Bet. 1994/95:JuU25

Justitieutskottets betänkande

1994/95:JUU25

Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1994/95

JuU25

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens skrivelse

1994/95:217 Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

jämte ett stort antal motioner som väckts dels med anledning av

skrivelsen, dels under den allmänna motionstiden i år.

Regeringens strategi mot ekonomisk brottslighet omfattar en

mängd åtgärder på olika områden för att förebygga, upptäcka samt

utreda och lagföra ekonomisk brottslighet m.m.

Utskottet har uppfattningen att utgångspunkten för samhällets

samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten måste vara

att det är ett gemensamt intresse för medborgarna, näringslivet

och det allmänna att bekämpa denna brottslighet effektivt. Ökad

tonvikt måste läggas på det förebyggande arbetet, och

myndigheterna måste arbeta problemorienterat och i nära

samverkan med varandra.

Utskottet, som ställer sig bakom regeringens planerade

åtgärder, hemställer att skrivelsen läggs till handlingarna.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats sammanlagt tio reservationer,

varav fyra från (m), två från (m, fp, kds) och två vardera från

(v) och (mp).

Skrivelsen

I skrivelse 1994/95:217 har regeringen berett riksdagen

tillfälle att ta del av vad som anförts i skrivelsen om en

strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av skrivelsen

1994/95:Ju20 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skatteflyktsklausul,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rättssäkerhet vid beskattning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förundersökning vid brottmål,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en central myndighet för bekämpning av

ekobrott.

1994/95:Ju21 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ekobrott skall innefatta både

ekonomiska brott och miljöbrott,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Ekobrottsutredningen, Riksenheten mot

ekobrott och länens samverkansorgan skall informeras om att

miljöbrott ingår som en viktig del i ekobrott,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att miljöutbildade personer bör anställas

för personalförstärkning i kampen mot ekobrott,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utvecklingen av samverkansformer även

skall gälla miljöbrott.

1994/95:Ju22 av Siw Persson och Bengt Harding Olson (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skatteflyktslagen.

1994/95:Ju23 av Per Rosengren och Lennart Beijer (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär konkreta förslag för

bekämpning av den ekonomiska brottsligheten.

1994/95:Ju24 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om revisorernas roll i ekobrottsbekämpningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Patent- och registreringsverkets

möjligheter att granska och anmäla brott,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ansvarsgenombrott.

1994/95:Ju25 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förutsättningen för en samlad strategi mot

den ekonomiska brottsligheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skatteflyktslagstiftningens hot mot den

enskildes rättssäkerhet.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995

1994/95:Ju205 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av förebyggande insatser mot

ekonomisk brottslighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det brottsutredande arbetet rörande

ekonomisk brottslighet.

1994/95:Ju206 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av resurser för

ekobrottsbekämpningen.

1994/95:Ju207 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att bekämpa ekonomisk brottslighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av resurser för

ekobrottsbekämpningen.

1994/95:Ju212 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skyndsamt inrättande av en central myndighet

för bekämpning av ekonomisk brottslighet.

1994/95:Ju214 av Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder mot ekonomisk brottslighet.

1994/95:Ju216 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de förslag som framlagts av Riksdagens

revisorer avseende insatser mot ekonomisk brottslighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att omfördela ekobrottsutredningsresurser

från polis till regionåklagarmyndigheten.

1994/95:Ju219 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om samma syn på bidragsfusk och ekonomisk brottslighet.

1994/95:Ju220 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bekämpandet av ekobrott m.m.

1994/95:Ju221 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vidareutveckling av den borgerliga

regeringens insatser mot den ekonomiska brottsligheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad myndighetssamverkan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad kompetens för att kunna göra

ekobrottsutredningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om RÅSOP,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett ekobrottskommando.

1994/95:Ju222 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att beslut om effektiviseringar och

samordningsinsatser bör få effekt i myndigheternas verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att berörda myndigheter skall bedriva ett

intensivt utvecklings- och utvärderingsarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en översyn av hur skattetillägg

fungerar i praktiken så att det inte motverkar ett förebyggande

av ekonomisk brottslighet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskningen av organiserad ekonomisk

brottslighet, där särskilt forskningen rörande formerna för och

omfattningen av penningtvätt prioriteras.

1994/95:Ju223 av Ingibjörg Sigurdsdóttir och Lilian Virgin (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att bekämpa ekonomisk

brottslighet.

1994/95:Ju225 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ekokommandon på lokal nivå.

1994/95:Ju226 av Eva Persson Sellin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ekonomisk brottslighet.

1994/95:Ju227 av Ann-Kristine Johansson och Lars Stjernkvist

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bekämpandet av ekobrott m.m.

1994/95:Ju632 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skattebrottslagen.

1994/95:Ju801 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kampen mot den ekonomiska brottsligheten,

1994/95:Sk804 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift

att framlägga förslag om effektivare rättegångsförfarande vid

ekonomisk brottslighet och skatteundandragande.

1994/95:N202 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av resurser till och bättre

utbildning av övervakande myndigheter, polis, åklagare och

domare för att förebygga, upptäcka och bekämpa ekologisk och

ekonomisk brottslighet.

1994/95:N301 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en central myndighet som samordnar och

verkställer arbete mot ekobrottslighet,

Utskottet

Bakgrund

Utskottet har under en följd av år sett med oro på

utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten, och utskottet har

i olika sammanhang (se t.ex. 1990/91:JuU23) konstaterat att

denna brottslighet utgör ett stort samhällsproblem. Utskottet

har framhållit att den ekonomiska brottsligheten leder till en

rad skadeverkningar för samhället; stora medborgargruppers

lojalitet mot regelsystemet på främst skatterättens och det

ekonomiska livets område i övrigt sätts på stora prov, och

statens och kommunernas finanser påverkas negativt varigenom

fördelningspolitiska strävanden motverkas och snedvridna

konkurrenssituationer uppstår mellan olika företag så att

seriöst arbetande företag slås ut. Utskottet har därför betonat

att det är angeläget att samhället vidtar kraftfulla åtgärder

för att motverka denna brottslighet.

Under senare tid har utskottet tagit olika initiativ i frågan

om den ekonomiska brottsligheten. Under såväl år 1991 som år

1993 anordnade utskottet offentliga utfrågningar i ämnet (se

1990/91:JuU23 bil. 1 och 2 samt 1992/93:JuU21 bil. 1 och 2).

Dessa fick sin fortsättning inför budgetbehandlingen avseende

det innevarande budgetåret, då utskottet genomförde en icke

offentlig utfrågning med ett flertal företrädare för de

myndigheter som har uppgifter på området. Under nämnda

budgetarbete beslutade riksdagen på utskottets initiativ att

förstärka polisens resurser med 52 miljoner kronor utöver

regeringens förslag för att höja polisens kompetens och

effektivitet när det gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet.

Även ett förslag från utskottet om att tillföra

Justitiedepartementet 10 miljoner kronor för en upplysnings- och

informationskampanj beträffande ekonomisk brottslighet vann

riksdagens gillande (se 1993/94:JuU19). Härutöver kan nämnas att

utskottet under förra mandatperioden tog initiativ till den

genomgripande översyn av åtgärderna mot den ekonomiska

brottsligheten som kom att presenteras i den s.k.

RÅ/RPS-rapporten (se 1990/91:JuU23). Denna rapport har legat

till grund för en stor del av senare tids reformarbete när det

gäller ekonomisk brottslighet. Det var också på förslag av

utskottet som Finanspolisen inrättades år 1993 (se

1991/92:JuU23). Finanspolisens uppgift är att bedriva spaning

för att uppdaga brott i samband med s.k. tvättning av pengar som

utgör vinning av brottslig verksamhet.

Även regeringen har funnit anledning att öka sitt engagemang

beträffande den ekonomiska brottsligheten. Här kan som exempel

nämnas att regeringen under den föregående mandatperioden

initierade översyner av skattebrottslagen och

uppbördslagstiftningen samt vissa delar av

aktiebolagslagstiftningen och konkurslagstiftningen, reglerna

för beslag och husrannsakan samt reglerna om näringsförbud. Till

en del har dessa översyner redan resulterat i ny lagstiftning.

Vidare beslutade regeringen om nya och effektivare

samarbetsformer mellan berörda myndigheter inom ramen för de två

projekten RÅSOP (Riksåklagarens specialoperation för

undersökningar i ärenden om kvalificerad ekonomisk brottslighet

riktad mot banker och kreditinstitut) och Rubicon (ett samarbete

mellan flera myndigheter för att ta fram nya rutiner vid

brottsutredningar i samband med konkurs). Regeringen beslutade

också om olika ekonomiska satsningar. Sålunda har under

föregående och innevarande budgetår på regeringens initiativ

satsats sammanlagt 110 miljoner kronor på polisväsendet i kampen

mot den grövre kriminaliteten, bl.a. den ekonomiska

brottsligheten, och antalet poliser har ökat. Vidare har

åklagarväsendet tillförts 16,5 miljoner kronor för anställning

av 30 nya ekoåklagare. Även skatte- och exekutionsväsendet har

tillförts betydande resurser som skall användas för en

effektivare skattekontroll.

Riksdagens revisorer beslöt i november 1992 att göra en

granskning av samhällets insatser mot den ekonomiska

brottsligheten. Granskningen resulterade i rapporten (1993/94:6)

Den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället, som beslutades

av revisorerna i plenum den 24 februari 1994. Rapporten

remissbehandlades. Revisorerna lade därefter på basis av

rapporten och remissyttrandena fram sina förslag (1994/95:RR4)

angående samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten.

Revisorernas förslag sträckte sig över ett brett område och

berörde i olika avsnitt det förebyggande arbetet inom

näringslivet och genom utomstående organ, den brottsutredande

verksamheten hos polis och åklagare samt den rättsliga

proceduren i domstolarna. Avslutningsvis togs till behandling

upp frågan om regeringens samlade styrning av kampen mot den

ekonomiska brottsligheten.

Utskottet konstaterade vid behandlingen av revisorernas

förslag i december 1994 (1994/95:JuU8, rskr. 144), i likhet med

revisorerna, att samhällets insatser mot den ekonomiska

brottsligheten har varit otillräckliga. Utskottet instämde i

revisorernas uppfattning att det behövdes en mängd åtgärder för

att komma till rätta med de problem som uppstått. Den ekonomiska

brottslighetens omfattning och komplexa natur innebär att kampen

mot den måste föras över ett brett fält och med både

flexibilitet och uthållighet. För att insatserna skall bli

effektiva krävs en förbättrad överblick och styrning från

statsmakternas sida. Även informationen och kontakten mellan

riksdagen och regeringen i frågan måste förbättras.

Utskottet konstaterade vidare att justitieministern hade

angett riktlinjerna för regeringens kommande arbete rörande

bekämpning av ekonomisk brottslighet (riksdagens prot.

1994/95:29), och att regeringens uttalade målsättning var att

kraftigt öka samhällets samlade insatser när det gäller att

förebygga och ingripa mot denna brottslighet.

Riksdagen beslutade att inte vidta några åtgärder i anledning

av revisorernas förslag med hänvisning till vad regeringen hade

givit till känna om innehållet i sin kommande strategi mot

ekonomisk brottslighet.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen framläggs en strategi för samhällets samlade

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Regeringens avsikt

är att påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten genom

åtgärder som innebär en kraftig förstärkning av samhällets

samlade insatser mot sådan kriminalitet. En utveckling och

effektivisering skall ske när det gäller att förebygga, upptäcka

samt utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. Ökad tonvikt

skall läggas vid det förebyggande arbetet. Myndigheterna skall

arbeta problemorienterat och i nära samverkan med varandra.

Kompetensen hos myndigheterna skall höjas. Näringslivet måste ta

ett större ansvar i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Härutöver berörs i skrivelsen bl.a. följande åtgärder:

förstärkt skattekontroll och förenklad skattelagstiftning

förbättrad myndighetsstruktur

gemensamma kontrollaktioner från myndigheterna

affärsetik, internkontroll och affärskontroll inom

näringslivet

snabbare utredning och process

effektivare rutiner i samband med konkurs

förbättrad lagstiftning om bolagsstyrelser, revisorer m.m.

uppföljning av bankkrisen

sanering av utsatta branscher

kontroll i samband med tillståndsgivning m.m.

effektivare lagstiftning om penningtvätt

effektivare sanktionsregler

aktivt internationellt arbete, bl.a. inom EU

ökad forskning

information till allmänheten

effektivare styrning och uppföljning av myndigheternas

verksamhet.

Begreppet ekonomisk brottslighet

Det finns ingen allmänt vedertagen definition av begreppet

ekonomisk brottslighet. Justitieutskottet introducerade

emellertid i början av 1980-talet (se JU 1980/81:21 s. 6 f) en

definition enligt vilken till ekonomisk brottslighet bör räknas

först och främst sådan kriminalitet som har ekonomisk vinning

som direkt motiv. Härutöver skall brottsligheten, för att

betraktas som ekonomisk kriminalitet, ha en kontinuerlig

karaktär, bedrivas på ett systematiskt sätt och förövas inom

ramen för näringsverksamhet som i sig inte är kriminaliserad men

som i det enskilda fallet utgör själva grunden för de kriminella

handlingarna. Utskottet anförde i sammanhanget också att de

ekonomiska brotten ofta anses vara av kvalificerad art i den

meningen att de enskilda brotten har stor omfattning, rör stora

samhälleliga värden eller drabbar grupper av enskilda.

Utskottets definition har kommit till användning i många

sammanhang och Riksdagens revisorer utgick från den vid sin --

något utvidgade -- gränsdragning mot annan brottslighet i

samband med att de lade fram sitt nyss nämnda förslag om

insatser mot den ekonomiska brottsligheten.

Revisorernas definition av ekonomisk brottslighet innefattar

brott som begås i näringsverksamhet eller som utnyttjar

företagsformen. Den inkluderar även brott som begås i eller

genom företag som inte bedriver någon företagsverksamhet i

egentlig mening. Det handlar här om transaktioner som sker genom

företag vars enda uppgift är att fungera som täckmantel för

dessa transaktioner. Till ekonomisk brottslighet räknar

revisorerna också s.k. subventionsbedrägerier, som innebär att

företag tillskansar sig statliga bidrag som de inte har rätt

till. Revisorernas definition omfattar alla ekonomiska brott av

nu nämnda slag, även sådana som är mindre omfattande eller som

inte är systematiska. Däremot ingår inte enskilda personers

skattebrott och skatteundandraganden i revisorernas definition

av ekonomisk brottslighet. Inte heller den organiserade

brottsligheten i form av t.ex. narkotikahantering räknas av

revisorerna hit.

I skrivelsen anför regeringen att utvecklingen gått därhän att

också andra former av straffbara handlingar än de som nämns i

utskottets definition kan räknas in i den ekonomiska

brottsligheten. Regeringen konstaterar emellertid att någon ny

definition som kunnat godtas av alla ännu inte har formulerats.

Regeringen anför att det är klart att den ekonomiska

brottsligheten kan se ut på många olika sätt. Det handlar ofta

men inte alltid om brott som begås i näringsverksamhet. Andra

slag av ekonomisk brottslighet kan vara t.ex. olagliga

transaktioner med pengar, värdepapper el. dyl. som en person gör

utan att vara företagare. På det området förefaller

brottsligheten enligt regeringen att vara under snabb

utveckling. Också olika former av bidragsfusk, särskilt i

näringsverksamhet, är enligt regeringens uppfattning av intresse

i sammanhanget. Regeringen pekar också på att ett nytt inslag är

att yrkeskriminella mer än tidigare ger sig på ekonomisk

brottslighet som ett av flera sätt att tjäna pengar på brott. I

många fall finns kopplingar mellan ekonomisk brottslighet och

annan kriminalitet, exempelvis narkotikabrottslighet och

våldsbrottslighet. Det förekommer också att ett företag

praktiskt taget uteslutande används som en täckmantel för

ekonomisk brottslighet. I sådana fall kan sägas att brottet är

själva affärsidén. Straffrättsligt faller den ekonomiska

brottsligheten ofta under bestämmelser om borgenärsbrott,

skattebrott eller brott mot uppbördslagstiftningen. Andra

straffbestämmelser i brottsbalken eller inom specialstraffrätten

kan också bli aktuella. Regeringen framhåller att

miljöbrottslighet i det här sammanhanget också kan räknas till

den ekonomiska brottsligheten.

Regeringens ekobrottsberedning

Åtgärder mot ekonomisk brottslighet faller inom flera

departements områden. Det är en uppgift för justitieministern

att samordna regeringens åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten. För att biträda justitieministern med

samordningen inrättade regeringen i december 1994 en särskild

arbetsgrupp inom regeringskansliet, regeringens

ekobrottsberedning. Ordföranden i beredningen är politiskt

utsedd. I övrigt medverkar företrädare för

Justitiedepartementet, Finansdepartementet och

Näringsdepartementet. Andra departement medverkar i beredningens

arbete efter behov. Beredningen hör organisatoriskt till

Justitiedepartementet, där dess kansli också finns. Regeringen

anför att den första uppgiften för ekobrottsberedningen har

varit att utarbeta den strategi för kampen mot den ekonomiska

brottsligheten som redovisas i den skrivelse som nu behandlas.

Som ett led i arbetet har beredningen sammanträffat med

företrädare för myndigheter, näringsliv, organisationer m.fl.

för att inhämta fakta och synpunkter. Regeringen anför att det

fortsatta arbetet inom beredningen kommer att bl.a. inriktas på

att samordna de påbörjade eller planerade projekt inom skilda

departement, utredningar, myndigheter m.m., som omfattas av

strategin. Vissa projekt kommer att bedrivas i beredningens egen

regi, exempelvis när flera departements områden berörs. En

viktig utgångspunkt för strategin är, anför regeringen, de

förslag som Riksdagens revisorer lagt fram i sin rapport om den

ekonomiska brottsligheten.

Det är också en uppgift för regeringens ekobrottsberedning att

följa upp de åtgärder som vidtas mot den ekonomiska

brottsligheten. Beredningen skall även ta initiativ till

ytterligare åtgärder som kan visa sig behövas, och skall svara

för utarbetandet av en årlig rapport till riksdagen om den

ekonomiska brottsligheten.

Yttrandena m.m.

Utskottet har i ärendet inhämtat yttranden från

skatteutskottet (1994/95:SkU6y), lagutskottet (1994/95:LU3y) och

näringsutskottet (1994/95:NU6y), se bilagorna 1--3.

I yttrandena har de nämnda utskotten, utifrån sina respektive

utgångspunkter, huvudsakligen anlagt mera övergripande

synpunkter på skrivelsen och de motioner som väckts med

anledning av denna.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande bl.a. att utskottet

nyligen enhälligt har understrukit behovet av ett kraftfullt

agerande från statsmakternas sida mot den ekonomiska

brottsligheten för att uppnå snara och märkbara förbättringar,

bl.a. för att allmänhetens förtroende för myndigheterna skall

bevaras och för att samhällsmoralen inte skall undergrävas

ytterligare. Skatteutskottet förutsätter nu liksom tidigare att

regeringen energiskt och målmedvetet driver på ansträngningarna

att pressa tillbaka den ekonomiska brottsligheten. Utskottet

anför vidare att det också vill upprepa att en bättre och

effektivare samverkan mellan olika myndigheter som berörs av

ekonomisk brottslighet behövs för att uppnå bättre resultat. I

övrigt anser utskottet att det inte är meningsfullt att i detta

sammanhang ta upp någon ingående diskussion om regeringens

överväganden i förhållande till förslagen i motionerna, eftersom

skrivelsen endast innebär en orientering och inte innefattar

förslag till några aktuella åtgärder från riksdagens sida.

