Bet. 1994/95:KrU1

Kulturutskottets betänkande

1994/95:KRU01

Museifrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1994/95

KrU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motioner om museifrågor. Motionerna

väcktes under föregående riksmöte.

Utskottet avstyrker yrkanden som avser inrättandet av tre nya

museer, nämligen ett filmmuseum i Stockholm, ett Nobelprismuseum

i Karlskoga och ett museum för regalskeppet Kronan. Utskottet

avstyrker även en motion som syftar dels till ökade resurser för

lokaler för det glasmuseum som utgör en del av Smålands museum,

dels till att ge glasmuseet nationell status. Likaledes avstyrks

ett motionsförslag om att riksdagen skall ta initiativ till att

utreda frågan om hjulångaren Erik Nordevall skall bärgas och

bevaras som museum.

Ett motionsförslag som syftar till ökat stöd för

Kulturhistoriska museet i Lund avstyrks bl.a. med hänvisning

till att frågan för närvarande bereds inom regeringen i arbetet

med statsbudgeten. Utskottet avstyrker även en motion med

förslag att Ekomuseum Bergslagen skall ges nationell status.

Utskottet anser att det inte finns skäl för riksdagen att göra

en klassificering av museerna eller att bedöma om ett museum har

större eller mindre riksintresse.

Motionerna

1993/94:Kr201 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av åtgärder för att rädda och utveckla Kulturen i

Lund.

1993/94:Kr214 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utredning angående inrättande av ett

nationellt filmmuseum i Stockholm.

1993/94:Kr234 av Monica Widnemark m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statens medverkan vid tillskapandet av ett

nationellt glasmuseum i Växjö tillsammans med Smålands museum.

1993/94:Kr235 av Per Erik Granström och Berit Oscarsson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ge Ekomuseum Bergslagen och

de kulturmiljöer som där ingår nationell status.

1993/94:Kr237 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statligt stöd till ett nytt Kronanmuseum.

1993/94:Kr249 av Gudrun Norberg m.fl. (fp, m, c, v) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett Nobelprismuseum i Karlskoga.

1993/94:Kr251 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan hur

hjulångaren Erik Nordevall skall kunna bärgas och bevaras som

ett museum.

1993/94:Kr271 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär initiativ som syftar till att

inrätta ett Nobelprismuseum i Karlskoga i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1993/94:Kr305 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en närmare utredning av förutsättningarna

för ett Kronanmuseum på Öland.

Principiella ställningstaganden i museifrågor

Riksdagen tog våren 1987 principiell ställning till av

regeringen förordade riktlinjer för de centrala museernas

uppgifter och ansvar för landets museiväsende (prop. 1986/87:97,

bet. KrU 1986/87:21, rskr. 1986/87:342). Utskottet har vid en

rad tillfällen, senast vid riksmötet 1993/94, redovisat

innebörden av dessa ställningstaganden (bet. 1993/94:KrU1 s.

5--6). I korthet innebär dessa att centralmuseerna bör

överblicka samlingar av samma slag i landet, tillhandahålla och

förmedla expertkunskaper, bedriva utvecklingsarbete och

företräda ämnesområdet inom och utom museiväsendet. Av de

centrala museerna har fem s.k. ansvarsmuseer ett sammanhållande

ansvar för museiväsendets olika delar. Ansvarsmuseer är enligt

beslutet följande museer, nämligen bland de kulturhistoriska

museerna Statens historiska museer, Nordiska museet och

Etnografiska museet (numera benämnt Folkens

museum--etnografiska), inom området konst Statens konstmuseer

och inom området naturhistoria Naturhistoriska riksmuseet.

Övriga fem centrala museer är Livrustkammaren, Skoklosters slott

och Hallwylska museet (LSK), Statens sjöhistoriska museer,

Arkitekturmuseet, Statens musiksamlingar samt Tekniska museet.

I betänkandet KrU 1986/87:21 behandlades också ett antal

motioner om bl.a. inrättande av nya museer. Utskottet ansåg att

det i princip "för närvarande" inte borde inrättas fler centrala

museer, dvs. statliga museer eller med dem jämställda museer.

Utskottet anmärkte att många gånger, bl.a. i motionssammanhang,

torde begreppen riksmuseum och nationellt museum användas som

synonymer till centralt museum. Utskottet framhöll i betänkandet

att det inte var motiverat att riksdag -- eller regering -- gör

någon form av klassificering av museerna. Det ansågs därför att

det i allmänhet inte fanns skäl för riksdagen att göra någon

bedömning av om ett museum har större eller mindre riksintresse.

I sammanhanget erinrade utskottet om att 1965 års musei- och

utställningssakkunniga framhållit att man borde räkna med att

länsmuseerna i viss utsträckning kan avlasta statsmuseerna

dokumentationsuppgifter genom att inom speciella ämnesområden ta

ansvar för en hela riket omfattande insamling (SOU 1973:5 s.

212).

I den mån insatser behöver göras på ett insamlingsområde som

inte i tillräcklig grad uppmärksammats eller helt förbisetts

ansågs detta i första hand få ske inom den nuvarande

museiorganisationens ram, exempelvis genom riktade insatser.

Enligt utskottets mening borde emellertid det sagda inte få leda

till att den statliga museistrukturen helt låses i sin rådande

form.

Beträffande inrättandet av avdelningar inom ett länsmuseum och

inrättandet av lokala museer konstaterade utskottet år 1989 i

ett av riksdagen godkänt betänkande att detta är frågor som bör

ankomma på regionala eller lokala intressenter. Utskottet

uttalade samtidigt att det inte ankommer och inte bör ankomma på

riksdag eller regering att ta initiativ på området (bet.

