Bet. 1994/95:KU23

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU23

Riksdagens val av företrädare för Sverige i Europaparlamentet

m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motion

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1994/95

KU23

Sammanfattning

Företrädare för Sverige i Europaparlamentet skall utses genom

allmänna direkta val. För tiden från Sveriges anslutning till

Europeiska unionen och fram till det första allmänna direkta

valet i Sverige skall riksdagen inom sig utse företrädare för

Sverige i Europaparlamentet på det sätt som Sverige självt

bestämmer.

Med begagnande av sin initiativrätt lägger utskottet i detta

betänkande fram förslag till lag med bestämmelser om riksdagens

val av företrädare för Sverige i Europaparlamentet intill dess

sådana företrädare utsetts i allmänt val. I lagen finns även

bestämmelser om ekonomiska förmåner för sådana av riksdagen

valda företrädare.

I betänkandet behandlas även en motion, väckt med anledning av

propositionen 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska

unionen, gällande frågor om allmänna direkta val av företrädare

i Europaparlamentet. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning

till regeringens kommande förslag till svensk lagstiftning om

sådana val.

Motion

1994/95:K2 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om val till Europaparlamentet i september

1995,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att valsättet skall anknyta till vad som

gäller vid riksdagsval,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att hela landet skall vara en valkrets och

att partierna ges möjlighet att själva fördela mandat regionalt.

Utskottet

1. Bakgrund

Grundlagsutredningen inför EG lämnade i sitt betänkande (SOU

1993:14) EG och våra grundlagar förslag till ett svenskt

valsystem för val till Europaparlamentet. Utredningen hade haft

främst två utgångspunkter för sina överväganden. För det första

att konstruera ett valsystem som så långt möjligt liknar det

system som tillämpas för val till riksdagen. Det innebar att

utredningen hade sökt åstadkomma ett proportionellt valsystem

med valkretsar och en fyraprocentsspärr men utan krav på

bostadsband för de nominerade kandidaterna. För det andra måste

enligt utredningen systemet tillgodose de krav på enhetlighet

som gemenskapsrätten ställer. Av detta följer att den som är

medborgare i någon medlemsstat och är bosatt i Sverige skall äga

rösträtt och vara valbar.

Utredningen anförde vidare att eftersom Sverige knappast kunde

räkna med att få mer än 25 platser i Europaparlamentet uppstod

särskilda svårigheter att efterlikna riksdagsvalet när ett

proportionellt valsystem skall förenas med ett system med

valkretsar. Utredningen föreslog därför ett system i vilket

mandaten fördelas i två omgångar. Först fördelas mandaten mellan

partierna, varvid Sverige betraktas som en enda valkrets.

Därefter fördelas de inom partierna, varvid landet delas in i

tre valkretsar. Genom att något krav på bostadsband inte ställs

upp ger det föreslagna systemet enligt utredningen i praktiken

partierna frihet att välja om de vill tillämpa ett system med

valkretsar eller inte.

Riksdagen har den 23 november 1994 slutligt antagit förslag

till en ändring i 8 kap. 4 § regeringsformen, genom vilken det

görs möjligt att i lag meddela föreskrifter om val till

parlamentarisk församling inom EU (prop. 1993/94:114, bet.

1994/95:KU9, rskr. 1994/95:24). Ändringen trädde i kraft den 1

december 1994.

I propositionen 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska

unionen anförde regeringen (s. 553) att den avsåg att återkomma

till riksdagen med förslag till övrig lagstiftning som föranleds

av ett medlemskap i EU. Detta gällde bl.a. tullagstiftningen och

lagstiftning om immunitet och privilegier samt lagstiftning om

val till Europaparlamentet.

Enligt propositionen anges i artikel 31 i anslutningsakten att

var och en av de nya medlemsstaterna inom två år från

anslutningen skall hålla ett allmänt direkt val av det antal

företrädare i Europaparlamentet som anges i artikel 11 i

anslutningsakten. Valet skall ske enligt bestämmelserna i akten

av den 20 september 1976 om allmänna direkta val till

Europaparlamentet. Enligt propositionen förbereds inom

Justitiedepartementet en departementspromemoria med förslag till

svensk lagstiftning om val till Europaparlamentet.