Skatteutskottet finner att skrivelsen och motionerna i nu

behandlade delar inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd i

vad avser skatte-, tull- och avgiftsområdena utan att

behandlingen av frågor på dessa områden bör anstå i avvaktan på

konkreta förslag.

Lagutskottet erinrar inledningsvis om Riksdagens revisorers

ovan nämnda rapport (1993/94:6) Den ekonomiska brottsligheten

och rättssamhället, där revisorerna påvisade brister i fråga om

samhällets åtgärder mot ekobrottsligheten. Lagutskottet menar

att regeringen genom skrivelsen visat att den nu är beredd att

ta ett samlat grepp i fråga om samhällets åtgärder mot den

ekonomiska brottsligheten, och att den i skrivelsen framlagda

strategin är ett steg i rätt riktning. Enligt lagutskottet

förtjänar det dock att understrykas vad revisorerna framhöll om

vikten av att återupprätta etik och moral inom näringslivet.

Lagutskottet anför vidare att detta också gäller samhället i

stort och att det är viktigt att på alla sätt motverka sådana

inslag i samhällsutvecklingen som främjar brottslighet i

allmänhet. Särskilt betydelsefullt anser utskottet det vara att

på ett så tidigt stadium som möjligt söka påverka barn och

ungdomar i rätt riktning. Skolor och annan barn- och

ungdomsverksamhet har här, anser utskottet, en viktig uppgift

att fylla. Utskottet pekar i detta sammanhang på problemet med

den tilltagande anonymiteten i samhället. Enligt lagutskottets

mening är det mycket viktigt att vända utvecklingen så att

anonymiteten minskar. Därigenom kan, anförs det, uppnås en

förbättrad social kontroll, vilket i hög grad torde vara ägnat

att förebygga brottslighet. I övrigt anser lagutskottet att de

av regeringen aviserade lagstiftningsåtgärderna på

konkursområdet bör beredas skyndsamt och snarast framläggas för

riksdagen.

Lagutskottet framlägger också synpunkter på olika enskilda

frågor som aktualiserats i ärendet motionsvägen. Till detta

återkommer utskottet nedan vid genomgången av de föreliggande

motionerna.

Näringsutskottet ansluter sig till det som sägs i skrivelsen,

nämligen att näringslivet måste ta ett ökat eget ansvar för

bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Företagen kan

därigenom, anförs det, verksamt bidra till att principen om

konkurrens på lika villkor upprätthålls. Vidare anser utskottet

att det är angeläget att uppföljningen av bankkrisen slutförs

genom att, vilket aviseras i skrivelsen, en ny utredning ges i

uppdrag att se över befintliga regler rörande bl.a.

kreditgivning samt styrelsers och ledningars ansvar.

Näringsutskottet betonar också att ett effektivt bekämpande av

den ekonomiska brottsligheten förutsätter att berörda

myndigheter har tillräckliga resurser och erforderlig kompetens

samt att samarbetet mellan myndigheterna fördjupas.

Näringsutskottet påtalar att missbruk av konkursinstitutet,

genom s.k. bekvämlighetskonkurser, snedvrider konkurrensen till

nackdel för de företag som följer gällande spelregler.

Näringsutskottet understryker vikten av att

konkurslagstiftningen får en sådan utformning att konkurser inte

kan användas som medel i konkurrensen mellan olika företag.

Avslutningsvis anför näringsutskottet att ekonomisk brottslighet

i viss utsträckning torde vara följden av bristande kunskap hos

enskilda företag om de krav som måste uppfyllas i olika

avseenden, t.ex. när det gäller bokföring, redovisning,

skatteinbetalningar m.m. Ett ökat företagskunnande kan, anför

utskottet, förhindra att oegentligheter begås. Utskottet anser

därför att det är viktigt, särskilt för blivande företagare och

småföretagare, att det finns bred tillgång till information och

utbildning om de förutsättningar som företagen arbetar under.

Utöver näringslivets egna organisationer bör, enligt

näringsutskottets uppfattning, Almi Företagspartner AB och de

däri ingående regionala utvecklingsbolagen ha ett särskilt

ansvar i detta avseende.

Utskottet vill i sammanhanget nämna att lagutskottet i sitt

betänkande 1994/95:LU31 som en åtgärd mot s.k.

bekvämlighetskonkurser föreslagit en ny reglering i konkurslagen

(1987:672; 8 kap. 6 och 7 §§) av innebörd att en försäljning av

egendom i konkursen till konkursgäldenären eller någon honom

närstående i princip skall föregås av ett offentligt

anbudsförfarande.

Ett större ansvar för näringslivet

Regeringens strategi innebär att näringslivet måste ta ett

ökat ansvar när det gäller framför allt att förebygga ekonomisk

brottslighet. I skrivelsen anförs (s. 27) att den goda vilja som

finns inom näringslivet när det gäller att förebygga eller

annars motverka den ekonomiska brottsligheten måste tas till

vara bättre än i dag. Enligt regeringen handlar det om ett ökat

engagemang på flera plan från näringslivets sida. En höjning av

affärsetiken så att exempelvis affärstransaktioner i gråzonen

mot det oetiska eller rentav olagliga tydligare avvisades skulle

rycka undan grunden för åtminstone en del av den ekonomiska

brottsligheten. Det anses vara av grundläggande betydelse att

diskussionen om affärsmetoder och affärsetik hålls levande inom

näringslivet. Regeringen har tagit upp en dialog i frågorna med

företrädare för näringslivet, och avsikten är att fortsätta och

fördjupa dialogen inom ramen för arbetet inom regeringens

ekobrottsberedning. Regeringen anför att genom ett fortlöpande

utbyte av erfarenheter och synpunkter bör både näringslivet och

regeringen få bättre förutsättningar att utveckla effektiva

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

Både lagutskottet och näringsutskottet tar upp denna fråga i

sina yttranden. Lagutskottet anser för sin del att vikten av att

återupprätta etik och moral i näringslivet förtjänar att

understrykas.

Näringsutskottet ansluter sig till det som sägs i skrivelsen,

nämligen att näringslivet måste ta ett ökat eget ansvar för

bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Företagen kan,

anförs det, verksamt bidra till att principen om konkurrens på

lika villkor upprätthålls.

Även justitieutskottet anser att näringslivet måste ta ett

större ansvar i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Det

finns flera skäl till detta. Till att börja med drabbas

näringslivet själv hårt. Det ligger alltså i näringslivets eget

intresse att motverka den ekonomiska brottsligheten, och

näringslivet har unika möjligheter att förebygga ekonomisk

brottslighet samt att uppmärksamma och sätta stopp för den i ett

tidigt skede av brottsförloppet. Den ekonomiska brottsligheten

innefattar ju i många fall affärer och andra kontakter med det

seriösa näringslivet. Detta bör också kunna skydda sig ganska

väl exempelvis genom kontroller av blivande affärskontrahenter

och genom en aktsamhet vid avtalsslut och annars i

affärsförhållanden. Inom lagstiftningens ram måste näringslivet

driva ett eget arbete med att utveckla affärsetik,

internkontroll och affärskontroll. Näringslivets egna

organisationer och de fackliga organisationerna bör här ha ett

gemensamt intresse med varandra och med statsmakterna att föra

frågan framåt. Givetvis skall banker och företag där staten är

ägare eller har ett bestämmande inflytande föregå med gott

exempel i detta utvecklingsarbete. Här spelar också, som

näringsutskottet anför, informationen till företagen en stor

roll.

Utskottet välkomnar att regeringen tagit upp en dialog i dessa

frågor med företrädare för näringslivet. Detta måste, enligt

utskottets uppfattning, vara en första förutsättning för att

utveckla effektiva åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

Motionerna

Åtgärder mot ekonomisk brottslighet

I motionerna Ju205, Ju207, Ju214, Ju220, Ju223, Ju226 och

Ju227 (alla s) understryks vikten av kraftsamling mot den

ekonomiska brottsligheten genom en samlad strategi med åtgärder

på bred front i form av bl.a. lagstiftningsåtgärder,

förebyggande insatser, samordning, ökad tillsyn m.m.

Regeringen anför i skrivelsen att den ekonomiska

brottsligheten skall minskas genom åtgärder som innebär en

effektivisering i fråga om att förebygga, upptäcka, utreda och

lagföra sådan brottslighet. En ökad tonvikt skall därvid läggas

vid det förebyggande arbetet. Det innebär bl.a. att kontrollen

skall effektiviseras och att myndigheterna skall utveckla ett

problemorienterat arbetssätt. Regeringen slår fast att kampen

mot den ekonomiska brottsligheten är en prioriterad verksamhet

för myndigheterna. Särskild vikt skall läggas vid att samordna

myndigheternas prioriteringar och utveckla myndigheternas

samarbete samt att höja kunskaperna och myndighetskompetensen i

fråga om ekonomisk brottslighet. Vidare framhåller regeringen

att näringslivet måste ta ett ökat ansvar i kampen mot den

ekonomiska brottsligheten genom att utveckla affärsetik och

kontroll.

Inom ramen för den av regeringen redovisade strategin mot

ekonomisk brottslighet föreslås en mängd åtgärder på olika

områden för att förebygga, upptäcka samt utreda och lagföra

ekonomisk brottslighet m.m. i linje med vad som efterlyses i de

aktuella motionerna. Motionerna Ju205, Ju207, Ju214, Ju220,

Ju223, Ju226 och Ju227 är sålunda tillgodosedda, och utskottet

avstyrker bifall till dem i berörda delar.

I motion Ju219 (m) påpekas att det är lika angeläget att det

tas avstånd från och vidtas åtgärder mot den som begår ekonomisk

brottslighet i olika avseenden som mot den som genom s.k.

bidragsfusk felaktigt tillskansar sig olika former av bidrag.

Utgångspunkten för samhällets samlade åtgärder mot den

ekonomiska brottsligheten måste vara att det är ett gemensamt

intresse för medborgarna, näringslivet och det allmänna att

bekämpa denna brottslighet effektivt. Regeringen anför i

skrivelsen (s. 17 f) att det är av grundläggande betydelse för

en effektiv kamp mot den ekonomiska brottsligheten att

allmänheten tar avstånd från sådan brottslighet. Ett klart och

tydligt avståndstagande från medborgarna i allmänhet mot alla

former av ekonomisk brottslighet skapar goda förutsättningar för

att näringsliv, statsmakter och myndigheter skall kunna vidta de

åtgärder som behövs. Strävan måste, enligt regeringens

uppfattning, vara att åtgärderna kan få en bred uppslutning hos

medborgarna, näringslivet och organisationerna.

Utskottet ansluter sig självklart till denna syn och vill

tillägga att det pågående arbetet mot ekobrott har just det

syfte som synes eftersträvas i motion Ju219. Motionen får därmed

anses tillgodosedd, och utskottet avstyrker bifall till den.

I motion Ju216 (m) yrkas att de av Riksdagens revisorer

framlagda förslagen om åtgärder mot ekonomisk brottslighet

fullföljs.

I skrivelsen anförs (s. 7) att en viktig utgångspunkt för

regeringens strategi mot ekonomisk brottslighet är de förslag

som Riksdagens revisorer lagt fram. Även motion Ju216 är sålunda

tillgodosedd, och utskottet avstyrker bifall till den.

I motion Ju23 (v) efterlyses mera konkreta förslag för

bekämpning av den ekonomiska brottsligheten än den strategi som

regeringen föreslår i skrivelsen.

Regeringen redovisar i skrivelsen en mängd åtgärder som kommer

att vidtas i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Vissa

åtgärder kräver lagstiftning som efter avslutad beredning kommer

att föreläggas riksdagen medan andra innebär förändringar och

effektiviseringar av annat slag, t.ex. i myndigheternas

arbetssätt. Arbete med den inriktning som anges i motion Ju23

pågår alltså. Något riksdagsinitiativ med anledning av motionen

är inte nödvändigt, och utskottet avstyrker bifall till den.

Myndigheternas resurser

I motion Ju206 (s) yrkas en ökning av resurserna till

ekobrottsbekämpningen och i motion Ju207 (s) efterlyses

förbättrade tekniska och personella resurser bl.a. genom

omfördelning inom Justitiedepartementets budget m.m. I motion

N202 (mp) yrkas ett tillkännagivande om att det bl.a. behövs

resurstillskott till de övervakande myndigheterna polisen,

åklagarmyndigheterna och domstolarna för att förebygga, upptäcka

och bekämpa ekologisk och ekonomisk brottslighet.

I motionerna Ju25, Ju221 och Ju801 (alla m) framhålls vikten

av att det fortsatta arbetet med att bekämpa ekonomisk

brottslighet bygger vidare på det arbete och de insatser som den

borgerliga regeringen påbörjade. I motionerna anförs att den

borgerliga regeringen avhjälpte den polisbrist som uppkommit

under 1980-talets andra hälft, och motionärerna understryker

bl.a. att antalet välutbildade poliser och åklagare engagerade i

utredningsarbetet inte får minska eftersom tillgången på sådana

är en grundläggande förutsättning för att ekobrottsbekämpningen

skall bli framgångsrik.

Myndigheterna har under senare år tillförts betydande resurser

för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Riksdagen har bl.a.

beslutat (se 1993/94:JuU19) om att tillföra polisen 52 miljoner

kronor för budgetåret 1994/95 som ett s.k. nivåhöjande tillskott

för att utveckla kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Regeringen har i regleringsbrevet avseende anslaget till

polisväsendet för innevarande budgetår öronmärkt 50 miljoner

kronor för utveckling av den kvalificerade

kriminalpolisverksamheten, bl.a. avseende ekonomisk

brottslighet. Rikspolisstyrelsen (RPS) har utarbetat ett

särskilt huvudprogram för detta utvecklingsarbete. Ett resultat

av dessa satsningar är att samtliga ekorotlar i landet nu är

helt datoriserade. Ekorotlarna har också tillförts personal.

Ytterligare rekrytering av poliser, ekonomer och annan personal

till ekorotlarna pågår. Åklagarväsendet har tillförts medel för

30 nya ekoåklagare. Samtliga dessa har nu tillsatts. Också

enligt förslag i 1995 års budgetproposition anvisas särskilda

medel för bl.a. en fortsatt satsning mot ekobrottslighet.

Vid Polishögskolan utarbetas en ny utbildning för poliser och

annan personal inom polisen som arbetar med ekonomisk

brottslighet. Också när det gäller bekämpning av

miljöbrottslighet sker en förnyelse av utbildningen.

Polishögskolan har med hjälp av särskilda medel från RPS nyligen

arrangerat en åtta veckor lång utbildning i miljörelaterad

brottslighet för ett tjugotal deltagare. En liknande kurs

planeras till hösten.

När den nu pågående utbyggnaden har genomförts, vilket i

huvudsak torde ha skett före utgången av budgetåret, kommer

polisen och åklagarväsendet att i runda tal disponera följande

personalresurser med inriktning på ekonomisk brottslighet:

380 poliser (utredare)

50 ekonomer inom polisen

50 andra tjänstemän inom polisen

80 åklagare (jämte ett antal åklagare som till mindre del

arbetar med ekobrott, motsvarande ca 20 årsarbetskrafter)

10 ekonomer inom åklagarväsendet.

Av stor betydelse är enligt regeringen också att

skatteförvaltningen har tillförts 200 miljoner kronor för

utbyggnad av skattekontrollen. Också inom exekutionsväsendet och

inom Tullverket sker det eller har redan skett en prioritering

av ekonomisk brottslighet.

Regeringen anför vidare att den fortlöpande följer

verksamheten vid myndigheterna och behovet av resurser för

myndigheternas arbete. Riksdagen (1994/95:LU23) har förutsatt

att frågor om myndighetsresurser för bekämpning av ekonomisk

brottslighet uppmärksammas i arbetet inom den ekobrottsberedning

som regeringen nyligen tillsatt. Frågan om myndigheternas

resurser för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten kommer

enligt regeringen att prövas på nytt i samband med den utredning

om myndighetsstrukturen som skall ske inom ramen för

ekobrottsberedningen.

Regeringen anser att myndighetsverksamheten genom dessa

satsningar, såvitt nu kan bedömas, i huvudsak får anses ha

tillförts de resurser som för närvarande är rimliga för kampen

mot den ekonomiska brottsligheten, och att det nu gäller att se

till att resurserna används så effektivt som det är möjligt.

Utskottet delar regeringens bedömning av det nuvarande

resursbehovet m.m. för bekämpningen av den ekonomiska

brottsligheten. Resursbehovet får, som regeringen anför,

omprövas i samband med utredningen om myndighetsstrukturen.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju206, Ju207 och N202

i behandlade delar.

Åtgärder mot ekonomisk brottslighet har vidtagits under en

följd av år. Nya åtgärder har naturligen i stor utsträckning

helt eller delvis byggt på tidigare åtgärder och erfarenheter

vunna av dessa. Så är fallet även nu. Regeringens strategi mot

ekonomisk brottslighet är en fortsättning på och en

vidareutveckling av åtgärder som vidtagits av nuvarande och

tidigare regeringar.

Som utskottet redogjort för i det föregående har myndigheterna

tillförts de resurser som kan anses rimliga. Polis- och

åklagarväsendena har tillförts betydande förstärkningar av

resurserna för arbetet mot den ekonomiska brottsligheten.

Regeringen framhåller i skrivelsen vidare betydelsen av att

resurserna inom ekobrottsbekämpningens område blir bestående,

t.ex. att de särskilda ekopoliserna inte tas i anspråk för andra

uppgifter vid personalbrist m.m. Vidare slås fast att

bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten skall vara en

prioriterad fråga när myndigheterna skall fördela sina resurser

till skilda verksamheter. Motionerna Ju25, Ju221 och Ju801 får

sålunda anses tillgodosedda, och utskottet avstyrker bifall till

dem.

Myndighetsstrukturen för ekobrottsbekämpning

Motionerna

I några motioner tas upp frågan om myndighetsstrukturen när

det gäller bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. I

motionerna Ju20, Ju212 och N301 (alla kds) begärs sålunda att

det skall inrättas en central myndighet för bekämpning av denna

brottslighet. I den först nämnda motionen begärs också ett

uttalande om arbetsformerna i en sådan myndighet när det gäller

förundersökning.

Bakgrund

Inledningsvis följer en redovisning av arbetet inom några av

de berörda myndigheterna.

Polisens organisation för bekämpning av ekonomisk

brottslighet har byggts upp huvudsakligen under 1980-talet.

Uppbyggnaden har haft en starkt regional prägel. I de allra

flesta län finns en regional enhet med särskild inriktning på

bekämpning av ekonomisk brottslighet. Organisationen och

arbetsuppgifterna varierar dock. I stort sett samtliga

utredningar som rör komplicerad ekonomisk brottslighet utreds

vid de regionala enheterna. Utredningar angående mindre

komplicerad ekonomisk brottslighet handläggs i viss

utsträckning, främst på grund av bristande resurser, av polismän

vid andra rotlar. På central nivå finns särskilda resurser för

de mest krävande målen vid Rikskriminalpolisens ekorotel; från

den 1 juli 1995 ingår denna i det s.k. ekobrottskommandot.

