Bet. 1994/95:JuU21

Justitieutskottets betänkande

1994/95:JUU21

Påföljdsregistrering, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1994/95

JuU21

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i

proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering av påföljder

m.m. jämte ett antal motioner som väckts dels med anledning av

propositionen, dels under den allmänna motionstiden i år.

I propositionen föreslås riktlinjer för uppbyggnaden av en ny

struktur avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos

Rikspolisstyrelsen. Förslaget innebär att person- och

belastningsregistret (PBR) skall ersättas av ett

belastningsregister och att det skall inrättas ett

misstankeregister med uppgifter bl.a. om den som är skäligen

misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen.

Körkortsregistrets belastningsdel föreslås samordnad med

belastningsregistret. Propositionen innehåller inga lagförslag.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker samtliga

motioner.

Till betänkandet har fogats två reservationer från (m), en

reservation från (c, v, mp), en reservation från (v, mp) samt

ett särskilt yttrande från (c).

Propositionen

I proposition 1994/95:144 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen godkänner de

föreslagna riktlinjerna för uppbyggnaden av en ny

registerstruktur, som är avsedd att ersätta person- och

belastningsregistret (PBR) och körkortsregistrets

belastningsdel.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1994/95:Ju17 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning om registrering av personer under 15 år som gjort

sig skyldiga till brott, i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att regeringen belyser sina

förslag från ett EU-perspektiv.

1994/95:Ju18 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1994/95:144 Riktlinjer för

registreringen av påföljder m.m.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995

1994/95:Ju209 av Maud Björnemalm och Inger Lundberg (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utökning av Statens invandrarverks

tillgång till utdrag/upplysning om innehållet i kriminal- och

polisregistret.

1994/95:Ju801 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tidigt ingripande, effektiva åtgärder och

registrering av unga lagöverträdare.

1994/95:Ju802 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagstiftning om registrering av personer under 15 år som gjort

sig skyldiga till brott, i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statistik över brott begångna av personer

under 15 år.

1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om preciserad redovisning i rättsstatistiken

vad gäller våld och hot om våld mot kvinnor.

Utskottet

Bakgrund

För en framgångsrik brottsbekämpning är det nödvändigt att

samla in och bevara uppgifter om brott, misstänkta och dömda

personer samt försvunna och tillvaratagna föremål m.m. För att

straffrättens regler om bl.a. sammanträffande av brott och

förändring av påföljder skall kunna tillämpas är det vidare

nödvändigt att registrera ådömda påföljder, personer som är

villkorligt frigivna och prövotider för dem samt för personer

som dömts till villkorlig dom och skyddstillsyn. Uppgifter om

brott och om ådömda påföljder kan också behövas vid prövning av

sökandens lämplighet i olika tillståndsärenden, t.ex.

körkortsärenden och vapenärenden.

I Sverige har brottsregister förts sedan förra seklet. Till en

början skedde detta spontant vid lokala polismyndigheter. Olika

centrala register rörande t.ex. uppgifter om efterlysta

personer, signalement och fingeravtryck m.m. utvecklades

därefter. I samband med polisväsendets förstatligande år 1965

överfördes ansvaret för de centrala polisregistren till den då

nyinrättade Rikspolisstyrelsen (RPS). I detta sammanhang tillkom

också lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen)

som fortfarande reglerar polisens registerföring. Lagen

kompletteras av polisregisterkungörelsen (1969:38, omtryckt

1977:1105).

Vid sidan av polisregistren utvecklades också en central

straffregistrering. I en lag om straffregister av år 1900

föreskrevs att ett centralt straffregister skulle föras i

Justitiedepartementet. År 1915 överfördes uppgiften till

dåvarande Fångvårdsstyrelsen. I samband med brottsbalkens (BrB)

tillkomst fick straffregistreringen en ny reglering genom lagen

(1963:197) om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen).

Tillämpningsföreskrifter till denna finns i

kriminalregisterkungörelsen (1973:58).

Det allmänna kriminalregistret innehåller sådana uppgifter som

främst behövs i domstolarnas verksamhet för att brottsbalkens

regler om sammanträffande av brott och förändring av påföljder i

34 kap. BrB skall kunna tillämpas. I registret förs in uppgifter

om domar på fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn och

överlämnande till särskild vård liksom uppgifter om åtgärder

enligt 34 kap. BrB. Bötesstraff antecknas inte i registret i

andra fall än då förvandlingsstraff har ålagts. I registret

skall vidare antecknas uppgifter om straffverkställighet, nåd

och resning. I registret finns också vissa uppgifter om

påföljder som har ådömts i något annat land.

Med polisregister avses enligt polisregisterlagen register som

förs hos RPS eller någon annan polismyndighet för att tjäna till

upplysning om brott för vilka någon har misstänkts, åtalats

eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt.

