Bet. 1994/95:KrU4

Kulturutskottets betänkande

1994/95:KRU04

Allmänna kulturfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1994/95

KrU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas fem motioner från allmänna

motionstiden 1994.

Utskottet avstyrker en motion om lagskydd för ortnamn.

Utskottet anser att resultatet av pågående utredningsarbete i

frågan inte bör föregripas. Utskottet förutsätter att de

ortnamnsansvariga under utredningstiden avstår från åtgärder som

kan skada det värdefulla kulturarv som ortnamnen utgör.

En motion om kulturminnesskydd för industriproduktion eller

produktionslinje som är i drift avstyrks. Ett lagskydd av detta

slag skulle enligt utskottets uppfattning kunna få betydande

konsekvenser för användningen av statsbidragen till

kulturmiljövården.

Med hänvisning till Nordiska rådets prioritering av

kulturområdet och till olika nordiska kulturmanifestationer som

stöds av rådet avstyrker utskottet en motion om anordnande av

ett nordiskt kulturhistoriskt år med utnyttjande av vissa

västsvenska fästningar.

Utskottet avstyrker en motion om inrättande av ett permanent

folkmusikinstitut i Lövstabruk. Utskottet hänvisar till att det

i första hand ankommer på de intressenter som finns att pröva

hur en fortsatt verksamhet inom folkmusikprojektet i Lövstabruk

kan finansieras.

Slutligen avstyrker utskottet en motion om dokumentation av

Gammalsvenskby i Ukraina. Utskottet anser att riksdagen inte bör

göra något uttalande om detaljerna i användningen av de medel

som anvisats till forskning och de medel som anvisats till

verksamheten vid Språk- och folkminnesinstitutet och Nordiska

museet.

Motionerna

1993/94:Kr208 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att ortnamnen skall skyddas av kulturminneslagen eller annan

lämplig lagstiftning.

1993/94:Kr229 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om "ett kulturhistoriskt år" med nordiska förtecken.

1993/94:Kr232 av Gunnar Thollander och Ingrid Andersson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av statligt stöd för

bildande av ett folkmusikinstitut i Lövstabruk.

1993/94:Kr246 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning rörande lagstiftning inom

kulturmiljövårdsområdet m.m. samt förutsättningen för

turismnäringen att tillgodogöra sig de föreslagna åtgärderna.

1993/94:Kr253 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om historisk dokumentation av gammelsvenskbyn i Ukraina.

Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen)

Kulturminneslagen omfattar för närvarande fem kapitel med

följande rubriker, nämligen Inledande bestämmelser (1 kap.),

Fornminnen (2 kap.), Byggnadsminnen (3 kap.), Kyrkliga

kulturminnen (4 kap.) och Skydd mot utförsel av vissa äldre

kulturföremål (5 kap.). I proposition 1994/95:74 föreslås att

det skall ingå ett nytt kapitel i lagen, Återlämnande av

olagligt bortförda kulturföremål (6 kap.).

En byggnad som är synnerligen märklig genom sitt

kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt

synnerligen märkligt bebyggelseområde får enligt bestämmelser i

kulturminneslagens tredje kapitel förklaras för byggnadsminne av

länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen får också

tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av

kulturhistoriskt värde. Om det behövs får länsstyrelsens

skyddsföreskrifter för ett byggnadsminne också innehålla

bestämmelser om att ett område kring byggnaden skall hållas i

sådant skick att byggnadsminnets utseende och karaktär inte

förvanskas. I kulturminneslagen finns bestämmelser om ersättning

och inlösen beträffande byggnadsminnen.

Kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminnen omfattar

inte lösa inventarier eller föremål.

Lagskydd av ortnamn (mot. 1993/94:Kr208)

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om skydd för ortnamn har behandlats av riksdagen under

en lång följd av år. Tidigare riksdagsbehandling har redovisats

senast i betänkandena 1992/93:KrU6 och 1993/94:KrU2. I dessa

betänkanden redovisas också vilka som har ansvar för ortnamnen

och de uppgifter på området som åvilar Lantmäteriverket och

Ortnamnsrådet, Riksantikvarieämbetet (RAÄ) samt Språk- och

folkminnesinstitutet.

Hösten 1993 begärde riksdagen på kulturutskottets förslag att

regeringen skulle överväga frågan om behovet och lämpligheten av

en lagstiftning som har till syfte att skydda ortnamn (mot.

1992/93:Kr232 (c), bet. 1993/94:KrU2, rskr. 1993/94:12).

Prövningen borde i första hand avse frågan om införande av en

hänsynsbestämmelse i kulturminneslagen i detta syfte. Regeringen

skulle också ta fram förslag till hur en hänsynsbestämmelse

lämpligen kan utformas samt återkomma till riksdagen i frågan.

Regeringen borde också överväga om det är lämpligt att skapa ett

skydd för ortnamn även i annan lagstiftning av betydelse på

området, bl.a. fastighetslagstiftningen.

