Bet. 1994/95:KU40

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU40

Val till Europaparlamentet och andra valfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1994/95

KU40

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag om det första

svenska direktvalet till Europaparlamentet m.m. Enligt det avtal

som reglerar Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall

det i Sverige väljas 22 företrädare i Europaparlamentet, och det

första valet skall hållas inom två år efter det att Sverige

blivit medlem av unionen.

Regeringen har med iakttagande av de krav som ställs av

gemenskapsrätten om rösträtt och valbarhet för unionsmedborgare

som är bosatta i Sverige utan att vara svenska medborgare

föreslagit att

valet skall hållas söndagen den 17 september 1995,

valsystemet skall så nära som möjligt ansluta till den

ordning som tillämpas för val till riksdagen,

hela landet skall utgöra en enda valkrets,

den fyraprocentsspärr för mandatfördelning som gäller vid val

till riksdagen skall gälla även vid detta val,

den s.k. jämkade uddatalsmetoden för mandatfördelning som

gäller vid val till riksdagen skall gälla även vid detta val,

möjligheten till personröstning, som enligt regeringsformen

skall finnas vid riksdagsval, skall gälla även vid höstens val

till Europaparlamentet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Vänsterpartiet och

Miljöpartiet har reserverat sig i fråga om fyraprocentsspärren

och tillämpningen av den jämkade uddatalsmetoden, och

Vänsterpartiet har också reserverat sig mot att möjligheten till

personröstning införs vid detta val.

Utskottet behandlar även en del motioner från allmänna

motionstiden 1995 om valfrågor. Motionerna gäller bl.a.

redovisning av kampanjmedel vid ett ökat inslag av personval,

möjligheten till poströstning på valdagen, Valprövningsnämndens

sammansättning, riksdagsvalets förläggning och den kommunala

valkretsindelningen.

Utskottet framhåller vikten av öppenhet i fråga om personliga

kampanjmedel hos den som kandiderar i val. Utskottet utgår från

att de som kandiderar i val och personligen tar emot bidrag är

medvetna om behovet av öppen redovisning och avstyrker en motion

om tillkännagivande till regeringen. Moderata samlingspartiet

har reserverat sig mot utskottets motivering.

Utskottet diskuterar frågan om att slopa möjligheten till

poströstning på valdagen och de närmaste dagarna före. Utskottet

anser dock att beredningen inom regeringskansliet av denna fråga

inom ramen för det pågående arbetet med en ny vallag bör

avvaktas.

I fråga om Valprövningsnämnden föreslår utskottet ett

tillkännagivande till regeringen om att reglerna om nämndens

sammansättning ses över i samband med arbetet med en ny vallag.

Förslag till ändrade regler om sammansättningen vid prövning av

andra val än val till riksdagen bör läggas fram.

Utskottet avstyrker motioner om att förlägga riksdagsvalet

till våren och om att begränsa den kommunala

valkretsindelningen. Reservationer har avgivits av Folkpartiet,

Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Propositionerna

I proposition 1994/95:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet)

föreslår regeringen att riksdagen

(A 1) till Allmänna val för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 146 600 000 kr.

I proposition 1994/95:154 föreslår regeringen att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om val till Europaparlamentet,

2. lag om ändring i lagen (1993:1404) om brevröstning i

Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz,

3. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481).

Lagförslagen är intagna som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:154

1994/95:K17 av Peter Eriksson (mp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att i valet till Europaparlamentet inte använda någon

spärregel mot små partier.

1994/95:K18 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 26 § andra stycket i lag om val

till Europaparlamentet utformas i enlighet med vad i motionen

anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förändring av vallagen.

1994/95:K19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 33 § i förslag till lag om val

till Europaparlamentet utgår och att senare paragrafer

omnumreras i enlighet därmed,

2. att riksdagen beslutar att andra meningen i 32 § i förslag

till lag om val till Europaparlamentet får följande lydelse:

"Vid mandatfördelningen används uddatalsmetoden med 1 som första

divisor.",

3. att riksdagen beslutar att i regeringens förslag till lag

om val till Europaparlamentet avslå de delar som innebär

personval.

1994/95:K20 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas att

riksdagen avslår propositionens förslag om en fyraprocentsspärr

i valet till Europaparlamentet.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995

1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de svenska EU-valen företas på

grundval av strikt proportionalitet och utan spärr.

1994/95:K619 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att riksdagsvalen förläggs till våren,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om valfinansiering,

1994/95:K702 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om valdag på annan dag än söndag.

1994/95:K704 av Conny Sandholm och Margitta Edgren (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samlat valsedelsutskick.

1994/95:K705 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en utredning om förutsättningarna för att

inrätta en egen valkrets för utlandsboende svenska medborgare.

1994/95:K706 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att fr.o.m. valet 1998 endast de

tio största kommunerna tillåts ha fler valkretsar än en,

2. att riksdagen beslutar att de kommuner som har fler

valkretsar än en skall fördela minst 10 % av mandaten som

utjämningsmandat,

3. att riksdagen beslutar att landstingen, i de fall de

består av flera valkretsar, skall fördela minst 10 % av mandaten

som utjämningsmandat,

4. att riksdagen beslutar att utjämningsmandat för kommuner

och landsting skall fördelas efter den jämkade uddatalsmetoden.

1994/95:K707 av Inger René och Birger Hagård (m) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär ändring i vallagen i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1994/95:K708 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Valprövningsnämndens sammansättning vid prövningen av olika val.

1994/95:K710 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av ett rättvisare valsystem i kommunala val.

1994/95:K711 av Sten Andersson (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om markering på valsedlar.

1994/95:K714 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förbättrade möjligheter för svenskar som befinner sig till sjöss

att deltaga i allmänna val.

1994/95:K715 av Nils T Svensson och Ulla Rudin (s) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

vallagen och lagen om folkomröstning rörande

Valprövningsnämndens beslutsförhet i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1994/95:K716 av Agneta Ringman och Ulla Rudin (s) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att frågan om avkortad tid

för poströstning tas upp vid beredningen av förslaget till ny

vallag.

Utskottet

Inledning

Propositionernas huvudsakliga innehåll

I propositionen om val till Europaparlamentet m.m. behandlas

frågan om val i Sverige av företrädare i den parlamentariska

församlingen i Europeiska unionen (EU), Europaparlamentet.