1989/90:KrU4 s. 20).

Våren 1993 tillkallade regeringen en särskild utredare med

uppgift att se över museiväsendets struktur och samverkansformer

bl.a. i syfte att skapa bättre förutsättningar för en

effektivare användning av de totalt tillgängliga resurserna på

museiområdet (dir. 1993:26). Bl.a. skulle frågan om den statliga

museipolitikens räckvidd övervägas mot bakgrund av förslag som i

olika sammanhang framförts om statligt ansvarstagande eller

statligt stöd till nya museer. Utredningsarbetet har bedrivits

-- efter förslag från kulturutskottet -- av en parlamentarisk

utredning (bet. 1992/93:KrU17, rskr. 1992/93:249). Resultatet av

utredningsarbetet redovisas i betänkandet (SOU 1994:51) Minne

och bildning. I stark sammanfattning innehåller betänkandet

följande.

De statliga museernas verksamhet berör inte hela landet i

tillräcklig omfattning, menar utredningen. Museerna har

fortfarande en alltför stark centrering till huvudstadsregionen.

Utredningens slutsats är att museerna måste nå ut till landets

alla delar och till alla medborgare. Museerna i landet utgör en

helhet och skall fungera tillsammans. En lyckosam balans mellan

centralisering och decentralisering kräver en stark ryggrad och

decentraliserade aktiviteter (s. 38--43).

De statliga museernas organisation innebär begränsningar för

deras möjligheter att på olika områden utföra vad de borde.

Bl.a. framhålls att möjligheterna till samverkan och

arbetsfördelning för bättre resursanvändning inte tas till vara

i nuvarande organisationsstrukturer. Högre professionalism, mer

tid eller lägre kostnader skulle vinnas med en annan

organisation. Inte minst hanteringen av säkerhetsfrågor skulle

kunna bli mer effektiv (s. 204).

De statliga museerna föreslås bli sammanslagna till större

enheter. Museerna skall enligt förslaget samordnas i fyra

enheter, som bör bli myndigheter med följande ansvarsområden,

nämligen de sköna konsterna, naturvetenskap, människan i

historien och människan i världen. Till enheterna kan knytas

funktioner som i dag finns i andra kommuner än Stockholm. Som

exempel nämns Röhsska museet i Göteborg, där konst- och

industridesign utvecklats i en form som har karaktär av

nationellt intresse. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) föreslås bli

ett renodlat ämbetsverk, medan Statens historiska museum, som nu

är hopkopplat med RAÄ föreslås överföras till den nya

museienheten med fokus på människan i historien (s. 205).

I utredningen konstateras att vården av museernas

föremålssamlingar är mycket eftersatt (s. 95). Därför föreslås

en femårig nationell räddningsaktion för kulturarvet på

museerna. Vård- och konserveringsprogrammet föreslås utgöra en

omfattande satsning inom arbetsmarknadspolitiken som ger arbete

åt 800 årsarbetare årligen under fem års tid. Arbetskostnaderna

bör finansieras över Arbetsmarknadsdepartementets

huvudtitel, medan kostnader för lokaler, utbildning, redskap och

material bör täckas av Kulturdepartementet (s. 102).

Den nya museiorganisationen med större museienheter medger ett

mer rationellt nyttjande av befintliga resurser i systemet.

Föremålen kan fördelas ut i landet och med

informationsteknologins hjälp lätt återsökas. Ett av flera

angelägna motiv för aktionen är att museernas föremål så långt

det är möjligt ska nyttjas i museernas bildningsverksamhet (s.

128).

Riksutställningar föreslås få ett uppdrag att bistå landets

museer med stöd att ta fram och förmedla vandringsutställningar.

Riksutställningar bör budgetmässigt och organisatoriskt

omvandlas till en efterfrågestyrd organisation, vilket innebär

att samarbetspartner runt om i landet i huvudsak skall styra vad

organisationen skall arbeta med (s. 111 och 129).

Utredningen anser att det statliga regionala museistödet

spelat en positiv roll som komplement och stimulans till

regionernas egna satsningar att skapa väl fungerande

museiinstitutioner. Grundbeloppen bör enligt utredningen i

fortsättningen gå direkt till den regionala museiorganisationen.

De bör inte kopplas till tjänsteuppbyggnad utan till mål och

medel för verksamheten (s. 161). Statens kulturråd bör i

framtiden inrikta sig på idéstyrning, utvärdering, statistik

etc.

Kulturen i Lund -- behov av räddningsåtgärder m.m. (mot.

1993/94:Kr201)

Allmänna uppgifter

Kulturhistoriska museet i Lund, Kulturen, erhåller för sin

verksamhet statligt och kommunalt stöd.

Museet uppbär statsbidrag enligt förordningen (1977:547) om

statsbidrag till regionala museer. Stödet utgår för närvarande

med 47 grundbelopp, av vilka museet förmedlar vissa grundbelopp

vidare inom regionen, nämligen två grundbelopp till Fredriksdals

friluftsmuseum i Helsingborg och tre grundbelopp till Historiska

museet vid Lunds universitet. Vidare går 6 grundbelopp till

Skånes hembygdsförbund. Ett grundbelopp uppgår för budgetåret

1994/95 till 195 900 kronor. Statsbidraget utgår med 55 % av

grundbeloppet. Det statliga regionala stödet till Kulturen

uppgår således till ca 3,9 miljoner kronor för innevarande

budgetår.

