Bet. 1994/95:KU29

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU29

Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Förslag till

Innehållsförteckning

1994/95 KU29

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1994/95:129

Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m. jämte följdmotioner. I

propositionen föreslås bl.a. ändringar i kyrkolagen innebärande att

reglerna om kyrkliga kommuner anpassas till reglerna i kommunallagen.

Ändringarna innebär bl.a. att lokaliserings- och

likställighetsprinciperna samt retroaktivitetsförbudet skrivs in i

kyrkolagen. Vidare föreslås att kyrkolagens regler om kommunalbesvär

skall utformas på ett sätt som tydligare framhäver kommunalbesvärens

särdrag och att instansordningen för kommunalbesvärsmål enligt

kyrkolagen ändras på sätt som skett i kommunallagen. Ändringarna

föreslås träda i kraft den 1 april 1995. Propositionen har föranlett

fem motioner. Utskottet tillstyrker propositionens förslag och

avstyrker samtliga motioner.

Vidare behandlas i betänkandet sju motioner från den allmänna

motionstiden 1995 gällande olika kyrkliga frågor, bl.a. stat--kyrka-

frågan. Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer och ett särskilt

yttrande.

Propositionen

1994/95:129 vari yrkas att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),

2. lag om ändring i kommunallagen (1991:900).

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

1994/95:K12 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt att

införa kyrkokommunalt partistöd.

1994/95:K13 av Anders Svärd (c) vari yrkas att begreppet medlem i 11

kap. 1--3 §§ och i 22 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i

kyrkolagen (1992:399) ändras i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1994/95:K14 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om

en sådan ändring i 11 kap. 1 § kyrkolagen som möjliggör för en

församling att besluta om att den som inte tillhör församlingen men

har särskild anknytning till denna, kostnadsfritt skall få del av de

kyrkliga handlingarna.

1994/95:K15 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen föreslagits,

2. att riksdagen beslutar om följande ändringar i den enligt

regeringens proposition 1994/95:129 föreslagna

kommunallagsanpassningen av kyrkolagen m.m.

a) beträffande medlemsbegreppet i församling att uttrycket

"(deras/sin) medlemmar(na)" i de i propositionen föreslagna nya 11

kap. 1--3 §§ kyrkolagen ersätts av uttrycket "(de) i församlingen

kyrkobokförd(a)".

b) beträffande rätt att lämna katastrofhjälp och bistånd

att 11 kap. 4 § kyrkolagen ges en tilläggspunkt av följande

lydelse: "8. katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd."

att relevanta delar av "lag (1994:693) om rätt för kommuner,

landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell

katastrofhjälp och annat bistånd" tas in i kyrkolagen med den

ändringen att den tillståndsgivning av regeringen som förutsätts

enligt lagens 2 § inte skall erfordras för församling eller kyrklig

samfällighet.

c) beträffande rätt att lämna kyrkokommunalt partistöd att en ny

paragraf efter 11 kap. 4 § införs i kyrkolagen med följande lydelse:

"Kyrklig kommun får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd (gruppstöd)

till de grupper som i fullmäktige representerar olika vallistor i

kyrkofullmäktigevalet. Sådant stöd får också ges till grupp som har

upphört att vara representerad i fullmäktige, dock endast under ett år

efter att representationen upphörde. Fullmäktige skall besluta om

gruppstödets omfattning och formerna för detta. Stödet får inte

utformas så, att det otillbörligt gynnar eller missgynnar en grupp."

d) beträffande mandatperiodens längd för kyrkofullmäktige att 13

kap. 5 § kyrkolagen (1992:300) ändras att lyda: "Ledamöter och

ersättare väljs för fyra år räknat från och med den 1 november

valåret."

e) beträffande mandatperiodens längd för kyrkoråd och nämnder att

17 kap. 11 § kyrkolagen ges följande ändrade lydelse: "Sådana

ledamöter och ersättare som avses i 6 och 7 §§ skall väljas för fyra

år, räknat från den 1 januari året efter det år då val av

kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet."

att 17 kap. 11 § kyrkolagen ges ett tillägg av följande lydelse:

"Fullmäktige får dock bestämma att styrelsens mandattid skall räknas

från och med det sammanträde då valet förrättas intill det sammanträde

då val av styrelse förrättas nästa gång. I ett sådant fall skall

nyvalda fullmäktige välja styrelsen vid fullmäktiges första

sammanträde."

f) beträffande medlemsbegreppet vid laglighetsprövning att uttrycket

"medlem" i den i propositionen föreslagna nya 22 kap. 1 § kyrkolagen

ersätts av uttrycket "kyrkobokförd".

g) beträffande kyrkomötets mandatperiod att 29 kap. 4 § första

meningen kyrkolagen får följande ändrade lydelse: "Val av kyrkomötet

förrättas vart fjärde år."

h) beträffande mandatperiod för stiftsfullmäktige att 43 kap. 19 §

kyrkolagen får följande ändrade lydelse: "Ledamöter och ersättare

väljs för fyra år, räknat från och med den 1 januari året efter det då

val till kyrkofullmäktige ägt rum i hela landet."

i) beträffande ikraftträdande av den ändrade mandatperioden att i

övergångsbestämmelser till kyrkolagen anges att de nya formuleringarna

av 13 kap. 5 §, 17 kap. 11 §, 29 kap. 4 § och 43 kap. 19 § träder i

kraft efter 1997 års kyrkofullmäktigeval.

j) beträffande tidpunkt för kyrkofullmäktigeval att 3 § första

stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval ändras till att lyda:

"Vid val i hela riket av kyrkofullmäktige är valdag tredje söndagen i

september.",

3. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning snarast bör

tillsättas för att se över reglerna för inkallande av

ersättare/suppleant vid stiftsfullmäktiges sammanträden,

4. att riksdagen hos regeringen begär att den i samråd med Svenska

kyrkans centralstyrelse låter utreda hur man kan lösa de av kyrkomötet

relaterade problemen med att ge en församlingsmedlem i Svenska kyrkan

full tillhörighet till en församling där han ej bor.

1994/95:K16 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar

avslå proposition 1994/95:129.

Motioner från allmänna motionstiden 1995

1994/95:K606 av Stig Sandström (v) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag som möjliggör begravningshjälp i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1994/95:K610 av Fanny Rizell och Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att

förbudet för kyrkor att bygga och driva ålderdomshem upphävs.

1994/95:K613 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om sambandet mellan stat och kyrka i framtiden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förhållanden och förutsättningar för Svenska

kyrkans organisation och arbete i framtiden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Kyrkoberedningens förslag inte läggs till

grund för ett principförslag till 1995 års kyrkomöte,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om folkomröstning i kyrka--stat-frågan före

riksdagens beslut.

1994/95:K621 av Eva Zetterberg och Johan Lönnroth (v) vari yrkas att

riksdagen beslutar en gemensam lagstiftning om samtliga trossamfund.

1994/95:K626 av Hans Hjortzberg-Nordlund (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av lagen att

landstingen får rätt att tillhandahålla kistor till allmänheten för

att möjliggöra för den enskilde att själv ombesörja en begravning.

1994/95:K627 av Hans Hjortzberg-Nordlund och Ulf Melin (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om begravningsclearing.

1994/95:K628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en snabb, långsiktig och principiellt hållbar lösning av

stat--kyrka-frågan.

Utskottet

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Kyrkoberedningen (dir. 1992:45) hade som uppgift att se över den

statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning, organisation och

ekonomi. I Kyrkoberedningens direktiv ingick bl.a. att överväga en

anpassning av kyrkolagens bestämmelser om församlingar m.m. till

motsvarande bestämmelser i kommunallagen och att se över det kyrkliga

utjämningssystemet. Till beredningen överlämnade regeringen även en

riksdagsskrivelse avseende tystnadsplikt för diakoner samt kyrkomötets

skrivelser om kyrkoherdes självskrivenhet i utskott och om

kyrkokommunalt partistöd. Dessa frågor har behandlats av

Kyrkoberedningen i delbetänkandet Vissa kyrkofrågor (SOU 1993:46) och

beredningens förslag behandlas, med undantag för frågan om det

kyrkliga skatteutjämningssystemet, i den nu aktuella propositionen. En

fortsatt översyn av skatteutjämningsystemet skall göras av en av

regeringen tillkallad särskild utredare (dir. 1994:52). Utredningens

arbete beräknas vara slutfört i början av år 1996.

Regeringen överlämnade en skrivelse (regskr. 1994:1) till 1994 års

kyrkomöte med förslag till ändringar i kyrkolagen avseende de nyss

angivna frågorna. Kyrkomötet (1KL 1994:2, kskr. 1994:9) godtog i allt

väsentligt lagförslaget, men hemställde också om andra ändringar i

kyrkolagen. Vissa andra kyrkokommunala frågor som behandlades vid 1993

års kyrkomöte tas också upp i den nu aktuella propositionen.

I sammanhanget bör även nämnas att Kyrkoberedningen i mars 1994

avlämnade sitt slutbetänkande (SOU 1994:42) Staten och trossamfunden.

I betänkandet ges förslag om utformningen av de framtida ekonomiska

och rättsliga relationerna mellan staten och Svenska kyrkan.

Kyrkoberedningen föreslår bl.a. att Svenska kyrkan får ställning som

ett eget rättssubjekt, som varken är statligt eller kommunalt.

Församlingar, pastoratssamfälligheter och andra kyrkliga

samfälligheter behåller sin ställning som egna rättssubjekt men upphör

att vara kommuner. Svenska kyrkans ställning (liksom församlingarnas

och samfälligheternas) blir på ett nytt sätt offentligrättsligt

reglerad och kommer till uttryck i regeringsformen och en lag om

Svenska kyrkan. Lagen om Svenska kyrkan föreslås få ett särskilt

konstitutionellt skydd. Principen om allmänna handlingars offentlighet

kvarstår för Svenska kyrkan, dess församlingar och samfälligheter.

Kyrkoberedningens slutbetänkande har remissbehandlats och

beredningens förslag bereds för närvarande inom Civildepartementet.

Enligt 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 14, s.

27--28) är avsikten att regeringen till 1995 års kyrkomöte skall

redovisa förslag om de framtida relationerna mellan staten och Svenska

kyrkan och om ansvaret för begravningsverksamheten.

1.2 Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i kyrkolagen (1992:300)

innebärande att reglerna om kyrkliga kommuner anpassas till reglerna i

kommunallagen (1991:900). Ändringarna innebär bl.a. att lokaliserings-

och likställighetsprinciperna samt retroaktivitetsförbudet skrivs in i

kyrkolagen. Möjligheterna att delegera ärenden, både från fullmäktige

till nämnderna och inom nämnderna, föreslås bli utökad. Vidare

föreslås att reglerna om kyrkofullmäktiges arbetsformer förenklas och

förtydligas. Reglerna om jäv i kyrkorådet och andra nämnder föreslås

bli utformade efter förebild av förvaltningslagens jävsregler. I

propositionen föreslås nya regler om ekonomihantering och revision i

syfte att förbättra budgethantering, redovisning och

resultatuppföljning. Kyrkolagens regler om kommunalbesvär föreslås bli

utformade på ett sätt som tydligare skall framhäva kommunalbesvärens

särdrag och instansordningen för kommunalbesvärsmål enligt kyrkolagen

föreslås bli ändrad på sätt som skett i kommunallagen.

I propositionen behandlas även några kyrkokommunala frågor som har

aktualiserats vid kyrkomötena 1993 och 1994. Slutligen föreslås en

justering av 2 kap. 10 § kommunallagen varigenom en felaktig

hänvisning rättas. I propositionen föreslagna ändringar i kyrkolagen

och kommunallagen föreslås träda i kraft den 1 april 1995.

2. Frågan om avslag på propositionen

2.1 Propositionen

I propositionen föreslås att kyrkolagens bestämmelser om de kyrkliga

kommunerna anpassas i princip till motsvarande bestämmelser för de

borgerliga kommunerna i den nya kommunallagen.

Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande bl.a. föreslagit att

församlingarnas kommunstatus bör upphöra i samband med de i

beredningens betänkande föreslagna relationsförändringarna mellan

staten och Svenska kyrkan. I belysning av detta kan man, enligt

regeringen, naturligtvis ifrågasätta om det nu finns anledning att

fullfölja traditionerna med en nära anpassning av den kyrkokommunala

lagstiftningen efter kommunala förhållanden. Det finns emellertid

enligt regeringen i den nya kommunallagen regler som från

grundläggande demokratiska utgångspunkter är mycket betydelsefulla och

som därför också bör få genomslag på det kyrkliga området. Regeringen

har därför stannat för att föreslå en del förändringar av kyrkolagens

regler om församlingar och samfälligheter i syfte att anpassa dem till

den nya kommunallagen och till vissa av de ändringar som riksdagen

beslutade om med anledning av propositionen 1993/94:188 Lokal

demokrati (bet. 1993/94:KU40) och som trädde i kraft den 1 juli 1994.

Vid avvägningen av i vilken omfattning som anpassningen bör göras har

regeringen tagit utgångspunkten i det förhållandet att Svenska kyrkan

är ett trossamfund och regeringen har också tagit hänsyn till den

speciella struktur som råder på lokalplanet inom Svenska kyrkan.

2.2 Motionen

I en motion 1994/95:K16 av Eva Flyborg (fp) yrkas att riksdagen

skall besluta att avslå propositionens förslag. Motionären anser att

Svenska kyrkan inte bör ges någon offentligrättslig ställning i

framtiden och hänvisar till förslaget i Kyrkoberedningens

slutbetänkande om att församlingarnas kommunstatus bör upphöra i

samband med relationsförändringarna mellan staten och Svenska kyrkan.

Motionären delar den i propositionen uttryckta uppfattningen att man

naturligtvis i belysning av Kyrkoberedningens förslag kan ifrågasätta

om det nu finns anledning att fullfölja traditionerna med en nära

anpassning av den kyrkokommunala lagstiftningen efter kommunala

förhållanden.

2.3 Kyrkomötet

1994 års kyrkomöte (1KL 1994:2) delade regeringens uppfattning.

Eftersom regleringen av kyrkans organisation på lokalplanet är av

kommunalrättslig natur, är det enligt kyrkomötet väsentligt att denna

lagstiftning så långt som det är möjligt ansluter till kommunallagens

regler. Denna uppfattning kom även till uttryck i det av 1991 års

kyrkomöte godtagna betänkandet om ny kyrkolag (1Kl 1991:9). Den

omständigheten att Kyrkoberedningen numera avslutat sitt arbete

påverkar enligt kyrkomötet inte den bedömning som kyrkomötet gav

uttryck för 1991.

2.4 Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att det i den nya

kommunallagen finns regler som från grundläggande demokratiska

utgångspunkter är mycket betydelsefulla och som därför också bör få

genomslag på det kyrkliga området. Som ovan framgått är

Kyrkoberedningens förslag om bl.a. de framtida relationerna mellan

staten och Svenska kyrkan för närvarande föremål för behandling inom

Civildepartementet, och avsikten är att regeringen skall lämna en

skrivelse till 1995 års kyrkomöte. Enligt utskottets mening kan detta

inte anses utgöra anledning att avvakta med en sådan

kommunallagsanpassning av kyrkolagen som regeringen nu föreslår i

propositionen. Utskottet avstyrker motion 1994/95:K16.

