Bet. 1994/95:JuU10

Justitieutskottets betänkande

1994/95:JUU10

Särskild utlänningskontroll

Innehåll

Utskottet

Hemställan

1994/95

JuU10

Skrivelsen

I skrivelse 1994/95:132 har regeringen (Kulturdepartementet)

till riksdagen överlämnat en redogörelse för tillämpningen av

lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll under tiden den

1 juli 1993--den 30 juni 1994.

Utskottet

Bakgrund

Särskilda regler i syfte att bekämpa internationell terrorism

infördes i svensk lagstiftning år 1973 genom lagen (1973:162) om

särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med

internationell bakgrund. Lagen hade det primära syftet att göra

det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att komma in

i eller stanna kvar i Sverige. Samtidigt syftade bestämmelserna

till att skapa möjlighet till särskild kontroll i de fall då

sådana utlänningar av humanitära skäl ändå måste beredas en

fristad här i landet. Lagen var tidsbegränsad.

Bestämmelserna har ändrats vid flera tillfällen. Sedan den 1

juli 1991 återfinns den aktuella regleringen i lagen (1991:572)

om särskild utlänningskontroll (prop. 1990/91:118, JuU29, rskr.

298).

Terroristbestämmelserna och reglerna om särskilda

tvångsåtgärder fick, som ovan nämnts, en begränsad giltighetstid

vilket innebar en kontrollmöjlighet över regeringens och

myndigheternas handlande. När terroristbestämmelserna

permanentades år 1975 bestämdes att regeringen varje år skulle

lämna en skrivelse till riksdagen med redovisning av

terroristbestämmelsernas tillämpning. I samband med införandet

av lagen om särskild utlänningskontroll ansågs att den

parlamentariska kontrollen av hur regeringen tillämpar

terroristbestämmelserna och reglerna om tvångsåtgärder även i

fortsättningen bör ske genom att regeringen årligen lämnar en

skrivelse härom till riksdagen (prop. 1990/91:118 s. 72 f, JuU29

s. 32). Den senaste redovisningen gjordes i regeringens

skrivelse 1993/94:134 (1993/94:JuU14, rskr. 171). Den nu

ifrågavarande skrivelsen avser tillämpningen under tiden den 1

juli 1993--den 30 juni 1994.

Lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

Enligt lagen om särskild utlänningskontroll gäller i korthet

att en utlänning kan utvisas om det behövs med hänsyn till

rikets säkerhet eller om det med hänsyn till vad som är känt om

hans tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras

att han kommer att begå eller medverka till en brottslig gärning

som innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften.

Undantag görs dock för gärningar utomlands som har övervägande

karaktär av politiskt brott. Om det finns ett beslut om

utvisning enligt lagen om särskild utlänningskontroll eller om

det är sannolikt att ett sådant beslut kommer att meddelas får

utlänningen tas i förvar. Har ett utvisningsbeslut inte kunnat

verkställas på grund av att utlänningen riskerar t.ex.

dödsstraff eller tortyr i det land till vilket han utvisats och

verkställigheten till följd härav inhiberats, kan regeringen,

eller i vissa fall Stockholms tingsrätt, besluta om

anmälningsplikt för utlänningen. Anmälningsplikt innebär en

skyldighet för utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos en

polismyndighet. Härutöver ges under vissa bestämda

förutsättningar möjlighet till husrannsakan, hemlig

teleavlyssning m.fl. tvångsåtgärder i spaningssyfte. Sådana

åtgärder kan bli aktuella också i andra fall än då ett

utvisningsbeslut inhiberats. Ett beslut om anmälningsplikt eller

tvångsmedel gäller i längst tre år. En förlängning för tiden

därefter kräver beslut av domstol. Ett sådant beslut kan

överklagas av utlänningen och av Rikspolisstyrelsen (RPS).

Härutöver gäller att också regeringens beslut i här aktuella

frågor i de flesta fall skall föregås av en förhandling inför

domstol.

Regeringens skrivelse

Den vid regeringens skrivelse fogade redogörelsen bygger på

skrivelser från RPS och Utrikesdepartementet. Av redogörelsen

framgår bl.a. följande.

Lagen om särskild utlänningskontroll har inte tillämpats vid

något tillfälle under perioden.

