Bet. 1994/95:JuU22

Justitieutskottets betänkande

1994/95:JUU22

Några delgivningsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1994/95

JuU22

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om

effektiviseringar på delgivningsområdet. Bl.a. innebär förslaget

utvidgade möjligheter att använda förenklad delgivning och att

lägga delgivningsansvar på käranden i dispositiva tvistemål. I

ärendet behandlas också en med anledning av propositionen väckt

motion. Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och

avstyrker motionen.

Två reservationer (m) har fogats till betänkandet.

Propositionen

I proposition 1994/95:188 (Justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit att riksdagen antar de i propositionen

framlagda förslagen till

1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

2. lag om ändring i rättegångsbalken.

Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, har fogats till

betänkandet, se bilaga.

Motionen

1994/95:Ju16 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om utvidgat delgivningsansvar för

käranden, i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar om utvidgning av

stämningsmannabehörighet till enskilda näringsidkare som driver

delgivningsverksamhet, i enlighet med vad som anförts i

motionen.

Utskottet

Bakgrund

Det finns i olika lagar och författningar regler om att

handlingar i vissa situationer skall delges en person, dvs.

det skall i efterhand kunna styrkas att handlingen överlämnats

till den sökte. Detta gäller t.ex. stämning i tvistemål och

brottmål, kallelser till förhandlingar i domstol m.m. Det

förfarande som syftar till att åstadkomma bevis om att

delgivning skett regleras i delgivningslagen (1970:428).

Det finns en rad olika former av delgivning. Reglerna innebär

i huvudsak följande.

Vid ordinär delgivning skickas den handling som skall

delges som lösbrev med posten med ett delgivningskvitto som

mottagaren skriver under och returnerar. Ordinär delgivning kan

också ske som förenklad delgivning (3 § första stycket).

Om det finns anledning att anta att ett delgivningskvitto inte

skulle skickas tillbaka inom utsatt tid kan delgivning ske med

särskild postdelgivning. I detta fall anlitas posten som ser

till att handlingen överlämnas till den sökte (3 § andra

stycket).

När det är lämpligt kan kallelser och andra handlingar som

inte är omfattande eller annars svårtillgängliga läsas upp i

telefon och därefter skickas med post, telefondelgivning

(3 § tredje stycket).

Om delgivning inte kan ske i enlighet med vad som hittills

sagts får delgivning ske genom stämningsman eller vissa andra i

lagen uppräknade personer, vars intyg om att delgivning skett

utgör fullt bevis om delgivning, stämningsmannadelgivning (3

§ fjärde stycket).

Förenklad delgivning innebär att myndigheten sänder den

handling som skall delges med posten till den sökte under hans

senast kända adress och minst en dag senare skickar ett

meddelande om att handlingen har sänts. Förfarandet kräver som

regel att den sökte först delgetts upplysning om att förenklad

delgivning kan komma att användas i målet (3 a §).

I vissa fall -- i första hand om den sökte är svåranträffbar

-- är det också möjligt att lämna den handling som skall delges

till någon annan än den sökte, t.ex. en vuxen familjemedlem,

arbetsgivaren eller en anställd varefter ett meddelande härom

skickas med posten till den sökte (12 §).

Om den sökte saknar känt hemvist och det inte går att

klarlägga var han uppehåller sig sker delgivning genom

kungörelse, kungörelsedelgivning. Sådan delgivning får också

användas även om den sökte har känt hemvist om det finns

anledning att anta att han har avvikit eller på annat sätt

håller sig undan. I sistnämnda fall kan handlingen också lämnas

i hans bostad eller där fästas på dörren (15 §).

Kungörelsedelgivning sker genom att den handling som skall

delges hålls tillgänglig på myndighetens kansli eller på annan

plats som myndigheten bestämmer och meddelande härom

offentliggörs, t.ex. genom annonsering i dagspressen (17 §).

Det finns också särskilda regler för delgivning med juridiska

personer.

Möjligheten till förenklad delgivning infördes år 1991 (prop.

1990/91:11, JuU8, rskr. 90). Samtidigt genomfördes en rad andra

förenklingar i delgivningsförfarandet. Dessa har nu utvärderats,

och en redovisning finns i Domstolsverkets rapport (1993:6)

Förenklad delgivning m.m. -- en utvärdering. Sammanfattningsvis

har Domstolsverket funnit att de nya reglerna i stort fungerar

tillfredsställande men att det finns utrymme för ytterligare

förbättringar av delgivningsreglerna. Förslag om förbättringar

har också framförts från andra håll till Justitiedepartementet.

