Bet. 1994/95:KU25

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU25

Lokalradiofrågor

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservation (mom. 1 och 2)

Bilaga 1

1994/95

KU25

Sammanfattning

Med begagnande av sin initiativrätt lägger utskottet fram

förslag till en lag som innebär att det till utgången av 1995

inte skall meddelas några nya tillstånd att sända lokalradio

enligt lokalradiolagen (1993:120).

Utskottet föreslår vidare att riksdagen gör ett

tillkännagivande om att en utredning tillsätts med uppgift att

se över lokalradiofrågorna.

I en reservation anser ledamöterna från Moderata

samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna att utskottet inte

bör förelägga riksdagen några förslag i ämnet i detta

sammanhang.

Utskottet har enhälligt funnit att bestämmelserna i 2 kap. 12

§ tredje stycket regeringsformen om det särskilda

lagstiftningsförfarandet är tillämpliga på det lagförslag som

utskottet lägger fram genom detta betänkande.

Utskottet

Inledning

Konstitutionsutskottet har den 15 november 1994 beslutat att

ta upp frågan om att utskottet hos riksdagen skall väcka förslag

till lagstiftning av innebörd att det med verkan senast från och

med den 24 november 1994 och till utgången av år 1995 inte

längre skall meddelas tillstånd att sända lokalradio enligt

lokalradiolagen (1993:120).

Inom utskottets kansli har samma dag upprättats en promemoria

som innehåller ett förslag till hur en sådan lagstiftning kan

utformas, bilaga 1. Lagförslaget har tagits in i bilaga

2 till detta betänkande.

Lagrådet har den 16 november 1994 yttrat sig över

lagförslaget, bilaga 3. Lagrådet avstyrker lagförslaget.

Bakgrund

Enligt 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen får rätten att

sända radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom

lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att

sända. Bestämmelserna i lokalradiolagen om tillstånd att sända

lokalradio är sådana föreskrifter som avses i

grundlagsbestämmelsen. Lokalradiolagen beslutades den 24

februari 1993 och trädde i kraft den 1 april 1993 (prop.

1992/93:70, bet. 1992/93:KU15, rskr. 1992/93:168).

För rätt att sända lokalradio krävs tillstånd av Radio- och

TV-verket (4 § ). Ett tillstånd innebär enligt paragrafen rätt

att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god hörbarhet

inom ett sändningsområde som anges i tillståndet. I 5 §

föreskrivs att sändningsområdena skall utformas så att ett stort

antal sändningstillstånd kan lämnas. Tillståndsperioden är åtta

år och löper ut den 31 december 2000 (8 §).

Enligt vad som anfördes i lokalradiopropositionen (s. 8) visar

utländska erfarenheter att det finns en stark tendens till

kedjebildning inom den privata radion. Lokala radioföretag köps

upp av starkare konkurrenter som på så sätt får tillgång till

ett stort antal sändare där de sänder ut i huvudsak samma

program. Möjligheten att starta nya radiostationer borde enligt

propositionen få till följd att antalet självständiga röster

ökar väsentligt genom att varje radiostation får en oberoende

ställning, med inriktning mot sitt lokala spridningsområde. En

utveckling som skulle leda till att den privata radion kom att

domineras av ett fåtal kedjeföretag skulle, enligt vad som

uttalas i propositionen, inte nämnvärt öka mångfalden i radion

och borde därför motverkas på olika sätt.

I propositionen uttalas vidare att antalet sändningstillstånd

successivt bör anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter

och att i en första omgång ett 60-tal sändningstillstånd bör

beviljas (s. 9). Det sägs vidare att när den första omgången

sändningstillstånd har beviljats och det finns någon erfarenhet

av verksamheten -- troligen efter 6--12 månader -- nya tillstånd

bör delas ut på de orter där det finns efterfrågan på

sändningsmöjligheter (s. 12). I anslutning härtill anförde

konstitutionsutskottet att det var angeläget att anpassningen

till behovet av sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att

ingen konstlad monopolställning uppstår för tillståndshavare som

får sina tillstånd först (bet. 1992/93:KU15 s. 12).