Enligt det avtal som reglerar Sveriges anslutning till unionen

skall det i Sverige väljas 22 företrädare i parlamentet, och det

första valet hållas inom två år efter det att Sverige blivit

medlem av unionen.

I propositionen föreslås att

valet skall hållas söndagen den 17 september 1995,

valsystemet så nära som möjligt skall ansluta till den

ordning som tillämpas för val till riksdagen,

hela landet skall utgöra en enda valkrets, eftersom det

endast är fråga om 22 mandat som skall fördelas, och

den möjlighet för väljarna att rösta på person som avses

finnas i de nationella valen fr.o.m. år 1998 skall gälla också i

valet till Europaparlamentet.

Rösträtt och valbarhet föreslås tillkomma den som är

medborgare i någon av EU:s medlemsstater och bosatt i Sverige.

Den föreslagna lagen gäller endast det första valet i Sverige

till Europaparlamentet. Lagen avses bli omarbetad inför de val

som skall äga rum i samtliga medlemsländer år 1999. I

Justitiedepartementet pågår arbete med en ny vallag som till år

1998 skall ersätta gällande vallag, och som också kommer att

kräva anpassning av lagen om val till Europaparlamentet.

Anslaget till Allmänna val avser statsverkets kostnader för

valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt ersättning till

vissa myndigheter m.m. för biträde i samband med allmänna val.

I det belopp som i budgetpropositionen föreslås till Allmänna

val -- 146 000 000 kr -- ingår beräknade utgifter på

140 000 000 kr för val i september 1995 till

Europaparlamentet.

Allmänt om EU:s regler om val

Europaparlamentet är den enda av Europeiska unionens

institutioner som utses genom direkta val. Sådana val skall

hållas i alla medlemsstater under fyra dagar i en bestämd

tidsperiod i juni månad. Senast hölls val i juni 1994. Nästa val

kommer att äga rum i juni 1999. Parlamentets mandattid är fem

år.

Platserna fördelas mellan medlemsländerna på grundval av deras

invånarantal. Det totala antalet platser är numera 626.

Förhållandet mellan invånarantalet och platsfördelningen gynnar

de befolkningsmässigt små länderna. Enligt anslutningsakten har

Sverige 22 platser.

Målet är enligt Romfördraget att företrädare i

Europaparlamentet skall väljas genom allmänna direkta val enligt

en för alla medlemsländer enhetlig ordning. Från år 1979 har

valen varit direkta men valsättet är ännu inte enhetligt. Vissa

mera detaljerade, bindande bestämmelser om val av företrädare i

Europaparlamentet är dock redan i kraft i EU och måste således

beaktas när ett nationellt valsystem skall utformas. Sådana

bindande regler finns i en av rådet beslutad akt (fogad till

rådets beslut 76/787 av den 20 september 1976) om allmänna

direkta val till Europaparlamentet (valrättsakten) samt i

rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om individuella

arrangemang angående unionsmedborgarnas rösträtt och valbarhet

(direktivet).

Varje unionsmedborgare skall ha rösträtt och vara valbar vid

val i den medlemsstat där han bor under samma förutsättningar

som den statens medborgare. En unionsmedborgare skall kunna

välja att delta i val till Europaparlamentet i den stat där han

är medborgare (hemstaten) eller i den stat han bor

(bosättningsstaten). Detta gäller såväl rätten att rösta som

rätten att ställa upp som kandidat i valet.

För det fall en plats blir vakant under mandatperioden, t.ex.

genom att företrädaren har förlorat sin valbarhet, skall varje

medlemsland fastställa ett förfarande för hur platsen skall

besättas för återstoden av mandatperioden. Vissa ämbeten och

sysslor är nämligen oförenliga med uppdrag som företrädare i

Europaparlamentet.

För Europeiska unionens nya medlemsstater gäller enligt

artikel 31 i anslutningsakten att var och en av dem inom två år

från anslutningen skall för sitt folk, i enlighet med

bestämmelserna i valrättsakten, hålla ett allmänt direkt val av

företrädare i Europaparlamentet. För tiden från anslutningen

fram till valet skall varje ny medlemsstats parlament inom sig

utse företrädare i Europaparlamentet för sitt lands folk på det

sätt som medlemsstaten själv bestämmer. För Sveriges del har

riksdagen inom sig utsett 22 företrädare i Europaparlamentet

enligt lagen (1994:1650) om riksdagens val av företrädare för

Sverige i Europaparlamentet.

Allmänt om det svenska valsystemet

De grundläggande reglerna om det svenska valsystemet finns i

regeringsformen (omtryckt 1991:1503) och kommunallagen

(1991:900). Detaljerade regler om valförfarandet finns i

vallagen (1972:620, omtryckt 1994:287).

Valen till riksdag, landstingsfullmäktige och

kommunfullmäktige är proportionella. Mandaten fördelas mellan

partierna. Inom partierna fastställs ordningen mellan

kandidaterna genom särskilda uträkningar. Fr.o.m. den 1 januari

1995 gäller att väljarna skall ha möjlighet att vid röstningen,

som sker på parti, avge särskild personröst. Försök med

personröstning gjordes vid 1994 års val i valet till

kommunfullmäktige i sju kommuner.

Med parti avses enligt 3 kap. 7 § regeringsformen varje

sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under

särskild beteckning.

För val till riksdagen är landet indelat i valkretsar. För val

av landstingsledamöter indelas också landstingen i valkretsar.

Även kommunerna delas, om de är av viss storlek, in i

valkretsar.

Riksskatteverket är central valmyndighet.

Utredningsarbete m.m.

Under senare år har det pågått en omfattande översyn av den

svenska vallagstiftningen.

I mars 1991 tillkallades en särskild utredare --

Vallagsutredningen -- med uppdrag att se över valförfarandet

från administrativ och teknisk synpunkt. Första etappen av

utredningsuppdraget har resulterat i vissa ändringar i vallagen

och andra författningar som rör valförfarandet. Utredningens

förslag har vidare resulterat i en försöksverksamhet vid 1994

års riksdagsval. Den innefattar "ambulerande" röstmottagning och

inrättande av flera röstmottagningsställen i ett och samma

valdistrikt.

Personvalskommittén avlämnade i februari 1993 sitt betänkande

Ökat personval (SOU 1993:21). Betänkandet låg till grund för den

överenskommelse mellan partierna som träffades hösten 1993 om

att föra in en bestämmelse i regeringsformen om möjlighet för

väljarna att avge särskild personröst och om att försök med

personröstning skulle göras vid 1994 års val.

