Bet. 1994/95:KU33

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU33

Ställföreträdande ombudsman vid JO-ämbetet

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1994/95

KU33

Sammanfattning

Med begagnande av sin initiativrätt lägger utskottet fram

förslag till en ordning som möjliggör för riksdagen att utse en

eller flera ställföreträdande ombudsmän vid JO-ämbetet.

Förslaget innebär att en person som har tjänstgjort som

riksdagens ombudsman kan utses till ställföreträdande ombudsman.

Valet av ställföreträdande ombudsman föreslås gälla för en tid

av två år från valet eller den senare tidpunkt riksdagen

bestämmer. Enligt förslaget skall ställföreträdande ombudsman

kunna tas i anspråk för tjänstgöring om någon ombudsman på grund

av en längre tids sjukdom blir förhindrad att utöva sin tjänst

eller det av annat särskilt skäl föreligger behov av

ställföreträdande ombudsmans tjänstgöring. Utskottet föreslår

att chefsjustitieombudsmannen beslutar om ställföreträdande

ombudsmans tjänstgöring. Enligt utskottets förslag bör den nya

ordningen börja gälla den 1 juli 1995.

Utskottet

Chefsjustitieombudsmannens skrivelse

I en skrivelse den 28 februari 1995 till

konstitutionsutskottet har chefsjustitieombudsmannen Claes

Eklundh aktualiserat frågan om ett initiativ från utskottets

sida gällande vissa författningsändringar som skulle möjliggöra

tjänstgöring för en eller flera ställföreträdande

justitieombudsmän. Skrivelsen är fogad till betänkandet som

bilaga 1.

Enligt chefsjustitieombudsmannen har inströmningen av

anmälningsärenden till Riksdagens ombudsmän länge ökat kraftigt

och kontinuerligt. Genom effektiviseringar och förstärkning på

byråchefs- och handläggarsidan har balanserna i stort sett

hållits på en oförändrad nivå. Årsavverkningen per ombudsman

uppgår nu till ca 1 200 ärenden. Sedan knappt ett år har dock en

klar tendens till ökning av ärendebalansen kunnat skönjas.

Ökningen under sommarsemestrarna 1994 har inte på samma sätt som

tidigare kunnat avarbetas, främst på grund av det stora antalet

nya anmälningar under hösten. Efter årsskiftet har läget skärpts

ytterligare. Chefsjustitieombudsmannen anger att 893 nya ärenden

har registrerats under tiden den 1 januari till den 23 februari

1995. Under motsvarande tid 1994 registrerades 724 ärenden, och

1993 var siffran 728 ärenden.

Chefsjustitieombudsmannen framhåller att den omständigheten

att varje tillsynsärende måste avgöras av någon av ombudsmännen

gör organisationen mycket sårbar. En längre tids sjukdom för

någon av ombudsmännen skulle snabbt göra situationen

svårbemästrad. Liknande svårigheter kan uppkomma om en ombudsman

under en period behöver arbeta koncentrerat på något eller några

större och mera komplicerade ärenden. De problem som nu

aktualiseras kan enligt chefsjustitieombudsmannen inte lösas med

regeln i 8 kap. 10 § femte stycket riksdagsordningen, vilken

medger att det under vissa förutsättningar väljs en ersättare

för en ombudsman för en begränsad tid.

Chefsjustitieombudsmannen föreslår att det öppnas en möjlighet

att låta en ställföreträdande justitieombudsman periodvis

tjänstgöra i en sjuk- eller semesterledig ombudsmans ställe

eller parallellt med ordinarie ombudsmän. Den eller de

ställföreträdande justitieombudsmännen skulle väljas av

riksdagen -- exempelvis för två år i taget -- och kunna inkallas

till tjänstgöring genom beslut av chefsjustitieombudsmannen. Ett

sätt att undgå de nackdelar med ett ställföreträdarsystem som

påtalades i samband med 1976 års JO-reform (SOU 1975:23 s. 181)

skulle enligt chefsjustitieombudsmannen vara att man i första

hand sökte ställföreträdare i kretsen av nyligen pensionerade

och högt kvalificerade jurister, företrädesvis bland personer

som tidigare varit verksamma som JO.