3. Den kyrkokommunala kompetensen

3.1 Nuvarande bestämmelser

Den kyrkokommunala kompetensen regleras för närvarande i 11 kap.

1--7 §§ kyrkolagen (1992:300). Liksom i äldre kommunallagstiftning på

det borgerliga området finns en allmän kompetensregel, 11 kap. 1 §.

Den säger att en församling själv eller i samverkan med andra

församlingar får sköta sina angelägenheter. Den kompletteras med en i

sju punkter i princip uttömmande uppräkning av vad som avses med

församlingsangelägenheter. Med församlingsangelägenhet avses bl.a.

frågor om främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt

diakoni och evangelisation (punkt 1). Till gudstjänstliv hör de

kyrkliga handlingarna dop, konfirmation, vigsel och begravning.

I den nuvarande kommunallagen finns kompetensreglerna reglerade i 2

kap. 1--10 §§. Grundregeln är att kommunerna får ha hand om sådana

angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens

område eller medlemmar. Förutom kravet på ett allmänintresse uttrycks

därigenom också den s.k. lokaliseringsprincipen. Den anger att det

alltid måste finnas ett lokalt förankrat intresse av en åtgärd,

antingen i förhållande till en kommuns geografiska område eller till

medlemmarna eller till båda delar. Härutöver finns bestämmelser som

uttrycker den kommunala likställighetsprincipen innebärande att en

kommuns medlemmar skall behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl

för något annat. Det finns också ett förbud mot att fatta beslut med

tillbakaverkande kraft (retroaktivitetsförbudet). En särskild

reglering om kommunernas kompetens i näringslivsfrågor finns också i

kommunallagen.

3.2 Propositionen

I propositionen föreslås ingen ändring av grunden för regleringen av

församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas kompetens.

Regeringen föreslår dock att, på samma sätt som i kommunallagen, några

av de grundläggande kommunala kompetensprinciperna skall anges direkt

i lagtexten. Den grundläggande allmänna kompetensregeln bör enligt

propositionen kompletteras med föreskrifter som uttrycker

lokaliserings- och likställighetsprinciperna samt

retroaktivitetsförbudet. Däremot finns det enligt regeringen inte

något behov av en särskild reglering av församlingarnas kompetens på

näringslivsområdet.

Av lagtekniska skäl förelås att hela nuvarande 11 kap. kyrkolagen

upphävs och ersätts av ett nytt kapitel. Enligt propositionen innebär

de föreslagna ändringarna att den kyrkokommunala kompetensen uttrycks

på ett sätt som ansluter till regleringen av kompetensen i

kommunallagen.

Lokaliseringsprincipen framgår av den föreslagna 11 kap. 1 §

kyrkolagen. Enligt propositionens specialmotivering används begreppet

medlem här för att ge uttryck åt det kyrkokommunala medlemsbegreppet.

Med medlem avses den som är folkbokförd i församlingen. I

specialmotiveringen anförs vidare att det faller utanför en

kyrkokommuns ordinära kompetens att göra vederlagsfria prestationer

till enskilda personer utan att denna rätt eller skyldighet har stöd i

lag (förbudet mot att ge understöd åt enskilda). Åtgärderna måste

generellt sett mer ta till vara ett allmänt intresse för församlingen,

vilket framgår bl.a. av rättspraxis på området. I 2 kap. 1 §

kommunallagen uttrycks kravet på allmänintresse, men enligt

propositionen skulle det emellertid i det kyrkliga sammanhanget kunna

leda tanken fel att i lagtext tala om ett allmänintresse för att

uttrycka församlingens kompetens. Därför har något sådant begrepp inte

införts.

Likställighetsprincipen finns uttryckt i den föreslagna 11 kap. 2 §.

I 3 § samma kapitel föreslås en bestämmelse som uttrycker det förbud

mot beslut med retroaktiv verkan som enligt praxis finns på det

kommunala området. Medlemsbegreppet i 2 och 3 §§ är detsamma som i 1

§. Den föreslagna 11 kap. 4 § motsvarar innehållet i den uppräkning av

församlingsangelägenheter som görs i nuvarande 11 kap. 1 § andra

stycket. Paragrafen är sammankopplad med den allmänna

kompetensbeskrivningen i 1 § genom en hänvisning dit. I 11 kap. 12 §

föreslås en ny bestämmelse som anger att föreskrifterna i 1--3 §§ inte

enbart gäller för församlingarna utan också för de kyrkliga

samfälligheterna. I den föreslagna lydelsen av 11 kap. 14, 15 och 17

§§ används begreppet kyrkomedlem och i propositionens

specialmotivering anges att med detta avses den som är medlem av

Svenska kyrkan.

I propositionen anför regeringen att det, såsom kyrkomötet

framhållit, kan vara vanskligt att använda begreppet medlem i detta

sammanhang. Det får inte blandas samman med religionsfrihetslagens

medlemsbegrepp som avser tillhörigheten till Svenska kyrkan som

trossamfund. Som anfördes i regeringens skrivelse till kyrkomötet

(regskr. 1994:1) bör man dock enligt propositionen inte överdriva

risken för en sådan sammanblandning, särskilt inte om det klart

framgår av motiven till lagtexten att man med församlingsmedlem avser

bara den som är folkbokförd i en församling. Man måste också, enligt

regeringen, beakta att man i det pågående arbetet med grunderna för

tillhörigheten till trossamfundet Svenska kyrkan inte använder

begreppet medlem utan just tillhörig. Att i stället använda

formuleringen "folkbokförd i församlingen" medför enligt regeringen

lagtekniska svårigheter och ett otympligt lagspråk. Regeringen anser

därför att man inte bör frångå förslaget att använda begreppt medlem

för att uttrycka den kommunalrättsliga statusen.

3.3 Motionerna

3.3.1 Begreppet medlem

I motion 1994/95:K13 av Anders Svärd (c) yrkas i denna del att

begreppet medlem i 11 kap. 1--3 §§ i förslaget till lag om ändring i

kyrkolagen skall bytas ut mot ordet "folkbokförd" i lämplig form eller

ändras på annat lämpligt sätt.

Enligt motionären kan det inte råda någon tvekan om att det uppstår

svårigheter att förstå vad som avses när samma eller nästan samma

begrepp används med olika innebörd i en och samma lag. Det kan enligt

motionen inte vara tillfredsställande att den som utträtt ur Svenska

kyrkan -- ur kommunalrättslig synvinkel -- betraktas som

församlingsmedlem. Enligt motionären avses med församlingsmedlem i

dagligt tal endast fysiska personer som tillhör Svenska kyrkan och

genom kyrkoskrivning är knutna till församlingen. På ett liknande

medlemsbegrepp bygger också reglerna om rösträtt och valbarhet. Å

andra sidan måste, enligt motionären, ett mera vidgat medlemsbegrepp

gälla beträffande rätten att anföra besvär. Härtill kommer de

ekonomiska intressen, som är knutna till skyldigheten att betala skatt

till församlingen. Mot bakgrund av detta synes enligt motionären något

entydigt medlemsbegrepp inte böra anges för församlingens vidkommande.

Enligt motionären föreligger inte hinder att för varje fall ange

vilken krets av personer och andra som avses.

I motion 1994/95:K15 av Carl-Johan Wilson (fp) yrkas i yrkande 2 a)

att uttrycket "(deras/sin) medlemmar(na)" i propositionens förslag

till ny lydelse av 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen skall ersättas av

uttrycket "(de) i församlingen kyrkobokför(da)".

Enligt motionären saknar nuvarande lagstiftning en kommunalrättslig

begreppsbestämning. Bestämmelserna om valbarhet och rösträtt knyter an

till folkbokföringen och medlemskap i Svenska kyrkan samt beträffande

besvärsrätten endast till folkbokföringen. Motionären anser det

olämpligt att ha två olika medlems/kyrkotillhörighetsbegrepp i

kyrkolagen och att förväxlingar lätt kommer att kunna ske.

3.3.2 Den kyrkokommunala kompetensen

I motion 1994/95:K14 av Anders Svärd (c) yrkas en sådan ändring i 11

kap. 1 § kyrkolagen som möjliggör för en församling att besluta om att

den som inte tillhör församlingen men har en särskild anknytning till

denna, kostnadsfritt skall få del av de kyrkliga handlingarna.

Enligt motionären har regeringsrätten i en dom fastställt att

kyrkofullmäktiges beslut att medge dop, konfirmation och vigsel utan

kostnad för personer som inte var kyrkobokförda i församlingen var

befogenhetsöverskridande. Enligt motionären är det nödvändigt att

Svenska kyrkan ges möjlighet att vara den öppna folkkyrka den vill

vara. Det bör bl.a. innebära att församlingarna när det gäller

kostnaderna för att få del av de kyrkliga handlingarna -- dop,

konfirmation, vigsel och begravning -- kan ta hänsyn till människors

känsla av samhörighet med en församling där man inte är bosatt. Därför

bör det enligt motionen inte finnas alltför snäva gränser när det

gäller möjligheterna för en församling att låta människor med viss

anknytning till församlingen kostnadsfritt få del av dessa handlingar.

I motion K15 av Carl-Johan Wilson (fp) yrkas i yrkande 2 b) att den

i propositionen föreslagna lydelsen av 11 kap. 4 § bör utökas med en

tilläggspunkt 8 med följande lydelse. "8. katastrofhjälp och annat

humanitärt bistånd." Vidare yrkas att relevanta delar av lagen

(1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att

lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd skall tas in i

kyrkolagen med den ändringen att den tillståndsgivning av regeringen

som förutsätts enligt 2 § inte skall erfordras för församling eller

kyrkliga samfälligheter.

Motionären hänvisar till att regeringen i skrivelse till 1994 års

kyrkomöte angav att den hade för avsikt att ha en generös inställning

när tillstånd till biståndsgivning skulle ges för kyrkliga kommuner

enligt lagen (1994:693) om rätt för komuner, landsting och kyrkliga

kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd.

Att denna del av skrivelsen nu inte finns med i propositionen anser

motionären vara illavarslande för enskilda församlingars möjligheter

att engagera sina medlemmar i internationellt hjälparbete. När Svenska

kyrkan själv får rätt att besluta om användningen av sin kyrkoavgift

kommer det enligt motionen med stor sannolikhet att öppnas helt andra

möjligheter för församlingarna att delta i internationellt arbete.

Eftersom detta är ett starkt intresse, som dokumenterats i flera

kyrkomötesbeslut, anser motionären att en lagändring på denna punkt

borde vara möjlig redan nu, även när det gäller användningen av

kyrkoskattemedel.

I motion 1994/95:K610 av Fanny Rizell och Tuve Skånberg (kds) från

den allmänna motionstiden 1995 yrkas att riksdagen hos regeringen

skall begära förslag till sådan lagändring att förbudet för kyrkor att

bygga och driva ålderdomshem upphävs.

Motionärerna hänvisar till en dom från Kammarrätten i Stockholm

enligt vilken det slagits fast att det med gällande lagstiftning

ligger utanför den kyrkokommunala kompetensen att bygga och driva ett

ålderdomshem. Enligt motionärerna har kyrkan en lång tradition av

diakonalt arbete, som måste sägas utgöra en väsentlig del av kyrkans

verksamhet. Mot denna bakgrund är det enligt motionen orimligt att

förbjuda kyrkan att bygga och driva ålderdomshem. För många skulle den

profil som kyrkan står för innebära trygghet, igenkännande och

hemkänsla. Enligt motionen kan man på mycket goda grunder anta att

många äldre skulle föredra ett ålderdomshem i kyrklig regi.

3.4 Bakgrund

3.4.1 Begreppet medlem

3.4.1.1 Kyrkomötet

Kyrkomötet har med anledning av regeringens skrivelse (skr. 1994:1)

i betänkande av första kyrkolagsutskottet (1KL 1994:2) angett att

kodifieringen av lokaliserings- och likställighetsprinciperna

inneburit att begreppet "medlem" av lagtekniska skäl tagits in i

lagtextförslaget och att nu gällande lagstiftning saknar denna

kommunalrättsliga begreppsbestämning. Bestämmelserna om valbarhet och

rösträtt knyter i stället an till folkbokföringen och medlemskap i

Svenska kyrkan samt beträffande den kommunala besvärsrätten endast

till folkbokföringen. Utskottet noterar att begreppet "medlem" i

kommunalrättslig bemärkelse används i lagen (1992:288) om medlemskap i

icke-territoriella församlingar.

Första kyrkolagsutskottet har i och för sig inte någon erinran mot

att de redan nu gällande kommunalrättsliga principerna uttryckligen

lagfästs. Införandet av begreppet "medlem" i kyrkolagen med annan

betydelse än nuvarande religionsfrihetslags medlemsbegrepp kan

emellertid enligt utskottets mening medföra tolkningsproblem.

Läronämnden framhöll också i sitt yttrande de läromässiga

implikationerna av ett dubbelt medlemskapsbegrepp. Läronämnden fann

att det var angeläget att undvika en uppdelning i ett kyrkokommunalt

medlemsbegrepp och ett teologiskt motiverat kyrkotillhörighetsbegrepp.

Således borde enligt läronämnden den som utträtt ur Svenska kyrkan

inte anges som medlem i en församling. Det förhållandet att denna

person är folkbokförd i en församling och med gällande

dissenterlagstiftning har en relation till församlingen borde enligt

läronämnden uttryckas på annat sätt.

Uttrycket medlem blir enligt första kyrkolagsutskottet i det

kyrkokommunala sammanhanget flertydigt. Det ligger enligt utskottet

alltför nära till hands att uttrycket i de av regeringen föreslagna

paragraferna uppfattas såsom avseende endast den som är medlem i

Svenska kyrkan. De föreslagna 1--3 §§ i 11 kap. kyrkolagen är därför

enligt utskottet i dubbelt måtto ägnade att skapa missförstånd och

vilseleda i fråga om den avsedda innebörden. Det kan enligt utskottet

leda till en icke avsedd negativ särbehandling av sådana i

församlingen folkbokförda personer som inte också är medlemmar i

Svenska kyrkan. Samtidigt kan de leda till rättsförlust genom att

personer ur samma krets vilseleds att inte ta i anspråk eller bevaka

rättigheter som faktiskt tillkommer dem. En sådan utformning av

lagtexten är enligt utskottet inte bra, även om det görs klargörande

motivuttalanden.

Enligt första kyrkolagsutskottets mening är det således nödvändigt

att för det kyrkokommunala sammanhanget finna andra språkliga uttryck

för principerna. En möjlighet kunde vara att i stället för uttrycket

medlem uttryckligen ange vad som avses, nämligen den som är

folkbokförd i församlingen. Anses detta leda till alltför otympliga

formuleringar bör man enligt utskottet inte vara främmande för att

införa en särskild -- i så fall i lagen definierad -- term. Vad

utskottet anfört i denna fråga beslöt kyrkomötet att ge regeringen

till känna.