Sedan Vallagsutredningen ombildats till en parlamentariskt

sammansatt kommitté -- 1993 års vallagskommitté -- fortsatte

arbetet, som nu rörde valtekniska frågor i mera egentlig mening.

I uppdraget ingick också att göra en redaktionell och språklig

översyn av vallagen. Kommittén överlämnade i mars 1994

slutbetänkandet Vallagen (SOU 1994:30). I betänkandet redovisar

kommittén överväganden bl.a. i fråga om röstlängder,

utjämningsmandat och småpartispärr vid val till

kommunfullmäktige, röstning i utlandet, symboler på valsedlar

och särskilda röstmottagningsställen. -- Betänkandet har

remissbehandlats och bereds för närvarande inom

Justitiedepartementet.

En parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1994:06, dir.

1994:49) -- Nomineringsrätts- och valkretskommittén -- har nu i

uppdrag att se över vissa frågor med anknytning till

valsystemet. Kommittén skall i första hand

se över och lämna förslag till ytterligare åtgärder för att

komma till rätta med missbruk av den fria nomineringsrätten,

överväga möjligheterna att införa symboler på valsedlar, och

undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av vissa

större riksdagsvalkretsar.

Det står kommittén fritt att ta upp också andra närliggande

frågor som den finner angelägna och som ligger i linje med

utredningsarbetets syfte.

Kommittén har senare genom tilläggsdirektiv (dir. 1995:7) fått

i särskilt uppdrag också att följa upp den försöksverksamhet som

ägde rum i sju kommuner vid 1994 års val till kommunfullmäktige,

där väljarna kunde avge särskild personröst.

Utredningsarbetet skall vara avslutat före 1995 års utgång.

Inom Justitiedepartementet pågår, som nämnts ovan, arbete med

en ny vallag, som före 1998 års val skall ersätta den nuvarande

vallagen.

Rösträtt och valbarhet

Gällande bestämmelser för riksdagsval

Rösträtt till riksdagen har svenska medborgare som fyllt 18 år

senast på valdagen och är upptagna i röstlängden. För svenskar

som är bosatta utomlands gäller att de skall ha varit

folkbokförda här någon gång.

Det finns två typer av röstlängd, en allmän och en särskild.

I den allmänna röstlängden antecknas alla svenska medborgare

som är folkbokförda i valdistriktet den 1 juli och som har fyllt

eller fyller 17 år senast den 1 september det år röstlängden

upprättas. Den allmänna röstlängden upprättas senast den 15 juli

för varje valdistrikt av skattemyndigheten.

Utlandssvenskar tas upp i den särskilda röstlängden, som

upprättas av Riksskatteverket. Den särskilda röstlängden skall

också vara framställd senast den 15 juli. För att bli upptagen i

den särskilda röstlängden krävs att man ansöker om det hos

Riksskatteverket senast den 1 juli samma år. Ansökan måste göras

inför varje ordinarie val.

Gemenskapsrättsliga regler

Maastrichtfördraget förutsätter att medlemsländerna

tillerkänner unionsmedborgare rösträtt och valbarhet i val till

Europaparlamentet på samma villkor som gäller för de egna

medborgarna. I fördraget föreskrivs att rådet före den 31

december 1993 enhälligt skall utfärda närmare bestämmelser.

Sådana närmare bestämmelser finns i rådets direktiv 93/109/EG.

Utgångspunkten är, som tidigare framhållits, att en

unionsmedborgare skall kunna välja att delta i val till

Europaparlamentet i den stat där han eller hon är medborgare

(hemstaten) eller i den stat där han eller hon bor

(bosättningsstaten). Detta gäller såväl rätten att rösta som

rätten att ställa upp som kandidat i valet.

Direktivets föreskrifter syftar framför allt till att

säkerställa dels att ingen röstar mer än en gång i samma val och

att ingen kandiderar i mer än en medlemsstat, dels att den som

enligt hemlandets lagstiftning förlorat sin valbarhet inte

heller är valbar i bosättningsstaten.

Den unionsmedborgare som önskar rösta i bosättningsstaten har

att anmäla detta. För att bli upptagen i röstlängden skall en

sådan väljare dessutom i en skriftlig försäkran ange sin

nationalitet och adress i bosättningsstaten samt att rösträtten

kommer att utövas endast i bosättningsstaten. Den som önskar

kandidera i bosättningsstaten skall i en försäkran lämna

motsvarande uppgifter.

Den berörda myndigheten i bosättningsstaten skall vidare kräva

att unionsmedborgare som ställer upp som kandidat visar ett

intyg från hemlandet att han inte förlorat sin valbarhet.

Bosättningsstaten skall underrätta hemstaten om medborgare i

denna som finns upptagna i röstlängden eller som kandiderar.

Hemstaten skall vidta lämpliga åtgärder som att säkerställa att

dess medborgare inte röstar mer än en gång eller kandiderar i

mer än en medlemsstat.

Vissa ämbeten och sysslor är oförenliga med uppdrag som

företrädare i Europaparlamentet. Utöver de ämbeten och sysslor

som anges i valrättsakten kan varje medlemsland bestämma att

något ytterligare ämbete, uppdrag eller syssla är oförenligt med

uppdrag som företrädare i Europaparlamentet. Det är emellertid

uttryckligen föreskrivet i valrättsakten att en ledamot av

ett nationellt parlament samtidigt kan vara företrädare i

Europaparlamentet.

Propositionen

Regeringen föreslår att, utöver den som har rösträtt vid val

till riksdagen, även unionsmedborgare som inte är svenska

medborgare ges rätt att rösta i valet till Europaparlamentet och

rätt att kandidera i det valet. Som förutsättning för dessa

unionsmedborgares rätt att rösta och kandidera skall dock gälla

att de inte har röstat eller kandiderat i hemstaten vid 1994 års

ordinarie val till Europaparlamentet.

För svenska medborgare som är bosatta här i landet bör enligt

propositionen allmän röstlängd komma till användning, medan

svenska medborgare som inte är bosatta i riket efter ansökan tas

upp i särskild röstlängd.

