Bet. 1994/95:JuU6

Justitieutskottets betänkande

1994/95:JUU06

Instansordningen i förvaltningsmål

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen m.m.

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1994/95

JuU6

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om

fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna

förvaltningsdomstolarna innehållande förslag till lagar om

ändring i stort antal författningar. Förslagen innebär att

länsrätt skall vara första domstolsinstans för ett stort antal

måltyper som i dag enligt bestämmelser i olika lagar överklagas

från förvaltningsmyndighet till kammarrätt. Prövningstillstånd i

kammarrätt föreslås för flera nya målgrupper. Vidare föreslås

kammarrätt få behörighet att pröva ansökningar om resning,

återställande av försutten tid och rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut, om ärendet avgjorts av en

förvaltningsmyndighet och i de förstnämnda fallen även när

ärendet avgjorts av en länsrätt. Rättsprövningslagen föreslås få

förlängd giltighetstid i ytterligare tre år.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget utom när det gäller

förslaget att nämndemannamedverkan i kammarrätt i

socialförsäkringsmål skall upphöra. Här föreslår utskottet med

anledning av två motioner att nämndemän alltjämt skall delta i

dömandet av sådana mål i kammarrätt.

Till betänkandet har fogats en reservation (m, kds).

Propositionen m.m.

I proposition 1994/95:27 (Justitiedepartementet) har

regeringen föreslagit att riksdagen antar i propositionen

framlagda förslag till lagar om ändring i ett stort antal

författningar.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 4.

I samband med propositionen behandlar utskottet två med

anledning av propositionen väckta motioner. Motionsyrkandena

redovisas på s. 2.

Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats till

betänkandet, se bilaga 1.

Propositionens lagförslag nr 63 har överlämnats till

skatteutskottet för beredning.

I ärendet har yttrande inhämtats från konstitutionsutskottet

och socialförsäkringsutskottet. Yttrandena framgår av bilaga 4

och 5 till utskottets betänkande.

Motionerna

1994/95:Ju9 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att lagen (1962:381) om allmän försäkring får en sådan

utformning att lekmannainflytande i kammarrätterna består även

efter den 1 juli 1995.

1994/95:Ju10 av Börje Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 20 kap. 11 § lagen (1962:381) om

allmän försäkring skall ha följande lydelse:

Beslut av en allmän försäkringskassa eller

Riksförsäkringsverket i ärenden om försäkring enligt denna lag

får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut som

har fattats av en tjänsteman hos försäkringskassan får dock inte

överklagas av en enskild innan beslutet har omprövats enligt 10

§. En enskilds överklagande av ett sådant beslut innan beslutet

har omprövats skall anses som en begäran om omprövning enligt

nämnda paragraf.

Vid prövning av besvär över länsrättens beslut i mål som avses

i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om

nämndemän deltagit i länsrätten.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten,

2. att riksdagen beslutar att 98 § lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärende angående medlems rätt

till ersättning eller medlemskap i en arbetslöshetskassa enligt

denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte

annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd

vid arbetskonflikt. Prövningstillstånd krävs vid överklagande

till kammarrätten. Vid prövning av överklagande av länsrättens

beslut i mål som avses i första stycket skall nämndemän ingå i

kammarrätten, om nämndemän deltagit i länsrätten.

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall

än som avses i första stycket överklagas hos regeringen.

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om fusion får överklagas endast

av sådan arbetslöshetskassa som berörs av beslutet.

Utan hinder av vad som sägs i 41 § första stycket får

styrelsen för en förening som vägrats registrering såsom

arbetslöshetskassa överklaga Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i

ärendet om registrering,

3. att riksdagen beslutar att 33 c § lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd skall ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om rätt till ersättning

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat följer

av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid

arbetskonflikt. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till

kammarrätten.

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som

avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om

nämndemän har deltagit i länsrätten.

Arbetsmarknadsstyrelsens och Riksförsäkringsverkets beslut

enligt denna lag i andra fall än som avses i första stycket

överklagas hos regeringen.

Utskottet

Inledning

Principen att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i

första instans samt att talan skall väckas där är praktiskt

taget helt genomförd vid de allmänna domstolarna. Så är däremot

inte fallet när det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Någon enhetlig instansordning förekommer inte inom denna

domstolsorganisation. Den största delen av antalet mål prövas

visserligen av länsrätt som första domstolsinstans, men

merparten av de måltyper som prövas av kammarrätt får sin första

domstolsprövning där.

Domstolsutredningen (Ju1989:06; dir. 1989:56) överlämnade i

januari 1992 betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför

2000-talet Arbetsuppgifter och förfaranderegler. Förslagen i

betänkandet tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och

förvaltningsmyndigheter och mellan de allmänna domstolarna och

de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen tar också upp

frågor om omprövning, överklagande och instansordningen samt

vissa processrättsliga frågor. När det gäller instansordningen i

de allmänna förvaltningsdomstolarna borde enligt

Domstolsutredningen en principiell utgångspunkt vara att den

första domstolsprövningen av ett förvaltningsärende alltid sker

i länsrätt. Utredningen lämnar i betänkandet förslag om

nedflyttning från kammarrätt till länsrätt av ett stort antal

måltyper. Betänkandet har remissbehandlats.

Regeringen tog i 1993 års budgetproposition ställning för

principen om att den första domstolsprövningen skall ligga i

länsrätt och riksdagen godkände de i propositionen angivna

riktlinjerna härom (prop. 1992/93:100 bil. 3, s. 24 f och s. 93,

JuU24, rskr. 289).

Riksdagen beslutade i våras om en första etapp i genomförandet

av nedflyttning av mål i instanskedjan (prop. 1993/94:133,

JuU24, rskr. 319). I samma lagstiftningsärende behandlades också

frågan om prövningstillstånd i kammarrätt på grundval av förslag

i en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria.

Lagändringarna innebar bl.a. att länsrätt gavs en allmän

behörighet att pröva mål som första domstolsinstans, att

generella regler om prövningstillstånd i kammarrätt infördes i

förvaltningsprocesslagen (1971:291) samt att det beträffande

några målgrupper bestämdes om nedflyttning i instanskedjan.

I den nu aktuella propositionen behandlas en stor del av

Domstolsutredningens förslag om nedflyttning av mål från

kammarrätt till länsrätt och frågan om det skall krävas

prövningstillstånd i kammarrätt för aktuella och dem

näraliggande måltyper.

I propositionen tas också upp frågan om kammarrätt skall kunna

bevilja resning och återställande av försutten tid när ärendet

avgjorts av länsrätt eller förvaltningsmyndighet. I samband

därmed behandlas också frågan om kammarrätt skall kunna pröva

ansökningar enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut, om avgörandet fattats av en

förvaltningsmyndighet samt frågan om en förlängning av lagens

giltighetstid. Propositionen grundar sig här bl.a. på ett av en

särskild utredare överlämnat betänkande (SOU 1992:138) Några

frågor angående Regeringsrätten och remissbehandlingen av

betänkandet.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Svenska

Kommunförbundet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att länsrätt skall vara första

domstolsinstans för ett stort antal måltyper som i dag enligt

bestämmelser i olika lagar överklagas från förvaltningsmyndighet

till kammarrätt. För dessa mål föreslås att det skall krävas

prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Förslaget

omfattar även kommunalbesvärsmål. Således föreslås bl.a. att den

första domstolsprövningen av kommunalbesvärsmål skall göras i

länsrätt i stället för i kammarrätt. Länsrätten skall i

kommunalbesvärsmålen vara domför med en lagfaren ledamot och två

särskilda ledamöter. I kammarrätten skall de särskilda

ledamöterna behållas i sådana mål. Prövningstillstånd skall

gälla för kommunalbesvärsmål i ledet länsrätt -- kammarrätt.

Prövningstillstånd i kammarrätt föreslås även för flera

måltyper där redan nu den första domstolsprövningen sker i

länsrätt, t.ex. socialförsäkringsmål och biståndsmål. Vidare

föreslås att nämndemannamedverkan i kammarrätt i

socialförsäkringsmål avskaffas.

I enlighet med ett numera antaget förslag om grundlagsändring

föreslås att kammarrätt ges behörighet att pröva ansökningar om

resning och återställande av försutten tid om ärendet avgjorts

av en länsrätt eller en förvaltningsmyndighet. I samband därmed

föreslås även att kammarrätt ges behörighet att pröva

ansökningar om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, om

ärendet avgjorts av en förvaltningsmyndighet. Den tidsbegränsade

lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

föreslås få förlängd giltighetstid i ytterligare tre år från den

1 januari 1995.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1995.

Det föreslås även vissa lagändringar som har samband med

nedläggningen av Försäkringsöverdomstolen den 30 juni 1995.

Dessa lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

Allmänt om instansordningen i förvaltningsdomstolarna m.m.

Som nämnts ovan fastlade riksdagen år 1993 riktlinjer för

instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Dessa

riktlinjer innebar att tyngdpunkten i rättskipningen borde ligga

i första instans också inom dessa domstolar. En ändrad

instansordning, som innebär att förvaltningsdomstolsprövningen

som regel startar i länsrätt, medför att länsrätterna blir

allmänna förvaltningdomstolar i ordets rätta bemärkelse och att

förvaltningsrättsreformen därmed fullföljs.

