Bet. 1994/95:JuU15

Justitieutskottets betänkande

1994/95:JUU15

Anslag till domstolsväsendet, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1994/95

JuU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om

anslag till domstolsväsendet för budgetåret 1995/96 och om

riktlinjer för sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och

Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet samt förslag till

lag om ändring i rättegångsbalken. Utskottet behandlar i samband

därmed ett antal motioner avseende medelstilldelningen och i

övrigt med anknytning till domstolsväsendet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall

till motionerna.

Till betänkandet har fogats fem reservationer, varav två från

(m), en från (m, kds), en från (mp) och en från (kds). Även två

särskilda yttranden har avgivits, varav ett från (m) och ett

från (v).

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1994/95:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit riksdagen att

till Domstolsverket för budgetåret 1995/96 anvisa ett

ramanslag på 85 268 000 kr (D 1, s. 54--55),

till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett

ramanslag på 3 822 817 000 kr (D 2, s. 55--59),

anta regeringens förslag till lag om ändring i

rättegångsbalken (bilaga),

godkänna de riktlinjer om sammansättningen av Domstolsverkets

styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet som

regeringen förordar (avsnitt D s. 53).

Motionerna

1994/95:Ju301 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Hultsfreds kommun bör överföras till

Västerviks domsaga,

1994/95:Ju401 av Birgit Henriksson och Eva Björne (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om översyn av domkretsindelning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om domkretsindelning för Sollefteå tingsrätt.

1994/95:Ju402 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att avslå regeringens förslag att avveckla Kammarrätten

i Umeå.

1994/95:Ju403 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om fortsatt organisatorisk hemvist för inskrivningsmyndigheten

inom tingsrätterna.

1994/95:Ju404 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ersättningen till nämndemän.

1994/95:Ju405 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att under anslaget D 2. Domstolarna

m.m. inom Justitiedepartementet anvisa ett i förhållande till

regeringens förslag med 44 000 000 kr ökat anslag i enlighet med

vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att under anslaget D 2. Domstolarna

m.m. inom Justitiedepartementet inte anslå något engångsbelopp

till Domstolsverket i enlighet med vad som anförts i motionen,

1994/95:Ju406 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om överflyttning av registreringen av

företagshypotek till Patent- och registreringsverket (PRV).

1994/95:Ju807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

20. att riksdagen beslutar att tillföra D 2. Domstolarna 2

miljoner kronor för personalförstärkning och utbildningsinsatser

gällande miljöbrott att tas från de 50 miljoner kronor som

satsas på ekonomisk brottslighet.

1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

21. att riksdagen till polis, domstolar och kriminalvård för

budgetåret 1995/96 anvisar 400 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit.

Utskottet

Inledning

Inledningsvis vill utskottet anmärka att enligt riksdagens

beslut om ändring i riksdagsordningen (förs. 1993/94:TK2,

1993/94:KU18, rskr. 425, 1994/95:KU2, rskr. 4, SFS 1994:1471)

löper budgetåret 1995/96 fr.o.m. den 1 juli 1995 t.o.m. den 31

december 1996.

Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning. Härtill

kommer ett antal avgränsade uppgifter av mer rättsvårdande

natur. Ett övergripande mål för verksamheten är att domstolarna

på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid skall avgöra de mål

och ärenden som de har att handlägga.

Inom domstolsväsendet pågår ett brett upplagt

rationaliserings- och förändringsarbete. Reformarbetet, som

pågår sedan några år, syftar till att domstolsverksamheten skall

renodlas och koncentreras på de dömande uppgifterna.

Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans.

En stor del av reformarbetet bygger på Domstolsutredningens

betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet.

Betänkandet innehåller olika förslag om arbetsfördelningen

mellan domstolarna och den offentliga förvaltningen och mellan

de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Utredningen har också tagit upp frågor om omprövning,

överklagande och instansordning samt vissa processrättsliga

frågor. Enligt utredningen bör en principiell utgångspunkt vara

att den första domstolsprövningen av ett förvaltningsärende

alltid sker i länsrätt. Utredningens förslag har beretts med

siktet inställt på etappvisa reformer och flera sådana har redan

genomförts, medan andra än så länge endast påbörjats. Den

huvudsakliga vinsten med reformarbetet kan sägas ligga i att det

genom förändringar på såväl det processrättsliga som det

organisatoriska och administrativa planet skapas ett effektivare

och bättre fungerande domstolsväsende som kan drivas med mindre

resurser. Nedan följer en kortfattad redogörelse för några av

reformerna.

Riksdagen beslöt år 1993 om en utvidgning av systemet med

prövningstillstånd i hovrätt. I samma ärende beslöts också en

ändrad instansordning beträffande utsökningsmål (prop.

1992/93:216, JuU34, rskr. 373).

När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna pågår ett

omfattande arbete med att flytta ner målen från kammarrätt till

länsrätt i enlighet med riktlinjer som godkänts av riksdagen

(prop. 1992/93:100 bil. 3, JuU24, rskr. 289). Den första

domstolsprövningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna skall i

allmänhet ligga i länsrätt, och Regeringsrättens roll som

prejudikatinstans skall renodlas. Arbetet är omfattande och sker

etappvis. En första etapp antogs av riksdagen förra året (prop.

1993/94:133, JuU24, rskr. 319). I det ärendet infördes även

regler av generell karaktär som gör det möjligt att ställa krav

på prövningstillstånd i ledet länsrätt--kammarrätt. Reglerna är

utformade efter mönster av reglerna om prövningstillstånd i

hovrätt. Frågan om vilka målgrupper som skall omfattas av kravet

på prövningstillstånd behandlas parallellt med att olika

målgrupper flyttas ner i instanskedjan. Hittills har ett sådant

krav införts i nästan alla de måltyper som har flyttats ned till

länsrätt och även i en del mål som redan tidigare prövats i

länsrätterna. Krav på prövningstillstånd gäller således sedan

den 1 oktober 1994 för bl.a. körkortsmål, kriminalvårdsmål och

studiestödsmål.

Riksdagen tog i höstas ställning till en andra etapp av

instansordningsreformen för de allmänna förvaltningsdomstolarna

och genom den utvidgas kravet på prövningstillstånd till

ytterligare ett 90-tal olika måltyper från den 1 april 1995 (se

prop. 1994/95:27, JuU6, rskr. 165).

Här bör även nämnas något om det pågående utredningsarbetet.

När det gäller de allmänna domstolarna kan principen om att

tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans sägas

vara genomförd. I fråga om hovrätterna har strävandena inriktats

på att effektivisera förfarandet, bl.a., som redovisats ovan,

genom en utvidgning av systemet med prövningstillstånd, så att

målen kan avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt.

Resurserna kan därmed koncentreras på de mer svårbedömda och

kvalificerade målen. En särskild utredare skall enligt sina

direktiv (dir. 1993:38) arbeta vidare med dessa frågor. I

uppdraget ingår att lämna förslag till ändringar i

förfarandereglerna för hovrätt och att undersöka olika sätt att

begränsa flödet av mål till hovrätterna. Utredningsarbetet skall

redovisas under december månad 1995.

Ytterligare utredningsförslag är för närvarande föremål för

beredning i Justitiedepartementet. I juli 1994 avlämnade 1993

års domarutredning (dir. 1993:47) sitt betänkande (SOU 1994:99)

Domaren i Sverige inför framtiden. Utredningen tar bl.a. upp

frågor om domarnas ställning. Här behandlas utnämning och

rekrytering av ordinarie domare och därmed sammanhängande

frågor, domarnas rättsliga ställning samt deras löner och

bisysslor. Vidare berörs frågor kring vad som bör vara domarens

uppgifter i framtiden och frågor om den administrativa

styrningen av domare och domstolar. Även nämndemännens ställning

tas upp. Utredningen lägger, med ett undantag som rör jurymännen

i tryck- och yttrandefrihetsmål, inte fram några konkreta

förslag utan lämnar huvudsakligen synpunkter på vilka frågor som

bör utredas närmare i ett fortsatt utredningsarbete. Betänkandet

har remissbehandlats.

