Bet. 1994/95:JuU19

Justitieutskottets betänkande

1994/95:JUU19

Anslag till rättshjälp, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1994/95

JuU19

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om

anslag till rättshjälp för budgetåret 1995/96. I samband därmed

behandlas ett antal motioner avseende medelstilldelningen och i

övrigt med anknytning till rättshjälpen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats tre reservationer, varav en från

(m), en från (m, kds) och en från (v) samt ett särskilt yttrande

från (m).

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1994/95:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit riksdagen att

till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1995/96 anvisa ett

förslagsanslag på 1 178 300 000 kr (F 1, s. 72--73),

till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1995/96 anvisa ett

ramanslag på 18 911 000 kr (F 2, s. 74--75),

till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret

1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr (F 3, s. 75--77),

till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret

1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 16 995 000 kr (F 4,

s. 77),

till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1995/96

anvisa ett förslagsanslag på 249 475 000 kr (F 5, s. 77--78),

till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret

1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 53 202 000 kr (F 6, s. 78).

Motionerna

1994/95:Ju405 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att under anslaget F 1.

Rättshjälpskostnader inom Justitiedepartementet anvisa ett i

förhållande till regeringens förslag med 66 000 000 kr minskat

anslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om besparingsmöjligheterna i fråga om de

allmänna advokatbyråerna.

1994/95:Ju702 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en översyn av vittnens situation

vad gäller såväl säkerhet som regler för ekonomisk ersättning.

1994/95:Ju703 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder för att minska statens kostnader för advokatarvoden.

1994/95:Ju710 av Alice Åström och Tanja Linderborg (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av

8 a § rättshjälpslagen enligt vad i motionen anförts.

Utskottet

Allmänt

Inledningsvis konstaterar utskottet att budgetåret 1995/96

enligt riksdagens beslut om ändring i riksdagsordningen (Förs.

1993/94:TK2, KU18, rskr. 425, 1994/95:KU2, rskr. 4, SFS

1994:1471) löper t.o.m. den 31 december 1996.

Rättshjälpskostnader

Inledning

Rättshjälp enligt rättshjälpslagen (RHL, 1972:429; omtryckt

1993:9) omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i

brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom

offentligt biträde samt rådgivning.

Från anslaget till rättshjälpskostnader betalas de kostnader

som enligt RHL och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall

betalas av allmänna medel.

RHL trädde i kraft den 1 juli 1973 och har till syfte att

tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bistånd i rättsliga

angelägenheter (prop. 1972:4, JuU 12, rskr. 205). Under den tid

som RHL har varit i kraft har den ändrats åtskilliga gånger

bl.a. i syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen.

År 1988 trädde omfattande ändringar i RHL i kraft (prop.

1987/88:73, JuU 21, rskr. 193). Ändringarna innebar bl.a. att

möjligheterna att få allmän rättshjälp utvidgades genom att

inkomstgränsen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgifterna,

dvs. den avgift som den enskilde själv skall bidra med.

Samtidigt begränsades möjligheterna att få allmän rättshjälp i

vissa särskilt kostnadskrävande ärendegrupper, bl.a. sådana där

man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde

tillgodoses med försäkringar.

Avsikten med 1988 års reform var dock inte att ytterligare

skära ner kostnaderna för den allmänna rättshjälpen. Reformen

skulle vara kostnadsneutral, och de grundläggande

målsättningarna för samhällets rättshjälp skulle stå fast.

Tanken var att de begränsade resurser som står till buds för

statligt rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de

bäst behövs.

Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag bl.a.

utvärderat 1988 års reform. Uppdraget redovisades i rapporten

(F 1992:6) Rättshjälpens effektivitet -- regeringsuppdrag. I

rapporten analyserades också möjligheterna att minska statens

kostnader för rättshjälpen.

I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3, s.

130 f) anförde justitieministern att kostnaderna för

rättshjälpen stigit till en nivå som i den samhällsekonomiska

situationen inte tedde sig försvarlig. I propositionen föreslogs

besparingsåtgärder med 40 miljoner kronor på

rättshjälpsanslaget. Riksdagen godtog förslaget (1991/92:JuU19,

rskr. 183).

Mot denna bakgrund beslutade riksdagen -- efter att först ha

avvisat ett förslag om sänkt övre inkomstgräns för rätt till

allmän rättshjälp (1991/92:JuU26) -- i december 1992 om ett

antal ändringar i bl.a. RHL i syfte att få till stånd

erforderliga besparingar (prop. 1992/93:109, JuU12, rskr. 104).

Ändringarna innebar bl.a. att de avgifter som de rättssökande

skall betala genomgående höjdes och att

återbetalningsskyldigheten för tilltalade i brottmål utvidgades.

