Bet. 1994/95:KU22

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU22

Samverkan mellan riksdag och regering med anledning av

Sveriges anslutning till Europeiska unionen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1994/95

KU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet dels det förslag till

bestämmelse om samverkan mellan riksdagen och regeringen i

frågor som rör Europeiska unionen som regeringen föreslår i

proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen,

dels det förslag till inrättande av en EU-nämnd som

talmanskonferensen föreslår i 1994/95:TK1, dels motioner som

väckts med anledning av förslagen.

Utskottet föreslår att alla bestämmelser som reglerar

samverkan mellan riksdagen och regeringen i frågor som rör

Europeiska unionen och som reglerar EU-nämnden och dess

verksamhet tas in i riksdagsordningen.

Som riksdagen redan i juni fattat principbeslut om, föreslår

konstitutionsutskottet att riksdagen inom sig tillsätter en

EU-nämnd för samråd med regeringen i frågor som gäller

Europeiska unionen. Regeringen skall underrätta nämnden om

frågor som avses bli behandlade i EU-rådet. Regeringen skall

också rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall

föras inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla. Om

nämnden bestämmer det, skall regeringen rådgöra med nämnden även

i andra frågor. -- Konstitutionsutskottet betonar att

EU-nämndens verksamhet inte påverkar regeringens i

regeringsformen fastställda skyldigheter gentemot utrikesnämnden

och inte heller innebär någon förändring av utskottens ställning

och uppgifter enligt riksdagsordningen. Konstitutionsutskottet

avstyrker motionsyrkanden om att delar av samrådet skall

fullgöras mellan regeringen och vederbörande utskott.

Innehållet i bestämmelserna om samverkan och information är i

stort sett detsamma som föreslagits i propositionen. Regeringen

skall fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen

för samarbetet i Europeiska unionen. Regeringen skall vidare

varje år lämna en skrivelse till riksdagen med berättelse över

verksamheten i Europeiska unionen. I den fortlöpande

informationen förutsätts ligga att regeringen förser riksdagen

med material om verksamheten inom EU som gör att även utskotten

kan hålla sig underrättade om vad som pågår inom EU på

utskottets ämnesområde.

Utskotten föreslås också få möjlighet att begära information

av regeringen i fråga om arbetet inom EU på utskottets

ämnesområde.

EU-nämnden skall enligt riksdagens tidigare principbeslut ha

samma antal ledamöter som ett utskott och samma sammansättning.

Konstitutionsutskottet föreslår att samma bestämmelse som för

utskotten införs. Nämnden skall således bestå av udda antal

ledamöter, lägst femton. I talmanskonferensens förslag påpekas

att i principbeslutet ligger att partier som inte får en

ordinarie plats i nämnden kan få extra suppleantplats och därmed

garanteras insyn.

Konstitutionsutskottet delar talmanskonferensens uppfattning

att, i likhet med vad som gäller för utskotten, tystnadsplikt

bör kunna beslutas för EU-nämnden.

Konstitutionsutskottet föreslår att det vid sammanträde med

nämnden skall föras stenografiska uppteckningar över vad som

yttras vid nämndens överläggningar med regeringen. Utskottet

anser att det bl.a. vid granskningen av statsrådens

tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning är

nödvändigt att kunna konstatera vad som förevarit vid

överläggningar mellan EU-nämnden och regeringen.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 16 december

1994 såvitt avser val till EU-nämnden och i övrigt den 1 januari

1995.

Till betänkandet har fogats tio reservationer.

Propositionen

I proposition 1994/95:19 föreslår regeringen i denna del att

riksdagen antar följande lydelse av 5 § lag med anledning av

Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

Regeringen skall underrätta riksdagen genom organ som

riksdagen bestämmer om frågor som avses bli behandlade i

Europeiska unionens råd. Regeringen skall i samma former rådgöra

med riksdagen om hur förhandlingarna i rådet skall föras inför

beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i andra

frågor som riksdagen bestämmer.

Regeringen skall dessutom dels fortlöpande informera riksdagen

om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen,

dels varje år till riksdagen lämna en skriftlig berättelse över

verksamheten i Europeiska unionen.

Talmanskonferensens förslag

I förslag till riksdagen 1994/95:TK1 föreslår

talmanskonferensen att riksdagen antar ett av en

talmanskonferensens arbetsgrupp framlagt förslag till lag om

ändring i riksdagsordningen.

Lagförslaget är intaget som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:19

1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i

folkomröstningen -- hos regeringen begär att den skall verka för

att dagordningar och beslutsunderlag från EU:s ministerråd

tillställs regeringen i god tid före ministerrådsmötena,

3. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i

folkomröstningen -- i enlighet med vad i motionen anförts ger

talmanskonferensen i uppdrag att snabbt utreda hur riksdagens

EU-arbete skall formas.

1994/95:U24 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att -- för den händelse ja-sidan vinner folkomröstningen

-- 5 § i lagförslaget ändras genom att följande mening ersätter

andra meningen ("Regeringen skall i samma -- -- -- bestämma"):

Regeringen skall i Europeiska unionens råd verkställa de beslut

som fattas av riksdagen eller av riksdagsorgan som riksdagen

överlåtit beslutsrätt till beträffande ärenden som skall avgöras

i Europeiska unionens råd. Finner regeringen att av riksdagen

sålunda fattade beslut inte kan verkställas skall riksdagen

eller vederbörligt riksdagsorgans godkännande inhämtas innan

regeringen i Europeiska unionens råd intar ny ståndpunkt.

Motioner väckta med anledning av förslag 1994/95:TK1

1994/95:K4 av Kurt Ove Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen ta in

föreskrifter om skyldighet för regeringen att underrätta,

informera och rådgöra med riksdagen i enlighet med vad i

motionen anförts,

2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om

innebörden av det parlamentariska statsskicket när det gäller

regeringens handlande inom Europeiska unionen,

3. att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen ta in en

föreskrift om skyldighet för regeringen att informera

riksdagsutskott om frågor med anknytning till Europeiska unionen

i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen ta in en

föreskrift om samråd mellan nämnden för Europeiska unionen och

riksdagens utskott i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen ta in en

föreskrift om stenografisk uppteckning av vad som yttras vid

vissa sammanträden med nämnden för Europeiska unionen i enlighet

med vad i motionen anförts.

1994/95:K5 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

antar talmanskonferensens förslag med de förtydliganden om

arbetsformer som angetts i motionen.

1994/95:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att -- i stället för

talmanskonferensens förslag -- 8 kap. 14 § riksdagsordningen ges

följande lydelse:

För samråd skall, enligt 5 § lagen (1994:000) med anledning av

Sveriges anslutning till Europeiska unionen och för beslut om

regeringens agerande i Europeiska unionens råd i frågor av

större vikt, riksdagen inom sig för varje valperiod tillsätta en

nämnd för Europeiska unionen (EU-nämnden).

Varje i riksdagen representerat parti som i val uppnått 4 % i

riket skall vara representerat i nämnden. Nämndens storlek måste

bestämmas utifrån detta så att den återspeglar riksdagens

sammansättning och antalet representerade partier, dock minst 15

och högst 21 ledamöter.

Tilläggsbestämmelserna 4.3.1, 4.11.1, 4.11.3 och 4.11.4 skall

tillämpas på nämnden.

Nämnden skall i frågor av större vikt inhämta yttrande från

berört fackutskott. Beslut om Sveriges agerande kan fattas av

nämnden i förening med fackutskott. Om regeringen har från detta

beslut avvikande uppfattning äger den rätt att få frågan prövad

av riksdagen in plenum.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nämndens arbete.

1994/95:K7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i

riksdagsordningen från talmanskonferensen 1994/95:TK1 vad gäller

tilläggsbestämmelse 7.1.1.,

2. att riksdagen i övrigt avslår talmanskonferensens förslag

om ändring i riksdagsordningen 1994/95:TK1,

3. att riksdagen antar motionens förslag till ändring i

riksdagsordningen angående en nämnd i riksdagen för Europeiska

unionen m.m.

1994/95:K8 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas

1. att 5 § i regeringens förslag till lag med anledning av

Sveriges anslutning till Europeiska unionen överförs till

riksdagsordningen,

2. att riksdagen beslutar att såväl besluts- som

diskussionsprotokoll skall föras vid EU-nämndens sammanträden.

1994/95:K9 av Maj-Lis Lööw och Margaretha af Ugglas (s, m)

vari yrkas att riksdagen beslutar att anta talmanskonferensens

förslag till riksdagen (1994/95:TK1) med den ändring som

föreslås i motionen.

Motion väckt under allmänna motionstiden 1994

1993/94:U508 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att riksdagen vid en svensk

EU-anslutning inrättar utskott där regeringen förankrar sina

ställningstaganden innan beslut fattas i ministerrådet.

Utskottet

Inledning

Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen (EU)

inleddes den 1 februari 1993 och avslutades den 12 april 1994.

Förhandlingarna resulterade i ett anslutningsfördrag mellan

Europeiska unionens medlemsländer och de ansökande länderna

Norge, Österrike, Finland och Sverige. Fördraget och slutakten

undertecknades den 24 juni 1994. Den 13 november 1994 hölls

folkomröstning i hela landet om svenskt medlemskap i Europeiska

unionen. Folkomröstningen resulterade i ett bifall till

medlemskap. Riksdagen beslöt den 23 november 1994 (bet.

1994/95:KU9, rskr. 24) att ändra regeringsformen så att

riksdagen kan överlåta viss beslutanderätt till Europeiska

gemenskaperna (EG).

Utskottet behandlar i sitt betänkande 1994/95:KU17 regeringens

förslag till lag med anledning av Sveriges anslutning till

Europeiska unionen. De delar av regeringens förslag som rör

formerna för samråd och information mellan regering och riksdag

m.m. -- 5 § i anslutningslagen -- tas dock för en samordnad

behandling upp här i samband med förslaget från

talmanskonferensens arbetsgrupp om inrättande av en EU-nämnd och

vissa andra förändringar i riksdagens arbete med anledning av en

anslutning till EU.

Grundläggande bestämmelser om rikets styrelse

I regeringsformen finns grundläggande bestämmelser bl.a. om

statsskickets grunder, riksdagen och riksdagsarbetet, regeringen

och regeringsarbetet, lagar och andra föreskrifter, förhållandet

till andra stater samt om kontrollmakten.

Statsskickets grunder regleras i 1 kap. regeringsformen.

Enligt 1 § förverkligas den svenska folkstyrelsen genom bl.a.

ett representativt och parlamentariskt statsskick. Enligt 4 § är

riksdagen folkets främsta företrädare, och riksdagen stiftar

lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens

medel skall användas. Riksdagen granskar vidare rikets styrelse

och förvaltning. Regeringen styr enligt 6 § riket och är

ansvarig inför riksdagen.

Riksdagen, som utses genom fria, hemliga och direkta val,

består enligt 3 kap. 1 § av en kammare med 349 ledamöter. I 4

kap. finns bestämmelser om riksdagsarbetet. Ytterligare

bestämmelser om riksdagsarbetet finns i riksdagsordningen. I

3--5 kap. riksdagsordningen finns noggranna bestämmelser om

riksdagsärendens väckande, beredning och avgörande. Ärenden

avgörs regelmässigt i kammaren. Vidare finns i 7 kap.

riksdagsordningen gemensamma bestämmelser om val inom riksdagen

samt i 8 kap. bestämmelser om vissa befattningshavare och organ,

bl.a. om utrikesnämnden.

Riksdagsordningen är uppdelad i huvudbestämmelser och

tilläggsbestämmelser. För ändring i tilläggsbestämmelser gäller

samma regler som för vanlig lag. För ändring i

huvudbestämmelserna krävs enligt 8 kap. 16 och 17 §§

regeringsformen antingen två likalydande beslut med val emellan

eller ett beslut som fattas med kvalificerad majoritet.

Av 10 kap. regeringsformen framgår att regeringen har

omfattande befogenheter i fråga om utrikespolitiken. I samband

med tillkomsten av regeringsformen och riksdagsordningen

konstaterade Grundlagberedningen (se betänkande Ny

regeringsform, Ny riksdagsordning, SOU 1972:15) och regeringen

(prop. 1973:90) att utrikespolitikens betydelse för rikets

säkerhet motiverar att riksdagen försäkrar sig om en vidsträckt

insyn däri och ett starkt inflytande däröver. I 10 kap.

regeringsformen finns också bestämmelser som garanterar

riksdagen ett visst inflytande på viktigare utrikespolitiska

avgöranden. Enligt 2 § måste regeringen sålunda inhämta

riksdagens godkännande innan en för riket bindande

internationell överenskommelse ingås och detta inte bara när

överenskommelsen förutsätter lagstiftning utan också när

överenskommelsen är av större vikt. Enligt 5 § kan sedan den 1

december 1994 riksdagen överlåta beslutanderätt till Europeiska

gemenskaperna så länge som dessa har ett fri- och

rättighetsskydd motsvarande det som ges i regeringsformen och i

den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna. I övrigt kan bara

riksdagen besluta om överlåtelser till icke svenska organ av

beslutanderätt som direkt grundar sig på regeringsformen och som

gäller normgivning, finansmakt och traktaträtt. Vidare skall

regeringen enligt 6 § fortlöpande hålla utrikesnämnden

underrättad om de utrikespolitiska förhållanden som kan få

betydelse för riket och överlägga med nämnden om dessa så ofta

det erfordras. I alla utrikesärenden av större vikt skall

regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan

ske. -- Riksdagens ställning i den utrikespolitiska

beslutsprocessen belystes vid utskottsbehandlingen av en motion

i ämnet vid riksmötet 1976/77 (bet. KU 1976/77:36).

Huvudsakligt innehåll i propositionen i denna del och i

talmanskonferensens förslag samt i motionerna

I regeringens förslag till lag med anledning av Sveriges

anslutning till Europeiska unionen föreslås en särskild

bestämmelse om att regeringen skall vara skyldig att underrätta

riksdagen om frågor som avses bli behandlade i Europeiska

unionens råd samt att rådgöra om hur förhandlingarna i rådet

skall föras inför beslut som regeringen bedömer som

betydelsefulla och i andra frågor som riksdagen bestämmer. Denna

informations- och samrådsskyldighet skall fullgöras i organ som

riksdagen skall utse för ändamålet. Dessutom skall regeringen

lämna riksdagen mera allmän information om samarbetet inom EU.

Denna informationsskyldighet skall fullgöras i kammaren. Årligen

skall riksdagen också få en skriftlig redogörelse för

EU-samarbetet.

I det av talmanskonferensen överlämnade förslaget föreslås att

det i riksdagsordningen skall införas en bestämmelse att

riksdagen skall tillsätta en särskild nämnd för det samråd som

föreslås i propositionen. Därutöver lämnas förslag om nämndens

arbetsformer.

I anledning av talmanskonferensens förslag har motioner väckts

av Kurt Ove Johansson m.fl. (s), Agne Hansson m.fl. (c), Birgit

Friggebo m.fl. (fp), Gudrun Schyman m.fl. (v) och Marianne

Samuelsson m.fl. (mp) samt av Maj-Lis Lööw (s) och Margaretha af

Ugglas (m). I s- och fp-motionerna begärs vissa förändringar och

tillägg i förhållande till förslagen i propositionen och

talmanskonferensens förslag, liksom i motionen av Maj-Lis Lööw

och Margaretha af Ugglas, som avser undantag från nämndens

kompetensområde. I c-motionen önskas förtydliganden. I

v-motionen begärs större förändringar i förslaget. I mp-motionen

yrkas avslag på förslaget i huvudsak och läggs fram ett förslag

till annorlunda reglering av samverkansskyldigheten.

Fråga om avslag på talmanskonferensens förslag

I motion 1994/95:K7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs i

yrkande 2 att riksdagen avslår förslaget utom såvitt avser

avskaffande av vissa parlamentarikerkommittéer.

Utskottet anser att talmanskonferensens förslag kan ligga till

grund för en reglering av samverkan mellan riksdag och regering

i EU-frågor, och utskottet avstyrker motion 1994/95:K7 yrkande

2. Utskottet behandlar i fortsättningen av betänkandet olika

delar av förslaget.

Samverkan mellan riksdagen och regeringen i EU-frågor

Utredningar

Grundlagsutredningen inför EG framhöll i sitt betänkande EG

och våra grundlagar (SOU 1993:14) att det är utomordentligt

viktigt att riksdagen och regeringen samråder om de beslut som

Sverige i egenskap av EG-medlem kommer att vara med om att fatta

inom EG:s institutioner. Utredningen ansåg att det bör fastslås

att regeringen är skyldig att informera och konsultera riksdagen

inför viktigare avgöranden i EG. Efter att ha övervägt om

samrådet borde förläggas till utrikesnämnden eller utskotten

stannade utredningen för att det inom riksdagen bör inrättas ett

särskilt sammanhållet samrådsorgan i EG-frågor i form av en

nämnd. Därutöver förordade utredningen att information lämnades

inför kammaren.

Att samrådet inte borde ske i utrikesnämnden motiverade

utredningen bl.a. med att EG-politiken kvantitativt kommer att

domineras av frågor som saknar anknytning till den traditionella

utrikespolitiken eller bara i ringa utsträckning berör denna.

Beträffande utskotten påpekade utredningen att det skulle vara

av stort värde för samarbetets demokratiska förankring om

utskotten anförtroddes samrådsuppgiften. En rad problem skulle

dock uppkomma, och utredningen framhöll bl.a. att de enskilda

utskotten saknar överblicken över den samlade EG-politiken. Det

var också så, fortsatte utredningen, att om många krafter söker

påverka en motpart kan deras sammanlagda inflytande riskera att

bli mindre än om de samordnar sina ansträngningar genom en

talesman.

När det gäller förhållandet mellan nämnden och utskotten

påpekade utredningen att nämnden -- för att kunna ge råd som är

representativa för riksdagen -- inte bara bör ta hänsyn till

partiernas allmänpolitiska synpunkter utan också väga in de

berörda utskottens mer expertbetonade synpunkter. Det var därför

viktigt att det finns goda kontakter mellan nämnden och

utskotten både på politikerplanet och på tjänstemannaplanet.

