliga

prognoser över utgiftsutvecklingen och att arbetet med att snabbt få fram

bättre metoder för framtagande av budgetprognoser måste prioriteras. Likaså

instämmer socialförsäkringsutskottet i vad som sägs i propositionen om att

rutiner och processer måste utvecklas för att följa utgiftsutvecklingen på

olika områden.

Inför övergången till det nya budgetsystemet måste informationen till

riksdagen också förbättras. Socialförsäkringsutskottet anser att det är

angeläget att regeringen i propositionerna ger riksdagen en utförligare

information om de bakomliggande faktorer som lett fram till de

kostnadsberäkningar som redovisas i propositionen. En sådan redovisning är

viktig, inte minst för att riksdagen skall kunna prioritera mellan olika

angelägna ändamål och få ett fullgott underlag för sitt eget

uppföljningsarbete. Den redovisning som har lämnats i

kompletteringspropositionen i anslutning till vissa anslag tillgodoser inte

detta krav. Enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning är de uppgifter som

lämnas otillräckliga för att riksdagen skall kunna få en uppfattning om hur

olika regelförändringar har påverkat anslagsberäkningen. Den i

kompletteringspropositionen gjorda beräkningen av anslaget till

sjukförsäkringen påverkas också av nya prognoser som avviker från dem i

budgetpropositionen. Avvikelsen är så stor att den vid tillämpningen av de nya

budgetprinciperna skulle kunna få svåra konsekvenser. Enligt

socialförsäkringsutskottets mening måste anslagsberäkningarna också redovisas

på ett mer konsekvent sätt. De skillnader som av tradition finns mellan olika

departement i hur anslagsberäkningarna redovisas bör uppmärksammas så att ett

enhetligt system kan utvecklas för hela regeringskansliet.

Socialförsäkringsutskottet berör i sitt yttrande inte den i motion Fi32

aktualiserade frågan om ett beloppsbegränsat lånebemyndigande. Övriga

motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang anser

socialförsäkringsutskottet vara besvarade med vad som anförs i yttrandet.

Till yttrandet i denna del har Moderata samlingspartiet och Folkpartiet var

för sig samt Vänsterpartiet och Miljöpartiet gemensamt anmält avvikande

meningar.

Finansutskottet vill i denna fråga anföra följande. Den statliga

budgetprocessen har sedan några år tillbaka varit föremål för genomgripande

förändringar.

Regeringskansliets budgetarbete har stramats upp, och detta led i processen

inleds numera med att regeringen lägger fast ramar för de olika departementens

verksamhetsområden, vilka därefter blir styrande för den fortsatta

budgetdialogen mellan fackdepartementen och finansdepartementet när

budgetförslagets detaljer utformas.

Även andra ledet i budgetprocessen -- riksdagsbehandlingen -- står inför en

grundläggande förändring. Riksdagen har på förslag av Riksdagsutredningen

beslutat införa en snarlik behandlingsordning för sin prövning av regeringens

och oppositionspartiernas budgetförslag. De nya beredningsformerna skall

tillämpas första gången på det budgetförslag som regeringen lägger fram i

september 1996. Nyordningen innebär att en stram budgetprocess kombineras med

en frihet för fackutskotten att göra omdisponeringar inom de ramar som

riksdagen lagt fast i den inledande fasen av sin beredning. Riksdagen skall

sålunda i två steg fatta beslut om statsbudgeten. I första steget fastställer

riksdagen det samlade budgetutrymmet och fördelar detta på utgiftsområden. I

andra steget fördelas utrymmet på de olika anslagen inom respektive

utgiftsområde. Riksdagen fastställer också en beräkning av inkomsterna på

statsbudgeten.

Med riksdagens nya beslutsformer får regeringens budgetförslag en mer samlad

prövning och oppositionspartierna ett bättre underlag för sina

ställningstaganden. Samtidigt får oppositionspartierna bättre tillfälle att

profilera sig i och med att intresset kommer att inriktas mer på helheten i

deras budgetalternativ än på enskilda detaljer vilka i dag ofta skjuts i

förgrunden.

Det nu framlagda förslaget om ett tak för de offentliga utgifterna innebär

att också tredje ledet i budgetprocessen -- genomförandefasen -- stramas upp.

Rätt genomförd kan en sådan förändring leda till att statsmakternas kontroll

över utgiftsutvecklingen förbättras väsentligt. Den kan också stärka riksdagens

inflytande över detta sista led i budgetprocessen. I dag har nämligen riksdagen

praktiskt taget ingen kontroll över utgiftsutvecklingen när väl statsbudgeten

lagts fast. Riksdagen har då även i övrigt svårt att följa hur statsutgifterna

utvecklas, vilket bl.a. sammanhänger med att 2/3 av statsbudgetens utgifter

anvisas över förslagsanslag som regeringen under vissa förutsättningar har rätt

att överskrida utan att först ha inhämtat riksdagens medgivande.

Varje år lägger Riksrevisionsverket fram en samlad redovisning av utfallet på

statsbudgeten, och denna rapport blir tillgänglig även för riksdagen. Den

underställs emellertid inte riksdagen formellt, och riksdagen får inte heller

på annat sätt någon samlad information om de avvikelser som skett mellan de

anslagsbelopp som anvisats av riksdagen och den slutliga belastningen på

respektive anslag. Den redovisningsrevisionella kontroll som utövas inom

statsförvaltningen ligger också helt på regeringens granskningsorgan,

Riksrevisionsverket.

Under löpande budgetår gör Riksrevisionsverket vid fem tillfällen prognoser

över det väntade budgetutfallet, och även dessa blir tillgängliga för riksdagen

på samma sätt som utfallsredovisningarna. Prognoserna har emellertid hittills

knappast kommit till aktiv användning i budgetarbetet, ej heller utnyttjats som

underlag för en fortlöpande budgetdialog med riksdagen. Så t.ex. har regeringen

i ekonomisk-politiska propositioner till riksdagen sällan kommenterat

prognoserna närmare, än mindre använt dem som underlag för att ange hur t.ex.

överskridanden skall kunna bemästras. Årets kompletteringsproposition skiljer

sig i detta avseende från tidigare regeringsförslag i och med att regeringen nu

klart pekar ut större anslagsöverskridanden och för första gången även

redovisar hur man avser att komma till rätta med dem.

Såsom framhålls i propositionen bör ansvaret för både prognoser och

uppföljning åläggas den som disponerar det enskilda anslaget. Det svenska

budgetsystemet baseras på en långtgående decentralisering, vilket förlägger en

stor del av ansvaret för resursutnyttjandet och uppföljningen på den nivå där

verksamheten bedrivs. Utskottet delar uppfattningen att ansvaret för

uppföljningen av ett utgiftsområde i regeringskansliet i enlighet med denna

princip bör läggas på det departement som svarar för verksamhetsområdet.

Samtidigt är det regeringens samlade ansvar att leva upp till de mål som

etableras och till riksdagen redovisa hur dessa mål uppfylls.

Ett tak för de offentliga utgifterna kan också bidra till att det

demokratiska inflytandet över budgetprocessen stärks. I ett sådant system är

det nämligen den av riksdagen fastlagda medelstilldelningen som anger hur

mycket resurser som står till förfogande för ett visst ändamål och inte andra

yttre omständigheter som kostnadsutveckling på olika områden, oförutsedda

händelser m.m. vilka annars lätt kan driva upp utgifterna mer än avsett.

Uppkomna överskridanden kommer också att få bemästras genom direkta politiska

beslut som avgör hur prioriteringarna mellan olika utgifter skall göras.

Enligt finansutskottets mening är det angeläget att budgetprocessen förstärks

i alla led. Utskottet biträder med hänsyn härtill förslaget om ett utgiftstak.

Ett sådant tak bör i enlighet med regeringens förslag omfatta hela den

offentliga sektorn, dvs. inte bara staten och socialförsäkringssektorn utan

även kommunerna. Det innebär att taket måste utformas på ett sådant sätt att

det klart framgår vad som är ett statligt resp. ett kommunalt ansvar. Att

utvidga det utgiftsområde som på grund av konjunkturberoendet bör undantas från

utgiftstaket ställer sig finansutskottet tveksamt till. De särskilda problem

som sammanhänger med att utgiftstaket inkluderar även socialförsäkringssystemen

måste därför klarläggas och prövas. Finansutskottet vill dock för sin del inte

föregripa det kommande utredningsarbetet genom att nu närmare gå in på de

frågor som socialförsäkringsutskottet aktualiserat på detta område.

Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande förutsatt att regeringen

ordentligt utreder om det aviserade förslaget om ett utgiftstak är förenligt

med kommunernas grundlagsenligt tillförsäkrade självstyrelse. Finansutskottet

utgår från att så sker och vill för egen del tillägga att man i det

sammanhanget också måste beakta att förslaget ges en sådan utformning att

regeringsformens föreskrifter om dispositionen av statliga medel tillgodoses.

Framför allt gäller detta de båda stadgandena i regeringsformen där det slås

fast att riksdagen bestämmer hur statens medel skall användas (RF 1:4) och att

statens medel inte får användas på annat sätt än riksdagen har bestämt (RF

9:2).

Som framhålls i propositionen återstår ett stort antal tekniska frågor att

lösa innan kvantitativa utgiftstak kan fastställas.

Skall den eftersträvade fastheten i systemet kunna upprätthållas måste en

översyn göras av nuvarande anslagsformer och de finansiella villkor som är

förknippade med dem. Inte minst gäller detta förslagsanslagen som används bl.a.

för olika typer av statliga transfereringar och där medelsbehovet framkommer

som ett resultat av tidigare fastställda regler, såsom pensionsförmåner och

stöd till barnfamiljer, partistöd, transportstöd och rederistöd. I dessa fall

förs anslagen upp med ett beräknat belopp som grundas på prognoser över bl.a.

antalet bidragsberättigade personer av olika slag.

Förslagsanslagen får överskridas om det behövs för att ändamålet med

anslaget skall uppfyllas. Detta har lett till att prognoserna över

anslagsutnyttjandet har tillmätts mindre intresse. På förslagsanslagen kan

därför kraftiga avvikelser förekomma mellan de belopp som anvisas av riksdagen

och den slutliga belastningen på anslagen. Ett aktuellt exempel på detta är

anslaget för assistansersättning, en ny stödform som infördes den 1 januari

1994 och där de årliga kostnaderna nu beräknas uppgå till 3,7 miljarder kronor,

vilket i förhållande till vad som angavs när reformen beslutades är en

kostnadsökning på nära 1,2 miljarder kronor (se prop. bil. 5 s. 24--25). Ett

annat exempel är anslaget till bostadsbidrag, som under förra budgetåret

överskreds med 2,8 miljarder kronor, eller med 33 %. Ytterligare ett mycket

extremt exempel är ett under förra budgetåret uppfört anslag för bankstöd på

vilket 0,5 miljarder kronor anvisades på tilläggsbudget men där den slutliga

belastningen blev 24,0 miljarder kronor, således ett överskridande på 23,5

miljarder kronor.

En speciell typ av förslagsanslag är de s.k. 1 000-kronorsanslagen som

används för utgifter där man inte kan förutse hur stor belastningen kommer att

bli eller där man av andra skäl inte vill synliggöra några belopp. För att

markera osäkerheten förs dessa anslag upp med ett formellt minimibelopp på

1 000 kr. Det sker bl.a. i fråga om anslag som belastas med utgifter för

infriade garantier och på vilka den slutliga belastningen kan bli betydande.

Sammanlagt finns det drygt 200 förslagsanslag på statsbudgeten varav knappt

40 är 1 000-kronorsanslag. I det budgetförslag regeringen lagt fram för nästa

budgetår uppgår de totala utgifterna till 668,6 miljarder kronor räknat på

budgetårets första 12 månader. Av detta belopp är närmare 70 % anvisat över

förslagsanslag. Det största enskilda förslagsanslaget avser räntor på

statsskulden och uppgår till 115 miljarder kronor (12 månader). Betydande

belopp anvisade på förslagsanslag finns också på socialdepartementets

huvudtitel där 95 % av den samlade anslagssumman utgörs av förslagsanslag

avseende framför allt större transfereringssystem till hushållen. Statsbidragen

till kommunsektorn samt EU-avgifterna redovisas över finansdepartementets

huvudtitel där drygt 85 % av de samlade utgifterna har formen av

förslagsanslag.

Ungefär 70 % av statsbudgetens utgifter är således endast förslagsvis

beräknade. Till helt övervägande del rör det sig därvid om regelstyrda

utgifter som räknas upp med varierande grad av automatik. Möjligheterna att

finansiellt styra sådana förslagsvis beräknade utgifter är dåliga.

Finansutskottet förutsätter därför att användningen av förslagsanslag

begränsas och att de finansiella villkor som är förknippade med sådana anslag

skärps. Som regeringen själv framhåller är det också angeläget att de prognoser

som ligger till grund för beräkningarna förbättras.

Även redovisningen av reservationsanslag bör stramas upp i syfte att ge

riksdagen en bättre bild av kvarstående reservationsmedelsbehållningar. I dag

redovisas i budgetpropositionen endast en grov uppskattning av hur mycket de

samlade reservationsmedelsbehållningarna väntas öka eller minska under

budgetåret. För årligen återkommande reservationsanslag anges också i

anslutning till varje sådant anslag hur stor reservation som kvarstod vid

utgången av det senast avslutade budgetåret. Däremot görs för de enskilda

anslagen ingen prognos över hur stor reservationen väntas vara vid ingången av

det budgetår som budgetförslaget avser. I budgetpropositionen finns inte heller

någon uppgift om vilka äldre reservationsanslag som alltjämt kvarstår och hur

stora behållningar som finns på dem.

Enligt utskottets mening bör det också övervägas om outnyttjade medel på ett

reservationsanslag alltid automatiskt skall få föras över till ett senare år

upp till tre gånger oavsett om medlen är uppbundna för ett visst ändamål eller

ej.

Likaså bör det övervägas om regeringen i sitt budgetförslag inte bör lämna

uppgift om hur stort anslagssparande som finns på olika ramanslag.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att se över lagregleringen

av den statliga budgetprocessen och revisionen. Upprinnelsen till översynen är

riksdagens beslut om rambudgetprocessen. Utredningen syftar till att klarlägga

vilka krav som detta ställer på andra delar av budgetprocessen, exempelvis vad

avser anslagsformer, prognoser och uppföljning under löpande budgetår samt

möjligheterna till omprioriteringar. Enligt utskottets mening är det angeläget

att de frågor utskottet här har berört tas upp till prövning i det fortsatta

utvecklingsarbetet. I det sammanhanget bör också beaktas de synpunkter som

socialförsäkringsutskottet framfört om behovet av utförligare information om

de bakomliggande faktorer som ligger till grund för regeringens beräkning av

utgifterna på olika anslag.

För att riksdagen rätt skall kunna bedöma budgeteffekten av de förslag till

budgetförstärkningar eller nya åtaganden som regeringen lägger fram är det

önskvärt att redovisningen avser såväl förslagens nettoeffekt som deras

bruttoeffekt. Själva besparingseffekten bör anges netto för hela den

konsoliderade offentliga sektorn under ett antal år framöver. Görs en besparing

på en skattepliktig transferering skall således bortfallet av skatt för stat

och kommun också beaktas. Likaså skall direkta övervältringseffekter beaktas om

det görs en besparing inom den statliga sektorn som leder till nya utgifter

inom kommunsektorn. De översikter som funnits i ekonomisk-politiska

propositioner under senare år har varit utformade på detta sätt.

Som socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande har emellertid

riksdagen också behov av att få en tydlig bruttoredovisning av de olika

förslagens effekt på enskilda inkomsttitlar och anslag. En sådan kompletterande

redovisning är nödvändig inte minst för att riksdagen vid sin kommande

budgetberedning skall ha möjlighet att på ett korrekt sätt göra

omprioriteringar mellan olika anslag.

Av propositionen framgår att regeringen senast i den ekonomisk-politiska

propositionen våren 1996 kommer att lägga fram förslag om dels den tekniska

utformningen av ett utgiftstak, dels ett kvantitativt utgiftstak för år 1997.

Eftersom åtgärderna i hög grad berör riksdagens behandlingsformer ser

emellertid utskottet det som angeläget att riksdagen återkommande informeras

om det fortsatta utvecklingsarbetet och bereds tillfälle att ge sin syn på den

tekniska utformningen av taket innan ett förslag till kvantitativt tak för år

1997 läggs fram.

Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet inte delar motionärernas

uppfattning och således avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkandena 3 och 5, Fi33

(v) yrkande 55 samt Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkandena 4, 5

och 15. Utskottet tillstyrker samtidigt propositionens förslag i motsvarande

del (bil. 1 yrkande 10).

Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande

Ett utgiftstak utformat enligt den modell som redovisas i propositionen kan

bidra till att budgetprocessen stramas upp högst väsentligt. Systemet innebär

ju att riksdagen lägger fast en övre gräns för de samlade offentliga

utgifterna. Finansutskottet finner det därför inte påkallat att komplettera

utgiftstaket med ett beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande av det slag som

förordas i motion Fi31 (m) yrkande 4. Finansutskottet avstyrker därför

detta motionsyrkande.

Utredning om effekter av besparingar

I motion Fi34 föreslår Miljöpartiet att en parlamentarisk utredning

tillsätts för att studera de samlade effekter alla sparåtgärder har på utsatta

grupper och låginkomsttagare m.m. (yrkande 18). Många av de socialpolitiska

besparingar som genomförts under budgetåret har enligt motionärerna skett utan

tillfredsställande konsekvensanalys av de ekonomiska effekterna för socialt

utsatta individer. Besparingar som sker under sådana premisser kan leda till

nya sociala kostnader i form av ökat socialbidragsberoende och utslagning,

framhåller motionärerna.

Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande att de önskemål som

motionärerna framfört om en parlamentarisk utredning av effekterna av olika

besparingsförslag kan tillgodoses inom ramen för det arbete som bedrivs av HSU

2000, Kommittén (S 1992:4) om hälso- och sjukvårdens finansiering och

organisation. Socialförsäkringsutskottet förordar därför att motionen inte

skall påkalla någon åtgärd.

Miljöpartiet har i en avvikande mening biträtt motionärernas förslag.

Finansutskottet instämmer i socialförsäkringsutskottets bedömning och

vill för egen del tillägga följande.

Inom Finansdepartementet görs fortlöpande fördelningspolitiska studier vars

syfte är att visa de fördelningspolitiska effekterna av regeringens förslag.

Studier av detta slag redovisas återkommande för riksdagen, nu senast i

kompletteringspropositionen (bil. 1 s. 35--38) där det finns en analys av den

samlade fördelningspolitiska effekt som de nu föreslagna åtgärderna ger upphov

till.

Finansutskottet avstyrker med det anförda motion Fi34 (mp) yrkande 18.

Utebliven kompensation till myndigheterna

Riksdagen beslutade i december 1994 (prop. 1994/95:122,

SkU16, rskr.124) att fr.o.m. den 1 januari 1995 införa en

allmän löneavgift på 1,5 % på utgivna löner. Från

samma tidpunkt genomfördes höjningar av de särskilda

löneskatterna och av den särskilda premieskatten på

grupplivförsäkringar. För innevarande budgetår har de

statliga myndigheternas kostnad för löneavgiften m.m.

belastat inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter,

netto (se prop. 1994/95:100 bil. 1 s. 88).

I budgetpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att

senare återkomma angående hanteringen av den allmänna

löneavgiften m.m. för budgetåret 1995/96.

Regeringen har nu i kompletteringspropositionen (s. 103)

aviserat sin avsikt att, som en besparing, avstå från att

kompensera för kostnaderna för den allmänna löneavgiften

m.m. Beslutet att inte kompensera för dessa kostnader

kommer, enligt vad som anförs, att omfatta alla myndigheter

och organisationer. Beslutet har föranlett ett av riksdagens utskott att yttra

sig till finansutskottet i frågan.

Justitieutskottet anför i sitt yttrande (JuU5y) att

riksdagen nyligen har beslutat om besparingar för

budgetåret 1995/96 inom rättsväsendet uppgående till

sammanlagt 400 miljoner kronor (12 månader). Regeringens

avsikt att inte kompensera myndigheterna för den allmänna

löneavgiften innebär att myndigheternas utgifter för löner

stiger i motsvarande grad och att ökningen måste

finansieras inom den redan beslutade ramen. I realiteten

handlar det om ett besparingskrav på ytterligare 177

miljoner kronor (12 månader). Justitieutskottet anser

också att det bör nämnas att riksdagen tagit ställning för

en sammanlagd besparing inom rättsväsendet på 1 000

miljoner kronor t.o.m. år 1998, vilket utöver redan

fattade beslut innebär att det tillkommer 600 miljoner

kronor under de närmaste åren.

Justitieutskottet konstaterar att det har förståelse för

att det statsfinansiella läget kräver extraordinära

insatser på alla samhällsområden men vill samtidigt

understryka att vissa offentliga verksamheter har en mer

central roll för samhällsverksamheten än andra och dit hör

rättsväsendet. Justitieutskottet vill således framhålla att

det på sikt inte är möjligt att lägga ut krav på

besparingar på olika myndigheter utan att ta hänsyn till

betydelsen för samhället av den verksamhet som bedrivs.

Tvärtom anser utskottet att det är nödvändigt att genom

omprioriteringar se till att vissa områden får tillräckliga

resurser också framgent.

Justitieutskottet vill att förändringsarbetet inom

rättsväsendet inriktas på rättsreglerna och struktur- och

organisationsförändringar i stället för på

besparingsarbetet.

Avvikande mening avges från Moderata samlingspartiet.

Finansutskottet har uppfattningen att i den svåra ekonomiska situation

som Sverige befinner sig i är det oundvikligt att alla områden är delaktiga och

medverkar i den sanering av statsfinanserna som måste genomföras.

Finansutskottet ställer sig alltså bakom regeringens förslag om att inte

kompensera myndigheterna för den allmänna löneavgiften m.m.

Arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter

I propositionen anförs att regeringens allmänna strävan på den statliga

arbetsmarknaden är att förstärka myndigheternas självständighet som

arbetsgivare. Det finns också skäl att minska särlösningarna och att öka

jämförbarheten med den övriga arbetsmarknaden.

Mot denna bakgrund föreslås i kompletteringspropositionen att statliga

arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli 1995 skall betala och redovisa lagstadgade

arbetsgivaravgifter, allmän arbetsgivaravgift och särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster enligt samma regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt.

De särregleringar som gäller för staten på detta område skall därför upphävas.

Det är framför allt uppbördsrutinerna som ändras till följd av detta. Den enda

sakliga skillnaden mellan statens och övriga arbetsgivares betalning av

lagstadgade arbetsgivaravgifter är att staten inte betalar arbetsskadeavgift.

Myndigheternas arbetsskador finansieras i stället kollektivt via

lönekostnadspålägget. Affärsverken debiteras dock de verkliga kostnaderna.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag (bil. 1, yrkandena 12 -- 14)

och föreslår att riksdagen antar de föreslagna ändringarna i lagen (1984:668)

om uppbörd av arbetsgivaravgifter från arbetsgivare, lagen (1981:691) om

socialavgifter och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Förslag inom Utrikesdepartementets område

Mot bakgrund av det totala engångsvisa finansieringsbehovet har regeringen

beslutat att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag.

Inom Utrikesdepartementets område är följande reservationsindragningar

nämnda i propositionen (bil. 1, s. 58):

Bidrag till internationella biståndsprogram 360 mkr

Utvecklingssamarbete genom SIDA 235 mkr

Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader 270 mkr

Utvecklingssamarbete genom BITS 60 mkr

U-landsforskning genom SAREC 40 mkr

Näringslivsbistånd genom SwedeCorp 10 mkr

Projektbistånd till vissa länder m.m. 25 mkr

_________

Totalt 1 000 mkr

I motion Fi32 (yrkande 16) från Folkpartiet avvisas indragningen av

270 miljoner kronor från Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad.

Dessutom föreslår motionärerna (yrkande 17) att indragningen av reservationen

under anslaget Utvecklingssamarbete genom SIDA minskas med 65 miljoner kronor.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi33 (yrkande 17) att riksdagen

avslår regeringens begäran att reservationsmedel till biståndsverksamhet dras

in.

Miljöpartiet yrkar i motion Fi34 (yrkande 11) att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att reservationsmedel som är avsedda för

bistånd inte skall dras in. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi35

(yrkande 39) att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning av

reservationsmedel på biståndsanslaget.

Utrikesutskottet uttrycker i sitt yttrande uppfattningen att

indragningarna av reservationsmedel ej bort vidtas utan föregående hänvändelse

till riksdagen. När så nu inte skett borde regeringen i propositionen ha

redovisat konsekvenserna av de vidtagna åtgärderna.

Utrikesutskottet finner i sitt yttrande anledning att erinra om att

regeringen i årets budgetproposition klart uttalat sin avsikt att fortsatt

verka för att Sverige, när ekonomin så tillåter, åter skall avsätta 1 % av BNI

till internationellt utvecklingssamarbete.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget är det utrikesutskottets

uppfattning att den av regeringen vidtagna åtgärden i sak är försvarlig.

Sålunda avstyrker utrikesutskottet motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17,

Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39.

Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har anmält

avvikande meningar till utrikesutskottets betänkande. Moderata samlingspartiet

har anmält ett särskilt yttrande.

Finansutskottet vill med anledning av utrikesutskottets yttrande anföra

följande beträffande indragningarna av reservationsmedel. Genom riksdagens

beslut om anslag ställs medlen till regeringens förfogande. Det ankommer på

regeringen att under parlamentariskt ansvar avgöra i vad mån de utgifter som

anslagen möjliggör skall verkställas. Regeringen har alltså en prövningsrätt. I

kompletteringspropositionen redogör regeringen för riksdagen hur man avser att

utnyttja de anvisade medlen på vissa reservationsanslag. Totalt avser

regeringen att dra in 4,4 miljarder kronor av reservationsmedlen varav

2 miljarder kronor faller inom Arbetsmarknadsdepartementets område, 1 miljard

kronor inom Utrikesdepartementet samt 0,6 miljarder kronor inom

Kommunikationsdepartementet. Det är således inte ett beslut som underställs

riksdagen för prövning. Däremot finns det inga hinder för riksdagen att i

samband med behandlingen av kompletteringspropositionen både fritt redovisa sin

syn på dessa indragningar och att fatta beslut som helt eller delvis kan

upphäva de redovisade indragningarna.