Ursprungligen var tanken att domstolsväsendets framtida

organisation skulle utredas av Domstolsutredningen. Genom

tilläggsdirektiv (dir. 1991:94) återkallade den förutvarande

regeringen emellertid Domstolsutredningens uppdrag i den delen

och frågorna bereddes i stället inom Justitiedepartementet.

Arbetet utmynnade bl.a. i departementspromemorian (1992:38)

Domstolsväsendet -- Organisation och administration i framtiden.

Förslagen i promemorian rönte en omfattande kritik och har i

stort sett inte lett till andra förändringar än de som rör

fördelningen av administrativa uppgifter mellan Domstolsverket

och domstolarna. I budgetpropositionen aviserar regeringen nu en

djupare översyn av de organisatoriska frågorna inom

domstolsväsendet. Till dessa frågor återkommer utskottet i det

följande.

Här bör också nämnas en del av det rationaliseringsarbete som

bedrivits inom domstolsväsendet. Under lång tid har, främst

under Domstolsverkets ledning, bedrivits ett arbete som syftar

till att rationalisera, förenkla och göra mål- och

ärendehanteringen billigare vid domstolarna. Ett ambitiöst

arbete har lagts ned på att datorisera domstolsväsendet.

Ytterligare steg på den inslagna vägen håller nu på att tas

genom införandet av ett databaserat målhanteringssystem vid

tingsrätterna och länsrätterna (MÅHS). Detta beräknas vara

infört vid samtliga underrätter under de närmaste två

budgetåren. Ett motsvarande system för hovrätternas och

kammarrätternas del håller på att utvecklas och beräknas komma i

full drift härefter. Vidare bör nämnas den renodling av

domarrollen som skett genom delegering av arbetsuppgifter till

kvalificerade domstolsbiträden. Utskottet har vid flera

tillfällen bl.a. strukit under det värdefulla i den tanken.

Domstolsverket

Inledning

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de

allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,

arrende- och hyresnämnderna, Försäkringsöverdomstolen (t.o.m.

den 30 juni 1995), Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna

advokatbyråerna. Domstolsverket skall, med iakttagande av

domstolarnas självständighet enligt regeringsformen, se till att

domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Domstolsverket har

vidare till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot

beslut i rättshjälpsfrågor. Från anslaget betalas också bl.a.

kostnaderna för verksamheten vid Notarienämnden och

Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

I anledning av en proposition år 1993 ställde sig utskottet i

frågan om decentralisering inom domstolsväsendet positivt till

att så mycket som möjligt av beslutsbefogenheter och ansvar för

de löpande arbetsuppgifterna decentraliserades till domstolarna.

Härigenom skulle domstolarna i ökad omfattning svara för sin

administration och ta ett ökat ansvar för förvaltningen inom

domstolsväsendet (prop. 1993/94:17, JuU10, rskr. 98). Regeringen

lämnade i februari 1994 ett uppdrag till Domstolsverket att

utarbeta förslag till en ny arbetsfördelning mellan

Domstolsverket och domstolarna i vissa administrativa frågor.

Domstolsverket har i två delrapporter (DV-rapport 1994:1 och

1994:2) redovisat uppdraget och bl.a. beskrivit en ny

organisation för verket med färre och större enheter samt delvis

nya arbetsformer. Den nya organisationen är uppbyggd med tre

enheter under generaldirektören, nämligen en stabsenhet, en

utvecklingsenhet och en serviceenhet. Inom verket skall också

finnas en chefsjurist. Regeringen har inte haft någon erinran

mot vad Domstolsverket har anfört, och den har redan fattat

beslut om de förordningsändringar som behövs (SFS 1994:923 och

1994:1379).

Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och

Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet

Domstolsverkets styrelse är enligt riktlinjer som beslutades

av riksdagen under förra riksmötet sammansatt av personer som

huvudsakligen hämtats från domstolarna (prop. 1993/94:17, JuU10,

rskr. 98). Styrelsen bestod tidigare av generaldirektören, två

riksdagsledamöter, två domare, en advokat samt ledamöter som

förordnats efter nominering av fackliga organisationer. I

enlighet med riktlinjerna ingår det inte längre några fackliga

representanter och inte heller några politiskt förtroendevalda i

styrelsen.

De nya riktlinjerna innebar även en förändring av

sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

Nämnden har som huvuduppgift att efter beredning avge förslag

till regeringen i fråga om tillsättning av vissa ordinarie

domartjänster. De nya riktlinjerna innebar bl.a. att det inte

heller här skulle ingå några fackliga representanter.

I budgetpropositionen anför regeringen att en återgång bör ske

till vad som tidigare gällde beträffande sammansättningen av

Domstolsverkets styrelse och av Tjänsteförslagsnämnden för

domstolsväsendet med avseende på förtroendevalda och fackliga

representanter. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad

regeringen förordat.

Utskottet anser i likhet med vad regeringen anfört att det är

viktigt att sammansättningen av Domstolsverkets styrelse är

sådan att den politiska och medborgerliga insynen garanteras.

Det är vidare betydelsefullt att personalen via sina

organisationer har möjlighet att föra fram synpunkter på

verksamheten genom egna representanter i Domstolsverkets

styrelse och i Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

Utskottet tillstyrker således regeringsförslaget om

sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och

Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

Medelstilldelningen

Regeringen har föreslagit att riksdagen anvisar ett ramanslag

på 85 268 000 kr till Domstolsverket för budgetåret 1995/96.

Domstolsverket har inte ålagts något besparingskrav. Bakgrunden

härtill är, anför regeringen, att verket skall vara en drivande

kraft bakom de stora förändringar och rationaliseringar av

verksamheten som nu pågår på domstolsväsendets område. Detta

anges vara en förutsättning för att de åtgärder som är planerade

att genomföras skall kunna få önskad genomslagskraft och ge de

beräknade ekonomiska vinsterna. Regeringen föreslår att

Domstolsverket under den kommande budgetperioden från anslaget

D 2. Domstolarna m.m. som ett engångsbelopp skall tillföras

sammanlagt 5,25 miljoner kronor för utvecklingsändamål.

I motion Ju405 (m) föreslås att Domstolsverket inte skall

tillföras detta engångsbelopp.

Utskottet, som godtar regeringens förslag till

medelsberäkning, avstyrker bifall till motion Ju405 i nu berörd

del.

Domstolarna m.m.

Inledning

Anslaget till Domstolarna m.m. omfattar anslagen till de

allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna

samt hyresnämnderna och arrendenämnderna. Från anslaget betalas

även kostnaderna för de kansligöromål för Statens ansvarsnämnd

som fullgörs av Svea hovrätt.

Den 1 juli 1992 genomfördes slutligt den nya instansordningen

för rättskipningen i socialförsäkringsmål varvid

försäkringsrätternas verksamhet helt upphörde.

Försäkringsrätternas återstående mål överlämnades då till

kammarrätterna. Numera gäller beträffande socialförsäkringsmål

att beslut av allmän försäkringskassa överklagas till länsrätt,

därefter till kammarrätt och, som sista instans, till

Försäkringsöverdomstolen.

Försäkringsöverdomstolen skall, enligt beslut av riksdagen,

läggas ned den 1 juli 1995 och dess uppgift att vara

prejudikatinstans i socialförsäkringsmål skall då övertas av

Regeringsrätten (prop. 1992/93:215, JuU33, rskr. 372).

