Bet. 1994/95:KU11

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU11

Vallagsfrågor m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1994/95

KU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas åtta motioner från allmänna

motionstiderna 1993 och 1994. Motionerna berör frågor om

valkretsindelning, skydd för partibeteckning m.m. samt

röstningsförfarandet i allmänhet och för utlandssvenskar.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:K703 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om registrering av partibeteckning.

1992/93:K704 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av

6 kap. 9 § ValL att missbruk av partimarkerade valsedlar

undanröjs.

1992/93:K707 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att reglerna måste ändras i syfte att

förhindra missbruk eller obehörigt utnyttjande av

partibeteckning i politiska sammanhang.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994

1993/94:K701 av Olle Schmidt och Lars Sundin (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om införande av s.k. vandrande valurna.

1993/94:K703 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om den kommunala valkretsindelningen.

1993/94:K704 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om generell brevröstning för svenska medborgare

i utlandet.

1993/94:K706 av Harriet Colliander och Ian Wachtmeister (nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att valreglerna måste ändras i syfte att

förhindra missbruk eller obehörigt utnyttjande av

partibeteckning i politiska sammanhang,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i vallagen att

parti som förklarat att det inte avser att delta i visst val

undantas från obligatorisk utdelning av valsedelar i det valet.

1993/94:K707 av Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utlandssvenskarnas rösträtt.

Utskottet

Inledning

De grundläggande reglerna om valsystemet finns i

regeringsformen (omtryckt 1991:1503) och kommunallagen

(1991:900). Detaljerade regler om valförfarandet finns i

vallagen (1972:620, omtryckt 1994:287).

Valen till riksdag, landstingsfullmäktige och

kommunfullmäktige är proportionella. Mandaten fördelas mellan

partierna. Inom partierna fastställs ordningen mellan

kandidaterna genom särskilda uträkningar.

Med parti avses enligt 3 kap. 7 § regeringsformen varje

sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under

särskild beteckning.

Landet är för val till riksdagen indelat i valkretsar. För val

av landstingsledamöter indelas också landstingen i valkretsar.

Även kommunerna delas, om de är av viss storlek, in i

valkretsar.

Utredningsarbete

Under de tre senaste åren har det pågått en omfattande översyn

av vallagstiftningen.

I mars 1991 tillkallades en särskild utredare --

Vallagsutredningen -- med uppdrag att se över valförfarandet

från administrativ och teknisk synpunkt.

Första etappen av utredningsuppdraget har resulterat i vissa

ändringar i vallagen och andra författningar som rör

valförfarandet. De innebär bl.a. att framställningen av

röstlängder och röstkort har förenklats, att de särskilda

innerkuverten vid röstning med valsedelsförsändelse slopats och

att kvalifikationsdagen för framställning av röstlängd flyttas

till den 1 juli. Bestämmelserna om budröstning har reformerats,

och den särskilda makeröstningen kommer att tas bort efter 1994

års val. Utredningens förslag har vidare resulterat i en

försöksverksamhet vid 1994 års riksdagsval. Den innefattar

"ambulerande" röstmottagning och inrättande av flera

röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt.

Sedan Vallagsutredningen ombildats till en parlamentariskt

sammansatt kommitté -- 1993 års vallagskommitté -- fortsatte

arbetet, som nu rörde valtekniska frågor i mera egentlig mening.

I uppdraget ingick också att göra en redaktionell och språklig

översyn av vallagen. Kommittén överlämnade i mars 1994

slutbetänkandet (SOU 1994:30) Vallagen.

I betänkandet redovisar kommittén överväganden bl.a. i fråga

om röstlängder, utjämningsmandat och småpartispärr vid val till

kommunfullmäktige, röstning i utlandet, symboler på valsedlar

och särskilda röstmottagningsställen.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Vid överläggningar under hösten 1993 enades företrädare för

riksdagspartierna om att bl.a. frågan om åtgärder mot missbruk

av den fria nomineringsrätten skulle beredas i en parlamentarisk

utredning.

En parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1994:06, dir.

1994:49) har nu också fått i uppdrag att se över vissa frågor

med anknytning till valsystemet. Kommittén skall i första hand

se över och lämna förslag till ytterligare åtgärder för att

komma till rätta med missbruk av den fria nomineringsrätten

överväga möjligheterna att införa symboler på valsedlar, och

undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av vissa

större riksdagsvalkretsar.

Det står kommittén fritt att ta upp också andra närliggande

frågor som den finner angelägna och som ligger i linje med

utredningsarbetets syfte.

Det är enligt direktiven angeläget att kommittén söker nå

sådana lösningar på de olika frågorna att de samlar en bred

majoritet.

Utredningsarbetet skall vara avslutat före 1995 års utgång.

Valkretsindelning

Gällande bestämmelser m.m.

Landet är för val till riksdagen indelat i valkretsar.

