Bet. 1994/95:KU21

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU21

Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och

riksmötet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1994/95

KU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlas frågor om följdlagstiftning till

förlängningen av valperioden och riksmötet samt vissa frågor om

riksdagens revisorer, som har samband med tidigare beslutade

förändringar i riksdagsarbetet. Utskottet tillstyrker i huvudsak

regeringens förslag till följdlagstiftning och lägger med stöd

av sin initiativrätt fram förslag till viss följdlagstiftning

avseende riksdagens interna förhållanden.

De förslag i betänkandet som grundas på propositionen innebär

dels att tjänstgöringstiden för bl.a. nämndemän vid allmänna

domstolar och förvaltningsdomstolar förlängs till fyra år, dels

att hänvisningen i ett antal lagar till tid då riksmöte pågår

eller till tid då riksmöte inte pågår slopas. Detta gäller

främst lagar där regeringen getts möjlighet att föreskriva

tillämpning av vissa bestämmelser i nationella krislägen, men

där föreskrifterna för att förbli gällande skall underställas

riksdagen inom viss tid. I fråga om en av lagarna, lagen om

internationella sanktioner, är dock situationen annorlunda, och

utskottet föreslår att längre uppehåll än en månad i riksdagens

arbete skall räknas bort från underställningsfristen i denna

lag.

Beträffande riksdagens interna förhållanden lämnar utskottet

förslag dels i fråga om förvaltningsdirektören, dels i fråga om

riksdagens revisorer.

Förvaltningsdirektörens förordnandetid föreslås förlängas till

högst fyra år, och möjligheten att delegera beslutsfattande till

henne eller honom föreslås gälla utan nu gällande hänvisning

till tid då riksmöte inte pågår.

I fråga om riksdagens revisorer föreslås ändringar med

anledning av riksdagens beslut om reformering av

riksdagsarbetet. Ändringarna rör ordförandeskapet,

remissförfarandet och möjligheten för revisorerna att göra

framställningar direkt till regeringen.

Utskottet har också övervägt behovet av ändringar i lagen om

ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter och i vissa andra

bestämmelser som har nära samband med den lagen. Utskottet har

dock stannat för att de närmare överväganden som behöver göras,

inte bara om pension och inkomstgaranti för ledamöterna, utan

även om traktamente och reseersättning m.m., bör ske i första

hand inom förvaltningsstyrelsen, där olika ledamotssynpunkter

kan framföras och diskuteras. Utskottet utgår från att arbetet

bedrivs inom förvaltningskontoret med en sådan tidplan att

förvaltningsstyrelsen kan lägga fram förslag för riksdagen

senast i mars 1995.

Propositionen

I proposition 1994/95:87 om följdlagstiftning till

förlängningen av valperioden och riksmötet föreslår regeringen

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i föräldrabalken,

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar,

5. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

6. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

7. lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall

mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.,

8. lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser

om fraktfart med svenska fartyg,

9. lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet

under krigsförhållanden,

10. lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet

under krigsförhållanden m.m.,

11. lag om ändring i lagen (1959:73) med vissa bestämmelser

om inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m.,

12. lag om ändring i lagen (1959:74) med vissa bestämmelser

om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m.,

13. lag om ändring i lagen (1960:22) om statlig

krigsförsäkring,

14. lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för

utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.,

15. lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19),

16. lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa

internationella sanktioner,

17. lag om ändring i vallagen (1972:620),

18. lag om ändring i oljekrislagen (1975:197),

20. lag om ändring i ransoneringslagen (1978:268),

21. lag om ändring i lagen (1984:989) om

socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara,

22. lag om ändring i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m.,

23. lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen

(1987:1262),

24. lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos

kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig

eller krigsfara m.m.,

25. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

26. lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978),

27. lag om ändring i lagen (1992:1402) om undanförsel och

förstöring,

28. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och

kreditreglering.

Lagförslagen 1--18 och 20--28 har tagits in i bilaga 2 till

betänkandet.

Propositionen har i de delar den rör förslag till lag om

ändring i förfogandelagen (1978:262) -- lagförslag 19 -- och lag

om ändring i lagen (1995:000) om totalförsvarsplikt --

lagförslag 29 -- överlämnats till försvarsutskottet och

behandlas i betänkande 1994/95:FöU1.

Utrikesutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:176) om

vissa internationella sanktioner. Yttrandet 1994/95:UU2y är

fogat till detta betänkande som bilaga 1.

Utskottet

Inledning

Riksdagen har den 16 november 1994 (bet. 1994/95:KU1,

rskr. 3) slutligt antagit ett förslag till ändring i

regeringsformen som innebär bl.a. att ordinarie val till

riksdagen skall hållas vart fjärde år i stället för som hittills

vart tredje år. Mandattiderna för ledamöter och ersättare i

fullmäktige och styrelser inom kommuner och landsting har genom

tidigare riksdagsbeslut förlängts till fyra år.

Riksdagen har vidare samma dag (bet. 1994/95:KU2, rskr. 5)

dels slutligt antagit förslag till ändringar i regeringsformen

och i riksdagsordningens huvudbestämmelser, dels antagit förslag

till ändringar i riksdagsordningens tilläggsbestämmelser. Dessa

ändringar är föranledda av Riksdagsutredningens förslag

Reformera riksdagsarbetet. De innebär förändringar bl.a. i fråga

om riksmötets längd och om riksdagens revisorers organisation

och verksamhet.