Enligt chefsjustitieombudsmannens förslag bör den nya

ordningen börja gälla den 1 januari 1996. Han anför vidare att

en reform av nu angivet slag medför vissa kostnader, vilka inte

har beaktats i anslagsframställningen för budgetåret 1995/96. En

framställning om tilläggsanslag kan därför bli aktuell.

Gällande bestämmelser

Enligt 12 kap. 6 § regeringsformen väljer riksdagen en eller

flera ombudsmän att i enlighet med instruktion som riksdagen

beslutar utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet

av lagar och andra författningar. Vidare anges att närmare

bestämmelser om ombudsman finns i riksdagsordningen.

I 8 kap. 10 § första stycket riksdagsordningen anges att

riksdagens ombudsmän skall vara fyra, en chefsjustitieombudsman

och tre justitieombudsmän. Chefsjustitieombudsmannen är

administrativ chef och bestämmer inriktningen i stort av

verksamheten.

Av 8 kap. 10 § sista stycket framgår att om en ombudsman av

sjukdom eller annan orsak blir långvarigt hindrad att utöva sin

tjänst, väljer riksdagen en person att tjänstgöra i hans ställe

så länge hindret varar.

Enligt tilläggsbestämmelsen i 8.10.2 jämförd med 7.2.2

riksdagsordningen bereds val av ombudsman av

konstitutionsutskottet.

I 15 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens

ombudsmän anges chefsjustitieombudsmannens befogenheter i fråga

om JO-ämbetets organisation.

1976 års JO-reform

Mot bakgrund av en växande arbetsbörda inom JO-institutionen

tillsatte riksdagen år 1972 en särskild utredning beträffande

JO-ämbetets framtida utformning (direktiven återfinns i bet. KU

1972:19). I april 1975 avgav utredningen sitt betänkande till

talmanskonferensen (SOU 1975:23). Vid denna tidpunkt var

justitieombudsmännen tre till antalet. Dessutom fanns ett system

med ställföreträdande justitieombudsmän som endast tjänstgjorde

tidvis. I den då gällande instruktionen för Riksdagens ombudsmän

(SFS 1967:928) angavs att det skulle finnas två

ställföreträdare. Vidare angavs att ställföreträdare

tjänstgjorde i ombudsmans ställe när denne åtnjöt semester eller

var hindrad att utöva sin tjänst. Ombudsman kunde också vid

behov uppdra åt ställföreträdare att utföra vissa göromål som

ankom på ombudsmannen.

I utredningens allmänna överväganden angavs bl.a. att (s. 84

f.) någon radikal begränsning av arbetsuppgifterna för

JO-ämbetet inte kunde ske, utan man fick snarare räkna med att

de ökade. Detta förhållande talade för att ämbetet borde

förstärkas väsentligt. Emellertid borde man enligt utredningens

mening hålla fast vid att JO-ämbetet endast är ett organ vid

sidan av många andra för att tillvarata rättssäkerheten. Detta

hade i tidigare utredningssammanhang ofta uttryckts så att JO

var en extraordinär institution. Det kunde enligt utredningen

inte bli tal om att förstärka JO-ämbetet så mycket att det kunde

överta de ordinarie myndigheternas verksamhet för t.ex.

utbildning, besvärsprövning och tillsyn. Utredningen ansåg att

det å andra sidan inte kunde förnekas att även en extraordinär

rättssäkerhetskontroll kunde behöva förstärkas i ett samhälle,

där den offentliga sektorn fortsatte att vidgas. Utredningen

ville därför förorda en viss ökning av JO-ämbetets resurser.

Enligt utredningens mening var det emellertid olämpligt att det

i stort sett unika förfaringssättet att riksdagens kammare

väljer en tjänsteman till en förtroendepost skulle komma till

användning i allt flera fall, allteftersom arbetsuppgifterna

fortsatte att öka. En personalförstärkning borde därför inte

beröra ämbetets topp utan de under ombudsmännen lydande

tjänstemännen.

Vad gällde antalet ombudsmän anförde utredningen (s. 180 f.)

att denna fråga hängde samman med om man skulle behålla systemet

med ställföreträdare, som rycker in i tjänst vid behov.

Utredningen konstaterade att före ämbetets omorganisation 1968

hade situationen utvecklats så, att ställföreträdare

tjänstgjorde praktiskt taget permanent som ombudsman.

Utredningen framhöll att det i riksdagen i olika sammanhang hade

uttalats betänkligheter mot en sådan dubblering av ämbetena.

