Bet. 1994/95:JoU22

Jordbruksutskottets betänkande

1994/95:JOU22

Vissa åtgärder mot utsläpp av försurande ämnen och andra

luftföroreningar

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1994/95

JoU22

Sammanfattning

Utskottet behandlar här en proposition om godkännande av ett

nytt protokoll till 1979 års Genèvekonvention om långväga

gränsöverskridande luftföroreningar. Det nya protokollet syftar

till ytterligare minskning av svavelutsläppen. Utskottet

tillstyrker propositionen.

I propositionen redovisas vidare regeringens bedömning

angående vissa miljöfrågor i övrigt, vilka innefattar bl.a.

åtgärder mot utsläpp från småskalig vedeldning, ammoniakavgången

från jordbruket och åtgärder för en slutlig avveckling av

ozonnedbrytande ämnen.

I betänkandet behandlas vidare 76 motionsyrkanden, varav en

stor del tar upp miljöfrågor som behandlats eller kommer att

behandlas ingående i andra sammanhang. Utskottet konstaterar

att många följdmotioner upprepar tidigare väckta yrkanden som

nyligen behandlats ingående av riksdagen eller där riksdagen

ännu ej hunnit fatta beslut. Utskottet avstyrker samtliga

motioner men understryker i flera fall det angelägna i ett

fortsatt aktivt arbete mot de miljöproblem som berörs i

propositionen och motionerna.

Till betänkandet har fogats 9 reservationer och ett särskilt

yttrande.

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i proposition

1994/95:119 att riksdagen godkänner protokollet till 1979 års

konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar där

ytterligare minskning av svavelutsläppen behandlas.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner det nya

protokollet till 1979 års Genèvekonvention om långväga

gränsöverskridande luftföroreningar rörande ytterligare

minskning av svavelutsläppen. Protokollet är en viktig

fortsättning på det internationella samarbetet för att begränsa

skador på miljö och hälsa av gränsöverskridande

luftföroreningar.

Regeringen redovisar också inriktningen av det fortsatta

arbetet mot försurningen samt åtgärder för att minska utsläppen

från småskalig eldning med fasta bränslen och för att minska

ammoniakavgången från jordbruket.

Vidare redovisar regeringen åtgärder för en slutlig avveckling

av ozonnedbrytande ämnen samt åtgärder för att begränsa

utsläppen av HFC-föreningar och andra närbesläktade

växthusgaser.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1994/95:Jo31 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vedeldningens hälsorisker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om installation av ackumulatorer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att samtliga pannor och kaminer skall vara

miljögodkända,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hälsoskyddsförordningen och kommunerna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om myndigheternas informationsansvar.

1994/95:Jo32 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenskt agerande internationellt för att

begränsa sjöfartens svavelutsläpp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det svenska nationella agerandet för att

minska svavelutsläppen från sjöfarten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om långsiktiga och tydliga regler för

vedpannor.

1994/95:Jo33 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige inom EU medverkar till att

stöd ges till Central- och Östeuropa så att dessa snabbt kan nå

etappmålet i det nya protokollet inom LRTAP,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en utredning i syfte att arbeta

fram förslag om vägavgifter som syftar till minskad biltrafik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kommuners möjlighet att inrätta

miljözoner i känsliga tätortscentrum fr.o.m. den 1 januari 1996

vad avser tung trafik utvidgas till att omfatta också den lätta

biltrafiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om investeringsstöd till hushåll för

konvertering till typgodkänd panna med ackumulatortank,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att stöd bör kunna utgå till jordbruket

för åtgärder för att begränsa ammoniakavgång inom ramen för

miljöprogrammet för jordbruket,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kraftfullt begränsningsarbete av

växthusgaserna HFC, FC och svavelhexafluorid,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige internationellt och inte minst

i Världsbankens ozonfond agerar kraftfullt för att fondens medel

enbart satsas i helt ozonfri teknik samt i teknikprojekt utan

starka växthusgaser.

1994/95:Jo34 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat

handlingsprogram kring försurningsproblematiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utsläppen av kväveoxider skall minska

till en nivå som naturen tål,

3. att riksdagen hos regeringen, i samarbete med våra

grannländer, begär en utredning av försurningssituationen och

åtgärdsbehovet i vår del av Europa,

4. att riksdagen beslutar om investeringsbidrag till

installation av katalysator för större fartygsmotorer,

5. att riksdagen beslutar om att kommuner skall införa

miljödifferentierade hamnavgifter för större fartyg,

6. att riksdagen begär att regeringen, tillsammans med andra

berörda länder kring Östersjön och Nordsjön, beslutar om en

sänkning av svavelhalten i sjöfartens bränslen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka för

att regler skapas för att minska svavelhalten i olika fossila

bränslen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka för

att skärpta normer för bilavgaser skall tas fram,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka för

att ta fram ett program för att minska transportbehovet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i den samlade redovisningen av

försurningsproblematiken en strategi skall ingå som visar hur

användningen av fossila bränslen skall minska till en nivå som

miljön tål,

11. att riksdagen beslutar att det vid nybyggnation skall vara

krav på installation av ackumulatortank för att få elda med

fasta bränslen,

12. att riksdagen beslutar om investeringsbidrag till

installation av ackumulatortank och till installation av

miljövänliga bränslepannor,

13. att riksdagen av regeringen begär ett genomförande av en

nationell kampanj om vedeldning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att miljöstöden till och övriga regler

kring jordbruket utformas så att utsläppen av kväveföreningar

från jordbruket minskar,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ammoniakutsläppen från jordbruket

skall minska med 50 %,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att miljöstöden till jordbruket utformas

så att antalet djur inom jordbruket fördelas så att utsläppen av

försurande ämnen och näringsämnen minimeras,

17. att riksdagen hos regeringen begär att Jordbruksverket

m.fl. ges i uppdrag att utarbeta ett programförslag för att

utveckla en ekologisk odling baserad på skärpta krav för att

minimera utsläppen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall följa rekommendationerna

om en sänkning av svavelutsläppen med 83 % som framgår av

basscenariot (Scenario A5) från förhandlingarna om det nya

svavelprotokollet,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur

kväveoxidavgiften skall utvidgas till att även gälla

industriella processer.

1994/95:Jo35 av Monica Green och Karin Olsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vedeldning.

1994/95:Jo36 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar anta målet att minska de svenska

kväveoxidutsläppen med 70 % till år 2005,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förberedelserna inför den första

granskningen av svavelprotokollet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om internationella överenskommelser för att

minska svavelhalten i fartygsbränslen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige inom EU bör verka för ett

direktiv som reglerar svavelhalten i bränslen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överenskommelser om svavelhalten för

sjöfarten i Östersjön,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om differentierade hamnavgifter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alla pannor i tätort som är nyare än

15 år skall vara försedda med ackumulatortank år 2000,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alla pannor nyare än 15 år utanför

tätorter skall vara försedda med ackumulatortank år 2005,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förändringar i hälsoskyddslagen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas rätt att förbjuda vedeldning

till förmån för biobränslebaserad fjärrvärme,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bygglovsplikt för ombyggnad av

vedanläggningar i detaljplanelagt område,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om reglering av tillkommande vedeldning i

detaljplaner och energiplaner,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud mot icke miljögodkända pannor inom

tätbebyggda områden,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om obligatorisk funktionskontroll för

vedeldade pannor,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett större område skall omfattas av

kraven på snabb nedmyllning och spridningsteknik,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rådgivning och information i syfte att

minska ammoniakutsläppen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige inom EU bör arbeta för att EU

antar en ammoniakpolicy,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att HCFC inte skall tillåtas ersätta CFC,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en generell avveckling av alla

ozonnedbrytare till år 2000,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en miljöskatt på HCFC,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppslutningen kring 1992 års ändring av

Montrealprotokollet,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en skärpning av Montrealprotokollet,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige inom EU skall verka för att EU

instiftar regleringar för ozonnedbrytare på minst samma nivå som

de svenska.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1994/95:Jo301 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en

skogsskadekommission tillsätts i enlighet med vad som anförts i

motionen,

1994/95:Jo302 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om gränsöverskridande försurande nedfall,

1994/95:Jo645 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att åtgärder bör vidtas för att minska

utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och kolväten så att

ozonbildningen vid markytan inte överstiger den nivå som naturen

tål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud mot användning av HCFC,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

lövskogsinslaget inom försurningskänsliga delar av landet bör

öka i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ändrad markanvändning av jordbruksmark

och lövskogsdominerad mark till barrskogsdominerad mark förbjuds

inom försurningskänsliga områden.

1994/95:Jo647 av Lars U Granberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en intensifiering av Sveriges

ansträngningar för att på överstatlig nivå begränsa utsläppen av

svavel- och kväveoxider,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att speciella forskningsinsatser krävs för

att få klarhet i orsakerna till "blödande granar",

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om initiativ till en internationell

kartläggning av problemet "blödande granar",

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Skogsstyrelsen bör få i uppdrag att

organisera ett samarbete mellan regeringen, Skogsstyrelsen och

skogsnäringens intressenter i internationella skogsfrågor.

1994/95:Jo680 av Sonja Fransson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Hallandssjukan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om försöksverksamheten med

skogsmarkskalkning,

1994/95:Jo687 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den bör verka för en ytterligare skärpning av

Montrealprotokollet i enlighet med vad i motionen anförts,

25. att riksdagen beslutar förbjuda all användning av CFC från

den 1 januari 1996,

26. att riksdagen beslutar förbjuda all användning av HCFC

från den 1 januari 2000,

1994/95:T605 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att bilaterala överenskommelser bör

träffas om högsta svavelhalt i bunkerolja för färjerederier med

trafik på svensk hamn.

1994/95:T617 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av samma miljöklassning av

fartygsbränslen som den som gäller för vägfordon, dvs.

miljöklasserna 1, 2 och 3.

1994/95:N435 av Ronny Korsberg och Roy Ottosson (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i miljöskyddslagen att kommunerna kan utfärda generella

regler för vedeldning inom planlagt område.

Uppvaktning m.m.

Representanter för Svenska brandredskapsföreningen (Svebra)

har inför utskottet anfört synpunkter och lämnat information

rörande utbyte av halon i fasta brandsläckningsanläggningar.

En skrivelse har inkommit från Miljö- och hälsoskyddskontoret

i Partille.

Utskottet

Inriktning av arbetet mot försurningen

Propositionen

I propositionen anförs att försurning av mark och vatten är

ett av Sveriges allvarligaste och tydligaste miljöproblem.

Orsaken till detta är utsläpp av kväve- och svavelhaltiga

luftföroreningar. Mer än 90 % av svavelnedfallet och närmare

80 % av kvävenedfallet i Sverige kommer från andra länder. Om

inte ytterligare åtgärder vidtas för att minska belastningen

hotas den biologiska mångfalden och den svenska skogens

produktionsförmåga, vilket kan ge mycket allvarliga konsekvenser

för sysselsättning och samhällsekonomi.

Den totala belastningen av försurande nedfall i Sverige

överskrider fem till tio gånger kritisk belastning, dvs. den

nivå som naturen långsiktigt kan bära. I sydvästra Sverige

skulle nedfallet behöva minska med 75 % räknat från 1980 års

nivå.

Vid 1980-talets början var omkring 16 000 av Sveriges 85 000

sjöar så sura att känsliga arter hade minskat kraftigt i antal

eller helt försvunnit. I 7 000 av dessa sjöar liksom i ca

6 000 kilometer rinnande vatten har situationen förbättrats

under de senaste 15 åren genom kalkningsinsatser. Med kalkning

kan vattnets surhetsgrad minskas, men det går inte att helt

återställa vattnets ursprungliga biologi.

I de södra delarna av landet med stort försurningsnedfall

förekommer grundvatten med påtagligt höjda aluminiumhalter. Till

följd av att ledningar korroderar på grund av vattnets surhet är

kopparhalterna starkt förhöjda i dricksvattnet från många

enskilda brunnar. Koppar och aluminium i dricksvattnet innebär

direkta hälsorisker.