Valkretsindelningen överensstämmer i princip med

länsindelningen. Stockholms och Göteborgs kommuner utgör dock

särskilda kretsar. Malmöhus län är delat i tre och Älvsborgs län

i två valkretsar. För val av landstingsledamöter indelas också

landstingen i valkretsar. För val av kommunfullmäktige gäller

att kommunerna skall delas in i valkretsar, om det finns fler än

24 000 röstberättigade invånare i kommunen eller det skall

utses minst 51 fullmäktige för kommunen. Kommunen får också

delas in i valkretsar, om det finns fler än 6 000

röstberättigade i kommunen.

Det riksproportionella valsystem som tillämpades första gången

vid 1970 års riksdagsval innebär bl.a. att, sedan de fasta

valkretsmandaten fördelats, avvikelser från ett proportionellt

rättvisande resultat korrigeras med hjälp av utjämningsmandat.

Principen om riksproportionalitet genombryts av den s.k.

småpartispärren. Ett motsvarande proportionellt system infördes

för val till landstingsfullmäktige vid valet år 1976.

Frågan om att införa ett mer proportionellt system också för

val till kommunfullmäktige har utretts flera gånger utan att det

lett till lagstiftning.

Motion

Bertil Persson (m) anser i motion 1993/94:K703 att fler

valkretsar i kommunerna är både administrativt besvärligt och

bidrar till förmåner för det största partiet på ett orimligt

sätt. Enligt motionären bör därför fler valkretsar inte införas,

och han begär ett tillkännagivande om detta.

Utredningsarbete

1993 års vallagskommitté övervägde i sitt slutbetänkande (SOU

1994:30) Vallagen frågan om utjämningsmandat och småpartispärr

vid val till kommunfullmäktige. Kommittén påpekade att det från

tid till annan förts fram krav på att införa ett mer

proportionellt system också för val till kommunfullmäktige samt

att det gått mer än tio år sedan den senaste mer ingående

analysen av frågan gjordes. Kommittén ansåg det därför vara

befogat att presentera en sådan analys utifrån de

förutsättningar som gäller i dag. Tänkbara metoder för att öka

proportionaliteten diskuterades, och det finns enligt kommittén

i princip tre olika metoder som kan användas. Det från teknisk

synpunkt minst ingripande bedömdes vara att öka antalet mandat

per valkrets. En annan möjlighet vore att avskaffa

valkretsindelningen för kommunernas del eller i vart fall

begränsa möjligheterna till sådan indelning. Den tredje

möjligheten vore att införa ett utjämningsförfarande mellan

valkretsarna med hjälp av utjämningsmandat. Övervägande skäl

talar enligt kommittén för att den metoden bör användas om man

vill öka proportionaliteten vid val till kommunfullmäktige. --

Sammanfattningsvis ansåg kommittén att det nuvarande systemet

ger en relativt god proportionalitet men att det är möjligt att

uppnå begränsade förbättringar vad gäller proportionaliteten för

val till kommunfullmäktige. Kommittén avstod dock från att

föreslå en nyordning, eftersom det inte hade varit möjligt att

uppnå enighet i frågan om huruvida ett kommunproportionellt

valsystem bör förenas med en småpartispärr.

Som nämnts ovan har den nytillsatta kommittén som skall se

över vissa frågor med anknytning till valsystemet i uppdrag

bl.a. att undersöka förutsättningarna för en eventuell delning

av riksdagsvalkretsarna. Det står kommittén fritt att ta upp

andra närliggande frågor som den finner angelägna och som ligger

i linje med utredningsarbetets syfte.

Utskottets bedömning

Av redogörelsen ovan framgår att valsystemet för val till

kommunfullmäktige utretts flera gånger utan att det lett till

lagstiftning. 1993 års vallagskommitté diskuterade tre olika

metoder men avstod från att föreslå en nyordning, eftersom det

inte hade varit möjligt att uppnå enighet i frågan om huruvida

ett kommunproportionellt valsystem bör förenas med en

småpartispärr. Vad utredningarna avsett har dock varit frågan om

att införa ett mer proportionellt system, inte -- som motionären

synes befara -- om att göra systemet mindre proportionellt.

1993 års vallagskommittés betänkande remissbehandlas för

närvarande. Remissbehandling och beredning av detta betänkande,

liksom den nytillsatta kommitténs arbete med att undersöka

förutsättningarna för en eventuell delning av

riksdagsvalkretsarna, bör enligt utskottets mening avvaktas.

Utskottet avstyrker med hänsyn till det anförda motion

1993/94:K703.

Skydd för partibeteckning m.m.

Partibeteckning och valsedlar vid val

Gällande bestämmelser

I 5 kap. vallagen finns bestämmelser om registrering av

partibeteckning och anmälan av kandidater.

För registrering av partibeteckning krävs enligt 3 §

bl.a. att

partibeteckningen består av eller innehåller ord,

ansökan biträds av visst minsta antal röstberättigade

medlemmar,

partibeteckningen kan antas inte leda till förväxling med

annan registrerad beteckning eller beteckning som för högst fem

år sedan har avförts ur registret efter namnbyte.