Regeringen avsåg att efter remissbehandling av promemorian

förelägga riksdagen förslag till lagstiftning i ämnet, så att

val till Europaparlamentet kan äga rum under 1995.

I propositionen framhölls att för tiden från en anslutning

fram till valet skall, i enlighet med bestämmelserna i artikel

31 i anslutningsakten, den svenska riksdagen utse företrädare

för Sverige i Europaparlamentet.

Konstitutionsutskottet har i betänkande (bet. 1994/95:KU17)

den 1 december 1994 med vissa ändringar tillstyrkt regeringens

förslag till lag med anledning av Sveriges anslutning till

Europeiska unionen.

2. Val till Europaparlamentet

Artikel 31 i anslutningsakten (del fyra,

Övergångsbestämmelser, avdelning 1, institutionella

bestämmelser) har följande lydelse.

1. Inom två år från anslutningen skall var och en av de nya

medlemsstaterna för sitt folk, i enlighet med bestämmelserna i

rättsakten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val till

Europaparlamentet, hålla ett allmänt direkt val av det antal

företrädare i Europaparlamentet som anges i artikel 11 i denna

anslutningsakt.

2. För tiden från anslutningen fram till valet enligt punkt 1

skall parlamentet i var och en av de nya medlemsstaterna inom

sig utse företrädare i Europaparlamentet för sitt lands folk på

det sätt som medlemsstaten själv bestämmer.

3. Var och en av de nya medlemsstaterna kan dock besluta att

hålla val till Europaparlamentet under tiden mellan

undertecknandet och ikraftträdandet av anslutningsfördraget, i

enlighet med anslutningsaktens protokoll 8.

4. Mandatperioden för de företrädare som väljs enligt punkt 1

eller 3 skall löpa ut samtidigt med mandatperioden för de

företrädare som har valts i de nuvarande medlemsstaterna för

femårsperioden 1994--1999.

Enligt artikel 11 i anslutningsakten skall i den rättsakt om

allmänna direkta val till Europaparlamentet som är intagen som

bilaga i beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom artikel 2 ha en

lydelse som bl.a. innebär att i Sverige skall väljas 22

företrädare i Europaparlamentet. I ifrågavarande rättsakt ges

bestämmelser om de allmänna direkta valen till

Europaparlamentet. Bl.a. sägs i artikel 5 att uppdraget som

företrädare i församlingen är förenligt med att vara ledamot av

parlamentet i en medlemsstat.

I Sverige skall således inom två år från anslutningen, i

enlighet med rättsakten av den 20 september 1976 om allmänna

direkta val till Europaparlamentet, hållas ett allmänt direkt

val för att välja de 22 företrädarna för Sverige i

Europaparlamentet. För tiden från anslutningen till det första

allmänna direkta valet skall riksdagen inom sig utse 22

ledamöter att vara företrädare för Sverige i Europaparlamentet.

Hur detta skall ske får Sverige självt bestämma.

3. Allmänna direkta val av företrädare för Sverige i

Europaparlamentet

3.1 Pågående utredningsarbete m.m.

Inom Justitiedepartementet fortsätter arbetet med utformningen

av den departementspromemoria som omnämnts i propositionen

1994/95:19 om Sveriges medlemskap i EU (se ovan). Avsikten är

att denna promemoria skall innehålla förslag till svensk

lagstiftning om val till Europaparlamentet. Efter

remissbehandling kommer en proposition i ämnet att föreläggas

riksdagen. För närvarande pågår partiledaröverläggningar i fråga

om tidpunkt för valet m.m.

3.2 Motionen

I motion 1994/95:K2 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) yrkas

riksdagens tillkännagivande till regeringen av vad i motionen

anförts dels om val till Europaparlamentet i september 1995

(yrkande 1), dels om att valsättet skall anknyta till vad som

gäller vid riksdagsval (yrkande 2). Slutligen yrkas i yrkande

3 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att hela landet skall vara en valkrets och

att partierna ges möjlighet att själva fördela mandat regionalt.