Det i detta ärende aktuella lagförslaget bygger på de frågor som

sålunda väckts och som behandlas i departementspromemorian (Ds

1994:129) Vissa effektiviseringar på delgivningsområdet och

remissbehandlingen av den. Lagförslaget har som nyss framgått

granskats av Lagrådet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar av reglerna för

förenklad delgivning. För att underlätta handläggningen framför

allt vid tingsrätt av mål som inletts genom summarisk process

vid kronofogdemyndigheten föreslås att svaranden i ett mål hos

kronofogdemyndigheten om betalningsföreläggande eller vanlig

handräckning skall kunna delges information om att förenklad

delgivning kan komma att användas vid tingsrätten -- eller

Arbetsdomstolen eller Statens va-nämnd -- om målet efter

bestridande överlämnas dit. Vidare föreslås att informationen om

förenklad delgivning inte skall behöva delges, om den lämnas

till en part i nära anslutning till att denne gett in någon

handling i det aktuella målet.

Övriga förslag i propositionen tar sikte på andra

delgivningsformer än förenklad delgivning.

Det föreslås utvidgade möjligheter att tillgripa husrannsakan

för att kunna genomföra delgivning i brottmål.

Vidare föreslås att utredning i ett delgivningsärende om att

den sökte håller sig undan skall få användas vid bedömning av om

han håller sig undan även i ett senare delgivningsärende.

Det förordas också utvidgade möjligheter att lägga

delgivningsansvar på käranden i dispositiva tvistemål efter

mönster från den summariska processen. I denna del innebär

förslaget att om delgivning av stämning i ett dispositivt

tvistemål inte har kunnat ske, får rätten erbjuda käranden att

ta över delgivningen vid påföljd att stämningsansökan annars

avvisas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

Allmänna utgångspunkter

Delgivningssystemet har under senare år varit föremål för

flera översyner, och lagändringar har företagits vid flera

tillfällen. (se t.ex. prop. 1978/79:11, JuU 11, rskr. 36, prop.

1984/85:109, JuU 23, rskr. 216 och prop. 1990/91:11, JuU8, rskr.

90). Också riksdagens revisorer har uppmärksammat

delgivningsverksamheten. Revisorerna föreslog riksdagen (försl.

1987/88:16) att delgivningsförfarandet vid domstolar och

statliga myndigheter skulle bli föremål för en allomfattande och

förutsättningslös översyn. Detta förslag avvisades av utskottet

i sitt av riksdagen godkända betänkande (1988/89:JuU9) med

hänvisning till arbete som redan pågick i Justitiedepartementet

och som år 1990 resulterade i propositionen med förslaget om

förenklad delgivning m.m. I ärendet gjordes ett tillkännagivande

om vikten av snabba förbättringar på delgivningsområdet, varvid

revisorernas förslag skulle beaktas.

Syftet med det här översiktligt redovisade lagstiftnings- och

utredningsarbetet har genomgående varit att på olika sätt

förenkla och förbättra delgivningssystemet med bibehållande av

en hög rättssäkerhetsnivå.

Överväganden

Utskottet vill för sin del börja med att understryka att

utgångspunkten är att staten skall tillhandahålla ett väl

fungerande delgivningssystem för myndigheter och parter. Det

handlar då inte enbart om effektiviteten i de administrativa

systemen även om detta är något som inte får negligeras; tvärtom

handlar det främst om en grundläggande rättssäkerhetsfråga. En

aspekt härav är att en förutsättning för att en person skall

kunna tillvarata sin rätt är att han på ett tillräckligt säkert

sätt underrättas om vad som krävs av honom. En annan är att en

person som har krav på en motpart inte skall kunna hindras att

komma till sin rätt genom att motparten håller sig undan

delgivning. Ändringar av delgivningsreglerna innebär därför i

allmänhet en balansgång. Det finns enligt utskottets mening inte

utrymme för att överlag slopa de delgivningskrav som finns i dag

eller att radikalt sänka kraven för när delgivning skall anses

ha skett. Däremot kan systemet förbättras i olika hänseenden.