Kulturen har i ansökan till Kulturrådet redovisat sina

ekonomiska problem gällande driften av museiverksamheten. I

ansökan nämns också det initiativ som Kulturen tagit till ett

skånskt regionalt museinätverk i syfte att få till stånd ett

aktivare samarbete mellan museerna. Flera samarbetsprojekt har

inletts. Diskussioner om en viss ansvarsuppdelning med övriga

statsunderstödda museer pågår.

I ett beslut den 23 augusti 1994 anför Kulturrådet att

förhandlingar ägde rum under våren 1994 mellan Statens

kulturråd, företrädare för Malmöhus läns landsting och Lunds

kommun kring planerna och formerna för nämnda regionala

samarbete. Malmöhus läns landsting och Lunds kommun har beslutat

att bidra med vardera 1,1 miljoner kronor till en utvidgning av

Kulturens ansvar i regionen utöver tidigare beslutade anslag.

Vidare har Kulturrådet beslutat att engångsvis bidra med

motsvarande summa, dvs. 1,1 miljoner kronor. Enligt Kulturrådet

kan -- genom lösningen av Kulturens akuta ekonomiska problem --

det regionala samarbetet gagna den gemensamma utvecklingen vid

museerna i regionen.

Det anförda innebär att staten bidrar med totalt ca 5 miljoner

kronor, medan Malmöhus läns landsting och Lunds kommun bidrar

med totalt 2,75 miljoner kronor resp. drygt 6 miljoner kronor.

Det bör tilläggas att Boverket under våren 1994 har beslutat

tilldela Kulturen sammanlagt 10 miljoner kronor i statligt

bidrag för om- och tillbyggnad av museets lokaler.

Kulturrådet anför i sin anslagsframställning för perioden den

1 juli 1995--den 31 december 1996 att Kristianstads och Malmöhus

läns landsting som ett led i uppbyggnaden av ett museinät i

Skåne har inlett förhandlingar i syfte att uppnå ett större

regionalt ansvarstagande. Kulturrådet anser att det statliga

stödet bör ligga kvar på samma nivå som för innevarande budgetår

under förutsättning att Lunds kommun och berörda landsting

fattar beslut om fortsatta bidrag och föreslår att Kulturen

skall tillföras ytterligare 10 grundbelopp, dvs. ca 1,1 miljon

kronor.

Ekomuseum Bergslagen -- nationell status (mot. 1993/94:Kr235)

Allmänna uppgifter

Begreppet ekomuseum definieras i Museiutredningens

betänkande på följande sätt (bilagedelen s. 22). Begreppet

introducerades år 1971 vid International Council of Museums

(ICOM:s) generalkonferens i Grenoble. Ett ekomuseum definieras

rumsligt av sitt geografiska område, inte av en byggnad.

Föremålssamlingarna sammanförs inte på ett ställe utan bevaras

på plats och betraktas inte som ovillkorligt bevaransvärda. Ett

ekomuseum förvaltas och drivs av invånarna i ett område, inte av

tjänstemän. Det kunskapssökande som är museets grunduppgift har

ekologisk innebörd. Kulturutvecklingen ses som ett samspel

mellan människor och natur. Den erfarenhetsmassa som samlats av

befolkningsgenerationerna betraktas som en omistlig resurs i

nuet och för en framtida utveckling. I Sverige realiseras

ekomuseimodellen bl.a. i Ekomuseum Bergslagen.

År 1990 bildades Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen. Stiftare är

sju kommuner, nämligen Ludvika, Smedjebacken, Norberg, Fagersta,

Skinnskatteberg, Surahammar och Hallstahammar, länsmuseerna i

Dalarna och Västmanland samt länsturistorganet Westmanna Turism.

Stiftarna bidrar till driften av verksamheten. Via de två

museerna erhåller stiftelsen del av det statliga regionala

museibidraget i form av två grundbidrag, sammanlagt drygt

200 000 kronor. Stiftelsens ändamål är bl.a. att stärka bygdens

identitet och klargöra Bergslagens särart samt att verka för

utvecklingen av Ekomuseum Bergslagen till ett attraktivt

besöksmål. I samråd med statliga och kommunala myndigheter och

institutioner skall museiverksamheten i de i stiftelsen ingående

kommunerna stödjas.

Ekomuseum Bergslagen består av ett femtiotal kulturmiljöer

spridda över de sju kommunerna. Gruvor, hyttor, smedjor,

bergsmansgårdar, arbetarbostäder m.m. skildrar olika epoker i

Bergslagens historia. Av de i museet ingående kulturmiljöerna

har åtskilliga enligt beslut av Riksantikvarieämbetet (RAÄ)

kulturvärden av riksintresse och åtnjuter skydd enligt

naturresurslagen (1987:12).

Ägare till kulturmiljöerna är bl.a. de sju kommunerna,

föreningar och hembygdsrörelsen. Stiftelsens roll är att

samordna arbetet, bedriva ett övergripande utvecklingsarbete och

ansvara för information och marknadsföring. Stiftelsen söker

initiera ett musealt nytänkande när det gäller guidning och

presentation av miljöerna. Museet driver för närvarande ett

projekt, benämnt Levandegöra, som syftar till att med hjälp av

ljud, ljus, skådespelare, konstnärer etc. berika besökarens

upplevelse av miljöerna. Under år 1993 fanns vid stiftelsen

sammanlagt elva årsarbetare.

År 1989 uppmärksammades Ekomuseum Bergslagen med ett

hedersomnämnande av den europeiska organisationen European

Museum of the Year Award. I december 1993 upptogs Engelsbergs

bruk, som ingår i Ekomuseum Bergslagen, på Unescos

Världsarvslista.