Enligt motionärerna är det naturligt att Sverige utformar

reglerna för val till Europaparlamentet i enlighet med den

nationella tradition som utvecklats under lång tid. Valen till

Europaparlamentet kan enligt motionen ses som en fortsättning på

den svenska parlamentariska traditionen. Motionärerna anser att

det är angeläget att den indirekta representationen som måste

tillämpas under den första tiden inte blir bestående längre än

nödvändigt. Det ligger enligt motionen ett stort värde i att de

ledamöter som skall representera Sverige i Europaparlamentet gör

detta på grundval av ett direkt folkvalt mandat så snart som

möjligt under 1995. En lämplig tidpunkt för att anordna Sveriges

första val till Europaparlamentet är enligt motionen att anknyta

den till den normala tiden för allmänna val i Sverige, dvs.

september. Eftersom antalet mandat i Europaparlamentet är mindre

än antalet valkretsar vid val till riksdagen är det enligt

motionärerna rimligt att hela Sverige utgör en valkrets.

Mandaten bör enligt motionärerna fördelas proportionellt med en

spärr på fyra procent.

3.3 Utskottets bedömning

Som framgått ovan pågår för närvarande ett beredningsarbete

inom regeringskansliet i syfte att förelägga riksdagen förslag

till svensk lagstiftning om direkta val till Europaparlamentet.

Mot bakgrund härav anser utskottet att riksdagen inte bör göra

några uttalanden i frågan. Motion K2 avstyrks av utskottet.

4. Riksdagens val av företrädare för Sverige i

Europaparlamentet

4.1 Bestämmelser om val inom riksdagen

I 7 kap. riksdagsordningen (RO) finns gemensamma bestämmelser

om val inom riksdagen. I en inledande bestämmelse anges att

2--12 §§ i kapitlet gäller val som ankommer på kammaren. Vidare

sägs att bestämmelserna i följande paragrafer skall tillämpas

endast i den mån riksdagen inte föreskriver annat: 2 § första

stycket (att beredning av val sker av valberedningen), 6 §

(förrättande av val som avser riksdagens valperiod), 8--10 §§

(bestämmelser om suppleanter samt bestämmelser om när ledamot

skall avgå från uppdraget) och 12 § andra stycket

(kompletteringsval i visst fall). I tilläggsbestämmelsen 7.1.1

anges vilka val av ledamöter i olika organ som kammaren skall

företa, utöver de val som kammaren förrättar enligt

regeringsformen och riksdagsordningen.

Enligt 2 § första stycket bereds val inom riksdagen av en inom

riksdagen utsedd valberedning. Ytterligare bestämmelser om

valberedningen finns i paragrafens andra stycke och i

tilläggsbestämmelserna 7.2.1--7.2.3.

Enligt 3 § framläggs vid val som avser två eller flera

personer en gemensam lista, som upptar namn på så många personer

som valet avser, och har listan godkänts av alla i

valberedningens sammanträde deltagande ledamöter eller av alla

utom en, skall talmannen ställa proposition på godkännande av

listan och förklara de på denna upptagna personerna valda. Om

det begärs av ett visst antal riksdagsledamöter skall val med

slutna sedlar förrättas. Detta val skall äga rum vid ett

följande sammanträde. I paragrafens andra stycke finns särskilda

bestämmelser för det fall att det följer av särskild bestämmelse

att innehavare av visst uppdrag skall väljas för sig.

I 4 § finns ytterligare bestämmelser om hur val förrättas och

om fördelning av platser mellan partier. Bestämmelser ges även i

tilläggsbestämmelserna 7.4.1--7.4.5. Val med slutna sedlar får,

enligt 5 §, överklagas hos riksdagens valprövningsnämnd. Val

skall gälla utan hinder av att det har överklagats. I

tilläggsbestämmelserna 7.5.1--7.5.3 ges ytterligare bestämmelser

i detta avseende.

I 6 § finns bestämmelser om val som motsvarar riksdagens

valperiod.

Har ny ledamot tagit plats i riksdagen med anledning av att

utgången av val till riksdagen har blivit ändrad efter

överklagande, skall, enligt 7 §, val som riksdagen har förrättat

dessförinnan under valperioden göras om, såvida det begärs av

minst tio riksdagsledamöter.

I 8 och 9 §§ jämte tilläggsbestämmelserna 7.8.1--7.8.2 och

7.9.1 finns bestämmelser om suppleanter.