Som framgår av följande avsnitt är frågan om behovet av

föreskrifter till skydd för ortnamn föremål för utredning.

Utredning om kulturminnesskyddet m.m.

Regeringen beslöt den 16 juni 1994 att låta tillkalla en

särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor om

lagskyddet för olika kulturminnen och kulturmiljöer. Huvuddelen

av frågorna rör kulturminneslagen. Arbetet skall vara avslutat

före den 1 juli 1996. I direktiven (1994:57) sägs följande om

ortnamn.

Utgångspunkter

Ortnamn är en del av landets kulturarv. Flera myndigheter och

andra organisationer har möjlighet att genom sina beslut och

sitt handlande i övrigt påverka ortnamnens bruk och fortlevnad.

Det gäller t.ex. vid fastighetsbildningar, genom redovisningen

av ortnamn på de allmänna kartorna och genom Postens rutiner för

adressering.

Behovet av att ge ett kulturhistoriskt motiverat skydd för

ortnamn har behandlats i olika sammanhang. En större översyn av

frågor om ortnamn redovisades år 1982 i betänkandet Ortnamns

värde och vård (SOU 1982:45). Beredningen av utredningen ledde

bl.a. fram till att ett särskilt ortnamnsråd inrättades vid

Statens lantmäteriverk (prop. 1984/85:100 bil. 10 s. 467--475

och bil. 13 s. 122). Ortnamnsrådet har till uppgift att främja

ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick.

Riksdagen har därefter vid flera tillfällen behandlat motioner

om ortnamnsfrågor och om ett förstärkt skydd för ortnamn. Med

anledning av en motion till 1992/93 års riksmöte har riksdagen

(bet. 1993/94:KrU2, rskr. 1993/94:12) uppdragit åt regeringen

att överväga frågan om lagskydd för ortnamn och återkomma till

riksdagen i frågan. I första hand bör övervägandena avse skydd

genom en allmän hänsynsregel i kulturminneslagen, men också

lämpligheten av att skapa ett skydd i annan lagstiftning, bl.a.

fastighetsbildningslagstiftningen bör övervägas.

Som motiv för behovet av ett lagskydd angav kulturutskottet

den förändring av ortnamnen som sker genom

fastighetsdatareformen, ändringar i fastighetsindelning,

indragningen av postorter, införandet av vägnamn på landsbygden

och användningen av samiska och finska ortnamn inom landet.

Utskottet sammanfattade sitt ställningstagande med att sedan

riksdagen tog ställning till regeringens förslag med anledning

av 1982 års ortnamnsutredning (bet. 1984/85:KrU16, rskr.

1984/85:253) har betydande samhällsförändringar ägt rum, vilka

påverkar ortnamnsbruket och behovet av skydd för ortnamn.

Enligt regeringens mening är det angeläget att ortnamnen tas

till vara som en del av landets kulturarv. Det finns också

språkvårdande, sociala och funktionella motiv för att ortnamnen

skall behandlas med aktsamhet. Ortnamnen är ofta uttryck för

äldre tiders lokala eller regionala särdrag. Vissa platser kan

ha flera hävdvunna namn, i norra Sverige exempelvis både ett

svenskt och ett samiskt. Det bör därför uppfattas som god

ortnamnssed att bevara ett hävdvunnet ortnamn för en viss

plats eller lokal så länge den namnbrukarkrets namnet tillhör

använder eller vill använda namnet.

Bruket av ortnamnen påverkas emellertid av många

omständigheter. Ortnamn kan försvinna ur bruk genom att de

tappat sin funktion eller för att deras fortlevnad försvåras av

att gällande lagstiftning inte tar särskild hänsyn till

ortnamnens kulturhistoriska värde. Det är följderna av det

senare förhållandet som gör att det kan finnas skäl att

lagstifta om skydd för ortnamn.

En lagstiftning om ortnamn skall ha till syfte att ge goda

förutsättningar för att i första hand offentlig verksamhet

utövas med iakttagande av god ortnamnssed. När det föreligger

konflikter mellan ortnamnsvårdande och andra intressen kan en

lagstiftning ange formerna för hur intressena skall vägas mot

varandra.

Uppdraget

Utredaren skall lämna förslag som tillgodoser behovet av skydd

för ortnamn utifrån de angivna utgångspunkterna. Om det är

motiverat skall skyddet ges form av lag. Utredaren bör i sådant

fall i första hand pröva en lösning efter följande riktlinjer.

Begreppet god ortnamnssed skall definieras i

kulturminneslagen. I lagen anges också ett krav på myndigheter

och offentliga organ att utöva sin verksamhet med iakttagande av

en sådan sed. Behovet och lämpligheten av särskilda förfarande-

eller sanktionsregler för att hävda iakttagandet av god

ortnamnssed skall övervägas. Lämpligheten av att i annan

lagstiftning, t.ex. fastighetsbildningslagen, ange ett krav på

iakttagande av kulturminneslagens bestämmelser skall också

diskuteras.