1967 års sammansatta utskott talade om dubbleringsanordningen

som en nödlösning, vilken borde avvecklas. Utredningen

konstaterade att så inte hade skett.

Enligt utredningen kunde den dåvarande ordningen som innebar

att ombudsmännen dels ersattes vid semester, dels dubblerades

under ca sex månader, anses motsvara fyra heltidsarbetande

ombudsmän. Utredningen konstaterade att systemet med

ställföreträdare erbjöd betydande fördelar för ombudsmännen på

grund av dess flexibilitet. Växlingen mellan JO-ämbetet och den

ordinarie tjänsten synes dock innebära tämligen stora nackdelar

för ställföreträdarna och deras huvudarbetsgivare. Utredningen

ansåg det mindre tillfredsställande att ställföreträdarna, som i

avgörandet av de enskilda ärendena förutsattes verka med samma

auktoritet som ombudsmännen, inte regelbundet deltog i

ombudsmännens sammanträden, inte hade möjlighet att påverka den

mer långsiktiga planeringen av verksamheten och inte

undertecknade ämbetsberättelsen. Utredningen menade att man

vidare inte kunde bortse från det principiellt betänkliga

förhållandet att en ställföreträdare ena dagen kan vara domare

underkastad JO:s tillsyn och nästa dag själv verka i JO:s

ställe. Å andra sidan framhöll utredningen att det inte hade

framkommit några konkreta belägg för de framförda farhågorna och

att de dåvarande ställföreträdarna inte hade framhållit några

väsentliga nackdelar med sin ställning.

Enligt utredningens mening visade erfarenheterna att en ökande

arbetsbelastning på JO-ämbetet kunde inbjuda till att

ställföreträdarna utnyttjades till den yttersta gränsen, alltså

tills de togs i anspråk året runt. Det hade från några håll

förordats att antalet ställföreträdare ökades från två till tre

för att underlätta semesterplaneringen. Utredningen konstaterade

att man i så fall skulle få sex beslutande ombudsmän, mer eller

mindre fullt tjänstgörande. Härvid hänvisade utredningen till

vad man i de allmänna övervägandena hade uttalat om att det

knappast var lämpligt att det i stort sett unika

förfaringssättet att riksdagens kammare väljer en tjänsteman

till en förtroendepost skulle komma till användning i allt flera

fall, allteftersom arbetsuppgifterna fortsatte att öka.

Utredningen ansåg därför att man inom ramen för en i princip

oförändrad ombudsmannainsats borde söka avskaffa olägenheterna

med ställföreträdarsystemet. Enligt utredningen borde JO-ämbetet

få en organisation med fyra heltidsarbetande ombudsmän, varav en

chef, samt ställföreträdarsystemet avskaffas.

Vidare anförde utredningen att det kunde råda viss tveksamhet

om ombudsmännen borde ha ersättare i händelse av sjukdom. Enligt

utredningen borde kortvariga sjukdomsperioder kunna klaras av

inom den ordinarie personalorganisationen om man hade fyra

ombudsmän. För längre sjukdomsperioder, t.ex. tre månader eller

mera, kunde ersättare dock vara nödvändig. Utredningen förordade

att riksdagen fick utse en ersättare från fall till fall, vilket

skulle markera att den ordinarie JO-organisationen måste klara

av arbetssituationen utom vid alldeles speciella situationer.

Konstitutionsutskottet behandlade utredningens förslag efter

en framställning till riksdagen från talmanskonferensen

(1975:18). Vad gällde JO-ämbetets organisation fann utskottet

att utredningens förslag att den nya organisationen skulle bestå

av fyra ombudsmän samtidigt som systemet med ställföreträdande

ombudsmän avskaffades borde godtas (bet. KU 1975/76:22 s. 63).

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottet (rskr. 27).

Ärendeutveckling

I en promemoria den 20 januari 1995 inför

justitieombudsmännens möte med KU:s presidium redovisas

ärendeutvecklingen från 1960 och framåt. I denna redovisning

anges bland annat att när 1972 års JO-utredning tillkallades,

avgjordes 3 738 klago- och initiativärenden medan 3 544 nya

ärenden registrerades. Om man därvid tar hänsyn till även

ställföreträdarnas arbetsinsatser, dvs. att den dåvarande

ordningen motsvarade fyra heltidsarbetande ombudsmän, avgjorde

varje ombudsman i genomsnitt 935 ärenden. 1993/94 avgjordes 4

570 klago- och initiativärenden, medan 4 741 nya registrerades.