Utskottet kan redan här konstatera att utskottet från här

angivna utgångspunkter inte har några principiella invändningar

mot de förslag som läggs fram i propositionen.

I motion Ju16 (m) förs fram ytterligare några förslag. Det

handlar dels om en mer långtgående skyldighet för käranden att

själv ombesörja delgivning i tvistemål, dels om en utvidgning av

stämningsmannabehörigheten till enskilda näringsidkare efter ett

auktorisationsförfarande.

Utskottet behandlar först frågan om kärandens ansvar för

delgivning.

Förslaget i propositionen i denna del innebär som ovan

framgått att rätten kan erbjuda käranden att ta över

delgivningen av stämning i ett dispositivt tvistemål vid påföljd

att stämningsansökan eljest avvisas. En förutsättning är att

rätten först gjort aktningsvärda delgivningsförsök men

misslyckats.

I motion Ju16 föreslås att käranden skall ombesörja delgivning

av stämning i alla dispositiva tvistemål.

Enligt 2 § delgivningslagen skall delgivning ombesörjas av

myndigheten. Om en part begär att själv få ombesörja delgivning

kan myndigheten medge det om det kan ske utan olägenhet. I

sådana fall skall parten föreläggas att inom viss tid inkomma

med bevis om att delgivning skett. Sker inte det skall

myndigheten själv ombesörja delgivningen.

Här bör också nämnas att det enligt 33 kap. 1 §

rättegångsbalken (RB) åligger käranden att i stämningsansökan

ange svarandens namn och adress och andra uppgifter som krävs

för delgivning. Enligt 33 kap. 10 § RB kan brister i nu berörda

hänseenden leda till att stämningsansökan avvisas om rättelse

inte sker.

Utskottet vill för sin del ifrågasätta om det, som anförs i

motionen, finns några besparingar att göra när det gäller de

okomplicerade delgivningarna. Däremot skulle ett genomförande av

motionsförslaget medföra besparingar för staten och motsvarande

ökning av rättegångskostnaderna för käranden i de fall

delgivning går att genomföra först efter ett mer omfattande

delgivningsförfarande än vad som gäller för ordinär delgivning.

De ökade kostnaderna får enligt vanliga regler om

rättegångskostnadernas fördelning betalas av svaranden om

käranden vinner processen; om käranden å andra sidan förlorar

får han själv stå för kostnaderna.

Det som talar mot att käranden övertar ansvaret för delgivning

av stämningen i angivna fall är främst att det för en

processuellt svag kärande kan bli en övermäktig uppgift att

själv ombesörja delgivningen.

Utskottets utgångspunkt i detta ärende är att det åligger

staten att tillhandahålla ett väl fungerande delgivningssystem.

Detta bör enligt utskottets mening även gälla de dispositiva

tvistemålen. Om en kärande emellertid själv vill ombesörja

delgivningen finns, som framgått, möjlighet för tingsrätten att

överlåta uppgiften på honom. Härutöver tillkommer den i

propositionen föreslagna möjligheten att i viss begränsad

utsträckning lägga delgivningsansvaret på käranden; talan kan

annars avvisas.

Utskottet, som anser att huvudregeln alltjämt bör vara att

tingsrätten skall ombesörja delgivningen av stämning i

dispositiva tvistemål, finner för sin del förslaget i

propositionen väl avvägt. Utskottet tillstyrker bifall till

regeringsförslaget och avstyrker alltså bifall till motion Ju16

i denna del.

Utskottet går härefter över till frågan om privata

stämningsmän.

I den promemoria som ligger till grund för propositionen

redovisas i skissform vad som skulle krävas för en utvidgning av

stämningsmannabehörigheten till enskilda näringsidkare.

Övervägandena (s. 30 f) innebär bl.a. att det bör kunna godtas

att privat arbetande stämningsmän som står under offentlig

kontroll ges samma behörighet som offentligt anställda

stämningsmän när det gäller att överlämna handlingar och intyga

att så har skett. Det föreslås att det skulle ankomma på den

lokala polismyndigheten, Rikspolisstyrelsen eller länsstyrelsen,

eller en kombination av dessa myndigheter, att dels meddela

lämplig utbildning för stämningsmän, dels förordna stämningsmän

som vill arbeta i privat regi på samma sätt som den lokala

polismyndigheten nu utbildar och förordnar sina egna

stämningsmän. Tillsyn över de privata stämningsmännen skulle

utövas av polisen eller länsstyrelsen.