Lokalradiolagen innehåller olika regler som är avsedda att

motverka maktkoncentration. Ingen kan få mer än ett

sändningstillstånd (5 §) och vissa radio- och TV-företag samt

dagstidningsföretag kan inte få något tillstånd alls (6 och 7

§§). I fråga om sändningarnas innehåll gäller att minst en

tredjedel av sändningstiden per dygn skall användas för program

som framställts särskilt för den egna verksamheten (22 §). Övrig

sändningstid kan användas för främmande program, t.ex. från

kedjeföretag.

När det gäller tillståndsregleringen kan följande nämnas. Den

som får tillstånd att sända lokalradio skall betala en årlig

avgift till staten på minst 20 000 kronor (minimiavgiften).

Minimiavgiften och annan enligt lagen fastställd avgift justeras

med hänsyn till konsumentprisindex (15 §). Om det finns flera

sökande till ett sändningstillstånd, skall den av dem få

tillståndet som erbjuder sig att betala den högsta årliga

avgiften till staten. Förfarandet har formen av en öppen auktion

där alla sökande är medvetna om vad de andra bjuder. Den som har

lämnat det högsta budet skall genast betala tio procent av

beloppet, dock lägst ett belopp motsvarande minimiavgiften (12

och 13 §§). Sedan betalning har gjorts, skall tillstånd meddelas

(14 §). Ett tillstånd får överlåtas till någon annan om Radio-

och TV-verket medger det. Sådant medgivande skall lämnas, om

förvärvaren är behörig att få tillstånd (18 §).

Tillståndshavaren kan frånträda sitt tillstånd genom att göra en

anmälan om detta till Radio- och TV-verket (19 §). Radio- och

TV-verket får återkalla tillstånd i vissa särskilt angivna fall

(28 §).

För de 59 hittills meddelade tillstånden har avgifterna

uppgått till mellan 50 000 kronor och drygt 3 miljoner kronor.

För 40 tillstånd är avgiften över en miljon kronor per år. För

10 tillstånd är årsavgiften mellan en halv miljon kronor och en

miljon kronor. Årsavgiften är lägre än en halv miljon kronor för

9 tillstånd.

Radio- och TV-verket har annonserat ut ytterligare 23

tillstånd. Ansökningstiden gick ut den 11 oktober 1994. Kallelse

har gått ut till en auktion som skall hållas den 24 november

1994.

Utskottets bedömning

Parlamentarisk utredning om lokalradion

Utskottet anser att lokalradion inte har utvecklats enligt de

intentioner som angavs i propositionen. De lokala stationerna är

ofta starkt beroende av centrala programnätverk. Många av de

personer som har erhållit tillstånd är anställda hos eller på

annat sätt närstående till nätverksföretag. Det finns enligt

utskottet anledning att misstänka att åtskilliga

tillståndshavare enbart fungerar som bulvaner. Nätverksföretagen

har också stärkt sin position genom att från början

självständiga tillståndshavare har överlåtit sin verksamhet till

företag som står nätverken nära. Granskningsnämnden för radio

och TV har i ett avgörande nyligen slagit fast att en

tillståndshavare kan uppfylla lagens krav på eget

programinnehåll genom att nattetid sända från en automatisk

jukebox. Under resten av dygnet kan stationen alltså uteslutande

sända nätverksmaterial utan att bryta mot bestämmelserna.

Sammantaget verkar det som om den målsättning som angavs i

lokalradiopropositionen inte alls har uppnåtts. I stället för

att antalet självständiga röster har ökat har den privata radion

kommit att domineras av ett fåtal kapitalstarka kedjeföretag. De

regler som skulle motverka en sådan utveckling har tydligen

varit helt otillräckliga.

Utvecklingen gör det nödvändigt att redan nu se över

förutsättningarna för den privata lokalradion. Det är viktigt

att fortsatt ägarkoncentration kan hejdas och att riksdagens

ursprungliga intentioner bättre kan tas till vara. Eftersom

reglerna för lokalradion gäller yttrandefrihetens villkor är det

angeläget att föreslagna förändringar har bredast möjliga

förankring. Översynen bör därför göras av en kommitté med

parlamentarisk sammansättning. För arbetet bör enligt utskottet

följande riktlinjer gälla.