Utrikesutskottet framför att med hänsyn till det statsfinansiella läget den

av regeringen vidtagna åtgärden är försvarlig men att regeringen borde ha

redovisat konsekvenserna av åtgärderna. Finansutskottet har under hand tagit

del av Utrikesdepartementets och SIDA:s bedömningar av effekterna av

indragningarna och har för sin del inga invändningar mot regeringens

handläggning av reservationsindragningarna.

Finansutskottet vill också erinra om att den aktuella indragningen inte

påverkar budgetramen eller biståndsanslagens storlek budgetåret 1995/96.

Finansutskottet vill vidare påpeka att det av riksdagen godkända målet för

u-landsbiståndet som motsvarar 1 % av BNI ligger fast (bet. 1994/95:FiU1). Så

snart Sveriges ekonomi så tillåter, bör vi successivt återgå till ett

u-landsbistånd enligt målsättningen. Finansutskottet konstaterar också att en

viktig förutsättning för att klara ett generöst och uthålligt svenskt bistånd

på lång sikt är att det nu pågående arbetet för att sanera statens finanser

blir framgångsrikt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet

motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17, Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp)

yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39.

Förslag inom Försvarsdepartementets område

I tre partimotioner framförs önskemål om besparingar inom försvaret.

Miljöpartiet föreslår i motion Fi34 (yrkande 15) att riksdagen anvisar

7 miljarder kronor mindre till Försvarsmakten budgetåret 1995/96 än vad

regeringen föreslagit i budgetpropositionen.

I Vänsterpartiets motion Fi33 (yrkande 36) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om besparingar på försvaret om 4,6 miljarder kronor

för budgetåret 1995/96. Vänsterpartiet framhåller att de motiv som partiet

anförde under den allmänna motionstiden kvarstår. Vänsterpartiet föreslår

vidare (yrkande 54) att resurser reserveras i en omställningsfond för att täcka

skillnaden mellan bruttobesparingen på försvarsdepartementets verksamhet och

samhällets nettobesparing. Riksdagen bör besluta att inrätta en sådan

omställningsfond. Fonden bör tillföras 1 500 miljoner kronor budgetåret

1995/96.

Folkpartiet föreslår i motion Fi32 (yrkande 30) att riksdagen hos

regeringen begär förslag om besparingar inom försvaret på 1 miljard kronor för

år 1998.

Finansutskottet vill erinra om att riksdagen har godkänt regeringens

förslag i budgetpropositionen om medel till Försvarsmakten för budgetåret

1995/96 (bet. 1994/95:FöU14). I kompletteringspropositionen återfinns inga

förslag under Försvarsdepartementets huvudtitel.

Finansutskottet finner därför ingen anledning att föreslå någon ändring av

riksdagens nyligen fattade beslut om anslag till Försvarsdepartementet. Sålunda

avstyrks motionerna Fi33 (v) yrkande 36 och Fi34 (mp) yrkande 15.

Därmed behövs ingen omställningsfond för försvaret, och motion Fi33 (v)

yrkande 54 avstyrks.

Ett nytt långsiktigt försvarsbeslut avses att fattas år 1996. Förberedelserna

för detta pågår.

Finansutskottet vill påpeka att riksdagen, efter förslag av regeringen i

proposition 1994/95:25, under hösten 1994 tagit ställning för en minskning av

försvarsutgifterna med 2 miljarder kronor t.o.m. år 1998.

Inriktningen är vidare att, om det säkerhetspolitiska läget tillåter det, det

försvarsbeslut som avses fattas hösten 1996 skall leda fram till ytterligare

besparingar om minst 2 miljarder kronor inom Försvarsdepartementets område.

Finansutskottet finner i detta sammanhang därför ingen anledning för

riksdagen att ta upp frågan på nytt med anledning av motion Fi32. Därmed

avstyrks motion Fi32 (fp) yrkande 30.

Förslag inom Socialdepartementets område

Bostadsbidrag

I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 23--24) behandlas frågan om

anslaget till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96. Regeringen erinrar om att

den ekonomiska situationen med hög arbetslöshet, höga räntor med därav

föranledda högre boendekostnader m.m. har bidragit till att kostnaderna för

bostadsbidragen har ökat mycket kraftigt de senaste åren. Även

regelförändringar i samband med 1991 års skattereform anges ha påverkat

kostnaderna för bidragen.

Trots de förslag till åtgärder som lades fram i 1995 års budgetproposition

för att begränsa kostnadsutvecklingen har kostnaderna för bostadsbidragen

fortsatt att stiga. Detta anser inte regeringen vara acceptabelt. En särskild

utredningsman har tillkallats med uppdrag att föreslå sådana regelförändringar

att utgifterna för bidragen på helårsbasis minskar med 1 500 miljoner kronor.

Skulle översynen inte komma fram till systemförändringar som ger den avsedda

besparingen avser regeringen vidta andra åtgärder så att besparingen uppnås.

Möjliga förändringar anges därvid vara ändrade inkomst- och

bostadskostnadsgränser, ändrade bidragsbelopp samt borttagande av bostadsbidrag

för ungdomar utan barn. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den

1 oktober 1995. De nya reglerna i bostadsbidragssystemet föreslås träda i

kraft den 1 juli 1996.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att till Bostadsbidrag för budgetåret

1995/96 anvisas ett anslag på 11 320 miljoner kronor (yrkande 17). Denna

anslagsanvisning är 910 miljoner kronor lägre än den som riksdagen tidigare i

vår beslutat om med anledning av förslaget i budgetpropositionen. Riksdagen

föreslås också godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder inom

bostadsbidragssystemet som regeringen förordar (yrkande 16).

Vad i kompletteringspropositionen föreslagits har tagits upp i tre motioner.

I motion Fi33 (v) yrkande 27 avvisas regeringens förslag av

fördelningspolitiska skäl. Ett genomförande av regeringens förslag skulle

enligt motionärerna drabba barnfamiljerna och då inte minst ensamstående

kvinnor med barn. Motionärerna anser det möjligt att införa ett system som när

det gäller bostadsbidragen är mera träffsäkert än dagens.

I motionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35

accepteras regeringens förslag men föreslås att riksdagen redan nu skall

besluta att avskaffa bostadsbidragen till ungdomar utan barn.

Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande (BoU4y) att bostadsutskottet

utgår från att ett genomförande av regeringsförslaget görs så att sådana

fördelningspolitiskt negativa konsekvenser som beskrivs i motion Fi33 (v) i

möjligaste mån kan undvikas. Kritik kan rimligen inte riktas mot vad i motionen

anförts om att bostadsbidragssystemet bör utformas så att det blir mer

träffsäkert. Att också de pågående övervägandena görs bl.a. med denna

utgångspunkt får närmast anses självklart. Bostadsutskottet tillstyrker

regeringens förslag. Motion Fi33 (v) avstyrks således i berörd del.

Vad som anförs i motionerna Fi32 (fp) och Fi35 (kds) om att riksdagen skall

besluta att bostadsbidrag för ungdomar utan barn skall slopas anser

bostadsutskottet inte nu bör bifallas av riksdagen. Som framgått ovan anser

regeringen att det kan bli aktuellt att avskaffa dessa bostadsbidrag och anser

att resultatet av de pågående övervägandena bör avvaktas. Bostadsutskottet

föreslår också att riksdagen godkänner inriktningen av besparingsåtgärderna.

I en avvikande mening tillstyrker företrädarna för Folkpartiet och

Kristdemokraterna motionerna Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Ledamoten för

Vänsterpartiet har i en avvikande mening tillstyrkt motion Fi33 (v).

Moderaterna i bostadsutskottet har i ett särskilt yttrande uttryckt sin

ståndpunkt om bostadsbidragen.

Finansutskottet instämmer i vad bostadsutskottet framhållit i sitt

yttrande och tillstyrker således regeringens förslag till inriktning av

besparingsåtgärderna inom bostadsbidragssystemet och avstyrker motionerna

Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35.

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till minskning av anslaget

till bostadsbidrag och avstyrker därmed motion Fi33 (v) yrkande 27.

Bidragsförskott

I tre motioner tas frågan om restriktivare regler för bidragsförskott upp,

nämligen i motion Fi31 (m) yrkande 9, motion Fi32 (fp) yrkande 27

och i motion Fi35 (kds) yrkande 34. I motion Fi31 (m) yrkas att

presumtionen ändras så att utgångspunkten blir att föräldrarna kan betala till

dess att t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar det motsatta. I

motion Fi32 (fp) yrkas allmänt restriktivare regler, och i motion Fi35 (kds)

anförs att kostnaderna för bidragsförskotten bör reduceras med 500 miljoner

kronor genom skärpning av reglerna.

Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande (SoU3y) att den

familjepolitiska beredningen inom Socialdepartementet har i uppdrag att mot

bakgrund av övervägandena och förslagen från Underhållsbidrags- och

bidragsförskottsutredningen (SOU 1995:26) lägga fram förslag till ändringar i

underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet så att riksdagens tidigare

beslut om besparingar inom systemet uppnås (bet. 1994/95:FiU1, rskr. 145 och

146). Socialutskottet anser att riksdagen inte bör föregripa beredningens

kommande förslag och avstyrker motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds)

i berörda delar.

Avvikande meningar har anmälts var för sig av företrädare i socialutskottet

för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna.

Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker sålunda

motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds)

yrkande 34.

Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen

I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 10--13) föreslår regeringen att

kompensationsnivån i sjuklöne- och sjukpenningsystemen skall vara 75 % fr.o.m.

den 1 januari 1996. Dessutom förordas att nuvarande karensdag behålls.

Även kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall enligt förslaget sänkas

till 75 % fr.o.m. den 1 januari 1996. Dock skall föräldrarna under var sin

månad kunna uppbära en föräldrapenning på 85 %. Syftet härmed är att

föräldraförsäkringen skall fortsätta att stimulera till jämställdhet i

föräldraskap och arbetsliv. Någon karensdag skall inte finnas i

föräldraförsäkringen.

Likaså föreslås att rehabiliteringspenningen sänks till 75 % av

besparingsskäl.

I jämförelse med vad som för närvarande gäller kommer kompensationsnivåerna

att förändras på följande sätt vid årsskiftet 1995/96:

Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget om en enhetlig

kompensationsnivå på 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (bil. 5 yrkande 3).

Regeringen avser att senare under året återkomma till riksdagen med

lagförslag så att ändringarna kan träda i kraft den 1 januari 1996.

I motion Fi32 föreslår Folkpartiet dels att kompensationsnivån inom sjuk-

och föräldraförsäkringarna skall vara 80 % (yrkande 6 i denna del), dels ett

robust socialförsäkringssystem (yrkande 5).

När det gäller socialförsäkringssystemet vänder sig motionärerna mot en

utveckling där personer som vill bevara sin inkomstnivå i händelse av sjukdom

eller arbetslöshet får teckna tilläggsförsäkringar. De tror att generella,

obligatoriska system som är försäkringsmässigt uppbyggda är överlägsna

alternativen, både ur socialt och ekonomiskt perspektiv. De tror också att

ständiga försämringar av den sociala tryggheten bidrar till den osäkerhet som

gör att människor inte minskar sitt privata sparande. Motionärerna anser att

kravet på fasta spelregler och långsiktighet i största möjliga utsträckning

också skall kunna ställas av hushållen.

I motion Fi33 yrkar Vänsterpartiet avslag på förslaget om 75 %

kompensationsnivå i sjuklöne-, sjuk- och föräldraförsäkringarna (yrkande 23).

Motionärerna begär också att nuvarande karensdag skall slopas (yrkande 26).

I motion Fi34 avvisar Miljöpartiet förslaget om sänkt ersättningsnivå i

sjuk- och föräldraförsäkringarna (yrkande 16 i denna del). Motionärerna vill i

stället införa ett ersättningssystem med brutet tak i sjuk- och

föräldraförsäkringarna. Det skall vara så utformat att kompensationsnivån

uppgår till 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten upp till 12 000 kr per

månad och däröver till 40 % (yrkande 17 i denna del).

I motion Fi35 avvisar Kristdemokraterna förslagen om sänkt

kompensationsnivå i föräldraförsäkringen (yrkande 7 i denna del),

sjukersättningssystemen (yrkande 9 i denna del) och rehabiliteringspenningen

(yrkande 8 i denna del). Motionärerna vill dessutom utöka antalet karensdagar i

sjukersättningssystemen till två (yrkande 10).

Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att Sjuk-

och arbetsskadeberedningen nyligen fått nya direktiv om att utforma förslag

till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring. Denna skall ge

ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt eller varaktigt nedsatt

arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. Beredningen

skall enligt direktiven också lämna förslag om regler som vid kort eller

medellång sjukfrånvaro ger ersättning med 75 % av förmånsgrundande inkomst.

Det föreslagna regelverket skall innefatta en karensdag.

Socialförsäkringsutskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att de

ersättningsnivåer som skulle införas längre fram efter förslag av beredningen

nu tidigareläggs. Socialförsäkringsutskottet anser mot bakgrund av det svåra

ekonomiska läget att en sådan tidigareläggning, liksom bibehållandet av

karensdagen, är en nödvändig åtgärd. Det är då naturligt att även

ersättningsnivån i föräldraförsäkringen anpassas till den ändrade nivån i

sjukersättningssystemen för att uppnå en ytterligare besparing och samtidigt en

samordning av systemen.

Socialförsäkringsutskottet anser därför att finansutskottet bör tillstyrka

regeringens förslag och avstyrka de i sammanhanget aktuella motionerna.

Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har i var sin

avvikande mening biträtt de förslag som framförs i respektive partimotion.

Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Inom sjuk- och

föräldraförsäkringarna samt systemen för sjuklöner och rehabiliteringspenning

förekommer i dag fem olika ersättningsnivåer, alltifrån 70 % till 95 % av

sjukpenninggrundande inkomst. Regeringens förslag innebär att en enhetlig

ersättningsnivå på 75 % införs för samtliga försäkringsformer, inklusive

arbetslöshetsförsäkringen. För att stimulera till fortsatt jämställdhet kommer

dock inom föräldraförsäkringen vardera föräldern att under en månad kunna

uppbära en med 10 procentenheter förhöjd föräldrapenning. Dessutom behålls

karensdagen i sjuklönesystemet.

Harmoniseringen av ersättningsnivåerna får till följd att ersättningen till

långtidssjuka förbättras medan nivåerna i övrigt behålls oförändrade eller

sänks med upp till 20 procentenheter. Den största nivåsänkningen gäller därvid

rehabiliteringspenningen.

Enligt finansutskottets mening ligger det ett värde i sig i att ha enhetliga

ersättningsnivåer i trygghetssystem som har många gemensamma beröringspunkter

eftersom man då undanröjer en viktig anledning som kan ha bidragit till ett

skevt utnyttjande av dessa system.

I första hand är emellertid de nu föreslagna förändringarna betingade av det

statsfinansiella läget som tvingar fram mycket långtgående nedskärningar.

Enligt finansutskottets mening är det därvid ofrånkomligt att

budgetförstärkningarna framför allt måste inriktas mot de stora

transfereringssystemen till hushållen. Det är angeläget -- inte minst inför

påfrestningen under kommande lågkonjunktur -- att de höga offentliga utgifterna

minskas. Görs inte detta finns det knappast någon möjlighet för staten att

värna om grundläggande offentliga verksamheter såsom barnomsorg, utbildning,

hälso- och sjukvård samt äldreomsorg, områden som i största möjliga

utsträckning bör skyddas.

I rådande konjunkturläge är det viktigt att man snabbt kommer till rätta med

de stora underskotten. Regeringens förslag att tidigarelägga en aviserad

besparing framstår därför som välmotiverat. Besparingen får snabbare genomslag

samtidigt som åtgärden klart visar att regeringens vilja att komma till rätta

med underskotten i de offentliga finanserna inte kan sättas i fråga.

För det av arbetsgivarna finansierade sjuklönesystemet innebär förändringen

att ersättningsnivån sänks med 15 procentenheter under dag 4--14 av

sjukperioden. Åtgärden väntas ge upphov till en betydande besparing. Vidtas

ingen särskild åtgärd kommer denna besparing automatiskt att tillfalla

arbetsgivarna. Av propositionen framgår emellertid att regeringen avser att

neutralisera den kostnadsbesparing som förändringen för med sig för

arbetsgivarna.

Enligt finansutskottets mening är det givet att den besparing som

arbetsgivare kan tillgodogöra sig av nivåsänkningen skall neutraliseras.

Utskottet biträder därför den aviserade lösningen och förutsätter att

regeringen lägger fram ett förslag i denna fråga, lämpligen i anslutning till

att lagregleringen av själva nivåsänkningen skall tas upp till behandling.

Den planerade indragningen från arbetsgivarna beräknas i propositionen ge

upphov till en årlig nettoförstärkning på 580 miljoner kronor för den

offentliga sektorn.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker finansutskottet förslaget om en

enhetlig kompensationsnivå på 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och

föräldraförsäkringarna. Finansutskottet avstyrker samtidigt motionerna Fi32

(fp) yrkandena 5 och 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkandena 23 och 26, Fi34 (mp)

yrkandena 16 och 17 (båda i berörda delar) och Fi35 (kds) yrkandena 7--9 (alla

i berörda delar) samt yrkande 10.

Köp av rehabiliteringstjänster

För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möjlighet

att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. För detta ändamål har tidigare

1 050 miljoner kronor avdelats under anslaget Sjukpenning och rehabilitering

för nästa budgetår. Av besparingsskäl föreslår regeringen nu i propositionen

(bil. 5, s. 17--18) att detta utgiftsslag skall minskas med 70 miljoner kronor.

I motion Fi31 begär Moderata samlingspartiet att riksdagen avslår den

föreslagna anslagsminskningen på 70 miljoner kronor. Om man begränsar dessa

insatser blir följden att färre kan återgå till arbete vilket leder till ökade

kostnader för förtidspension (yrkande 7 i denna del).

I motion Fi33 avvisar Vänsterpartiet förslaget att minska insatserna för

yrkesinriktad rehabilitering med 70 miljoner kronor (yrkande 25 i denna del).

Socialförsäkringsutskottet konstaterar att förslaget att minska medlen

för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster med 70 miljoner kronor

motiveras av det statsfinansiella läget samt av att de för detta ändamål

avsatta medlen inte förbrukats tidigare år. Socialförsäkringsutskottet

har erfarit att det särskilt under höstarna skett en viss nedgång av köp av

rehabiliteringstjänster. Med hänsyn till att det kommande budgetåret omfattar

såväl hösten 1995 som hösten 1996 kan socialförsäkringsutskottet godta att den

föreslagna besparingen genomförs. Socialförsäkringsutskottet framhåller dock

att utskottet i olika sammanhang uttalat sig om angelägenheten av att

arbetslinjen förstärks i försäkringssystemen. En väl utvecklad

rehabiliteringsverksamhet är av största betydelse för att ohälsotalet skall

kunna sänkas. Behovet av tillräckliga resurser för detta ändamål bör därför

ägnas särskild uppmärksamhet i kommande års budgetarbete. Med hänvisning

härtill avstyrker socialförsäkringsutskottet bifall till de båda

motionsyrkandena.

Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har i en

gemensam avvikande mening motsatt sig socialförsäkringsutskottets

ställningstagande.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet

när det gäller behovet av yrkesinriktad rehabilitering. Stora grupper står i

dag utanför arbetsmarknaden på grund av arbetsskador, förtidspension och

långvarig sjukskrivning. Samhällets kostnader för dessa grupper är betydande,

men viktigare ändå är att det bakom de enskilda fallen döljer sig mänskliga

problem och lidanden av betydande mått.

Rehabiliteringsinsatserna ger den enskilde möjlighet att återgå till ett

yrkesverksamt liv, och det är därför angeläget att de kan upprätthållas. Som

framgår av propositionen har emellertid de medel som satts av för köp av

yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under tidigare år inte förbrukats fullt

ut, och denna omständighet utgör vid sidan av det statsfinansiella läget motiv

för regeringens förslag att begränsa medelstilldelningen för detta ändamål med

knappt 7 % under budgetåret 1995/96.

Finansutskottet noterar att den föreslagna besparingen av regeringen

betraktas (appendix på s. 59 i bil. 1) som en engångsvis besparing. Med hänsyn

härtill kan även finansutskottet biträda regeringens förslag i denna del.

Finansutskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi31 (m) yrkande 7 (i

denna del) och Fi33 (v) yrkande 25 (i denna del).

Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen

Regeringen föreslår (bil. 5, s. 15--16) att de två särskilda kontaktdagarna

inom föräldraförsäkringen slopas redan fr.o.m. den 1 juli 1995 i stället för

som tidigare aviserats den 1 januari 1997. Åtgärden regleras i ett förslag till

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, och regeringen hemställer att

riksdagen antar detta lagförslag (bil. 5, yrkande 2).

I motion Fi35 förordar Kristdemokraterna att föräldrar skall få rätt att

spara tio dagar av föräldrapenningen efter barnets 8-årsdag till dess barnet

fyller 12 år (yrkande 31).

Socialförsäkringsutskottet biträder förslaget att avskaffa de s.k.

kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen redan den 1 juli 1995.

Socialförsäkringsutskottet erinrar om att nuvarande regler medger att

föräldrarna -- för att ersätta bortfallet av kontaktdagar -- kan spara dagar

med föräldrapenning till dess att barnet fyller 8 år eller har avslutat sitt

första skolår. Motionärerna vill utvidga denna rätt till dess att barnet fyller

tolv år. Även om detta kanske innebär att kostnaderna för försäkringen

systematiskt förskjuts framöver skulle åtgärden leda till ökad administration.

Socialförsäkringsutskottet kan därför inte biträda motionärernas förslag.

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har i en gemensam

avvikande mening biträtt motionsförslaget.

Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets uppfattning

och föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring. Finansutskottet avstyrker samtidigt motion

Fi35 (kds) yrkande 31.

Anslaget Föräldraförsäkring

I propositionen uppges (bil. 5, s. 12--13, 16--17) att de föreslagna

ändringarna av föräldraförsäkringen minskar medelsbehovet på anslaget med

1 202 miljoner kronor under nästa, 18 månader långa budgetår. Nivåsänkningen i

föräldraförsäkringen får därvid genomslag under tolv månader, vilket väntas

minska belastningen på anslaget med ca 1 100 miljoner kronor. Den reviderade

medelsberäkningen påverkas också av nya prognosantaganden samt av förslaget om

slopade kontaktdagar. Regeringen föreslår att riksdagen minskar anslaget

Föräldraförsäkring med det angivna beloppet (bil. 5, yrkande 6).

I motion Fi32 föreslår Folkpartiet att ersättningsnivån inom

föräldraförsäkringen skall vara 80 %, vilket i jämförelse med regeringens

förslag föranleder ett ökat medelsbehov (yrkande 6 i denna del).

I motion Fi33 begär Vänsterpartiet att riksdagen skall avslå den av

regeringen föreslagna anslagsminskningen (yrkande 24).

I motion Fi34 föreslår Miljöpartiet ett alternativt ersättningssystem,

vilket i jämförelse med regeringens förslag ger en minskad anslagsbelastning

(yrkandena 16 och 17 båda i denna del).

I motion Fi35 yrkar Kristdemokraterna avslag på förslaget till sänkt

kompensationsnivå (yrkande 7 i denna del).

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker att anslaget

Föräldraförsäkring beräknas på det sätt regeringen föreslagit.

Vänsterpartiet har i en avvikande mening motsatt sig anslagsminskningen.

Finansutskottet har i de närmast föregående avsnitten tillstyrkt att

ersättningsnivån i föräldraförsäkringen sänks samt att de särskilda

kontaktdagarna slopas. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot

den föreslagna anslagsnivån och tillstyrker således att anslaget

Föräldraförsäkring minskas med 1 202 miljoner kronor. Finansutskottet

avstyrker därmed också motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi33 (v)

yrkande 24, Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17 (båda i berörda delar) och Fi35 (kds)

yrkande 7 (i denna del).

Anslaget Sjukpenning och rehabilitering

Av propositionen framgår (bil. 5, s. 17--18) att de sänkta

ersättningsnivåerna för sjuk- och rehabiliteringspenning väntas, med de nya

prognosantaganden som görs, leda till att anslagsbelastningen sjunker med

1 849 miljoner kronor. Neddragningen av försäkringskassornas köp av

yrkesinriktade rehabiliteringstjänster minskar anslagsbelastningen med

ytterligare 70 miljoner kronor. Därtill kommer att riksdagen på förslag av

regeringen tidigare i vår beslutat minska anslaget med 1 500 miljoner kronor

till följd av vissa i proposition 1994/95:147 föreslagna regeländringar.

Sammanlagt minskar därigenom anslagsbehovet med (70+1 849+1 500=) 3 419

miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen beslutar om en sådan

minskning av anslaget Sjukpenning och rehabilitering (bil. 5 yrkande 7).

I motion Fi31 avvisar Moderata samlingspartiet den föreslagna minskningen

av anslaget till köp av rehabiliteringstjänster, vilket ökar medelsbehovet med

70 miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag (yrkande 7 i denna

del).

I motion Fi32 föreslår Folkpartiet att ersättningsnivån inom

sjukförsäkringen skall vara 80 %, vilket i jämförelse med regeringens förslag

föranleder ett ökat medelsbehov (yrkande 6 i denna del).

I motion Fi33 yrkar Vänsterpartiet avslag på den av regeringen föreslagna

anslagsminskningen (yrkande 25 i denna del).