Andra unionsmedborgare som är bosatta i Sverige och vill rösta

här skall enligt förslaget anmäla att de önskar tas upp i allmän

röstlängd för valet till Europaparlamentet samt försäkra att de

inte redan utövat rösträtt vid valet. Unionsmedborgare som vill

kandidera i valet skall lämna en försäkran om att de inte

tidigare kandiderat i valet.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om rösträtt

och valbarhet. Utskottet, som noterar att olika uttryck används

i paragraferna som hänvisar till tidigare deltagande i valet

till Europaparlamentet för innevarande mandatperiod, föreslår

att uttrycket "i juni 1994", som används i 5, 11, 15 och 19 §§,

används även i 7 §.

Mandatfördelning mellan partier

Gällande bestämmelser för riksdagsval

Landet är för val till riksdagen indelat i valkretsar.

Valkretsindelningen överensstämmer i princip med

länsindelningen. Stockholms och Göteborgs kommuner utgör dock

särskilda kretsar. Malmöhus län är delat i tre och Älvsborgs län

i två valkretsar.

För riksdagsvalet finns 310 fasta valkretsmandat och 39

utjämningsmandat. Det riksproportionella valsystem som

tillämpades första gången vid 1970 års riksdagsval innebär bl.a.

att, sedan de fasta valkretsmandaten fördelats, avvikelser från

ett proportionellt rättvisande resultat korrigeras med hjälp av

utjämningsmandat. Principen om riksproportionalitet genombryts

dock av den s.k. småpartispärren, som innebär att endast partier

som har fått minst 4 % av rösterna i hela riket deltar i

fördelningen av mandaten. Därutöver kan ett parti få mandat i en

valkrets där partiet har fått minst 12 % av rösterna. Vid

fördelningen används den s.k. jämkade uddatalsmetoden, dvs. ett

partis röstetal divideras med 1,4 innan partiet har tagit sitt

första mandat.

Propositionen

Regeringen föreslår att mandaten vid valet skall fördelas

proportionellt med hänsyn till valresultatet i landet som

helhet. Någon indelning av landet i valkretsar skall således

inte förekomma. Vid mandatfördelningen skall samma metod som vid

riksdagsvalen, den s.k. jämkade uddatalsmetoden, användas.

Regeringen föreslår vidare att i likhet med vad som gäller vid

riksdagsvalen endast partier som fått minst 4 % av rösterna i

hela landet skall delta i fördelningen av mandat. -- Regeringen

framhåller i fråga om dessa förslag den övergripande ambitionen

att så mycket som möjligt anknyta reglerna till vad som gäller

för val till riksdagen.

I fråga om fyraprocentsspärren anför regeringen att ett av de

centrala argumenten för att ha en spärr vid riksdagsval,

nämligen att underlätta regeringsbildandet genom att något

begränsa möjligheten för små partier att vinna säte i

parlamentet, saknar relevans såvitt gäller val till

Europaparlamentet.

Ett argument som enligt regeringen har relevans är att man

inte kan bortse från risken att valdeltagandet blir lägre än i

riksdagsvalen. Vid ett valdeltagande på 48,8 %, vilket varit

det genomsnittliga deltagandet i valen till Europaparlamentet i

Danmark, skulle det utan spärr kunna räcka med stöd av i mycket

ungefärliga tal 100 000 väljare, dvs. cirka 1,5 % av de

röstberättigade, för att ett parti skulle vinna säte i

Europaparlamentet. En spärr motsvarande den för riksdagsvalen

kan motverka att partier med ett mycket litet, men lätt

mobiliserat, väljarstöd vinner säte i Europaparlamentet.

Regeringen påpekar att det proportionella valsystemet till

följd av ett lågt valdeltagande har bidragit till en

fragmentering av partistrukturen i Europaparlamentet. Som

exempel nämns att Tyskland och Frankrike representeras i

Europaparlamentet av fler partier än de med säte i de nationella

parlamenten, trots att det i dessa länder tillämpas spärrar vid

valen till Europaparlamentet.

Regeringen anser att ett ytterligare argument för att tillämpa

fyraprocentsspärren är att den kan verka väljarmobiliserande.

Erfarenheten från val till den svenska riksdagen är att spärren

visserligen kan verka återhållande på sympatisörer till vissa

partier men också att den kan tjäna som draghjälp åt de partier

som enligt opinionsmätningar ligger nära gränsen.

Motioner

I motioner från tre partier (v, mp och kds) tas upp frågor om

mandatfördelningen, främst om förslaget om fyraprocentsspärr.

I motion K19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

riksdagen skall besluta att den paragraf i lagförslaget som

handlar om fyraprocentsspärren skall utgå och att efterföljande

paragrafer skall omnumreras i enlighet med detta (yrkande 1)

och att i bestämmelsen om att vid mandatfördelningen används

uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1,4 i stället

skall föreskrivas att vid mandatfördelningen används

uddatalsmetoden med 1 som första divisor (yrkande 2).

Motionärerna anför att förslaget om fyraprocentsspärr i detta

val saknar relevans, eftersom det inte är frågan om att skapa

underlag för majoritetsregeringar. De pekar på uttalandet i

propositionen att det proportionella valsystemet till följd av

ett lågt valdeltagande överhuvud bidragit till en fragmentering

av partistrukturen i Europaparlamentet, och de tolkar detta som

ett uttryck för en mycket stark federalistisk strävan efter mer

enhetliga partibildningar på Europanivå, som också ligger i

linje med artikel 138 A i Romfördraget. Motionärerna anför att

det avgörande inte är om partistrukturen i Europaparlamentet är

enhetlig utan om de folkvalda är representativa för sina

väljare. Användningen av den jämkade uddatalsmetoden vid

fördelningen av mandat kommer, som även medges i propositionen,

att missgynna mindre partier. Detta missgynnande försvinner om

delningstalet ändras till 1.

I motion K17 begär Peter Eriksson (mp) att riksdagen skall

besluta att någon spärregel inte skall användas i valet till

Europaparlamentet. Motionären påpekar att det avgörande motivet

för den i riksdagsval använda fyraprocentsspärren har varit att

underlätta en regeringsbildning. Om det i riksdagsval kan

ifrågasättas hur tungt detta argument är, så faller det i valet

till Europaparlamentet bort helt. Europaparlamentets största

demokratiska betydelse ligger enligt motionären i att sprida

information, delta i och väcka debatt samt utöva granskning

gentemot EU:s övriga institutioner. Det finns därför tungt

vägande skäl för att valsystemet skall konstrueras för att

underlätta en så bred representation och folklig förankring som

möjligt. Den s.k. naturliga spärren vid ett val med en valkrets

och 22 mandat är enligt motionären 3 % eller något därutöver,

och fyraprocentsspärren framstår därför mer än någonsin som ett

medel för de stora partierna att försöka hindra små partier och

nya opinioner och grupper från att på lika villkor delta i det

politiska livet. Ytterligare ett skäl mot spärren ligger enligt

motionären i det faktum att flera av riksdagens mindre partier

har stora interna motsättningar i EU-frågan eller en allmänt

sett svag profil och på grund av detta riskerar att inte erhålla

någon representation över huvud taget i Europaparlamentet. Ett

sådant resultat vore negativt för riksdagens möjlighet att

erhålla god information om EU-politiken och delta i debatt och

diskussioner inför beslut i EU:s ministerråd.