Dimensioneringen av resurser vid de regionala rotlarna bestäms

av länsstyrelserna.

Bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten är inom

åklagarväsendet koncentrerad främst till de 13

regionåklagarmyndigheterna och till åklagarmyndigheterna i

Stockholm, Göteborg och Malmö. Från mitten av 1980-talet har

särskilda resurser byggts upp för ändamålet och det finns i dag

drygt 70 sådana åklagartjänster. På flertalet

regionåklagarmyndigheter finns två åklagartjänster med

inriktning på bekämpning av ekonomisk brottslighet, och vid de

större myndigheterna finns det ännu flera sådana tjänster. Vid

Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, som bildades den 1

juli 1985 (prop. 1982/83:158, JuU 1983/84:6, rskr. 35) handläggs

huvudsakligen mål om ekonomisk brottslighet. Denna enhet skall

enligt bestämmelser i åklagarförordningen (1989:848) handlägga

mål om brott som har begåtts inom flera regioner eller mål som

med hänsyn till sin omfattning eller av andra skäl inte

lämpligen bör handläggas vid en regionåklagarmyndighet eller vid

en storstadsmyndighet.

Skatteförvaltningens operativa verksamhet utförs av 24

skattemyndigheter med sammanlagt 150 skattekontor. Det åligger

varje skattemyndighet att inom sitt område planlägga och

genomföra skattekontrollen. Vid de flesta skattemyndigheter

finns vid länsskattekontoren en grupp av särskilt utbildade eko-

och skattebrottsrevisorer som samarbetar med åklagare, polis och

i förekommande fall tullmyndigheter samt med

kronofogdemyndigheter i utredningar som omfattar såväl eko- som

skattebrott. Vid de skattemyndigheter som inte har något

länsskattekontor finns i sället särskilda eko- och

skattebrottsrevisorer vid det lokala skattekontoret i

residensstaden. Skattemyndigheternas revisionsverksamhet bedrivs

vid de lokala skattekontoren och revisorerna där biträder

åklagare och polis i skattebrottsutredningar.

Exekutionsväsendets operativa verksamhet bedrivs på 24

kronofogdemyndigheter, en i varje län. Särskilt komplicerade

indrivningsärenden, bl.a. ärenden där det finns misstanke om

ekonomisk brottslighet, handläggs vid

specialindrivningsenheterna. Det finns en sådan enhet i varje

län och dessa enheter förutsätts ha ett nära samarbete med

åklagar-, polis-, tull- och skattemyndigheterna.

Specialenheterna skall ägna de gäldenärer som förekommer i flera

olika bolag med stor spridning i landet särskild uppmärksamhet

och samordna indrivningen. Dessutom skall enheterna arbeta med

indrivningsfall som har internationell anknytning. De flesta av

landets kronofogdemydigheter är vidare även tillsynsmyndighet

vid konkurser. Åtta av kronofogdemyndigheterna har till uppgift

att fungera som samordnare för större verksamhetsområden bl.a.

när det gäller bekämpningen av ekonomisk brottslighet.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har tidigare behandlat liknande motioner. I samband

med behandlingen av 1993 års budgetproposition såvitt avsåg

polisväsendet avstyrkte utskottet en motion om inrättande av en

särskild myndighet för bekämpande av ekonomisk brottslighet

(1992/93:JuU21 s. 15 f) med hänvisning till att ett pågående

utredningsarbete om polisens organisation borde avvaktas.

Vid behandling av en likalydande motion förra året

1993/94:JuU19 s. 19 f) uttalade utskottet att det alltjämt i

princip hade denna uppfattning och avstyrkte bifall till

motionen. Utskottet konstaterade emellertid att när det gäller

frågan om organisationen för ekobrottsbekämpningen kunde anföras

att frågan, genom de senaste årens utredningsarbete, redan var

väl belyst. Vad som återstod var, ansåg utskottet, genomförandet

av de olika åtgärder som kan bli aktuella. I denna del

konstaterade utskottet att polisen behövde en ny, mer

koncentrerad och slagkraftig organisation för bekämpandet av

ekonomisk brottslighet. Inriktningen borde vara att få till

stånd resursförstärkningar i framför allt storstadsregionerna

för att komma till rätta med de besvärande ärendebalanserna där.

Dessa resursförstärkningar borde komma till stånd utan

inskränkningar av ekorotlarnas verksamhet på andra håll i

landet. För att få ett fungerande övergripande ledningsansvar

behövdes vidare enligt utskottet nya lednings- och

samrådsfunktioner med nära anknytning till

förundersökningsledningen hos regionåklagarmyndigheterna. I

dessa organ borde ingå åklagare, poliser, skatterevisorer,

konkursförvaltare m.fl. I frågan om den rent operativa

verksamheten ansåg utskottet att det borde övervägas om den i

ökad utsträckning borde bedrivas i arbetslag där såväl poliser

som åklagare, ekonomer, skatterevisorer och andra med

specialistkompetens kunde ingå. Utskottet ansåg att regeringen

skyndsamt borde vidta lämpliga åtgärder för att vad utskottet

anfört beträffande polisens organisation för att bekämpa

ekonomisk brottslighet kunde komma till utförande. Siktet borde

enligt utskottet vara inställt på att förändringarna skulle ha

kommit till stånd vid ingången av budgetåret 1994/95 och att

regeringens åtgärder borde redovisas för riksdagen i 1995 års

budgetproposition. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin

mening regeringen till känna (rskr. 1993/94:229).

Som en följd av riksdagens tillkännagivande håller nu det s.k.

ekobrottskommandot på att organiseras. Utskottet återkommer till

det samarbetet nedan.

Riksdagens revisorer har i sitt ovan redovisade förslag

(1994/95:RR4 s. 31) förespråkat överväganden om inrättandet av

en organisation som är särskilt utformad för uppgiften att

utreda och föra talan i mål om ekonomisk brottslighet.

Regeringens skrivelse

Enligt regeringen (s. 22 f) kan bland fördelarna med en

särskild ekobrottsmyndighet anföras att den skulle kunna få en

betydande slagkraft vid utredning av de mest kvalificerade

ekobrottmålen, inte minst de som har internationell anknytning.

Vidare kan, anför regeringen, inrättande av en särskild sådan

myndighet vara ett sätt att säkra resurser för

ekobrottsbekämpningen så att inte ekopoliser, vilket förekommer

i dag, används som personalreserv och sätts in på andra

uppgifter där det är brist på personal. Myndighetsformen skulle

också kunna underlätta enhetlighet i fråga om ledning,

rekrytering, kompetensförsörjning, teknikstöd och budget när det

gäller utredning av ekonomisk brottslighet. En förändrad

myndighetsstruktur skulle också, enligt regeringen, skapa en

organisatorisk hemvist för viktiga funktioner på nationell nivå

som i dag saknas när det gäller ekobrottsbekämpning. Här handlar

det bl.a. om att skapa en samlad överblick över

ekobrottsligheten, att analysera läget och göra realistiska

prognoser samt att ge statsmakterna och myndigheterna underlag

för åtgärder. Andra funktioner som kan behöva skapas, anförs

det, gäller samordning av gemensamma kontrollaktioner och

utvärdering av de åtgärder som vidtas mot ekobrottsligheten.

Även andra förändringar i fråga om samordning, styrsystem,

budget m.m. kan tänkas som komplement eller alternativ till en

ny myndighet.

Regeringen aviserar att frågan om myndighetsstrukturen för

ekobrottsbekämpningen kommer att utredas inom regeringens

ekobrottsberedning varvid beredningen bl.a. skall studera hur

verksamheten har organiserats i vissa andra länder. Målet är att

en rapport skall redovisas före utgången av år 1995.

Utskottets överväganden

Utskottet anser att ekobrottsberedningens utredningsarbete bör

avvaktas innan riksdagen tar ställning till om det skall

inrättas en särskild myndighet för bekämpande av ekonomisk

brottslighet. Utskottet vill dock understryka vikten av att

frågan får sin lösning snarast möjligt. Utskottet avstyrker

därför bifall till motionerna Ju20, Ju212 och N301 i nu berörda

delar. Mot bakgrund av utskottets ställningstagande saknas det

också enligt utskottets mening anledning för riksdagen att

förorda någon särskild inriktning när det gäller arbetsformerna

för en sådan myndighet, vilket eftersträvas i motion Ju20.

Motionen avstyrks även i nu berörd del.

Samordning mellan myndigheter

Motionerna

I ett flertal motioner tas upp frågan om samordning när det

gäller myndigheternas insatser mot ekonomisk brottslighet. I

motionerna Ju205 (s), Ju221 (m), Ju222 (c) och Ju225 (s) begärs

samordning av det brottsutredande arbetet på samtliga nivåer. I

motion Ju21 (mp) begärs att det i skrivelsen aviserade

samordnade arbetet även skall gälla miljöbrottslighet samt att

information om detta skall ges till berörda myndigheter. I

motion Ju216 (m) begärs att utredningsresurser skall överföras

från polisväsendet till åklagarväsendet. I motion Ju221 begärs

också att arbetet med det s.k. ekobrottskommandot skall

fullföljas samt ett uttalande om att regeringen noggrant bör

följa arbetet inom Riksåklagarens specialoperation (RÅSOP).

Bakgrund

Enligt RÅ/RPS-rapporten (s. 175 f) råder det allmänt sett ett

gott samarbete mellan olika myndigheter och andra som har en

aktiv roll när det gäller att bekämpa den ekonomiska

brottsligheten, och det finns i stort enighet om hur man bör

arbeta. Enligt rapporten finns det knappast någon åtgärd av

organisatorisk eller annan natur som kan vidtas för att

åstadkomma ett bättre samarbete än i dag.

Som exempel på i dag förekommande samordning mellan

myndigheter på central nivå kan nämnas följande.

Som en följd av riksdagens ovan redovisade tillkännagivande

när det gäller polisens organisation för bekämpande av ekonomisk

brottslighet uppdrog regeringen i april 1994 åt Riksåklagaren,

Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket, att under ledning av

Riksåklagaren, utarbeta ett förslag till ett väsentligt

fördjupat samarbete mellan Statsåklagarmyndigheten för speciella

mål, Rikskriminalpolisen och berörda delar av

skatteförvaltningen och exekutionsväsendet.

De berörda myndigheterna överlämnade i september 1994 en

idéskiss (ÅD 375-94) med förslag om upprättandet av en central

enhet för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Enligt förslaget

skall Statsåklagarmyndigheten för speciella mål samlokaliseras

med Rikskriminalpolisens ekorotel och viss personal från

skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Det operativa

ledningsansvaret för enheten skall åvila överåklagaren vid

Statsåklagarmyndigheten för speciella mål. Enheten skall ha som

huvuduppgift att handlägga särskilt omfattande, tidskrävande och

juridiskt komplicerade ärenden som rör ekonomisk brottslighet.

Den skall också fungera som en föregångsmyndighet och

kunskapsresurs för andra myndigheter samt allmänt verka för

utvecklingen när det gäller bekämpningen av ekonomisk

brottslighet. Enheten brukar benämnas ekobrottskommandot eller

riksenheten mot ekobrott (REKO). Arbetet med att organisera

ekobrottskommandot pågår nu och enheten skall påbörja sitt

arbete senast den 1 juli 1995. Rikspolisstyrelsen skall stödja

utvecklandet av samarbetet och därvid bl.a. se till att den

centrala utredningsverksamheten i fråga om ekobrott på lämpligt

sätt knyts samman med verksamheten vid Rikskriminalpolisen i

övrigt (jfr prop. 1994/95:100 bil. 3 s. 27). I maj i år har

Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket till

regeringen redovisat de återstående utredningsfrågorna om

ekobrottskommandot, nämligen dels enhetens samarbete med andra

myndigheter på central och regional nivå, dels enhetens

kompetensförsörjning avseende ekonomer.

Här bör också nämnas den särskilda utredningsgruppen

Riksåklagarens specialoperation (RÅSOP). Bakgrunden till denna

utredningsgrupp är följande. I en skrivelse till regeringen i

november 1992 hemställde Riksåklagaren om extra resurser för att

tillskapa en särskild utredningsgrupp som under begränsad tid,

två år, skulle ta sig an undersökningar i ärenden om

kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker och

finansinstitut. Till den särskilda gruppen skulle knytas några

högt kvalificerade åklagare och ett par ekonomiskt utbildade

personer. Arbetet med att bilda en sådan utredningsgrupp

påbörjades redan i december 1992. Gruppen knöts administrativt

till Statsåklagarmyndigheten för speciella mål och ställdes

därigenom under ledning av överåklagaren vid denna myndighet.

Riksåklagaren avgav i november 1993 och i juni 1994

delredovisningar av den verksamhet som fram till den 1 april

1994 bedrivits i utredningsgruppen, och överåklagaren för

speciella mål har i en rapport (1995:1) i april i år också

delredovisat arbetet i RÅSOP. Av den sistnämnda rapporten

framgår att det för närvarande arbetar fyra åklagare, tre

revisorer och två administrativa befattningshavare på heltid

inom RÅSOP. Det bedrivs förundersökning i ett trettiotal ärenden

och ytterligare några ärenden kan komma att bli föremål för

förundersökning. Enligt överåklagarens mening behöver

verksamheten i RÅSOP fortgå under resten av detta år och under

större delen av nästa år. De ärenden som därefter återstår

bedöms kunna hanteras inom ramen för Statsåklagarmyndighetens

för speciella mål allmänna verksamhet.

Utskottet har på eget initiativ gjort en uppföljning av

arbetet inom RÅSOP (jfr rapport 1993-12-16).

I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 3 s. 41)

anför regeringen att verksamheten inom RÅSOP bör fortgå.

På initiativ av Riksåklagaren tillsattes år 1992 också

ytterligare en arbetsgrupp (Rubicon) bestående av representanter

för Riksåklagaren, Riksskatteverket, kronofogdemyndigheterna,

polismyndigheterna, Konkursförvaltarkollegiernas Förening och

Föreningen Auktoriserade Revisorer. Arbetsgruppen har avlämnat

en rapport med ett antal förslag när det gäller förbättrade

rutiner vid brottsutredningar i samband med konkurser. Förslagen

innebär bl.a. att konkursförvaltaren skall anmäla

brottsmisstankar till åklagaren tidigare än i dag, att åklagaren

skall kunna använda konkursförvaltaren som biträde samt att

fortlöpande dialog under utredningen skall hållas mellan

åklagare, tillsynsmyndighet och konkursförvaltare. Det föreslås

också lagöversyner exempelvis i fråga om borgenärsbrott och

styrelselösa aktiebolag. De flesta av förslagen, anförs det, i

Rubicon-rapporten kan genomföras inom ramen för gällande

lagstiftning. Det som behövs är att myndigheter och

konkursförvaltare anpassar sitt samarbete i enlighet med vad

Riksåklagaren och Riksskatteverket föreslagit.

Förutom den nu nämnda övergripande samordningen förekommer på

lokal och regional nivå, bl.a. i Stockholm och Göteborg, olika

samverkansprojekt kring konkreta fall av misstänkt ekonomisk

brottslighet. I de flesta län finns redan i dag informella

samverkansgrupper där polis, skattemyndighet m.fl. deltar. I

Stockholms län finns exempelvis en samverkansgrupp med

företrädare för både statliga och kommunala myndigheter och med

landshövdingen som ordförande. Gruppen är paraplyorgan för

gemensamma kontrollaktioner som Operation krogsanering och

kontrollinsatser beträffande den yrkesmässiga trafiken. I

sammanhanget kan nämnas att alla länsstyrelser numera, för

tillsynen av restaurangbranschen, fått ett regeringens uppdrag

att samordna myndighetsinsatserna på det regionala planet

(Socialdepartementet; S94/II77/IFO). Länsstyrelserna skall

senast den 31 december 1995 till regeringen redovisa åtgärder

och erfarenheter av uppdraget.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har tidigare behandlat motioner om utökat samarbete

mellan myndigheterna för att effektivisera insatserna mot den

ekonomiska brottsligheten. Senast förra året behandlades frågan

av utskottet (1993/94:JuU19 s. 21 f). Utskottet hänvisade då

till sitt tidigare uttalande om att ett nära samarbete mellan

olika myndigheter m.fl. är en förutsättning för ett effektivt

bekämpande av den ekonomiska brottsligheten. Utskottet avstyrkte

bifall till motionen och hänvisade vidare till sitt i

betänkandet gjorda uttalande om organisationen av

ekobrottsbekämpningen (jfr ovan).

Regeringens skrivelse

Regeringen aviserar i skrivelsen en systematisk och

målmedveten utveckling av myndigheternas arbetsformer på alla

nivåer. Enligt regeringen måste myndigheterna utveckla

gemensamma strategier för sitt arbete, i vilket ligger, anförs

det, bl.a. att gemensamt rikta in arbetet exempelvis mot vissa

företeelser eller mot vissa utsatta branscher och att dra

gemensamma slutsatser på grundval av myndigheternas sammantagna

kunskaper inom området. Detta innebär, anförs det, att

myndigheterna i samverkan måste utveckla funktioner för

underrättelseverksamhet, analys och informationsutbyte.

Verksamhetsplaneringen i fråga om bekämpning av ekonomisk

brottslighet måste ske gemensamt och med utgångspunkt från ett

strategiskt tänkande. Enligt regeringen skall myndigheterna

utveckla ett problemorienterat arbetssätt. Gemensamma

kontrollaktioner skall vara ett ordinarie inslag i

myndigheternas verksamhet. Myndigheterna måste vidare utveckla

former för att snabbt och smidigt kunna göra gemensamma

punktinsatser allt eftersom behov uppstår. Som exempel anförs

bildandet av tillfälliga projektorganisationer för att ingripa

mot en viss brottslig företeelse som börjat bli vanlig eller

helt enkelt för att arbeta ned en ärendebalans. Punktinsatser

bör vidare, anförs det, kunna sättas in successivt mot olika

områden för att störa brottsliga aktiviteter över hela fältet av

ekonomisk brottslighet.

För att åstadkomma en sådan utveckling av samordningen mellan

myndigheterna krävs det, enligt regeringen, bl.a. en

samverkansorganisation på ledningsnivå, både centralt och

regionalt, för att utarbeta gemensamma strategier, ta initiativ

till gemensamma kontrollaktioner, utvärdera gjorda insatser etc.

Vidare krävs en nära samverkan i konkreta ärenden, exempelvis i

fasta arbetsgrupper eller i projekt där alla berörda myndigheter

deltar. Det krävs vidare, anförs det, ett utvecklat

informationsutbyte där myndigheterna i största möjliga

utsträckning har direkttillgång till den information de behöver

oavsett hos vilken myndighet informationen finns.

