Bet. 1994/95:KU12

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU12

Förvaltningsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1994/95

KU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlas fem motioner från den allmänna

motionstiden 1994. Motionerna, som berör frågor inom området för

offentlig förvaltning, avstyrks av utskottet. Till betänkandet

har fogats en reservation (m och fp).

Motionerna

1993/94:K202 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag på områden där myndighetsutövning

utan problem kan överlämnas till privata företag eller

organisationer.

1993/94:K302 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om alkoholfri representation för statlig förvaltning och

riksdagen.

1993/94:K501 av Carl Olov Persson och Dan Ericsson i Kolmården

(kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utveckling av ett

kvalitetsprogram för den offentliga sektorn.

1993/94:K505 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en effektiv och mer

serviceinriktad myndighetsutövning.

1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en försöksverksamhet med länsting i

Stockholms län bör genomföras.

Utskottet

1. Service och kvalitet inom den offentliga sektorn

1.1 Motionerna

I motion K501 av Carl Olov Persson och Dan Ericsson i

Kolmården (kds) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av

ett kvalitetsprogram för den offentliga sektorn.

Enligt motionen sker för närvarande inom svenskt näringsliv en

viktig satsning på kvalitetsutveckling. Den offentliga sektorn

är viktig, särskilt ur servicesynpunkt, och därför måste enligt

motionärerna även den offentliga sektorn satsa på en kraftig

utveckling av kvalitetsarbetet. Enligt motionen uppfattas

kvalitetsbegrepp som ISO 9000 troligen som alltför statiska inom

stora delar av den offentliga sektorn. Därför bör det enligt

motionärerna övervägas om en ISO-standard som håller på att

utvecklas, och som går under beteckningen Total Quality

Management, skulle vara bättre att tillämpa. Detta

kvalitetsbegrepp innefattar att den som vänder sig till den

offentliga sektorn aldrig bör avvisas utan rekommendation om hur

han eller hon skall gå vidare för att finna lösningar på sina

problem. Motionärerna anser att kvalitetsprogram bör startas

inom den offentliga sektorn och att programmet skall gälla alla

delar av den offentliga sektorn.

I motion K505 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) yrkas att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en effektiv och mer

serviceinriktad myndighetsutövning.

Enligt motionärerna är allmänhetens förtroende för

myndigheterna avgörande för möjligheterna att med politiska

medel påverka samhället. Allmänhetens förtroende för våra

myndigheter har enligt motionen försämrats kraftigt de senaste

tio åren, och politiker och politiska partier har utnyttjat

detta missnöje till att genomföra kraftiga nedskärningar i

myndigheternas resurser. För att kunna förbättra myndigheternas

sätt att fungera och deras förhållande till allmänheten utan

stora kostnadsökningar, krävs enligt motionärerna en ny

förvaltningspolitik. Denna nya politik skall vara en offensiv

politik som har det uttalade syftet att förbättra allmänhetens

inställning till myndigheterna. I motionen ges några drag i

skissform av vad en sådan politik skulle kunna innehålla. Bl.a.

bör en bred kvalitetskampanj inom hela statsförvaltningen

initieras, som sedan leder till fortlöpande

kvalitetsförbättringar. Kunder och användare skall ges bättre

möjligheter att påverka vilka tjänster de vill ha, hur de vill

ha dem och vilka problem de upplever. Vidare bör staten ges ett

serviceinriktat arbetssätt, som innebär lyhördhet och engagemang

för den enskildes situation, och myndighetens grunduppgift bör

vara att hjälpa individen att, så fördelaktigt som möjligt,

uppfylla gällande lagar och bestämmelser.

1.2 Bakgrund

1.2.1 Förvaltningslagens bestämmelser

Enligt förvaltningslagen har varje myndighet en

serviceskyldighet. Myndigheten skall lämna upplysningar,

vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som

rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den

utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den

enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.

Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så

enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten

eftersätts. Myndigheterna skall sträva efter att uttrycka sig

lättbegripligt, och även på andra sätt skall myndigheten

underlätta för den enskilde att ha med den att göra.