Alf Svensson m.fl. (kds) begär i motion K20 att riksdagen

skall avslå förslaget om en fyraprocentsspärr i valet till

Europaparlamentet. Motionärerna anför att den jämkade

uddatalsmetoden är en mandatfördelningsmetod som i sig

innehåller en spärr mot småpartier och att det när det gäller

ett så litet antal mandat som 22 den naturliga spärren är

tillräckligt hög i sig. De anför vidare att den nuvarande

fyraprocentsspärren till riksdagen inte är allmängiltigt given

utan en partipolitisk intressekompromiss från 1960-talet och att

för landstingen valts en lägre spärrnivå. Vad som anförts i

propositionen om att ett lågt valdeltagande kan ge den effekten

att en liten del av de röstberättigade lätt kan erhålla mandat

är enligt motionärerna inte något som kan anföras speciellt vad

gäller Europaparlamentet utan det gäller generellt. Det saknar

vidare enligt motionärerna relevans eftersom man inte kan

förutsätta ett lågt valdeltagande. Påståendet i propositionen om

att ett spärrsystem skulle kunna verka väljarmobiliserande

saknar enligt motionärerna underlag i den statsvetenskapliga

forskningen. Inget av de två skäl som varit viktiga vid

införandet av fyraprocentsspärren vid svenska riksdagsval,

nämligen önskan om stabila regeringsmajoriteter och undvikande

av alltför stor partisplittring i riksdagen har relevans vid

valet till Europaparlamentet. Alf Svensson m.fl. (kds)

kritiserar också i motion K224 yrkande 6 tanken på en spärr vid

valet till Europaparlamentet och begär ett tillkännagivande till

regeringen om att de svenska EU-valen bör företas på grundval av

strikt proportionalitet och utan spärr.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att en övergripande

ambition bör vara att så mycket som möjligt anknyta reglerna om

val till Europaparlamentet till de regler som gäller för svenska

riksdagsval. Som framhållits i propositionen kan ett lågt

valdeltagande medföra att ett parti kan få mandat i valet med

ett mycket lågt antal väljare, om inte den för riksdagsvalen

föreskrivna småpartispärren tillämpas. Utskottet vill inte

främja en fragmentering av partistrukturen i Europaparlamentet.

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till lydelse av

33 § lagen om val till Europaparlamentet och avstyrker

motionerna K17, K19 yrkande 1, K20 och K224 yrkande 6 i denna

del.

Med hänsyn främst till önskemålet om regellikhet mellan valen

till Europaparlamentet och till riksdagen tillstyrker utskottet

också förslaget i propositionen om mandatfördelning enligt den

s.k. jämkade uddatalsmetoden (32 §) och avstyrker motion K19

yrkande 2.

Personröstning

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen sker vid riksdagsval

röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild

personröst. Denna lydelse av bestämmelsen trädde i kraft den 1

januari 1995. Vid 1998 års allmänna val kommer således i

enlighet med den överenskommelse som hösten 1993 träffades

mellan företrädare för riksdagspartierna denna möjlighet att

finnas.

Vid 1994 års val till kommunfullmäktige gjordes försök i sju

kommuner med personröstning. Nomineringsrätts- och

valkretskommittén har, som nämnts ovan, genom tilläggsdirektiv

fått i uppdrag att följa upp försöksverksamheten.

Propositionen

Regeringen föreslår att väljarna ges möjlighet att rösta på

person i enlighet med den ordning som skall gälla vid de

nationella valen år 1998 och som på försök tillämpats i några

kommuner vid valet år 1994. Spärren för att personliga röstetal

skall fastställas föreslås dock sättas till 5 % av partiets

röstetal.

Frågan berördes inte i den promemoria med förslag till lag om

val till Europaparlamentet som remissbehandlades. Regeringen

anser dock att frågan om personval är så väl beredd att en sådan

ordning kan genomföras vid detta val.

Grunddragen i den modell som Personvalskommittén redovisade i

betänkandet Ökat personval (SOU 1993:21) och som återges i

propositionen är följande. Partierna förutsätts liksom hittills

presentera listor, på vilka kandidaterna rangordnats i enlighet

med partiets nominering. Väljarna får en möjlighet att göra en

markering intill ett av namnen på valsedeln och avger därmed en

personröst för den aktuella kandidaten. Avgörande för vilken

eller vilka kandidater som skall förklaras valda är antalet

personröster på varje kandidat under förutsättning att

kandidaten fått ett visst minsta antal personröster, dvs.

uppnått en spärr. Den kandidat som fått flest personröster blir

vald först, kandidaten med näst flest personröster blir vald

därnäst osv., allt under förutsättning att de kommit upp till

spärren. Om inte alla mandat som partiet vunnit kan tillsättas

med kandidater som kommit över spärren, övergår man till att

utse ledamöter med den nuvarande metoden vilket innebär att

listordningen i regel blir bestående. Anledningen till

spärrregeln är att en kandidat som fått ett mycket litet antal

personröster inte skall kunna bryta den rangordning som partiet

gjort upp. Kommittén förordade att spärren för riksdagsvalets

del skulle ligga mellan 5 och 10 % av partiets röstetal i en

valkrets. I sitt lagförslag förordade kommittén att spärren

skulle sättas vid 8 %. Det är också den nivå som partierna

enats om vad gäller riksdagsvalet år 1998.

Om det skall finnas en reell möjlighet att en röst på person

skall få genomslag i valet till Europaparlamentet, då hela

landet utgör en enda valkrets, bör spärren dock enligt

regeringen sättas vid den undre gräns som Personvalskommittén

föreslagit, dvs. 5 %.