Regeringen har för avsikt att driva utvecklingen i denna

riktning med utgångspunkt från de riktlinjer som dras upp i

skrivelsen. Utvecklingsarbetet kan, anförs det, kräva

regeländringar och organisationsändringar. Här aviseras bl.a.

det arbete som härvidlag skall ske av regeringens

ekobrottsberedning. Beredningen skall bl.a. utreda frågan om den

framtida myndighetsstrukturen när det gäller den ekonomiska

brottsligheten. Vidare skall beredningen göra en undersökning av

om det finns sekretessregler som onödigt hindrar

informationsutbyte mellan myndigheter i fråga om ekonomisk

brottslighet och som därigenom försvårar ett effektivt

myndighetssamarbete. Regeringen har vidare för avsikt att

utfärda riktlinjer för myndigheterna om utveckling av

samverkansformerna. Detta kommer att ske i planeringsdirektiv,

regleringsbrev och andra instrument som styr myndigheternas

verksamhet. Sådana riktlinjer har redan utfärdats i

planeringsdirektiv för polisen och i myndighetsspecifika

direktiv för Riksskatteverkets arbete med fördjupad

anslagsframställning.

Regeringen kommer med anledning av den ovan nämnda

Rubicon-rapporten att ge de berörda myndigheterna i uppdrag att

aktivt verka för att brottsutredningar i samband med konkurs

effektiviseras så som föreslagits i rapporten.

Utvecklingsarbetet skall bedrivas under samverkan med

företrädare för konkursförvaltare och revisorer. I uppdraget

ligger bl.a. att utarbeta gemensamma arbetsrutiner och att ta

fram en plan för utbildning av dem som berörs. Arbetet skall

utvärderas och redovisas till regeringen. Regeringens

ekobrottsberedning skall nära följa utvecklingsarbetet.

I fråga om den regionala nivån anser regeringen att åtgärder

bör vidtas redan på kort sikt för att få till stånd en

utveckling av myndigheternas samverkan. Ett ställningstagande

till en mera permanent lösning kan dock, anförs det, göras först

i samband med den i skrivelsen aviserade strukturutredningen.

Regeringen skall nu inom kort utfärda regler om regional

myndighetssamverkan mot den ekonomiska brottsligheten. Reglerna

kommer att innebära att det i varje län skall finnas ett

regionalt samverkansorgan i form av en arbetsgrupp på chefsnivå.

Landshövdingen skall vara ordförande i gruppen med hänsyn till

dennes ställning direkt under regeringen och för att ge ökad

politisk tyngd åt ekobrottsfrågorna på regional nivå. I gruppen

skall vidare ingå bl.a. överåklagaren, länspolismästaren,

länsskattechefen och länskronodirektören. Också kommunala

företrädare och andra skall kunna delta i gruppens arbete. De

berörda myndigheterna skall inom ramen för det regionala

samverkansorganet utarbeta en gemensam strategi för kampen mot

den ekonomiska brottsligheten i länet, ta initiativ till

gemensamma kontrollaktioner och utvärdera gjorda insatser. En

årlig rapport om den ekonomiska brottsligheten i länet skall

redovisas till regeringen och till de centrala myndigheterna.

Regeringens ekobrottsberedning skall följa upp utvecklingen av

myndigheternas regionala samverkan och erfarenheterna från

arbetet skall tas till vara i det ovan berörda långsiktiga

strukturarbetet.

Utskottets överväganden

Som regeringen anför är en nära samverkan mellan myndigheter

nödvändig för ett effektivt förebyggande och ingripande mot

ekonomisk brottslighet. Närmast berörda är skattemyndigheter,

åklagare, polis, tullmyndigheter och kronofogdemyndigheter.

Också myndigheter med uppgifter i fråga om tillsyn, tillstånd

eller förmedling av bidrag har en roll i sammanhanget. Som

exempel kan nämnas Finansinspektionen, länsstyrelserna och

kommunerna. Regeringens strategi innebär att myndigheterna

väsentligt skall fördjupa sitt samarbete för att effektivisera

kontroll, utredning och lagföring för att i ökad utsträckning

kunna förebygga ekonomisk brottslighet. Samverkan skall, enligt

skrivelsen, omfatta såväl statliga som kommunala myndigheter.

Även enligt utskottets mening måste myndigheterna påtagligt

förbättra samarbetet i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Det gäller både i fråga om samarbetet med andra statliga

myndigheter och i fråga om samarbetet med kommuner,

konkursförvaltare, revisorer, näringsliv, organisationer och

allmänheten.

Det handlar här inte bara om att effektivisera samarbetet i

fråga om handläggning av enskilda utredningar och andra ärenden.

Det är också av grundläggande betydelse att myndigheterna lägger

upp gemensamma riktlinjer för arbetet med utgångspunkt från

gemensamma strategier som vilar på en säker kunskap om

verkligheten och en realistisk bedömning av den framtida

utvecklingen. Inriktningen måste snabbt kunna anpassas när nya

inslag i brottsligheten uppträder. För att uppnå detta kan det

behövas förändringar i fråga om organisationsstruktur och

styrmekanismer, och utskottet välkomnar de åtgärder härvidlag

som aviseras i skrivelsen.

Utskottet anser att de motioner som efterlyser ett fördjupat

samarbete m.m. mellan myndigheterna när det gäller den

ekonomiska brottsligheten får anses tillgodosedda genom vad som

anförts i skrivelsen om de åtgärder som regeringen avser att

vidta och som redovisats ovan. Utskottet avstyrker således

bifall till motionerna Ju205, Ju221, Ju222 och Ju225 i nu

berörda delar.

När det gäller yrkandena i motion Ju21 om att de åtgärder om

samordning m.m. som aviseras i skrivelsen också bör gälla

miljöbrottsligheten kan utskottet konstatera att det här inte

föreligger någon oenighet. Som anförs i skrivelsen (s. 6) kan

miljöbrottslighet i nu aktuellt sammanhang också räknas till den

ekonomiska brottsligheten, och det krävs också samordning när

det gäller åtgärder mot ekobrottslighet i form av miljöbrott.

Utskottet anser att motionen får anses tillgodosedd genom vad

som anförs i skrivelsen när det gäller miljöbrottsligheten. Här

har utskottet utgått från att berörda myndigheter erhåller

erforderlig information i frågan. Utskottet avstyrker bifall

till motion Ju21 i nu behandlade delar.

Utskottet vill i anledning av yrkandet i motion Ju216 om att

överföra utredningsresurser från polisväsendet till

åklagarväsendet anföra att detta torde vara en fråga som kommer

att belysas i ekobrottsberedningens utredning om den framtida

myndighetsstrukturen när det gäller ekonomisk brottslighet.

Utredningen bör inte föregripas och utskottet avstyrker bifall

till motion Ju216 i nu avhandlad del.

Angående yrkandet i motion Ju221 om att arbetet med

ekobrottskommandot skall fullföljas anser utskottet att yrkandet

får anses tillgodosett genom vad som anförs i denna del i

skrivelsen. Regeringen (s. 23) anför att arbetet med att

organisera ekobrottskommandot skall fortsätta, och att det

arbetet kommer att ge erfarenheter som kan bidra till

övervägandena om det behövs en ny myndighetsstruktur för kampen

mot den ekonomiska brottsligheten. De nya former för

myndighetssamarbete som håller på att utvecklas inom

ekobrottskommandot kommer, anförs det, med all säkerhet att

bestå även om den organisatoriska ramen skulle förändras.

Motionen avstyrks i nu berörd del.

Vidkommande yrkandet i motion Ju221 om att regeringen noggrant

bör följa arbetet inom RÅSOP anser utskottet även i denna del

att yrkandet får anses tillgodosett genom att regeringen dels i

budgetpropositionen anfört att verksamheten bör fortgå, dels i

skrivelsen (s. 30) aviserat att en uppföljning av arbetet inom

RÅSOP skall ske. Motionen avstyrks i nu behandlad del.

Myndigheternas kompetens

Motionerna

I några motioner tas frågan om myndigheternas kompetens

avseende bekämpning av den ekonomiska brottsligheten upp. I

motion Ju221 (m) begärs ett tillkännagivande om vikten av ett

ökat inslag av kvalificerad expertis och högre kompetens i det

brottsutredande arbetet. I motion N202 (mp) efterlyses bättre

utbildning för rättsväsendet när det gäller ekonomisk

brottslighet och miljöbrottslighet. I motion Ju21 (mp)

efterlyses mer kompetens hos myndigheterna i form av experter

när det gäller miljöbrottslighet.

Regeringens skrivelse

Regeringen aviserar i skrivelsen (s. 26 f) en kraftfull

satsning för att höja myndigheternas kompetens i fråga om

ekonomisk brottslighet. Här anförs vidare att också bekämpningen

av miljöbrottslighet ställer särskilda kompetenskrav. Målet

skall, enligt regeringen, vara att myndigheterna skall ha

tillgång till minst lika god expertis som de som är föremål för

kontroll eller utredning. Härför krävs, anförs det, en rad

åtgärder, såsom gemensamma utbildningsprogram där myndigheternas

samfällda kompetens i fråga om ekonomisk brottslighet utnyttjas.

Nuvarande ordning för rekrytering och utbildningsorganisation

kan därför, anförs det, behöva omprövas. Regeringen har för

avsikt att ge berörda centrala myndigheter i uppdrag att planera

och genomföra kompetensutveckling inom domstolsväsendet,

åklagarväsendet, polisen, Tullverket, skatteförvaltningen och

exekutionsväsendet i fråga om bekämpning av ekonomisk

brottslighet. Åtgärderna skall planeras så att myndigheternas

samlade resurser och kompetens effektivt tas till vara.

Polishögskolan skall här användas som en gemensam resurs för

myndigheternas kompetensutveckling.

Utskottets överväganden

Som regeringen anför ställer bekämpning av ekonomisk

brottslighet särskilda krav på kunskaper och kompetens hos de

berörda myndigheterna. Det handlar bl.a. om kvalificerade

kunskaper i företagsekonomi, affärsförhållanden inom olika

branscher samt internationella förhållanden. I juridiska frågor

behövs bl.a. omfattande kunskaper i civilrättsliga frågor av ett

slag som de flesta myndigheter annars inte kommer i beröring med

i någon större utsträckning. Också bekämpningen av

miljöbrottslighet ställer särskilda kompetenskrav, och här har

utskottet noterat den utbildning om miljörelaterad brottslighet

som nyligen genomförts för poliser. Utskottet välkomnar de i

skrivelsen aviserade åtgärderna för att höja kompetensnivån hos

berörda myndigheter och anser att nu aktuella yrkanden i

motionerna Ju21, Ju221 och N202 härigenom får anses

tillgodosedda. Motionerna avstyrks.

Forskning m.m. om ekonomisk brottslighet

Motionen

I motion Ju222 (c) begärs tillkännagivanden om dels ökad

forskning när det gäller organiserad ekonomisk brottslighet,

dels att myndigheterna skall bedriva ett intensivt utvecklings-

och utvärderingsarbete när det gäller sådan brottslighet.

Regeringens skrivelse

Regeringen aviserar (s. 38) att forskningen rörande den

ekonomiska brottsligheten skall öka. En ordning skall skapas för

att varaktigt tillgodose behovet av forskning inom detta område.

Ett regeringsuppdrag har lämnats åt Brottsförebyggande rådet

(BRÅ) att genomföra viss faktainsamling, utvärdering av åtgärder

m.m. som led i en informationssatsning mot ekonomisk

brottslighet. Regeringen avser vidare att tillkalla en särskild

utredare för att se över behovet av forskning om ekonomisk

brottslighet. Målet med översynen skall vara att också på längre

sikt få till stånd en forskning som kan bidra till att

effektivisera kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Översynen skall belysa hur resurser som satsas på detta område

bäst skall användas för en verksamhet av hög vetenskaplig

kvalitet och samhällsrelevans.

I skrivelsen (s. 40) aviserar regeringen vidare en effektivare

styrning och uppföljning av myndigheternas verksamhet. Det

krävs, anser regeringen, ett utvecklings- och utredningsarbete

hos myndigheterna i enlighet med preciserade uppdrag som

regeringen har gett eller kommer att ge när det gäller kampen

mot den ekonomiska brottsligheten. Vid sidan härav kan, anförs

det, myndigheterna i stor utsträckning själva effektivisera

kampen mot den ekonomiska brottsligheten genom åtgärder som de

själva kan ta initiativ till och bestämma om. Regeringen anser

att det är mycket viktigt att myndigheterna sätter i gång ett

sådant utvecklingsarbete där de inom ramen för sina befogenheter

utvecklar och höjer sin effektivitet i fråga om ekonomisk

brottslighet. Regeringen kommer att ta in riktlinjer om detta i

planeringsdirektiv, regleringsbrev och andra instrument som styr

myndigheternas verksamhet.

Utskottets överväganden

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen och i

skrivelsen om att samhällets kunskapsnivå när det gäller den

ekonomiska brottsligheten måste höjas. I dag är kunskaperna

otillräckliga om exempelvis den ekonomiska brottslighetens

former och konsekvenser. För framtiden behövs det ett betydligt

bättre underlag för att samhället fortlöpande skall kunna följa

utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten och efter hand

sätta in lämpliga och effektiva motåtgärder. Utskottet välkomnar

därför de i skrivelsen aviserade åtgärderna när det gäller ökad

forskning. Utskottet anser att önskemålet härom i motion Ju222

får anses tillgodosett. Motion Ju222 avstyrks i nu behandlad

del.

Såvitt gäller yrkandet i motionen om att myndigheterna skall

bedriva ett intensivt utvecklings- och utvärderingsarbete

rörande den ekonomiska brottsligheten anser utskottet i likhet

med motionärerna och regeringen att detta är en viktig fråga.

Något särskilt uttalande från riksdagens sida är emellertid

enligt utskottets mening inte nödvändigt. Yrkandet får anses

tillgodosett genom vad som anförts i skrivelsen om att

regeringen har för avsikt att genom riktlinjer ge myndigheterna

i uppdrag att genomföra åtgärder i enlighet med regeringens

strategi. Motion Ju222 avstyrks även i nu berörd del.

Revisorernas roll m.m.

Motionen

I motion Ju24 (m) begärs att det inte skall införas någon

skyldighet för revisorer att till åklagare anmäla ekonomisk

brottslighet som förekommit i ett aktiebolag. I motionen begärs

vidare att det bör övervägas att ge Patent- och

registreringsverket förutsättningar att aktivt granska och

anmäla brott i anslutning till de förhållanden som revisorn

skall anmärka på i revisionsberättelsen. Inom verket bör för

detta ändamål finnas jurister med erforderlig utbildning.

Bakgrund

Revisionsplikt åvilar i huvudsak aktiebolag, ekonomiska

föreningar, banker och försäkringsbolag samt vissa handelsbolag.

Regler om aktiebolag finns in aktiebolagslagen (1975:1385;

ABL). I aktiebolag som har ett aktiekapital överstigande en

miljon kronor skall finnas fyra bolagsorgan, nämligen

bolagsstämma, styrelse, verkställande direktör och revisorer. I

mindre bolag behöver inte verkställande direktör utses (8 kap.

3 §). ABL:s kompetensfördelning mellan bolagsorganen är

avsedd att åstadkomma en balans mellan bolagens olika organ samt

mellan å ena sidan majoriteten bland aktieägarna och å andra

sidan minoriteten och enskilda aktieägare. En närmare

redogörelse för de olika bolagsorganens uppgifter och ansvar

finns i lagutskottets betänkande 1993/94:LU32 s. 15 f.

För aktiebolag föreskrivs i aktiebolagslagen att minst en av

bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad eller

godkänd revisor. Större bolag och alla börsnoterade företag

skall alltid ha en auktoriserad revisor. Ett auktoriserat eller

godkänt revisionsbolag kan utses i stället för auktoriserad

respektive godkänd revisor. Revisorerna har till uppgift att

granska styrelsens och verkställande direktörens förvaltning och

bolagets räkenskaper. Revisorerna utses normalt av

bolagsstämman.

Riksdagen har nyligen antagit nya regler för godkända och

auktoriserade revisorer. De nya reglerna innebär bl.a. en

skärpning av kraven på utbildningstidens längd för att man skall

kunna få auktorisation eller godkännande som revisor. Prövningen

och tillsynen av revisorerna sker i statlig regi, och en ny

myndighet, Revisorsnämnden, skall inrättas och ha hand om

revisorsfrågorna (prop. 1994/95:152, NU23, rskr. 315).

Patent- och registreringsverket (PRV) är en avgiftsfinansierad

central förvaltningsmyndighet för ärenden om bl.a. aktiebolag

och utländska företagsfilialer i Sverige samt enskilda

näringsidkare, handelsbolag, kommanditbolag, ekonomiska

föreningar, bostadsrättsföreningar och näringsdrivande ideella

föreningar och stiftelser. Verket för även register över

näringsförbud och tillfälliga näringsförbud. I proposition

1994/95:189 har föreslagits att det hos PRV skall föras ett

centralt register över fysiska personers och dödsbons konkurser.

Vidare föreslås att uppgifter om konkursförvaltare och

tillsynsmyndighet i såväl fysiska som juridiska personers

konkurser registreras hos verket. Härigenom kommer en samlad

konkursregistrering att finnas hos PRV. Lagutskottet har

tillstyrkt bifall till propositionen (1994/95:LU31).

Av aktiebolagslagen framgår att ett bolag är skyldigt att

senast en månad efter det att resultat- och balansräkningar

fastställts sända en avskrift av årsredovisningen och

revisionsberättelsen till PRV.

Bestämmelserna om upprättande och offentliggörande av

årsredovisning och revisionsberättelse syftar till att ge

bolagets intressenter tillfälle att få upplysningar om bolagets

ekonomiska förhållanden och utvecklingsmöjligheter.

Om årsredovisning och revisionsberättelse inte sänds in inom

föreskriven tid kan flera olika slag av sanktioner komma i

fråga. Genom ändringar i aktiebolagslagen, som trätt i kraft den

1 januari 1995, har åtgärder vidtagits för att komma till rätta

med att aktiebolag inte ger in årsredovisningar eller

revisionsberättelser i tid till PRV eller försummar att anmäla

styrelse, verkställande direktör eller revisor för registrering

i aktiebolagsregistret (prop. 1994/95:67, LU11, rskr. 111).

Lagändringarna innebär bl.a. ökade möjligheter att försätta

försumliga bolag i likvidation.

Aktiebolagslagen är för närvarande föremål för översyn av

Aktiebolagskommittén (dir. 1990:46, 1991:89, 1991:98, 1992:18

och 1994:143). I delbetänkandet (SOU 1995:44) Aktiebolagets

organisation föreslås följande anmälningsskyldighet för

revisorer när det gäller bl.a. ekonomisk brottslighet. Om en

revisor har anledning att anta att ett förhållande som han

anmärkt på i revisionsberättelsen utgör ett brott eller led i

ett brott av en styrelseledamot eller verkställande direktör och

dessutom finner att det föreligger väsentlig skada eller fara

för sådan skada, skall han underrätta allmän åklagare om det.

Revisorn skall i underrättelsen ange grunden för misstanken.

Kommittén var inte enig i betänkandet i denna del och i en

reservation framförs bl.a. yrkande om att PRV ges

förutsättningar att aktivt granska och anmäla brott i anslutning

till de förhållanden som revisorn skall anmärka på i

revisionsberättelsen.

Betänkandet skall nu, enligt vad utskottet erfarit,

remissbehandlas.

Utskottets överväganden

Lagutskottet föreslår i sitt yttrande att utskottet avstyrker

bifall till motion Ju24 när det gäller yrkandena rörande

revisorers och PRV:s anmälningsskyldighet om ekonomisk

brottslighet. Enligt lagutskottets mening bör riksdagen inte

föregripa beredningen av Aktiebolagskommitténs förslag.