Vid behandlingen av frågan om att förlänga riksdagens

ordinarie valperiod och mandattiderna inom kommunerna noterade

utskottet att förlängningen kunde ha betydelse i ytterligare

hänseenden. Utskottet utgick från att regeringen skulle lägga

fram de förslag för riksdagen som anses nödvändiga (bet.

1993/94:KU44 s. 15). Detta gällde bl.a. beräkningen av det

statliga stödet till de politiska partierna.

Vid behandlingen av frågan om riksmötets förlängning

förutsatte utskottet att förslag till följdlagstiftning skulle

läggas fram av regeringen med undantag för vissa riksdagsinterna

författningar (bet. 1993/94:KU18 s. 17). Riksdagen gav också

regeringen detta till känna som sin mening.

Propositionens huvudsakliga innehåll m.m.

I propositionen behandlar regeringen frågan om de

följdändringar som kan vara aktuella med anledning av

förlängningen av valperioden och riksmötet. Lagstiftning som rör

riksdagens interna arbete behandlas inte.

Regeringen förklarar att den i andra sammanhang kommer att

föreslå andra ändringar som aktualiseras av förlängningen av

valperioden och riksmötet. I fråga om vissa lagar hänvisas till

tidigare propositioner, där lagar med bestämmelser som har

samband med riksmötets och valperiodens längd föreslås bli

upphävda. Detta gäller det i proposition 1994/95:6 framlagda

förslaget till lag om totalförsvarsplikt och det i proposition

1994/95:7 framlagda förslaget till lag om civilt försvar. De nya

lagarna om totalförsvarsplikt och om civilt försvar föreslås

träda i kraft den 1 juli 1995. Regeringen anser det inte

nödvändigt att vidta ändringar i de lagar som föreslås bli

upphävda inom kort, och regeringen lägger därför inte fram

förslag till ändringar i dessa lagar i den nu aktuella

propositionen.

Regeringen avser vidare att återkomma i annat sammanhang till

reglerna om statligt partistöd enligt lagen (1972:625) om

statligt stöd till politiska partier.

Förlängda tjänstgöringstider för nämndemän m.fl.

Gällande ordning m.m.

Nämndemän vid allmänna domstolar och allmänna

förvaltningsdomstolar utses för tre år. Den som har avgått som

nämndeman är inte skyldig att på nytt ta emot ett uppdrag som

nämndeman förrän efter tre år (4 kap. 6 och 8 §§

rättegångsbalken samt 20 och 21 §§ lagen [1971:289] om allmänna

förvaltningsdomstolar). Sedan slutet av 1800-talet har nämndemän

valts av en politisk församling. Valet förrättas av

landstingsfullmäktige, eller av landstingsfullmäktige och

kommunfullmäktige enligt viss fördelning i vissa fall.

Nämndemännen utses från en personkrets som föreslagits av de i

valförsamlingen företrädda politiska partierna.

Det finns andra författningar om nämnder m.m. som innehåller

bestämmelser om att ordförande och ledamöter utses för en period

om tre år. Detta gäller övervakningsnämnd (37 kap. 2 §

brottsbalken), god man vid fastighetsbildningsförrättning

(4 kap. 2 § fastighetsbildningslagen, 1970:988), ordförande och

ledamöter i skattenämnd (2 kap. 6 § taxeringslagen, 1990:324)

samt överförmyndare och ledamot i överförmyndarnämnd (19 kap.

7 § föräldrabalken).

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att tjänstgöringstiden för bl.a. nämndemän

skall förlängas till fyra år.

I propositionen påpekas att 1993 års domarutredning i sitt

betänkande Domaren i Sverige inför framtiden (SOU 1994:99) --

mot bakgrund av ett konstaterande att uppdraget som nämndeman

inte är politiskt till sin karaktär -- har föreslagit bl.a. att

mandatperioden för nämndemännen skall särskiljas från

valförsamlingens. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Beredningsarbetet bör enligt propositionen inte föregripas, och

någon ändring av det mera genomgripande slag av bestämmelserna

om nämndemännens mandatperiod som föreslås av utredningen bör

därför inte nu vidtas, utan mandatperioden föreslås nu förlängas

till fyra år. Det fortsatta arbetet i utredningen kan sedermera

enligt propositionen leda till nya ändringar i bestämmelserna.

Regeringen föreslår vidare att tjänstgöringstiden förlängs

även för ordförande och ledamöter i övervakningsnämnd, för god

man vid fastighetsbildningsförrättning, ordförande och ledamöter

i skattenämnd samt överförmyndare och ledamot i

överförmyndarnämnd. Samtidigt föreslås några redaktionella

ändringar.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag har inte föranlett några motioner.

Utskottet har inte någon erinran mot propositionen i dessa delar

utan tillstyrker lagförslagen 1--6.

Riksmötet

Bakgrund

Den nya ordningen i fråga om riksmötets längd innebär i

huvudsak följande fr.o.m. den 1 januari 1995. Ett riksmöte pågår

till dess ett nytt riksmöte börjar (1 kap. 2 §

riksdagsordningen). Riksdagen blir därigenom i princip alltid

samlad och riksmöte pågår alltid. Begreppen urtima och lagtima

riksmöte slopas. Talmannen beslutar vilka uppehåll om en vecka

eller längre tid som skall göras i kammarens arbete (plenifria

veckor) under ett riksmöte. Om regeringen har förordnat om extra

val kan talmannen besluta att uppehåll skall göras i kammarens

arbete för återstående tid av valperioden. Om talmannen kallar

till sammanträde avbryts uppehållet, vilket skall ske om

regeringen eller 115 av riksdagens ledamöter begär det (2 kap.