Det regelverk och den organisation för uppföljning m.m. som

utredaren kan komma att föreslå skall präglas av enkelhet och

vara utformad så att den motverkar onödigt krångel, byråkrati

och detaljreglering. Ett lagskydd skall enbart avse reglering av

frågor av stor betydelse för bevarandet av ortnamn. Den skall

kunna tillämpas av den förvaltningsorganisation som redan finns,

utan särskild förstärkning.

Frågan om Posten AB och ortnamnsskyddet

Riksdagen godkände vid riksmötet 1993/94 att Postverket skulle

ombildas till aktiebolag, Posten Aktiebolag (Posten AB) per den

1 mars 1994 (prop. 1993/94:38, bet. 1993/94:TU11, rskr.

1993/94:119). I propositionen (s. 129) under avsnittet

Statsmakternas styrning, kontroll samt insyn i ett statligt ägt

aktiebolag behandlades frågan om en god ortnamnssed. I

propositionen sades följande.

Från kulturpolitisk synpunkt finns det också skäl att notera

den påverkan som Postverket genom sina adresseringskrav kan

utöva på valet av ortnamn i landet. Staten kan emellertid via

sin ägarroll eller på annat sätt garantera att Posten AB inte

utövar detta inflytande på ett sätt som strider mot god

ortnamnssed.

Frågan om kulturminnesskydd för industriproduktion eller

produktionslinje i drift (mot. 1993/94:Kr246)

Bevarande av det industriella kulturarvet

Industribyggnader inklusive fasta inventarier omfattas --

likaväl som andra byggnader -- av bestämmelserna om

byggnadsminnen i kulturminneslagen (1988:950).

Kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminnen omfattar inte

lösa inventarier eller föremål.

Uppgiften att vårda det industriella kulturarvet i stort

åvilar bl.a. industrin, Riksantikvarieämbetet (RAÄ),

länsstyrelser, museer och arkiv.

I budgetpropositionen vid riksmötet 1992/93 (bil. 12 s.

128--129) pekades vissa områden ut för prioriterade insatser

inom kulturmiljövården under treårsperioden 1993/94--1995/96,

däribland industriminnen. Regeringen har uppdragit åt RAÄ att ta

fram ett handlingsprogram för bevarande, vård och långsiktig

förvaltning av landets industriminnen till den 1 juli 1996.

Dessa frågor redovisas närmare i kulturutskottets betänkande

1994/95:KrU3.

Efter ett initiativ från Nordiska museet bildades år 1993

Industrihistoriskt forum, ett samarbetsorgan för dokumentation,

bevarande och forskning rörande det industriella kulturarvet.

Syftet är att dra upp riktlinjer för hur deltagarna i forumet

tillsammans skall kunna göra en aktiv och samlad satsning för

att rädda det industriella arvet. I detta forum finns

representanter bl.a. för RAÄ, länsstyrelserna, de

kulturhistoriska museerna, arkiv, näringsliv, fackliga organ,

forskarsamhället och hembygdsrörelsen. En av de diskussioner som

förs inom Industrihistoriskt forum är om det skulle vara möjligt

att av kulturminnesskäl skydda och bevara inte endast

industribyggnader utan även i drift varande

tillverkningsprocesser.

Värmdö kommun

Tillverkningen av servisen Blå blom m.m. vid Gustavsbergs

porslinsfabrik planerades av Hackman-koncernen att överflyttas

till Finland. Efter initiativ från anställda vid

Gustavsbergsfabriken och från Värmdö kommun tillverkas servisen

Blå blom m.fl. produkter för närvarande på legobasis av ett

kommunalt bolag, Gustavsbergs Produktions- och Utvecklingsbolag.

Bolaget har enligt uppgift anställt 30--40 av de personer som

sagts upp av Hackman. Bolaget har erhållit stöd till utbildning

från arbetsmarknadsmyndigheterna.

Nordiskt kulturhistoriskt år (mot. 1993/94:Kr229)

Nordiska rådets kultursatsningar

I enlighet med Nordiska rådets beslut år 1993 om

omprioritering för nysatsning och ny struktur på kultur-,

utbildnings- och forskningsområdet skall hälften av

ministerrådets budget år 1996 avse dessa tre områden. Nordiska

ministerrådets budget år 1994 omfattar närmare 656 miljoner

danska kronor. Därav avser drygt 325 miljoner danska kronor

kultur-, utbildnings- och forskningsområdet. Enbart

kulturområdet omfattar drygt 127 miljoner danska kronor.

Ministerrådet föreslår inför Nordiska rådets session i Tromsö i

november 1994 att den totala budgeten år 1995 skall omfatta 706

miljoner danska kronor, varav drygt 340 miljoner avser kultur,

utbildning och forskning. För enbart kulturområdet föreslås

ett belopp om drygt 138 miljoner som fördelar sig med 20,5 på

den nordiska kulturfonden, 54,6 på bidrag till projekt och 36,5

på bidrag till institutioner.