I motion Fi34 föreslår Miljöpartiet ett alternativt ersättningssystem,

vilket i jämförelse med regeringens förslag ger en minskad anslagsbelastning

(yrkandena 16 och 17 i dessa delar).

I motion Fi35 yrkar Kristdemokraterna avslag på förslaget till sänkt

rehabiliteringspenning och sänkt kompensationsnivå i sjukersättningssystemen

(yrkandena 8 och 9 i dessa delar).

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker att anslaget Sjukpenning och

rehabilitering beräknas på det sätt regeringen föreslagit.

Vänsterpartiet har i en avvikande mening motsatt sig anslagsminskningen.

Finansutskottet har i de närmast föregående avsnitten tillstyrkt

regeringens förslag till ändrade ersättningsnivåer för såväl sjuk- som

rehabiliteringspenningen. Utskottet har också ställt sig bakom

engångsbesparingen på medlen för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster.

Anslaget bör dessutom jämkas med hänsyn till nya prognosantaganden samt till

vissa besparingar som riksdagen tidigare i år fattat beslut om. Finansutskottet

tillstyrker mot denna bakgrund att anslaget Sjukpenning och rehabilitering

minskas med 1 919 miljoner kronor, vilket innebär att anslaget sänks med

3 419 miljoner kronor i förhållande till budgetpropositionen.

Därmed avstyrker utskottet också de alternativa medelsberäkningar som

föreslås i motionerna Fi31 (m) yrkande 7 (i denna del), Fi32 (fp) yrkande 6 (i

denna del), Fi33 (v) yrkande 25 (i denna del), Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17

(båda i berörda delar) samt Fi35 (kds) yrkandena 8 och 9 (båda i berörda

delar).

Tilläggsdirektiv om ersättningsnivåer vid förtidspensionering

I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (båda m) föreslås att

Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall ges i uppdrag att utreda pensionsnivåer

för arbets- resp. förvärvsoförmåga (yrkande 13). Motionärerna vill sänka

ersättningsnivåerna och begränsa möjligheterna att få förtidspension. De

förespråkar ett förtidspensionssystem som ger olika skyddsnivåer för bristande

arbetsförmåga -- vilket personer med mycket svåra funktionshinder har -- och

förvärvsoförmåga. För den senare kategorin anser de att lägre ersättningsnivåer

kan accepteras. Förtidspensionärer av detta slag är även mer känsliga för

incitament att förändra sin situation genom att åtminstone i begränsad

utsträckning deltidsarbeta.

Socialförsäkringsutskottet anser att de frågeställningar som motionärerna

tagit upp kan väckas inom ramen för den parlamentariskt sammansatta Sjuk- och

arbetsskadeberedningens arbete. De olika partiernas företrädare har möjlighet

att i detta arbete framföra sina synpunkter på hur ersättningssystemet vid

långvarig ohälsa kan utformas för att ge den enskilde incitament till

rehabilitering och återgång i arbete. Motionen bör därför inte påkalla någon

åtgärd från riksdagens sida, anser socialförsäkringsutskottet.

I en avvikande mening förutsätter Moderata samlingspartiet att Sjuk- och

arbetsskadeberedningen skall utreda motionärernas förslag.

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning och avstyrker

motion Fi40 (m) yrkande 13.

Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att patientavgiften för

prisnedsatta läkemedel skall höjas den 1 juli 1995 till högst 135 kr och till

35 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. I

kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 13--14) föreslås nu att denna

höjning -- räknat från samma tidpunkt -- utökas med 25 kr per inköpt läkemedel

till högst 160 resp. 60 kr. Förslaget, som betingas av den fortsatt starka

ökningen av kostnaderna för läkemedelsförmåner, föranleder ändring i lagen

(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Regeringen hemställer att

riksdagen antar ett i propositionen framlagt lagförslag av denna innebörd (bil.

5, yrkande 1).

Den kompletterande höjningen av patientavgiften beräknas minska

försäkringskostnaderna med ca 1 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Av

de minskade försäkringskostnaderna utgör 300 miljoner kronor (12 månader) en

varaktig besparing. Resterande del är enligt propositionen en tidigareläggning

av de åtgärder som förutskickades i budgetpropositionen för budgetåret 1998.

Med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget är det enligt

regeringens mening nödvändigt att ytterligare minska

försäkringskostnaderna för vuxentandvård under nästa budgetår.

Regeringen föreslår därför (bil. 5, s. 14--15) att den s.k. självrisken i

ersättningsbestämmelserna för vuxentandvård höjs från 500 till 700 kr fr.o.m.

den 1 juli 1995. Regeringen beräknar att en sådan höjning minskar

försäkringskostnaderna med 200 miljoner kronor per år eller för budgetåret

1995/96 med 300 miljoner kronor. Höjningen av självrisken föranleder ingen

lagändring, men väl en ändring i tandvårdstaxan (1973:638).

Båda förslagen minskar belastningen på anslaget Sjukvårdsförmåner m.m.

Medelsberäkningen påverkas också av regeringens förslag att ur anslaget lyfta

ut ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor och i stället tillföra

ett motsvarande belopp på 1 344 miljoner kronor till det nya generella

statsbidraget till landstingen. Med hänsyn till nya prognosantaganden räknar

regeringen med att anslagsbehovet nästa budgetår skall bli sammanlagt 3 094

miljoner kronor lägre än vad som angivits i budgetpropositionen. Regeringen

hemställer att anslaget minskas med detta belopp (bil. 5, yrkande 5).

I motion Fi31 yrkar Moderata samlingspartiet avslag på den föreslagna

höjningen av patientavgiften för läkemedel (yrkande 6). Enligt motionärerna bör

regeringen först återkomma med ett förslag om högkostnadsskydd som konstrueras

så att de svagaste grupperna inte drabbas orimligt hårt av kraftigt höjda

egenavgifter.

I motion Fi33 avvisar även Vänsterpartiet den föreslagna höjningen av

läkemedelsavgiften (yrkande 22). Motionärerna påpekar att mellan juni 1991 och

januari 1995 har högsta läkemedelsavgiften ökat från 75 kr till 125 kr, och vid

uttag av två läkemedel till 150 kr. Den nu föreslagna ökningen slår, anför

motionärerna, hårdast mot de resurssvagaste grupperna i samhället. Resultatet

blir att de som är i behov av läkemedel drar sig av ekonomiska skäl för att

köpa ut medicin eller för att gå till läkare, vilket i sin tur kan försvåra

sjukdomstillstånd och medföra ökade rehabiliteringsbehov.

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens

förslag om ytterligare höjda patientavgifter vid inköp av prisnedsatta

läkemedel fr.o.m. den 1 juli 1995 och avstyrker bifall till de båda motionerna.

Socialförsäkringsutskottet har vid sin behandling av förslagen i

budgetpropositionen (1994/95:SfU10) inte haft något att invända mot den i det

sammanhanget föreslagna höjningen av patientavgiften vid läkemedelsinköp.

Socialförsäkringsutskottet tillstyrkte då också att gränsen för

högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel höjdes med 100

kr till 1 800 kr fr.o.m. den 1 juli 1995.

Eftersom socialförsäkringsutskottet justerade sitt betänkande den 4 maj --

dvs. när innehållet i kompletteringspropositionen var känt -- har utskottet

avstått från att tillstyrka det i budgetpropositionen framlagda lagförslaget i

den del det avser de höjda patientavgifterna (3 §). Socialförsäkringsutskottet

har ansett att det i stället får ankomma på finansutskottet att bereda frågan

om vilken läkemedelsavgift som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995 och föreslå

riksdagen att anta lagförslag i frågan. För egen del anser emellertid

socialförsäkringsutskottet att finansutskottet bör tillstyrka regeringens

förslag om ytterligare höjda patientavgifter vid köp av prisnedsatta läkemedel.

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker även förslaget om en höjning av den

s.k. självrisken i tandvårdsförsäkringen liksom den föreslagna minskningen av

anslaget Sjukvårdsförmåner m.m.

Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet har i avvikande meningar biträtt

förslagen i sina respektive motioner.

Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Regeringen har i

två omgångar föreslagit att patientavgiften för prisnedsatta läkemedel skall

höjas den 1 juli 1995, först i budgetpropositionen och nu i

kompletteringspropositionen. Riksdagen har inte prövat förslaget i

budgetpropositionen, men socialförsäkringsutskottet har tillstyrkt såväl detta

som den kompletterande höjning som nu föreslås.

Med hänsyn till de snabbt ökande kostnaderna för läkemedelsförmåner anser

finansutskottet att det är motiverat att nu, i ett steg, genomföra en tämligen

kraftig höjning av patientavgiften och på så sätt tidigarelägga en till 1998

inplanerad höjning av avgiften. Såsom socialförsäkringsutskottet framhållit

(SfU10) kommer besparingseffekten därigenom att ytterligare förstärkas

samtidigt som personer med stort behov av läkemedel skyddas genom den måttliga

höjningen av högkostnadsskyddet.

Finansutskottet tillstyrker således den föreslagna höjningen av

patientavgifterna och föreslår att riksdagen antar det i bilaga 1 till

utskottets betänkande intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49)

om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

Liksom socialförsäkringsutskottet tillstyrker även finansutskottet den

föreslagna höjningen av självrisken i tandvårdsförsäkringen.

Finansutskottets ställningstagande i dessa båda avseenden påverkar

medelsbehovet på anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. Mot bakgrund av nya

prognosantaganden väntas som en följd härav belastningen på detta anslag minska

med 1 750 miljoner kronor. I kompletteringspropositionen föreslås också att

ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor inte längre skall

redovisas över detta anslag utan i stället ingå som en del i det stora

generella statsbidraget till landstingen. Sammantaget bör därför anslaget

minskas med 3 094 miljoner kronor. Finansutskottet tillstyrker således att

anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. -- som enligt det av riksdagen godkända

betänkandet SfU10 bestämts till 23 145 miljoner kronor -- minskas till 20 051

miljoner kronor för budgetåret 1995/96.

Finansutskottet avstyrker motionerna Fi31 (m) yrkande 6 och Fi33 (v) yrkande

22.

Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering

I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 19--20) föreslår regeringen att

medel motsvarande 50 miljoner kronor inom den ursprungliga ramen på

3 miljarder kronor för perioden 1991--1996 dras in som besparing på anslaget

Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering avseende

budgetåret 1995/96.

Regeringen gör mot bakgrund av det statsfinansiella läget den bedömningen att

medel motsvarande 70 miljoner kronor inom den ursprungliga ramen bör dras in

som besparing. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1995/96 under

anslaget Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering anvisar

ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad som föreslås i regeringens

proposition 1994/95:100 bilaga 6. För budgetåret 1994/95 har regeringen

beslutat att som besparing dra in 20 miljoner kronor från anslaget.

Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.

Socialutskottet har i sitt yttrande (SoU3y) anfört att socialutskottet

inget har att erinra mot propositionens förslag.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och

tillstyrker därmed propositionens förslag att till Stimulansbidrag till

särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisa ett

belopp som är 50 miljoner kronor lägre än som föreslagits i

budgetpropositionen (yrkande 10).

Assistansersättning

I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 24--25) redovisar regeringen

att en särskild utredare skall tillkallas med uppdrag att se över frågan om

assistansersättningens finansiering och regelsystem. Bakgrunden är att statens

kostnader för assistansersättningen beräknas uppgå till ca 3,7 miljarder

kronor per år, vilket innebär en ökning med 1,2 miljarder kronor i förhållande

till vad som angavs när reformen beslutades. Utredarens huvuduppgift skall,

enligt propositionen, vara att lämna förslag till åtgärder som leder till att

nuvarande kostnadsutveckling bryts och att förbättrad kostnadskontroll uppnås.

Utredaren skall i sina förslag bl.a. ha som utgångspunkt att den årliga

kostnaden för staten för assistansersättning inte får överstiga

2 850 miljoner kronor beräknat i 1995 års penningvärde. I direktiven till

utredaren framhålls att assistanslagstiftningens karaktär av

rättighetslagstiftning skall bibehållas. I propositionen anförs vidare att

regeringen senare kommer att föreslå åtgärder vad gäller den statliga

assistansersättningen.

I motion Fi33 (v) yrkande 19 föreslås att riksdagen avslår regeringens

aviserade förslag om att spara 1,2 miljarder kronor på assistansersättningen

till svårt funktionshindrade. Motionärerna anser att den enskildes behov skall

styra kostnadsnivån och inte regelsystemet. Motionärerna anför bl.a. att det

faktum att kostnaderna för assistansersättningen överskridits inte enbart beror

på fel i regelsystemet utan troligen även på att behovet av stöd och service

till svårt funktionshindrade underskattats. Kostnaderna skall enligt

motionärerna betalas solidariskt över skattsedeln.

Socialutskottet har i sitt yttrande (SoU3y) inget att erinra mot att

frågan om assistansersättningens finansiering och regelsystem utreds. Samtidigt

framhåller socialutskottet att det är angeläget, vilket också framgår av

direktiven, att assistanslagstiftningens karaktär av rättighetslagstiftning

bibehålls. Socialutskottet anser att riksdagen inte bör föregripa utredarens

kommande förslag på området. Motion Fi33 (v) bör därför enligt

socialutskottets mening avstyrkas i denna del.

Ledamoten för Vänsterpartiet i socialutskottet har i en avvikande mening

givit motion Fi33 sitt stöd.

Finansutskottet instämmer i vad socialutskottet anför i sitt yttrande

angående regeringens förslag om en översyn av assistansersättningens

finansiering och regelsystem. I likhet med socialutskottet anser

finansutskottet att riksdagen inte bör föregripa riksdagens kommande förslag på

området. Utskottet avstyrker således motion Fi33 (v) yrkande 19.

Förtidspension

I motion Fi31 (m) begärs ett tillkännagivande om vad motionärerna anför

om förändringar i systemet för förtidspension vad avser reglerna för beräkning

av pensionens storlek och beräkningen av bostadstilläggen till

förtidspensionärer (yrkande 8). I motion Fi32 (fp) föreslås en ökad

restriktivitet med beviljande av förtidspension efter 61 års ålder (yrkande

23).

Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande (SfU7y) att

beräkningen av bostadstillägg till förtidspensionärer är generösare än för

ålderspensionärer. Det sammanhänger med att förtidspensionärernas

pensionstillskott är nästan dubbelt så höga som ålderspensionärernas och att

pensionstillskotten fungerar som ett slags fribelopp vid inkomstprövningen.

Socialförsäkringsutskottet erinrar om att de högre pensionstillskotten

motiveras av att förtidspensionärerna finns i aktiva åldersgrupper med de

större behov som följer därav. Om pensionstillskotten räknades in i underlaget

för bostadstilläggen skulle detta i realiteten innebära en kraftig reducering

av deras värde. Socialförsäkringsutskottet kan inte biträda en sådan

förändring.

Socialförsäkringsutskottet erinrar också om att utskottet i betänkandet

1994/95:SfU10 nyligen avstyrkt motionsyrkanden om ändrade beräkningsgrunder för

förtidspension med hänvisning till att frågor om grundläggande förändringar

rörande rätten till förtidspension ingår i Sjuk- och arbetsskadeberedningens

nya direktiv om försäkringsskydd vid rehabilitering och ohälsa.

Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin tidigare inställning i dessa frågor

och avstyrker bifall till motionerna.

Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har till yttrandet fogat var sin

avvikande mening i denna fråga.

Finansutskottet har inget att erinra mot socialförsäkringsutskottets

yttrande. Därmed avstyrks motionerna Fi31 (m) yrkande 8 och Fi32 (fp) yrkande

23.

Förslag inom Kommunikationsdepartementets område

Väganslag

Byggande av vägar

Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 7 593 miljoner kronor till

anslaget Byggande av vägar och 2 374 miljoner kronor till anslaget Byggande av

länstrafikanläggningar.

Regeringen framhåller i kompletteringspropositionen (bil. 6, s. 1) att

utgångspunkten för anslagstilldelningen till byggande av vägar bör vara

riksdagens tidigare beslut om investeringar i trafikens infrastruktur och de

långsiktiga investeringsplaner som fastställts under år 1994. Det stora

budgetunderskottet kvarstår dock varför ytterligare stora besparingar i

utgifterna måste göras. Regeringen föreslår därför att anslaget Byggande av

vägar reduceras med 150 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 jämfört med

förslaget i budgetpropositionen.

I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen anvisar 2 025 miljoner kronor

mindre till anslaget Byggande av vägar än vad regeringen föreslagit (yrkande

28).

I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anvisar 4 850 miljoner kronor

mindre till anslaget Byggande av vägar än vad regeringen föreslagit (yrkande

21) samt, vid bifall av detta yrkande, att riksdagen anvisar ytterligare 700

miljoner kronor till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar (yrkande 22 i

denna del).

I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen anvisar 300 miljoner kronor

mindre i anslag till Vägverket och Banverket än vad regeringen har föreslagit

(yrkande 40).

Trafikutskottet tillstyrker, med hänvisning till det statsfinansiella

läget, i sitt yttrande (TU4y) regeringens förslag till medelsanvisning.

I denna fråga har Vänsterpartiet resp. Miljöpartiet anmält avvikande

meningar.

Finansutskottet delar trafikutskottets bedömning och anser att riksdagen

bör avstyrka motionerna Fi33 (v) yrkande 28, Fi34 (mp) yrkandena 21 och 22 (i

denna del) och Fi35 (kds) yrkande 40 och tillstyrka

kompletteringspropositionens förslag om att anslaget till Byggande av vägar bör

reduceras med 150 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget

i budgetpropositionen. Detta innebär att riksdagens tidigare beslut (bet. TU18,

rskr. 293) om medelsanvisning till anslaget Byggande av vägar bör ändras.

Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 329,4 miljoner kronor till

anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar vilket är en

halvering av anslaget jämfört med innevarande budgetår.

I motion Fi33 (v) yrkas att anslaget Bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar höjs med 100 miljoner kronor i avvaktan på att pågående

analysarbete blir klart (yrkande 31).

I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen, vid bifall av yrkande 21, anvisar

ytterligare 500 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av

enskilda vägar (yrkande 22 i denna del).

Trafikutskottet avstyrker, med hänvisning till det statsfinansiella

läget, i sitt yttrande (TU4y) motionsyrkandena.

I denna fråga har Vänsterpartiet resp. Miljöpartiet anmält var sin avvikande

mening.

Finansutskottet delar trafikutskottets bedömning och anser att riksdagen

bör avstyrka motionerna Fi33 (v) yrkande 31, Fi34 (mp) yrkande 22 (i denna

del).

Järnvägsanslag

Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 4 396,2 miljoner kronor till

anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar och 9 408 miljoner

kronor till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar.

I kompletteringspropositionen (bil. 6, s. 1) föreslår regeringen att

anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar reduceras med 262,5 miljoner kronor

för det förlängda budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i

budgetpropositionen.

I motion Fi33 (v) yrkas att till anslaget Drift och vidmakthållande av

statliga järnvägar anvisas 100 miljoner kronor utöver regeringens förslag

(yrkande 29). Vidare yrkas att till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar

anvisas 262 miljoner kronor utöver regeringens förslag och att besparingskravet

således avvisas (yrkande 30).

I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen avvisar regeringens

besparingsförslag och i stället höjer anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar

med 1 737,5 miljoner kronor (yrkande 20). Motionärerna framhåller att järnvägen

måste anses ha stora framtidsmöjligheter och att den är värd att satsa på för

människor och miljö.

Trafikutskottet tillstyrker, med hänvisning till det statsfinansiella

läget, i sitt yttrande regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker

ifrågavarande motionsyrkanden.

I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält avvikande meningar.

Finansutskottet delar trafikutskottets bedömning och anser att riksdagen

bör avstyrka motionerna Fi33 (v) yrkandena 29 och 30 och Fi34 (mp) yrkande 20

och tillstyrka kompletteringspropositionens förslag om att anslaget till

Nyinvesteringar i stomjärnvägar bör reduceras med 262,5 miljoner kronor för

budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen. Detta innebär

att riksdagens tidigare beslut (bet. TU14, rskr. 231) om medelsanvisning till

anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar bör ändras.

Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar

I kompletteringspropositionen (bil. 6, s. 2) anförs följande. I syfte att

underlätta trafikverkens planering fastställs varje år, inom ramen för de

långsiktiga investeringsplanerna, rullande treårsplaner. Regeringen återkommer

dock varje år med ett slutligt förslag till anslag för kommande år. Regeringen

anser att planeringsramarna för berörda anslag för perioden den 1 juli 1995

till den 31 december 1998 för berörda anslag bör vara:

Förslag till planeringsramar

Miljoner kronor

Anslag 1995/96 1997 1998

(18 mån.)

A 3. Byggande av vägar 7 443 4 520 4 429

A 4. Byggande av länstrafikanläggningar 2 374 1 318 1 244

A 5. Nyinvesteringar i stomjärnvägar 9 146 5 336 5 011

I motion Fi31 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

minskning av 1998 års planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar

i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit (yrkande 10).

Trafikutskottet anser för sin del att riksdagen bör godkänna de i

kompletteringspropositionen föreslagna planeringsramarna och avstyrker

motionsyrkandet.

I denna fråga har Moderata samlingspartiet anmält en avvikande mening.

Finansutskottet delar trafikutskottets åsikt och tillstyrker de i

kompletteringspropositionen föreslagna planeringsramarna för anslagen Byggande

av vägar, Byggande av länstrafikanläggningar och Nyinvesteringar i

stomjärnvägar. Härav följer att utskottet avstyrker motion Fi31 (m) yrkande 10.

Utökad garantiram i Stockholm

I kompletteringspropositionen föreslås (bil. 6, s. 2--3) att riksdagen,

utöver tidigare ställda garantier för byggande av vissa vägprojekt som ingår i

den s.k. Dennisöverenskommelsen och finansieras med lån, bemyndigar regeringen

att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 miljoner kronor, i

prisnivån januari 1992, för drift och underhåll av de nya vägarna. Vidare

föreslås att Riksgäldskontoret medges rätt att justera borgensbeloppet med

hänsyn till kommande räntekostnader för upptagna lån samt justeringar för

prisökningar i allmänhet.

I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om

utökad garantiram för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för

den s.k. Dennisöverenskommelsen (yrkande 32).

Trafikutskottet anför i sitt yttrande att regeringens förslag i

kompletteringspropositionen om utökad garantiram är en följd av riksdagens

tidigare beslut att vägtullar skall finansiera bl.a. drift och underhåll av de

nya vägarna. Innan vägtullar finns måste dessa kostnader finansieras med lån.

Trafikutskottet anser, med hänvisning härtill och till vad utskottet anfört om

att regeringen för riksdagen bör redovisa en modell för hur investeringarna

skall kunna genomföras i för statsfinanserna kontrollerbara former, att

riksdagen bör ge regeringen de föreslagna bemyndigandena.

I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet avgivit en gemensam

avvikande mening.

Finansutskottet delar trafikutskottets åsikt och tillstyrker att

regeringen ges de föreslagna bemyndigandena. Härav följer att utskottet avslår

motion Fi33 (v) yrkande 32.

Förslag inom Finansdepartementets område

Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader

I kompletteringspropositionen anmäls att ett antal åtaganden som

sammanhänger med avvecklingen av Byggnadsstyrelsen ännu inte har kunnat

regleras. Ansvaret för slutreglering och administration av ekonomiska och andra

åtaganden samt arbetsgivaransvaret för kvarvarande personal har den 1 mars 1995

förts över på Statens lokalförsörjningsverk. Verket får disponera högst 28,5

miljoner kronor för detta. Kostnaderna skall under budgetåret 1994/95 redovisas

under sjunde huvudtiteln, förslagsanslaget B 5 Byggnadsstyrelsen:

Avvecklingskostnader. Vissa åtaganden väntas återstå även efter den 30 juni

1995. Regeringen föreslår därför att ett anslag tas upp med oförändrat belopp

för budgetåret 1995/96.

Finansutskottet tillstyrker att anslaget förs upp på statsbudgeten för

budgetåret 1995/96.

Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området

Nämnden för statliga förnyelsefonder uppger att det vid innevarande budgetårs

slut väntas finnas medel kvar av de medel som avsatts efter förhandlingar

mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagarorganisationerna på det

statliga förhandlingsområdet. Eftersom det kommer att finnas behov av att

disponera anslagsmedlen även efter utgången av budgetåret 1994/95 föreslår

regeringen att anslaget förs upp på nytt på statsbudgeten. Det kan ske med

endast ett formellt belopp eftersom ytterligare medelsanvisning inte behöver

göras.

Förslaget har inte föranlett någon motion.

Finansutskottet tillstyrker att ett formellt belopp på 1 000 kr förs

upp på reservationsanslaget Bidrag till förnyelsefonder på det statligt

reglerade området för nästa budgetår.

Förslag inom Utbildningsdepartementets område

Anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan

Under detta anslag beräknas medel för utvecklingsverksamhet och

internationell samverkan med anledning av Sveriges inträde i Europeiska unionen

m.m.

Riksdagen har tidigare, i enlighet med regeringens förslag, beslutat att

under anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan anvisa 90,4

miljoner kronor. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 8,

s. 8) en besparing om 30 miljoner kronor under detta anslag. De svenska

åtagandena i utvecklingsverksamhet och internationell samverkan skall ändå

kunna upprätthållas, anför regeringen i propositionen.

Utbildningsutskottet uttrycker i sitt yttrande (UbU7y) ingen annan

uppfattning än regeringen och tillstyrker sålunda den föreslagna besparingen.

Finansutskottet har inget att erinra mot utbildningsutskottets yttrande

över regeringens förslag och tillstyrker att riksdagen, med ändring av vad

riksdagen tidigare beslutat (1994/95:UbU15), till Utvecklingsverksamhet och

internationell samverkan under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96

anvisar ett belopp som är 30 miljoner kronor lägre än vad riksdagen tidigare

beslutat.

Anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.