Översynen bör ske skyndsamt så att åtgärder kan sättas in så

snart som möjligt. Förslag bör därför lämnas under första

halvåret 1995.

Som ett underlag för sina förslag bör kommittén göra en

närmare kartläggning av förhållandena. En utvärdering av de

hittillsvarande erfarenheterna av den privata lokalradion

inklusive tillståndsgivningen genom auktionsförfarande bör

göras.

Omfattningen av lokalt förankrad, självständig

programverksamhet bör undersökas, liksom förekomsten av

sändningar där det lokala innehållet är obetydligt eller helt

saknas. Kopplingarna mellan nätverksföretag och lokala

tillståndsgivare bör kartläggas. Synpunkter från

tillståndshavare och andra berörda bör hämtas in. Också

erfarenheterna av reklamradiolagstiftning i andra länder bör

hämtas in och analyseras.

På grundval av kartläggningen bör förslag utarbetas om ändrade

villkor för den privata lokalradion. Syftet med ändringarna bör

vara att den målsättning om mångfald och lokal förankring som

anges i propositionen skall kunna förverkligas.

Resultatet av översynen beror givetvis på vad som kommer fram

under kartläggningen. I det följande anger utskottet exempel på

tänkbara åtgärder.

1. Auktionssystemet kan ersättas med ett annat urvalssystem.

Som exempel kan nämnas urval efter sökandens ambitioner i fråga

om lokalt förankrade program, och förmåga att uppfylla

ambitionerna. Vid utformningen av systemet bör en strävan vara

att tillståndsgivningen inte skall kunna vara godtycklig. Frågan

om valet mellan likvärdiga sökande och kontroll av att gjorda

åtaganden uppfylls kräver särskilda överväganden.

2. Reglerna för ägarsamband. Nuvarande regler verkar inte ha

hindrat att nätverksföretag och andra genom bulvanarrangemang

behärskar flera sändningstillstånd. Åtgärderna kan vara att

förbättra tillsynen och att skärpa reglerna.

3. Kravet på eget programinnehåll kan förändras. Den andel av

sändningstiden som skall vara eget material kan höjas från

nuvarande en tredjedel. Reglerna för vad som skall godtas som

eget programinnehåll kan förändras så att man inte längre kan

uppfylla kraven genom att låta en automatisk jukebox spela

skivor.

4. Reglerna för sändningarnas innehåll kan förändras på andra

sätt, t.ex. genom krav på lokala nyheter eller andra program som

handlar om det egna sändningsområdet. Tillsynsfrågan måste

övervägas särskilt.

5. Staten kan stödja ambitiös programverksamhet, antingen

genom direkta bidrag eller genom sänkta koncessionsavgifter.

Konsekvenserna för statsfinanserna måste därvid övervägas

särskilt.

6. Ändrade regler kan gälla endast för nya sändningstillstånd

eller även för alla tillståndshavare. Om ändringarna innebär

ökade åligganden för befintliga tillståndshavare kan frågan om

ersättning bli aktuell.

Omedelbara lagstiftningsåtgärder

Medan arbetet med att utforma förändrade förutsättningar pågår

bör den utveckling som lett fram till den nuvarande situationen

hejdas. Ju längre den nuvarande koncentrationen pågår, desto

svårare blir det att senare få till stånd förändringar.

Tillståndsgivningen enligt nuvarande regler bör därför avbrytas.

Det kan ske genom att riksdagen antar en särskild lag om

saken. Innebörden av en sådan lag bör då vara att Radio- och

TV-verket inte skall meddela några sändningstillstånd enligt

lokalradiolagen. Inom utskottets kansli har upprättats ett

förslag till en sådan lag. Förslaget innebär att inga fler nya

tillstånd kommer att kunna meddelas intill utgången av år 1995.

Sändningstillstånd som frånträtts eller som återkallats kommer

inte heller att kunna delas ut på nytt. Möjligheten att överlåta

tillstånd kvarstår dock oförändrad.