1.2.2 Statlig verksamhet

Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en uppföljning

av viktigare organisations- och strukturförändringar inom

statsförvaltningen. En utgångspunkt för arbetet har varit det

program för omställning och minskning av den statliga

administrationen som presenterades i 1991 års

kompletteringsproposition, det s.k. administrationsprogrammet.

I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 12

f.) redogörs för inriktningen av det fortsatta arbetet för

effektivisering och utveckling av den offentliga förvaltningen.

Det anges att avsikten är att ge Statskontoret ytterligare

uppdrag angående organisationsförändringarna i staten. Syftet är

att förbättra informationsunderlaget och därmed

förutsättningarna för att fortsatta strukturförändringar skall

ge snabba genomslag utan störande negativa verksamhetseffekter.

Det långsiktiga syftet är att bidra till kontinuerligt

förbättrad produktivitet i statens verksamhet.

Statskontorets insatser bör enligt propositionen bl.a. avse

att medverka i systematisk uppföljning av organisations- och

strukturförändringar och att ställa samman erfarenheterna av

arbetet med att genomföra omställningar och nedskärningar av den

statliga förvaltningen samt vidare att pröva i vilka former som

kunskaper om statsförvaltningens utveckling mer kontinuerligt

bör samlas in och spridas samt medverka till systematiska

produktivitetsjämförelser. Beträffande systematiska

produktivitetsjämförelser anförs i propositionen att i och med

att de nationella regelsystemen blir alltmer likartade i Europa

ökar förutsättningarna väsentligt att jämföra produktiviteten

hos likartade verksamheter och marknader i olika länder. I detta

perspektiv är det enligt propositionen angeläget att det i

Sverige bedrivs metodutveckling som gör det möjligt att göra

sådana jämförelser och att insamlingen av underlag får fasta

former och kontinuitet. Möjligheter till mera systematiska

produktivitetsjämförelser bör undersökas. En i fastare former

organiserad verksamhet bör enligt propositionen ha till syfte

att initiera metodutveckling inom Sverige, följa

produktivitetsutvecklingen i Sverige och utomlands och verka för

ett utbyte av erfarenheter samt utarbeta nyckeltal och annat

underlag som belyser produktivitetsutvecklingen.

I förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovisning och

anslagsframställning finns föreskrifter med innebörden att

myndigheterna inom ramen för den nya budgetprocessen i den

årliga resultatredovisningen skall redovisa hur man har lyckats

med att förbättra kvaliteten. Förordningen gäller för statliga

myndigheter under regeringen som tilldelats anslag eller

redovisar inkomster på statsbudgeten eller på en tilläggsbudget.

Förordningen gäller dock inte för affärsverken.

I sammanhanget kan även nämnas att länsstyrelserna under 1992

varit föremål för fördjupad verksamhetsprövning i enlighet med

den nya budgetprocessen. Enligt budgetpropositionen 1993 (prop.

1992/93:100 bil. 14 s. 5 f.) skall länsstyrelserna, under en

tvåårsperiod, inom sina verksamhetsområden särskilt utveckla

formerna för uppföljning och utvärdering av den nationella

politikens genomslag, ytterligare utveckla sitt tvärsektoriella

arbetssätt samt fortsätta att effektivisera sin verksamhet med

förvaltningsärenden med beaktande av kravet på rättssäkerhet och

god service. Enligt budgetpropositionen 1994 (prop. 1993/94:100

bil. 14 s. 8) fortsätter arbetet med att effektivisera

länsstyrelsens verksamhet med förvaltningsärenden.

1.2.3 Kommunal verksamhet

Lokaldemokratikommittén (dir. 1992:12) hade bl.a. i uppgift

att överväga hur de som är berörda av den kommunala verksamheten

skall få inflytande och kunna medverka i en situation där

valfriheten ökar och den kommunala verksamheten delas upp i

utförar- och beställarroller. Detta angavs i direktiven vara av

särskild vikt i fråga om äldreomsorg och handikappomsorg. Enligt

direktiven skulle kommittén dessutom överväga formerna för

kvalitetskontroll.

