Bet. 1994/95:KU15

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU15

Kyrkliga

frågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

1994/95

KU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1994/95:80 Vissa ändringar

i kyrkolagen. Utskottet tillstyrker propositionens förslag om

ändringar i kyrkolagen fr.o.m. den 1 januari 1995. Ändringarna

innebär bl.a. att en prästgård där tjänstebostad inte längre är

anvisad blir församlingskyrkas fastighet varvid förvaltningen

ligger kvar hos pastoratet. Vidare skall, vid

kollektivavtalsförhandlingar m.m. när det gäller prästernas

avlöningsförmåner, regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer företräda pastoraten och stiftssamfälligheterna.

Slutligen skall den som har avlagt en examen motsvarande

organist- eller kantorsexamen i något annat land inom EES vara

behörig att anställas på en tjänst som organist resp. kantor.

Propositionen har föranlett en motion, vilken avstyrks av

utskottet.

Vidare behandlas i betänkandet sex motioner från den allmänna

motionstiden 1994 gällande kyrkliga frågor. Med hänvisning till

beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande avstyrker

utskottet motionerna som gäller stat--kyrka-frågan, medlemskapet

i Svenska kyrkan och begravningskostnader. Den sjätte motionen

gäller frågan om den kyrkliga kompetensen och avstyrks av

utskottet med hänvisning till en kommande proposition som bl.a.

berör dessa frågor.

Till betänkandet har fogats två reservationer (c) och tre

särskilda yttranden.

Propositionen

1994/95:80 vari yrkas att riksdagen antar regeringens förslag

till

1. lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen

(1992:300),

2. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300).

Med vidtagna redaktionella ändringar, gällande angiven lydelse

av 41 kap. 24 § och fotnot om senaste lydelse av 37 kap. 9 och

10 §§, har de aktuella lagförslagen i bilaga angiven

lydelse.

Motionerna

Motion väckt med anledning av propositionen

1994/95:K3 av Anders Svärd (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att, vid antagande av regeringens

förslag till ändring i kyrkolagens övergångsbestämmelser, punkt

4 skall ha följande lydelse: 4. Kyrklig jord som vid utgången av

år 1994 utgör löneboställe och som den 1 januari 1961 utgjorde

prästgård skall från och med den 1 januari 1995 utgöra

församlingskyrkas fastighet. Därvid skall 41 kap. 1 § andra

stycket andra meningen tillämpas,

2. att riksdagen beslutar att 32 kap. 11 § kyrkolagen såvitt

avser prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter skall

upphöra att gälla vid 1994 års utgång varmed dessa tjänster

överförs till det kyrkokommunala området,

3. att riksdagen beslutar att som övergångsbestämmelse till

beslutet om upphörande av 32 kap. 11 § skall under tiden den 1

januari 1995 till den 30 juni 1995 gälla vad regeringen

föreslagit som lydelse av 32 kap. 11 §.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994

1993/94:K602 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas i syfte att

undanröja motsättningen mellan regeringsformens 2 kap. 2 § och

religionsfrihetslagen.

1993/94:K611 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag som möjliggör begravningshjälp i

enlighet med vad i motionen anförts.

1993/94:K613 av Maja Bäckström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att nedbringa

begravningskostnaderna.

1993/94:K617 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om medlemskap i Svenska kyrkan,

1993/94:K622 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen

beslutar om en sådan ändring i 11 kap. 1 § kyrkolagen att

församling får besluta att även den som inte tillhör

församlingen, men har särskild ankytning till denna,

kostnadsfritt kan få del av de kyrkliga handlingarna.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett bibehållet samband mellan kyrka och

stat.

Inkomna skrivelser

Från Egendomsnämndernas samarbetsorgan (ENSO) och Svenska

kyrkans församlings- och pastoratsförbund har inkommit en

skrivelse i frågan om prästgårdarna och tidsgränsen i den i

propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen. Med anledning av

denna skrivelse har utskottet inhämtat upplysningar från

Civildepartementet.

Från Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har

även inkommit en skrivelse i frågan om arbetsgivarföreträdare

för prästtjänster.

Utskottet

1. Propositionen

1.1 Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar dels i kyrkolagen

(1992:300), dels i lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring

i kyrkolagen (1992:300). Ändringarna berör frågor om

prästgårdarna, arbetsgivarföreträdare i fråga om prästtjänster

och behörighet för kyrkomusiker och EES-avtalet.

Om en tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård

blir prästgården enligt propositionens förslag församlingskyrkas

fastighet. Den behåller därmed karaktären av kyrklig jord och

förvaltningen ligger kvar hos pastoratet. Regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer skall enligt förslaget

företräda pastoraten och stiftssamfälligheterna vid

kollektivavtalsförhandlingar m.m. när det gäller prästernas

avlöningsförmåner. Den som har avlagt en examen motsvarande

organist- eller kantorsexamen i något annat land inom EES skall

vara behörig att anställas på en tjänst som organist resp.

kantor. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari

1995.

1.2 Prästgårdarna

1.2.1 Bakgrund m.m.

Merparten av de regler som rör förfogandet över den kyrkliga

egendomen finns numera i kyrkolagen (1992:300). Kyrklig jord

omfattar enligt den nuvarande lydelsen av 41 kap. 1 § kyrkolagen

sådan fast egendom eller tomträtt som utgör löneboställe,

prästgård, församlingskyrkas fastighet, prästlönefondsfastighet,

kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet eller biskopsgård.

Avkastning av löneboställe är avsedd för avlöning åt kyrkoherde

eller komminister i visst pastorat, och avkastningen av

församlingskyrkas fastighet är avsedd för en församlingskyrkas

behov. Sådan fast egendom eller tomträtt där tjänstebostad är

anvisad åt en kyrkoherde eller komminister utgör prästgård och

om tjänstebostad är anvisad åt en biskop är det biskopsgård.

Avkastning av kyrkofondsfastighet tillförs kyrkofonden och

egendom vars avkastning är avsedd för en domkyrkas behov utgör

domkyrkas fastighet. En prästlönefondsfastighet är sådan egendom

som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat

och vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller

komminister i dessa pastorat.

Riksdagen tillstyrkte 1993 de förslag till ändringar i

kyrkolagen som lades fram i proposition 1993/94:73 Förvaltningen

av Svenska kyrkans finansförmögenhet (bet. 1993/94:KU14, rskr.

1993/94:47, SFS 1993:1323). Ändringarna skall träda i kraft

den 1 januari 1995. Syftet med ändringarna är att förbättra

avkastningen av och öka värdebeständigheten hos den egendom av

stiftelsekaraktär som Svenska kyrkan fått genom donationer m.m.

för att garantera prästernas uppehälle och kyrkans bestånd. En

mer samlad förvaltning på stiftsplanet åstadkoms genom

egendomsnämnder. En nyhet är att det för nuvarande löneboställen

och prästlönefondsfastigheter införs den gemensamma beteckningen

prästlönefastigheter. Sådana fastigheter utgörs då av sådan fast

egendom eller tomträtt vars avkastning är avsedd för avlöning åt

kyrkoherde eller komminister i visst eller vissa pastorat.

Pastoraten får del i vinsten av stiftets samlade förvaltning av

prästlönefastigheterna i förhållande till sina andelar i denna

förvaltning. Församlingskyrkornas fastigheter kommer att

förvaltas av pastoraten. Lagtekniskt innebär ändringarna att

nuvarande 41 kap. kyrkolagen upphävs och ersätts av ett nytt

kapitel med samma beteckning.

Om tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård blir

denna löneboställe enligt nu gällande lydelse av 41 kap. 1 §

andra stycket kyrkolagen. Någon motsvarighet till denna

bestämmelse finns inte i den lydelse av 41 kap. 1 § kyrkolagen

som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1995. I propositionen om

förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet framhöll den

dåvarande regeringen (s. 21) att det då inte var aktuellt att

lägga fram något förslag som ändrade prästgårdarnas karaktär av

kyrklig jord. I den nu aktuella propositionen om vissa ändringar

i kyrkolagen anför regeringen att detta ställningstagande

fortfarande gäller. Däremot behöver man, enligt regeringen, lösa

frågan hur man efter den 1 januari 1995 skall hantera sådana

fall där en tjänstebostad inte längre är anvisad på en

prästgård.

1.2.2 Propositionens förslag

Enligt propositionen kan en prästgård som har upphört att vara

tjänstebostad vid nästa byte på en prästtjänst behöva tas i

anspråk som tjänstebostad. Detta underlättas enligt

propositionen om förvaltningen ligger kvar hos pastoratet.

Historiskt sett har prästgårdarna en nära anknytning till

församlingskyrkorna, och församlingskyrkornas fastigheter kommer

även efter den 1 januari 1995 att förvaltas av pastorat. Därför

ligger det enligt regeringens mening nära till hands att låta en

prästgård som upphör att vara tjänstebostad åt en präst bli

församlingskyrkas fastighet. 1994 års kyrkomöte har tillstyrkt

ett sådant förslag. I propositionen föreslås att det i 41 kap. 1

§ kyrkolagen i den lydelse som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995

tas in en regel om att en prästgård på vilken en tjänstebostad

inte längre är anvisad blir församlingskyrkas fastighet. Om det

finns flera församlingskyrkor eller kyrkor som tidigare har

varit församlingskyrka i ett pastorat, skall pastoratet bestämma

vilken kyrka som fastigheten skall tillhöra. Detta bör också

enligt regeringen framgå av bestämmelsen.