I enlighet med riktlinjerna pågår inom regeringskansliet ett

arbete med att genomföra omläggningen av instansordningen hos de

allmänna förvaltningsdomstolarna så att det normala blir att

länsrätt är första dömande instans i målen. Detta är ett

omfattande arbete, och regeringen har valt att gå fram etappvis.

Som framgått ovan beslöt riksdagen redan förra året om en första

etapp i reformarbetet (prop. 1993/94:133, JuU24, rskr. 319), och

i propositionen föreslås nu en fortsättning på den inslagna

vägen.

Utskottet ser positivt på att regeringen nu fortsätter arbetet

i enlighet med de förra året fastlagda riktlinjerna när det

gäller instansordningen i förvaltningsdomstolarna. Utskottet

saknar anledning till erinran mot förslagen i denna del och

tillstyrker dem.

Utskottet delar också i stort regeringens uppfattning när det

gäller i vilka måltyper som prövningstillstånd skall införas i

ledet länsrätt -- kammarrätt. För socialförsäkringsmålens del

krävs dock särskilda överväganden. Till den frågan återkommer

utskottet i det följande. I övrigt tillstyrks förslagen i denna

del.

Socialförsäkringsmål, domförhet m.m.

Domförhet i kammarrätt

Socialförsäkringarna består av den allmänna försäkringen,

delpensionsförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Den

allmänna försäkringen omfattar sjukförsäkring,

föräldraförsäkring, folkpension och tilläggspension. Till

folkpensioneringen hör också olika tilläggsförmåner såsom

pensionstillskott, särskilt pensionstillägg,

handikappersättning, vårdbidrag och kommunala bostadstillägg

(jfr 1993/94:SfU12 s. 10).

Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna

svarar för administrationen av socialförsäkringarna och vissa

andra sociala förmåner.

Försäkringskassas och Riksförsäkringsverkets beslut i

socialförsäkringsärenden överklagades tidigare till

försäkringsdomstolarna (prop. 1977/78:20, SfU15, rskr. 113.

Försäkringsöverdomstolen var högsta instans.

Det fanns tre regionala försäkringsdomstolar, nämligen

försäkringsrätten för Mellansverige, försäkringsrätten för Södra

Sverige och försäkringsrätten för Norra Sverige.

Huvudbestämmelser i ämnet gavs i lagen (1978:28) om

försäkringsdomstolar.

De regionala försäkringsrätterna var domföra med tre

yrkesdomare, som i princip skulle vara lagfarna. Därutöver

skulle två nämndemän ingå i rätten vid prövning av besvär över

beslut som i allmän försäkringskassa avgjorts av

socialförsäkringsnämnd och beslut enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring samt enligt lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser.

Sedan den 1 juli 1991 överklagas en försäkringskassas och

Riksförsäkringsverkets beslut i socialförsäkringsärenden

till länsrätt (prop. 1990/91:80, JuU18, rskr. 216). Länsrätts

avgörande överklagas till kammarrätt. Fram till den 1 juli 1995

överklagas kammarrätts avgöranden i socialförsäkringsmål till

Försäkringsöverdomstolen. Vid den nyssnämnda tidpunkten läggs

Försäkringsöverdomstolen ned och dess arbetsuppgifter övertas av

Regeringsrätten (prop. 1992/93:215, JuU33, rskr. 372). I

sistnämnda lagstiftningsärende beslöts också att länsrätt

fr.o.m. den 1 juli 1993 som första domstolsinstans prövar vissa

mål som överklagas från Arbetsmarknadsstyrelsen.

Vid slutligt avgörande i sak av socialförsäkringsmål är

länsrätt domför med en lagfaren domare och tre nämndemän i

enlighet med huvudregeln i 17 § lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar (AFDL). När kammarrätt avgör sådana mål

skall nämndemän ingå i rätten, om nämndemän ingått i länsrätten,

enligt 20 kap. 11 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän

försäkring. Av 18 § tredje stycket 11 AFDL framgår att länsrätt

alltid är domför med en lagfaren domare ensam i mål i vilket

saken är uppenbar, således också i socialförsäkringsmål.

I propositionen (s. 162) föreslås att nämndemannamedverkan i

socialförsäkringsmål i kammarrätt upphör fr.o.m. den 1 juli

1995. Som skäl anförs att i kammarrätt förekommer medverkan av

nämndemän, utöver i mål om socialförsäkring, endast i mål som

rör tvångsomhändertagande av personer samt i mål om

verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken.

Socialförsäkringsmålen liknar, sägs det, till sin karaktär mål

som avser bistånd enligt socialtjänstlagen eller bidrag enligt

t.ex. lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. De sägs

däremot inte ha någon likhet med de mål vari

nämndemannamedverkan i övrigt förekommer i kammarrätt. I

konsekvens med detta och med att Försäkringsöverdomstolens

uppgifter fr.o.m den 1 juli 1995 övertas av Regeringsrätten, i

vilken domstol någon lekmannamedverkan inte förekommer, bör

nämndemannamedverkan i kammarrätt i socialförsäkringsmål

upphöra från samma tidpunkt. Förslaget innebär ändringar i lagen

(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd.

I motionerna Ju9 (fp) och Ju10 (s) begärs att nämndemäns

medverkan i socialförsäkringsmålen i kammarrätt skall behållas.

Motionärerna framhåller att svensk socialförsäkring bygger på

principen om generell rätt för alla medborgare att ta del av de

olika trygghetsanordningarna. De beslut som fattas har i

flertalet fall stor och i många fall avgörande ekonomisk

betydelse för den enskilda individen. Detta tillsammans med att

besluten i många fall grundar sig på bedömningar av den

enskildes försörjningsförmåga har, enligt motionärerna, varit

vägledande för den hittillsvarande ordningen med inslag av

lekmän i besluts- och rättskipningsprocessen. Motionärerna anför

att det framlagda förslaget innebär en allvarlig försämring som

på sikt kan medföra risk för urholkning av socialförsäkringens

legitimitet.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande anfört att

socialförsäkringsmålen kan röra tillfälliga och många gånger

kortvariga ersättningsförhållanden. Flertalet mål om

sjukpenning och föräldrapenning kan räknas dit. Målen kan

emellertid också handla om ersättningar som är avsedda att utges

under en lång följd av år och som är av utomordentligt stor

betydelse för den enskildes försörjning. Till den senare gruppen

hör ersättningar i form av sjukbidrag/förtidspension,

vårdbidrag, handikappersättning, livräntor från

arbetsskadeförsäkringen och från lagen om statligt

personskadeskydd m.m. Socialförsäkringsutskottet kan därför

inte dela den i propositionen framförda uppfattningen att

socialförsäkringsmål av sistnämnda art till sin karaktär liknar

mål om socialbidrag eller bostadsanpassningsbidrag, som snarare

kan jämföras med socialförsäkringsmål om kortvarigare

ersättningar.

Socialförsäkringsutskottet anför vidare att de viktigaste

skälen som kan anföras för ett lekmannainflytande vid

domstolsavgöranden är allmänhetens intresse av insyn, kontroll

och medinflytande. De mål där nämndemäns synpunkter och

erfarenheter bäst kan komma till sin rätt är mål där

skälighetsbedömningar ofta förekommer och där erfarenheter från

olika områden av samhällslivet behövs. Sådana erfarenheter är

enligt socialförsäkringsutskottets mening särskilt viktiga i

socialförsäkringsmål som rör långa ersättningsperioder och

betydande belopp och som i merparten av fallen utgör den

försäkrades enda försörjning för lång tid framöver.

Lagstiftningen inom socialförsäkringsområdet är i synnerhet

i de nämnda målen om förtidspension m.m. utformad som en

ramlagstiftning med bestämmelser som lämnar utrymme för

betydande lämplighets- och skälighetsöverväganden. Målen rör

personer vars förhållanden i många fall socialt, medicinskt och

arbetslivsmässigt är komplexa och mångfasetterade.

Bestämmelsernas utformning medger att individuella förhållanden

kan beaktas vid bedömning av ersättningsrätten. Mot bakgrund av

det anförda anser socialförsäkringsutskottet att starka skäl

talar för att nämndemannamedverkan behålls i sådana

socialförsäkringsmål som i försäkringskassorna prövats endast i

socialförsäkringsnämnd, dvs. mål som avses i 18 kap. 21 § lagen

om allmän försäkring. Dessa är mål om förtidspension, särskild

efterlevandepension, handikappersättning och vårdbidrag samt

vissa arbetsskademål m.fl. enligt andra författningar. Målen

motsvarar, med undantag för mål som avses i 20 kap. 10 § samma

lag, också de målgrupper i vilka nämndemän, enligt de

domförhetsregler som gällde för försäkringsrätterna, skulle

delta i avgörandena.

