Bet. 1994/95:FiU23

Finansutskottets betänkande

1994/95:FIU23

Ekonomisk demokrati, sparande och ägarspridning

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1994/95

FiU23

Sammanfattning

I betänkandet behandlas två motioner från den allmänna motionstiden. En

motion från Vänsterpartiet tar upp ägandet i det svenska näringslivet och en

demokratisering av företagandet. I en moderat motion behandlas frågor om

hushållens sparande och ägande. Båda motionerna avstyrks av utskottet.

Företrädarna för Vänsterpartiet och Moderaterna reserverar sig till förmån

för sina resp. partimotioner. Moderaterna får beträffande tre av motionens fyra

yrkanden stöd av Centern, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.

Motionerna

1994/95:Fi217 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning med uppdrag

att senast under år 1997 lägga fram förslag till åtgärder för att stärka den

ekonomiska demokratin och underlätta förnyelse av näringslivet i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1994/95:Fi213 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att stimulera hushållssparandet och öka ägarspridningen,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning av pensions- och

livförsäkringssparandet i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att främja enskilt sparande i aktier,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anställdas möjligheter att aktiespara i det egna företaget.

Utskottet

Utredning för ökad ekonomisk demokrati

I motion Fi217 av Gudrun Schyman m.fl. (v) diskuteras förändringar i

företagsägandet i Sverige det senaste kvartsseklet. Motionen bygger bl.a. på

Jan Gletes bok Nätverk i näringslivet. I den beskrivs hur den gamla svenska

industrikapitalistiska makteliten alltmer tvingas till försvar av det

etablerade. Glete efterlyser nya kapitalförvaltare som medvetet gynnar

entreprenörer, och han kritiserar den ärvda företagarmakten.

I motionen sägs att de stora ägarna inte bara har fått större inflytande på

bekostnad av de små. De stora ägarna, privata och offentliga, har också

tenderat att bli mer passiva och mindre kreativa i sin ägarroll. Detta är

problematiskt inför framtiden. En dynamisk och framsynt industriutveckling

förutsätter sannolikt en mer engagerad ägarmakt, menar motionärerna.

Det har blivit allt svårare att hitta engagerade privatkapitalister som är

villiga att göra nysatsningar som innebär stor osäkerhet och risk, menar

motionärerna, som i stället vill tillvarata det offentligas förmåga som ägare.

Motionärerna hänvisar till det framgångsrika statliga engagemanget i

gruvnäringen, elförsörjningen, telekommunikationerna och läkemedelsindustrin

och pekar på att de kommunala företagen i huvudsak varit välskötta. Men

ekonomisk demokrati kan inte förverkligas enbart genom offentligt ägande, anför

motionärerna. Arbetslivet i företagen måste också bli mer demokratiskt, något

som ligger i linje med utvecklingen mot större specialisering och

kundanpassning av varu- och tjänsteproduktionen. Framtidens ägarmakt måste

byggas mer på eget arbete i ett företag, på kunskaper om produktion och på

viljan att ta ett långsiktigt ansvar -- mindre på kortsiktigt vinstintresse.

Detta nya slags demokratiska medelsförvaltande och företagande skulle kunna

förverkligas av lokala löntagarfonder eller kooperativ, men också av stat och

kommuner, menar motionärerna.

Man bör överväga att tillåta högre rösträtt på aktier enbart för dem som

själva arbetar med eller i ett företag. Vidare bör stat och kommuner finna

former för att ge ett ökat ansvar till de anställda i sina företag. Även nya

och mer demokratiska former för företagande samt ökad progressivitet i

arvsbeskattningen bör övervägas. Motionärerna vill att en utredning tillsätts

som ser över lagstiftningen på området.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas inställning till vikten av ökad demokrati i

arbetslivet och betydelsen av att företag i Sverige har engagerade, kunniga och

ansvarstagande ägare. Enligt utskottet är en första förutsättning för den

anställdes inflytande på arbetsplatsen att anställningen är trygg och säker.

Kampen mot arbetslöshet har därför en avgörande betydele för att de anställda

skall kunna få en stark ställning i arbetslivet. Därtill behöver det finnas

goda möjligheter till utbildning och kompetenshöjning. Det behövs vidare ett

samarbete mellan anställda och arbetsgivare och mellan deras organisationer för

att utveckla en väl fungerande arbetsorganisation.