I sitt slutbetänkande Lokal demokrati i utveckling (SOU

1993:90) föreslog Lokaldemokratikommittén att användarna av

kommunal service skulle få ett ökat inflytande över denna och

kunna delta i de beslut som fattas. Kommuner som så önskade

skulle, enligt kommitténs förslag, kunna uppdra viss beredning,

förvaltning och verkställighet till användarstyrda lokala

självförvaltningsorgan vid kommunala institutioner.

Vad gällde frågan om kvalitetskontroll ansåg

Lokaldemokratikommittén att sådan kontroll och kvalitetsmätning

kommer att behövas i ökande grad framöver i kommunernas och

landstingens alla verksamheter. Kommittén ansåg det önskvärt att

kvalitetsmätningar kan utvecklas mot att mäta totalkvaliteten,

dvs. både processen och strukturen i vilken tjänsten framställs

men också själva resultaten av tjänsten, där så är möjligt.

Vidare ansågs det önskvärt att mätningar sker integrerat i

verksamheten i en kontinuerlig kvalitetsutvecklingsprocess som

engagerar all personal i organisationen. Kommittén ansåg att den

information som framkommer vid kvalitetsuppföljning skall

återföras till användarna i form av jämförelser mellan

producenter. Informationen måste också återföras till personalen

och kvalitetshöjande prestationer belönas. Etik, respekt för

människors värdighet och ett självständigt ansvarstagande hos

personalen bör enligt kommittén lyftas fram i

organisationskulturen. Användarna av kommunens tjänster måste

också, enligt kommittén, få veta vilken kvalitet de har rätt att

kräva och vart de kan vända sig med klagomål.

Enligt Lokaldemokratikommitténs mening skulle en modell med

"medborgarkontrakt", t.ex. barnomsorgsgarantier eller

vårdgarantier inom sjukvården, kunna prövas lokalt i kommunerna,

som en deklaration ifrån de valda till väljarna av vilken

servicenivå man vill tillhandahålla. Kommittén ansåg att de

förtroendevalda aktivt skall engagera sig i utvärderingen av

verksamheter, eftersom det är en politisk uppgift, och vidare

att den kommunala revisionen i ökad utsträckning bör använda sig

av systematiska kvalitetsmätningar.

I proposition 1993/94:188 Lokal demokrati anförde regeringen i

ett inledande avsnitt bl.a. att det är angeläget att kommuner

och landsting fortsätter att utveckla och förbättra formerna för

kontroll av kvaliteten på sina tjänster och att informationen

sammanställs för att kunna användas i den egna utvärderingen men

också för informationen till allmänheten. Det var enligt

regeringens mening viktigt att också de kvalitativa

dimensionerna av de olika verksamheterna ges en framträdande

roll i det pågående utvecklingsarbetet. Datatekniken har gjort

det möjligt att utveckla metoder för att ta fram allt fler

nyckeltal även inom serviceproduktionen i kommuner och

landsting. Uppföljning och utvärdering av verksamheten får

enligt propositionen en ökad betydelse i en situation som

präglas av snabba förändringar i fråga om såväl styrsystem som

den politiska organisationen.

I propositionen föreslogs införande av bestämmelser i

kommunallagen om självförvaltningsorgan. I enlighet med

propositionens förslag har fr.o.m. den 1 juli 1994 (bet.

1993/94:KU40) genom bestämmelser i kommunallagen införts en

möjlighet för fullmäktige att besluta att en nämnd får uppdra åt

ett självförvaltningsorgan under nämnden att helt eller delvis

sköta driften av en viss kommunal anläggning eller institution.

Förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning bör

inte kunna överlåtas. Organet skall bestå av företrädare för

nyttjarna av anläggningen eller institutionen och för de

anställda där. Nyttjarna skall vara i majoritet. I

propositionen anförde regeringen att man hade för avsikt att

nära följa tillämpningen av de nya reglerna för att se om

möjligheter finns att ytterligare vidga kommunernas befogenheter

att föra över uppgifter till självförvaltningsorgan eller att

finna nya möjligheter att använda entreprenadlösningar i samband

med att föreningar övertar kommunala uppgifter. Här framhölls

också att regeringen fått i uppdrag av riksdagen att överväga

förändringar i skollagstiftningen i syfte att öka elevers och

föräldrars inflytande i skolan (bet. 1993/94:UbU1).

