Bet. 1994/95:KU10

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU10

Vissa datalagsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

1994/95

KU10

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition

1993/94:217 En reformerad datalag. I likhet med propositionen

föreslår utskottet att regeringen ges möjlighet att bemyndiga

Datainspektionen att meddela generella föreskrifter om

personregister inom bestämda verksamheter. Register som inrättas

och förs enligt sådana regler undantas från tillståndsplikt. I

propositionen har vidare föreslagits bl.a. att Datainspektionens

beslut inte längre skall överklagas till regeringen utan till

allmän förvaltningsdomstol. Med anledning av ett motionsyrkande

(s) föreslår emellertid utskottet att regeringen fortfarande

skall vara överklagningsinstans, om det är en statlig myndighet

som är registeransvarig. I övrigt tillstyrker utskottet

propositionsförslaget. En reservation (m och fp) har avgivits

till förmån för propositionsförslaget.

Propositionen

I proposition 1993/94:217 yrkar regeringen att riksdagen antar

de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i datalagen (1973:289),

2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Lagförslagen har lagts fram efter hörande av Lagrådet. De har

tagits in i bilaga 1.

Motionen

I motion 1994/95:K1 av Kurt Ove Johansson m.fl. (s) yrkas att

riksdagen beslutar att 25 § första stycket regeringens förslag

till lag om ändring i datalagen (1973:289) erhåller följande

lydelse:

Datainspektionens beslut får överklagas

hos allmän förvaltningsdomstol, om beslutet gäller föreläggande

av vite, och hos regeringen i övriga fall. För att tillvarata

allmänna intressen får Justitiekanslern överklaga

Datainspektionens beslut och föra talan i mål om viten.

Utskottet

Bakgrund till propositionen

Riksdagen beslutade den 14 april 1994 att som vilande anta

vissa ändringar i regeringsformen rörande vissa

normgivningsfrågor (prop. 1993/94:166, bet. 1993/94:KU36, rskr.

1993/94:359). Det vilande beslutet anmäls till kammaren för

slutligt beslut i betänkande 1994/95:KU7.

De nya reglerna i regeringsformen innebär -- såvitt nu är av

intresse -- att regeringen efter bemyndigande i lag till

Datainspektionen skall kunna delegera normgivningskompetens

avseende skyddet för den personliga integriteten vid

ADB-behandling av personuppgifter.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I enlighet med vad som förutskickades i grundlagsärendet läggs

i den nu aktuella propositionen fram förslag till lagstiftning

varigenom regeringen ges möjlighet att bemyndiga

Datainspektionen att utfärda generella föreskrifter om

personregister inom bestämda verksamheter. Register som inrättas

och förs i enlighet med sådana regler skall enligt propositionen

undantas från tillståndsplikt.

Vidare föreslås några åtgärder som inte är beroende av

utgången i grundlagsärendet. Skyldigheten att begära

Datainspektionens yttrande inför inrättande av personregister

som beslutas av riksdagen eller regeringen föreslås sålunda bli

avskaffad. Datainspektionen föreslås få möjlighet att förena

föreskrifter och förbud med vite. Vidare föreslås att

Datainspektionens beslut enligt datalagen inte längre skall

överklagas till regeringen utan till allmän förvaltningsdomstol.

Normgivningsmakten på dataskyddsområdet

Bakgrund

Den grundläggande bestämmelsen om skyddet för den enskildes

personliga integritet finns i 1 kap. 2 § tredje stycket

regeringsformen. Där föreskrivs att det allmänna skall värna den

enskildes privatliv och familjeliv.

Enligt 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen skall varje

medborgare i den utsträckning som närmare anges i lag skyddas

mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om

honom registreras med hjälp av automatisk databehandling (ADB).

Detta innebär att det skall finnas en datalagstiftning till

skydd för den personliga integriteten i samband med ADB och att

den närmare omfattningen av skyddet får regleras i vanlig lag.

Enligt 2 kap. 20 § första stycket 2 regeringsformen likställs

utlänningar med svenska medborgare i fråga om detta skydd.

I datalagen (1973:289) finns bestämmelser som syftar till att

skydda den enskilde mot sådant otillbörligt intrång i den

personliga integriteten som kan bli följden av dataregistrering

av personuppgifter hos det allmänna eller hos enskilda. Med

personuppgifter avses register, förteckning eller andra

anteckningar som förs med hjälp av ADB och som innehåller

personuppgift som kan hänföras till den som avses med uppgiften.