Ett aktivt och engagerat ägarskap främjas av en stabil ekonomisk omgivning.

Regeringens arbete med att sanera statsfinanserna syftar ytterst till att skapa

den trygga ekonomiska atmosfär där gott och förtroendefullt samarbete mellan

ägare och anställda i företagen är regel. För denna uppgift måste nu stora

ansträngningar koncentreras. Utskottet anser att åtgärder görs på olika håll

och att en särskild utredning av det slag som föreslås i motionen inte är

påkallad.

Motion Fi217 (v) yrkande 1 avstyrks av utskottet.

Sparande och ägardemokrati

Motion Fi213 av Lars Tobisson m.fl. (m) behandlar sparande och

ägardemokrati. Motionärerna framhåller att det privata sparandet spelar en

avgörande roll för den enskildes frihet genom de möjligheter det ger hushållen

att styra och kontrollera sin ekonomi och bli mindre beroende av centrala

beslut och bidragssystem. Ett eget sparande är av avgörande betydelse för

möjligheterna att skaffa en egen bostad eller fritidshus. Än viktigare, betonar

motionärerna, är hushållssparandet för finansieringen av nyföretagande och

investeringar i de minsta företagen. Därför bör politiken inriktas på att

främja och stimulera ett högt hushållssparande och ett spritt ägande.

Människors strävan efter att förkovra sig och förbättra tillvaron för sig

själva och de sina är en mäktig drivkraft som systematiskt har motarbetats av

socialdemokratiska regeringar under hela efterkrigstiden, skriver motionärerna.

När den socialdemokratiska regeringen utpekar det ökade hushållssparandet som

ett hot mot den konsumtionsökning på vilken regeringen vill bygga sin

ekonomiska politik innebär det en återgång till den kollektivisering av den

enskildes ekonomi och ägandet av kapital som har varit ett signum för den

socialdemokratiska funktionssocialismen, hävdar motionärerna. Skattesystemet

måste utformas så att det lönar sig att arbeta och spara och driva företag. Ett

samhälle som inte ger sina medborgare möjligheter att förkovra sig genom eget

arbete, företagsamhet och sparande stagnerar och stöter slutligen bort de

människor och det kapital som utgör förutsättningen för utveckling och

välstånd. Motionärerna citerar ur Utvandrarna av Vilhelm Moberg:

Hur de än mödade sig och strävade, kunde de aldrig förkovra sig här i

Korpamoen. -- -- -- Han för sin del ledsnade på att sträva om han inte längre

såg någonting att sträva fram emot. Han kunde inte arbeta med någon lust, om

han inte trodde att han hjälpte sig och de sina till en bättre lott. Och alla

människor ville väl ha något att sträva fram emot, åtminstone så länge de var

unga som han och hon ännu var. Vad skulle de annars leva för?

Ambitionen för Socialdemokraterna, menar motionärerna, har under hela

efterkrigstiden varit att genom koncentration till stora företag och en kraftig

tillväxt av den offentliga sektorn minska inflytandet från privat kapital och

privata finansiärer för att skapa utrymme för en ökad politisk och korporativ

kontroll över produktionen och fördelningen av produktionsresultat. De främsta

medlen för denna politik har varit kollektivt sparande och kapitalbildning. Det

var genom en överuttaxering av skatter som Socialdemokraterna åstadkom ett

stort offentligt sparande under 1960- och 1970-talen, skriver motionärerna. Med

den förda högskattepolitiken trängde man också effektivt undan det privata

sparandet. Först under 1990-talet har det privata sparandet ökat signifikant.

Det privata sparandet i Sverige spelar en viktig roll. Det är nämligen en

viktig faktor för nyföretagande. Finansieringen av små och medelstora svenska

företag, som inte kan locka till sig internationellt kapital, är starkt

beroende av tillgången till inhemskt kapital. Banken ställer upp med en del,

under förutsättning att företaget själv kan samla in resten. Detta egna

riskkapital kommer oftast från företagaren, delägare och andra närstående.