3.4.1.2 Medlemskap i Svenska kyrkan

Bestämmelserna om medlemskap i Svenska kyrkan finns i 6--9 §§

religionsfrihetslagen (1951:680). Enligt 6 § må endast svensk

medborgare eller här i riket bosatt utlänning vara medlem av Svenska

kyrkan. Barn i äktenskap inträder enligt 7 § i Svenska kyrkan vid

födseln om båda föräldrarna tillhör Svenska kyrkan. Detsamma gäller då

endast den ene av föräldrarna tillhör kyrkan, om inte föräldrarna inom

sex veckor från födseln anmäler att barnet inte skall tillhöra kyrkan.

Barn utom äktenskap inträder enligt 8 § i Svenska kyrkan om modern

tillhör kyrkan. Den som förvärvar svenskt medborgarskap tas också upp

i kyrkan utan någon särskild ansökan, om han eller hon är

evangelisk-luthersk trosbekännare och inte särskilt har anmält att han

eller hon inte önskar träda in i kyrkan (9 §).

Kyrkotillhörighetsberedningen, som tillsattes av Svenska kyrkans

centralstyrelse på begäran av 1992 års kyrkomöte, avlämnade i mars

1993 betänkandet Kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan. I betänkandet

föreslogs att dopet blir huvudvägen in i Svenska kyrkan. Vidare

föreslogs att begreppet "medlemskap" i kyrkolagen byts ut mot

begreppet "kyrkotillhörighet".

I Kyrkoberedningens i mars 1994 avlämnade slutbetänkande (SOU

1994:42) Staten och trossamfunden föreslås att det överlämnas till

Svenska kyrkan själv att inom de ramar som lagen anger, t.ex.

bestämmelserna om negativ religionsfrihet i 2 kap. 2 §

regeringsformen, besluta sina regler om kyrkotillhörighet.

Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande (s. 97) ansett att

Kyrkotillhörighetsberedningens förslag uppfyller regeringsformens

krav. Enligt beredningen föreligger inte heller något hinder mot att

-- i enlighet med den av kyrkomötet och Kyrkotillhörighetsberedningen

numera använda terminologin -- tala om kyrkotillhörighet i stället för

medlemskap. Som ovan framgått är Kyrkoberedningens betänkande för

närvarande -- efter avslutad remissbehandling -- föremål för beredning

inom Civildepartementet.

Efter remissbehandling av Kyrkotillhörighetsberedningens betänkande

lade Svenska kyrkans centralstyrelse fram förslag till 1994 års

kyrkomöte (CsSkr 1994:4) Kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan.

Kyrkomötet har (2KL 1994:7), med vissa redaktionella justeringar,

antagit Centralstyrelsens förslag till utformning av

kyrkotillhörighetsreglerna och anhållit att regeringen förelägger

riksdagen förslag till ändringar i kyrkolagen och

religionsfrihetslagen.

Enligt 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 14 s. 4)

räknar regeringen med att under år 1995 till riksdagen lägga fram

förslag om nya regler för medlemskap i Svenska kyrkan.

3.4.2 Den kyrkokommunala kompetensen

3.4.2.1 Person som inte är folkbokförd i församlingen

I motion K14 anses att en församling skall få möjlighet att besluta

att en person som inte är folkbokförd i församlingen men som har

särskild anknytning till församlingen, kostnadsfritt skall kunna få ta

del av de kyrkliga handlingarna dop, konfirmation, vigsel och

begravning.

Anordnande av dop, konfirmation, vigsel och begravning för dem som

är folkbokförda i en församling utgör en församlings angelägenhet. Vad

gäller dessa personer föreligger inte heller något hinder mot att

ombesörja förrättningarna kostnadsfritt. Beträffande anordnande av

sådana förrättningar för personer som inte är folkbokförda i

församlingen är synsättet annorlunda.

Regeringsrätten har i det rättsfall som åberopas i motion K14, RÅ

1993 ref. 103, ansett att kyrkofullmäktiges beslut att medge dop,

konfirmation och vigsel utan kostnad för personer som inte var

kyrkobokförda i församlingen var befogenhetsöverskridande.

Regeringsrätten ansåg att anordnande av sådana förrättningar får anses

falla inom församlingens kompetensområde endast under förutsättning

att verksamheten förorsakar obetydliga merkostnader för församlingen

eller finansieras genom avgifter, donationsmedel eller eljest på annat

sätt än genom skattemedel. Kyrkofullmäktige hade tidigare beslutat att

införa en "femårsregel" vid begravningar, innebärande att den som

avlidit inom fem år efter avflyttning från församlingen skulle erhålla

samma förmåner som personer bosatta inom församlingen. Senare beslöt

kyrkofullmäktige att denna femårsregel skulle gälla även vid dop,

konfirmation och vigsel. Enligt Regeringsrätten fanns det skäl att

anta att den i församlingens reglemente gjorda utvidgningen av

begreppet församlingsbo skulle medföra en ökning av församlingens

kostnader i samband med dop, konfirmationer och vigslar som inte var

obetydlig. Utredningen i målet hade inte gett vid handen att dessa

merkostnader finansierades på annat sätt än med skattemedel.

Kyrkofullmäktige fick därför enligt Regeringsrätten anses ha

överskridit sin befogenhet.

Av Kyrkoberedningens slutbetänkande (SOU 1994:42) Staten och

trossamfunden framgår (s. 102) att många pastorat m.fl. deltar i ett

clearingsystem, som innebär att en person som var folkbokförd i ett

pastorat kan begravas i ett annat utan särskild kostnad för dödsboet,

varvid pastoraten sinsemellan utjämnar kostnaderna. Enligt

beredningens mening (s. 110) är det med hänsyn till de förändrade

levnadsmönstren med bl.a. flyttning mellan olika orter synnerligen

angeläget att ett riksomfattande clearingsystem kommer till stånd.

Kyrkoberedningen har i sitt betänkande föreslagit att alla får betala

till begravningsverksamheten genom en särskild statlig

begravningsavgift, som tas upp tillsammans med inkomstskatten. I det

fortsatta utredningsarbetet bör dock enligt beredningen även

förutsättningarna för en starkare lokal förankring av finansieringen

prövas.

Med hänvisning till att frågor om den kyrkokommunala kompetensen

skulle komma att behandlas i en kommande proposition avstyrkte

konstitutionsutskottet hösten 1994 en motion (c) av samma innehåll som

den nu aktuella. Ledamoten från Centerpartiet avgav en reservation.

Riksdagen följde utskottet. Utskottet åsyftade då den proposition som

nu är föremål för behandling i detta betänkande.

3.4.2.2 Internationell diakoni och annan internationell

hjälpverksamhet

I motion K15 yrkande 2 b) anses att katastrofhjälp och annat

humanitärt bistånd skall utgöra en församlingsangelägenhet och att för

församling eller kyrklig sammanfällighet inte skall krävas tillstånd

av regeringen enligt 2 § lagen (1994:693) om rätt för kommuner,

landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell

katastrofhjälp och annat bistånd. Motionären anser att relevanta delar

av denna lag skall tas in i kyrkolagen.

Rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna

internationell katastrofhjälp och annat bistånd regleras i en lag

(1994:693) härom, som trädde i kraft den 1 juli 1994. Lagen ersatte en

tidigare gällande lag från 1991 och innebar en utvidgning av rätten

att lämna internationellt bistånd.

Det var först genom den tidigare gällande lagen från 1991 som de

kyrkliga kommunerna likställdes med kommuner och landsting vad gäller

rätten att ägna sig åt internationell katastrofhjälp och annat

humanitärt bistånd. Lagen hade föregåtts av ett uttalande av 1990 års

kyrkomöte som ansåg att -- med hänvisning till det speciella diakonala

ansvar som Svenska kyrkan har för de hjälpbehövande utanför landets

gränser -- lokaliseringsprincipen, i varje fall på sikt, borde kunna

genombrytas så att de kyrkliga kommunerna fick möjlighet till

ekonomisk delaktighet i internationella missions- och biståndsprojekt.

1992 års kyrkomöte uttalade bl.a. att Svenska kyrkans

centralstyrelse borde fortsätta arbetet med att ge de kyrkliga

kommunerna större möjligheter att ägna sig åt internationell

katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd.

Enligt den nu gällande lagen från 1994 får kommuner, landsting,

församlingar och kyrkliga samfälligheter lämna katastrofhjälp eller

annat humanitärt bistånd till ett annat land, om det där inträffar en

katastrof eller på något annat sätt uppstår en nödsituation. Biståndet

får ges i form av utrustning som de kan avvara. Utrustning skall

lämnas direkt till det andra landet eller skickas genom en

internationell hjälporganisation. Den får också lämnas till en

internationell hjälporganisation för att användas om en nödsituation

senare skulle inträffa (1 §).

Till ett land som får svenskt statligt bistånd får de även ge

bistånd i form av utrustning, rådgivning, utbildning eller på annat

sätt under förutsättning att regeringen lämnar tillstånd till det.

Sådant bistånd kan även ges i form av ekonomiskt stöd för att

genomföra utbildning och rådgivning. Biståndet skall lämnas direkt

till det andra landet eller skickas genom en internationell

hjälporganisation (2 §). För att säkerställa att sådant bistånd kommer

till den användning som avsetts skall de vidta åtgärder för att

förvissa sig om att så sker (3).

I den proposition som föregick 1994 års lag (prop. 1993/94:189)

behandlades även frågan om huruvida kommunerna, landstingen och de

kyrkliga kommunerna skulle få rätt att ge bistånd även i form av

kontant stöd. Lokaldemokratikommittén hade föreslagit detta i sitt

delbetänkande (SOU 1993:77) Kommunal tjänsteexport och internationellt

bistånd. I likhet med vad några remissinstanser uttalat ansåg

emellertid regeringen att man med ett sådant förslag gått in på ett

område som även fortsättningsvis måste ankomma på staten. Att anslå

direkt penningbistånd var enligt regeringen inte en sak som föll inom

den kommunala kompetensen, inte ens efter den i propositionen

föreslagna utvidgningen. Vad gällde de kyrkliga kommunerna påpekade

regeringen även att dessa redan i dag, genom insamlade kollektmedel,

har möjlighet att lämna direkt ekonomiskt stöd till andra länder.

I propositionen informerades också om att det pågick ett

inomkyrkligt arbete hos Svenska kyrkans centralstyrelse beträffande

förhållandet mellan de kyrkliga kommunernas internationella insatser

och lokaliseringsprincipen. Kyrkoberedningen hade också berört frågan

i sitt delbetänkande (SOU 1993:46) Vissa kyrkofrågor. Enligt

regeringens mening saknades anledning att då föreslå någon

särreglering för de kyrkliga kommunerna. Riksdagen (bet. 1993/94:KU41)

biföll propositionens förslag till ny lagstiftning.

I regeringens skrivelse till 1994 års kyrkomöte (skr. 1994:1)

anförde den dåvarande regeringen bl.a. att det i anslutning till

lokaliseringsprincipen under lång tid hade förts en diskussion om hur

denna princip förhåller sig till möjligheterna för en församling att

använda kyrkokommunala medel för internationell diakoni och annan

liknande internationell hjälpverksamhet. Regeringen hänvisade till att

den hade behandlat frågan i proposition 1993/94:189 Kommunal

biståndsverksamhet och till att riksdagen på grundval av denna

proposition hade beslutat om en ny lag om rätt för kommuner, landsting

och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och

annat bistånd, vilken skulle träda i kraft den 1 juli 1994. Därmed

fanns det enligt regeringens mening inte då skäl att ta upp frågan

till ytterligare överväganden. Regeringen ville dock förutskicka att

den avsåg att ha en generös inställning när tillstånd till

biståndsgivning skulle ges för kyrkliga kommuner.

1994 års kyrkomöte (1KL 1994:2) utgick från att såväl Lutherhjälpen

som Svenska kyrkans mission räknas som sådana internationella

hjälporganisationer som avses i 1994 års lag om rätt för kommuner,

landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell

katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd. Under i lagen i övrigt

angivna förutsättningar torde därför enligt kyrkomötet bistånd kunna

förmedlas genom dessa kyrkliga organisationer. I första

kyrkolagsutskottets betänkande framhölls särskilt att regeringen i

skrivelsen till kyrkomötet förutskickat en generös tillståndgivning,

och det borde därför enligt utskottets förmenande inom ramen för

gällande föreskrifter vara möjligt för regeringen att tillgodose

önskemål om en specifikt kyrklig inriktning på biståndsgivningen,

varigenom den internationella diakonala aspekten kan tillgodoses. Det

var utskottets förhoppning att de kyrkliga kommunernas biståndsgivning

i en framtid skall kunna ges en tydligare kyrklig profil än vad

nuvarande regler synes medge. Vid sådant förhållande saknades enligt

utskottet för närvarande skäl för kyrkomötet att vidta någon annan

särskild åtgärd än att med anledning av motionen ge regeringen till

känna vad utskottet anfört. Kyrkomötet följde utskottets förslag.

I den nu aktuella propositionen berörs inte särskilt frågan om

lokaliseringsprincipens räckvidd i detta avseende.

3.4.2.3 Kyrklig kommuns befogenhet att inrätta ålderdomshem

I motion K610 anförs att regeringen skall ge förslag till lagändring

som upphäver förbudet för kyrkor att bygga och driva ålderdomshem.

Enligt 20 § socialtjänstlagen (1980:620) skall den borgerliga

kommunen inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för

äldre människor med behov av särskilt stöd. Vill en enskild person

eller sammanslutning inrätta ett hem för vård eller boende, skall

enligt 69 § samma lag tillstånd sökas hos länsstyrelsen. Genom lag

(1987:442) om försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för

vissa hem för vård eller boende enligt socialtjänstlagen har

socialnämnden i en kommun getts möjlighet att ge tillstånd för

inrättande av hem för vård eller boende för att bedriva förskole-

eller fritidsverksamhet.

Med församlingsangelägenhet avses enligt nuvarande 11 kap. 1 §

kyrkolagen bl.a. frågor om främjande av kyrkans gudstjänstliv och

undervisning samt diakoni och evangelisation. Någon förändring i detta

avseende föreslås inte i propositionen.

I en kommentar till den tidigare gällande lagen (1961:436) om

församlingsstyrelse sägs bl.a. (Kaijser, Kommunallagarna III s. 46)

att såvitt fråga är om användande av utdebiterade medel har förutsatts

att borgerlig och kyrklig kompetens inte sammanfaller. Gränsdragningen

mellan borgerlig kommuns och församlings kompetens erbjuder enligt

kommentaren särskilda problem då fråga är om församlingsvård i

vidsträckt bemärkelse, dvs. sådan verksamhet som rör barn och ungdom,

ålderstigna och sjuka. Vad som skiljer verksamheterna åt är enligt

kommentaren att den kyrkokommunala verksamheten är betingad av det

kristna budskapet och åsyftar att ge en kristen omvårdnad eller en

kristen fostran.