För att inrätta och föra särskilt integritetskänsliga

ADB-register, dvs. personregister som innehåller ömtåliga

uppgifter om enskilda personer, krävs normalt tillstånd av

Datainspektionen (2 §). Kravet på tillstånd gäller dock inte

personregister som inrättas genom beslut av riksdagen eller

regeringen -- s.k. statsmaktsregister. I sådana fall skall

yttrande från Datainspektionen inhämtas innan beslut fattas (2 a

§). Datainspektionen skall vid sin tillståndsgivning beakta

integritetsintressena (3 §) och har möjlighet att meddela

föreskrifter om ändamålet med registret och om inhämtande och

utlämnande av uppgifter (5 och 6 §§).

Har förandet av personregister lett till otillbörligt intrång

i personlig integritet eller finns anledning att anta att sådant

intrång skall uppkomma, får Datainspektionen meddela

föreskrifter i nyss nämnda avseenden eller ändra föreskrift som

tidigare meddelats (18 § första stycket). Kan skydd mot

otillbörligt intrång i personlig integritet inte åstadkommas på

annat sätt, får Datainspektionen förbjuda fortsatt förande av

personregister eller återkalla meddelat tillstånd (18 § andra

stycket).

När datalagen trädde i kraft år 1973 innehöll den ett

generellt krav på tillstånd för att få föra i princip alla typer

av personregister med ADB. Den ökade datoriseringen av samhället

ledde snart till att Datainspektionen fick en tilltagande ström

av ansökningar att få inrätta och föra personregister.

Tillståndsprövningen tog stora resurser i anspråk och antalet

inspektioner, som hela tiden hade legat på en låg nivå, minskade

kraftigt.

Propositionen

Regeringen anför att ordningen med tillståndskrav enligt

datalagen med tiden har kommit att framstå som alltmer

ohanterlig. Datainspektionen tvingas med hänsyn till

integritetsaspekter lägga ned onödiga resurser på

tillståndsprövning. Förutom att de registeransvariga många

gånger nog inte inser omfattningen av den detaljerade prövning

som datalagen förutsätter i tillståndsförfarandet, tar en

ansökan enligt regeringen ofta på grund av kompletteringar m.m.

lång tid att behandla.

Regeringen anser att det nuvarande systemet innebär att

inspektionen inte kan avsätta önskade resurser för

tillsynsverksamheten. Enligt regeringen leder detta till att

inspektionens tillsyn över den ständigt ökande datoriseringen i

samhället och därigenom också den alltmer utbredda

registreringen av personuppgifter inte kan prioriteras i önskad

omfattning. Regeringen anför att följden kan bli en bristande

respekt för datalagens regler och nämner som exempel att det för

närvarande finns ca 50 000 meddelade licenser medan antalet

enligt Datalagsutredningens beräkningar hade bort vara mellan

500 000 och 1 miljon. Enligt regeringen tyder detta förhållande

beträffande datalagens regler om anmälningsskyldighet

otvivelaktigt på att det finns en risk för att även de

materiella regler i datalagen som skall skydda de registrerades

personliga integritet inte efterföljs.

I propositionen beskriver regeringen olika åtgärder som

vidtagits för att begränsa tillståndshanteringen hos

Datainspektionen. Regeringen konstaterar att effekten av dessa

åtgärder i syfte att minska tillståndshanteringen dock endast i

begränsad omfattning har kunnat uppnås, eftersom antalet

tillståndsärenden hos Datainspektionen med den tilltagande

datoriseringen i samhället fortsatt att öka.

Att pröva tillståndsansökningar innebär inte endast att säga

ja eller nej utan även att, när tillstånd lämnas, förena detta

med nödvändiga föreskrifter i det enskilda fallet. Även om

Datainspektionen genom rationalisering och betydande

arbetsinsatser lyckas hålla tillståndshanteringen på en

någorlunda rimlig nivå tar denna del av verksamheten enligt

regeringen alltför stor andel av inspektionens resurser.

Regeringen menar att detta har lett till att den för

integritetsskyddet så viktiga delen av Datainspektionens

verksamhet som består i tillsyn inte kan prioriteras i önskvärd

omfattning. Av bl.a. dessa skäl är det enligt regeringen

angeläget att sträva efter att tillståndshantering av

personregister i ökad utsträckning skall ersättas av ett

tillsynsförfarande. Regeringen erinrar om att den därför i

proposition 1993/94:116 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet,

m.m. har föreslagit en ändring i regeringsformen som skall skapa

möjligheter för Datainspektionen att utfärda generella

föreskrifter för databehandling av personuppgifter. Som nämnts i

det inledande avsnittet antog riksdagen som vilande detta

förslag under föregående riksmöte.