I en allt mer global ekonomi kommer såväl stora som små placerare att öka sin

riskspridning. För Sverige innebär det att många svenska placerare kommer att

leta sig till andra länder, kanske främst inom EU, för att förränta sitt

kapital men också för att minska de politiska riskerna.

Den bästa stimulansen för ett ökat hushållssparande är en ekonomisk politik

som ökar hushållens disponibla inkomster och höjer realavkastningen på sparande

efter skatt. En minskning av skattetrycket vidgar människors utrymme för att

spara. En anpassning till förhållandena inom EU är dessutom nödvändig, om inte

investeringskapitalet återigen skall strömma ut ur vårt land. En ökad sparvilja

förutsätter stabila spelregler så att människor vågar spara långsiktigt.

Det är viktigt att hushållssparandets inriktning inte snedvrids. Så skedde

emellertid i det tidigare skattesystemet. Sparandet i aktier och vanligt

banksparande missgynnades skattemässigt, medan sparande i egna hem, fritidshus,

konst och diamanter gynnades, säger motionärerna.

Aktiesparandet ökade under den borgerliga regeringsperioden. Under åren

1991--1994 tillfördes börsen sammantaget 89 miljarder kronor i nytt

riskkapital. I dag är varannan svensk aktieägare i någon form, påpekar

motionärerna. Detta fina resultat berodde bland annat på regeringens

privatiseringar av SSAB, Assidomän och Pharmacia, samt de förbättringar för

aktieägare som vidtogs med bl.a. sänkt reavinstbeskattning och slopad

dubbelbeskattning på aktieutdelning.

Motionärerna betonar att anställda i börsnoterade och andra företag måste få

möjlighet att spara i aktier i det egna företaget utan att eventuell skillnad

mellan marknadsvärdet och förvärvspriset betraktas som löneförmån. Därför

föreslår motionärerna skattefrihet för alla anställdas aktieköp i det egna

företaget utan annan begränsning än att köpen skall ha skett på samma

ekonomiska villkor som tillämpas för utomstående.

Människor vill försäkra sig om en trygg ålderdom. Motionärerna konstaterar,

att under 1994 infördes ett individuellt pensionssparande (IPS) i bank som,

under förutsättning att det var bundet i räntebärande papper och aktier, fick

samma gynnade ställning som försäkringssparande. I och med IPS och den gryende

insikten om att ATP-systemet inte kommer att ge den statligt utlovade

tryggheten, finns det en klar möjlighet till ett ökat långsiktigt sparande i

Sverige. Många blivande pensionärer vill säkert öka sin trygghet och bättra på

sin framtida pension med ett privat tillskott. När Socialdemokraterna nu

försöker minska detta sparande genom att öka skatten på pensionssparkapitalet

med 66 % -- från 9 till 15 % -- är risken uppenbar för att man enbart

skrämmer sparandet ur landet. Det är alarmerande att så mycket av

pensionssparandet nu sker utomlands, anser motionärerna.

Livförsäkringar skiljer sig från pensionssparande genom att de också inrymmer

en försäkring mot risken för ett för tidigt dödsfall. Marknaden för

livförsäkringar är fortfarande jämförelsevis stel i Sverige. Konkurrensen

skulle öka, om den traditionella livförsäkringsrörelsen fick drivas i

aktiebolagsform. Det skulle då bli möjligt att sätta räntan under risk.

Unit link-försäkringarna erbjuder numera ett varierat utbud av

placeringsmöjligheter. En annan önskvärd sparmodell vore ett sparande med sikte

på förvärv av bostad i samband med övergången från yrkesverksamhet till

pensionärstillvaro. Detaljerna för ett förstärkt försäkringssparande bör

snarast utredas, skriver motionärerna.