Initiativet till dessa kontakter borde kunna tas från båda

hållen. Enligt utredningen kunde man utgå från att de enskilda

utskotten kommer att bevaka den svenska beslutsprocessen inför

viktigare avgöranden på sina områden och att de på olika sätt

framför sina ståndpunkter. Även nämnden borde aktivt söka

information om utskottens synpunkter.

Frågan om samverkan mellan regeringen och riksdagen togs också

upp av EG-lagsutredningen i dess betänkande Anslutning till EU

(SOU 1994:10). Utredningen diskuterar olika alternativa

lösningar när det gäller frågan om samrådsskyldigheten bör

omfatta alla frågor eller om den bör avgränsas på något sätt.

Enligt utredningen vore det allmänt sett angeläget att riksdagen

får goda möjligheter att påverka förhandlingsupplägget i mera

betydelsefulla frågor, medan detaljer och teknikaliteter med

fördel kan hanteras av regeringen på egen hand. Utredningen

diskuterar till en början om bestämmelserna om fördelning av

normgivningsmakten i 8 kap. regeringsformen kunde vara en

utgångspunkt men avvisar av olika skäl detta alternativ. En

väsentlig olägenhet som utredningen pekar på är att det inte

alltid är lätt att fastställa gränsen mellan riksdagens och

regeringens kompetens enligt regeringsformen. Ett annat

alternativ skulle enligt utredningen vara att låta

samrådsskyldigheten avse alla sådana rådsbeslut som blir direkt

tillämpliga här i landet eller som kräver riksdagens medverkan

för att kunna genomföras. En sådan ordning är tilltalande främst

därför att riksdagen härigenom får ett relativt omfattande

inflytande på det gemenskapsrättsliga området. En nackdel med en

så långt gående skyldighet att samråda är dock enligt

utredningen att riksdagen då kommer att belastas med en rad

frågor av förhållandevis ringa betydelse. Därmed finns det också

en risk för att de stora och viktiga frågorna försvinner i

mängden. Enligt utredningen bör man emellertid söka sig fram på

en annan väg som i bästa fall dels på ett naturligt och

ändamålsenligt sätt koncentrerar samrådet på de viktigare

frågorna, dels låter samrådets omfattning bli resultatet av en

levande dialog mellan regeringen och riksdagen.

EG-lagsutredningen ansåg -- främst med tanke på de politiska

bindningar som uppstår i Europeiska rådet -- det naturligt att

riksdagen ges information också om den ståndpunkt Sverige skall

inta i de frågor som skall avhandlas på kommande möten i detta

råd. Det kan enligt utredningen gå till på samma sätt som

föreslagits beträffande frågor som skall behandlas i Europeiska

unionens råd. Riksdagen kan emellertid finna att det hellre bör

ske i någon annan ordning. Utredningen föreslår därför bara att

information skall lämnas.

Betänkandet har lagts till grund för det förslag till lag med

anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen som

lagts fram i proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i

Europeiska unionen.

Propositionen

I propositionen föreslås att regeringens skyldigheter i

förhållande till riksdagen regleras i anslutningslagen.

Lagförslaget innehåller en särskild bestämmelse om att

regeringen skall vara skyldig att underrätta riksdagen om frågor

som avses bli behandlade i Europeiska unionens råd (EU-rådet

eller ministerrådet) samt att rådgöra om hur förhandlingarna i

rådet skall föras inför beslut som regeringen bedömer som

betydelsefulla och i andra frågor som riksdagen bestämmer. Denna

informations- och samrådsskyldighet skall fullgöras i organ som

riksdagen skall utse för ändamålet. Dessutom skall regeringen

lämna riksdagen mera allmän information om samarbetet inom EU.

Denna informationsskyldighet skall fullgöras i kammaren. Årligen

skall riksdagen också få en skriftlig redogörelse för

EU-samarbetet.

I propositionen erinrar regeringen om att ett svenskt

medlemskap innebär att Sverige på de områden som faller inom

EG:s kompetens kommer att ha inflytande på och delta i de beslut

EG fattar men kan bli bundet också av beslut vi motsatt oss. I

vissa fall får besluten direkt verkan i Sverige. I andra fall

kommer det att fordras att interna svenska regler ges enligt den

arbetsfördelning som nu gäller mellan riksdagen och regeringen.

Regeringen konstaterar att medlemskapet som sådant och

EG-rätten inte ställer några krav på hur samspelet mellan

statsmakterna skall ordnas, utan att detta i stället helt och

hållet är en nationell angelägenhet. Enligt parlamentarismens

principer skulle regeringen, om Sverige blir medlem i EU, i sitt

sätt att sköta Sveriges intressen inom EU visserligen ansvara

inför riksdagen. Men riksdagens medverkan skulle bli indirekt

och riksdagens kontroll av regeringen utövas i efterhand.

Regeringen anför att detta skulle innebära att Sverige blir

folkrättsligt bundet av beslut inom riksdagens nuvarande

kompetensområde som fattas utan någon direkt medverkan av

riksdagen, även om riksdagens medverkan ibland kan vara

nödvändig för att Sverige skall kunna uppfylla de förpliktelser

som följer av beslutet.

Regeringen anser att det inte är tillräckligt att riksdagens

inflytande utövas endast genom kontroll i efterhand utan att det

är önskvärt med en ordning där riksdagen därutöver får ett

aktivt och reellt inflytande som gör det möjligt att på förhand

påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta inför

förhandlingar och beslutsfattande inom EU. Enligt regeringen bör

riksdagen även i övrigt som folkets främsta företrädare få insyn

i och ges inflytande över den process som leder fram till för

vårt land viktiga och bindande beslut.

Samrådet syftar enligt propositionen till att Sveriges

inställning i olika frågor skall bli parlamentariskt förankrad.

I författningskommentaren (s. 561) framhålls att förslaget för

regeringens del innebär en möjlighet att förankra den ståndpunkt

regeringen ämnar inta vid förhandlingarna i rådet och att

regeringen skall kunna försäkra sig om riksdagens accept av

förhandlingsståndpunkten. Vidare framhålls att det är viktigt

att göra klart att det formellt är regeringen som företräder

Sverige vid ministerrådets möten. Även om regeringen har skaffat

sig en accept från t.ex. ett riksdagsorgan som har inrättats för

detta samrådsförfarande, agerar regeringen med fullt politiskt

ansvar vid rådets möten. Regeringen anför att ett riksdagsorgans

uttalanden självfallet inte kan bli bindande för hela riksdagen

och att det också saknar formell konstitutionell betydelse.

När det gäller informations- och samrådsskyldigheten

beträffande beslut i EU-rådet görs inte några formella

avgränsningar. Alla frågor oavsett detaljeringsnivån skall i

princip omfattas. I första hand skall det dock ankomma på

regeringen att ta initiativ till samråd i de frågor som den

anser vara betydelsefulla. Som en riktpunkt för avgörandet av

vad som skall anses som betydelsefulla frågor anges sådana

spörsmål som faller inom riksdagens normgivningskompetens men

där beslutanderätten överlåtits till EG. Riksdagsorganet skall

ha frihet att påkalla samråd i vilken annan fråga som helst. Det

förutsätts att regeringen och samrådsorganet själva finner en

lämplig avgränsning. I sammanhanget påpekas att viktigare

utrikespolitiska frågor och frågor om utrikespolitiska

förhållanden, som kan få betydelse för riket, liksom hittills,

skall behandlas i utrikesnämnden.

När det gäller en mera allmän informationsgivning föreslås att

regeringen fortlöpande skall informera riksdagen om vad som sker

inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen. Vidare föreslås

att regeringen varje år till riksdagen skall lämna en skriftlig

redogörelse över verksamheten i Europeiska unionen.

I propositionen tar regeringen inte ställning till

organisationen i riksdagen för samrådet med regeringen. Oavsett

hur samrådet organiseras utgår regeringen från att kontakter

upprätthålls med berörda riksdagsutskott. Det framhålls också

att en författningsreglering av samrådsskyldigheten inte

utesluter att samråd även kan ske informellt på annat sätt. Som

exempel nämns överläggningar med partiledarna och andra

kontakter med företrädare för riksdagens partier under olika

ärendens beredning.

I propositionen behandlas också frågan om information till

riksdagen om vad som skall förekomma på möten med Europeiska

rådet.

Europeiska rådet består av medlemsstaternas stats- eller

regeringschefer och sammanträder som regel en gång per halvår.

Europeiska rådet skall enligt artikel. D i Maastrichtfördraget

tillföra unionen de impulser som är nödvändiga för dess

utveckling och skall fastställa allmänna politiska riktlinjer i

detta avseende.

EG-lagsutredningen ansåg det -- främst med tanke på de

politiska bindningar som uppstår i Europeiska rådet -- naturligt

att riksdagen ges information också om den ståndpunkt Sverige

skall inta i de frågor som skall avhandlas på kommande möten i

detta råd.

Regeringen förklarar att den delar utredningens mening att

information också skall lämnas rörande frågor som skall tas upp

i Europeiska rådet. Det ligger enligt regeringen också i sakens

natur att riksdagen skall kunna begära att information lämnas i

sådana frågor. Något förslag till författningsreglering om detta

läggs inte fram.

Regeringen understryker även i detta sammanhang

utrikesnämndens betydelse.

Talmanskonferensens förslag

Riksdagen har våren 1994 (förs. 1993/94:TK3, bet. KU18) fattat

ett principbeslut om inrättandet av en nämnd för Europeiska

unionen med uppgift att samråda med regeringen inför beslut i

Europeiska unionens råd, EU-nämnden. Den skulle ha samma antal

ledamöter och sammansättning som utskotten. Formerna för

nämndens arbete, kontakter med utskotten, behovet av

kansliresurser och andra frågor skulle utredas vidare, i första

hand av Riksdagsutredningens expertgrupp.

I det nu lämnade förslaget 1994/95:TK1 föreslås att i

riksdagsordningen införs en bestämmelse enligt vilken riksdagen

inom sig skall tillsätta en nämnd för Europeiska unionen för

samråd enligt regeringens förslag till anslutningslag.

Motioner

I den under allmänna motionstiden 1994 väckta motionen

1993/94:U508 av Hadar Cars m.fl. (fp) begärs (yrkande 3) ett

tillkännagivande om behovet av att riksdagen vid en svensk

EU-anslutning inrättar ett utskott där regeringen förankrar sina

ställningstaganden innan beslut fattas i ministerrådet.

Enligt motion 1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) är

propositionen relativt oprecis i sin diskussion om riksdagens

inflytande över Sveriges arbete i EU. Formerna för samråd och

information är vagt definierade. I allt som omfattas av

EU-beslut förvandlas riksdagen enligt motionärerna från

lagstiftare till samrådsinstans och informationsmottagare. De

menar att detta innebär en stark uttunning av riksdagens

ställning och en mycket stark förskjutning av makt från

riksdagen till regeringen. Motionärerna menar att en EU-nämnd

bör inrättas, men att denna skall ha skyldighet att delegera

sakfrågor av icke obetydlig vikt till riksdagens olika utskott.

Motionärerna begär (yrkande 3) att talmanskonferensen snabbt bör

utreda de mer exakta formerna för riksdagens inflytande och att

dessa bör få en utformning i enlighet med i motionen angivna

riktlinjer. Syftet skall uttryckligen vara att minimera skadorna

för den parlamentariska demokratin med ett EU-medlemskap.

Systemet förutsätter enligt motionärerna också att EU:s

dagordningar och förslag kommer till regeringen i god tid före

ministerrådsmötena, och de begär att regeringen skall verka för

att så sker (yrkande 2).

I motion 1994/95:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hänvisar

motionärerna till att de tidigare förordat att nämnden skall

kunna fatta beslut som riktningsgivande för regeringen. De begär

nu (yrkande 1 delvis) att nämnden skall inrättas inte bara för

samråd utan även för att fatta beslut om regeringens agerande i

EU-rådet i frågor av större vikt, att sådant beslut också skall

kunna fattas av nämnden i förening med fackutskott och att

beslut på regeringens begäran i sista hand skall fattas av

riksdagen i plenum. Motionärerna medger att riksdagen därmed

överlåter beslutsmakt till nämnden, men de anser att

grundproblemet är överlåtelsen av lagstiftningsmakt från

riksdagen till EU-organ, som det gäller att hantera på ett

arbetsmässigt rimligt sätt så att riksdagen har en möjlighet att

något kunna styra hur Sveriges rösträtt används vid rådets

lagstiftning.

Riksdagens inflytande betonas också i motion 1994/95:U24 av

Marianne Samuelsson m.fl. (mp). Motionärerna anför att

lagstiftningsmakten vid ett EU-medlemskap förskjuts från

riksdagen till rådet och att det marginella svenska inflytandet

på EU:s lagstiftning utövas av regeringen och inte av riksdagen.

Motionärerna kritiserar förslaget i propositionen som enligt

deras uppfattning innebär att regeringen bara blir skyldig att

underrätta riksdagen men inte att följa riksdagens beslut.

Enligt motionärerna förvandlas riksdagen därmed från

lagstiftande parlament till rådgivande remissinstans.

Motionärerna föreslår (yrkande 1) att det i lagen skall

föreskrivas att regeringen i Europeiska unionens råd skall

verkställa de beslut som fattas av riksdagen eller av

riksdagsorgan som riksdagen överlåtit beslutsrätt till

beträffande ärenden som skall avgöras i Europeiska unionens råd.

Motionärernas förslag innebär vidare att om regeringen finner

att av riksdagen sålunda fattade beslut inte kan verkställas,

skall riksdagen eller vederbörligt riksdagsorgans godkännande

inhämtas innan regeringen i Europeiska unionens råd intar en ny

ståndpunkt.

I motion 1994/95:K7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anförs

att regeringen naturligtvis skall företräda Sverige i

EU-sammanhang men att riksdagen åtminstone genom utskotten och

EU-nämnden bör ha en beslutsrätt som garanterar parlamentarismen

och att besluten grundas i den parlamentariska situationen i

riksdagen. Motionärerna begär (yrkande 3 delvis) att regeringens

förhandlingsmandat skall fastställas inför beslut i EU-rådet av

den inom riksdagen tillsatta EU-nämnden i alla ärenden utom

utrikes- och jordbrukspolitiska ärenden. I utrikes- och

jordbrukspolitiska ärenden skall enligt samma motionsyrkande

förhandlingsmandatet fastställas av respektive utskott inom

riksdagen.

Kurt Ove Johansson m.fl. (s) diskuterar i motion 1994/95:K4

(yrkande 2) innebörden av samverkan mellan regeringen och

riksdagen och framhåller att samspelet i realiteten är avsett

att ge regeringen en möjlighet att förankra den ståndpunkt

regeringen ämnar inta vid förhandlingarna i EU-rådet. Det är

meningen att regeringen skall kunna försäkra sig om riksdagens

accept av en förhandlingsståndpunkt. Riksdagen bör genom nämnden

i praktiken komma att få ett reellt inflytande när det gäller

Sveriges ståndpunkter vid mötena i EU-rådet, och man bör kunna

utgå från att regeringen inte kommer att företräda en ståndpunkt

som står i strid med vad nämnden har gett uttryck för i

samrådet. Detta är enligt motionärerna kärnan i parlamentarismen

och innebär en faktisk medverkan från riksdagens sida i

lagstiftningsprocessen i EU-rådet.

Men även om regeringen genom nämnden har försäkrat sig om en

riksdagens accept måste det enligt motionärernas mening stå

klart att regeringen agerar med fullt politiskt ansvar.

Uttalanden i EU-nämnden kan självfallet, framhåller

motionärerna, inte bli bindande för hela riksdagen och de saknar

formell konstitutionell betydelse. Riksdagen kan alltid utkräva

politiskt ansvar av regeringen när det gäller hur den har

hanterat en förhandling i rådet även i fall då uppläggningen av

förhandlingen inte har blivit föremål för några kommentarer i

riksdagsorganet. Motionärerna påminner i detta sammanhang om

bestämmelserna om kontrollmakten i 12 kap. 1--5 §§

regeringsformen och uttalar att riksdagen skall vara oförhindrad

att avge misstroendeförklaring enligt 12 kap. 4 §

regeringsformen alldeles oberoende av vad som förekommit i

samrådet mellan EU-nämnden och regeringen.

Frågan om bestämmelsernas placering tas upp i två

motioner.

I motion 1994/95:K4 av Kurt Ove Johansson m.fl. (s) anförs att

samverkansbestämmelsen rör en fråga av mycket stor betydelse för

folkstyrelsens framtida villkor och former på de områden

samarbetet med Europeiska unionen avser. Detta förhållande borde

enligt motionärerna komma till uttryck i regleringen genom att

den centrala bestämmelsen om EU-nämnden och om regeringens

skyldigheter gentemot nämnden tas in i 10 kap. regeringsformen,

på samma sätt som gäller för utrikesnämnden. Att nu ändra

regeringsformen är emellertid inte möjligt. Motionärerna anser

av det skälet och för att få en bättre konsekvens och

överskådlighet av bestämmelserna att innehållet i den föreslagna

5 § anslutningslagen bör tas in i riksdagsordningen. De begär

(yrkande 1) att riksdagen skall besluta att i riksdagsordningen

ta in föreskrifter om skyldighet för regeringen att underrätta,

informera och rådgöra med riksdagen.

Även i motion 1994/95:K8 av Birgit Friggebo m.fl. (fp)

föreslås (yrkande 1) av liknande skäl att samrådsbestämmelsen i

5 § anslutningslagen förs över till riksdagsordningen.

Utskottets bedömning

Begäran om förslag från talmanskonferensen m.m.

Med hänsyn till att ett förslag från talmanskonferensen om

formerna för riksdagens inflytande i EU-frågor nu föreligger får

motion 1994/95:U15 yrkandena 2 och 3 anses tillgodosedd.