I den nu aktuella propositionen föreslås att det i datalagen

tas in en föreskrift av innebörd att regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Datainspektionen får meddela närmare

föreskrifter för personregister.

Bestämmelsen i 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen sätter

en gräns för i vilken utsträckning normgivningsmakten kan

delegeras till Datainspektionen. Enligt bestämmelsen skall

integritetsskyddet vid databehandling av personuppgifter anges i

lag. Regeringen anför att den normgivningskompetens som

delegeras till Datainspektionen således bör inskränkas till att

avse en regelutfyllnad av datalagens bestämmelser.

Föreskrifterna från Datainspektionen är därför enligt regeringen

att betrakta som ett komplement till datalagens skydd för den

personliga integriteten. Utgångspunkten är att generella

föreskrifter inte skall medföra ett sämre integritetsskydd än

vid tillståndsprövningen. Detta anges medföra att föreskrifterna

måste vara tämligen detaljerade och i sak ligga nära enskilda

tillståndsbeslut. I första hand kommer enligt regeringen de

generella föreskrifterna att avse sådana register som i dag är

tillståndspliktiga. Detta utesluter inte att det i

regelgivningen kan uppstå situationer där även tillståndsfria

register omfattas av en generell föreskrift. Regeringen anser

att det är naturligt att Datainspektionens normering tar sikte

på områden och verksamheter där det finns många och likartade

personregister. Bemyndigandet i datalagen bör därför enligt

regeringen avse grupper av sådana register som ofta förekommer

och som är av en enhetlig karaktär. Regeringen anser att en

sådan normering ökar förutsebarheten om vilka krav som ur

integritetsskyddssynpunkt ställs på de registeransvariga och att

den även skapar förutsättningar för en jämn och hög nivå på

skyddet för de registrerades personliga integritet.

Möjligheter till en generell normgivning leder enligt

regeringen också till att Datainspektionens tillsyn underlättas

på breda områden. Regeringen anser dock att en generell

reglering som endast avser några enstaka personregister däremot

inte bör förekomma. Regeringen föreslår därför att den

normgivningskompetens som skall kunna delegeras till

Datainspektionen skall begränsas till att avse personregister

som ofta förekommer inom en viss verksamhet och för ett visst

ändamål. Vad regeringen närmast åsyftar är föreskrifter som

skall gälla för personregister som förs för ett visst ändamål

inom olika branscher och sektorer. Som exempel på personregister

som kan komma i fråga nämner regeringen sjukhusens

patientregister, forskningsregister, direktreklamregister samt

register inom försäkringsbranschen och bankväsendet.

Normgivningsrätten bör enligt regeringen dock inte inskränkas

till enbart en reglering av personregister för vissa branscher

och sektorer. I vissa fall förs samma typ av register inom flera

branscher eller sektorer. Som exempel på en sådan bransch- och

sektorsövergripande registrering av personuppgifter som sker för

ett visst ändamål anger regeringen arbetsgivarnas löne- och

personaladministrativa system och de adressregister som förs av

myndigheter och företag. Visserligen är flertalet sådana

register i dag inte tillståndspliktiga. Det kan dock enligt

regeringen inte uteslutas att det i framtiden uppkommer behov av

att använda dessa register för andra ändamål eller tillföra dem

ytterligare uppgifter vilket skulle medföra att de blir

tillståndspliktiga. Ett exempel på att nya användningsområden

för tidigare tillståndsfria register kan uppkomma är enligt

regeringen de ändringar som infördes år 1992 beträffande

arbetsgivarnas ökade ansvar för de anställdas rehabilitering. I

samband med det ändrades datalagens tillståndsregler för

arbetsgivarnas personaladministrativa register (prop.

1991/92:126, bet. 1991/92:KU22, rskr. 1991/92:290).

Genom att Datainspektionen ges möjligheter att utfärda

generella regler för personregister som förs inom en viss

verksamhet och inte enbart för vissa branscher och sektorer

skapas enligt regeringen således förutsättningar för att

Datainspektionen skall kunna möta de integritetsskyddsproblem

som uppkommer genom den ständigt ökande datoriseringen i

samhället och därigenom den alltmer utbredda registreringen av

personuppgifter.