I samband med att försäkringsrätterna avskaffades byggdes

kammarrätterna ut (prop. 1990/91:80, JuU18, rskr. 216).

Verksamheten vid Kammarrätten i Sundsvall förstärktes med två

avdelningar, som förlades till Umeå och organiserades som en

filial till kammarrätten.

Som framgått ovan genomförs nu etappvis en

instansordningsreform för de allmänna förvaltningsdomstolarna. I

budgetpropositionen (s. 51) anför regeringen att det finns

förutsättningar enligt den bedömning som nu kan göras av

reformens effekter att avveckla en avdelning vid varje

kammarrätt den 1 juli 1995. Regeringen anför vidare att denna

avveckling innebär att Kammarrätten i Sundsvall endast kommer

att ha kvar en av de båda Umeå-avdelningarna. Det står

emellertid, enligt regeringen, redan nu klart att målunderlaget

efter genomförandet av den andra etappen av

instansordningsreformen inte kommer att vara tillräckligt för

att motivera att den återstående Umeå-avdelningen behålls.

Konsekvensen av detta är, anser regeringen, att den bör

avvecklas under budgetåret 1995/96.

I motion Ju402 (fp) begärs att kammarrättsfilialen i Umeå inte

skall avvecklas.

Utskottet avstyrker bifall till motionen då det ankommer på

regeringen att fatta beslut i ärendet.

Arbetsläget

Följande kan nämnas om arbetssituationen vid domstolarna under

år 1994.

I tingsrätterna minskade antalet inkomna tvistemål med

16 % och antalet inkomna brottmål minskade med 5 %. Antalet

avgjorda tvistemål minskade med 5 % och antalet avgjorda

brottmål minskade med 4 %. Målbalansen för tvistemål minskade

med 11 % och målbalansen för brottmål minskade med 5 %. I dessa

beräkningar ingår inte gemensamma ansökningar och notariemål. I

faktiska tal har antalet inkomna tvistemål till tingsrätterna

minskat med mer än 13 000 mål. Anledningen härtill är i

huvudsak en minskning av antalet överklagade

betalningsförelägganden. Till tingsrätterna inkom under 1994 ca

30 000 mål som börjat hos kronofogdemyndighet som

betalningsföreläggande.

I tingsrätternas övriga verksamhet minskade antalet inkomna

konkurser med 13 % och antalet inkomna domstolsärenden minskade

med 9 %. Även antalet inkomna ärenden till

inskrivningsmyndigheterna minskade något och är därmed kvar på

den låga nivå som gällt sedan år 1992. En speciell undersökning

har gjorts av antalet inkomna ärenden till tingsrätterna med

anledning av skuldsaneringslagen. Tredje kvartalet 1994 inkom

knappt 100 mål och fjärde kvartalet 1994 inkom drygt 200 mål.

I hovrätterna minskade antalet inkomna mål med 7 % och

antalet avgjorda mål minskade med 8 %. Målbalansen minskade med

7 %. För måltypen övriga mål har antalet inkomna mål minskat med

1 800 mål.

Antalet inkomna mål till Högsta domstolen ökade med 11 %

och antalet avgjorda mål ökade med 12 %. Målbalansen minskade

något.

I länsrätterna var det totala antalet inkomna och avgjorda

mål i stort sett detsamma som år 1993. Den utgående balansen

minskade med 16 % och uppgår nu till ca 79 000 mål. Trenden med

allt fler socialförsäkringsmål och mål enligt

socialtjänstlagen fortsätter. Fortfarande är det emellertid

skattemålen som dominerar antalet balanserade mål.

Antalet inkomna skattemål minskade endast något och antalet

avgjorda skattemål minskade med 27 %. Balansen fortsätter att

minska och uppgår nu till 37 000 mål. Även balanserade

fastighetstaxeringsmål minskade under 1994 från 9 729 till 5 371

mål.

Antalet inkomna körkortsmål minskade med 11 % medan antalet

avgjorda körkortsmål var oförändrat. Länsstyrelsen beslutar nu

som första instans när det gäller körkortsingripanden och

antalet körkortsmål kommer därför att minska i de allmänna

förvaltningsdomstolarna under 1995. Länsrätterna kommer i

stället, som framgått ovan, i anledning av

instansordningsreformen i de allmänna förvaltningsdomstolarna

att vara första instans för ett stort antal måltyper som i dag

överklagas från förvaltningsmyndighet till kammarrätt.

Antalet inkomna socialförsäkringsmål ökade med 10 % och

antalet avgjorda sådana mål ökade med 45 %. Målbalansen ökade

med 10 % till 19 468 mål. Enligt en uppgift från Domstolsverket

finns det inget som tyder på en minskning under år 1995 av

antalet överklagade socialförsäkringsmål till länsrätt.

Både antalet inkomna och avgjorda psykiatrimål är i stort sett

samma som föregående år. Av länsrätternas 11 317 avgjorda

psykiatrimål avgjordes 73 % efter muntlig förhandling, vilket är

en minskning med 7 %.

Övriga inkomna mål till länsrätterna ökade med sammanlagt 11 %

och antalet avgjorda mål ökade med 13 %. Ökningen av de s.k.

Ö-målen beror helt på ökningen av antalet mål enligt

socialtjänstlagen. Under 1993 inkom 32 304 sådana mål och under

1994 inkom 38 351 sådana mål.

Antalet inkomna mål till kammarrätterna minskade med 3 %

och antalet avgjorda mål minskade också med 3 %. Målbalansen

minskade med 5 % till 21 504 mål. Minskningen av antalet inkomna

mål beror i huvudsak på att studiestödsmålen fr.o.m. den 1

oktober 1994 förts från kammarrätt till länsrätt som första

domstolsinstans.

Antalet inkomna och avgjorda mål till Regeringsrätten

ökade med 2 %. Målbalansen är i stort sett oförändrad.

Vid Försäkringsöverdomstolen minskade antalet inkomna mål

med 26 % medan antalet avgjorda mål ökade med 12 %. Minskningen

av antalet inkomna mål beror främst på att möjligheterna till

prövningstillstånd vid Försäkringsöverdomstolen begränsades den

1 juli 1993. Domstolen skall, som ovan framgått, läggas ned den

1 juli 1995.

Utskottet kan konstatera att arbetsläget är ansträngt även om

situationen förbättrats på sina håll. För domstolsväsendet som

helhet gäller att det under flera år ökande antalet inkommande

mål nu åtminstone tillfälligtvis stannat upp vilket bidragit

till att målbalanserna minskat för de flesta måltyper.

Balanserna är dock fortfarande så stora inom många områden att

det hämmar effektiviteten i arbetet. Det är således, som

utskottet redan förra året uttalade, av stor vikt att arbetet

med att renodla verksamheten vid domstolarna fortsätter. Till

frågan om medelstilldelningen återkommer utskottet i det

följande. Utskottet vill dock redan här understryka att det

statsfinansiella läget kräver att arbetet med att på olika sätt

effektivisera och rationalisera domstolsarbetet fortsätter med

oförminskad kraft inom de gränser som kraven på rättssäkerhet

ställer. Här kommer naturligtvis det databaserade

målhanteringssystemet för domstolarna att spela sin roll.

Utskottet måste dock, i likhet med vad som anfördes förra året,

konstatera att situationen inte kan bemästras enbart genom

åtgärder av nu nämnt slag. Det krävs också andra åtgärder. Här

tänker utskottet på i propositionen aviserade förändringar

såvitt gäller rättsregler, struktur och organisation.