Betänkandet skall, som framgått ovan, nu remissbehandlas och

därefter beredas i regeringskansliet.

Justitieutskottet saknar anledning att ha annan uppfattning

och avstyrker bifall till motion Ju24 i nu berörda delar.

Ansvarsgenombrott

Motionen

I motion Ju24 (m) begärs ett tillkännagivande om att regler om

s.k. ansvarsgenombrott inte skall införas.

Bakgrund

Utmärkande för ett aktiebolag är att delägarna inte svarar

personligen för bolagets åtaganden och förpliktelser, utan att

borgenärerna är hänvisade till att kräva betalning ur bolagets

tillgångar. Det grundläggande stadgandet härom finns i 1

kap. 1 § ABL. Från denna princip finns några i lag angivna

undantag. Sålunda gäller enligt 13 kap. 2 § ABL under vissa

förutsättningar ett personligt betalningsansvar för

styrelseledamöter och andra -- t.ex. aktieägare -- som inte

iakttar sina förpliktelser då förutsättningar för likvidation av

bolaget föreligger. För bolagets obetalda skatter kan den som

företräder bolaget bli personligen ansvarig enligt särskilda

författningar. Vid sidan av de nämnda lagreglerna har i

rättspraxis ett personligt betalningsansvar ålagts aktieägare i

några enstaka fall.

Betalningsansvarskommittén tillkallades hösten 1984 på begäran

av riksdagen (LU 1982/83:16, rskr. 89) med uppdrag att utreda

frågor om betalningsansvar för skulder i aktiebolag och

ekonomiska föreningar m.m. Kommittén avlämnade sitt betänkande

(SOU 1987:59) Ansvarsgenombrott m.m. i december 1987 och

föreslog därvid bestämmelser i aktiebolagslagen som innebar att

det skulle bli möjligt att i vissa undantagssituationer göra

avsteg -- ansvarsgenombrott -- från principen om personlig

ansvarsfrihet. Något förslag till lagstiftning om

ansvarsgenombrott har dock inte lagts fram för riksdagen.

För att om möjligt precisera förutsättningarna för

ansvarsgenombrott ytterligare beslutade den dåvarande regeringen

i september 1991 om tilläggsdirektiv (dir. 1991:89) med denna

innebörd till Aktiebolagskommittén.

Den förra regeringen beslutade hösten 1991 genom ytterligare

tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén att frågan om

ansvarsgenombrott inte längre skulle ingå i kommitténs uppdrag

(dir. 1991:98).

Den nuvarande regeringen har emellertid genom nya

tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén beslutat att

kommittén skall lämna förslag till bestämmelser om

ansvarsgenombrott (dir. 1994:143). Aktiebolagskommittén skall

därvid ta ställning till vilka olika företeelser som bör

föranleda ansvarsgenombrott och även i övrigt söka precisera

förutsättningarna för att ansvarsgenombrott skall kunna komma i

fråga. Resultatet av kommitténs överväganden skall redovisas

före utgången av juni 1996.

Tidigare riksdagsbehandling

Lagutskottet har i vår behandlat (1994/95:LU24) en motion i

vilken motionärerna motsatte sig att regler om ansvarsgenombrott

införs. Lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända

betänkande bifall till motionen. I sin motivering underströk

lagutskottet grundsatsen om personlig ansvarsfrihet för bolagets

förpliktelser och dess betydelse för företagen och näringslivet.

Det kunde dock, enligt lagutskottet, i vissa situationer av

uppenbart missbruk vara befogat att personer som står bakom ett

aktiebolag kan göras personligt betalningsansvariga för bolagets

skulder. Högsta domstolen har också, anförde lagutskottet,

tillämpat principen om ansvarsgenombrott, och liknande regler

finns i många andra länder. Det blir alltmer uppenbart, anförde

lagutskottet vidare, att förutsättningarna för ansvarsgenombrott

behöver preciseras när det gäller kvalificerat missbruk av

aktiebolag. Lagutskottet välkomnade därför att regeringen gett

Aktiebolagskommittén i uppdrag att lämna förslag till regler om

ansvarsgenombrott.

Utskottets överväganden

Lagutskottet föreslår att utskottet avstyrker bifall till

motion Ju24 när det gäller frågan om ansvarsgenombrott. Här

anför lagutskottet att det fullständigt saknas skäl för

utskottet att nu göra annan bedömning än vad utskottet gjorde i

mars i år i det ovan redovisade ärendet.

Justitieutskottet saknar anledning att ha annan uppfattning

och avstyrker bifall till motion Ju24 i nu berörd del.

Skatteflykt, m.m.

År 1980 infördes en lag mot skatteflykt (prop. 1980/81:17,

SkU8, rskr. 27, SFS 1980:865). Lagstiftningen tog sikte på

sådana skatteflyktsförfaranden som innebär att den skattskyldige

vid genomförandet av ekonomiska affärer skaffar sig

skatteförmåner som inte är avsedda av lagstiftaren genom att

använda förfaranden som från kommersiella och liknande

synpunkter utgör omvägar. Lagen tidsbegränsades till att gälla i

fråga om rättshandlingar som företogs under åren 1981 t.o.m.

1985. Tidsbegränsningen motiverades med att lagen mot slutet av

femårsperioden skulle utvärderas från rättssäkerhetssynpunkt och

kunna omprövas.

Efter ett par år utvidgades lagens tillämpningsområde till att

även gälla förfaranden som, utan att kunna karakteriseras som

omvägar, tillkommit uteslutande för att den skattskyldige skall

uppnå skatteförmåner (prop. 1982/83:84, SkU20, rskr. 139, SFS

1983:75). Lagens giltighetstid förlängdes i olika omgångar

t.o.m. utgången av år 1993.

Lagen har varit föremål för en översyn av

Skatteflyktsutredningen. Utredningens betänkande (SOU 1989:81)

Ny generalklausul mot skatteflykt föranledde dock inte några

ändringar i lagstiftningen.

Skatteflyktslagen upphävdes fr.o.m. januari 1993 (prop.

1992/93:127, SkU14, rskr. 148, SFS 1992:1600). Den upphävda

lagen tillämpas alltjämt på rättshandlingar som företagits under

tiden den 1 januari 1981--den 31 december 1992.

Regeringen har tillkallat en kommitté för att utforma en ny

lagstiftning mot skatteflykt (dir. 1995:11). Uppdraget skall

vara slutfört före utgången av år 1995. I avvaktan på resultatet

av utredningens arbete har riksdagen (prop. 1994/95:209, SkU30,

rskr. 348) beslutat att, med en teknisk justering, återinföra

den upphävda lagen fr.o.m. den 1 juli 1995.

I motionerna Ju20 (kds), Ju22 (fp) och Ju25 (m) yrkas att

skatteflyktslagen inte återinförs.

Vid utskottsbehandlingen av frågan om ett återinförande av

skatteflyktslagen anförde skatteutskottet bl.a. att utskottet

delade uppfattningen att de skäl som den borgerliga regeringen

anförde för att upphäva skatteflyktslagen, nämligen att lagen

stärkte det allmännas ställning gentemot den enskilde på ett

orimligt sätt och att den medförde svårigheter för den enskilde

att bedöma skattekonsekvenserna av olika rättshandlingar, inte

var hållbara. Utskottet instämde också i regeringens uppfattning

att några negativa effekter av lagen inte har kunnat påvisas,

och att lagen haft en väsentlig preventiv funktion och utgjort

ett betydelsefullt redskap för att förhindra

skatteflyktsförfaranden.

I sitt yttrande till justitieutskottet anför skatteutskottet

rörande den särskilda frågan om att återinföra lagen mot

skatteflykt bl.a., att utskottet nyss behandlat frågan och

tillstyrkt regeringens förslag härom och att skäl saknas att nu

gå in på denna fråga.

Utskottet saknar anledning att inta någon annan ståndpunkt än

den skatteutskottet givit uttryck för, och utskottet avstyrker

bifall till motionerna Ju20, Ju22 och Ju25 i nu behandlade

delar.

Rättssäkerhet vid beskattningen m.m.

I motion Ju20 (kds) yrkas ett riksdagsuttalande om att

Rättssäkerhetskommitténs arbete inte bör revideras. Som motionen

måste förstås grundas yrkandet på uppfattningen att det är

viktigt att slå vakt om de förbättringar av rättssäkerheten vid

beskattningen som har blivit resultatet av

Rättssäkerhetskommitténs arbete.

År 1992 tillkallade dåvarande regeringen en kommitté för att

se över rättssäkerheten vid beskattningen (dir. 1992:27),

Rättssäkerhetskommittén. Kommittén lade i juni 1993 fram

betänkandet (SOU 1993:62) Rättssäkerheten vid beskattningen.

Betänkandet lades till grund för genomgripande lagändringar

(prop. 1993/94:151, SkU31, rskr. 335) som trädde i kraft den 1

juli 1994. Bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och

avgiftsprocessen upphävdes och ersattes med en ny lag, lagen

(1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i

beskattningsförfarandet. Revisionsreglerna ändrades i väsentliga

avseenden, bl.a. genom att möjligheten att besluta om s.k.

tredjemansrevision slopades och ersattes av en

kontrolluppgiftsskyldighet och genom att reglerna om

efterkontroll i tullagen (1987:1065) utformades efter

motsvarande bestämmelser i taxeringslagen (1990:324). Vidare

ändrades bl.a. lagen (1978:880) om betalningssäkring för

skatter, tullar och avgifter samt lagen (1989:479) om ersättning

för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.

Kommittén med uppdrag att utforma en ny lagstiftning mot

skatteflykt skall enligt sina direktiv (1995:11) ompröva de nya

reglerna mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits under den

tid lagstiftningen varit i kraft och föreslå de lagändringar som

behövs för att få en ändamålsenlig lagstiftning på

kontrollområdet. Därvid skall intresset av att skatte- och

tullmyndigheterna har instrument till sitt förfogande för att

utöva en effektiv kontroll av att skatte- resp.

tullagstiftningen efterlevs sammanvägas med kravet att

lagstiftningen tillgodoser rimliga rättssäkerhetsgarantier.

När skatteutskottet i samband med det ovan redovisade ärendet

om skatteflyktslagen behandlade en liknande motion anförde

utskottet bl.a. att enighet råder om att den enskildes

berättigade krav på rättssäkerhet vid beskattningen bör

tillgodoses. Utskottet framhöll att denna fråga sedan länge har

uppmärksammats i samband med det fortlöpande

lagstiftningsarbetet på skatteområdet och i strävandena att

underlätta deklarationsförfarandet, förbättra taxeringen i

första instans och taxeringsprocessen. Samtidigt framhöll

utskottet att kraven på rättssäkerhet inte bör leda till

åtgärder som försämrar möjligheterna att ingripa mot

skatteundandraganden i olika former och att åstadkomma en

likformig och rättvis taxering. Skatteutskottet avstyrkte den i

det ärendet aktuella motionen.

Utskottet delar den av skatteutskottet redovisade ståndpunkten

och avstyrker bifall till motion Ju20 i nu behandlad del.

Skattebrott, m.m.

I motion Ju632 (s) yrkas en skärpning av skattebrottslagen. I

motionen understryks att det är angeläget att det kraftfullt

markeras att brott mot gemensamma samhällsintressen skall leda

till kännbara straff.

Utskottet behandlade våren 1994 en liknande motion om

skärpning av skattebrottslagen (1993/94:JuU17, s. 8 f).

Utskottet konstaterade därvid bl.a. att regeringen den 25

februari 1993 beslutat om direktiv (1993:23) för en översyn av

skattebrottslagen och sanktionssystemet i övrigt på skatte- och

avgiftsområdet. Utskottet avstyrkte bifall till den då aktuella

motionen med hänvisning till att det pågående arbetet skulle

redovisas före utgången av år 1994.

Utredningen, 1993 års skattebrottsutredning, har avgivit

delbetänkandet (SOU 1995:10) Översyn av skattebrottslagen.

Utredningen föreslår bl.a. att flertalet av de

straffbestämmelser på skatteområdet som i dag finns i andra

författningar inarbetas i skattebrottslagen och att lagen i

princip bör vara tillämplig på alla utskylder till det allmänna

som betecknas som skatter. Utredningen föreslår också att de

centrala skattebrotten omkonstrueras från effektbrott till

farebrott. Ett effektbrott är att anse som fullbordat vid den

tidpunkt då t.ex. beslut fattas om debitering eller kreditering

av skatt eller avgift till nackdel för det allmänna. Ett

farebrott är fullbordat när en oriktig uppgift har lämnats till

skattemyndigheten och fara för skatteundandragande därmed

uppstår. Betänkandet är föremål för remissbehandling.

Skattebrottslagen har nyligen setts över. Utskottet anser att

resultatet av 1993 års skattebrottsutredning bör avvaktas.

Utskottet avstyrker bifall till motion Ju632.

Skattetillägg

I motion Ju222 (c) yrkas en översyn av reglerna om

skattetillägg så att dessa inte motverkar ett förebyggande av

ekonomisk brottslighet.

Skattetillägg kan enligt 5 kap. taxeringslagen (1990:324)

påföras den som i deklaration eller annat skriftligt meddelande

till ledning för sin taxering lämnat oriktiga uppgifter, som

skulle ha lett till för låg skatt om de hade godtagits.

Skattetillägg tas ut även om deklaration inte har lämnats eller

om inkomst eller förmögenhet på grund av brister i deklarationen

eller i underlaget för denna måste uppskattas efter annan grund,

s.k. skönstaxering.

Tanken bakom de skatteadministrativa sanktionerna, till vilka

skattetillägg hör, var att de skulle öka trycket på de

skattskyldiga att iaktta de åligganden som föreskrivs i vissa

skatte- och avgiftsförfattningar. De skulle också göra det

möjligt att från handläggning i judiciell ordning ta undan vissa

som lindrigare ansedda fall av skattebrott. Dessa brott skulle

på så sätt ändå bli föremål för reaktion. Ett administrativt

förfarande skulle bli snabbare, enklare och billigare för det

allmänna än handläggning i domstol, och den enskilde skulle

besparas kostnader och besvär.

De administrativa och straffrättsliga sanktionssystemen är

avsedda att tillämpas jämsides med varandra. Påföljder enligt

skattebrottslagen kan komma i fråga också i de fall skatte-

eller avgiftstillägg påförts. 1993 års skattebrottsutredning har

behandlat frågor som rör administrativa sanktioner på skatte-

och avgiftsområdet. Utredningen har bl.a. undersökt hur

ordningen med dubbla sanktioner fungerat i praktiken och

föreslagit att systemet bör behållas.

I sammanhanget bör påpekas att regeringens strategi mot den

ekonomiska brottsligheten bl.a. innebär att skattekontrollen

skall stärkas för att förebygga brottslighet och öka

upptäcktsrisken för överträdelser.

Frågor rörande hur det administrativa och det straffrättsliga

sanktionssystemet fungerat i praktiken har behandlats av 1993

års skattebrottsutredning. Beredning av utredningens förslag

pågår. Utskottet anser att resultatet härav bör avvaktas, och

utskottet avstyrker bifall till motion Ju222 i nu behandlad del.

Särskilda skattedomstolar

I motion Sk804 (v) begärs en utredning med uppgift att lägga

fram förslag om effektivare rättegångsförfarande vid ekonomisk

brottslighet och skatteundandragande. Motionärerna förordar

särskilda skattedomstolar som skulle handlägga både skatte- och

skattebrottmål.

Domstolsorganisationen i nu aktuellt hänseende innebär i

huvudsak att de allmänna domstolarna, dvs. tingsrätt, hovrätt

och Högsta domstolen, handlägger mål om ansvar för brott, t.ex.

skattebrott, medan de allmänna förvaltningsdomstolarna, som

utgörs av länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten, handlägger

överklaganden av förvaltningsmyndigheters beslut om

skattläggning.

Domstolsutredningen, som hade i uppdrag att utreda

domstolarnas framtida uppgifter, arbetssätt och organisation,

fann i sitt betänkande (SOU 1991:106 del A s. 209) Domstolarna

inför 2000-talet att den nuvarande fördelningen av mål mellan

allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar ytterst bygger på

en hävdvunnen uppdelning mellan rättskipning och förvaltning.

Utredningen konstaterade att överprövningen förvaltningsvägen

i växande utsträckning har ersatts eller byggts ut med prövning

i förvaltningsdomstol under 1900-talet. Mot denna bakgrund fann

utredningen att målfördelningen mellan de båda

domstolsorganisationerna i de flesta hänseenden framstod som

logisk och överskådlig och att det knappast fanns anledning att

göra en förutsättningslös översyn. Utredningen lade heller inte

fram några ändringsförslag beträffande domstolsorganisationen

när det gäller brottmåls- och skatteprocessen.

Här kan också nämnas att frågan om värdet av specialdomstolar

för olika ändamål har varit föremål för diskussion under en lång

följd av år (se bl.a. 1992/93:JuU33 s. 6 f med där gjorda

hänvisningar).

Regeringens strävan under föregående mandatperiod var att

minska antalet specialdomstolar. Således fattade riksdagen under

mandatperioden på regeringens förslag beslut om nedläggning av

Försäkringsöverdomstolen (prop. 1992/93:215, JuU33, rskr. 372)

och Bostadsdomstolen (prop. 1993/94:200, JuU31, rskr. 431).

I det sistnämnda ärendet (s. 9 i betänkandet) anförde

utskottets majoritet att den delade den uppfattning som

regeringen uttalat i propositionen, nämligen att

specialdomstolar i möjligaste mån bör avskaffas. I en

reservation uttalade ledamöterna från Socialdemokraterna bl.a.

att den restriktiva syn på specialdomstolar som redovisades i

propositionen inte var motiverad. Varje specialdomstols

fortsatta verksamhet borde enligt reservanterna bedömas efter

dess egna meriter och inte utifrån principiella ståndpunkter.

Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande en

motion liknande den här aktuella i samband med att utskottet

hösten 1994 behandlade Riksdagens revisorers förslag om insatser

mot den ekonomiska brottsligheten (1994/95:RR4, JuU8 s. 17 f).

I det ärendet förelåg yttrande bl.a. från skatteutskottet som

anförde att förslaget om att inrätta speciella skattedomstolar

inte var realistiskt. Skatteutskottet pekade i stället på

möjligheten att inom ramen för nuvarande domstolsorganisation

öka effektiviteten i det brottsutredande arbetet och förenkla

och förbättra den rättsliga proceduren, något som enligt

skatteutskottet borde övervägas närmare. Syftet med motionen

fick enligt skatteutskottet anses väsentligen tillgodosett genom

utskottets positiva ställningstagande till revisorernas förslag.

Regeringen uttalar i skrivelsen att dess strategi innebär att

brottmålshanteringen skall snabbas upp genom effektivare

brottsutredning och en modernisering av rättsprocessen. I många

fall bör det dock enligt regeringen vara möjligt att åstadkomma

en snabbare handläggning inom ramen för gällande lagstiftning

genom att ta till vara den erfarenhet som finns på området bland

domare, åklagare och andra. Regeringen kommer att ge berörda

myndigheter i uppdrag att genomföra ett projekt med den

inriktningen. Regeringen kommer också att överväga behovet av en

lagstiftningsreform mot bakgrund bl.a. av vad som kommer fram

vid projektet om en snabbare handläggning inom ramen för

gällande regelverk.