Regeringen anser att möjligheterna för Datainspektionen att

utfärda dataskyddsföreskrifter måste syfta till att skapa

enhetliga regler för ett starkt integritetsskydd oavsett var

registreringen av personuppgifter sker -- inte minst mot

bakgrund av det ökande informationsflödet i samhället. Det

ligger enligt regeringen också ett stort värde i att systemet är

så beskaffat att det inte råder några oklarheter i

konstitutionellt hänseende om i vilken utsträckning

Datainspektionen har rätt att utfärda föreskrifter till

datalagen. Regeringen menar att möjligheterna att kunna delegera

normgivningskompetensen på integritetsskyddsområdet således bör

gälla såväl privat som statlig och kommunal verksamhet.

Regeringen poängterar att möjligheten till en delegerad

normgivningskompetens på integritetsskyddsområdet inte kommer

att påverka den nuvarande inriktningen på att ta fram särskilda

registerförfattningar för integritetskänsliga personregister.

Regeringen erinrar om att det i proposition 1990/91:60 om

offentlighet, integritet och ADB uttalas att en målsättning bör

vara att register med ett stort antal registrerade och ett

särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag. När

propositionen behandlades av konstitutionsutskottet i betänkande

1990/91:KU11 anförde utskottet att det allmänt sett är av stor

betydelse att en författningsreglering av ADB-register kommer

till stånd i syfte att stärka skyddet för de registrerades

integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga

uppgifter i myndighetsregister. Utskottet delade den uppfattning

som framfördes i propositionen om att register hos kommunerna,

landstingskommunerna, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen

bör regleras i särskilda registerlagar. Likaså ansåg utskottet

att det krävs ingående överväganden i fråga om vilka register

inom dessa områden som bör lagregleras. Regeringen anför att

arbetet med att ta fram registerlagar för integritetskänsliga

personregister fortgår och pekar på att regeringen senast den 23

september 1993 med utgångspunkt i de återgivna uttalandena har

beslutat tillkalla en kommitté för att utreda och lägga fram

förslag till en författningsreglering av personregister inom

hälso- och sjukvårdens område (dir. 1993:111).

Normgivningskompetens för Datainspektionen skall enligt

regeringen inte ses som en ersättning för dessa

registerförfattningar utan som ett komplement till dem.

Utskottets bedömning

Som anförs i propositionen är det angeläget att sträva efter

att tillståndshanteringen av personregister i ökad utsträckning

kan ersättas med ett tillsynsförfarande. En förutsättning för en

sådan ordning är att Datainspektionen får meddela föreskrifter i

regeringsformens mening. Riksdagen har därför beslutat att anta

som vilande en ändring i regeringsformen som innebär att det i

grundlagen öppnas en möjlighet att delegera sådan

föreskriftsrätt till Datainspektionen (1993/94:KU36). Utskottet

har föreslagit riksdagen att slutligt anta ändringen

(1994/95:KU7). I detta ärende fullföljs nu denna tanke genom en

ändring i datalagen av innebörd att regeringen ges möjlighet att

bemyndiga Datainspektionen att utfärda föreskrifter om

personregister inom bestämda verksamheter. Register som inrättas

och förs i enlighet med sådana regler undantas från

tillståndsplikt. Utskottet har inga erinringar mot regeringens

förslag. Utskottet vill dock särskilt understryka att denna

möjlighet till delegation inte får påverka inriktningen på att

ta fram särskilda registerförfattningar för

integritetsskyddskänsliga personregister. Normgivningskompetens

för Datainspektionen skall, som regeringen anför, inte ses som

en ersättning för dessa registerförfattningar utan som ett

komplement till dem.

Yttranden enligt 2 a § datalagen

Bakgrund

Som framgått av det föregående måste statsmakterna enligt 2 a

§ datalagen inhämta Datainspektionens yttrande innan de inrättar

personregister. Denna skyldighet fanns med redan då datalagen

infördes år 1973. Enligt förarbetena till lagen förutsåg man då

att statsmaktsregister skulle inrättas endast i sådana fall då

det var starkt motiverat med hänsyn till registrets betydelse

eller med hänsyn till övriga omständigheter (bet. KU 1973:9).

Propositionen

Regeringen anför att utvecklingen under de allra senaste åren

har gått mot en ökad omfattning av statsmaktsregister.