Försurningsskadorna på skogen börjar också bli allt tydligare.

I Skåne är 25 % och i Halland är 50 % av den äldre granen

skadad. När det gäller tall är motsvarande andelar 65 respektive

77 %. Skadorna leder till kraftigt försämrad skogstillväxt till

följd av minskad tillgång till viktiga näringsämnen för träden

och utlösning av giftiga ämnen.

Redan 1988 i samband med propositionen Miljöpolitiken inför

1990-talet (prop. 1987/88:85, bet. JoU23, rskr. 373) ställde sig

riksdagen bakom målsättningen att minska de svenska

svavelutsläppen med 80 % till år 2000 räknat från 1980 års

nivå. Detta mål har redan uppnåtts. Om utbudet och priserna för

lågsvavliga oljor inte förändras kommer den nuvarande nivån på

svavelutsläppen med nuvarande styrmedel inte att överskridas

fram till år 2000. Om däremot priserna på lågsvavlig olja stiger

kan det bli aktuellt att höja svavelskatten för att stabilisera

svavelutsläppen på den nuvarande nivån.

Målet om att de svenska utsläppen av kväveoxider skall minska

med 30 % mellan år 1980 och 1995 behandlades i samband med

propositionen Miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85,

bet. JoU23, rskr. 373). Riksdagen ställde sig då bakom detta

mål. Samtidigt formulerades en ambition att studera vilka

tekniska åtgärder som behövs för att halvera kväveoxidutsläppen

mellan 1980 och 2000. Målet behandlades även i samband med

propositionen En god livsmiljö (prop. 1990/91:90, bet. JoU30,

rskr. 338). Regeringen ville vid detta tillfälle däremot avvakta

att fastställa halveringsmålet för år 2000 till dess målet om en

minskning med 30 % säkerställts. Riksdagen delade regeringens

bedömning.

Möjligheterna att kraftigt minska de svenska

kväveoxidutsläppen med nationella åtgärder har -- särskilt på

trafikområdet -- visat sig vara begränsade. Parallellt med ett

fortsatt aktivt nationellt arbete är det därför nödvändigt att

driva också genomförandefrågorna i internationella sammanhang.

En avgörande förutsättning för minskade kväveoxidutsläpp från

trafiken är bl.a. att nya avgasregler kan antas inom EU.

Naturvårdsverket har i uppdrag att utarbeta förslag till

åtgärder för en 50-procentig reduktion av kväveoxidutsläppen

till år 2005. För att möjliggöra en sådan minskning utreds bl.a.

införande av avgaskrav för arbetsmaskiner, skärpta avgaskrav för

tunga fordon liksom åtgärder inom luft- och sjöfart.

Naturvårdsverkets rapport kommer att föreligga i januari 1996.

Regeringen avser därefter att till riksdagen redovisa förslag

dels till ett nytt mål för kväveoxidutsläppen dels till

ytterligare åtgärder.

En viktig del av det internationella arbetet på

försurningsområdet bedrivs inom Genèvekonventionen om långväga

gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) som funktionellt är

knuten till ECE i Genève. Arbetet inom LRTAP har framför allt

fått en stor betydelse för att sprida kunskaperna om

luftföroreningarnas ursprung, spridningsmönster och om

åtgärdsmöjligheter. Härigenom har också nya förutsättningar

skapats för en ny generation av internationella miljöavtal som

är effektiva både ur miljö- och kostnadssynpunkt.

Efter slutförandet av förhandlingarna om ett nytt

svavelprotokoll har nu ett brett upplagt arbete påbörjats inom

LRTAP för att utarbeta en strategi för utformningen av kommande

internationella instrument för att minska utsläppen av

kväveoxider och eventuellt också ammoniak. En central

frågeställning är om ett nytt avtal skall relateras till en

enskild miljöeffekt, exempelvis försurning, eller om avtalet

skall avse flera effekter, såväl försurning som eutrofiering och

kväveoxidernas betydelse för uppkomsten av marknära ozon. I det

förberedande arbetet kommer ytterligare underlag att tas fram om

den förväntade utsläppsutvecklingen, de atmosfäriska processer

som påverkar spridning av kväveoxider, befintliga teknologier

för att begränsa utsläppen liksom åtgärdskostnader. En annan

fråga som kommer att studeras är hur de åtgärder som kommer att

vidtas på klimatområdet påverkar utvecklingen av

kväveoxidutsläppen. Slutligen kommer också analyser att

genomföras om effekterna av beslutade och förväntade åtgärder

inom transportsektorn. Arbetet med att utforma en strategi för

förhandlingsarbetet beräknas fortgå under hela år 1995.

Sverige kommer i det fortsatta arbetet att lägga särskild vikt

vid försurningseffekterna. Det är troligt att länderna i

Centraleuropa kommer att prioritera åtgärder för att komma till

rätta med oxidantproblemen. Ett framtida nytt protokoll som kan

bidra till förbättringar på båda dessa områden har stora

möjligheter att få gehör i en större krets av länder.

Sveriges medlemskap i EU innebär nu att vi kan påverka

unionens politik på försurningsområdet med större kraft.

Försurningsfrågan är ett av de prioriterade områdena i

regeringens EU-politik på miljöområdet.

Redan i samband med miljöministrarnas första möte i

ministerrådet sedan EU-inträdet aktualiserade Sverige

försurningsfrågorna genom att begära en redovisning från

kommissionen angående planerade direktiv på området och genom

att föreslå att en sammanhållen försurningsstrategi utformas för

unionen. Sverige verkar för att skärpa kraven i bl.a. direktivet

om stora förbränningsanläggningar. Andra direktiv som är viktiga

för att minska utsläppen av försurande ämnen och där Sverige

tänker spela en pådrivande roll är direktivet om svavelhalt i

bränslen och direktiven om bilavgaskrav.

Det svenska initiativet kommer redan under hösten 1995 att

resultera i förslag från kommissionen angående en sådan

strategi. Sverige anser exempelvis att de erfarenheter som

vunnits inom LRTAP-arbetet också bör tas till vara inom unionen

t.ex. när det gäller att utforma kostnadseffektiva

åtgärdsstrategier. En viktig del av det grundläggande arbete som

behöver göras är att bedöma de samlade effekterna på

försurningssituationen av befintliga och planerade åtgärder inom

gemenskapen. Vidare krävs en bedömning vilka kompletterande

åtgärder som kan krävas för att få ned depositionen av

försurande ämnen till nivåer som ligger under kritisk belastning

samt en lämplig avvägning mellan åtgärder som bör ankomma på

medlemsländerna själva och de som bör beslutas på

gemenskapsnivå. Regeringen har nyligen i skrivelse till

riksdagen (1994/95:167) närmare redogjort för det svenska

arbetet med försurningsfrågorna inom EU.

Protokollets huvudsakliga innehåll

Propositionen

Protokollet om ytterligare minskning av svavelutsläppen består

av en inledning och 17 artiklar samt 5 bilagor.

I inledningen anges bl.a. att parterna är fast beslutna att

vidta förebyggande åtgärder för att förhindra eller minimera

utsläpp av luftföroreningar och att dessa åtgärder skall vara

kostnadseffektiva. Dessutom anser parterna att de dominerande

källorna till luftföroreningar som bidrar till försurningen är

förbränning av fossila bränslen inom bl.a. energi- och

trafiksektorn.

Parternas grundläggande skyldigheter framgår av artikel 2. Där

åtar sig parterna att begränsa och minska sina svavelutsläpp för

att säkerställa att depositioner av oxiderade svavelföreningar

inte långsiktigt överskrider de kritiska belastningsgränser som

anges i bilaga I till protokollet (artikel 2, punkt 1).

För att uppnå detta har parterna som första steg kommit

överens om en tidsplan för minskning av sina respektive årliga

svavelutsläpp (artikel 2, punkt 2). Tidsplanen och de nivåer som

skall uppnås anges i bilaga II till protokollet. Sverige åtar

sig att reducera svavelutsläppen med 80 % till år 2000 räknat

från 1980.

Vidare skall parterna minska svavelutsläppen genom att

tillämpa de mest effektiva och bäst lämpade metoderna vilka

bland annat inkluderar energieffektivisering och användandet av

förnybar energi (artikel 2, punkt 4). Bilaga IV fungerar som ett

hjälpmedel vid framtagningen av olika alternativ för sådana

effektiva metoder.

Parterna skall också tillämpa gränsvärden för utsläppen från

alla nya större stationära förbränningsanläggningar. Senast den

1 juli 2004 skall även vissa befintliga anläggningar omfattas av

gränsvärdena. Senast två år efter protokollets ikraftträdande

skall parterna tillämpa nationella regler för svavelinnehållet i

tunnolja (artikel 2, punkt 5). Gränsvärdena för utsläpp och

svavelhalt i bränslen anges i bilaga V. Parterna uppmuntras

också att använda ekonomiska instrument för att minska

svavelutsläppen (artikel 2, punkt 6).

Efter beslut av verkställande organet kan det öppnas möjlighet

för två eller flera parter att gemensamt fullgöra de

skyldigheter som anges i bilaga II, vilket innebär att länder

kan samarbeta för att minska totalutsläppen (artikel 2, punkt

7).

Teknikutbyte mellan parterna skall underlättas genom

kommersiellt utbyte, information och tekniskt bistånd. Det kan

ske genom att underlätta kontakter och samarbete mellan

organisationer och personer som kan bidra med teknik, tjänster,

utrustning och finansiering (artikel 3).

För att uppfylla protokollets åtaganden skall varje part anta

en nationell strategi och vidta nationella åtgärder för att

begränsa och minska sina svavelutsläpp. Dessutom skall parterna

samla in och kontinuerligt uppdatera information om nivåerna för

svavelutsläppen, deposition av försurande ämnen och effekterna

av dessa depositioner (artikel 4). Uppgifter om genomförandet av

den nationella strategin och nivåerna för svavelutsläppen skall

sedan rapporteras till det verkställande organet och EMEP.

Parterna skall också fortlöpande se till att information tas

fram om beräknade och internationellt optimerade fördelningar av

utsläppsminskningar i syfte att närma sig de kritiska

belastningsgränsvärdena (artikel 5).

Vid verkställande organets möten skall parterna granska den

information som lämnats och undersöka om skyldigheterna som

protokollet föreskriver följs och är tillräckliga för att

uppfylla målsättningarna. De parter, vilkas åtaganden om

utsläppsminskningar enligt bilaga II, inte medför minst 60

procents minskning mellan depositioner av svavel år 1990 och

kritiska belastningsgränser inom EMEP:s geografiska räckvidd,

skall allvarligt överväga att ta på sig ändrade skyldigheter. En

första sådan granskning skall vara slutförd 1997 (artikel 8).

En speciell genomförandekommitté upprättas för att granska

efterlevnaden av protokollets åtaganden (artikel 7).

Tvister mellan parter skall biläggas genom förhandlingar efter

eget gottfinnande (artikel 9). Beslut om ändringar i protokollet

och dess bilagor skall fattas enhälligt (artikel 11).

Protokollet innehåller i övrigt sedvanliga bestämmelser om

undertecknande, ratifikation, ikraftträdande m.m. (artiklarna

12--17). Protokollet träder i kraft 90 dagar efter det att minst

sexton länder ratificerat protokollet.

Godkännande av protokollet om ytterligare minskning av

svavelutsläppen

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner protokollet till

1979 års konvention om långväga gränsöverskridande

luftföroreningar där ytterligare minskning av svavelutsläppen

behandlas. I propositionen anförs att Sverige är ett av de

länder som är hårdast drabbat av försurningsskador. Det beror

dels på Sveriges geografiskt utsatta position med luftflöden som

för med sig försurande föroreningar från andra länder, dels på

att marken i Sverige har en låg förmåga att klara nedfall av

försurande ämnen. Ekosystemens kritiska belastningsgränser är

jämförelsevis låga. Genom att mer än 90 % av svavelutsläppen

som faller ned i Sverige har sitt ursprung i andra länder, är

det ytterst betydelsefullt att internationella åtgärder vidtas

för att begränsa och minska utsläppen. Sverige har spelat en

aktiv och pådrivande roll för att sådana åtgärder skall komma

till stånd. Protokollet ställer även krav på Sverige som kommer

andra länders miljö till godo.