Utskottet, som inte finner skäl att nu inta någon annan

ståndpunkt än den utskottet gav uttryck för senast frågan

behandlades, avstyrker bifall till motion Sk804.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kraftsamling m.m. mot den ekonomiska

brottsligheten

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju205 yrkande 1,

1994/95:Ju207 yrkande 1, 1994/95:Ju214, 1994/95:Ju220,

1994/95:Ju223, 1994/95:Ju226 och 1994/95:Ju227,

2. beträffande ekonomisk brottslighet och bidragsfusk

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju219,

3. beträffande fullföljande av Riksdagens revisorers

förslag

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju216 yrkande 1,

4. beträffande konkreta förslag

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju23,

res. 1 (v)

5. beträffande myndigheternas resurser

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju206, 1994/95:Ju207

yrkande 2 och 1994/95:N202 yrkande 11 i denna del,

6. beträffande fortsättning av den borgerliga regeringens

arbete

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju25 yrkande 1,

1994/95:Ju221 yrkande 1 och 1994/95:Ju801 yrkande 16,

res. 2 (m)

7. beträffande central myndighet för ekobrottsbekämpning

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju20 yrkandena 3 och

4, 1994/95:Ju212 och 1994/95:N301 yrkande 12,

8. beträffande samordning mellan myndigheter m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju205 yrkande 2,

1994/95:Ju221 yrkande 3, 1994/95:Ju222 yrkande 1 och

1994/95:Ju225,

res. 3 (m)

9. beträffande samordning m.m. rörande miljöbrottslighet

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju21 yrkandena 1, 2 och 4,

res. 4 (mp)

10. beträffande överföring av utredningsresurser från polis

till åklagare

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju216 yrkande 2,

11. beträffande fullföljande av ekobrottskommandot

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju221 yrkande 6,

12. beträffande uppföljning av RÅSOP

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju221 yrkande 5,

13. beträffande ökad kompetens i det brottsutredande

arbetet

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju21 yrkande 3,

1994/95:Ju221 yrkande 4 och 1994/95:N202 yrkande 11 i denna del,

res. 5 (mp)

14. beträffande forskning m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju222 yrkandena 2 och 4,

15. beträffande revisorernas roll m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju24 yrkandena 1 och 2,

res. 6 (m)

16. beträffande ansvarsgenombrott

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju24 yrkande 3,

res. 7 (m)

17. beträffande lagen mot skatteflykt

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju20 yrkande 1,

1994/95:Ju22 och 1994/95:Ju25 yrkande 2,

res. 8 (m, fp, kds)

18. beträffande översyn av Rättssäkerhetskommitténs arbete

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju20 yrkande 2,

res. 9 (m, fp, kds)

19. beträffande skärpning av skattebrottslagen

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju632,

20. beträffande översyn av reglerna om skattetillägg

att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju222 yrkande 3,

21. beträffande särskilda skattedomstolar

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sk804 yrkande 4,

res. 10 (v)

22. beträffande regeringens skrivelse 1994/95:217 Samlade

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

att riksdagen beslutar lägga skrivelsen till handlingarna.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en

bordläggning.

Stockholm den 1 juni 1995

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit:

Gun Hellsvik (m),

Lars-Erik Lövdén (s),

Birthe Sörestedt (s),

Göran Magnusson (s),

Sigrid Bolkéus (s),

Märta Johansson (s),

Margareta Sandgren (s),

Anders G Högmark (m),

Ann-Marie Fagerström (s),

Alice Åström (v),

Pär Nuder (s),

Lars Björkman (m),

Kia Andreasson (mp),

Göran R Hedberg (m),

Bengt Harding Olson (fp) och

Tuve Skånberg (kds).

Reservationer

1. Konkreta förslag (mom. 4)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Regeringen redovisar" och slutar med "till den" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Ju23,

att regeringens skrivelse bort innehålla förslag på konkreta

åtgärder i kampen mot den ekonomiska brottsligheten i stället

för en redogörelse för tidigare gjorda bedömningar och

konstateranden rörande denna brottslighet. Utskottet är sålunda

kritiskt till skrivelsen och anser att regeringen utan dröjsmål

skall återkomma till riksdagen med konkreta förslag för

bekämpning av den ekonomiska brottsligheten. Vad utskottet med

tillstyrkan av motion Ju23 nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande konkreta förslag

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ju23 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Fortsättning av den borgerliga regeringens arbete (mom. 6)

Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Göran R

Hedberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Som utskottet" och slutar med "till dem" bort ha

följande lydelse:

Under de borgerliga regeringsåren skedde en uppbyggnad av

poliskåren som hade minskat kraftigt under 1980-talets andra

hälft. Enligt utskottets uppfattning är det nu av avgörande

betydelse att slå vakt om resultatet av det arbete och de

insatser som den borgerliga regeringen genomförde, bl.a.

uppbyggnaden av poliskåren. Om detta arbete fullföljs kommer det

att finnas goda förutsättningar att minska den ekonomiska

brottsligheten.

Utskottet ser nu uppenbara risker i att de besparingskrav som

drabbat framför allt polisen leder till att antalet poliser

minskar. Enligt utskottets uppfattning är det av utomordentlig

vikt att så inte sker, och det åligger regeringen att tillse att

de poliser som arbetar med brottsutredningar, t.ex. på

ekobrottsområdet, inte blir färre till följd av besparingarna

inom polisväsendet. Vad utskottet med anledning av motionerna

Ju25, Ju221 och Ju801 nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande fortsättning av den borgerliga regeringens

arbete

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju25 yrkande

1, 1994/95:Ju221 yrkande 1 och 1994/95:Ju801 yrkande 16 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Samordning mellan myndigheter m.m. (mom. 8)

Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Göran R

Hedberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23

börjar med "Det handlar" och på s. 24 slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

De samverkansformer som aviseras i skrivelsen bör genomföras.

Yrkandena i motionerna Ju205, Ju222 och Ju225 om ytterligare

samarbete mellan myndigheterna i detta avseende är således

tillgodosedda.

Utskottet vill här med anledning av vad som framförs i motion

Ju221 understryka att det är av central betydelse för

ekobrottsbekämpningen att de samverkansformer som redan skapats

mellan myndigheterna får bestå och att samarbetet mellan polis,

åklagare, skattemyndigheter, kronofogdemyndigheter och

tullmyndigheter effektiviseras oavsett vad övervägandena om

myndighetsstrukturen leder till. När det gäller frågan om

inrättande av en särskild central myndighet för

ekobrottsbekämpning vill utskottet här markera sin stora

tveksamhet; en bättre lösning synes vara att utvidga och

fördjupa samarbetet mellan berörda myndigheter. Det fortsatta

utredningsarbetet bör ske med den utgångspunkten. Vad utskottet

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande samordning mellan myndigheter m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Ju205 yrkande

2, 1994/95:Ju222 yrkande 1 och 1994/95:Ju225 och med anledning

av motion 1994/95:Ju221 yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

4. Samordning m.m. rörande miljöbrottslighet (mom. 9)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som

börjar med "När det" och slutar med "behandlade delar" bort ha

följande lydelse:

När det gäller yrkandena i motion Ju21 om att de åtgärder om

samordning m.m. som aviseras i skrivelsen också bör gälla

miljöbrottsligheten vill utskottet anföra följande. Utskottet

vill för sin del understryka att miljöbrott utgör en väsentlig

del av den ekonomiska brottsligheten, och utskottet anser i

likhet med motionären att miljöbrottsligheten fått alltför litet

utrymme när det gäller de i skrivelsen aviserade åtgärderna mot

ekobrottsligheten. Regeringen måste i sina kontakter med berörda

myndigheter och organ med kraft understryka att det krävs aktiv

samordning också när det gäller miljöbrott. Här vill utskottet

särskilt peka på att den regionala samverkan mellan myndigheter

som förutskickas i skrivelsen också skall avse

miljöbrottsligheten. Det får ankomma på regeringen att snarast

vidta de åtgärder som utskottet nu efterlyst. Vad utskottet här

med anledning av motion Ju21 anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande samordning m.m. rörande miljöbrottslighet

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju21 yrkandena

1, 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

5. Ökad kompetens i det brottsutredande arbetet (mom. 13)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Som regeringen" och slutar med "Motionerna avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Som regeringen anför ställer bekämpning av ekonomisk

brottslighet särskilda krav på kunskaper och kompetens hos de

berörda myndigheterna och utskottet välkomnar de i skrivelsen

aviserade åtgärderna. Att höja kompetensnivån bör, enligt

utskottets mening, vara en prioriterad uppgift för

myndigheterna.

Utskottet vill dock understryka att även bekämpningen av

miljöbrottsligheten ställer särskilda kompetenskrav som inte

tillgodoses genom de aviserade åtgärderna. Som anförs i motion

N202 bör utbildningen i miljörätt för rättsväsendet därför öka.

Utskottet anser vidare, vilket framförs i motion Ju21, att det

är nödvändigt att det ingår miljöutbildade personer inom polis-

och åklagarväsendet vid bekämpning av miljöbrottslighet.

Det får ankomma på regeringen att se till att åtgärder vidtas

för att efterkomma vad utskottet nu efterlyst. Vad utskottet nu

med anledning av motionerna Ju21, Ju221 och N202 anfört bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande ökad kompetens i det brottsutredande

arbetet

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju21 yrkande

3, 1994/95:Ju221 yrkande 4 och 1994/95:N202 yrkande 11 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

6. Revisorernas roll m.m. (mom. 15)

Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Göran R

Hedberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som

börjar med "Justitieutskottet saknar" och slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i nu aktuella spörsmål instämma i vad som

anförts i den avvikande meningen till lagutskottets yttrande

(1993/94:LU3y). När det gäller revisorernas roll i samband med

ekonomisk brottslighet är utskottet sålunda mycket kritiskt mot

Aktiebolagskommitténs förslag om en skyldighet för revisorer att

anmäla brottsmisstanke till åklagare. En sådan lagstadgad

anmälningsskyldighet innebär ett långtgående ingrepp i revisorns

tystnadsplikt, och effekterna härav har inte analyserats av

utredningen. Om en anmälningsskyldighet skall införas måste

enligt utskottets mening konsekvenserna för särskilt små och

medelstora företag först utredas. I avvaktan på en sådan analys

bör andra åtgärder vidtas för att bekämpa den ekonomiska

brottsligheten. Som framförs i motion Ju24 bör Patent- och

registreringsverket (PRV) ges förutsättningar att aktivt granska

och till åklagare anmäla brott i anslutning till de förhållanden

som revisorerna skall anmärka på i revisionsberättelsen. Inom

verket bör för detta ändamål finnas jurister med erforderlig

utbildning. Vidare bör aktiebolagslagen kompletteras med en

bestämmelse om att revisorn skall anmäla till PRV att "oren"

revisionsberättelse avgivits i de fall bolaget inte insänder

årsredovisning inom föreskriven tid. Det får ankomma på

regeringen att genast vidta de åtgärder som kan krävas för att

genomföra vad utskottet här uttalat med anledning av motion

Ju24. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande revisorernas roll m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju24 yrkandena 1

och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

7. Ansvarsgenombrott (mom. 16)

Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Göran R

Hedberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som

börjar med "Justitieutskottet saknar" och slutar med "berörd

del" bort ha följande lydelse:

Även i denna fråga delar utskottet den uppfattning som kommit

till uttryck i den avvikande meningen till lagutskottets

yttrande 1994/95:LU3y. Utskottet vill sålunda, i likhet med vad

lagutskottet tidigare givit uttryck för, understryka principen

om personlig ansvarsfrihet för bolagets förpliktelser och dess

betydelse för företagen och näringslivet. Utskottet vill också

framhålla att de fall då principen genombrutits i rättspraxis är

få till antalet och avser speciella situationer. Som påpekas i

motion Ju24 torde en generell reglering av ansvarsgenombrott ha

negativ inverkan på viljan att satsa kapital i företagande, och

det finns skäl anta att redan regeringens uppdrag till

Aktiebolagskommittén att föreslå sådana regler verkar hämmande

på investeringsviljan. Utskottet anser också att regler om

ansvarsgenombrott kan komma att försvåra önskvärda

företagsrekonstruktioner. Utskottet vill erinra om att det ingår

i såväl Aktiebolagskommitténs som Redovisningskommitténs

(Ju1991:07) uppdrag att se över regler som berör

ansvarsförhållandena i aktiebolag. Mot bakgrund härav bör

ytterligare utredningsarbete inte läggas ned på frågan om

ansvarsgenombrott annat än om nämnda utredningsarbete visar sig

otillräckligt. Utskottet anser sålunda att Aktiebolagskommittén

i nuvarande situation inte bör överväga frågan om att införa

ansvarsgenombrott. Det får ankomma på regeringen att genom

tilläggsdirektiv till kommittén se till att så inte sker. Vad

utskottet nu med anledning av motion Ju24 anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande ansvarsgenombrott

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju24 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Lagen mot skatteflykt (mom. 17)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Lars Björkman (m),

Göran R Hedberg (m), Bengt Harding Olson (fp) och Tuve Skånberg

(kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som

börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "behandlade delar"

bort ha följande lydelse:

Rättssäkerheten kräver enligt utskottets uppfattning regler

som är så fasta och klara att medborgarna kan förutse och förstå

konsekvenserna av sina handlingar och bedöma var gränsen går

mellan vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. Det skall

också klart framgå vilka sanktioner som kommer i fråga om

bestämmelser i lag överträds. Den tidigare lagen mot skatteflykt

hade i dessa hänseenden enligt utskottets uppfattning en

oacceptabel utformning, och motsvarande regler bör inte införas

på nytt. Utskottet föreslår sålunda, med anledning av motionerna

Ju20, Ju22 och Ju25 i aktuella delar, att riksdagen beslutar att

lagen mot skatteflykt samt en till denna lag knuten följdändring

i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor, vilka

promulgerats, inte skall träda i kraft.

dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha

följande lydelse:

17. beträffande lagen mot skatteflykt

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju20 yrkande

1, 1994/95:Ju22 och 1994/95:Ju25 yrkande 2 antar följande

lagförslag

1. Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1995:575) mot skatteflykt

Härigenom föreskrivs att lagen (1995:575) mot skatteflykt

inte skall träda i kraft.

2. Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1995:582) om ändring i lagen

(1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor

Härigenom föreskrivs att lagen (1995:582) om ändring i lagen

(1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor inte skall träda

i kraft.

9. Översyn av Rättssäkerhetskommitténs arbete (mom. 18)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Lars Björkman (m),

Göran R Hedberg (m), Bengt Harding Olson (fp) och Tuve Skånberg

(kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "behandlad del" bort

ha följande lydelse:

När bättre metoder och system inom beskattningen för att

motverka skatteundandraganden och effektivisera kampen mot

ekonomisk brottslighet arbetas fram är det enligt utskottets

uppfattning viktigt att rättssäkerheten vid beskattningen inte

får stå tillbaka för effektivitetshänsyn eller annat.

Skattekontroll och revision m.m. måste ske på ett från

rättssäkerhetssynpunkt godtagbart sätt. Allmänheten måste få

förtroende för skattemyndigheternas sätt att arbeta.

Rättssäkerhetskommittén gjorde en kvalificerad genomgång av de

faktorer som bör vägas mot varandra vid avvägningen mellan

rättssäkerheten och en effektiv skatteuppbörd. Den lagstiftning

som blev följden av kommitténs arbete har inte varit i kraft ens

ett år. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion

Ju20 att det är helt obehövligt att nu se över de nya reglerna.

Det ankommer på regeringen att se till att arbetet omgående

avbryts. Vad utskottet med anledning av motion Ju20 nu anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha

följande lydelse:

18. beträffande översyn av Rättssäkerhetskommitténs arbete

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju20 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Särskilda skattedomstolar (mom. 21)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "motion Sk804" bort

ha följande lydelse:

För att på ett effektivt sätt bekämpa den ekonomiska

brottsligheten behövs förutom en effektiv gransknings- och

kontrollorganisation även en effektiv och kompetent organisation

för det judiciella förfarandet. Den uppdelning av handläggningen

av skattebrott på förvaltningsdomstolar och allmänna domstolar

som f.n. gäller är olycklig och ägnad att minska effektiviteten

vid lagföringen av ekonomisk brottslighet.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Sk804,

att den judiciella handläggningen av skattebrottmålen bör

effektiviseras. De aktuella frågorna måste få en genomgripande

genomlysning. En sådan översyn bör enligt utskottets uppfattning

ske med inriktning på införande av en ordning med särskilda

skattedomstolar som handlägger såväl skattemål som

skattebrottmål. Det ankommer på regeringen att se till att den

av utskottet nu skisserade översynen genomförs med den

inriktning som utskottet angivit. Vad utskottet med tillstyrkan

av motion Sk804 nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande särskilda skattedomstolar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sk804 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Skatteutskottets yttrande

1994/95:SkU6y

Bilaga 1

Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har berett bl.a. skatteutskottet tillfälle

att avge yttrande över regeringens skrivelse 1994/95:217 om

samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten samt

eventuella motioner med anledning av skrivelsen. Med anledning

av skrivelsen har väckts motionerna 1994/95:Ju25 av Gun Hellsvik

m.fl. (m), 1994/95:Ju24 av Rolf Dahlberg m.fl. (m), 1994/95:Ju22

av Siw Persson och Bengt Harding Olson (båda fp), 1994/95:Ju23

av Per Rosengren och Lennart Beijer (båda v), 1994/95:Ju21 av

Kia Andréasson (mp) och 1994/95:Ju20 av Rolf Åbjörnsson m.fl.

(kds). Skatteutskottet begränsar sitt yttrande till att avse de

överväganden om åtgärder mot ekonomisk brottslighet på skatte-,

tull- och avgiftsområdena som redovisas i skrivelsen eller som

har tagits upp i motionerna.

I skrivelsen redovisas regeringens syn på den ekonomiska

brottsligheten och vilka åtgärder och insatser som för

närvarande övervägs för att bekämpa den. I huvudsak går

strategin ut på att förbättra möjligheterna att förebygga,

upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. Särskild

tonvikt läggs vid det förebyggande arbetet. Stor vikt läggs

också vid ökad samverkan mellan och en förhöjd kompetens hos de

myndigheter som är särskilt involverade i kampen mot ekonomisk

brottslighet. Hit hör närmast skattemyndigheter, åklagare,

polis, tullmyndigheter och kronofogdemyndigheter samt

myndigheter med uppgifter i fråga om tillsyn, tillstånd eller

förmedling av bidrag, t.ex. Finansinspektionen, länsstyrelserna

och kommunerna. Denna samverkan skall inriktas på dels en

samverkansorganisation på central och regional nivå, dels en

nära samverkan i konkreta ärenden och dels ett utvecklat

informationsutbyte.

Huvudproblemet kan enligt regeringens uppfattning i dag inte

sägas vara bristen på resurser för bekämpning av ekonomisk

brottslighet utan snarare att resurserna inte används på

effektivast möjliga sätt. Avsikten är att öka myndigheternas

effektivitet framför allt genom att förbättra samarbetet

påtagligt och utveckla kompetensen kraftigt när det gäller

bekämpning av ekonomisk brottslighet.