Vad som sägs i kyrkolagen om föreskrifter för vården och

användningen av prästgårdar som utgör särpräglade miljöer bör

enligt propositionen också gälla församlingskyrkas fastighet som

tidigare har varit prästgård. En bestämmelse om detta föreslås

tas in i 41 kap. 13 § kyrkolagen. Enligt propositionen är det en

naturlig följd av regeringens förslag om att prästgårdar som

inte längre är upplåtna som tjänstebostad skall bli

församlingskyrkas fastighet att sådan ersättning som skall

fonderas, t.ex. vid en försäljning av en prästgård, skall utgöra

fastighetsfond för församling. En bestämmelse om detta föreslås

tas in i 41 kap. 24 § kyrkolagen.

Vid behandlingen av regeringens skrivelse till 1994 års

kyrkomöte (RegSkr 1994:1) begärde kyrkomötet i frågan om

prästgårdarnas karaktär en övergångsregel som skulle innebära

att en tidigare prästgård som upphört att vara tjänstebostad

efter den 1 januari 1932 och som vid utgången av 1994 är kyrklig

jord skall bli församlingskyrkas fastighet (1 KL 1994:2, kskr.

1994:9). Kyrkomötets begäran föranleddes av ett motionsyrkande.

Enligt första kyrkolagsutskottets betänkande finns det ett stort

antal tidigare prästgårdar som byggts om med kyrkokommunala

medel och används som församlingshem, sockenstugor och

kanslilokaler. Det fick enligt utskottet anses viktigt att dessa

fastigheter även fortsättningsvis får bli kvar under pastoratens

förvaltning. I avsaknad av en övergångsbestämmelse skulle enligt

utskottet dessa fastigheter bli prästlönefastigheter och som

sådana förvaltas av egendomsnämnd. Mot denna bakgrund fanns det

enligt utskottet starka skäl som talade för ett bifall till

motionen. Utskottet sade sig vara väl medvetet om att den

tidpunkt som enligt motionen skulle avgöra vilka tidigare

prästgårdar som skall omfattas av en övergångsbestämmelse kunde

diskuteras. Den i motionen föreslagna tidpunkten den 1 januari

1932 hänförde sig till ikraftträdandet av den gamla

ecklesiastika boställsordningen. Enligt utskottet fanns det skäl

som talade för en sådan avgränsning. En övergångsbestämmelse i

enlighet med motionens yrkande skulle medföra att många, om än

inte alla, fastigheter som används för olika kyrkokommunala

ändamål skulle bli kvar i pastoratens förvaltning. Utskottet

tillstyrkte motionsyrkandet, och kyrkomötet följde utskottets

förslag.

I propositionen föreslås att även sådan kyrklig jord som den 1

januari 1989 utgjorde prästgård och som vid utgången av år 1994

utgör löneboställe skall utgöra församlingskyrkas fastighet

fr.o.m. den 1 januari 1995. I propositionen anförs att en del av

de fastigheter som det här är fråga om kan komma att behöva

användas på nytt som tjänstebostäder. Det kan därför enligt

regeringen vara motiverat med en övergångsregel av det slag som

kyrkomötet har förordat. Att sätta gränsen vid den 1 januari

1932 kan dock enligt regeringen inte anses försvarligt med

hänsyn till investeringarnas livslängd. Det kan inte heller

anses lämpligt av praktisk-administrativa skäl. I stället bör

enligt propositionen gränsen sättas vid den 1 januari 1989 som

föreslogs när de tidigare prästgårdarnas kommunalisering var

aktuell under föregående års kyrkomöte (RegSkr 1993:1) och som

då inte föranledde några invändningar. En ny

övergångsbestämmelse med denna innebörd bör enligt propositionen

läggas till de lagändringar i fråga om den kyrkliga jorden som

träder i kraft den 1 januari 1995.

Ytterligare en övergångsbestämmelse föreslås i propositionen.

Bakgrunden till detta förslag är att man fr.o.m. den 1 januari

1995 slopar bestämmelserna i 41 kap. kyrkolagen om överklagande

till Kammarkollegiet resp. regeringen i ärenden om tillstånd

till försäljning och byte av kyrklig jord. Det innebär att

egendomsnämndernas beslut när det gäller sådana ärenden får

överklagas enligt reglerna om kommunalbesvär i 22 kap.

kyrkolagen. I propositionen anförs att beslut enligt de nu

gällande reglerna i vissa fall kan fattas så sent under år 1994

att överklaganden inte hinner bli prövade före årsskiftet. Det

anses rimligt att prövningen kan göras enligt den ordning som nu

gäller, och en övergångsbestämmelse som medger en sådan ordning

bör därför enligt regeringen fogas till lagändringarna.

Sammanfattningsvis föranleder propositionens förslag i denna

del ändringar i 41 kap. 1, 13 och 24 §§ kyrkolagen samt två nya

övergångsbestämmelser till lagen. Ändringarna görs i lagen

(1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300).

1.2.3 Motionen

I motion 1994/95:K3 yrkande 1 av Anders Svärd (c) begärs att

riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna

övergångsbestämmelsen punkt 4 gällande prästgårdarna skall ha

följande lydelse.

4. Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe

och som den 1 januari 1961 utgjorde prästgård skall från och med

den 1 januari 1995 utgöra församlingskyrkas fastighet. Därvid

skall 41 kap. 1 § andra stycket andra meningen tillämpas.

Enligt motionären har prästgårdarna historiskt sett en nära

anknytning till församlingskyrkorna. Det är därför naturligt att

en prästgård som upphör att vara tjänstebostad åt en präst blir

församlingskyrkas fastighet så att förvaltningen stannar kvar

hos pastoratet och inte förs över till egendomsnämnden. I

motionen framhålls att ett stort antal prästgårdar under senare

decennier upphört att vara tjänstebostäder. De har byggts om

till församlingshem, församlingsgårdar, sockenstugor m.m. Enligt

motionen har stora investeringar med kyrkokommunala medel

gjorts i dessa fastigheter som i formell mening har övergått

från att vara prästgårdar till att vara löneboställen. Vid ett

överlämnande av förvaltningen till egendomsnämnderna skulle

dessa fastigheter därför komma att ingå i

prästlönefastighetsbeståndet. Motionären anser att med hänsyn

till den historiska bakgrunden och till den nuvarande

användningen av dessa fastigheter måste gränsen sättas långt

tidigare än den 1 januari 1989 som föreslås i propositionen.

Regeringens motiv för denna tidsgräns är enligt motionären inte

möjliga att förstå. Därför föreslår motionären att gränsen sätts

vid den 1 januari 1961.

1.2.4 Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att en prästgård på

vilken en tjänstebostad inte längre är anvisad bör bli

församlingskyrkas fastighet. Propositionens förslag om att en

bestämmelse om detta bör införas i 41 kap. 1 § kyrkolagen

tillstyrks därför av utskottet.

De nu aktuella fastigheterna kommer att förvaltas av

pastoratet i stället för av egendomsnämnden. Såsom regeringen

anfört kan en del av dessa fastigheter komma att behöva användas

på nytt som tjänstebostäder, varför en övergångsregel är

motiverad. Den i propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen

innebär att en gräns sätts vid den 1 januari 1989. Den

föreslagna tidpunkten överensstämmer med av regeringen till 1993

års kyrkomöte föreslagen tidsgräns i frågan om prästgårdarnas

kommunalisering, och den föranledde då inte någon invändning

från kyrkomötet. Motionären anser att gränsen, med hänsyn till

den historiska bakgrunden och till den nuvarande användningen av

fastigheterna, bör sättas långt tidigare än 1989 och föreslår

tidpunkten den 1 januari 1961.

Vad regeringen anfört som skäl för att inte sätta gränsen vid

den av 1994 års kyrkomöte begärda tidpunkten den 1 januari 1932

har enligt utskottets mening betydelse också vid en bedömning av

motionärens yrkande i denna fråga. Tidsgränsen bör enligt

utskottets mening inte sättas allt för långt tillbaka i tiden.

Mot bakgrund av att motivet till en övergångsregel är att en del

fastigheter på nytt kan behöva användas som tjänstebostad och

med hänsyn till de administrativa och praktiska problem som

skulle kunna uppstå, är det enligt utskottets mening inte

lämpligt att sätta tidsgränsen vid år 1961. Utskottet anser att

gränsen bör sättas vid den av regeringen föreslagna tidpunkten

den 1 januari 1989. Utskottet tillstyrker därför propositionens

förslag i denna del och avstyrker motion K3 yrkande 1.

Även i övrigt tillstyrker utskottet propositionens förslag

till ändringar i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen

(1992:300).