Antalet internationella terroristdåd har under perioden,

liksom under närmast föregående period, varit relativt fåtaliga.

Under perioden har inte genomförts några terroristdåd riktade

mot Sverige eller svenska intressen. Förekomsten av en

organiserad brottslighet också i länder nära Sverige har

hittills inte på något påtagligt sätt tagit sig uttryck inom

Sverige men bedöms utgöra ett allvarligt problem på sikt.

Också under den senaste perioden har en rad enskilda

terroristhandlingar krävt allvarliga offer och fått stor

internationell uppmärksamhet. Hit hör bl.a. de fortsatta

bombsprängningarna i Nordirland och England och enskilda

attentat i Mellersta Östern. I Turkiet, framför allt i den

sydöstra delen av landet, fortsätter striderna mellan den

turkiska regeringens säkerhetsstyrkor och den kurdiska

PKK-gerillan -- en kamp som kännetecknas av PKK:s

terroristmetoder och säkerhetsstyrkornas hårdföra försök att få

kontroll över situationen. PKK genomförde också två brett

upplagda terroristoperationer mot turkiska intressen i

Västeuropa i juni resp. november 1993. I Algeriet pågår en

liknande kamp som den i Turkiet mellan regeringsstyrkor och de

islamitiska fundamentalistiska aktivistgrupperna.

Särskilt allvarlig för det internationella samfundet är den

fortsatta förekomsten av statsunderstödd terrorism. I den

internationella diskussionen härom figurerar flera länder som

aktiva understödjare av olika terroristgrupper; på t.ex.

amerikansk sida hävdar man att hela sju stater -- Kuba, Iran,

Irak, Libyen, Nordkorea, Sudan och Syrien -- i dag understödjer

internationell terrorism.

Det internationella arbetet på att bekämpa terrorism har

samtidigt fortsatt, framför allt i FN. Under 48:e

generalförsamlingen hösten 1994 antogs en deklaration om

åtgärder för att eliminera internationell terrorism.

Liksom under de närmast föregående åren har Sverige förskonats

från terroristhandlingar direkt riktade mot vårt land och dess

intressen. Politiskt aktiva grupper har samtidigt fortsatt att

medverka i aktioner riktade mot vissa utländska intressen. Dessa

aktioner har till övervägande del saknat våldsinslag.

Överväganden

Utskottet vill liksom tidigare uttala att utskottet finner

regeringens redogörelse värdefull.

Utskottet har efter terroristlagstiftningens tillkomst år 1973

(JuU 1973:18 s. 13 f) vid upprepade tillfällen, senast förra

året (1993/94:JuU14 s. 3), vidhållit behovet av en sådan

reglering som den aktuella.

Utskottet, som alltjämt har uppfattningen att lagstiftningen

behövs i syfte att bekämpa internationell terrorism och

förebygga våldsdåd med internationell bakgrund, gör inte någon

annan bedömning nu. När det gäller framtida redogörelser över

tillämpningen av lagen gör utskottet samma bedömning som

utskottet gjorde förra året (1993/94:JuU14 s.3), nämligen att

redovisningen av konkreta, enstaka händelser och analysen av den

internationella utvecklingen bör hållas på minst samma nivå som

gällde för den då aktuella skrivelsen (1993/94:134). Framtida

redogörelser bör, som utskottet också tidigare uttalat, även

behandla mer betydelsefulla lagändringar i länder som är av

särskilt intresse i dessa sammanhang. Med dessa uttalanden bör

regeringens skrivelse läggas till handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande tillämpning av lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1994/95:132 till

handlingarna.

Stockholm den 21 februari 1995

På justitieutskottets vägnar

Göthe Knutson

I beslutet har deltagit:

Birthe Sörestedt (s),

Sigrid Bolkéus (s),

Göthe Knutson (m),

Märta Johansson (s),

Görel Thurdin (c),

Margareta Sandgren (s),

Anders G Högmark (m),

Siw Persson (fp),

Ann-Marie Fagerström (s),

Alice Åström (v),

Pär Nuder (s),

Lars Björkman (m),

Kia Andreasson (mp),

Rolf Åbjörnsson (kds),

Helena Frisk (s),

Eva Johansson (s) och

Göran R Hedberg (m).