6 § riksdagsordningen). Riksdagens sommaruppehåll kan antas bli

kortare än hittills, men i gengäld kan plenifria veckor planeras

in i arbetsschemat. -- På talmannens förslag kan riksdagen om

särskilda skäl föreligger besluta att förlänga tiden för

avlämnande av motion (3 kap. 11 § riksdagsordningen).

I en hel del lagar -- främst sådana som gäller situationer då

Sverige är i krigsfara eller har varit i krig eller krigsfara

eller det av andra skäl råder utomordentliga förhållanden --

finns regler om möjlighet för regeringen att föreskriva att

vissa bestämmelser i lagen skall tillämpas. En sådan föreskrift

skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det

den utfärdades eller, om riksmöte inte pågår, från början av

närmast följande riksmöte. Om underställning inte sker eller om

riksdagen inte godkänner föreskriften inom två månader från

underställningen, upphör föreskriften att gälla.

Motsvarande bestämmelse om underställning finns i lagen

(1971:176) om vissa internationella sanktioner. Här är inte

fråga om en direkt krissituation för Sverige, utan

förutsättningen för att regeringen skall få meddela föreskrifter

är att det påkallas av beslut som fattats eller rekommendation

som antagits av FN:s säkerhetsråd i överensstämmelse med FN:s

stadga eller att samarbetet med EG eller inom Europeiska

säkerhetskonferensen (ESK) för att främja internationell fred

och säkerhet påkallar det och det är ett svenskt intresse att

sådana åtgärder som avses i nämnda bestämmelser införs utan

dröjsmål.

I samband med sanktionslagen bör nämnas att en särskild

utredare tillkallats med uppgift att se över lagen i syfte bl.a.

att modernisera och tekniskt anpassa det svenska regelsystemet

till de nya krav som omvärlden, särskilt FN, ställer (dir.

1993:144). Inom ramen för den allmänna översynen skall utredaren

också överväga om nuvarande uppläggning med godkännande i

efterhand av riksdagen är ändamålsenlig eller om det finns

alternativa lösningar för att ta till vara riksdagens

möjligheter till insyn och kontroll. -- Utredaren beräknas kunna

redovisa sitt uppdrag vid årsskiftet 1994/1995.

Bestämmelser som kan aktualiseras även vid annat än krigsfara

och liknande finns i prisregleringslagen och lagen om valuta-

och kreditreglering. Regeringen kan föreskriva om tillämpning av

bestämmelser i prisregleringslagen också om det av annan orsak

än krig eller krigsfara finns risk för en allvarlig prisstegring

på viktiga varor eller för allvarlig stegring av hyrorna.

Regeringen får på framställning av Riksbanken förordna om

valutareglering och om kreditreglering, utom i krigsliknande

situationer, om det råder utomordentliga förhållanden som är

föranledda av en allvarlig olycka, våldshandling, epidemi eller

liknande, eller av utomordentligt stora kortfristiga

kapitalrörelser.

En annan bestämmelse om underställning finns i lagen

(1987:1069) om tullfrihet m.m., där regeringen om det föreligger

särskilda förhållanden får meddela föreskrifter om att en vara

vid förtullning skall beläggas med särskild tull. Beträffande

den lagen skall nämnas att regeringen i proposition 1994/95:34

om den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap föreslår

en ny lag om tullfrihet m.m. Enligt den lagen skall 1987 års lag

upphöra att gälla den 1 januari 1995. Proposition 1994/95:34

bereds av skatteutskottet och skall behandlas i betänkande

1994/95:SkU8.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att de bestämmelser slopas som särreglerar

förhållanden under tid då riksmöte pågår respektive inte pågår.

Ändringarna innebär, påpekas det i propositionen, i praktiken

att riksdagen -- om regeringen underställer riksdagen en

föreskrift -- måste sammanträda inom två månader från det att

underställningen skedde för att inte föreskriften skall upphöra

att gälla.

Utrikesutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet har berett utrikesutskottet tillfälle

att yttra sig över regeringens förslag såvitt avser

sanktionslagen. Utrikesutskottet har i yttrandet förklarat att

riksdagen tämligen ofta har att ta ställning till tillämpning av

sanktionslagen. Under riksmötet 1992/93 förekom sålunda tre fall

(två rörande "Förbundsrepubliken Jugoslavien"

[Serbien-Montenegro] och ett avseende Irak), under riksmötet

1993/94 också tre fall (Haiti, Angola och Libyen) och under

innevarande riksmöte har redan två fall förekommit (Haiti och

Bosnien-Hercegovina).

Utrikesutskottet har vidare anfört följande.

Regeringen har begränsad möjlighet att påverka tidpunkten när

förslag i denna typ av ärende skall underställas riksdagen.

Normalfallet är att sanktionsbestämmelserna sätts i kraft i

anledning av folkrättsligt bindande beslut av FN:s säkerhetsråd.

Till följd av de krav folkrätten ställer är det angeläget att

Sverige med stöd av svensk lagstiftning utan dröjsmål följer ett

beslut eller en rekommendation av FN:s säkerhetsråd. Detta är

också riksdagens uttalade mening (bl.a. i bet. 1992/93:UU34;

rskr. 1992/93:411).

I praktiken har detta inneburit att regeringens proposition i

det enskilda fallet förelagts riksdagen inom två månader efter

det att säkerhetsrådet gjort sitt ställningstagande. Regeringen

har hittills hållit och sällan behövt utnyttja hela sin

tidsfrist. Det har varit vanligt att propositionsavlämnande

skett antingen under riksmötets sista veckor eller då riksmöte

ej pågått.