För att en registrerad partibeteckning skall åtnjuta skydd vid

val, skall partiet som kandidater anmäla ett antal personer,

vilket antal varierar mellan de olika valen (8 §).

Ansökan om registrering av partibeteckning görs hos centrala

valmyndigheten (Riksskatteverket, RSV). Detsamma gäller anmälan

av kandidater. Riksskatteverket upprättar för varje slag av val

och för varje riksdagsvalkrets, landsting och kommun listor över

de kandidater som partierna har anmält.

Om en partibeteckning registreras för val till riksdagen,

gäller registreringen även för val av landstingsledamöter och

kommunfullmäktige i hela riket.

I 6 kap. vallagen finns bestämmelser om valsedlar. Även i

14 kap., som gäller slutlig sammanräkning och mandatfördelning,

finns bestämmelser som rör valsedlar.

På en valsedel skall det enligt 6 kap. 2 § vallagen finnas

partibeteckning. Dessutom bör en valsedel innehålla bl.a. namn

på en eller flera kandidater och uppgift om det val för vilket

sedeln gäller (valbeteckning). Om det finns namn på fler än en

kandidat på valsedeln, skall namnen tas upp i en följd under

varandra och förses med nummer som visar ordningen mellan dem.

Enligt 6 kap. 9 § vallagen skall väljarna i den lokal där

röstning äger rum för varje val ha tillgång till dels s.k.

partimarkerade valsedlar för varje parti som vid något av de två

senaste riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i

hela landet, dels valsedelsblanketter. Valsedlar och blanketter

tillhandahålls genom Riksskatteverkets försorg. Bestämmelsen

förutsätter att partimarkerade valsedlar tillhandahålls för

samtliga tre val.

Om ett parti har anmält kandidater, måste de valsedlar som har

partiets beteckning som första -- och sedan den 1 juli 1994 även

andra -- namn uppta namn på sådana kandidater. Om väljaren genom

strykning, tillägg e.d. förändrar valsedeln, måste sedeln om den

upptar flera namn även efter åtgärden som första och andra namn

ha anmälda namn. Om sedeln upptar endast ett namn skall detta

vara anmält. I annat fall anses namnet obefintligt och rösten

tillgodoräknas endast partiet, medan mandatfördelningen inom

partiet inte påverkas.

Partiernas nomineringsförfarande är inte reglerat i lag. Ett

parti kan gå fram med en eller flera listor inom samma valkrets.

Grupper inom partierna anmäler ibland s.k. spränglistor. Med den

inskränkning som ligger i att det första och andra namnet på en

valsedel måste vara anmält till centrala valmyndigheten för att

ordningen mellan kandidaterna på valsedeln skall beaktas, råder

stor frihet för väljarna att sätta in eller stryka namn på

partiernas valsedlar. Väljaren har möjlighet att på valsedeln ta

upp vilka kandidater han eller hon vill. Något samtycke från

parti eller kandidat behövs inte.

Motioner

I motion 1992/93:K704 begär Bengt Silfverstrand m.fl. (s) att

riksdagen hos regeringen skall begära förslag till sådan ändring

av 6 kap. 9 § vallagen att missbruk av partimarkerade valsedlar

undanröjs. Som bakgrund till yrkandet pekar motionärerna på att

etablerade partiers namn missbrukats framför allt i 1991 års

valrörelse i syfte att missleda partiernas traditionella

väljare. Socialdemokratiska och moderata riksdagskandidater,

vilka återfanns på resp. partiers valsedlar, hade mot sin vilja

uppförts även på listor under partibeteckningen

"Socialdemokratiska arbetarpartiet" resp. "Moderata

samlingspartiet" tillsammans med personer som företrädde åsikter

som ligger fjärran från dessa båda partiers synsätt. Vidare hade

dessa valsedlar i flera vallokaler blandats med partiernas

ordinarie valsedlar.

I motion 1992/93:K707 begär Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) ett

tillkännagivande om att reglerna om skydd för partibeteckning

måste ändras i syfte att förhindra missbruk eller obehörigt

utnyttjande av partibeteckning i politiska sammanhang. Harriet

Colliander och Ian Wachtmeister (nyd) begär i motion

1993/94:K706 dels ett tillkännagivande om att valreglerna måste

ändras i syfte att förhindra missbruk eller obehörigt

utnyttjande av partibeteckning i politiska sammanhang

(yrkande 1), dels ett beslut om sådan ändring i vallagen att

ett parti som förklarat att det inte avser att delta i visst val

undantas från obligatorisk utdelning av valsedlar i det valet

(yrkande 2).

Utredningsförslag m.m.

Personvalskommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1993:21)

Ökat personval bl.a. att partier som vill delta i val skall

anmäla sitt deltagande i förväg. I kommitténs förslag till

ändring av 6 kap. 9 § föreskrevs att valsedlar skall

tillhandahållas under vissa villkor "för parti som anmält sitt

deltagande i valet". -- Kommitténs förslag i denna del har inte

lett till något förslag från regeringen.