Detsamma gäller motion 1993/94:U508 yrkande 3.

Samverkansbestämmelsernas placering

Bestämmelserna om samverkan mellan riksdag och regering i

EU-frågor är av mycket stor betydelse för möjligheterna för

riksdagen att påverka utvecklingen inom de områden som

samarbetet i Europeiska unionen avser. De kommer därmed att

gälla grunderna för folkstyrelsen. Detta talar i sig för att

bestämmelserna, som anförs i motionerna 1994/95:K4 och

1994/95:K8, borde tas in i en författning av högre dignitet.

Bestämmelserna måste vidare kompletteras med bestämmelser om

riksdagens arbetsformer, som hör hemma i riksdagsordningen.

Att hänvisa från riksdagsordningen till reglering i lag av lägre

valör är olämpligt. Enligt utskottets uppfattning talar dessa

omständigheter starkt för att regleringen av samverkan helt

placeras i riksdagsordningen. Mot detta kan invändas att

samverkansbestämmelserna riktar sig till regeringen och anger

regeringens skyldigheter. Dessa skyldigheter gäller dock

gentemot riksdagen, och i riksdagsordningen finns redan

bestämmelser som ålägger regeringen skyldigheter gentemot

riksdagen.

Utskottet finner med hänvisning till det anförda att

samverkansbestämmelserna i sin helhet bör placeras i

riksdagsordningen, och motionerna 1994/95:K4 yrkande 1 och

1994/95:K8 yrkande 1 tillstyrks därigenom.

Innebörden av samverkan

Såväl Grundlagsutredningen inför EG som EG-lagsutredningen

betonade vikten av samråd mellan regering och riksdag om de

beslut som Sverige i egenskap av EG-medlem kommer att vara med

om att fatta inom EG:s institutioner. EG-lagsutredningens

betänkande har lagts till grund för regeringens förslag till

samverkansbestämmelse, och även talmanskonferensens arbetsgrupps

förslag hänvisar i vissa delar till förslaget.

Som anförs i propositionen ansvarar regeringen i sitt sätt att

sköta Sveriges intressen inom EU enligt parlamentarismens

principer visserligen inför riksdagen, men riksdagens medverkan

skulle bli indirekt och riksdagens kontroll av regeringen utövas

i efterhand. Utskottet anser, i likhet med regeringen, det

inte vara tillräckligt att riksdagens inflytande utövas endast

genom kontroll i efterhand, utan det är önskvärt med en ordning

där riksdagen därutöver får ett aktivt och reellt inflytande som

gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter som

Sverige skall inta inför förhandlingar och beslutsfattande inom

EU.

Den föreslagna ordningen innebär en möjlighet att förankra den

ståndpunkt regeringen ämnar inta vid förhandlingarna i rådet och

att kunna försäkra sig om riksdagens accept av

förhandlingsståndpunkten. Enligt utskottet är det dock viktigt

att göra klart att det formellt är regeringen som företräder

Sverige och att -- även om regeringen har skaffat sig en accept

från t.ex. ett riksdagsorgan som har inrättats för

samrådsförfarandet -- regeringen agerar med fullt politiskt

ansvar vid rådets möten. Ett riksdagsorgans uttalanden kan, som

framhålls i propositionen, inte bli bindande för hela riksdagen

och saknar också formell konstitutionell betydelse.

Utskottet vill erinra om att det av 1 kap. 4 § regeringsformen

framgår att det är riksdagen som stiftar lag, beslutar om skatt

till staten och bestämmer hur statens medel skall användas. Med

nuvarande grundlagsreglering är det inte möjligt att till något

eller några riksdagens organ delegera uppgiften att fatta för

regeringen bindande beslut. Enligt utskottets mening finns det

inte heller anledning att nu utreda möjligheterna att införa

sådan möjlighet.

En ordning där regeringen inom samrådets ram skulle kunna

hänskjuta frågor till riksdagen i plenum kan utskottet inte

heller förorda. Riksdagens godkännande i olika frågor bör

regeringen i sedvanlig ordning begära genom proposition till

riksdagen.

Riksdagen har den 7 juni 1994 fattat principbeslut (bet.

1993/94:KU18) att en nämnd för Europeiska unionen, EU-nämnden,

skall inrättas för samråd och för att tillförsäkra riksdagen

inflytande över beslutsprocessen. EU-nämndens uppgift bör bli

den i propositionen föreslagna. Regeringen bör således

underrätta nämnden om frågor som avses bli behandlade i

Europeiska unionens råd samt rådgöra med nämnden om hur

förhandlingarna i rådet skall föras inför beslut som regeringen

bedömer som betydelsefulla och i andra frågor som nämnden

bestämmer.

Genom EU-nämnden får riksdagen enligt utskottets bedömning i

praktiken ett reellt inflytande när det gäller Sveriges

ståndpunkter vid mötena i Europeiska unionens råd. Man bör

nämligen kunna utgå från att regeringen inte kommer att

företräda en ståndpunkt som står i strid med vad nämnden har

gett uttryck för i samrådet.

Det som sagts om innebörden av samverkan har betydelse för det

politiska ansvarstagandet. Om riksdagen redan från början skulle

binda regeringen med fastställda förhandlingsdirektiv, skulle

regeringens politiska ansvar för agerandet i EU-förhandlingarna

uttunnas avsevärt. Som uttalas i propositionen kan inte heller

ett riksdagsorgans uttalanden bli bindande för hela riksdagen,

och sådana uttalanden saknar formell konstitutionell betydelse.

Det är, som också påpekas i propositionen, regeringen som

företräder Sverige vid ministerrådets möten. Det är därigenom

regeringen som har det politiska ansvaret för förhandlingarna.

EU-nämndens medverkan vid uppläggningen av förhandlingarna

påverkar således inte riksdagens möjligheter att använda de

kontrollinstrument som anges i 12 kap. regeringsformen.

I enlighet med det anförda föreslår utskottet att det i 8 kap.

riksdagsordningen förs in en bestämmelse av innebörd att

regeringen skall underrätta EU-nämnden om frågor som avses bli

behandlade i Europeiska unionens råd och att regeringen skall

rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall föras

inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i

andra frågor som nämnden bestämmer. I en sådan skyldighet att

samråda får anses ligga en skyldighet att också lämna nämnden

upplysningar och att yttra sig i de frågor som nämnden ställer.

När det gäller nämndens möjlighet att påkalla samråd med

regeringen bör det enligt utskottets mening finnas ett

minoritetsskydd. Om minst fem ledamöter av nämnden begär det,

bör därför nämnden föranstalta om samråd. Det bör dock vara

möjligt för majoriteten i nämnden att avslå en sådan begäran, om

den finner att därmed förenat dröjsmål skulle leda till avsevärt

men. Ett sådant men kan vara hänförligt till nämndens egen

verksamhet. Det kan också avse regeringens möjligheter att

genomföra förhandlingar i EU-rådet.

Utskottet vill redan i detta sammanhang framhålla att den

föreslagna samverkan innebär helt nya förhållanden och

arbetsformer för riksdagen. Utvecklingen kommer därför att

följas noga, och det ligger i sakens natur att arbetsformerna

efter hand kan komma att förändras med anledning av vunna

erfarenheter.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1994/95:K6

yrkande 1 i denna del, 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och

1994/95:U24 yrkande 1. Motion 1994/95:K4 yrkande 2 får anses

vara tillgodosedd genom vad utskottet uttalat.

Utskottet anser att den föreslagna skyldigheten för regeringen

att fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen

för samarbetet i EU och lämna en skriftlig berättelse över

verksamheten där är ett värdefullt medel för riksdagens

möjlighet att medverka i EU-samarbetet. En bestämmelse om denna

skyldighet bör tas in i 3 kap. 6 § riksdagsordningen, där

regeringens möjlighet att lämna meddelande till riksdagen genom

skrivelse eller också muntligen genom statsråd vid sammanträde

med kammaren regleras.

Utskottets lagförslag

Till följd av det anförda lägger utskottet i bilaga 2 fram

förslag till ett nytt andra stycke i 3 kap. 6 §

riksdagsordningen samt till ny lydelse av 8 kap. 14 § första

stycket och till en ny bestämmelse, som tas in som ett första

stycke i en ny paragraf, 15 §, i riksdagsordningen.

EU-nämndens kompetens i förhållande till utrikesnämnden och

till utskotten

Talmanskonferensens förslag

I förslaget från talmanskonferensens arbetsgrupp framhålls att

frågor som kan bli föremål för beslut i ministerrådet spänner

över ett vitt fält och berör i stort sett samtliga de nuvarande

utskottens ansvarsområden, om än i varierande grad.

I förslaget framhålls att både EU-nämnden och utskotten måste

medverka i samrådsförfarandet med regeringen. Utskotten måste

ges förutsättningar att spela en aktiv roll, medan det slutliga

ansvaret för samrådet med regeringen bör ligga på EU-nämnden.

Inrättandet av en EU-nämnd kommer enligt arbetsgruppen inte

att inkräkta på utskottens ordinarie arbetsuppgifter, utan

propositioner och motioner kommer -- även om de har direkt

anknytning till samarbetet med EU -- att hänvisas till utskotten

för beredning på samma sätt som tidigare. Utskotten kommer också

att ha frihet att utnyttja sin initiativrätt i frågor som rör

EU.

För den parlamentariska förankringen av samarbetet med EU är

det emellertid enligt arbetsgruppen värdefullt om inte bara

EU-nämnden utan också utskotten kan spela en aktiv roll som

samrådspartner till regeringen under beslutsprocessen inom EU.

Det är också så att frågornas skiftande natur och spännvidd

kräver medverkan från utskotten om samrådet mellan riksdagen och

regeringen skall bli meningsfullt. Utan tillgång till den

kunskap och de insikter som finns i utskotten skulle kraven på

ledamöterna i EU-nämnden bli alltför stora. Det slutliga

ansvaret för samrådet med regeringen måste dock ligga på

EU-nämnden med hänsyn bl.a. till att det i många fall kan krävas

övergripande bedömningar och avvägningar mellan olika

intresseområden.

För att ytterligare markera utskottens betydelse kan

arbetsgruppen också tänka sig en ansvarsuppdelning mellan

nämnden och andra organ liknande den som gjorts i Danmark. Där

har man enligt arbetsgruppen valt att låta det faktiska ansvaret

för utrikes- och säkerhetspolitiken ligga i motsvarigheten till

utrikesnämnden och att lägga ansvaret för samarbetet i tredje

pelaren hos Retsudvalget, medan de formella förhandlingsmandaten

i andra och tredje pelaren ges av Europaudvalget.

När det gäller den svenska organisationen för samråd mellan

regering och riksdag påpekar arbetsgruppen att viktigare frågor

på det utrikes- och säkerhetspolitiska området under alla

förhållanden kommer att behandlas i utrikesnämnden. I dessa fall

finns det knappast någon anledning att ha ett särskilt

samrådsförfarande i riksdagen. Information bör dock enligt

gruppen kunna lämnas till EU-nämnden liksom till

utrikesutskottet.

Om informations- och samrådsförfarandet inför

ministerrådsmötena skall fullgöras i EU-nämnden är det enligt

arbetsgruppen naturligt att också informationen rörande

Europeiska rådets möten lämnas i nämnden.

Motioner

Frågan om samrådet främst i utrikes- och säkerhetspolitiska

frågor tas upp i motion 1994/95:K9 av Maj-Lis Lööw (s) och

Margaretha af Ugglas (m). Motionärerna anser att den föreslagna

ordningen med en särskild ärendeinriktad EU-nämnd är lämplig vad

avser EU-frågor för vilka överstatlighet råder, dvs. där EU:s

beslut är bindande. De anser dock att det är viktigt att göra

distinktionen mellan frågor rörande ärenden som kan höra hemma i

EU-nämnden och mera långsiktiga, övergripande och viktiga frågor

och problem, som bör behandlas i de redan existerande organen.

Vidare finns det enligt motionärerna risk för att EU-nämnden

tämligen snabbt blir överbelastad. Om man i framtiden finner att

de utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna bör avskiljas från

området för obligatoriskt samråd i EU-nämnden, skulle det kräva

ändring av en av riksdagsordningens huvudbestämmelser. Det är

inte självklart att sammanvägningen mellan å ena sidan

utrikespolitiska frågor och å andra sidan övriga intressen

huvudsakligen skall ske i EU-nämnden. Sverige vill även som

EU-medlem bedriva en utrikespolitik som grundar sig på

självständiga och breda bedömningar av våra långsiktiga

intressen. En rad för Sverige viktiga internationella frågor

måste diskuteras och avgöras i ett vidare sammanhang än inom

EU:s ram. Motionärerna anser att samråd och information mellan

regeringen och EU-nämnden mycket väl kan ske utan att den av

talmanskonferensen föreslagna regleringen införs i

riksdagsordningen. Beredning, samråd och samordning av viktiga

utrikespolitiska frågor inom riksdagen bör, liksom hittills, ske

inom utrikesutskottet och utrikesnämnden, och motionärerna begär

att riksdagen skall besluta att samrådet inom EU-nämnden endast

skall avse frågor där befogenhet överlåtits till EU, medan

samrådet i övriga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor skall

ske med utrikesnämnden enligt 10 kap. 6 § regeringsformen.

Agne Hansson m.fl. (c) anser i motion 1994/95:K5 att som ett

led i decentraliseringen av nämndens kompetens regeringens

samråd när det gäller andra utrikes- och säkerhetspolitiska

frågor än som hör hemma i utrikesnämnden bör ske med

utrikesutskottet. Motionärerna begär ett förtydligande av detta.

Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion 1994/95:K6 att

riksdagen skall besluta att nämnden i förening med vederbörande

utskott skall kunna fatta beslut om regeringens agerande i

EU-rådet. Motionärerna anser vidare (yrkande 2) att EU-nämnden

kommer att ha behov av överblick och insyn i alla

utrikesrelaterade frågor som behandlas som ärenden enligt

ministerrådets dagordning och att samtidigt Sveriges

utrikespolitik i EU måste samordnas med den utrikespolitik som

Sverige bedriver utanför EU. Den bästa sakkunskapen om Sveriges

utrikespolitik i riksdagen finns med all sannolikhet främst

företrädd i utrikesutskottet, och det borde därför vara möjligt

att åtminstone under den första tiden tillämpa en ordning där

samrådet om det löpande utrikespolitiska arbetet i EU sker genom

att regeringen samråder med utrikesutskottet och EU-nämnden i

gemensamma möten. Ärendebelastningen kan senare leda till att

riksdagens samråd med regeringen fördelas på flera organ och att

ärendena fördelas efter om de tillhör EU:s första, andra eller

tredje pelare.

I motion 1994/95:K7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

(yrkande 3) skiljer motionärerna ut två områden där

beslutsrätten för regeringens förhandlingsmandat bör ligga i

utskotten. Det gäller bl.a. utrikespolitiken, som enligt

motionärerna vinner på att hanteras i ett helhetsperspektiv,

varför utrikesutskottet bör ha hela ansvaret vad gäller

riksdagens arbete i dessa frågor. Eftersom Sveriges hållning i

utrikespolitiken i EU-sammanhang är att den bör förbli nationell

är detta också en viktig markering från riksdagen gentemot

svenska folket som visar att landet avser att fortsätta med en

självständig utrikespolitik även som EU-medlem. Motionärerna

anser att samverkan mellan riksdagen och regeringen inför beslut

i EU-rådet såvitt gäller utrikespolitiska ärenden skall ske i

utrikesutskottet. Motionärerna anser vidare att

jordbrukspolitiken är ett område som är genomreglerat och mycket

"snårigt", där det knappast är möjligt för ledamöterna i

EU-nämnden att inhämta den kompetens som krävs för att hantera

dessa frågor. De anser därför att samverkan mellan riksdagen och

regeringen inför beslut i EU-rådet såvitt gäller

jordbrukspolitiska ärenden skall ske i vederbörande utskott.

Utskottets bedömning

Frågan om innebörden av samverkan har behandlats i föregående

avsnitt.

Konstitutionsutskottet erinrar om att utrikesnämndens

ställning och uppgifter är reglerade i regeringsformen och

berörs inte av att en EU-nämnd inrättas. Både i propositionen

och i arbetsgruppens förslag påpekas att viktigare frågor på det

utrikes- och säkerhetspolitiska området under alla förhållanden

kommer att behandlas i utrikesnämnden. Det får därmed

förutsättas att frågor som skall tas upp i Europeiska rådet

oftast kommer att behandlas i utrikesnämnden. Därutöver kan de

behandlas i EU-nämnden.

Konstitutionsutskottet vill vidare erinra om att bestämmelser

om utskottens ställning och uppgifter finns i riksdagsordningen.

Inte heller i fråga om utskottens befogenheter sker någon

förändring genom att EU-nämnden inrättas. Utskotten skall som

tidigare bereda remitterade ärenden inom sina områden och har

full möjlighet att inom dessa områden ta sådana initiativ som de

anser påkallade.

EU-nämnden kommer således inte att överta någon av utskottens

uppgifter, utan nämndens område avser samrådsfrågorna. I

motionerna 1994/95:K5, 1994/95:K6, 1994/95:K7 och 1994/95:K9

begärs att detta samråd på den del av det utrikespolitiska

området som inte sker i utrikesnämnden skall ske i

utrikesutskottet. I motion 1994/95:K7 begärs att också samverkan

inom det jordbrukspolitiska området skall ske inom det berörda

utskottet. Den i motion 1994/95:K9 föreslagna regleringen skulle

enligt konstitutionsutskottet innebära att frågor inom såväl

andra som tredje pelaren skulle hamna utanför EU-nämnden.

Arbetsgruppen har framhållit värdet av utskottens medverkan

för att samrådet mellan riksdagen och regeringen skall bli

meningsfullt. Därvid betonas utskottens kunskap och insikter.