Med början den 1 juli 1994 har en femårig försöksperiod med

s.k. medborgarkontor inletts (prop. 1993/94:187, bet.

1993/94:KU39). Genom lagen (1994:686) om försöksverksamhet med

medborgarkontor ges kommunerna befogenhet att för en begränsad

tid sluta samverkansavtal med statliga myndigheter m.fl. om att

utföra sådana uppgifter som inte innebär myndighetsutövning. De

uppgifter som kan komma i fråga är service och rådgivning av

enklare och mer rutinbetonat slag. Enligt propositionen kräver

frågor om ärendehantering och myndighetsutövning vid

medborgarkontor med integrerad statlig och kommunal verksamhet

ytterligare rättsliga överväganden.

1.3 Riksdagens tidigare behandling

Finansutskottet behandlade under riksmötet 1992/93 en motion

(nyd) gällande frågor om kvalitet i offentlig förvaltning.

Motionärerna ansåg att regeringen borde initiera ett omfattande

arbete med syfte att införa ett kvalificerat kvalitetstänkande

inom hela den statliga förvaltningen. Finansutskottet (bet.

1992/93:FiU19 s. 9) hade ingen annan mening än motionärerna när

det gällde kvalitetsfrågornas betydelse och anförde att ett

arbete med denna inriktning pågick inom statsförvaltningen på

initiativ av regeringen. Av stor betydelse i sammanhanget angavs

vara att myndigheterna inom ramen för den nya budgetprocessen i

den årliga resultatredovisningen skall redovisa hur man har

lyckats med att förbättra kvaliteten. Vidare anförde utskottet

att det inom ett antal sektorer hade tagits initiativ inom

kvalitetsområdet. Bl.a. hade Socialdepartementet utgett en

studie med goda exempel på kvalitetsarbete i kommuner och

landsting inom områdena vård och omsorg. Utskottet anförde också

att de statliga myndigheterna på många håll bedriver ett

ambitiöst arbete med kvalitetsfrågor, vilket bl.a. redovisats i

rapporter från Statskontoret om resultatmått och

serviceundersökningar. Med det anförda avstyrktes motionen.

Riksdagen följde utskottet.

Under föregående riksmöte avstyrkte konstitutionsutskottet

(bet. 1993/94:KU5) en motion (s) vari framhölls dels behovet av

att få en bred kunskapsspridning kring vad den offentliga

sektorn har att erbjuda sina konsumenter, dels vikten av

delaktighet i besluten kring den vård och omsorg som väljs.

Utskottet redogjorde bl.a. för Lokaldemokratikommitténs

slutbetänkande i dessa frågor. Mot bakgrund av att betänkandet

skulle komma att bli föremål för vidare beredning ansåg inte

utskottet att det fanns anledning för riksdagen att vidta någon

åtgärd med anledning av motionen. Riksdagen följde utskottet.

1.4 Utskottets bedömning

I motionerna framhålls behovet av en utveckling av såväl

kvalitet som service inom den offentliga sektorn. Enligt motion

K505 är bl.a. en förbättring av användarnas möjligheter att

påverka tjänsterna en viktig del i den nya förvaltningspolitik

som enligt motionärerna krävs för att förbättra allmänhetens

inställning till myndigheterna.

Av redovisningen ovan har framgått att det pågår ett arbete

för att effektivisera och utveckla den offentliga förvaltningen.

Detta gäller såväl inom statlig som kommunal verksamhet. En

viktig del i detta arbete är förbättring av kvalitet och

service.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns skäl för

riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna.

Utskottet avstyrker motionerna K501 och K505.

2. Myndighetsutövning

2.1 Motionen

I motion K202 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen hos

regeringen skall begära förslag på områden där

myndighetsutövning utan problem kan överlämnas till privata

företag eller organisationer.

Enligt motionen bör modellen med överlämnande av

myndighetsutövning till privat företagsamhet eller organisation

utökas till flera områden, där legitimerad expertis finns att

tillgå. Överlämnandet skall ske på klart definierade villkor.