De protokoll som Sverige tidigare har ratificerat inom ramen

för konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar

har haft betydelse för att minska utsläppen av försurande ämnen,

men effekterna av dessa är inte tillräckliga för att på lång

sikt hålla försurningen under de kritiska belastningsgränserna.

Protokollet om ytterligare minskning av svavelutsläppen är

därför en viktig fortsättning inom det internationella

samarbetet för att begränsa skador på miljö, hälsa och byggnader

av gränsöverskridande luftföroreningar. Det är angeläget att

Sverige snarast ratificerar protokollet.

Protokollets artiklar medför inte några problem när det gäller

förhållandet till svensk rätt. Sverige har redan i dag i stort

sett uppfyllt protokollets reduktionsmål och någon situation där

Sverige skulle få svårigheter att uppfylla sina åtaganden enligt

protokollet kan för närvarande inte förutses. De insatser i form

av utbyte av teknik som förutsätts i protokollet bör kunna

utföras inom ramen för den verksamhet som redan bedrivs på detta

område av berörda myndigheter och organisationer och med

anlitande av de anslag som står till förfogande.

Motionerna

Flera följdmotioner tar upp problemen med försurningen och

behovet av både nationella och internationella åtgärder på olika

insatsområden. I motion Jo32 (c) understryks behovet av ett

svenskt agerande både inom och utom landet för att minska

sjöfartens svavelutsläpp (yrkandena 1 och 2). Enligt motion Jo33

(kds) bör regeringen verka inom EU för stöd till Central- och

Östeuropa så att de berörda länderna uppnår etappmålet och kan

gå vidare i ytterligare utsläppsminskningar. En utredning

förordas i syfte att utarbeta förslag om vägavgifter för att

minska biltrafiken och utsläppen från denna. Möjligheten att

inrätta miljözoner i känsliga tätortscentra bör gälla även lätt

biltrafik (yrkandena 1--3). I motion Jo34 (v) påpekas att

propositionen saknar en samlad strategi för att motverka

försurningsproblemen. Följande yrkanden framställs: 1. att

regeringen får i uppdrag att återkomma med ett samlat

handlingsprogram kring försurningsproblematiken, 2. att

utsläppen av kväveoxider skall minska till en nivå som naturen

tål, 3. att regeringen får i uppdrag att i samarbete med våra

grannländer utreda försurningssitutationen och åtgärdsbehovet i

vår del av Europa, 4. att riksdagen beslutar om

investeringsbidrag till installation av katalysatorer för större

fartygsmotorer, 5. att kommuner skall införa

miljödifferentierade hamnavgifter för större fartyg, 6. att

regeringen får i uppdrag att tillsammans med andra berörda

länder kring Östersjön och Nordsjön besluta om sänkt svavelhalt

i sjöfartens bränslen, 7. att Sverige i EU aktivt verkar för

minskad svavelhalt i fossila bränslen, 8. att Sverige i EU

aktivt verkar för skärpta normer för bilavgaser, 9. att Sverige

i EU aktivt verkar för ett program för att minska

transportbehovet, 10. att den samlade redovisningen av

försurningsproblematiken skall innehålla en strategi för minskad

användning av fossila bränslen till en nivå som miljön tål, 18.

att Sverige följer rekommendationerna om en sänkning av

svavelutsläppen med 83 %.

I motion Jo36 (mp) framställs följande yrkanden: 1. att

riksdagen beslutar som målsättning att de svenska

kväveoxidutsläppen minskar med 70 % till år 2005, 2. att

förberedelserna inför den första granskningen av

svavelprotokollet börjar redan nu, 3. att Sverige verkar för

internationella överenskommelser för att minska svavelhalten i

fartygsbränslen, 4. att Sverige inom EU verkar för ett direktiv

som reglerar svavelhalten i bränslen, 5. att Sverige ingår

överenskommelser med Östersjöländerna om begränsning av

svavelhalten för sjöfarten på Östersjön, 6. att differentierade

hamnavgifter baserade på fartygens utsläpp av svaveldioxid och

kväveoxidutsläpp införs. I motion T617 (mp) yrkande 5 förordas

miljöklassning av fartygsbränslen efter förebild i vad som

gäller för vägfordon.

I motion T605 (m) yrkande 12 förordas bilaterala

överenskommelser om högsta svavelhalt i bunkerolja för

färjerederier med trafik på svensk hamn.

Några motioner från allmänna motionstiden 1995 tar upp

problemen med försurningsskadorna främst från skoglig synpunkt.

Enligt motion Jo301 (s) yrkande 1 bör en skogsskadekommission

tillsättas. I motion Jo302 (s) yrkande 1 förordas ett ökat

internationellt arbete för att begränsa gränsöverskridande

försurande nedfall. Liknande synpunkter anförs i s-motionen

Jo647 i fråga om svavel- och kväveutsläpp. Speciella

forskningsinsatser kring s.k. blödande granar krävs, och en

internationell kartläggning av problemen förordas.

Skogsstyrelsen bör organisera ett systematiskt samarbete i

frågan (yrkandena 1--4). Också i motion Jo680 (s) tas problemen

med blödande granar (Hallandssjukan) upp. Det är enligt motionen

bråttom med att öka kunskaperna kring problemen och upprätta ett

åtgärdsprogram. Försöksverksamheten med skogskalkning bör

utvidgas (yrkandena 2 och 3).

Även i motion Jo645 (mp) understryks behovet av ökat

internationellt arbete för att minska utsläppen av svavel, kväve

och kolväten m.m. Lövskogsinslaget bör öka i försurningskänsliga

områden, med 30 % som riktpunkt. I försurningskänsliga områden

bör ändrad markanvändning från lövskog till barrskog förbjudas

(yrkandena 1, 3 och 4).

Utskottets överväganden

Inledning

Utskottet erinrar om att propositionen innehåller endast en

hemställanspunkt som kräver riksdagens medverkan, nämligen att

riksdagen godkänner protokollet till 1979 års konvention om

långväga gränsöverskridande luftföroreningar med ytterligare

minskning av svavelutsläppen. Detta förslag från regeringen

omfattas ej av någon motion. Utskottet tillstyrker förslaget.

De miljöfrågor av olika slag som i övrigt tas upp i motionerna

har till stor del behandlats eller kommer att behandlas

utförligt i andra sammanhang där beredningsunderlaget är mer

fullständigt. Det gäller framför allt vägtrafikens och

sjöfartens miljöeffekter, det svenska miljöarbetet i EU och

miljösamarbetet med Central- och Östeuropa m.m. Detta framgår

närmare av utskottets överväganden i det följande. Flera av

följdmotionerna utgör upprepningar av tidigare framförda och

ännu icke slutbehandlade motionsyrkanden. I några fall pågår

beredning i jordbruksutskottet och i andra utskott; i andra fall

har riksdagen nyligen behandlat frågan tämligen utförligt eller

förväntas fatta beslut inom kort. Vissa frågor om luftvård m.m.

kommer enligt utskottets långtidsplanering att behandlas närmare

under hösten 1995. Utskottet erinrar om att Riksdagsutredningen

i sina överväganden om riksdagsarbetet avrådde från täta

upprepningar av motioner (se 1993/94:KU18).

Det bör vidare understrykas att en noggrann arbetsplanering

är en viktig förutsättning för att ett utskott med hög

arbetsbelastning skall kunna fullgöra sin beredningsskyldighet

på ett tillfredsställande sätt. De nya riktlinjerna för

utskottens och riksdagens verksamhet innebär bl.a. att en viss

fråga skall kunna behandlas mer utförligt en gång per valperiod.

Vad särskilt gäller miljöfrågorna vill utskottet framhålla att

en rationell och samtidigt omsorgsfull beredning av dessa

viktiga frågor kräver att utskottets insatser planeras noga inom

den tidsram som valperioden innefattar. Ständigt återkommande

upprepningar av en viss fråga under en begränsad tidsperiod är

enligt utskottets mening inte förenliga med de principer för

utskottsarbetet som här redovisats.

Försurningen och skogsskadorna

Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang behandla

några motioner från allmänna motionstiden om försurningen och

skogsskadorna m.m. Utskottet delar motionärernas bedömning så

till vida att försurningen och dess effekter på skogen är ett

allvarligt problem både från miljösynpunkt och

produktionssynpunkt och med hänsyn till den biologiska

mångfalden. Detta överensstämmer även med regeringens bedömning.

Skogsstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett skogsskadornas

omfattning och orsaker. Uppdraget har redovisats i rapporten

Skogsskador i Sverige, nuläge och förslag till åtgärder.

Rapporten har remissbehandlats och bereds i regeringskansliet.

En forskargrupp från Sveriges lantbruksuniversitet har också

undersökt problemen med bl.a. blödande granar. Även

Skogssvårdsstyrelsen i Hallands län har genomfört omfattande

undersökningar. Skogsstyrelsen har ägnat stor uppmärksamhet åt

denna fråga och överväger för närvarande hur arbetet skall

drivas vidare. Utskottet anordnar inom kort en utfrågning med

Skogsstyrelsen angående olika skogsfrågor och får då tillfälle

att inhämta ytterligare information om bl.a. skogsskadorna.

Utskottet förutsätter att berörda myndigheter och olika

forskningsorgan även i fortsättningen bedriver en aktiv

verksamhet för att öka kunskaperna om skogsskadorna och för att

motverka de miljöproblem som sammanhänger med utsläppen av

svaveldioxid m.m. I övrigt konstaterar utskottet att

motionärernas synpunkter angående det internationella samarbetet

ligger väl i linje med den nu aktuella propositionen. Med det

anförda är främst motionerna Jo301 yrkande 1, Jo302 yrkande 1,

Jo645 yrkande 1, Jo647 samt Jo680 yrkandena 2 och 3

tillgodosedda och bör för närvarande lämnas utan vidare åtgärd.

I anslutning till yrkandena 3 och 4 i motion Jo645 vill

utskottet framhålla att ett generellt förbud mot plantering av

barrskog på lövskogsmark inte kan beslutas utan att riksdagen

samtidigt tar upp frågan om intrång i pågående markanvändning

och ersättning för sådana ingrepp. Dessa frågor kräver

lagreglering. Rätten till ersättning är numera reglerad bl.a. i

2 kap. 18 § regeringsformen. När det gäller den del av lövskogen

som definieras som ädellövskog har emellertid riksdagen i

skogsvårdslagen förbjudit åtgärder i ett ädellövskogsbestånd som

innebär att beståndet upphör att vara ädellövskog. För

ersättning för sådana restriktioner finns särskilda medel

avsatta. Utskottet kan ansluta sig till motionärernas bedömning

att lövskogsinslaget bör öka i försurningskänsliga områden men

anser det ej meningsfullt med ett riksdagsuttalande härom, om

inte samtidigt frågan om styrmedel diskuteras. Utskottet

avstyrker motionen i denna del.

Frågor i övrigt om försurning m.m.