1.3 Arbetsgivarföreträdare i fråga om prästtjänster

1.3.1 Bakgrund

Avlöningsförmåner för dem som innehar biskopstjänster eller

prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter fastställs,

enligt 32 kap. 11 § kyrkolagen (1992:300), under medverkan av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Arbetsgivarfunktionerna för dem som innehar prästtjänster i

pastorat och stiftssamfälligheter är delade mellan statliga och

kyrkokommunala organ. Arbetsgivarverket företräder de kyrkliga

kommunerna i deras egenskap av arbetsgivare för prästerna vad

gäller förhandlingar, ingående och uppsägning av kollektivavtal

om avlöningsförmåner, beslut om vissa stridsåtgärder samt även i

vissa arbetsrättsliga tvister. Denna rätt grundas på lagen

(1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa

avtalsförhandlingar m.m. (ställföreträdarlagen).

Riksdagen har som en följd av ombildningen av

arbetsgivarorganisationen för det statliga området under våren

1994 beslutat att ställföreträdarlagen skall upphöra att gälla

vid utgången av år 1994 (prop. 1993/94:77, bet. 1993/94:KU19,

rskr. 1993/94:264, SFS 1994:297). Vad gällde frågan om fortsatt

ställföreträdarskap när det gällde prästtjänster hänvisades till

att Kyrkoberedningen hade till uppgift att bl.a. överväga frågan

om prästernas framtida tjänsteorganisation.

Kyrkoberedningen (dir. 1992:45) hade som uppgift att se över

den statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning,

organisation och ekonomi. I utredningens slutbetänkande (SOU

1994:42) Staten och trossamfunden föreslås bl.a. att Svenska

kyrkan får ställning som ett eget rättssubjekt, som varken är

statligt eller kommunalt. Församlingar, pastoratssamfälligheter

och andra kyrkliga samfälligheter behåller sin ställning som

egna rättssubjekt men upphör att vara kommuner. Svenska kyrkans

ställning (liksom församlingarnas och samfälligheternas) blir på

ett nytt sätt offentligrättsligt reglerad och kommer till

uttryck i regeringsformen och en lag om Svenska kyrkan. Frågan

om den framtida regleringen för prästerna behandlas emellertid

inte särskilt. Utredningen har (s. 67) anfört att frågan om den

kyrkliga personalens ställning efter en reform av det slag som

utredningen förordat får utredas särskilt. Kyrkoberedningens

slutbetänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Med anledning av ställföreträdarlagens upphörande fr.o.m. den

1 januari 1995 begärde 1994 års kyrkomöte (2 KL 1994:6) en

ändring i 32 kap. kyrkolagen innebärande att det även efter

utgången av år 1994 blir möjligt för Arbetsgivarverket att

förhandla om avlöningsförmåner för prästerna m.m.

Det kan här nämnas att 1994 års kyrkomöte i samma betänkande

(2KL 1994:6) avstyrkte en motion med yrkande om att prästerna

skulle inordnas i systemet med kyrkokommunalt reglerad tjänst

som gäller för övriga anställda inom Svenska kyrkan. Kyrkomötet

förutsatte att bl.a. frågan om vem som skall företräda de

kyrkliga arbetsgivarna kom att behandlas i den fortsatta

beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande.

1.3.2 Propositionens förslag

I propositionen föreslås att i fråga om avlöningsförmåner för

dem som innehar prästtjänster i pastorat och

stiftssamfälligheter skall regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer företräda arbetsgivaren när det gäller att

ingå och säga upp kollektivavtal och besluta om vissa

stridsåtgärder. Detsamma skall gälla i tvister om sådana

kollektivavtal m.m. Förslaget föranleder ändringar i 32 kap.

11 § kyrkolagen.

I propositionen hänvisas till att Kyrkoberedningen i sitt

slutbetänkande inte lagt fram något förslag i den nu aktuella

frågan och att beredningen ansett att ytterligare

utredningsarbete krävs i frågan om hur prästernas och

biskoparnas anställningsförhållanden skall vara ordnade efter en

reform på stat--kyrka-området. Enligt propositionen finns

således inte något underlag för att ta ställning till några

förändringar när det gäller ordningen för att fastställa

prästernas avlöningsförmåner. Regler motsvarande dem som finns i

ställföreträdarlagen bör därför föras över till kyrkolagen och

ersätta de nuvarande reglerna i 32 kap. 11 §.

1.3.3 Motionen

I motion K3 yrkande 2 av Anders Svärd (c) yrkas att

riksdagen skall besluta att 32 kap. 11 § kyrkolagen såvitt avser

prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter skall upphöra

att gälla vid 1994 års utgång varmed dessa tjänster överförs

till det kyrkokommunala området. Motionären yrkar vidare i

yrkande 3 att riksdagen beslutar att som övergångsbestämmelse

till beslutet om upphörande av 32 kap. 11 § skall under tiden

den 1 januari 1995 till den 30 juni 1995 gälla vad regeringen

föreslagit som lydelse av 32 kap. 11 §.

Enligt motionären är det olämpligt att på det kyrkokommunala

avtalsområdet röra sig med såväl statliga som kyrkokommunala

kollektivavtalskomplex. Den nuvarande ordningen främjar enligt

motionen inte en effektiv och god löne- och personalpolitik inom

pastorat och stiftssamfälligheter. Motionären anser att frågan

om vilka kollektivavtal som skall gälla för de prästerliga

anställningarna inte är av den karaktären att den behöver

kopplas ihop med stat--kyrka-frågan. Motionären framhåller att

så inte heller har gjorts med vare sig anställningarna vid

domkapitlen eller kyrkomusikeranställningarna. En annan

omständighet som måste beaktas i sammanhanget är enligt motionen

att pastoraten, vid ett medlemskap i Arbetsgivarverket, har att

erlägga medlemsavgift till två arbetsorganisationer,

Arbetsgivarverket och sin egen arbetsgivarorganisation Svenska

kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Enligt motionären är

det fel att pastoraten skall erlägga medlemsavgift till två

arbetsgivarorganisationer. Det mellan Arbetsgivarverket och

berörda personalorganisationer gällande kollektivavtalet för

kyrkliga tjänster har giltighet t.o.m. den 30 juni 1995. Enligt

motionären bör ändring i nu gällande företrädarskap genomföras

fr.o.m. den 1 juli 1995.

1.3.4 Utskottets bedömning

I avvaktan på beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande

med förslag om Svenska kyrkans ställning och organisation m.m.

anser utskottet att riksdagen inte bör vidta några åtgärder för

att förändra den gällande ordningen för att fastställa

prästernas avlöningsförmåner. Mot bakgrund härav tillstyrker

utskottet propositionens förslag och avstyrker motion K3

yrkandena 2 och 3.

1.4 Behörighet för kyrkomusiker och EES-avtalet

1.4.1 Gällande bestämmelser

Bestämmelser om den kyrkomusikaliska verksamheten finns i 37

kap. kyrkolagen. För behörighet till tjänst som organist gäller

enligt 37 kap. 9 § kyrkolagen att sökanden skall ha avlagt

organistexamen eller motsvarande examen i något land som tillhör

EFTA eller EU. Enligt 37 kap. 10 § är den som har avlagt

kantorsexamen eller motsvarande examen i de andra nordiska

länderna behörig att anställas på en kantorstjänst. Den som är

behörig att anställas som organist är även behörig att anställas

på en tjänst som kantor.

1.4.2 Propositionens förslag

EU har antagit ett direktiv om en generell ordning för

erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre

utbildningar som omfattar minst tre års studier, det s.k. första

generella direktivet (89/48/EEG). För att uppfylla direktivets

bestämmelser inom kyrkans område ändrades lydelsen av 37 kap.

9 § kyrkolagen fr.o.m. den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:169, bet.

1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363, SFS 1993:793). I den nu

aktuella propositionen föreslås en ändring i denna paragraf så

att det framgår att det är utbildningar m.m. inom EES som avses.

Som ett komplemenet till det första generella direktivet antog

EU i juni 1992 ett andra generellt direktiv, rådets direktiv

92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för

erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning

som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG. Detta

andra direktiv är efter en ändring av EES-avtalet tillämpligt i

Sverige fr.o.m. den 1 juli 1994. För att de svenska reglerna

skall uppfylla det andra generella direktivets krav måste enligt

propositionen en ändring göras i kyrkolagen så att inte bara

nordiska kantorsexamina omfattas, utan också sådana som avlagts

i något annat EES-land. Regeringen föreslår därför att den som

har avlagt en examen motsvarande kantorsexamen i något land inom

Europeiska samarbetsområdet (EES) skall vara behörig att

anställas på en tjänst som kantor. Ändring föreslås i 37 kap. 10

§ kyrkolagen.

1.4.3 Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionens förslag.

2. Motioner från allmänna motionstiden 1994

2.1 Stat--kyrka-frågan

2.1.1 Motionen

I motion 1993/94:A815 yrkande 55 av Karin Starrin m.fl. (c)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett bibehållet samband mellan kyrka

och stat.