Våren 1994 (prop. 1993/94:94, SfU11, rskr. 188) beslutade

riksdagen om inskränkningar av möjligheterna till rättshjälp i

form av offentligt biträde i asylärenden där det finns ett

lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning (s.k. ny

ansökan).

Regeringen anför i budgetpropositionen att reformerna på

rättshjälpsområdet har varit kostnadsdämpande men att de inte på

något avgörande sätt har kunnat bromsa ökningarna av statens

kostnader för rättshjälpen i stort. De faktorer som styr

kostnaderna är framför allt antalet ärenden, ärendenas

omfattning och svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden

och offentliga försvarare samt den andel av

rättshjälpskostnaderna som betalas av den rättssökande.

Kostnadsökningen under budgetåret 1993/94 förklaras främst av

ett ökat antal mål, i första hand familjemål och brottmål, där

biträdeskostnaderna belastar rättshjälpsanslaget, och av den

höjda timersättningen till biträden och offentliga försvarare.

Regeringen anför i budgetpropositionen att

besparingseffekterna av de nya reglerna om avgifter för allmän

rättshjälp beräknas få full effekt under budgetåret 1995/96 och

motsvara ca 4 % av anslagsbelastningen avseende den allmänna

rättshjälpen. Kostnaderna för den allmänna rättshjälpen utgör ca

40 % av hela rättshjälpsanslaget.

Pågående översynsarbete

Mot bakgrund av det statsfinansiella läget och kravet på

besparingar inom området för rättshjälpen fick en särskild

utredare i juni 1993 i uppdrag (dir. 1993:77) att göra en mer

genomgripande översyn av RHL och då särskilt villkoren för och

omfattningen av rättshjälpen. Uppdraget omfattar därutöver

regleringen av ersättningen till biträden enligt RHL och

offentliga försvarare, den allmänna rättshjälpens förhållande

till rättsskyddsförsäkringar och olika organisatoriska frågor.

En särskild fråga för utredaren är att undersöka möjligheterna

att överföra RHL:s reglering av offentliga biträden till den

materiella lagstiftning där de aktuella ärendekategorierna

regleras (se även 1992/93:JuU26 s. 11 f). Utredningsuppdraget

begränsas dock inte till nu nämnda frågor. Utredaren har fria

händer att föreslå andra ändringar som kan leda till ökad

effektivitet och kostnadsbesparingar och till att

rättshjälpsresurserna koncentreras till de områden där de bäst

behövs. Uppdraget skall redovisas i september 1995.

Regeringen uttalar i budgetpropositionen att de förslag som

utredningen kommer att lämna kan väntas leda till betydande

besparingar. Lagändringar som rör omfattningen och villkoren för

rättshjälp kan dock inte tillämpas i påbörjade mål och ärenden,

utan först i sådana där rättshjälp beviljas efter det att

ändringarna har trätt i kraft. Nya bestämmelser i dessa

avseenden som innebär besparingar kan därför, enligt regeringen,

inte få genomslag under kommande budgetår.

För att åstadkomma besparingar med tidigare genomslag än vad

som kan bli fallet med de åtgärder som kan komma att föreslås av

Rättshjälpsutredningen har i regeringskansliet utarbetats

förslag till ändringar i bestämmelserna om ersättning till

biträden enligt RHL och offentliga försvarare. Förslaget innebär

i huvudsak att principen om att timkostnadsnormen skall styra

all ersättning för arbete på rättshjälpsområdet lagfästs.

Regeringen skall enligt förslaget fastställa timkostnadsnormen

som skall gälla såväl inom som utom det taxesatta området.

Förslagen har remissbehandlats och regeringen har nyligen

beslutat om en lagrådsremiss.

Advokatkostnader m.m.

I motion Ju703 (m) yrkas tilläggsdirektiv till

Rättshjälpsutredningen med begäran om förslag till åtgärder för

att nedbringa statens utgifter för advokatarvoden.

Offentliga försvarare och biträden enligt rättshjälpslagen har

enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken (RB) resp. 22 § RHL rätt

till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som

uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt

arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas. Hänsyn skall

också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den

skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt

den tid som har lagts ned på uppdraget. I bestämmelserna anges

också att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av

ersättningen.

Målsägandebiträden har enligt 5 § lagen (1988:809) om

målsägandebiträde rätt till ersättning enligt vad som sägs i 22

§ RHL. Detsamma gäller för offentliga biträden (44 § RHL).

Bestämmelserna om ersättning till offentliga försvarare och

biträden m.fl. enligt RHL fick sin nuvarande utformning år 1982

(prop. 1981/82:28, JuU19, rskr. 105). Syftet med lagändringarna

var att få till stånd en striktare prövning av

ersättningsanspråk samtidigt som effektivitet och skicklighet

hos biträden och offentliga försvarare premierades. Bakgrunden

till förändringen var den kritik som riktats mot metoden att

bestämma ersättning inom rättshjälpsområdet. Bland annat

hävdades att hänsynen till ett uppdrags svårighetsgrad och till

den skicklighet med vilken det utförts hade eftersatts när

tidsfaktorn blivit avgörande för ett arvodes storlek.