Enligt polisregisterlagen skall innehållet i polisregister

begränsas till uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall

kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i

övrigt. Närmare föreskrifter om innehållet i RPS polisregister

finns i 2--7 §§ polisregisterkungörelsen. Dessa regler innebär

bl.a. att det i polisregister, förutom sådana uppgifter som

skall antecknas i kriminalregistret, skall tas in uppgifter om

vissa bötesdomar och godkända strafförelägganden,

åtalsunderlåtelser i vissa fall, beslut om utvisning enligt 4

kap. 7 § utlänningslagen (1989:529, omtryckt 1994:515), beslut

om utlämning och beslut om besöksförbud. Innehållet i

polisregister är enligt 1 § polisregisterlagen emellertid inte

begränsat till anteckningar om påföljder. Med stöd av 2 § andra

stycket polisregisterlagen har i 6 § polisregisterkungörelsen

föreskrivits att i polisregister får föras in även uppgifter om

den som är misstänkt för brott och uppgifter om någon annans

personliga förhållanden. Som villkor för sådan registrering

gäller att denna är nödvändig för att polisen skall kunna

förebygga och uppdaga brott och att uppgifterna är av särskild

betydelse för brottsspaning.

Hos RPS förs med stöd av polisregisterlagen flera olika

register, bl.a. brottsanmälansregistret, det allmänna

spaningsregistret, signalements- och känneteckensregistret,

fingeravtrycksregistret, U-boken (med uppgifter om utvisningar),

del av Interpolregistret samt beslags- och analysregistret.

År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från

Kriminalvårdsstyrelsen (KVS) till RPS. Skälen till detta var

önskemål om att minska den dubbelregistrering som då förekom och

de kostnader som hängde samman därmed. I samband med

överföringen sammanfördes kriminalregistret med det centrala

personregister som fördes hos RPS. Det samordnade registret, som

förs med hjälp av ADB, kallas person- och belastningsregistret

(PBR). Kriminalregistret är således i praktiken en integrerad

del av PBR. För detta register gäller olika regler beroende på

om det är fråga om dess användning som kriminalregister eller

polisregister. I det förra fallet gäller kriminalregisterlagen

och i det senare polisregisterlagen.

Överföringen av det allmänna kriminalregistret från KVS till

RPS utgjorde en del av uppbyggnaden av rättsväsendets

informationssystem (RI-systemet). Detta projekt, som påbörjades

1967, leds av Samarbetsorganet för rättsväsendets

informationssystem, SARI (Ju 1968:59). Ett av syftena med

projektet är att genom ADB förenkla och förbättra

informationsutbytet mellan myndigheterna inom rättsväsendet. Ett

annat är att skapa underlag för planeringen inom myndigheterna

och för den övergripande planeringen inom rättsväsendet i stort.

RI-systemet regleras i förordningen (1970:517, omtryckt senast

1981:487) om rättsväsendets informationssystem

(RI-förordningen). Enligt denna skall det finnas ett

informationssystem grundat på ADB för att insamla, lagra,

bearbeta och lämna uppgifter som har samband med verksamheten

inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården.

Informationssystemet skall bestå av olika delsystem.

Upplysningsvis kan i sammanhanget nämnas att regeringen den 30

juni 1994 (dir. 1994:60) tillsatte en särskild utredare för att

se över formen för samordning av informationsförsörjningen inom

rättsväsendet. Utredningen, som antog namnet RI-utredningen,

överlämnade sitt betänkande (SOU 1995:32) IT och

verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet till regeringen den 17

mars 1995. I betänkandet föreslås att en ny myndighet

(Myndigheten för rättsväsendets informationsförsörjning, RIN)

skall inrättas för samordning inom rättsväsendets

informationsförsörjning.

PBR är det största polisregistret. Det är främst ett

belastningsregister och innehåller uppgifter om påföljder och

därmed sammanhängande beslut som skall antecknas enligt

kriminalregister- eller polisregisterförfattningarna. Enligt 6 §

polisregisterkungörelsen får i polisregister tas in uppgift om

den som är misstänkt för brott, om det är av särskild betydelse

för brottsspaning. Med stöd av denna bestämmelse registreras

t.ex. i PBR uppgifter enligt den s.k. personbladsrutinen, som

omfattar bl.a. den som är skäligen misstänkt för brott.

Personblad upprättas under förundersökningen och innehåller

uppgifter om den misstänkte (namn, personnummer, adress och

arbetsgivare m.m.) samt om det misstänkta brottet. Personbladen

ingår i RI-systemet. Uppgifter enligt personbladsrutinen är de

enda uppgifter om misstankar som förs in i PBR. Övriga uppgifter

om misstankar registreras i andra typer av polisregister. PBR

förs med hjälp av ADB. Varken kriminal- eller

polisregisterförfattningarna är skrivna med utgångspunkt i att

kriminal- eller polisregister skall vara datoriserade. Det

formella stödet för att föra PBR med ADB finns i stället i

RI-förordningen. Inom polisen används uppgifterna i PBR såväl

vid spaning och brottsutredning som vid ordnings- och

trafikpolisverksamhet. Uppgifterna används också som underlag i

bl.a. körkortsärenden. Uppgifter ur PBR får under vissa

förutsättningar användas också av andra myndigheter, företag och

enskilda, t.ex. för personalkontroll m.m. och i olika

tillståndsärenden. Hos domstolar och åklagare används

uppgifterna för handläggningen av brottmål.