Medelstilldelningen

Domstolsväsendet har, såsom redovisats vid tidigare

budgetbehandlingar (se bl.a. 1992/93:100 bil. 3, JuU24, rskr.

289 och 1993/94:100 bil. 3, JuU21, rskr. 255), under de senaste

åren haft att ta sig an en stadigt ökande arbetsbörda. Detta

förhållande har medfört att balanserna av oavgjorda mål och

ärenden blivit oroväckande stora på sina håll trots en ökad

arbetstakt och målavverkning. Mot denna bakgrund har

domstolsväsendet under de senaste åren undantagits från de

sparkrav som lagts ut över den statliga verksamheten i övrigt. Å

andra sidan har domstolsväsendet inte heller fått några

permanenta resurstillskott motsvarande ökningen av mål- och

ärendetillströmningen. Som framgått ovan har dock under det

senaste året antalet inkommande mål till domstolarna minskat.

Regeringen föreslår nu ett ramanslag på 3 822 817 000 kr för

Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96. I förslaget ligger ett

besparingsbeting på 133,5 miljoner kronor. Regeringen föreslår

vidare, som framgått ovan, bl.a. en överföring av 5,25 miljoner

kronor till anslaget D 1. Domstolsverket för utvecklingsändamål.

Enligt regeringen (s. 50) skall nedskärningarna finansieras

genom olika förändringar av verksamheten och andra

rationaliseringar. Bland de viktigaste nämns genomförandet av

den ovan beskrivna instansordningsreformen för de allmänna

förvaltningsdomstolarna och vidare införandet av det

datoriserade målhanteringssystemet MÅHS. Härtill planeras en del

andra handläggningsmässiga och andra förenklingar på vissa

områden.

I flera motioner tas frågan om anslag till Domstolarna m.m.

upp. I motion Fi216 (kds) begärs, såsom motionen får förstås,

att inga besparingar skall ske på domstolarna och att anslaget

således skall ökas med 133,5 miljoner kronor. I motion Ju405 (m)

förespråkas att den föreslagna överföringen på 5,25 miljoner

kroner till anslaget D 1. Domstolsverket inte skall äga rum. I

motionen begärs vidare, såsom motionen får förstås, att de

föreslagna besparingarna skall minskas till hälften och att

anslaget således sammanlagt skall ökas med 72 miljonor kronor. I

motion Ju807 (mp) begärs att anslaget skall höjas med

2 miljoner kronor att användas för utbildning av domare i

miljörätt. Anslagsförstärkningen skall enligt motionen

finansieras genom att medel som satsas mot ekonomisk

brottslighet förs över till domstolarna.

Utskottet tar upp den sistnämnda frågan först.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (se senast

1992/93:JuU24 s. 11 och där gjord hänvisning) bl.a. konstaterat

att ett effektivt beivrande av miljöbrottsligheten förutsätter

att domare har goda kunskaper i miljörätt. Domstolsverket

arrangerade senast år 1992 ett straffrättsseminarium i miljörätt

och i höstas deltog flera domare i ett seminarium om EU och

miljörätten. När frågan senast var uppe kunde utskottet

konstatera att berörd utbildning inhämtades huvudsakligen genom

att Domstolsverket bekostade deltagande för domare i externt

ordnade kurser och konferenser. Sedan den 1 juli 1994 disponerar

domstolarna själva medel för sådan extern utbildning.

Härutöver vill utskottet tillägga att det finns många

angelägna utbildningsbehov inom domstolsväsendet. Utskottet är

för sin del inte berett att göra en prioritering som enligt

utskottets mening -- i enlighet med gällande delegation -- görs

bättre på myndighetsnivå där man lättare kan överblicka de

utbildningskrav som finns. Utskottet anser inte heller att medel

som avsatts för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten

skall tas i anspråk för andra ändamål än det avsedda. Å andra

sidan kan utskottet inte heller underlåta att peka på att

miljöbrott ibland är ett led i en avancerad ekonomisk

brottslighet; i sådana fall kan naturligtvis medel avsatta mot

ekobrott användas för miljöbrottsutbildning. Sammantaget leder

det anförda utskottet till slutsatsen att något beslut om

anslagsökning enligt yrkandet i motion Ju807 inte behövs.

Motionsyrkandet avstyrks.

När det sedan gäller medelsberäkningen i övrigt delar

utskottet regeringens uppfattning att det statsfinansiella läget

är sådant att alla möjligheter måste tas till vara för att

rationalisera och effektivisera verksamheten inom

domstolsväsendet. Målsättningen skall, som regeringen anför,

vara att ytterligare förbättra användningen av domstolsväsendets

resurser, och domstolsväsendet kan inte längre undantas från

sparkrav. Utskottet godtar således den föreslagna besparingen på

anslaget till Domstolarna m.m. och godtar även i övrigt

regeringens förslag till medelstilldelning.

Vad som anförts i det föregående leder till att utskottet inte

kan tillstyrka bifall till motionerna Ju405 och Fi216 i nu

behandlade delar.

Domkretsindelningen för tingsrätterna

I två motioner tas frågan om domkretsindelningen för

tingsrätterna upp. I motion Ju301 (s) begärs en ändring av

domkretsen för Västerviks tingsrätt av innebörd att även

Hultsfreds kommun skall höra dit. I motion Ju401 (m) begärs en

allmän översyn av domkretsindelningen för tingsrätterna i syfte

att åstadkomma en förstärkning av de mindre tingsrätterna,

särskilt när det gäller glesbygden och Norrlandsregionerna. I

motionen förespråkas vidare att domkretsen för Sollefteå

tingsrätt, som i dag omfattar Sollefteå kommun, redan nu utökas

med bl.a. Ragunda kommun.

Av 1 kap. 1 § rättegångsbalken framgår att domsaga är

tingsrättens domkrets, och att regeringen förordnar om

indelningen i domsagor.

Enligt de av statsmakterna år 1969 uppdragna riktlinjerna för

domkretsindelningen (prop. 1969:44, 1LU 1969:38) borde

domkretsarna helst göras så stora att de gav arbetsunderlag för

minst tre domare. Härifrån skulle dock undantag kunna göras.

Första lagutskottet anförde i sitt betänkande sammanfattningsvis

att stor betydelse måste fästas bl.a. vid samhörigheten i

geografiskt och annat hänseende mellan olika orter och bygder,

vid kommunikationer och vid förutsättningarna över huvud taget

för behövlig kontakt mellan domstolen och domkretsens olika

delar. Utskottet betonade också att stor hänsyn borde tas till

synpunkter från lokalt håll rörande bygdens behov från

rättsvårdssynpunkt och i fråga om service. Utskottet ansåg t.ex.

att stor försiktighet måste iakttas med indragning av

tvådomardomstolar om en indragning av domstolen skulle påtagligt

försämra den rättssökande allmänhetens möjligheter till service

eller eljest medföra väsentliga olägenheter för enskilda eller

det allmänna. Sådana skäl kunde enligt första lagutskottets

mening vara så starka att de motiverade behållandet också av en

domkrets som gav underlag för endast en domare.

Utskottet har vid några senare tillfällen gjort uttalanden om

tingsrättsorganisationen (JuU 1973:44, JuU 1974:9, JuU

1978/79:26, JuU 1985/86:28 och JuU 1986/87:25). Utskottet har

därvid ånyo understrukit betydelsen av domstolarnas lokala

förankring. Utskottet har också betonat vikten av att hänsyn tas

till skäl av sysselsättnings- och regionalpolitisk natur.

Senast behandlade utskottet frågan under våren 1993. Som en

inledning till utskottets befattning med frågan om

tingsrättsorganisationen anordnade utskottet i december 1992 en

offentlig utskottsutfrågning. Under den allmänna motionstiden år

1993 väcktes flera motioner där det begärdes att någon

indragning av antalet tingsrätter inte skulle göras.