Ersättningen till biträden och offentliga försvarare regleras,

som ovan antytts, i viss utsträckning med hjälp av taxor. För

närvarande finns två taxor; en taxa för ersättning till

offentliga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt

och en taxa för ersättning till biträde i mål om

äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp.

16). Taxorna beslutas av Domstolsverket (DV) på grundval av en

timkostnadsnorm som fastställs av regeringen. Som underlag för

regeringens beslut om timkostnadsnorm ligger beräkningar från DV

grundade på självkostnaderna vid de allmänna advokatbyråerna och

synpunkter från Sveriges advokatsamfund. I rättstillämpningen

har timkostnadsnormen blivit normgivande vid bestämmande av

biträdesersättningar inom hela rättshjälpsområdet.

Timkostnadsnormen utgör också underlag för den

konkursförvaltartaxa som tillämpas när en konkurs avskrivs

enligt 10 kap. 1 § konkurslagen (1987:672).

Storleken på den timkostnadsnorm som årligen bestäms är av

stor betydelse för belastningen på rättshjälpsanslaget, särskilt

som normen i praxis, som ovan nämnts, har kommit att bli

vägledande för den ersättning som bestäms på hela

rättshjälpsområdet. Redan mycket blygsamma förändringar när det

gäller timersättningen ger kraftiga förändringar i den totala

kostnadsnivån. Timkostnadsnormens utveckling de senaste tiotalet

år har enligt regeringen varit orsak till en stor del av den

ökande belastningen på rättshjälpsanslaget.

Den 11 maj 1994 bestämde regeringen timkostnadsnormen för

budgetåret 1994/95 till 748 kr exkl. mervärdesskatt (935 kr

inkl. mervärdesskatt).

RRV har i sin ovan nämnda rapport redovisat alternativa

modeller till timkostnadsnormen och modifierade modeller av en

sådan norm. Rapporten har överlämnats till

Rättshjälpsutredningen.

I Rättshjälpsutredningens uppdrag ingår som nyss nämnts bl.a.

att se över regleringen av ersättning till biträden i dess

helhet och därvid bl.a. att undersöka om bestämmelserna angående

ersättning till biträden och offentliga försvarare är

ändamålsenligt utformade. I direktiven framhålls också att

utredaren har fria händer att föreslå andra ändringar som kan

leda till ökad effektivitet och kostnadsbesparingar och till att

rättshjälpsresurserna koncentreras till de områden där de bäst

behövs.

Som ovan berörts har i regeringskansliet, för att åstadkomma

besparingar med tidigare genomslag än vad som kan bli fallet med

de åtgärder som kan komma att föreslås av

Rättshjälpsutredningen, utarbetats förslag till ändringar i

bestämmelserna om ersättning till offentliga försvarare och

biträden enligt RHL. Förslagen innebär att ersättningen för

arbete till offentliga försvarare och biträden på

rättshjälpsområdet i övrigt skall fastställas med beaktande av

uppdragets art och omfattning. Den timersättning som biträden

och offentliga försvarare i normalfallet har rätt till föreslås

beslutas av regeringen.

I sammanhanget bör nämnas att justitieministern i ett

frågesvar i riksdagen den 14 februari i år anförde att hon hade

för avsikt att ge DV i uppdrag att undersöka hur reglerna om

offentliga försvar tillämpas och om ökningen av antalet

försvararuppdrag har fortsatt. DV skall i detta sammanhang även

se över hur reglerna om byte av offentlig försvarare fungerar

och om tillämpningen av reglerna har förändrats under senare år.

Arbete för att på olika sätt nedbringa statens kostnader för

biträden och offentliga försvarare pågår inom

Rättshjälpsutredningen och inom regeringskansliet.

Tilläggsdirektiv till Rättshjälpsutredningen är enligt

utskottets uppfattning inte nödvändiga. Utskottet avstyrker

bifall till motion Ju703.

Rättshjälp för funktionshindrade

I motion Ju710 (v) yrkas att 8 a § RHL ändras så att det

öppnas möjligheter till rättshjälp i ärenden angående

socialförsäkringsersättning för funktionshindrade.

Utskottet behandlade i förra årets budgetbetänkande angående

rättshjälp (1993/94:JuU20 s. 5) ett motionsyrkande rörande

rättshjälp för funktionshindrade. Utskottet hänvisade bl.a. till

ett tidigare ärende (1992/93:JuU26 s. 12 f) i vilket utskottet

tagit ställning till ett liknande yrkande.