Regeringen pekar på att denna utveckling har stöd i uttalanden

från regeringen och riksdagen där det har angetts som en

målsättning att vissa myndighetsregister med känsligt innehåll

bör författningsregleras (jfr prop. 1990/91:60 och bet.

1990/91:KU11).

Regeringen erinrar vidare om att den i proposition 1993/94:116

Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m. har anfört att den

nuvarande skyldigheten att inför inrättandet av

statsmaktsregister inhämta inspektionens yttrande enligt 2 a §

datalagen bör avskaffas i syfte att minska Datainspektionens

arbetsbörda. Regeringen menar att inte bara arbetsbesparande

skäl talar för att skyldigheten avskaffas. Integritetsaspekterna

kan nämligen bli tillgodosedda även utan detta obligatorium.

Datainspektionen får oavsett 2 a § datalagen tillfälle att avge

synpunkter innan regeringen eller riksdagen fattar sitt beslut.

Detta anges följa av den skyldighet som regeringen har att

enligt 7 kap. 2 § regeringsformen inhämta behövliga upplysningar

och yttranden från berörda myndigheter. Regeringen anför att det

därför är naturligt att regeringen inhämtar yttranden från bl.a.

Datainspektionen vid inrättandet av statsmaktsregister som är

särskilt känsliga ur integritetssynpunkt. Det är enligt

regeringen också redan i dag vanligt att Datainspektionen deltar

i beredningsarbetet långt tidigare än i den form som är angiven

i 2 a § datalagen. Inspektionen anlägger därvid samma aspekter

som myndigheten gör i sitt obligatoriska yttrande. Till detta

kommer att Datainspektionen regelmässigt är remissorgan i de

lagstiftningsärenden som innefattar datarättsliga överväganden.

Det förhållandet att stora, integritetskänsliga register

enligt vad statsmakterna uttalat bör lagregleras, innebär enligt

regeringen i sig alltså att ett nogsamt beredningsarbete föregår

registrens inrättande. Regeringen anser att även den interna

beredning som sker inom regeringskansliet inför inrättandet av

statsmaktsregister innebär att integritetsaspekterna får en god

genomlysning.

Sammantaget framstår den nuvarande ordningen enligt regeringen

ibland som onödigt stelbent och formell. Det förekommer också

att Datainspektionen strax innan ett yttrande inhämtas i ett

remissvar tillstyrkt den ändring som föreslås. Regeringen anför

att ett avskaffande av yttranden enligt 2 a § datalagen på intet

sätt innebär någon lättnad i kravet på remissbehandling av

förslag till nya statsmaktsregister. Det är därför regeringens

uppfattning att de angelägna integritetsaspekter

Datainspektionen har att bevaka väl så bra kan beaktas utan ett

så formaliserat förfarande som den nuvarande regleringen

innebär. Av dessa skäl föreslår regeringen att det obligatoriska

inhämtandet av ett särskilt yttrande från Datainspektionen inför

inrättandet av statsmaktsregister avskaffas.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Vite

Bakgrund

Av 18 § första stycket datalagen framgår att om ett förande av

personregister lett till otillbörligt intrång i personlig

integritet eller om det finns anledning anta att sådant intrång

skall uppkomma, får Datainspektionen i mån av behov meddela

föreskrifter i sådant avseende som anges i 5 eller 6 § eller

ändra föreskrifter som tidigare meddelats. Sådana föreskrifter

får såvitt avser statsmaktsregister bara meddelas om

föreskriften inte står i strid med beslut av riksdagen eller

regeringen.

Enligt 18 § andra stycket datalagen får Datainspektionen, om

skydd mot otillbörligt intrång i personlig integritet inte kan

åstadkommas på annat sätt, förbjuda fortsatt förande av

personregister eller återkalla meddelat tillstånd. Befogenheten

att förbjuda fortsatt förande gäller alltså register för vilka

tillstånd inte behövs. Statsmaktsregister är emellertid

undantagna.

Propositionen

Regeringen anför att dess förslag om ökade möjligheter för

Datainspektionen att reglera databehandlingen inom branscher och

sektorer genom generella föreskrifter kommer att leda till en

minskad tillståndshantering och att fler register således kommer

att föras utan tillstånd. Det är enligt regeringen inte

uteslutet att detta på sikt kan leda till en ökad tillämpning av

18 § andra stycket datalagen. Regeringen hänvisar till

proposition 1993/94:116 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet,

m.m. vari anfördes att för att skapa förutsättningar för

inspektionen att på ett effektivt och kraftfullt sätt kunna

förhindra pågående integritetsintrång bör inspektionen ha

möjlighet att förena ett förbud mot fortsatt förande av

personregister enligt 18 § andra stycket datalagen med ett

vitesföreläggande.