Motionären anser att det finns flera områden där den statliga

eller kommunala kapaciteten är alldeles för liten eller där

uppgifterna mycket väl kan skötas av enskilda aktörer.

Regeringen bör enligt motionen göra en inventering och återkomma

till riksdagen med förslag.

2.2 Bakgrund

Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen kan

förvaltningsuppgift överlämnas till bolag, förening,

samfällighet, stiftelse eller enskild individ. Om uppgiften

innefattar myndighetsutövning skall det ske med stöd av lag.

Av förarbeten till regeringsformen (prop. 1973:90 s. 397)

framgår att med myndighetsutövning åsyftas -- i överensstämmelse

med den tidigare förvaltningslagen (1971:290) -- utövning av

befogenhet att bestämma om förmån, rättighet, skyldighet,

disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande.

Innebörden av begreppet myndighetsutövning utvecklades i

förarbetena till den tidigare förvaltningslagen (prop. 1971:30

s. 330 f.). Gemensamt för all myndighetsutövning är enligt denna

proposition att det rör sig om beslut eller andra åtgärder som

ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande

till medborgarna. Men det behöver inte vara fråga om åtgärder

som medför förpliktelser för enskilda. Myndighetsutövning kan

också förekomma i form av gynnande beslut, t.ex. tillstånd att

driva en viss verksamhet, befrielse från en lagstadgad

förpliktelse och beviljande av social förmån. Karaktäristiskt är

emellertid att den enskilde på visst sätt befinner sig i ett

beroendeförhållande. Är det fråga om förbud, föreläggande eller

liknande, måste han rätta sig efter beslutet, eftersom han

annars riskerar att tvångsmedel av något slag används mot honom.

Rör det sig om ett gynnande beslut, kommer beroendeförhållandet

till uttryck på så sätt att den enskilde måste vända sig till

myndigheten för att få t.ex. en förmån och att myndigheternas

tillämpning av de föreskrifter som gäller på området får

avgörande betydelse för honom. Såsom framhölls i propositionen

är det ytterst genom rättspraxis som innebörden av begreppet

myndighetsutövning fastställs.

Enligt 3 kap. 16 § kommunallagen -- i dess nya lydelse fr.o.m.

den 1 juli 1994 -- får kommun och landsting efter beslut av

fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet, för

vars handhavande särskild ordning inte föreskrivits, till ett

aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell

förening, en stiftelse eller en enskild individ. I paragrafens

andra stycke erinras om att -- i enlighet med bestämmelsen i 11

kap. 6 § regeringsformen -- vården av en angelägenhet som

innefattar myndighetsutövning endast får överlämnas om det finns

stöd för det i lag.

Ett exempel på en bestämmelse i lag som medger överlämnande av

myndighetsutövning till bolag eller annan juridisk person är 9 §

i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. Regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer får, enligt denna paragraf,

överlämna till en riksprovplats som är bolag eller annan

juridisk person att besluta i ärenden som rör myndighetsutövning

och som gäller godkännande av personal, utrustning, förfarande,

organisation, produkt eller anläggning eller fastställande av

avgift för utförd kontroll. Enligt 19 § samma lag får

riksprovplatser, och även riksmätplatser, ta ut avgift för att

täcka kostnaderna för kontroll och för utförda mätningar enligt

vad regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer närmare

föreskriver.

I förordningen (1993:1065) om teknisk kontroll finns

bestämmelser om riksprovplatser. I denna sägs bl.a., i 12 §, att

föreskrivande myndigheter får överlämna till en riksprovplats,

som är bolag eller annan juridisk person, att besluta i ärende

som rör myndighetsutövning och som gäller godkännande av

personal, utrustning, förfarande, organisation, produkt eller

anläggning. Enligt paragrafens andra stycke prövar AB Svensk

Bilprovning fråga som gäller godkännande av fordon med avseende

på viss egenskap inom bolagets kontrollområden enligt

förordningen (1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser,

om inte annat är särskilt föreskrivet.