Utskottet konstaterade i det tidigare ärendet att frågan om

rättshjälp för funktionshindrade varit föremål för behandling av

Handikapputredningen (SOU 1991:46, Handikapp, välfärd och

rättvisa) men att något förslag i den delen inte lades fram i

den därpå följande propositionen (1992/93:159) om stöd och

service till vissa funktionshindrade. Utskottet ansåg att något

initiativ med anledning av motionerna inte var aktuellt och

avstyrkte bifall till dem. Utskottet vidhöll denna uppfattning i

förra årets ärende.

I sammanhanget bör påpekas att det i förvaltningsärenden

åligger myndigheterna att sörja för att erforderlig utredning

tillförs de ärenden som handläggs. Mot bl.a. denna bakgrund

anses det att behov av biträde som regel inte föreligger i

socialförsäkringsärenden hos försäkringskassa eller i länsrätt.

Det förtjänar också att påpekas att riksdagen -- med bl.a.

avslag på motionsyrkanden rörande rättshjälp -- har beslutat om

stöd och service till vissa funktionshindrade (prop.

1992/93:159, SoU19, rskr. 321).

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade uppfattning och

avstyrker bifall till motion Ju710.

Medelsanvisningen

Regeringen har under punkt F 1 (s. 72--73) föreslagit

riksdagen att till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1995/96

anvisa ett förslagsanslag på 1 178 300 000 kr. I förslaget

ligger en besparing på 14 miljoner kronor räknat på 12 månader

eller 21 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.

I det föreslagna beloppet ingår också bl.a. de medel som

Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden beräknar för

rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt

utlänningslagen (1989:529).

I motion Ju405 (m) yrkas, som motionen får förstås, en

sänkning av anslaget med 99 miljoner kronor för budgetåret

1995/96. I motionen anges att besparingseffekter på detta belopp

bör åstadkommas under den aktuella budgetperioden genom att

Rättshjälpsutredningens översynsarbete bl.a. påskyndas.

Utskottet delar regeringens ovan redovisade uppfattning att de

förslag till lagändringar m.m. som Rättshjälpsutredningen kan

komma att föra fram i syfte att åstadkomma besparingar inom

rättshjälpen inte får genomslag under budgetperioden. De av

regeringen föreslagna åtgärderna med snabbare genomslag, vilka

utskottet i det föregående redogjort för, torde enligt

utskottets uppfattning kunna leda till betydelsefulla

besparingar. Utskottet är dock inte berett att nu frångå den

bedömning av medelsbehovet som görs i budgetpropositionen.

Utskottet, som ansluter sig till regeringens bedömning av

medelsbehovet, avstyrker bifall till motion Ju405 i nu behandlad

del.

Rättshjälpsmyndigheten

Regeringen har under punkt F 2 (s. 74--75) föreslagit

riksdagen att till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1995/96

anvisa ett ramanslag på 18 911 000 kr.

Regeringen anför i budgetpropositionen att

Rättshjälpsmyndigheten har en ansträngd ekonomi och relativt

besvärlig arbetssituation. Orsakerna härtill är att myndighetens

ADB-baserade ärendehanteringssystem inte har fungerat bra.

Problemen med systemet uppkom i allt väsentligt i samband med

ändringar i rättshjälpslagen den 1 mars 1993 och har inneburit

merkostnader i form av bl.a. programmeringskostnader.

Problemen med ärendehanteringssystemet ser enligt regeringen

ut att vara avhjälpta och regeringen pekar också på att en

omorganisation förväntas ge ett effektivare arbetssätt.

Till följd av den ansträngda ekonomiska situationen föreslår

regeringen att Rättshjälpsmyndigheten anvisas ett anslag som är

oförändrat i förhållande till innevarande budgetår.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Allmänna advokatbyråer

Verksamheten m.m.

De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna

biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske

utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt

rättshjälpslagen, skall byråerna även lämna annat biträde i

rättsliga angelägenheter. Detta gäller såväl uppdrag utanför

rättshjälpssystemet som t.ex. uppdrag enligt 3 § förordningen

(1980:548) med instruktion för de allmänna advokatbyråerna som

likvidator, förmyndare eller god man i fall där nödvändiga

åtgärder annars inte skulle vidtas på grund av att ersättning

inte kan påräknas, s.k. § 3-ärenden. I princip skall de allmänna

advokatbyråerna dock vara självfinansierande och konkurrera på

lika villkor med enskilda advokatbyråer. Detta innebär bl.a. att

byråerna skall täcka sina kostnader och därutöver bevara det

verkliga värdet av rörelsekapitalet.

Sedan den 1 oktober 1994 finns det 26 allmänna advokatbyråer,

varav en har ett filialkontor på annan ort. Från och med den 1

januari 1994 får sju byråer bedriva sociala mottagningar på 15

olika mottagningsplatser. Detta innebär att kostnader för resor,

uppehälle, tidsspillan m.m. ersätts från anslaget F 4. Allmänna

advokatbyråer: Driftbidrag. Beslut om att mottagning skall

bedrivas av sociala skäl fattas av DV. Ett beslut härom

förutsätter att det finns ett klart behov av juridisk service på

den aktuella orten och att avståndet från denna till närmaste

advokat är stort.