Enligt motionärerna behövs en nära kontakt mellan kyrka och

samhälle för att de kristna värderingarna skall ha möjlighet att

göra sig gällande i vårt land också i framtiden. Motionärerna

framhåller att Sveriges kyrkosystem har en mycket lång tradition

och är djupt förankrat hos svenska folket. Detta talar enligt

motionärerna för ett fortsatt samband mellan kyrkan och staten.

Det ger också garantier för demokrati och folkligt inflytande i

kyrkan och gör enligt motionen att kyrkan kan vara en folkkyrka

öppen för alla.

2.1.2 Bakgrund

ERK-utredningen lade i januari 1992 fram betänkandet (SOU

1992:9) Ekonomi och rätt i kyrkan. Tre modeller för förändringar

i förhållandet mellan stat och kyrka redovisades. I modell 1 ges

Svenska kyrkan en så självständig ställning som möjligt inom

ramen för ett bevarat konstitutionellt samband med staten.

Modell 2 ger en mycket stor frihet för Svenska kyrkan, men

innehåller ändå en viss lagstiftning. Modell 3 innebär att all

lagstiftning avvecklas.

I samband med behandlingen av regeringens proposition

1991/92:85 Ny kyrkolag konstaterade konstitutionsutskottet (bet.

1991/92:KU32) att stat--kyrka-frågan varit föremål för

diskussion under lång tid. Utskottet uttalade att det mot

bakgrund av redovisningen i ERK-utredningens betänkande nu

förelåg en god grund för det fortsatta arbetet med denna fråga.

Utskottet förutsatte att ERK-utredningens betänkande skulle bli

föremål för ett brett remissförfarande. Enligt utskottet var det

angeläget att frågan om förhållandet mellan kyrka och stat fick

en grundlig behandling genom en parlamentarisk beredning och att

arbetet bedrevs i samverkan med företrädare för kyrkan. Vad

utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till

känna.

ERK-utredningens betänkande remitterades bl.a. till Svenska

kyrkans centralstyrelse som bereddes tillfälle att -- i samråd

med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och efter

hörande av församlingar, pastorat och kyrkliga samfälligheter

samt övriga myndigheter och organisationer inom kyrkan på

stifts- och riksplanet -- lämna synpunkter på betänkandet.

Betänkandet remitterades även till vissa statliga myndigheter

och andra icke-kyrkliga organ. Remissförfarandet avslutades den

1 februari 1993 och svaren överlämnades till Kyrkoberedningen,

som tillsatts våren 1992.

Kyrkoberedningen (dir. 1992:45) hade som uppgift att se över

den statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning,

organisation och ekonomi. Beredningen har tidigare avlämnat två

skrivelser och ett betänkande (SOU 1993:46) Vissa kyrkofrågor. I

mars 1994 avlämnade beredningen sitt slutbetänkande (SOU

1994:42) Staten och trossamfunden. I betänkandet föreslås bl.a.

att Svenska kyrkan får ställning som ett eget rättssubjekt, som

varken är statligt eller kommunalt. Församlingar,

pastoratssamfälligheter och andra kyrkliga samfälligheter

behåller sin ställning som egna rättssubjekt men upphör att vara

kommuner. Svenska kyrkans ställning (liksom församlingarnas och

samfälligheternas) blir på ett nytt sätt offentligrättsligt

reglerad och kommer till uttryck i regeringsformen och en lag om

Svenska kyrkan. Lagen om Svenska kyrkan föreslås få ett särskilt

konstitutionellt skydd. Principen om allmänna handlingars

offentlighet kvarstår för Svenska kyrkan, dess församlingar och

samfälligheter.

Beredningen anser att alla trossamfund bör behandlas

likvärdigt, varvid hänsyn dock skall tas till deras skilda

förhållanden. Även andra trossamfund än Svenska kyrkan måste

därför enligt beredningen ges möjlighet att också formellt vara

just trossamfund. Beredningen föreslår därför att en särskild

juridisk form, registrerat trossamfund, skapas för dessa

samfund. Bestämmelserna om detta placeras tillsammans med andra

bestämmelser som rör trossamfund i allmänhet i en lag om

trossamfund. Även regeringsformen bör enligt beredningens

förslag innehålla en bestämmelse om andra trossamfund än Svenska

kyrkan och om konstitutionellt skydd för vissa föreskrifter om

dessa samfund.

Den nuvarande församlingsskatten ersätts enligt beredningens

förslag av en kyrkoavgift, som de som tillhör Svenska kyrkan

skall betala. Kyrkoavgiften tas upp via skattesystemet. Även de

andra trossamfund som så önskar kan utnyttja denna väg att ta

upp sina avgifter. De som inte tillhör Svenska kyrkan skall inte

behöva betala någon skatt eller avgift till denna.

Svenska kyrkans ekonomi säkerställs -- förutom genom

kyrkoavgiften -- av att den får behålla den egendom som den nu

disponerar. Vidare föreslår beredningen att staten skall betala

dels ersättning för vården av kulturhistoriskt värdefulla

byggnader, dels visst verksamhetsbidrag.

Lagen om Svenska kyrkan föreslås innehålla endast bestämmelser

om Svenska kyrkans identitet, skyldigheten för dem som tillhör

den att betala avgift till den, dess rätt att besluta i kyrkliga

angelägenheter samt -- mycket översiktligt -- dess organisation.

I övriga frågor får enligt beredningen Svenska kyrkan besluta

själv, i första hand genom kyrkomötet.

Kyrkoberedningens betänkande är för närvarande föremål för

remissbehandling.

Med hänvisning till Kyrkoberedningens då pågående arbete har

riksdagen (bet. 1993/94:KU7) hösten 1993 avslagit motioner

gällande stat--kyrka-frågan.

2.1.3 Utskottets bedömning

Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande lagt fram förslag

om den Svenska kyrkans framtida ställning och organisation och

om dess ekonomi. Förslagen innebär bl.a. att Svenska kyrkan

skulle få en ställning som ett eget rättssubjekt, som varken är

statligt eller kommunalt. Dessa förslag är nu föremål för en

remissbehandling. I avvaktan på den fortsatta beredningen av

Kyrkoberedningens förslag anser utskottet att riksdagen inte bör

göra något uttalande i frågan om ett fortsatt samband mellan

kyrkan och staten. Utskottet avstyrker därför motion A815

yrkande 55.

2.2 Medlemskap i Svenska kyrkan

2.2.1 Motionerna

Bengt Silfverstrand m.fl. (s) yrkar i motion K602 att

riksdagen skall begära hos regeringen att initiativ tas i syfte

att undanröja motsättningen mellan regeringsformens 2 kap. 2 §

och religionsfrihetslagen. Enligt motionärerna är det inte

acceptabelt att hänvisa till pågående utredningsarbete angående

medlemskapet i Svenska kyrkan. Efter 16 års utredningsarbete

borde det enligt motionen vara helt uteslutet för

konstitutionsutskottet att ännu en gång avstyrka motionsyrkanden

om frivilligt medlemskap i Svenska kyrkan med hänvisning till

inomkyrkligt utredningsarbete. Frågan om medlemskapet i en

svensk statskyrka är ingen inomkyrklig angelägenhet utan ett

konstitutionellt problem av stor principiell räckvidd. Enligt

motionen står bevisligen bestämmelserna om medlemskap i Svenska

kyrkan i klar strid mot regeringsformens fri- och

rättighetskatalog. Riksdagen måste därför enligt motionärerna

utan ytterligare dröjsmål begära att regeringen undanröjer

motsättningen mellan 2 kap. 2 § regeringsformen och

religionsfrihetslagen så att det framdeles blir individens egen

viljeyttring som utgör grunden för medlemskap i ett trossamfund.

I motion K617 yrkande 1 begär Ingela Mårtensson (fp) ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om medlemskap i Svenska kyrkan. Motionären framhåller att det

borde vara en självklarhet att det krävs en viljeyttring för att

bli medlem i ett trossamfund. Bestämmelserna om medlemskap i

Svenska kyrkan strider enligt motionen mot regeringsformens fri-

och rättighetskatalog. Motionären konstaterar att de

övergångsbestämmelser som riksdagen därför tvingats införa nu

har gällt i 14 år och att de tenderar att bli permanenta, vilket

enligt motionären inte kan vara avsikten med bestämmelser av

övergångskaraktär. Enligt motionen är det ohållbart att år efter

år hänvisa till olika beredningar och utredningar. Motionären

anser att riksdagen måste ge sin mening till känna utan att

avvakta pågående utredning inom Svenska kyrkan och att

övergångsbestämmelsen bör upphävas.

2.2.2 Bakgrund

Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen är varje medborgare gentemot

det allmänna skyddad mot tvång att tillhöra trossamfund eller

annan åskådning i religiöst hänseende. Det automatiska

medlemskapet i Svenska kyrkan är inte förenligt med denna

grundlagsregel (se prop. 1991/92:85, bet. 1991/92:KU32 s. 12).

Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till 1976 års ändringar

av regeringsformen gäller dock bestämmelserna om medlemskap i

Svenska kyrkan utan hinder av grundlagsregeln.