Personalkontroll enligt personalkontrollkungörelsen (1969:446

omtryckt 1983:764) innebär att man i fråga om vissa

befattningar som har betydelse för rikets säkerhet inhämtar

upplysningar från polisregister om den som innehar eller skall

tillträda befattningen. Personalkontrollen avser befattningar

som på grund av sin betydelse för totalförsvaret eller rikets

säkerhet i övrigt har placerats i s.k. skyddsklass. Antalet

skyddsklasser är tre, nämligen 1A, 1B och 2. Avgörande för

inplaceringen i skyddsklass är i vilken utsträckning

befattningshavaren får del av hemliga uppgifter av betydelse

eller synnerlig betydelse för rikets säkerhet. För de mest

kvalificerade befattningarna kompletteras registerkontrollen med

en särskild personutredning. Personalkontrollen tillämpas inte

endast vid statliga myndigheter utan också på anställda i

enskild verksamhet som i samband med upphandling eller utövande

av andra funktioner inom totalförsvaret får del av känslig

information. Kontrollen omfattar däremot inte kommunalt

anställda.

Enligt 17 § polisregisterkungörelsen föreligger vidare

möjligheter för bl.a. kriminalvården, Riksbanken,

larminstallationsföretag, sjukvården m.fl. myndigheter och

företag att få utdrag ur polisregister beträffande den som söker

anställning där. Försvarsmakten har möjligheter att få utdrag

beträffande den som söker anställning vid FN-förband. Dessa

uppgifter lämnas i form av utdrag ur PBR. Enligt 19 § skall

utdrag begränsas på olika sätt beroende på vem som begärt

utdraget.

Körkortsregistret innehåller tre slag av uppgifter, nämligen

identitetsuppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter.

Belastningsuppgifterna gäller dels uppgifter om sådana brott som

anges i 83 § körkortsförordningen (1977:722, omtryckt 1983:403),

dels vissa andra uppgifter, t.ex. om anmälan till länsstyrelse

att en körkortsinnehavare inte längre uppfyller

förutsättningarna för att få ha körkort. Körkortsregistret förs

till sin huvuddel av Vägverket. I fråga om de uppgifter om brott

som anges i 83 § körkortsförordningen förs dock registret av

RPS. Denna del av registret kallas här körkortsregistrets

belastningsdel. Registreringen i belastningsdelen fyller

huvudsakligen två syften, den skall lämna underlag för

prövningen i körkortsmål och den skall ge information till

åklagare och domstolar i trafikmål om tidigare

trafikbrottslighet. I körkortsregistrets belastningsdel

antecknas uppgifter om domar, beslut om åtalsunderlåtelse,

strafförelägganden och förelägganden av ordningsbot, varigenom

körkortshavare, innehavare av traktorkort, innehavare av

utländskt körkort eller någon för vilken spärrtid löper har

funnits skyldig till vissa brott. Det gäller främst brott mot

trafikbrottslagen, andra trafikförfattningar,

narkotikastrafflagen samt vissa brottsbalksbrott såsom

misshandel och andra våldsbrott. I fråga om de allra flesta

brottsbalksbrott sker dock ingen registrering om påföljden

stannat vid böter. Regleringen i körkortsregistret är

följaktligen på en gång mera omfattande och mera begränsad än

registreringen i PBR; i vissa fall sker anteckning då

penningböter har dömts ut, i andra bara om påföljden är

strängare än böter. Körkortsregistrets belastningsdel ingår i

RI-systemet och förs således med hjälp av ADB. Det

författningsmässiga stödet för att föra registret med hjälp av

ADB finns, liksom för kriminal- och polisregistren, i

RI-förordningen.

Propositionen m.m.

I propositionen föreslås riktlinjer för uppbyggnaden av en ny

struktur avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos RPS.

Förslaget innebär att PBR skall ersättas av ett

belastningsregister och att det skall inrättas ett

misstankeregister. Körkortsregistrets belastningsdel föreslås

samordnad med belastningsregistret.

Utgångspunkten för förslagen är att belastningsregistret skall

innehålla de belastningsuppgifter som i dag antecknas i PBR och

i körkortsregistrets belastningsdel. Misstankeregistret skall

innehålla uppgifter bl.a. om den som är skäligen misstänkt för

brott enligt den s.k. personbladsrutinen.

Propositionen innehåller inga lagförslag. Regeringen har

beslutat om en översyn av den rättsliga regleringen av registren

för att senare återkomma till riksdagen med förslag till den

närmare utformningen av registren jämte lagförslag, konsekvenser

för anslagsposter på statsbudgeten m.m.