Under de senaste budgetåren har riksdagen -- utöver ordinarie

anslag till kulturmiljövården -- av sysselsättningsskäl vid ett

flertal tillfällen anvisat särskilda medel, s.k.

tidigareläggningsmedel, för kulturmiljövården. Under budgetåret

1993/94 har därigenom länsstyrelserna i Västmanlands och

Kopparbergs län kunnat anvisa ca 10 miljoner kronor för

upprustning av ett flertal kulturmiljöer som ingår i Ekomuseum

Bergslagen, t.ex. Strömsholms kanal, Polhemshjulet i Norbergs

kommun och Flogbergets besöksgruva i Smedjebackens kommun.

Enligt vad som uppgetts från Länsstyrelsen i Västmanlands län

kommer under innevarande budgetår ytterligare medel att fördelas

till kulturmiljöer inom det aktuella området. Vidare har nämnda

länsstyrelse anvisat 1 miljon kronor av regionalpolitiska medel

för skyltning, levandegörande åtgärder, information, guidekurser

m.m. inom Ekomuseum Bergslagen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län

har för en treårsperiod, nämligen för åren 1992--1994, anvisat

sammanlagt 750 000 kronor för arbete med att levandegöra olika

besöksmål inom Kopparbergs län, ingående i Ekomuseum.

Vidare beslutade Boverket i juni 1994 att bevilja 1 miljon

kronor för iordningställande av Flogbergets besöksgruva i

Smedjebackens kommun till ett gruvmuseum som skall ingå i

Ekomuseum Bergslagen.

I sitt betänkande (SOU 1994:35) Vår andes stämma och andras.

Kulturpolitik och internationalisering som avgavs under våren

1994 av Internationella kulturutredningen diskuterade

utredningen frågor som rör kulturturism. I syfte att få svenska

erfarenheter av en större sammanhållen satsning på kulturturism

föreslås i betänkandet att ett flerårigt regionalt projekt kring

Vallonbruken i Uppland och närliggande verksamheter såsom

Ekomuseum Bergslagen skall inledas. Remissbehandlingen av

betänkandet har nyligen avslutats.

Tidigare riksdagsbehandling av Ekomuseum Bergslagen

Kulturutskottet har vid några tillfällen behandlat motioner

som rört Ekomuseum Bergslagen. I sitt av riksdagen godkända

betänkande KrU 1986/87:21 avstyrkte utskottet en motion med

förslag att museet skulle göras till ett riks- eller

nationalmuseum. Utskottet hänvisade bl.a. till utskottets

uttalande i samma betänkande att det i allmänhet inte finns

anledning för riksdagen att klassificera olika regionala och

lokala museer med utgångspunkt i deras riksintresse.

Vid föregående riksmöte behandlade utskottet en motion med

förslag om att inrätta ett gruvmuseum i Grängesberg. Motionen

avstyrktes bl.a. med hänvisning till de principer på

museiområdet som redovisats i det föregående och som innebär att

inrättande av lokala museer är en uppgift som bör ankomma på

regionala och lokala intressenter (bet. 1993/94:KrU1 s. 11--12).

Ett nationellt glasmuseum i Växjö

(mot. 1993/94:Kr234)

Allmänna uppgifter

Växjö glasmuseum utgör en del av länsmuseet i Kronobergs län,

Smålands museum. Under 1930-talet lades grunden för museets

insamling inom glasområdet för att sedan utvecklas under de

följande decennierna. År 1962 invigdes en särskild avdelning för

glas i en tillbyggnad till museet. Samlingen har därefter

utökats med glasföremål och glasbruksarkivalier. Endast en liten

del av samlingarna har hittills kunnat visas. Likaså har

möjligheterna till internationellt utbyte och forskarservice

varit begränsade. Olika idéer rörande om- och tillbyggnad av

museet har diskuterats sedan år 1986. Hösten 1993 ansökte museet

om bidrag enligt förordningen (1990:573) om stöd till vissa

icke-statliga kulturlokaler för om- och tillbyggnad av museet.

Under våren 1994 beslutade Boverket att bevilja sammanlagt 16

miljoner kronor för projektet. Museistyrelsen har därefter

beslutat genomföra den nämnda om- och tillbyggnaden.

Tidigare riksdagsbehandling

Kulturutskottet har vid flera tillfällen behandlat frågor om

Växjö glasmuseum, senast våren 1993 i sitt av riksdagen godkända

betänkande 1992/93:KrU17. Utskottet avstyrkte i nämnda

betänkande två motioner om tillskapandet av ett nationellt

glasmuseum i Växjö men underströk samtidigt vikten av att museet

får nya lokaler. Då det gällde frågan om museets formella status

ansåg utskottet att Museiutredningens arbete inte borde

föregripas (bet. s. 17).

Utredning om ett nationellt filmmuseum

(mot. 1993/94:Kr214)

Allmänna uppgifter

Filmstaden i Råsunda, Solna, har under drygt 50 år fram till

slutet av 1960-talet använts för filmproduktion. Därefter var

Riksteatern under ett antal år inhyst i lokalerna. Solna kommun

har bedömt att en del av byggnaderna är av kulturhistoriskt

intresse. I början av 1990-talet fastställdes en detaljplan för

området, innebärande bl.a. att bostäder skulle byggas på området

och att vissa lokaler skulle kunna användas exempelvis för ett

filmmuseum. Planen har inte förverkligats.