Bestämmelserna om medlemskap i Svenska kyrkan finns i 6--9 §§

religionsfrihetslagen (1951:680). Enligt 6 § må endast svensk

medborgare eller här i riket bosatt utlänning vara medlem av

Svenska kyrkan. Barn i äktenskap inträder enligt 7 § i Svenska

kyrkan vid födseln om båda föräldrarna tillhör Svenska kyrkan.

Detsamma gäller då endast den ene av föräldrarna tillhör kyrkan

om inte föräldrarna inom sex veckor från födseln anmäler att

barnet inte skall tillhöra kyrkan. Barn utom äktenskap inträder

enligt 8 § i Svenska kyrkan om modern tillhör kyrkan. Den som

förvärvar svenskt medborgarskap tas också upp i kyrkan utan

någon särskild ansökan, om han eller hon är evangelisk-luthersk

trosbekännare och inte särskilt har anmält att han eller hon

inte önskar träda in i kyrkan (9 §).

JO har i ämbetsberättelsen 1989/90 (s. 355) ifrågasatt den

automatik som följer av 9 § religionsfrihetslagen. JO framhöll

att i stället för att som nu fordra en aktiv handling i form av

en anmälan hos pastor av den som vill bryta automatiken och

således inte inträda i kyrkan, borde krav på en sådan anmälan

uppställas för den som verkligen vill bli medlem.

Konstitutionsutskottet behandlade våren 1992 en rad motioner

med samma innehåll som de nu aktuella. Utskottet förutsatte

(bet. 1991/92:KU32 s. 12) att medlemskapsfrågan skulle komma att

bli föremål för behandling under den parlamentariska beredningen

av ERK-utredningens betänkande och att därvid även beaktas vad

utredningen anfört om att frågan bör kunna lösas oberoende av

stat--kyrka-frågan. Enligt utskottets mening saknades anledning

att föregripa detta beredningsarbete. Motionerna avstyrktes. I

en reservation mot motiveringen framhöll Folkpartiets

företrädare att övergångsbestämmelsen i regeringsformen

riskerade att bli permanent, vilket strider mot syftet med en

sådan bestämmelse. Det var enligt reservanten angeläget att

frågan fick en snar lösning.

I direktiven till den ovan nämnda Kyrkoberedningen (dir.

1992:45) hänvisades till att det sedan länge pågår ett

inomkyrkligt arbete om dopets betydelse för kyrkotillhörigheten.

Departementschefen instämde i konstitutionsutskottets uttalande

om att medlemskapsfrågan borde behandlas av beredningen och att

det därvid borde beaktas vad ERK-utredningen uttalat om att

frågan borde kunna lösas oberoende av stat--kyrka-frågan.

Kyrkoberedningen borde enligt direktiven utforma sådana förslag

till regler om medlemskap i Svenska kyrkan att vad som sägs i

regeringsformens föreskrifter om medborgerliga fri- och

rättigheter tillgodoses. I denna del borde beredningen

uppmärksamma de diskussioner som förts inom

Svenska kyrkan i medlemskapsfrågan och ta del av

remissinstansernas synpunkter på ERK-utredningens förslag i

denna del.

I Kyrkoberedningens i mars 1994 avlämnade slutbetänkande (SOU

1994:42) Staten och trossamfunden föreslås att det överlämnas

till Svenska kyrkan själv att inom de ramar som lagen anger,

t.ex. bestämmelserna om negativ religionsfrihet i 2 kap. 2 §

regeringsformen, besluta sina regler om kyrkotillhörighet.

Enligt nuvarande punkt 9 i övergångsbestämmelserna till

regeringsformen fordras för ändring av föreskrifter om

medlemskap i Svenska kyrkan beslut av riksdagen med kyrkomötets

samtycke. Beredningen anser att frågan om kyrkotillhörigheten

skall överlämnas till kyrkomötet, varvid nu gällande

övergångsbestämmelse till 2 kap. 2 § regeringsformen upphävs.

Kyrkomötet skall vid sina beslut om kyrkotillhörighet ta hänsyn

till regeringsformens bestämmelser om negativ religionsfrihet

och till statens krav på att Svenska kyrkan skall vara

demokratiskt uppbyggd.

I betänkandet anges att beredningens uppgift att ge förslag i

fråga om kyrkotillhörigheten sammanfaller tidsmässigt med det

arbete inom Svenska kyrkan som pågått i

kyrkotillhörighetsfrågan. Regeringens föreskrift om att

beredningens arbete skulle vara avslutat den 1 april 1994 gav

enligt beredningen inte utrymme att avvakta en sådan inomkyrklig

bearbetning. Det kunde förutsättas att

Kyrkotillhörighetsberedningens förslag skulle komma att

bearbetas vidare inom Svenska kyrkan och föreläggas kyrkomötet

1994.

Som ovan framgått är Kyrkoberedningens betänkande för

närvarande föremål för remissbehandling.

Kyrkotillhörighetsberedningen, som tillsattes av Svenska

kyrkans centralstyrelse på begäran av 1992 års kyrkomöte,

avlämnade i mars 1993 betänkandet Kyrkotillhörigheten i Svenska

kyrkan. I betänkandet föreslogs att dopet blir huvudvägen in i

Svenska kyrkan. Vidare föreslogs att begreppet "medlemskap" i

kyrkolagen byts ut mot begreppet "kyrkotillhörighet".

Betänkandet innehåller ett förslag till ändring av 3 kap.

kyrkolagen som föreslogs bli rubricerad Kyrkotillhörighet i

Svenska kyrkan. Förslagets 3 kap. 1 § motsvarar i huvudsak de nu

gällande bestämmelserna i 6 § religionsfrihetslagen. Enligt 3

kap. 2 § skall den som döpts i Svenska kyrkans ordning bli

upptagen i Svenska kyrkan. Barn under 18 år föreslås enligt 3

kap. 3 § i andra fall tas upp i Svenska kyrkan efter meddelande

från vårdnadshavaren. Enligt 3 kap. 4 § skall den som fyllt 18

år och som i annat fall än som avses i 2 § vill inträda i

Svenska kyrkan tas upp i Svenska kyrkan efter skriftlig anmälan

om han är döpt i Svenska kyrkans eller annan evangelisk-luthersk

kyrkas ordning, om han är döpt i någon annan kyrkas ordning och

begär undervisning i svenska kyrkans tro, bekännelse och lära

eller om han samtidigt med anmälan begär sådan undervisning.

Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande (s. 97) ansett att

Kyrkotillhörighetsberedningens förslag uppfyller

regeringsformens krav. Endast de föreslagna

övergångsbestämmelserna kan enligt beredningen ge anledning till

en kommentar. Enligt dessa regler skall av dem som nu tillhör

Svenska kyrkan inte krävas någon ytterligare åtgärd för att

kyrkotillhörigheten skall bestå. Detta kan enligt

Kyrkoberedningen godtas med hänvisning till att

kyrkotillhörigheten utgör ett redan etablerat rättsförhållande

vid tidpunkten för förändringen av kyrkotillhörighetsreglerna.

Efter remissbehandling av Kyrkotillhörighetsberedningens

betänkande lade Svenska kyrkans centralstyrelse fram förslag

till 1994 års kyrkomöte (CsSkr 1994:4) Kyrkotillhörigheten i

Svenska kyrkan. I skrivelsen gavs förslag om rättslig reglering

av kyrkotillhörigheten, om valbarhet till kyrkliga

förtroendeuppdrag, om dopet och om församlingsregistret.

Förslagen överensstämde i huvudsak med de förslag som lämnats av

Kyrkotillhörighetsberedningen. I skrivelsen föreslog

Centralstyrelsen vidare konsekvensändringar i kyrkolagen och i

vissa kyrkliga kungörelser.

I skrivelsen föreslogs att bestämmelser om kyrkotillhörighet

skulle införas i 3 kap. kyrkolagen. Enligt förslaget skulle som

huvudregel gälla -- för såväl barn som vuxna -- att upptagande i

Svenska kyrkan sker genom dopet. Barn skall dock också upptas

efter meddelande från vårdnadshavare. Vidare föreslogs att vuxna

skall upptas efter anmälan om de är döpta i en

evangelisk-luthersk kyrka eller om de är döpta i annan kristen

kyrkas ordning och samtidigt begär undervisning om Svenska

kyrkans tro, bekännelse och lära. Centralstyrelsen föreslog

dessutom att en vuxen som inte är döpt och som begär

undervisning om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära som

förberedelse till dop skall kunna upptas i kyrkan efter anmälan.

Någon tidsbegränsning för kyrkotillhörighet i avvaktan på dop

föreslogs inte. I skrivelsen föreslogs också att den som tillhör

Svenska kyrkan den 1 januari 1996 skall behålla sin

kyrkotillhörighet utan särskild åtgärd.

Kyrkomötet har (2 KL 1994:7), med vissa redaktionella

justeringar, antagit Centralstyrelsens förslag till utformning

av kyrkotillhörighetsreglerna och anhållit att regeringen

förelägger riksdagen förslag till ändringar i kyrkolagen och

religionsfrihetslagen.