Som utskottet anfört ovan har bl.a. frågor om

transportsektorns miljöpåverkan och det svenska miljöarbetet

inom EU behandlats ingående i andra sammanhang. I skrivelse

1994/95:167 redovisar regeringen utförligt sina överväganden om

vissa prioriterade sakområden i samband med miljöarbetet inom

EU. Till de prioriterade områdena hör kampen mot försurning och

klimatförändringar. Under rubriken Transporter redovisas det

arbete som pågår för att skärpa kraven på fordon och bränslen,

avgasutsläppen från olika fordonstyper, tillverkaransvaret,

miljöklassystemen, fartygstrafiken och kraven på svavelhalt i

olja, krav på förändringar av transportsystemet, uthållig

utveckling i städerna m.m. Utskottet behandlar denna skrivelse

jämte motioner i betänkandet 1994/95:JoU23. Frågorna berörs även

-- om än något mer översiktligt -- i skrivelse 1994/95:120 om

Miljön -- vårt gemensamma ansvar och utskottets betänkande

1994/95:Jo16. Frågor om miljösamarbetet med Central- och

Östeuropa, som berörs i motion Jo33, har nyligen behandlats i

utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU16. Vidare bör nämnas att

riksdagen nyligen behandlat ett betänkande från trafikutskottet

där riksdagen godkänt av regeringen föreslagna riktlinjer för

sjöfartens säkerhetsfrågor och miljöfrågor (1994/95:TU18). I

detta sammanhang behandlades bl.a. frågor om svavelhalten i olja

inom sjöfarten, katalysatorer på fartyg m.m. En bärande princip

i det av riksdagen godkända förslaget är att arbetet med en

minskning av sjöfartens negativa miljöpåverkan även

fortsättningsvis måste ha hög prioritet i verksamheten. I

princip likartade krav bör på sikt gälla för sjö- och

lufttransporter som för landbaserade källor vad beträffar buller

samt utsläpp till luft och vatten. I betänkandet från

trafikutskottet redovisas också att regeringen tillsatt en

arbetsgrupp med uppgift att söka utarbeta förslag till

bilaterala överenskommelser om minskning av sjöfartens svavel-

och kväveoxidutsläpp. Kontakter har tagits med Tyskland,

Danmark, Finland och Norge (bet. s. 26).

En samlad redovisning av försurningsproblematiken lämnades i

proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö. Därefter har

uppföljande redovisningar lämnats bl.a. i Naturvårdsverkets

aktionsprogram Miljö93. I skrivelse 1994/95:120 finns

redovisningar av hur miljömålen uppfylls; här finns bl.a.

uppgifter om försurningsrelaterade mål, avseende utsläpp av

svaveloxider och kväveoxider. I skrivelse 1994/95:167 redovisas

hur arbetet mot försurningen skall drivas främst inom EU. I den

nu behandlade propositionen, 1994/95:119, finns ett inledande

avsnitt om inriktningen av arbetet mot försurningen som också

ger en utförlig bild av det nationella och internationella

arbetet och hur regeringen ämnar gå vidare. Det framgår att

regeringen begärt en redovisning från kommissionen angående

planerade direktiv på området och genom att föreslå att en

sammanhållen försurningsstrategi utformas för unionen. Sverige

verkar för att skärpa kraven i bl.a. direktivet om stora

förbränningsanläggningar. Andra direktiv som är viktiga för att

minska utsläppen av försurande ämnen och där Sverige tänker

spela en pådrivande roll är direktivet om svavelhalt i bränslen

och direktiven om bilavgaskrav.

När det gäller kväveutsläppen delar utskottet uppfattningen i

motionerna Jo34 och Jo36 så till vida att den målsättning som

riksdagen ställt sig bakom inte kommer att uppfyllas (se bl.a.

skr. 1994/95:120 s. 7). Av den nu aktuella propositionen framgår

att Naturvårdsverket fått i uppdrag att utarbeta förslag till

åtgärder för en 50-procentig reduktion av kväveoxidutsläppen

till år 2005. För att möjliggöra en sådan minskning utreds bl.a.

införande av avgaskrav för arbetsmaskiner, skärpta avgaskrav för

tunga fordon liksom åtgärder inom luft- och sjöfart.

Naturvårdsverkets rapport kommer att föreligga i januari 1996.

Regeringen avser därefter att till riksdagen redovisa förslag

dels till ett nytt mål för kväveoxidutsläppen, dels till

ytterligare åtgärder. Utskottet får således anledning att

återkomma till dessa frågor när ett mer fullständigt

beredningsunderlag föreligger. Med det anförda avstyrks

motionerna Jo34 yrkande 2 och Jo36 yrkande 1.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att motionerna

visserligen tar upp många viktiga miljöfrågor men att de i stora

delar är tillgodosedda dels med vad utskottet anfört ovan, dels

genom de förslag och åtgärder som aktualiserats i andra

sammanhang och i andra regeringsförslag än det som utskottet nu

har att bereda. Huvuddelen av motionsyrkandena berör frågor där

ett mer omfattande beredningsunderlag finns tillgängligt i andra

regeringsförslag och betänkanden. Utskottet har inte funnit

anledning att nu, i anslutning till en proposition som berör

endast en mycket begränsad del av miljöarbetet, gå närmare in på

de flertaliga förslag som väckts i motionerna.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna T605 yrkande

12, T617 yrkande 5, Jo32 yrkandena 1 och 2, Jo33 yrkandena 1--3,

Jo34 yrkandena 4--9 och Jo36 yrkandena 3--6.

Med hänvisning till vad utskottet anfört om redovisningar av

försurningsproblematiken avstyrks även motion Jo34 yrkandena 1,

3 och 10.

Av propositionen framgår att en speciell genomförandekommitté

skall upprättas för att granska efterlevnaden av protokollets

åtaganden. Enligt yrkande 2 i motion Jo36 bör riksdagen göra ett

särskilt uttalande att förberedelserna för den första

granskningen av svavelprotokollet bör påbörjas redan nu.

Utskottet ifrågasätter för sin del det meningsfulla i att

påbörja en verksamhet innan de grundläggande förutsättningarna

för denna verksamhet föreligger. I detta fall består

grundförutsättningarna främst i att de berörda staterna

ratificerar protokollet och att detta träder i kraft. Frågan

huruvida förberedelserna till granskningen skall påbörjas nu

eller något senare utgör för övrigt enligt utskottets mening en

utpräglad detaljfråga bland många andra i det interna

planeringsarbete som regeringen på eget ansvar måste få utforma.

Utskottet avstyrker yrkande 2 i motion Jo36.

I anslutning till motion Jo34 yrkande 18 bör tilläggas att

regeringen av i huvudsak beräkningstekniska skäl valt

procentsatsen 80 som mål för begränsningen av svavelutsläppen.

Enligt uppgift har nämligen de olika beräkningsmodeller som

använts gett olika resultat, varierande mellan ca 81 och 87 %.

Att bestämma målsättningen till 83 % skulle därför enligt

utskottets mening ge en vilseledande föreställning av att man

med absolut exakthet kan fastställa dessa siffror. Motionen

avstyrks således även i denna del.

Utvidgning av systemet för kväveoxidavgift

Propositionen

Regeringen redovisar i detta avsnitt som sin bedömning att

systemet för kväveoxidavgifter inte bör utvidgas till att även

omfatta vissa industriella förbränningsprocesser. Skälen till

detta ställningstagande redovisas utförligt på s. 12.

Motionen

I motion Jo34 (v) anförs att motionärerna inte delar

regeringens uppfattning att kväveoxidavgiften inte kan utvidgas

till industriella processer. Regeringens motivering saknar

vetenskaplig grund. Regeringen bör återkomma med förslag till

utvidgning (yrkande 19).

Utskottets överväganden

I propositionen anförs bl.a. att det nuvarande avgiftssystemet

för miljöavgift på kväveoxider vid energiproduktion varit

framgångsrikt och lett till avsevärda utsläppsminskningar.

Systemet har nyligen breddats till att även omfatta

produktionsenheter med en uppmätt nyttiggjord energiproduktion

av minst 25 GWh (1993/94:JoU32).

När det gäller frågan om en utvidgning av systemet till att

även omfatta vissa industriella förbränningsprocesser har

regeringen utförligt redovisat de tekniska och vetenskapliga

skäl som talar mot en sådan utvidgning (prop. s. 12).

I motion Jo34 finns ingen annan motivering än att motionärerna

inte delar regeringens bedömning och att regeringens motivering

saknar vetenskaplig grund. Blotta påståendet att motiveringen

saknar vetenskaplig grund är givetvis inte tillräckligt för att

riksdagen skulle underkänna regeringens utförligt redovisade

bedömning. Motionen avstyrks såvitt avser yrkande 19.

Åtgärder mot utsläpp från småskalig eldning med fasta bränslen

Propositionen

Föreskrifter om småskalig eldning med fasta bränslen

De nuvarande utsläppen av kolväten från den småskaliga

eldningen med fasta bränslen, särskilt vedeldning, är stora i

förhållande till deras andel av den totala bränsleanvändningen.

Förutsatt att eldningen sker på ett sätt som minimerar utsläppen

kan emellertid småskalig eldning av ved och andra biobränslen

bidra till att uppfylla målen för den svenska miljö- och

klimatpolitiken.

Utsläppen från småskalig eldning drabbar framför allt

astmatiker och människor som lider av luftrörs- och

andningsbesvär. En del av de aktuella ämnena är

cancerframkallande. Det gäller framför alla de polyaromatiska

kolvätena (PAH). Dessa kolväten innebär en hälsorisk när de

andas in av människor i tätortsluften. PAH deponeras dessutom på

åkermark och tillförs människor via födan.

En rad åtgärder har hittills vidtagits för att minska

utsläppen av dessa ämnen från industrianläggningar och fordon

samt i samband med lagring och distribution av bensin. Enligt

regeringens bedömning är det därför också angeläget att vidta

kostnadseffektiva åtgärder för att minska de förhållandevis

stora utsläppen från småskalig eldning med fasta bränslen.

Större delen av de nu aktuella utsläppen uppkommer som ett

resultat av ofullständig förbränning i direkteldade vedpannor

och s.k. kombipannor. Även miljögodkända pannor ger ofta upphov

till pyreldning om de används för direkteldning. Det finns

olika möjligheter att förbättra förbränningen så att utsläppen

minskar. Installation av ackumulatortank tillsammans med lämplig

eldningsteknik leder till att utsläppen kan minskas med

60--90 % beroende på pannans konstruktion och ålder.

Den fortsatta omställningen av energisystemet kan komma att

göra det attraktivt att t.ex. öka vedanvändningen i befintliga

pannor. En sådan utveckling ger med oförändrad eldningsteknik

ökade utsläpp. Det är regeringens bedömning att småskalig

eldning med fasta bränslen bör kunna spela en viktig roll i det

framtida energisystemet, men att detta bl.a. förutsätter att

åtgärder vidtas för att kraftigt minska pyreldningen.

Bara en mindre del av pannbeståndet är försett med

ackumulatortank. Detta gäller även flertalet miljögodkända

pannor. Det finns i dagens regelverk inget krav på att eldstäder

skall vara försedda med sådan utrustning så att pyreldning

undviks. Regeringen överväger för närvarande möjligheten att

införa någon form av investeringsbidrag för installation av

ackumulatortank.

I många kommuner finns i dag stora problem med

luftföroreningar från småskalig eldning. Omfattningen av

eldningen, bebyggelsens täthet och lokalklimatet varierar

kraftigt från kommun till kommun och även inom kommunerna. De

enskilda kommunerna kan av dessa skäl bäst bedöma behovet av

åtgärder för att lokalt begränsa föroreningarna från de

befintliga installationerna. Regeringen avser därför att ändra

hälsoskyddsförordningen så att kommunerna får möjlighet att

meddela föreskrifter beträffande småskalig eldning med fasta

bränslen inom områden av kommun. Kommunerna bör beträffande

direkteldade pannor, varav det stora flertalet är kombipannor,

kunna föreskriva att annan uppvärmningsform skall användas inom

vissa belastade områden och under vissa tider. Föreskrifterna

bör även kunna avse eldningsmetoder, bränslekvalitet och

särskilda skötselanvisningar. Hälsoskyddslagen ger dessutom

kommunen möjlighet att vidta åtgärder i varje enskilt fall.

De föreskrifter som kommunerna ges rätt att meddela med stöd

av hälsoskyddsförordningen bör vara tillfälliga och avse

begränsade områden, främst där effekterna är påtagliga. Det kan

exempelvis gälla dalgångar och områden med stora höjdskillnader

mellan husen. Åtgärder i områden med daghem, servicehus, sjukhem

och liknande bör prioriteras så att de mest känsliga grupperna

inte exponeras för höga föroreningshalter. Ytterligare kriterier

kan vara vedeldningens omfattning, bebyggelsens täthet och

förekomst av andra betydande källor till luftföroreningar.