Personvalskommittén övervägde även möjligheterna att förhindra

ett otillbörligt utnyttjande av den fria nomineringsrätten.

Kommittén föreslog att kravet på anmälan av kandidatnamn skulle

utökas till att gälla både det första och andra namnet på

valsedeln.

Vid överläggningar mellan företrädare för riksdagspartierna

under hösten 1993 enades dessa på grundval av

Personvalskommitténs betänkande -- förutom om att öka inslaget

av personval i det svenska valsystemet -- om att kommitténs

förslag mot missbruk av den fria nomineringsrätten borde

genomföras före valet 1994. Vid överläggningarna enades

partierna också om att frågan om åtgärder mot sådant missbruk

skulle beredas i en parlamentarisk utredning.

Förslaget om åtgärder mot missbruk av den fria

nomineringsrätten antogs också av riksdagen under våren 1994

(prop. 1993/94:146, bet. KU46, rskr. 277). I propositionen

pekades på att de illojala förfaranden som förekommit vid de

senaste valen inneburit bl.a. att personer som velat dra nytta

av en etablerad partibeteckning låtit trycka valsedlar med

partibeteckningen i fråga och på andra och följande platser fört

upp egna kandidater som inte haft någon anknytning till det

parti vars beteckning står på valsedeln. Enligt propositionen

fanns inte några alternativ till kommitténs förslag och de

grundläggande principer som partierna enats om, om man redan

till 1994 års val skulle genomföra en ändring i valsystemet.

Regeringen framhöll dock att ingenting hindrade att andra

lösningar på problemet senare kunde komma i fråga.

Tidigare riksdagsbehandling

I sitt betänkande 1993/94:KU12 redogjorde utskottet för den

prövning av frågan om tillhandahållande av valsedlar som

Valprövningsnämnden gjort i samband med att Kristen demokratisk

samling (kds), som vid riksdagsvalet 1985 inte deltog under sin

partibeteckning med anledning av samverkan med Centerpartiet

under dess beteckning Centern, hade överklagat Riksskatteverkets

beslut att distribuera valsedlar med tillämpning av

bestämmelserna i 6 kap. 9 § vallagen.

Valprövningsnämnden hade funnit att Riksskatteverket inte

lagligen kunnat bifalla framställningen från Kristen demokratisk

samling att endast tillhandahålla partimarkerade valsedlar för

partiet för landstings- och kommunfullmäktigval.

Utskottet ansåg för sin del i betänkandet att det med fog kan

anses olyckligt att partimarkerade valsedlar av valmyndigheterna

skall hållas tillgängliga i vallokaler även för sådant val som

ett parti klargjort att det inte kommer att delta i samt anförde

vidare.

Emellertid bör kraven på enhetlighet i distributionen och

tänkbara oklarheter i behörighetsfrågor vägas in i bedömningen

av möjligheterna till undantagsregler.

Enligt utskottets mening innebär det av motionären påtalade

förhållandet ett svårhanterligt problem. Svårigheterna

sammanhänger, som Folkstyrelsekommittén vid sina överväganden

framhöll, delvis med partibegreppets olika innebörd enligt

regeringsformen resp. vallagen. Med anledning av

Folkstyrelsekommitténs förslag med krav på förhandsanmälan från

parti om deltagande i val kom frågan om valsedelsutläggningen i

ett nytt läge. Förslaget ledde inte till någon lagändring.

Därefter har Personvalskommittén presenterat förslag som också

innebär förhandsanmälan. Om förslaget, som nu är under

beredning, vinner gehör kan bestämmelserna om utläggning i

vallokaler av partimarkerade valsedlar komma att påverkas.

Skilda frågor om vallagen är, som framgått, under utredning i

Vallagskommittén som torde vara oförhindrad att, om den finner

lämpligt, överväga föreskrifterna rörande utdelning av

valsedlar.

Utskottet ansåg avslutningsvis att med anledning av att frågan

hörde samman med frågor som var föremål för överväganden i

regeringskansliet något uttalande från riksdagens sida inte

borde göras, och utskottet avstyrkte den föreliggande motionen.

Utskottet behandlade tillsammans med regeringens lagförslag om

åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten även

motioner i ämnet. Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1993/94:KU46 motionerna med hänvisning dels

till det framlagda lagförslaget, dels till att frågan om

åtgärder mot sådant missbruk också skulle komma att beredas i en

parlamentarisk utredning.

Pågående utredning

Som nämnts ovan har en nyligen tillsatt kommitté fått i

uppdrag att se över och lämna förslag till ytterligare åtgärder

för att komma till rätta med missbruk av den fria

nomineringsrätten. Det står också kommittén fritt att ta upp

andra närliggande frågor som den finner angelägna och som ligger

i linje med utredningsarbetets syfte.