I de planer för det forsatta nordiska samarbetet som

ministerrådet presenterar inför sessionen i Tromsö i november

1994 sägs bl.a. att utvecklingen av kultursamarbetet skall

fortsätta längs de linjer som redan är fastlagda. Barn och

ungdom, språkförståelse, nordisk identitet, historiekunskap och

spridning av resultaten av konstnärlig verksamhet skall

prioriteras särskilt. Bättre integrering av nationell och

nordisk kulturpolitik och bättre information om de nordiska

insatserna skall vara särskilda mål.

I anslutning till Nordiska rådets sessioner vår och höst

anordnas numera nordiska kulturmanifestationer. När Nordiska

rådet sammanträdde i Stockholm den 5 -- den 13 mars 1994 avsatte

Nordiska ministerrådet och Nordisk kulturfond särskilda

resurser, drygt 5,5 miljoner kronor, för att -- inom ramen för

Stockholms kulturliv -- framhäva och tydliggöra den kulturella

mångfalden i Norden. En förutsättning var att de svenska

arrangörerna, Statens kulturråd, Stockholms stad, Föreningen

Norden, Rikskonserter, Nordiska rådets svenska delegation m.fl.,

satsade egna resurser. Svenska regeringen gav Statens kulturråd

i uppdrag att i samverkan med Svenska institutet, Stockholms

stad och andra intresserade kulturinstitutioner m.fl. förbereda

den nordiska kulturveckan. Statens kulturråd svarade för

ekonomisk och organisatorisk samordning, medan Föreningen Norden

hade det praktiska samordningsansvaret. Under veckan ordnades

arrangemang inom teater, musik, dans, litteratur och bildkonst

med deltagare från alla nordiska länder. De ekonomiska

resurserna medgav att även mera avlägsna ensembler, t.ex. från

Grönland och Färöarna, kunde bjudas in. Statens kulturråd har

utvärderat manifestationen. Nästa nordiska kulturmanifestation

anordnas i samband med Nordiska rådets session i Tromsö i

november 1994.

I Ministerrådets planer för det nordiska samarbetet sägs bl.a.

att fram till Kalmarunionens jubileumsår 1997 är medvetandet och

kunskapen om de nordiska ländernas historia ett prioriterat

område i Ministerrådets verksamhet. En stor satsning skall göras

i samarbete med Föreningen Norden i ett projekt kallat NORDLIV.

En betydande satsning skall göras under kommande år på en

kampanj som skall kulminera i jubileumsfirandet i Kalmar år

1997. Allmänhetens intresse skall fokuseras kring

historieorienterande aktiviteter och kring Ministerrådets egna

utställningar.

Förvaltningen av rikets fästningar

Ett antal fästningar som inte längre har militär betydelse

överfördes den 1 oktober 1993 från Fortifikationsförvaltningen

till Statens fastighetsverk. Verket skall enligt riksdagens

beslut förvalta de fastigheter som även fortsättningsvis skall

ägas direkt av staten.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid riksmötet 1992/93 godkände riksdagen en restaureringsplan

för de kungliga slotten och rikets fästningar som innebär att

630 miljoner kronor kommer att användas för ändamålet under en

20-årsperiod. Dessa fastigheter är inte hyressatta, varför

Fastighetsverket inte får några intäkter från dem. Mot denna

bakgrund ansåg finansutskottet att restaureringsarbetena inte

borde lånefinansieras utan anslagsfinansieras. På

finansutskottets initiativ beslöt riksdagen att för budgetåret

1993/94 anvisa 50 miljoner kronor under ett nytt

reservationsanslag benämnt Restaureringsarbeten vid de kungliga

slotten och rikets fästningar (bet. 1992/93:FiU26, rskr.

1992/93:324). I sammanhanget avslog riksdagen en motion (fp) om

en analys av behovet av restaurering av vissa fästningar som är

av betydelse för turismen.

För budgetåret 1994/95 har likaledes 50 miljoner kronor

anvisats under anslaget (prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 52--53,

bet. 1993/94:FiU13, rskr. 1993/94:266).

Folkmusikinstitut i Lövstabruk (mot. 1993/94:Kr232)

Skrivelse till Kulturutredningen

I en skrivelse den 16 juni 1994 till Kulturutredningen från en

referensgrupp för bildande av ett Folkmusikinstitut i Lövstabruk

anhålls att Kulturutredningen söker en lösning för ett permanent

"Upplands folkmusikcentrum" med ett delat statligt och regionalt

ansvarstagande. Skrivelsen har sänts för kännedom till

riksdagens kulturutskott (dnr 1993/94:188). Referensgruppen

består enligt skrivelsen av företrädare för Musik i Uppland,

Musikmuseet, Musikvetenskapliga institutionen vid Uppsala

universitet, Svenskt visarkiv, Upplandsmuseet, Tierps kommun,

Stiftelsen Leufsta, Caprice (Svenska rikskonserter) och

Landstingets kulturnämnd. I skrivelsen redovisas att ett

treårigt projekt med två deltidsanställda folkmusikkonsulenter

bedrivits under åren 1992--1994 med bidrag från Statens

kulturråd, Musik i Uppland (Landstinget i Uppsala län) och

Tierps kommun. Ansökningar om bidrag till fortsatt verksamhet

under år 1995 om sammanlagt 150 000 kronor har lämnats till

Tierps kommun och Musik i Uppland.