Enligt sina direktiv (dir. 1995:38) skall den särskilde

utredaren utarbeta förslag till en rättslig reglering av

belastningsregistret och misstankeregistret samt överväga vilka

ändringar som behövs i polisregisterlagen. Arbetet skall ske med

utgångspunkt i de riktlinjer för registerstrukturen som anges i

propositionen. Utredaren skall också utreda frågan om att

författningsreglera polisunderrättelseregister och DNA-register

samt utarbeta förslag till en sådan reglering. Vid arbetet skall

utredaren särskilt beakta det behov av ett ökat

informationsutbyte som föranleds av den internationella

utvecklingen.

Överväganden

Riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur

I motion Ju18 (v) yrkas avslag på propositionen. I motionen

anförs att frågor som t.ex. vilka uppgifter som skall tas in i

misstankeregistret och i vilken omfattning den berörde,

myndigheter och enskilda skall få ta del av uppgifterna i

registren inte är tillräckligt utredda. De föreslagna

förändringarna bör, anförs det i motionen, därför anstå för att

övervägas i ett sammanhang av den särskilde utredaren.

Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden

behandlades i proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal-

och polisregisterlagarna m.m. I propositionen konstaterades att

det nuvarande PBR var föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt

avseende som när det gällde den rättsliga regleringen och att

det behövdes genomgripande förändringar i fråga om den

registrering som för närvarande görs i PBR. Vid en teknisk

översyn borde man enligt propositionen i första hand överväga en

lösning som innebär att belastnings- och misstankeuppgifter

skall finnas i skilda register. Ett nytt system borde också vara

mer flexibelt än det nuvarande så att ändringar i fråga om

registerinnehåll och registerutdrag kan göras utan stora

kostnader. Enligt propositionen borde vidare registreringen av

påföljder av betydelse för körkortsfrågor integreras med den

registrering som för närvarande sker i PBR. Dessa uttalanden

godtogs under riksdagsbehandlingen (JuU 1987/88:34, rskr. 283).

I en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 (jfr SARI

rapport 1989:2 Nytt kriminalregister m.m.) föreslog SARI att den

registrering som för närvarande görs i PBR och registret över

påföljder som har betydelse för körkortsfrågor i framtiden skall

göras i två olika register, ett kriminalregister med

påföljdsuppgifter som gäller bl.a. domar och slutliga beslut i

brottmål, godkända ordningsförelägganden och strafförelägganden,

regeringsbeslut om nåd och påföljder av betydelse för

körkortsfrågor och ett misstankeregister med kortfattade

uppgifter om bl.a. brottsanmälningar, åklagarinträde, delgivning

av misstanke om brott och beslut att väcka åtal.

Vid anmälan av datalagsfrågor m.m. i 1991 års

budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 16 och 17) tog

föredragande departementschefen upp frågan om den framtida

utformningen av brottsregistreringen. Departementschefen sade

sig i stort ansluta sig till SARI:s förslag till förändring av

lagstiftningen om brottsregister samt att det fortsatta tekniska

utvecklingsarbetet på brottsregistreringen borde ske efter de

riktlinjer som SARI föreslagit. Departementschefen anmälde

samtidigt att en promemoria med förslag till ny

brottsregisterlagstiftning var under utarbetande i

Justitiedepartementet.

I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 53

f) bereddes riksdagen tillfälle att ta del av vad

justitieministern i propositionen anförde om riktlinjerna för

uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt

misstankeregister. I propositionen uttalade justitieministern

att hon kunde ansluta sig till de överväganden som tidigare

gjorts i ärendet och att uppbyggnaden av brottsregistreringen

således borde utformas efter de linjer som SARI hade föreslagit.

Justitieministern anförde vidare bl.a. att arbetet med

utformningen av förslag till ny brottsregisterlagstiftning

pågick inom departementet och att utgångspunkten för arbetet var

de förslag till kriminal- och misstankeregister som SARI lagt

fram.

Utskottet (1991/92:JuU25, rskr. 260), som inte fann anledning

till erinran mot vad justitieministern anfört om riktlinjerna

för uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt

misstankeregister, erinrade om sina tidigare uttalanden på

området (1987/88:JuU34 s. 9 och 1990/91:JuU1 s. 28) rörande

vikten av skyndsamhet i översynsarbetet och inskärpte ånyo

vikten härav. Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till

känna.

Utskottet finner inte anledning att nu frångå sin tidigare

ståndpunkt i fråga om uppbyggnaden av ett belastningsregister

och ett misstankeregister i linje med vad som nu föreslås i

propositionen. Vad som anförs i motion Ju18 gäller inte den

principiella uppbyggnaden av registren utan vilka uppgifter

misstankeregistret skall innehålla och vem som skall få ta del

av dessa uppgifter. Dessa frågor kommer att belysas i det ovan

nämnda utredningsarbetet som nyligen inletts om den närmare

utformningen av den rättsliga regleringen av registren. Motionen

bör alltså inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet

tillstyrker sålunda bifall till propositionen och avstyrker

bifall till motionen.