Varje ombudsman avgjorde i genomsnitt 1 143 ärenden.

Utskottets bedömning

JO-ämbetet har vid flera tillfällen varit föremål för översyn.

I samband med dessa har konstitutionsutskottet understrukit att

JO-ämbetet är och i framtiden bör förbli ett organ av

extraordinär natur för medborgarnas rättssäkerhet och att

institutionen sålunda inte är avsedd att ersätta den tillsyn

och rättstillämpning som ankommer på andra organ i samhället.

Vid den senaste översynen uttalade utskottet (bet. KU 1986/87:2)

att den offentliga sektorns tillväxt och komplexitet ökat

behovet av att ha tillgång till ett från den offentliga

förvaltningen fristående organ som genom sin oberoende ställning

kan motverka fel i den offentliga verksamheten. Utskottet

konstaterade vidare att JO alltid i första hand har verkat genom

kraften i sina uttalanden. Enligt utskottets mening låg det i

sakens natur att detsamma skulle komma att gälla för framtiden.

Utskottet framhöll att det således är av största vikt att JO:s

beslut har tyngd och genomslagskraft. Beträffande denna

grundläggande fråga om JO:s ställning som extraordinärt organ

gör utskottet samma bedömning i dag.

I skrivelsen från chefsjustitieombudsmannen föreslås att en

ordning införs med ställföreträdande ombudsmän.

Chefsjustitieombudsmannen framhåller att det sedan knappt ett år

har kunnat skönjas en klar tendens till ökning av

ärendebalansen. Vidare påpekar chefsjustitieombudsmannen att det

förhållandet att varje tillsynsärende måste avgöras av någon av

ombudsmännen gör organisationen mycket sårbar. Problem kan

uppstå om t.ex. en ombudsman blir sjuk under en längre tid eller

under en period behöver arbeta koncentrerat med ett eller flera

större och mer komplicerade ärenden. Enligt

chefsjustitieombudsmannens uppfattning kan de problem som nu

aktualiseras inte lösas med möjligheten enligt 8 kap. 10 § femte

stycket riksdagsordningen att riksdagen under vissa

förutsättningar väljer en ersättare för en ombudsman under en

begränsad tid.

Den gällande ordningen med fyra ombudsmän samt utformningen av

JO-ämbetets organisation i övrigt innebär enligt utskottets

mening att det i dag finns förutsättningar för att verksamheten

hos ämbetet skall fungera på ett tillfredsställande sätt.

Utskottet kan emellertid konstatera att respektive ombudsmans

arbetsbörda för närvarande är sådan att det inte inom ämbetet

finns utrymme att bemästra situationer som uppstår om störningar

av allvarligare art uppkommer i en ombudsmans löpande

verksamhet. Såsom chefsjustitieombudsmannen framhållit inger den

senaste tidens tendens till en ökande ärendebalans farhågor.

Utskottet föreslår därför att det införs en ordning som

möjliggör att ställföreträdande ombudsmän under vissa

förutsättningar kan tjänstgöra. Det bör ankomma på riksdagen att

utse en eller flera ställföreträdande ombudsmän. De personer som

härvid kan komma i fråga bör enligt utskottets mening enbart

vara sådana som har varit verksamma som ombudsmän vid

JO-ämbetet. Utskottet ser det som en väsentlig fördel att dessa

personer redan har granskats och godkänts av riksdagen för att

handha JO:s arbetsuppgifter. Enligt utskottet bör val av

ställföreträdande ombudsman gälla för en tid av två år från

valet eller den senare tidpunkt riksdagen bestämmer.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på

chefsjustitieombudsmannen att besluta om ställföreträdande

ombudsmans tjänstgöring. Som framhölls inledningsvis är

utskottet alltjämt av den uppfattningen att JO-ämbetet är ett

organ av extraordinär natur och att det är av största vikt att

JO:s beslut har tyngd och genomslagskraft. Ett sådant synsätt är

enligt utskottets mening förenligt med ett system med

ställföreträdande ombudsmän endast om detta nyttjas med

restriktivitet. Utskottet anser därför att ett ianspråktagande

av en ställföreträdande ombudsman för tjänstgöring bara kan

komma i fråga i vissa fall. En sådan situation kan vara för

handen om en ombudsman blir sjuk under en längre tid och därför

inte kan utöva sin tjänst. Ett annat exempel kan vara att en

ombudsman under en längre period behöver arbeta koncentrerat med

ett eller flera ärenden som på grund av sin storlek eller

komplexitet eller av annan orsak är osedvanligt krävande.