1993 års domarutredning har enligt sina direktiv haft i

uppdrag att se över frågan om avstående från

nämndemannamedverkan i andra instans. I sitt betänkande (SOU

1994:99) Domaren i Sverige inför framtiden har utredningen (del

A s. 311) avstått från att bedöma denna fråga med hänsyn till

den pågående utredningen om hovrättsprocessen

(Hovrättsutredningen; dir. 1993:38). I betänkandet redovisas

dock olika åsikter som utredningen inhämtat vid informella

förfrågningar bland hovrätts- och kammarrättsdomare. Här har

framkommit att det inte föreligger några generellt negativa

erfarenheter av nämndemännens medverkan i dömandet i dessa

domstolar, även om det också finns kritiska synpunkter av

principiell natur. Från kammarrättshåll har t.ex. pekats på att

det kan ifrågasättas om nämndemännen verkligen borde medverka i

alla typer av socialförsäkringsmål som kommer upp till prövning

i kammarrätterna. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Justitieutskottet gör följande bedömning.

Utskottet vill, liksom tidigare, erinra om att det rått en

bred enighet om att den lekmannamedverkan som föreligger i våra

domstolar är av stort värde av flera skäl. Först och främst

utgör lekmannainflytande en garanti för att domstolarnas

avgöranden ligger i linje med allmänna rättsuppfattningar i

samhället. Av särskilt värde är lekmannamedverkan när det gäller

bedömningsfrågor, t.ex. angående bevisvärdering och

skälighetsavvägningar; lekmännens medverkan bidrar därigenom

till att medborgarnas förtroende för rättskipningen

upprätthålls. Vidare tillgodoser lekmännen medborgarnas intresse

av insyn i domstolarnas verksamhet (JuU 1982/83:32 s. 19).

Mot bakgrund av denna utskottets principiella inställning har

utskottet uppfattningen att de skäl som framförs i propositionen

för att ändra på domförhetsreglerna i socialförsäkringsmål i

kammarrätt inte har tillräcklig bärkraft. Utskottet delar

således motionärernas uppfattning att nämndemän även

fortsättningsvis bör medverka i kammarrätt vid avgörandet av

socialförsäkringsmål. Utskottet avstyrker således med anledning

av motionerna Ju9 och Ju10 bifall till propositionen i denna

del.

Härutöver vill utskottet anföra att det enligt utskottets

uppfattning i och för sig kan göras en uppdelning av

socialförsäkringsmålen på det sätt som

socialförsäkringsutskottet föreslår och som innebär att

lekmannamedverkan behålls endast i sådana mål som avgjorts av

socialförsäkringsnämnd enligt 18 kap. 21 § lagen om allmän

försäkring. Dessa mål rör långa ersättningsperioder och

betydande belopp och utgör i merparten av fallen den försäkrades

enda försörjning för lång tid framöver. Den av

socialförsäkringsutskottet föreslagna ordningen har dessutom

gällt tidigare i försäkringsrätterna. Utskottet är dock i

förevarande ärende inte berett att föreslå någon ändring av

gällande regler. Utskottet utgår i stället från att regeringen

efter sedvanlig beredning återkommer med förslag till riksdagen

om det skulle bedömas lämpligt.

Prövningstillstånd i kammarrätt

Riksdagen beslutade i våras att införa regler om

prövningstillstånd i kammarrätt. Reglerna är utformade efter

mönster av vad som gäller för prövningstillstånd i hovrätt. Det

innebär att prövningstillstånd får beviljas om det finns

anledning att ändra länsrättens avgörande (ändringsdispens), om

det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att

överprövning görs (prejudikatdispens), eller om det annars finns

synnerliga skäl att pröva talan (extraordinär dispens). De

grundläggande bestämmelserna om prövningstillstånd i kammarrätt

infördes i 34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Regler om

vilka mål eller målgrupper som skall omfattas av krav på

prövningstillstånd skall tas in i de materiella författningarna

(prop. 1993/94:133, JuU24, rskr. 319).

I propositionen (s. 34) anfördes att ett system med

prövningstillstånd i kammarrätt inte kan göras helt generellt.

Det måste för varje måltyp prövas om prövningstillstånd skall

krävas vid överklagande till kammarrätt. Vissa allmänna

principer skulle dock gälla. Det underströks att en

förutsättning för prövningstillstånd är att målet överklagats

från länsrätt. Vidare borde prövningstillstånd användas främst i

de fall målet prövats av en förvaltningsmyndighet innan det

prövats av länsrätt. Det sades vidare att på motsvarande sätt

som det i fråga om vissa mål kan vara motiverat med ett undantag

från regeln om att den första domstolsprövningen skall ske i

länsrätt, kan det finnas skäl för ett undantag när det gäller

krav på prövningstillstånd också för vissa typer av mål. Frågan

bör därför prövas målgrupp för målgrupp.

I den nu aktuella propositionen föreslås att

prövningstillstånd skall införas för bl.a. socialförsäkringsmål

i ledet länsrätt--kammarrätt.

Socialförsäkringsutskottet förordar i sitt yttrande att

prövningstillstånd inte skall införas i sådana mål som i

försäkringskassorna prövats endast i socialförsäkringsnämnd,

dvs. mål som avses i 18 kap. 21 § lagen om allmän försäkring.

Skälet anges vara att frågan om vägledande avgöranden för

försäkringskassorna och länsrätterna från kammarrätter och

Regeringsrätten enligt socialförsäkringsutskottets mening är av

väsentlig betydelse för socialförsäkringsmålen. Särskilt bör

beaktas, anförs det, att en alltför liberal praxisbildning

oförutsett kan tungt belasta de offentliga finanserna, liksom

att en alltför restriktiv praxisbildning kan drabba de enskilda

försäkrade hårt. Här erinras om nyligen genomförda stora

förändringar när det gäller arbetsskadeförsäkringen och vidare

förutskickade ändringar i bestämmelserna om

förtidspensioneringen. Avslutningsvis anförs att inte minst mot

bakgrund av att de genomförda och pågående förändringarna inte

kommer att omfattas av den praxisbildning som finns i

Försäkringsöverdomstolen är det angeläget att överinstanserna

får goda möjligheter att utbilda en ny praxis på dessa områden.

Justitieutskottet gör följande överväganden.

Som anförs i propositionen var socialförsäkringsmålen en helt

ny måltyp för länsrätterna och kammarrätterna när dessa mål

tillfördes dem år 1991. Den nya instansordningen har nu gällt så

pass länge att både länsrätterna och kammarrätterna har

tillägnat sig en god kompetens och erfarenhet på

socialförsäkringsområdet. Detta har naturligtvis underlättats av

att de flesta domarna i de nedlagda försäkringsrätterna numera

tjänstgör i länsrätt eller kammarrätt.

Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen

att det nu bör ställas krav på prövningstillstånd i

socialförsäkringsmålen i ledet länsrätt--kammarrätt. Utskottet

delar inte socialförsäkringsutskottets farhågor att ett krav på

prövningstillstånd skulle leda till att alltför få vägledande

avgöranden skulle fattas. I sammanhanget anmärker utskottet att

kammarrätts beslut att vägra prövningstillstånd kan överklagas

till Regeringsrätten. Detta har betydelse för Regeringsrättens

prejudikatbildande verksamhet (jfr prop. 1973:87 s. 168).

Extraordinära rättsmedel

Enligt 11 kap. 11 § regeringsformen kan Regeringsrätten

bevilja resning i ett avgjort ärende eller återställande av

försutten tid när fråga är om ärende för vilket regeringen,

förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta

instans.

Riksdagen har nyligen beslutat om ändring av den nämnda

bestämmelsen på så sätt att även en lägre förvaltningsdomstol, i

den mån det föreskrivs i lag, kan bevilja resning eller

återställande av försutten tid (prop. 1993/94:116, 1993/94:KU36,

rskr. 359 och 1994/95:KU7, rskr. 13).

I propositionen föreslås att prövningen av ansökningar om

resning i ett lagakraftvunnet avgörande samt återställande av

försutten tid skall göras av kammarrätt i stället för av

Regeringsrätten om avgörandet meddelats av länsrätt eller av

förvaltningsmyndighet. Förslaget föranleder ändringar i AFDL.

Vidare föreslås att grundförutsättningarna för kammarrätt att

bevilja en extraordinär åtgärd lagregleras i

förvaltningsprocesslagen.

Utskottet, som kan konstatera att hovrätterna äger motsvarande

befogenhet främst när det gäller tingsrättsavgöranden (jfr prop.

1987/88:58, 1988/89:JuU7, rskr. 33), finner inte anledning till

erinran mot förslagen och tillstyrker bifall till propositionen

i här behandlade delar.

Rättsprövning

För att säkerställa att svensk rätt motsvarar Sveriges

åtaganden enligt artikel 6 i den europeiska konventionen

angående de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna infördes lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut (prop. 1987/88:69, KU38, rskr. 189).

Rättsprövningslagen, som är tidsbegränsad, trädde i kraft den

1 juni 1988. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som

meddelats under tiden från ikraftträdandet till utgången av år

1991. Giltighetstiden har förlängts till utgången av år 1994

(prop. 1990/91:176, 1991/92:KU12, rskr. 51).