Filmstaden ägs nu av ett privat fastighetsbolag som hyr ut

lokalerna till ett antal företag med anknytning till kultur,

bl.a. inom teater- och filmbranschen.

I sin anslagsframställning för perioden den 1 juli 1995--den

31 december 1996 framhåller Svenska Filminstitutet att Sverige

saknar ett modernt filmmuseum eller ett museum för den rörliga

bilden. Goda förebilder finns utomlands, t.ex. i Museum of the

Moving Image i London. Inom Filminstitutet finns mycket god

tillgång på referensmaterial, dokumentation, samling av kameror,

projektorer, ljus- och ljudutrustning från olika decennier,

biografinredningar etc. Detta gör Filminstitutet särskilt

lämpligt som huvudman för ett nationellt museum, gärna i

samarbete med Sveriges Television.

Vidare anförs att en del av det arbete med utställningar etc.

som läggs ner på att fira filmens 100-årsjubileum under perioden

september 1995--december 1996 senare kan utnyttjas inom ramen

för ett museum för film och rörliga bilder. Filminstitutet, som

har inlett arbetet med att förebereda ett museum, konstaterar

att det inte är möjligt att fullt ut finansiera verksamheten med

sponsorer och förväntade intäkter av annat slag. Institutet

begär ett engångsanslag på 2 miljoner kronor från staten för att

förbereda och projektera ett filmmuseum samt inköpa viss

utrustning som annars riskerar att säljas utomlands.

Det bör tilläggas att ett filmmuseum inrättades i början av

1970-talet som en särskild avdelning vid Länsmuseet i

Kristianstad. I museet visas filmens historia fram till år 1925.

Även föregångare till filmen, bl.a. laterna magica, visas.

Museet inrymmer en av världens äldsta filminspelningsateljéer

från år 1909, ursprungligen ägd av Svenska Biografteatern, en

föregångare till Svensk Filmindustri, som då hade sitt säte i

Kristianstad. I anslutning till ateljén finns en rekonstruerad

biografsalong, där gamla filmer från 1910-talet visas. Vid

Filmmuseet bedrivs även filmstudioverksamhet med visning av

moderna filmer.

Tidigare riksdagsbehandling

Kulturutskottet behandlade hösten 1989 en motion med förslag

om ett statligt initiativ beträffande inrättande av ett

filmhistoriskt museum i Råsunda filmstad i Solna kommun. Enligt

motionärerna borde de filmhistoriska samlingar som ägs av

Svenska Filminstitutet visas i de tidstypiska och autentiska

miljöerna i Råsunda. Motionen avstyrktes av utskottet bl.a. med

hänvisning till att inrättande av lokala museer måste ske efter

lokala initiativ samt att det inte ankommer på och inte bör

ankomma på riksdag eller regering att ta initiativ på området

(bet. 1989/90:KrU4 s. 18--20).

Inrättande av ett Nobelprismuseum

(mot. 1993/94:Kr249 och 1993/94:Kr271)

Allmänna uppgifter

Alfred Nobel (1833--1896) bestämde i sitt testamente

(upprättat den 27 november 1895) att hans efterlämnade

förmögenhet skulle användas på följande sätt. Kapitalet,

realiserat i säkra värdepapper, skulle utgöra en fond vars ränta

årligen skulle utdelas som prisbelöning åt dem som under det

förlupna året gjort mänskligheten största nyttan. Räntan skulle

delas på fem olika pris, nämligen fysik-, kemi-, fysiologi-

eller medicin-, litteratur- och fredsprisen. Vidare skulle

enligt testamentet fysik- och kemipristagarna utses av Kungliga

Vetenskapsakademien, fysiologi- eller medicinpristagaren av

Karolinska institutet, litteraturpristagaren av Svenska

Akademien och fredpristagaren av norska stortinget. Sedermera

har ett pris i ekonomisk vetenskap till Nobels minne tillkommit

genom en donation från Sveriges riksbank. Nobelprisen delas ut

årligen den 10 december på Alfred Nobels dödsdag.

Kommunstyrelsen i Karlskoga kommun uppdrog i januari 1994 åt

kulturnämnden i kommunen att tillsammans med kommunstyrelsens

ledningskontor utreda och för kommunstyrelsen framlägga förslag

till att inrätta ett Nobelpristagarnas museum i Karlskoga eller

att på annat sätt tillvarata Alfred Nobels namn. Vidare verkar

privata aktörer, enskilda personer, i Karlskoga för placering av

ett Nobelprismuseum i kommunen.

Det bör tilläggas att Nobels hem under hans sista levnadsår

1894--1896 och laboratorium på Björkborns herrgård i Karlskoga

har bevarats och visas som museum för allmänheten. Herrgården

fungerar även som lokal för föreläsningar, Nobelsymposier och

konserter.

Inrättande av ett museum för regalskeppet Kronan m.m.

(mot. 1993/94:Kr237 och 1993/94:Kr305)

Allmänna uppgifter

Den 1 juni 1676 kantrade, exploderade och sjönk regalskeppet

Kronan utanför byn Hulterstad på sydöstra Öland under en batalj

mellan de svenska och dansk-holländska flottorna. År 1980

upptäcktes vraket och en första undersökning av vrakplatsen

gjordes på hösten samma år med ekonomiskt stöd från

Riksantikvarieämbetet. Sedan år 1981 bedriver Kalmar läns museum

fortlöpande marinarkeologiska undersökningar av vraket av

Kronan.

De marinarkeologiska undersökningarna har uppdelats i tre

faser enligt följande.

Fas 1. En fullständig utgrävning av skrovområdet i syfte att

säkra det slutna fyndet.