Om ett ställföreträdarsystem av nu angivet slag införs

bortfaller enligt utskottets mening behovet av den möjlighet

till ersättare för ombudsman under vissa förutsättningar som nu

återfinns i 8 kap. 10 § femte stycket riksdagsordningen.

Utskottet föreslår därför att denna bestämmelse utgår.

För genomförande av utskottets förslag krävs vissa ändringar i

8 kap. 10 § riksdagsordningen samt i tilläggsbestämmelserna

7.2.2 och 8.10.2. Vidare fordras vissa ändringar i lagen

(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän. Utskottet

föreslår att nämnda ändringar skall träda i kraft den 1 juli

1995. Med hänsyn till tidpunkten för ikraftträdandet måste

föreslagen ändring av 8 kap. 10 § riksdagsordningen antas av

riksdagen med kvalificerad majoritet (se 8 kap. 16 §

regeringsformen). Av utskottet föreslagen lydelse av de nu

aktuella bestämmelserna framgår av bilaga 2.

När det gäller de ekonomiska konsekvenserna av utskottets

förslag vill utskottet hänvisa till den bedömning som utskottet

gör i det samtidigt framlagda budgetbetänkandet om Riksdagen och

dess myndigheter m.m. (bet. 1994/95:KU39 s. 7), nämligen att

tillkommande kostnader bör kunna rymmas i JO-ämbetets ordinarie

budget.

Författningskommentar till lagförslagen

1. Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen

8 kap. 10 § riksdagsordningen

Som framgår av utskottets allmänna överväganden anser

utskottet att ett system med ställföreträdande ombudsmän vid

JO-ämbetet bör införas. Utskottet föreslår därför att det i 8

kap. 10 § första stycket tas in en bestämmelse om att riksdagen

får välja en eller flera ställföreträdande ombudsmän. Utskottet

har vidare i de allmänna övervägandena anfört att de personer

som härvid kan komma i fråga bör ha varit verksamma som

ombudsmän vid JO-ämbetet. I första stycket bör därför även

införas en bestämmelse om att ställföreträdande ombudsman skall

ha tjänstgjort som riksdagens ombudsman.

I 8 kap. 10 § andra stycket bör tilläggas att bestämmelserna i

detta stycke också gäller ställföreträdande ombudsmän.

I de allmänna övervägandena har utskottet anfört att val av

ställföreträdande ombudsman bör gälla för en tid av två år från

valet eller den senare tidpunkt riksdagen bestämmer. En

bestämmelse med denna innebörd bör införas i 8 kap. 10 § tredje

stycket. Vidare bör i samma stycke tilläggas att regeln om att

riksdagen på hemställan av konstitutionsutskottet dessförinnan

kan entlediga ombudsman som ej åtnjuter riksdagens förtroende

även gäller ställföreträdande ombudsman.

Utskottet har i de allmänna övervägandena anfört att förslaget

om ett system med ställföreträdande ombudsmän innebär att

behovet av den möjlighet till ersättare för ombudsman under

vissa förutsättningar som anges i 8 kap. 10 § femte stycket

bortfaller. Detta innebär att nämnda stycke bör utgå.

Tilläggsbestämmelserna 7.2.2 och 8.10.2 till riksdagsordningen

I tilläggsbestämmelserna 7.2.2 och 8.10.2 återfinns vissa

ytterligare regler om riksdagens val av ombudsmän. Som en

konsekvens av utskottets förslag om ändring av 8 kap. 10 §

riksdagsordningen bör i nämnda tilläggsbestämmelser anges att

dessa gäller även ställföreträdande ombudsman.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med

instruktion för Riksdagens ombudsmän

1 §

1 § första stycket instruktionen för Riksdagens ombudsmän

ansluter helt till 8 kap. 10 § första stycket riksdagsordningen.

Utskottet har ovan föreslagit att det skall införas en

bestämmelse i 8 kap. 10 § första stycket som innebär att

riksdagen får välja en eller flera ställföreträdande ombudsmän.