Liknande motionsyrkanden som de nu aktuella avslogs av

riksdagen hösten 1993 (bet. 1993/94:KU7) med hänvisning till

Kyrkoberedningens då pågående utredningsarbete. I ett särskilt

yttrande av fp-ledamoten anfördes att mot bakgrund av det

inomkyrkliga förslaget och att Kyrkoberedningen inom en snar

framtid skulle redovisa sitt arbete med bl.a. medlemskapsfrågan,

tycktes frågan vara nära sitt avgörande varför hon denna gång

kunde ställa sig bakom utskottets bedömning.

2.2.3 Utskottets bedömning

Som ovan framgått har kyrkomötet antagit ett inom Svenska

kyrkan utarbetat förslag till utformning av

kyrkotillhörighetsregler. Kyrkoberedningen har i sitt

slutbetänkande bl.a. föreslagit att det skall överlämnas till

Svenska kyrkan själv att inom de ramar som lagen anger besluta

sina regler om kyrkotillhörighet. Mot denna bakgrund och i

avvaktan på beredningen av Kyrkoberedningens förslag, anser

utskottet att riksdagen inte bör vidta någon åtgärd med

anledning av motionerna. Motionerna K602 och K617 yrkande 1

avstyrks därför av utskottet.

2.3 Begravningskostnader

2.3.1 Motionerna

I motion K611 av Elisabeth Persson (v) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag som möjliggör begravningshjälp i

enlighet med vad som i motionen anförts. Enligt motionären

innebär för många begravning av en anförvant en betydande

kostnad. Detta är en anledning till att det bör kunna erbjudas

alternativ. Motionären hänvisar till en verksamhet vid Uddevalla

sjukhus där de anhöriga kunnat erbjudas att köpa en billig och

enkel kista som sjukhuset tillhandahållit. Man har också gett de

anhöriga en lista över vad som behöver göras och över vilka

kontakter som är nödvändiga att ta i samband med ett dödsfall

och en begravning. Ett problem är enligt motionären att

kommunallagen begränsar möjligheterna för sjukhus och landsting

att erbjuda den här servicen. Motionären föreslår att riksdagen

hos regeringen begär förslag som möjliggör för landsting eller

kommuner att via sjukhus eller annan vårdinrättning

tillhandahålla billiga kistor och hjälp eller rådgivning om

begravningar i egen regi.

I motionen K613 av Maja Bäckström m.fl. (s) yrkas ett

tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts

om åtgärder för att nedbringa begravningskostnaderna. Enligt

motionärerna skall en jordfästning vara värdig men ändå

ekonomiskt överkomlig för alla. Man kan enligt motionen

naturligtvis lösa problematiken genom att låta begravningshjälp

utgå genom den allmänna försäkringen. Det finns dock också

enligt motionen möjlighet att verka för att hålla kostnaderna

nere genom att underlätta och förenkla. Motionärerna hänvisar

här till en till motionen fogad bilaga beträffande möjligheterna

att ta fram en billig innerkista. Enligt motionärerna borde man

kunna förvänta att resp. huvudmän för kyrkor och kapell

tillhandahåller bårtäcke eller ytterkista för utlåning. Enligt

motionen måste det vara politikens ansvarsområde att medverka

till att dessa frågor snarast får en bra lösning.

2.3.2 Bakgrund

Det åligger pastoraten inom Svenska kyrkan att hålla allmänna

begravningsplatser. Stiftssamfälligheterna skall dock hålla

allmänna begravningsplatser för dem som inte tillhör något

kristet trossamfund. Regeringen kan besluta att en allmän

begravningsplats i stället skall anordnas av en kommun. Den som

var folkbokförd inom pastoratet resp. kommunen skall beredas

plats på allmän begravningsplats. I mån av utrymme kan även

annan få plats. Efter särskilt tillstånd av länsstyrelsen kan

stiftelse eller trossamfund anordna enskild begravningsplats.

Tillstånd lämnas bara om det finns särskilda skäl för det och

det kan antas att stiftelsen eller trossamfundet kan fullgöra de

uppgifter som ankommer på innehavare av en begravningsplats.

Skötseln av allmän begravningsplats bekostas genom

skattemedel. Kostnaderna för utsmyckningen av en anhörigs

gravplats och de kostnader som föregår begravning, t.ex. för

kista och svepning, får den enskilde själv stå för. Ofta uttas

av dödsboet en ersättning för upplåtelse av gravrätt. Ersättning

kan också komma i fråga för tjänster utanför den egentliga

begravningsverksamheten, t.ex. för skötsel av gravplats.

En särskild utredare tillkallades år 1989 med uppgift att

kartlägga de kostnader som uppkommer i samband med begravning

och undersöka om det föreligger behov av stöd för sådana

kostnader genom ökat samhällsansvar. Utredningen redovisade sitt

arbete i betänkandet Vad kostar begravningar -- vem betalar?

(SOU 1990:82). I utredningen redogörs vad gäller frågan om

begravninghjälp för möjligheterna till sådan genom

försäkringsskydd och motsvarande samt genom bidrag enligt

socialtjänstlagen. Enligt utredningen är möjligheterna att

minska enskildas begravningskostnader relativt begränsade. Det

pekas dock i sammanhanget på att en öppen redovisning av

begravningsentreprenörernas arvoden och ersättningar är att

föredra och bör eftersträvas i stället för den vanligen

tillämpade ordningen med att en del av arvodet tas ut som en del

av det pålägg på ca 100 procent som görs på priset för kista.

Utredaren finner det angeläget att Sveriges

begravningsentreprenörers Förbund (SBF) och Fonus intensifierar

sina insatser för att en mera rättvisande prissättning och

redovisning av arvoden och ersättningar hos

begravningsentreprenörerna skall komma till stånd.

Utredaren berör den s.k. Funeralkistan som avses

tillhandahållas endast genom sjukhus och som prövats i en

begränsad försöksverksamhet vid sjukhuset i Uddevalla, där

sjukhuset tar ut ett självkostnadspris för kistan. Medverkan

från sjukhusen i att tillhandahålla kista och svepningsarbete

anser utredaren bör vara ett alternativ som skall kunna finnas

att tillgå. Det bör dock enligt utredaren närmare klarläggas och

övervägas om verksamheten ryms inom landstingens kompetensområde

och lämpligen bör förenas med sjukvården, samt inte minst hur

verksamheten förhåller sig i ekonomiskt avseende.

Utredaren framhåller att det är synnerligen angeläget att

systemet med s.k. begravningsclearing snarast kommer till

allmän, enhetlig och rikstäckande tillämpning i hela landet.

Systemet innebär att de avgifter som belastar enskilda vid

begravning av icke församlingsbo betalas av den avlidens

hemförsamling.

Slutligen anför utredaren några synpunkter på frågan om någon

form av allmän begravningshjälp till enskilda. Om ekonomiskt

stöd skall utgå, bör det enligt utredaren naturligen ske genom

den allmänna försäkringen och finansieras genom

arbetsgivaravgifter. Om begravningshjälp skulle införas i

Sverige borde den enligt utredaren anpassas till att motsvara

kostnaderna för kista, svepningsarbete och vad som i övrigt får

anses nödvändigt och ofrånkomligt för en begravning, en kostnad

på ca 6 000 kr i 1990 års priser. Med ett beräknat antal av

95 000 dödsfall per år skulle de sammanlagda årliga

utbetalningarna av begravningshjälp uppgå till 570 miljoner

kronor och föranleda ett ökat avgiftsuttag på ca 0,1 %.

Socialförsäkringsutskottet behandlade under hösten 1993 (bet.

1993/94:SfU4) motioner med yrkanden som gällde införande av en

allmän begravningsförsäkring. Motionerna avstyrktes med

hänvisning till pågående beredning inom regeringskansliet av

Begravningskostnadsutredningens förslag.

Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100

bil. 14 s. 14) redogjort för reformarbetet i Svenska kyrkan. En

hänvisning har bl.a. gjorts till Kyrkoberedningens då pågående

arbete i frågan om huvudmannaskapet för begravningsväsendet och

dess finansiering. På uppdrag av Kyrkoberedningen har

Statskontoret utarbetat ett förslag till en framtida

finansiering av begravningsväsendet. Statskontoret har därvid

visat på konsekvenserna av en statlig resp. en kommunal

begravningsavgift. I det sammanhanget berörs också systemet med

begravningsclearing. Enligt regeringen har dessa frågor också,

åtminstone indirekt, ett samband med den enskildes kostnader för

begravningar. Remissbehandlingen av

Begravningskostnadsutredningens betänkande har enligt regeringen

visat att utredningens förslag rymmer en rad problem, bl.a. av

statsfinansiell natur. Regeringen har därför inte ansett sig

beredd att förelägga riksdagen något förslag i denna fråga.

Enligt regeringen utesluter det inte att frågan åter kan

aktualiseras i samband med behandlingen av Kyrkoberedningens

förslag om begravningsverksamheten och dess finansiering. Den

kan då, enligt regeringen, avgöras i ett större sammanhang där

såväl huvudmannaskap, skatte- eller avgiftsfinansiering som

clearingsystem och enskildas kostnader kan vägas in.