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion K19 yrkande 3 att

riksdagen skall avslå de delar i propositionen som innebär

personval. Motionärerna påpekar att personval inte fanns med i

den promemoria som föregick propositionen. Skälet till detta kan

enligt motionärerna antas vara att man inte ville införa ett

helt nytt valsystem för riksval innan en ordentlig utvärdering

gjorts av de försök som gjordes i en del kommuner i samband med

1994 års val. Motionärerna är inte principiella motståndare till

varje form av personvalsinslag i valsystemet. De anser dock inte

att det finns anledning att forcera fram ett införande i samband

med valet till Europaparlamentet och brådstörtat genomföra ett

helt nytt system bara för att lösa interna problem i partier som

har starka EU-kritiska opinioner. Att införa personvalsinslag

strider också enligt motionärerna mot regeringens huvudlinje om

att valet skall vara så likt ordinarie riksdagsval som möjligt.

Frågor som rör möjligheten till personröstning tas också upp i

två motioner från allmänna motionstiden. Den ena motionen rör

obligatorisk markering av kandidat på valsedeln, den andra

redovisning av kampanjmedel.

Sten Andersson (m) anser i motion K711 yrkande 2 att det finns

skäl att revidera reglerna för beräkning av personröster och att

markering av kandidat på röstsedeln bör bli obligatorisk. Han

begär ett tillkännagivande om detta till regeringen. I motionen

kritiseras det förhållandet att en mycket liten andel väljare

(5--10 %) genom markering för en viss kandidat skall kunna

förändra den av partiet interna beslutade rangordningen på

valsedeln, även om den överväldigande majoriteten av partiets

väljare anser att partiets rangordning är riktig och därför inte

gör någon markering på valsedeln.

I motion K619 av Olof Johansson m.fl. (c) tas upp frågan om

finansiering av valkampanjer vid ett ökat inslag av personval,

och motionärerna begär att riksdagen skall som sin mening ge

regeringen till känna vad som anförs i motionen (yrkande 5).

Ett ökat inslag av personval kan enligt motionärerna komma att

innebära att organisationer och enskilda i större utsträckning

stöder enskilda kandidater. Det är enligt motionärerna viktigt

att verksamheten sker öppet, annars kan ett legitimitetsproblem

uppstå där väljarna uppfattar bidrag och stöd som en möjlighet

för olika intressen eller organisationer att "köpa" sitt

politiska inflytande. Motionärerna anser att för kandidater bör

införas en skyldighet att redovisa från vilka och på vilket sätt

de tar emot ekonomiskt eller annat stöd i sin valrörelse och en

särskild skyldighet att redovisa för mottagna medel.

Tidigare utskottsbedömning

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:KU44, där

frågan om att införa bestämmelsen om personröstning i

regeringsformen behandlades, uttalade utskottet med anledning av

en motion att utskottet var medvetet om att ett större inslag av

personval kan medföra risker för oönskade bindningar mellan

enskilda kandidater och stora bidragsgivare. Utvecklingen måste

därför följas med uppmärksamhet.

Pågående utredningar

Som nämnts ovan har Nomineringsrätts- och valkretskommittén

genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att följa upp den

försöksverksamhet med personröstning som ägt rum i sju kommuner.

I direktiven nämns också att ett uppföljningsarbete pågår inom

Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. --

Kommitténs utredningsarbete skall vara avslutat före 1995 års

utgång.

Med anledning av ett uppdrag av riksdagen (bet. 1993/94:KU18)

har talmannen utsett en arbetsgrupp med uppgift att i första

hand arbeta med att utforma ett registreringssystem för

redovisning av riksdagsledamöternas ekonomiska förhållanden

liksom ledamotskap i olika slags styrelser samt därvid analysera

och bedöma konsekvenserna av olika slag. Arbetsgruppen är

oförhindrad att också ta upp andra frågor av etiskt slag med

anknytning till ledamöternas uppdrag i riksdagen.

Utskottets bedömning

I regeringsformen har nyligen förts in en bestämmelse om

möjlighet för väljarna att vid riksdagsval avge särskild

personröst. Med hänsyn till den likhet som enligt utskottets

mening bör råda mellan valet till Europaparlamentet och

riksdagsvalen bör möjligheten till personröstning ges redan vid

Europaparlamentsvalet, och utskottet tillstyrker regeringens

förslag i dessa delar (35--37 §§). Utskottet avstyrker därmed

motion K19 yrkande 3.

Beträffande 37 § i förslaget noterar utskottet att orden

"kandidat" och "företrädare" använts på ett inkonsekvent sätt i

första resp. tredje styckena. Utskottet föreslår att samma ord

används i båda styckena på sätt som framgår av hemställan.

Regeringsformens bestämmelse om val till riksdagen innebär att

röstning sker på parti med möjlighet för väljarna att avge

särskild personröst. Någon skyldighet att avge personröst anser

utskottet inte bör införas. Motion K711 yrkande 2 avstyrks.

I fråga om den i motion K619 (yrkande 5) upptagna frågan om

redovisning av kampanjmedel vid ett ökat inslag av personval

vill utskottet starkt understryka behovet av största möjliga

öppenhet i fråga om sådan redovisning. Inför valet till

Europaparlamentet är det enligt utskottets mening knappast

möjligt att införa någon formell redovisningsskyldighet.

Utskottet vill inte heller nu ta ställning till om en sådan

formell redovisningsskyldighet över huvud taget bör införas.

Utskottet utgår dock från att de som kandiderar i val och

personligen tar emot bidrag för sina kampanjer är medvetna om

behovet av att öppet redovisa sådana bidrag. De erfarenheter som

vinns vid valet till Europaparlamentet kan senare ligga till

grund för vidare överväganden. Utskottet har tidigare framhållit

att utvecklingen måste följas med uppmärksamhet. Enligt

utskottets uppfattning bör noga övervägas vilka åtgärder som kan

och bör vidtas för att åstadkomma den eftersträvade öppenheten i

fråga om kampanjmedel. Motionen avstyrks.

Tidpunkt för val

Gällande ordning för riksdagsval m.m.

Tidpunkten för riksdagsval bestäms i tre olika författningar

på olika konstitutionell nivå. I regeringsformen ges

bestämmelsen att ordinarie val till riksdagen skall förrättas

vart fjärde år. I riksdagsordningen finns bestämmelsen att

ordinarie val till riksdagen hålls i september. Slutligen

föreskrivs i vallagen att ordinarie val till riksdagen samt val

i hela riket av landstingsledamöter och kommunfullmäktige

förrättas samma dag och att valdag är tredje söndagen i

september.