Enligt 1 § förordningen (1989:527) om riksprovplatser och

riksmätplatser är riksprovplatser, enligt lagen (1992:1119) om

teknisk kontroll, de myndigheter och aktiebolag som anges i

bilaga I till förordningen. Bilagan upptar bl.a. AB Svensk

Bilprovning, AB Svensk Anläggningsprovning, Sveriges Provnings-

och Forskningsinstitut AB och Apoteksbolaget AB.

Vad gäller AB Svensk Bilprovning har riksdagen våren 1994

(bet. 1993/94:TU35) beslutat att fr.o.m. den 1 januari 1995

skall fristående, av Styrelsen för teknisk ackreditering

(SWEDAC) ackrediterade besiktningsföretag i konkurrens få utföra

sådan kontrollbesiktning av fordon som AB Svensk Bilprovning i

dag har monopol på.

2.3 Utskottets bedömning

Motionären anser att regeringen bör göra en inventering och

sedan lägga fram förslag till riksdagen på områden där

myndighetsutövning utan problem kan överlämnas till privata

företag eller organisationer.

Överlämnande till bolag m.fl. av förvaltningsuppgift som

innefattar myndighetsutövning skall enligt 11 kap. 6 § tredje

stycket regeringsformen ske med stöd av lag. Det är alltså

riksdagen som beslutar att uppgift som innefattar

myndighetsutövning skall få överlämnas. Enligt utskottets mening

bör riksdagens beslut om överlämnande föregås av noggranna

överväganden. Utskottet anser att frågan om överlämnande bör

aktualiseras först när behov uppkommer av att inom ett visst

område överlämna uppgift som innefattar myndighetsutövning.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att lägga fram

förslag till riksdagen då ett sådant behov av överlämnande

uppkommer. Mot bakgrund härav anser utskottet att det saknas

skäl att göra en sådan generell inventering som föreslås i

motionen. Utskottet avstyrker motion K202.

3. Länsting i Stockholms län

3.1 Motionen

I motion 1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 13

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en försöksverksamhet med länsting

i Stockholms län bör genomföras.

Enligt motionen blir den regionala nivån allt viktigare i

Europa, liksom i Sverige. Frågan om en funktionell regional

organisation i Stockholms län har, enligt motionärerna, varit

föremål för många diskussioner. Motionärerna anser att

länsstyrelser och landsting i hela landet på sikt bör kunna

samsas i en organisation, s.k. länsting, och att tiden är mogen

för en försöksverksamhet i Stockholm på detta område. Enligt

motionen är utökat samråd i hela Mälardalsregionen också

önskvärt.

3.2 Bakgrund

Våren 1991 tillkallades en särskild utredare

(Regionutredningen, dir. 1991:31) med uppgift att göra en analys

av den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad samt att

göra en perspektivstudie med olika alternativ för en framtida

struktur. Samtidigt tillkallades en särskild utredare

(Västsverigeutredningen, dir. 1991:30) med uppgift att analysera

för- och nackdelar med nuvarande länsindelning i västra Sverige

samt att föreslå de åtgärder som behövs för att komma till rätta

med nackdelarna.

De båda utredningarna redovisade sina uppdrag i juni år 1992.

Regionutredningen redovisade sitt arbete i betänkandet Regionala

roller -- en perspektivstudie (SOU 1992:63) med tillhörande

bilagor, Utsikt mot framtidens regioner (SOU 1992:64) och

Kartbok (SOU 1992:65). Västsverigeutredningen redovisade sitt

arbete i betänkandet Västsverige -- region i utveckling (SOU

1992:66).

I maj 1992 gjordes en hemställan till regeringen från

kommunförbunden och landstingen i Kristianstads och Malmöhus län

samt Malmö kommun om att få bedriva försöksverksamhet med

förändrad regional uppgiftshantering i landskapet Skåne.

I augusti 1992 tillkallades en beredning med parlamentarisk

sammansättning, nedan kallad Regionberedningen (dir. 1992:86).

Beredningen har enligt direktiven till uppgift att på grundval

av de analyser som gjorts av Regionutredningen och övrigt

aktuellt utredningsmaterial utforma förslag om den offentliga

verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå.