Utredningar

Den internationella kulturutredningen avgav i februari 1994

sitt betänkande (SOU 1994:35) Vår andes stämma -- och andras.

Kulturpolitik och internationalisering. Remissbehandlingen har

nyligen avslutats. I betänkandet har utredningen föreslagit ett

kulturturismprojekt där kulturen tas till vara för att främja

resandet i Sverige. Projektet avser Vallonbruken i Uppland. Ett

sådant projekt bör enligt kommittén ledas regionalt, i första

hand inom länsstyrelsen. Företrädare för olika organ och

organisationer, t.ex. Kulturrådet, Landstingsförbundet, Next

Stop Sweden, RAÄ, Styrelsen för Sverigebilden och Svenska

institutet, liksom regionala och kommunala organ bör engageras i

arbetet. Medel som kan användas för projektet finns enligt

kommitténs mening redan inom länsstyrelsen, länsarbetsnämnden,

Styrelsen för Sverigebilden, Next Stop Sweden, Upplandsmuseet

och Uppsala Hotell och Kongress.

Arbetet inom den övergripande Kulturutredningen, som avses

innefatta ställningstaganden även till den nu avslutade

Internationella kulturutredningens betänkande, pågår

fortfarande.

Dokumentation av Gammalsvenskby (mot. 1993/94:Kr253)

Språk- och folkminnesinstitutet

Språk- och folkminnesinstitutets övergripande mål skall enligt

instruktionen (1993:654) för institutet vara att på vetenskaplig

grund öka kunskaperna om ortnamn, dialekter och folkminnen m.m.

i Sverige samt att vidmakthålla, levandegöra och sprida detta

kulturarv. Institutet har till uppgift att samla in, bevara,

vetenskapligt bearbeta och ge ut material om dialekter,

personnamn, ortnamn, folkminnen, visor, folkmusik och den

svenska jazzens historia. Institutet skall också yttra sig i

ärenden om fastställande av ortnamn och granska förslag till

namn på allmänna kartor.

Språk- och folkminnesinstitutet skall enligt de verksamhetsmål

som anges i regeringens regleringsbrev för budgetåret 1994/95

aktivt analysera det immateriella kulturarvets förändringar i

samhället. Med utgångspunkt i analyserna bör bedömningar göras

av hur de fortsatta insatserna bäst kan genomföras.

Inom institutet finns åtta enheter. Vid en av dessa, nämligen

Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA), finns bl.a.

samlingar av dokument från Gammalsvenskby samt enskilda

personers minnen, särskilt från dem som flyttade till Sverige år

1929. Utskottet har inhämtat att någon insamling av

dokumentation i Gammalsvenskby i Ukraina inte är aktuell eller

planerad.

Nordiska museet

Nordiska museet är en stiftelse. Museet har enligt stadgar

fastställda av regeringen den 7 juni 1990 till uppgift att

bevara och levandegöra minnet av liv och arbete i Sverige,

företrädesvis för tiden efter år 1520. Museets ansvar omfattar

hela det kulturhistoriska fältet utom de delar som hänförts till

någon annan institution. Museets arbete skall bedrivas mot

bakgrunden av den europeiska, särskilt den nordiska,

kulturutvecklingen.

Enligt inhämtade uppgifter har Nordiska museet för närvarande

inte någon dokumentation av Gammalsvenskby planerad.

Forskning

Forskning inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga området

stöds med anslag till forskning och forskarutbildning vid

universiteten samt till forskningsstödjande åtgärder vid mindre

och medelstora högskolor. Vidare lämnas statligt stöd till

forskning över anslagen till forskningsråden, t.ex. det

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). Stöd

till forskning lämnas också från Riksbankens Jubileumsfond.

Statsmakterna styr inte universitetsforskningens inriktning

annat än genom övergripande riktlinjer och ekonomiska satsningar

på större områden i samband med de forskningspolitiska besluten

vart tredje år (senast prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:UbU15,

rskr. 1992/93:388). Sedan den 1 juli 1993 är det universiteten

och högskolorna själva som beslutar om inrättande av tjänster

som professor. Det ankommer således på universiteten och

högskolorna att besluta om dispositionen av tillgängliga medel

för tjänster och om eventuella omprioriteringar.

Statsmakterna styr inte heller hur forskningsråden eller

Riksbankens Jubileumsfond fördelar medel till olika

forskningsprojekt. Endast inomvetenskapliga kriterier bestämmer

vilka projekt som skall stödjas.

Frågor som rör Gammalsvenskby har aktualiserats både vid

Stockholms universitetet och Uppsala universitet.

Forskning om svenskarna i Estland och om Gammalsvenskby pågår

även vid Institutet för språk och litteratur i Tallin.