Ett viktigt mål är att sprida ägandet bland de enskilda medborgarna. Det

gäller inte bara andelar i näringslivet. Det gäller även människors möjligheter

att äga en bostad och andra tillgångar. Gamla visioner om "egendomsägande

demokrati" eller "ägardemokrati" har större aktualitet och bärkraft än

någonsin. Detta bör ges regeringen till känna, anser motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av vad som anförs i motion Fi213 (m) om vikten av

stimulans av hushållssparandet och ökad ägarspridning (yrkande 1) vill

utskottet anföra följande. I motionen anläggs ett långsiktigt perspektiv på

Sveriges ekonomiska utveckling. Huvudtesen är att marknadsekonomins framväxt

och expansion från 1800-talets andra hälft förklarar huvuddelen av de

ekonomiska framsteg som gjorts i landet. Den socialdemokratiska politiken, den

offentliga sektorns tillväxt och utvecklingen av stora kollektiva ekonomiska

institutioner -- bl.a. vad gäller sparandet -- har enligt motionärerna

huvudsakligen bidragit till att försämra förutsättningarna för tillväxt och

snedvridit användningen av resurserna. Den svenska modellen påstås ha

förhindrat ekonomiskt framåtskridande, förlamat individernas initiativkraft och

försvårat villkoren för enskilt företagande.

Motionens analys vilar enligt utskottets mening på lösa antaganden. Den

starka motsättning som målas ut i motionen mellan offentlig sektor och enskild

verksamhet kan på goda grunder ifrågasättas. Framsteg inom marknadsekonomin har

i stor utsträckning gynnats av utbygganden av verksamheten inom den offentliga

sektorn, t.ex. utbildning och sjukvård. Den trygghet som t.ex

socialförsäkringar ger den enskilde har skapat en social stabilitet som i sig

befrämjat den ekonomiska utvecklingen. En jämnare fördelning av inkomster och

tillgångar har ökat välfärden och förhindrat sociala orättvisor.

Det är som utskottet ser det svårt att finna någon hållbar grund för

motionens analys. 1950- och 1960-talen framhålls ofta som de år då det sociala

reformarbetet i Sverige intensifierades -- det var de s.k. "skördeåren". Men

det var också de år då den ekonomiska tillväxten var som starkast. Under dessa

båda decennier var den genomsnittliga årliga tillväxten 3,5 %. Under hela

hundraårsperioden 1870--1970 var den årliga tillväxten i genomsnitt 2,1 %.

Skulle analysen i motion Fi213 (m) vara riktig borde tillväxten ha mattats av

mycket tidigare i Sverige, liksom i andra länder som snabbt byggde ut

offentliga verksamheter efter 1945.

Motionen berör som utskottet ser det mycket viktiga frågor men är tyvärr till

stora delar en politisk pamflett med en ensidig och ibland direkt falsk bild av

den ekonomiska och sociala utvecklingen i Sverige. Under perioden 1932--1991

ökade de svenska hushållens förmögenhet som aldrig förr i Sveriges historia.

Aldrig tidigare har det enskilda ägandet ökat så mycket på så kort tid. Det var

under denna tid som det egna hemmet, den egna bilen och sommarstugan blev allt

vanligare hos den breda svenska allmänheten. Det hårda, orättvisa svenska

ståndssamhälle som Vilhelm Moberg så skarpt tecknar i Utvandrarna lade Sverige

långt bakom sig under dessa år. Sverige förvandlades från ett utvandrarland

till ett invandrarland. Den koppling motionärerna vill göra mellan Karl-Oskars

och Kristinas 1840-tal och 1900-talets efterkrigstid är således både illasinnad

och okunnig.

Det är också beklagligt att ett parti som bär ett tungt ansvar för att

statens finanser 1991--94 allvarligt undergrävdes inte tycks ha tagit lärdom av

detta. Det visar bland annat det faktum att de moderata motionärerna nu häftigt

kritiserar den välbehövliga konsolidering av statsfinanserna som genomfördes av

tidigare socialdemokratiska regeringar.

Hushållssparandet i Sverige beräknas från 1988 till 1993 ha ökat från ca

-5 % av den disponibla inkomsten till nästan 10 %, en omsvängning med nära 15

procentenheter. Att människor lägger upp en egen ekonomisk buffert är positivt.