De föreskrifter som kommunerna beslutar bör tillkännages i god

tid, och de berörda områdena skall vara väl definierade.

Föreskrifterna bör vara så utformade att de medger undantag från

restriktionerna i samband med strömavbrott och andra

krissituationer.

Regeringen anser samtidigt att övervägande skäl talar emot att

kommunerna skulle få möjlighet att utfärda generella förbud mot

småskalig eldning med fasta bränslen i befintliga anläggningar.

En möjlighet till förbud mot eldning i anläggningar som

uppfyller kraven för miljögodkännande skulle innebära ett

ingrepp mot den enskilde som inte står i proportion till den

utsläppsminskning som skulle bli följden. Från

rättssäkerhetssynpunkt är det inte rimligt att den som

investerat i en miljögodkänd anläggning inte skall ha möjlighet

att använda den.

Utsläpp från s.k. trivseleldning kan ibland ge upphov till

problem för berörda grannar. Eldning i sådana eldstäder är

vanligen sporadiskt förekommande och utgör då inte något

påtagligt problem. I fall av mera svårartade störningar, t.ex.

till följd av uppenbart olämplig eldningsteknik eller felaktigt

bränsle, kan kommunen som hittills enligt hälsoskyddslagen

meddela förbud i det enskilda fallet.

Det är viktigt att eventuella begränsningar av

trivseleldningen inte ges en sådan utformning att kommunen

direkt förhindrar att tekniskt och miljömässigt avancerade

anläggningar används som uppvärmningskälla. Exempel på sådana

kan vara moderna kaminer för pelletseldning som är så utformade

att de också kan användas för trivseleldning.

Utomhuseldning av löv, kvistar m.m. är olämplig i

tätortsmiljö. Sådan eldning sker under ofullständig förbränning

och ger upphov till höga utsläpp av kolväten. Röken skapar ofta

allvarliga problem för astmatiker och andra känsliga människor.

Löv och mindre kvistar innehåller värdefulla näringsämnen som

bör återföras till marken. Lokal kompostering är därför ett

bättre alternativ än förbränning även ur växtnäringssynpunkt.

För villaägare i tätorter som inte vill kompostera biologiskt

nedbrytbart material finns i regel också möjlighet att sända

detta för central kompostering eller förbränning. I en modern

förbränningsanläggning begränsas kolväteutsläppet till en

bråkdel av vad som är fallet vid småskalig trädgårdseldning.

Kommunerna bör också ges möjlighet att i viss omfattning meddela

begränsningar även av sådan eldning inom planlagt område.

Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att senast

den 31 december 1996 redovisa hur kommunerna har använt

möjligheten att meddela föreskrifter om eldning med fasta

bränslen och vilka åtgärder som har vidtagits för att minska

utsläppen från småskalig vedeldning. Naturvårdsverket bör också

utreda behovet av att ge kommunerna ytterligare möjlighet att

vidta åtgärder för att minska utsläppen från småskalig eldning

med fasta bränslen.

Krav på nya anläggningar

Enligt regeringens bedömning kan kontroll av utsläppen från

småskalig eldning tillgodoses genom befintlig lagstiftning.

Genom riksdagens beslut om ändring i plan- och bygglagen, m.m.

(prop. 1993/94:178, bet. BoU18 och prop. 1994/95:106, bet. BoU8,

rskr. 91) har införts ett nytt och från bygglovsprövningen

fristående tillsyns- och kontrollförfarande beträffande de

tekniska egenskapskraven på byggnader och andra anläggningar.

Bygglovsprövningen enligt plan- och bygglagen (1987:10)

begränsas till att avse endast prövning av lokaliseringen och

den närmare utformningen av byggnader m.m. Bestämmelserna om de

tekniska egenskapskraven flyttas från plan- och bygglagen,

förenklas och sammanförs med reglerna i byggproduktlagen från år

1992 till en ny lag. Till lagen (1994:847) om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. finns förordningen

(1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. Lagen

och förordningen träder i kraft den 1 juli 1995.

Enligt 2 § nämnda lag skall byggnadsverk som uppförs eller

ändras uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om

bl.a. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö.

Byggprodukter skall enligt 4 § samma lag vara lämpliga för

avsedd användning för att få ingå i byggnadsverk. En byggprodukt

är lämplig om den har sådana egenskaper att det byggnadsverk i

vilket den skall ingå, rätt projekterat och uppfört, kan

uppfylla nyssnämnda krav. Endast byggprodukter som uppfyller

kravet på lämplighet enligt 4 § eller enligt föreskrifter som

meddelats med stöd av lagen får släppas ut på marknaden och

användas för avsett ändamål. Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer får meddela de närmare föreskrifter som

behövs för att byggnadsverk skall uppfylla kraven enligt 2 §.

Regleringen är alltså utformad så att riksdagen anger de

grundläggande tekniska egenskapskraven som skall ställas på

byggnader och regeringen inom denna ram anger de preciseringar

som är av mer politisk natur medan föreskrifter med

huvudsakligen tekniskt innehåll överlåts till en myndighet.

Bestämmelserna är vidare utformade så att de gäller såväl

underhåll under den tekniska livslängden, ändring som

tillbyggnad. Regeringen har sålunda en möjlighet att meddela

föreskrifter om olika kravnivåer i vissa fall.

De tidigare nämnda ändringarna i plan- och bygglagen innebär

att kontrollen vid uppförande av en ny byggnad eller vid ändring

av en befintlig byggnad sker genom ett s.k. öppet

kontrollsystem. De tekniska kraven blir i sig lika överallt,

såväl inom område som omfattas av detaljplan som utom sådant

område. Enligt bestämmelserna om tillsyn kan byggnadsnämnden

kräva intyg beträffande de utsläpp som en eldningsanordning i

ett hus ger i från sig. Genom det krav på bygganmälan som ställs

i plan- och bygglagen kommer alla nyinstallationer och byten av

eldningsanordningar att komma till byggnadsnämndens kännedom.

Byggnadsnämnden har härigenom möjlighet att kontrollera att de

uppfyller uppställda krav i fråga om utsläpp.

Mot bakgrund härav anser regeringen att utredningens förslag

om en ramlag för småskalig eldning med fasta bränslen inte är

nödvändig. Regeringen delar således den uppfattning som flera av

remissinstanserna har framfört, nämligen att kontrollen av

utsläppen från småskalig eldning med fasta bränslen kan

tillgodoses genom befintlig lagstiftning.

Fortsatt förbättring av miljöprestanda

Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att tillsammans med NUTEK

och Boverket utarbeta nya föreskrifter med skärpta krav på

utsläpp från pannor, kaminer och andra anordningar för småskalig

eldning med fasta bränslen. Naturvårdsverket bör också ges i

uppdrag att överväga möjligheterna till funktionskontroll av

anläggningarnas miljöprestanda.

NUTEK bör utvärdera pågående forskning och utveckling rörande

småskalig eldning med fasta bränslen.

Motionerna

Enligt motion Jo31 (s) bör ytterligare och mer långtgående

åtgärder vidtas för att motverka hälso- och miljöeffekter av

småskalig vedeldning. Riksdagen bör göra ett uttalande om

vedeldningens hälsoeffekter. Generella krav på ackumulatorer bör

införas i hälsoskyddsförordningen. Samtliga pannor och kaminer

bör vara miljögodkända enligt statliga normer. Kommunerna måste

ges rätt att förbjuda vedeldning i enskilda fall eller begränsa

eldningsfrekvensen. Regeringen bör ge ett entydigt

informationsuppdrag till Naturvårdsverket och

Folkhälsoinstitutet. Motion Jo35 (s) innehåller i huvudsak

liknande synpunkter.

I c-motionen Jo32 anförs att vedeldningen kan fortsätta att

vara en viktig värmekälla för landets hushåll, samtidigt som de

negativa miljöeffekterna minskas. Landets kommuner bör aktivt

arbeta för att stödja och underlätta långsiktiga miljövänliga

lösningar när det gäller vedpannor. Därmed kan en frivillig

övergång till användning av vedpannor med ackumulatortank

underlättas. Regeringens förslag om ändring i

hälsoskyddsförordningen kan leda till ett alltför kortsiktigt

agerande, eftersom restriktionerna bara får vara tillfälliga.

Motionärerna understryker att reglerna för vedeldning måste vara

långsiktiga och tydliga för att bl.a. ge incitament till

investeringar (yrkande 3).

I motion Jo33 (kds) yrkande 4 och Jo34 (v) yrkande 12 förordas

ett investeringsbidrag till ackumulatortankar m.m. Enligt

v-motionen bör krav ställas på ackumulatortankar vid nybyggnad

och en nationell kampanj om vedeldning genomföras (yrkandena 11

och 13).

I motion Jo36 (mp) yrkas i denna del (yrkandena 7--14)

följande: 7. att alla pannor i tätort som är nyare än 15 år

skall ha ackumulatortank år 2000, 8. att pannor av samma ålder

utanför tätort skall ha ackumulatortank år 2005, 9. att

hälsoskyddslagen (alternativt hälsoskyddsförordningen)

kompletteras med en paragraf som ger kommunen möjlighet att

föreskriva att vattenkylda pannor ej får eldas så att pyreldning

uppstår, 10. att kommunerna ges rätt att förbjuda vedeldning där

biobränslebaserad fjärrvärme är tekniskt och ekonomiskt möjlig

att använda, 11. att bygglovsplikt införs inom detaljplanerat

område för installationer av nya vedanläggningar och ombyggnad

av gamla anläggningar, 12. att kommunerna reglerar tillkommande

vedeldning i kommunala energiplaner eller detaljplaner, 13. att

icke miljögodkända pannor äldre än 15 år förbjuds inom

tätbebyggda områden, 14. att obligatorisk funktionskontroll för

vedeldade pannor införs den 1 januari 1996.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens uppfattning att de nuvarande

utsläppen av kolväten från den småskaliga eldningen, särskilt

vedeldning, är stora i förhållande till deras andel av den

totala bränsleanvändningen. Förutsatt att eldningen sker på ett

sätt som minimerar utsläppen kan emellertid småskalig eldning

med ved och andra biobränslen bidra till att uppfylla målen för

den svenska miljö- och klimatpolitiken.

Av propositionen framgår att utsläppen från småskalig eldning

har negativa effekter för både miljö och hälsa. Som regeringen

anför är det angeläget att vidta kostnadseffektiva åtgärder för

att minska de förhållandevis stora utsläppen från småskalig

eldning med fasta bränslen. Det gäller bl.a. åtgärder för att

kraftigt minska pyreldning. Installation av ackumulatortank är

ett exempel på åtgärder som -- tillsammans med lämplig

eldningsteknik -- leder till att utsläppen kan minskas avsevärt.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen

nyligen lagt fram förslag om investeringsbidrag till

installation av ackumulatortankar (prop. 1994/95:218).

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Jo33

yrkande 4 och Jo34 yrkande 12. Utskottet avstyrker även

motionsförslagen om obligatorisk installation av

ackumulatortank, nämligen motionerna Jo31 yrkande 2, Jo34

yrkande 11, Jo35 delvis och Jo36 yrkandena 7 och 8.

När det gäller kommunernas möjlighet att reglera vedeldning

delar utskottet regeringens bedömning att generella förbud mot

vedeldning skulle utgöra ett alltför stort ingrepp för den

enskilde. Regeringens överväganden utgör enligt utskottets

mening en lämplig avvägning mellan miljöintresset och de hänsyn

som av rättssäkerhetsskäl bör tas till enskilda personer som

investerat stora ekonomiska resurser i en miljögodkänd

anläggning. Det bör tilläggas att hälsoskyddslagen ger kommunen

möjlighet att vid svårartade störningar meddela förbud i

enskilda fall. Härmed avstyrker utskottet motionerna Jo31

yrkande 4, Jo35 delvis samt Jo36 yrkandena 9 och 10. Vidare

avstyrks motion Jo36 yrkandena 12--14.

Motion N435 yrkande 1 är delvis tillgodosedd med det aviserade

prövningssystemet som ger kommunerna ytterligare befogenheter

att reglera vedeldning. Yrkandet kan därför lämnas utan vidare

åtgärd.