Riksdagen har tidigare, i enlighet med budgetpropositionens förslag, för

budgetåret 1995/96 till anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom

universitet och högskolor m.m. anvisat 735,3 miljoner kronor. Regeringen

föreslog i propositionen om jämställdhet mellan kvinnor och män inom

utbildningsområdet (prop. 1994/95:164) att riksdagen under anslaget C 47.

Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning skulle anvisa 37,5

miljoner kronor utöver vad som begärdes i budgetpropositionen. Regeringen

föreslår i kompletteringspropositionen (bil.8, s. 9) att -- om riksdagen

bifaller förslaget i proposition 1994/95:164 -- medlen under Vissa särskilda

utgifter inom universitet och högskolor m.m. minskas med 37,5 miljoner kronor.

Härutöver föreslår regeringen en besparing på samma anslag om 22,5 miljoner

kronor.

Utbildningsutskottet har tillstyrkt regeringens förslag i proposition 164 att

riksdagen -- utöver de medel som utskottet tillstyrkt i betänkande

1994/95:UbU15 med anledning av budgetpropositionen -- skall anvisa ytterligare

37,5 miljoner kronor under anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och

forskarutbildning (bet. 1994/95:UbU18 med anledning av prop. 1994/95:164).

Utbildningsutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet (UbU7y)

inget att erinra mot de föreslagna besparingarna.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än utbildningsutskottet och

tillstyrker att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom universitet och

högskolor m.m., med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat, anvisar ett

belopp som är 22,5 miljoner kronor lägre än vad riksdagen tidigare anvisat.

Finansutskottet föreslår vidare -- under förutsättning att riksdagen beslutar

i enlighet med vad utbildningsutskottet har föreslagit i betänkande

1994/95:UbU18 -- att riksdagen till samma anslag anvisar ett belopp som är

ytterligare 37,5 miljoner kronor lägre än vad riksdagen tidigare anvisat.

Nationella och internationella forskningsresurser

Anslaget Europeisk forskningssamverkan

Anslaget Europeisk forskningssamverkan omfattar medel för Sveriges deltagande

i internationella, främst europeiska, forskningsorganisationer. Även kostnader

i samband med Sveriges deltagande i Europeiska unionens (EU:s)

forskningsprogram bekostas med medel från anslaget, dock inte de kostnader som

Sverige betalar genom sin medlemsavgift till EU.

Riksdagen har tidigare anvisat ett ramanslag på 642,5 miljoner kronor till

Europeisk forskningssamverkan (D 19). Regeringen föreslår i

kompletteringspropositionen (bil. 8, s. 10) en besparing på detta anslag om

82,5 miljoner kronor. Minskningen avser anslagsposten 7. Till regeringens

disposition. Regeringen bedömer att de svenska åtagandena i det internationella

forskningssamarbetet ändå skall kunna fullföljas. Om så inte blir fallet får

dessa finansieras inom ramen för ordinarie anslag, anför regeringen i

propositionen.

Utbildningsutskottet finner i sitt yttrande (UbU7y) ingen anledning att

göra någon annan bedömning än regeringen.

Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets yttrande

och tillstyrker därför att riksdagen anvisar ett belopp till åttonde

huvudtitelns ramanslag Europeisk forskningssamverkan som är 82,5 miljoner

kronor lägre än vad som tidigare anvisats (bet. 1994/95:UbU15).

Grundforskningsavdrag

I motion Fi34 (mp) yrkandena 24 och 25 föreslås att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett

avdrag, benämnt grundforskningsavdrag (GFA), om 5 % att tas ut av alla

forskningsmedel som används för tillämpad forskning. Detta bör enligt

motionärerna ge en inkomst på ca 2 miljarder kronor per år. Dessa medel bör

användas för en förstärkning med 1 miljard kronor vardera av forskningsrådens

resurser resp. fakultetsanslagen.

Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU7y) att man nyligen har

behandlat frågor om bl.a. resurser till forskning (bet. 1994/95:UbU15).

Utbildningsutskottet avstyrkte då motioner med liknande förslag med hänvisning

till att regeringen beslutat om en översyn av forskningsfinansieringen.

Utbildningsutskottet avstyrker med samma motivering de nu föreliggande

motionsyrkandena.

Miljöpartiet har på denna punkt anmält avvikande mening i

utbildningsutskottets yttrande.

Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets yttrande.

Finansutskottet vill erinra om att sedan utbildningsutskottet avgav sitt

yttrande har riksdagen ställt sig bakom utbildningsutskottets betänkande

1994/95:UbU15 och därmed avslagit motioner med likartade förslag som de nu

aktuella. Finansutskottet föreslår att riksdagen avslår motion Fi34 (mp)

yrkandena 24 och 25.

Studiestöd till deltidsstuderande

I propositionen (bil. 8, s. 11--12) föreslås att de som studerar på

deltid i kommunal vuxenutbildning (komvux) och vid statens skolor för vuxna

skall få studiestöd motsvarande studiernas omfattning under terminen.

Studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för

arbetslösa (svuxa), lämnas för studier på heltid eller minst halvtid. Den som

studerar på minst halvtid får därvid i princip halvt studiestöd. Även de som

har en studieomfattning som överstiger halvtid får alltså bara halvt

studiestöd. Av propositionen framgår att detta normalt inte vållar några

problem eftersom de flesta deltidsstudieprogram är upplagda för

halvtidsstudier. I komvux däremot, där utbildningen bygger på ett kurssystem,

är reglerna ofördelaktiga för dem som studerar på deltid. För att kunna få

fullt studiestöd lägger många studerande därför in kurser i sitt studieprogram

som de egentligen inte behöver.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att studiestödet till

deltidsstuderande som läser på minst halvtid skall anpassas till studiernas

omfattning. De ändrade reglerna avser såväl studiemedel som särskilt

vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) och

skall träda i kraft den 1 januari 1996. Förslaget föranleder ändringar i

studiestödslagen (1973:349) samt i lagen (1983:1030) om särskilt

vuxenstudiestöd för arbetslösa. Regeringen hemställer att riksdagen antar de

båda lagförslagen (bil. 8, yrkandena 6 och 7).

I propositionen görs den bedömningen att ett antal studerande som med

nuvarande regler åtar sig att studera på heltid sannolikt kommer att välja en

lägre studieomfattning, när de ekonomiska villkoren förbättras. Detta påverkar

utflödet av bidrag i studiemedelssystemet, och regeringen räknar med att

belastningen på anslaget Studiemedel m.m. härigenom skall minska med 25

miljoner kronor under nästa budgetår. Regeringen föreslår därför att anslaget

minskas med detta belopp (bil. 8, yrkande 8).

Ändringen påverkar också medelsbehovet för svux och svuxa men till denna

fråga återkommer utskottet i efterföljande avsnitt, Anslagen till

vuxenstudiestöd.

I motion Fi33 föreslår Vänsterpartiet att de nya studiestödsreglerna för

deltidsstuderande också skall gälla för studerande vid folkhögskolor (yrkande

37). Motionärerna yrkar dessutom avslag på förslaget om ändring i

studiestödslagen (yrkande 38).

I motion Fi35 föreslår även Kristdemokraterna att studerande vid

folkhögskolor skall omfattas av de nya reglerna (yrkande 14).

Samma förslag framförs också i motion Fi48 (yrkande 1) av Dan Ericsson

och Rose-Marie Frebran (kds).

Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att det av

regeringen framförda förslaget överensstämmer med det beslut som riksdagen

fattade våren 1994 och som innebar att de nya reglerna för deltidsstudiestöd

skulle börja gälla den 1 juli 1995. Detta beslut liksom vissa andra samtidigt

beslutade ändringar i studiestödet undanröjdes emellertid av riksdagen hösten

1994 (prop. 1994/95:98, SfU9). I propositionen som låg till grund för

upphävandet framhölls att riksdagens tidigare beslut om ändringar i

studiestödssystemet var olyckligt med hänsyn till att den planerade

studiestödsutredningen borde kunna göras utifrån ett helhetsperspektiv.

Socialförsäkringsutskottet kan, med hänsyn till de besparingar som förslaget

väntas ge upphov till, biträda att lagändringarna ändå genomförs fr.o.m. den 1

januari 1996. Däremot är socialförsäkringsutskottet inte berett att tillstyrka

motionsförslagen att åtgärden skall omfatta även studier vid folkhögskolor.

Socialförsäkringsutskottet anser således att finansutskottet bör avstyrka de

i sammanhanget aktuella motionerna samt föreslå riksdagen att anta de båda

lagförslagen.

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna tillstyrker i en gemensam

avvikande mening förslaget att de nya reglerna skall omfatta även

folkhögskolestudier på deltid.

Finansutskottet anser i likhet med socialförsäkringsutskottet att den

föreslagna omläggningen av studiestödet för deltidsstuderande bör genomföras då

åtgärden väntas leda till en besparing för det offentliga, samtidigt som

bidragsgivningen för de berörda studenterna blir mer gynnsam.

Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets uppfattning att

studier vid folkhögskolor inte skall omfattas av förändringen.

Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker motionerna

Fi33 (v) yrkandena 37 och 38, Fi35 (kds) yrkande 14 och Fi48 (kds) yrkande 1

samt tillstyrker att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

studiestödslagen (1973:349) och lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt

vuxenstudiestöd för arbetslösa. Finansutskottet tillstyrker också att anslaget

Studiemedel m.m. minskas med 25 miljoner kronor.

Vuxenstudiestöd

Vuxenstudiestöd är en särskild form av statligt studiestöd som i första hand

riktar sig till vuxenstuderande med förhållandevis kort tidigare utbildning och

svåra arbetsförhållanden. Vuxenstudiestödet beviljas företrädesvis för studier

på grundskole- och gymnasieskolenivå, t.ex. inom kommunal vuxenutbildning

eller folkhögskola. Vuxenstudiestöd beviljas först efter en urvalsprövning där

de sökande med hänsyn till behov av utbildning och stöd jämförs med varandra.

Vuxenstudiestöd utgår antingen som särskilt vuxenstudiestöd (svux) eller som

särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa). Bestämmelserna är i båda

fallen i huvudsak desamma. En skillnad är emellertid att svux kan beviljas för

längre tids studier på grundskole- och gymnasienivå, medan svuxa kan beviljas

för högst två kalenderhalvår i sänder för sådana studier.

Båda bidragsformerna består av ett skattepliktigt bidrag -- vuxenstudiebidrag

-- och en lånedel -- studielån. Lånet är återbetalningspliktigt och skall

betalas tillbaka enligt de villkor som gäller för vanliga statliga studielån.

Den som är berättigad till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa eller

har uppburit sådan ersättning längsta möjliga tid får svux/svuxa med 65 % av

det utbildningsbidrag som den studerande skulle ha fått vid

arbetsmarknadsutbildning. Utbildningsbidraget är i sin tur lika stort som

arbetslöshetsersättningen. Övriga studerande får för närvarande svux/svuxa med

32,5 % av motsvarande utbildningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kommer

emellertid svuxa att utges enbart efter den högre procentsatsen, dvs. med

65 %.

Maximal dagpenning vid arbetsmarknadsutbildning är 564 kr vilket innebär att

vuxenstudiebidraget i svux och svuxa kan utgå som mest med 367 kr per dag.

Vuxenstudiebidraget utges under 22 dagar per månad vilket ger ett månatligt

bidrag på som mest 8 070 kr före skatt. Lägsta dagpenningen kommer efter den

1 juli 1995 att vara 245 kr, och således är miniminivån för svux (32,5 % av

245=) 79 kr per dag eller 1 740 kr per månad före skatt.

Den som så önskar kan alltså komplettera bidraget med en lånedel. I såväl

svux som svuxa utgör lånedelen därvid mellanskillnaden mellan

vuxenstudiebidraget efter skatt och vad den studerande skulle ha erhållit i

utbildningsbidrag efter skatt. Bidraget inklusive lån motsvarar med andra

ord vad den studerande kan få i a-kasseersättning eller KAS.

Den som uppbär maximalt vuxenstudiebidrag med 8 070 kr/månad kan -- beroende

på kommunalskattenivån -- låna ca 2 900 kr/månad. Den som uppbär bidrag med

1 740 kr/månad får på motsvarande sätt låna drygt 2 000 kr/månad.

I propositionen (bil. 8, s. 12) påpekar regeringen att medelsbehovet för

vuxenstudiestödet påverkas av den föreslagna sänkningen av ersättningsnivån i

arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1996. Medelsbehovet påverkas

också av att miniminivån i såväl KAS som arbetslöshetsförsäkringen samtidigt

sänks från 245 till 230 kr per dag. Framför allt påverkas emellertid

anslagsberäkningen av att riksdagen på förslag av regeringen tidigare i år

(prop. 100 bil. 11, AU11) beslutat begränsa antalet dagpenningnivåer i

arbetsmarknadsutbildningen. Beslutet innebär att dagpenningnivån 338 kr slopas

fr.o.m. den 1 juli 1995. Lägsta dagpenningbelopp blir då generellt 245 kr, och

det är denna nivå som vid årsskiftet skall sänkas till 230 kr enligt förslaget

i kompletteringspropositionen. Sammantaget med effekterna av förslaget om

ändrat stöd vid deltidsstudier minskar därmed utgifterna under anslaget

Vuxenstudiestöd m.m. med 448,1 miljoner kronor, varav 405,0 miljoner kronor

hänför sig till svuxa. Under anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till

studerande vid vissa lärarutbildningar minskar utgifterna med 3,0 miljoner

kronor.

Regeringen föreslår att motsvarande mindre belopp skall anvisas under de

nämnda anslagen för budgetåret 1995/96 (bil. 8, yrkandena 9 och 10).

I motion Fi31 föreslår Moderata samlingspartiet att dagpenningen för

svuxa sänks ytterligare (yrkande 15). Förslaget är en konsekvens av att

motionärerna föreslagit att lägsta nivån i utbildningsbidragen och KAS skall

sänkas till 210 kr per dag.

I motion Fi32 avstyrker Folkpartiet förslaget att sänka ersättningarna i

svux och svuxa som en följd av sänkt ersättning i arbetslöshetsförsäkringen

(yrkande 8).

I motion Fi33 begär Vänsterpartiet att vuxenstudiebidraget inom svux och

svuxa skall höjas från 65 till 75 % av dagpenningen från a-kassa (yrkande 39).

Motionärerna föreslår också att svuxa skall beviljas för sex terminers studier

på gymnasial nivå och för ytterligare tid om det finns särskilda skäl (yrkande

40).

I motion Fi34 yrkar även Miljöpartiet avslag på förslaget om sänkt

vuxenstudiestöd m.m. till följd av sänkt arbetslöshetsersättning (yrkande 23).

I motion Fi35 föreslår Kristdemokraterna att reglerna för svuxa ändras så

att stödet får beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i enlighet

med vad som gäller svux och studiemedel (yrkande 15).

I motion Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds) yrkas likaså

avslag på förslaget att sänka ersättningen i svux/svuxa (yrkande 2).

Motionärerna föreslår också att svuxa skall få beviljas för gymnasiestudier

under tre år (yrkande 3).

Socialförsäkringsutskottet erinrar om den automatiska koppling som finns

mellan nivåerna på utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen och

nivåerna för svux och svuxa vad gäller såväl bidragsdelen som lånedelen.

Socialförsäkringsutskottet konstaterar att de ändringar som redan vidtagits

eller som nu föreslås i kompletteringspropositionen av utbildningsbidragen har

gjort att svux alltmer förlorar sin betydelse som utbildningspolitiskt medel

avsett att ge olika grupper av vuxna ekonomisk möjlighet till en

kompletterande grundskole- och gymnasieutbildning för att på så sätt stärka

deras position i arbetslivet.

För dem som erhåller svux efter den lägsta ersättningsnivån, 32,5 % av

utbildningsbidraget, understiger såväl bidragsdelen som lånedelen i svux

avsevärt vad de kan få inom studiemedelssystemet, framhåller

socialförsäkringsutskottet. Studiemedlen för ett läsår uppgår under år 1995

till 6 962 kr per månad, varav 1 935 kr är ett skattefritt bidrag och resten

lån. För dem som erhåller svux och svuxa med 65 % av det efter den 1 juli 1995

lägsta dagpenningbeloppet 245 kr kan bidragsdelen efter skatt komma att ligga

mycket nära det skattefria studiebidragets belopp. Lånemöjligheterna är

dessutom större om de väljer studiemedel. Detta förhållande kommer ytterligare

att accentueras efter den 1 januari 1996 om utbildningsbidragens lägsta nivå

då sänks till 230 kr i enlighet med förslaget i kompletteringspropositionen

samtidigt som de basbeloppsanknutna studiemedlen höjs. Den nuvarande

möjligheten till barntillägg inom svux och svuxa skall också enligt riksdagens

beslut (prop. 1994/95:100, SfU12) slopas fr.o.m. den 1 juli 1995.

Enligt socialförsäkringsutskottet blir med hänsyn härtill studiemedel ett

självklart val för dem som endast kan erhålla svux på 32,5-procentsnivån,

vilket gör att denna nivå i svux i praktiken spelat ut sin roll. Studiemedel

kan te sig som ett bättre studiefinansieringsalternativ även för många

vuxenstuderande som får svux eller svuxa på 65-procentsnivån, men som har så

låg inkomst eller låg arbetslöshetsersättning att den endast kvalificerar dem

för ett utbildningsbidrag på lägsta nivå. Det är inte helt otänkbart att även

den tidsbegränsade möjligheten att få svuxa kan bidra till att studiemedel

väljs för hela studietiden. Detta kan medföra en icke avsedd belastning på

studiemedelsanslaget. Risken med låga vuxenstudiestöd är också att många

arbetslösa inte ser någon ekonomisk möjlighet att utnyttja de extra

utbildningsplatser med svuxa som inrättats för nästa läsår.

Studiestödsutredningen har visserligen i uppdrag att utforma ett nytt

studiefinansieringssystem, men socialförsäkringsutskottet räknar med att ett

sådant förslag dröjer, eftersom utredningens uppdrag enligt direktiven skall

vara slutfört senast den 1 april 1996.

Enligt socialförsäkringsutskottets mening finns det därför anledning för

regeringen att mycket noga följa i vilken omfattning nästa läsårs särskilt

inrättade utbildningsplatser för arbetslösa kommer till användning och i vilken

utsträckning de studerande på dessa utbildningsplatser valt att finansiera sina

studier med svuxa resp. vanliga studiemedel. Om regeringens intentioner med de

särskilda arbetsmarknadssatsningarna i dessa avseenden inte uppfylls, utgår

socialförsäkringsutskottet från att regeringen återkommer till riksdagen med

förslag till åtgärder.

Mot bakgrund av det anförda anser socialförsäkringsutskottet att

finansutskottet bör avstyrka det i motion Fi31 (m) yrkande 15 framförda

förslaget om en sänkning av dagpenningen. Övriga motioner som är aktuella i

detta sammanhang kan enligt socialförsäkringsutskottets mening anses besvarade

med vad utskottet anfört.

Folkpartiet och Kristdemokraterna avvisar i en gemensam avvikande mening den

föreslagna försämringen av vuxenstudiestödet. Även Vänsterpartiet och

Miljöpartiet har i var sin avvikande mening föreslagit andra lösningar än

regeringen. Vänsterpartiet har i en med Kristdemokraterna gemensam avvikande

mening föreslagit att svuxa skall kunna beviljas för minst sex terminers

studier på gymnasial nivå.

Finansutskottet vill beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet

hänvisa till vad utskottet tidigare i detta betänkande under rubriken

Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. anfört om regeringens

förslag att sänka ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen. Utskottets

ställningstagande i det avseendet får automatiskt genomslag också på

bidragsnivåerna i svux och svuxa.

I samma avsnitt har utskottet avvisat ett av Moderata samlingspartiet

framfört förslag om ytterligare sänkning av lägsta ersättningsnivån i

utbildningsbidragen och KAS. Med hänsyn till den direkta koppling som finns

mellan dessa ersättningsnivåer och nivån för svuxa har finansutskottet därmed

också avstyrkt förslaget i motion Fi31 (m) yrkande 15.

Finansutskottet avstyrker även yrkandena om oförändrade eller höjda

ersättningsnivåer i motionerna Fi32 (fp) yrkande 8, Fi33 (v) yrkande 39, Fi34

(mp) yrkande 23 och Fi48 (kds) yrkande 2.

Som socialförsäkringsutskottet påpekar kommer de många ändringarna av

villkoren för svux och svuxa sammantagna att leda till att värdet av dessa

utbildningsbidrag urholkas i en sådan utsträckning att det för vissa

bidragstagare ter sig mer förmånligt att antingen finansiera sin utbildning med

studiemedel eller att helt enkelt avstå från utbildning och i stället uppbära

a-kasseersättning. Finansutskottet utgår från att regeringen mycket noga följer

hur de under nästa läsår särskilt inrättade utbildningsplatserna för arbetslösa

kommer till användning och i vilken utsträckning dessa studerande väljer att

finansiera sina studier med svuxa resp. med vanliga studiemedel.

Finansutskottet finner i likhet med socialförsäkringsutskottet inte anledning

att biträda de förslag till ändringar i villkoren för vuxenstudiestöd vid

studier på gymnasienivå som föreslås i ett antal motioner. Finansutskottet

avstyrker således motionerna Fi33 (v) yrkande 40, Fi35 (kds) yrkande 15 samt

Fi48 (kds) yrkande 3. Med vad utskottet anfört tillstyrks regeringens förslag

till ändrad medelsberäkning på anslagen Vuxenstudiestöd m.m. (yrkande 9)

och Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar

(yrkande 10).

Skärpta studiemedelsvillkor

I motion Fi35 kräver Kristdemokraterna en återgång till tidigare regler

om kopplingen mellan studiemedel och resultat (yrkande 36). Motionärerna anser

att en viss studietakt skall förutsättas för dem som vill komma i åtnjutande

av studiemedel.

Socialförsäkringsutskottet erinrar om att riksdagen hösten 1994 rev upp

ett tidigare beslut om vissa ändringar i studiestödssystemet. I det

sammanhanget undanröjde man också en lagändring som skulle ha trätt i kraft den

1 juli 1995 och som innebar att studiebidraget sammanlagt fick uppgå till ett

belopp som motsvaras av utbildningens omfattning och längd.

Socialförsäkringsutskottet, som inte ser någon anledning att i denna del ändra

riksdagens beslut hösten 1994, avstyrker bifall till motionen.

Kristdemokraterna har i en avvikande mening motsatt sig detta förslag.

Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets förslag och

avstyrker motion Fi35 (kds) yrkande 36.

Svux vid YTH-utbildning

Den 1 juli 1994 slopades det särskilda vuxenstudiestödet (svux) för

studerande vid s.k. YTH-utbildning, dvs. utbildningsprogram som leder fram till

en yrkesteknisk högskoleexamen med inriktning mot områdena byggnadsteknik,

industriell teknik, handel, kontor samt storhushåll och restaurang. Efter

avskaffandet framhöll den nytillträdda regeringen i proposition 1994/95:98 att

rekryteringen till de aktuella utbildningarna hade starkt försvårats på grund

av de försämrade studiefinansieringsmöjligheterna. Regeringen anmälde för

riksdagen att den med hänsyn härtill hade för avsikt att föreskriva att svux på

nytt skulle kunna lämnas till dessa studerande fr.o.m. den 1 januari 1995.

I motion Fi31 föreslår Moderata samlingspartiet att man skall återgå till

de regler som gällde före den 1 januari 1995 för studerande vid YTH-utbildning

(yrkande 17).

Socialförsäkringsutskottet erinrar om att antalet sökande till

YTH-utbildning minskade drastiskt under hösten 1994 och avstyrker mot denna

bakgrund bifall till motionen.

I en avvikande mening motsätter sig Moderata samlingspartiet att de som

deltar i YTH-utbildning skall ges mer förmånliga stödmöjligheter än de som

deltar i annan högskoleutbildning.

Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än

socialförsäkringsutskottet och avstyrker således motion Fi31 (m) yrkande 17.

Förslag inom Kulturdepartementets område

I kompletteringspropositionen (bil. 11, s. 2) föreslås att anslaget för

Stöd till icke-statliga kulturlokaler minskas med 22,5 miljoner kronor i

förhållande till riksdagens tidigare i vår fattade beslut. För Kulturstöd vid

ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. föreslår

regeringen en minskning med 15 miljoner kronor i förhållande till riksdagens

tidigare i vår fattade beslut.

Regeringen anför i kompletteringspropositionen att under

innevarande och föregående budgetår av sysselsättningsskäl

anvisats extra anslag för verksamheten. Dessa extra anslag

tillsammans med de besparingskrav som motiveras av det

statsfinansiella läget innebär enligt regeringen att en

minskning av stödet kan göras budgetåret 1995/96.

I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen skall avslå förslaget

att minska anslaget till icke-statliga kulturlokaler (yrkande

31). Motionärerna delar inte regeringens uppfattning att det

arbetsmarknadsmässiga läget förändrats så att en besparing bör

genomföras.

Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens

förslag vad gäller kulturstöd vid ombyggnad. Dessutom ansluter sig

bostadsutskottet till vad i kompletteringspropositionen föreslagits om stöd och

anslag till icke-statliga kulturlokaler. Detta förslag låter sig inte förenas

med vad som framförs i motion Fi34 yrkande 31 varför bostadsutskottet avstyrker

motionen. Avvikande mening avges från Miljöpartiet.

Finansutskottet finner ingen anledning att avvika från bostadsutskottets

ställningstagande och tillstyrker därför att stödet till icke-statliga

kulturlokaler minskas med 22,5 miljoner kronor. Det innebär att motion Fi34

yrkande 31 avstyrks.

Finansutskottet tillstyrker vidare regeringens förslag att minska

kulturstödet vid ombyggnad.

Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel

I motion Fi33 (v) hemställs att riksdagen i enlighet med vad i motionen

anförs begär förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel (yrkande 46).