Gemenskapsrättsliga regler

Tidpunkten för de ordinarie val till Europaparlamentet som

kommer att äga rum från år 1999 och framåt följer av

gemenskapsrättsliga regler. Av valrättsakten och rådsbeslut

framgår att val skall förrättas under en viss tidsperiod i juni

månad och under den perioden äga rum från torsdag morgon till

följande söndag.

När det gäller det val av företrädare i Europaparlamentet som

nu närmast förestår har det i anslutningsakten föreskrivits att

det måste äga rum inom två år från Sveriges inträde i EU. Valet

måste således förrättas före utgången av år 1996.

Propositionen

Regeringen föreslår att allmänna direkta val av svenska

företrädare i Europaparlamentet skall hållas söndagen den 17

september 1995.

Som skäl för sitt förslag påpekar regeringen inledningsvis att

något allmänt val inte skall äga rum i Sverige förrän år 1998

och att det därför inte är möjligt för oss att samordna det

första valet av företrädare i Europaparlamentet med något annat

allmänt val. Vidare anser regeringen att det är rimligt att den

tid under vilken de svenska företrädarna i Europaparlamentet

endast utsetts av riksdagen blir så kort som möjligt och att

företrädarna så snart som möjligt skall kunna agera med den

ytterligare legitimitet och auktoritet som följer av att de

utsetts av folket i direkta allmänna val. Den föreslagna

tidpunkten motsvarar den då allmänna val skulle ha ägt rum om

det varit valår.

Motioner

Förslaget i propositionen om tidpunkt för valet till

Europaparlamentet har inte föranlett några motioner.

I två motioner från allmänna motionstiden tas frågan upp om

när allmänna val skall hållas.

Olof Johansson m.fl. (c) begär i motion K619 yrkande 4 att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att

riksdagsval bör förläggas till våren och därigenom komma i nära

anslutning till riksmötets avslutande. Som skäl till förslaget

pekar motionärerna på att riksdagen nu beslutat att budgetåren

skall sammanfalla med kalenderår och att budgetpropositionen

således kommer att presenteras och behandlas i riksdagen under

hösten. En ordning med riksdagsval under hösten medför enligt

motionärerna att en tillträdande ny regering får för kort tid

för att förbereda sin budgetproposition.

Rigmor Ahlstedt (c) begär i motion K702 att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna att det finns skäl att flytta

de allmänna valen till en vardag, förslagsvis lördag, så att

alla söndagar ges karaktären av helgdag.

Tidigare behandling av frågan om tidpunkt för riksdagsval

Riksdagsutredningen föreslog i samband med överlämnandet av

sitt principbetänkande i juni 1993 att tidpunkten för

riksdagsval skulle tidigareläggas. De författningsöverläggningar

som hölls hösten 1993 mellan företrädare för riksdagspartierna

ledde inte till någon överenskommelse om att ändra tidpunkten

för allmänna val. Riksdagsutredningen ansåg sig därför i sitt

förslag om statens budgetår utgå från att valdagen skulle vara

oförändrad.

Utskottet hänvisade i sitt av riksdagen godkända betänkande

1993/94:KU18 till att Riksdagsutredningen i sitt slutförslag

utgått från oförändrad valdag som en konsekvens av att

författningsöverläggningarna under hösten 1993 inte ledde till

någon överenskommelse om att ändra valdagens förläggning i tiden

samt avstyrkte motioner om att förlägga valdagen till maj eller

juni.

Utskottets bedömning

Förslaget i propositionen om tidpunkt för det förestående

valet till Europaparlamentet har som nämnts inte föranlett några

motioner. Utskottet tillstyrker förslaget.

Beträffande förslaget i motion K619 yrkande 4 att

riksdagsvalen bör förläggas till våren vidhåller utskottet sin

bedömning från föregående riksmöte. Motionsyrkandet avstyrks.

Allmänna val har sedan lång tid tillbaka hållits på en söndag.

Utskottet anser inte att det finns skäl att nu ändra dagen för

allmänna val till någon annan dag. Motion K702 avstyrks.

Vallokal m.m.

Gällande ordning

Bestämmelser om var och när röstning kan ske

Allmänna bestämmelser om röstning finns i 8 kap. vallagen.

Särskilda bestämmelser om röstning i vallokal resp. på

postkontor, hos utlandsmyndighet och på fartyg finns i 9 och

10 kap. vallagen. I 11 kap. vallagen finns särskilda

bestämmelser om röstning med valsedelsförsändelse.

Huvudregeln är att röstning skall ske på valdagen i

vallokalen för det valdistrikt där väljaren finns upptagen i

röstlängd. Om den röstande finner sig vara förhindrad att rösta

enligt den regeln, får han eller hon rösta på postkontor här i

riket eller hos svensk utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg

i utrikes fart. -- I praktiken kan en väljare fritt avgöra om

han eller hon vill avge sin röst på postkontor eller i vallokal.

Röstning på postkontor kan ske på de kontor som

Riksskatteverket efter samråd med Posten AB bestämmer. Vid val

till riksdagen och sådana val till kommun- eller

landstingsfullmäktige som omfattar hela riket skall röstning

alltid kunna ske på minst ett postkontor i varje kommun. På de

postkontor där röstning genomförs skall man vid sådana val kunna

rösta fr.o.m. den 24:e dagen före valdagen t.o.m. valdagen.

Röstning på postkontor äger enligt huvudregeln rum under den

tid då postkontoret är öppet. Den tid då röstning kan ske före

valdagen kan dock begränsas. På valdagen skall postkontor vara

öppet för röstmottagning minst en timme före klockan 11 och

minst en timme efter klockan 15.

Förtidsröstning genom posten kan också ske på tillfälliga

postkontor. Sådana postkontor kan, efter samråd med valnämnden

och med vårdinrättningen, inrättas på sjukhus, ålderdomshem,

kriminalvårdsanstalt eller liknande vårdinrättningar, s.k.

institutionsröstning. Röstning på dessa postkontor får äga rum

tidigast sjunde dagen före valdagen.

Tillfälliga (särskilda) postkontor kan också inrättas på

valdagen. Det är då framför allt fråga om röstmottagning i

glesbygdsområden. Ett sådant postkontor kan inrättas t.ex. om

ett valdistrikt dragits in så att väljarna får längre till sin

vallokal.