Övervägandena i promemorian i denna del motsvaras väl av de

förslag som förs fram i motion Ju16. I propositionen (s. 11)

anförs att bl.a. promemorians förslag om en utvidgning av

stämningsmannabehörigheten kräver ytterligare överväganden.

Frågan bereds nu vidare i Justitiedepartementet.

Enligt utskottets mening bör det pågående beredningsarbetet

avvaktas innan riksdagen tar ställning. Motion Ju16 i denna del

avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande effektiviseringar på delgivningsområdet

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Ju16 yrkande 1

antar regeringens i proposition 1994/95:188 framlagda förslag

till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) och lag om

ändring i rättegångsbalken,

res. 1 (m)

2. beträffande privata stämningsmän

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju16 yrkande 2.

res. 2 (m)

Stockholm den 16 maj 1995

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit:

Gun Hellsvik (m),

Lars-Erik Lövdén (s),

Birthe Sörestedt (s),

Göran Magnusson (s),

Sigrid Bolkéus (s),

Göthe Knutson (m),

Märta Johansson (s),

Görel Thurdin (c),

Margareta Sandgren (s),

Siw Persson (fp),

Ann-Marie Fagerström (s) (delvis),

Alice Åström (v),

Pär Nuder (s),

Lars Björkman (m),

Kia Andreasson (mp),

Helena Frisk (s) (delvis) och

Jeppe Johnsson (m).

Reservationer

1. Effektiviseringar på delgivningsområdet (mom. 1)

Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Lars Björkman och Jeppe Johnsson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar

med "Utskottet vill" och på s. 5 slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar först att det redan med gällande regler

finns vissa möjligheter för käranden att själv få ombesörja

delgivningen. Detta är emellertid ett frivilligt åtagande.

Enligt utskottets mening är det rimligt att, som anförs i motion

Ju16, den part i ett dispositivt mål som har intresse av att

processen kommer till stånd också får vara beredd att själv

medverka till att domstolsförfarandet inleds genom att ombesörja

delgivningen. Härför talar starka skäl, inte minst behovet av

att skära i statens utgifter. Enligt utskottets uppfattning går

förslaget i propositionen i denna del inte tillräckligt långt

och regeringen bör få i uppdrag att under hösten återkomma till

riksdagen med ett kompletterande förslag som har till

utgångspunkt att det skall åligga käranden att ombesörja

delgivning av stämning i dispositiva tvistemål. Nya regler bör

kunna träda i kraft den 1 januari 1966. Vad utskottet nu anfört

med anledning av motion Ju16 bör ges regeringen till känna. I

avvaktan härpå godtar utskottet det mindre långtgående förslaget

i propositionen.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande effektiviseringar på delgivningsområdet

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:188 och med

anledning av motion 1994/95:Ju16 yrkande 1 dels antar i

propositionen framlagda förslag till lag om ändring i

delgivningslagen (1970:428) och lag om ändring i

rättegångsbalken, dels som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

2. Privata stämningsmän (mom. 2)

Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Lars Björkman och Jeppe Johnsson

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Enligt utskottets" och slutar med "del avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan för sin del se flera fördelar med en utvidgning

av stämningsmannabehörigheten på det sätt som föreslås i motion

Ju16, och utskottet är för sin del redo att redan nu ta

ställning för principen om privata stämningsmän. Det återstår

dock vissa överväganden, t.ex. beträffande tillsynen av den icke

offentliga delgivningsverksamheten. Detta arbete bör enligt

utskottets mening snabbas på. Regeringen bör alltså under hösten

för riksdagen lägga fram ett förslag om en utvidgning av

stämningsmannabehörigheten i linje med vad som anförs i motion

Ju16. Siktet bör vara inställt på att nya regler skall kunna

träda i kraft den 1 januari 1996. Vad utskottet nu med anledning

av motion Ju16 anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande privata stämningsmän

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju16 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

Bilaga

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionen 1

Utskottet 2

Bakgrund 2

Propositionens huvudsakliga innehåll 3

Allmänna utgångspunkter 3

Överväganden 4

Hemställan 6

Reservationer 6

Effektiviseringar på delgivningsområdet (mom. 1) 6

Privata stämningsmän (mom. 2) 7

Bilaga 8

Regeringens lagförslag 8