Beredningen skulle också enligt direktiven med förtur behandla

den ovan nämnda begäran om försöksverksamhet med förändrad

regional uppgiftshantering i landskapet Skåne. Regeringen beslöt

den 25 februari 1993 att till Regionberedningen överlämna

Västsverigeutredningens betänkande och remissyttrandena för

fortsatta överväganden.

Regionberedningen har i november 1993 avlämnat delbetänkandet

Västsverige och Skåne -- regioner i förändring (SOU 1993:97).

Resultatet av beredningens arbete i övrigt beräknas kunna

presenteras under innevarande år.

I delbetänkandet föreslår Regionberedningen att kommuner och

landsting i Skåne och i den västsvenska regionen skall få

möjlighet att bilda regionförbund för samverkan i regionala

utvecklingsfrågor. I överensstämmelse med de önskemål som har

förts fram i de nu aktuella områdena föreslås att det regionala

självstyrelseorganet i ett första steg skall vara indirekt valt.

Om på sikt ett regionalt organ skall finnas för de regionala

utvecklingsfrågorna, bör detta enligt Regionberedningen vara

direktvalt. Förslaget är utformat så att den föreslagna

samverkansmodellen skall kunna prövas även i andra regioner. Ett

grundläggande krav för att ett regionförbund skall få bildas är

att det finns en bred lokal och regional uppslutning bakom en

sådan samverkan.

Delbetänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av

remissyttrandena har redovisats i en departementspromemoria, Ds

1994:110. Regeringen har ännu inte tagit ställning till de

förslag som Regionberedningen lämnat i sitt delbetänkande.

I remissyttranden över Regionberedningens delbetänkande

hemställde länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms läns

landsting om att Regionberedningen skulle föreslå en

försöksverksamhet i Stockholms län med överföring av regionala

uppgifter från länsstyrelsen till landstinget. Efter att

landstinget skriftligen preciserat sina önskemål sammanträffade

Regionberedningen med företrädare för landstinget och

länsledningen, varvid länsledningen avstyrkte att den

aktualiserade uppgiftsöverföringen skulle komma till stånd.

Även från företrädare för de politiska partierna i Jämtlands

län har framförts önskemål till Regionberedningen om en

försöksverksamhet med ändrad samhällsorganisation i det länet.

Regionberedningen har i en skrivelse i januari 1994 pekat på de

förslag som delbetänkandet innehöll och uttalat att de kunde

tillämpas också beträffande Jämtland. Samtidigt ansåg

beredningen att det fanns anledning att tillmötesgå de

jämtländska önskemålen om att inom ramen för oförändrade

geografiska gränser låta landstinget utgöra formell bas för en

försöksverksamhet med överföring av regionala utvecklingsfrågor

från i huvudsak länsstyrelsen. Beredningen redovisade i en skiss

till lagtext hur en sådan överföring skulle kunna ske och

uttalade att vidare initiativ i ärendet var en fråga för de

jämtländska politiska intressena. Skrivelsen överlämnades till

regeringen för eventuellt övervägande i samband med behandlingen

av frågan om den föreslagna försöksverksamheten med

regionförbund.

I skrivelse i april 1994 till länsstyrelsen och landstinget i

Stockholms län har Regionberedningen hänvisat till den tidigare

skrivelsen avseende Jämtlands län. Beredningen har inte funnit

att det finns något skäl att med anledning av önskemålen vidta

några ytterligare åtgärder utöver de förslag som beredningen

lämnat tidigare. Enligt Regionberedningen var lagtexten i den

skiss som bifogades beredningens skrivelse i Jämtlandsärendet,

liksom lagförslaget i delbetänkandet, generellt utformad och

således tillämplig också beträffande Stockholms län. Även såvitt

avser de frågeställningar som tagits upp i ärendet rörande

Stockholms län får det därför, enligt beredningen, bli en fråga

för de berörda regionala politiska intressena att ta ställning

till vilka vidare initiativ som skall ske. Regionberedningen

konstaterar att de till beredningen framställda önskemålen

närmast är att betrakta som ett första steg i en diskussion som

ännu inte har avslutats och att en komplettering och

konkretisering av vad som mera i detalj eftersträvas därför

behöver göras. En allmän uppslutning bakom de ställningstaganden

som kan komma att göras som en följd av en sådan diskussion är,

enligt beredningen, en förutsättning för att dessa också skall

kunna realiseras genom konkreta förändringar. Regionberedningen

har överlämnat även denna skrivelse till regeringen för

eventuellt övervägande i samband med behandlingen av frågan om

försöksverksamhet i Västsverige och Skåne.