I den proposition som föregick lagen om församlingsstyrelse (prop.

1961:70 s. 106) uttalade departementschefen att han i allt väsentligt

anslöt sig till vad Församlingsstyrelsekommittén hade uttalat då den

övervägt vilka åtgärder som skall anses tillåtna inom den diakonala

verksamheten. Församlingsstyrelsekommittén (SOU 1957:15 s. 148 f)

uttalade i denna fråga bl.a. följande.

Denna verksamhet ter sig mången gång utåt som ren socialvård, i

synnerhet i de fall då den tager sig uttryck i meddelande av sjukvård.

Diakonien låter sig i själva verket ej särskiljas från socialvård i

egentlig mening genom något yttre kriterium. Skillnaden mellan diakoni

och socialvård ligger i stället i de olika syften som de fullföljer

och de olika bevekelsegrunderna för dem. I motsats till socialvården

syftar nämligen diakonien ytterst till själavård och ej i främsta

rummet till meddelande av sjukvård eller fyllande av timliga behov.

... Såsom exempel på åtgärder, som enligt kommitténs mening ligger

inom ramen för församlings befogenheter på detta område, kan nämnas

anställande av diakonissor, diakoner eller andra dylika medhjälpare

samt tillhandahållande av lokaler och vad som i övrigt erfordras för

deras verksamhet, stödjande av kyrkliga sjukvårdsföreningar och andra

sammanslutningar med diakonalt syfte samt anordnande av "de gamlas

dag" eller liknande sammankomster. I detta sammanhang kan nämnas att

inom vissa församlingar såsom ett led i själavården bland de gamla

synes ingå inrättande av sommarhem där åldringar för en kortare tid

mottages för vila och rekreation. Därest sådant hem står under ledning

av och kontinuerligt besökes av präst i församlingen eller annan i

församlingsvården verksam medlem av församlingen och hemmet har till

syfte att bereda tillfälle till själavård bland de gamla, anser

kommittén verksamheten ligga inom församlingens kompetens. Skulle

emellertid de angivna förutsättningarna brista, träder det rent

socialvårdande momentet i verksamheten i förgrunden och därmed bör

församlingen principiellt vara obehörig att driva densamma.

I den dom från Kammarrätten i Stockholm (målnr 74-1994) som omnämns

i motion K610 har domstolen ansett att ett beslut av kyrkofullmäktige

att anslå medel till ett hem för äldreboende innebar ett överskridande

av fullmäktiges befogenhet. Enligt domskälen bör förutsättningen för

en församlings befogenhet att lämna anslag till verksamhet av social

karaktär vara att denna syftar till själavård och att den sociala

sidan av verksamheten träder i bakgrunden för detta syfte. Vad gällde

den i målet aktuella verksamheten ansåg kammarrätten att denna redan

till sin natur var sådan att de moment som innefattade service och

omvårdnad trädde i förgrunden. Den omständigheten att verksamheten

kunde antas komma att ha en påtagligt kristen prägel kunde alltså,

enligt kammarrätten, inte medföra att det rent socialvårdande inslaget

träder i bakgrunden på sådant sätt som förutsätts för att en

verksamhet skall anses ligga inom ramen för kyrkommunens kompetens.

3.5 Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att den grundläggande

allmänna kompetensregeln i kyrkolagen bör kompletteras med

föreskrifter som uttrycker lokaliserings- och

likställighetsprinciperna samt retroaktivitetsförbudet. Dessa viktiga

principer bör, precis som i kommunallagen, kunna utläsas direkt ur

kyrkolagen.

Vad gäller frågan om användningen av begreppet medlem i den av

regeringen föreslagna lydelsen av 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen, anses i

motionerna K13 (c) och K15 yrkande 2 a) (fp) att en ändring bör göras

av regeringens förslag i denna del för att undvika sammanblandning med

begreppet medlem i Svenska kyrkan som förekommer på annat ställe i den

kyrkliga lagstiftningen.

I likhet med regeringen anser utskottet att riskerna för en

sammanblandning med religionsfrihetslagens medlemsbegrepp inte bör

överdrivas. Inte heller kan det enligt utskottets mening finnas risk

för förväxling med den personkrets som avses i reglerna om rösträtt

och valbarhet. I motivtexten till 11 kap. 1--3 §§ har klart uttalats

att ordet medlem i det nu aktuella sammanhanget avser den som är

folkbokförd i en församling. Mot bakgrund härav och med hänsyn till

att regeringen avser att under innevarande år lägga fram förslag om

nya regler för medlemskap i Svenska kyrkan, anser utskottet att någon

ändring i propositionens förslag till lydelse av 11 kap. 1--3 §§

kyrkolagen inte bör göras. Utskottet tillstyrker således

propositionens förslag i denna del och avstyrker motionerna K13 och

K15 yrkande 2 a).

När det gäller den kyrkokommunala kompetensen vill utskottet först

framhålla att det faller utanför en kyrkokommuns ordinära kompetens

att göra vederlagsfria prestationer till enskilda personer utan att

denna rätt eller skyldighet har stöd i lag. Åtgärderna måste generellt

sett mer ta till vara ett allmänt intresse för församlingen, vilket

framgår bl.a. av rättspraxis på området. Härtill kommer

lokaliseringsprincipens krav på att det alltid måste finnas ett lokalt

förankrat intresse av en åtgärd, antingen i förhållande till en

kommuns geografiska område eller till medlemmarna eller till båda

delar. Propositionens förslag innebär bl.a. att beträffande

kyrkolagens bestämmelser om församlingars befogenheter skall

lokaliseringsprincipen anges direkt i lagtexten i 11 kap. 1 §

kyrkolagen.

I motionen K14 (c) yrkas att en ändring skall göras av 11 kap. 1 §

kyrkolagen så att person som inte tillhör församlingen men som har

särskild anknytning till denna, kostnadsfritt skall kunna få ta del av

de kyrkliga handlingarna dop, vigsel, konfirmation och begravning.

Motionärens yrkande innebär att dop, konfirmation, vigsel och

begravning avseende person som anses ha anknytning till en församling

men som inte är folkbokförd i församlingen, ändå skall anses kunna

utgöra en församlingsangelägenhet. Denna prestation från församlingens

sida skall vara gratis för personen i fråga och således finansieras av

skattemedel. I avvaktan på den fortsatta behandlingen av

Kyrkoberedningens förslag om de framtida relationerna mellan staten

och Svenska kyrkan och om finansieringen av begravningsverksamheten

anser utskottet att det inte finns anledning att göra en sådan ändring

av bestämmelserna om en församlings befogenheter som motionären yrkar.

Utskottet avstyrker motion K14.

I motion K15 yrkande 2 b) tas upp frågor om församlingars befogenhet

att lämna katastrofhjälp och annat bistånd. Detta bör enligt

motionären anses utgöra en församlingsangelägenhet, och en församling

eller kyrklig samfällighet bör -- utan regeringens tillstånd -- kunna

få ge bistånd i form av utrustning, rådgivning, utbildning eller på

annat sätt till ett land som får svenskt statligt bistånd.

Som framgått ovan har kyrkliga kommuner numera en rätt att lämna

internationell katastrofhjälp och annat bistånd i enlighet med lagen

(1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att

lämna sådant bistånd. Den nuvarande lagstiftningen, som innebar en

utvidgning av rätten att lämna internationellt bistånd, trädde i kraft

den 1 juli 1994. Mot bakgrund härav och med hänsyn till den korta tid

som förflutit sedan lagen trädde i kraft anser utskottet att det

saknas skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av

motionen. Utskottet avstyrker motion K15 yrkande 2 b).

Enligt motion K610 bör kyrkliga kommuner få bygga och driva

ålderdomshem. Som framgått ovan är detta en fråga om innebörden av

församlingsangelägenheten diakoni. Utskottet anser att motionens

yrkande inte bör föranleda någon ändring av kyrkolagen i detta

avseende. Utskottet avstyrker motion K610.

4. Kyrkofullmäktiges arbetsformer

4.1 Nuvarande bestämmelser

I kyrkolagen regleras kyrkofullmäktiges arbetsformer i 13 kap. Där

finns föreskrifter bl.a. om antalet ledamöter och ersättare och deras

tjänstgöring, om ordförandeskapet, om sammanträden och om utomståendes

rätt att delta i dem, om hur ärendena bereds och avgörs, om

interpellationer och frågor samt om protokollet och arbetsordningen.

4.2 Propositionen

I propositionen föreslås att reglerna om kyrkofullmäktiges

arbetsformer bör anpassas i huvudsak till vad som gäller för

fullmäktige i borgerliga kommuner. Huvudsyftet anges vara att förenkla

regleringen och ge ett ökat utrymme för fullmäktige att själva

bestämma om arbetsformerna. Med hänsyn till det kyrkokommunala

områdets speciella karaktär har regeringen i vissa fall avstått från

att föreslå en anpassning till de nya bestämmelserna i kommunallagen.

Det gäller bl.a. kommunallagens föreskrifter om vem som får väcka

ärenden i fullmäktige och om överlåtelse av rätt att besvara

interpellationer i vissa fall. Av lagtekniska skäl föreslås att

nuvarande 13 kap. upphävs och ersätts av ett nytt kapitel.

Med anledning av ett remissvar behandlas i propositionen särskilt

frågan om en ändring av bestämmelserna för inkallande av ersättare i

stiftsfullmäktige. Ledamöterna och ersättarna i stiftsfullmäktige

väljs av elektorer, och valet skall ske inför öppna dörrar vid ett

valsammanträde inom varje valkrets. Om ersättare inte väljs

proportionellt skall det vid valet också bestämmas i vilken ordning

som de skall tjänstgöra. Arbetsordningen skall innehålla föreskrifter

om inkallande av ersättare. Om ersättaren för en ledamot är förhindrad

att inställa sig till eller vidare delta i ett sammanträde inträder i

ledamotens ställe den ersättare som enligt företrädesordningen står i

tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för

partiet i valkretsen. Om en sådan ersättare inte kan tjänstgöra

inträder den ersättare som står i tur att tjänstgöra för den ledamot

som har fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma

grund. Om ett partis samtliga ersättare är förhindrade inträder en

ersättare som har utsetts för partiet i en annan valkrets. Företräde

har den ersättare som har utsetts i den valkrets där partiets röstetal

är högst.

Enligt propositionen har regeringen förståelse för att

bestämmelserna om inträdesordningen kan uppfattas som svåra att följa

på det kyrkokommunala området. En ändring av reglerna kräver dock

enligt regeringen en närmare utredning, som lämpligen bör göras i

annat sammanhang. Därför föreslår regeringen inte nu någon ändring i

sak av föreskrifterna om ersättares tjänstgöring.

4.3 Motionen

I motion K15 av Carl-Johan Wilson (fp) yrkas i yrkande 3 att

riksdagen skall begära att regeringen snarast tillsätter en utredning

för att se över reglerna för inkallande av ersättare/suppleant vid

stiftsfullmäktiges sammanträden. Enligt motionären tar

procedurfrågorna orimlig tid och systemet måste förenklas. Motionären

anser att en utredning bör se över reglerna.

4.4 Kyrkomötet

1994 års kyrkomöte behandlade bl.a. en motion med yrkande om

utredning i syfte att se över kyrkolagens regler om inkallelseordning

för ersättare i stiftsfullmäktige. Kyrkomötet (1KL 1994:2)

konstaterade att frågan inte tagits upp i Kyrkoberedningens arbete

men att regeringen i sin skrivelse till kyrkomötet konstaterat att

reglerna är svåra att följa. Kyrkomötet avslog motionen med hänvisning

till den av regeringen aviserade utredningen som enligt regeringen

borde göras i annat sammanhang.

4.5 Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del.

Av propositionen framgår att regeringen är uppmärksammad på frågan

om behovet av en ändring av bestämmelserna om inkallelseordning för

ersättare i stiftsfullmäktige. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av

vad regeringen anfört om att frågan kräver en närmare utredning i ett

annat sammanhang, anser utskottet att det inte är erforderligt med

någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motion K15

yrkande 3.

5. Kyrkokommunalt partistöd

5.1 Nuvarande bestämmelser

Kyrkokommunerna saknar befogenhet att utge annat ekonomiskt stöd

till de politiska partierna än bidrag till valsedelskostnader enligt

12 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval, m.m. Borgerliga kommuner

får däremot enligt föreskrifter i kommunallagen ge ekonomiskt bidrag

och annat stöd (partistöd) till de politiska partier som är

representerade i fullmäktige.

5.2 Propositionen

Regeringen gör den bedömningen att någon möjlighet att ge partistöd

inte nu bör införas på det kyrkokommunala området. I propositionen

hänvisas till att regeringen tillkallat en kommitté som bl.a. skall

överväga formerna för det kommunala partistödet (dir. 1994:86).

Kommitténs arbete skall vara avslutat senast den 1 januari 1996. Innan

resultatet av det arbetet föreligger bör man enligt regeringens mening

inte lägga något förslag om ett partistöd på det kyrkokommunala

området.

5.3 Motionerna

I motion 1994/95:K12 av Anders Svärd (c) yrkas ett tillkännagivande

till regeringen om vad som i motionen anförts om rätt att införa

kyrkokommunalt partistöd. Enligt motionären borde regeringen ha följt

kyrkomötets uppfattning att det bör införas någon form av partistöd

eller mandatbidrag. Den rätt som enligt motionären bör erkännas de

kyrkliga kommunerna är samma rätt som de borgerliga kommunerna redan

har att ge ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de

politiska partier som är representerade i fullmäktige.

I motion 1994/95:K15 av Carl-Johan Wilson (fp) yrkas i yrkande 2 c)

att en ny paragraf införs efter 11 kap. 4 § kyrkolagen med följande

lydelse.

Kyrklig kommun får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd (gruppstöd)

till de grupper som i fullmäktige representerar olika vallistor i

kyrkofullmäktigevalet. Sådant stöd får också ges till grupp som har

upphört att vara representerad i fullmäktige, dock endast under ett år

efter att representationen upphörde. Fullmäktige skall besluta om

gruppstödets omfattning och formerna för detta. Stödet får inte

utformas så, att det otillbörligt gynnar eller missgynnar en grupp.

Enligt motionären är den viktigaste orsaken till att införa ett

kyrkokommunalt stöd till de grupper som i val får säte i

kyrkofullmäktige behovet av information om kyrkofullmäktigevalen.

5.4 Kyrkomötet

1994 års kyrkomöte har vidhållit sin tidigare till regeringen

framförda uppfattning att det bör införas någon form av partistöd

eller mandatbidrag.

5.5 Pågående utredning

En kommitté har tillkallats för att utreda vissa frågor om

partiernas och de förtroendevaldas villkor i kommuner och landsting.