Utskottet

Lagskydd av ortnamn

Riksdagen bör enligt motion Kr208 (kds) som sin mening ge

regeringen till känna att ortnamnen skall skyddas i

kulturminneslagen eller annan lämplig lagstiftning. Motionären

erinrar om att riksdagen vid flera tillfällen uttalat att

ortnamnen är en viktig del av vårt kulturarv som skall vårdas

och skyddas. Enligt motionärens mening bortser ändå

Lantmäteriverket, Postverket m.fl. i sin verksamhet från

ortnamnens kulturhistoriska och sociala värde.

Utskottet har i ett föregående avsnitt redovisat att riksdagen

hösten 1993 begärde att regeringen skulle överväga behovet och

lämpligheten av en lagstiftning som har till syfte att skydda

ortnamn, i första hand genom en hänsynsbestämmelse i

kulturminneslagen. Regeringen borde också överväga om det är

lämpligt att skapa ett skydd för ortnamn även i annan

lagstiftning av betydelse på området, bl.a.

fastighetslagstiftningen. Regeringen har i september 1994

uppdragit åt en utredning om kulturminnesskydd att lämna förslag

som tillgodoser behovet av skydd för ortnamn utifrån

utgångspunkter som anges i utredningsdirektiven. I ett tidigare

avsnitt av betänkandet återges dessa utgångspunkter.

Utskottet erinrar om att Lantmäteriverket enligt instruktionen

för lantmäterimyndigheterna (1988:1232) skall verka för ett

ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick och att det i

proposition 1993/94:38 förutsatts att Posten efter

bolagiseringen utövar sitt inflytande på ortnamnsfrågorna på ett

sätt som inte strider mot god ortnamnssed. Utskottet förutsätter

att båda dessa instanser och övriga instanser med ansvar för

ortnamnsfrågor även framgent arbetar på ett sådant sätt att det

kulturarv som ortnamnen utgör skyddas och vårdas. Utskottet

förutsätter också att de ortnamnsansvariga under utredningstiden

avstår från åtgärder som kan skada detta värdefulla kulturarv.

Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet inte bör

föregripas. Motion 1993/94:Kr208 bör därför inte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Kulturminnesskydd för industriproduktion eller

produktionslinje i drift

I motion Kr246 (m) begärs en utredning om lagstiftning inom

kulturmiljövårdsområdet för att skydda industriproduktion eller

produktionslinje i drift. Frågan har enligt motionen

aktualiserats genom planer inom Hackman-koncernen att från den

inköpta Gustavsbergs porslinsfabrik flytta över produktionen av

servisen Blå blom till Finland.

Motionärerna erinrar om att kulturminnesskydd av byggnader,

endast avser byggnaderna, yttre miljö och vissa fasta

inventarier och att beslut om lagskydd av industrier i allmänhet

tas först när produktionen lagts ned.

I motionen redovisas att frågan har belysts vid en konferens

anordnad av Industrihistoriskt forum.

Slutligen anförs i motionen att lagskydd skulle kunna medföra

att kunskap om äldre tekniker, design och

produktionsförhållanden bibehålls. I vissa fall skulle en

bibehållen produktion kunna bli kommersiellt lönsam och av

betydelse för turismen.

Motionärerna anser att en utredning även borde omfatta frågan

om huruvida turismnäringen skulle kunna gynnas av lagreglerat

kulturminnesskydd för industriproduktion.

Enligt utskottets mening skulle ett förverkligande av

önskemålet om ett lagreglerat skydd för viss industriproduktion

kräva lagstiftning på flera rättsområden. Bl.a. torde den

immaterialrättsliga lagstiftningen och

kulturminneslagstiftningen behöva ändras. Ett lagreglerat skydd

av angivet slag för industriproduktion eller produktionslinjer

-- med syfte att bevara kunskaper om äldre teknik, design och

produktionsförhållanden -- torde förutsätta att staten är beredd

att skapa ekonomiska förutsättningar för en fortsatt produktion

och att ersätta ägaren för eventuella inskränkningar i ägande-

och nyttjanderätten. Ett lagreglerat skydd skulle därför kunna

få betydande konsekvenser för användningen av statsbidragen till

kulturmiljövården.

I ett föregående avsnitt av detta betänkande och i betänkande

1994/95:KrU3 har utskottet redovisat att industriminnesvården är

ett prioriterat område inom kulturminnesvården och att

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) på regeringens uppdrag arbetar med

ett handlingsprogram för bevarande, vård och långsiktig

förvaltning av landets industriminnen.

En diskussion om de komplicerade frågor som aktualiseras av

önskan om lagskydd för viss industriproduktion av

kulturminnesvårdande skäl har påbörjats inom Industrihistoriskt

Forum. Utskottet har inhämtat att denna diskussion avses fortgå

och att några förslag till lösningar av frågan ännu inte

utarbetats eller behandlats.

Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att

tillstyrka att riksdagen begär en sådan utredning som yrkas i

motion Kr246. Riksdagen bör således avslå motionen.