Utdömande av ett förelagt vite förutsätter till skillnad från

straff varken uppsåt eller oaktsamhet hos den som brutit mot en

föreskrift eller ett förbud. Ett vitesföreläggande är enligt

regeringen därför i många fall mer effektivt än ett

straffstadgande. Regeringen menar att vitesmöjligheten således

bör skapa avsevärt bättre förutsättningar än för närvarande att

sätta stopp för otillbörliga intrång i personlig integritet.

Regeringen föreslår därför att Datainspektionens befogenheter

att meddela föreskrifter för ett enskilt register och förbud mot

fortsatt förande av personregister enligt 18 § datalagen

kompletteras med en möjlighet att förena en sådan föreskrift

eller ett sådant förbud med ett vitesföreläggande.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Överklagande

Bakgrund

Enligt 25 § datalagen överklagas Datainspektionens beslut

enligt datalagen hos regeringen. Justitiekanslern får överklaga

ett sådant beslut för att tillvarata allmänna intressen.

Redan vid datalagens tillkomst förekom diskussioner om till

vilken instans Datainspektionens beslut borde överklagas. Av

förarbetena (prop. 1973:33 s. 150) framgår att några

remissinstanser ansåg att inspektionens beslut borde överklagas

till Regeringsrätten. JO för sin del fann det yttterst angeläget

med en möjlighet att få domstolsprövning av inspektionens

ställningstaganden i tillståndsärenden och ärenden om

föreläggande och föreskrifter. Föredragande statsrådet medgav

att vissa skäl, bl.a. sambandet med offentlighets- och

sekretessreglerna, talade för att Datainspektionens beslut

skulle kunna överklagas hos Regeringsrätten men framhöll att de

avgöranden som det kunde bli fråga om huvudsakligen var av sådan

natur att de inte lämpligen borde prövas av domstol. Han menade

att det i första hand var fråga om att avgöra hur man bäst skall

förebygga riskerna för otillbörligt intrång i personlig

integritet och att det vidare i vissa fall måste ske en

avvägning mot samhällsekonomiska intressen.

Propositionen

Regeringen hänvisar till att den i proposition 1993/94:116

Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m. som sin

uppfattning har angett att Datainspektionens beslut bör

överklagas till allmän förvaltningsdomstol och att en sådan

ordning ligger i linje med bl.a. det arbete som sedan flera år

pågår inom regeringskansliet i syfte att minska regeringens

befattning med förvaltningsärenden. En grundsats är härvid

enligt regeringen att överklaganden av förvaltningsbeslut i

vilka rättsfrågan är huvudsak skall gå till domstol medan

ärenden där lämplighetsbedömningar dominerar bör prövas i

administrativ ordning.

De överväganden som gjordes vid datalagens tillkomst har

enligt regeringen nu till stor del förlorat i aktualitet.

Regeringen pekar vidare på att det för myndighetsregister med

känsligt innehåll är en bestämd målsättning att

författningsregleringen ökar enligt vad statsmakterna uttalat

(prop. 1990/91:60, bet. 1990/91:KU11). Särskilda

registerförfattningar har enligt regeringen också i ökad

omfattning tillkommit under senare år. Regeringen menar att den

politiska styrning av utvecklingen inom ADB-området som

statsmakterna kan och bör använda sig av således helt bör utövas

genom att riksdagen eller regeringen fastställer normer, dvs.

lagar och andra föreskrifter.

För att ytterligare minska utrymmet för rena

lämplighetsbedömningar och härigenom ge rättsfrågan ökad tyngd

vid hanteringen av överklaganden, bör en strävan enligt

regeringen vara att på sikt låta datalagstiftningen innehålla än

mer preciserade regler.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att överprövningen av

Datainspektionens beslut flyttas från regeringen till domstol.

Eftersom det är fråga om överklagande av förvaltningsbeslut är

det enligt regeringen naturligt att låta överprövningen ske i

allmän förvaltningsdomstol.

Regeringen anser att Justitiekanslern också i fortsättningen

bör ha rätt att föra talan för att tillvarata allmänna

intressen.