Utredningen skall bl.a. överväga utformningen av reglerna om stöd till

de politiska partierna. I denna fråga sägs i direktiven (dir. 1994:86)

att kommittén skall följa upp hur de nya partistödsreglerna i 1992 års

kommunallag har tillämpats och analysera om tillämpningen står i

överensstämmelse med intentionerna bakom de nya reglerna. Kommittén

bör särskilt överväga om kravet på ett grundstöd för samtliga

fullmäktigepartier bör få ett tydligare uttryck i kommunallagen.

Vidare skall kommittén pröva om det finns behov av att förtydliga i

vilken utsträckning kommunala medel får användas för politiska ändamål

vid sidan av det kommunala partistödet. Kommittén bör enligt

direktiven med utgångspunkt i en djupare analys av det kommunala

partistödet pröva i vad mån konstruktionen av partistödet bör

förändras i syfte att stärka dialogen mellan de förtroendevalda,

partimedlemmar och medborgare i allmänhet.

Kommitténs arbete skall vara avslutat senast den 1 januari 1996.

5.6 Utskottets bedömning

Den översyn som för närvarande pågår av partistödsreglerna i 1992

års kommunallag bör enligt utskottets mening kunna utgöra ett

värdefullt underlag för bedömning av frågan om motsvarande stöd skall

införas för de kyrkliga kommunerna. I avvaktan på resultatet av denna

översyn bör därför enligt utskottets mening riksdagen inte ta

ställning till motionernas krav på att ett sådant partistöd skall

införas på det kyrkokommunala området. Utskottet avstyrker motionerna

K12 och K15 yrkande 2 c).

6. Bestämmelser om överklagande

6.1 Propositionen

I nuvarande 22 kap. kyrkolagen finns bestämmelser om kommunalbesvär.

I propositionen föreslås att den första domstolsprövningen i mål

enligt kyrkolagen skall göras i länsrätt i stället för i kammarrätt.

Prövningstillstånd föreslås gälla för sådana mål i ledet

länsrätt--kammarrätt. Enligt regeringen har de skäl som redovisats för

en ändrad instansordning när det gäller kommunalbesvärsmål i

borgerliga kommuner (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6) samma

giltighet i fråga om kyrkokommunala mål. Med det nära samband som

finns mellan kyrkolagens och kommunallagens regler i övrigt får det

enligt regeringen anses lämpligt att överklaganden enligt de båda

lagarna hanteras på ett enhetligt sätt även i fortsättningen. Enligt

regeringens mening bör därför en motsvarande ändring göras för de

kyrkokommunala målens vidkommande genom ändringar i kyrkolagen. Vidare

bör enligt regeringen föreskrifterna om överklagande av val av

prästledamot i domkapitlet i 44 kap. 11 § kyrkolagen och elektors- och

biskopsval i 45 kap. 29 § kyrkolagen ändras på motsvarande sätt.

Vidare föreslås i propositionen att kyrkolagens regler om

kommunalbesvär skall bli anpassade till kommunallagens regler om

laglighetsprövning.

Av lagtekniska skäl föreslås att hela nuvarande 22 kap. kyrkolagen

upphävs och ersätts av ett nytt kapitel. Rubriken föreslås bli ändrad

till Laglighetsprövning. Enligt propositionens specialmotivering har i

1, 5--7, 11, 13 och 14 §§ de ändringar gjorts som följer av en ändrad

instansordning. I 1 § anges vidare vem som får överklaga ett

kyrkokommunalt beslut. Det gäller, enligt specialmotiveringen,

medlemmar i både en territoriell och en icke-territoriell församling.

Med medlem i en territoriell församling avses den som är folkbokförd

där. Vem som är medlem i en icke-territoriell församling framgår av

lagen (1992:288) om medlemskap i icke-territoriella församlingar.

6.2 Motionerna

I motion 1994/95:K13 av Anders Svärd (c) yrkas bl.a. att begreppet

medlem i 22 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i kyrkolagen skall

bytas ut mot ordet "folkbokförd" i lämplig form eller ändras på annat

lämpligt sätt.

Carl-Johan Wilson (fp) yrkar i motion 1994/95:K15 yrkande 2 f) att

uttrycket "medlem" i den av regeringen föreslagna lydelsen av 22 kap.

1 § kyrkolagen skall ersättas med uttrycket "kyrkobokförd".

Motionärerna har i denna fråga anfört detsamma som redovisats ovan

under avsnitt 3.3.1.

6.3 Bakgrund

Enligt 10 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) har varje medlem av en

kommun eller ett landsting rätt att få lagligheten av kommunens eller

landstingets beslut prövad genom att överklaga dem hos kammarrätten.

Riksdagen har hösten 1994 (prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6)

beslutat att länsrätt skall vara första domstolsinstans för ett stort

antal måltyper som i dag överklagas från förvaltningsmyndighet till

kammarrätt. Prövningstillstånd i kammarrätt skall också införas för

flera nya målgrupper. De nya bestämmelserna, som bl.a. skall gälla för

kommunalbesvärsmål, träder i kraft den 1 april 1995.

6.4 Utskottets bedömning

Utskottet har ovan under avsnitt 3.5 tillstyrkt propositionens

förslag till lydelse av 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen och således även

användningen av begreppet medlem i dessa paragrafer. I motivtexten

till 22 kap. 1 § kyrkolagen anges att besvärsrätten gäller medlemmar i

både en territoriell och en icke-territoriell församling. Med medlem i

en territoriell församling avses den som är folkbokförd där. Vem som

är medlem i en icke-territoriell församling framgår av lagen

(1992:288) om medlemskap i sådana församlingar. Mot bakgrund härav

anser utskottet att det saknas anledning till annat ställningstagande

i frågan om den av regeringen föreslagna lydelsen av 22 kap. 1 §

kyrkolagen än den som utskottet gjort beträffande föreslagen lydelse

av 11 kap. 1--3 §§. Utskottet tillstyrker således propositionens

förslag i denna del och avstyrker motionerna K13 och K15 yrkande 2 f).

Utskottet tillstyrker även propositionens förslag i övrigt i denna

del.

7. Tidpunkt för kyrkovalet och mandatperioder

7.1 Propositionen

Enligt 3 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval är

valdag vid val av kyrkofullmäktige tredje söndagen i oktober. I

propositionen föreslås ingen ändring av denna bestämmelse.

Enligt nuvarande 13 kap. 5 § kyrkolagen väljs ledamöter och

ersättare till kyrkofullmäktige för tre år räknat fr.o.m. den 1

januari året efter det år då valet har ägt rum. I propositionen

föreslås av lagtekniska skäl att nuvarande 13 kap. ersätts av ett nytt

kapitel, men någon ändring av 5 § föreslås inte.

Enligt nuvarande 17 kap. 11 § väljs ledamöter och ersättare i

kyrkoråd för tre år, räknat fr.o.m. den 1 januari året efter det år då

val av kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet. I propositionen

föreslås av lagtekniska skäl att nuvarande 17 kap. ersätts av ett nytt

kapitel, men någon ändring av 11 § föreslås inte.

Ledamöter och ersättare till stiftsfullmäktige väljs, enligt 43 kap.

19 § kyrkolagen, för tre år, räknat fr.o.m. den 1 januari året efter

det år då val av kyrkofullmäktige har ägt rum i hela landet. Val till

kyrkomötet förrättas, enligt 29 kap. 4 § kyrkolagen, vart tredje år,

och varje val gäller för tiden från det att det nyvalda kyrkomötet har

samlats till dess det närmast därefter valda kyrkomötet samlas. Denna

tid utgör kyrkomötets valperiod. I propositionen föreslås ingen

ändring av dessa bestämmelser.

7.2 Motionen

I motion K15 av Carl-Johan Wilson (fp) yrkas i yrkande 2 j) att

tidpunkten för kyrkofullmäktigeval skall ändras till tredje söndagen i

september och att 3 § första stycket lagen (1972:704) om

kyrkofullmäktigeval skall ändras i enlighet härmed.

I yrkandena 2 d), 2 e), 2 g) och 2 h) yrkas att mandatperiodens

längd för kyrkofullmäktige, kyrkoråd och nämnder, kyrkomötet och

stiftsfullmäktige skall vara fyra år och att ändringar i enlighet

härmed skall göras i 13 kap. 5 §, 17 kap. 11 §, 29 kap. 4 § och 43

kap. 19 § kyrkolagen.

Vidare yrkas i yrkande 2 d) att mandatperiodens längd för

kyrkofullmäktige skall räknas fr.o.m. den 1 november valåret och att

13 kap. 5 § kyrkolagen skall ändras i enlighet härmed. I yrkande 2 e)

yrkas även beträffande mandattiden för kyrkorådet att ett tillägg

skall göras till 17 kap. 11 § enligt följande lydelse.

Fullmäktige får dock bestämma att styrelsens mandattid skall räknas

fr.o.m. det sammanträde då valet förrättas intill det sammanträde då

val av styrelse förrättas nästa gång. I ett sådant fall skall nyvalda

fullmäktige välja styrelsen vid fullmäktiges första sammanträde.

Slutligen yrkas i yrkande 2 i) beträffande ikraftträdande av den

ändrade mandatperioden att i övergångsbestämmelserna till kyrkolagen

skall anges att de nya formuleringarna av 13 kap. 5 §, 17 kap. 11 §,

29 kap. 4 § och 43 kap. 19 § träder i kraft efter 1997 års

kyrkofullmäktigeval.

I och med att riksdagen nu beslutat om att ändra mandatperioderna

för riksdag och kommunfullmäktigeval till fyra år finns det, enligt

motionären, en möjlighet att förlägga kyrkofullmäktigevalet till

tredje söndagen i september. Nästa riksdags- och kommunval sker år

1998, men nästa kyrkofullmäktigeval skall äga rum år 1997, eftersom

inget ändringsbeslut i fråga om valperioden för kyrkofullmäktige har

fattats. Enligt motionen finns det då inget som hindrar att

kyrkofullmäktigevalen tidigareläggs. Om så sker kan enligt motionären

kommunallagens regler för mandattider också tillämpas för de kyrkliga

valen. Inför den valperiod som börjar fr.o.m. 1997 års

kyrkofullmäktigeval bör enligt motionen beslut nu fattas som ändrar

mandatperiodens längd till att vara fyra år. Effekten blir att

kyrkofullmäktigevalen kommer att ligga ett år före de allmänna valen.

I motionen anförs vidare att när bestämmelserna om ett tidigare

ikraftträdande av fullmäktiges mandatperiod infördes i kommunallagen

följdes detta inte av någon konsekvensändring i den då gällande

församlingsstyrelselagen. Enligt motionären var ett av skälen att det

-- med rätta -- ansågs svårt att hinna starta en ny mandatperiod den 1

november efter ett val som genomfördes i mitten av oktober.

Valresultaten är enligt motionen inte alltid bekräftade av

länsstyrelsebeslut vid denna tidpunkt. Enligt motionären skulle det

dock vara av stor betydelse bl.a. för valet av elektorer till

stiftsfullmäktige och för val av olika samverkansorgan om ett

tidigareläggande också av kyrkofullmäktigevalet kan ske.

7.3 Riksdagens beslut om valperiodens längd

Vid de överläggningar som under hösten 1993 hölls mellan företrädare

för riksdagspartierna om vissa författningsfrågor gjordes en

överenskommelse om att mandatperioden för riksdagen samt landstings-

och kommunfullmäktige skulle förlängas till fyra år utan förändringar

i fråga om den gemensamma valdagen. Vid överläggningarna gjordes också

en överenskommelse om att mandatperioden och valdagen för

kyrkofullmäktige skulle diskuteras mellan partierna under våren 1994.

Proposition 1993/94:115 Valperiodens längd och vissa andra

grundlagsfrågor innehöll inte något förslag om förlängning av

valperioderna inom det kyrkliga området. Riksdagen beslöt (bet.

1993/94:KU44 och 1994/95:KU1) att ordinarie val till riksdagen skall

förrättas vart fjärde år. I övergångsbestämmelserna till ändringen i 3

kap. 3 § regeringsformen anges att denna tid skall räknas från det

ordinarie val som förrättas år 1994. Genom ändringar i kommunallagen

(bet. 1993/94:KU44) har mandatperioden för ledamöter och ersättare i

kommunfullmäktige och styrelse också ändrats till fyra år, och detta

skall gälla fr.o.m. valet år 1994.

I samband med riksdagens behandling av propositionen våren 1994

(bet. 1993/94:KU44) avslogs bl.a. motioner med yrkanden om motsvarande

ändringar av kyrkolagens bestämmelser om valperiod och om att

kyrkofullmäktigevalet borde hållas ett annat år än riksdags- och

kommunalval. Konstitutionsutskottet hänvisade då till beredningen av

Kyrkoberedningens slutbetänkande.

7.4 Kyrkomötet

1994 års kyrkomöte behandlade bl.a. en motion med yrkande om

fyraåriga mandatperioder och ändrad valdag. Första kyrkolagsutskottet

(1KL 1994:2) hade all förståelse för motionens syfte. Emellertid fanns

det enligt utskottet beaktansvärda skäl som talade emot att vid 1994

års kyrkomöte ta upp de väckta frågorna. Det främsta skälet angavs

vara att beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande pågick.

Kyrkomötet hänvisade till att riksdagen avslagit liknande motioner med

hänvisning till beredningen av Kyrkoberedningens förslag. Vidare angav

utskottet att inte heller de partipolitiska förutsättningarna blivit

klarlagda vid de överläggningar som hade förts. Det var utskottets

uppfattning att det borde anstå med ytterligare överväganden i dessa

frågor till dess att förutsättningarna låter sig överblickas bättre.

Eventuella lagstiftningsåtgärder skulle likväl enligt utskottet kunna

låta sig genomföras i god tid före 1997. Kyrkomötet följde utskottets

förslag att avslå motionen i fråga.

7.5 Utskottets bedömning

I avvaktan på den fortsatta behandlingen av Kyrkoberedningens

förslag om de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan

anser utskottet att det saknas skäl för riksdagen att vidta någon

ändring i fråga om mandatperiodens längd för kyrkofullmäktige m.fl.

och inte heller i frågan om tidpunkten för kyrkofullmäktigevalet.

Utskottet avstyrker därför motion K15 yrkandena 2 j), 2 d), 2 e), 2

g), 2 h) och 2 i).

8 Övriga förslag i propositionen

8.1 Propositionen

I propositionen föreslås att kyrkofullmäktige, kyrkostämman,

församlingsdelegerade eller stiftsfullmäktige under löpande

mandatperiod får möjlighet att återkalla uppdraget för en

förtroendevald som utsetts av dem och som vägrats ansvarsfrihet eller

dömts för ett allvarligt brott. Vidare föreslås att kyrkokommunernas

möjligheter att delegera ärenden utökas i huvudsak på motsvarande sätt

som skett för de borgerliga kommunerna. Det gäller både från

kyrkofullmäktige till nämnder och inom nämnderna.

I propositionen föreslås att förvaltningslagens regler om intresse-,

ställföreträdar-, ombuds- och delikatessjäv samt om hanteringen av

jävsfrågorna förs in i kyrkolagen. Vidare föreslås att kommunallagens

nya bestämmelser om ekonomisk förvaltning och revision förs in i

kyrkolagen.