I 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen

föreskrivs att rätten att sända ljudradio- och

televisionsprogram till allmänheten på annat sätt än genom tråd

får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd

och villkor att sända. I paragrafens andra stycke föreskrivs att

det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i

anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga

yttrandefrihet och informationsfrihet.

Lagrådet har i sitt yttrande ifrågasatt om lagförslaget är

förenligt med 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen. Om förslaget

genomförs kommer enligt Lagrådet åtminstone under en

övergångstid lediga radiofrekvenser att stå outnyttjade.

Lagrådet anför att grundlagsbestämmelsen inte bara innebär att

de skall tas i anspråk utan att de skall tas i anspråk på ett

sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och

informationsfrihet. När det gäller innebörden härav hänvisar

Lagrådet till vad Lagrådet anförde över regeringens

lagrådsremiss i lokalradioärendet. I det ärendet godtog Lagrådet

vissa begränsningar i rätten att förvärva tillstånd att sända

lokalradio med hänvisning till att utrymmet att sända lokalradio

måste utnyttjas så att dominans över nyhetsförmedling och

opinionsbildning motverkas och i stället möjligheterna till

mångfald tas till vara. Lagrådet anför nu att med ett

motsvarande resonemang skulle det remitterade lagförslaget

möjligen kunna godtas, om det i ärendet blir utrett att de som

under lagens giltighetstid kan förväntas få tillstånd till

sändningar ingår i nätverksbildningar eller är på annat sätt så

lierade med varandra att den eftersträvade mångfalden och lokala

förankringen inte uppnås. Något underlag för en sådan bedömning

har emellertid enligt Lagrådet inte förebragts. Lagrådet har

därför avstyrkt förslaget.

Utskottet har efter Lagrådets behandling tagit del av material

som ger stöd åt vad utskottet ovan anfört om att den privata

radion kommit att domineras av ett fåtal kapitalstarka

kedjeföretag.

Den av Lagrådet åberopade grundlagsbestämmelsen att det

allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk

på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och

informationsfrihet är som anges i motiven till bestämmelsen

närmast av målsättningskaraktär (prop. 1990/91:64 s. 83). I

motiven sägs vidare att en reglering på konstitutionell nivå

inte gärna kan gå längre än att uttryckligen framhäva den

grundläggande betydelse som måste tillmätas yttrandefrihetens

intresse vid alla överväganden om fördelningen av

radiofrekvenser. Det sägs vidare att en föreskrift av en sådan

innebörd skulle syfta till att utgöra en spärr mot obehöriga

inskränkningar eller ett undergrävande av den frihet att begagna

radiomediet för sändningar till allmänheten som är möjlig och

rimlig med hänsyn till andra anspråk på utrymme för radiotrafik.

Den skulle inte heller hindra sådana överväganden och

hänsynstaganden som även i ett demokratiskt samhälle är

ofrånkomliga vid fördelningen av radiofrekvenser (a. prop.

s. 82).

Om riksdagen finner att lagstiftningen på lokalradiområdet

inte är ändamålsenlig, måste enligt utskottets mening riksdagen

-- inom de ramar grundlagen anger -- ha rätt att vidta

lagstiftningsåtgärder för att få en ändring till stånd. Åtgärder

av detta slag faller väl inom ramen för överväganden och

hänsynstaganden som är ofrånkomliga i ett demokratiskt samhälle.

Avsikten med den föreslagna lagen är att hindra att den

koncentration av ägande och nätverksbildning av

lokalradiostationer som har visat sig möjlig enligt nu gällande

bestämmelser fortsätter. En reform på lokalradiområdet som

bättre tillgoser målsättningen i 3 kap. 2 § andra stycket

yttrandefrihetsgrundlagen får därigenom förutsättningar att bli

meningsfull. Det är enligt utskottets mening således här inte

fråga om någon sådan obehörig inskränkning eller undergrävande

av frihet att begagna radiomediet som det talas om i

grundlagsmotiven.

Utskottet finner alltså att bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra

stycket yttrandefrihetsgrundlagen inte utgör hinder mot den

föreslagna lagstiftningen.