Men man skall hålla i minnet att det dramatiskt ökade hushållssparandet hade

flera dystra orsaker. Den kraftiga försämringen av Sveriges ekonomi under de

borgerliga regeringsåren, den snabbt stigande arbetslösheten och det lika

snabbt stigande antalet konkurser tvingade fram ett allt större

hushållssparande i takt med att otryggheten ökade. Arbetslösheten är den

viktigaste orsaken till underskottet i det offentliga sparandet under samma

tid. Men arbetslösheten sätter inte bara press på statsfinanserna. Lika viktig

är den svåra press den sätter på de enskilda människorna. De av arbetslöshet

drabbade plågas inte bara ekonomiskt utan även psykologiskt och socialt av

arbetslösheten. De skador som 1990-talets arbetslöshetschock har vållat

hundratusentals människor går inte att beräkna i pengar. Många lade skulden på

sig själva för en arbetslöshet som var samhällets gemensamma problem. Vi måste

kunna förena de nödvändiga kraven på solidariskt ansvar för gemensamma

angelägenheter med de lika nödvändiga kraven på enskild valfrihet och trygghet.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi213 (m) yrkande 1.

Vad gäller motionens yrkande 4 om främjande av enskilt sparande i aktier

vill utskottet anföra följande. Riskkapitalförsörjningen för de små företagen

spelar en nyckelroll för den framtida tillväxten. En utmärkt möjlighet öppnade

sig med förslagen att föra över de forna löntagarfondernas medel till

AP-fonderna samt ge tillstånd till AP-fonderna att förvärva aktier i svenska

företag. Båda dessa initiativ motarbetades och motarbetas ännu av Moderaterna.

Ett spritt ägande är förvisso eftersträvansvärt, men enligt utskottets mening

hade de utförsäljningar av statliga tillgångar som genomfördes av den

borgerliga regeringen och som motionen beskriver som stora framgångar flera

starkt negativa inslag. Åtskilliga miljarder av det folkliga sparandet satsades

i äldre storföretag, i stället för att kanaliseras till de små, nystartade

företag som motionärerna säger sig vilja värna om. Dessutom skedde

utförsäljningarna ibland till priser som var ytterst oförmånliga för

skattebetalarna.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi213 (m) yrkande 4.

Motionärerna begär vidare att en utredning av pensions- och

livförsäkringssparandet tillsätts. Det nya pensionssystem som beslutades

1994 är fördelaktigt för de många människor som börjar arbeta tidigt i livet,

har låg lön och saknar chans till lönekarriär. Gynnas mindre gör inkomsttagare

med kort tid i förvärvslivet och stark löneutveckling. Dessa grupper kan anse

sig ha behov av ett extra pensionsskydd i form av en privat försäkring. Det

finns emellertid fördelningspolitiska skäl som talar emot att skattemässigt

gynna höginkomstgruppernas privata pensionssparande på det sätt som

motionärerna vill. Det kan tilläggas att Moderaterna numera är ensamma på den

borgerliga sidan om att kräva ytterligare skatteförmåner för privata

pensionssparare i form av sänkt avkastningsskatt.

Den svaga konkurrensen på marknaden för livförsäkringar hör till de frågor

som just nu utreds av Försäkringsutredningen. Utredningen har hittills avgivit

två delbetänkanden. Vissa lagförslag, bland annat om EU-anpassning av

koncessionsreglerna för försäkringsverksamhet, har antagits av riksdagen.

Försäkringsutredningen skall inom kort avge sitt slutbetänkande.

Utskottet vill inte föreslå några ytterligare förändringar på

försäkringssparandets område innan utredningen har lämnat sina synpunkter

och avstyrker därför motion Fi213 (m) yrkande 3.

Vad gäller de anställdas möjligheter att aktiespara i det egna

företaget vill utskottet anföra följande. Det kan vara förenat med stora

fördelar både för de anställda och företaget om de anställda ges delaktighet i

företagets resultat. Det är dock angeläget att resultatersättningar som har

stora likheter med löner betraktas som sådana även i beskattningshänseende.

Regeringen har aviserat att de sociala avgifterna på vinstandelar som slopades

under den förra mandatperioden skall återinföras. Motionärerna motsätter sig

detta och vill dessutom införa skattefrihet för alla anställdas aktieköp i det

egna företaget. Utskottet gör bedömningen att skatteförmåner av denna art

skulle uppfattas som orättvisa av alla dem som inte kommer i åtnjutande av dem.

Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi213 (m)

yrkande 7.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning för ökad ekonomisk demokrati

att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi217 yrkande 1.

res. 1 (v)

res. 2 (m,

c, fp, mp, kds) - motiv.

2. beträffande stimulans av hushållssparandet och ökad ägarspridning

att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi213 yrkande 1,

res. 3 (m, c, fp, kds)

3. beträffande främjande av enskilt sparande i aktier

att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi213 yrkande 4,

res. 4 (m, c, fp, kds)

res. 5 (mp) - motiv.

4. beträffande utredning av pensions- och

livförsäkringssparandet

att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi213 yrkande 3,

res. 6 (m)

res. 7 (c, fp, mp, kds) - motiv.

5. beträffande anställdas möjligheter att aktiespara i det egna företaget

att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi213 yrkande 7.

res. 8 (m, c, fp, kds)

Stockholm den 9 mars 1995

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit:

Jan Bergqvist (s),

Sonja Rembo (m),

Arne Kjörnsberg (s),

Sonia Karlsson (s),

Lennart Hedquist (m),

Anne Wibble (fp),

Susanne Eberstein (s),

Johan Lönnroth (v),

Fredrik Reinfeldt (m),

Roy Ottosson (mp),

Thomas Östros (s),

Kristina Nordström (s),

Per Bill (m),

Magnus Johansson (s),

Roland Larsson (c),

Göran Magnusson (s) och Ulla-Britt Hagström (kds).

Reservationer

Reservationer

1. Utredning för ökad ekonomisk demokrati (mom. 1)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Utskottet

delar" och på s. 3 slutar med "avstyrks av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas problembeskrivning. Det har blivit allt

svårare att hitta genuina entreprenörer och engagerade privatkapitalister som

är villiga att göra nysatsningar som innebär stor osäkerhet och risk. Den

moderna teknologin kommer att i grunden ändra förutsättningarna för

företagandet. Den innebär att större krav ställs på de anställda som själva kan

ta ansvar och initiativ. Forskning och utveckling av nya produkter kräver

samarbete vilket gör att detta oftare sker i kollektiva former. Det kan inte

vara en slump att det just inom databranschen finns så många företag som ägs

och drivs kollektivt av dem som arbetar där. Det finns internationella studier

som visar att moderna arbetsorganisationer med makt för de anställda är

samhällsekonomiskt lönsammare än mer gammaldags auktoritärt organiserade

arbetsplatser. Produktiviteten är oftast högre i organisationer där de

anställda har mer att säga till om. När arbetsgivarna dikterar villkoren och

klassklyftorna är stora så ökar motsättningarna i samhället vilket sänker

produktiviteten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att framtidens ägarmakt bör bygga

mer på eget arbete i ett företag, på kunskaper om produktion och teknologi och

på viljan att ta ett långsiktigt ansvar -- mindre på kortsiktigt vinstintresse.

Regelsystemet bör ändras så att sådana verksamhetsformer främjas. Som framhålls

i motionen är det nödvändigt att nu genomföra de institutionella förändringar

som kan underlätta den nödvändiga omställningen av produktionen i ekologiskt

hållbar, jämställd och demokratisk riktning.

Utskottet tillstyrker med det anförda förslaget i motion Fi217 (v) yrkande 1

att en utredning tillsätts för att se över lagstiftningen så att den anpassas

till behovet av ett ägande som gynnar den nödvändiga omställningen i svenskt

näringsliv till ett samhälle med hög kunskapsnivå och miljömedvetenhet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utredning för ökad ekonomisk demokrati

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi217

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Utredning för ökad ekonomisk demokrati (mom. 1, motiveringen)

Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt

(m), Roy Ottosson (mp), Per Bill (m), Roland Larsson (c) och Ulla-Britt

Hagström (kds) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med

"Utskottet delar" och på s. 3 slutar med "inte är påkallad" bort ha följande

lydelse:

Motion Fi217 (v) utgår från en klassisk socialistisk syn på det privata

företagandet och ägandet och en motsvarande övertro på offentligt ägande och

ägande genom löntagarfonder och andra former av kollektiv kapitalbildning.