Utskottets bedömning

Den ovan nämnda nytillsatta kommittén har i uppdrag att se

över och lämna förslag till ytterligare åtgärder för att komma

till rätta med missbruk av den fria nomineringsrätten, och det

står kommittén fritt att ta upp andra närliggande frågor som den

finner angelägna och som ligger i linje med utredningsarbetets

syfte. Resultatet av utredningen bör avvaktas, och utskottet

avstyrker motionerna 1992/93:K704, 1992/93:K707 och 1993/94:K706

yrkandena 1 och 2.

Skydd för partibeteckning vid sidan om val

Gällande ordning

Som redovisats ovan kan en partibeteckning under vissa

förutsättningar registreras hos Riksskatteverket och får genom

registreringen ett visst skydd. Skyddet är konstruerat på det

sättet att partierna har möjlighet att anmäla kandidater till

valet. Även de regler som gäller för Riksskatteverkets prövning

av ansökningar om registrering innebär ett skydd. Således får en

partibeteckning inte registreras om den enligt i 5 kap. 3 §

vallagen närmare angivna regler kan antas leda till förväxling

med tidigare registrerade partibeteckningar.

Utöver det administrativa namnskydd som registrering hos

Riksskatteverket medför kan också upphovsrättsliga regler ge

politiska partier ett visst privaträttsligt skydd. Detta kan

omfatta inte bara namnet utan också partiernas symboler.

Skyddet enligt varumärkeslagen (1960:644) är kommersiellt och

innebär ensamrätt till märket för att från andras varor eller

tjänster skilja sådana som någon tillhandahåller i sin rörelse.

Firmalagen (1974:156) ger en näringsidkare visst skydd för sin

firma, dvs. den benämning under vilken han driver sin

verksamhet. Firmalagens regler torde i viss mån kunna tillämpas,

i vart fall analogivis, på politiska partiers namn och symboler.

Det privaträttsliga skydd som den upphovsrättsliga

lagstiftningen kan ge innebär inte någon garanti mot illojala

förfaranden i samband med valet, eftersom de olika regelsystemen

inte har någon direkt koppling till varandra.

Medan ekonomiska föreningar regleras i lagen (1987:667) om

ekonomiska föreningar, finns ingen motsvarande lagstiftning om

ideella föreningar. För att en ideell förening skall anses som

en juridisk person och ha rättskapacitet krävs det enligt de

principer som vuxit fram i rättspraxis att det finns en styrelse

och att stadgar av viss fullständighet antagits.

Frågan om lagstiftning rörande ideella föreningar har sedan år

1971 prövats åtskilliga gånger av riksdagen, senast våren 1992,

då lagutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

1991/92:LU23 fann att det saknades skäl att införa en

lagstiftning om ideella föreningar i vårt land och avstyrkte en

föreliggande motion i frågan.

Enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska

personer m.fl. skall organisationsnummer fastställas för i lagen

angivna associationer och organ. Därutöver fastställs

organisationsnummer för andra juridiska personer som ansöker om

det.

Motion

Frågan om skydd för partibeteckning i ett vidare sammanhang än

vid val tas upp i motion 1992/93:K703 av Bengt Harding Olson

(fp). Motionären kritiserar att registreringen av en

partibeteckning endast ger partiet ett visst skydd mot att andra

partier otillbörligt använder samma partibeteckning vid val men

saknar betydelse i andra sammanhang. Medan partierna har skydd

för sitt organisationsnummer under hela sin verksamhetstid har

de skydd för sin partibeteckning endast vid val. Detta

förefaller motionären svårbegripligt. Han anser att det ytterst

handlar om att förhindra vilseledande av allmänheten i viktiga

demokratiska sammanhang, och han begär ett tillkännagivande om

behovet av ett förstärkt skydd för politiska föreningars

partibeteckning.

Utredningsarbete

1993 års vallagskommitté behandlade i sitt slutbetänkande (SOU

1994:30) Vallagen den närliggande frågan om symboler på

valsedlar. Kommittén gjorde en kort genomgång av administrativt

och upphovsrättsligt skydd för namn och symboler och ansåg

sammanfattningsvis att värdet av att förse valsedlar med

partisymboler inte uppvägs av de risker för missbruk och de

kostnader som en sådan ordning skulle medföra.

Kommittén framhöll vidare att det träffats en överenskommelse

mellan samtliga riksdagspartier att frågan om den fria

nomineringsrätten skall behandlas av en parlamentariskt

sammansatt beredning. Enligt kommitténs uppfattning kunde frågan

om symboler med fördel behandlas i samband med en översyn av den

fria nomineringsrätten, framför allt med hänsyn till de

likartade spörsmål som uppstår då det gäller att finna en

ordning som förhindrar att systemet missbrukas.

I det uppdrag som givits den nyligen tillsatta kommittén om

den fria nomineringsrätten och vissa andra valfrågor ingår, som

ovan redovisats, att överväga möjligheterna att införa symboler

på valsedlar. I direktiven har 1993 års vallagskommittés

genomgång av frågan åberopats. Det står kommittén fritt att ta

upp också andra närliggande frågor än de som nämns i uppdraget

som den finner angelägna och ligger i linje med

utredningsarbetets syfte.