Hade det i proposition 1994/95:87 framlagda förslaget varit i

kraft under de tre ovan nämnda riksmötena och hade riksmötena

löpt utan mellanliggande uppehåll torde detta ha inneburit att

riksdagen måst extrainkallas somrarna 1992, 1993 och 1994 för

att de av regeringen ikraftsatta sanktionerna inte skulle ha

förfallit.

Regeringens förslag om tillämpning av sanktionslagen är sällan

eller aldrig kontroversiella, de föranleder vanligen inte

motioner och utskottets betänkanden i dessa ärenden vållar

mindre ofta debatt i kammaren. Enligt utskottets uppfattning

vore det därför motiverat att, med tillägg till propositionens

förslag till ny lydelse av 1 § i lagen (1971:176) om vissa

internationella sanktioner, tillse att en sådan situation ej

behöver uppkomma att riksdagen måste extrainkallas för att

besluta i ett sanktionsärende av här aktuellt slag.

Utrikesutskottet föreslår att till regeringens förslag fogas

en mening av innebörd att vid beräkningen av tid skall bortses

från tid då riksdagen gör uppehåll om en vecka eller längre i

kammarens arbete.

Konstitutionsutskottets bedömning

Som påpekas i propositionen innebär ändringarna i praktiken

att riksdagen -- om regeringen underställer riksdagen en

föreskrift -- måste sammanträda inom två månader från det att

underställningen skedde för att inte föreskriften skall upphöra

att gälla.

Vidare innebär det att -- för att motionstid skall hinna löpa

och vederbörande utskott därefter bereda ärendet så att

riksdagen kan fatta beslut inom tvåmånadersfristen -- riksdagen

måste sammanträda åtminstone för bordläggningsplenum tämligen

snart efter det att propositionen avlämnats. Regeringen kan, som

framgår av bakgrundsavsnittet ovan, begära att talmannen

beslutar att avbryta ett pågående uppehåll.

De flesta av de fall som omfattas av förslaget att slopa

särregleringen för tid då riksmöte inte pågår gäller

bestämmelser som inte har behövt tillämpas. För de fall att de

behöver tillämpas får det anses ligga i linje med den förändring

av riksdagens arbete som beslutats att ett planerat längre

uppehåll i kammarens arbete kan få avbrytas för att ett

underställningsärende skall kunna behandlas.

Som utrikesutskottet framhållit i sitt yttrande gäller inte

samma förutsättningar för sanktionslagens

underställningsförfarande. Ärenden enligt lagen har förekommit

flera gånger under de senaste åren. De föranleder vanligen inte

motioner, och utskottets betänkanden i ärendena vållar mindre

ofta debatt i kammaren. Konstitutionsutskottet delar

utrikesutskottets bedömning att en sådan situation bör undvikas

att riksdagen måste extrainkallas för att besluta i ett

underställningsärende enligt sanktionslagen. I frågan om hur

långa uppehåll som skall avräknas från fristen anser

konstitutionsutskottet dock att, liksom hittills, inte någon

eller ett par veckors uppehåll bör räknas bort, utan vad som bör

undvikas är onödiga avbrott i sommaruppehållet.

Konstitutionsutskottet föreslår därför att ett uppehåll i

kammarens arbete för att ha betydelse för fristens beräkning

skall vara längre än en månad. Det är samma uppehåll som har

betydelse för ledamöternas rätt att framställa frågor för

skriftligt svar (6 kap. 3 § riksdagsordningen).

Konstitutionsutskottet anser vidare att avräkning för uppehåll

inte bör gälla regeringens frist att underställa riksdagen ett

ärende utan att avräkningen endast bör gälla tvåmånadersfristen

för riksdagens behandling av ärendet sedan underställning skett.

Konstitutionsutskottet, som noterar att den pågående översynen

av sanktionslagen kan medföra en annan lösning av

underställningsfrågan, lägger i enlighet med det anförda i

bilaga 3 fram ett eget förslag till lag om ändring i denna lag.

Regeringens i proposition 1994/95:87 framlagda förslag om

ändring i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. bör enligt

konstitutionsutskottets uppfattning avslås med hänsyn till det i

proposition 1994/95:34 framlagda förslaget om en ny lag om

tullfrihet m.m.

Lagförslagen 7--15, 17, 18, 20, 21 och 23--28 bör bifallas i

enlighet med vad konstitutionsutskottet anfört om att vidgade

möjligheter till avbrott i uppehåll i riksdagens arbete får

anses ligga i linje med den förändring av riksdagens arbete som

beslutats.

Lagstiftning rörande riksdagens interna arbete

Valperiodens och riksmötets längd

Som påpekas även i propositionen finns också i den

lagstiftning som rör riksdagens interna arbete bestämmelser som

påverkas av att valperioden för riksdagen förlängs. Det gäller

bestämmelser i lagen (1983:1061) med instruktion för riksdagens

förvaltningskontor och i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor

för riksdagens ledamöter, ersättningslagen, samt i lagen

(1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess

myndigheter och organ, arvodeslagen, och lagen (1987:518) med

instruktion för riksdagens revisorer. -- Utskottet framhöll i

sitt betänkande 1993/94:KU43 om riksdagsledamöternas pensioner

m.m. att det fick bli en uppgift för riksdagens

förvaltningskontor att följa utvecklingen och överväga de

ändringar i ersättningslagen som kunde föranledas av aktuella

reformer, bl.a. en förlängd valperiod.