De allmänna advokatbyråernas verksamhetsresultat har

försämrats sedan budgetåret 1991/92. För det budgetåret visade

verksamhetsresultatet ett överskott om 3,8 miljoner kronor medan

för budgetåret 1992/93 resultatet blev 0 miljoner kronor. För

budgetåret 1993/94 visades ett underskott om 0,2 miljoner

kronor. Domstolsverket bedömer att verksamhetsresultatet för

budgetåret 1994/95 kommer att innebära ett litet överskott om ca

0,1 miljoner kronor.

Den allmänna konjunkturnedgången har medfört en ökad

konkurrens för de allmänna advokatbyråerna. Detta och

förändringar i rättshjälpsreglerna har lett till en minskad

ärendetillströmning. Även produktiviteten har under en

fyraårsperiod minskat. Domstolsverket förklarar nedgången i

produktivitet med den minskade ärendetillströmningen samt att

ärendena genomsnittligt har blivit mer krävande att handlägga.

Regeringen uttalar i budgetpropositionen att

verksamhetsresultatet för budgetåret 1993/94, även om de

allmänna advokatbyråerna sammantagna fortfarande är lönsamma,

inte är fullt tillfredsställande mot bakgrund av att byråerna

bedriver en konkurrensutsatt verksamhet. Arbetsproduktiviteten

har minskat, och även om det kan finnas förklaringar till denna

minskning anser regeringen att utvecklingen är oroväckande och

att det är angeläget att resultatet förbättras. Regeringen anför

att den kommer att noga följa utvecklingen för de allmänna

advokatbyråerna.

I motion Ju405 (m) yrkas att riksdagen ger regeringen till

känna att arbetet med att privatisera de allmänna

advokatbyråerna bör fortsätta.

I samband med utskottets handläggning av ärendet rörande

anslag till rättshjälp våren 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 3,

JuU26 s. 16 f, rskr. 291) behandlade utskottet utförligt bl.a.

regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att avveckla

allmänna advokatbyråer som har rekryteringssvårigheter eller som

de anställda önskar ta över. För bakgrund m.m. hänvisas dit.

Utskottet hänvisade i det angivna ärendet bl.a. till

departementspromemorian (Ds 1992:51) De allmänna

advokatbyråerna; principförslag om avveckling av det statliga

engagemanget. Promemorian utarbetades mot bakgrund av att

statsmakterna har slagit fast att konkurrensutsatt verksamhet

inte bör bedrivas i myndighetsform om det inte finns särskilda

skäl för det och i normalfallet heller inte av staten (prop.

1991/92:100 bil. 1 s. 40 f, FiU20, rskr. 128). I promemorian

föreslås att systemet med allmänna advokatbyråer avvecklas.

Promemorian innehåller en redogörelse för de allmänna

advokatbyråernas bildande. De tre motiv som låg till grund för

de allmänna advokatbyråernas inrättande -- dvs. att tillgodose

den ökade efterfrågan på advokattjänster, att ge den enskilde

möjlighet att välja mellan en statlig och en privat advokat samt

att ge staten kostnadsinsyn i advokatverksamheten -- analyseras.

Enligt promemorian har de ursprungliga motiven inte längre någon

bärkraft.

Utskottet tillstyrkte förslaget i propositionen att riksdagen

skulle bemyndiga regeringen att lägga ned advokatbyråer som har

rekryteringssvårigheter eller som de anställda önskar ta över.

I sammanhanget kan nämnas att verksamheten vid den allmänna

advokatbyrån i Kalmar övertogs av en privat byrå den 1 oktober

1993 och att regeringen den 30 juni 1994 fattade beslut om att

verksamheten vid Allmänna advokatbyrån i Sundsvall skulle

avvecklas per den 30 september 1994.

Utskottet finner för sin del att den minskande produktiviteten

och lönsamheten hos de allmänna advokatbyråerna ger anledning

till bekymmer och att det, som regeringen anför, finns skäl att

följa utvecklingen.

I ekonomiskt hänseende bör målet för de allmänna

advokatbyråerna enligt utskottets mening vara att de är

självfinansierande, något som man under senare år i stort

lyckats med -- utskottet bortser då från de särskilda sociala

verksamheterna.

Som nyss framgått har ett par allmänna advokatbyråer

privatiserats under senare år och i motion Ju405 begärs att

privatiseringen skall fortsätta. Förslaget innebär att de

allmänna byråerna på sikt helt eller delvis upphör.