Biskop, domprost och kyrkoherde föreslås få närvaro- och

yttranderätt i vissa utskott och nämnder. Kyrkoherden får därvid rätt

att få sin mening antecknad i protokollet. Samtliga val som förrättas

av kyrkokommunala organ skall enligt propositionens förslag kunna vara

proportionella.

Slutligen föreslås i propositionen vissa justeringar i kyrkolagen

och även en justering i 2 kap. 10 § kommunallagen (1991:900).

De i propositionen föreslagna ändringarna i kyrkolagen och

kommunallagen föreslås träda i kraft den 1 april 1995.

8.2 Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionens förslag.

9. Rörlig församlingstillhörighet

9.1 Motionen

I motion K15 av Carl-Johan Wilson (fp) yrkas i yrkande 4 att

riksdagen hos regeringen begär att den i samråd med Svenska kyrkans

centralstyrelse låter utreda hur man kan lösa de av kyrkomötet

relaterade problemen med att ge en församlingsmedlem i Svenska kyrkan

full tillhörighet till en församling, där han inte bor.

Enligt motionären sägs samhörigheten med Svenska kyrkans verksamhet

i den församling som man betraktar som "sin" i många fall vara större

än med den församling där man är folkbokförd. Den i motionen

föreslagna utredningens arbete skall vara färdigt så att beslut kan

tas med tillämpning när Kyrkoberedningens förslag verkställs. Att

utredningen skall ske i samverkan mellan staten och Svenska kyrkan

beror på de krav, bl.a. på fortsatt ekonomisk utjämning, som staten

enligt Kyrkoberedningens förslag ställer på kyrkan också i ett friare

läge.

9.2 Kyrkomötet

1994 års kyrkomöte avslog bl.a. en motion om s.k. rörlig

församlingstillhörighet, innebärande en rätt för en församlingsbo att

själv bestämma vilken församling hon eller han vill tillhöra. Enligt

kyrkomötet (1KL 1994:2) skulle en sådan ordning, med nuvarande

kyrkokommunala regelsystem, vara förknippad med en mängd svårlösta

juridiska och administrativa problem. Första kyrkolagsutskottet

hänvisade till att motioner med likartat syfte avslagits vid tidigare

tillfällen. Utskottet konstaterade att Kyrkoberedningen i sitt

slutbetänkande i den föreslagna lagen om Svenska kyrkan klargjort att

en församling består av dem som tillhör Svenska kyrkan och som är

bosatta inom ett visst geografiskt område. Sålunda har

Kyrkoberedningen inte velat frångå territorialprincipen när det gäller

det nya församlingsbegreppet.

Första kyrkolagsutskottet ansåg sig inte ha funnit någon övertygande

argumentering till stöd för att ändra sitt tidigare ställningstagande

i frågan om rörlig församlingstillhörighet. Även om man, som

Läronämnden anförde i ett yttrande, från lärosynpunkt knappast kan

hävda att vår kyrkotradition kräver total tillämpning av en

territorialprincip kvarstod enligt utskottet de övriga problem som kan

följa av en rätt att själv fritt välja församling. Förutom de

pastorala aspekter som berördes i Läronämndens yttrande skulle enligt

utskottet en ordning med rörlig församlingstillhörighet kunna medföra

juridiska och praktiska svårigheter som i dag inte kan överblickas.

9.3 Utskottets bedömning

I avvaktan på den fortsatta behandlingen av Kyrkoberedningens

förslag om de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan

anser utskottet att det saknas anledning att utreda frågan om rörlig

församlingstillhörighet. Utskottet avstyrker motion K15 yrkande 4.

10. Övrigt

10.1 Motionen

I motion 1994/95:K15 yrkande 1 av Carl-Johan Wilson (fp) har

motionären yrkat att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen föreslagits.

10.2 Utskottets bedömning

Utskottet har ovan behandlat motionens förslag och övriga yrkanden

och avstyrker därför motionens yrkande 1.

11. Övriga kyrkliga frågor

11.1 Stat--kyrka-frågan m.m.

11.1.1 Motionerna

I motion 1994/95:K613 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkas

tillkännagivanden till regeringen om vad som i motionen anförts om

sambandet mellan stat och kyrka i framtiden (yrkande 1), om

förhållanden och förutsättningar för Svenska kyrkans organisation och

arbete i framtiden (yrkande 2), om att Kyrkoberedningens förslag inte

läggs till grund för ett principförslag till 1995 års kyrkomöte

(yrkande 3) samt om folkomröstning i kyrka--stat-frågan före

riksdagens beslut (yrkande 4).

Enligt motionen utgör den öppna svenska folkkyrkan en tillgång både

för den enskilde och för samhället, och det är en viktig uppgift att

även för framtiden säkerställa Svenska kyrkans folkkyrkokaraktär, dess

demokratiska uppbyggnad och en rikstäckande verksamhet. Motionärerna

anser att sambandet mellan kyrka och stat skall behållas.

Enligt motionen bör en fördjupad diskussion ske om den öppna

folkkyrkans roll i samhällsutvecklingen när det gäller frågor om ökad

lokaldemokrati och decentralisering. Motionärerna anger följande

frågor som särskilt viktiga att bevaka för att bevara bästa tänkbara

arbetsförutsättningar för Svenska kyrkan i framtiden: ett bevarat

samband mellan stat och kyrka, grundlagfäst lokalt självbestämmande

enligt den kommunala självstyrelsens principer med rätt att besluta om

nödvändig utdebitering för att finansiera verksamheten, utseende av

beslutsfattare inom Svenska kyrkan genom allmänna val, ett

inomkyrkligt ekonomiskt utjämningssystem för att utjämna mellan rika

och fattiga församlingar och pastorat och att Svenska kyrkan skall

förbli ett evangeliskt-lutherskt trossamfund. Slutligen anges som en

sådan viktig fråga att huvudmannaskapet för begravningsväsendet skall

ligga kvar hos Svenska kyrkan och att kostnaderna -- när det gäller

kyrkotillhöriga -- skall täckas genom kyrkans lokala

utdebiteringsrätt. För de icke kyrkotillhöriga bör enligt motionen

sökas lokalförankrade lösningar.

Enligt motionärernas uppfattning kan Kyrkoberedningens förslag inte

läggas till grund för ett principförslag till 1995 års kyrkomöte,

vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.

Om regeringen väljer att i skrivelse till 1995 års kyrkomöte lägga

fram förslag till förändringar som innebär en skilsmässa mellan kyrka

och stat måste detta, enligt motionärerna, föregås av en

folkomröstning innan riksdagen och kyrkomötet tar ställning. Detta bör

enligt motionen ges regeringen till känna.

I motion 1994/95:K628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas ett

tillkännagivande till regeringen av vad i motionen anförts om behovet

av en snabb, långsiktig och principiellt hållbar lösning av

stat--kyrka-frågan.

Motionärerna anser att kyrkan bör skiljas från staten i former som

är betryggande för kyrkans arbetsmöjligheter över hela landet. Det är

enligt motionen hög tid att lösa frågan om relationerna stat--kyrka.

Kyrkoberedningens förslag kan enligt motionen inte i oförändrat skick

läggas till grund för en slutlig lösning av stat--kyrka-frågan. Det

principbeslut som riksdagen enligt planerna skall fatta i år måste

enligt motionen i högre grad tillgodose kraven på religionsfrihet och

likabehandling av trossamfund. Att i grundlag garantera svenska

kyrkans särställning också i framtiden är enligt motionen ett av de

inslag i Kyrkoberedningens förslag som är oacceptabelt. Ett huvudkrav

bör enligt motionärernas mening vara att det efter reformen står klart

att Svenska kyrkan i framtiden inte är ett offentligrättsligt subjekt.

Lösningen bör enligt motionärerna innebära att kyrkan frigörs från

staten men att staten dels medverkar till att kyrkan ges

arbetsmöjligheter över hela landet, dels lagreglerar ömsesidiga

skyldigheter i fråga om indrivning av medlemsavgifter,

begravningsväsende, kyrkans roll vid vigslar, ansvaret för

kulturhistoriskt värdefulla byggnader m.m.

Utgångspunkten för det beslut som skall fattas i år bör enligt

motionen vara att staten inte tar ställning för någon religion eller

något samfund. Svenska kyrkan kan enligt motionärerna inte betraktas

som en del av statsmakten utan måste få ställning som en fri kyrka. En

annan utgångspunkt bör vara att staten i största möjliga utsträckning

behandlar religiösa riktningar lika. Motionärerna anser att yttersta

omsorg måste ägnas frågan hur lagstiftning som reglerar trossamfundens

ställning utformas och att regleringen inskränks till det som är

absolut nödvändigt. Det enda som, enligt motionärerna, behöver

regleras i grundlag -- utöver de principer om religionsfrihet som

redan finns i regeringsformen -- är att statsmakterna har rätt att åta

sig indrivning av medlemsavgifter från samfund och eventuella andra

avvikelser från vad som i övrigt gäller för statens relationer till de

fria folkrörelserna.

I motion K621 av Eva Zetterberg och Johan Lönnroth (v) yrkas att

riksdagen skall besluta om en gemensam lagstiftning om trossamfund.

Som en konsekvens av Kyrkoberedningens mål om likvärdig behandling av

trossamfunden anser motionärerna att det vore rimligt att regleringen

av trossamfundens verksamhet sker i en gemensam lag. Detta ligger

enligt motionen helt i linje med religionsfrihetslagen från 1951.

Motionärerna anser att frågan om en gemensam lagstiftning för samtliga

trossamfund kan behandlas separat och redan nu av riksdagen.

11.1.2 Bakgrund

ERK-utredningen lade i januari 1992 fram betänkandet (SOU 1992:9)

Ekonomi och rätt i kyrkan. Tre modeller för förändringar i

förhållandet mellan stat och kyrka redovisades. I modell 1 ges Svenska

kyrkan en så självständig ställning som möjligt inom ramen för ett

bevarat konstitutionellt samband med staten. Modell 2 ger en mycket

stor frihet för Svenska kyrkan, men innehåller ändå en viss

lagstiftning. Modell 3 innebär att all lagstiftning avvecklas.

I samband med behandlingen av regeringens proposition 1991/92:85 Ny

kyrkolag konstaterade konstitutionsutskottet (bet. 1991/92:KU32) att

stat--kyrka-frågan varit föremål för diskussion under lång tid.

Utskottet uttalade att det mot bakgrund av redovisningen i

ERK-utredningens betänkande nu förelåg en god grund för det fortsatta

arbetet med denna fråga. Utskottet förutsatte att ERK-utredningens

betänkande skulle bli föremål för ett brett remissförfarande. Enligt

utskottet var det angeläget att frågan om förhållandet mellan kyrka

och stat fick en grundlig behandling genom en parlamentarisk beredning

och att arbetet bedrevs i samverkan med företrädare för kyrkan. Vad

utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

ERK-utredningens betänkande remitterades bl.a. till Svenska kyrkans

centralstyrelse som bereddes tillfälle att -- i samråd med Svenska

kyrkans församlings- och pastoratsförbund och efter hörande av

församlingar, pastorat och kyrkliga samfälligheter samt övriga

myndigheter och organisationer inom kyrkan på stifts- och riksplanet

-- lämna synpunkter på betänkandet. Betänkandet remitterades även till

vissa statliga myndigheter och andra icke-kyrkliga organ.

Remissförfarandet avslutades den 1 februari 1993 och svaren

överlämnades till Kyrkoberedningen, som tillsatts våren 1992.

Kyrkoberedningen (dir. 1992:45) hade som uppgift att se över den

statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning, organisation och

ekonomi. Beredningen har tidigare avlämnat två skrivelser och ett

betänkande (SOU 1993:46) Vissa kyrkofrågor. I mars 1994 avlämnade

beredningen sitt slutbetänkande (SOU 1994:42) Staten och

trossamfunden. I betänkandet föreslås bl.a. att Svenska kyrkan får

ställning som ett eget rättssubjekt, som varken är statligt eller

kommunalt. Församlingar, pastoratssamfälligheter och andra kyrkliga

samfälligheter behåller sin ställning som egna rättssubjekt men upphör

att vara kommuner. Svenska kyrkans ställning (liksom församlingarnas

och samfälligheternas) blir på ett nytt sätt offentligrättsligt

reglerad och kommer till uttryck i regeringsformen och en lag om

Svenska kyrkan. Lagen om svenska kyrkan föreslås få ett särskilt

konstitutionellt skydd. Principen om allmänna handlingars offentlighet

kvarstår för Svenska kyrkan, dess församlingar och samfälligheter.

Beredningen anser att alla trossamfund bör behandlas likvärdigt,

varvid hänsyn dock skall tas till deras skilda förhållanden. Även

andra trossamfund än Svenska kyrkan måste därför enligt beredningen

ges möjlighet att också formellt vara just trossamfund. Beredningen

föreslår därför att en särskild juridisk form, registrerat

trossamfund, skapas för dessa samfund. Bestämmelserna om detta

placeras tillsammans med andra bestämmelser som rör trossamfund i

allmänhet i en lag om trossamfund. Även regeringsformen bör enligt

beredningens förslag innehålla en bestämmelse om andra trossamfund än

Svenska kyrkan och om konstitutionellt skydd för vissa föreskrifter om

dessa samfund.

Den nuvarande församlingsskatten ersätts enligt beredningens förslag

av en kyrkoavgift, som de som tillhör Svenska kyrkan skall betala.

Kyrkoavgiften tas upp via skattesystemet. Även de andra trossamfund

som så önskar kan utnyttja denna väg att ta upp sina avgifter. De som

inte tillhör Svenska kyrkan skall inte behöva betala någon skatt eller

avgift till denna.

Svenska kyrkans ekonomi säkerställs -- förutom genom kyrkoavgiften

-- av att kyrkan får behålla den egendom som den nu disponerar. Vidare

föreslår beredningen att staten skall betala dels ersättning för

vården av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, dels visst

verksamhetsbidrag.

Lagen om Svenska kyrkan föreslås innehålla endast bestämmelser om

Svenska kyrkans identitet, skyldigheten för dem som tillhör den att

betala avgift till den, dess rätt att besluta i kyrkliga

angelägenheter samt -- mycket översiktligt -- dess organisation. I

övriga frågor får enligt beredningen Svenska kyrkan besluta själv, i

första hand genom kyrkomötet.

Kyrkoberedningens slutbetänkande har remissbehandlats, och svaren

bereds för närvarande inom Civildepartementet.

Med hänvisning till Kyrkoberedningens då pågående arbete avslog

riksdagen (bet. 1993/94:KU7) hösten 1993 motioner gällande

stat--kyrka-frågan. Hösten 1994 (bet. 1994/95:KU15) avslog riksdagen

ett motionsyrkande (c) om ett tillkännagivande till regeringen om

bibehållet samband mellan kyrka och stat. Utskottet ansåg då att något

uttalande i frågan inte borde göras i avvaktan på den fortsatta

beredningen av Kyrkoberedningens förslag. Särskilt yttrande lämnades

av ledamoten från Centerpartiet.