Motionen

Motionärerna anför att regeringen sedan propositionen lämnades

till riksdagen har tagit ställning till ett överklagande av ett

uppmärksammat beslut av Datainspektionen om samkörning av

personuppgifter från tio arbetslöshetskassor med personuppgifter

från de allmänna försäkringskassorna. Datainspektionen föreskrev

i sitt beslut att uppgifterna inte fick användas för

kontrollverksamhet mot enskilda bidragstagare. Regeringen

biföll överklagandet och upphävde denna föreskrift genom ett

beslut den 15 september 1994. Ett av de avgörande skälen för

regeringens ställningstagande var enligt motionärerna betydelsen

för såväl statsfinanserna som samhällsmoralen att det finns ett

effektivt system för att förhindra bidragsfusk.

Enligt motionärernas mening visar detta fall att det kan

finnas ett betydande politiskt inslag i den bedömning som måste

göras vid en överprövning av Datainspektionens beslut. Det är

därför motiverat att behålla den nuvarande ordningen med

regeringen som instans för överklagande.

Motionärerna noterar att det i propositionen föreslås att

Datainspektionen skall kunna meddela vitesförelägganden. De har

ingen erinran mot regeringens förslag att sådana beslut skall

kunna överklagas hos förvaltningsdomstol.

Motionärerna föreslår att 25 § första stycket regeringens

förslag till lag om ändring i datalagen (1973:289) erhåller

följande lydelse:

Datainspektionens beslut får överklagas

hos allmän förvaltningsdomstol, om beslutet gäller föreläggande

av vite, och hos regeringen i övriga fall. För att tillvarata

allmänna intressen får Justitiekanslern överklaga

Datainspektionens beslut och föra talan i mål om viten.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att den politiska

styrningen inom ADB-området bör utövas genom reglering i olika

registerförfattningar. Sådana författningar innebär en ökad

precisering av vad som skall gälla, vilket minskar utrymmet för

rena lämplighetsbedömningar vid hanteringen av överklaganden.

Utskottet finner det tillfredsställande att antalet

registerförfattningar har ökat under senare år. Trots denna

utveckling kan det, särskilt på det statliga området,

fortfarande förekomma överklagningsfall där de bedömningar som

måste göras rymmer politiska inslag. Ett exempel på detta är det

samkörningsfall som berörs i motionen. Enligt utskottets mening

bör därför regeringen fortfarande vara överklagningsinstans om

det är en statlig myndighet som är registeransvarig. I övriga

fall bör i enlighet med regeringens förslag Datainspektionens

beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

På grund av det anförda förordar utskottet att 25 § första

stycket datalagen ersätts med två stycken av följande lydelse:

Datainspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol. Om det är en statlig

förvaltningsmyndighet som är registeransvarig, överklagas dock

beslutet hos regeringen.

Justitiekanslern får överklaga ett beslut enligt denna lag för

att tillvarata allmänna intressen.

Den nu förordade lösningen har likheter med den reglering i 15

kap. 8 § sekretesslagen (1980:100) som anger i vilken ordning

tvister mellan myndigheter rörande utlämnande av allmänna

handlingar eller uppgifter i annan form skall avgöras. Enligt

den paragrafen skall i sådana fall överklagandet göras hos

regeringen. Regeringsrätten har ansett att allmän

försäkringskassa är att betrakta som statlig myndighet vid

tillämpning av paragrafen (RÅ 81 2:23).

Med det anförda får syftet med motionen anses tillgodosett.

Det av regeringen föreslagna nya sista stycket i 25 § innebär

att varken överklaganden av beslut om förelägganden av viten

eller mål om utdömanden av viten kan föras vidare från länsrätt

till kammarrätt, såvida inte prövningstillstånd meddelas.

Lydelsen bör utformas i enlighet med Lagrådets förslag till

motsvarande ändring i 23 § förslaget till lag om ändring i

kreditupplysningslagen (1993:1173) som förelagts riksdagen genom

proposition 1994/95:51 och som behandlas i betänkande

1994/95:KU20. I enlighet härmed bör stycket alltså få följande

lydelse:

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av

beslut om föreläggande eller utdömande av vite.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande överklagande av Datainspektionens beslut

att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:217 och

motion 1994/95:K1 antar regeringens förslag till lag om ändring

i datalagen (1973:289) såvitt avser 25 § med den ändring att

paragrafen erhåller i bilaga 2 som utskottets förslag betecknade

lydelse,

res. (m, fp)

2. beträffande övriga delar av regeringens förslag till lag

om ändring i datalagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

datalagen (1973:289) i den mån det inte omfattas av vad

utskottet hemställt under mom 1.,

3. beträffande förvaltningsprocesslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Stockholm den 15 november 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Björn von

Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s),

Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter

Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp). Nils-Göran Holmqvist (s) och

Sivert Carlsson (c).