Är till ett uppdrag endast den valbar som tillhör riksdagen

och lämnar den valde riksdagen eller utses han eller hon till

riksdagens talman eller till statsråd, skall, enligt 10 §, den

valde avgå. Den som har utsetts till uppdrag genom val av

riksdagen får, enligt 11 §, inte undandra sig uppdraget utan att

riksdagen medger det. I 12 § finns bestämmelser om val av

efterträdare när den som valts till ett organ lämnar sitt

uppdrag i förtid eller när plats i annat fall är ledig i förtid.

I 13 och 14 §§ jämte tilläggsbestämmelse 7.14.1 finns

bestämmelser om val av ordförande m.m.

4.2 Ledighet från uppdrag som riksdagsledamot

Enligt 1 kap. 8 § riksdagsordningen kan riksdagsledamot efter

prövning erhålla ledighet från sitt uppdrag. Beviljas ledamoten

ledighet för en tid av minst en månad, skall ledamotens uppdrag

under denna tid utövas av en ersättare. Ansökan om ledighet

prövas av talmannen, om den gäller ledighet under kortare tid än

en månad och av riksdagen om den gäller för längre tid.

4.3 Ekonomiska förmåner till riksdagsledamöter

En riksdagsledamot är berättigad till ekonomiska förmåner

enligt lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter. Förmånerna utgår, enligt 1 kap. 1 §, inte för tid då

ledamoten är statsråd eller för tid då ledamoten av annat skäl

än offentligt uppdrag, militärtjänstgöring, sjukdom, vård av

barn m.fl. beviljas ledighet under minst en månad i följd.

Enligt 4 § samma kapitel avses med offentligt uppdrag annat

offentligt uppdrag än tjänst. Riksdagens förvaltningskontor får

enligt 5 § medddela tillämpningsföreskrifter till lagen.

Denna lag trädde i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1988:589)

om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (ersättningslagen)

upphörde att gälla. Den nya lagen föregicks av en översyn av den

tidigare ersättningslagens bestämmelser om pensioner och

inkomstgaranti. Bestämmelserna om arvode, traktamente,

kostnadsersättning, reseförmåner, grupplivförsäkring och

sjukvårdsförmåner fördes över till den nya lagen utan sakliga

ändringar (bet. 1993/94:KU43).

Riksdagens förvaltningskontor har inte utfärdat några

tillämpningsföreskrifter till den nya lagen. I

tillämpningsföreskrifterna till den tidigare gällande

ersättningslagen angavs bl.a. att med offentligt uppdrag avsågs

sådana uppdrag som ges av riksdagen eller regeringen eller efter

deras bemyndigande.

I lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter finns

bestämmelser om ekonomiska villkor för talmannen (2 kap.),

arvode (3 kap.), traktamente (4 kap.), kostnadsersättning och

viss teknisk utrustning (5 kap.) och reseförmåner (6 kap.). I 7

kap. finns gemensamma bestämmelser m.m. för

egenpensionsförmåner. Vidare finns bestämmelser om ålderspension

(8 kap.), sjukpension (9 kap.), egenlivränta (10 kap.),

efterlevandepension (11 kap.) och kompletterande

efterlevandepension (12 kap.) I 13 kap. finns bestämmelser om

inkomstgaranti och i 14 kap. om anknytning till basbeloppet.

Slutligen ges i 15 kap. bestämmelser om försäkrings- och

sjukvårdsförmåner.

4.4 Kostnader för företrädare i Europaparlamentet

Företrädarna i Europaparlamentet får arvode av respektive

medlemsstat, och beloppet motsvarar det arvode som ledamöterna i

det nationella parlamentet har, med undantag av de

specialtillägg som betalas på det nationella planet.

Företrädarna får ersättning av Europaparlamentet för att täcka

alla övriga kostnader som är förenade med uppdraget.

När det gäller pension, socialförsäkringsförmåner etc. gäller

nationell lagstiftning. I Danmark har EU-ledamöterna samma

pensionsförmåner som folketingets ledamöter. Europaparlamentet

har vissa tilläggsförsäkringar mot premier.