Chefen för riksdagens förvaltningskontor

(förvaltningsdirektören) utses enligt 10 § lagen med

instruktion för riksdagens förvaltningskontor av

förvaltningsstyrelsen. Förvaltningsdirektören tillsätts med

förordnande för viss tid, högst tre år.

I 14 § i instruktionen för förvaltningskontoret finns

bestämmelser om den inom förvaltningsstyrelsen utsedda

direktionen samt om delegation från förvaltningsstyrelsen till

direktionen och till förvaltningsdirektören. Rätten för

direktionen att besluta i vissa frågor får överlåtas till

förvaltningsdirektören under tid då riksmöte inte pågår och i

den utsträckning förvaltningsstyrelsen medger.

I ersättningslagen talas i 1 kap. 3 § om lagtima riksmöte och

i 4 kap. 1 § om tid då riksmöte pågår resp. inte pågår. Ett

riksdagsår definieras i 1 kap. 3 § som tiden från inledningen

av ett lagtima riksmöte till inledningen av nästa lagtima

riksmöte. Ledamöternas rätt till traktamente bestäms i 4 kap.

1 § med hänsyn till om riksmöte pågår eller inte pågår. En

ledamot som bor längre från riksdagshuset än fem mil får sålunda

för tid då riksmöte pågår, med undantag för uppehåll i samband

med jul och nyår, visst traktamente för varje påbörjat dygn, och

detsamma gäller vid sammanträde eller annan förrättning för

riksdagen i Stockholm under tid då riksmöte inte pågår.

Härutöver finns i ersättningslagen ett antal bestämmelser som

rör beräkningen av riksdagsledamöters pensioner m.m. där

beräkningen grundas på det antal riksdagsår som en ledamot

fullgjort och som utgår från treåriga valperioder.

I 1 § 7 arvodeslagen finns en bestämmelse om

sammanträdesarvode för ledamöter och suppleanter i

Utrikesnämnden under tid då riksmöte inte pågår. I 19 § i

instruktionen för Riksdagens revisorer finns också en

bestämmelse om ersättning som hänvisar till tid då riksmöte

pågår. Paragrafen hänvisar dessutom till numera upphävda

författningar.

Enligt uppgift övervägs inom förvaltningskontoret -- utom

frågan om ändringar i ledamöternas reseersättningar -- även

frågan om ändringar i ersättningslagen med anledning av

förlängningen av valperioden och ändringar i det allmänna

tjänstepensionssystemet.

Utskottets bedömning

Utskottet gör i fråga om förvaltningsdirektörens

förordnandetid och om delegation av beslutanderätt till

förvaltningsdirektören följande bedömning.

Utskottet anser att förvaltningsdirektören bör kunna förordnas

för samma tid som kammarsekreteraren. Denne, som också är

riksdagsdirektör, väljs vid början av riksmötet närmast efter

ordinarie val till riksdagen, och valet gäller för tiden till

dess nytt val av kammarsekreterare förrättas. Riksdagens

ombudsmän väljs också för fyraårsperioder.

Hänvisningen i 14 § till tid då riksmöte inte pågår bör

slopas. Delegation till förvaltningsdirektören bör kunna ske i

den utsträckning förvaltningsstyrelsen medger.

Till följd av det anförda bör instruktionen för

förvaltningskontoret ändras på det sätt som framgår av

bilaga 4.

Beträffande ersättningslagen och arvodeslagen samt

bestämmelserna om reseersättning till Riksdagens revisorer

konstaterar utskottet att förslag om ändringar i fråga om

ledamöternas ekonomiska förhållanden, såsom arvoden,

traktamenten och ersättning vid resor liksom ändringar i fråga

om pensioner m.m. bör övervägas närmare inom

förvaltningsstyrelsen innan det bereds i utskottet. Olika

ledamotssynpunkter kan där diskuteras och sammanvägas.

Synpunkter kan också behöva inhämtas från andra håll. Utskottet

konstaterar vidare att en förutsättning för att ett förslag

skall kunna behandlas i riksdagen i god tid före sommarens

uppehåll är att det läggs på riksdagens bord senast under mars

månad. Utskottet utgår från att arbetet inom

förvaltningskontoret bedrivs så att förvaltningsstyrelsens

förslag kan läggas fram till denna tidpunkt.

Riksdagens revisorer

Riksdagsutredningen föreslog i sitt betänkande Reformera

riksdagsarbetet (Förs. 1993/94:TK1) vissa förändringar i

revisorernas organisation och verksamhet. Utskottet ställde sig

bakom de principer för förstärkning av revisionen som

utredningen föreslog men ville inte utan ytterligare utredning

ta ställning till den slutliga omfattningen av resurstillskottet

till Riksdagens revisorer. Utskottet ville att riksdagen skulle

begränsa sitt beslut till vad utredningen angav som etapp 1. I

övrigt tillstyrkte utskottet utredningens förslag. Riksdagen

följde utskottet (1993/94:KU18, rskr. 424--427).

Utskottets bedömning

I lagen (1987:518) med instruktion för Riksdagens revisorer

finns bestämmelser i 7, 12 och 15 §§ som behöver ändras med

anledning av de förändringar beträffande revisorerna som

beslutats av riksdagen.