Syftet med lagstiftningen var att Europakonventionens krav på

domstolsprövning av förvaltningsbeslut helt skulle tillgodoses

genom att det i lagen överlämnades till Regeringsrätten att i

vissa fall pröva om ett förvaltningsbeslut står i

överenskommelse med gällande rätt.

Fri- och rättighetskommittén (dir. 1991:119) har den 7

september 1994 överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1994:117)

Domstolsprövning av förvaltningsärenden till regeringen. I

betänkandet föreslås bl.a. att rättsprövningslagen permanentas.

Beredning av ärendet pågår nu i regeringskansliet.

I propositionen föreslås att rättsprövningslagen förlängs med

tre år samt att prövningen av en ansökan enligt lagen skall

göras av kammarrätt i stället för av Regeringsrätten om beslutet

meddelats av en förvaltningsmyndighet.

Som bakgrund till förslaget att förlänga rättsprövningslagens

giltighetstid i stället för att nu ta ställning till om lagen

bör permanentas har regeringen angivit att beredningen av Fri-

och rättighetskommitténs slutbetänkande inte hunnit påbörjas i

regeringskansliet vid propositionens avlämnande. Giltighetstiden

för lagen behöver därför förlängas, och även om det enligt

regeringen är osannolikt att ett ställningstagande i saken

skulle dröja mer än något år föreslås att förlängningen, liksom

vid tidigare tillfälle, blir tre år.

Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande i ärendet noterat

att en förlängning av rättsprövningslagens giltighetstid med tre

år inte hindrar att regeringen tidigare lägger fram förslag i

frågan. Konstitutionsutskottet har inte någon erinran mot

förslaget.

Justitieutskottet tillstyrker här aktuella förslag.

Övrigt

Under detta avsnitt tar utskottet upp ett flertal ändringar

som behöver ske i de av regeringen framlagda lagförslagen på

grund av i riksdagen framlagda kolliderande lagförslag samt även

en annan fråga som gäller ändring av ett tidigare

riksdagsbeslut.

De flesta av regeringens förslag till lagändringar föreslås

träda i kraft den 1 april 1995. Vissa andra lagändringar

föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. Endast förlängningen av

rättsprövningslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

I regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289)

om allmänna förvaltningdomstolar (lagförslag 16) bör beaktas att

20 § nämnda lag ges ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop.

1994/95:87, KU21). Detta bör ske på sätt som framgår av bilaga 2

till utskottets betänkande.

I förslaget till lag (lagförslag 17) om ändring i

förvaltningsprocesslagen (1971:291) bör beaktas att 35 § nämnda

lag ges ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1993/94:217

och prop. 1994/95:51, KU20). Detta bör ske på sätt som framgår

av bilaga 2 till utskottets betänkande.

I regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371)

om kontant arbetsmarknadsstöd (lagförslag 26) föreslås ändring i

33 c §. I proposition 1994/95:99 föreslås att den bestämmelsen

skall upphöra och att den aktuella regleringen flyttas till 32 §

nämnda lag med ikraftträdande från den 1 januari 1995. Ärendet

har beretts i arbetsmarknadsutskottet (1994/95:AU5). Den i detta

ärende föreslagna ändringen bör ske i sistnämnda lagrum på sätt

som framgår av bilaga 2 till utskottets betänkande.

I förslaget till lag (lagförslag 33) om ändring i

aktiebolagslagen (1975:1385) bör beaktas att 18 kap. 7 § nämnda

lag ges ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:67,

LU11). Detta bör ske på sätt som framgår av bilaga 2 till

utskottets betänkande.

I regeringens förslag (lagförslag 49) till lag om ändring i

försäkringsrörelselagen (1982:713) bör beaktas att 20 kap. 7 §

nämnda lag ges ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop.

1994/95:70, NU13). Detta bör ske på sätt som framgår av bilaga 2

till utskottets betänkande.

I regeringens förslag (lagförslag 61) till lag om ändring i

bankrörelselagen (1987:617) bör beaktas att 8 kap. 8 § nämnda

lag ges ny lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:70,

NU13). Detta bör ske på sätt som framgår av bilaga 2 till

utskottets betänkande.

I regeringens förslag (lagförslag 67) till lag om ändring i

yrkestrafiklagen (1988:263) bör beaktas att 23 § nämnda lag den

1 augusti 1994 givits ny lydelse (prop. 1993/94:168, TU29, rskr.

310, SFS 1994:589). Detta bör ske på sätt som framgår av bilaga

2 till utskottet betänkande.

Utskottet har uppmärksammats på att ändringar bör ske i 12 och

28 §§ lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare. Detta bör ske genom en ändring av ett tidigare

riksdagsbeslut på sätt som framgår av bilaga 3 till utskottets

betänkande.

I övrigt har utskottet inte något att anföra i anledning av

propositionen och motionerna.

Hemställan

1. beträffande socialförsäkringsmål

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju9 och

1994/95:Ju10 dels antar regeringens i proposition 1994/95:27

framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring utom såvitt avser 20 kap. 11 § andra stycket

och lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

utom såvitt avser 98 § andra stycket, dels med avslag på

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd antar av utskottet i bilaga 2

upprättat förslag till lag om ändring i sistnämnda lag,

res. (m, kds)

2. beträffande lagförslag 16

att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

utom såvitt avser 20 §, dels antar i bilaga 2 av utskottet

upprättat förslag till lag om ändring i nämnda lag,

3. beträffande lagförslag 17

att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om

ändring av förvaltningsprocesslagen (1971:291) utom såvitt avser

35 §, dels antar i bilaga 2 av utskottet upprättat förslag

till lag om ändring i nämnda lag,

4. beträffande lagförslag 33

att riksdagen dels avslår regeringens förslag till lag om

ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), dels antar i bilaga

2 av utskottet upprättat förslag till lag om ändring i nämnda

lag,

5. beträffande lagförslag 49

att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) utom såvitt avser

20 kap. 7 §, dels antar i bilaga 2 av utskottet upprättat

förslag till lag om ändring i nämnda lag,

6. beträffande lagförslag 61

att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i bankrörelselagen (1987:617) utom såvitt avser 8 kap.

8 §, dels antar i bilaga 2 av utskottet upprättat förslag

till lag om ändring i nämnda lag,

7. beträffande lagförslag 67

att riksdagen dels avslår regeringens förslag till lag om

ändring i yrkestrafiklagen (1988:263), dels antar i bilaga 2

av utskottet upprättat förslag till lag om ändring i nämnda lag,

8. beträffande lagen med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare

att riksdagen med ändring av beslutet den 30 november 1994

(rskr. 1994/95:39) såvitt gäller lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare beslutar att 12 och 28 §§

nämnda lag skall ha i bilaga 3 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

9. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar följande i propositionen framlagda förslag

till

1. lag om ändring i lagen (1929:116) om tillsyn över

stiftelser,

2. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,

3. lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda

skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering,

5. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska

försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,

6. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,

7. lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680),

8. lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar,

9. lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i

Norrland och Dalarna,

10. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

11. lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall

mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

13. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

14. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och

avloppsanläggningar,

15. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

18. lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall,

19. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),

20. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

21. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),

22. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

23. lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

24. lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd

till svenska medborgare i utlandet m.m.,

27. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av

samfälligheter,

28. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

29. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

30. lag om ändring i bisjukdomslagen (1974:211),

31. lag om ändring i transplantationslagen (1975:190),

32. lag om ändring om ändring i lagen (1975:417) om

sambruksföreningar,

34. lag om ändring i lagen (1976:997) om vattenförbund,

35. lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal

energiplanering,

36. lag om ändring i körkortslagen (1977:477),

37. lag om ändring i lagen (1977:654) om kungörande i mål och

ärenden hos myndighet m.m.,

38. lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa

trafikfrågor,

39. lag om ändring i ransoneringslagen (1978:268),

40. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

41. lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges

indelning i kommuner och landsting,

42. lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala

indelningsdelegerade,

43. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av

jordbruksmark,

44. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

45. lag om ändring i lagen (1979:560) om transportförmedling,

46. lag om ändring i lagen (1979:561) om biluthyrning,

47. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot

vattenförorening från fartyg,

48. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

50. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

51. lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av

salmonella hos djur,

52. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på

gödselmedel,

53. lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva

yrke inom hälso- och sjukvården m.m.,

54. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

55. lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss

linjetrafik,

56. lag om ändring i patientjournallagen (1985:562),

57. lag om ändring i kommunalförbundslagen (1985:894),

58. lag om ändring i skollagen (1985:1100),

59. lag om ändring i bilavgaslagen (1986:1386),

60. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),

62. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar,

64. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (1988:49),

65. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av

vissa förvaltningsbeslut,

66. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),

68. lag om ändring i lagen (1988:328) om fordonsskatt på

utländska fordon,

69. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,

70. lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,

71. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

72. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

73. lag om ändring i lagen (1990:484) om övervakningskameror

m.m.,

74. lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av

olyckor,

75. lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,

76. lag om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157),

77. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),

78. lag om ändring i minerallagen (1991:45),

79. lag om ändring i lagen (1991:114) om användning av viss

genteknik vid allmänna hälsoundersökningar,

80. lag om ändring i lagen (1991:115) om åtgärder i

forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från

människa,

81. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),

82. lag om ändring i kommunallagen (1991:900),

83. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med

finansiella instrument,

84. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

85. lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk

undersökning,

86. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer

m.m.,

87. lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och

clearingverksamhet,

88. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),

89. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av

narkotika,

90. lag om ändring i lagen (1992:1068) om

introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra

utlänningar,

91. lag om ändring i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll,

92. lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska

zon,

93. lag om ändring i lagen (1992:1368) om tillstånd till vissa

förvärv av fast egendom,

94. lag om ändring i högskolelagen (1992:1434),

95. lag om ändring i lagen (1992:1574) om

bostadsanpassningsbidrag m.m.,

96. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,

97. lag om ändring i lagen (1992:1672) om paketresor,

98. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade,

99. lag om ändring i lagen (1993:649) om marknadsreglering på

fiskets område,

100. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),

101. lag om ändring i lagen (1993:1302) om

EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige,

102. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av

asylsökande m.fl.,

103. lag om ändring i lagen (1994:844) om behörighet att utöva

veterinäryrket.