Det motsägelsefulla i motionen framgår av att den utredning som

Vänsterpartiet vill ha till stånd om ökat statligt ägande i näringslivet står i

direkt strid med önskemål som också framförs i motionen om större delaktighet

och medägande för anställda i företag.

Utskottet delar inte Vänsterpartiets uppfattning i dessa frågor och avstyrker

därför motionen.

3. Stimulans av hushållssparandet och ökad ägarspridning (mom. 2)

Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt

(m), Per Bill (m), Roland Larsson (c) och Ulla-Britt Hagström (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Med

anledning av" och på s. 7 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Med anledning av vad som anförts i motion Fi213 (m) om vikten av

stimulans av hushållssparandet och ökad ägarspridning (yrkande 1) vill

utskottet anföra följande.

De svenska hushållens sparande har under de senaste åren ökat till nivåer som

närmar sig de gängse i andra västerländska demokratier.

Människors strävan efter att förkovra sig och förbättra tillvaron för sig

själva och de sina är en mäktig drivkraft som har behandlats styvmoderligt av

socialdemokratiska regeringar under efterkrigstiden. Ett eget sparande spelar

härvidlag en väsentlig roll för den enskildes möjligheter att råda över sin

ekonomi, ha en egen buffert inför oförutsedda händelser och bli mindre beroende

av arbetsgivare, myndigheter, politiska beslut om bidragssystem m.m.

Ett stort inhemskt sparande krävs också för att finansiera de stora

investeringar som är nödvändiga för att skapa förutsättningar för expansion av

näringslivet och fler arbetstillfällen. För att skapa en varaktig återhämtning

av den svenska ekonomin krävs också att den offentliga sektorns

sparandeunderskott avskaffas. Detta måste i allt väsentlig ske genom minskade

offentliga utgifter, vilket ökar hushållens intresse av eget sparande.

I en global ekonomi med avreglerade valuta- och finansmarknader rör sig

kapitalet fritt och snabbt över nationsgränserna. Den ekonomiska politiken

måste skapa förutsättningar för att attrahera såväl inhemskt som utländskt

kapital till investeringar och placeringar i Sverige. En politik som på

avgörande punkter skiljer sig från omvärldens riskerar att leda till utflöde av

kapital vilket skulle ha negativa effekter för investerings- och

ränteutvecklingen i Sverige.

Utskottet vill betona att ett högt hushållssparande är nödvändigt för att

skapa ett spritt enskilt ägande. Detta är en avgörande faktor i en väl

fungerande marknadsekonomi, vilket i sin tur krävs för att bevara och utveckla

Sverige som välfärdssamhälle med hög levnadsstandard för medborgarna.

Utskottet anser således att den ekonomiska politiken måste inriktas på att

med stabila spelregler främja och stimulera ett högt hushållssparande och ett

spritt enskilt ägande. Skattesystemet bör utformas så att det lönar sig att

arbeta, spara och driva företag.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande stimulans av hushållssparandet och ökad ägarspridning

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi213 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Främjande av enskilt sparande i aktier (mom. 3)

Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt

(m), Per Bill (m), Roland Larsson (c) och Ulla-Britt Hagström (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Vad

gäller motionens yrkande 4" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande

lydelse:

Vad gäller motionens yrkande 4 om främjande av enskilt sparande i aktier

vill utskottet anföra följande. Riskkapitalförsörjningen för de små företagen

spelar en nyckelroll för den framtida tillväxten. Utskottet anser emellertid

inte att detta skall ske genom en utvidgning av AP-fondernas möjlighet att

förvärva aktier eller genom en överföring av löntagarfondernas medel till

AP-fonderna. Det skulle innebära en återgång till den fondsocialism vi nu

försöker göra oss av med. Enligt utskottet är i stället det mest effektiva

sättet att förbättra företagens riskkapitalförsörjning att främja det enskilda

aktieägandet. Det kan exempelvis ske genom att enkelbeskattning återinförs och

genom att ett riskkapitalavdrag införs.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande främjande av enskilt sparande i aktier

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi213 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Främjande av enskilt sparande i aktier (mom. 3, motiveringen)

Roy Ottosson (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Vad gäller motionens yrkande 4" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Vad gäller motionens yrkande 4 om främjande av enskilt sparande i aktier

vill utskottet anföra följande. Riskkapitalförsörjningen för de små företagen

spelar en nyckelroll för den framtida tillväxten. En utmärkt möjlighet öppnade

sig med förslaget att föra över delar av löntagarfondernas medel till lokalt

baserade närfonder vars uppgift skulle vara att låna ut riskkapital på

förmånliga villkor till de små företagen. Utskottet vill i sammanhanget peka på

vikten av att stärka lokalsamhällets växtkraft och att fler små och medelstora

företag utvecklas i landet.