Nordiskt kulturhistoriskt år

I motion Kr229 (fp) framhålls att miljöpåverkan och bristen på

medel för underhåll och restaurering utgör ett hot mot bl.a.

vissa fästningar i Västsverige. Fästningarna har mist sin

militära betydelse och har i stället fått betydelse för turism

och för kulturarrangemang. Intresset för kulturturism bör enligt

motionärens mening medföra ökade intäkter att användas till

underhåll m.m. Fästningarna bör enligt motionen kunna användas

vid kulturpolitiska manifestationer över gränserna.

Nordiska rådet bör enligt motionen ta initiativ till sådana

manifestationer vid fästningarna vilka skall minna om historien

och bli en portal till en ny tid. Inför ett nytt sekel och

väntad anslutning till EU bör riksdagen uttala sig för ett

kulturhistoriskt år, gemensamt för de nordiska staterna. Ett

sådant år skulle få betydelse för besöksnäringen och ge ökade

ekonomiska resurser för underhåll och förbättringar av

fästningar och andra historiska minnesmärken.

Motionären hemställer att vad i motionen anförts om "ett

kulturhistoriskt år" med nordiska förtecken bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet har i ett föregående avsnitt i detta betänkande

redovisat att riksdagen från och med budgetåret 1993/94 årligen

anvisar 50 miljoner kronor för restaureringsarbeten vid de

kungliga slotten och rikets fästningar, vilka förvaltas av

Statens fastighetsverk sedan den 1 oktober 1993.

Som utskottet ingående redovisat i det föregående gör Nordiska

rådet sedan år 1993 betydande satsningar på kulturområdet. Bland

de områden som prioriteras hör åtgärder för att öka det

historiska medvetandet hos Nordens befolkning. Inom den utökade

kulturbudgeten avsätts medel bl.a. för nordiska

kulturmanifestationer vid Nordiska rådets två årliga sessioner

och för en kampanj fram till och med år 1997 med anledning av

firandet av 600-årsjubileet av Kalmarunionen detta år.

Utskottet anser att riksdagen inte bör ta något initiativ till

firandet av ett Nordiskt kulturhistoriskt år med inriktning på

kulturellt och turistiskt utnyttjande av fästningar i behov av

medel för upprustning.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motion Kr229.

Folkmusikinstitut i Lövstabruk

Riksdagen bör enligt motion Kr232 (s) som sin mening ge

regeringen till känna behovet av statligt stöd för bildande av

ett permanent folkmusikinstitut i Lövstabruk.

I motionen redovisas att ett projekt pågår i Lövstabruk under

åren 1992--1994 med statligt stöd till en tjänst som

folkmusikkonsulent. Det är nu nödvändigt att finna en modell för

fortsatt statligt stöd.

Motionärerna framhåller att behovet av ett folkmusikinstitut

med geografisk anknytning till en levande tradition är

påtagligt. De stryker under att inte minst musikskolorna,

amatörmusicerandet och kvalitetsnivån på spelmansmusiken är

beroende av att en satsning görs på genren folkmusik.

Enligt motionen skulle ett permanent folkmusikinstitut i

Lövstabruk väl ansluta till och kunna ha kontakter med den

levande nyckelharps- och fioltraditionen i Uppland,

musikverksamheten i kyrkan och herrgården i Lövstabruk,

forskningen vid Uppsala universitet och verksamheten vid

Upplandsmuseet. Ett sådant institut skulle också ha betydelse

för turismen, anför motionärerna.

Utskottet har inhämtat att folkmusikprojektet i Lövstabruk har

erhållit ett treårigt statligt stöd från anslaget Bidrag till

utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. efter beslut av

Statens kulturråd. Medlen har använts till deltidstjänster för

två personer och har betalats ut till stiftelsen Musik i

Uppland. De utvecklingsmedel under detta anslag som disponeras

av Statens kulturråd används till tidsbegränsade satsningar och

projekt och inte till kontinuerligt stöd till driften av

verksamhet av olika slag. Det ankommer i första hand på

stiftelsen Musik i Uppland och andra intressenter att pröva hur

en fortsatt verksamhet inom folkmusikprojektet i Lövstabruk kan

finansieras.

Utskottet har i det föregående i detta betänkande redovisat

ett förslag framlagt av Internationella kulturutredningen om ett

kulturturismprojekt avseende Vallonbruken i Uppland. Medel till

ett sådant projekt skulle enligt utredningens mening kunna komma

från länsstyrelsen, länsarbetsnämnden, Styrelsen för

Sverigebilden, Next Stop Sweden, Upplandsmuseet och Uppsala

Hotell och Kongress. Ett sådant projekt bör ledas regionalt med

engagemang från de nämnda instanserna samt kommunala och

regionala organ. Utredningsförslaget har remissbehandlats.

Arbetet inom den övergripande Kulturutredningen pågår

fortfarande.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att något

initiativ från riksdagens sida beträffande inrättande av ett

folkmusikinstitut i Lövstabruk inte är påkallat. Utskottet

avstyrker således motion 1993/94:Kr232.