Genom en ändring i regeringsformen har det öppnats en

möjlighet att till revisorer utse även andra än

riksdagsledamöter. I praktiken kommer det att gälla f.d.

riksdagsledamöter. I 7 § regleras företrädet som ordförande

mellan de närvarande revisorerna om både ordföranden och de

bägge vice ordförandena har förhinder. I en sådan situation

skall den revisor som har varit ledamot av riksdagen längst tid

föra ordet.

Enligt utskottet bör paragrafen ändras så att, vid förhinder

för såväl ordföranden som vice ordförandena, den som har varit

revisor längst tid skall föra ordet.

I 12 § föreskrivs att revisorerna så snart granskningen av ett

ärende är avslutad skall besluta i ärendet, men att de före

beslutet skall inhämta yttrande av den som har berörts av

granskningen eller har speciell sakkunskap i den behandlade

frågan, om inte detta av någon särskild anledning är onödigt.

Riksdagsutredningen föreslog (TK1 s. 130) att revisorerna

borde få avgöra formerna för inhämtande av yttranden från dem

som är berörda av granskningen eller särskilt sakkunniga.

Instruktionen borde enligt utredningen revideras något på denna

punkt så att det där anges att yttranden kan inhämtas på olika

sätt, bl.a. genom skriftliga remisser, seminarier och

utfrågningar.

Utskottet anser att det i enlighet med utredningens förslag

bör framgå av 12 § att yttranden kan inhämtas skriftligt eller

muntligt.

Enligt 15 § skall revisorerna hos riksdagen göra de

framställningar som de finner befogade med anledning av vad som

har uppmärksammats vid granskningen.

Riksdagsutredningen föreslog (TK1 s. 129) att revisorerna

skulle återfå den möjlighet att rikta framställningar direkt

till regeringen som de haft under perioden 1967--1979. Det

skulle gälla ärenden av mindre art där skrivelser till riksdagen

inte skulle fylla något egentligt syfte. Samråd förutsattes i

sådana fall ske med berört utskott.

Återinförandet av möjligheten att göra framställningar hos

regeringen bör enligt utskottet föranleda en ändring i 15 §. Av

bestämmelsen i dess nya lydelse bör också framgå att en sådan

framställning skall ske efter samråd med berört utskott. Detta

innebär att revisorerna, efter att ha hört sig för om utskottets

inställning, självständigt fattar sitt beslut om framställningen

skall riktas till regeringen eller till riksdagen. Samrådet kan

ske på det sättet att revisorerna sänder över ett utkast till

beslutet till utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förlängda tjänstgöringstider för nämndemän

m.fl.

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i rättegångsbalken,

b) lag om ändring i föräldrabalken,

c) lag om ändring i brottsbalken,

d) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar,

e) lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), f)

lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

2. beträffande sanktionslagen

att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:87 antar

det av utskottet i bilaga 3 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner,

3. beträffande tullfrihet

att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m.,

4. beträffande regeringens lagförslag i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall

mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m.,

b) lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser

om fraktfart med svenska fartyg,

c) lag om ändring i lagen (1957:684) om betalningsväsendet

under krigsförhållanden,

d) lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet

under krigsförhållanden m.m.,

e) lag om ändring i lagen (1959:73) med vissa bestämmelser om

inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m.,

f) lag om ändring i lagen (1959:74) med vissa bestämmelser om

utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m.m.,

g) lag om ändring i lagen (1960:22) om statlig

krigsförsäkring,

h) lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för

utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.,

i) lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19),

j) lag om ändring i vallagen (1972:620),

k) lag om ändring i oljekrislagen (1975:197),

l) lag om ändring i ransoneringslagen (1978:268),

m) lag om ändring i lagen (1984:989) om

socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara,

n) lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen

(1987:1262),

o) lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos

kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig

eller krigsfara m.m.,

p) lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

q) lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978),

r) lag om ändring i lagen (1992:1402) om undanförsel och

förstöring,

s) lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och

kreditreglering,

5. beträffande riksdagens förvaltningskontor

att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1061) med

instruktion för riksdagens förvaltningskontor,

6. beträffande Riksdagens revisorer

att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1987:518) med

instruktion för riksdagens revisorer.

Stockholm den 29 november 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone

Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s),

Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist

(v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp)

och Håkan Holmberg (fp).

Utrikesutskottets yttrande

1994/95:UU2y

Bilaga 1

Ändring av lagen (1971:176) om vissa internationella

sanktioner

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har genom beslut den 15 november 1994

berett utrikesutskottet tillfälle att med anledning av

proposition 1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av

valperioden och riksmötet yttra sig över lagförslag 2.16 Förslag

till lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella

sanktioner.

Propositionen

Enligt 1 § första stycket i lagen (1971:176) om vissa

internationella sanktioner får regeringen, i den mån det

påkallas med anledning av beslut som fattats eller

rekommendation som har antagits av FN:s säkerhetsråd, förordna

att vissa i lagen närmare angivna åtgärder skall vidtas mot stat

eller område som gjorts till föremål för icke-militära

sanktioner. I samma paragraf, tredje stycket, stadgas att

regeringens förordnande att tillämpa lagen skall underställas

riksdagens prövning inom en månad från förordnandet. Om riksmöte

inte pågår skall förordnandet underställas inom en månad från

början av nästkommande riksmöte. Det måste därefter godkännas av

riksdagen inom två månader från det underställandet skedde, vid

äventyr att förordnandet annars förfaller.

I propositionen föreslås bl.a. en ändring av lagen (1971:176)

om vissa internationella sanktioner till följd av att riksdagen

antagit förslag om ändring av bestämmelserna om riksmötets

längd. Propositionens förslag till lagändring innebär i här

aktuell del att särbestämmelser slopas för fall då riksmöte inte

pågår.