Enligt utskottets mening är frågan om huruvida de allmänna

advokatbyråerna bör avvecklas eller drivas vidare inte enbart en

ekonomisk fråga; också andra faktorer måste vägas in. Det gäller

bl.a. betydelsen av de sociala verksamheterna och av att det

finns tillgång till advokat på fler orter än vad som annars

skulle vara fallet. Man kan inte heller bortse från att det är

av betydelse för staten att få direkt insyn i

advokatverksamheten, särskilt som denna i stor utsträckning

finansieras med allmänna medel. Utskottet är alltså inte berett

att rikta någon kritik mot systemet med allmänna advokatbyråer.

Samtidigt vill utskottet tillägga att vad utskottet nu anfört i

och för sig inte får hindra att byråer som saknar

förutsättningar att drivas vidare läggs ned eller överlåts.

Som framgått ovan pågår ett omfattande utredningsarbete som

inte minst berör villkoren för de advokater som arbetar inom

rättshjälpsområdet, däribland advokaterna vid de allmänna

advokatbyråerna. Utskottet är mot den bakgrunden inte berett att

nu göra några ytterligare uttalanden med anledning av den fråga

som aktualiseras i motion Ju405. Resultatet av utredningsarbetet

bör avvaktas. Motionen avstyrks.

Medelsanvisningen

Regeringen har under punkt F 3 (s. 75--77) föreslagit

riksdagen att för budgetåret 1995/96 till Allmänna

advokatbyråer: Uppdragsverksamhet anvisa ett förslaganslag på

1 000 kr och att under punkt F 4 (s. 77) till Allmänna

advokatbyråer: Driftbidrag anvisa ett förslaganslag på

16 995 000 kr.

Från det senare anslaget betalas bl.a. kostnaderna för den

sociala mottagningsverksamheten och för verksamheten med de ovan

angivna § 3-ärendena.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Vissa domstolskostnader m.m.

Ersättning till vittnen

I motion Ju702 (s) yrkas riksdagens tillkännagivande att det

behövs en översyn av vittnens situation vad gäller bl.a.

ersättning.

Enligt 36 kap. 24 § RB har vittne som hörs i domstol rätt till

ersättning. Till vittne som åberopats av enskild part betalas

ersättningen primärt av parten. Om denne har rättshjälp, eller

om vittnet åberopas av åklagaren i brottmål, utgår ersättning av

allmänna medel. Så är också fallet om rätten självmant kallat in

vittnet i ett indispositivt tvistemål eller i mål om brott som

hör under allmänt åtal. Här kan också nämnas att ersättning till

målsägande som skall höras med anledning av åklagarens talan

enligt 37 kap. 3 § RB betalas av allmänna medel enligt vad som

sägs i 36 kap 24 § RB.

Ersättning som av allmänna medel skall betalas till vittnen

m.fl. beräknas enligt förordningen (1982:805; senast ändrad

1994:1767) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Den ersättning som kan komma i fråga kan avse nödvändiga

kostnader för resa (reseersättning) och uppehälle (traktamente)

samt ersättning för förlorad inkomst eller annan ekonomisk

förlust (ersättning för tidsspillan).

Enligt förordningen utgår ersättning för närvarande

huvudsakligen enligt följande. Reseersättning betalas för resa

med tåg med belopp som motsvarar avgiften i andra klass och resa

med egen bil ersätts med 120 öre per kilometer. Traktamente

utgår med högst 60 kr per dag; utgift för nattlogi ersätts i

regel med högst 400 kr per natt. Ersättning för tidsspillan

utgår med det belopp som svarar mot den faktiska förlusten, dock

högst 300 kr per dag. Den ersättning som utgår enligt

förordningen är sedan den 1 januari 1987 skattefri (prop.

1985/86:150 bil. 1, SkU50, rskr. 360). De i vittnesersättningen

ingående beloppen justerades uppåt år 1986 och en höjning av

ersättningsnivån för tidsspillan företogs år 1988.

Utskottet har vid åtskilliga tillfällen behandlat frågan om

vittnesersättning (se JuU 1989/90:26 s. 5 f med där gjord

hänvisning).

Utskottet uttalade senast frågan behandlades att skyldigheten

att vittna vilar på en lagstadgad vittnesplikt (se JuU

1984/85:21 s. 6 f) och att denna vittnesplikt i rättskipningens

intresse åvilar var och en (se 36 kap. rättegångsbalken). Vidare

anförde utskottet att skyldigheten att inställa sig som vittne

aktualiseras för ett relativt litet antal personer; i de flesta

fall endast vid något eller några tillfällen. Vissa

yrkeskategorier förekommer dock förhållandevis ofta som vittnen,

t.ex. poliser. Detta talade enligt utskottets uppfattning i och

för sig för en viss varsamhet vid bedömningen av krav på

uppräkning av vittnesersättningen. Utskottet betonade samtidigt

att, som utskottet även tidigare uttalat, regleringen om

ersättning till vittnen m.fl. har en inte oväsentlig betydelse

för en väl fungerande rättsordning, och att det är angeläget att

ersättningsbeloppens storlek inte får en negativ inverkan på

allmänhetens beredvillighet att vittna. Kostnader eller

inkomstbortfall, t.ex. löneavdrag, bör vittnet, som utskottet

tidigare också uttalat, i princip få full ersättning för.