På grund av det anförda förordar utskottet att riksdagen

beslutar en särskild lag av innebörd att tillståndsgivningen för

lokalradio avbryts så snart som möjligt. Den särskilda lagen bör

vara tidsbegränsad. En giltighetstid till utgången av år 1995

bör vara tillräcklig för att förslag om ändrade regler för

lokalradion skall kunna utarbetas och föreläggas riksdagen för

beslut.

Lagen bör utformas i enlighet med lagförslaget i

kanslipromemorian.

Fråga om tillämplighet av 2 kap. 12 § tredje stycket

regeringsformen på lagförslaget

Utskottet har funnit att bestämmelserna i 2 kap. 12 § tredje

stycket regeringsformen om det särskilda

lagstiftningsförfarandet är tillämpliga på det lagförslag som

utskottet lägger fram genom detta betänkande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning om lokalradion

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om utredning om lokalradion,

res. (m, fp)

2. beträffande avbrytande av tillståndsgivningen på

lokalradioområdet

att riksdagen antar det i bilaga 2 framlagda förslaget till

lag om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända

lokalradio.

res. (m, fp)

Stockholm den 17 november 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta

Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro

Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s),

Inger René (m), Håkan Holmberg (fp) och Nils-Göran Holmqvist (s).

Reservation (mom. 1 och 2)

Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m),

Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Håkan Holmberg (fp)

anser

dels att utskottets bedömning bort ha följande lydelse:

Regeringen beslutade den 14 oktober 1993 om tillkallandet av

en kommitté med parlamentariskt inslag för att utreda den

framtida presspolitiken. Enligt Pressutredningens ursprungliga

direktiv skulle utredningen genomföra en kartläggning av

massmedielandskapet där särskild vikt skall läggas vid bl.a.

konkurrensfrågor, mångfaldsaspekter och ägarstrukturer (dir.

1993:118). Direktiven har sedermera på initiativ av utskottet

kompletterats i vissa hänseenden som är av intresse i detta

sammanhang. Utskottet anförde att utvecklingen var sådan att

lokalradioreformen måste utvärderas och att lagstiftning mot

ägarkoncentration inom massmedia allvarligt måste övervägas

(bet. 1993/94:KU27). Mot denna bakgrund finns inte anledning för

riksdagen att nu ta initiativ till ytterligare en utredning på

området.

Att tillgripa lagstiftning genom ett utskottsinitiativ för att

avbryta den nu pågående tillståndsgivningen för lokalradion är

enligt utskottets mening en drastisk åtgärd. Det finns anledning

att här erinra om vad konstitutionsutskottet anförde

då möjligheten till utskottsinitiativ infördes. Utskottet

förutsatte att de nya befogenheterna skulle begagnas med

varsamhet. Utskottet anförde vidare att ärenden normalt borde

väckas genom proposition eller motion och att politisk enighet

bör eftersträvas i de fall initiativ kommer i fråga (KU

1970:27).

Ett utskottsinitiativ till lagstiftning som avbryter

tillståndsgivning skulle innebära att vissa orter och landsändar

blev utan lokalradio. I vissa fall skulle det också gynna en del

av dem som redan har tillstånd att sända lokalradio genom att de

slipper en annars förväntad konkurrens av nya radiostationer. I

likhet med Lagrådet anser utskottet att det kan ifrågasättas om

en lagstiftning med denna innebörd är förenlig med 3 kap. 2 §

yttrandefrihetsgrundlagen. Utskottet anser därför att det saknas

anledning att lägga fram förslag till lagstiftning om avbrytande

av tillståndsgivningen.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort utgå.

Konstitutionsutskottet

Ingvar Åkesson

PM

1994-11-14

Tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända

lokalradio

Bilaga 1

Inledning

Inom konstitutionsutskottet har föreslagits att utskottet

skall förelägga riksdagen förslag till lagstiftning av innebörd

att det med verkan senast från och med den 24 november 1994 inte

längre skall meddelas tillstånd att sända lokalradio enligt

lokalradiolagen (1993:120). Denna promemoria innehåller ett

förslag till hur en sådan lagstiftning kan utformas.

Bakgrund

Enligt 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen får rätten att

sända radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom

lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att

sända. Bestämmelserna i lokalradiolagen om tillstånd att sända

lokalradio är sådana föreskrifter som avses i

grundlagsbestämmelsen. Lokalradiolagen beslutades den 24

februari 1993 och trädde i kraft den 1 april 1993 (prop.