Utskottets bedömning

Den fråga som motionären tar upp -- skyddet för

partibeteckning vid sidan om val -- kan komma att beröras av

utredningsarbetet i den ovan nämnda nytillsatta kommittén.

Utskottet anser inte att något tillkännagivande behövs med

anledning av motion 1992/93:K703.

Röstning i allmänhet

Gällande bestämmelser

Allmänna bestämmelser om röstningen finns i 8 kap. vallagen.

Särskilda bestämmelser om röstning i vallokal resp. på

postkontor, hos utlandsmyndighet och på fartyg finns i 9 och 10

kap. vallagen. I 11 kap. vallagen finns särskilda bestämmelser

om röstning med valsedelsförsändelse.

Huvudregeln är att röstning skall ske på valdagen i vallokalen

för det valdistrikt där väljaren finns upptagen i röstlängd

(1 §). Om den röstande är förhindrad att rösta enligt den

regeln, får han rösta på postkontor här i riket eller hos svensk

utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg i utrikes fart.

Väljaren skall enligt huvudregeln för varje val lägga sin

valsedel i ett valkuvert och personligen lämna kuverten till

valförrättaren eller röstmottagaren (2 och 4 §§).

Förtidsröstning genom posten kan ske på tillfälliga

postkontor. Sådana postkontor kan, efter samråd med valnämnden

och med vårdinrättningen, inrättas på sjukhus, ålderdomshem,

kriminalvårdsanstalt eller liknande vårdinrättningar. (Se 10

kap. 2 § vallagen.)

Den som är gift har enligt särskilda regler hittills fått

lämna valsedel genom sin make, och den som på grund av sjukdom,

rörelsehinder eller hög ålder inte kan inställa sig i vallokalen

för det valdistrikt där han är upptagen i röstlängden, får rösta

genom bud. Reglerna om röstning genom make eller maka och genom

bud finns i 11 kap. vallagen.

Vid 1994 års val gavs med stöd av en särskild lag -- lagen

(1993:1403) om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994

-- möjlighet bl.a. att anordna röstning också på annat

röstmottagningsställe än som föreskrivs i vallagen.

I propositionen (prop. 1993/94:21) framhölls att försök borde

genomföras med att kommunerna tog över ansvaret för den s.k.

institutionsröstningen vid bl.a. sjukhus och

kriminalvårdsanstalter och att andra typer av röstmottagning som

borde prövas var "ambulerande" röstmottagning och inrättande av

flera röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt. En

annan lösning kunde enligt propositionen vara att

röstmottagningen skedde på annat sätt, t.ex. genom att

röstmottagarna söker upp väljarna och då för med sig valurnan.

Sådan möjlighet finns enligt propositionen i Norge och Danmark,

där det dock förutsätter att väljaren på grund av sjukdom eller

handikapp inte kan inställa sig i vallokalen. I dessa länder

förutsätter en sådan röstmottagning också att valmyndigheterna

fattat ett särskilt beslut att väljaren skall få rösta på detta

sätt. Denna form av röstmottagning kan således, framhålls det i

propositionen, användas av i princip samma kategori väljare som

i Sverige kan använda sig av möjligheten att budrösta.

I propositionen betonades också att det var väsentligt att

genomförandet av försöken sker på sådant sätt att väljarens

valhemlighet garanteras samtidigt som valförfarandets säkerhet

kan upprätthållas.

Enligt uppgift från Riksskatteverkets valenhet har försök med

ambulerande röstmottagning förekommit i mindre omfattning.

Motion

I motion 1993/94:K701 framhåller Olle Schmidt och Lars Sundin

(fp) efter ryskt exempel behovet av en s.k. vandrande valurna.

En sådan valförrättare skulle finnas i varje vallokal, och

personer som inte under valdagen kan ta sig till vallokalen

skulle kunna begära att valförrättaren med valurna och en

kontrollant besöker den röstande i hemmet så att den röstande

kan avge sin röst enligt strikta regler. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om införande av en sådan ordning.

Utskottets bedömning

Som ovan nämnts har det vid 1994 års val funnits möjlighet för

kommunerna att pröva ambulerande röstmottagning. Någon

sammanställning eller värdering av resultat och erfarenheter

från försöken har ännu inte gjorts och än mindre redovisats till

regeringen. Utskottet anser att en sådan sammanställning och

värdering bör avvaktas och avstyrker motion 1993/94:K701.

Utlandssvenskars röstning

Gällande bestämmelser

Röstlängd

Rösträtt till riksdagen har svenska medborgare som fyllt 18 år

senast på valdagen och är upptagna i röstlängden. För svenskar

som är bosatta utomlands gäller att de skall ha varit

folkbokförda här någon gång.

Det finns två typer av röstlängd, en allmän och en särskild.

Den allmänna röstlängden upprättas senast den 15 juli för

varje valdistrikt av skattemyndigheten. I den allmänna

röstlängden antecknas alla svenska medborgare som är

folkbokförda på fastighet i valdistriktet den 1 juli och som har

fyllt eller fyller 17 år senast den 1 september det år

röstlängden upprättas.