EU-anpassning

I motion Ju17 (m) yrkas att propositionen skall kompletteras

med överväganden om hur regeringens förslag till riktlinjer för

en ny struktur av brottsregister förhåller sig till övriga

EU-medlemsländers register och de dataregister och

informationssystem som nu håller på att byggas upp inom Europol

och Schengenöverenskommelsen.

I direktiven till utredningen rörande den rättsliga

regleringen av registren anförs bl.a. att utredaren skall beakta

det pågående internationella arbetet för att bekämpa och utreda

brott, som Sverige genom medlemskapet i EU kommer att delta i.

Det gäller t.ex. det arbete som pågår inom EU med en konvention

för ett europeiskt informationssystem (EIS) och en konvention

för en europeisk polisbyrå (Europol).

Arbete med att belysa de frågeställningar som aktualiseras i

motion Ju17 pågår. Någon åtgärd från riksdagens sida är inte

nödvändig, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju17 i nu

behandlad del.

Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m.

I motionerna Ju17, Ju801 och Ju802 (alla m) begärs att det

skall ske en registrering av barn under 15 år som begått brott.

I motionerna pekas på att en femtonåring som grips av polisen

kan ha ett till synes alldeles fläckfritt förflutet medan han i

själva verket kan ha gjort sig skyldig till ett flertal brott.

Förutom att en registrering ger polisen och andra rättsvårdande

myndigheter en klarare bild av den gripne ger det, anförs det i

motionerna, också möjligheter att framställa mer rättvisande

statistik över brott som begås av minderåriga.

Frågan om registrering av barn som begått brott resp.

statistik över brott som begåtts av barn berörs inte i

propositionen.

Barn under 15 år får inte straffas för brott (1 kap. 6 § BrB).

Däremot kan brott av barn under 15 år utredas av polis under

vissa förutsättningar. Regler härom finns i 31 § lagen

(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

(LUL). En polisutredning kan ske om den kan antas ha betydelse

för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser med avseende

på den unge, och det behövs för att klarlägga om någon som har

fyllt 15 år har tagit del i brott, om det behövs för att

efterforska gods som har åtkommits genom brott eller om det

annars är av särskild vikt att en utredning äger rum. Har barnet

inte fyllt 12 år får utredning inledas endast om det finns

synnerliga skäl.

Fråga om den som är under 15 år har gjort sig skyldig till ett

brott kan även bli prövad av domstol under vissa

förutsättningar. Förfarandet kallas bevistalan, och reglerna

finns i 37 § LUL. Bevistalan innebär att åklagaren, om det krävs

ur allmän synpunkt, efter framställning av socialnämnd,

länsstyrelse eller vårdnadshavare för barnet får begära prövning

hos domstol huruvida barnet har begått brottet.

Polisregistret innehåller uppgifter som är nödvändiga för att

polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra

sin verksamhet i övrigt. Barn som begått brott registreras inte

i det centrala polisregistret om brottet begåtts innan

barnet fyllt 15 år (se 2 § polisregisterkungörelsen).

Barnet registreras inte heller i det lokala polisregistret som

förs med stöd av 13 § polisregisterkungörelsen (jfr RPS

anvisningar FAP 440-1 och 441-2). Dock föreligger enligt

anvisningarna inte något hinder mot att registrera barnet i de

arbetsregister som måste finnas hos polisen medan en utredning

pågår. Hinder föreligger inte heller mot att i sökbar form spara

de sista utredningshandlingarna om barnet; detta underlättar att

barnet får behålla samma förundersökningsledare vid misstanke om

nya brott (FAP 403-1).

Enligt 3 § polislagen (1984:387) åligger det allmänt sett

polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom

socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som

bör föranleda någon åtgärd av dem. Socialtjänsten skall således

underrättas om en polisutredning rörande ett barn. Den

brottslighet som ett enskilt barn misstänks för kommer alltså

som regel att registreras i barnets akt hos socialtjänsten.

Utskottet behandlade motionsönskemål rörande registrering av

barn som begår brott jämte härtill knutna frågor om statistik

senast under våren 1990 i samband med anslag till bl.a. BRÅ

(1989/90:JuU29 s. 20 f med där gjorda hänvisningar).

I ärendet hänvisade utskottet bl.a. till ett tidigare ärende

(prop. 1983/84:187 s. 31, JuU 1984/85:6, rskr. 37) i vilket

frågan om statistik när det gäller brott av barn behandlades i

samband med ett lagstiftningsärende om ändringar i bl.a. LUL.