Motionärerna anser beträffande anslaget C 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet

inom kulturområdet m.m. att anslagsposten Centrala amatörorganisationer bör

förstärkas med 4 miljoner kronor, att ytterligare 10 miljoner kronor bör

beräknas för anslagsposten Centrumbildningar och att 10 miljoner kronor utöver

vad som tidigare i år beslutats bör anvisas till anslagsposten Kultur i

arbetslivet. Motionärerna anser vidare att 10 miljoner kronor bör anslås till

kulturkonsulentverksamhet bestående i verksamhet för att utveckla människors

skapande i det regionala kulturlivet. I motionen anförs även att 10 miljoner

kronor bör anvisas till regionala filmfonder. Enligt motionärerna bör till

Våldsskildringsrådet på tilläggsbudget anvisas ytterligare 3 miljoner kronor

för stimulans av projekt i skolan, för rådets egen verksamhet och för forskning

på uppdrag av rådet.

Riksdagen har i enlighet med kulturutskottets förslag tidigare under våren

beslutat om medelsanvisning under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet

inom kulturområdet m.m. (prop. 1994/95:100 bil. 12, bet. 1994/95:KrU16, rskr.

1994/95:252).

Enligt kulturutskottets mening ger innehållet i motionen inte anledning

för riksdagen att begära förslag hos regeringen om ytterligare

medelstilldelning till verksamheter under nämnda anslag. Kulturutskottet

hänvisar vidare till vad som anfördes förra året i betänkandet 1993/94:KrU18,

där utskottet avstyrkte ett motionsyrkande med förslag om att tjänster för

regionala kulturkonsulenter skulle inrättas med motiveringen att det låg inom

Kulturutredningens uppdrag att ta ställning till frågor om att inrätta sådana

tjänster. Utskottet vidhåller vad som sades i betänkandet och anser inte att

det föreligger skäl för riksdagen att begära förslag till medelsanvisning till

kulturkonsulentverksamhet på sätt som föreslås i motionen.

Kulturutskottet avstyrkte tidigare i år i sitt av riksdagen godkända

betänkande om film m.m. motionsyrkanden om stöd till regional filmproduktion

(bet. 1994/95:KrU25). I betänkandet beskrevs de regionala satsningar som gjorts

i landet samtidigt som utskottet framhöll att det i enlighet med film- och

videoavtalet ankommer på Svenska Filminstitutets styrelse att efter förslag

från filmkonsulenterna fördela produktionsstödet till svensk filmproduktion.

Kulturutskottet uttalade också att det framstår som naturligt att

Kulturutredningen behandlar frågor som rör regional filmproduktion.

Då det gäller Våldsskildringsrådet framhåller kulturutskottet att det

ankommer på regeringen att inom ramen för de medel som anvisas under anslaget B

1. Regeringskansliet m.m. under första huvudtiteln tillföra rådet behövliga

resurser. Kulturutskottet är inte berett att föreslå finansutskottet att begära

förslag om tilläggsanslag i det syfte som anges i motionen.

Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande till vad som ovan anförts och

föreslår att finansutskottet avslår motion Fi33 yrkande 46. Avvikande mening

avges från Vänsterpartiet.

Finansutskottet gör för egen del ingen annan bedömning än kulturutskottet

och avstyrker således motion Fi33 yrkande 46.

Förslag inom Näringsdepartementets område

Främjande av kvinnors företagande

I kompletteringspropositionen (bil. 12, s. 15--16) framhålls att

regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 beräknat medelsbehovet

för anslaget Främjande av kvinnors företagande till 200 miljoner kronor. Det

framgår vidare av propositionen att ett av målen inom näringspolitiken bör vara

att få fler kvinnliga företagare och därmed bättre kunna utnyttja potentialen

för tillväxt och utveckling. På sikt bör antalet kvinnliga företagare öka

markant. Som angavs i budgetpropositionen finns en betydande efterfrågan på lån

till kvinnliga företagare. Genom en fortsatt verksamhet kan staten på ett

effektivt sätt stödja företagande bland kvinnor. Nivån på verksamheten bör dock

med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet av att begränsa

statens utgifter kunna vara något lägre för budgetåret 1995/96 än vad som

angavs i budgetpropositionen. Regeringen förordar därför att 150 miljoner

kronor anvisas för att finansiera verksamhet med lån till kvinnliga företagare.

Detta innebär ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad riksdagen

nyligen beslutat om (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU18). ALMI

Företagspartner AB:s regionala bolag bör enligt förslagen i budgetpropositionen

besluta om lån i de enskilda fallen.

Regeringens förslag avvisas i fyra partimotioner.

Det aktuella stödet har visat sig mycket effektivt, anförs det i motion

Fi32 (fp) yrkande 15. Därför avvisas regeringens förslag till minskning av

anslaget, och en ökning till 250 miljoner kronor föreslås i stället.

Intresset bland kvinnor för företagande har ökat starkt under senare år,

påpekas det i motion Fi33 (v) yrkande 49. Regering och riksdag har svarat

upp mot intresset och höjt anslaget till 200 miljoner kronor, konstaterar

motionärerna. De motsätter sig regeringens förslag att ta tillbaka en del av

den beslutande höjningen av anslaget.

Det är direkt olämpligt att spara på det nu berörda anslaget, anser

motionärerna bakom motion Fi34 (mp) yrkande 34. De menar att anslaget är

viktigt från bl.a. jämställdhetssynpunkt och föreslår att anslaget bibehålls på

200 miljoner kronor.

Till de åtgärder som fordras för att få till stånd många nya företag hör att

utnyttja den potential som finns bland kvinnorna, anförs det i motion Fi35

(kds) yrkande 22. Det råder en stor efterfrågan på lån till kvinnliga

företagare, säger motionärerna. De menar att regeringens förslag till en

25-procentig neddragning av anslaget är både förvånande och beklagansvärd och

föreslår att anslaget skall bibehållas på nivån på 200 miljoner kronor.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande (NU7y) att utskottet vidhåller sin

uppfattning i det näringspolitiska betänkandet (1994/95:NU18 s. 44) att stöd

till kvinnors företagande är en viktig uppgift inom näringspolitiken. Med

hänvisning till det statsfinansiella läget ställer sig näringsutskottet dock

bakom regeringens förslag att det aktuella anslaget minskas. Näringsutskottet

föreslår emellertid en något större minskning än regeringen -- en minskning med

51 miljoner kronor till 149 miljoner kronor. Denna nivå på anslaget innebär

ändå en kraftig ökning jämfört med innevarande budgetår. Den ytterligare

besparingen på 1 miljon kronor föreslås för att finansiera ett bibehållande

av anslagsnivån beträffande stödet till kooperativ utveckling, som

näringsutskottet förordar. Om det visar sig att efterfrågan på anslagsmedel

avseende stöd till kvinnors företagande överstiger tillgången förutsätter

näringsutskottet att regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga. Med

det sagda avstyrks de fyra här aktuella motionerna Fi32 (fp), Fi33 (v), Fi34

(mp) och Fi35 (kds) i berörda delar.

Företrädare för Moderata samlingspartiet i näringsutskottet har i en

avvikande mening med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande avstyrkt

motionerna Fi32 (fp), Fi33 (v), Fi34 (mp) och Fi35 (kds). Företrädare för

Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet har i en avvikande mening

tillstyrkt motionerna Fi33 (v), Fi34 (mp) och Fi35 (kds). Ledamoten för

Folkpartiet tillstyrker i en avvikande mening motion Fi32 (fp).

Finansutskottet förordar liksom näringsutskottet en minskning med 51

miljoner kronor till 149 miljoner kronor på anslaget under tolfte huvudtiteln

A 3 Främjande av kvinnors företagande för att bibehålla anslagsnivån på

anslaget E 2 Stöd till kooperativ utveckling under trettonde huvudtiteln som

utskottet återkommer till. Utskottet avstyrker således motionerna Fi32 (fp)

yrkande 15, Fi33 (v) yrkande 49, Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds)

yrkande 22.

Bidrag till tekniköverföring

I kompletteringspropositionen (bil. 12, s. 16) framhålls att regeringen

i budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 redovisat förslag om att staten

under en treårsperiod skall bygga upp ett nätverk för tekniköverföring

bestående av specialister och förmedlare för att stärka kunskapsförsörjningen

till små och medelstora företag. NUTEK avses få huvudansvaret för att bl.a.

etablera samverkan mellan ett stort antal aktörer, såsom Patent- och

registreringsverket, ALMI-bolagen, industriforskningsinstitut, högskolor och

teknikcentra. Regeringen har föreslagit att 100 miljoner kronor anvisas för

detta ändamål under ett nytt anslag, A 4 Bidrag till tekniköverföring.

Med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet av att begränsa

statens utgifter föreslår regeringen nu ett belopp som är 50 miljoner kronor

lägre än vad som föreslagits i budgetpropositionen. Den föreslagna verksamheten

bör kunna byggas upp i mindre skala och med lägre ambitionsnivå och ändå få

till resultat att företagens förmåga till förnyelse kan stärkas, anser

regeringen.

Regeringens förslag om att det aktuella anslaget skall sänkas med

50 miljoner kronor avvisas i motion Fi34 (mp) yrkande 35. Motionärerna

anser att bidraget till tekniköverföring kan avskaffas och i stället ersättas

med ett nytt anslag på 1 000 miljoner kronor för Bidrag till ökad

energieffektivitet och förnybara energikällor. I motionen lämnas förslag till

hur dessa medel bör användas.

Även i Vänsterpartiets motion Fi33 tas vissa energipolitiska frågor upp.

I motionen föreslås att riksdagen anvisar 150 miljoner kronor ytterligare till

kraftvärmeproduktion med biobränslen under budgetåret 1995/96. Vidare föreslås

att staten garanterar ett lån för uppförande av en anläggning för

etanoltillverkning.

Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU7y) regeringens förslag

att minska det nya, engångsvisa anslaget Bidrag till tekniköverföring med

50 miljoner kronor och att det därmed skall anvisas 50 miljoner kronor för

nästa budgetår. Näringsutskottet hänvisar till sitt uttalande i det

näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 47) att det är mycket angeläget

att det skapas system som kan underlätta för småföretagen att få del av kunskap

och teknikutveckling. Näringsutskottet delar emellertid regeringens bedömning

att den aktuella verksamheten bör kunna byggas upp i mindre skala men ändå

kunna få avsedd effekt. Näringsutskottet anför också att de av den tidigare

regeringen inrättade teknikbrostiftelserna kan ha en roll att spela i

anslutning till det föreslagna nätverket. De kan dock inte ersätta detta, utan

får snarare ses som kanaler som nätverket kan utnyttja för att få tillgång till

högskole- och universitetsmiljön. Med det anförda avstyrker näringsutskottet

yrkandet 35 i motion Fi34 (mp).

Näringsutskottet anför rörande förslaget om biobränslebaserad

kraftvärmeproduktion samt beträffande förslaget om inrättande av ett nytt

anslag Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor och dess

användning att näringsutskottet vidhåller de ståndpunkter som intogs av

riksdagen när liknande yrkanden som de här aktuella nyligen avslogs. Då

hänvisades bl.a. till att Energikommissionen har att behandla den typ av frågor

som aktualiseras i motionerna. Näringsutskottet avstyrker därmed motionerna

Fi33 och Fi34 i berörda delar.

Företrädare för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har i en avvikande

mening avstyrkt propositionens förslag.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har anmält var sin avvikande mening.

Finansutskottet har inget att erinra mot vad näringsutskottet anför i

denna fråga utan tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna

Fi33 (v) yrkandena 47 och 48 samt Fi34 (mp) yrkandena 35 och 36.

Investeringsfrämjande

I kompletteringspropositionen (bil. 12, s. 16--17) anförs att regeringen

i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 beräknat medelsbehovet för

anslaget Investeringsfrämjande till 97,5 miljoner kronor. Avsikten är att

inrätta en ny statlig delegation för att genom information och kontakter verka

för ökade utländska investeringar i Sverige. Delegationen får till uppgift att

bl.a. upprätthålla en effektiv förmedlingsorganisation för att bistå vid

enskilda investeringsprojekt, systematiskt informera tänkbara investerare i

andra länder om förutsättningarna för att bygga upp verksamhet i Sverige samt

samordna de insatser som görs av främst olika statliga och kommunala organ.

Med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet av att begränsa

statens utgifter föreslår nu regeringen ett belopp som är 22,5 miljoner kronor

lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 13. Regeringen

bedömer det möjligt att den nya verksamheten kan behöva något mindre resurser

än vad som angavs i budgetpropositionen eftersom delegationen är i ett

uppbyggnadsskede under det första året.

I motion Fi34 (mp) yrkande 37 föreslås att ett ännu lägre anslag -- 48,25

miljoner kronor -- anslås för investeringsfrämjande åtgärder. Motionärerna

hänvisar till Miljöpartiets ekonomisk-politiska motion i januari 1995. Med

anledning av att regeringen nu vill ändra anslaget återkommer motionärerna med

samma förslag till besparing som framlades under den allmänna motionstiden.

Näringsutskottet anför bl.a. i sitt yttrande (NU7y) att regeringen i

april 1995 beslöt att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda

organisationen av en delegation för investeringsfrämjande. Utredaren skall

redovisa sitt uppdrag senast den 15 juni 1995. Näringsutskottet delar

regeringens bedömning att en neddragning av det aktuella anslaget bör göras.

Med den besparing som regeringen föreslår, 22,5 miljoner kronor, bör det vara

möjligt för delegationen att bedriva den avsedda verksamheten i rimlig

omfattning. Den neddragning som föreslås i motion Fi34 (mp) finner utskottet

alltför kraftig och avstyrker alltså det aktuella motionsyrkandet.

I en avvikande mening avstyrker företrädare för Moderata samlingspartiet och

Folkpartiet i näringsutskottet regeringens förslag. Ledamoten för Miljöpartiet

tillstyrker i en avvikande mening motion Fi34 (mp).

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än näringsutskottet i denna

fråga utan tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motion Fi34 (mp)

yrkande 37.

Övriga förändringar inom Näringsdepartementets område

Statliga företag

Riksdagen bör göra ett uttalande om försäljning av statliga företag, anförs

det i motion Fi32 (fp) yrkande 31. Den fortsatta försäljningen av

statliga företag bör inledas omedelbart, anser motionärerna. Enligt deras

uppfattning skall försäljning av statliga företag inte enbart eller ens främst

ses som ett sätt att reducera statens lånebehov utan som en strukturellt

önskvärd åtgärd för att ge de statliga företagen en bättre ägarstruktur och

därmed bättre framtidsutsikter.

kaNäringsutskottet anför bl.a. i sitt yttrande (NU7y) att regeringen i

budgetpropositionen föreslog ett nytt bemyndigande beträffande förvaltningen av

statliga företag. Näringsutskottet har beslutat att uppskjuta behandlingen av

detta förslag jämte alla motioner i frågan till hösten 1995 när ett av

regeringen aviserat, justerat förslag avses föreligga (se bet. 1994/95:NU19). I

särskilda yttranden (m, c, fp, kds, v) framförde företrädarna för resp. parti

sina principiella synpunkter på statligt ägande av företag. Näringsutskottet

avstyrker motion Fi32 (fp) i berörd del med hänvisning till att utskottet

nyligen beslutat att uppskjuta behandlingen av förslaget om ett nytt

bemyndigande jämte samtliga motioner i frågan till hösten 1995.

Företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna

anser i en avvikande mening att regeringen bör fortsätta den inledda

privatiseringen av statliga företag.

Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att principerna för

förvaltning av de statliga företagen bör behandlas samlat i höst. I avvaktan

härpå avstyrker således finansutskottet motion Fi32 (fp) yrkande 31.

Förslag inom Civildepartementets område

Länsstyrelserna m.m.

I kompletteringspropositionen (bil. 13, s. 1--2) föreslår regeringen i

fråga om anslaget Länsstyrelserna m.m. en besparing för budgetåret 1995/96 på

totalt ytterligare 24,6 miljoner kronor.

I propositionen erinras bl.a. om att länsstyrelserna med utgångspunkt i sin

kunskap om utbildningsväsendet i länet samt utbildningens effekter skall göra

en väl förankrad analys av om utbildningsutbudet är ändamålsenligt samt verka

för att ändringar som behövs genomförs så att behoven tillgodoses. I arbetet

ingår bl.a. att förse utbildningssamordnare med planeringsunderlag.

För fullgörandet av de utbildningspolitiska regionala uppgifterna anvisades,

vid reformeringen av den regionala statliga förvaltningen år 1991, medel till

länsstyrelserna för en länsexpert på utbildningsområdet. I propositionen görs

bedömningen att Statens skolverk och det nya föreslagna högskoleverket bör

kunna ta fram det underlag för planering och utveckling av skolan som behövs.

Med hänvisning till denna uppfattning och i en situation då besparingar måste

göras finner regeringen det motiverat att minska länsstyrelseanslaget med

15 miljoner kronor, underförstått genom att ta bort obligatoriet att ha en

länsexpert för utbildningsfrågor vid varje länsstyrelse. Resterande del av

besparingen -- 9,6 miljoner kronor -- anges uppnås genom ytterligare

rationaliseringar i verksamheten. Beträffande denna del av besparingen har inga

motioner väckts.

Förslaget i kompletteringspropositionen att minska länsstyrelseanslaget med

15 miljoner kronor genom att utmönstra obligatoriet att ha en länsexpert för

utbildning har tagits upp i två motioner. I motion Fi33 (v) yrkande 50

avstyrks detta regeringsförslag. Länsexperterna på utbildningsområdet anges ha

en strategisk betydelse när det gäller att samordna kompetenshöjande åtgärder i

offentlig regi, framför allt i glesbygdslänen.

Besparingen på länsstyrelseanslaget bör enligt motion Fi43 (fp) ges

formen av en generell besparing. Motionärerna föreslår att riksdagen som sin

mening skall ge regeringen till känna att det även i fortsättningen skall

finnas en länsexpert för utbildning vid länsstyrelserna.

Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU4y) den generella

besparingen på 9,6 miljoner kronor. Vad gäller den återstående besparingen

finner bostadsutskottet det motiverat att den tas ut som en "sektoriell"

besparing. Från den utgångspunkt bostadsutskottet har att beakta kan utskottet

godta vad i kompletteringspropositionen föreslagits också i denna del. Om

länsstyrelserna finner det motiverat att avsätta medel för arbetet med andra

regionala utbildningsfrågor än sådana som tagits upp i propositionen kan de --

inom ramen för tillgängliga medel -- själva fatta beslut om detta. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Fi43 (fp) -- i den mån den inte kan anses

besvarad med vad bostadsutskottet nu anfört -- och motion Fi33 (v) i berörd

del.

I en avvikande mening tillstyrker ledamoten för Vänsterpartiet i

bostadsutskottet motion Fi33 (v).

Utbildningsutskottet anför med anledning av propositionen och motionerna

(UbU7y) bl.a. att det nya styrsystemet på skolområdet med en klar

ansvarsfördelning mellan stat och kommun innebär att det inte finns behov av

något mellanled på regional nivå som självständigt fattar beslut i frågor som

gäller den nationella skolpolitiken. Detta uttrycktes, framhåller

utbildningsutskottet, tydligt i samband med att den nya ansvarsfördelningen

inom skolans område lades fast (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76).

Utbildningsutskottet pekar också på att länsstyrelserna enligt förordningen

(1993:884) om offentligt stöd till fristående skolor har vissa uppgifter.

Utbildningsutskottet delar regeringens uppfattning att det planeringsunderlag

som tas fram av de båda verken inom utbildningsområdet bör vara tillräckligt.

När det gäller länsstyrelsernas uppgift att ta emot och bedöma ansökningar vad

avser offentligt stöd till fristående gymnasieskolor anser utbildningsutskottet

att denna uppgift bör kunna fullgöras även efter den av regeringen föreslagna

utgiftsminskningen. Med hänvisning till det anförda tillstyrker

utbildningsutskottet den föreslagna besparingen inom anslaget för

Länsstyrelserna m.m. såvitt avser de nu berörda länsexperterna och avstyrker

bifall till de förevarande motionerna.

I en avvikande mening tillstyrker ledamoten för Vänsterpartiet i

utbildningsutskottet motion Fi33 (v).

Finansutskottet har ingen annan uppfattning i denna fråga än vad

bostadsutskottet och utbildningsutskottet anfört i sina yttranden och

tillstyrker propositionens förslag. Motion Fi33 (v) yrkande 50 och motion

Fi43 (fp) avstyrks sålunda.

Stöd till trossamfund m.m.

Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 13, s. 2--4) med

hänvisning till generella sparbehov att riksdagen med ändring av sina tidigare

beslut anvisar ett reservationsanslag på 91,2 miljoner kronor till Stöd till

trossamfund m.m. och ett reservationsanslag på 787,9 miljoner kronor till Stöd

till idrotten, således en minskning av anslagsbeloppen med 3,3 miljoner kronor

resp. 4,4 miljoner kronor i förhållande till riksdagens beslut. Regeringen har

vidare föreslagit att riksdagen anvisar reservationsanslag till Bidrag till

nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. och till Utveckling av

ideell verksamhet med belopp som är 3,2 miljoner kronor resp. 1 miljon kronor

lägre än vad som beslutats av riksdagen.

Motionärerna bakom motionerna Fi35 (kds) yrkandena 23, 24, 26 och 27 samt

Fi49 (kds) yrkandena 1, 2, 4 och 5 anser att förslagen i

kompletteringspropositionen om minskningar av anslagen bör avslås.

I sitt yttrande (KrU6y) anser kulturutskottet, med hänsyn till det

rådande statsfinansiella läget, att det är nödvändigt att göra ytterligare

besparingar i statsbudgeten. Kulturutskottets överväganden har lett till

slutsatsen att vad som anförs i motionerna inte ger anledning att avvika från

regeringens förslag. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag i

propositionen beträffande de fyra här berörda anslagen och avstyrker motionerna

Fi35 yrkandena 23, 24, 26 och 27 och Fi49 yrkandena 1, 2, 4 och 5. Avvikande

mening avges från Kristdemokratiska samhällspartiet.

Finansutskottet har för egen del ingen annan mening än vad

kulturutskottet anfört. Finansutskottet tillstyrker således regeringens förslag

att till Stöd till trossamfund anvisa ett anslag på 91,2 miljoner kronor.

Motionerna Fi35 (kds) yrkande 24 och Fi49 (kds) yrkande 2 avstyrks därmed av

utskottet.

Vidare tillstyrker finansutskottet att anslaget för Bidrag till nationell

och internationell ungdomsverksamhet m.m. minskas med 3,2 miljoner kronor.

Motionerna Fi35 (kds) yrkande 23 och Fi49 (kds) yrkande 1 avstyrks således av

utskottet.

Finansutskottet tillstyrker också att reservationsanslaget Utveckling av

ideell verksamhet minskas med 1 miljon kronor. Motionerna Fi35 (kds) yrkande

26 och Fi49 (kds) yrkande 4 avstyrks således.

Anslaget Stöd till idrotten bör i enlighet med regeringens förslag

minskas med 4,4 miljoner kronor. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 27 och Fi49

(kds) yrkande 5 avstyrks därmed.

Stöd till kooperativ utveckling

I kompletteringspropositionen (bil. 13, s. 3) framhålls att regeringen i

budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 föreslagit att anslaget Stöd till

kooperativ utveckling undantas besparingar under budgetåret 1995/96. I april

1995 beslutade riksdagen att för budgetåret 1995/96 anvisa ett anslag på

9,75 miljoner kronor till Stöd till kooperativ utveckling (bet. 1994/95:NU18).

Mot bakgrund av det statsfinansiella läget bedömer dock regeringen det

nödvändigt att nu föreslå en minskning av anslaget med 1 miljon kronor till

8,75 miljoner kronor för nästa budgetår.

Statsbidrag till kooperativ utveckling kan ges för dels kostnadsfri

information och rådgivning till allmänheten om kooperativt företagande, dels

kooperativa projekt. Merparten av stödet går till de nu 20 lokala kooperativa

utvecklingscentrumen (LKU) som finns geografiskt spridda i landet. LKU

tillhandahåller information om de kooperativa företagsformerna samt ger stöd

och råd till dem som vill starta kooperativa småföretag. Som villkor för

statligt bidrag gäller att verksamheten vid ett LKU skall finansieras på annat

sätt med minst lika mycket. Detta sker genom medlemsavgifter och

konsultuppdrag. Riksrevisionsverket (RRV) gjorde våren 1993 en utvärdering av

stödet till LKU. Ur RRV:s rapport (Fi 1993:23) framgår bl.a. att bidraget varit

mycket kostnadseffektivt, men också att samarbetet mellan LKU och andra organ

som arbetar med småföretagsrådgivning, t.ex. regionala utvecklingsfonder (nu

utvecklingsbolag) och nyföretagscentrum, borde förbättras.

I motion Fi33 (v) yrkande 51 föreslås att riksdagen skall anvisa 2

miljoner kronor mer än vad regeringen nu har föreslagit eller 10,75 miljoner

kronor. Effekterna av kooperativt småföretagande är mycket goda, anför

motionärerna. De hänvisar till att åtskilliga nya småföretag och nya

arbetstillfällen har tillkommit genom denna verksamhet.

Motion Fi34 (mp) yrkande 38 tar sikte på en höjning av det aktuella

anslaget till 19,5 miljoner kronor. Kooperativt företagande är en viktig

företagsform som bör gynnas och stimuleras, anser motionärerna och hänvisar

till att Miljöpartiet tidigare har föreslagit en höjning av anslaget.