Utskottet anförde vidare att det redan av processekonomiska

skäl, enligt utskottets mening, inte kan få förekomma att

rättegångar måste ställas in på grund av att vittnen underlåter

att hörsamma vittneskallelser under åberopande av att de inte

kan erhålla gottgörelse för sina med inställelsen förenade

kostnader.

Utskottet uttalade vidare att det mot den angivna bakgrunden

enligt utskottets mening, för att åstadkomma en anpassning till

utvecklingen, kunde finnas skäl att göra en översyn av reglerna

om ersättning till vittnen. Utskottet utgick från att regeringen

skulle göra detta utan något uttalande därom från riksdagen.

I departementspromemorian (Ds 1995:1) Vittnen och målsägande i

domstol föreslås dels höjningar av ersättningsnivåerna, dels

vissa ändringar av reglerna för beslut i ersättningsfrågor. När

det gäller ersättningsnivåerna föreslås att den maximala

ersättningen för tidsspillan höjs från 300 till 600 kr per dag

och att ersättningen för hotellkostnad höjs från 400 kr per natt

till en mera realistisk nivå. Promemorian bereds vidare i

Justitiedepartementet.

Frågan om ersättning till vittnen bereds i

Justitiedepartementet. Anledning saknas till någon riksdagens

åtgärd. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju702.

Medelsanvisningen

Regeringen har under punkt F 5 (s. 77--78) föreslagit

riksdagen att till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret

1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 249 475 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Diverse kostnader för rättsväsendet

Regeringen har under punkt F 6 (s. 78) föreslagit riksdagen

att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret

1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 53 202 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande advokatkostnader

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju703,

2. beträffande rättshjälp för funktionshindrade

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju710,

res. 1 (v)

3. beträffande anslag till rättshjälpskostnader

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Ju405 yrkande 3 och

med bifall till regeringens förslag till

Rättshjälpskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar

ett förslagsanslag på 1 178 300 000 kr,

res. 2 (m)

4. beträffande anslag till Rättshjälpsmyndigheten

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 18 911 000 kr,

5. beträffande privatisering av allmänna advokatbyråer

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju405 yrkande 4,

res. 3 (m, kds)

6. beträffande anslag till allmänna advokatbyråer:

uppdragsverksamhet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret

1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,

7. beträffande anslag till allmänna advokatbyråer:

driftbidrag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 16 995 000 kr,

8. beträffande ersättning till vittnen m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju702,

9. beträffande anslag till vissa domstolskostnader m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vissa

domstolskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 249 475 000 kr,

10. beträffande anslag till diverse kostnader för

rättsväsendet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 53 202 000 kr.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en

bordläggning.

Stockholm den 4 april 1995

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit:

Gun Hellsvik (m),

Lars-Erik Lövdén (s),

Birthe Sörestedt (s),

Sigrid Bolkéus (s),

Göthe Knutson (m),

Märta Johansson (s),

Görel Thurdin (c),

Margareta Sandgren (s),

Anders G Högmark (m),

Siw Persson (fp),

Ann-Marie Fagerström (s),

Pär Nuder (s),

Lars Björkman (m),

Kia Andreasson (mp),

Rolf Åbjörnsson (kds),

Helena Frisk (s) och

Tanja Linderborg (v).

Reservationer

1. Rättshjälp för funktionshindrade (mom. 2)

Tanja Linderborg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Utskottet vidhåller" och slutar med "motion Ju710" bort ha

följande lydelse:

Många människor har svårt att själva driva sina ärenden hos

förvaltningsmyndigheter, och de anser sig inte klara uppgiften

utan ett biträde även om myndigheterna i och för sig är skyldiga

att bistå med vägledning, råd och annan hjälp. På grund av de

höga kostnaderna för ett biträde drar sig många människor för

att driva ärenden om t.ex. socialförsäkringsersättning om de

inte beviljas rättshjälp. Det gäller bl.a. personer med olika

funktionshinder som är beroende av ersättningar från

socialförsäkringen. Allmän rättshjälp beviljas emellertid i

synnerligen begränsad omfattning i sådana ärenden. Enligt

utskottets uppfattning bör mot bakgrund härav i 8 a §

rättshjälpslagen införas en bestämmelse som utökar möjligheterna

till rättshjälp för funktionshindrade som för talan om

ersättning ur socialförsäkringarna. Det ankommer på regeringen

att till riksdagen snarast återkomma med förslag till

lagstiftning med det innehåll som utskottet nu angivit. Vad

utskottet med anledning av motion Ju710 nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande rättshjälp för funktionshindrade

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju710 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Anslag till rättshjälpskostnader (mom. 3)

Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Lars

Björkman (alla m) anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar

med "Utskottet delar" och slutar med "behandlad del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar regeringens ovan redovisade uppfattning att de

förslag till lagändringar m.m. som Rättshjälpsutredningen kan

komma att föra fram i syfte att åstadkomma besparingar inom

rättshjälpen inte får genomslag under budgetperioden. Utskottet

anser att arbetet i utredningen bör påskyndas så att

besparingseffekter kan tillgodogöras under budgetperioden.