Justitieministern anförde då bl.a. att han var medveten om att

en tillförlitlig statistik, särskilt om den innehåller uppgifter

om återfall, skulle öka kunskaperna om brottslighetens

omfattning och karaktär hos barn och unga. Om statistiken

dessutom upplyste om vilka åtgärder som vidtogs i fråga om unga

lagöverträdare skulle den också bidra till bättre kunskap om

effekten av olika åtgärder. De centrala myndigheterna kunde

också, anförde justitieministern, behöva statistik för att utöva

sin tillsyn och för att utveckla metoder för att förebygga

ungdomskriminalitet. Sammanfattningsvis ansåg justitieministern

emellertid övervägande skäl tala för att man skulle avvakta

utfallet av den då föreslagna reformen innan ställning togs till

den från integritetssynpunkt känsliga frågan om registrering av

brottsmisstankar mot barn skulle få ske i personregister hos

polisen. Justitieministern ansåg att man då inte borde öppna

någon möjlighet till en sådan registrering. Utskottet tog i

ärendet (s. 11) avstånd från tanken att personregister med

uppgifter om brottsmisstankar mot barn skulle få föras hos

polisen.

Utskottet hänvisade vidare till sitt betänkande angående

ungdomsbrottslighet m.m. hösten 1989 (1989/90:JuU14 s. 10 f)

vari utskottet upprepade sitt uttalande i ett ärende rörande

åtgärder mot unga lagöverträdare våren 1989 (JuU 1987/88:36 s.

23 f) att det skulle vara av värde att ha tillgång till

tillförlitlig information om brott av barn under 15 år. I det

sistnämnda ärendet anförde utskottet vidare bl.a. att sådana

brott enligt 13 § LUL (nuvarande 31 §) endast undantagsvis skall

utredas av polisen och att en konsekvens härav blir att

statistiken skulle bli bristfällig. Den skulle nämligen komma

att bygga på den bedömning av brottet som görs av den som får

reda på det, t.ex. en enskild polisman, och brottsmisstanken

skulle inte ha prövats av åklagare eller domstol. Utskottet

ansåg att behovet av bakgrundsmaterial i stället får tillgodoses

på sedvanligt sätt inom ramen för den vetenskapliga forskningen

på området.

Utskottet avstyrkte i ärendet aktuella motioner under

åberopande av att såväl frågan om registrering av barn som begår

brott som statistik häröver var föremål för överväganden vid en

arbetsgrupp inom regeringskansliet.

Resultatet av arbetsgruppens arbete utmynnade sedermera bl.a.

i direktiven till den i juni 1990 tillkallade parlamentariska

kommittén (Ju 1990:07, dir. 1990:53) som hade till uppgift att

göra en översyn av det allmännas insatser vid brott av unga och

för att utvärdera det nuvarande regelsystemet på området.

Huvuduppgiften var att undersöka om den nuvarande fördelningen

av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet var väl

avvägd och om samordningen mellan myndigheterna kunde

förbättras. Utredningen, som antog namnet

Ungdomsbrottskommittén, lade i juni 1993 fram betänkandet (SOU

1993:35) Reaktion mot ungdomsbrott. Betänkandet har

remissbehandlats och redan delvis lett till lagstiftning.

Sålunda antog riksdagen i höstas förslag till ändringar i LUL om

hur ungdomsmålen skall handläggas hos framför allt polis,

åklagare och i domstol (prop. 1994/95:12, JuU1, rskr. 39).

Lagändringarna trädde i kraft den 1 mars 1995.

Ungdomsbrottskommittén hade även i uppdrag att belysa frågan

om personregister baserat på brottsmisstankar mot barn.

Kommittén redovisade emellertid att den på grund av den snäva

tidsramen saknat möjligheter att behandla den frågan. Kommitténs

förslag bereds inom Justitiedepartementet.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har inom ramen för ett

regeringsuppdrag i mars 1994 att ta fram underlag för ett

nationellt brottsförebyggande program bl.a. ålagts att kartlägga

vilka åtgärder det allmänna och andra bör vidta när det gäller

de ungdomar under 15 år som begår brott. Frågor som rör behovet

av och förutsättningarna för en registrering av minderåriga

lagöverträdare, brottsstatistik m.m. kommer att beröras inom

ramen för detta arbete. Uppdraget skall redovisas i mitten av

juni månad 1995.

Utskottet vill liksom tidigare understryka att det skulle vara

av stort värde att ha tillgång till tillförlitlig statistisk

information om brott av barn under 15 år. I övrigt konstaterar

utskottet att det utredningsarbete som pågår inom BRÅ skall

redovisas inom kort. Utskottet utgår från att aktuella frågor

belyses inom ramen för detta arbete. Resultatet av

utredningsarbetet bör avvaktas, och motionerna bör inte

föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker bifall

till motionerna Ju17, Ju801 och Ju802 i här behandlade delar.

Rättsstatistiken beträffande våld m.m. mot kvinnor

I motion A807 (c) yrkas att rättsstatistiken skall innehålla

uppgifter om offrets kön och relation till gärningsmannen för

att ge ett bättre underlag för bl.a. jämförande studier vad

gäller våld mot kvinnor i nära relationer.

I statistiken över sexualbrott redovisas inte offrets kön. För

att bl.a. ge ett bättre underlag för att bedöma

brottsutvecklingen såvitt avser våld som riktas mot kvinnor

skall Kvinnovåldskommissionen enligt sina direktiv (dir.

1993:88) undersöka om den nuvarande brottsstatistiken kan och

bör könsuppdelas i större utsträckning än för närvarande.