I motionerna Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3 föreslås

att det av riksdagen nyligen beslutade anslaget på 9,75 miljoner kronor inte

skall ändras. Motionärerna anser att regeringens föreslagna besparingar inom

Civildepartementets område mera kan ses som ett uttryck för att alla

departement skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Den här

aktuella verksamheten kommer, enligt motionärerna, att leva vidare trots det

minskade stödet, men de är samtidigt övertygade om att besparingen är

kontraproduktiv. Det handlar om en verksamhet som engagerar många människor och

som snarare behöver utvecklas än avvecklas eftersom den utgör en förebyggande

resurs i samhället, sägs det i de båda motionerna.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande (NU7y) att den av regeringen

föreslagna besparingen beträffande stödet till kooperativ utveckling inte bör

genomföras. Som tidigare redovisats har RRV:s utvärdering visat att det

aktuella bidraget är mycket kostnadseffektivt. I det rådande

sysselsättningsläget är det tillskott av arbetstillfällen som kan komma till

stånd hos nya kooperativa företag mycket värdefullt. Näringsutskottet förordar

sålunda att det aktuella anslaget på 9,75 miljoner kronor bibehålls för nästa

budgetår. Därmed blir motionerna Fi35 (kds) och Fi49 (kds) tillgodosedda i

berörda delar. De övriga motionerna, Fi33 (v) och Fi34 (mp), i vilka högre

anslag förordas, avstyrks samtidigt i motsvarande delar.

I en avvikande mening avstyrker företrädare för Moderata samlingspartiet i

näringsutskottet med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande motionerna

Fi33 (v), Fi34 (mp), Fi35 (kds) och Fi49 (kds). Företrädare för Folkpartiet och

Kristdemokraterna tillstyrker i en avvikande mening motionerna Fi35 (kds) och

Fi49 (kds). Ledamoten för Vänsterpartiet tillstyrker motion Fi33 (v) i en

avvikande mening. Ledamoten för Miljöpartiet ger i en avvikande mening motion

Fi34 (mp) sitt stöd.

Finansutskottet anser i likhet med vad näringsutskottet anfört i sitt

yttrande att den i propositionen föreslagna besparingen på 1 miljon kronor

inte bör genomföras. Som utskottet tidigare redovisat föreslås en motsvarande

besparing på ytterligare 1 miljon kronor på anslaget under

Näringsdepartementets huvudtitel A 3 Främjande av kvinnors företagande för att

kunna bibehålla anslagsnivån på anslaget E 2 Stöd till kooperativ utveckling

under Civildepartementets huvudtitel. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 25 och

Fi49 (kds) yrkande 3 tillstyrks således. Motionerna Fi33 (v) yrkande 51 och

Fi34 (mp) yrkande 38 avstyrks med det anförda.

Förslag inom Miljödepartementets område

Miljöpolitiska frågor

Bidrag till kalkningsverksamhet

Regeringen anför i kompletteringspropositionen (bil. 14, s. 1--2) att

riksdagen nyligen har beslutat att anvisa 240 miljoner kronor under

reservationsanslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag

för budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår

regeringen i propositionen att anslaget minskas med 30 miljoner kronor.

I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen under avsnittet Miljödepartementet

anvisar ett belopp som är 75 miljoner kronor högre än regeringens förslag

(yrkande 53 i denna del). I motionen anförs att anslaget till

kalkningsverksamheten redan minskats med 57 miljoner kronor för kommande

budgetår. Det rimmar enligt motionärerna illa med regeringens ambitioner att

prioritera försurningsfrågorna att skära ned anslaget ytterligare.

I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anvisar 270 miljoner kronor till

anslaget, vilket innebär att det tidigare anvisade anslaget ökas med 30

miljoner kronor (yrkande 42). I motionen anförs att det är djupt beklagligt att

sjöar och vattendrag behöver kalkas, men så länge försurningen är ett av de

största miljöproblemen är det nödvändigt.

Även i motion Fi35 (kds) yrkas att regeringens förslag om minskning av

anslaget avslås (yrkande 28). Den tydligt sänkta ambitionsnivån bidrar enligt

motionärerna knappast till att ge Sverige den starka position som är nödvändig

för våra möjligheter att offensivt medverka till nödvändiga skärpningar av

direktiv etc.

I sitt yttrande (JoU5y) konstaterar jordbruksutskottet att kalkningen är

en omfattande och kostsam verksamhet. Jordbruksutskottet har inhämtat att

regeringen för närvarande bereder ett direktiv angående en utredning av

kalkningsverksamheten. Utredningen skall bestämma en rimlig nivå på

kalkningsverksamheten samt pröva på vilka sätt den kan effektiviseras.

Enligt jordbruksutskottets mening skapar kalkningen varken större eller

mindre trovärdighet för vårt agerande i internationella sammanhang. Det som

skapar trovärdighet är att vi kan visa på egna långtgående åtgärder för att

begränsa utsläppen av försurande ämnen. Jordbruksutskottet tillstyrker för sin

del den av regeringen föreslagna besparingen, men vill samtidigt framhålla att

eftersom kalkningen till den helt dominerande delen utförs på hösten och

kommande budgetår omfattar ett och ett halvt år, med två höstsäsonger, ställs

betydande krav på prioriteringar av kalkningsinsatserna. Jordbruksutskottet

förutsätter att de områden som har stort behov av återkommande kalkningar

prioriteras.

I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält var sin avvikande

mening.

Finansutskottet instämmer i jordbruksutskottets yttrande och tillstyrker

regeringens förslag om att riksdagen, med ändring av sitt tidigare beslut

(1994/95:JoU14, rskr. 257), för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag på 210 000 000 kr till Bidrag till

kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag. Motionerna Fi33 yrkande 53 (i

denna del), Fi34 yrkande 42 och Fi35 yrkande 28 avstyrks.

Miljöforskning

Regeringen anför i kompletteringspropositionen (bil. 14, s. 2) att

riksdagen nyligen har beslutat anvisa 213 miljoner kronor under

reservationsanslaget Miljöforskning för budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av det

statsfinansiella läget föreslår regeringen i propositionen att anslaget minskas

med 37,5 miljoner kronor.

I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen under avsnittet Miljödepartementet

anvisar ett belopp som är 75 miljoner kronor högre än regeringens förslag

(yrkande 53 i denna del). Motionärerna motsätter sig förslaget att skära

ytterligare i miljöforskningsanslaget utan att man redovisar konsekvenserna.

I motion Fi34 (mp) (yrkande 43) hemställs att riksdagen anslår 237,5

miljoner kronor för budgetåret 1995/96, vilket är 62 miljoner kronor utöver

regeringens nu framlagda förslag. I motionen anförs att forskning om miljö är

av vikt för att finna smygande miljöproblem och i tid kunna ta fram sådant

underlag att politiska beslut kan fattas.

I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen avslår förslaget till minskning

av anslaget (yrkande 29). Den föreslagna neddragningen av anslagen till

kalkning och miljöforskning är enligt motionärerna ett typexempel på

kortsiktigt tänkande och åtgärder som riskerar att relativt snabbt innebära

minskad nationell förmögenhet alternativt ökad miljöskuld.

I jordbruksutskottets yttrande (JoU5y) anförs att prioriteringarna inom

miljöforskningen har lagts fast i 1993 års forskningspolitiska proposition,

vilket bl.a. innebär att forskning som berör biologisk mångfald, klimat och

kretslopp skall prioriteras. Jordbruksutskottet delar regeringens bedömning att

strukturen i den svenska miljöforskningen har förändrats i samband med att

forskningsstiftelserna har bildats. Medlemskapet i EU kommer att leda till

ytterligare förändringar både vad gäller finansiering och inriktning på

miljöforskningen. En ny forskningspolitisk proposition planeras till våren

1996. Jordbruksutskottet tillstyrker regeringens förslag. Motionerna Fi33

yrkande 53 (i denna del), Fi34 yrkande 43 och Fi35 yrkande 29 avstyrks.

I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält var sin avvikande

mening.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än jordbruksutskottet och

tillstyrker förslaget i propositionen om att riksdagen, med ändring av tidigare

beslut (1994/95:JoU14, rskr. 257) för budgetåret 1995/96 under fjortonde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 175 531 000 kr till

Miljöforskning. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi33 yrkande 53 (i denna

del), Fi34 yrkande 43 och Fi35 yrkande 29.

Indragning av reservationsmedel inom Miljödepartementet

I kompletteringspropositionen (bil. 1, s. 19) anförs att en uthållig

ekonomisk tillväxt är en grundläggande förutsättning för att minska

arbetslösheten, sanera statsfinanserna och stabilisera statsskulden.

Tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer till stånd med

metoder som sliter på natur och människor. Kostnaderna för att reparera

miljöskadorna ökar, och miljöskulden hotar att växa. Klara gränser måste finnas

för att skydda miljön i vid bemärkelse och för att bryta miljöskuldens ökning.

Ekonomiska styrmedel bör enligt regeringen användas i större utsträckning inom

miljöpolitiken. Kretsloppssamhället ger såväl miljövinster som möjlighet till

nya företag och nya arbetstillfällen. En parlamentarisk utredning undersöker

möjligheterna till en ökad miljörelatering av skattesystemet.

För att säkerställa att regeringens program för sanering av de offentliga

finanserna upprätthålls på den nivå som lades fast i budgetpropositionen har

regeringen mycket noga följt såväl budgetutvecklingen för innevarande år som

den beräknade utvecklingen för nästa budgetår och den fortsatta beredningen av

budgetförstärkningsåtgärderna i riksdagen. Utrymmet för det totala offentliga

utgiftsåtagandet är starkt begränsat. Regeringen har därför bl.a. sett över

budgetbelastningen på samtliga större reservationsanslag och beslutat att som

en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag inom bl.a.

Miljödepartementets anslagsområde. Medel föreslås föras bort från följande

anslag: Åtgärder för att rena Dalälven med 49 miljoner kronor, Bidrag till

miljöarbete, Östersjön med 2 miljoner kronor och Landskapsvård med 246 miljoner

kronor.

I motion Fi34 (mp) anförs att föreslagna indragningar av

reservationsmedel för innevarande budgetår inom Miljödepartementets område inte

skall genomföras (yrkande 40). Motionärerna anser att dessa medel skall få

behållas även under nästa budgetår.

Jordbruksutskottet delar i sitt yttrande (JoU5y) regeringens bedömning

att den budgetbelastning som nu identifierats i budgetuppföljningen bör

finansieras genom engångsvisa budgetförstärkande åtgärder. Utskottet finner

förslaget att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag

väl avvägt.

I denna fråga har Miljöpartiet anmält en avvikande mening.

Finansutskottet delar jordbruksutskottets bedömning och avstyrker motion

Fi34 (mp) yrkande 40.

Energipolitiska frågor

Kärnsäkerhetsforskning

I kompletteringspropositionen (bil. 14 s. 2) hemställs att det i

budgetpropositionen begärda anslaget på 95,9 miljoner kronor för budgetåret

1995/96 för kärnsäkerhetsforskning nu mot bakgrund av behovet att minska de

statliga utgifterna minskas med 7,5 miljoner kronor till 88,4 miljoner kronor.

I motion Fi33 (v) motsätter sig motionärerna förslaget att ytterligare

reducera anslaget till kärnsäkerhetsforskning utan att någon redovisning av

konsekvenserna görs (yrkande 53 i denna del).

Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU7y) regeringens

besparingsförslag med hänvisning till det statsfinansiella läget.

I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält en avvikande mening.

Finansutskottet delar näringsutskottets åsikt och föreslår, med ändring

av riksdagens tidigare beslut (1995/96:NU20, rskr. ??), att riksdagen till

ramanslaget Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning anvisar ett

belopp som är 7,5 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats. Motion

Fi33 (v) yrkande 53 (i denna del) avstyrks därmed.

Budgetpolitiken

Budgetutvecklingen

Statsfinanserna fortsätter att förbättras. Redan i samband med behandlingen

av budgetpropositionen kunde utskottet konstatera att såväl budgetunderskott

som upplåningsbehov under innevarande budgetår väntades bli lägre än vad som

angavs i finansplanen. Inför justeringen av utskottets betänkande om den

ekonomiska politiken (1994/95:FiU10) i slutet av februari publicerade nämligen

Riksrevisionsverket en ny budgetprognos i vilken upplåningsbehovet för

budgetåret 1994/95 beräknades till ett ca 25 miljarder kronor lägre belopp. I

kompletteringspropositionen räknar regeringen nu med ett upplåningsbehov på

192,4 miljarder kronor, vilket är en förbättring med ytterligare 10 miljarder

kronor. Riksgäldskontoret har i en prognos den 9 maj 1995 bedömt att

upplåningsbehovet för innevarande budgetår skall stanna vid 190 miljarder

kronor.

Även för nästa budgetår förutser regeringen ett väsentligt lägre lånebehov än

tidigare. Detta beräknas nu till knappt 200 miljarder kronor, vilket är 40

miljarder kronor mindre än vad som framkom i motsvarande beräkning i

budgetpropositionen. Upplåningsnivån är samtidigt i stort sett densamma som

under innevarande år, och med tanke på att det kommande budgetåret omspänner

18 månader är förbättringen påtaglig. Ser man endast till de första tolv

månaderna under nästa budgetår räknar regeringen med ett lånebehov på 142,7

miljarder kronor, vilket jämfört med innevarande budgetår motsvarar en

minskning med ca 50 miljarder kronor eller med 3,2 % av BNP.

I det budgetförslag som regeringen lagt fram inför nästa budgetår har flera

redovisningstekniska förändringar vidtagits för att budgeten bättre skall

återspegla den statliga verksamhetens omfattning. Betydande delar av statens

verksamhet har under senare år finansierats vid sidan av statsbudgeten. Inte

minst gäller detta arbetslöshetsersättningen och vissa arbetsmarknadspolitiska

åtgärder som finansierats över Arbetsmarknadsfonden, men som nu lyfts in i

statsbudgeten. Även Lönegarantifonden kommer nästa budgetår att redovisas över

statsbudgeten.

I fortsättningen kommer således Arbetsmarknadsfondens och Lönegarantifondens

inkomster att redovisas på statsbudgetens inkomstsida och deras utgifter på

statsbudgetens utgiftssida. Förändringen leder till att det redovisade

budgetsaldot försämras eftersom Arbetsmarknadsfonden för närvarande går med

underskott. Omläggningen påverkar däremot inte statens upplåningsbehov eftersom

underskottet i såväl statsbudgeten som Arbetsmarknadsfonden finansierats på

samma sätt, nämligen genom upplåning i Riksgäldskontoret.

Andra redovisningstekniska förändringar inför nästa budgetår är att sjuk- och

föräldraförsäkringen helt kommer att bruttoredovisas liksom vissa regleringar

mellan stat och kommuner. Det innebär att utgifter som tidigare bokförts på ett

antal inkomsttitlar kommer fr.o.m. nästa budgetår i sin helhet att redovisas på

statsbudgetens utgiftssida. Omläggningen påverkar inte budgetsaldot men leder

till att budgetens inkomster och utgifter ökar med ett lika stort belopp.

Samtidigt som man alltså får en tydligare redovisning av statens inkomster

och utgifter, leder nyordningen till att jämförelser bakåt i tiden försvåras.

Till detta bidrar också den omständigheten att nästa budgetår omspänner 18

månader.

För att i någon mån undanröja detta problem är i kompletteringspropositionen

budgetförslagets inkomster och utgifter också beräknade för budgetårets första

tolv månader. Budgetförslaget kan därvid sammanfattas på det sätt som framgår

av efterföljande tabell.

Utskottet kommer på sedvanligt sätt att i särskilda betänkanden redovisa nya

beräkningar av statsbudgetens inkomster (FiU29) och utgifter (FiU30) för nästa

budgetår. I det sammanhanget kommer utskottet också att beakta de ytterligare

ändringar som gjorts under riksdagsbehandlingen av regeringens budgetförslag.

För definitiva uppgifter om riksdagens ställningstaganden i dessa frågor

hänvisar utskottet till dessa betänkanden liksom till utskottets

sammanställning av statsbudgeten (FiU31).

Regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer

Regeringen har sedan den tillträdde i oktober 1994 lagt fram ett omfattande

program för att stärka statsfinanserna. I propositionen beräknas de samlade

budgetförstärkningarna uppgå till ca 118 miljarder kronor. Åtgärderna är ett av

de största saneringsprogram som genomförts i något industriland under

efterkrigstiden. Programmets omfattning motsvarar 7,5 % av BNP, varav mer än

3,5 procentenheter får genomslag 1995, ca 2 procentenheter 1996 och ca 1

procentenhet vardera under åren 1997 och 1998.

I kompletteringspropositionen föreslås varaktiga budgetförstärkningar på

15,7 miljarder kronor för att åtgärda kvarstående finansieringsbehov, tidigare

underskattningar av kostnader samt olika typer av försvagningar i budgeten,

däribland ett bortfall på 7,7 miljarder kronor föranlett av att

mervärdesskatten på livsmedel sänks.

Till detta kommer olika engångsvisa förstärkningar på sammanlagt 23,4

miljarder kronor vilka används för att finansiera engångsvisa

budgetbelastningar på sammanlagt närmare 18 miljarder kronor. Härav svarar

arbetsmarknadspolitiska åtgärder för 14,5 miljarder kronor.

De förslag som nu läggs fram i kompletteringspropositionen och propositionen

om EU-finansiering (1994/95:203) har fem syften.

De skall kompensera för de budgetförsvagningar som skett under riksdagens

behandling av tidigare framlagda besparingsförslag. Riksdagen har bl.a. inte

bifallit regeringens förslag om arbetslöshetsersättning för ungdomar under 20

år liksom vissa förslag på jordbruksområdet. På samtliga punkter där det skett

avvikelser återkommer regeringen nu med förslag om kompletterande finansiering.

Finansieringen av EU-avgiften fullföljs.

Åtgärder redovisas för att komma till rätta med de snabbt ökande kostnaderna

för vissa reformer som beslöts under förra mandatperioden, bl.a. bostadsbidrag

och assistansersättning.

De sänker nivån på de offentliga utgifterna. Samtidigt reduceras

mervärdesskatten på livsmedel från 21 till 12 %.

De skall visa hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i förra höstens

ekonomisk-politiska proposition finansierats.

I den reviderade finansplanen aviserar regeringen att den senast i 1996 års

vårproposition kommer att lägga fram förslag om ett tak för de offentliga

utgifterna. Utrymmet för det totala offentliga utgiftsåtagandet är enligt

regeringen starkt begränsat. Såväl höjda skatter som ökad statlig upplåning kan

få negativa återverkningar på den svenska ekonomin. Det är, enligt

propositionen, därför nödvändigt att införa rutiner och regelsystem som

tillförsäkrar regering och riksdag en starkare kontroll över budgeten och

budgetutvecklingen. Som ett första steg i detta arbete har regeringen under

våren följt upp budgetutvecklingen, och de motåtgärder som nu föreslås eller

som redan har vidtagits betraktas som ett första steg mot en tillämpning av ett

system med ett utgiftstak.

Regeringen har dessutom för avsikt att strama upp budgetarbetet genom att

göra en översyn av det regelverk som styr budgetprocessen. I anslutning härtill

skall ett förslag till ny budgetlag utformas. Dessutom skall man skyndsamt se

över kommunallagens bestämmelser om ekonomisk förvaltning i syfte att skapa

ännu bättre förutsättningar för kommuner och landsting att åstadkomma en god

ekonomisk hushållning.

Den nuvarande konjunkturuppgången måste enligt regeringen användas för att

stärka de offentliga finanserna. Åtgärderna för att sanera statsfinanserna

måste kombineras med insatser för ökad tillväxt och sysselsättning.

Av finanspolitiken krävs i detta läge en svår och känslig balansgång,

framhåller regeringen. Alltför sena och svaga budgetförstärkningar skulle öka

riskerna för att Sverige går in i nästa konjunkturavmattning utan

ekonomisk-politisk handlingsfrihet. Alltför snabba och omfattande

budgetförstärkningar skulle å andra sidan leda till en kraftig åtstramning och

kunna bryta konjunkturuppgången.

Finanspolitiken inriktas nu på att eliminera underskottet i de offentliga

finanserna under mandatperioden och på att stabilisera statsskulden som andel

av BNP redan 1996.

Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna de sålunda förordade

riktlinjerna för budgetpolitiken (bil. 1, yrkande 2).

Oppositionspartiernas förslag till budgetpolitiska riktlinjer

Moderata samlingspartiet

I motion Fi31 yrkande 2 framhåller Moderata samlingspartiet att

inriktningen och omfattningen av de moderata besparingsförslagen och förslagen

till skattesänkningar är så utformade att de stimulerar tillväxt och

företagande. De står därmed i en motsatsställning till regeringens förslag i

kompletteringspropositionen som i vad gäller besparingar präglas av

Socialdemokraternas brist på strategi för tillväxt och utveckling. Regeringens

förslag till besparingar inom ett område äts upp av planerade, planlösa eller

oplanerade utgiftsökningar inom andra områden.

Enligt motionärerna syftar deras politik till förnyelse och förändring och

för vidare de strukturella reformer som genomfördes eller inleddes under den

borgerliga mandatperioden. Den moderata politiken innebär också en mer

kraftfull sanering av de offentliga finanserna och minskade statliga utgifter i

stället för tillväxthämmande skattehöjningar.

Motionärerna hänvisar till den budgetmotion Moderata samlingspartiet tidigare

lagt fram (1994/95:Fi210) med förslag om nya varaktiga utgiftsminskningar

uppgående till 64 miljarder kronor 1998. Dessa förslag är enligt motionärerna

huvudsakligen inriktade på att åtgärda strukturella fel i ekonomin och

transfereringssystemen. I samma motion föreslogs också sänkta skatter på drygt

44 miljarder kronor. Inriktningen på de föreslagna skattesänkningarna är att

skapa goda förutsättningar för tillväxt och nya arbeten samt att avvärja

ytterligare ekonomiska påfrestningar för den enskilde. Efter förslag om vissa

ökade utgifter och minskade besparingar uppgick den sammantagna varaktiga

budgetförstärkningen till närmare 17 miljarder kronor utöver vad regeringen då

föreslog.

Redan i januari var bedömningarna av regeringens förslag samstämmiga,

påpekar motionärerna. Budgetförstärkningarna var för svaga och hade fel

inriktning. Sedan dess har de ekonomiska förutsättningarna försämrats

ytterligare. Kronans försvagning och ränteturbulensen resulterar i ökade

kostnader för statsskulden. Skulle nuvarande oroliga situation bli bestående

under en längre tid kommer kostnaden för statsskulden att öka avsevärt.

Motionärerna ifrågasätter regeringens bedömning att kronan kommer att stärkas

kraftigt och räntan sjunka. Bedömningen är, anser de, inte realistisk med

nuvarande omfattning och inriktning av budgetpolitiken. För att skapa en viss

säkerhetsmarginal i fall utvecklingen skulle bli sämre än regeringen räknar med

krävs enligt motionärerna dels en budgetförstärkning på ytterligare minst 20

miljarder kronor netto, dels en ändrad fördelning mellan åtgärder på inkomst-

och utgiftssidan.

Motionärerna utgår från sitt tidigare förslag och lägger nu fram förslag om

ytterligare åtgärder för att förstärka budgeten. Sammantaget med de åtgärder

som tidigare föreslagits räknar de med att uppnå en budgetförstärkning på 22

miljarder kronor 1998. Inriktningen på åtgärderna är densamma som tidigare. I

stället för skattehöjningar föreslår de utgiftsminskningar, vilka huvudsakligen

inriktas på strukturella förändringar.

Syftet med de nya förslagen till budgetförstärkningar är att presentera ett

realistiskt alternativ inte enbart för att måttligt minska den offentliga

skuldbördan utan också för att få den att närma sig de krav som ställs för ett

fullt svenskt deltagande i den ekonomiska och monetära unionen (EMU).

Folkpartiet liberalerna

I motion Fi32 yrkande 2 förespråkar Folkpartiet en snabbare

budgetsanering än regeringen. Budgetpolitiken påverkar företagsklimatet genom

att den i hög grad styr räntan. Om omvärlden märker att vi tar resoluta tag för

att få balans i svensk ekonomi finns förutsättningar för att räntorna kan

sjunka. Räntenivån är en nyckelfaktor för företagandet i Sverige i dag. Det

höga ränteläget har tagit ett strypgrepp på svensk ekonomi.

Motionärerna anser att det nu krävs påtagliga resultat i budgetsaneringen.

Varje ny rapport om statens upplåningsbehov måste vara klart lägre än den

föregående. Långivarna vet att en förutsättning för att den svenska

budgetsaneringen skall lyckas är att ett antal optimistiska förutsägelser slår

in. Om det visar sig att upplåningen inte sjunker i den takt som

finansministern utlovat kommer misstroendet att växa och räntorna att stiga.

För att minska risken för att budgetsaneringen misslyckas föreslår motionärerna

ytterligare budgetförstärkningar.

Folkpartiets budgetalternativ sägs i motionen vara ca 16 miljarder kronor

starkare än regeringens för budgetåret 1995/96. Motionärerna föreslår minskade

utgifter inom transfereringssystemen på ca 10 miljarder kronor men vill

samtidigt behålla 80 % ersättningsnivå i sjuk- och

arbetslöshetsförsäkringarna. Det senare ökar utgifterna med ca 4 miljarder

kronor. Netto minskar således transfereringsutgifterna med ca 6 miljarder

kronor. Andra utgiftsminskningar samt motionärernas nej till RAS uppges spara

ytterligare ca 10 miljarder kronor netto. Motionärerna föreslår

skattesänkningar på ca 25 miljarder kronor, huvudsakligen för företagande och

jobb, men säger nej till förslaget om sänkt matmoms. Dessutom föreslår de några

ytterligare inkomstökningar. Enligt de uppskattningar som görs i motionen leder

förslagen till att skatterna sänks med netto nära 15 miljarder kronor.

I motionen föreslås också försäljningar av statliga företag, framför allt för

att det är en strukturellt riktig förändring men också för att man därigenom

kan minska statens skuldsättning.

Motionärerna uppger att deras förslag leder till ett minskat statligt

lånebehov på ca 25 miljarder kronor år 1998. Transfereringarna sänks med 14

miljarder kronor netto och övriga utgifter reduceras med ca 5 miljarder kronor

netto. Totalt sänks således utgifterna med nära 20 miljarder kronor. Skatterna

reduceras med drygt 8 miljarder kronor. Försäljning av företag bör kunna

inbringa åtminstone 10 miljarder kronor, anser motionärerna som för egen del

bedömer att deras förslag inkl. ränteeffekt ger en förbättring med ca 25

miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.