Som en konsekvens av detta förslag bör ett tillägg göras i 1 §

första stycket instruktionen med innebörd att det utöver

riksdagens ombudsmän kan finnas en eller flera ställföreträdande

ombudsmän.

15 §

Utskottet har i de allmänna övervägandena anfört att det bör

ankomma på chefsjustitieombudsmannen att besluta om

ställföreträdande ombudsmans tjänstgöring. En bestämmelse med

denna innebörd bör införas i ett nytt tredje stycke i 15 §. Som

framgår av de allmänna övervägandena har utskottet vidare

framhållit att ett ianspråktagande av ställföreträdande

ombudsman för tjänstgöring endast kan komma i fråga i vissa

fall. Som exempel på en sådan situation nämner utskottet att en

ombudsman blir sjuk under en längre tid och därför inte kan

utöva sin tjänst. Som ett annat exempel anger utskottet att en

ombudsman under en längre period behöver arbeta koncentrerat med

ett eller flera ärenden som på grund av sin storlek eller

komplexitet eller av annan orsak är osedvanligt krävande. I

enlighet med detta bör i det nya stycket i 15 § anges att

ställföreträdande ombudsman får tas i anspråk för tjänstgöring

om ombudsman på grund av en längre tids sjukdom blir förhindrad

att utöva sin tjänst eller det av annat särskilt skäl föreligger

behov av ställföreträdande ombudsmans tjänstgöring.

16 §

I det föregående har nämnts att utskottets förslag till lag om

ändring i riksdagsordningen innebär att femte stycket i 8 kap.

10 § riksdagsordningen bör utgå. Som en konsekvens härav bör

även andra stycket i 16 § instruktionen utgå.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande 8 kap. 10 § riksdagsordningen

att riksdagen antar det i bilaga 2 intagna förslaget till

lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap. 10 §,

2. beträffande tilläggsbestämmelserna 7.2.2 och 8.10.2 till

riksdagsordningen

att riksdagen antar det i bilaga 2 intagna förslaget till

lag om ändring i riksdagsordningen i övrigt,

3. beträffande instruktionen för Riksdagens ombudsmän

att riksdagen antar det i bilaga 2 intagna förslaget till

lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens

ombudsmän.

Stockholm den 6 april 1995

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta

Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro

Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s),

Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist

(s) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 10 § samt

tilläggsbestämmelserna 7.2.2 och 8.10.2 riksdagsordningen1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

7.2.2

Valberedningen bereder alla Valberedningen bereder alla

val som förrättas av val som förrättas av

kammaren utom val av kammaren utom val av

riksföreståndare, vice riksföreståndare, vice

riksföreståndare, person riksföreståndare, person

som skall inträda som som skall inträda som

tillfällig tillfällig

riksföreståndare, riksföreståndare,

talman, vice talmän, talman, vice talmän,

kammarsekreterare och kammarsekreterare, riksdagens

Riksdagens ombudsmän samt ombudsmän och

val till ställföreträdande

Statsrådsarvodesnämnden. ombudsmän samt val till

Statsrådsarvodesnämnden.

Föreskrifter om beredning Föreskrifter om beredning

av val finns i fråga om av val finns i fråga om

ombudsmän i ombudsmän och

tilläggsbestämmelse ställföreträdande

8.10.2 och i fråga om ombudsmän i

ledamöter i tilläggsbestämmelse

Statsrådsarvodesnämnden 8.10.2 och i fråga om

i tilläggsbestämmelse ledamöter i

8.4.1. Statsrådsarvodesnämnden

i tilläggsbestämmelse

8.4.1.

8 kap.

10 §2

Riksdagens ombudsmän skall Riksdagens ombudsmän skall

vara fyra, en vara fyra, en

chefsjustitieombudsman och tre chefsjustitieombudsman och tre

justitieombudsmän. justitieombudsmän.

Chefsjustitieombudsmannen Chefsjustitieombudsmannen

är administrativ chef och är administrativ chef och

bestämmer inriktningen i bestämmer inriktningen i

stort av verksamheten. stort av verksamheten.

Riksdagen får

härutöver välja en

eller flera

ställföreträdande

ombudsmän.

Ställföreträdande

ombudsman skall ha

tjänstgjort som riksdagens

ombudsman.