Vad särskilt gäller beivrandet av skattefusk och

skatteundandragande går de åtgärder som aviseras i skrivelsen i

huvudsak ut på en förstärkt och effektivare skattekontroll,

särskilt med avseende på momsen, samt förbättrade och enklare

regler som skall göra det svårare att fuska med skatten. I

skrivelsen nämns också att regeringen under våren gett en

kommmitté i uppdrag att utarbeta ett förslag till en ny lag mot

skatteflykt och i väntan härpå föreslagit riksdagen att

återinföra den gamla skatteflyktslagen.

Utskottet har nyligen enhälligt understrukit behovet av ett

kraftfullt agerande från statsmakternas sida mot den ekonomiska

brottsligheten för att uppnå snara och märkbara förbättringar,

bl.a. för att allmänhetens förtroende för myndigheterna skall

bevaras och för att samhällsmoralen inte skall undergrävas

ytterligare. Skatteförvaltningen har här en central roll. Av

skrivelsen och av motionerna framgår att det även nu föreligger

en politisk samstämmighet om denna målsättning, vilket utskottet

konstaterar med tillfredsställelse. När det gäller metoderna för

att bekämpa den ekonomiska brottsligheten redovisas i motionerna

några olika ståndpunkter som i vissa centrala frågor avviker

från regeringens skrivelse, bl.a. i fråga om en generalklausul

mot skatteflykt. Med åberopande av rättssäkerhetsskäl avvisas i

motionerna Ju25 (m), Ju22 (fp) och Ju20 (kds) tanken på ett

återinförande av skatteflyktslagen, och i den förstnämnda

motionen tas dessutom avstånd från det pågående arbetet med att

ta fram ny lagstiftning mot skatteflykt. Vidare innehåller

kds-motionen bl.a. kritik mot den nyligen igångsatta

omprövningen av den lagstiftning som var resultatet av den

tidigare Rättssäkerhetskommitténs arbete, och i motion Ju23 (v)

efterlyses konkreta förslag för bekämpning av ekonomisk

brottslighet och ytterligare resurser till de myndigheter som

berörs av denna uppgift.

Nu liksom tidigare förutsätter utskottet att regeringen

energiskt och målmedvetet driver på ansträngningarna att pressa

tillbaka den ekonomiska brottsligheten. Utskottet vill också

upprepa att en bättre och effektivare samverkan mellan olika

myndigheter som berörs av ekonomisk brottslighet behövs för att

uppnå bättre resultat. I övrigt anser utskottet att det inte är

meningsfullt att i detta sammanhang ta upp någon ingående

diskussion om regeringens överväganden i förhållande till

förslagen i motionerna, eftersom skrivelsen endast innebär en

orientering och inte innefattar förslag till några aktuella

åtgärder från riksdagens sida.

Vad gäller den särskilda frågan om att återinföra lagen mot

skatteflykt har utskottet nyss behandlat denna fråga och

tillstyrkt regeringens förslag härom (prop. 1994/95:209, bet.

1994/95:SkU30). I en reservation till utskottets betänkande har

m, fp och kds motsatt sig att lagen återinförs. Avsikten är att

riksdagen skall besluta i ärendet den 17 maj 1995. Skäl saknas

för att nu gå in på denna fråga.

Utskottet finner således att skrivelsen och motionerna i nu

behandlade delar inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd i

vad avser skatte-, tull- och avgiftsområdena utan att

behandlingen av frågor på dessa områden bör anstå i avvaktan på

konkreta förslag.

Stockholm den 11 maj 1995

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren

(m), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson

(m), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf

(m), Inger Lundberg (s), Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m),

Ronny Korsberg (mp), Michael Stjernström (kds), Lars U Granberg

(s), Ingibjörg Sigurdsdóttir (s), Karin Pilsäter (fp) och Per

Rosengren (v).

Särskilt yttrande

Per Rosengren (v) anför följande:

För att bekämpa den ökande ekonomiska brottsligheten och

skattesmitningen har vi inom Vänsterpartiet tidigare krävt

högre anslag till bl.a. skattemyndigheterna och

kronofogdemyndigheterna än vad regeringen och

riksdagsmajoriteten har velat gå med på. Vänsterpartiet

vidhåller att dessa myndigheter är i behov av ökade resurser,

och i det sammanhanget bör framhållas att väl avvägda

resursförstärkningar för en förbättrad skattekontroll bidrar

till en nettoförstärkning av statsfinanserna genom att

skatteinkomsterna ökar. Det bör dessutom påpekas att den

kompetenshöjning bland personalen på myndigheterna som

regeringen enligt skrivelsen fäster stort avseende vid inte

torde kunna åstadkommas utan att man skjuter till rejält med

extra resurser för detta ändamål. Vi tror inte att statsmakterna

kan komma undan behovet att tilldela skattemyndigheterna och

kronofogdemyndigheterna mera resurser genom att tillgripa

ytterligare omorganisationer eller att det finns några större

rationaliseringsvinster att hämta hos myndigheterna. En

intensifierad ekobrottsbekämpning kommer enligt vår mening helt

klart att nödvändiggöra en ökad resurstilldelning till bl.a.

skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna.

Motsvarande gäller i fråga om Tullverket som också har behov

av resursförstärkningar för att öka insatserna mot den

ekonomiska brottsligheten.

I anslutning till kompletteringspropositionen har

Vänsterpartiet väckt motionsyrkanden om ökade anslag till

skattemyndigheterna, kronofogdemyndigheterna och Tullverket med

respektive 140 miljoner kronor, 71 miljoner kronor och 75

miljoner kronor för det budgetår som börjar den 1 juli i år

(mot. 1994/95:Fi33). Eftersom anslagsfrågan genom

Vänsterpartiets försorg inom kort kommer att behandlas av

riksdagen avstår vi från att nu föreslå ett uttalande av

riksdagen av allmän karaktär rörande resurstilldelningen till

skatte-, kronofogde- och tullmyndigheterna. Vi kommer givetvis

att återkomma med de yrkanden som vi finner motiverade när

resursfrågan rörande de aktuella myndigheterna åter är aktuell i

riksdagen.

Lagutskottets yttrande

1994/95:LU3y

Bilaga 2

Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 25 april 1995 beslutat att bereda

bl.a. lagutskottet tillfälle att senast den 18 maj 1995 avge

yttrande över regeringens skrivelse 1994/95:217 Samlade åtgärder

mot den ekonomiska brottsligheten samt eventuella motioner som

kan komma att väckas med anledning av skrivelsen.

Skrivelsen har föranlett motionerna 1994/95:Ju20--Ju25.

Lagutskottet, som har beslutat att avge yttrande i ärendet,

får anföra följande.

Inledning

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen framläggs en strategi för samhällets samlade

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.

Regeringens avsikt är att påtagligt minska den ekonomiska

brottsligheten genom åtgärder som innebär en kraftig

förstärkning av samhällets samlade insatser mot sådan

kriminalitet.

En utveckling och effektivisering skall ske när det gäller att

förebygga, upptäcka samt utreda och lagföra ekonomisk

brottslighet. Ökad tonvikt skall läggas vid det förebyggande

arbetet.

Myndigheterna skall arbeta problemorienterat och i nära

samverkan med varandra. Kompetensen hos myndigheterna skall

höjas.

Näringslivet måste ta ett större ansvar i kampen mot den

ekonomiska brottsligheten.

Härutöver berörs i skrivelsen bl.a. följande åtgärder:

förstärkt skattekontroll och förenklad skattelagstiftning

förbättrad myndighetsstruktur

gemensamma kontrollaktioner från myndigheterna

affärsetik, internkontroll och affärskontroll inom

näringslivet

snabbare utredning och process

effektivare rutiner i samband med konkurs

förbättrad lagstiftning om bolagsstyrelser, revisorer m.m.

uppföljning av bankkrisen

sanering av utsatta branscher

kontroll i samband med tillståndsgivning m.m.

effektivare lagstiftning om penningtvätt

effektivare sanktionsregler

aktivt internationellt arbete, bl.a inom EU

ökad forskning

information till allmänheten

effektivare styrning och uppföljning av myndigheternas

verksamhet.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inledningsvis erinra om Riksdagens revisorers

rapport (1993/94:6) Den ekonomiska brottsligheten och

rättssamhället. I rapporten påvisade revisorerna brister i fråga

om samhällets åtgärder mot ekobrottsligheten. En huvudanledning

till bristerna var enligt revisorerna att det inte fanns någon

samlad styrning av åtgärderna. Revisorerna betonade att den

ekonomiska brottsligheten måste bekämpas med

många olika slags åtgärder såsom lagstiftning,

myndighetssamarbete, arbetsmetoder, kompetensutveckling m.m.

Det var vidare enligt revisorerna viktigt att återupprätta etik

och moral inom näringslivet. Riksdagen beslutade i december 1994

att inte vidta några åtgärder med anledning av revisorernas

rapport med hänvisning till vad regeringen hade

givit till känna om innehållet i sin kommande strategi mot

ekonomisk brottslighet (bet. 1994/95:JuU21).

Enligt utskottets mening har regeringen genom förevarande

skrivelse visat att man nu är beredd att ta ett samlat grepp

i fråga om samhällets åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten. Utskottet finner således att den i skrivelsen

framlagda strategin är ett steg i rätt riktning. Det förtjänar

dock enligt utskottet att understrykas vad revisorerna framhöll

om vikten av att återupprätta etik och moral inom näringslivet.

Detta gäller också i samhället i stort, och det är därför

viktigt att på alla sätt motverka sådana inslag i

samhällsutvecklingen som främjar brottslighet i allmänhet.

Särskilt betydelsefullt är enligt utskottets mening att på ett

så tidigt stadium som möjligt söka påverka barn och ungdomar i

rätt riktning. Skolor och annan barn- och ungdomsverksamhet har

därvidlag en viktig uppgift att fylla. Utskottet vill i detta

sammanhang också peka på problemet med den tilltagande

anonymiteten i samhället. Det är enligt utskottets mening mycket

viktigt att vända utvecklingen så att anonymiteten minskar.

Därigenom kan en förbättrad social kontroll uppnås, vilket i hög

grad torde vara ägnat att förebygga brottslighet.

Utskottet övergår därmed till att under skilda rubriker ta

upp de frågor i skrivelsen och motionerna som direkt berör

lagutskottets beredningsområde. Vad särskilt gäller frågan om

kronofogdemyndigheternas resurser vill utskottet dock hänvisa

till vad utskottet anför i sitt yttrande 1994/95:LU4y till

finansutskottet med anledning av ett motionsyrkande, som

föranletts av proposition 1994/95:150

(kompletteringspropositionen).

Aktiebolagsrättsliga frågor

Inom ramen för regeringens strategi framhålls i skrivelsen att

en effektivisering av företagens internkontroll också har en

mycket stor betydelse. Det handlar bl.a. om intern- och

externrevisorernas roll men också om chefers och styrelsers

ansvar för att revisorernas iakttagelser och anmärkningar

verkligen blir beaktade.

I skrivelsen framhålls vidare att externrevisorerna har en

viktig uppgift när det gäller att förebygga ekonomisk

brottslighet. I ett delbetänkande från Aktiebolagskommittén, som

läggs fram inom kort, behandlas frågan om möjlighet och

eventuell skyldighet för revisorerna att anmäla misstänkt

brottslighet till åklagare.

Regeringen framhåller i skrivelsen att Aktiebolagskommittén i

det nyss berörda delbetänkandet behandlar också frågor om

bolagsledningens ansvar och uppgifter. Kommitténs slutbetänkande

skall redovisas senast i juni 1996. Där kommer bl.a. att

behandlas frågor om styrelselösa aktiebolag och om s.k.

ansvarsgenombrott, dvs. aktieägares ansvar för bolagets affärer.

I skrivelsen påpekas även att genom ändringar i

aktiebolagslagen (1975:1385), som trätt i kraft den 1 januari

1995, har åtgärder vidtagits för att komma till rätta med att

aktiebolag inte ger in årsredovisningar eller

revisionsberättelser i rätt tid till Patent- och

registreringsverket eller försummar att anmäla styrelse,

verkställande direktör eller revisor för registrering i

aktiebolagsregistret (prop. 1994/95:67, bet. 1994/95:LU11, rskr.

1994/95:111). Lagändringarna innebär bl.a ökade möjligheter att

försätta försumliga bolag i likvidation.

Det i regeringens skrivelse aviserade delbetänkandet från

Aktiebolagskommittén har numera avlämnats. I betänkandet (SOU

1995:44) Aktiebolagets organisation föreslås när det gäller

revisorernas roll i samband med ekonomisk brottslighet att om en

revisor riktat anmärkning mot ett förhållande i

revisionsberättelsen och dessutom har anledning att anta att

detta utgör ett brott eller ett led i ett brott samt innebär

väsentlig skada eller fara för sådan skada, skall han vara

skyldig att underrätta åklagaren om det.

I motion 1994/95:Ju24 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) kritiseras

Aktiebolagskommitténs förslag att införa en skyldighet för

revisorerna att anmäla misstanke om ekonomisk brottslighet till

åklagare. Enligt motionärerna innebär en sådan

anmälningsskyldighet ett långtgående ingrepp i revisorernas

tystnadsplikt som i förlängningen kan medföra allvarliga

skadeverkningar. Dessutom anser motionärerna att regeringens

förväntade effekter av förslaget framstår som orealistiska,

eftersom de bygger på att oseriösa företagsledare och -- i den

mån det förekommer -- oseriösa revisorer självmant förväntas

anmäla misstanke om brott. Åtgärden torde därför närmast framstå

som ett verkningslöst slag i luften. I motionen framhålls att

revisorernas värdefulla kunskaper i stället skulle kunna tas

till vara genom att de fungerar som expertbiträden till åklagare

i förundersökningar om ekonomisk brottslighet som uppdagats i

samband med exempelvis konkurser.

Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande i enlighet

med det anförda. I motionen framhålls vidare att det bör

övervägas att ge Patent- och registreringsverket (PRV)

förutsättningar att aktivt granska och anmäla brott i anslutning

till de förhållanden som revisorn skall anmärka på i

revisionsberättelsen. Inom verket bör för detta ändamål finnas

jurister med erforderlig utbildning. I den utsträckning "orena"

revisionsberättelser förekommer kan dessa översändas till

åklagarmyndigheten. Vidare anser motionärerna att

aktiebolagslagen bör kompletteras med en bestämmelse om att

revisorn, i de fall bolaget inte skickar in årsredovisningen i

tid, skall anmäla till PRV att "oren" revisionsberättelse

avgivits. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om PRV:s

möjligheter att granska och anmäla brott i enlighet med det

sagda. I motionen kritiseras vidare regeringens under år 1994

antagna tilläggsdirektiv till Aktiebolagskommittén att utforma

regler om ansvarsgenombrott. Motionärerna motsätter sig sådana

regler och begär i yrkande 3 ett tillkännagivande härom.

När det gäller revisorernas roll i samband med ekonomisk

brottslighet vill utskottet framhålla att Aktiebolagskommitténs

förslag i sedvanlig ordning skall remissbehandlas och beredas

inom regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör riksdagen

inte föregripa denna beredning genom att nu göra några

uttalanden i frågan. Motion Ju24 yrkandena 1 och 2 bör således

avstyrkas.

Vad därefter gäller frågan om ansvarsgenombrott vill utskottet

erinra om att spörsmålet -- med anledning av motioner med samma

inriktning som den nu aktuella -- helt nyligen behandlats av

utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:LU24.

Utskottet underströk därvid grundsatsen om personlig

ansvarsfrihet för bolagets förpliktelser och dess betydelse för

företagen och näringslivet. Utskottet framhöll vidare att det

dock i vissa situationer av uppenbart missbruk kan vara befogat

att personer som står bakom ett aktiebolag kan göras personligt

betalningsansvariga för bolagets skulder. Högsta domstolen har

också tillämpat principen om ansvarsgenombrott, och liknande

regler finns i många andra länder. Såsom utskottet framhöll blir

det alltmer uppenbart att förutsättningarna för

ansvarsgenombrott behöver preciseras när det gäller kvalificerat

missbruk av aktiebolag. Utskottet välkomnade därför att

regeringen gett Aktiebolagskommittén i uppdrag att lämna förslag

till regler om ansvarsgenombrott.

Motionerna avstyrktes följaktligen. Enligt utskottets mening

saknas det fullständigt skäl för utskottet att nu -- knappt två

månader senare -- göra en annan bedömning. Utskottet föreslår

således att också yrkande 3 i motion Ju24 avstyrks.

Det anförda innebär att utskottet inte har någon erinran mot

regeringens skrivelse i denna del.

Effektivare rutiner i samband med konkurs

Regeringens strategi innebär att rutinerna i samband med

konkurs skall effektiviseras väsentligt bl.a. genom ett närmare

samarbete mellan konkursförvaltare och berörda myndigheter,

främst åklagare, polis och tillsynsmyndighet

(kronofogdemyndighet).

I skrivelsen redovisas förslag om åtgärder för att

effektivisera brottsutredning i samband med konkurs som har

lagts fram i februari 1994 i en rapport från Riksåklagaren och

Riksskatteverket, den s.k. Rubicon-rapporten. (Rubicon står för

Rutiner, brottsutredningar i konkurs.) Förslagen innebär bl.a.

att konkursförvaltaren skall anmäla brottsmisstankar till

åklagaren tidigare än i dag, att åklagaren skall kunna använda

konkursförvaltaren som biträde samt att fortlöpande dialog under

utredningen skall hållas mellan åklagare, tillsynsmyndighet och

konkursförvaltare. Det föreslås också lagöversyner exempelvis i

fråga om borgenärsbrott och styrelselösa aktiebolag.

Regeringen konstaterar i skrivelsen att de flesta av förslagen

i Rubicon-rapporten kan genomföras inom ramen för gällande

lagstiftning. Det behövs bara att myndigheter och

konkursförvaltare anpassar sitt samarbete i enlighet med vad

Riksåklagaren och Riksskatteverket har föreslagit. Regeringen

kommer att ge de berörda myndigheterna i uppdrag att aktivt

verka för att brottsutredningar i samband med konkurs

effektiviseras så som föreslagits i Rubicon-rapporten.

Utvecklingsarbetet skall bedrivas under samverkan med

företrädare för konkursförvaltare och revisorer. I uppdraget

ligger bl.a. att utarbeta gemensamma arbetsrutiner och att ta

fram en plan för utbildning av dem som berörs. Arbetet skall

utvärderas och redovisas till regeringen. Regeringens

ekobrottsberedning kommer att nära följa utvecklingsarbetet.

I skrivelsen anförs vidare att Rubicon-rapporten också

innehåller vissa förslag till översyn av lagstiftningsfrågor.

Dessa frågor behandlas för närvarande i olika utredningar eller

i andra sammanhang. Sålunda övervägs frågor om styrelselösa

bolag m.m. av Aktiebolagskommittén. Andra frågor hanteras inom

Redovisningskommittén och Skattebrottsutredningen. Vissa frågor

om sekretess i samband med konkurs behandlas i

departementspromemorian Sekretess i samband med ungdomsbrott och

ekobrott, som efter remissbehandling bereds vidare inom

Justitiedepartementet.