Utlandssvenskarna tas upp i den särskilda röstlängden, som

upprättas av Riksskatteverket. Liksom den allmänna röstlängden

skall den särskilda röstlängden vara framställd senast den 15

juli. För att man skall bli upptagen i den särskilda röstlängden

krävs att man ansöker om det hos Riksskatteverket senast den 1

juli samma år. Man måste ansöka om att tas upp i den särskilda

röstlängden inför varje ordinarie val.

Brevröstning

För de väljare som vistas utomlands anordnas vid de allmänna

valen röstmottagning på svenska beskickningar och konsulat.

Regler om sådan röstmottagning finns i 10 kap. 7--11 §§

vallagen. Särskild röstmottagning kan anordnas på orter där det

finns ett större antal svenska medborgare men där

röstmottagningsmyndighet saknas. Röstmottagning genom svenska

utlandsmyndigheter sker i dag i mycket stor omfattning. Enligt

gällande praxis anordnas röstmottagning utomlands på platser där

det finns fler än ett tiotal svenska medborgare.

En särskild form av röstning är brevröstningen. Brevröstning

har enligt särskilda bestämmelser -- se de tidsbegränsade

lagarna (1991:189) och (1994:1404) om brevröstning i

Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz -- kunnat göras från

dessa två länder. Bakgrunden är att dessa länder inte tillåtit

att där anordnas ordinär röstmottagning för val i andra länder

-- tidigare inte röstmottagning över huvud taget för sådana val.

Tyskland har dock numera förklarat sig kunna tillåta

röstmottagning vid svenska utlandsmyndigheter. En förutsättning

för ett sådant tillstånd är att man från svensk sida ansöker om

att få anordna röstmottagning minst sex månader före valet.

Vid brevröstning ställer väljaren enligt detaljerade regler i

ordning sin röst och sänder den med vanlig post direkt till

resp. valnämnd.

När en brevröst kommer in till valnämnden skall nämnden

anteckna detta i ett särskilt protokoll. Granskning och

rösträkning av brevrösterna sker sedan vid valnämndens s.k.

onsdagsräkning. Valnämnden skall vid sin granskning bl.a.

kontrollera att omslagskuvertet har avlämnats för postbefordran

i Tyskland eller i Schweiz. Denna kontroll sker med hjälp av

poststämpeln på omslaget. Med hjälp av poststämpeln kontrolleras

också att brevrösten inte har lämnats senare än dagen före

valdagen.

Motioner

Chris Heister (m) anser i motion 1993/94:K707 att alla utanför

Sverige bosatta svenskar bör ha rösträtt så snart de uppnått 18

års ålder utan undantag eller andra särskilda kvalifikationer.

Hon begär ett tillkännagivande om det anförda.

Hans Nyhage och Lars Björkman (m) hänvisar i motion

1993/94:K704 till de regler om brevröstning som gäller för

svenska medborgare i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz

och anser att brevröstning från utlandet bör tillåtas generellt.

De begär ett tillkännagivande om detta.

Utredningsförslag

På grundval av tilläggsdirektiv övervägde Vallagsutredningen

frågan om att underlätta för utlandssvenskarna att använda sig

av den rösträtt som de i princip är tillerkända. De åtgärder som

nämndes i tilläggsdirektiven är att förenkla reglerna när det

gäller att bli upptagen i den särskilda röstlängden eller att

utvidga möjligheterna till brevröstning.

Vallagsutredningen förde i sitt delbetänkande (SOU 1992:108)

VAL Organisation Teknik Ekonomi fram förslaget att den

särskilda röstlängden inte skulle bygga på ett

ansökningsförfarande utan att den i stället skulle framställas

mot bakgrund av de uppgifter som finns i folkbokföringssystemet

beträffande de svenska medborgare som någon gång varit

folkbokförda här.

1993 års vallagskommitté konstaterade i sitt slutbetänkande

(SOU 1994:30) Vallagen att de alternativ som finns när det

gäller att ta upp utlandssvenskarna i röstlängd är att väljaren

aktivt ansöker om det, att längden innebär en förteckning över

de utlandssvenskar som har röstat eller att röstlängden tas fram

automatiskt. Enligt kommitténs uppfattning bör systemet för

röstlängdsframställning när det gäller utlandssvenskarna så nära

som möjligt överensstämma med vad som gäller för den allmänna

röstlängden. De bör tas upp i röstlängd på motsvarande sätt som

röstberättigade personer som är folkbokförda i Sverige. Ett

automatiskt system vore därför enligt kommittén i sig att

föredra, men om det fullt ut bör införas ett automatiskt system

beror på om man på ett godtagbart sätt kan bemästra de nackdelar

som finns med ett sådant system.

Kommittén föreslår att bl.a.

den särskilda röstlängden, dvs. den röstlängd som

utlandssvenskar tas upp i efter särskild ansökan, tas bort.