Chefsjustitieombudsmannen Chefsjustitieombudsmannen

väljes för sig och väljes för sig och

övriga ombudsmän övriga ombudsmän samt

väljes var för sig. Vid ställföreträdande

val med slutna sedlar av ombudsmän väljes var

ombudsman tillämpas för sig. Vid val med slutna

förfarandet i 1 § andra sedlar tillämpas

stycket. förfarandet i 1 § andra

stycket.

1 Riksdagsordningen omtryckt

1995:272. 2 Ändringen

innebär bl.a. att femte

stycket upphävs.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Val av ombudsman gäller Val av ombudsman gäller

för tiden från valet för tiden från valet

eller den senare tidpunkt eller den senare tidpunkt

riksdagen bestämmer till riksdagen bestämmer till

dess nytt val har dess nytt val har

genomförts under fjärde genomförts under fjärde

året därefter. På året därefter. Val av

hemställan av ställföreträdande

konstitutionsutskottet kan ombudsman gäller för en

riksdagen dock dessförinnan tid av två år från

entlediga ombudsman som ej valet eller den senare

åtnjuter riksdagens tidpunkt riksdagen

förtroende. bestämmer. På

hemställan av

konstitutionsutskottet kan

riksdagen dock dessförinnan

entlediga ombudsman eller

ställföreträdande

ombudsman som ej åtnjuter

riksdagens förtroende.

Avgår ombudsman i förtid, skall riksdagen snarast välja

efterträdare för ny fyraårsperiod.

Blir ombudsman av sjukdom

eller annan orsak

långvarigt hindrad att

utöva sin tjänst,

väljer riksdagen en person

att tjänstgöra i hans

ställe så länge

hindret varar.

8.10.2

Val av ombudsman bereds av Val av ombudsman och

konstitutionsutskottet. ställföreträdande

ombudsman bereds av

konstitutionsutskottet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för

Riksdagens ombudsmän

Härigenom föreskrivs att 1, 15 och 16 §§ lagen (1986:765) med

instruktion för Riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Riksdagens ombudsmän är Riksdagens ombudsmän är

enligt 8 kap. 10 § enligt 8 kap. 10 §

riksdagsordningen fyra, en riksdagsordningen fyra, en

chefsjustitieombudsman och tre chefsjustitieombudsman och tre

justitieombudsmän. justitieombudsmän.

Härutöver kan finnas en

eller flera

ställföreträdande

ombudsmän.

Chefsjustitieombudsmannen och justitieombudsmännen har i den

omfattning som anges i 2 § tillsyn över att de som utövar

offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar

samt i övrigt fullgör sina åligganden.

15 §

Chefsjustitieombudsmannen får oberoende av vad som följer av

arbetsordning genom särskilt beslut föreskriva att visst ärende

eller grupp av ärenden skall hänskjutas till honom eller någon

av de andra ombudsmännen.

Chefsjustitieombudsmannen får vidare i arbetsordning eller

genom särskilt beslut bemyndiga

tjänsteman vid ombudsmannaexpeditionen att vidtaga åtgärd för

ärendes beredande,

tjänsteman att verkställa inspektion, dock utan rätt att

därvid framställa anmärkning eller göra annat uttalande på

ombudsmans vägnar, samt

kanslichef att besluta i administrativa frågor, dock ej om

anställande av byråchef.

Chefsjustitieombudsmannen

beslutar om

ställföreträdande

ombudsmans tjänstgöring

som ombudsman.

Ställföreträdande

ombudsman får tas i

anspråk för

tjänstgöring om någon

ombudsman på grund av en

längre tids sjukdom blir

förhindrad att utöva sin

tjänst eller det av annat

särskilt skäl

föreligger behov av

ställföreträdande

ombudsmans tjänstgöring.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §1

När chefsjustitieombudsmannen har semester eller är hindrad

att utöva sin tjänst skall den av de andra ombudsmännen som

varit ombudsman längst tid tjänstgöra i hans ställe. Om två

eller flera varit ombudsmän lika länge, har den äldste av dem

företräde.

Blir ombudsman av sjukdom

eller annan orsak

långvarigt hindrad att

utöva sin tjänst skall

chefsjustitiombudsmannen eller

hans ersättare anmäla

detta till riksdagen för

åtgärd enligt 8 kap. 10

§ sista stycket

riksdagsordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

1 Ändringen innebär att andra stycket upphävs.