Utskottet (1992/93:JuU24 s. 4--5) konstaterade att nyss

angivna utgångspunkter för tingsrättsorganisationen alltjämt

hade bärighet. Samtidigt måste givetvis organisationen, anförde

utskottet, vara utformad på ett sådant sätt att den bidrar till

en hög kvalitet på rättskipningen och ett allmänt gott

resursutnyttjande inom domstolsväsendet. Utskottet noterade att

den slutsats som kunde dras av befintliga uppgifter var att

några avgörande invändningar inte kunde riktas mot den nuvarande

organisationen.

I budgetpropositionen (s. 48) aviseras nu en djupare översyn

av de organisatoriska frågorna inom domstolsväsendet. Inom

Justitiedepartementet undersöks just nu förutsättningarna

härför. En sådan översyn kan, sägs det, komma att behandla såväl

underrätts- som överrättsstrukturen och även frågor om

specialdomstolarnas roll inom rättsväsendet. Syftet med

översynen av de organisatoriska frågorna sägs vara att få

underlag för att skapa ett mer effektivt, slagkraftigt och

sammanhållet rättsväsende där också bättre förutsättningar

skapas för att ta till vara så mycket som möjligt av de

rationaliseringsmöjligheter som uppstår genom de reformer på det

judiciella och processrättsliga planet som nu är under

genomförande.

Utskottet delar regeringens uppfattning om behovet av en

översyn av de organisatoriska frågorna. Översynen kommer, enligt

vad utskottet inhämtat, att inledas under våren. I detta

beredningsläge saknas det, enligt utskottets uppfattning,

anledning till något riksdagens uttalande till följd av de nu

behandlade motionerna Ju301 och Ju401 såvitt gäller

domkretsindelningen. Motionerna avstyrks.

Inskrivningsmyndigheternas verksamhet m.m.

I motion Ju403 (fp) begärs ett tillkännagivande om en fortsatt

organisatorisk hemvist för inskrivningsmyndigheterna vid

tingsrätterna. I motionen anförs bl.a. att särskilt när det

gäller de mindre tingsrätterna har inskrivningsverksamheten

varit en värdefull, stabiliserande och av allmänheten mycket

uppskattad faktor. En organisatorisk åtskillnad skulle, enligt

motionären, dramatiskt kunna underminera grundvalen för flera

små tingsrätter.

Inskrivningsväsendet har av ålder varit knutet till

domstolarna. Sedan den 1 januari 1972 gäller att

inskrivningsärenden handläggs av de till tingsrätterna knutna

inskrivningsmyndigheterna. Var och en av dessa myndigheter

förestås av en av tingsrättens domare, som i denna egenskap

kallas inskrivningsdomare. Personalen vid

inskrivningsmyndigheten är anställd vid tingsrätten.

Inför genomförandet av den reform av fastighetsrätten och

organisationen av inskrivningsväsendet som trädde i kraft den 1

januari 1972 diskuterades om en organisation vid sidan av

domstolsväsendet kunde få hand om inskrivningsväsendet.

Departementschefen ansåg emellertid att inskrivningsväsendet

också i fortsättningen borde vara knutet till domstolarna på i

princip samma sätt som dittills. Han anförde härvid bl.a.

följande (prop. 1970:20 del B 1 s. 494 f).

För inskrivningsväsendets anknytning till domstolarna talar

starka skäl. Sålunda är bl.a. inskrivningsmyndighetens prövning

i viss mening av dömande karaktär. Prövningen är i många fall

visserligen av mycket enkel beskaffenhet. Inte sällan rymmer

prövningen emellertid problem som kräver ingående kunskap om de

civilrättsliga reglerna. Även om man kan tänka sig att i större

utsträckning än hittills lägga en stor del av

inskrivningsdomarens nuvarande uppgifter på erfaren personal,

som ej har juridisk utbildning på det akademiska planet, kommer

det alltid att finnas ett antal ärenden, där behov av personal

med mera djupgående juridiska insikter gör sig gällande.

Anknytningen till domstolarna garanterar att sådan personal

alltid står till förfogande. Detta är av betydelse såväl från

rättssäkerhets- som servicesynpunkt.

Systemet med ett inskrivningsväsende knutet till domstolarna

har också en annan väsentlig fördel. Jag syftar här på det värde

som ligger i utbildningsmomentet. Tingsmeriteringen, som i

ganska stor utsträckning ägnas åt inskrivningsväsendet, utgör

enligt allmän uppfattning ett värdefullt led i

domarutbildningen. Också för dem som inte i fortsättningen ägnar

sig åt domaryrket blir erfarenheten av inskrivningsväsendet

under tingsmeriteringen ofta av stort värde.

Frågan om den organisatoriska hemvisten för

inskrivningsväsendet har varit föremål för överväganden i flera

utredningar under de senaste åren. Domstolsutredningen

diskuterar i sitt betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför

2000-talet denna fråga. I enlighet med sina direktiv lämnar

utredningen inga förslag men uttalar att det fortsatta arbetet

med inskrivningsväsendets utveckling enligt dess mening bör

bedrivas från utgångspunkten att inskrivningsväsendet på sikt

bör skiljas från domstolsväsendet. Av remissvaren (Ds 1993:5 del

A) över Domstolsutredningens betänkande framgår att en stor

majoritet av de instanser som yttrat sig i denna del inte delar

denna uppfattning.

Även Lantmäteri- och inskrivningsutredningen (dir. 1993:11)

har i sitt principbetänkande (SOU 1993:99) Kart- och

fastighetsverksamhet i myndighet och bolag bl.a. föreslagit att

inskrivningsverksamheten bör föras från domstolarna till

fastighetsområdet. I den proposition (1993/94:214) där den

förutvarande regeringen redovisade sitt ställningstagande till

utredningens förslag fördes detta emellertid inte fram. Som skäl

för bedömningen anfördes bl.a. (prop. s. 22 f) att

inskrivningsmyndigheternas verksamhet utgör en

grundförutsättning för ett fungerande kreditväsende inom flera

sektorer av samhället, och att de fungerar på ett bra sätt.

Övervägande skäl talade därför för att inte då besluta om ett

överförande av inskrivningsverksamheten från tingsrätterna till

de lokala lantmäterimyndigheterna. Bl.a. borde, anfördes det,

pågående arbeten med förändringar, t.ex. på panträttsområdet,

först ha kommit längre, och först då kunde en tydligare bild av

myndigheternas framtida arbetssituation erhållas. I princip,

anfördes det vidare, låg emellertid regeringens grundsyn fast,

nämligen att domstolarnas uppgifter så långt som möjligt borde

renodlas till dömande verksamhet. Det anfördes vidare att vid

ett framtida avskiljande av inskrivningsverksamheten borde det,

i enlighet också med bedömningen i många remissyttranden, vara

naturligt att föra samman den med övrig berörd

fastighetsverksamhet. Detta skulle bl.a., sades det, innebära

möjligheter att även vid en fortsatt rationalisering av

verksamheten med inskrivning och panthantering kunna bibehålla

en lokal förankring av verksamheten.

Utskottet uttalade förra året (1993/94:JuU21 s. 15 f) i

anledning av några motioner att de skäl för

inskrivningsmyndigheternas knytande till domstolarna som

anfördes år 1972 i princip alltjämt hade bärighet. Till detta

kom att utskottet delade den uppfattning som framfördes i

motionerna att den föreslagna reformen skulle kunna få

konsekvenser för de små tingsrätternas bärkraft. Utskottet

erinrade här om sina tidigare uttalanden där utskottet

understrukit vikten av domstolarnas lokala förankring och vikten

av att hänsyn tas till skäl av sysselsättnings- och

regionalpolitisk natur. Med hänsyn till beredningsläget

avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

bifall till motionerna.