11.1.3 Utskottets bedömning

Kyrkoberedningen har gett förslag om de framtida relationerna mellan

staten och Svenska kyrkan. Som framgått ovan bereds Kyrkoberedningens

förslag för närvarande inom Civildepartementet och regeringen har för

avsikt att i skrivelse till 1995 års kyrkomöte lägga fram förslag om

de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. I avvaktan

på denna fortsatta behandling av Kyrkoberedningens förslag bör enligt

utskottets mening riksdagen inte göra något uttalande i frågan.

Utskottet avstyrker motionerna K613 och K628.

I motion K621 berörs frågan om trossamfundens ställning. Även denna

fråga omfattas av Kyrkoberedningens förslag. Utskottet anser att

riksdagen i avvaktan på den fortsatta behandlingen av

Kyrkoberedningens förslag inte bör vidta någon åtgärd med anledning av

motion K621. Utskottet avstyrker motionen.

11.2 Begravningskostnader

11.2.1 Motionerna

I motion 1994/95:K606 av Stig Sandström (v) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag som möjliggör begravningshjälp i enlighet med

vad som anförts i motionen. Enligt motionären är den höga kostnaden

för en begravning en anledning till att det bör kunna erbjudas ett

alternativ. Motionären hänvisar till en verksamhet vid Uddevalla

sjukhus, där sjukhuset har förmedlat en billig och enkel kista som de

anhöriga har kunnat köpa. De andra skäl som talar för att öppna

möjligheten till alternativa begravningsformer är enligt motionären

dels det faktiska oligopolet som begravningsentreprenörerna länge

lyckats upprätthålla, dels att Sverige är på väg att utvecklas till

ett mångkulturellt samhälle. Motionären anser att riksdagen hos

regeringen skall begära förslag som möjliggör att landsting eller

kommuner via sjukhus eller annan vårdinrättning får tillhandahålla

billiga kistor och hjälp eller rådgivning om begravningar i egen regi.

I motion 1994/95:K626 av Hans Hjortzberg-Nordlund (m) yrkas att

riksdagen hos regeringen skall begära förslag till sådan ändring av

lagen att landstingen får rätt att tillhandahålla kistor till

allmänheten för att möjliggöra för den enskilde att själv ombesörja en

begravning. Motionären framhåller behovet av alternativ och även i

denna motion hänvisas till verksamheten vid Uddevalla sjukhus med

försäljning av kistor. En förutsättning för att en konkurrenssituation

skall råda och att man kan åstadkomma prissänkningar är, enligt

motionären, att sjukhusen kan tillåtas att tillhandahålla kistor till

självkostnadspris.

I motion 1994/95:K627 av Hans Hjortzberg-Nordlund och Ulf Melin (m)

yrkas ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen

anförts om begravningsclearing. Motionärerna föreslår att man

lagstiftar om obligatorisk begravningsclearing. Om inte clearing finns

kan enligt motionen dödsboet belastas med hela den kostnad som annars

betalas av församlingen, ibland ca 12 000 kr. Detta är enligt motionen

en stor utgift om man dessutom betalat kyrkoskatt till den kommun som

vägrar clearingen.

11.2.2 Bakgrund

Det åligger pastoraten inom Svenska kyrkan att hålla allmänna

begravningsplatser. Stiftssamfälligheterna skall dock hålla allmänna

begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.

Regeringen kan besluta att en allmän begravningsplats i stället skall

anordnas av en kommun. Den som var folkbokförd inom pastoratet resp.

kommunen skall beredas plats på allmän begravningsplats. I mån av

utrymme kan även annan få plats. Efter särskilt tillstånd av

länsstyrelsen kan stiftelse eller trossamfund anordna enskild

begravningsplats. Tillstånd lämnas bara om det finns särskilda skäl

för det och det kan antas att stiftelsen eller trossamfundet kan

fullgöra de uppgifter som ankommer på innehavare av en

begravningsplats.

Skötseln av allmän begravningsplats bekostas genom skattemedel.

Kostnaderna för utsmyckningen av en anhörigs gravplats och de

kostnader som föregår begravning, t.ex, för kista och svepning, får

den enskilde själv stå för. Ofta uttas av dödsboet en ersättning för

upplåtelse av gravrätt. Ersättning kan också komma i fråga för

tjänster utanför den egentliga begravningsverksamheten, t.ex. för

skötsel av gravplats.

En särskild utredare tillkallades år 1989 med uppgift att kartlägga

de kostnader som uppkommer i samband med begravning och undersöka om

det föreligger behov av stöd för sådana kostnader genom ökat

samhällsansvar. Utredningen redovisade sitt arbete i betänkandet Vad

kostar begravningar -- vem betalar? (SOU 1990:82). I utredningen

redogörs vad gäller frågan om begravningshjälp för möjligheterna till

sådan genom försäkringsskydd och motsvarande samt genom bidrag enligt

socialtjänstlagen. Enligt utredningen är möjligheterna att minska

enskildas begravningskostnader relativt begränsade. Det pekas dock i

sammanhanget på att en öppen redovisning av

begravningsentreprenörernas arvoden och ersättningar är att föredra

och bör eftersträvas i stället för den vanligen tillämpade ordningen

med att en del av arvodet tas ut som en del av det pålägg på ca 100

procent som görs på priset för kista. Utredaren finner det angeläget

att Sveriges begravningsentreprenörers Förbund (SBF) och Fonus

intensifierar sina insatser för att en mera rättvisande prissättning

och redovisning av arvoden och ersättningar hos

begravningsentreprenörerna skall komma till stånd.

Utredaren berör den s.k. Funeralkistan som avses tillhandahållas

endast genom sjukhus och som prövats i en begränsad försöksverksamhet

vid sjukhuset i Uddevalla, där sjukhuset tar ut ett självkostnadspris

för kistan. Medverkan från sjukhusen i att tillhandahålla kista och

svepningsarbete anser utredaren bör vara ett alternativ som skall

kunna finnas att tillgå. Det bör dock enligt utredaren närmare

klarläggas och övervägas om verksamheten ryms inom landstingens

kompetensområde och lämpligen bör förenas med sjukvården, samt inte

minst hur verksamheten förhåller sig i ekonomiskt avseende.

Utredaren framhåller att det är synnerligen angeläget att systemet

med s.k. begravningsclearing snarast kommer till allmän, enhetlig och

rikstäckande tillämpning i hela landet. Systemet innebär att de

avgifter som belastar enskilda vid begravning av icke församlingsbo

betalas av den avlidnes hemförsamling.

Slutligen anför utredaren några synpunkter på frågan om någon form

av allmän begravningshjälp till enskilda. Om ekonomiskt stöd skall

utgå, bör det enligt utredaren naturligen ske genom den allmänna

försäkringen och finansieras genom arbetsgivaravgifter. Om

begravningshjälp skulle införas i Sverige borde den enligt utredaren

anpassas till att motsvara kostnaderna för kista, svepningsarbete och

vad som i övrigt får anses nödvändigt och ofrånkomligt för en

begravning, en kostnad på ca 6 000 kr i 1990 års priser. Med ett

beräknat antal av 95 000 dödsfall per år skulle de sammanlagda årliga

utbetalningarna av begravningshjälp uppgå till 570 miljoner kronor och

föranleda ett ökat avgiftsuttag på ca 0,1 %.

Socialförsäkringsutskottet behandlade under hösten 1993 (bet.

1993/94:SfU4) motioner med yrkanden som gällde införande av en allmän

begravningsförsäkring. Motionerna avstyrktes med hänvisning till

pågående beredning inom regeringskansliet av

begravningskostnadsutredningens förslag.

Regeringen redogjorde i 1994 års budgetproposition (prop.

1993/94:100 bil. 14 s. 14) för reformarbetet i Svenska kyrkan. En

hänvisning gjordes bl.a. till Kyrkoberedningens då pågående arbete i

frågan om huvudmannaskapet för begravningsväsendet och dess

finansiering. På uppdrag av Kyrkoberedningen har Statskontoret

utarbetat ett förslag till en framtida finansiering av

begravningsväsendet. Statskontoret har därvid visat på konsekvenserna

av en statlig resp. en kommunal begravningsavgift. I det sammanhanget

berörs också systemet med begravningsclearing. Enligt regeringen har

dessa frågor också, åtminstone indirekt, ett samband med den enskildes

kostnader för begravningar. Remissbehandlingen av

Begravningskostnadsutredningens betänkande har enligt regeringen visat

att utredningens förslag rymmer en rad problem, bl.a. av

statsfinansiell natur. Regeringen har därför inte ansett sig beredd

att förelägga riksdagen något förslag i denna fråga. Enligt regeringen

utesluter det inte att frågan åter kan aktualiseras i samband med

behandlingen av Kyrkoberedningens förslag om begravningsverksamheten

och dess finansiering. Den kan då, enligt regeringen, avgöras i ett

större sammanhang där såväl huvudmannaskap, skatte- eller

avgiftsfinansiering som clearingsystem och enskildas kostnader kan

vägas in.

Kyrkoberedningen föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 1994:42) Staten

och trossamfunden att Svenska kyrkans huvudmannaskap för

begravningsverksamheten behålls. Beredningen förordar att alla får

betala till begravningsverksamheten genom en särskild statlig

begravningsavgift, som tas upp tillsammans med inkomstskatten. I det

fortsatta utredningsarbetet bör dock enligt beredningen även

förutsättningarna för en starkare lokal förankring av finansieringen

prövas. Stiftssamfälligheterna föreslås bli befriade från skyldigheten

att anordna begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet

samfund.

Av slutbetänkandet framgår (s. 102) att många pastorat m.fl. deltar

i ett clearingsystem, som innebär att en person som var folkbokförd i

ett pastorat kan begravas i ett annat utan särskild kostnad för

dödsboet, varvid pastoraten sinsemellan utjämnar kostnaderna. Enligt

beredningens mening är det med hänsyn till de förändrade

levnadsmönstren med bl.a. flyttning mellan olika orter synnerligen

angeläget att ett riksomfattande clearingsystem kommer till stånd.

Kyrkoberedningen anser bl.a. att möjligheten att fordra särskild

ersättning för upplåtelse av gravrätt bör slopas, om en statlig

begravningsavgift införs. Det skulle enligt beredningens mening rimma

illa med de tankar som ligger bakom förslaget om en enhetlig avgift om

den avlidnes dödsbo -- utöver vad den avlidne i livstiden betalat i

begravningsavgift -- också på sina håll skulle nödgas betala särskilt

för upplåtelse av gravrätt. En sådan ordning skulle också motverka

strävandena att upprätthålla effektiviteten i begravningsverksamheten.

De speciella problem i samband med upplåtelse av gravrätt som kan

uppkomma om någon önskar upplåtelse i förtid av sådan rätt får enligt

beredningen lösas i ett fortsatt utredningsarbete. Beredningen

framhåller att förslaget inte medför något hinder mot att den som

anordnar en allmän begravningsplats fordrar särskild ersättning för

tjänster utanför den egentliga begravningsverksamheten. Sådan

ersättning kan komma i fråga t.ex. för skötsel av gravplats.

Som framgått ovan bereds Kyrkoberedningens förslag för närvarande

inom Civildepartementet.

Av 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 14 s. 27)

framgår att regeringen räknar med att i samband med frågan om ansvaret

för begravningsverksamheten och Kyrkoberedningens förslag i denna

fråga, även kunna ta upp frågan om den enskildes kostnader för

begravningar.

I sammanhanget kan nämnas att Regeringsrätten 1993 (ref. 1993 ref.

25) ansett att en landstingskommunal nämnd överskridit sina

befogenheter genom beslut att vid sjukhus tillhandahålla likkistor

till självkostnadspris. Även om det möjligen i vissa fall kan

underlätta för den avlidnes anhöriga att få tillgång till den service

som sålunda erbjöds, kunde Regeringsrätten enligt domskälen inte

finna, att den ifrågavarande verksamheten uppbars av ett sådant

allmänintresse att den kunde anses som en landstingskommunal

angelägenhet.

Riksdagen avslog hösten 1994 (bet. 1994/95:KU15) motioner med

likartat innehåll som de nu aktuella. I avvaktan på beredningen av

Kyrkoberedningens slutbetänkande och dess förslag avseende

begravningsverksamheten ansåg utskottet att det saknades skäl för

riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna.

11.2.3 Utskottets bedömning

Motionärerna framhåller betydelsen av att minska den enskildes

kostnader för begravning. Som framgått ovan omfattar Kyrkoberedningens

förslag även frågan om ansvaret för begravningsverksamheten.

Beredningen har bl.a. föreslagit införande av en allmän, statlig

begravningsavgift. Det har även framgått att regeringen avser att i

den fortsatta behandlingen av Kyrkoberedningens förslag också behandla

frågan om den enskildes begravningskostnader. Mot bakgrund härav anser

utskottet att riksdagen inte bör vidta någon åtgärd med anledning av

motionerna K606, K626 och K627. Utskottet avstyrker dessa motioner.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fråga om avslag på proposition 1994/95:129 att

riksdagen avslår motion 1994/95:K16, res. 1 (fp)

2. beträffande 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen (1992:300) att

riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:K13 i denna del och

1994/95:K15 yrkande 2 a) antar regeringens förslag till lag om ändring

i kyrkolagen (1992:300) såvitt avser 11 kap. 1--3 §§, res. 2 (c)

3. beträffande den kyrkokommunala kompetensen att riksdagen

avslår motion 1994/95:K14, res. 3 (c)

4. beträffande katastrofhjälp och internationellt bistånd att

riksdagen avslår motion 1994/95:K15 yrkande 2 b),

5. beträffande inrättande och drivande av ålderdomshem att

riksdagen avslår motion 1994/95:K610,

6. beträffande kyrkokommunalt partistöd att riksdagen avslår

motionerna 1994/95:K12 och 1994/95:K15 yrkande 2 c), res. 4 (c)

7. beträffande 22 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) att riksdagen

med avslag på motionerna 1994/95:K13 i denna del och 1994/95:K15

yrkande 2 f) antar regeringens förslag till lag om ändring i

kyrkolagen (1992:300) såvitt avser 22 kap. 1 §, res. 5 (c) - villk.

8. beträffande tidpunkt för kyrkovalet och mandatperioder att

riksdagen avslår motion 1994/95:K15 yrkandena 2 d), 2 e), 2 g), 2 h)

2 i) och 2 j),

9. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) och

lag om ändring i kommunallagen (1991:900) i den mån de inte omfattas

av vad utskottet hemställt ovan,

10. beträffande inkallande av ersättare att riksdagen avslår

motion 1994/95:K15 yrkande 3,

11. beträffande rörlig församlingstillhörighet att riksdagen

avslår motion 1994/95:K15 yrkande 4,

12. beträffande tillkännagivanden att riksdagen avslår motion

1994/95:K15 yrkande 1,

13. beträffande stat--kyrka-frågan att riksdagen avslår

motionerna 1994/95:K613 och 1994/95:K628, res. 6 (c) res. 7 (fp)

14. beträffande gemensam lagstiftning om trossamfund att

riksdagen avslår motion 1994/95:K621, res. 8 (v)

15. beträffande begravningskostnader att riksdagen avslår

motionerna 1994/95:K606, 1994/95:K626 och 1994/95:K627.