Det slutliga ansvaret för samrådet med regeringen måste dock

enligt arbetsgruppen i vart fall inledningsvis ligga på

EU-nämnden med hänsyn till att det i många fall kan krävas

övergripande bedömningar och avvägningar mellan olika

intresseområden.

Med tanke på den betydelse som bör fästas vid ett sammanhållet

förfarande där samrådsorganet har överblick över den samlade

EU-politiken anser konstitutionsutskottet att det inte är

lämpligt att fördela samrådet på olika utskott, och

konstitutionsutskottet avstyrker motionerna 1994/95:K5 i denna

del, 1994/95:K6 yrkande 2, 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och

1994/95:K9. Konstitutionsutskottet återkommer i ett senare

avsnitt till frågan om hur utskottens kunskaper och synpunkter

skall kunna komma EU-nämnden till godo vid samrådet.

Som konstitutionsutskottet redan i ett tidigare avsnitt

uttalat, kommer utvecklingen av samrådet mellan riksdagen och

regeringen och av formerna för samverkan att behöva följas noga.

Utskottet utesluter således inte att en annan ordning senare kan

behöva införas.

Förhållandet i övrigt mellan EU-nämnden och utskotten

Talmanskonferensens förslag

I arbetsgruppens förslag framhålls värdet av att inte bara

EU-nämnden utan också utskotten kan spela en aktiv roll som

samrådspartner till regeringen under beslutsprocessen inom EU.

Frågornas skiftande natur och spännvidd kräver medverkan från

utskotten om samrådet mellan riksdagen och regeringen skall bli

meningsfullt. Utan tillgång till den kunskap och de insikter som

finns i utskotten skulle kraven på ledamöterna i EU-nämnden bli

alltför stora.

Enligt arbetsgruppen bör en samverkan mellan utskotten och

EU-nämnden skapas så att utskottens synpunkter på EU-frågor kan

tas till vara vid nämndens samråd med regeringen.

I betydande utsträckning får enligt arbetsgruppen utvecklingen

visa vilka kontaktvägar som kan behöva utnyttjas för

vidarebefordran av synpunkter i utskotten till EU-nämnden.

Ytterst måste partiernas egna önskemål få bli avgörande.

En modell är att utskottssynpunkter kan föras till EU-nämnden

via partigrupperna främst genom att frågorna tas upp vid

kontakter mellan partigrupperna i nämnden och i de berörda

utskotten. Modellen ger flexibilitet och möjligheter till

samordning inom partierna. En annan modell är att företrädare

för utskotten får närvara och yttra sig vid nämndens

sammanträden. Den modellen har dock praktiska avigsidor som inte

uppväger fördelarna.

Ett samarbete bör enligt arbetsgruppen kunna etableras på

tjänstemannaplanet mellan utskotten och EU-nämnden. Också dessa

kontakter bör i betydande utsträckning präglas av flexibilitet.

En utgångspunkt är enligt arbetsgruppen att formaliserade

förfaranden med utbyte av yttranden mellan nämnden och utskotten

bör undvikas. Några formella hinder för utskotten att

skriftligen redovisa sina uppfattningar till nämnden bör dock

inte finnas.

Arbetsgruppen framhåller slutligen att det måste finnas

utrymme för en betydande flexibilitet i samrådsförfarandet. Det

måste stå ledamöterna i både EU-nämnden och utskotten fritt att

själva avgöra hur arbetet med EU-frågorna skall bedrivas.

Utskotten och EU-nämnden bör därför inte bindas av några

detaljerade föreskrifter om arbetet med EU-frågorna.

Motioner

Frågan om samverkan mellan utskotten och EU-nämnden tas upp i

flera motioner.

I motion 1994/95:K4 av Kurt Ove Johansson m.fl. (s) delar

motionärerna arbetsgruppens bedömning att en samverkan mellan

utskotten och EU-nämnden bör skapas så att utskottens synpunkter

på EU-frågor kan tas till vara vid nämndens samråd med

regeringen och att samspelet mellan nämnden och utskotten måste

präglas av betydande flexibilitet och ytterst styras av

partiernas önskemål. Det ligger enligt motionärerna mycket i

uppfattningen att utvecklingen får visa vilken samverkansform

som är mest ändamålsenlig, men denna samverkan får inte ske

enbart på nämndens villkor. Utskottens viktiga ställning i vårt

parlamentariska system kräver enligt motionärerna att det av

riksdagsordningen uttryckligen skall framgå att nämnden skall

samråda med utskott som berörs av en fråga som skall behandlas i

EU-rådet, och de begär (yrkande 4) att riksdagen beslutar om en

sådan föreskrift. Motionärerna delar i övrigt arbetsgruppens

uppfattning att det slutliga ansvaret för samrådet med

regeringen inför ett rådsmöte måste ligga på EU-nämnden med

hänsyn bl.a. till att det i många fall kan krävas övergripande

bedömningar och avvägningar mellan olika intresseområden och

till att tiden i slutfasen av ett ärendes beredning ofta är

knapp.

Agne Hansson m.fl. (c) delar i motion 1994/95:K5 också

arbetsgruppens uppfattning att det bör finnas betydande

flexibilitet i samrådsförfarandet och att EU-nämnden och

utskotten bör ha betydande frihet att själva välja de

arbetsformer som man finner bäst lämpade, men motionärerna ser

det som naturligt att de samråd som avses ske mellan nämnden och

utskotten formaliseras i form av yttranden. Härigenom får

utskotten möjlighet att överblicka och följa upp de

ställningstaganden som görs.

Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion 1994/95:K6 att

EU-nämnden givetvis bör hålla kontakt med utskotten och att

detta sannolikt kommer att ske inom de olika partigrupperna.

Motionärerna anser emellertid att nämnden i ärenden av större

vikt skall inhämta yttranden från berört utskott, och de begär

(yrkande 1 delvis) att en bestämmelse om detta tas in i

riksdagsordningen.

Även Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i motion 1994/95:K7

att EU-nämnden bör inhämta yttranden från berörda utskott, och

motionärerna begär (yrkande 3 delvis) att i riksdagsordningen

skall föreskrivas skyldighet för nämnden att så långt möjligt

inhämta yttranden från berörda utskott inom riksdagen.

Utskottets bedömning

I arbetsgruppens förslag framhålls att det för den

parlamentariska förankringen av samarbetet med Europeiska

unionen är värdefullt om inte bara EU-nämnden utan också

utskotten kan spela en aktiv roll som samrådspartner till

regeringen under beslutsprocessen inom EU. I betydande

utsträckning får enligt arbetsgruppen utvecklingen visa vilka

kontaktvägar som kan behöva utnyttjas för vidarebefordran av

synpunkter i utskotten till EU-nämnden, och ytterst måste

partiernas egna önskemål få bli avgörande. Arbetsgruppen anser

att det måste finnas en betydande flexibilitet i

samrådsförfarandet, och att utskotten och EU-nämnden därför inte

bör bindas av några detaljerade föreskrifter om arbetet med

EU-frågorna.

Enligt konstitutionsutskottets mening är det nödvändigt att

utskottens kunskaper och synpunkter tas till vara i

samrådsförfarandet. Det är här fråga om en ömsesidig process

mellan utskotten och nämnden. Utskotten bör givetvis kunna

överlämna formella yttranden till EU-nämnden både på nämndens

begäran och på eget initiativ, men andra vägar kan ofta vara nog

så ändamålsenliga. I fråga om yttranden från utskotten till

EU-nämnden kan det enligt konstitutionsutskottets mening finnas

den svårigheten att det inte finns något ärende eller direkt

förslag att knyta yttrandet till. Vad som är viktigt är enligt

konstitutionsutskottets uppfattning att utskottens ledamöter och

tjänstemän håller sig väl informerade i fråga om vad som händer

på deras område inom Europeiska unionen och att EU-nämndens

ledamöter och tjänstemän också ser det som viktigt att påminna

om väntade ärenden och dagordningar inom EU. Dessa samrådsformer

får dock enligt konstitutionsutskottet inte innebära att

samverkan, i avsaknad av en aktiv reglering i riksdagsordningen,

kan komma att ske blott på nämndens villkor. Utskottens viktiga

ställning i vårt parlamentariska system innebär att dessa,

normalt sett, bör ha befattning med EU-processerna fram till

dess att de som formliga ärenden skall behandlas i

ministerrådet. EU-nämnden bör också ha kunskaper om riksdagens

ställningstaganden och utskottens ståndpunkter inför det att

regeringen enligt 8 kap. 15 § rådgör med nämnden.

Konstitutionsutskottet vill dock inte nu förorda att formerna

för samråd och informationsutbyte mellan nämnden och utskotten

regleras. Konstitutionsutskottet anser i stället att

erfarenheterna bör avvaktas. Om det emellertid efter ett år,

dvs. i slutet av år 1995, visar sig att samspelet mellan

utskotten och nämnden inte speglar denna konstitutionsutskottets

mening om ömsesidighet, avser utskottet att i riksdagen väcka

förslag om en reglering i riksdagsordningen om nämndens

skyldighet att samråda med det utskott till vars ämnesområde en

fråga som skall behandlas i Europeiska unionens råd hör.

Med det anförda avstyrks motionerna 1994/95:K4 yrkande 4,

1994/95:K5 i denna del, 1994/95:K6 yrkande 1 i denna del och

1994/95:K7 yrkande 3 i denna del.

Regeringens och andra statliga myndigheters

informationsskyldighet

Utskottens nuvarande möjligheter

Enligt 4 kap. 10 § riksdagsordningen skall statlig myndighet,

då utskott begär det, lämna upplysningar och avge yttrande med

undantag för sekretessbelagda uppgifter vid offentlig del av

utskottssammanträde. Sådan skyldighet åligger dock inte

regeringen. Myndighet som inte lyder under riksdagen kan

hänskjuta begäran från utskott till regeringens avgörande.

Om denna myndigheters skyldighet vid utskottens beredning av

ärenden erinras i Holmberg--Stjernquists grundlagskommentar om

undantaget för regeringen, dvs. även departementen.

Också i andra fall kan undantag göras. En myndighet som lyder

under regeringen kan hänskjuta en begäran från utskott till

regeringens avgörande, vilket innebär att regeringen kan

bestämma att upplysningarne eller yttrandet ej skall lämnas.

Denna möjlighet att "undslippa" har varit omdiskuterad, och det

har sagts att den är "en kvarleva från maktdelningslärans

tankegångar". "En ovillkorlig rätt för utskott att engagera

myndigheter för yttranden skulle", framhöll GLB (SOU 1969:62

s. 91) "i enstaka fall kunna medföra störningar i förvaltningens

arbete på ett sätt som regeringen inte kunnat förutse eller i

tid motverka." GLB talade i sammanhanget om "exceptionella

svårigheter" för myndigheten. Och KU uttalade sedermera

(KU 1975/76:45 s. 13):

"Av både principiella och praktiska skäl är det ... nödvändigt

att myndigheterna har en möjlighet att hänskjuta en sådan

begäran till regeringens avgörande. Med den parlamentariska

uppbyggnad som den nya författningen erhållit är det regeringen

som styr riket under ansvar inför riksdagen. Enligt 'RF 11:6'

lyder flertalet statliga myndigheter under regeringen. Att ...

ge riksdagens organ rätt att direkt ålägga dessa myndigheter

vissa arbetsuppgifter är enligt utskottets mening mindre väl

förenligt med parlamentarismens princip. En myndighet bör inte

tvingas att i ett yttrande ta ställning i en fråga som är under

behandling i riksdagen. Dessutom kan svårigheter uppstå särskilt

för mindre myndigheter att fullgöra ordinarie arbetsuppgifter i

de fall en begäran från ett riksdagsutskott kräver mer betydande

förberedelsearbete. I sådana undantagsfall är det rimligt att

myndigheten inte själv skall behöva ta ansvaret t.ex. för de

förseningar som kan uppstå".

Vidare påpekas i grundlagskommentaren att sakinformation

införskaffas även på många andra sätt, t.ex. genom att

tjänstemän (även statsråd) är närvarande vid utskottssammanträde

och genom utskottskansliernas kontakter med departement och

myndigheter.

För att ett utskott skall besluta att inhämta upplysningar

eller yttrande vid behandlingen av ett ärende räcker det att en

minoritet av minst fem ledamöter begär det. Utskottet kan dock

avslå minoritetens begäran om det finner att därmed förenat

dröjsmål med ärendets behandling skulle leda till avsevärt men.

Propositionen och talmanskonferensens förslag

Den i propositionen föreslagna informations- och

samrådsskyldigheten i frågor som skall behandlas i EU-rådet

innebär enligt talmanskonferensens arbetsgrupp att EU-nämnden

kan begära information och samråd med regeringen i alla sådana

frågor, men ger inte några möjligheter för nämnden att vända sig

direkt till en regeringen underställd myndighet.

Efter mönster från vad som gäller för utskotten föreslår

arbetsgruppen att en statlig myndighet på begäran av EU-nämnden

skall lämna upplysningar och avge yttrande i frågor som skall

behandlas i EU-rådet, och en myndighet som inte lyder under

riksdagen skall kunna hänskjuta begäran från nämnden till

regeringens avgörande. Vidare hänvisar arbetsgruppen till

regeringens skyldighet enligt den föreslagna anslutningslagen

att underrätta nämnden.

Även vad gäller minoritetsskyddet föreslår arbetsgruppen att

en regel motsvarande regeln för utskotten skall gälla för

EU-nämnden. Samma minoritetsskyddsregel föreslås också för

påkallande av samråd med regeringen. Arbetsgruppen pekar på att

eftersom EU-nämnden inte skall avge några betänkanden kan det

inte uppställas något krav på att skälen för avslaget skall

redovisas i ett betänkande. Majoriteten bör enligt förslaget

ändå vara skyldig att ange varför en begäran om upplysningar

eller yttrande avvisas, och skälen kan lämpligen antecknas i de

protokoll som skall föras vid nämndens sammanträden.

Med hänsyn till utskottens betydelse framhåller arbetsgruppen

att det bör skapas en ordning som gör det möjligt för utskotten

att hålla sig informerade om aktuella EU-frågor, bevaka

beslutsprocessen inom EU och framföra sina synpunkter vid

kontakter med företrädare för regeringen.

Arbetsgruppen påpekar vidare att en utgångspunkt för samverkan

mellan utskotten och EU-nämnden måste vara att utskotten i

betydande utsträckning själva följer utvecklingen inom EU och på

eget initiativ skaffar sig den information i olika frågor som

kan behövas och att informationsinhämtandet sker på ett så

tidigt stadium som möjligt. Bl.a. kommer tidsmarginalen mellan

det slutliga samrådet i EU-nämnden inför beslut i rådet och det

aktuella rådsmötet oftast att bli knapp.

Arbetsgruppen anser dock att riksdagen bör ställa krav på

skriftlig information från regeringen i syfte att riksdagen

skall kunna få inflytande under beslutsproceduren inom EU och

att riksdagen bör klargöra vilka informationskrav som bör gälla.

Arbetsgruppen erinrar om att kraven på den danska regeringens

information i EU-frågor till Folketinget nyligen skärpts. Det

finns enligt arbetsgruppen flera skäl för att en liknande

ordning bör tillämpas i riksdagen. Om både kommissionsförslag

och andra viktiga dokument samt skriftliga redovisningar av

förslagen överlämnas till riksdagen kan både utskotten och

EU-nämnden på ett relativt tidigt stadium informera sig om vilka

ärenden som är aktuella och redan då ta de initiativ som behövs.

Även lättlästa förteckningar över förslag och andra utspel inom

EU bör enligt arbetsgruppen tillhandahållas riksdagen, och

liksom i Folketinget bör riksdagen få del av de preliminära

uppgifterna om ärenden som skall tas upp på rådsmötena.

Arbetsgruppen skisserar efter danskt mönster följande ordning

för regeringen att lämna information till riksdagen, som enligt

arbetsgruppen ger utskotten möjligheter att självständigt ta upp

olika EU-frågor och att framföra synpunkter på dem till

regeringen. Arbetsgruppen understryker att de skisserade kraven

i viss mån får ses som ett provisorium eftersom det innan

samrådsförfarandet påbörjats är svårt att avgöra vilken

information som behövs och att utvecklingen får visa om

önskemålen behöver skärpas eller eljest justeras.

--03>När förslag till förordningar, direktiv m.m. samt

viktigare redogörelser lagts fram av kommissionen och översatts

till svenska överlämnar regeringen dokumenten till riksdagen.

Förslag till viktigare rättsakter skall så snart som möjligt

följas av en skriftlig redogörelse för förslagets innebörd och

förhållande till svenska bestämmelser.

När det gäller frågor som Europaparlamentet skall yttra sig i

bör dokumenten tillhandahållas innan parlamentet påbörjar sin

behandling.

Vidare bör regeringen lämna riksdagen lättlästa, skriftliga

förteckningar beträffande alla förslag som läggs fram inom

första pelaren, liksom beträffande andra utspel inom EU.

--03>Förslagen, redogörelserna och förteckningarna skall

ges in till kammarkansliet som omedelbart vidarebefordrar dem

till EU-nämnden och berörda fackutskott.

--03>Genom informationen från regeringen får utskotten

möjlighet att göra en bedömning av frågornas betydelse. Jämsides

med beredningsprocessen inom EU fram till behandlingen i rådet

(inkl. beredningen i COREPER) kan utskotten sedan genom

kontakter med departementen och på annat sätt skaffa sig

ytterligare inblick i de aktuella frågorna samt diskutera

frågorna vid sammanträden. I betydelsefulla frågor kan

offentliga utfrågningar ordnas. Vid sammanträffanden med

regeringsföreträdare kan utskotten också lämna synpunkter. Det

finns vidare utrymme för kontakter på det partipolitiska planet

med bl.a. ledamöterna i EU-nämnden.

03>Vid sidan av information om nya förslag m.m. kan

utskotten ha behov av en mera allmän information om utvecklingen

inom EU och om behandlingen av viktigare frågor. Sådan

information bör kunna lämnas från vederbörande departement vid

utskottssammanträden.