3.3 Riksdagens tidigare behandling

Riksdagen har tidigare avslagit motioner vad gäller

länsdemokratifrågor, senast under hösten 1993.

Konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU6) avstyrkte ett flertal

motioner med hänvisning till Regionberedningens pågående arbete.

3.4 Utskottets bedömning

Motionärerna anser att en försöksverksamhet med länsting i

Stockholms län bör genomföras. I avvaktan på regeringens

behandling av Regionberedningens delbetänkande bör enligt

utskottets mening motionsyrkandet inte föranleda någon åtgärd

från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motion A453 yrkande

13.

4. Alkoholfri representation

4.1 Motionen

I motion 1993/94:K302 av Tuve Skånberg (kds) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om alkoholfri representation för statlig

förvaltning och riksdagen.

I tider när mycket angelägna ändamål på grund av det svåra

ekonomiska läget måste avslås eller vänta, måste enligt

motionären också politikerna visa sin vilja att prioritera. En

alkoholfri representation i detta sammanhang har enligt

motionären ett stort symbolvärde. Enligt motionen skulle det öka

Sveriges trovärdighet i att vi har hälsopolitiska mål för vår

alkoholpolitik, om vi också i praktiken handlade så att vi i

offentliga sammanhang hade alkoholfria drycker vid

representation.

4.2 Riksdagens tidigare behandling

Socialutskottet har tidigare avstyrkt motioner (mp) med krav

på att all offentlig representation skall vara alkoholfri (bet.

1990/91:SoU23). Socialutskottets uppfattning var att stat och

kommun bör visa återhållsamhet med alkoholservering vid

offentlig representation. Utskottet utgick från att så skedde

utan att riksdagen tog något initiativ i saken, varför

motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

Konstitutionsutskottet avstyrkte hösten 1992 (bet.

1992/93:KU3) och våren 1993 (bet. 1992/93:KU18) liknande

motioner, varvid utskottet inte fann anledning att frångå

riksdagens tidigare ställningstagande.

4.3 Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening finns det inte skäl att frångå det

ställningstagande som riksdagen tidigare har gjort. Utskottet

avstyrker motion K302.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande service och kvalitet inom den offentliga

sektorn

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K501 och 1993/94:K505,

2. beträffande myndighetsutövning

att riksdagen avslår motion 1993/94:K202,

res. (m, fp)

3. beträffande länsting i Stockholms län

att riksdagen avslår motion 1993/94:A453 yrkande 13,

4. beträffande alkoholfri representation

att riksdagen avslår motion 1993/94:K302.

Stockholm den 27 oktober 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit:Birgit Friggebo (fp), Kurt-Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta

Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Barbro Hietala Nordlund (s),

Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter

Erikson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och

Ola Karlsson (m).

Reservation

Myndighetsutövning (mom. 2)

Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m),

Inger René (m), Håkan Holmberg (fp) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Överlämnande till" och slutar med "motion K202" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att överlämnande till

privat företagsamhet eller organisation av förvaltningsuppgift

som innefattar myndighetsutövning bör ske inom ytterligare

områden. Överlämnandet skall ske på klart definierade villkor.

Enligt utskottets mening tillskapar ett sådant överlämnande av

vissa uppgifter större utrymme för verksamheter som mer

naturligt bör ligga i den offentliga sektorn. Utskottet anser

att regeringen bör göra en översyn av de områden där ett

överlämnande av myndighetsutövning kan ske utan problem och

därefter ge förslag härom till riksdagen. Motion K202 tillstyrks

därför av utskottet.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande myndighetsutövning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:K202 hos

regeringen begär förslag på områden där myndighetsutövning utan

problem kan överlämnas till privata företag eller

organisationer,