Stockholm den 8 december 1994

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit:

Gun Hellsvik (m),

Lars-Erik Lövdén (s),

Göran Magnusson (s),

Sigrid Bolkéus (s),

Göthe Knutson (m),

Märta Johansson (s),

Görel Thurdin (c),

Margareta Sandgren (s),

Anders G Högmark (m),

Siw Persson (fp),

Ann-Marie Fagerström (s),

Alice Åström (v),

Pär Nuder (s),

Lars Björkman (m),

Kia Andreasson (mp),

Rolf Åbjörnsson (kds) och

Helena Frisk (s).

Reservation

Socialförsäkringsmål (mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m),

Lars Björkman (m) och Rolf Åbjörnsson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Utskottet vill" och slutar med "bedömas lämpligt" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen

att mål om socialförsäkring till sin karaktär inte har någon

likhet med de mål i övrigt i kammarrätt där medverkan av

nämndemän sker, nämligen mål som rör tvångsomhändertagande av

personer samt mål om verkställighet enligt 21 kap.

föräldrabalken.

Socialförsäkringsmålen överfördes till de allmänna

förvaltningsdomstolarna den 1 juli 1991. Den dåvarande

departementschefen anförde som skäl till att lekmän skulle

förekomma i kammarrätt att sådana skulle delta såväl i länsrätt

som i Försäkringsöverdomstolen och att det då saknades anledning

att överväga annan sammansättning än som normalt användes i

försäkringsrätt. Hon var dock medveten om att den föreslagna

ändringen innebar en utvidgning av lekmannamedverkan på denna

nivå. Försäkringsöverdomstolens uppgifter kommer fr.o.m. den 1

juli 1995 att övertas av Regeringsrätten, vari någon

lekmannamedverkan inte förekommer. Ett av de anförda skälen till

nämndemannamedverkan i kammarrätt i socialförsäkringsmål har

därmed bortfallit.

De viktigaste skälen som brukar anföras för ett

lekmannainflytande är enligt utskottets uppfattning allmänhetens

intresse av insyn och medinflytande. Socialförsäkringsmål av

större dignitet avgörs i försäkringskassa av

socialförsäkringsnämnd, vars sammansättning garanterar ett

betydande allmänt medborgerligt inflytande. I länsrätt avgörs

dessa mål av en lagfaren domare samt tre nämndemän. Enligt

utskottets uppfattning ligger tyngdpunkten i rättskipningen i

dessa två instanser, och det bör därför vara till fyllest med

insyn och medverkan av lekmän på dessa nivåer.

Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte tillstyrka

bifall till motionerna Ju9 och Ju10 utan tillstyrker bifall till

propositionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande socialförsäkringsmål

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Ju9 och

1994/95:Ju10 dels antar regeringens i proposition 1994/95:27

framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring och lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring, dels med anledning av regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd antar av utskottet i bilaga 2 upprättat

förslag till lag om ändring i sistnämnda lag såvitt avser 32 §

dock med den ändringen att även nuvarande andra stycket skall

upphöra att gälla.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

Utskottets lagförslag

Bilaga 2

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §1

Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är svensk

medborgare, som är folkbokförd i länet och som inte är underårig

eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Tjänsteman vid domstol, Anställd vid domstol,

skattemyndighet, skattemyndighet,

länsstyrelse eller under länsstyrelse eller under

länsstyrelse lydande länsstyrelse lydande

myndighet, allmän myndighet, allmän

försäkringskassa eller försäkringskassa eller

Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket

får inte vara nämndeman. får inte vara nämndeman.

Detsamma gäller lagfaren Detsamma gäller lagfaren

domare, åklagare, polisman domare, åklagare, polisman

och advokat eller annan som och advokat eller annan som

har till yrke att föra har till yrke att föra

andras talan inför rätta andras talan inför rätta

samt ledamot av skattenämnd samt ledamot av skattenämnd

eller eller

socialförsäkringsnämnd socialförsäkringsnämnd.

och icke lagfaren ledamot av

Försäkringsöverdomstolen.

Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i

kammarrätt.

Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder

är inte skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har

avgått som nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag

förrän efter fyra år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

1 Lydelse enligt bet. 1994/95:KU21

2. Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs att 35 § förvaltningsprocesslagen

(1971:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §1

Ett överklagande av Ett överklagande av

kammarrättens beslut i ett kammarrättens beslut i ett

mål som har väckts hos mål som har väckts hos

kammarrätten genom kammarrätten genom

överklagande eller överklagande,

underställning prövas av underställning eller

Regeringsrätten endast om ansökan prövas av

Regeringsrätten har Regeringsrätten endast om

meddelat Regeringsrätten har

prövningstillstånd. meddelat

prövningstillstånd.

Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut

fast. En upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens

beslut.

Vad som sägs i första stycket gäller inte

1. talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern för i

mål om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning

av behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården,

tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller om

återkallelse av behörighet att utöva veterinäryrket,

2. talan som Justitiekanslern för i mål enligt datalagen

(1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173), inkassolagen

(1974:182), lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid

taxeringsrevision, m.m. eller lagen (1990:484) om

övervakningskamror m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har

meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre

bestämmelser.

1 Lydelse enligt bet. 1994/95:KU20

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 32 § lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §1

Arbetsmarknadsstyrelsens Arbetsmarknadsstyrelsens

beslut angående rätt beslut angående rätt

till ersättning till ersättning

överklagas hos överklagas hos allmän

länsrätt, om inte annat förvaltningsdomstol, om

följer av lagen (1969:93) inte annat följer av lagen

om begränsning av (1969:93) om begränsning av

samhällsstöd vid samhällsstöd vid

arbetskonflikt. arbetskonflikt.

Prövningstillstånd Prövningstillstånd

krävs vid överklagande krävs vid överklagande

till kammarrätten. till kammarrätten.

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som

avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om

nämndemän deltagit i länsrätten.

Kammarrättens beslut i

mål som avses i denna

paragraf överklagas hos

Försäkringsöverdomstolen.

Arbetsmarknadsstyrelsens och Riksförsäkringsverkets beslut

enligt denna lag i annat fall än som avses i första stycket

överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

1 Lydelse enligt bet. 1994/95:AU5

4. Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 7 § aktiebolagslagen

(1975:1385)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap. 7 §2

Mot myndighets beslut i En myndighets beslut i

tillståndsärende enligt tillståndsärende enligt

2 kap. 1 §, 8 kap. 4 eller 2 kap. 1 §, 8 kap. 4 eller

11 §, 10 kap. 2 eller 3 11 §, 10 kap. 2 eller 3

§, 11 kap. 6 § eller 8 §, 11 kap. 6 § eller 8

§ första stycket 1 eller § första stycket 1 eller

12 kap. 8 § föres talan 12 kap. 8 § får

hos regeringen genom överklagas hos regeringen.

besvär.

Mot länsstyrelsens beslut Länsstyrelsens beslut

enligt denna lag i annat fall enligt denna lag i annat fall

än enligt första stycket än enligt första stycket

föres talan hos får överklagas hos

kammarrätten genom allmän

besvär. förvaltningsdomstol.

Ett beslut av Ett beslut av

registreringsmyndigheten att registreringsmyndigheten att

avskriva anmälan eller avskriva anmälan eller

vägra registrering enligt 4 vägra registrering enligt 4

§ första stycket § första stycket får

överklagas hos överklagas hos allmän

kammarrätten inom två förvaltningsdomstol inom

månader från beslutets två månader från

dag. Detsamma gäller ett beslutets dag. Detsamma

sådant beslut av gäller ett sådant beslut

registreringsmyndigheten som av registreringsmyndigheten

avses i 4 a §, 4 kap. 13 som avses i 4 a §, 4 kap.

§ andra stycket, 6 kap. 7 13 § andra stycket, 6 kap.

§ tredje stycket, 11 kap. 7 § tredje stycket, 11 kap.

16 och 18 §§, 13 kap. 18 16 och 18 §§, 13 kap. 18

§, 14 kap. 15 § §, 14 kap. 15 §

första stycket, 21 och 29 första stycket, 21 och 29

§§ samt 19 kap. 2 §. §§ samt 19 kap. 2 §.