Fas 2. En skeppsarkeologisk dokumentation av det frilagda

skrovet.

Fas 3. Lyft/bärgning av babordssidan i syfte att ta till vara

eller rekonstruera de underliggande, utvändiga skulpturerna i

sina ursprungliga lägen.

Fas 1 beräknas vara fullföljd år 1997. Delundersökningar skall

genomföras i syfte att skapa klarhet i möjligheterna att

genomföra fas 3 enligt projektets målsättning. Av fysiska skäl

krävs en fristående byggnad med krav på antikvarisk anpassning

för att härbärgera skrovet.

Ett grundläggande villkor för erhållande av tillstånd att

genomföra marinarkeologiska undersökningar av vraket har

alltsedan år 1981 varit att undersökningarna skall ske utan

kostnad för staten samt att bärgat fyndmaterial skall förvaras

och konserveras på lämpligt sätt. Länsmuseet har inte haft

möjligheter att ställa resurser till förfogande. Fältarbete,

konservering samt inventerings- och magasinskostnader

finansieras därför genom sponsring. Huvudsponsor för

Kronanprojektet är Svenska Tobaks AB.

RAÄ har den 23 april 1993 i enlighet med bestämmelserna i

lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. beslutat att fynden från

de marinarkeologiska undersökningarna under åren 1981--1992 av

regalskeppet Kronan skall tillföras Kalmar läns museum.

Vid sidan av en basutställning om Kronan som visas i Kalmar

läns museums lokaler har en vandringsutställning producerats

till 350-årsminnet av Nya Sverige i Delaware. Utställningen har

visats i USA, Canada, Finland, Frankrike, Norge och Danmark.

Tillsammans med projektets huvudsponsor Svenska Tobaks AB

producerades år 1991 en utställning om Kronan som under ett år

visades på Tobaksmuseet på Skansen. (Uppgifterna i detta avsnitt

har i huvudsak hämtats från Utvärdering av de marinarkeologiska

undersökningarna av regalskeppet Kronan. Åren 1988--92, en

redovisning från år 1993 av Kronanprojektets ledare Lars

Einarsson, antikvarie vid Kalmar läns museum.)

Tidigare riksdagsbehandling

Hösten 1984 avstyrkte kulturutskottet ett motionsförslag om

ökat statligt stöd till projektet Kronan och till bevarande av

de föremål som bärgas. Utskottet hänvisade bl.a. till RAÄ och

Statens sjöhistoriska museum, som i remissyttranden över

motionen erinrat om att staten genom insatser från marinen,

kustbevakningen, Statens sjöhistoriska museer, Länsstyrelsen i

Kalmar län och RAÄ aktivt medverkat och lämnat avsevärt stöd

till projektet. De båda remissinstanserna framhöll också att

insatserna för Kronan måste ställas i relation till övriga behov

av marinarkeologiska undersökningar. RAÄ uttalade att

marinarkeologiska undersökningar är resurskrävande inte enbart

genom att de fordrar specialutbildad personal och dyrbar teknisk

utrustning. Handhavandet av vrakdelar och andra skeppsfynd

ställer stora anspråk på konserveringsutrustning, lagerlokaler

och lokaler för utställning (bet. KrU 1984/85:2 s. 9).

Bärgande och bevarande av hjulångaren Erik Nordevall

(mot. 1993/94:Kr251)

Allmänna uppgifter

Hjulångaren och fiolbåten Erik Nordevall byggdes på 1830-talet

på Hammarstens varv i Norrköping och utrustades därefter i

Motala. Fiolbåtar -- med form av en fiol -- hör till de allra

tidigaste ångbåtarna i Sverige. De byggdes för att kunna gå i

Göta kanal och andra trånga passager. Erik Nordevall trafikerade

mestadels sträckan Stockholm--Göteborg. I juni 1856 gick hon på

ett grund i Vättern och sjönk efter att ha dragits loss från

grundet till botten. År 1980 lokaliserades vraket som ligger på

45 meters djup. Det visade sig vara intakt både exteriört och

interiört. Arbetet med att dokumentera Erik Nordevall påbörjades

år 1984 och avslutades vid årsskiftet 1989/90.

På uppdrag av en arbetsgrupp, bestående av representanter för

Länsstyrelsen i Östergötlands län, Motala kommun,

Sjöfartsverket, Statens sjöhistoriska museer, Östergötlands

länsmuseum och Göta kanalbolaget, har år 1991 en rapport

sammanställts, vari redovisas metoder och kostnader för

bärgning, utgrävning, konservering och bevarande av skeppet samt

kostnadsberäkning för iordningställande av lokaler. Kostnaderna

beräknas till totalt ca 17 miljoner kronor, exklusive kostnader

för konservering. Arbetsgruppen anser att kostnaderna genom

rationaliseringar och frivilligt arbete kan reduceras till 14

miljoner kronor. Arbetsgruppen förordar att skeppet bevaras i en

museibyggnad. Vidare anser arbetsgruppen att en stiftelse bör

bildas för projektet. Arbetsgruppens förslag har remitterats

till ett antal kulturvårdsorgan, museer, statliga verk etc.

Samtliga remissinstanser är positiva till bärgning och

tillvaratagande av skeppet. Länsstyrelsen i Östergötlands län

avser att försöka arbeta vidare med projektet i samråd med olika

intressenter.