Informationen till utskotten bör bl.a. avse kommissionens

arbete med frågor som senare skall föreläggas ministerrådet. Det

är viktigt att riksdagen redan under beredningsfasen i

kommissionen får tillfälle att ge sin syn på prioriteringar och

på hur frågor bör lösas. Riksdagen kan därmed påverka

regeringens styrning av dem som på Sveriges vägnar deltar i

förslags- och beredningsprocesser på olika sakområden.

Att utskotten tar upp frågor bör inte hindra EU-nämnden att

också ta initiativ till en närmare analys och förberedande

bedömning av samma frågor. Ofta kan det till och med vara

lämpligt att det sker en parallell behandling på ett tidigt

stadium.

--03>I så god tid som möjligt före varje sammanträde med

EU-nämnden bör regeringen tillställa nämnden preliminära

uppgifter om de ärenden som skall tas upp på rådsmötet. Även om

dessa uppgifter inte kan lämnas tidigare än cirka tio dagar före

sammanträdet bör EU-nämnden vidarebefordra dem till berörda

fackutskott. I den mån utskotten inte förut ägnat frågorna

särskild uppmärksamhet finns det på detta stadium ett viss

utrymme för utskotten att engagera sig. Det viktigaste syftet

med att utskotten skall få del av den preliminära dagordningen

är emellertid att de därigenom kan få anledning att aktualisera

eventuella tidigare utskottssynpunkter.

--03>Inför EU-nämndens sammanträden bör regeringen vidare

tillställa nämnden det slutliga förslaget till dagordning för

rådsmötena med uppgift om vilka frågor som avses bli föremål för

samråd. Därjämte bör i så god tid som möjligt före sammanträdet

överlämnas en skriftlig redogörelse för de förslag som skall

behandlas. Liksom i Danmark bör denna innehålla en redovisning

av förslagets innebörd, behovet av författningsändringar,

ekonomiska konsekvenser, de ändringsförslag som framförts under

processen inom EU samt eventuella synpunkter under en

remissbehandling i Sverige. -- Eftersom dessa redogörelser kan

förväntas föreligga endast kort tid före samrådssammanträdet är

det knappast meningsfullt att de översänds till utskotten. Genom

den preliminära dagordningen får utskotten ändå en förvarning om

att dokumenten kommer att ges in till EU-nämnden och där finnas

tillgängliga för dem som önskar ta del av dem.

Motioner

Kurt Ove Johansson m.fl. (s) anser i motion 1994/95:K4 att det

är av stor betydelse för utskotten att kunna få begärd

information om EU-frågorna från regeringen och dess kansli. De

begär därför (yrkande 3) att i riksdagsordningen skall tas in en

föreskrift om skyldighet för regeringen att informera

riksdagsutskott om frågor med anknytning till Europeiska unionen

på utskottets ämnesområde.

Agne Hansson m.fl. (c) understryker i motion 1994/95:K5 vikten

av att utskotten har möjlighet att ta del av det arbete som

bedrivs i olika EU-kommittéer och arbetsgrupper där Sverige är

representerat av experter och av att departementens

representanter i olika kommittéer kontaktar och informerar

utskotten. En sådan informationsskyldighet är nödvändig om

utskotten skall kunna bli delaktiga av information på ett så

tidigt stadium som möjligt.

Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begär i motion 1994/95:K7

yrkande 3 att riksdagen skall besluta om skyldighet för

regeringen att kontinuerligt och under hela beredningsprocessen

inför beslut i EU ge god information och samråda med EU-nämnden

och berörda utskott. Vidare begärs att riksdagen skall besluta

om skyldighet för regeringen att lämna de upplysningar och

handlingar angående EU som EU-nämnden begär.

I samma motion föreslås också att skyldigheten för statliga

myndigheter att på EU-nämndens begäran ge upplysningar och

yttranden i frågor som skall behandlas i EU-rådet skall gälla

även begäran av någon av nämndens ledamöter.

Utskottets bedömning

Utskottens möjlighet att begära information från regeringen

Med tanke på vad konstitutionsutskottet ovan anfört om

utskottens viktiga roll och om vikten av att de själva tar

ansvar för att hålla sig informerade om vad som händer på deras

område inom ramen för samarbetet i EU anser

konstitutionsutskottet i likhet med motionärerna i motion

1994/95:K4 att en bestämmelse om möjlighet för utskotten att

påkalla information från regeringen bör införas. Det sagda

innebär inte någon reglering av i vilken form informationen

lämnas. Den kan lämnas skriftligen eller muntligen, av statsråd

eller av någon tjänsteman som har god insyn i den fråga som

utskottets begäran gäller.

Samma minoritetsskydd som i övrigt gäller för utskottens

inhämtande av upplysningar och yttranden bör enligt

konstitutionsutskottets mening gälla. Har minoritetens begäran

om information samband med en pågående beredning av ett ärende i

utskottet, bör begäran på samma sätt som gäller för närvarande

kunna avslås av utskottsmajoriteten, om den finner att det

skulle uppstå ett dröjsmål med ärendets behandling som skulle

leda till avsevärt men.

Det sagda innebär att minoritetsskyddet utsträcks till att

gälla även fall då det inte är fråga om behandling av ett

ärende. I ett sådant fall måste frågan dock gälla arbetet i

Europeiska unionen på utskottets ämnesområde. Majoriteten skall,

liksom hittills, bara kunna avslå en begäran om att inhämta

upplysningar och yttrande om den har samband med behandling av

ett ärende.

Konstitutionsutskottet lägger i enlighet med det anförda i

bilaga 2 fram förslag till ny lydelse av 4 kap. 10 §

riksdagsordningen. Detta innebär att motion 1994/95:K4 yrkande 3

tillstyrks.

Statliga myndigheters skyldighet att lämna upplysningar till

EU-nämnden

I fråga om upplysningar och yttranden till EU-nämnden föreslår

arbetsgruppen att en statlig myndighet skall vara skyldig att

lämna upplysningar och avge yttrande i fråga som skall behandlas

i Europeiska unionens råd, då EU-nämnden begär det.

Minoritetsskyddet föreslås utformas på samma sätt som för

utskotten. I motion 1994/95:K7 föreslås ett starkare

minoritetsskydd genom att varje ledamot av EU-nämnden ges samma

rätt att begära upplysningar.

Konstitutionsutskottet tillstyrker arbetsgruppens förslag att

EU-nämnden skall kunna begära upplysningar och yttranden från

statliga myndigheter på samma sätt som utskotten. I fråga om

minoritetsskyddet anser utskottet att det av arbetsgruppen

föreslagna bör vara tillräckligt och att en regel enligt

motionen vore att driva minoritetsskyddet för långt. I detta

sammanhang bör också framhållas möjligheterna för

riksdagsledamöter att i riksdagens kammare ställa

interpellationer och frågor till statsråden. Motion 1994/95:K7

yrkande 3 avstyrks även i denna del.

I enlighet med det anförda föreslår konstitutionsutskottet att

det i 8 kap. 16 § förs in en bestämmelse av innebörd att

statliga myndigheter på nämndens begäran skall lämna

upplysningar och yttranden i frågor som skall behandlas i

EU-rådet. Denna möjlighet bör förses med ett minoritetsskydd. Om

minst fem ledamöter av nämnden begär det, bör sålunda nämnden

föranstalta om inhämtande av upplysningar eller yttrande. Det

bör dock vara möjligt för majoriteten i nämnden att avslå en

sådan begäran om ett därmed förenat dröjsmål skulle leda till

allvarligt men. Det men som det främst kan vara fråga om har

avseende på nämndens egen verksamhet.

Regeringens skyldighet att informera EU-nämnden och riksdagen

i övrigt

Som anförts ovan lägger konstitutionsutskottet fram förslag

till bestämmelser som innebär att regeringen skall underrätta

EU-nämnden om frågor som avses bli behandlade i EU-rådet och

rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna skall föras. Vidare

skall regeringen enligt lagförslagen fortlöpande informera

riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i EU och

varje år till riksdagen lämna en skriftlig berättelse över

verksamheten i EU. Konstitutionsutskottet anser att de

föreslagna bestämmelserna om regeringens information och

samrådsskyldighet är till fyllest. Förutom vad som anges i dessa

bestämmelser utgår konstitutionsutskottet från att information

kommer att överlämnas från regeringen till riksdagen i huvudsak

enligt den av arbetsgruppen skisserade ordningen. Därigenom ges

goda förutsättningar för utskotten att kunna agera på ett tidigt

stadium under det att en fråga behandlas inom Europeiska

unionen.

Med det anförda avstyrker konstitutionsutskottet motionerna

1994/95:K5 i denna del och 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del.

EU-nämndens sammansättning

Utskottens nuvarande sammansättning

Enligt 4 kap. 3 § riksdagsordningen består varje utskott av

udda antal ledamöter, lägst femton. Antalet ledamöter i

utskotten fastställs enligt tilläggsbestämmelse 4.3.1 av

riksdagen på förslag av valberedningen. Tilläggsbestämmelsen ger

i princip valberedningen möjlighet att bestämma att något eller

några utskott skall ha ett annat antal ledamöter än övriga

utskott.

Om utskotts ledamotsantal sägs i Holmberg--Stjernquists

grundlagskommentar bl.a. att det i huvudbestämmelsen angivna

minimiantalet hade ansetts "lämpligt -- -- -- för att utskotten

skall kunna arbeta i smidiga och effektiva former". I motiven

(SOU 1969:62) angavs den tänkbara övre gränsen till ungefär 20.

"Ett så högt antal torde i praktiken komma att väljas i huvudsak

bara för särskilt eller sammansatt utskott." Man har direkt

tagit avstånd från stora utskott som det tidigare

statsutskottet, vilket arbetade på avdelningar. Med det

fastslagna ledamotsantalet ansåg man sig enligt kommentaren även

ha fått garantier för att alla "någorlunda stora partier" skulle

få ordinarie plats i utskott; ett parti med minst 24

riksdagsledamöter skulle få en sådan plats i ett utskott med 15

ledamöter. För att tillförsäkra ett parti, som blott uppnått 4 %

av röstetalet vid riksdagsvalet, vilket ger 14 mandat, en

ordinarie utskottsplats skulle utskotten behöva ha minst 25

ledamöter.

Partierna brukar inför utskottsval ha överläggningar och söka

nå en överenskommelse som kan tillfredsställa även mindre

partier.

Talmanskonferensens förslag

Enligt talmanskonferensens arbetsgrupps förslag skall nämnden

bestå av samma antal ledamöter som ett utskott och antalet

ledamöter fastställas av valberedningen. I förslaget hänvisas

till tidigare fattat principbeslut, och nämnden föreslås också

ha samma sammansättning som utskotten. Vidare hänvisas till att

principen om representation för alla partier i riksdagen

tillgodoses nästan fullt ut genom ett system med extra

suppleantplatser och att i principbeslutet ligger att partier

som inte får en ordinarie plats i nämnden kan få en eller två

extra suppleantplatser och därmed garanteras insyn i

EU-frågorna. Också när ett parti representeras av endast en

ledamot bör systemet med extra suppleantplats kunna tillämpas.

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion 1994/95:K6 att det är

viktigt att EU-nämnden innehåller företrädare för alla

riksdagens partier, som kommit in i riksdagen genom att ha

uppnått 4 % av rösterna i riket. Motionärerna begär (yrkande 1 i

denna del) att riksdagen beslutar att dels införa en bestämmelse

om detta, dels bestämma nämndens storlek utifrån detta så att

den återspeglar riksdagens sammansättning och antalet

representerade partier, dock minst 15 och högst 21 ledamöter.

Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i motion 1994/95:K7 också

att alla partier som har uppnått 4 % av rösterna i allmänna val

och därigenom är representerade i riksdagen bör ingå med

ordinarie ledamöter i EU-nämnden. Detta kan enligt motionärerna

i extrema fall innebära att nämnden kan omfatta 19 eller 21

ledamöter. I motionen begärs (yrkande 3 delvis) att riksdagen

beslutar att EU-nämnden skall bestå av udda antal ledamöter,

lägst 15.

Agne Hansson m.fl. (c) ser det i motion 1994/95:K5 som

självklart att de partier som finns representerade i riksdagen

garanteras insyn i nämnden, och det kan ske genom att de partier

som saknar ordinarie plats ges suppleantplatser.

Utskottets bedömning

Konstitutionsutskottet delar bedömningen i förslaget från

talmanskonferensens arbetsgrupp, som också stämmer överens med

det principbeslut som riksdagen tidigare fattat om EU-nämndens

sammansättning.

Eftersom riksdagen kan fastställa olika antal ledamöter i

olika utskott, bör antalet ledamöter inte knytas till antalet i

utskotten, utan det bör finnas en särskild föreskrift om att

riksdagen på förslag av valberedningen fastställer antalet

ledamöter också i nämnden. Konstitutionsutskottet lägger med

hänsyn till det sagda fram ett eget förslag till lydelse av

bestämmelsen.

Med det anförda får motion 1994/95:K5 i denna del anses

tillgodosedd. Motionerna 1994/95:K6 yrkande 1 i denna del och

1994/95:K7 yrkande 3 i denna del avstyrks.

Tystnadsplikt m.m.

Bestämmelser för utskott och för utrikesnämnden

Utskotten sammanträder enligt 4 kap. 12 § riksdagsordningen

normalt inom stängda dörrar, men kan medge att även andra än

ledamöter, suppleanter och tjänstemän i utskottet är närvarande.

Utskott kan vidare besluta att sammanträde som avser inhämtande

av upplysningar skall vara offentligt.

Utrikesnämnden sammanträder enligt 8 kap. 8 §

riksdagsordningen inom stängda dörrar. Statsministern får medge

att även annan än ledamot, suppleant, statsråd och tjänsteman är

närvarande.

I 4 kap. 15 § riksdagsordningen sägs att ledamot, suppleant

eller tjänsteman i utskott inte får obehörigen yppa vad som

enligt beslut av regeringen eller utskottet skall hållas hemligt

med hänsyn till rikets säkerhet eller av annat synnerligen

viktigt skäl, som betingas av förhållandet till främmande stat

eller mellanfolklig organisation. I 8 kap. 14 §

riksdagsordningen finns motsvarande bestämmelse för de svenska

delegationerna till de parlamentarikerkommittéer som funnits

inom det hittillsvarande EG-, EFTA- och EES-samarbetet.

Beträffande utrikesnämnden finns i 10 kap. 7 § tredje stycket

regeringsformen bestämmelser som säger att en ledamot av

utrikesnämnden och den som i övrigt är knuten till nämnden skall

visa varsamhet i fråga om meddelanden till andra om vad han har

erfarit i denna egenskap och att ordföranden kan besluta om

ovillkorlig tystnadsplikt.

Att utrikesnämndens ledamöter i vanliga fall inte har en

ovillkorlig tystnadsplikt utan bara en skyldighet att visa

varsamhet med vad de fått veta, innebär att de har möjlighet att

vidarebefordra denna information till den som kan ha ett

legitimt intresse av att få del av den. Därigenom öppnas en

möjlighet för ledamöterna att samråda med partikamrater i

riksdagen och andra inom det politiska livet erfarna personer om

vad som förekommit vid nämndens sammanträden.

Det allmänna kravet på varsamhet torde inte innebära en sådan

tystnadsplikt att någon kan fällas till ansvar för överträdelse.

Även om ordföranden inte påbjudit ovillkorlig tystnadsplikt, kan

emellertid straffansvar inträda om information lämnas vidare på

ett sådant sätt att brottsbalkens regler om brott mot rikets

säkerhet blir tillämpliga.

Talmanskonferensens förslag

Talmanskonferensens arbetsgrupp föreslår att en bestämmelse om

tystnadsplikt motsvarande den som gäller för riksdagsutskotten

och parlamentarikerkommittéerna införs för ledamot, suppleant

eller tjänsteman i EU-nämnden. Arbetsgruppen hänvisar därvid

till att Grundlagsutredningen inför EG föreslog att

tystnadsplikt också skulle kunna gälla i EG-nämnden. För att

ingen onödig bundenhet skulle uppkomma i känsliga

förhandlingsskeden ansåg utredningen det nödvändigt att

information som lämnas i nämnden inte sprids till allmänheten.

Vidare hänvisas till att den nu gällande tystnadsplikten för de

olika delegationerna på EU-, EES- och EFTA-områdena har

motiverats av att delegationerna fyllt samrådsuppgifter under

bl.a. förhandlingarna om EES-avtalet och om Sveriges anslutning

till EU. För att EU-nämndens samråd med regeringen skall kunna

präglas av samma förtrolighet som kännetecknat arbetet i

delegationerna bör enligt arbetsgruppen en möjlighet att besluta

om tystnadsplikt i nämnden införas. Bestämmelsen om

tystnadsplikt för de olika delegationerna föreslås utgå eftersom

deras verksamhet kommer att upphöra då Sverige blir medlem

i EU.

Motioner

I motion 1994/95:K7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser

motionärerna det vara onödigt att föreskriva tystnadsplikt,

särskilt om utrikespolitiken placeras i utrikesutskottet.

Motionärerna anser (yrkande 2 i denna del) att förslaget om

tystnadsplikt bör avslås.

Utskottets bedömning

Enligt konstitutionsutskottets mening bör EU-nämnden, liksom

utskotten, sammanträda inom stängda dörrar.

Konstitutionsutskottet delar arbetsgruppens uppfattning att

tystnadsplikt bör kunna beslutas i EU-nämnden bl.a. för att

samrådet skall kunna präglas av förtrolighet och att ingen

bindning som kan skada den nödvändiga flexibiliteten i

förhandlingarna skall kunna uppkomma i känsliga

förhandlingsskeden. Utskottet tillstyrker således arbetsgruppens

förslag i denna del och avstyrker motion 1994/95:K7 yrkande 3 i

denna del.