I propositionen anförs som skäl till regeringens förslag bl.a.

följande:

Ändringarna behöver inte innebära annat än att särregleringen

helt enkelt tas bort i de bestämmelser där sådan särreglering

skett. I praktiken innebär ändringarna emellertid att riksdagen

-- om regeringen underställer riksdagen en föreskrift -- måste

sammanträda inom två månader från det att underställningen

skedde för att inte föreskriften skall upphöra att gälla.

Utskottet

Riksdagen har tämligen ofta att ta ställning till tillämpning

av sanktionslagen. Under riksmötet 1992/93 förekom tre fall (två

rörande "Förbundsrepubliken Jugoslavien" [Serbien-Montenegro]

och ett avseende Irak), under riksmötet 1993/94 förekom också

tre fall (Haiti, Angola och Libyen) och under innevarande

riksmöte har redan två fall förekommit (Haiti och

Bosnien-Hercegovina).

Regeringen har begränsad möjlighet att påverka tidpunkten när

förslag i denna typ av ärende skall underställas riksdagen.

Normalfallet är att sanktionsbestämmelserna sätts i kraft i

anledning av folkrättsligt bindande beslut av FN:s säkerhetsråd.

Till följd av de krav folkrätten ställer är det angeläget att

Sverige med stöd av svensk lagstiftning utan dröjsmål följer ett

beslut eller en rekommendation av FN:s säkerhetsråd. Detta är

också riksdagens uttalade mening (bl.a. i bet. 1992/93:UU34;

rskr. 1992/93:411).

I praktiken har detta inneburit att regeringens proposition i

det enskilda fallet förelagts riksdagen inom två månader efter

det att säkerhetsrådet gjort sitt ställningstagande. Regeringen

har hittills hållit och sällan behövt utnyttja hela sin

tidsfrist. Det har varit vanligt att propositionsavlämnande

skett antingen under riksmötets sista veckor eller då riksmöte

ej pågått.

Hade det i proposition 1994/95:87 framlagda förslaget varit i

kraft under de tre ovan nämnda riksmötena och hade riksmötena

löpt utan mellanliggande uppehåll torde detta ha inneburit att

riksdagen måst extrainkallas somrarna 1992, 1993 och 1994 för

att de av regeringen ikraftsatta sanktionerna inte skulle ha

förfallit.

Regeringens förslag om tillämpning av sanktionslagen är sällan

eller aldrig kontroversiella, de föranleder vanligen inte

motioner och utskottets betänkanden i dessa ärenden vållar

mindre ofta debatt i kammaren. Enligt utskottets uppfattning

vore det därför motiverat att, med tillägg till propositionens

förslag till ny lydelse av 1 § i lagen (1971:176) om vissa

internationella sanktioner, tillse att en sådan situation ej

behöver uppkomma att riksdagen måste extrainkallas för att

besluta i ett sanktionsärende av här aktuellt slag. Detta skulle

exempelvis kunna ske genom att till regeringens förslag foga en

mening med följande innebörd:

Vid beräkning av tid enligt detta stycke bortses från tid då

riksdagen gör uppehåll om en vecka eller längre i kammarens

arbete.

Stockholm den 22 november 1994

På utrikesutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af

Ugglas (m), Maj Britt Theorin (s), Axel Andersson (s), Nils T

Svensson (s), Helena Nilsson (c), Inger Koch (m), Eva Zetterberg

(v), Anneli Hulthén (s), Per Gahrton (mp), Ingrid Näslund (kds),

Lena Klevenås (s), Urban Ahlin (s), Håkan Holmberg (fp), Ronny

Olander (s), Gustaf von Essen (m) och Percy Liedholm (m).

Av regeringen framlagda lagförslag

Bilaga 2

Av utskottet med anledning av propositionen framlagt

lagförslag

Förslag till

Bilaga 3

Lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella

sanktioner

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:176) om vissa

internationella sanktioner skall ha följande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §1

I den mån det påkallas med anledning av beslut som fattats

eller rekommendation som antagits av Förenta nationernas

säkerhetsråd i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga

kan regeringen förordna att 3--8 och 15 §§ skall tillämpas.

Regeringen får också förordna att 3--8 och 15 §§ skall

tillämpas om samarbetet med Europeiska gemenskaperna (EG) eller

inom Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) för att främja

internationell fred och säkerhet påkallar det och om det är ett

svenskt intresse att sådana åtgärder som avses i de nämnda

bestämmelserna införs utan dröjsmål.

Ett förordnande Ett förordnande

förfaller, om det inte inom förfaller, om det inte inom

en månad underställs en månad underställs

riksdagen för prövning riksdagen för prövning

av frågan huruvida det av frågan huruvida det

skall bestå och om det inte skall bestå och om det inte

inom två månader från inom två månader från

det underställningen skedde det underställningen skedde

godkänns av riksdagen. godkänns av riksdagen. Vid

beräkning av tiden för

riksdagens godkännande

efter underställning

bortses från tid då

riksdagen gör längre

uppehåll i kammarens arbete

än en månad.

Om säkerhetsrådets beslut eller rekommendation helt eller

delvis återkallas eller förfaller eller om förhållandena ändras

så att syftet med ett förordnande inte längre kvarstår, skall

regeringen så snart det kan ske i motsvarande mån upphäva ett

meddelat förordnande eller med stöd därav meddelade

föreskrifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Senaste lydelse 1992:1257.