Dokumentation av Gammalsvenskby i Ukraina

I motion Kr253 (fp) hemställs att riksdagen som sin mening

skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om

historisk dokumentation av Gammalsvenskby i Ukraina.

Motionären redovisar gammalsvenskbybornas väg från Sverige på

medeltiden till Dagö i nuvarande Estland och deras vidare

vandring i slutet av 1700-talet till Gammalsvenskby i södra

delen av nuvarande Ukraina. Motionären redovisar i korthet också

gammalsvenskbybornas öden under sovjetiskt styre under

1900-talet och flyttningarna till Sverige främst under år 1929

och efter andra världskriget och i viss omfattning återflyttning

från Sverige i början av 1930-talet.

De som i dag bor kvar i Gammalsvenskby i Ukraina och som talar

gammalsvenska och håller gamla svenska traditioner levande har

nått hög ålder. Det borde enligt motionen vara av stort svenskt

intresse att dokumentera byns och dess invånares levnadsöden.

Det är enligt motionen viktigt att denna unika svenska kultur

kartläggs för den framtida historieforskningen. Detta bör enligt

motionärens mening vara en uppgift för t.ex. Nordiska museet och

Språk- och folkminnesinstitutet. Den dokumentation som hittills

skett avser enligt motionen endast dem som kom till Sverige

under 1920- och 1930-talen, medan någon dokumentation inte

gjorts bland de nu kvarlevande i Gammalsvenskby.

Utskottet vill först erinra om att statliga medel till

forskning inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga området går

till universitet och högskolor samt

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). Stöd

till humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning lämnas också

från Riksbankens Jubileumfond.

Statsmakterna styr inte universitets- eller rådsforskningens

inriktning annat än genom övergripande riktlinjer och ekonomiska

satsningar på större områden i samband med de

forskningspolitiska besluten vart tredje år (senast prop.

1992/93:170, bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388). Sedan den 1

juli 1993 ankommer det på universiteten och högskolorna att

besluta om inrättande av tjänster som professor och att således

själva besluta om dispositionen av tillgängliga medel för

tjänster och om eventuella omprioriteringar mellan olika

områden. Statsmakterna styr inte heller hur Riksbankens

Jubileumsfond fördelar medel till olika forskningsprojekt.

Endast inomvetenskapliga kriterier bestämmer vilka projekt som

skall stödjas.

Riksdagen tar i allmänhet ställning till mera övergripande

riktlinjer för verksamheten vid de centrala museerna och vid

sådana myndigheter som Språk- och folkminnesinstitutet. Endast

undantagsvis beslutar riksdagen om användning av anvisade medel

till särskilda projekt. Det ankommer på de berörda

institutionerna att utifrån av statsmakterna givna riktlinjer

och mål för verksamheten bestämma hur respektive institutions

insatser bäst skall genomföras.

Utskottet anser att riksdagen inte bör göra ett sådant

uttalande om användningen av anvisade medel som begärs i motion

Kr253, varför den avstyrks. Det ankommer således på ansvariga

institutioner att utifrån riktlinjer för deras verksamhet och

utifrån kvalitetskriterier besluta om huruvida de skall ta upp

projekt för dokumentation av och forskning om Gammalsvenskby och

dess invånares språk och liv.

Utskottet vill i sammanhanget nämna att sedan det under senare

år blivit möjligt att utan större formella svårigheter besöka

Gammalsvenskby har åtskilliga kontakter mellan Sverige och

Gammalsvenskby tagits. Som resultat av dessa nya kontakter och

besök har bl.a. en rad radioprogram och även några

televisionsprogram producerats och sänts i Sveriges Radio och

Sveriges Television. Vidare har nya böcker om Gammalsvenskby och

dess invånare givits ut. Den nya situationen i Ukraina, m.fl.

länder har även ökat möjligheterna att utnyttja arkiv som

tidigare varit stängda. Utskottet har också inhämtat att

intresse för nya studier om Gammalsvenskby och

gammalsvenskbyborna finns på institutioner vid både Uppsala

universitet och Stockholms universitet. Forskning om

Gammalsvenskby har också aktualiserats i Estland.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagskydd av ortnamn

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr208,

2. beträffande lagskydd för industriproduktion av

kulturminnesskäl

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr246,

3. beträffande ett nordiskt kulturhistoriskt år, m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr229,

4. beträffande bildande av ett folkmusikinstitut i

Lövstabruk

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr232,

5. beträffande dokumentation av Gammalsvenskby

att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr253.

Stockholm den 15 november 1994

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth

Fleetwood (m), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Stig

Bertilsson (m), Ingegerd Sahlström (s), Björn Kaaling (s),

Lennart Fridén (m), Carl-Johan Wilson (fp), Monica Widnemark

(s), Charlotta L Bjälkebring (v), Agneta Ringman (s), Jan

Backman (m), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kds), Nils-Erik

Söderqvist (s) och Andreas Carlgren (c).