Konstitutionsutskottet lägger i enlighet med det anförda i

bilaga 2 fram förslag till en ny bestämmelse i

riksdagsordningen, 8 kap. 18 §.

En hänvisning till bestämmelsen bör tas in i sekretesslagen.

Talmanskonferensens arbetsgrupp föreslår att genom hänvisning

till tilläggsbestämmelserna 4.11.1 och 4.11.3 i

riksdagsordningen samma bestämmelser om kallelser till

sammanträde och ordförandeskap som gäller för utskotten skall

gälla för EU-nämnden.

Konstitutionsutskottet, som noterar att en bestämmelse om val

till ordförandeskap och viceordförandeskap finns i 7 kap. 13 §

riksdagsordningen, tillstyrker arbetsgruppens förslag i denna

del. Utskottet lägger fram ett förslag till tilläggsbestämmelser

avseende EU-nämnden i bilaga 2.

Protokollföring m.m.

Bestämmelser för utskotten m.m.

I riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 4.11.4 föreskrivs att

över sammanträde med utskott skall föras protokoll.

Tilläggsbestämmelsen äger enligt särskild hänvisning

motsvarande tillämpning på utrikesnämnden.

För utrikesnämnden finns också särskilda bestämmelser i Kungl.

Maj:ts Stadga (1953:511) angående protokollföring i

utrikesnämnden. Förutom föreskrifter om protokollföring finns

där också bestämmelser om stenografiska uppteckningar.

Enligt 2 § skall vad de vid sammanträdet närvarande vid

överläggningarna yttrar ordagrant upptecknas av för ändamålet

anlitad stenograf, där ej den som leder förhandlingarna för

visst fall annorlunda bestämmer. I det fallet har dock en

ledamot av nämnden rätt att, om han eller hon så önskar, få sin

uttalade mening tagen till protokollet.

Den ordagranna uppteckningen av ett anförande skall enligt 4 §

så snart ske kan tillhandahållas den som hållit anförandet för

justering inom den tid ministern för utrikes ärenden bestämmer.

Någon annan som deltagit i sammanträdet kan ändå vid ett av de

närmaste sammanträdena med nämnden framställa erinringar mot

uppteckningens avfattning efter justeringen. Uppteckningen skall

förvaras i Utrikesdepartementet.

Ledamot och suppleant i nämnden får enligt 5 § i

Utrikesdepartementet ta del av protokoll och ordagranna

uppteckningar från sammanträden som ägt rum under den tid de

tillhört nämnden.

Talmanskonferensens förslag

Talmanskonferensens arbetsgrupp föreslår att genom hänvisning

till tilläggsbestämmelsen 4.11.4 samma bestämmelser om

protokollföring som gäller för utskotten skall gälla för

EU-nämnden.

Vid sidan av protokollföring kan det enligt arbetsgruppen

finnas ett behov av att uppgifter som lämnas vid nämndens

sammanträden och inlägg från ledamöterna dokumenteras. Vid

EU-delegationens sammanträden har genom sekretariatets försorg

förts sammanfattande minnesanteckningar. Minnesanteckningarna

har i redigerat skick tillställts ledamöterna efter varje

sammanträde. Arbetsgruppen anser det inte uteslutet att sådana

minnesanteckningar också kan behöva föras vid EU-nämndens

sammanträden. Minnesanteckningarna kan dock aldrig göra anspråk

på att vara fullständiga och att korrekt ange vad som verkligen

har sagts. Det kan tänkas uppkomma situationer då nämndens

ledamöter behöver ha tillgång till mera tillförlitliga uppgifter

om vad som förekommit vid ett sammanträde. Detta behov kan

enligt arbetsgruppen tillgodoses genom att det förs

stenografiska anteckningar vid sammanträdena som sedan

renskrivs. I sammanhanget erinras om att stenografer utnyttjas

vid utrikesnämndens sammanträden. Också i det danska

Europaudvalget förs regelmässigt stenografiska anteckningar.

Motioner

Kurt Ove Johansson m.fl. (s) anför i motion 1994/95:K4 att

frågan om huruvida och i så fall vid vilken tidpunkt

uppteckningar är allmänna handlingar bör penetreras i den

fortsatta behandlingen av förslaget. Motionärerna anser att

nämndens överläggningar med företrädare för regeringen alltid

bör dokumenteras stenografiskt på samma sätt som

överläggningarna i utrikesnämnden och att dessa uppteckningar

alltid måste vara tillgängliga för konstitutionsutskottet för

dess granskning av statsrådens tjänsteutövning och

regeringsärendenas handläggning. Motionärerna begär (yrkande 5)

att riksdagen skall besluta att i riksdagsordningen ta in en

föreskrift om stenografisk uppteckning av vad som yttras vid

sådant sammanträde med nämnden som avser samråd med regeringen.

Birgit Friggebo m.fl. (fp) begär i motion 1994/95:K8 yrkande 2

att riksdagen beslutar att såväl besluts- som

diskussionsprotokoll skall föras vid EU-nämndens sammanträden.

Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i motion 1994/95:K7 att

det är väsentligt att ge möjligheter för en bred insyn i

EU-nämndens arbete och att EU-nämnden därför bör föra både

besluts- och diskussionsprotokoll, underkastade vanliga regler

om allmänna handlingar. Motionärerna begär (yrkande 3 i denna

del) att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen ta in en

bestämmelse om protokollföring av EU-nämndens beslut och

diskussioner.

Agne Hansson m.fl. (c) ser det i motion 1994/95:K5 som

naturligt att en skyldighet att föra protokoll införs.

Kort om offentlighetsprincipen m.m.

Med offentlighetsprincipen i mera snäv bemärkelse brukar man

avse den rätt för allmänheten att ta del av allmänna handlingar

som infördes genom vår första tryckfrihetsförordning år 1766.

Numera finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet i

2 kap. tryckfrihetsförordningen. Varje svensk medborgare har

enligt 1 § rätt att ta del av allmänna handlingar "till

främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig

upplysning." Denna rätt får enligt 2 § begränsas endast om det

är påkallat med hänsyn till vissa där angivna intressen.

En handling är enligt 3 § allmän, om den förvaras hos en

myndighet och enligt särskilda regler anses inkommen dit eller

upprättad där. I tryckfrihetsförordningen anges inte vad som

menas med ordet myndighet. Myndigheterna kan sägas vara de organ

som ingår i den offentligrättsliga statliga och kommunala

organisationen. Regeringen är i detta avseende en myndighet.

Riksdagen är inte en myndighet men likställs enligt 5 § med

myndighet.

I 7 § finns bestämmelser om när en handling anses upprättad

hos en myndighet. En handling anses upprättad när den har

expedierats. En handling som inte har expedierats anses

upprättad, när det ärende till vilken den hänför sig har

slutbehandlats hos myndigheten eller, om handlingen inte hänför

sig till visst ärende, när den har justerats av myndigheten

eller på annat sätt färdigställts.

Handling som utgörs av protokoll och därmed jämförliga

anteckningar hos en myndighet anses upprättad, när handlingen

har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts.

Detta undantag gäller dock inte "protokoll hos riksdagens eller

kyrkomötets utskott, riksdagens eller kommuns revisorer eller

statliga kommittéer eller hos kommunal myndighet i ärende som

denna endast bereder till avgörande".

Ett utskottsprotokoll som hänför sig till ett ärende (vilket

enligt motiven alltid är fallet) och som inte har expedierats

blir allmän handling när ärendet har "slutbehandlats hos

myndigheten". Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det

är utskottet som i detta fall avses med uttrycket "myndighet"

och inte riksdagens kammare.

Ett utskottsprotokoll rörande ett ärende blir alltså allmän

handling när ärendet har slutbehandlats av utskottet.

Allmänheten har då rätt att ta del av protokollet, om det inte

omfattas av sekretess.

Minnesanteckningar är i regel inte allmänna handlingar, om de

inte expedieras eller tas om hand för arkivering (9 §). Med

minnesanteckningar avses föredragningspromemorior och andra

anteckningar som görs under beredningen av ett ärende och som

inte tillför ärendet några nya sakuppgifter.

Rätten att ta del av allmänna handlingar får, som nämnts ovan,

begränsas endast för att skydda intressen som räknas upp i

2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen. En sådan begränsning skall

anges noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så i visst

fall befinns lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen

hänvisar. Den särskilda lag som avses är sekretesslagen

(1980:100).

I 11 kap. sekretesslagen finns särskilda bestämmelser om

sekretess hos riksdagen.

I vilken utsträckning sekretess kan gälla för uppgift som har

tagits in i handlingar som har upprättats i riksdagen regleras i

en särskild bestämmelse i 11 kap. 2 § andra stycket

sekretesslagen. Där sägs att för uppgift som har tagits in i

kammarens protokoll gäller sekretess enligt sekretesslagen

endast i fall som avses i 2 kap., dvs. sekretess med hänsyn

främst till rikets säkerhet eller dess förhållande till annan

stat eller mellanfolklig organisation (utrikessekretess och

försvarssekretess). En förutsättning är att kammarens

sammanträde hållits inom stängda dörrar.

Vidare föreskrivs att för uppgift i annat riksdagens protokoll

eller beslut gäller sekretess enligt sekretesslagen endast i de

fall som avses i 2 kap. samt 6 kap. 5 och 6 §§ (fackliga

förhandlingar och fackliga stridsåtgärder). Ordet "beslut" har

enligt motiven använts som en samlande beteckning på

betänkanden, yttranden, skrivelser och liknande handlingar från

utskott och andra riksdagsorgan (prop. 1979/80:2 del A s. 296).

Regeringen har nyligen i proposition 1994/95:112 föreslagit

att bestämmelsen om utrikessekretess i 2 kap. 1 § sekretesslagen

ändras så att ett enhetligt s.k. rakt skaderekvisit skall gälla.

Den föreslagna ändringen anges innebära en viktig omläggning av

utrikessekretessens tillämpning i Sverige. Utgångspunkten är i

fortsättningen att uppgifter som angår Sveriges

utrikesförbindelser i regel kan lämnas ut. Regeringen förklarar

att dess avsikt är att tillämpningen skall ske på ett sätt som

åstadkommer en så långt gående öppenhet som över huvud taget är

möjlig utan att det skadar vårt land. Enligt förslaget får

paragrafen följande lydelse:

Sekretess gäller för uppgift som angår Sveriges förbindelser

med annan stat eller i övrigt rör annan stat, mellanfolklig

organisation, myndighet, medborgare eller juridisk person i

annan stat eller statslös, om det kan antas att det stör

Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar

landet om uppgiften röjs.

Bestämmelsen är utformad så att den gäller hos alla

myndigheter, alltså även hos riksdagen och dess olika organ. Det

skadebegrepp som förekommer i bestämmelsen skall enligt de

ursprungliga motiven inte ges en alltför vid innebörd. Det måste

röra sig om någon olägenhet för landet för att skada skall kunna

anses föreligga. Motsvarande gäller i fråga om störningar av de

mellanfolkliga förbindelserna. Att mindre och tillfälliga

störningar eller irritationer inom ett annat lands ledning inte

kan uteslutas om uppgifter lämnas ut bör således inte alltid

leda till sekretess (prop. 1979/80:2 Del A s. 131).

I proposition 1994/95:112 görs vissa uttalanden om den nya

ordningens betydelse för Sveriges deltagande i EU-samarbetet.

Det anförs att det nya raka skaderekvisitet innebär att allmänna

handlingar som utgör bakgrunds-, analys- och diskussionsmaterial

och som upprättats i Sverige inom ramen för den gemensamma

beslutsprocessen i EU endast undantagsvis kan sekretessbeläggas.

I det sammanhanget görs vidare vissa uttalanden som är av

intresse när det gäller protokoll och därmed jämförliga

anteckningar hos EU-nämnden. Det sägs nämligen att Sveriges

hållning till ett förslag till gemensam normgivning regelmässigt

bör vara offentligt. Sekretess kan däremot gälla för vissa

uppgifter i handlingar som upprättas här i landet i samband med

en känslig förhandlings slutskede. Likaså torde enligt

propositionen sekretess ofta vara befogad i fråga om ett svenskt

"förhandlingsupplägg" i dess detaljer, t.ex. när det gäller

uppgifter om svenska andrahandsståndpunkter.

Propositionen behandlas i utskottets betänkande 1994/95:KU18.

Utskottets bedömning

Talmanskonferensens arbetsgrupp har föreslagit att samma

regler om protokollföring skall gälla som för utskotten. Enligt

konstitutionsutskottets mening är detta inte tillräckligt. Ett

skäl är att det, till skillnad från i utskotten, i EU-nämnden

inte kommer att finnas något betänkande att justera. Ett annat

skäl är att det för granskningen av statsrådens tjänsteutövning

och regeringsärendenas handläggning är nödvändigt att kunna

konstatera vad som förevarit vid överläggningarna med

regeringen. Ett ytterligare skäl är möjligheten till insyn för

allmänheten och för forskningen. Detta skäl måste dock vägas mot

intresset av att överläggningarna kan hållas i en förtrolig anda

och att ingen bindning som kan skada den nödvändiga

flexibiliteten i förhandlingarna skall uppkomma i känsliga

förhandlingsskeden. Konstitutionsutskottet anser att de skäl som

talar för uppteckning väger tyngst och att, som begärs i motion

1994/95:K4 yrkande 5, stenografiska uppteckningar därför skall

göras vid de delar av nämndens sammanträden som avser

överläggningar med företrädare för regeringen. Genom en sådan

ordning tillgodoses också motion 1994/95:K8 yrkande 2. Däremot

anser konstitutionsutskottet att en sådan ordning som föreslås i

motion 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del inte kan förordas.

Utskottet lägger i enlighet med det anförda i bilaga 2 fram

förslag till en ny bestämmelse i riksdagsordningen, 8 kap.

19 §. Förslaget innebär att det vid sammanträde med nämnden

skall föras protokoll och stenografiska uppteckningar över vad

som yttras vid nämndens överläggningar med regeringen. När

regeringen rådgör med nämnden i fall som avses i 8 kap. 15 §

första stycket skall sålunda stenografiska uppteckningar göras.

Detsamma gäller överläggningar mellan regeringen och nämnden

inför förhandlingar i Europeiska rådet.

Lagförslagen

De av utskotten framlagda lagförslagen har i huvudsak

kommenterats under resp. sakavsnitt.

De i bilaga 2 framlagda förslagen innehåller såväl

huvudbestämmelser som tilläggsbestämmelser. Med hänsyn till

ikraftträdandetidpunkten måste huvudbestämmelserna antas med

kvalificerad majoritet (se 8 kap. 16 § regeringsformen).

Bordläggning

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en

bordläggning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på talmanskonferensens förslag

att riksdagen avslår motion 1994/95:K7 yrkande 2,

2. beträffande uppdrag till talmanskonferensen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:U508 yrkande 3 och

1994/95:U15 yrkandena 2 och 3,

3. beträffande samverkansbestämmelsernas placering

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K4 yrkande 1

och 1994/95:K8 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört,

4. beträffande samverkan mellan riksdag och regering

att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:19 och

talmanskonferensens förslag 1994/95:TK1 och motion 1994/95:K4

yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1994/95:K6 yrkande 1 i

denna del, 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och 1994/95:U24

yrkande 1 antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget

till lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap.

14 § första stycket och 15 § första och andra styckena,

res. 1 (v)

res. 2 (mp)

5. beträffande regeringens information till riksdagen

att riksdagen med anledning av propositionen antar det av

utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i

riksdagsordningen såvitt avser 3 kap. 6 §,

6. beträffande EU-nämndens kompetens i förhållande till

utrikesnämnden och utskotten

att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag och

med avslag på motionerna 1994/95:K5 i denna del, 1994/95:K6

yrkande 2, 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och 1994/95:K9

godkänner vad utskottet anfört,

res. 3 (c)

res. 4 (mp)

7. beträffande samverkan mellan EU-nämnden och utskotten

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K4 yrkande 4,

1994/95:K5 i denna del, 1994/95:K6 yrkande 1 i denna del och

1994/95:K7 yrkande 3 i denna del,

res. 5 (mp)

8. beträffande regeringens skyldighet att informera

utskotten

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K4 yrkande 3

antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag

om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 4 kap. 10 §,

9. beträffande statlig myndighets upplysningar till

EU-nämnden

att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag och

med avslag på motion 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del antar det

av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring

i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap. 16 §,

res. 6 (mp)

10. beträffande kontinuerlig information

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K5 i denna del och

1994/95:K7 yrkande 3 i denna del,

11. beträffande EU-nämndens sammansättning

att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag och

med avslag på motionerna 1994/95:K5 i denna del, 1994/95:K6

yrkande 1 i denna del och 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del antar

det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om

ändring i riksdagsordningen

dels såvitt avser 8 kap. 14 § andra stycket,

dels såvitt avser tilläggsbestämmelsen 8.14.1,

res. 7 (v, mp)

12. beträffande EU-nämndens sammanträden m.m.

att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag

antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag

om ändring i riksdagsordningen

dels såvitt avser 8 kap. 17 §,

dels såvitt avser tilläggsbestämmelserna 8.17.1 och

8.17.2,

13. beträffande tystnadsplikt i EU-nämnden

att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag och

med avslag på motion 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del antar de

av utskottet i bilaga 2 framlagda förslagen till

dels lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser

8 kap. 18 §,

dels lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i

sekretesslagen (1980:100),

res. 8 (mp)

14. beträffande protokollföring i EU-nämnden

att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag och

motion 1994/95:K5 i denna del antar det av utskottet i bilaga 2

framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen

såvitt avser 8 kap. 19 § första stycket,

15. beträffande stenografiska uppteckningar i EU-nämnden

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K4 yrkande 5,

1994/95:K8 yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:K7 yrkande

3 i denna del antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda

förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser

8 kap. 19 § andra stycket,

res. 9 (m)

res. 10 (mp)

16. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag och

motion 1994/95:K7 yrkande 1 antar

dels det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till

lag om ändring i riksdagsordningen i vad förslaget inte berörts

ovan under momenten 4, 5, 8, 9 och 11--15,

dels det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i

riksdagsordningen.