4.5 Utskottets överväganden

I enlighet med artikel 31 i anslutningsakten skall riksdagen

inom sig utse 22 företrädare för Sverige i Europaparlamentet för

tiden från anslutningen till Europeiska unionen fram till det

första allmänna direkta valet.

Utskottet anser att dessa 22 företrädare bör utses av kammaren

genom val bland riksdagens ledamöter. Bestämmelser om valet bör

ges i form av lag. Den nödvändiga regleringen är av tillfällig

karaktär och bör därför enligt utskottets mening tas in i en

särskild lag. Såsom utskottet anför nedan bör även i lagen

regleras vilka ekonomiska förmåner en riksdagsledamot som av

riksdagen valts till företrädare är berättigad till.

I 7 kap. riksdagsordningen (RO) finns gemensamma bestämmelser

om val inom riksdagen. Dessa bör i vissa delar tillämpas även

när det gäller riksdagens val av företrädare i

Europaparlamentet. I den särskilda lagen om riksdagens val av

företrädare bör anges vilka bestämmelser i 7 kap. RO som skall

gälla för valet. Nedan under författningskommentaren redogörs

ytterligare för vilka paragrafer som avses och vad detta innebär

vid riksdagens val av företrädare.

Riksdagens val av företrädare avser enligt artikel 31 i

anslutningsakten tiden från Sveriges anslutning till Europeiska

unionen fram till det första allmänna direkta valet. Detta

innebär att de av riksdagen valda företrädarnas uppdrag upphör

när de företrädare som valts genom allmänna val tillträder sina

uppdrag. Riksdagen skall utse företrädare inom riksdagen, dvs.

de valda företrädarna skall vara riksdagsledamöter. Om

riksdagsval äger rum under den tid valet avser bör därför den

nya riksdagen välja nya företrädare. Den tidigare riksdagens val

av företrädare skall emellertid gälla fram till det nya valet av

företrädare, dock längst fram till den tidpunkt då de

företrädare som valts i det allmänna valet tillträder sina

uppdrag.

Arvodet till Sveriges företrädare i Europaparlamentet skall

betalas av medlemsstaten Sverige. De företrädare som väljs av

riksdagen är riksdagsledamöter, och som sådana har de rätt till

ekonomiska förmåner enligt lagen (1994:1065) om ekonomiska

villkor för riksdagens ledamöter.

Det finns inga formella hinder för en riksdagsledamot att

utöva sitt uppdrag som ledamot samtidigt som uppdraget som

företrädare i Europaparlamentet. Mot bakgrund av riksdagens

nuvarande arbetsordning förefaller det dock troligt att den

valde riksdagsledamoten kommer att begära ledighet från sitt

uppdrag som ledamot. Eftersom ledigheten avser mer än en månad

skall ersättare kallas in. Om en riksdagsledamot har beviljats

ledighet under minst en månad i följd har ledamoten rätt till

ekonomiska förmåner enligt lagen om ekonomiska villkor för

riksdagens ledamöter bara om ledigheten beror på offentligt

uppdrag eller andra i lagen angivna skäl som här saknar

intresse. Det är tveksamt om uppdraget som företrädare kan anses

utgöra sådant offentligt uppdrag som avses i lagen om ekonomiska

villkor för riksdagens ledamöter.

Mot bakgrund av det nu anförda anser utskottet att i lagen om

riksdagens val av företrädare bör tas in särskilda bestämmelser

om vilka ekonomiska förmåner som skall utgå till en

riksdagsledamot som av riksdagen valts till företrädare.

Utskottet anser att till den riksdagsledamot som av riksdagen

valts till företrädare skall, under den tid som valet avser,

utgå arvode enligt 3 kap. 1 § lagen om ekonomiska villkor för

riksdagens ledamöter. Detta skall anses utgöra sådant arvode som

medlemsstaten Sverige skall betala till företrädare för Sverige

i Europaparlamentet. Något ytterligare arvode bör inte utgå,

dvs. riksdagsledamoten skall inte uppbära dubbla arvoden.

Riksdagsledamoten bör även vara berättigad till pensionsförmåner

m.m. enligt 7--15 kap. samma lag.