I budgetpropositionen (s. 48) aviseras, som tidigare framgått,

en djupare översyn av de organisatoriska frågorna inom

domstolsväsendet. Översynen kan komma att behandla bl.a. såväl

underrätts- som överrättsstrukturen. I ett sådant sammanhang

bör, anförs det, också den organisatoriska hemvisten för bl.a.

bouppteckningsverksamheten och inskrivningsverksamheten tas upp.

Syftet med översynen är, som redan framgått, att få underlag för

att skapa ett mer effektivt, slagkraftigt och sammanhållet

rättsväsende där också bättre förutsättningar skapas för att ta

till vara så mycket som möjligt av de

rationaliseringsmöjligheter som uppstått genom de reformer på

det judiciella och processrättsliga planet som nu är under

genomförande.

Utskottet anser, med hänsyn till den aviserade översynen, att

det för närvarande saknas anledning för ett riksdagsuttalande

till följd av motion Ju403. Motionen avstyrks.

I motion Ju406 (s) föreslås att inregistreringen av

företagsinteckning flyttas från Malmö tingsrätt till Patent- och

registreringsverket.

Den som idkar näring kan använda den egendom som ingår i

näringsverksamheten som kreditsäkerhet. Regler om detta finns i

lagen (1984:649) om företagshypotek. En näringsidkare som vill

upplåta ett företagshypotek har rätt att få inskrivning i sin

näringsverksamhet av ett visst penningbelopp

(företagsinteckning). En företagsinteckning innebär alltså en

inskrivning av ett visst penningbelopp på en näringsidkares

upplägg i företagsinteckningsregistret. Handläggningen sker vid

en för hela landet central inskrivningsmyndighet som är knuten

till Malmö tingsrätt på samma sätt som inskrivningsmyndigheterna

enligt jordabalken är knutna till tingsrätterna. En av domarna

vid tingsrätten är chef för inskrivningsmyndigheten.

Utskottet behandlade förra året en liknande motion som den nu

aktuella. Utskottet (1993/94:JuU21 s. 17) var då inte berett att

tillstyrka en förändring när det gällde den centrala

inskrivningsmyndighetens lokalisering. Riksdagen följde

utskottet.

Från Patent- och registreringsverket har utskottet inhämtat

att verket alltjämt har uppfattningen att inskrivning av

företagsinteckning bör förläggas dit.

Enligt vad utskottet erfarit kommer den aviserade översynen av

de organisatoriska frågorna inom domstolsväsendet även att

beröra frågor om den nu aktuella inskrivningsmyndigheten. I

rådande beredningsläge saknas det, enligt utskottets mening,

anledning till något särskilt uttalande från riksdagens sida

till följd av motion Ju406. Motionen avstyrks.

Ersättning till nämndemän

I motion Ju404 (kds) framförs önskemål om en översyn av

ersättningen för uppdraget som nämndeman i syfte att

ersättningen skall höjas. Enligt motionären bör nämndemännens

ersättning ligga på samma nivå som den gör för förtroendevalda i

kommuner och landsting.

Regler om ersättning till nämndemän finns i förordningen

(1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra

uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. Enligt förordningen

utgår ersättning till nämndemän dels som arvode för

sammanträde med 300 kr per dag (2 § 1 och 2), dels -- under

förutsättning av löneavdrag eller annan inkomstförlust på grund

av uppdraget -- som tilläggsbelopp för den del av

inkomstförlusten som inte täcks av arvodet (2 a § första

stycket). Arvodet och tilläggsbeloppet får tillsammans inte

överstiga 1 000 kr (2 a § fjärde stycket). Sistnämnda belopp

höjdes från 650 kr till 1 000 kr den 1 oktober 1994.

Principen om ersättning till nämndemän lades fast år 1985 (se

JuU1984/85:25 s. 8 f). Utskottet uttalade då i sitt av riksdagen

godkända betänkande att utskottet under många år ansett det

nödvändigt att få till stånd en mer allsidig sammansättning av

nämndemannakåren och i detta syfte framhållit att en höjning av

arvodena måste ske. Här bakom låg bl.a. intresset att komma till

rätta med det otillfredsställande förhållandet att sådana

yrkesarbetande -- bl.a. industriarbetare -- som får vidkännas

fullt löneavdrag vid tjänstgöring i rätten är

underrepresenterade i nämndemannakåren.

Utskottet har sedan dess återkommande behandlat yrkanden om

högre ersättning till nämndemän. I ett ärende år 1991

(1990/91:JuU27 s. 7 f) anförde utskottet att vad utskottet

uttalade år 1985 alltjämt ägde giltighet. Bestämmelserna om

ersättning till nämndemän innebär emellertid, anförde utskottet,

på grund av begränsningen beträffande arvodets storlek, alltjämt

en svårighet att få till stånd den allsidiga sammansättning av

nämndemannakåren som utskottet efterlyst. Detta förhållande fann

utskottet otillfredsställande; en översyn av ersättningsnormerna

för nämndemän borde därför ske. Som en utgångspunkt för denna

översyn borde, enligt utskottet, ligga förslaget i propositionen

1990/91:117 Om en ny kommunallag att förtroendevalda skulle få

rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de

pensions- och semesterförmåner som de förlorar när de fullgör

sina uppdrag. I ärendet gav riksdagen som sin mening till känna

att regeringen borde ta initiativ till att en utredning som den

skisserade kom till stånd (rskr. 1990/91:260).

Domstolsverket har med anledning av riksdagens

ställningstagande och på regeringens uppdrag analyserat

ersättningsnormernas effekter på sammansättningen av

nämndemannakåren. En redovisning med förslag lämnas i rapporten

(DV-rapport 1992:4) Rekrytering av nämndemän -- Förslag till nya

ersättningsnormer. I rapporten konstaterar Domstolsverket efter

bl.a. utförda enkätundersökningar att de faktorer som påverkar

rekryteringen av nämndemän är valsystemet,

tjänstgöringsförhållandena och ersättningsnormerna.

I ersättningsfrågan anför Domstolsverket att dagens

ersättningsmodell med arvode och tilläggsbelopp är otidsenlig.

Kompensationen för förlorad arbetsförtjänst är bristfällig, och

nämndemännens arbetsinsats speglas inte eftersom korta

sammanträden ger samma ersättning som långa. Den största

fördelen med modellen är enligt Domstolsverket att den är

tämligen enkel att administrera. Domstolsverket föreslår att ett

nytt ersättningssystem införs efter mönster av de nya

ersättningsreglerna för förtroendevalda i kommunallagen

(1991:900). Detta innebär en kombination av

prestationsersättning (arvode) och ersättning för

inkomstbortfall. Ersättningarna görs oberoende av varandra och

knyts till sammanträdestidens längd. Sammanlagt skulle enligt

Domstolsverket en reform med den angivna inriktningen kosta

drygt 15 miljoner kronor per år.

I 1993 års budgetproposition anförde justitieministern att hon

hade förståelse för önskemålen om att höja ersättningen till

nämndemännen. Med hänsyn till det statsfinansiella läget

föreslog hon emellertid inte då någon ändring i gällande

ersättningsbestämmelser (1992/93:100 bil. 3 s. 126). Utskottet

anförde samma år i anledning av motioner i frågan att utskottet

för sin del kunde instämma i att det fanns behov av förbättrad

ersättning till nämndemännen. Utskottet erinrade här om att

utskottet hade påtalat detta också i tidigare sammanhang. I det

rådande ekonomiska läget delade dock utskottet

justitieministerns bedömning och tvingades med beklagande

konstatera att det saknades ekonomiskt utrymme för ens en

försiktig höjning (1992/93:JuU26 s. 20).