Stockholm den 7 december 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone

Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s),

Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist

(v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp)

och Håkan Holmberg (fp).

Reservationer

1. Samverkan mellan riksdag och regering (mom. 4)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet vill" och på s. 16 slutar med "utskottet

uttalat" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att det av 1 kap. 4 § regeringsformen

framgår att det är riksdagen som stiftar lag, beslutar om skatt

till staten och bestämmer hur statens medel skall användas. Med

medlemskapet i EU följer att detta inskränks. EG:s förordningar

och andra rättsakter kommer att stå över nationell lag, och vid

konflikt får således den nationella lagen vika.

Lagstiftare blir därför, på de områden EG-rätten omfattar,

Europeiska unionens råd, i vilket regeringen och inte riksdagen

utövar Sveriges rösträtt i lagstiftningsprocessen. Medlemskapet

upphäver i praktiken således delvis 1 kap. 4 § regeringsformen.

Det gäller i detta läge att säkerställa att riksdagen finns med

i beslutsprocessen. Ett beslut inom EU-nämnden om av regeringen

föreslagna handlingslinjer skulle kunna ses som att ett

riksdagsorgan ges en beslutanderätt. Detta kan synas strida mot

nuvarande ordning att ett särskilt riksdagsorgan inte kan fatta

för regeringen bindande beslut. Men det som är mest

problematiskt ur demokratisk synpunkt är själva medlemskapet i

unionen.

Eftersom regeringen under ministerrådsmötena kan hamna i

förhandlingslägen, kan EU-nämndens "beslut" emellertid inte vara

helt bindande. Men sådana "beslut" i nämnden ger ändå regeringen

ett klart råd som inte behöver vara föremål för subjektiva

tolkningar. Om EU-nämnden aldrig skulle kunna fatta ens ett

allmänt beslut om inriktningen på ett förhandlingsupplägg eller

om en svensk inställning, blir det beroende på närvarande

representanter för regeringen att subjektivt tolka vilket råd

regeringen fått av nämnden. Riksdagen har då via detta sitt

organ dels små möjligheter att påverka regeringens

handlingslinje i praktiken, dels små möjligheter att kontrollera

regeringens förhållningssätt till nämndens råd, eftersom en

diskussion med frågor alltid lämnar ett utrymme för en subjektiv

tolkning. Vidare skulle, om EU-nämnden via allmänna beslut

skulle skiljas från ärenden av större vikt, detta ställa större

anspråk på det material och de föredragningar som kommer nämnden

till del, vilket skulle höja kvaliteten på nämndens arbete.

EU-nämndens uppgift bör således inte bara bli den i

propositionen föreslagna. Regeringen bör underrätta nämnden om

frågor som avses bli behandlade i Europeiska unionens råd samt

rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall föras

inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i

andra frågor som nämnden bestämmer. Men nämnden bör med någon

form av yttrande kunna skilja sig från ett ärende, ett yttrande

som därmed markerar vilket råd nämnden ger regeringen. Genom

detta får riksdagen ett inflytande när det gäller Sveriges

ståndpunkter vid mötena med Europeiska unionens råd.

Regeringen kommer normalt att företräda den ståndpunkt --

eller bästa möjliga ståndpunkt -- som nämnden gett uttryck för

i samråd och i eventuellt yttrande. Men då nämndens yttrande

ofta kommer att ge uttryck för en önskan om inriktning på

regeringens agerande kommer det ändå att vara ett råd som

regeringen kan frångå i de olika förhandlingslägen som kan

uppstå i EU-rådet.

Den eventuella avvikelse från ett nämndyttrande som regeringen

kan komma att göra sker under regeringens politiska

ansvarstagande inför riksdagen som helhet. Det är även -- med

den ordning konstitutionsutskottet förordar -- regeringen som

företräder Sverige vid ministerrådets möten, men den gör det på

grundval av ett tydligt råd från EU-nämnden, som måste

förutsättas arbeta på ett sätt som är väl förankrat i de olika

politiska partierna i riksdagen.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att den föreslagna

samverkan innebär helt nya förhållanden och arbetsformer för

riksdagen. Utvecklingen kommer därför att följas noga, och det

ligger i sakens natur att arbetsformerna efter hand kan komma

att förändras med anledning av vunna erfarenheter.

EU-nämndens medverkan vid uppläggningen av förhandlingarna

innebär inte att riksdagens möjligheter att använda de

kontrollinstrument som anges i 12 kap. regeringsformen påverkas.

I motion 1994/95:K6 föreslås att beslut också skall kunna fattas

av EU-nämnd i förening med utskott. Då formerna för samverkan

mellan EU-nämnd och utskotten, som framgår nedan, skall

utvecklas, vill utskottet tills vidare låta bli att skapa

detaljerade regler kring detta, varvid motionsyrkandet i denna

del avstyrks.

Med det anförda tillgodoser utskottet i huvudsak motionerna

1994/95:K6 yrkande 1 i denna del, 1994/95:K7 yrkande 3 i denna

del och 1994/95:U24 yrkande 1. Motion 1994/95:K4 yrkande 2 får

anses vara delvis tillgodosedd genom utskottets uttalande.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande samverkan mellan riksdag och regering

att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:19 och

talmanskonferensens förslag 1994/95:TK1, med bifall till motion

1994/95:K6 yrkande 1 i denna del och med anledning av motionerna

1994/95:K4 yrkande 2, 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och

1994/95:U24 yrkande 1 antar det av utskottet i bilaga 2

framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen

såvitt avser 8 kap. 14 § första stycket och 15 § första och

andra styckena med den ändringen att

dels 14 § första stycket erhåller följande lydelse: För

samverkan mellan regering och riksdag i frågor som gäller

Europeiska unionen skall riksdagen inom sig för varje valperiod

tillsätta en nämnd för Europeiska unionen (EU-nämnden).

dels 15 § första stycket erhåller följande lydelse:

Regeringen skall underrätta EU-nämnden om frågor som avses bli

behandlade i Europeiska unionens råd. Regeringen skall också

rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall föras

inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i

andra frågor som nämnden bestämmer. Vid samverkan skall nämnden

avge yttranden om inriktningen av regeringens agerande i

Europeiska unionens råd i frågor av större vikt.

2. Samverkan mellan riksdag och regering (mom. 4)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "Såväl Grundlagsutredningen" och på s. 16 slutar med

"utskottet uttalat" bort ha följande lydelse:

Parlamentarismen är i Sverige garanterad genom våra

grundlagar, bl.a. genom att regeringsformen i 1 kap. stadgar att

riksdagen ensam stiftar lag. I utrikespolitiken sker det genom

10 kap. som stadgar att regeringen måste inhämta riksdagens

godkännande innan en för riket bindande internationell

överenskommelse ingås. I stort har vi också tillämpat en

maktdelningsprincip som innebär att riksdagen är beslutande och

regeringen är verkställande.

Sverige skall nu bli medlem av Europeiska unionen. Enligt

utskottets mening skapas därmed en helt ny situation för

beslutsfattandet. Det blir i stor utsträckning inte längre

Sveriges riksdag som stiftar lagar. Det sker i stället i

Europeiska unionens råd, och det är regeringarna som företräds i

rådet.

För att undvika att regeringen helt tar över denna

lagstiftningsprocess måste det enligt utskottet på något sätt

ses till att de beslut och åsikter som Sverige företräder i EU:s

lagstiftande organ är förankrade och företräds av en majoritet i

Sveriges riksdag och indirekt därigenom av en majoritet av

svenska folket.

För att undvika att Sveriges riksdag i stor utsträckning

förvandlas till ett rådgivande remissorgan i stället för ett

lagstiftande parlament måste riksdagens inflytande över Sveriges

agerande i EU-rådet förstärkas. Europeiska unionens demokratiska

legitimitet hänger också helt och hållet på de enskilda

nationernas parlament och på den politiska kontrollen och

förankringen som där kan skapas för att bära upp systemet.

Av de anförda skälen anser konstitutionsutskottet att

samverkan mellan riksdag och regering behöver formaliseras i

förhållande till vad regeringen och talmanskonferensen

föreslagit. Samverkansförfarandet bör leda till ett besked om

förhandlingsuppläggningen som regeringen kan utgå från i

förhandlingarna i EU-rådet. Fördelarna med en sådan ordning är

betydande. De svenska partierna tvingas ta ställning till

Europapolitiken. Det leder till en bredare offentlig debatt och

skärper de svenska åsikterna. Det ökar möjligheten att få en

folkligt förankrad beslutsprocess och skapar ett ökat engagemang

för Europapolitiken. Det ökar också väsentligt möjligheterna för

en demokratisk kontroll av regeringen och regeringens arbete.

Erfarenheterna från Danmark visar enligt utskottets mening att

en möjlighet att fatta beslut i EU-nämnden stärker det egna

landets förhandlingsposition.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande samverkan mellan riksdag och regering

att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:19,

talmanskonferensens förslag 1994/95:TK1 och motionerna

1994/95:K4 yrkande 2, 1994/95:K6 yrkande 1 i denna del,

1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och 1994/95:U24 yrkande 1 antar

det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om

ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap. 14 § första

stycket och 15 § första och andra styckena med den ändringen att

dels 14 § första stycket erhåller följande lydelse: För

samverkan mellan regering och riksdag i frågor som gäller

Europeiska unionen skall riksdagen inom sig för varje valperiod

tillsätta en nämnd för Europeiska unionen (EU-nämnden).

dels 15 § första stycket erhåller följande lydelse:

Regeringen skall underrätta EU-nämnden om frågor som avses bli

behandlade i Europeiska unionens råd. Regeringen skall också

rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall föras

inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i

andra frågor som nämnden bestämmer. Vid samverkan avger nämnden

besked om förhandlingsuppläggningen som regeringen kan utgå från

i förhandlingarna i Europeiska unionens råd.

3. EU-nämndens kompetens i förhållande till utrikesnämnden och

utskotten (mom. 6)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Konstitutionsutskottet erinrar om" och på s. 20

slutar med "kan behöva införas" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet erinrar om -- -- -- (= utskottet) -- --

-- behandlas i utrikesnämnden.

Konstitutionsutskottet vill vidare -- -- -- (= utskottet) --

-- -- de anser påkallade.

EU-nämnden kommer således -- -- -- (= utskottet) -- -- -- det

berörda utskottet.

Arbetsgruppen har framhållit -- -- -- (= utskottet) -- -- --

mellan olika intresseområden.

När det gäller första pelarens frågor, dvs. det i huvudsak

överstatliga samarbetet, anser konstitutionsutskottet att

samrådet i enlighet med arbetsgruppens förslag bör ske med

EU-nämnden. Utskottet avstyrker således förslaget i motion

1994/95:K7 att samverkan inom det jordbrukspolitiska området

skall ske med jordbruksutskottet. Utskottet återkommer i ett

senare avsnitt till frågan om hur utskottens kunskaper och

synpunkter skall kunna komma nämnden till godo vid samrådet.

Däremot bör enligt konstitutionsutskottets uppfattning en

annan ordning tillämpas beträffande samrådet om andra pelarens

frågor, dvs. utrikes- och säkerhetspolitiken. Utskottet finner

det, som redan framhållits, naturligt att utrikesnämnden även

fortsättningsvis har ansvaret för viktigare utrikes- och

säkerhetspolitiska frågor. I andra sådana frågor bör, som

framhålls i motionerna 1994/95:K5, 1994/95:K7 och 1994/95:K9,

regeringens samrådsförfarande ej ske med EU-nämnden utan direkt

med utrikesutskottet. Detta ser konstitutionsutskottet som ett

led i att decentralisera nämndens kompetens till berörda

utskott. Den i motion 1994/95:K6 föreslagna ordningen med

gemensamma sammanträden mellan EU-nämnden och utrikesutskottet

blir alltför tungrodd. Motionen avstyrks därför i denna del.

För samråd som ligger inom tredje pelarens frågor, dvs.

rättsliga och inrikes frågor, delar konstitutionsutskottet

arbetsgruppens uppfattning att detta i varje fall inledningsvis

bör ske i EU-nämnden.

Som konstitutionsutskottet redan i ett tidigare avsnitt

uttalat, kommer utvecklingen av samrådet mellan riksdagen och

regeringen och av formerna för samverkan att behöva följas noga.

Utskottet utesluter således inte att en annan ordning senare kan

behöva införas.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande EU-nämndens kompetens i förhållande till

utrikesnämnden och utskotten

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K5 i denna del

och med anledning av talmanskonferensens förslag och motionerna

1994/95:K9, 1994/95:K6 yrkande 2 och 1994/95:K7 yrkande 3 i

denna del som ett tredje stycke i det av utskottet i bilaga 2

framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen

såvitt avser 8 kap. 15 § inför och antar följande bestämmelse:

Utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket skall

regeringen rådgöra med utrikesutskottet i utrikes- och

säkerhetspolitiska frågor, såvida ej samråd i frågan skett med

utrikesnämnden.

4. EU-nämndens kompetens i förhållande till utrikesnämnden och

utskotten (mom. 6)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Konstitutionsutskottet vill" och på s. 20 slutar med

"vid samrådet" bort ha följande lydelse:

Enligt konstitutionsutskottet vore det i och för sig möjligt

att dela upp alla EU-frågor på riksdagens nuvarande utskott för

den samverkan som skall ske med regeringen. Det finns dock också

starka skäl som talar för att inrätta en speciell EU-nämnd med

ett övergripande ansvar. I fråga om två områden anser dock

konstitutionsutskottet att samverkansfunktionen bör ligga hos

vederbörande utskott. Det gäller jordbrukspolitiken som är ett

område som är genomreglerat och komplicerat. Enligt

konstitutionsutskottet är det knappast möjligt för ledamöterna i

EU-nämnden att inhämta den kompetens som krävs för att hantera

dessa frågor på ett för Sverige tillfredsställande sätt. Det

gäller också utrikespolitiken som, enligt

konstitutionsutskottets mening, vinner på att hanteras i ett

helhetsperspektiv. Utrikesutskottet bör därför ha hela ansvaret

vad gäller riksdagens arbete i dessa frågor. Eftersom Sveriges

hållning i utrikespolitiken i EU-sammanhang är att den bör

förbli nationell, görs därigenom också en viktig markering av

riksdagen gentemot svenska folket, som visar att landet avser

att fortsätta med en självständig utrikespolitik även som

EU-medlem.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande EU-nämndens kompetens i förhållande till

utrikesnämnden och utskotten

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K7 yrkande 3 i

denna del och med anledning av motionerna 1994/95:K5 i denna

del, 1994/95:K6 yrkande 2 och 1994/95:K9 som ett tredje stycke i

det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om

ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap. 15 § inför och

antar följande bestämmelse:

Utan hinder av vad som sägs i första stycket skall det samråd

som avser utrikes- och jordbrukspolitiska frågor fullgöras av

vederbörande utskott.

5. Samverkan mellan EU-nämnden och utskotten (mom. 7)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Enligt konstitutionsutskottets" och slutar med

"denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att EU-frågor inte skall handhas endast av

EU-nämnden. Praktiskt taget alla riksdagens utskott blir mer

eller mindre berörda av ett medlemskap i EU. Det är också i

utskotten som kompetensen finns i de enskilda frågorna. Det är

därför viktigt att alla utskott kommer in i beslutsprocessen på

ett naturligt sätt. Konstitutionsutskottet anser därför att

nämnden bör inhämta yttranden från de berörda utskotten så långt

det är praktiskt möjligt.

dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande samverkan mellan EU-nämnden och utskotten

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K7 yrkande 3 i

denna del och med anledning av motionerna 1994/95:K4 yrkande 4,

1994/95:K5 i denna del och 1994/95:K6 yrkande 1 i denna del som

ett fjärde stycke i det av utskottet i bilaga 2 framlagda

förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8

kap. 15 § inför följande bestämmelse:

EU-nämnden skall så långt möjligt inhämta yttranden från

berörda utskott inom riksdagen.

6. Statlig myndighets upplysningar till EU-nämnden (mom. 9)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "I fråga om" och på s. 28 slutar med "egen

verksamhet" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser att minoritetsskyddet bör byggas

ut så att det som anförs i motion 1994/95:K7 omfattar varje

enskild ledamot. Ett starkt minoritetsskydd är särskilt

betydelsefullt i EU-sammanhang för att garantera att partierna

har god tillgång till information i sakfrågorna innan beslut

fattas. Risken är annars stor att EU-politiken blir en fråga för

ämbetsmän och ministrar och att en bred offentlig debatt

uteblir.

dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande statlig myndighets upplysningar till

EU-nämnden att riksdagen med anledning av

talmanskonferensens förslag och med bifall till motion

1994/95:K7 yrkande 3 i denna del antar det av utskottet i bilaga

2 framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen

såvitt avser 8 kap. 16 § med den ändringen att andra stycket

erhåller följande lydelse:

Begär minst en av ledamöterna i nämnden att upplysningar

eller yttrande skall inhämtas enligt första stycket, skall

nämnden föranstalta om detta, såvida den inte finner att därmed

förenat dröjsmål skulle leda till avsevärt men.

7. EU-nämndens sammansättning (mom. 11)

Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Konstitutionsutskottet delar" och slutar med "del

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet delar bedömningen i motionerna

1994/95:K6 och 1994/95:K7 om att alla i riksdagen representerade

partier, som i föregående val nått över fyra procent i riket,

skall vara representerade i EU-nämnden med ordinarie

representant. EU-nämnden kommer att vara en viktig instans i

riksdagens möjligheter att påverka regeringens ståndpunkter

inför EU och att inhämta information. Därför bör enligt

utskottets mening alla partier ha rätt till denna representation

för att på ett fullvärdigt sätt kunna fullgöra sina

arbetsuppgifter. Eftersom valberedningen kan besluta om olika

antal ledamöter i olika utskott, bör antalet ledamöter inte

knytas till antalet i utskotten, utan valberedningen bör besluta

om antalet ledamöter också i nämnden för att tillgodose alla

partiers representation i enlighet med vad som anförts.