Utskottet

Statliga utredningar på kulturområdet

Utskottet vill inledningsvis erinra om att innehållet i den

svenska kulturpolitiken varit och är under utredning i

parlamentariska kommittéer. Av betydelse för museiområdet och de

i detta betänkande aktualiserade museifrågorna är främst

Museiutredningens betänkande rörande mål- och strukturfrågor

m.m. inom det statliga och statsunderstödda museiväsendet. En

sammanfattning av betänkandet har lämnats i ett tidigare avsnitt

i detta betänkande.

Frågan om ökat statligt stöd till Kulturen i Lund

Förslaget i motion Kr201 (s) syftar till ökat statligt stöd

till Kulturhistoriska museet i Lund, Kulturen. Museet står

inför stora ekonomiska svårigheter och saknar flera miljoner

kronor i driftsbudgeten. För att klara den uppkomna

krissituationen med driftsunderskott krävs samverkan mellan

stat, landsting och kommun. Av motionen framgår att Kulturen

inlett samarbete med andra museer i Skåne. I motionen föreslås

att regeringen skall ges till känna behovet av åtgärder för att

rädda och utveckla museet.

Sedan motionen väcktes har -- som närmare framgår av ett

tidigare avsnitt i detta betänkande -- de akuta ekonomiska

problemen för Kulturen i Lund kunnat lösas genom att Malmöhus

läns landsting, Lunds kommun och Statens kulturråd tillskjutit

extra resurser. Utskottet konstaterar att motionsyrkandet

därigenom delvis redan blivit tillgodosett.

Som redovisats i det föregående har Kulturrådet i sin senaste

anslagsframställning föreslagit att tio nya grundbelopp skall

tillföras Kulturen i Lund, vilket motsvarar ca 1,1 miljon

kronor. Frågan bereds för närvarande inom regeringen i arbetet

med statsbudgeten. Enligt utskottets uppfattning bör regeringens

budgetförslag inte föregripas. Utskottet avstyrker motionen.

Frågan om nationell status för Ekomuseum Bergslagen

Motionärerna bakom motion Kr235 (s) anser att Ekomuseum

Bergslagen och de kulturmiljöer som där ingår skall ges

nationell status.

Enligt utskottets uppfattning är den verksamhet som bedrivs

vid Ekomuseum Bergslagen och de i museet ingående

kulturmiljöerna av stor betydelse för förståelsen av Bergslagens

och Sveriges historia. Hyttorna, gruvorna och bruksmiljöerna

utgör landets första industriområde. Många av de gamla

anläggningarna har använts långt in i modern tid och finns

alltjämt kvar. Betydande belopp har lämnats i statsbidrag för

upprustning av kulturmiljöerna i området under senare år.

Engelsbergs bruk ingår i Ekomuseum Bergslagen och är det enda

bruk i Sverige som är helt intakt vad gäller byggnader för alla

verksamheter. Engelsberg som av internationella experter

värderats som ett av de viktigaste järnbruken i världen finns

sedan år 1993 med på Unescos Världsarvslista.

Utskottet erinrar om de principiella ställningstaganden som

utskottet gjort i museifrågor och som refererats i ett tidigare

avsnitt i detta betänkande. Ställningstagandena innebär bl.a.

att det i allmänhet inte finns skäl för riksdagen att göra en

klassificering av museerna eller bedöma om ett museum har större

eller mindre riksintresse. Med hänvisning härtill och till det

pågående beredningsarbetet på musei- och kulturområdet i övrigt

anser utskottet att motionen inte bör föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Frågan om inrättande av nya museer m.m.

Frågor som rör inrättande av en ny museiavdelning eller nya

museer tas upp i ett flertal motioner.

Motionärerna bakom motion Kr234 (s) framhåller att staten

tillsammans med Smålands museum skall medverka vid

tillskapandet av ett nationellt glasmuseum i Växjö så att

de stora glassamlingar som ligger magasinerade kan visas och det

svenska glasets historia levandegöras.

Sedan motionen väcktes har -- som redovisats i det föregående

-- Boverket under våren 1994 beviljat bidrag om sammanlagt 16

miljoner kronor för om- och tillbyggnad av Smålands museum.

Enligt utskottets uppfattning är det glädjande att

glassamlingarna därmed kommer att kunna exponeras i nya lokaler

inom en relativt snar framtid. Utskottet konstaterar att

motionen således redan delvis blivit tillgodosedd.

Utskottet erinrar om att i enlighet med vad som anförts i det

föregående länsmuseerna i viss utsträckning kan avlasta de

centrala museerna dokumentationsuppgifter genom att inom

speciella ämnesområden ta ansvar för en hela riket omfattande

insamling. Som utskottet tidigare framhållit har Smålands museum

genom sin mångåriga insamlings- och dokumentationsverksamhet på

glasområdet tagit ett sådant ansvar, något som är till gagn

också för museiväsendet i övrigt (se bet. 1988/89:KrU1 s. 15).

Då det gäller frågan om museets formella status gör utskottet

motsvarande bedömning som i fråga om Ekomuseet. Motion Kr234 bör

därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion Kr214 (c) föreslås att förutsättningarna för att

inrätta ett filmmuseum i Stockholm skall utredas. Motionären

erinrar om att Filmstaden i Råsunda under mer än fem decennier

var centralpunkten i svensk filmproduktion och att mycket av det

material som används vid filmproduktion fortfarande finns kvar.

Motionären anser att det är av riksintresse att de

kulturhistoriska värdena tillvaratas genom att ett filmmuseum i

Stockholm skapas.