Kyrkoberedningen föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 1994:42)

Staten och trossamfunden att Svenska kyrkans huvudmannaskap för

begravningsverksamheten behålls. Beredningen förordar att alla

får betala till begravningsverksamheten genom en särskild

statlig begravningsavgift, som tas upp tillsammans med

inkomstskatten. I det fortsatta utredningsarbetet bör dock

enligt beredningen även förutsättningarna för en starkare lokal

förankring av finansieringen prövas. Stiftssamfälligheterna

föreslås bli befriade från skyldigheten att anordna

begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet

samfund.

Beredningen anser bl.a. att möjligheten att fordra särskild

ersättning för upplåtelse av gravrätt bör slopas, om en statlig

begravningsavgift införs. Det skulle enligt beredningens mening

rimma illa med de tankar som ligger bakom förslaget om en

enhetlig avgift om den avlidnes dödsbo -- utöver vad den avlidne

i livstiden betalat i begravningsavgift -- också på sina håll

skulle nödgas betala särskilt för upplåtelse av gravrätt. En

sådan ordning skulle också motverka strävandena att upprätthålla

effektiviteten i begravningsverksamheten. De speciella problem i

samband med upplåtelse av gravrätt som kan uppkomma om någon

önskar upplåtelse i förtid av sådan rätt får enligt beredningen

lösas i ett fortsatt utredningsarbete. Beredningen framhåller

att förslaget inte medför något hinder mot att den som anordnar

en allmän begravningsplats fordrar särskild ersättning för

tjänster utanför den egentliga begravningsverksamheten. Sådan

ersättning kan komma i fråga t.ex. för skötsel av gravplats.

Som framgått ovan är Kyrkoberedningens slutbetänkande för

närvarande föremål för remissbehandling.

2.3.3 Utskottets bedömning

I avvaktan på beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande

och dess förslag avseende begravningsverksamheten anser

utskottet att det saknas skäl för riksdagen att vidta någon

åtgärd med anledning av motionerna K611 och K613. Utskottet

avstyrker därför motionerna.

2.4 Den kyrkokommunala kompetensen

2.4.1 Motionen

I motion K622 av Anders Svärd (c) yrkas att riksdagen skall

besluta om en sådan ändring i 11 kap. 1 § kyrkolagen att

församling får besluta att även den som inte tillhör

församlingen men har särskild anknytning till denna,

kostnadsfritt kan få del av de kyrkliga handlingarna.

Enligt motionären är och vill Svenska kyrkan vara en

rikstäckande och öppen folkkyrka. Det är viktigt att människor

får möta en generös attityd från kyrkans sida. Detta bör enligt

motionären bl.a. innebära att det inte skall behöva dras för

snäva gränser när det gäller möjligheterna att utan kostnad få

del av de kyrkliga handlingarna -- dop, konfirmation, vigsel och

begravning -- i en församling som man har en anknytning till

utan att tillhöra den. Motionären hänvisar till en dom från

Regeringsrätten, enligt vilken kyrkofullmäktige endast kan

besluta att de som tillhör församlingen kostnadsfritt får del av

de kyrkliga handlingarna. Det kan enligt motionären finns många

personliga band till en församling man tidigare tillhört och det

bör vara möjligt för varje församling att bestämma om en ordning

som på ett rimligt sätt tar hänsyn till detta.

2.4.2 Bakgrund

Den kyrkokommunala kompetensen regleras i 11 kap. 1--7 §§

kyrkolagen (1992:300). Liksom i äldre kommunallagstiftning på

det borgerliga området finns en allmän kompetensregel, i 11 kap.

1 §. Den säger att en församling själv eller i samverkan med

andra församlingar får sköta sina angelägenheter. Den

kompletteras med en i sju punkter i princip uttömmande

uppräkning av vad som avses med församlingsangelägenheter. Med

församlingsangelägenhet avses bl.a. frågor om främjande av

kyrkans gudstjänstliv (punkt 1). Till gudstjänstliv hör de

kyrkliga handlingarna dop, konfirmation, vigsel och begravning.

I den nuvarande kommunallagen (1991:900) finns

kompetensreglerna reglerade i 2 kap. 1--10 §§. Grundregeln är

att kommunerna får ha hand om sådana angelägenheter av allmänt

intresse som har anknytning till kommunens område eller

medlemmar. Förutom kravet på ett allmänintresse uttrycks

därigenom också den s.k. lokaliseringsprincipen. Den anger att

det alltid måste finnas ett lokalt förankrat intresse av en

åtgärd, antingen i förhållande till en kommuns geografiska

område eller till medlemmarna eller till båda delar. Härutöver

finns bestämmelser som uttrycker den kommunala

likställighetsprincipen innebärande att en kommuns medlemmar

skall behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl för något

annat. Det finns också ett förbud mot att fatta beslut med

tillbakaverkande kraft (retroaktivitetsförbudet). En särskild

reglering om kommunernas kompetens i näringslivsfrågor finns

också i kommunallagen.

Enligt det av motionären åberopade rättsfallet, RÅ 1993 ref.

103, har kyrkofullmäktiges beslut att medge dop, konfirmation

och vigsel utan kostnad för personer som inte var kyrkobokförda

i församlingen ansetts befogenhetsöverskridande. Regeringsrätten

ansåg att anordnande av sådana förrättningar får anses falla

inom församlingens kompetensområde endast under förutsättning

att verksamheten förorsakar obetydliga merkostnader för

församlingen eller finansieras genom avgifter, donationsmedel

eller eljest på annat sätt än genom skattemedel. Enligt

Regeringsrätten fanns det skäl att anta att den i församlingens

reglemente gjorda utvidgningen av begreppet församlingbo skulle

medföra en ökning av församlingens kostnad i samband med dop,

konfirmationer och vigslar som inte var obetydlig. Utredningen i

målet hade inte gett vid handen att dessa merkostnader

finansierades på annat sätt än med skattemedel. Kyrkofullmäktige

fick därför anses ha överskridit sin befogenhet.

I regeringens skrivelse till 1994 års kyrkomöte (Regs. 1994:1)

föreslogs bl.a. att grunden för regleringen av församlingarnas

och de kyrkliga samfälligheternas kompetens inte skulle ändras.

På samma sätt som i kommunallagen föreslogs dock att några av de

grundläggande kommunala kompetensprinciperna -- lokaliserings-

och likställighetsprinciperna samt retroaktivitetsförbudet --

skulle skrivas in direkt i lagtexten i kyrkolagen.

Kyrkomötet (1 KL 1994:2) hade i och för sig ingen erinran mot

att de redan nu gällande kommunalrättsliga principerna

uttryckligen lagfästs. Införandet av begreppet "medlem" i

kyrkolagen med en annan betydelse än den nuvarande

religionsfrihetslagens medlemsbegrepp kunde emellertid enligt

kyrkomötet medföra tolkningsproblem. Det var enligt kyrkomötet

nödvändigt att för det kyrkokommunala sammanhanget finna andra

språkliga uttryck för principerna.

En proposition som bl.a. berör frågor om en anpassning av

reglerna om kyrkliga kommuner till reglerna i kommunallagen

beräknas överlämnas till riksdagen i december i år.

2.4.3 Utskottets bedömning

Motionärens yrkande gäller bestämmelserna i kyrkolagen om den

kyrkokommunala kompetensen. Dessa bestämmelser kommer att

beröras i en kommande proposition från regeringen. Mot bakgrund

härav anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen

att vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Utskottet

avstyrker motion K622.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslag till lydelse av 41 kap. 1 §

kyrkolagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300) såvitt

avser 41 kap. 1 §,

2. beträffande förslag till lydelse av övergångsbestämmelser

punkt 4

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:K3 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om

ändring i kyrkolagen (1992:300) såvitt avser

övergångsbestämmelserna punkt 4,

res. 1 (c)

3. beträffande arbetsgivarföreträdare för prästtjänster

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:K3 yrkandena 2 och

3 antar regeringens förslag till lag om ändring i kyrkolagen

(1992:300) såvitt avser 32 kap. 11 §,

4. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300) och lag om

ändring i kyrkolagen (1992:300) i den mån de inte omfattas av

vad utskottet hemställt ovan,

5. beträffande stat--kyrka-frågan

att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 55,

6. beträffande medlemskap i Svenska kyrkan

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K602 och 1993/94:K617

yrkande 1,

7. beträffande begravningskostnader

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K611 och 1993/94:K613,

8. beträffande den kyrkokommunala kompetensen

att riksdagen avslår motion 1993/94:K622.

res. 2 (c)

Stockholm den 1 december 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone

Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s),

Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist

(v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m) och Peter Eriksson

(mp).

Reservationer

1. Förslag till lydelse av övergångsbestämmelser punkt 4 (mom.

2)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "De nu aktuella" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande

lydelse:

Många av de ifrågavarande fastigheterna har under årtionden

tillbaka byggts om av pastoraten till församlingshem,

församlingsgårdar m.m. Som framhållits i motionen K3 har det

gjorts stora investeringar i fastigheterna med kyrkokommunala

medel. Det kan enligt utskottets mening inte anses lämpligt att

förvaltningen av dessa fastigheter förs över till egendomsnämnd.