Vidare pågår inom BRÅ för närvarande i samarbete med

Statistiska centralbyrån (SCB) ett arbete för att finna metoder

för att statistiskt bättre kunna följa de rättstillämpande

myndigheternas hantering av ett ärende, från anmälan till

lagföring. Frågor som rör könsuppdelning av statistiken och

registrering av relationen gärningsman--offer är föremål för

överväganden inom ramen för detta arbete. Resultatet av arbetet

kommer att presenteras vid årsskiftet 1995/96.

Det som efterfrågas i motion A807 är föremål för överväganden.

Utskottet, som anser att resultatet av översynsarbetet bör

avvaktas, avstyrker bifall till motion A807.

Statens invandrarverks tillgång till utdrag ur

kriminalregistret m.m.

I motion Ju209 (s) begärs utökade möjligheter för Statens

invandrarverk (SIV) att, i anknytningsfall i vilket en utländsk

kvinna åberopar anknytning till en man i Sverige, få tillgång

till innehållet i kriminal- och/eller polisregister beträffande

mannen vid handläggningen av frågan om uppehållstillstånd för

kvinnan i syfte att komma till rätta med s.k. kvinnoimport.

Upplysningar ur kriminalregistret får enligt 8 §

kriminalregisterlagen lämnas bl.a. till SIV i ärende om

frihetsberövande åtgärd enligt utlänningslagen.

Enligt 3 § polisregisterlagen har verket även rätt till

upplysningar om innehållet i polisregister.

Utskottet behandlade liknande motionsönskemål i sitt

betänkande rörande anslag till polisväsendet förra året (prop.

1993/94:100 bil. 3, JuU19 s. 44 f). Utskottet konstaterade då

att myndigheternas och andras tillgång till kriminalregistret av

integritetsskäl är starkt begränsad och att det inte i något

fall förekommer att ett kriminalregisterutdrag beträffande en

person kan fås ut för att utgöra beslutsunderlag i ett ärende om

uppehållstillstånd för någon annan. Utskottet konstaterade att

utskottet inte har beredningsansvaret för frågor om

uppehållstillstånd i Sverige och att det därför undandrog sig

utskottets bedömning om det fanns anledning att ändra den

ordningen.

SIV har i skrivelse till regeringen begärt att få tillgång

till sådana registerupplysningar som efterfrågas i motionen.

Utskottet har inhämtat att Justitiedepartementet har

remitterat skrivelsen till RPS för yttrande.

Frågan om Invandrarverkets tillgång till upplysningar ur

kriminalregistret och/eller polisregister är föremål för

överväganden inom regeringskansliet. Regeringens överväganden i

frågan bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion

Ju209.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för uppbyggnaden av en ny

registerstruktur

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Ju18 godkänner vad

regeringen i proposition 1994/95:144 anfört om riktlinjer för

uppbyggnaden av en ny registerstruktur,

res. 1 (v, mp)

2. beträffande EU-anpassning

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju17 yrkande 2,

res. 2 (m)

3. beträffande registrering av minderåriga lagöverträdare

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju17 yrkande 1,

1994/95:Ju801 yrkande 2 samt 1994/95:Ju802 yrkandena 6 och 7,

res. 3 (m)

4. beträffande rättsstatistiken beträffande våld m.m. mot

kvinnor

att riksdagen avslår motion 1994/95:A807 yrkande 43,

res. 4 (c, v, mp)

5. beträffande Statens invandrarverks tillgång till utdrag

ur kriminalregistret m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju209.

Stockholm den 16 maj 1995

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik

Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid

Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Görel

Thurdin (c), Margareta Sandgren (s), Siw Persson (fp), Ann-Marie

Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Lars Björkman

(m), Kia Andreasson (mp) och Jeppe Johnsson (m).

Reservationer

1. Riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur

(mom. 1)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet finner" och slutar med "till motionen" bort ha

följande lydelse:

Många av de frågor som berörs i propositionen, t.ex. vilka

uppgifter som skall registreras i misstankeregistret och i

vilken omfattning den berörde, myndigheter och enskilda skall få

ta del av uppgifterna i registren är mycket grannlaga och av

stor betydelse för medborgarnas rättssäkerhet. Utskottet anser

att dessa frågor inte är tillräckligt utredda, och utskottet

delar den uppfattning som framförs i motion Ju18 att beslut om

riktlinjer för registerstrukturen och inriktningen av

registeruppbyggnaden m.m. samt frågor rörande den rättsliga

regleringen bör övervägas i ett sammanhang. Beslut i aktuella

frågor bör alltså enligt utskottets uppfattning anstå till dess

att den särskilde utredaren slutfört sitt uppdrag så att ett

samlat förslag kan föreläggas riksdagen för ställningstagande i

ett sammanhang. Utskottet är sålunda inte berett att tillstyrka

regeringsförslaget utan tillstyrker bifall till motion Ju18.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för uppbyggnaden av en ny

registerstruktur

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ju18 avslår

proposition 1994/95:144 om riktlinjer för uppbyggnaden av en ny

registerstruktur,

2. EU-anpassning (mom. 2)

Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Lars Björkman och Jeppe Johnsson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Arbete med" och slutar med "behandlad del" bort ha följande

lydelse:

Sveriges medlemskap i EU reser frågor om hur våra nationella

register kan komma att förhålla sig till övriga medlemsländers

register i olika avseenden. Utskottet anser att regeringen i

propositionen bort redovisa sin syn på registerfrågorna även

utifrån detta perspektiv. Utskottet är sålunda kritiskt mot

propositionen i detta hänseende och anser att regeringen utan

dröjsmål skall återkomma till riksdagen med en redovisning av

sin syn på de aktuella registerfrågorna mot bakgrund av Sveriges

medlemskap i EU. Vad utskottet med anledning av motion Ju17 nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande EU-anpassning

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju17 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. (mom. 3)

Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Lars Björkman och Jeppe Johnsson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna Ju17,

Ju801 och Ju802 att det är nödvändigt att den som är under 15 år

och skäligen misstänkt för brott blir föremål för registrering.

Det är inte tillfredsställande att en femtonåring som grips av

polisen kan ha ett till synes fläckfritt förflutet trots att han

i själva verket har gjort sig skyldig till måhända omfattande

brottslighet. En registrering av barn som gjort sig skyldiga

till brott skulle ge polisen och andra rättsvårdande myndigheter

en klarare bild av barnet om det på nytt grips för brott. En

registrering skulle också underlätta polisens brottsutredande

verksamhet. Dessutom skulle en registrering av barn som begått

brott enligt utskottets uppfattning också ge möjligheter att

framställa en mer rättvisande statistik över brott som begås av

minderåriga.

Utskottet har tidigare understrukit att det skulle vara av

stort värde att ha tillgång till tillförlitlig statistisk

information om brott av barn under 15 år. Sådan statistik är av

stor betydelse inte minst vid överväganden av generella åtgärder

mot ungdomsbrottsligheten.

För att genomföra den av utskottet nu med anledning av

motionerna Ju17, Ju801 och Ju802 i här behandlade delar

förordade ordningen krävs lagstiftning. Regeringen bör därför

snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning

som tillåter registrering såväl av barn som begått brott som av

de brott som begåtts av barn i linje med vad utskottet nu

skisserat.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande registrering av minderåriga lagöverträdare

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju17 yrkande

1, 1994/95:Ju801 yrkande 2 samt 1994/95:Ju802 yrkandena 6 och 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Rättsstatistiken beträffande våld mot kvinnor (mom. 4)

Görel Thurdin (c), Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Det som" och slutar med "motion A807" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning behövs, i linje med vad som

anförs i motion A807, tillgång till bättre statistiskt underlag

för studier av brottsutveckling m.m. i kampen mot våld och hot

mot kvinnor i nära relationer än som för närvarande är

tillgängligt. Det är nödvändigt att man kan utläsa såväl kön på

offer och gärningsman som relationen mellan dem när det gäller

t.ex. sexualbrott och brott som innefattar våld och hot m.m. för

att rättsstatistiken skall kunna anses vara tillfredsställande.

Det pågående utredningsarbetet hos BRÅ bör enligt utskottets

mening påskyndas. Nya regler som möjliggör en statistik av den

typ som utskottet här angett bör kunna träda i kraft den 1

januari 1996. Det ankommer på regeringen att se till att den

ordning som utskottet nu skisserat genomförs. Vad utskottet med

anledning av motion A807 nu anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande rättsstatistiken beträffande våld mot

kvinnor

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A807 yrkande 43

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. (mom. 3)

Görel Thurdin (c) anför:

Tillförlitlig statistik är enligt min uppfattning nödvändig

för att få kännedom om vilken typ av brott som begås av unga.

Detta är av största betydelse för att det skall vara möjligt att

föreslå rätt åtgärder och insatser. Utskottet har tidigare vid

flera tillfällen understrukit att det skulle vara av stort värde

att ha tillgång till sådan statistik. Utskottets uttalanden har

ännu inte lett till något resultat. Jag anser att att det är

angeläget att saken nu får sin lösning utan ytterligare

dröjsmål.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Motioner väckta med anledning av propositionen 1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995 2

Utskottet 2

Bakgrund 2

Propositionen m.m. 6

Överväganden 6

Riktlinjer för uppbyggnaden av en ny

registerstruktur 6

EU-anpassning 8

Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. 8

Rättsstatistiken beträffande våld m.m. mot kvinnor 11

Statens invandrarverks tillgång till utdrag ur

kriminalregistret m.m. 11

Hemställan 12

Reservationer 13

1. Riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur

(mom. 1) 13

2. EU-anpassning (mom. 2) 13

3. Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. (mom. 3)

14

4. Rättsstatistiken beträffande våld mot kvinnor

(mom. 4) 15

Särskilt yttrande 15

Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m.

(mom. 3) 15