Utskottet delar i huvudsak de synpunkter som framförs i motion

Jo32 yrkande 3. De regler som kommer att utfärdas angående

vedeldning m.m. bör således vara tydliga och ge möjlighet till

mer långsiktiga bedömningar för enskilda hushåll angående

investeringar i t.ex. vedpannor med ackumulatortank. Det

ovannämnda förslaget om investeringsbidrag till installation av

ackumulatortankar bör kunna verka i samma riktning. Utskottet

ser ingen motsättning mellan regeringens och motionärernas

överväganden i denna fråga och föreslår att motionen lämnas utan

vidare åtgärd såvitt avser yrkande 3.

Utskottet erinrar om att riksdagen beslutat om ett nytt system

för tillsyn och kontroll beträffande tekniska egenskapskrav på

byggnader och andra anläggningar. I en ny lag om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (1994:847) och tillhörande

förordning (1994:1215) finns närmare bestämmelser härom.

Riksdagen har nyligen, i stor enighet, beslutat att lagen och

förordningen skall träda i kraft den 1 juli 1995. Utskottet

finner inte anledning att föreslå att riksdagen frångår detta

beslut innan den nya lagstiftningen ens hunnit träda i kraft.

Det bör framhållas att den angivna lagstiftningen innefattar

regler som möjliggör en teknisk egenskapsprövning som är väl i

paritet med vad som skedde inom ramen för den tidigare

bygglovsprövningen. Enligt bestämmelserna om tillsyn kan

byggnadsnämnden kräva intyg beträffande de utsläpp som en

eldningsanordning i ett bostadshus avger. Genom det krav på

bygganmälan som ställs i plan- och bygglagen kommer, som

regeringen anför, alla nyinstallationer och byten av

eldningsanordningar att komma till byggnadsnämndens kännedom.

Byggnadsnämnden har härigenom möjlighet att kontrollera att de

uppfyller uppställda krav i fråga om utsläpp. Mot bakgrund härav

anser utskottet inte att det skulle leda till någon förbättring

från kontrollsynpunkt att återgå till det gamla systemet med

bygglovsprövning. Utskottet avstyrker motion Jo36 yrkande 11.

Under rubriken Fortsatt förbättring av miljöprestanda anför

regeringen att Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att

tillsammans med NUTEK och Boverket utarbeta nya föreskrifter med

skärpta krav på utsläpp från pannor, kaminer och andra

anordningar för småskalig eldning med fasta bränslen.

Naturvårdsverket bör även överväga möjligheterna till

funktionskontroll av anläggningarnas miljöprestanda. I likhet

med regeringen anser utskottet att det finns goda möjligheter

att ytterligare förbättra miljöprestanda för dessa anläggningar.

Utskottet utgår från att motionsförslagen om miljögodkännande av

pannor m.m. kan tillgodoses när det av regeringen aviserade

arbetet slutförts och resulterat i preciserade krav på

miljöprestanda hos berörda anläggningar m.m. I enlighet härmed

avstyrks motionerna Jo31 yrkande 3 och Jo35 delvis.

Ansvaret för information om vedeldningens hälsorisker och om

vedeldning över huvud taget är utpräglade myndighetsuppgifter.

Regeringen framhåller att myndigheterna bör överväga behovet av

särskilda informationsinsatser. Utskottet förutsätter att

synpunkterna i motion Jo31 yrkandena 1 och 5, Jo34 yrkande 13

och Jo35 (delvis) beaktas i det fortsatta arbetet inom

Naturvårdsverket, NUTEK, Boverket m.fl. myndigheter. Något

särskilt riksdagsuttalande härom är ej nödvändigt.

Åtgärder för att minska ammoniakavgången från jordbruket

Propositionen

Området där åtgärder skall vidtas för att minska

ammoniakavgången bör utökas till att omfatta hela Götaland samt

Svealands slättbygder för att ytterligare reduktion av

ammoniakavgången skall kunna uppnås. Detta skulle innebära en

ambitionshöjning jämfört med dagens målområde som omfattar

endast södra och västra Götaland.

Krav bör införas på täckning av flytgödsel- och urinbehållare

och på att påfyllning bör ske vid behållarens botten i hela

Götaland och i Svealands slättbygder.

Krav på snabb nedmyllning av gödseln och krav på speciell

spridningsteknik av flytgödsel bör införas i de fyra sydligaste

länen för att åstadkomma en 25-procentig minskning av

ammoniakavgången i dessa län.

Jordbruksverket bör få i uppdrag att utarbeta ett nytt

åtgärdsprogram för att reducera ammoniakavgången i jordbruket

med 50 %.

Motionerna

I motion Jo33 (kds) yrkande 5 understryks att miljöprogrammet

för jordbruket bör utnyttjas i arbetet för att minska

ammoniakavgången från jordbruket.

Liknande synpunkter framförs i motion Jo34 (v). Det är enligt

motionen viktigt att miljöstöden och reglerna kring jordbruket i

Sverige utformas så att utsläppen av kväveföreningar från

jordbruket minskar. Målsättningen bör vara att ammoniakutsläppen

från jordbruket minskar med 50 % till år 2000 i regioner där

utsläppen av försurande utsläpp ligger nära den kritiska

belastningsgränsen. I de södra delarna av landet finns det i

vissa regioner för många djur per areal för att man skall kunna

få kontroll över utsläppen. Miljöstöden till det konventionella

jordbruket bör utforma så att antalet djur fördelas över landet

och så att utsläppen av försurande ämnen och näringsämnen

minimeras. Ett effektivt sätt att minska utsläppen är att gå

över till en utvecklad ekologisk odling med skärpta krav.

Jordbruksverket och Naturvårdsverket bör tillsammans med KRAV

utarbeta ett programförslag för detta (yrkandena 14--17).

I motion Jo36 (mp) anförs att det är anmärkningsvärt att man

inte vidtagit kraftfulla åtgärder för att minska

ammoniakutsläppen i enlighet med riksdagens beslut. Motionärerna

anser det positivt att regeringen föreslår bl.a. krav på snabb

nedmyllning av gödsel men anser att reglerna bör gälla hela

Götaland och i Svealands slättbygder. Rådgivning och information

i syfte att minska ammoniakutsläppen måste prioriteras. Sverige

bör tillsammans med Holland och Danmark verka inom EU för en

policy för minskade ammoniakutsläpp (yrkandena 15--17).

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens bedömning att det i ett första

skede är angeläget att vidta de återstående åtgärder som

Jordbruksverket föreslagit för en 25-procentig reduktion av

ammoniakavgången. Området där åtgärder skall vidtas för att

minska ammoniakavgången bör utvidgas till att omfatta hela

Götaland samt Svealands slättbygder. Utskottet har ingen

invändning mot att krav införs på täckning av flytgödsel- och

urinbehållare och på att påfyllning bör ske vid behållarens

botten i hela Götaland och i Svealands slättbygder. Krav på

snabb nedmyllning av gödseln och krav på speciell

spridningsteknik av flytgödsel bör införas i de fyra sydligaste

länen för att åstadkomma en 25-procentig minskning av

ammoniakavgången i dessa län. Därmed avstyrks motion Jo36

yrkande 15.

I anslutning till yrkandena om begränsad djurtäthet m.m. inom

jordbruket får utskottet anföra följande. Redan i nu gällande

författningar finns bestämmelser från miljöskyddssynpunkt som

begränsar antalet djur i vissa jordbruksföretag i förhållande

till den areal som är tillgänglig för spridning av stallgödsel.

Reglerna grundas på 6 b § lagen (1979:425) om skötsel av

jordbruksmark, och närmare bestämmelser finns i tillhörande

förordning (1979:426) samt i Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS

1991:128. Föreskrifterna om djurtäthet innefattade ursprungligen

en viss övergångstid men gäller nu fullt ut sedan den 1 januari

1995 i hela landet för företag med mer än 10 djurenheter.

Oberoende av om stöd utgår eller ej är således företagen

skyldiga att begränsa sitt djurinnehav på det sätt

författningarna anger.

När det gäller utformningen av miljöstöd m.m. får utskottet

erinra om att t.ex. LFA-stödet innefattar begränsningar av

antalet djur per ha medan t.ex. stödet för vall och betesareal i

norra Sverige föreskriver ett visst lägsta antal djur per ha för

att mottagaren skall vara berättigad till bidrag. Det

sammanhänger bl.a. med att stödformerna har olika syften. Det är

därför inte lämpligt att så som föreslås i motion Jo34 yrkande

14 ställa generella krav på en viss inriktning av de aktuella

stödformerna. Kravet på ett visst lägsta antal djur per areal i

norra Sverige tycks å andra sidan överensstämma med önskemålen i

motion Jo34 yrkande 16 om fördelningen av djurinnehavet mellan

olika delar av landet.

Det bör också framhållas att regeringen enligt tidigare

riksdagsbeslut arbetar på ett program för resurshushållande

konventionellt jordbruk. Enligt utskottets mening framstår det

som naturligt att stöd till åtgärder som minskar

ammoniakutsläppen kan innefattas i denna stödform. I övrigt

anser utskottet att riksdagen bör avvakta närmare uppgifter om

innehållet i miljöprogrammet och EG:s godkännande av detsamma

innan ytterligare uttalanden görs i denna fråga.

Frågor om stöd till ekologisk odling har utskottet nyligen

behandlat utförligt i betänkandet 1994/95:JoU13.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna

Jo33 yrkande 5 samt Jo34 yrkandena 14, 16 och 17 i den mån de ej

tillgodosetts med vad utskottet anfört ovan.

Enligt propositionen skall Jordbruksverket få i uppdrag att

utarbeta ett nytt åtgärdsprogram för att reducera

ammoniakavgången i jordbruket med 50%. Utskottet ser ingen

avgörande skillnad i motiveringen till motion Jo34 yrkande 15

och avstyrker motionen i denna del.

Utskottet utgår från att den statliga rådgivningen och

informationen till jordbruket innefattar åtgärder för att minska

jordbrukets miljöpåverkan, t.ex. ammoniakutsläppen. Motion Jo36

yrkande 16 avstyrks i den mån den ej kan anses tillgodosedd.

Som framgår av propositionen ämnar Sverige inom ramen för

EU-arbetet driva frågan om ammoniakbegränsande åtgärder inom

jordbruket. Ytterligare uttalanden härom i enlighet med motion

Jo36 yrkande 17 framstår som överflödiga. Motionen avstyrks i

denna del.

Åtgärder för slutlig avveckling av ozonnedbrytande ämnen, m.m.

Propositionen

En fullständig avveckling av användningen och hanteringen av

ämnen som angriper det stratosfäriska ozonskiktet bör regleras

genom en ny förordning som ersätter förordningen (1988:716) om

klorfluorkarboner (CFC) och halon m.m.

Påfyllning av befintliga kyl-, värme- och klimatanläggningar

med CFC bör förbjudas den 1 januari 1998 och sådana anläggningar

bör upphöra att användas yrkesmässigt från den 1 januari år

2000.

Installation av nya kyl-, värme- och klimatanläggningar med

HCFC bör upphöra senast den 1 januari 1998 och påfyllning av

HCFC i befintliga anläggningar bör upphöra senast den 1 januari

2002.

Efter utgången av år 1995 bör endast en mindre användning av

metylbromid vara tillåten. Senast vid utgången av år 1997 bör

användningen av metylbromid ha upphört helt. Förbud mot

saluhållande och överlåtelse av HBFC och koltetraklorid bör

gälla från den 1 januari 1996.

Utsläppen av HFC- och FC-föreningar liksom övriga

närbesläktade gaser bör till år 2000 begränsas till att motsvara

högst 2 % av Sveriges koldioxidutsläpp år 1990, räknat som

koldioxidekvivalenter.

Sverige bör verka för att få till stånd nya internationella

avtal om begränsningar av HFC och andra närbesläktade

växthusgaser.