1992/93:70, bet. 1992/93:KU15, rskr. 1992/93:168).

För rätt att sända lokalradio krävs tillstånd av Radio- och

TV-verket (4 §). Ett tillstånd innebär enligt paragrafen rätt

att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god hörbarhet

inom ett sändningsområde som anges i tillståndet. I 5 §

föreskrivs att sändningsområdena skall utformas så att ett stort

antal sändningstillstånd kan lämnas. Tillståndsperioden är åtta

år och löper ut den 31 december 2000 (8 §).

Enligt vad som anfördes i lokalradiopropositionen (s. 8) visar

utländska erfarenheter att det finns en stark tendens till

kedjebildning inom den privata radion. Lokala radioföretag köps

upp av starkare konkurrenter som på så sätt får tillgång till

ett stort antal sändare där de sänder ut i huvudsak samma

program. Möjligheten att starta nya radiostationer borde enligt

propositionen få till följd att antalet självständiga röster

ökar väsentligt genom att varje radiostation får en oberoende

ställning, med inriktning mot sitt lokala spridningsområde. En

utveckling som skulle leda till att den privata radion kom att

domineras av ett fåtal kedjeföretag skulle, enligt vad som

uttalas i propositionen, inte nämnvärt öka mångfalden i radion

och borde därför motverkas på olika sätt.

I propositionen uttalas vidare att antalet sändningstillstånd

successivt bör anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter

och att i en första omgång ett 60-tal sändningstillstånd bör

beviljas (s. 9). Det sägs vidare att när den första omgången

sändningstillstånd har beviljats och det finns någon erfarenhet

av verksamheten -- troligen efter 6--12 månader -- nya tillstånd

bör delas ut på de orter där det finns efterfrågan på

sändningsmöjligheter (s. 12). I anslutning härtill anförde

konstitutionsutskottet att det var angeläget att anpassningen

till behovet av sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att

ingen konstlad monopolställning uppstår för tillståndshavare som

får sina tillstånd först (bet. 1992/93:KU15 s. 12).

Lokalradiolagen innehåller olika regler som är avsedda att

motverka maktkoncentration. Ingen kan få mer än ett

sändningstillstånd (5 §) och vissa radio- och TV-företag samt

dagstidningsföretag kan inte få något tillstånd alls (6 och 7

§§). I fråga om sändningarnas innehåll gäller att minst en

tredjedel av sändningstiden per dygn skall användas för program

som framställts särskilt för den egna verksamheten (22 §). Övrig

sändningstid kan användas för främmande program, t.ex. från

kedjeföretag. Granskningsnämnden för radio och TV har i ett

avgörande nyligen slagit fast att en tillståndshavare kan

uppfylla lagens krav på eget programinnehåll genom att nattetid

sända från en automatisk jukebox.

När det gäller tillståndsregleringen kan följande nämnas. Den

som får tillstånd att sända lokalradio skall betala en årlig

avgift till staten på minst 20 000 kronor (minimiavgiften).

Minimiavgiften och annan enligt lagen fastställd avgift justeras

med hänsyn till konsumentprisindex (15 §). Om det finns flera

sökande till ett sändningstillstånd, skall den av dem få

tillståndet som erbjuder sig att betala den högsta årliga

avgiften till staten. Förfarandet har formen av en öppen auktion

där alla sökande är medvetna om vad de andra bjuder. Den som har

lämnat det högsta budet skall genast betala tio procent av

beloppet, dock lägst ett belopp motsvarande minimiavgiften (12

och 13 §§). Sedan betalning har gjorts, skall tillstånd meddelas

(14 §). Ett tillstånd får överlåtas till någon annan om Radio-

och TV-verket medger det. Sådant medgivande skall lämnas, om

förvärvaren är behörig att få tillstånd (18 §).

Tillståndshavaren kan frånträda sitt tillstånd genom att göra en

anmälan om detta till Radio- och TV-verket (19 §). Radio- och

TV-verket får återkalla tillstånd i vissa särskilt angivna fall

(28 §).