Motionsvägen väcktes frågan på nytt under förra riksmötet. Här

fann utskottet (1993/94:JuU20 s. 9 f) i sitt av riksdagen

godkända betänkande inte skäl att göra annan bedömning än år

1993. Utskottet hänvisade dock till 1993 års domarutredning som

enligt sina direktiv (dir. 1993:47) förutsättningslöst skulle

granska det svenska nämndemannainstitutet.

1993 års domarutredning har i sitt betänkande (SOU 1994:99)

Domaren i Sverige inför framtiden något berört frågan om

ersättningen till nämndemännen. Utredningen konstaterar i

betänkandet (del A s. 314) att det är svårt att diskutera frågor

om en allsidig sammansättning av nämndemannakåren utan att

samtidigt konstatera att rekryteringsproblemen har ett visst

samband med den ersättning som utgår till nämndemännen vid

tjänstgöringen i domstol. Utredningen konstaterar att det

knappast ligger på utredningen att lägga fram förslag om ett

nytt ersättningssystem. Ett sådant hade, påpekade utredningen,

redan lagts fram av Domstolsverket. Utredningen framhöll också

att det förmodligen är en förutsättning för att kraven på en

allsidigt sammansatt nämndemannakår skall kunna infrias i

längden att nämndemännen tillerkänns skälig kompensation för det

inkomstbortfall som tjänstgöringen kan innebära för dem. I

sammanhanget borde, anför utredningen, uppmärksammas att

ersättningen till nämndemännen är låg jämfört med vad som gäller

för många samhälleliga uppdrag. Man bör, anförde utredningen,

inte underskatta att ersättningsnivån kan komma att spegla synen

på uppdragets betydelse.

Om ersättningen till kommunalt förtroendevalda kan följande

nämnas. Den 1 januari 1992 trädde den nya kommunallagen

(1991:900) i kraft. Den nya lagen innebär att de förtroendevalda

är berättigade till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt

de pensions- och semesterförmåner som de förlorar när de fullgör

sina uppdrag. Därutöver får fullmäktige besluta att

förtroendevalda i skälig omfattning skall få ersättning för

bl.a. resekostnader och andra utgifter som föranleds av

uppdraget samt arvode för det arbete som är förenat med

uppdraget (prop. 1990/91:117, KU38, rskr. 360). De nya reglerna

har utsatts för kritik av bl.a. Lokaldemokratikommittén.

Kommittén konstaterade i sitt slutbetänkande (jfr SOU 1993:90 s.

273 f) att reglerna om ersättning till förtroendevalda för

förlorade pensions- och semesterförmåner och för förlorad

arbetsinkomst har varit mycket besvärliga att tillämpa.

Kommittén föreslog därför en återgång till de frivilliga regler

för ersättning till förtroendevalda som infördes år 1983. I en

proposition förra året (1993/94:188) delade den förutvarande

regeringen uppfattningen att ersättningsreglerna har skapat

tillämpningsproblem. Regeringen var dock inte övertygad om att

den rätta lösningen var att slopa bestämmelserna, som tillkommit

i syfte att underlätta rekryteringen av förtroendevalda.

Regeringen ansåg att det fanns skäl att ytterligare se över

utformningen och om möjligt finna ett ersättningssystem som är

lätt att administrera och som underlättar rekryteringen av

förtroendevalda kvinnor och män med skiftande bakgrund. Den

förra regeringen tillkallade en kommitté för att se över bl.a.

dessa frågor (dir. 1994:86).

Regeringen har nu återkallat dessa direktiv. I

budgetpropositionen (1994/95:100 bil. 8 s. 33) aviseras dock ett

särskilt utredningsarbete i syfte att se över bestämmelserna om

ersättning och ledighet i samband med förtroendeuppdrag.

När det gäller ersättningen till nämndemännen vill utskottet

inledningsvis erinra om att Domstolsverket för ett par år sedan

genomförde en översyn härav. Utskottet anser det därför inte

erforderligt att nu förorda ytterligare en översyn i ämnet. Här

har utskottet också beaktat att frågan om ersättning till

kommunalt förtroendevalda skall bli föremål för överväganden. I

sammanhanget vill utskottet erinra om att utskottet alltjämt har

uppfattningen att utgångspunkten bör vara att samma principer

bör gälla för nämndemäns och kommunalt förtroendevaldas

ersättning, något som för närvarande inte är fallet. Utskottet

som i och för sig ser med tillfredsställelse på den höjning av

ersättningen som faktiskt skett utgår från att regeringen

återkommer till riksdagen i lämpligt sammanhang. Utskottet

avstyrker bifall till motion Ju404.

Tingsställen

I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen antar

ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i

rättegångsbalken. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli

1995. Genom den föreslagna lagändringen överlämnas det till

domstolarna själva att i samarbete med Domstolsverket bestämma

om de skall behålla ett nu befintligt tingsställe utanför

kansliorten.

Utskottet tillstyrker lagförslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sammansättningen av Domstolsverkets styrelse

m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 3

godkänner vad regeringen förordat om sammansättningen av

Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för

domstolsväsendet (avsnitt D),

res. 1 (m, kds)

2. beträffande anslag till Domstolsverket

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1994/95:Ju405 yrkande 2 i denna del till

Domstolsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag

på 85 268 000 kr,

res. 2 (m)

3. beträffande kammarrättsfilialen i Umeå

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju402,

4. beträffande anslag till Domstolarna m.m.

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1994/95:Ju405 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del,

1994/95:Ju807 yrkande 20 och 1994/95:Fi216 yrkande 21 i denna

del till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 3 822 817 000 kr,

res. 3 (m)

res. 4 (mp)

res. 5 (kds)

5. beträffande domkretsindelningen för tingsrätterna m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju301 yrkande 1 och

1994/95:Ju401,

6. beträffande inskrivningsmyndigheternas verksamhet

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju403,

7. beträffande inskrivning av företagsinteckning

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju406,

8. beträffande översyn av nämndemännens ersättning

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju404,

9. beträffande rättegångsbalken

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i rättegångsbalken.

Stockholm den 21 mars 1995

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik

Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid

Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Anders

G Högmark (m), Siw Persson (fp), Alice Åström (v), Pär Nuder

(s), Lars Björkman (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson

(kds), Jeppe Johnsson (m), Eva Johansson (s) och Ingbritt

Irhammar (c).

Reservationer

1. Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse m.m. (mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Lars Björkman (m),

Rolf Åbjörnsson (kds) och Jeppe Johnsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar

med "Utskottet anser" och slutar med "för domstolsväsendet" bort

ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del när det gäller Domstolsverkets

styrelse hänvisa till vad som anfördes i den proposition som låg

till grund för införandet av nu gällande ordning (prop.

1993/94:17, JuU10, rskr. 98). Där anfördes att domstolarnas

självständighet och oavhängighet i den dömande verksamheten bör

avspegla sig även i det sätt på vilket den administrativa

centralmyndigheten leds. Statsmakternas inflytande över

domstolarnas dömande verksamhet sker, anfördes det, genom

normgivning, och det direkta medborgerliga inflytandet över den

dömande verksamheten är tillgodosett genom systemet med

nämndemän i domstolarna. Domstolarnas dömande verksamhet

bedrivs, anfördes det vidare, med ytterst få och väl avgränsade

undantag i full offentlighet, och det är således väl sörjt för

att den medborgerliga insynen och kontrollen över domstolarnas

dömande verksamhet blir effektiv. Bl.a. mot denna bakgrund

ansågs att behovet av politisk eller medborgerlig insyn i den

administrativa centralmyndigheten för domstolsväsendet i form av

lekmannarepresentanter i styrelsen var mindre framträdande. Det

anfördes vidare att detsamma gällde eventuellt fackligt

inflytande vid sidan av den arbetsrättsliga

medbestämmandelagstiftningen och eventuella samråds- och

referensgrupper med fackliga representanter knutna till

myndighetens ledning. Förtroendevalda och fackliga

representanter borde således inte ingå i styrelsen. Utskottet

anser att dessa resonemang alltjämt har bärighet och anser

sålunda i enlighet med nu gällande principer att Domstolsverket

bör ledas av en styrelse som är sammansatt av personer

huvudsakligen hämtade från domstolarna.