Motionerna

I Miljöpartiets följdmotioner och motioner från allmänna

motionstiden yrkas ytterligare åtgärder mot ozonnedbrytande

ämnen. Enligt motion Jo645 yrkande 2 bör HCFC avvecklas

omgående. I motion Jo687 yrkas ytterligare skärpning av

Montrealprotokollet, förbud mot CFC från den 1 januari 1996 och

mot HCFC från den 1 januari 2000 (yrkandena 24--26). I motion

Jo36 yrkas att HCFC ej får tillåtas ersätta CFC, att alla

ozonnedbrytare skall vara avvecklade till år 2000, att en

miljöskatt införs på HCFC, att Sverige i internationella

sammanhang verkar för en total uppslutning kring 1992 års

ändring av Montrealprotokollet och verkar för en snabbare

avveckling av ozonnedbrytarna inom Montrealprotokollet samt att

Sverige inom EU verkar för ozonregler på minst samma nivå som

den svenska (yrkandena 18--23).

I kds-motionen Jo33 förordas ett kraftfullt begränsningsarbete

för HFC, FC och svavelhexafluorid och att Sverige agerar i

Världsbankens ozonfond för ozonfri teknik (yrkandena 6 och 7).

Utskottets överväganden

Utskottet erinrar om att de benämningar (förkortningar) på

ozonnedbrytande ämnen som används i propositionen i huvudsak är

samlingsnamn för olika ämnen eller blandningar av ämnen med

snarlik sammansättning.

Med CFC avses fullständigt halogenerade klorfluorkarboner. Det

enda tillåtna användningsområdet idag är som arbetsmedium i

kyl-, värme och andra klimatanläggningar. Det finns även vissa

undantag för bl.a. laboratorieanvändning.

Med HCFC avses ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner.

Ämnet har använts som övergångskemikalie för områden där CFC

tidigare använts. Det har klart lägre ozonnedbrytande potential

men är ändå skadligt och regleras i Montrealprotokollet.

Med HBFC avses ofullständigt halogenerade bromfluorkarboner.

De liknar HCFC med den skillnaden att brom ersätter klor. Brom

är en aggressiv ozonnedbrytare. Ämnet används bl.a. som

ersättare för halon vid brandsläckning. Användningen i Sverige

är mycket obetydlig.

Med HFC avses ofullständigt halogenerade fluorkarboner. Det är

ett klimatpåverkande ämne med många tillämpningar som ersättning

för ozonnedbrytande ämnen, bl.a. vid brandsläckning, som

köldmedium, drivgas och skumblåsmedel m.m.

Med FC avses fullständigt halogenerade fluorkarboner. Det är

ett klimatpåverkande ämne med mycket lång livslängd i

atmosfären. Det används bl.a. för isolering och som

lösningsmedel.

Med SF6 avses svavelhexafluorid. Det är ett klimatpåverkande

ämne med mycket lång livstid och hög växthuseffekt.

Utskottet vill vidare framhålla att det i Sverige och i

världen i övrigt sedan länge finns en utbredd insikt om att de

ozonnedbrytande ämnena måste avvecklas på grund av dessa ämnens

allvarliga effekter på hälsa och miljö. Som framgår av

propositionen har förbud och avvecklingsplaner successivt

utarbetats och utvidgats på både nationell och internationell

nivå. De ytterligare åtgärder som nu aviseras av regeringen

utgör ett viktigt steg på vägen mot en fullständig avveckling av

de ozonnedbrytande ämnena. Utskottet har inget underlag för att

avvika från de bedömningar regeringen gjort i fråga om tidsplan

och tillåtna användningsområden m.m. för berörda ämnen och som

bl.a. bygger på överläggningar med de företag och myndigheter

m.fl. som använder ämnena i sin verksamhet. Utskottet

förutsätter att regeringen kraftfullt verkar för att alla länder

lever upp till 1992 års ändringar av Montrealprotokollet och

verkar för ytterligare skärpningar av detta protokoll. Med det

anförda avstyrker utskottet motionerna Jo645 yrkande 2, Jo687

yrkandena 24--26, Jo33 yrkandena 6 och 7 och Jo36 yrkandena 18,

19, 21 och 22, allt i den mån motionerna ej blivit tillgodosedda

med det anförda.

När det gäller yrkandena 20 och 23 i motion Jo36 får utskottet

erinra om att dessa frågor behandlas i annat sammanhang. Frågan

om miljöskatt på HCFC har aktualiserats i en tidigare motion

från Miljöpartiet, vilken kommer att behandlas i

skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU28. När det gäller

Sveriges agerande inom EU pågår redan beredning i utskottet med

anledning av skrivelse 1994/95:167 (JoU23). I angivna skrivelse

(s. 43) anför regeringen i klara och bestämda ordalag att

Sverige bör arbeta för att EU:s regler för avveckling av

ozonnedbrytande ämnen skärps så att de motsvarar de svenska

bestämmelserna. Såvitt utskottet kan utläsa överensstämmer detta

med motion Jo36 yrkande 23. Ytterligare åtgärd med anledning av

motionen i dessa delar är således överflödig.

I samband med en uppvaktning har representanter för Svenska

Brandredskapsföreningen m.fl. understrukit behovet av att

HFC-föreningar kan användas som ersättning för halon i bl.a.

fasta brandsläckningssystem. Förbud mot halon i befintliga

släckningssystem gäller från och med den 1 januari 1998. Enligt

propositionen (s. 30) bör en viss begränsad användning av

HFC-föreningar och blandningar med SF6 kunna godtas under en

övergångsperiod. Utskottet anser för sin del att det av flera

skäl är angeläget att övergången till andra brandskyddsmedel än

halon görs under former som är tillfredsställande från

brandskyddssynpunkt och som ger möjlighet att utveckla andra

lämpliga alternativ. Utskottet utgår från att de praktiska

problem som påtalats av branschen beaktas av regeringen i

det fortsatta arbetet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande svavelprotokollet

att riksdagen godkänner protokollet till 1979 års konvention

om långväga gränsöverskridande luftföroreningar,

2. beträffande försurning och skogsskador m.m.

att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motionerna

1994/95:Jo301 yrkande 1, 1994/95:Jo302 yrkande 1,

1994/95:Jo645 yrkande 1, 1994/95:Jo647 och 1994/95:Jo680

yrkandena 2 och 3,

3. beträffande förbud mot barrskogsplantering m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo645 yrkandena 3 och 4,

res. 1 (mp)

4. beträffande sjöfartens miljöfrågor m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo32 yrkandena 1 och

2, 1994/95:Jo33 yrkandena 1--3, 1994/95:Jo34 yrkandena 4--6,

1994/95:Jo36 yrkandena 3--6, 1994/95:T605 yrkande 12 och

1994/95:T617 yrkande 5,

res. 2 (mp)

5. beträffande samlad redovisning av försurningsproblemen

m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo34 yrkandena 1, 3 och

10,

res. 3 (v)

6. beträffande uttalande att förberedelserna till

granskningen av svavelprotokollet börjar redan nu

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 2,

7. beträffande kväveutsläppen

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo34 yrkande 2 och

1994/95:Jo36 yrkande 1,

res. 4 (mp)

8. beträffande miljöarbete inom EU

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo34 yrkandena 7--9,

9. beträffande sänkning av svavelutsläppen med 83%

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo34 yrkande 18,

10. beträffande kväveoxidavgiften

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo34 yrkande 19,

11. beträffande regler om vedeldning i

hälsoskyddsförordningen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 4,

1994/95:Jo35 delvis, 1994/95:Jo36 yrkandena 9 och 10 och 12--14

och 1994/95:N435 yrkande 1,

res. 5 (mp)

12. beträffande krav på ackumulatortank och

investeringsbidrag m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 2,

1994/95:Jo33 yrkande 4, 1994/95:Jo34 yrkandena 11 och 12,

1994/95:Jo35 delvis och 1994/95:Jo36 yrkandena 7 och 8,

res. 6 (v)

res. 7 (mp)

13. beträffande bygglovsplikt för eldningsanläggningar

m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 11,

14. beträffande långsiktiga regler

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo32 yrkande 3,

15. beträffande miljögodkännande av vedpannor m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 3 och

1994/95:Jo35 delvis,

16. beträffande myndigheternas informationsansvar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo31 yrkandena 1 och

5, 1994/95:Jo34 yrkande 13 och 1994/95:Jo35 delvis,

17. beträffande krav på nedmyllning och spridning m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkandena 15 och 16,

res. 8 (mp)

18. beträffande en ammoniakpolicy inom EU

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 17,

19. beträffande målsättning för utsläppsminskningen,

utformning av stöd m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo33 yrkande 5 och

1994/95:Jo34 yrkandena 14--17,

20. beträffande fortsatt avveckling av ozonnedbrytande ämnen

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo33 yrkandena 6 och

7, 1994/95:Jo36 yrkandena 18, 19, 21 och 22, 1994/95:Jo645

yrkande 2 och 1994/95:Jo687 yrkandena 24--26,

res. 9 (mp)

21. beträffande miljöskatt på HCFC

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 20,

22. beträffande Sveriges agerande inom EU för ozonregler

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 23.

Stockholm den 9 maj 1995

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka

Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund

(s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson

(s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine

Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva

Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c) och

Michael Hagberg (s).

Reservationer

Förbud mot barrskogsplantering m.m. (mom. 3)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "I anslutning" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning enligt motion Jo645

att flera starka skäl talar för en ökad lövskogsinblandning i

skogsbruket. Ett väsentligt inslag i kampen mot försurningen bör

vara att öka lövskogsinslaget i försurningskänsliga områden. En

lämplig riktpunkt är 30 % lövskogsinblandning. Riksdagen bör

göra ett uttalande om denna målsättning i enlighet med yrkande 3

i motionen.

Vidare delar utskottet Miljöpartiets uppfattning enligt

yrkande 4 i motion Jo645 att det bör införas ett generellt

förbud mot övergång från lövskogsdominerad mark till

barrskogsdominerad mark i försurningskänsliga områden. Ett

sådant ingrepp i markanvändningen torde kräva att gällande

lagregler om ersättning i de fall det allmänna inskränker

användningen av mark blir föremål för omprövning. Det bör

ankomma på regeringen att lägga fram de lagförslag som

erfordras. I den mån bestämmelserna i 2 kap. 18 §

regeringsformen berörs bör regeringen även lägga fram förslag om

ändring av denna grundlagsparagraf. Ändring av grundlag kräver

två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Förslaget bör därför

läggas fram under innevarande valperiod så att det kan träda i

kraft så snart som möjligt under nästkommande valperiod.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande förbud mot barrskogsplantering m.m

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo645 yrkandena

3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Sjöfartens miljöfrågor m.m. (mom. 4)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Med det anförda" och slutar med "yrkandena 3--6"

bort ha följande lydelse:

Vad däremot beträffar sjöfartens miljöfrågor ansluter sig

utskottet till synpunkterna i mp-motionen Jo36 yrkandena 3--6.