Vänsterpartiet

I motion Fi33 yrkande 2 av Vänsterpartiet framhåller motionärerna att de

under hösten 1994 och våren 1995 varit med om att driva igenom kraftiga

förstärkningar av statsbudgeten. Partiet har accepterat en total

budgetförstärkning motsvarande ca 110 miljarder kronor för år 1998. Under

budgetåret 1995/96 ligger den föreslagna budgetförstärkningen på ca 80

miljarder kronor, varav drygt 50 miljarder kronor utgörs av skatte-

förstärkningar. Budgetsaneringspolitiken får nu positiva effekter. Den bidrar

till att statsfinanserna utvecklas i mer positiv och kontrollerad riktning.

Med hänsyn till att omfattande budgetförstärkningar redan har beslutats och

dödläget kring arbetslösheten måste brytas anser Vänsterpartiet inte att det är

nödvändigt med ytterligare mer omfattande nettobesparingar. Vänsterpartiet

presenterar ett budgetalternativ som uppges vara ca 25 miljarder kronor star-

kare än partiets förslag i januari, men 3,6 miljarder kronor svagare än

regeringens nu presenterade förslag. Tillsammans med föreslagna skattehöjningar

och skattesänkningar gör detta att Vänsterpartiet kan presentera mer omfattande

åtgärder för att stimulera hemmamarknaden, stärka kommunerna och öka

sysselsättningen.

Det är motionärernas bestämda övertygelse att de budgetförstärkningar på

drygt 7 % av BNP som Vänsterpartiet medverkat till är och har varit

nödvändiga. Men det är inte tillräckligt med enbart budgetförstärkningar. Vi

kommer inte ur de statsfinansiella problemen enbart genom besparingar och

skattehöjningar -- det behövs också stimulanser för fler jobb. Med en högre

uthållig tillväxt ökar också förtroendet för den svenska ekonomin och trycket

på räntor och kronkurs minskar. I motionen uppges att Vänsterpartiets

ekonomiska politik långsiktigt leder till en högre ekonomisk aktivitet och en

bättre sysselsättningsutveckling, vilket på sikt kommer att ge avkastning i

form av en snabbare förbättring av statsfinanserna.

Vänsterpartiet avvisar såväl regeringens förslag till sänkt moms på livsmedel

som förslagen att sänka ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen och

a-kassan till 75 %. Regeringens politik har en felaktig inriktning, anser

motionärerna, som gör denna bedömning mot bakgrund av att alla krafter måste

utnyttjas för att stärka hemmamarknaden, stimulera sysselsättningen och stärka

en uthållig tillväxt. Gör vi inget nu riskerar vi framöver att fastna i

permanent massarbetslöshet, svag ekonomisk aktivitet och en minskad tilltro

till att det går att sanera statsfinanserna utan kraftfulla och destruktiva

ingrepp i välfärdsstaten.

Vänsterpartiet föreslår att 5 miljarder kronor skall sättas av till en

sänkning av arbetsgivaravgiften i kommunsektorn. Det motsvarar en sänkning av

arbetsgivaravgifterna med tre procentenheter, till knappt 30 %, och

kompenserar kommunsektorn för det skattebortfall som följer av avdragsrätten

för de höjda egenavgifterna. På motsvarande sätt föreslår Vänsterpartiet att 5

miljarder kronor sätts av för att stimulera sysselsättningen i den privata

tjänstesektorn.

Vänsterpartiet föreslår också ett omfattande program för gröna investeringar

med en total volym på ca 5 miljarder kronor.

Flertalet av de besparingar som regeringen föreslår på det socialpolitiska

området avvisas i motionen. Regeringens politik leder i fel riktning, anser

motionärerna. I stället för att lägga över en större del av

finansieringsansvaret på arbetsgivarna ökar den ekonomiska belastningen på

redan svaga och utsatta grupper.

Miljöpartiet de gröna

I motion Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 av Miljöpartiet erinrar

motionärerna om att de tidigare kritiserat det budgetförslag regeringen

presenterat i budgetpropositionen. Det hade de gjort därför att det innehöll

otillräckligt många besparingar och de besparingar som föreslogs hade i många

fall lagts ett eller flera år bort i tiden. Motionärerna noterar att regeringen

med de i kompletteringspropositionen framförda förslagen har tidigarelagt

åtskilliga besparingsförslag. De ser med hänsyn härtill regeringens nya

förslag som en förbättring i detta avseende och konstaterar att deras egna krav

delvis har tillgodosetts både vad gäller den allmänna inriktningen på

budgetpolitiken och vad gäller en rad enskildheter.

Motionärerna anser emellertid att ytterligare besparingar kan och bör göras

främst inom det militära försvaret, väganslagen och socialförsäkringarna.

Enligt motionärernas mening har regeringens besparingsförslag i några fall

fått en direkt olämplig inriktning. Inte minst gäller det åtstramningar riktade

mot välfärdens kärnområden som vård, omsorg och skola liksom sänkningen av

ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna till låginkomsttagare.

Regeringen har också föreslagit ett antal nya utgiftsåtaganden på

arbetsmarknadspolitikens område som enligt motionärernas mening inte bör

genomföras. Redan i budgetpropositionen fanns flera miljardanslag av liknande

slag som Miljöpartiet gick emot. Motionärerna anser att arbetsmarknadspolitiken

mer måste inriktas på att stimulera ökat företagande, särskilt sådant med

inriktning på bättre energihushållning och långtgående miljöanpassning.

Arbetstillfällen kommer i hög grad inom miljö-, tjänste-, informations- och

högteknologisektorerna. Arbetsgivaravgifterna måste sänkas och ersättas med

högre miljö- och energiskatter. Arbetstiden måste också sänkas av både

arbetsmarknadspolitiska och sociala skäl. Motionärerna motsätter sig den

höjning av arbetsgivaravgifterna som genomfördes vid årsskiftet 1994/95 som ett

led i finansieringen av EU-avgiften. I stället föreslår de nu bl.a. höjd

bolagsskatt.

I motionen uppges att Miljöpartiets förslag innebär att statens utgifter för

budgetåret 1995/96 (18 månader) minskar med 8,1 miljarder kronor i jämförelse

med vad regeringen föreslår i kompletteringspropositionen.

Enligt motionärerna är deras förslag på statsbudgetens inkomstsida i huvudsak

neutrala. De leder till en försvagning med 1,7 miljarder kronor. Motionärerna

föreslår att skatt på arbete ersätts med skatt på miljöpåverkan och energi. För

att kompensera hushållen för ökad energibeskattning har motionärerna tidigare

föreslagit sänkt matmoms. De accepterar således den av regeringen föreslagna

sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel som en del av deras eget

skatteväxlingspaket.

Motionärernas samlade budgetförslag medför således enligt deras egen

bedömning att statens underskott blir 207,2 miljarder kronor, eller 6,4

miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslagit, vilket innebär att

statens upplåningsbehov skulle minska med ett lika stort belopp.

Motionärerna anser att man med deras förslag uppnår budgetbalans snabbare.

För egen del räknar de med att staten bör kunna börja minska statsskulden från

år 1998. Det är två år tidigare än vad som blir fallet i regeringens förslag.

Kristdemokraterna

I motion Fi35 yrkande 2 förordar Kristdemokraterna en nationell samling

omkring den ekonomiska politiken. Det fordras ett program med bred förankring i

riksdagen och hos svenska folket. Politiken måste inriktas på en effektiv och

fördelningspolitiskt riktig sanering av statsfinanserna och samtidigt på

genomförande av ett program för tillväxt och nya och expanderande företag som

ger nya jobb.

Sverige bör vidta sådana åtgärder att konvergensprogrammets kriterier kan

uppnås, vilket ger valfrihet när beslut skall fattas om Sveriges medverkan i

det tredje steget. Motionärerna känner en betydande oro för att regeringens

prognoser och beräkningar i kompletteringspropositionen är allt för

optimistiska i vissa avgörande moment. Kristdemokraterna föreslår mot denna

bakgrund både större besparingar än regeringen och ett program för tillväxt.

Utrymmet för ytterligare besparingar inom vården och äldreomsorgen anser

motionärerna vara obefintligt. Tvärtom hävdas att det krävs ökade resurser.

Detta åstadkoms genom ett riktat anslag för vård och omsorg och behållande av

de nuvarande nivåerna i arbetsmarknads- och socialförsäkringarna.

En framgångsrik ekonomisk politik för nya jobb måste enligt motionärerna

också inbegripa en sund näringspolitik. Det krävs att rimliga förutsättningar

läggs fast för att nya företag skall startas och befintliga företag skall kunna

växa. En modern och flexibel arbetsrätt som gör att småföretagare vågar

anställa fler är ett inslag i en sådan politik. Förlängda visstids- och

provanställningar är en nödvändighet för dessa företag och för att få fler i

arbete.

En skattereform med sänkta skatter på arbete och samtidigt höjda

miljöavgifter skulle enligt motionärerna dels skapa incitament för en

miljövänligare produktion, dels främja framväxten av nya arbetstillfällen. Det

är, anser de, väsentligt att detta förslag om skatteväxling för fler jobb

snarast kan omsättas i praktisk handling. För att minska skattekilarna och

underlätta för en expansion föreslås en sänkning av tjänstemomsen från 25 till

12 %.

Övriga motionsyrkanden

I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) föreslås att

riksdagen skall uttala sig för att stödet till företag, kommuner och

socialförsäkringar skall minskas med minst 180 miljarder kronor brutto (yrkande

12). Dessutom föreslås att riksdagen skall uttala sig för fasta spelregler vid

saneringen av statsfinanserna (yrkande 14).

Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer

Det behövs ett fast grepp om statens finanser för att få kontroll över

budgetutvecklingen. Under förra mandatperioden ökade underskottet i de

offentliga finanserna från drygt 1 % till som mest 13,4 % av BNP. Under denna

mandatperiod bedöms det nu kunna reduceras lika mycket. Regeringen räknar med

att underskottet i de offentliga finanserna i år skall minska till 9 % av BNP,

för att därefter fortsätta att sjunka till ca 5 % år 1996 och till mindre än

1 % år 1998.

Det innebär att statsskulden mätt som andel av BNP kommer att stabiliseras

redan 1996, vilket är ett år tidigare än vad som angavs i budgetpropositionen.

Utvecklingen under de närmaste åren ter sig med andra ord nu något ljusare än

tidigare, men situationen är fortfarande allvarlig. De svenska räntenivåerna är

alltjämt höga och pressas upp av det stora underskottet i de offentliga

finanserna. Detta underblåser den oro som lätt uppstår i samband med

återkommande internationella kriser på det finansiella området.

Av stor betydelse är därför att Socialdemokraterna har träffat en uppgörelse

med Centerpartiet om de förslag som förs fram i kompletteringspropositionen.

Uppgörelsen omfattar också de förslag som förs fram i propsitionerna om

regionalpolitik (1994/95:161), EU-finansiering (1994/95:203) och

arbetsmarknadspolitik (1994/95:218). En översikt över de frågor som behandlas i

dessa propositioner samt oppositionspartiernas syn på förslagen lämnas i en

bilaga som har fogats till detta betänkande (bilaga 2).

Uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet syftar till att

långsiktigt skapa förutsättningar för en god ekonomisk utveckling och sunda

offentliga finanser. Genom samarbetet har det skapats ett brett parlamentariskt

stöd för de förslag som redovisas i propositionerna.

Utskottet har tidigare framhållit att det måste vara ett primärt mål att

begränsa budgetunderskottet. Något skäl att ompröva detta mål föreligger inte.

Det påbörjade saneringsarbetet måste därför drivas vidare med fasthet och full

kraft så att uppnådda resultat kan göras bestående. Skall arbetet med att

sanera statsfinanserna kunna få ett brett stöd och vinna respekt hos

allmänheten, måste de samlade åtgärderna ges en sådan inriktning att bördornas

fördelning framstår som rättvis genom att alla får bidra efter förmåga.

Regeringen har nu i tre steg lagt fram förslag som stärker statsfinanserna

med 100 miljarder kronor inkl. bedömda ränteeffekter. Därtill kan läggas drygt

18 miljarder kronor som är effekter av åtgärder beslutade under föregående

mandatperiod.

I första steget av saneringsarbetet låg tyngdpunkten i inkomstförstärkningar.

Riksdagen beslöt då att återta flera av de skattelättnader som den förra

regeringen och riksdagsmajoriteten beslutat om. I första steget skärptes även

inkomstsbeskattningen för dem med högre inkomster.

I andra steget var budgetförstärkningarna i det närmaste helt inriktade på

utgiftsminskningar.

I det nu aktuella tredje steget föreslås varaktiga budgetförstärkningar på

15,7 miljarder kronor, varav drygt 2/3 hänför sig till utgiftsminskningar.

Dessa budgetförstärkningar används i det närmaste helt för att finansiera dels

en sänkning av mervärdesskatten på livsmedel, dels vissa tidigare ofinansierade

utgiftsåtaganden.

De omfördelningseffekter som framkommer av åtgärderna i de tre stegen

varierar självklart med den enskilda individens situation. Fördelningspolitiska

studier visar emellertid att den tiondedel av hushållen som har den högsta

ekonomiska standarden får svara för uppemot 30 % av de sammantagna

budgetförstärkningarna. Bidraget från den tiondel av hushållen med lägst

standard begränsas däremot till 5 % av budgetförstärkningarna. I inkomstlägena

däremellan fördelar sig effekterna av åtgärderna tämligen jämnt.

Låginkomsttagare är för sitt uppehälle mer beroende av transfereringar än

andra grupper, och när transfereringarna minskas slår det hårdast mot dem. Å

andra sidan slår de genomförda skattehöjningarna hårdast mot de mer

välbeställda. Analyser av hur åtgärderna sammantagna slår på hushållens

disponibelinkomster i olika inkomstlägen visar också att de största

procentuella förändringarna av disponibelinkomsterna drabbar den tiondedel av

hushållen med den högsta ekonomiska standarden medan låginkomsttagarna som

grupp kommer något bättre ut, bl.a. beroende på sänkningen av mervärdesskatten

på livsmedel.

Mot bakgrund härav finner utskottet att de av regeringen föreslagna eller

vidtagna åtgärderna för att sanera statsfinanserna har en med hänsyn till

omständigheterna rimlig fördelningsprofil.

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna kräver i sina

motioner att de skattehöjningar som riksdagen genomförde hösten 1994 skall

rivas upp helt eller delvis.

Längst i det avseendet går Moderata samlingspartiet som med sina mycket

långtgående krav på skattesänkningar skiljer sig markant från de båda övriga

partierna. Moderata samlingspartiets förslag på beskattningsområdet

överensstämmer i allt väsentligt med den politik partiet förde fram i

regeringsställning under förra mandatperioden. Den moderata politiken är

konsekvent i så måtto att partiet också vill använda de tillkommande

utgiftsnedskärningar för att finansiera ökade satsningar på bl.a. försvaret.

Den moderata besparingspolitiken saknar enligt utskottets mening helt

trovärdighet och kan inte vinna den breda uppslutning som krävs för att

saneringen av statsfinanserna skall kunna drivas vidare med bestående kraft.

Utskottet tar avstånd från en politik med denna inriktning och avstyrker därmed

motion Fi31 (m) yrkande 2.

Folkpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet skiljer sig i flera

avseenden från Moderata samlingspartiet. Samtidigt vill emellertid även dessa

partier riva upp flera av de skattehöjningar som riksdagen fattade beslut om

hösten 1994. Utskottet kan inte ställa sig bakom den inriktning av

budgetpolitiken som dessa partier förespråkar.

De båda partiernas budgetförslag har brister i olika avseenden. Så t.ex.

upprepar Folkpartiet sitt tidigare krav på att stödet för nyanställningar (RAS)

skall avskaffas och tillgodoräknar sig för detta förslag en besparing på

4 750 miljoner kronor. Till saken hör emellertid att stödformen gäller endast

för nyanställningar under perioden den 1 januari -- den 31 maj 1995 och det

folkpartistiska besparingsförslaget är därför helt överspelat när frågan tas

upp till avgörande i riksdagen, såvida inte avsikten är att förslaget skall

gälla med retroaktiv verkan. Det folkpartistiska budgetförslaget bärs också upp

av dynamiska effekter vars inneboende kraft inte förklaras närmare i motionen.

Så t.ex. anser sig Folkpartiet kunna minska anslaget till

arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 4,4 resp. 6,0 miljarder kronor under

budgetåren 1995/96 och 1998 enbart med en allmän hänvisning till de "mycket

omfattande förbättringar" partiet föreslår för företagande och jobb. Till detta

kan läggas att de gynnsamma budgeteffekter som motionärerna tillskriver sitt

budgetalternativ förutsätter att statliga tillgångar till ett värde av 10

miljarder kronor skall säljas ut årligen.

Liksom Folkpartiet avvisar Kristdemokraterna stödet till nyanställningar och

tillgodoräknar sig en ränteeffekt på denna besparing som i praktiken inte kan

uppnås. I det kristdemokratiska budgetalternativet förutsätts vidare att en rad

vagt formulerade ändringsförslag skall kunna få ett mycket snabbt genomslag på

budgeten trots att genomarbetade lösningar helt saknas för de olika åtgärderna.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Fi32 (fp) yrkande

2 samt Fi35 (kds) yrkande 2.

Vänsterpartiets budgetalternativ är 3,6 miljarder kronor svagare än

regeringens och innefattar en rad nya utgiftsåtaganden som finansieras med

skattehöjningar på sammanlagt 12 miljarder kronor. Utskottet kan inte ställa

sig bakom ett förslag med en sådan inriktning. Kravet på fullständig

finansiering måste enligt utskottets mening vara oeftergivligt. Om man i

nuvarande läge gör avkall på detta krav, kan följden lätt bli att tilltron till

statsmakternas vilja att driva besparingsarbetet vidare med full kraft sätts i

fråga, vilket skulle bidra till att pressa upp räntenivåerna. Denna misstro

skulle sannolikt förstärkas om man i enlighet med motionärernas förslag

kanaliserar skattehöjningarna till sådana utgiftsområden som transfereringar

och arbetsmarknadspolitiska stödprogram som inte i första hand främjar

tillkomsten av nya arbeten.

Med de skatte- och avgiftshöjningar som hittills genomförts eller aviserats

kommer enligt utskottets mening utrymmet för ytterligare skattehöjningar att

vara starkt begränsat. Detta gäller även kommunalskatterna. Ytterligare

skattehöjningar riskerar att försämra den svenska ekonomins funktionssätt.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fi33 (v) yrkande 2.

Det budgetalternativ Miljöpartiet de gröna för fram utgår i stor utsträckning

från partiets förslag om en långtgående skatteväxling, där skatt på arbete

ersätts med skatt på energi och miljö. Utskottet har i princip inte något att

erinra mot en skatteväxling, men är med hänsyn till att frågor av detta slag

för närvarande prövas i en särskild kommitté inte berett att biträda det mycket

genomgripande förslag till skatteväxling som Miljöpartiet de Gröna vill få till

stånd. Enligt utskottets mening bör utredningsarbetet avvaktas innan frågan om

en skatteväxling tas upp till prövning.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och

44.

Utskottet kan med anledning av vad som framhålls i motion Fi40 (m) yrkande 14

om fasta spelregler generellt instämma i motionärernas allmänna syn på behovet

av fasta spelregler. Det är självklart önskvärt att man i största möjliga

utsträckning bör undvika att ändra en gång givna förutsättningar. Skall

saneringsarbetet kunna drivas vidare med erforderlig styrka måste emellertid

alla offentliga utgiftsåtaganden utan undantag kunna sättas i fråga och

omprövas. Riksdagen bör därför inte genom uttalanden friskriva olika

samhällsåtaganden från en kritisk prövning. Utskottet finner inte heller

anledning att biträda motionärernas förslag i fråga om företagsstöd, stöd till

kommuner och socialförsäkringar.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi40 (m) yrkandena 12 och 14.

Den kompletteringsproposition som utskottet nu behandlar är den sista i sitt

slag. I den nya budgetprocess som riksdagen skall börja tillämpa hösten 1996

skall regeringens förslag till statsbudget vara fullständigt när det avges till

riksdagen senast den 20 september. Tillkommande budgetförslag får då inte

längre läggas fram före budgetårets början.

Årets kompletteringsproposition är speciell också i två andra avseenden.

Förslagen i kompletteringspropositionen har utformats i nära samarbete mellan

Socialdemokraterna och Centerpartiet, och den uppgörelse som träffats innebär

att det fortsatta arbetet med att sanera statsfinanserna kommer att ha en bred

parlamentarisk förankring i riksdagen.

Kompletteringspropositionen används nu också för första gången som ett

instrument för aktiv uppföljning av budgetutvecklingen. Regeringen vill

återupprätta budgetdisciplinen och ställer krav på att varje ytterligare

utgift, varje överskridande och varje annan försvagning av budgeten skall vara

fullt ut finansierade. De besparingar som föreslås eller redovisas används

också för att finansiera sådana försvagningar. I kompletteringspropositionen

manifesteras den skärpta budgetdisciplinen likaså i förslaget till tak för de

offentliga utgifterna.

En god budgetdisciplin är enligt utskottets mening av grundläggande betydelse

för att man skall nå framgång i saneringsarbetet. Utskottet ser mycket positivt

på den dialog som regeringen har tagit initiativ till och anser att

redovisningen i budgetuppföljningsfrågor bör fördjupas och utvecklas. Enligt

utskottets mening bör regeringen under löpande budgetår återkommande redovisa

sin syn på budgetutvecklingen och för riksdagen lägga fram förslag om

erforderliga motåtgärder. De kan t.ex. göras i anslutning till de

tilläggsbudgetförslag regeringen lägger fram för riksdagen och som med den nya

behandlingsordningen kommer att remitteras till finansutskottet.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker regeringens

förslag till riktlinjer för budgetregleringen (bil. 1 yrkande 2).

Tillkommande utgiftsbehov, netto

I motion Fi31 erinrar Moderata samlingspartiet om att riksdagen tidigare

begärt att budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto skall

bruttoredovisas eftersom det nuvarande förfaringssättet minskar transparensen i

statsbudgeten. Motionärerna är kritiska till att regeringen än en gång har valt

att beräkna de tillkommande budgetförändringarna som ett nettobelopp. De vill

därför att riksdagen på nytt skall ge regeringen till känna att man önskar en

bruttoredovisning av de tillkommande förändringarna.

Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. För att regeringen

redan i sitt budgetförslag skall kunna redovisa en total budgetbelastning som

så nära som möjligt ansluter till det väntade utfallet, används en

ospecificerad samlingspost kallad Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

Den förs upp på statsbudgetens utgiftssida, och över den redovisas sådana

tillkommande utgifter och inkomster, för vilka konkreta förslag ännu inte

föreligger. Det är endast det samlade saldot av alla tillkommande förändringar

som anges på Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Man kan således inte av

denna post utläsa vilka enskilda förslag regeringen har skuggat in och avser

att lägga fram.

Som motionärerna påpekar har riksdagen tidigare begärt en tydligare

redovisning av denna ospecificerade post. Frågan har också behandlats av

Riksdagsutredningen som likaledes ställt krav på en bruttoredovisning av

statsbudgetens inkomster och utgifter, innefattande även Beräknat tillkommande

utgiftsbehov, netto.

Bakgrunden till dessa framställningar är att nuvarande redovisningsprinciper

bidrar till att onödigtvis försvåra överblicken över statsbudgetens utveckling.

Möjligheterna att göra olika typer av analyser begränsas också, framför allt

beroende på att alla tillkommande inkomstökningar och inkomstminskningar

liksom alla tillkommande utgiftsökningar och utgiftsminskningar redovisas

samlat under en gemensam post.

Är, som i den nu aktuella statsbudgeten, Tillkommande utgiftsbehov, netto,

uppförd med ett negativt belopp går det inte att utläsa om regeringen avser att

genomföra utgiftsnedskärningar eller inkomstförstärkningar. Även om båda

åtgärderna har samma effekt på budgetsaldot är det, för att rätt kunna bedöma

den fortsatta utvecklingen, av intresse att veta om förstärkningen skall

genomföras som en utgiftsnedskärning eller som en inkomstförstärkning. Den

totala inkomst- och utgiftsnivån i budgeten blir också felaktig.

Det uppstår också lätt en begreppsförvirring när en inkomstökning redovisas

som en negativ utgift på en budgetpost kallad Beräknat tillkommande

utgiftsbehov, netto, vilken finns uppförd på statsbudgetens utgiftssida. Varken

benämning eller placering antyder att det bakom saldot kan dölja sig även

inkomstförändringar.

Finansutskottet har mot denna bakgrund tidigare föreslagit att Beräknat

tillkommande utgiftsbehov, netto skall bruttoredovisas (1991/92:FiU34). Alla

tillkommande inkomstförändringar skulle därvid redovisas för sig under en

samlingspost på statsbudgetens inkomstsida och alla tillkommande

utgiftsförändringar för sig på statsbudgetens utgiftssida.

Riksdagen kommer hösten 1996 att börja tillämpa en ny ordning för sin

budgetberedning, den s.k. rambeslutsmodellen som innebär att statsbudgeten

fastställs i två steg. I första steget lägger riksdagen fast det samlade

budgetutrymmet och fördelar detta på olika utgiftsområden, vilka därefter

fungerar som bindande ramar för utskottens fortsatta beredning. I andra steget

fattar riksdagen beslut om anslagsfördelningen inom resp. utgiftsområde.

En förutsättning för att de nya behandlingsformerna skall kunna tillämpas är

att regeringens budgetförslag anpassas till nyordningen. Riksdagsutredningen

har av denna anledning slagit fast att budgetförslaget måste vara så utformat

att det tillgodoser tre grundläggande krav. Det måste för det första vara

fullständigt när det läggs fram, vilket innebär att nuvarande system med

särpropositioner och kompletteringsproposition avskaffas. Det måste för det

andra vara anpassat till resp. utskotts beredningsområde, dvs. nuvarande

departementsvisa huvudtitelsindelning skall ersättas av en redovisning där

anslagen är fördelade på utgiftsramar. Budgetförslaget skall slutligen också

vara bruttoredovisat, dvs. utgifter och inkomster skall i möjligaste mån

redovisas var för sig och inte gemensamt över inkomsttitlar.