Utredningen bör åläggas att pröva om inte ytterligare grupper av

mål och ärenden kan undantas från rättshjälp och föreslå

skärpningar i fråga om den del som den enskilde har att bära. Av

intresse i detta sammanhang är bl.a. rätten till offentligt

biträde i vissa invandrarärenden, den återbetalningsskyldighet i

fråga om kostnad för offentlig försvarare som åligger den dömde

i brottmål, en allmän sänkning av inkomstgränsen och införande

av en ny grundavgift vid överklagande. Besparingseffekten av

dessa ändringar kan, genomförda fullt ut, beräknas uppgå till

minst 80 miljoner kronor per år eller 120 miljoner kronor under

budgetperioden. På sikt bör, som ett resultat av

Rättshjälpsutredningens arbete, sådana strukturella förändringar

genomföras inom rättshjälpen att ytterligare betydande

besparingar kan uppnås. Det sagda innebär att besparingar för

budgetåret bör beräknas till ett 99 miljoner kronor högre belopp

än vad regeringen föreslagit. Anslaget till Rättshjälpskostnader

för budgetåret 1995/96 bör således i enlighet med vad som yrkas

i motion Ju405 bestämmas till 1 079 300 000 kr.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande anslag till rättshjälpskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ju405 yrkande 3

till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 1 079 300 000 kr,

3. Privatisering av allmänna advokatbyråer (mom. 5)

Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark, Lars Björkman

(alla m) och Rolf Åbjörnsson (kds) anser:

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar

med "I ekonomiskt" och slutar med "sociala verksamheterna" bort

utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Enligt utskottets" och på s. 10 slutar med "Motionen

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Arbete med att finna former för att privatisera de allmänna

advokatbyråerna bör fortsätta. Den oroande utvecklingen av

byråernas arbetsproduktivitet och kostnader gör en hållbar

långsiktig planering med syfte att helt avveckla dessa byråer än

mer angelägen. På sikt finns här inte obetydliga besparingar att

hämta. Utskottet vill i sammanhanget anföra att det är

väsentligt att i avvecklingsarbetet finna former för att privat

advokatverksamhet skall finnas tillgänglig. Det ankommer på

regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att den av

utskottet förordade avvecklingen av de allmänna advokatbyråerna

genomförs med den inriktning som utskottet nu skisserat. Vad

utskottet nu med anledning av motion Ju405 i behandlad del

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande privatisering av allmänna advokatbyråer

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju405 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Advokatkostnader (mom. 1)

Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Lars

Björkman (alla m) anför:

Statens kostnader för rättshjälpen ökar kraftigt. En mycket

stor andel av dessa kostnader utgörs av advokatarvoden.

Samtidigt kan konstateras att flera fall av mycket kraftigt

nedprutade advokatarvoden har uppmärksammats på senare tid.

Det är enligt vår mening angeläget att på olika sätt ingripa

mot illojala och felaktiga debiteringar. Samtidigt kräver det

samhällsekonomiska läget att de totala kostnaderna för

rättshjälpen minskas.

Vi vidhåller vår uppfattning att Rättshjälpsutredningen bör

ges tilläggsdirektiv med begäran om sådana förslag att statens

utgifter för rättshjälpen nedbringas.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

ANDRA HUVUDTITELN 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 2

Allmänt 2

Rättshjälpskostnader 2

Inledning 2

Pågående översynsarbete 4

Advokatkostnader m.m. 4

Rättshjälp för funktionshindrade 6

Medelsanvisningen 7

Rättshjälpsmyndigheten 7

Allmänna advokatbyråer 8

Verksamheten m.m. 8

Medelsanvisningen 10

Vissa domstolskostnader m.m. 10

Ersättning till vittnen 10

Medelsanvisningen 12

Diverse kostnader för rättsväsendet 12

Hemställan 12

Reservationer 13

1. Rättshjälp för funktionshindrade (mom. 2) 13

2. Anslag till rättshjälpskostnader (mom. 3) 14

3. Privatisering av allmänna advokatbyråer (mom. 5) 14

Särskilt yttrande 15

Advokatkostnader (mom. 1) 15