Vidare hänvisas i skrivelsen till regeringens proposition

(1994/95:189) Konkursgäldenären, vari behandlas bl.a. frågor om

innehållet i konkursbouppteckningar och om räckvidden av

konkursgäldenärers bouppteckningsed. De föreslagna reglerna

kommer att öka möjligheterna att reda ut konkursbon och att

spåra upp tillgångar som illojala konkursgäldenärer vill dölja.

Vidare föreslås att det vid Patent- och registreringsverket

skall föras ett register över fysiska personers och dödsbons

konkurser. Tillsammans med de konkursuppgifter som redan finns i

Aktiebolagsregistret och andra register hos Patent- och

registreringsverket tillgodoses därmed behovet av en central

registrering av alla konkurser.

Regeringen framhåller slutligen i detta avsnitt att åtskilliga

förslag om att förbättra tillsynen vid konkurs har lagts fram av

Riksrevisionsverket i rapporten (1994:13) Tillsyn vid konkurs.

Dessa och andra frågor om konkurshanteringen bereds för

närvarande inom Justitiedepartementet.

Utskottet kan för sin del konstatera att proposition

1994/95:189 Konkursgäldenären jämte motioner nu är föremål för

behandling i utskottet och utskottets ställningstaganden kommer

att redovisas i betänkande 1994/95:LU31. Därutöver vill

utskottet framhålla vikten av att de i skrivelsen aviserade

åtgärderna som föranleder lagstiftning bereds skyndsamt och

snarast framläggs för riksdagen.

Stockholm den 18 maj 1995

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson

(s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s),

Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva

Arvidsson (s), Birgit Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp),

Inger Segelström (s), Sven-Erik Österberg (s), Birgitta Carlsson

(c), Eva Björne (m) och Per Rosengren (v).

Avvikande mening

1. Revisorernas roll och ansvarsgenombrott

Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Eva Björne

(alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med

"När det" och slutar med "denna del." bort ha följande lydelse:

När det gäller revisorernas roll i samband med ekonomisk

brottslighet är utskottet mycket kritiskt mot

Aktiebolagskommitténs förslag om en skyldighet för revisorer att

anmäla brottsmisstanke till åklagare. En sådan lagstadgad

anmälningsskyldighet innebär ett långtgående ingrepp i revisorns

tystnadsplikt, och effekterna härav har inte analyserats av

utredningen. Om en anmälningsskyldighet skall införas måste

enligt utskottets mening först konsekvenserna för särskilt små

och medelstora företag utredas. I avvaktan på en sådan analys

bör andra åtgärder vidtas för att bekämpa den ekonomiska

brottsligheten. Sålunda borde Patent- och registreringsverket

(PRV) ges förutsättningar att aktivt granska och anmäla brott i

anslutning till de förhållanden som revisorerna skall anmärka på

i revisionsberättelsen. Vidare anser utskottet att

aktiebolagslagen bör kompletteras med en bestämmelse att

revisorn, i de fall bolaget inte insänder årsredovisning inom

föreskriven tid, skall anmäla till PRV att oren

revisionsberättelse avgivits.

Vad därefter gäller frågan om ansvarsgenombrott vill utskottet

i likhet med sina tidigare ställningstaganden under senare år

(se bet. 1992/93:LU14 och LU40, 1993/94:LU32 och 1994/95:LU24)

åter understryka principen om personlig ansvarsfrihet för

bolagets förpliktelser och dess betydelse för företagen och

näringslivet. Utskottet vill också åter framhålla att de fall då

principen genombrutits i rättspraxis är få till antalet och

avser speciella situationer. Som påpekas i motionen torde en

generell reglering av ansvarsgenombrott ha negativ inverkan på

viljan att satsa kapital i företagande, och det finns skäl att

anta att redan regeringens uppdrag till Aktiebolagskommittén att

föreslå sådana regler verkar hämmande på investeringsviljan.

Utskottet delar också motionärernas farhågor att regler om

ansvarsgenombrott kan komma att försvåra önskvärda

företagsrekonstruktioner. Utskottet vill erinra om att det ingår

i såväl Aktiebolagskommitténs som Redovisningskommitténs (Ju

1991:07) uppdrag att se över regler som berör

ansvarsförhållandena i aktiebolag. Mot den nu angivna bakgrunden

bör ytterligare utredningsarbete inte läggas ned på frågan om

ansvarsgenombrott annat än om nämnda utredningsarbete visar sig

otillräckligt.

Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen med bifall

till motion Ju24 yrkandena 1--3 som sin mening bör ge regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Per Rosengren (v) anför:

När det gäller resurser till kronofogdemyndigheterna för

kampen mot ekonomisk brottslighet vill jag hänvisa till min

avvikande mening i lagutskottets yttrande 1994/95:LU4y till

finansutskottet.

Näringsutskottets yttrande

1994/95:NU6y

Bilaga 3

Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att

yttra sig över regeringens skrivelse 1994/95:217 om samlade

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten jämte motioner.

Näringsutskottet

Skrivelsen

I skrivelsen presenteras regeringens strategi för samhällets

samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Strategins

huvudinriktning är att minska brottsligheten genom åtgärder som

innebär ökad effektivitet i fråga om att förebygga, upptäcka,

utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. Särskild vikt skall

läggas vid att samordna myndigheternas prioriteringar och

utveckla myndigheternas samarbete samt att höja kunskaperna och

kompetensen när det gäller ekonomisk brottslighet. Det betonas

också att näringslivet måste ta ett ökat ansvar i kampen mot

brottsligheten genom att utveckla affärsetik och kontroll. En

central uppgift för statsmakterna är att tillhandahålla en

lagstiftning som gör att den ekonomiska brottsligheten kan

bekämpas på ett effektivt och rättssäkert sätt och som utgör ett

stöd för den seriösa näringsverksamheten.

De delar av skrivelsen som avser näringsutskottets

beredningsområde är främst avsnitten om näringslivets ansvar och

uppföljningen av bankkrisen. Dessa frågor berörs inte i något av

de motionsyrkanden som väckts med anledning av skrivelsen.

Då det gäller den del av strategin som framhäver behovet av

ett större ansvar för näringslivet, betonas i skrivelsen

betydelsen av att diskussionen om affärsmetoder och affärsetik

hålls levande inom näringslivet. Vidare understryks vikten av en

effektivisering av företagens internkontroll. Ekonomisk

brottslighet kan också förebyggas genom affärskontroll, sägs det

i skrivelsen. Med detta avses en kontroll av att ett

affärsprojekt är realistiskt och av att affärspartnern är

seriös. Regeringen har inlett en dialog i dessa frågor med

företrädare för näringslivet, påpekas det.

I skrivelsen anförs att ekonomisk brottslighet förekom i

samband med bankkrisen och bidrog till de stora

kreditförlusterna. Såväl lagar som interna bankregler och

bankpraxis åsidosattes vid lånetransaktioner, heter det vidare.

I många ärenden har det visat sig svårt för åklagare att få fram

tillräckligt underlag för att grunda ett åtal. I andra fall,

anförs det, kan man måhända tala om beteenden som inte för

närvarande är straffbara enligt svensk lag, men som borde vara

det. I skrivelsen omtalas att regeringen avser att tillkalla en

kommitté med uppgift att se över regler för rörelse och tillsyn

inom bankområdet. Det erinras om att Danmark har lagstiftning

mot vårdslös kreditgivning, och det sägs att kommittén skall

analysera om vissa typer av lånetransaktioner bör

straffbeläggas.

Tidigare behandling och pågående beredning

Hösten 1994 lade Riksdagens revisorer fram ett förslag

(1994/95:RR4) angående insatser mot den ekonomiska

brottsligheten. Revisorerna lämnade förslag inom fyra områden:

förebyggande insatser, det brottsutredande arbetet, den

rättsliga proceduren och regeringens samlade styrning. I sitt

yttrande (1994/95:NU2y) till justitieutskottet över förslagen

framhöll näringsutskottet att utgångspunkten för statsmakterna

måste vara att all ekonomisk brottslighet skall bekämpas.

Utskottet påtalade att sådan brottslighet kan snedvrida

konkurrensen och fäste därvid särskilt uppmärksamheten på

problemet med s.k. bekvämlighetskonkurser. Därmed avses

konkurser som är planerade på det sättet att den tidigare ägaren

har för avsikt att efter konkursen driva rörelsen vidare med i

stort sett oförändrad omfattning, men med väsentligt lägre

skuldsättningsgrad. Konkursens ekonomiska konsekvenser drabbar i

dessa fall endast borgenärerna, främst de oprioriterade. För att

komma till rätta med detta krävs regeländringar, anförde

näringsutskottet och hänvisade till att regeringen aviserat

propositioner beträffande konkurslagstiftningen.

Lagutskottet tog i sitt yttrande (1994/95:LU2y) över

revisorernas förslag också upp frågan om bekvämlighetskonkurser

och erinrade om att utskottet våren 1994 (bet. 1993/94:LU20)

anfört att det är otillfredsställande att konkursinstitutet

många gånger missbrukas av gäldenärer för att t.ex. bli kvitt

vissa oprioriterade skulder och sedan driva rörelsen vidare i

stort sett på samma vis. Förfarandet sker på bekostnad av bl.a.

leverantörer och innebär otillbörliga konkurrensfördelar,

påpekade lagutskottet. Också lagutskottet konstaterade att

hithörande frågor övervägdes inom regeringskansliet och fann att

någon åtgärd från riksdagens sida därför inte var påkallad.

Regeringen har nyligen avlämnat proposition 1994/95:189 om

konkursgäldenären. I denna proposition berörs också frågor som

har betydelse för bekvämlighetskonkurser, främst reglerna

rörande försäljning av egendom i konkurs. I

departementspromemorian Konkursgäldenären (Ds 1994:96), som har

legat till grund för nämnda proposition, har föreslagits en

regel om att försäljning av konkursegendom till

konkursgäldenären eller honom närstående person skall föregås av

ett offentligt anbudsförfarande. Regeringen föreslår emellertid

inga ändringar i denna riktning med hänvisning bl.a. till att

ett sådant förfarande redan förekommer i viss utsträckning och

att den föreslagna regeln inte skulle få någon större praktisk

betydelse. I två motioner (m; v) med anledning av propositionen

framförs dock yrkanden om att en föreskrift om anbudsförfarande

i enlighet med vad som föreslagits i promemorian skall införas.

Propositionen och motionerna bereds för närvarande av

lagutskottet (bet. 1994/95:LU31).

Kompletterande uppgifter

I februari 1993 tillsatte regeringen den s.k.

Bankkriskommittén (Fi 1993:02), som skulle utreda bankkrisens

orsaker och eventuella brister i tillsyn och lagstiftning samt

föreslå åtgärder. Under hösten 1994 upplöstes kommittén utan att

ha slutfört sitt arbete. Den har låtit publicera tre skrifter,

Bankerna och pressen, Bankkrisen samt Bankerna under krisen. I

den sistnämnda skriften ingår rapporten Brottslig och vårdslös

kreditgivning 1980--. Rapporten, som har utarbetats av

kommitténs sekreterare hovrättsassessor Gustaf Sjöberg, baseras

på genomgångar av domar, stämningsansökningar och utredningar

som gäller ifrågasatt brottslighet i samband med kreditgivning.

I rapporten beskrivs fall där handlingsnormerna vid

kreditgivning har överträtts, medvetet eller av vårdslöshet.

Vidare belyses ärenden där bankerna blivit medvetet vilseledda

att ge kredit.

Av rapporten framgår att Finansinspektionen genomfört s.k.

ekobrottsundersökningar i flera banker. Granskningen

inriktades i första hand på de kreditengagemang från år 1990 och

framåt som förorsakat stora kreditförluster. Material rörande de

undersökta instituten överlämnades till Riksåklagarens

arbetsgrupp för utredning av brott inom bank- och finansvärlden

(RÅSOP). Materialet omfattade 156 kreditengagemang med

kreditbelopp på 37,8 miljarder kronor. Den sammanlagda förlusten

på engagemangen angavs vara ca 17 miljarder kronor. Det bedömdes

att endast en del av de överlämnade ärendena kunde förväntas

leda till fördjupad granskning från åklagarmyndigheten.

I rapporten görs bedömningen att brottsligheten inte kan anses

ha haft någon del av betydelse i krisens uppkomst eller någon

nämnvärd inverkan på dess förlopp. Möjligen kan sägas att

brottsligheten var ett symtom på missförhållanden som i sin tur

kan ha medverkat till krisen, heter det i rapporten. Författaren

har försökt att göra en kartläggning av omfattningen av

brottslig och vårdslös kreditgivning, men därvid mött betydande

problem med att få tillräckliga uppgifter från

åklagarmyndigheterna och bankerna. Det har därför varit svårt

att göra någon samlad bedömning av omfattningen. En grov

uppskattning av de fall som undersökts ger vid handen att det

sammanlagda bruttokreditbelopp som betalats ut till följd av

brottslighet uppgår till 3,5 miljarder kronor. De

bruttokreditbelopp som är följden av oaktsamma kreditbeslut i de

enskilda fall som presenteras i rapporten uppskattas av

författaren till mellan 10 och 15 miljarder kronor. Beträffande

båda beloppen understryks att osäkerheten är stor eftersom

underlaget är bristfälligt. Det enda som med säkerhet går att

säga är att den samlade brottsligheten och vårdslösheten är

större än vad de angivna beloppen visar. Även om beloppen är

stora utgör de en liten del av den totala kreditvolymen,

konstateras det i rapporten.

Beträffande vad som sägs i regeringens skrivelse om att bl.a.

interna bankregler åsidosattes i samband med lånetransaktioner

kan nämnas att Finansinspektionen har gjort en samlad genomgång

av den interna kontrollen hos bankerna. Därvid konstaterades

brister i en rad avseenden. En viktig slutsats som inspektionen

dragit av kartläggningen är att internrevisorernas ställning och

roll måste stärkas. I november 1994 utfärdade inspektionens

styrelse allmänna råd avseende styrning, intern information och

intern kontroll inom kredit- och värdepappersinstitut samt

beträffande försäkringsföretag (jfr bet. 1993/94:NU18 och

1994/95:NU17).

Näringsutskottets ställningstagande

Näringsutskottet ansluter sig till vad som anförs i skrivelsen

när det gäller att näringslivet måste ta ett ökat eget ansvar

för bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Företagen kan

därigenom verksamt bidra till att principen om konkurrens på

lika villkor upprätthålls. Vidare anser utskottet att det är

angeläget att uppföljningen av bankkrisen slutförs genom att en

ny utredning ges i uppdrag att se över befintliga regler rörande

bl.a. kreditgivning samt styrelsens och ledningens ansvar.

Utskottet vill också betona att ett effektivt bekämpande av den

ekonomiska brottsligheten förutsätter att berörda myndigheter

har tillräckliga resurser och erforderlig kompetens samt att

samarbetet mellan myndigheterna fördjupas.

Utskottet vill vidare ånyo påtala att missbruk av

konkursinstitutet, genom s.k. bekvämlighetskonkurser, snedvrider

konkurrensen till nackdel för de företag som följer gällande

spelregler. Härutöver vill näringsutskottet -- i likhet med vad

utskottet anförde i sitt tidigare nämnda yttrande i detta ämne

-- understryka vikten av att konkurslagstiftningen får en sådan

utformning att konkurser inte kan användas som medel i

konkurrensen mellan olika företag.

Bekvämlighetskonkurser, där den tidigare ägaren köper tillbaka

tillgångarna från konkursboet, torde i flertalet fall förutsätta

extern finansiering, vanligen i form av lån från ett

kreditinstitut. Utskottet har erfarit att vissa banker beslutat

att i princip inte medverka med krediter som gör det möjligt för

den tidigare ägaren att återköpa en i stort sett oförändrad

rörelse efter en konkurs. I den fortsatta beredningen av frågor

om hur den ekonomiska brottsligheten kan bekämpas finns det

anledning, menar utskottet, att uppmärksamma förekomsten av

kreditgivning i samband med återköp efter konkurser.

Ekonomisk brottslighet torde i viss utsträckning vara följden

av bristande kunskap hos enskilda företag om de krav som måste

uppfyllas i olika avseenden t.ex. när det gäller bokföring,

redovisning, skatteinbetalningar m.m. Ett ökat företagskunnande

kan förhindra att oegentligheter begås. Utskottet anser därför

att det är viktigt, särskilt för blivande företagare och

småföretagare, att det finns bred tillgång till information och

utbildning om de förutsättningar som företagen arbetar under.

Utöver näringslivets egna organisationer bör, enligt

näringsutskottets uppfattning, Almi Företagspartner AB och de

däri ingående regionala utvecklingsbolagen ha ett särskilt

ansvar i detta avseende.

Stockholm den 18 maj 1995

På näringsutskottets vägnar

Christer Eirefelt

I beslutet har deltagit: Christer Eirefelt (fp), Bo

Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Mats Lindberg (s), Sylvia

Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Chris

Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson

(s), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck (s),

Lars G Linder (s), Sten Tolgfors (m) och Ronny Korsberg (mp).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Skrivelsen 1

Motionerna 2

Motioner väckta med anledning av skrivelsen 2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995 3

Utskottet 5

Bakgrund 5

Skrivelsens huvudsakliga innehåll 7

Begreppet ekonomisk brottslighet 8

Regeringens ekobrottsberedning 9

Yttrandena m.m. 9

Ett större ansvar för näringslivet 11

Motionerna 12

Åtgärder mot ekonomisk brottslighet 12

Myndigheternas resurser 14

Myndighetsstrukturen för ekobrottsbekämpning 16

Motionerna 16

Bakgrund 16

Tidigare riksdagsbehandling 17

Regeringens skrivelse 18

Utskottets överväganden 19

Samordning mellan myndigheter 19

Motionerna 19

Bakgrund 19

Tidigare riksdagsbehandling 21

Regeringens skrivelse 21

Utskottets överväganden 23

Myndigheternas kompetens 25

Motionen 25

Regeringens skrivelse 25

Utskottets överväganden 25

Forskning m.m. om ekonomisk brottslighet 26

Motionerna 26

Regeringens skrivelse 26

Utskottets överväganden 26

Revisorernas roll m.m. 27

Motionen 27

Bakgrund 27

Utskottets överväganden 29

Ansvarsgenombrott 29

Motionen 29

Bakgrund 29

Tidigare riksdagsbehandling 30

Utskottets överväganden 30

Skatteflykt, m.m. 30

Rättssäkerhet vid beskattningen m.m. 31

Skattebrott, m.m. 32

Skattetillägg 33

Särskilda skattedomstolar 34

Hemställan 35

Reservationer 37

1. Konkreta förslag (mom. 4) 37

2. Fortsättning av den borgerliga regeringens arbete

(mom. 6) 37

3. Samordning mellan myndigheter m.m. (mom. 8) 38

4. Samordning m.m. rörande miljöbrottslighet (mom. 9) 38

5. Ökad kompetens i det brottsutredande arbetet

(mom. 13) 39

6. Revisorernas roll m.m. (mom. 15) 40

7. Ansvarsgenombrott (mom. 16) 40

8. Lagen mot skatteflykt (mom. 17) 41

9. Översyn av Rättssäkerhetskommitténs arbete (mom. 18)

42

10. Särskilda skattedomstolar (mom. 21) 43

Bilagor

1. Skatteutskottets yttrande 44

2. Lagutskottets yttrande 47

3. Näringsutskottets yttrande 54