Ett spritt ägande är förvisso eftersträvansvärt, men enligt utskottets mening

hade de utförsäljningar som genomfördes av den borgerliga regeringen och som

motionen beskriver som stora framgångar en del negativa inslag.

Utförsäljningarna kunde ha skett på ett ekonomiskt mer fördelaktigt sätt.

Medlen som frigjordes genom försäljningarna kunde ha använts dels till att

underlätta för utveckling av små företag, dels till ökade miljörelaterade

investeringar.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi213 (m) yrkande 4.

6. Utredning av pensions- och livförsäkringssparandet (mom. 4)

Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med

"Motionärerna begär vidare" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande

lydelse:

Det nya, avgiftsbaserade ATP-systemet innebär att den enskilde kommer att

vara bättre informerad om sitt pensionssparande än i dag. Många kan komma att

vilja öka sin ekonomiska trygghet med egna försäkringar.

Villkoren för pensionssparande bör vara gynnsamma. Det är angeläget att

försäkringsbolagen ges sådana villkor att konkurrensen främjas och att en

överströmning till utländska försäkringar motverkas. Nya former för

pensionssparande, t.ex. ett bostadssparande, bör övervägas. Avkastningsskatten

på pensions- och kapitalförsäkringar bör sänkas.

Formerna och villkoren för livförsäkringar bör utformas så att konkurrens och

valfrihet befrämjas.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att vidgade möjligheter till

pensions- och livförsäkringssparande bör utredas, vilket riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utredning av pensions- och

livförsäkringssparandet

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi213 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Utredning av pensions- och livförsäkringssparandet (mom. 4, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Roy Ottosson (mp), Roland Larsson (c) och Ulla-Britt

Hagström (kds) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med

"Motionärerna begär vidare" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande

lydelse:

Motionärerna begär vidare att en utredning av pensions- och

livförsäkringssparandet tillsätts. Den svaga konkurrensen på marknaden

för livförsäkringar hör till de frågor som just nu utreds av

Försäkringsutredningen. Utredningen har hittills avgivit två delbetänkanden.

Vissa lagförslag, bland annat om EU-anpassning av koncessionsreglerna för

försäkringsverksamhet, har antagits av riksdagen. Försäkringsutredningen skall

inom kort avge sitt slutbetänkande.

Utskottet vill inte föreslå några ytterligare förändringar på

försäkringssparandets område innan utredningen har lämnat sina synpunkter

och avstyrker därför motion Fi213 (m) yrkande 3.

8. Anställdas möjligheter att aktiespara i det egna företaget (mom. 5)

Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt

(m), Per Bill (m), Roland Larsson (c) och Ulla-Britt Hagström (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Vad

gäller de anställdas möjligheter" och på s. 8 slutar med "yrkande 7" bort ha

följande lydelse:

Vad gäller de anställdas möjligheter att aktiespara i det egna

företaget vill utskottet anföra följande. Genom att sprida det

individuella ägandet till de anställda och därigenom stärka delaktigheten och

känslan av samhörighet inom företaget kan produktiviteten och lönsamheten

förbättras. Sparandet ökar och intresset för fortsatt sparande stimuleras.

Möjligheten för anställda att aktiespara i företaget och att genom

vinstandelar ta del av företagets vinst kan vara ett viktigt komplement till

löneutvecklingen. Detta underlättar uppnåendet av önskvärd flexibilitet.

Aktiesparande som erbjuds anställda på samma villkor som för allmänheten bör

således inte utsättas för särskild förmånsbeskattning. Anställdas andel-i-vinst

bör inte beläggas med sociala avgifter.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande anställdas möjligheter att aktiespara i det egna företaget

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi213 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.