Stockholm den 21 februari 1995

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård

(s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m),

Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m),

Peter Eriksson (mp) och Siv Holma (v).

Reservationer

1. Fråga om avslag på proposition 1994/95:129 (mom. 1)

Birgit Friggebo (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "motion 1994/95:K16" bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att så snart som möjligt

lösa frågan om relationerna mellan staten och Svenska kyrkan.

Utskottet anser att en sådan lösning bl.a. bör innebära att Svenska

kyrkan i framtiden inte skall vara ett offentligrättsligt subjekt. Som

framgått ovan föreslår Kyrkoberedningen i sitt slutbetänkande bl.a.

att församlingarnas kommunstatus bör upphöra i samband med de i

betänkandet föreslagna relationsförändringarna mellan staten och

Svenska kyrkan. Kyrkoberedningens förslag är för närvarande föremål

för behandling i Civildepartementet och regeringen avser att lägga

fram en skrivelse till 1995 års kyrkomöte. Mot denna bakgrund anser

utskottet att det saknas anledning att genomföra en sådan

kommunallagsanpassning av kyrkolagen som regeringen föreslår i

propositionen. Med bifall till motion 1994/95:K16 avstyrker därför

utskottet propositionens förslag.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande fråga om avslag på proposition 1994/95:129 att

riksdagen med bifall till motion 1994/95:K16 avslår proposition

1994/95:129,

2. 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen (1992:300) (mom. 2)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med

"I likhet" och slutar med "yrkande 2 a)" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att det är olämpligt att i

kyrkolagen använda samma begrepp med olika innebörd. Detta kan enligt

utskottets mening leda till förväxlingar. För att undvika detta bör

redan i lagtexten anges vilken personkrets som avses. Utskottet anser

därför att i stället för ordet medlem i av regeringen föreslagen

lydelse av 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen skall anges att det är

folkbokförd i församlingen som avses. Således avstyrker utskottet

propositionens förslag i denna del och bifaller yrkandena i motionerna

K13 och K15 yrkande 2 a). Av utskottet föreslagen lydelse framgår av

till detta betänkande fogad bilaga 2.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen (1992:300) att

riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K13 i denna del och

1994/95:K15 yrkande 2 a) antar regeringens förslag till lag om ändring

i kyrkolagen (1992:300) såvitt avser 11 kap. 1--3 §§ med den ändringen

att dessa paragrafer erhåller i bilaga 2 som Reservantens förslag

betecknade lydelse,

3. Den kyrkokommunala kompetensen (mom. 3)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med

"Motionärens yrkande" och slutar med "motion K14" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att det kan finnas många

personliga band till en församling man tidigare tillhört och att det

bör vara möjligt för en församling att på ett rimligt sätt kunna ta

hänsyn till detta. Enligt utskottets mening bör därför en ändring

göras av kyrkolagens bestämmelser så att det blir möjligt för en

församling att besluta om att även den som inte tillhör församlingen

men har särskild anknytning till denna kostnadsfritt skall kunna få ta

del av de kyrkliga handlingarna dop, begravning, konfirmation och

vigsel. Med anledning av motion K14 anser därför utskottet att

riksdagen hos regeringen bör begära förslag om sådan ändring i

kyrkolagen.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande den kyrkokommunala kompetensen att riksdagen

med anledning av motion 1994/95:K14 hos regeringen begär förslag till

sådan ändring i kyrkolagen som möjliggör för församling att besluta om

att den som inte tillhör församlingen men har särskild anknytning till

denna, kostnadsfritt skall kunna få ta del av de kyrkliga handlingarna

dop, konfirmation, vigsel och begravning,

4. Kyrkokommunalt partistöd (mom. 6)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med

"Den översyn" och slutar med "yrkande 2 c)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att

införa ett kyrkokommunalt stöd till de grupper som i val får säte i

kyrkofullmäktige. Utskottet anser att samma rätt som nu tillkommer de

borgerliga kommunerna i detta avseende bör införas för de kyrkliga

kommunerna. Detta är inte minst av vikt för möjligheterna att kunna

tillgodose behovet av information om kyrkofullmäktigevalen. Vad

utskottet nu anfört med anledning av motionerna K12 och K15 yrkande 2

c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande kyrkokommunalt partistöd att riksdagen med

anledning av motionerna 1994/95:K12 och 1994/95:K15 yrkande 2 c) som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. 22 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) (mom. 7)

Under förutsättning av bifall till reservation 2

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med

"Utskottet har" och på s. 24 slutar med "denna del" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är olämpligt att

samma begrepp med olika innebörd används i kyrkolagen. Detta kan

enligt utskottets mening leda till förväxlingar. För att undvika detta

bör redan i lagtexten anges vilken personkrets som avses. Utskottet

har ovan ansett att i stället för ordet medlem i den av regeringen

föreslagna lydelsen av 11 kap. 1--3 §§ kyrkolagen skall anges att det

är folkbokförd i församlingen som avses. Utskottet anser att detsamma

bör gälla den av regeringen föreslagna lydelsen av 22 kap. 1 §

kyrkolagen. Således avstyrker utskottet propositionens förslag i denna

del och bifaller yrkandena i motionerna K13 och K15 yrkande 2 f). Av

utskottet föreslagen lydelse framgår av till detta betänkande fogad

bilaga 3. I övrigt tillstyrker utskottet propositionens förslag i

denna del.

dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande 22 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) att riksdagen

med bifall till motionerna 1994/95:K13 i denna del och 1994/95:K15

yrkande 2 f) antar regeringens förslag till lag om ändring i

kyrkolagen (1992:300) såvitt avser 22 kap. 1 § med den ändringen att

paragrafen erhåller i bilaga 3 som Reservantens förslag betecknade

lydelse,

6. Stat--kyrka-frågan (mom. 13)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med

"Kyrkoberedningen har" och slutar med "K613 och K628" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförts i motion K613 om att

sambandet mellan kyrka och stat skall behållas. Liksom motionären

anser utskottet att en fördjupad diskussion bör ske om den öppna

folkkyrkans roll i samhällsutvecklingen när det gäller frågor om ökad

lokaldemokrati och decentralisering. De i motionen särskilt angivna

frågorna är härvid viktiga att bevaka för att bevara bästa tänkbara

arbetsförutsättningar för Svenska kyrkan i framtiden.

Kyrkoberedningens förslag kan enligt utskottets mening inte läggas

till grund för ett principförslag till 1995 års kyrkomöte. Om

regeringens förslag till 1995 års kyrkomöte innebär att kyrka och stat

skiljs åt måste, såsom motionärerna anfört, detta föregås av en

folkomröstning innan kyrkomötet och riksdagen tar ställning. Med

bifall till motion K613 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet nu anfört.

Utskottet anser inte att yrkandet i motion K628 bör föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida, varför denna motion avstyrks av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande stat--kyrka-frågan att riksdagen med bifall

till motion 1994/95:K613 och med avslag på motion 1994/95:K628 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Stat--yrka-frågan (mom. 13)

Birgit Friggebo (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med

"Kyrkoberedningen har" och slutar med "K613 och K628" bort ha följande

lydelse:

Såsom anförts i motion K628 anser utskottet att det nu är hög tid

att lösa frågan om relationerna stat--kyrka. Enligt utskottets mening

kan Kyrkoberedningens förslag inte i oförändrat skick läggas till

grund för en slutlig lösning av stat--kyrka-frågan. Utskottet anser

att Kyrkoberedningens förslag om att i grundlag garantera svenska

kyrkans särställning också i framtiden inte kan accepteras. Efter

genomförd reform bör det enligt utskottets mening stå klart att

Svenska kyrkan i framtiden inte är ett offentligrättsligt subjekt.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att lösningen bör innebära

att kyrkan frigörs från staten men att staten dels medverkar till att

kyrkan ges arbetsmöjligheter över hela landet, dels lagreglerar

skyldigheter i fråga om indrivning av medlemsavgifter,

begravningsväsende, kyrkans roll vid vigslar, ansvaret för

kulturhistoriskt värdefulla byggnader m.m. I enlighet med vad som

anförts i motionen anser utskottet att staten inte bör ta ställning

för någon religion eller något samfund och att staten i största

möjliga utsträckning bör behandla religiösa riktningar lika. Med

bifall till motion K628 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet nu anfört.

Utskottet anser inte att yrkandet i motion K613 bör föranleda någon

åtgärd från riksdagens sida, varför denna motion avstyrks av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande stat--kyrka-frågan att riksdagen med bifall

till motion 1994/95:K628 och med avslag på motion 1994/95:K613 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Gemensam lagstiftning om trossamfund (mom. 14)

Siv Holma (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med

"I motion K621" och slutar med "avstyrker motionen" bort ha följande

lydelse:

I likhet med motionärerna i motion K621 anser utskottet att frågan

om en gemensam lagstiftning för samtliga trossamfund kan behandlas

separat från frågan om de framtida relationerna mellan staten och

Svenska kyrkan. Enligt utskottets mening bör därför riksdagen med

anledning av motion K621 hos regeringen begära förslag om en gemensam

lagstiftning om trossamfund,

dels att utskottets hemställan under mom. 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande gemensam lagstiftning om trossamfund att

riksdagen med anledning av motion 1994/95:K621 hos regeringen begär

förslag om en gemensam lagstiftning om trossamfund.

Särskilt yttrande

Begravningskostnader (mom. 15)

Siv Holma (v) anför:

Jag delar den i motion K606 framförda uppfattningen att det bör

kunna erbjudas alternativ eftersom kostnaden för en begravning blir

hög. Ett sätt kan vara att, såsom anförts i motionen, landsting och

kommuner genom sjukhus eller annan vårdinrättning får tillhandahålla

billiga kistor m.m. I den fortsatta behandlingen av Kyrkoberedningens

förslag om begravningsverksamhet avser regeringen att behandla frågan

om den enskildes begravningskostnader. Det är mot denna bakgrund som

jag kan ställa mig bakom utskottets bedömning.

Propositionens förslag till lagtext Bilaga 1

I reservation 2 föreslagen ändring i regeringens Förslag till

Förslag till

Lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)

Bilaga 2

Regeringens förslag Reservantens förslag

11 kap.

1 §

En församling får En församling får

själv eller i samverkan med själv eller i samverkan med

andra församlingar ha hand andra församlingar ha hand

om de om de

församlingsangelägenheter församlingsangelägenheter

som har anknytning till som har anknytning till

församlingens eller de församlingens eller de

berörda församlingarnas berörda församlingarnas

områden eller till deras områden eller till de i

medlemmar. församlingen

folkbokförda.

2 §

En församling skall En församling skall

behandla sina medlemmar lika, behandla de i församlingen

om det inte finns sakliga folkbokförda lika, om det

skäl för något annat. inte finns sakliga skäl

för något annat.

3 §

En församling får inte En församling får inte

fatta beslut med fatta beslut med

tillbakaverkande kraft som tillbakaverkande kraft som

är till nackdel för är till nackdel för de i

medlemmarna, om det inte finns församlingen

synnerliga skäl för det. folkbokförda, om det inte

finns synnerliga skäl

för det.

I reservation 5 föreslagen ändring i regeringens

Förslag till

Lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)

Bilaga 3

Regeringens förslag Reservantens förslag

22 kap.

1 §

Varje person som är medlem Varje person som är

i en församling har rätt folkbokförd i en

att få lagligheten av församling har rätt att

församlingens beslut få lagligheten av

prövad genom att församlingens beslut

överklaga dem hos prövad genom att

länsrätten. överklaga dem hos

länsrätten.

Innehållsförteckning

Sammanfattning

1 Propositionen

1 Motionerna

2 Motioner från allmänna motionstiden 1995

3 Utskottet

4 1. Inledning

4 1.1 Bakgrund

4 1.2 Propositionens huvudsakliga innehåll

5 2. Frågan om avslag på propositionen

6 2.1 Propositionen

6 2.2 Motionen

6 2.3 Kyrkomötet

6 2.4 Utskottets bedömning

7 3. Den kyrkokommunala kompetensen

7 3.1 Nuvarande bestämmelser

7 3.2 Propositionen

8 3.3 Motionerna

9 3.3.1 Begreppet medlem

9 3.3.2 Den kyrkokommunala kompetense

10 3.4 Bakgrund

11 3.4.1 Begreppet medlem

11 3.4.1.1 Kyrkomötet

11 3.4.1.2 Medlemskap i Svenska kyrkan

12 3.4.2 Den kyrkokommunala kompetensen

13 3.4.2.1 Person som inte är folkbokförd i församlingen

13 3.4.2.2 Internationell diakoni och annan internationell hjälpverksamhet

14 3.4.2.3 Kyrklig kommuns befogenhet att inrätta ålderdomshem

16 3.5 Utskottets bedömning

18 4. Kyrkofullmäktiges arbetsformer

19 4.1 Nuvarande bestämmelser

19 4.2 Propositionen

19 4.3 Motionen

20 4.4 Kyrkomötet

20 4.5 Utskottets bedömning

20 5. Kyrkokommunalt partistöd

21 5.1 Nuvarande bestämmelser

21 5.2 Propositionen

21 5.3 Motionerna

21 5.4 Kyrkomötet

22 5.5 Pågående utredning

22 5.6 Utskottets bedömning

22 6. Bestämmelser om överklagande

22 6.1 Propositionen 22 6.2 Motionerna 23 6.3 Bakgrund

23 6.4 Utskottets bedömning

23 7. Tidpunkt för kyrkovalet och mandatperioder

24 7.1 Propositionen

24 7.2 Motionen

24 7.3 Riksdagens beslut om valperiodens längd

25 7.4 Kyrkomötet

26 7.5 Utskottets bedömning

26 8. Övriga förslag i propositionen 26 8.1 Propositionen

26 8.2 Utskottets bedömnin

27 9. Rörlig församlingstillhörighe

27 9.1 Motionen

27 9.2 Kyrkomötet

27 9.3 Utskottets bedömning

28 10. Övrigt

28 10.1 Motionen

28 10.2 Utskottets bedömning

28 11. Övriga kyrkliga frågor

28 11.1 Stat-kyrka-frågan m.m.

28 11.1.1 Motionerna

28 11.1.2 Bakgrund

30 11.1.3 Utskottets bedömning

32 11.2 Begravningskostnader

32 11.2.1 Motionerna

32 11.2.2 Bakgrund

33 11.2.3 Utskottets bedömning

36 Hemställan

36 Reservationer

37 Särskilt yttrande

42 Bilaga 1 Propositionens förslag

43 Bilaga 2 I reservation 2 föreslagen ändring i regeringens

förslag till ändring i kyrkolagen (1992:300)

85 Bilaga 3 I reservation 5 föreslagen ändring i regeringens

förslag till ändring i kyrkolagen (1992:300) 86