Den valde riksdagsledamoten uppbär ersättning från

Europaparlamentet för de kostnader som uppdraget som företrädare

föranleder. Ersättningen avser bl.a. kostnader för resor inom

Sverige. Med hänsyn till detta bör ledamoten inte vara

berättigad till traktamente, kostnadsersättning och reseförmåner

enligt 4--6 kap. lagen om ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter. Erfarenheterna av ledamöternas möjligheter att utöva

sina uppdrag som företrädare får dock visa om det finns

anledning att återkomma i frågan.

Om val till riksdagen sker under den tid som riksdagens val av

företrädare avser, kan den situationen uppstå att en företrädare

som valts av den tidigare riksdagen inte längre är ledamot. I

avvaktan på att de av den nya riksdagen valda företrädarna skall

tillträda, bör samma förmåner som tidigare utgå till en tidigare

vald företrädare som inte längre är riksdagsledamot.

För att riksdagen skall kunna välja de 22 företrädarna före

den 1 januari 1995 bör lagen träda i kraft den 16 december 1994.

Bestämmelserna i lagen skall gälla för riksdagens val av

företrädare i Europaparlamentet och har således endast

aktualitet fram till det första allmänna valet av företrädare.

Tidpunkten för detta val har ännu inte fastställts i lag. Detta

innebär att den nu aktuella lagens giltighetstid inte kan anges.

Regeringen kommer att förelägga riksdagen förslag till svensk

lagstiftning om direkta val till Europaparlamentet. Utskottet

utgår från att det av det förslaget kommer att framgå när den nu

aktuella lagen bör upphävas.

Det bör framhållas att den nu föreslagna regleringen av

ekonomiska förmåner till företrädare bara gäller de av riksdagen

valda företrädarna. Vad som skall gälla för de företrädare som

utses genom allmänna val blir det anledning att återkomma till i

samband med behandlingen av det nämnda regeringsförslaget.

4.6 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har upprättats förslag till lag om

riksdagens val av företrädare för Sverige i Europaparlamentet.

Lagförslaget har tagits in i bilaga.

4.7 Författningskommentar till lagförslaget

1 §

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Den skall gälla

för riksdagens val av företrädare för Sverige i

Europaparlamentet. I lagen finns också särskilda bestämmelser om

vilka ekonomiska förmåner en riksdagsledamot som av riksdagen

valts till sådan företrädare är berättigad till.

2 §

I paragrafens första stycke anges att Sveriges 22 företrädare

i Europaparlamentet skall utses genom val bland riksdagens

ledamöter.

Vilka bestämmelser som skall gälla för valet anges i

paragrafens andra stycke genom en hänvisning till bestämmelserna

om val inom riksdagen i 7 kap. riksdagsordningen.

Detta innebär att valet skall beredas av en inom riksdagen

utsedd valberedning. Bestämmelserna om gemensam lista och

möjligheten till val med slutna sedlar i 7 kap. 3 § skall gälla

även för val av företrädare. För val som förrättas med slutna

sedlar gäller 7 kap. 4 § och även 5 § om möjligheten att

överklaga hos riksdagens valprövningsnämnd.

Möjligheten enligt 7 kap. 7 § RO för en minoritet om minst tio

ledamöter att begära omval, om ny ledamot tagit plats i

riksdagen med anledning av att utgången av val till riksdagen

ändrats efter överklagande, skall gälla även för valet av

företrädare.

Att 7 kap. 10--12 §§ RO skall tillämpas även för valet av

företrädare innebär bl.a. följande.

Om en riksdagsledamot som valts till företrädare lämnar

riksdagen eller om ledamoten utses till riksdagens talman eller

statsråd, skall han avgå från uppdraget som företrädare. Den

ledamot som har valts till företrädare får inte undandra sig

detta uppdrag utan att riksdagen har medgett det. Lämnar den som

har valts till företrädare sitt uppdrag i förtid utses

efterträdare enligt 7 kap. 12 § RO.

3 §

I paragrafens första stycke anges den tid under vilken valet

av företrädare skall gälla.