Prövningstillstånd

krävs vid överklagande

till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har

meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre

bestämmeler.

1 Lagen omtryckt 1993:150

2 Lydelse enligt bet. 1994/95:LU11

5. Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 7 § försäkringsrörelselagen

(1982:713) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap. 7 §1

Ett beslut av Ett beslut av

Finansinspektionen som Finansinspektionen som

innebär att en anmälan innebär att en anmälan

avskrivits eller en avskrivits eller en

registrering vägrats enligt registrering vägrats enligt

4 § första stycket 4 § första stycket

får överklagas hos får överklagas hos

kammarrätten genom allmän

besvär inom två förvaltningsdomstol inom

månader från beslutets två månader från

dag. Detsamma gäller dels beslutets dag. Detsamma

sådana beslut av gäller dels sådana

Finansinspektionen som avses i beslut av Finansinspektionen

4 § tredje stycket, med som avses i 4 § tredje

undantag av beslut enligt 21 stycket, med undantag av

kap. 2 §, dels ett beslut enligt 21 kap 2 §,

sådant beslut av dels ett sådant beslut av

inspektionen som avses i 4 a inspektionen som avses i 4 a

§. §.

Prövningstillstånd

krävs vid överklagande

till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har

meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre

bestämmelser.

1 Lydelse enligt bet. 1994/95:NU13

6. Förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 § bankrörelselagen

(1987:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 8 §1

Ett beslut av Ett beslut av

Finansinspektionen som Finansinspektionen som

innebär att en anmälan innebär att en anmälan

avskrivits eller en avskrivits eller en

registrering har vägrats registrering har vägrats

enligt 4 § andra stycket enligt 4 § andra stycket

får överklagas till får överklagas hos

kammarrätten inom två allmän

månader från beslutets förvaltningsdomstol inom

dag. Detsamma gäller ett två månader från

sådant beslut av beslutets dag. Detsamma

Finansinspektionen som avses i gäller ett sådant beslut

8 kap. 4 a § denna lag, 4 av Finansinspektionen som

kap. 14 § andra stycket, 6 avses i 8 kap. 4 a § denna

kap. 7 § tredje stycket och lag, 4 kap. 14 § andra

11 kap. 17 § stycket, 6 kap. 7 § tredje

bankaktiebolagslagen stycket och 11 kap. 17 §

(1987:618), 7 kap. 7 § bankaktiebolagslagen

tredje stycket och 8 kap. 8 (1987:618), 7 kap. 7 §

§ sparbankslagen (1987:619) tredje stycket och 8 kap. 8

samt 10 kap. 5 § tredje § sparbankslagen (1987:619)

stycket och 11 kap. 9 § samt 10 kap. 5 § tredje

föreningsbankslagen stycket och 11 kap. 9 §

(1987:620). föreningsbankslagen

(1987:620).

Prövningstillstånd

krävs vid överklagande

till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har

meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre

bestämmelser.

1 Lydelse enligt bet. 1994/95:NU13

7. Förslag till

Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)

Härigenom föreskrivs att 23 § yrkestrafiklagen (1988:263)1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §2

Tillståndsmyndighetens Tillståndsmyndighetens

beslut enligt denna lag får beslut enligt denna lag och en

överklagas hos länsstyrelses beslut i

kammarrätten, om inte frågor om

något annat anges i andra förarlegitimation enligt 14

stycket. Beslut om varning a § första stycket och

får dock inte om återkallelse av en

överklagas. sådan legitimation får

överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol, om

inte något annat anges i

tredje stycket. Beslut om

varning får dock inte

överklagas.

Prövningstillstånd

krävs vid överklagande

till kammarrätten.

Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till

linjetrafik och om omprövning av tillstånd enligt 11 § får

överklagas hos Vägverket. Vägverkets beslut i sådana frågor får

överklagas hos regeringen.

En länsstyrelses beslut i

frågor om

förarlegitimation enligt 14

a § första stycket och

om återkallelse av en

sådan legitimation får

överklagas hos

länsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har

meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre

bestämmelser.

1 Lagen omtryckt 1988:1499

2 Senaste lydelse 1994:589

Förslag till ändring i riksdagens beslut om lag om ändring i

lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare

Bilaga 3

Lydelse enligt riksdagens Utskottets förslag

beslut (rskr. 1994/95:39)

12 §1

I sin begäran om yttrande I sin begäran om yttrande

skall åklagaren ange inom skall åklagaren ange inom

vilken tid yttrandet skall vilken tid yttrandet skall

lämnas och, om det är lämnas och, om det är

lämpligt, ge lämpligt, ge

socialnämnden anvisningar socialnämnden anvisningar

för hur yttrandet kan för hur yttrandet kan

begränsas. Om nämnden begränsas. Om nämnden

inte kan lämna sitt inte kan lämna sitt

yttrande inom den yttrande inom den

föreskrivna tiden, får föreskrivna tiden, får

åklagaren medge att åklagaren medge att

yttrandet lämnas senare. yttrandet lämnas senare.

Yttrandet får lämnas Yttrandet får lämnas

muntligen vid ett sådant muntligen vid ett sådant

sammanträde som avses i 19 sammanträde som avses i 18

§, om det är §, om det är

nödvändigt för att nödvändigt för att

hålla tidsfristen. hålla tidsfristen.

28 §2

Rätten får Rätten får

överlämna åt överlämna åt

socialnämnden att socialnämnden att

föranstalta om vård inom föranstalta om vård inom

socialtjänsten endast om socialtjänsten endast om

det i målet finns ett det i målet finns ett

yttrande av nämnden med det yttrande av nämnden med det

innehåll som avses i 12 innehåll som avses i 11

§. Om det inte finns §. Om det inte finns

särskilda skäl krävs särskilda skäl krävs

ett sådant yttrande ett sådant yttrande

också för att rätten också för att rätten

skall få döma den som skall få döma den som

inte har fyllt tjugoett år inte har fyllt tjugoett år

till fängelse i mer än till fängelse i mer än

tre månader. tre månader.

1 Senaste lydelse av

förutvarande 3 §

1988:822 2 Senaste lydelse av

förutvarande 9 §

1991:2043

Konstitutionsutskottets yttrande

1994/95:KU3y

Bilaga 4

Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 25 oktober 1994 besluta bereda

konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1994/95:27 jämte motioner. Konstitutionsutskottets yttrande

avser endast ärendet i de delar som ligger inom utskottets

beredningsområde.

Propositionen m.m.

I propositionen föreslås att länsrätt skall vara första

domstolsinstans för ett stort antal måltyper som i dag enligt

bestämmelser i olika lagar överklagas från förvaltningsmyndighet

till kammarrätt. Förslaget omfattar även kommunalbesvärsmål.

Länsrätt skall enligt förslaget i sådana mål vara domför med en

ordinarie ledamot och två särskilda ledamöter. -- Vid

överklagande till kammarrätt föreslås att det skall krävas

prövningstillstånd.

I enlighet med ett vilande förslag om grundlagsändring

föreslås att kammarrätt skall ges behörighet att pröva

ansökningar om resning och återställande av försutten tid om

ärendet avgjorts av en länsrätt eller en förvaltningsmyndighet.

I samband därmed föreslås vidare att kammarrätt ges behörighet

att pröva ansökningar om rättsprövning av vissa

förvaltningsbeslut, om ärendet har avgjorts av en

förvaltningsmyndighet. Dessutom föreslås att giltighetstiden för

den tidsbegränsade lag som reglerar rättsprövningen skall

förlängas i ytterligare tre år.

Som bakgrund till förslaget att förlänga rättsprövningslagens

giltighetstid i stället för att ta ställning till om lagen bör

permanentas eller ändras i något avseende har regeringen angivit

att beredningen av Fri- och rättighetskommitténs slutbetänkande

(SOU 1994:117) Domstolsprövning av förvaltningsärenden inte

hunnit påbörjas i regeringskansliet. Giltighetstiden för lagen

behöver därför förlängas, och även om det enligt regeringen är

osannolikt att ett sådant ställningstagande skall dröja mer än

något år föreslås att förlängningen, liksom vid tidigare

tillfälle, blir tre år.

De två motioner som väckts med anledning av propositionen

avser inte delar som ligger inom konstitutionsutskottets

beredningsområde.

Konstitutionsutskottets bedömning

Konstitutionsutskottet, som noterar att en förlängning av

rättsprövningslagens giltighetstid med tre år inte hindrar att

regeringen tidigare lägger fram förslag i fråga om lagen, har

inte någon erinran mot regeringens förslag i de delar som ligger

inom utskottets beredningsområde.

Stockholm den 15 november 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Birgitta

Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro

Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s),

Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp) och

Nils-Göran Holmqvist (s).

Socialförsäkringsutskottets yttrande

1994/95:SfU2y

Bilaga 5

Fortsatt reformering av instansordningen i de allmänna

förvaltningsdomstolarna

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 25 oktober 1994 berett bl.a.

socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 1994/95:27 om fortsatt reformering av

instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna

jämte de två motioner som väckts med anledning av propositionen.

Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande till att

avse regeringens förslag till ändringar i lagen om allmän

försäkring (avsnitt 9 och lagförslag 2.12). Utskottet yttrar sig

också över motionerna 1994/95:Ju9 och 1994/95:Ju10 yrkande 1.

Nuvarande ordning

Sedan den 1 juli 1991 gäller att allmän försäkringskassas och

Riksförsäkringsverkets beslut i socialförsäkringsmål överklagas

till länsrätt. Länsrätts avgöranden överklagas till kammarrätt.

Fram till den 1 juli 1995 överklagas kammarrätts avgöranden till

Försäkringsöverdomstolen varefter dess uppgifter enligt beslut

av riksdagen övertas av Regeringsrätten (prop. 1992/93:215, bet.

1992/93:JuU33, rskr. 1992/93:372).

Vid slutligt avgörande i sak av socialförsäkringsmål är

länsrätt domför med en lagfaren domare och tre nämndemän i

enlighet med bestämmelser i lagen (1971:289) om

förvaltningsdomstolar (AFDL). Är saken uppenbar är dock länsrätt

enligt en bestämmelse i 18 § tredje stycket 11 AFDL domför med

en lagfaren domare. När kammarrätt avgör socialförsäkringsmål

skall nämndemän enligt bestämmelser i 20 kap. 11 § lagen om

allmän försäkring (AFL) ingå i rätten om nämndemän deltagit i

länsrätten.

Tidigare gällde att socialförsäkringsmål avgjordes av

försäkringsrätt som första domstolsinstans. Försäkringsrätt var

domför med tre ledamöter, som var försäkringsrättsråd eller

försäkringsrättsassessorer. Två nämndemän skulle dessutom ingå i

rätten vid prövning av överklaganden av beslut av

socialförsäkringsnämnd och beslut enligt lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser.

I den proposition (prop. 1990/91:80) som låg till grund för

den ändrade rättskipningen i socialförsäkringsmål framhöll

dåvarande departementschefen att det med den av henne förordade

instansordningen

(länsrätt--kammarrätt--Försäkringsöverdomstolen) var naturligt

att länsrättens normala sammansättning blev utgångspunkten för

övervägande i domförhetsfrågan. Slutsatsen blev då att en normal

sammansättning i länsrätt var fullt godtagbar för

socialförsäkringsmål ur rättssäkerhetssynpunkt. Såvitt avsåg

kammarrätterna ansåg departementschefen att, särskilt med tanke

på att lekmän skulle delta såväl i länsrätt som i

Försäkringsöverdomstolen, det saknades anledning att då överväga

annan sammansättning än den som användes i försäkringsrätt, dvs.

normalt tre yrkesdomare och två nämndemän.

Propositionen

I propositionen föreslås bl.a. att länsrätt skall vara första

domstolsinstans i ett stort antal måltyper som i dag enligt

bestämmelser i olika lagar överklagas från förvaltningsmyndighet

till kammarrätt. För dessa mål föreslås att det skall krävas

prövningstillstånd i form av ändringsdispens, prejudikatsdispens

eller extraordinär dispens vid överklagande till kammarrätt.

Prövningstillstånd i kammarrätt föreslås även för flera måltyper

där redan nu den första domstolsprövningen sker i länsrätt som

t.ex. i socialförsäkringsmål. Vidare föreslås att

nämndemannamedverkan i kammarrätt i socialförsäkringsmål

avskaffas.

I propositionen anförs inledningsvis att den nya

instansordningen nu har gällt så pass länge att både

länsrätterna och kammarrätterna har tillägnat sig en god

kompetens och erfarenhet på socialförsäkringsområdet. En

konsekvens av reformeringen av domstolsprövningen av

socialförsäkringsmålen är att instanskedjan har förlängts med

minst en instans. I detta sammanhang erinras om att riksdagen

nyligen beslutat att det skall krävas prövningstillstånd i

kammarrätt i de mål som överklagats till länsrätt från

Arbetsmarknadsstyrelsen, dvs. mål enligt lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd (prop. 1993/94:209, 1993/94:AU26, rskr.

1993/94:459). Det bör därför enligt propositionen nu ställas upp

ett krav på prövningstillstånd även i övriga

socialförsäkringsmål i ledet länsrätt--kammarrätt.

I propositionen erinras vidare om att förutom i

socialförsäkringsmål förekommer nämndemannamedverkan i

kammarrätt endast i mål som rör tvångsomhändertagande av

personer samt i mål om verkställighet av domar eller beslut om

vårdnad eller umgänge med barn. Enligt propositionen har

socialförsäkringsmålen inte någon likhet med de senare

målgrupperna utan liknar till sin karaktär mål som avser bistånd

enligt socialtjänstlagen eller bidrag enligt t.ex. lagen

(1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. I konsekvens med det

anförda och med att Försäkringsöverdomstolens uppgifter fr.o.m.

den 1 juli 1995 övertas av Regeringsrätten, där lekmän inte

ingår, bör nämndemannamedverkan i kammarrätt i

socialförsäkringsmål upphöra fr.o.m. sist nämnda tidpunkt.

Motioner

I de två motioner, JuU9 och JuU10 yrkande 1 av Kenth Skårvik

(fp) resp. Börje Nilsson (s), som väckts med anledning av

propositionen begärs att 20 kap. 11 § AFL får en sådan

utformning att lekmannainflytandet i kammarrätten i

socialförsäkringsmål består även efter den 30 juni 1995. I

motionerna framhålls att svensk socialförsäkring bygger på

principen om generell rätt för alla medborgare att ta del av de

olika trygghetsanordningarna. De beslut som fattas har i

flertalet fall stor och i många fall avgörande ekonomisk

betydelse för den enskilda individen. Detta tillsammans med att

besluten i många fall grundar sig på bedömningar av den

enskildes försörjningsförmåga har, enligt motionärerna, varit

vägledande för den hittillsvarande ordningen med inslag av

lekmän i besluts- och rättskipningsprocessen. Motionärerna anför

att det framlagda förslaget innebär en allvarlig försämring som

på sikt kan medföra risk för urholkning av socialförsäkringens

legitimitet.

Utskottets bedömning

Socialförsäkringsmålen kan röra tillfälliga och många gånger

kortvariga ersättningsförhållanden. Flertalet fall av

sjukpenning och föräldrapenning kan räknas dit. Målen kan

emellertid också handla om ersättningar som är avsedda att utges

under en lång följd av år och som är av utomordentligt stor

betydelse för den enskildes försörjning. Till den senare gruppen

hör ersättningar i form av sjukbidrag/förtidspension,

vårdbidrag, handikappersättning, livräntor från

arbetsskadeförsäkringen och från lagen om statligt

personskadeskydd m.m. Utskottet kan inte dela uppfattningen att

socialförsäkringsmål av sistnämnda art till sin karaktär liknar

mål om socialbidrag eller bostadsanpassningsbidrag, som snarare

kan jämföras med socialförsäkringsmål om kortvarigare

ersättningar.

De viktigaste skälen som kan anföras för ett

lekmannainflytande vid domstolsavgöranden är enligt utskottets

uppfattning allmänhetens intresse av insyn, kontroll och

medinflytande. De mål där nämndemäns synpunkter och erfarenheter

bäst kan komma till sin rätt är mål där skälighetsbedömningar

ofta förekommer och där erfarenheter från olika områden av

samhällslivet behövs. Sådana erfarenheter är enligt utskottets

mening särskilt viktiga i socialförsäkringsmål som rör långa

ersättningsperioder och betydande belopp och som i merparten av

fallen utgör den försäkrades enda försörjning för lång tid

framöver. Lagstiftningen inom socialförsäkringsområdet är, i

synnerhet i de nämnda målen om förtidspension m.m., utformad som

en ramlagstiftning med bestämmelser som lämnar utrymme för

betydande lämplighets- och skälighetsöverväganden. Målen rör

personer vars förhållanden i många fall socialt, medicinskt och

arbetslivsmässigt är komplexa och mångfasetterade.

Bestämmelsernas utformning medger att individuella förhållanden

kan beaktas vid bedömning av ersättningsrätten.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att starka skäl

talar för att nämndemannamedverkan behålls i sådana

socialförsäkringsmål som i försäkringskassorna prövats endast i

socialförsäkringsnämnd, dvs. mål som avses i 18 kap. 21 § lagen

om allmän försäkring. Dessa är mål om förtidspension, särskild

efterlevandepension, handikappersättning och vårdbidrag samt

vissa arbetsskademål m.fl. enligt andra författningar. Målen

motsvarar, med undantag för mål som avses i 20 kap. 10 § samma

lag, också de målgrupper i vilka nämndemän, enligt de

domförhetsregler som gällde för försäkringsrätterna, skulle

delta i avgörandena.

I propositionen föreslås också som nämnts inledningsvis att

det skall krävas prövningstillstånd i kammarrätt i

socialförsäkringsmål.

Riksdagen har nyligen beslutat att i förvaltningsprocesslagen

införa grundläggande bestämmelser om prövningstillstånd i

kammarrätt (prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr.