Utlandssvenskarna skall med stöd av de uppgifter om utvandrade

svenska medborgare som finns i folkbokföringssystemet tas upp i

samma röstlängd som övriga väljare och då i det valdistrikt som

de tillhörde när de utvandrade,

ansvaret för att utlandssvensken finns med i röstlängden

också i fortsättningen skall vila på den som flyttat ut ur

landet; utlandssvensken skall få ett röstkort genom att anmäla

sin adress i utlandet, och

den som flyttar utomlands skall stå kvar i röstlängd i minst

tio år och skall kunna förlänga den tiden genom att anmäla sin

adress i utlandet.

I delbetänkandet VAL Organisation Teknik Ekonomi framhöll

Vallagsutredningen att införande av brevröstning som en

generell möjlighet skulle, som 1984 års rösträttskommitté

påpekat, innebära ytterligare ett förfarande som strider mot

vårt valsystems grundläggande principer. För att denna möjlighet

skulle införas borde det finnas mycket tungt vägande skäl.

Utredningen fortsatte med att peka på de principiella och

praktiska problem som brevröstning innebär. Utredningen ställde

sig mycket tveksam till att införa en generell möjlighet för

utlandssvenskar att brevrösta. Inställningen hängde samman med

synen på valhandlingen. Om man accepterade att utlandssvenskar

generellt kan få rösta genom brevröstning av det enda skälet att

denna form av röstning framstår som smidig och enkel för

väljaren, måste man samtidigt ställa sig frågan varför inte

motsvarande sätt att rösta skulle kunna accepteras vid röstning

inom landet. Skälet till detta är att man med en sådan röstning

inte kan garantera väljarens valhemlighet och att man då inte

kan upprätthålla valens tillförlitlighet.

1993 års vallagskommitté ställde sig även i slutbetänkandet

Vallagen tveksam till att utan starka skäl göra avsteg från det

grundläggande skyddet för valhemligheten som ligger i att

väljaren vid personlig inställelse skall lämna sin röst till en

valförrättare eller en särskilt utsedd röstmottagare. Ett sådant

skäl är enligt kommittén att väljaren inte annars kan rösta,

något som ju är fallet om ett visst land inte tillåter vanlig

röstmottagning, ett annat om det med hänsyn till stora praktiska

eller administrativa problem ställer sig alltför omständligt och

dyrt att anordna röstmottagning.

Kommitténs tveksamhet hängde också samman med de brister i

säkerheten som finns vid brevröstning framför allt när det

gäller risken för att väljarens röst blir underkänd.

Kommittén konstaterade att några administrativa problem att

anordna röstmottagning inte finns när det gäller de länder där

röstmottagning anordnas i dag. Kommittén ansåg därför inte att

man bör göra något avsteg från det normala röstningsförfarandet

för att på så sätt kunna tillgodose ett relativt litet antal

röstande. Kommittén ville därför inte ställa sig bakom en

utvidgning av möjligheterna att brevrösta till länder där

ordinär röstmottagning är möjlig.

Kommitténs slutbetänkande remissbehandlas för närvarande.

Utskottets bedömning

De frågor om den särskilda röstlängden för utlandssvenskar och

om brevröstning som tas upp i motionerna har som framgår av

redogörelsen ovan behandlats av 1993 års vallagskommitté.

Remissbehandlingen och beredningen av kommitténs förslag bör

enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker

motionerna 1993/94:K704 och 1993/94:K707.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande valkretsindelning

att riksdagen avslår motion 1993/94:K703,

2. beträffande tillhandahållande av valsedlar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:K704, 1992/93:K707 och

1993/94:K706 yrkandena 1 och 2,

3. beträffande skydd för partibeteckning vid sidan om val

att riksdagen avslår motion 1992/93:K703,

4. beträffande ambulerande röstmottagning

att riksdagen avslår motion 1993/94:K701,

5. beträffande utlandssvenskars röstning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K704 och 1993/94:K707.

Stockholm den 25 oktober 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Widar Andersson (s), Tone Tingsgård (s), Björn von

Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s),

Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter

Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Ola Karlsson (m) och Sivert

Carlsson (c).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993 1

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994 1

Utskottet 2

Inledning 2

Utredningsarbete 2

Valkretsindelning 3

Gällande bestämmelser m.m. 3

Motion 4

Utredningsarbete 4

Utskottets bedömning 4

Skydd för partibeteckning m.m. 5

Partibeteckning och valsedlar vid val 5

Gällande bestämmelser 5

Motioner 6

Utredningsförslag m.m. 7

Tidigare riksdagsbehandling 7

Pågående utredning 8

Utskottets bedömning 8

Skydd för partibeteckning vid sidan om val 9

Gällande ordning 9

Motion 9

Utredningsarbete 10

Utskottets bedömning 10

Röstning i allmänhet 10

Gällande bestämmelser 10

Motion 11

Utskottets bedömning 12

Utlandssvenskars röstning 12

Gällande bestämmelser 12

Röstlängd 12

Brevröstning 12

Motioner 13

Utredningsförslag 13

Utskottets bedömning 15

Hemställan 15