Skulle val till riksdagen äga rum under denna tid skall enligt

paragrafens andra stycke nytt val av företrädare göras av den

nya riksdagen. Härigenom kommer Sveriges företrädare åter att

utgöras av riksdagsledamöter. Uppdraget för de företrädare som

tidigare valts av riksdagen upphör dock först vid den nya

riksdagens val av företrädare. Uppdraget för en av riksdagen

vald företrädare gäller dock längst fram till dess att de genom

det allmänna valet valda företrädarna tillträder sina uppdrag.

4 §

I paragrafen anges särskilt vilka ekonomiska förmåner en

riksdagsledamot som av riksdagen valts till företrädare skall

vara berättigad till. Bestämmelsen skall gälla utan hinder av

vad som stadgas i 1 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska

villkor för riksdagsledamöter och alltså oavsett om ledamoten

beviljats ledighet för uppdraget som företrädare.

Riksdagsledamoten skall vara berättigad till sådana förmåner

som avses i 3 kap. och 7 kap.--15 kap. lagen om ekonomiska

villkor för riksdagens ledamöter. Däremot skall ledamoten inte

uppbära traktamente, kostnadsersättningar och reseförmåner

enligt 4--6 kap. samma lag. Det arvode som betalas till

ledamoten skall anses utgöra arvode från Sverige för uppdraget

som företrädare i Europaparlamentet.

I paragrafens andra stycke ges bestämmelser om vilka förmåner

som skall utgå till en vald företrädare som, efter nytt val till

riksdagen, inte längre är riksdagsledamot. Sådan företrädare

skall erhålla samma förmåner som tidigare, dock längst fram till

den tidpunkt då uppdraget upphör, dvs. då de av den nya

riksdagen valda företrädarna tillträder sina uppdrag.

Ikraftträdandebestämmelse

Lagen bör träda i kraft så snart som möjligt. Även om lagen är

av tillfällig karaktär har någon dag för upphörande inte

angetts. Utskottet har ovan redogjort för anledningen till

detta.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande direkta val av företrädare

att riksdagen avslår motion 1994/95:K2,

2. beträffande riksdagens val av företrädare

att riksdagen antar det i bilaga framlagda förslaget till lag

om riksdagens val av företrädare för Sverige i

Europaparlamentet.

Stockholm den 7 december 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar

Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta

Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro

Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s),

Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp) och

Nils-Göran Holmqvist (s).

Förslag till

Lag om riksdagens val av företrädare för Sverige i

Europaparlamentet

Bilaga

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag finns bestämmelser om riksdagens val av

företrädare för Sverige i Europaparlamentet intill dess sådana

företrädare utsetts i allmänt val. Lagen innehåller också

bestämmelser om ekonomiska förmåner för sådana av riksdagen

valda företrädare.

2 § Riksdagen skall inom sig utse 22 företrädare för Sverige i

Europaparlamentet. Detta skall ske genom att kammaren företar

val bland riksdagens ledamöter.

Bestämmelserna i 7 kap. 2--5, 7 och 10--12 §§

riksdagsordningen skall gälla för valet av företrädare.

3 § Valet av företrädare skall avse tiden från Sveriges

anslutning till Europeiska unionen till dess de företrädare för

Sverige i Europaparlamentet som utses i det första allmänna

valet tillträder sina uppdrag.

Om val till riksdagen äger rum under den i första stycket

angivna tiden gäller riksdagens val av företrädare till dess

riksdagen under nästa valperiod företar nytt val av företrädare.

Även det nya valet skall dock gälla längst till utgången av den

i första stycket angivna tiden.

4 § Utan hinder av vad som sägs i 1 kap. 1 § lagen (1994:1065)

om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter skall en

riksdagsledamot som valts till företrädare för Sverige i

Europaparlamentet, för den tid som valet avser, vara berättigad

till förmåner enligt samma lag med undantag av de förmåner som

avses i 4--6 kap. Arvode som betalas till riksdagsledamoten

enligt 3 kap. 1 § nämnda lag skall därvid anses utgöra sådant

arvode som företrädare skall erhålla från medlemsstaten Sverige.

Har riksdagsval ägt rum under den tid som valet av företrädare

avser, skall en företrädare som inte längre är riksdagsledamot

vara berättigad till förmåner enligt första stycket fram till

dess uppdraget som företrädare upphör enligt 3 §.

Denna lag träder i kraft den 16 december 1994.