När det gäller sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för

domstolsväsendet uttalades i den ovannämnda propositionen (s.

30) att starka principella invändningar kunde resas mot direkt

inflytande av fackliga intressen eller liknande intressen i en

nämnd av detta slag. Det fackliga inflytandet över

förslagsprocessen kunde i stället, anfördes det, tillgodoses

inom ramen för den arbetsrättsliga medbestämmandelagstiftningen.

Det ansågs att rent fackliga representanter inte borde ingå i

detta organ. Utskottet, som inte uttalade någon annan mening,

har alltjämt denna uppfattning.

Det anförda leder utskottet till att avslå propositionen när

det gäller föreslagna riktlinjer för sammansättningen av

Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för

domstolsväsendet.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande sammansättningen av Domstolsverkets styrelse

m.m.

att riksdagen avslår proposition 1994/95:100 bil. 3 såvitt

gäller riktlinjer för sammansättningen av Domstolsverkets

styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet

(avsnitt D).

2. Anslag till Domstolsverket (mom. 2)

Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Jeppe

Johnsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Utskottet, som" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Ju405

såvitt gäller anslaget till Domstolsverket. Med hänsyn till det

pågående reformarbetet inom domstolarna, ett förmodat tillskott

av brottmål under budgetperioden för de allmänna domstolarna mot

bakgrund av effektiviseringar inom polis- och åklagarväsendet

samt de förändringar i målutvecklingen som kan förväntas genom

medlemskapet i EU för framför allt de allmänna

förvaltningsdomstolarna bör således någon överföring av medel

från anslaget för Domstolarna m.m. till anslaget för

Domstolsverket inte ske. Domstolsverket bör därför tilldelas

5,25 miljoner kronor mindre än vad regeringen förslagit.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande anslag till Domstolsverket

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och

med bifall till motion 1994/95:Ju405 yrkande 2 i denna del till

Domstolsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag

på 80 018 000 kr.

3. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4)

Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Jeppe

Johnsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "När det" och slutar med "behandlade delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Ju405

såvitt gäller anslaget till Domstolarna m.m. Med hänsyn till det

pågående reformarbetet inom domstolarna, ett förmodat tillskott

av brottmål under budgetperioden för de allmänna domstolarna mot

bakgrund av effektiviseringar inom polis- och åklagarväsendet

samt de förändringar i målutvecklingen för framför allt de

allmänna förvaltningsdomstolarna som kan förväntas genom

medlemskapet i EU bör domstolsväsendet endast ges ett begränsat

sparbeting. Den av regeringen föreslagna besparingen bör

begränsas till hälften, eller 66,75 miljoner kronor. Inte heller

bör någon överföring av medel från anslaget ske till anslaget

för Domstolsverket. Domstolarna bör därför tilldelas 72 miljoner

kronor utöver vad regeringen förslagit. Mot bakgrund av det

anförda kan utskottet inte ställa sig bakom kravet i motion

Fi216 om ytterligare ökning av anslaget.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande anslag till Domstolarna m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och

med bifall till motion 1994/95:Ju405 yrkande 1 och yrkande 2 i

denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Ju807 yrkande 20

och 1994/95:Fi216 yrkande 21 i denna del till Domstolarna

m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

3 894 817 000 kr.

4. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Härutöver vill" och slutar med "Motionsyrkandet

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som framförs i motion Ju807,

att miljöbrottsligheten inte bekämpas i den utsträckning som är

nödvändigt. Statistiken för domar avseende miljöbrott visar

också att få personer döms. Orsakerna till detta kan, som

motionärerna anför, bl.a. bero på bristande kompetens hos

landets domare när det gäller miljörättsfrågor. Det anförda

leder utskottet till att föreslå att anslaget till Domstolarna

m.m. bör höjas med i motionen föreslagna 2 miljoner kronor för

nästa budgetår att användas för de utbildningsbehov som

utskottet nu påtalat. Finansiering bör ske genom att medel

överförs från avsatta medel för bekämpning av ekonomisk

brottslighet.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande anslag till Domstolarna m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och

med bifall till motion 1994/95:Ju807 yrkande 20 och med avslag

på motionerna 1994/95:Ju405 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del

och 1994/95:Fi216 yrkande 21 i denna del till Domstolarna

m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

3 824 817 000 kr.

5. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4)

Rolf Åbjörnsson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "När det" och slutar med "behandlade delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den i motion Fi216 framförda tanken på att

samtliga föreslagna besparingar inom Justitiedepartementets

område bör avvisas. Enligt utskottets mening måste tillräckliga

anslag för att bedriva en effektiv kamp såväl mot smuggling av

narkotika, vapen och radioaktiva ämnen som mot ekonomiska brott

gå före statens besparingsbehov. För domstolarnas del innebär

detta att utskottet föreslår att anslaget höjs med 133,5

miljoner kronor utöver regeringens förslag. De

effektivitetsvinster som kan göras, skall, i enlighet med

förslaget i motionen, användas för att i samarbete med

skattemyndigheterna åstadkomma en effektivare bekämpning av den

ekonomiska brottsligheten. Utskottet avstyrker bifall till

motion Ju405 i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande anslag till Domstolarna m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och

motion 1994/95:Ju405 yrkande 1 och med bifall till motion

1994/95:Fi216 yrkande 21 i denna del samt med avslag på

motionerna 1994/95:Ju405 yrkande 2 i denna del och 1994/95:Ju807

yrkande 20 till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 3 956 317 000 kr.

Särskilda yttranden

1. Domarutredningen

Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Jeppe

Johnsson (alla m) anför:

Vi anser att utskottet i sin redogörelse (s. 4) för det

fortsatta beredningsarbetet av Domarutredningens betänkande

borde ha tillagt att utskottet inhämtat att beredningen inte,

som förutsattes i direktiven till utredningen, kommer att ske

under parlamentarisk medverkan. Vi anser att beredningen bör ske

på det sätt som angetts i direktiven.

2. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4)

Alice Åström (v) anför:

Jag anser att utbildningsinsatserna för domare i miljörätt

borde intensifieras och utökas. I rådande statsfinansiella läge

saknas emellertid utrymme för en extra satsning. I stället måste

området prioriteras inom befintlig ram.

Regeringens lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 3

Inledning 3

Domstolsverket 5

Inledning 5

Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och

Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet 6

Medelstilldelningen 6

Domstolarna m.m. 7

Inledning 7

Arbetsläget 8

Medelstilldelningen 10

Domkretsindelningen för tingsrätterna 11

Inskrivningsmyndigheternas verksamhet m.m. 13

Ersättning till nämndemän 15

Tingsställen 18

Hemställan 18

Reservationer 19

1. Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse m.m.

(mom. 1) 19

2. Anslag till Domstolsverket (mom. 2) 21

3. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4) 21

4. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4) 22

5. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4) 22

Särskilda yttranden 23

1. Domarutredningen 23

2. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4) 23

Bilaga 24

Regeringens lagförslag 24