1993/94:319). Bestämmelserna innebär att prövningstillstånd får

beviljas om det finns anledning att ändra länsrättens avgörande

(ändringsdispens), om det är av vikt för ledningen av

rättstillämpningen att överprövning görs (prejudikatdispens)

eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva talan

(extraordinär dispens). Dispensfrågan avgörs av två lagfarna

domare under förutsättning att de är ense. I annat fall avgörs

dispensfrågan av tre lagfarna domare. Enligt propositionen skall

dock regler om vilka mål eller målgrupper som skall omfattas av

krav på prövningstillstånd inte tas in i

förvaltningsprocesslagen, utan reglerna i fråga skall tas in i

de olika materiella författningarna. I propositionen uttalades

bl.a. att ett system med prövningstillstånd i kammarrätt inte

kan göras generellt utan det kan finnas skäl för undantag när

det gäller vissa typer av mål.

Frågan om vägledande avgöranden för försäkringskassorna och

länsrätterna från kammarrätter och Regeringsrätten är enligt

utskottets mening av väsentlig betydelse för

socialförsäkringsmålen. Detta gäller särskilt mot bakgrund av

vad som ovan anförts om bestämmelsernas utformning och till

mängden av mål om höga sammanlagda ersättningsbelopp över åren.

Särskilt bör beaktas att en alltför liberal praxisbildning

oförutsett kan tungt belasta de offentliga finanserna, liksom

att en alltför retriktiv praxisbildning kan drabba de enskilda

försäkrade hårt. Under år 1992 fattade riksdagen i

besparingssyfte beslut om stora förändringar inom

arbetsskadeförsäkringen. Regeringen har vidare i den

ekonomisk-politiska propositionen 1994/95:25 i samma syfte

förutskickat ändringar i de bestämmelser som rör

förtidspensioneringen. För närvarande arbetar också Sjuk- och

arbetsskadeberedningen med frågor som kan komma att innebära

betydande förändringar i stora delar av

socialförsäkringssystemet. Inte minst mot bakgrund av att de

genomförda och pågående förändringarna inte kommer att omfattas

av den praxisbildning som finns i Försäkringsöverdomstolen är

det angeläget att överinstanserna får goda möjligheter att

utbilda en ny praxis på dessa områden. Detta talar mot att

prövningstillstånd redan nu införs i socialförsäkringsmål i

kammarrätten i den omfattning som föreslagits i propositionen.

Vad som ytterligare talar mot förslaget om prövningstillstånd

är att det lekmannainflytande som utskottet anser nödvändigt i

kammarrätterna vid målens avgörande i praktiken kan komma att

minska avsevärt om två domare redan tagit ställning i målet. Ett

system som motverkar detta skulle vara att nämndemännen deltar

redan vid dispensprövningen. Ett sådant system anser utskottet

dock inte realistiskt av bl.a. processekonomiska skäl.

Det anförda innebär att utskottet förordar att

lekmannainflytandet i kammarätterna skall finnas kvar tills

vidare i den omfattning som förordats ovan och att som en

konsekvens härav prövningstillstånd i kammarrätten inte skall

införas i de mål där lekmän deltar i avgörandena. Därigenom får

motionerna i allt väsentligt anses tillgodosedda. I övrigt

biträder utskottet propositionens förslag vad gäller

socialförsäkringsmålen.

Stockholm den 15 november 1994

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s),

Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser

(m), Bengt Lindqvist (s), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s),

Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s),

Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf Kristersson (m),

Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Mona Berglund

Nilsson (s) och Margareta E Nordenvall (m).

Avvikande mening

Margit Gennser (m), Rune Backlund (c), Gustaf von Essen (m),

Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m), Rose-Marie Frebran (kds)

och Margareta E Nordenvall (m) anser att utskottets yttrande i

avsnittet Utskottets bedömning bort ha följande lydelse:

Riksdagen har nyligen beslutat att i förvaltningsprocesslagen

införa grundläggande bestämmelser om prövningstillstånd i

kammarrätt (prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr.

1993/94:319). Bestämmelserna innebär att prövningstillstånd får

beviljas om det finns anledning att ändra länsrättens avgörande

(ändringsdispens), om det är av vikt för rättstillämpningen att

överprövning görs (prejudikatsdispens) eller om det annars finns

synnerliga skäl att pröva talan (extraordinär dispens).

Dispensfrågan avgörs av två lagfarna domare under förutsättning

att de är ense. I annat fall avgörs dispensfrågan av tre

lagfarna domare. Enligt propositionen skall dock regler om vilka

mål eller målgrupper som skall omfattas av krav på

prövningstillstånd inte tas i förvaltningsprocesslagen, utan

skall tas in i de olika materiella författningarna. I

propositionen anfördes som skäl att införa prövningstillstånd

att instanskedjorna generellt är längre hos

förvaltningsdomstolarna än hos de allmänna domstolarna. Detta

beror enligt propositionen på att förvaltningsdomstolarnas

uppgift i de flesta fall är att överpröva

förvaltningsmyndigheters beslut. Långa instanskedjor kan medföra

att det dröjer länge innan det finns ett slutligt avgörande i de

mål som överklagas. Enligt propositionen är det för både

samhället och den enskilde en fördel att handläggningen av målen

inte drar ut på tiden. Vidare skapar ett dispenssystem

möjligheter att bättre och mer effektivt utnyttja de resurser

som finns.

Utskottet delar de bedömningar som redogjorts för ovan.

Utskottet konstaterar att riksdagen under våren 1994 har

beslutat införa prövningstillstånd i kammarrätt för de mål som

från Arbetsmarknadsstyrelsen överklagas till länsrätt. Dessa mål

som rör arbetslöshetsersättningar kan till sin karaktär sägas

likna de nu aktuella socialförsäkringsmålen.

I kammarrätt förekommer nämndemän i mål om

tvångsomhändertaganden och i verkställighetsmål enligt

bestämmelser i föräldrabalken samt i socialförsäkringsmål. De

först nämnda måltyperna rör ingripanden i den personliga

friheten medan socialförsäkringsmålen i huvudsak handlar om

ekonomiska förhållanden. Utskottet kan därför dela den

uppfattning som framförs i propositionen att

socialförsäkringsmålen till sin karaktär inte har någon likhet

med övriga mål i kammarrätt där nämndemän medverkar.

Socialförsäkringsmålen överfördes till de allmänna

förvaltningsdomstolarna den 1 juli 1991. Den dåvarande

departementschefen anförde då som skäl till att lekmän skulle

förekomma i kammarrätt att sådana skulle delta såväl i länsrätt

som i Försäkringsöverdomstolen och att det då saknades anledning

att överväga annan sammansättning än som normalt användes i

försäkringsrätt. Hon var dock medveten om att den föreslagna

ändringen innebar en utvidgning av lekmannamedverkan på denna

nivå. Genom beslut av riksdagen kommer Försäkringsöverdomstolens

uppgifter att fr.o.m. den 1 juli 1995 övertas av Regeringsrätten

vari någon lekmannamedverkan inte förekommer. Ett av de anförda

skälen till nämndemannamedverkan i kammarrätt i

socialförsäkringsmål har därmed bortfallit.

De viktigaste skälen som brukar anföras för ett

lekmannainflytande är enligt utskottets uppfattning allmänhetens

intresse av insyn och medinflytande. Socialförsäkringsmål av

större dignitet avgörs i försäkringskassa av

socialförsäkringsnämnd vars sammansättning garanterar ett

betydande allmänt medborgerligt inflytande. I länsrätt avgörs

dessa mål av en lagfaren domare samt tre nämndemän. Enligt

utskottets uppfattning ligger tyngdpunkten i rättskipningen i

dessa två instanser och det bör därför vara till fyllest med

insyn och medverkan av lekmän på dessa nivåer. Ovan har

utskottet ställt sig bakom förslaget om att i ledet

länsrätt--kammarrätt införa bestämmelser om prövningstillstånd

för socialförsäkringsmålen. I dessa mål har då två yrkesdomare i

princip redan tagit ställning varför nämndemännens inflytande

vid målens avgörande skulle komma att bli av mycket begränsad

betydelse. Ett system som motverkar detta skulle vara att

nämndemännen deltar redan vid dispensprövningen. Ett sådant

system anser utskottet dock inte realistiskt av bl.a.

processekonomiska skäl.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att

justitieutskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring och avstyrker

bifall till motionerna Ju9 och Ju10 yrkande 1.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen m.m. 1

Motionerna 2

Utskottet 3

Inledning 3

Propositionens huvudsakliga innehåll 4

Allmänt om instansordningen i förvaltningsdomstolarna

m.m. 4

Socialförsäkringsmål, domförhet m.m. 5

Domförhet i kammarrätt 5

Prövningstillstånd i kammarrätt 8

Extraordinära rättsmedel 10

Rättsprövning 10

Övrigt 11

Hemställan 12

Reservation 16

Socialförsäkringsmål (mom. 1) 16

Bilagor

1. Regeringens lagförslag 18

2. Utskottets lagförslag 140

3. Förslag till ändring i riksdagens beslut 147

4. Konstitutionsutskottets yttrande 148

5. Socialförsäkringssutskottets yttrande 150