Som motionärerna anför kan svavelutsläppen från sjöfarten

åtgärdas med förhållandevis låga kostnader per kilo minskat

utsläpp. Utsläppen från sjöfarten utgör ca 20 % av de svenska

utsläppen. Enligt Naturvårdsverkets rapport Miljö93 väntas dessa

utsläpp dessutom öka till år 2000. Sverige har tidigare gjort

vissa påtryckningar inom IMO för att få fram internationella

överenskommelser för att minska svavelhalten i bränslen, främst

bunkerolja. Utskottet anser att Sverige bör fortsätta och

intensifiera påtryckningarna inom IMO. Vidare bör Sverige verka

för att EU inför direktiv som reglerar svavelhalten i olika

bränslen inklusive bunkerolja. Sverige bör tillsammans med

Östersjöländerna komma överens om begränsning av svavelhalten

för sjöfarten på Östersjön. Vidare bör differentierade

hamnavgifter införas, baserade på båtarnas svaveldioxid- och

kväveoxidutsläpp. Vad utskottet anfört med anledning av motion

Jo36 yrkandena 3--6 bör ges regeringen till känna. Övriga

motioner i detta ämne avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom

detta ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande sjöfartens miljöfrågor m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkandena

3--6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1994/95:Jo32

yrkandena 1 och 2, 1994/95:Jo33 yrkandena 1--3, 1994/95:Jo34

yrkandena 4--6, 1994/95:T605 yrkande 12 och 1994/95:T617 yrkande

5,

3. Samlad redovisning av försurningsproblemen m.m. (mom. 5)

Maggi Mikaelsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "yrkandena 1, 3 och

10" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Vänsterpartiets bedömning i motion Jo34 att

propositionen saknar en samlad strategi för att motverka och

eliminera försurningsproblemen. Det verkar snarare vara en text

som har tillkommit av en rad tillfälligheter. Ett stort avsnitt

av propositionen ägnas t.ex. åt vedeldning som kan vara viktig

ur flera aspekter men har föga inverkan på försurningen. Den för

försurningsfrågorna så viktiga trafiksektorn behandlas över

huvud taget inte. Utskottet delar motionärernas uppfattning att

försurningen är ett av Sveriges allvarligaste miljöproblem och

att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett samlat

program för att eliminera försurningsskadorna. En utredning bör

tillsättas i samarbete med våra grannländer för att få en

helhetsbild av försurningssituationen och åtgärdsbehovet. I den

samlade redovisningen till riksdagen bör ingå en strategi som

visar hur användningen av fossila bränslen skall minskas till en

nivå som miljön tål. Vad utskottet anfört med anledning av

motion Jo34 yrkandena 1, 3 och 10 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande samlad redovisning av försurningsproblemen

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo34 yrkandena

1, 3 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Kväveutsläppen (mom. 7)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "När det" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande

lydelse:

I likhet med Miljöpartiet ser utskottet allvarligt på att

riksdagens målsättning rörande minskning av kväveoxidutsläppen

inte kommer att uppnås. Enligt detta mål skall utsläppen minska

med 30 % från år 1980 till år 1995. Men utsläppen har bara

minskat med 12 % till år 1993, och 30-procentsmålet till år 1995

kommer ej att uppnås. Svårigheterna beror i hög grad på att

trafiken ökat under 1980-talet. Möjligheterna att med nationella

åtgärder minska kväveoxidutsläppen från trafiken är starkt

begränsade i och med att Sverige är med i EU. Utskottet

förutsätter att regeringen, snarast efter det att

Naturvårdsverket redovisat sitt uppdrag om en 50-procentig

reduktion av kväveoxidutsläppen till år 2005, återkommer med en

proposition med konkreta förslag. Redan nu bör riksdagen dock

anta målet att minska kväveutsläppen med 70 % till år 2005.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo36 yrkande 1 bör

ges regeringen till känna. Övriga motioner i denna fråga

avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom detta

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande kväveutsläppen

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkande 1

och med avslag på motion 1994/95:Jo34 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Regler om vedeldning i hälsoskyddsförordningen m.m. (mom.

11)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "När det" och slutar med "yrkandena 12--14" bort ha

följande lydelse:

7 § hälsoskyddslagen ger kommunerna möjlighet att föreskriva

att fastighetsägaren skall vidta åtgärder som säkerställer att

avloppsvatten inte skall ge upphov till sanitära problem. Det

behövs en liknande paragraf som ger kommunerna rätt att

föreskriva att vattenkylda pannor skall eldas på sådant sätt att

pyreldning inte uppstår. Ett alternativ kan vara att med stöd av

13 § hälskoskyddslagen göra en förändring i

hälsoskyddsförordningen med samma innebörd. Det ger ägaren

möjlighet att välja mellan ackumulatortank och pelletsbrännare.

Tanken som kostar ca 15 000 kr minskar inte bara utsläppen utan

höjer verkningsgraden kraftigt och kräver bara inlägg en till

två gånger per dygn. Utskottet anser vidare att kommunerna bör

ges rätt att förbjuda vedeldning där biobränslebaserad

fjärrvärme är tekniskt och ekonomiskt möjlig att använda.

Dessutom bör kommunerna reglera tillkommande vedeldning i

kommunala energiplaner eller i detaljplaner. Förbud bör införas

mot icke miljögodkända pannor äldre än 15 år inom tätbebyggt

område. Tillsynen av pannor bör bli obligatorisk. En

obligatorisk funktionskontroll för vedeldade pannor bör införas

den 1 januari 1996.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo36 yrkandena 9,

10 och 12--14 bör ges regeringen till känna. Övriga motioner i

denna fråga avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom detta

ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande

lydelse:

11. beträffande regler om vedeldning i

hälsoskyddsförordningen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkandena

9, 10 och 12 -- 14 som sin mening ger regeringen till känna samt

lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 4,

1994/95:Jo35 delvis och 1994/95:N435 yrkande 1,

6. Krav på ackumulatortank och investeringsbidrag m.m.

(mom. 12)

Maggi Mikaelsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Av propositionen " och slutar med "7 och 8" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning i motion Jo34 att

krav på ackumulatortank bör ställas för eldning med fasta

bränslen. Eftersom regeringen nyligen lagt fram förslag om

investeringsbidrag till installation av ackumulatortank är det

viktigt att samhället också ställer krav på sådan installation

(prop. 1994/95:218). Med hänvisning till det anförda föreslår

utskottet att motionsyrkandena om investeringsbidrag lämnas utan

vidare åtgärd. Vad utskottet anfört om krav på ackumulatortank

bör med anledning av motionerna Jo31 yrkande 2, Jo34 yrkande 11

och Jo35 delvis ges regeringen till känna. Motion Jo36 yrkandena

7 och 8 avstyrks i den mån den ej kan anses tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande krav på ackumulatortank och

investeringsbidrag m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Jo31 yrkande

2, 1994/95:Jo34 yrkande 11 och 1994/95:Jo35 delvis och med

avslag på motionerna 1994/95:33 yrkande 4, 1994/95:Jo34 yrkande

12 och 1994/95:Jo36 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Krav på ackumulatortank och investeringsbidrag m.m. (mom.

12)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Av propositionen" och slutar med "och 8" bort ha

följande lydelse:

Av propositionen --- (= utskottet)--- yrkande 12. Utskottet

delar Miljöpartiets uppfattning i motion Jo36 att alla pannor i

tätort som är nyare än 15 år skall vara försedda med

ackumulatortank senast år 2000. För pannor utanför tätorter

skall motsvarande krav gälla senast år 2005. Vad utskottet

anfört med anledning av motion Jo36 yrkandena 7 och 8 bör ges

regeringen till känna. Motionerna Jo31 yrkande 2, Jo34 yrkande

11 och Jo35 delvis avstyrks i den mån de ej tillgodoses med

detta ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande

lydelse:

12. beträffande krav på ackumulatortank och

investeringsbidrag m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkandena 7

och 8 och med avslag på motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 2,

1994/95:Jo33 yrkande 4, 1994/95:Jo34 yrkandena 11 och 12 och

1994/95:Jo35 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Krav på nedmyllning och spridning m.m. (mom. 17)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Utskottet delar" och på s. 26 slutar med "yrkande

15" bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion Jo36 anser utskottet det

anmärkningsvärt att det inte har vidtagits mer kraftfulla

åtgärder för att uppfylla den av riksdagen beslutade

målsättningen om en 25-procentig minskning av ammoniakavgången

under perioden 1980--1995. Enligt Statistiska centralbyråns

beräkningar har utsläppen av ammoniak till luft ökat med 12 %

från 1990/91 till 1992/93. Utskottet anser det positivt att

regeringen nu föreslår åtgärder mot ammoniakavgången. I likhet

med vad som anförs i motion Jo36 bör man gå ett steg längre så

att kraven på snabb nedmyllning av gödsel och speciell

spridningsteknik införs i hela Götaland och i Svealands

slättbygder. Vidare bör rådgivning och information till

lantbrukare för att minska utsläppen av ammoniak prioriteras.

Sverige måste dra lärdom av andra länder där problemen är än mer

akuta, t.ex. Nederländerna, där man vidtagit de mest långtgående

åtgärderna för att minska utsläppen av ammoniak. Det anförda bör

riksdagen, med anledning av yrkandena 15 och 16 i motionen, ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande krav på nedmyllning och spridning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkandena

15 och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. Fortsatt avveckling av ozonnedbrytande ämnen m.m. (mom. 20)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "det anförda" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill --- (= utskottet)--- ozonnedbrytande ämnena.

Utskottet delar emellertid Miljöpartiets uppfattning enligt

motionerna Jo645, Jo687 och Jo36 att det krävs mer långtgående

åtgärder för att motverka de ytterst allvarliga miljöproblem som

förorsakas av de ozonnedbrytande ämnena. Som anförs i motion

Jo687 bör regeringen aktivt verka för ytterligare skärpning av

Montrealprotokollet. Förbud mot CFC bör införas redan från den 1

januari 1996 och mot HCFC från den 1 januari år 2000. I enlighet

med vad som anförs i motion Jo36 bör riksdagen uttala att HCFC

inte får tillåtas ersätta CFC. Vidare bör riksdagen uttala som

målsättning att samtliga ozonnedbrytare skall vara helt

avvecklade till år 2000. Eftersom alla länder ännu inte

ratificerat 1992 års ändring av Montrealprotokollet är det

ytterst viktigt att regeringen arbetar för en total uppslutning

kring detta tillägg. Sverige bör också verka för en snabbare

avveckling av ozonnedbrytarna inom Montrealprotokollet.

Utskottet anser det i likhet med motionärerna oacceptabelt att

HCFC i Montrealprotokollet inte föreslås vara helt avvecklat

förrän år 2030.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo36

yrkandena 18, 19, 21 och 22 och Jo687 yrkandena 24--26 bör ges

regeringen till känna. Yrkande 2 i motion Jo645 om att HCFC

skall avvecklas omgående är i viss mån tillgodosett genom det

ovan anförda. Övriga motioner avstyrks i den mån de ej

tillgodoses genom detta ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande

lydelse:

20. beträffande fortsatt avveckling av ozonnedbrytande ämnen

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Jo36

yrkandena 18, 19, 21 och 22 och 1994/95:Jo687 yrkandena 24--26

samt med avslag på motionerna 1994/95:Jo33 yrkandena 6 och 7 och

1994/95:Jo645 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Försurningen av mark och vatten fortgår. Trots en ökande

medvetenhet om situationens allvar sker alltför lite av konkreta

åtgärder för att belastningen på naturen skall minska.

Till att börja med kan konstateras att en samlad redovisning

av försurningsproblematiken ligger fem år bakåt i tiden samt att

försurningsfrågorna har aktualiserats av regeringen vid tre

tillfällen under innevarande riksmöte, i form av två skrivelser

och en proposition. Dessutom aviseras att frågor om luftvård

m.m. kommer att behandlas under hösten. Det är med andra ord

ingen enhetlig bild som visas upp från regeringens sida.

Försurningsproblematiken återkommer i flera sammanhang i mer

eller mindre utförligt skick, vilket naturligtvis komplicerar

motionsskrivandet. Det förefaller därför märkligt att

utskottet riktar kritik mot att det lämnas in yrkanden som har

eller kommer att behandlas i andra sammanhang. Utöver de

motioner som skrivs under den allmänna motionstiden anser

Vänsterpartiet att det är självklart att också reagera på

regeringens skrivelser och propositioner när vi finner det

nödvändigt. Det innebär också att det i vissa fall sker

överlappningar, ibland beroende på att likartade frågor hamnar i

olika utskott. Vänsterpartiets avsikt är att så långt möjligt

undvika detta, men då krävs också en viss disciplin från

regeringen.

När det gäller systemet med miljöavgift på kväveoxider

föreslår Vänsterpartiet att denna också skall omfatta

industriella processer. Utskottets avslagsyrkande är ytterst

knapphändigt och hänvisar till regeringens utförligt redovisade

bedömning. Och det är just detta som Vänsterpartiet har gjort.

Utifrån regeringens bedömning har Vänsterpartiet dragit en annan

slutsats och anser att regeringen redan nu kan införa en sådan

miljöavgift. Något som regeringen för övrigt håller öppet för

framtiden.