Reservation

Överklagande av Datainspektionens beslut (mom. 1)

Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m)

Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Håkan Holmberg (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "anses tillgodosett"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att de överväganden

som gjordes i överklagandefrågan vid datalagens tillkomst nu

till stor del har förlorat aktualitet. I likhet med regeringen

anser utskottet vidare att den politiska styrning av

utvecklingen inom ADB-området som statsmakterna kan och bör

använda sig av helt bör utövas genom att riksdagen eller

regeringen beslutar föreskrifter. Vad som anförs i motionen

föranleder inte utskottet att frångå regeringens förslag.

Utskottet tillstyrker alltså propositionen i denna del. Motionen

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande överklagande av Datainspektionens beslut

att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:217 och med

avslag på motion 1994/95:K1 antar regeringens förslag till lag

om ändring i datalagen (1973:289) såvitt avser 25 § med den

ändring att tredje stycket erhåller följande lydelse:

"Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av

beslut om föreläggande eller utdömande av vite."

Propositionens lagförslag

1. Förslag till ändring i datalagen (1973:289)

Bilaga 1

2. Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen

(1971:291)

Härigenom föreskrivs att 34 a och 35 förvaltningsprocesslagen

(1971:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 a §1

I de fall det är I de fall det är

särskilt föreskrivet särskilt föreskrivet

får kammarrätten får kammarrätten

pröva ett överklagande pröva ett överklagande

från länsrätten från länsrätten

endast om kammarrätten har endast om kammarrätten har

meddelat meddelat

prövningstillstånd. prövningstillstånd.

Sådant tillstånd

behövs dock inte när

talan förs av Riksdagens

ombudsmän eller

Justitiekanslern.

Prövningstillstånd meddelas om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att

överklagandet prövas av

högre rätt,

2. anledning förekommer till ändring i det slut vartill

länsrätten kommit eller

3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Meddelas inte prövningstillstånd, står länsrättens beslut fast.

En upplysning

om detta skall tas in i kammarrättens beslut.

35 §1

Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som har

väckts hos kammarrätten genom överklagande eller underställning

prövas av Regeringsrätten endast om Regeringsrätten har meddelat

prövningstillstånd.

Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens beslut

fast. En upplysning om detta skall tas in i Regeringsrättens

beslut.

Vad som sägs i första stycket gäller inte

1. talan som Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern för i

mål om disciplinansvar eller om återkallelse eller begränsning

av behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården,

tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller om

återkallelse av behörighet att utöva veterinäryrket,

2. talan som Justitiekanslern 2. talan som Justitiekanslern

för i mål enligt lagen för i mål enligt

(1990:484) om datalagen (1973:289) eller

övervakningskameror m.m. lagen (1990:484) om

övervakningskameror m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Senaste lydelse 1994:436.

Av utskottet framlagt förslag till lydelse av 25 § datalagen

(1973:289)

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

25 §

Datainspektionens beslut Datainspektionens beslut

enligt denna lag får enligt denna lag får

överklagas hos allmän överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. förvaltningsdomstol. Om det

Justitiekanslern får är en statlig myndighet som

föra talan för att är registeransvarig

tillvarata allmänna överklagas dock beslutet

intressen. hos regeringen.

Justitiekanslern får

överklaga ett beslut enligt

denna lag för att

tillvarata allmänna

intressen.

Om en myndighet som är registeransvarig avslår en begäran om

underrättelse enligt 10 §, överklagas beslutet på samma sätt som

gäller ett beslut av myndigheten att avslå en begäran om

utlämnande av allmän handling. Med myndighet jämställs därvid

ett annat organ i den utsträckning som anges i 1 kap. 8 och 9 §§

sekretesslagen (1980:100). Prövningstillstånd krävs vid

överklagande av mål om viten till kammarrätten.

Prövningstillstånd Prövningstillstånd

krävs vid överklagande krävs vid överklagande

av mål om viten till till kammarrätten av beslut

kammarrätten. om föreläggande eller

utdömande av vite.