För de 59 hittills meddelade tillstånden har avgifterna

uppgått till mellan 50 000 kronor och drygt 3 miljoner kronor.

För 40 tillstånd är avgiften över en miljon kronor per år. För

10 tillstånd är årsavgiften mellan en halv miljon kronor och en

miljon kronor. Årsavgiften är lägre än en halv miljon kronor för

9 tillstånd.

Radio- och TV-verket har annonserat ut ytterligare 23

tillstånd. Ansökningstiden gick ut den 11 oktober 1994. Kallelse

har gått ut till en auktion som skall hållas den 24 november

1994.

Skäl som har anförts för att avbryta tillståndsgivningen

Som skäl för att avbryta tillståndsgivningen har följande

anförts.

Den privata lokalradion har nu funnits i drygt ett år. Många

tecken tyder på att den mångfald och lokala förankring som det

talades om i propositionen i stor utsträckning har uteblivit. I

stället förefaller lokalradion domineras av ett fåtal

kapitalstarka nätverksföretag. Dominansen verkar ha förstärkts

under senare tid genom att tidigare självständiga

tillståndshavare har överlåtit verksamheten till företag som

står nätverken nära.

Utvecklingen gör det nödvändigt att redan nu se över

förutsättningarna för den privata lokalradion. Det är viktigt

att fortsatt ägarkoncentration kan hejdas och att riksdagens

ursprungliga intentioner bättre kan tas till vara. Eftersom

reglerna för lokalradion gäller yttrandefrihetens villkor är det

angeläget att föreslagna förändringar har bredast möjliga

förankring. Översynen bör därför göras av en kommitté med

parlamentarisk sammansättning.

Medan arbetet med att utforma förändrade förutsättningar pågår

bör den utveckling som lett fram till den nuvarande situationen

hejdas. Ju längre den nuvarande koncentrationen pågår, desto

svårare blir det att senare få till stånd förändringar.

Tillståndsgivningen enligt nuvarande regler bör därför avbrytas.

Förslag till lag om tillfälliga bestämmelser i fråga om

tillstånd att sända lokalradio

Tillståndsgivningen enligt nuvarande regler kan avbrytas genom

att riksdagen antar en särskild lag om saken. Innebörden av en

sådan lag bör då vara att Radio- och TV-verket inte skall

meddela några sändningstillstånd enligt lokalradiolagen. Till

följd av bestämmelsen kommer inga fler nya tillstånd att kunna

meddelas. Sändningstillstånd som frånträtts eller som

återkallats kommer inte heller att kunna delas ut på nytt.

Möjligheten att överlåta tillstånd kvarstår dock oförändrad.

Den särskilda lagen bör vara tidsbegränsad. En giltighetstid

till utgången av år 1995 bör vara tillräcklig för att förslag om

ändrade regler för lokalradion skall kunna utarbetas och

föreläggas riksdagen för beslut.

För att den pågående tillståndsprocessen skall kunna avbrytas

bör lagen träda i kraft senast den 24 november 1994. Detta är

möjligt, om det föreskrivs att lagen träder i kraft dagen efter

den dag då den kommit ut från trycket och detta sker den 23

november 1994. En förutsättning är vidare att kammaren kan

besluta i ärendet vid det arbetsplenum som skall äga rum den

dagen. Ett exempel på ett sådant förfarande är de ändringar i

sekretesslagen i fråga om barnpornografiskt material m.m. som

riksdagen beslutade den 2 juni 1993 och som trädde i kraft dagen

därpå (prop. 1992/93:256, bet. 1992/93:KU40, rskr. 1992/93:364,

SFS 1993:437).

I enlighet med det anförda har upprättats förslag till lag om

tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända

lokalradio. Förslaget har tagits in i bilagan till denna

promemoria (bilaga 2 i betänkandet).

Förslag till

Lag om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända

lokalradio

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att Radio- och TV-verket till utgången av

år 1995 inte skall meddela nya tillstånd att sända lokalradio

enligt lokalradiolagen (1993:120).

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag den kommit ut

från trycket i Svensk författningssamling och gäller till

utgången av år 1995.

Bilaga 3