Utskottet vill upplysa om att -- sedan motionen väcktes --

Filminstitutet i sin anslagsframställning för perioden den 1

juli 1995--den 31 december 1996 begärt bidrag för att förbereda

och projektera ett filmmuseum. Regeringens beredning av frågan

bör inte föregripas. Motion Kr214 avstyrks därför.

I två motioner föreslås att ett Nobelprismuseum skall

inrättas i Karlskoga. I motion Kr249 (fp, m, c, v) framhålls

att det är rimligt att ett sådant museum inrättas i Karlskoga

som i hög grad kännetecknas av Alfred Nobels verksamhet.

Motionärerna anser att staten skall uppta förhandlingar med

Nobelstiftelsen om hur ett framtida museum skall kunna bildas.

Motionärerna bakom motion Kr271 (s) anser att samverkan bör ske

mellan staten och berörda regionala och kommunala myndigheter

för att finansiera ett sådant projekt.

Utskottet har inhämtat att representanter för Nobelstiftelsen,

som förvaltar Nobels efterlämnade förmögenhet, för närvarande

utreder förutsättningarna för att inrätta ett Nobelmuseum med

tyngdpunkt på nobelpristagarna och deras insatser. Avsikten med

museet är att skapa ett unikt vetenskapligt och kulturellt

museum om nobelprisen med syfte att spegla den vetenskapliga,

kulturella och politiska utvecklingen samt att informera om

exempelvis vetenskapens nuvarande inriktning. Utredningsarbetet

syftar till att lokalisera museet till Stockholm. På liknande

sätt undersöks förutsättningarna för ett museum om Nobels

fredspris i Oslo.

Enligt utskottets uppfattning ankommer det inte på riksdagen

att ta initiativ i fråga om inrättande eller lokalisering av ett

Nobelmuseum. Utskottet avstyrker därför motionerna Kr249 och

Kr271.

Frågan om ett särskilt museum för regalskeppet Kronan tas

upp i två motioner.

I motion Kr237 (s) framhålls att någon form av statligt stöd för

en sådan satsning är nödvändig med tanke på projektets

riksintresse.

I motion Kr305 (c) tas frågan om lokaliseringen av ett

Kronanmuseum upp. Motionären anser att Öland är den naturliga

platsen för en permanent Kronanutställning och erinrar om att

vraket efter Kronan hittades år 1980 öster om byn Hulterstad på

sydöstra Öland. En utredning av förutsättningarna för ett museum

på Öland föreslås i motionen.

Enligt utskottets uppfattning kan de många fynd som bärgats

från Kronan väsentligt bidra till kunskapen om livet ombord på

ett örlogsskepp under den svenska stormaktstiden. Det rika

fyndmaterialet från skeppet kan också användas som basmaterial

inom olika forskningsområden och ge goda möjligheter till

tvärvetenskapliga studier.

Utskottet erinrar om att Kalmar läns museum genom beslut av

RAÄ har tilldelats fynden från de marinarkeologiska

undersökningarna av Kronan under åren 1981--1992. Det ankommer

således på länsmuseet att vårda fynden. Likaledes ankommer det

på museet att besluta hur fynden skall visas. Enligt utskottets

uppfattning bör det därmed också vara en uppgift för länsmuseet

att -- om det anses motiverat -- ta initiativ till inrättandet

av ett särskilt Kronanmuseum och ta ställning till

lokaliseringen av ett sådant museum.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

motionerna.

Motionären bakom motion Kr251 (fp) anför att världens äldsta

hjulångare, Erik Nordevall, sjönk år 1856 i Vättern och att

goda skäl talar för att låta fartyget bli museum i Motala, där

dess maskiner byggdes. Enskilda, organisationer och företag har

uttryckt sin vilja att bidra, men det krävs också ett statligt

engagemang för att ett museum skall kunna förverkligas. Frågan

om Erik Nordevall skall bärgas och bevaras som museum bör därför

utredas.

Utskottet konstaterar att ett utredningsarbete rörande

möjligheterna att bärga och bevara skeppet har gjorts på uppdrag

av en arbetsgrupp i vilken bl.a. Länsstyrelsen i Östergötlands

län finns representerad. En redogörelse för detta arbete har

lämnats i det föregående. Länsstyrelsen arbetar vidare med

frågan i samråd med berörda intressenter.

Med hänvisning till det anförda och då det inte ankommer på

riksdagen att ta ställning till frågan om projektet skall

förverkligas avstyrker utskottet motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ökat statligt stöd till Kulturen i Lund

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr201,

2. beträffande frågan om nationell status för Ekomuseum

Bergslagen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr235,

3. beträffande tillskapandet av ett nationellt glasmuseum i

Växjö

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr234,

4. beträffande förutsättningarna att inrätta ett filmmuseum

i Stockholm

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr214,

5. beträffande inrättande av ett Nobelprismuseum i

Karlskoga

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr249 och

1993/94:Kr271,

6. beträffande frågan om ett särskilt museum för

regalskeppet Kronan

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr237 och

1993/94:Kr305,

7. beträffande utredning av frågan om hjulångaren Erik

Nordevall skall bärgas och bevaras som museum

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr251.

Stockholm den 25 oktober 1994

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth

Fleetwood (m), Berit Oscarsson (s), Leo Persson (s), Ingegerd

Sahlström (s), Björn Kaaling (s), Lennart Fridén (m), Carl-Johan

Wilson (fp), Monica Widnemark (s), Charlotta L Bjälkebring (v),

Agneta Ringman (s), Jan Backman (m), Ewa Larsson (mp), Fanny

Rizell (kds), Nils-Erik Söderqvist (s), Birgitta Wichne (m) och

Erik Artur Egervärn (c).