Med det anförda tillstyrks motionerna 1994/95:K6 yrkande 1 i

denna del och 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del. Motion

1994/95:K5 i denna del får anses tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under mom. 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande EU-nämndens sammansättning

att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag,

med bifall till motionerna 1994/95:K6 yrkande 1 i denna del och

1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och med anledning av motion

1994/95:K5 i denna del antar det av utskottet i bilaga 2

framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen

dels såvitt avser 8 kap. 14 § andra stycket med den

ändringen att bestämmelsen erhåller följande lydelse:

Varje i riksdagen representerat parti som i föregående val

uppnått fyra procent av rösterna i hela riket skall vara

representerat i EU-nämnden. Nämnden skall bestå av udda antal

ledamöter, lägst 15 och högst 21.

dels såvitt avser tilläggsbestämmelsen 8.14.1 med den

ändringen att bestämmelsen erhåller följande lydelse: Antalet

ledamöter i EU-nämnden fastställs av riksdagen på förslag av

valberedningen med beaktande av riksdagens sammansättning.

8. Tystnadsplikt i EU-nämnden (mom. 13)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Konstitutionsutskottet delar" och slutar med "i

sekretesslagen" bort ha följande lydelse:

Ett införande av tystnadsplikt inom EU-nämnden motverkar

enligt utskottets uppfattning möjligheterna för nämndens

ledamöter att förankra sina ställningstaganden i partierna och

utanför riksdagen. Det riskerar därför att skapa en situation

där ett ytterst litet fåtal har inblick i och möjligheter att

påverka beslut som är centrala för Sverige i framtiden.

Utskottet anser också att den svenska hållningen riskerar att

bli mindre genomtänkt och sämre underbyggd.

Talmanskonferensens förslag i denna del bör därför avslås.

dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha

följande lydelse:

13. beträffande tystnadsplikt i EU-nämnden

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K7 yrkande 3 i

denna del avslår talmanskonferensens förslag i denna del,

9. Stenografiska uppteckningar i EU-nämnden (mom. 15)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Talmanskonferensens arbetsgrupp har" och slutar med

"inte kan förordas" bort ha följande lydelse:

Talmanskonferensens arbetsgrupp har föreslagit att samma

regler om protokollföring skall gälla som för utskotten. Enligt

konstitutionsutskottets mening är detta tillräckligt. De skäl

som anförs i motionerna 1994/95:K4, 1994/95:K7 och 1994/95:K8

för att dessutom stenografiska uppteckningar skall göras vid

nämndens sammanträden är enligt utskottets mening ej starka nog

för att uppväga intresset av att överläggningarna kan hållas i

en förtrolig anda och att tillräcklig flexibilitet skall kunna

bibehållas i känsliga förhandlingslägen. Utskottet avstyrker

således motionerna 1994/95:K4 yrkande 5, 1994/95:K7 yrkande 3 i

denna del och 1994/95:K8 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under mom. 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande stenografiska uppteckningar i EU-nämnden

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K4 yrkande 5,

1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och 1994/95:K8 yrkande 2,

10. Stenografiska uppteckningar i EU-nämnden (mom. 15)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Talmanskonferensens arbetsgrupp" och slutar med "kan

förordas" bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser att de skäl som talar för att

uppteckningar görs väger tyngst och att, som begärs i motion

1994/95:K7 yrkande 3, stenografiska uppteckningar över allt vad

som förekommer vid nämndens sammanträden, inte bara vid dess

överläggningar med regeringen, skall göras. Det ökar

möjligheterna för utvärdering av nämndens arbete och så även för

den politiska debatten och demokratiska kontrollen, både i

riksdagen och för media och allmänhet.

Härigenom tillgodoses också motionerna 1994/95:K4 yrkande 5

och 1994/95:K8 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under mom. 15 bort ha

följande lydelse:

15. beträffande stenografiska uppteckningar i EU-nämnden

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K7 yrkande 3

i denna del och med anledning av motionerna 1994/95:K4 yrkande 5

och 1994/95:K8 yrkande 2 antar det av utskottet i bilaga 2

framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen

såvitt avser 8 kap. 19 § andra stycket med den ändringen att

bestämmelsen erhåller följande lydelse:

Vid sammanträde med nämnden skall föras stenografiska

uppteckningar över nämndens överläggningar.

Av talmanskonferensen framlagt lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagda lagförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen

dels att 3 kap. 6 §, 4 kap. 10 § och 8 kap. 14 § skall ha

följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 8

kap. 15--19 §§ samt tilläggsbestämmelser 8.14.1, 8.17.1 och

8.17.2, med följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

6 §

Regeringen får lämna meddelande till riksdagen genom skrivelse

eller också muntligen genom statsråd vid sammanträde med

kammaren.

Regeringen skall

fortlöpande informera

riksdagen om vad som sker inom

ramen för samarbetet i

Europeiska unionen samt varje

år till riksdagen lämna

en skrivelse med berättelse

över verksamheten i

Europeiska unionen.

4 kap.

10 §1

Statlig myndighet skall Statlig myndighet skall

lämna upplysningar och lämna upplysningar och

avgiva yttrande, då utskott avgiva yttrande, då utskott

begär det, om ej annat begär det, om ej annat

följer av 12 § andra följer av 12 § andra

stycket. Sådan skyldighet stycket. Sådan skyldighet

åligger dock ej regeringen. åligger dock regeringen

Myndighet som ej lyder under endast i fråga om arbetet

riksdagen kan hänskjuta inom Europeiska unionen på

begäran från utskott utskottets ämnesområde.

till regeringens avgörande. Myndighet som ej lyder under

riksdagen kan hänskjuta

begäran från utskott

till regeringens avgörande.

1 Senaste lydelse 1990:532.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Begär minst fem av Begär minst fem av

ledamöterna i ett utskott ledamöterna i ett utskott

vid behandlingen av ett vid behandlingen av ett

ärende att upplysningar ärende att upplysningar

eller yttrande skall eller yttrande skall

inhämtas från myndighet inhämtas enligt första

som avses i första stycket, stycket, skall utskottet

skall utskottet föranstalta föranstalta om detta.

om detta, såvida det icke Detsamma skall gälla om en

finner att därmed sådan begäran

förenat dröjsmål med framställts utan samband

ärendets behandling skulle med behandlingen av ett

leda till avsevärt men. ärende, om frågan

Utskottet skall i sitt gäller arbetet inom

betänkande i ärendet Europeiska unionen. Utskottet

redovisa skälen till att en får avslå en begäran

sådan begäran om om upplysningar eller

upplysningar eller yttrande yttrande, om den

har avslagits. framställts vid

behandlingen av ett ärende

och utskottet finner att den

begärda åtgärden

skulle fördröja

ärendets behandling så

att avsevärt men skulle

uppkomma. Utskottet skall i

så fall i sitt

betänkande redovisa

skälen till att begäran

har avslagits.

Konstitutionsutskottet får icke avgiva förklaring, att 2 kap.

12 § tredje stycket regeringsformen icke är tillämpligt i fråga

om visst lagförslag, utan att lagrådet har yttrat sig i saken.

Lydelse enligt 1994/95:TK1 Föreslagen lydelse

8 kap.

14 §2

För samråd med För samråd med

regeringen enligt 5 § lagen regeringen i frågor som

(1994:000) med anledning av gäller Europeiska unionen

Sveriges anslutning till skall riksdagen inom sig

Europeiska unionen skall för varje valperiod

riksdagen inom sig för tillsätta en nämnd

varje valperiod tillsätta för Europeiska unionen

en nämnd för Europeiska (EU-nämnden).

unionen (EU-nämnden).

Nämnden skall bestå av EU-nämnden skall bestå

samma antal ledamöter som av udda antal ledamöter,

ett utskott. lägst femton.

8.14.1

Tilläggsbestämmelserna Antalet ledamöter i

4.3.1, 4.11.1, 4.11.3 och EU-nämnden fastställs av

4.11.4 skall tillämpas riksdagen på förslag av

på nämnden. valberedningen. 2 Senaste

lydelse 1993:962.

Lydelse enligt 1994/95:TK1 Föreslagen lydelse

15 §

Regeringen skall underrätta

EU-nämnden om frågor som

avses bli behandlade i

Europeiska unionens råd.

Regeringen skall också

rådgöra med nämnden

om hur förhandlingarna i

rådet skall föras

inför beslut som regeringen

bedömer som betydelsefulla

och i andra frågor som

nämnden bestämmer.

Begär minst fem av

ledamöterna i EU-nämnden

att regeringen skall

rådgöra med nämnden

enligt första stycket skall

nämnden föranstalta om

detta, såvida den inte

finner att därmed

förenat dröjsmål

skulle leda till avsevärt

men.

16 §

Statlig myndighet skall Annan statlig myndighet än

lämna upplysningar och regeringen skall lämna

avgiva yttrande i frågor upplysningar och avgiva

som skall behandlas i yttrande i frågor som skall

Europeiska unionens råd, behandlas i Europeiska

då nämnden för unionens råd, då

Europeiska unionen begär EU-nämnden begär det.

det. I lagen (1994:000) med Myndighet som ej lyder under

anledning av Sveriges riksdagen kan hänskjuta

anslutning till Europeiska begäran från nämnden

unionen finns bestämmelser till regeringens avgörande.

om regeringens skyldighet att

underrätta nämnden om

sådana frågor. Myndighet

som ej lyder under riksdagen

kan hänskjuta begäran

från nämnden till

regeringens avgörande.

Begär minst fem av Begär minst fem av

ledamöterna i nämnden ledamöterna i nämnden

att upplysningar eller att upplysningar eller

yttrande skall inhämtas yttrande skall inhämtas

från myndighet, som avses i enligt första stycket,

första stycket, eller att skall nämnden

regeringen skall rådgöra föranstalta om detta,

med nämnden enligt 5 § såvida den inte finner att

lagen (1994:000) med anledning därmed förenat

av Sveriges anslutning till dröjsmål skulle leda

Europeiska unionen skall till avsevärt men.

nämnden föranstalta om

detta, såvida den inte

finner att därmed

förenat dröjsmål

skulle leda till avsevärt

men.

Lydelse enligt 1994/95:TK1 Föreslagen lydelse

17 §

EU-nämnden skall

sammanträda inom stängda

dörrar. Nämnden kan

medge att även annan än

ledamot, suppleant och

tjänsteman i nämnden

är närvarande.

8.17.1

EU-nämnden sammanträder

första gången på

kallelse av talmannen inom

två dagar efter det att

nämnden valts. Därefter

sammanträder nämnden

på kallelse av

ordföranden.

Personlig kallelse skall

utgå till samtliga

ledamöter och suppleanter.

Kallelse bör om möjligt

anslås i riksdagens lokaler

senast klockan 18 dagen

före sammanträdet.

8.17.2

Innan ordförande har valts,

förs ordet vid

sammanträde med

EU-nämnden av den av de

närvarande ledamöterna

som har varit ledamot av

riksdagen längst tid. Om

två eller flera har

tillhört riksdagen lika

länge, har den äldste av

dem företräde.

15 § 18 §

Den som är ledamot, Den som är ledamot,

suppleant eller tjänsteman suppleant eller tjänsteman

i nämnden för Europeiska i EU-nämnden får ej

unionen får ej obehörigen yppa vad som

obehörigen yppa vad som enligt beslut av regeringen

enligt beslut av regeringen eller nämnden skall

eller nämnden skall hållas hemligt med

hållas hemligt med hänsyn till rikets

hänsyn till rikets säkerhet eller av annat

säkerhet eller av annat synnerligen viktigt skäl,

synnerligen viktigt skäl, som betingas av

som betingas av förhållandet till

förhållandet till främmande stat eller

främmande stat eller mellanfolklig organisation.

mellanfolklig organisation.

Lydelse enligt 1994/95:TK1 Föreslagen lydelse

19 §

Över sammanträde med

EU-nämnden förs

protokoll.

Vid sammanträde med

nämnden skall föras

stenografiska uppteckningar

över vad som yttras vid

nämndens

överläggningar med

regeringen.

Denna lag träder i kraft såvitt gäller 8 kap. 14 § och

tilläggsbestämmelserna 8.14.1 och 8.17.1 den 16 december 1994

och i övrigt den 1 januari 1995.

Utan hinder av tilläggsbestämmelsen 8.17.1 första stycket

första meningen skall talmannen bestämma tidpunkten för nämndens

första sammanträde när det första valet av EU-nämnden har ägt

rum.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i

riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelsen 7.1.1 i

bestämmelsens lydelse enligt lagen (1994:000) om ändring i

riksdagsordningen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7.1.1

Utöver de val som kammaren Utöver de val som kammaren

förrättar enligt förrättar enligt

regeringsformen och regeringsformen och

riksdagsordningen skall den riksdagsordningen skall den

bland riksdagens ledamöter bland riksdagens ledamöter

företaga val av företaga val av

1. 20 ledamöter i Nordiska 1. 20 ledamöter i Nordiska

rådets svenska delegation, rådets svenska delegation,

2. 6 ledamöter i 2. 6 ledamöter i

Europarådets svenska Europarådets svenska

delegation, delegation,

3.5 ledamöter i den svenska 3. 8 ledamöter i den

delegationen till Europeiska svenska delegationen till

frihandelssammanslutningens Parlamentariska

(EFTA) församlingen i konferensen

parlamentarikerkommitté, om säkerhet och samarbete i

Europa.

4. 8 ledamöter i den

svenska delegationen till

Parlamentariska

församlingen i konferensen

om säkerhet och samarbete i

Europa,

5. 18 ledamöter i den

svenska delegationen till

Gemensamma

parlamentarikerkommittén

EG-Sverige,

6. 8 ledamöter i den

svenska delegationen till dels

Europeiska ekonomiska

samarbetsområdets (EES)

gemensamma

parlamentarikerkommitté,

dels EFTA-staternas

parlamentarikerkommitté.

Nordiska rådets svenska delegation väljs för riksmöte och

övriga delegationer för riksdagens valperiod.

Kammaren skall också välja styrelsen för Stiftelsen

Riksbankens jubileumsfond i enlighet med 3 § i stiftelsens

stadgar (RFS 1988:1).

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i sekretesslagen

(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100)

i paragrafens lydelse enligt lagen (1994:000) om ändring i

nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

2 §

Föreskrifterna i 1 kap. Föreskrifterna i 1 kap.

2--4 §§ gäller inte 2--4 §§ gäller inte

för ledamot av riksdagen för ledamot av riksdagen

såvitt avser uppgift som såvitt avser uppgift som

han har erhållit under ledamoten har erhållit

utövandet av sitt uppdrag. under utövandet av sitt

Föreskrifter om uppdrag. Föreskrifter om

tystnadsplikt för sådan tystnadsplikt för sådan

ledamot och för ledamot och för

tjänsteman i riksdagen tjänsteman i riksdagen

finns i 10 kap. 7 § finns i 10 kap. 7 §

regeringsformen samt 2 kap. 4 regeringsformen samt 2 kap. 4

§ och 4 kap. 15 § §, 4 kap. 15 § och 8

riksdagsordningen. kap. 18 §

riksdagsordningen.

För uppgift om vad som har förekommit vid sammanträde med

riksdagens kammare gäller sekretess enligt denna lag endast om

sammanträdet har hållits inom stängda dörrar. För uppgift som

har intagits i kammarens protokoll gäller sekretess enligt denna

lag endast i fall som avses i 2 kap. För uppgift i annat

riksdagens protokoll eller beslut gäller sekretess enligt denna

lag endast i de fall som avses i 2 kap. och 6 kap. 6 §.

Erhåller riksdagen från regeringen uppgift som är

sekretessbelagd där, gäller sekretessen också hos riksdagen.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Talmanskonferensens förslag 2

Motionerna 3

Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:19

3

Motioner väckta med anledning av förslag 1994/95:TK1 3

Motion väckt under allmänna motionstiden 1994 4

Utskottet 5

Inledning 5

Grundläggande bestämmelser om rikets styrelse 5

Huvudsakligt innehåll i propositionen i denna del och i

talmanskonferensens förslag samt i motionerna 6

Fråga om avslag på talmanskonferensens förslag 7

Samverkan mellan riksdagen och regeringen i EU-frågor 7

Utredningar 7

Propositionen 9

Talmanskonferensens förslag 11

Motioner 11

Utskottets bedömning 14

EU-nämndens kompetens i förhållande till Utrikesnämnden

och till utskotten 17

Talmanskonferensens förslag 17

Motioner 18

Utskottets bedömning 19

Förhållandet i övrigt mellan EU-nämnden och utskotten

20

Talmanskonferensens förslag 20

Motioner 21

Utskottets bedömning 22

Regeringens och andra statliga myndigheters

informationsskyldighet 23

Utskottens nuvarande möjligheter 23

Propositionen och talmanskonferensens förslag 24

Motioner 26

Utskottets bedömning 27

EU-nämndens sammansättning 29

Utskottens nuvarande sammansättning 29

Talmanskonferensens förslag 29

Motioner 29

Utskottets bedömning 30

Tystnadsplikt m.m. 30

Bestämmelser för utskott och för utrikesnämnden 30

Talmanskonferensens förslag 31

Motioner 31

Utskottets bedömning 32

Protokollföring m.m. 32

Bestämmelser för utskotten m.m. 32

Talmanskonferensens förslag 33

Motioner 33

Kort om offentlighetsprincipen m.m. 34

Utskottets bedömning 36

Lagförslagen 37

Bordläggning 37

Hemställan 37

Reservationer 39

Bilaga 1 Lagförslag i 1994/95:TK1 49

Bilaga 2 Utskottets lagförslag 52