Av utskottet framlagda lagförslag

1. Förslag till

Bilaga 4

Lag om ändring i lagen (1983:1061) med instruktion för

riksdagens förvaltningskontor

Härigenom föreskrivs att 10 och 14 §§ lagen (1983:1061) med

instruktion för riksdagens förvaltningskontor skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §1

Förvaltningsstyrelsen utser en chef för förvaltningskontoret

(förvaltningsdirektör). Denne utövar under styrelsen och

direktionen den omedelbara ledningen av förvaltningskontorets

verksamhet.

Tjänsten som Tjänsten som

förvaltningsdirektör förvaltningsdirektör

tillsätts med tillsätts med

förordnande för viss förordnande för viss

tid, högst tre år. tid, högst fyra år.

När förvaltningsdirektören har förhinder utövas

förvaltningsdirektörens tjänst av den tjänsteman som

förvaltningsdirektören förordnar.

14 §

Direktionen skall utgöra förhandlingsdelegation vid

förhandlingar om arbetstagares anställnings- och arbetsvillkor

samt bereda ärenden för avgörande av förvaltningsstyrelsen.

Förvaltningsstyrelsen får överlåta till direktionen att avgöra

ärenden som avses i 12 § 2 i vilka styrelsens beslut inte utan

olägenhet kan avvaktas. Styrelsen får vidare överlåta till

direktionen att avgöra ärenden enligt 12 § 5 utom i fråga om

tillsättning av tjänst som kanslichef och biträdande

kammarsekreterare, 7 utom ärenden om flyttningsskyldighet, 8,

10, 11 och 12, allt i den mån ärendena inte är av principiell

natur eller i övrigt av större betydelse.

Rätten för direktionen Rätten för direktionen

att besluta i de i andra att besluta i de i andra

stycket angivna frågorna stycket angivna frågorna

får under tid då får i den utsträckning

riksmöte inte pågår förvaltningsstyrelsen

och i den utsträckning medger av direktionen

förvaltningsstyrelsen överlåtas till

medger av direktionen förvaltningsdirektören.

överlåtas till Sådana bemyndiganden skall

förvaltningsdirektören. framgå av arbetsordningen

Sådana bemyndiganden skall eller genom ett särskilt

framgå av arbetsordningen beslut av

eller genom ett särskilt förvaltningsstyrelsen.

beslut av

förvaltningsstyrelsen.

Direktionen är beslutsför när minst två ledamöter är

närvarande.

Ett beslut som har fattats av direktionen eller

förvaltningsdirektören med stöd av andra resp. tredje stycket

skall anmälas för förvaltningsstyrelsen vid dess nästkommande

sammanträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Senaste lydelse 1991:366.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:518) med instruktion för

Riksdagens revisorer

Härigenom föreskrivs att 7, 12 och 15 §§ lagen (1987:518)

med instruktion för Riksdagens revisorer skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Om både ordföranden och Om både ordföranden och

de bägge vice de bägge vice

ordförandena har ordförandena är

förhinder, förs ordet förhindrade att närvara

vid sammanträdena av den av vid ett sammanträde,

de närvarande revisorerna förs ordet vid

som har varit ledamot av sammanträdet av den av de

riksdagen längst tid. Om närvarande revisorerna som

två eller flera har har varit revisor längst

tillhört riksdagen lika tid. Om två eller flera har

länge, har den äldste av varit revisorer lika länge,

dem företräde. har den äldste av dem

företräde.

12 §

Så snart granskningen av ett ärende är avslutad, skall

revisorerna besluta i ärendet.

Före beslutet skall Före beslutet skall

revisorerna dock inhämta revisorerna dock inhämta

yttrande av den som har skriftligt eller muntligt

berörts av granskningen yttrande av den som har

eller har speciell sakkunskap berörts av granskningen

i den behandlade frågan, om eller har speciell sakkunskap

inte detta av någon i den behandlade frågan, om

särskild anledning är inte detta av någon

onödigt. Sådana särskild anledning är

yttranden skall inhämtas i onödigt. Sådana

den omfattning som revisorerna yttranden skall inhämtas i

anser lämplig med hänsyn den omfattning som revisorerna

till ärendets allsidiga anser lämplig med hänsyn

bedömning. till ärendets allsidiga

bedömning.

15 §

Revisorerna skall hos Revisorerna skall hos

riksdagen göra de riksdagen eller, efter

framställningar som de samråd med berört

finner befogade med anledning utskott, hos regeringen

av vad som har göra de framställningar

uppmärksammats vid som de finner befogade med

granskningen. anledning av vad som har

uppmärksammats vid

granskningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Utskottet 3

Inledning 3

Propositionens huvudsakliga innehåll m.m. 4

Förlängda tjänstgöringstider för nämndemän m.fl. 4

Gällande ordning m.m. 4

Regeringens förslag 4

Utskottets bedömning 5

Riksmötet 5

Bakgrund 5

Regeringens förslag 7

Utrikesutskottets yttrande 7

Konstitutionsutskottets bedömning 8

Lagstiftning rörande riksdagens interna arbete 9

Valperiodens och riksmötets längd 9

Riksdagens revisorer 10

Hemställan 12

Bilaga 1 Utrikesutskottets yttrande 1994/95:UU2y 14

Bilaga 2 Av regeringen framlagda lagförslag 16

Bilaga 3 Av utskottet med anledning av propositionen framlagt

lagförslag 47

Bilaga 4 Av utskottet framlagda lagförslag 48