Riksdagsutredningen har i det sammanhanget slagit fast att kravet på

bruttoredovisning måste gälla även redovisningen av Beräknat tillkommande

utgiftsbehov, netto. Nuvarande nettobelopp bör därför, ansåg

Riksdagsutredningen, redovisas uppdelat i två poster, en avseende tillkommande

nettoinkomster och en avseende tillkommande nettoutgifter. I annat fall kan

inte riksdagen fatta beslut om den totala utgiftsnivån.

I och med att regeringens budgetförslag skall vara fullständigt när det

läggs fram kommer i fortsättningen redovisningen av tillkommande utgifter och

inkomster att begränsas till sådana förslag som regeringen avser att lägga

fram under löpande budgetår, företrädesvis i form av tilläggsbudgetar. Det

innebär att behovet att täcka in kostnaderna för särpropositioner bortfaller.

Denna omständighet saknar emellertid betydelse för riksdagens vidkommande. En

så långt möjligt fullständig bruttoredovisning av regeringens budgetförslag,

med en tudelning av budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto är

således en förutsättning för att det nya budgetsystemet skall kunna tillämpas

på ett ändamålsenligt sätt.

Utskottet finner det därför självklart att regeringen i sitt nästa

budgetförslag kommer att redovisa Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto på

det sätt utskottet här har återgivit och som riksdagen tidigare har begärt utan

att något nytt initiativ behöver tas i frågan. Med hänsyn härtill avstyrker

utskottet motion Fi31 (m) yrkande 3.

Finansfullmakten

Om arbetsmarknadsläget kräver det, kan regeringen med stöd av

finansfullmakten omedelbart besluta om utgifter för vissa

sysselsättningsskapande åtgärder trots att särskilda medel inte har anvisats på

statsbudgeten för ändamålet. Den beloppsmässiga omfattningen av detta

bemyndigande omprövas varje år. Under en följd av år har finansfullmakten varit

oförändrad och gällt utgiftsåtaganden intill ett sammanlagt belopp på 2 500

miljoner kronor. För innevarande budgetår uppgår den dock till 4 000 miljoner

kronor.

I den reviderade finansplanen (bil. 1, s. 76) föreslås att finansfullmakten

med hänsyn till konjunkturläget begränsas till 2 000 miljoner kronor.

Regeringen avser att i samband med den allmänna översynen av budgetprocessen

återkomma till riksdagen beträffande den framtida regleringen av

finansfullmakten.

Med hänsyn till arbetsmarknadsläget anser regeringen att det behövs en

finansfullmakt som beredskap för ytterligare sysselsättningsåtgärder utöver vad

som anvisats med anslag. Medel till åtgärder skall i första hand riktas mot

långtidsarbetslösa. Finansfullmakten bör också få användas för att

tidigarelägga, utvidga eller påskynda investeringar som normalt finansieras med

anslag på statsbudgeten. Den bör också kunna disponeras för andra åtgärder som

regeringen bedömer kan ge en omedelbar effekt på sysselsättningen.

Under innevarande budgetår har finansfullmakten inte tagits i anspråk för

några utgifter.

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Bemyndigande om statlig upplåning

I propositionen föreslås (bil. 1, s. 74) att riksdagen i likhet med

föregående år skall bemyndiga regeringen att under budgetåret 1995/96 ta upp

lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

Finansutskottet biträder detta förslag (bil. 1 yrkande 8).

Ekonomisk styrning av statlig verksamhet

Årsredovisning för staten 1993/94

Av kompletteringspropositionen ( bil. 1, s. 76--83) framgår att

Riksrevisionsverket (RRV) för budgetåret 1993/94 upprättat en årsredovisning

för staten. Årsredovisningen omfattar dels balans- och resultaträkning för

staten, dels en sammanställning av den statliga sektorns tillgångar och

skulder. Det är första gången som det varit möjligt att göra sammanhållna

konsoliderade balans- och resultaträkningar för staten. Till skillnad från av

RRV tidigare publicerade statistiska sammanställningar som benämnts årsbokslut

för staten baseras de aktuella konsoliderade balans- och resultaträkningarna på

av myndigheterna bokförda värden enligt bokföringsförordningen.

De konsoliderade balans- och resultaträkningarna för staten har blivit

möjliga att utarbeta genom de förändringar av myndigheternas redovisning som

ägt rum under senare år. Fr.o.m. räkenskapsåret 1993/94 avger samtliga

myndigheter balans- och resultaträkningar. Vissa avvikelser från

bokföringsförordningens generella regler har dock medgivits, bl.a. har

skatteuppbörd och transfereringar i huvudsak redovisats kassamässigt. Inte

heller har vägar, järnvägar och huvuddelen av försvarets anläggningstillgångar

tagits upp som tillgångar.

Av regeringens redovisning av de konsoliderade resultat- och

balansräkningarna för räkenskapsåret 1993/94 framgår att resultaträkningen för

staten visar ett kraftigt negativt resultat -- minus 220 miljarder kronor --

för budgetåret 1993/94. Huvuddelen av statens kostnader utgörs av

transfereringar. Den utan jämförelse största posten är ålderspensioner. Därnäst

följer skatteutjämningsbidrag till kommuner, arbetslöshetsersättningar och

räntebidrag. Driftkostnaderna består i huvudsak av personal- och lokalkostnader

samt krigsmateriel.

Balansräkningen för staten skall ge en bild av statens förmögenhetsställning

vid utgången av räkenskapsåret. Den 30 juni 1994 uppgick statens

nettoförmögenhet, dvs. motsvarigheten till ett företags bokförda egna kapital,

motsvarande en skuld på 924 miljarder kronor i bokförda värden och en skuld på

763 miljarder kronor vid en värdering till nukostnad. Därtill hade staten

garantiåtaganden för kapitalskulder på 161 miljarder kronor.

Med nukostnad avses för materiella anläggningstillgångar

återanskaffningsvärdet minus avskrivningar och för aktier bolagens eget kapital

plus 70 % av obeskattade reserver. Nukostnaden avser att ge en bättre bild av

tillgångarnas och skuldernas marknadsvärden än de bokförda värdena.

När det gäller den statliga sektorns tillgångar och skulder redovisas i

propositionen en nettoskuld på 251 miljarder kronor vid en bokföringsmässig

värdering och en nettoskuld på 228 miljarder kronor vid en nukostnadsvärdering.

Av propositionen framgår vidare att trots att nettoförmögenheten är kraftigt

negativ kan uppgifterna om den statliga sektorns nettoförmögenhet ge en alltför

positiv bild av statsskuldsituationen. Delar av tillgångarna är reserverade för

särskilda ändamål och därför inte tillgängliga för att reducera statsskulden

(t.ex. AP-fondens förmögenhet) och ger inte heller avkastning som kan användas

för räntebetalningar.

Utskottet delar regeringens sammanfattande bedömning att de konsoliderade

resultat- och balansräkningarna visar att statens finansiella ställning är

mycket svag. Därmed bekräftas i allt väsentligt den bild av statens finanser

som framkommer i statsbudgetens och nationalbudgetens utfallsrapportering. En

rapportering enligt bokföringsmässiga principer kan således inte förändra

bedömningen av det statsfinansiella läget. Tvärtom stärker den slutsatsen att

en fortsatt stram finanspolitik är nödvändig.

Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser

1994

I propositionen (bil. 1, s. 83--97) redovisas regeringens bedömning och

åtgärder med anledning av Riksrevisionsverkets (RRV) årliga revision av

myndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer. Totalt har RRV uttalat

sig om drygt 400 organisationer. RRV:s revision har resulterat i 31

revisionsberättelser med invändning, varav 29 avser myndigheter, en avser ett

bolag och en avser en kyrklig organisation. Antalet revisionsberättelser med

invändningar har ökat något i förhållande till föregående år.

Regeringens redovisning med anledning av revisionen och de brister som

iakttagits rör dels frågor av mer principiell natur, dels frågor rörande RRV:s

invändningar i revisionsberättelser med anledning av myndigheternas

resultatredovisningar, ekonomiadministration, förvaltning och hantering av

anslag m.m.

I propositionen redovisas regeringens bedömning och åtgärder med anledning av

revisionens iakttagelser år 1994 utförligt. Det framgår av propositionen att

regeringen anser att den ökning av antalet invändningar som skett de senaste

två åren måste brytas och förutsätter att ansvariga styrelser och chefer för de

statliga myndigheterna, bolagen och stiftelserna gör sitt yttersta för att

tillse detta.

Regeringens bedömning av de iakttagelser som gjorts i samband med 1994 års

revision av myndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer är att de

åtgärder som vidtagits och som redovisas i propositionen kommer att medföra att

grunderna för de brister som revisionen identifierat kommer att undanröjas.

Finansutskottet kan konstatera att de redovisade åtgärderna är resultatet

av ett systematiskt arbete från regeringens sida i dialog med berörda

myndigheter. Utskottet vill framhålla att det givetvis är regeringen såsom

verkställande och förvaltningsledande organ som ansvarar för att erforderliga

åtgärder i förekommande fall vidtas. Samtidigt är det viktigt att en

återrapportering sker till riksdagen i dess egenskap av huvudman för den

statliga verksamheten. Utskottet vill särskilt peka på att resultatet av

revisionen kan utgöra en viktig utgångspunkt för utskotten i deras arbete med

att följa upp och utvärdera riksdagens beslut.

Som exempel på en aktivare uppföljning i anslutning till budgetprocessen kan

nämnas att utskotten i ökad utsträckning följer upp att de av riksdagen

beslutade övergripande målen fullföljs av regeringen i regleringsbreven, att

utskotten i större grad utnyttjar myndigheternas årsredovisningar liksom

resultatet av RRV:s årliga revision.

Finansutskottet instämmer i vad konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande

och avstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkande 4 och Fi34 (mp) yrkande 33.

Finansutskottet vill för sin del uttrycka sin tillfredsställelse över den

ordning som nu etablerats beträffande redovisningen av revisionens iakttagelser

och regeringens åtgärder med anledning därav. RRV:s rapport om resultatet av

revisionen och det ekonomiadministrativa läget utgör ett viktigt underlag för

riksdagens och utskottens uppföljningsarbete. Rapporten och redovisningen i

budgetpropositionen 1995 har föranlett flera utskott kalla till sig företrädare

för RRV och i vissa fall även från departement och myndigheter för att

informera sig om det ekonomiadministrativa läget hos de berörda myndigheterna.

Utskottet förutsätter att rapporteringen till riksdagen kommer att fortsätta

och anpassas till den nya ordning som omläggningen av budgetåret innebär.

Regeringens redovisning rörande invändningar avseende hantering av anslag som

står i strid med riksdagens eller regeringens beslut har föranlett två

motioner. Båda tar upp RRV:s iakttagelser och regeringens förslag till åtgärd

med anledning av Sametingets årsredovisning. Det framgår att RRV i sin

granskning av Sametingets årsredovisning för budgetåret 1993/94 invänt mot att

494 000 kr av anslaget betalats ut som stöd till partier representerade i

Sametinget. Enligt regleringsbrevet får inte anslaget disponeras för partistöd.

Regeringen anger att den delar RRV:s bedömning och har meddelat Sametinget att

tingets medel inte får användas för partistöd eller andra bidrag till samiska

organisationer. För bidrag till samiska organisationer bör enligt regeringen

även i fortsättningen de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a Samefonden

användas. Regeringen aviserar således att den avser att fatta beslut om att dra

in det för partistöd felaktigt utbetalda beloppet (494 000 kr) från

Samefonden.

I motion Fi35 (kds) yrkande 41 hemställs att riksdagen ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om partistöd även till partier representerade

i Sametinget i enlighet med de regler som gäller för partistöd. Motionärerna

anför att medlen i Samefonden är samernas kollektiva tillgång. Det förhållandet

att regeringen förbehållit sig rätten att utse ledamöter gör enligt

motionärerna inte Samefonden till statens. Vidare konstaterar motionärerna att

partistöd utgår till partier som finns representerade i folkvalda organ på

riks-, regional- och lokal nivå. Enligt motionärerna avviker inte Sametinget

från dessa organ vare sig när det gäller det sätt på vilket val förrättas eller

i fråga om representativitet och demokrati.

I motion Fi34 (mp) yrkande 33 hemställs att riksdagen ger regeringen till

känna att man inte i efterhand skall bestraffa samerna som grupp för en

utbetalning från Sametinget till partistöd.

Riksdagen har i samband med regeringens förslag i budgetpropositionen

(prop. 1994/95:100 bil. 10) under nionde huvudtiteln till anslag för

Sametinget för budgetåret 1995/96 tidigare i år behandlat denna fråga

(bet. 1994/95:KU37).

I budgetpropositionen (s. 50) redogjorde regeringen för RRV:s granskning

avseende Sametingets medelsanvändning under räkenskapsåret 1993/94. Regeringen

anförde att enligt dess bedömning bör Sametingets medel inte få användas för

partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till

samiska organisationer borde enligt regeringen även i fortsättningen de av

Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden användas.

Vid sin behandling av budgetpropositionen i denna del redogjorde

konstitutionsutskottet i betänkandet KU37 för bl.a. bakgrunden till inrättandet

av Sametinget som en statlig myndighet och för bestämmelserna om val till

Sametinget. Konstitutionsutskottet redogjorde också för RRV:s granskning och

för en skrivelse från Sametinget till RRV. Vidare lämnade utskottet en

redogörelse för vissa bestämmelser om partistöd. Härefter konstaterade

konstitutionsutskottet i sin bedömning att Sametinget är en statlig

förvaltningsmyndighet. Vidare angav utskottet att det delade regeringens

bedömning att Sametingets medel inte bör användas för partistöd eller andra

bidrag till samiska organisationer. Konstitutionsutskottet anförde därefter att

den översyn av det kommunala partistödet som pågick dock eventuellt kunde ge

underlag för en annan bedömning i framtiden.

Konstitutionsutskottet har i ett yttrande (KU7y) till finansutskottet

tagit upp frågan om sametingets medelsanvändning. Av yttrandet framgår att

konstitutionsutskottet numera har inhämtat att den kommitté som bl.a. skulle

överväga formerna för det kommunala partistödet (dir. 1994:86) inte har

tillkallats. Regeringen återkallade den 9 februari 1995 sitt bemyndigande att

tillkalla en sådan kommitté. Bemyndigandet hade då inte utnyttjats.

Konstitutionsutskottet hänvisar i yttrandet till sitt tidigare uttalande

(bet. 1994/95:KU37) att Sametingets anslag inte bör användas för partistöd

eller andra bidrag till samiska organisationer och anför att utskottet

vidhåller denna uppfattning. I enlighet med detta avstyrker utskottet

motionerna Fi35 (kds) och Fi34 (mp) i berörda delar.

Konstitutionsutskottet noterar dock att den verksamhet som bedrivs vid

Sametinget, till vilket val hölls första gången i maj 1993, ännu är under

utveckling. Det kan också noteras att de partier som för närvarande innehar

mandat i tinget är av olika karaktär och har skilda historiska bakgrunder. De

har därför behov av stöd av olika slag och omfattning. Utskottet vill härvid

framhålla att det är viktigt att det finns goda förutsättningar för Sametingets

och dess partiers verksamhet. Konstitutionsutskottet utgår ifrån att regeringen

följer utvecklingen av verksamheten vid Sametinget även i detta avseende.

Företrädare för Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i

konstitutionsutskottet har i en avvikande mening tillstyrkt motionerna Fi35

(kds) och Fi34 (mp).

Riksrevisionsverkets rätt att granska statliga aktiebolag och stiftelser

Enligt 1 § lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga

aktiebolag och stiftelser får Riksrevisionsverket (RRV) granska den verksamhet

som staten bedriver i form av aktiebolag eller stiftelse, om verksamhten är

reglerad i lag eller någon annan författning eller om staten som ägare eller

genom tillskott av anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat sätt har

ett bestämmande inflytande över verksamheten. I förordningen (1993:958) om

Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser anges

vilka bolag eller stiftelser som RRV har rätt att granska.

Under år 1994 bildade staten två stiftelsehögskolor -- Stiftelsen Chalmers

tekniska högskola med Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen högskolan i

Jönköping med Internationella Handelshögskolan i Jönköping AB, Högskolan för

lärarutbildning och kommunikation i Jönköping AB, Ingenjörshögskolan i

Jönköping AB och Högskolan i Jönköping Service AB -- vilka nu driver

högskoleverksamhet i dotterbolag. Verksamheten är till stor del beroende av

uppdrag från staten. RRV bör ges rätt att granska verksamheterna som

stiftelserna och deras dotterbolag driver. Lagtekniskt bör detta -- eftersom

stiftelsehögskolornas konstruktion är av särskilt slag -- lösas genom att det i

1 § lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag

och stiftelser läggs till att RRV också får granska stiftelserna jämte deras

dotterbolag.

Regeringens förslag föranleder en ändring i lagen (1987:519) om

Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser.

Förslaget, som faller inom Lagrådets granskningsområde, är av sådan

beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse anser regeringen och

gör den bedömningen att yttrande från Lagrådet inte behöver inhämtas.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än regeringen i denna fråga

och anser att riksdagen bör anta det till propositionen fogade förslaget till

lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av

statliga aktiebolag och stiftelser.

Motioner med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor

som riksdagen har behandlat i annat sammanhang

I detta avsnitt behandlas förslag i parti- och kommittémotioner från

Folkpartiet och Vänsterpartiet som väckts med anledning av

kompletteringspropositionen och där motionärerna upprepat yrkanden eller tagit

upp snarlika frågor som väcktes under den allmänna motionstiden. Yrkandena har

anknytning till den ekonomiska politiken och budgetregleringen men berör också

andra utskotts beredningsområden. De berörda utskotten har, när de behandlat

dessa motionsyrkanden i yttranden till finansutskottet, vanligtvis hänvisat

till den tidigare behandlingen av motsvarande frågor i resp. utskott och i

riksdagen. I något fall pågår ännu behandlingen i utskottet. Med hänvisning

härtill avstyrker resp. utskott motionsyrkandena.

Nedan följer en redovisning av de aktuella motionsyrkandena parti för parti

med resp. utskotts hänvisning till tidigare behandling.

Folkpartiet liberalerna

Biståndspolitiken

I motion Fi32 (fp) yrkande 18 begärs årliga tillskott till det

internationella biståndet på först 500 miljoner kronor och i ett nästa steg 600

miljoner kronor. Detta förslag är att se som ett steg på vägen mot att åter nå

enprocentsmålet.

Utrikesutskottet påpekar i sitt yttrande (UU6y) att man nyligen (bet.

1994/95:UU15) tagit ställning till och därvid avstyrkt yrkanden med samma

innebörd. Utrikesutskottet finner ej anledning att frångå sitt tidigare

ställningstagande och avstyrker därför motion Fi32 yrkande 18.

Folkpartiets företrädare i utrikesutskottet tillstyrker i en avvikande mening

motionsyrkandet.

Räntesubventioner

I Folkpartiets motion Fi32 yrkande 20 föreslås riksdagen begära förslag

hos regeringen i avsikt att minska räntesubventionerna till bostadsbyggandet

med 1 miljard kronor budgetåret 1995/96.

Bostadsutskottet anför i sitt yttrande (BoU4y) att det i den under

allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Bo229 (fp) fördes fram ett

motsvarande förslag. Det förslaget behandlades i betänkandet 1994/95:BoU13.

Bostadsutskottet avstyrkte förslaget bl.a. med hänvisning till att resultatet

av den bostadspolitiska kommitténs arbete borde avvaktas. Detta arbete skall i

sin helhet vara genomfört senast vid utgången av september 1996.

Bostadsutskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att ändra

uppfattning. Med det anförda avstyrker bostadsutskottet motion Fi32 (fp)

yrkande 20.

Folkpartiet har lämnat en avvikande mening till bostadsutskottets yttrande.

Ändrad beräkning av sjukpenninggrundande inkomst

I motion Fi32 (fp) föreslås att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)

skall beräknas på den försäkrades förvärvsinkomst under de tolv senaste

månaderna (yrkande 19).

Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att Sjuk-

och arbetsskadeberedningen har fått i uppgift att bl.a. utforma regler för en

sådan beräkning av sjukpenninggrundande inkomst som motionärerna åsyftar. När

socialförsäkringsutskottet tidigare i år behandlade snarlika motionsyrkanden

(1994/95:SfU10) ansåg utskottet att beredningens förslag borde avvaktas och

avstyrkte med hänvisning härtill motionerna.

Socialförsäkringsutskottet anser därför att finansutskottet bör avstyrka

motion Fi32 (fp) yrkande 19.

I en avvikande mening har Folkpartiet motsatt sig detta förslag.

Besparingar inom pensionsområdet

I motion Fi32 (fp) begärs förslag om höjd pensionsålder (yrkande 21).

Vidare föreslås att delpensionsförsäkringen skall avskaffas (yrkande 22).

Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) att utskottet

(bet. 1994/95:SfU10), i samband med riksdagens beslut föregående riksmöte om

riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet, ansett att den

allmänna pensionsåldern i nuvarande system också i fortsättningen skulle vara

65 år.

Frågan om avskaffande av delpensionsförsäkringen har riksdagen nyligen tagit

ställning till då ett antal motionsyrkanden av denna innebörd avvisats på

förslag av socialförsäkringsutskottet. I det betänkande som låg till grund för

beslutet -- 1994/95:SfU17 -- hänvisade utskottet till beslutet om riktlinjer

för en reformering av det allmänna pensionssystemet, i vilket riksdagen ansett

att delpensioner inte skulle nybeviljas efter år 1999.

Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin tidigare inställning i dessa frågor

och avstyrker bifall till motion Fi32 (fp) yrkandena 21 och 22.

Folkpartiet har i en avvikande mening givit sitt stöd för den i motionen

föreslagna höjningen av pensionsåldern. I en med Kristdemokraterna gemensam

avvikande mening förordar Folkpartiet att delpensionssystemet skall avskaffas.

Presstöd

I motion 32 (fp) yrkande 28 föreslås att presstödet minskas med 300 miljoner

kronor per år.

Finansutskottet vill erinra om att konstitutionsutskottet (bet.

1994/95:KU38) nyligen avstyrkt yrkanden med liknande innebörd.

Folkbildning

I motion Fi32 (fp) (yrkande 29) föreslår motionärerna att anslaget Bidrag

till folkbildning skall minskas med 300 miljoner kronor.

Kulturutskottet anför i sitt yttrande (KrU6y) att man

tidigare under våren ingående har behandlat flera motionsyrkanden om minskning

av anslaget och då avstyrkt dem (bet. 1994/95:KrU9). Kulturutskottet avstyrker

med hänvisning till angivna betänkande det nu aktuella yrkandet.

Koncession för ny TV-kanal

I motion Fi32 (fp) yrkande 32 framförs att försäljning av koncession för

en ny TV-kanal kan inbringa minst 300 miljoner kronor.

Kulturutskottet har i betänkandet 1994/95:KrU26 behandlat liknande

förslag och hänvisade då till tidigare uttalanden i samband med behandlingen av

proposition 1994/95:25. Bl.a. anfördes att frågor som gäller SVT:s framtida

finansiering skulle komma att behandlas av riksdag och regering i samband med

att nuvarande avtalsperiod löper ut den 31 december 1996. Övervägandena borde

enligt kulturutskottet, som intog samma hållning i frågan i betänkandet

1994/95:KrU26, inte föregripas.

Barnbidrag

I motion Fi32 (fp) yrkande 33 föreslås en förändring av

flerbarnstillägget motsvarande en ökad utgift för staten på 100 miljoner

kronor.

Riksdagen beslutade hösten 1994 om begränsningar av flerbarnstilläggen

(1994/95:FiU1, rskr. 145 och 146). Tidigare i vår har denna fråga också

behandlats i betänkandet 1994/95:SoU15. I nämnda betänkande (s. 55) anförs att

utskottet inte är berett att föreslå någon ytterligare sänkning av

flerbarnstillägget då det skulle slå hårt mot de större familjer som i dag

erhåller flerbarnstillägg. Socialutskottet ansåg dock att systemet med

flerbarnstillägg på sikt bör upphöra genom en successiv utfasning så att

flerbarnstillägg inte utgår för nytillkommande barn fr.o.m. den 1 januari 1996.

För budgetåret 1995/96 innebär detta enligt socialutskottet en ytterligare

besparing på 76 miljoner kronor. Totalt innebär utfasningen av

flerbarnstilläggen, enligt socialutskottet, en besparing på närmare en miljard

kronor när den är helt genomförd.

Skattepolitiken

I motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) framförs flera

krav inom skatteområdet. Motionärerna skriver att regeringen hittills har

genomfört sin budgetsanering genom att höja ett stort antal skatter.

Motionärerna anser detta vara ett felgrepp och avvisar ett antal

skattehöjningar (yrkande 1). De vill sänka den statliga inkomstskatten till

20 % (yrkande 8) och höja grundavdraget (yrkande 9). Vidare anförs att

beskattningen av fåmansföretag bör reformeras (yrkande 13) samt att nystartade

företag bör undantas från kravet att betala bolagsskatt så länge de inte ger

någon utdelning till ägarna (yrkande 14).

Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU7y) att yrkanden med i allt

väsentligt samma krav behandlats i tidigare betänkanden. I betänkande

1994/95:SkU20 behandlas motioner rörande beskattningens allmänna utformning,

skatteuttaget m.m. I betänkande 1994/95:SkU21 behandlas förslag om

beskattningen av företag och deras ägare. Som det påpekas i det senare

betänkandet pågår det arbete i regeringskansliet för att på olika sätt

förbättra de små och medelstora företagens möjlighet att utvecklas och att få