Förvaltningen bör därför stanna kvar hos pastoratet. Utskottet

anser emellertid att tidsgränsen bör sättas betydligt tidigare

än den av regeringen föreslagna tidpunkten den 1 januari 1989.

Den av motionären föreslagna tidpunkten den 1 januari 1961 får

enligt utskottets mening anses som en lämplig tidpunkt. Med

denna tidsgräns kommer många av de berörda fastigheterna att

kunna förvaltas av pastoraten. De praktiska och administrativa

åtgärder som behöver vidtas kan enligt utskottets mening inte

anses vara av sådan omfattning att de kan utgöra skäl att sätta

tidsgränsen vid en senare tidpunkt än den 1 januari 1961.

Utskottet tillstyrker därför den lydelse av

övergångsbestämmelserna punkt 4 som föreslagits i motion K3

yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande förslag till lydelse av övergångsbestämmelser

punkt 4

att riksdagen med anledning av propositionens förslag till lag

om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen

(1992:300) och med bifall till motion 1994/95:K3 yrkande 1 beslutar att

övergångsbestämmelserna punkt 4 skall ha följande lydelse: 4.

Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe och

som den 1 januari 1961 utgjorde prästgård skall från och med den

1 januari 1995 utgöra församlingskyrkas fastighet. Därvid skall

41 kap. 1 § andra stycket andra meningen tillämpas.,

2. Den kyrkokommunala kompetensen (mom. 8)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Motionärens yrkande" och slutar med "motion K622"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att det kan finnas

många personliga band till en församling man tidigare tillhört

och att det bör vara möjligt för en församling att kunna

bestämma om en ordning som på ett rimligt sätt tar hänsyn till

detta. Enligt utskottets mening bör därför en ändring göras av

kyrkolagens bestämmelser så att det blir möjligt för en

församling att besluta om att även den som inte tillhör

församlingen men har särskild anknytning till denna,

kostnadsfritt skall kunna få ta del av de kyrkliga handlingarna

dop, begravning, konfirmation och vigsel. Med anledning av

motionen K622 anser därför utskottet att riksdagen hos

regeringen bör begära förslag om sådan ändring i kyrkolagen.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande den kyrkokommunala kompetensen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K622 hos

regeringen begär förslag till sådan ändring i kyrkolagen som

möjliggör för församling att besluta om att den som inte tillhör

församlingen men har särskild anknytning till denna,

kostnadsfritt skall kunna få ta del av de kyrkliga handlingarna.

Särskilda yttranden

1. Arbetsgivarföreträdare för prästtjänster (mom. 3)

Birgit Friggebo (fp) anför:

Såsom framhållits i propositionen saknas för närvarande

underlag för att ta ställning till förändringar av den gällande

ordningen för att fastställa prästernas avlöningsförmåner. Det

är mot denna bakgrund som jag anslutit mig till utskottets

bedömning.

Kyrkoberedningen har framhållit att frågan om den kyrkliga

personalens ställning bör utredas särskilt. Jag delar

beredningens uppfattning och anser att en sådan utredning

snarast bör påbörjas. En viktig del i utredningsarbetet bör vara

att ge underlag och förslag i frågan om prästernas framtida

anställningsförhållanden. Tyvärr har utskottet inte velat ta

initiativ till ett tillkännagivande till regeringen om att en

utredning bör påbörjas.

2. Stat--kyrka-frågan (mom. 5)

Birgitta Hambraeus (c) anför:

Enligt min mening borde riksdagen kunna göra ett

tillkännagivande om bibehållet samband mellan kyrka och stat. Då

Kyrkoberedningen nu lagt fram ett förslag om bl.a. Svenska

kyrkans framtida ställning och organisation har emellertid

stat--kyrka-frågan kommit allt närmare ett avgörande. Det är mot

bakgrund härav som jag kan ställa mig bakom utskottets

bedömning.

3. Medlemskap i Svenska kyrkan (mom. 6)

Birgit Friggebo (fp) anför:

Frågan om medlemskapet i Svenska kyrkan har under många år

varit föremål för utredning utan att de önskvärda förändringarna

har kommit till stånd. Nu föreligger emellertid ett förslag av

Kyrkoberedningen att Svenska kyrkan själv, inom de ramar som

lagen anger, skall besluta om sina kyrkotillhörighetsregler.

Vidare finns det ett av kyrkomötet antaget förslag om

kyrkotillhörighetsregler som enligt Kyrkoberedningen uppfyller

regeringsformens krav. Medlemskapsfrågan står alltså inför ett

relativt snart avgörande. Det är mot denna bakgrund som jag kan

ställa mig bakom utskottets bedömning.

Propositionens förslag till lagtext

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen

(1992:300)

Bilaga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1323) om ändring i

kyrkolagen (1992:300)

dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen skall

införas två nya punkter, 4 och 5, av följande lydelse,

dels att 41 kap. 1, 13 och 24 §§ skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 kap.

1 §

Kyrklig jord är sådan fast egendom eller tomträtt

1. vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller

komminister i visst eller vissa pastorat

(prästlönefastighet),

2. där tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller

komminister (prästgård),

3. vars avkastning är avsedd för en församlingskyrkas behov

(församlingskyrkas fastighet),

4. vars avkastning tillförs kyrkofonden

(kyrkofondsfastighet),

5. vars avkastning är avsedd för en domkyrkas behov

(domkyrkas fastighet), eller

6. där tjänstebostad är anvisad åt en biskop

(biskopsgård).

En prästgård på

vilken en tjänstebostad

inte längre är anvisad

blir församlingskyrkas

fastighet. Om det finns flera

församlingskyrkor eller

kyrkor som tidigare har varit

församlingskyrka i

pastoratet, skall pastoratet

bestämma vilken av dessa

kyrkor som fastigheten skall

tillhöra.

13 §

Vad som sägs om Vad som sägs om

prästgård i 12 § prästgård i 12 §

skall också gälla vid skall också gälla vid

förvaltningen av en förvaltningen av en

prästlönefastighet som sådan

tidigare har varit prästlönefastighet eller

prästgård. sådan församlingskyrkas

fastighet som tidigare har

varit prästgård.

24 §

Ersättning som skall Ersättning som skall

fonderas enligt 21 § och fonderas enligt 21 § och

som kommer från en som kommer från en

församlingskyrkas eller en församlingskyrkas fastighet

domkyrkas fastighet skall eller en prästgård skall

utgöra fastighetsfond utgöra fastighetsfond

för församlingskyrkan för församlingskyrkan.

respektive domkyrkan.

Ersättning som skall

fonderas enligt 21 § och

som kommer från en

domkyrkas fastighet skall

utgöra fastighetsfond

för domkyrkan.

Ersättning som skall fonderas enligt 21 § och som kommer från

biskopsgården i Lunds stift skall tillföras fastighetsfonden för

Lunds domkyrka.

4. Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe

och som den 1 januari 1989 utgjorde prästgård skall från och med

den 1 januari 1995 utgöra församlingskyrkas fastighet. Därvid

skall 41 kap. 1 § andra stycket andra meningen tillämpas.

5. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om

överklagande av beslut enligt 41 kap. som har meddelats före den

1 januari 1995.

2 Förslag till

Lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)

Härigenom föreskrivs att 32 kap. 11 § samt 37 kap. 9 och 10 §§

kyrkolagen (1992:300) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 kap.

11 §

Avlöningsförmåner I fråga om

för dem som innehar avlöningsförmåner

biskopstjänster eller för dem som innehar

prästtjänster i pastorat prästtjänster i pastorat

och stiftssamfälligheter och stiftssamfälligheter,

fastställs under medverkan skall regeringen eller den

av regeringen eller den myndighet som regeringen

myndighet som regeringen bestämmer

bestämmer.

1. företräda

arbetsgivaren när det

gäller att ingå eller

säga upp kollektivavtal,

2. avgöra frågor om

lockout eller andra

stridsåtgärder vid

konflikt om sådana

kollektivavtal,

3. företräda

arbetsgivaren i tvister om

sådana kollektivavtal eller

om påföljder vid

konflikt om sådana avtal.

Kollektivavtal som avses i

första stycket 1 får

tillämpas också på

sådana innehavare av

prästtjänster som inte

är medlemmar i den

avtalsslutande

arbetstagarorganisationen.

37 kap.

9 §1

Behörig att anställas Behörig att anställas

på en tjänst som på en tjänst som

organist är den som har organist är den som har

avlagt organistexamen eller avlagt organistexamen eller

motsvarande examen i något motsvarande examen i något

annat land som tillhör den annat land inom Europeiska

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

frihandelssammanslutningen (EES).

eller de Europeiska

gemenskaperna.

10 §1

Behörig att anställas på en tjänst som kantor är den som

1. har avlagt kantorsexamen, eller

2. är behörig att anställas som organist.

Med examen som avses i Med examen som avses i

första stycket 1 första stycket 1

jämställs motsvarande jämställs motsvarande

examen i Danmark, Finland, examen i något annat land

Island eller Norge. inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Senaste lydelse 1993:793