Den som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder

inte kan inställa sig i vallokalen för det valdistrikt där han

eller hon är upptagen i röstlängden, får rösta genom bud.

Vid 1994 års val gavs med stöd av en särskild lag -- lagen

(1993:1403) om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994

-- möjlighet att anordna röstning också på annat

röstmottagningsställe än som föreskrivs i vallagen. Försök

gjordes bl.a. med att kommunerna tog ansvaret för den s.k.

institutionsröstningen vid bl.a. sjukhus och

kriminalvårdsanstalter. Andra typer av röstmottagning som kunde

prövas var "ambulerande" röstmottagning och inrättande av flera

röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt. -- Försöken

grundades på förslag som lämnats av 1993 års vallagskommitté.

I fråga om röstning hos utlandsmyndighet bestämmer

centrala valmyndigheten, dvs. Riksskatteverket, efter samråd med

Utrikesdepartementet hos vilka svenska utlandsmyndigheter

röstning skall äga rum. Vid ordinarie val till riksdagen får

röstning hos en utlandsmyndighet börja tidigast den 24:e dagen

före valdagen, och röstningen får pågå så länge att avgivna

valsedlar kan beräknas vara Riksskatteverket till handa senast

klockan 12 dagen före valdagen.

I fråga om röstning på fartyg bestämmer Riksskatteverket

på vilka fartyg i utrikes fart som röstning skall äga rum. Vid

ordinarie val till riksdagen får röstning börja tidigast den

55:e dagen före valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar

kan beräknas vara Riksskatteverket till handa senast klockan 12

dagen före valdagen.

Att en väljare har röstat på postkontor, hos utlandsmyndighet

eller på fartyg hindrar inte att han eller hon också röstar i

vallokalen på valdagen, s.k. ångerröstning. I så fall gäller

den röst som lämnas i vallokalen.

Omhändertagande av poströster m.m.

Vid röstning på postkontor skall röstmottagaren i väljarens

närvaro lägga in mottagna valkuvert i ett fönsterkuvert

tillsammans med väljarens röstkort.

Posten sänder mottagna fönsterkuvert till valnämnden i den

kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd eller, om

väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till valnämnden i den

kommun där den särskilda röstlängden skall finnas tillgänglig.

Även röstmottagare på utlandsmyndighet och på fartyg skall

lägga in mottagna valkuvert i fönsterkuvert. Röstmottagaren

skall i båda fallen sända fönsterkuverten till Riksskatteverket.

En röstmottagare på fartyg kan dock i vissa fall lämna mottagna

fönsterkuvert till en svensk utlandsmyndighet.

Riksskatteverket skall sända mottagna fönsterkuvert till

valnämnden i den kommun där väljaren är upptagen i allmän

röstlängd, eller om väljaren är upptagen i särskild röstlängd,

till valnämnden i den kommun där den särskilda röstlängden skall

finnas tillgänglig.

Fönsterkuvert som före valdagen kommer in till valnämnden från

röstmottagare på postkontor eller från Riksskatteverket sorteras

på valdistrikt och därefter sändas till valförrättarna i

valdistriktet. Översändandet bör ske i sådan tid att

fönsterkuverten är valförrättarna till handa när röstningen i

vallokalen börjar. Fönsterkuvert som kommer in till valnämnden

på valdagen sänds till valförrättarna i valdistriktet, om

kuverten kan beräknas vara valförrättarna till handa innan

röstningen i vallokalen slutar. Sådana fönsterkuvert som kommer

in till valnämnden efter valdagen eller så sent på valdagen att

de inte kan beräknas komma valförrättarna till handa, innan

röstningen i vallokalen slutar, skall valnämnden behålla.

Det går inte att undvika att Posten sänder enstaka poströster

till fel kommun. Många valnämnder sorterar inte de poströster

som kommit in till valnämnden efter hand som de kommer till

valnämnden utan all sortering sker under lördagen före valdagen.

De felsända poströsterna upptäcks av valnämnden först under

denna sortering. Det förekommer också att de felsända

poströsterna sorteras in bland poströsterna som sänds ut till

vallokalerna. I dessa fall upptäcks misstaget först vid

granskningen under valdagen. I båda dessa fall måste

poströsterna överlämnas till Posten på måndagen efter valdagen

för att sändas till rätt kommun.

Det kan också behöva påpekas att utlandsröster inte alltid

hinner komma in till Riksskatteverket i sådan tid att rösterna

hinner sändas ut till valnämnder och valdistrikt för den första

räkningen.

Sammanräkningsförfarandet

Preliminär rösträkning skall ske omedelbart efter det att

röstningen i vallokal har avslutats. Rösträkningen inleds med

att fönsterkuverten från valnämnden granskas. Därvid

kontrolleras bl.a. att väljaren är röstberättigad i

valdistriktet och att väljaren inte har röstat i vallokalen

under valdagen. Rösträkningen fortsätter därefter i särskild

föreskriven ordning. Sedan förrättningen avslutats sänds

röstlängd, protokoll och valsedlar i särskild ordning till

valnämnden.

Vid den s.k. onsdagsräkningen skall valnämnden granska

fönsterkuvert och innehåll samt räkna röster. I dagens system

granskas de röster som lämnats på posten under valdagen av

valnämnden vid onsdagsräkningen. Valnämnden skall granska de

poströster som valförrättarna i valdistrikten bedömt som

ogiltiga enligt 13 kap. 3--5 §§ vallagen. Nämnden skall också

granska poströster som inte blivit granskade i valdistrikten

under valdagen. Till den sistnämnda kategorin hör de röster som

lämnats på posten under valdagen, men också sådana röster som

avgivits tidigare men inte distribuerats till vallokalerna innan

röstningen avslutats där, dvs. före kl. 20.00 under valdagen.

Det kan också förekomma att poströster kommer från valnämnder i

andra kommuner. Poströster kan, som tidigare nämnts, ha

sorterats fel i den första hanteringen. Vid onsdagsräkningen

granskar valnämnden också inkomna brevröstningsförsändelser,

dvs. röster som, enligt de särskilda reglerna, avsänts med brev

från väljare i Tyskland eller Schweiz.

Slutlig sammanräkning skall göras av länsstyrelsen så snart

det kan ske. Vid den sammanräkningen prövar länsstyrelsen

valsedlarnas giltighet och meddelar de beslut som den prövningen

och de vid röstningen förda protokollen föranleder.

Utredningsförslag m.m.

Som ovan berörts har frågor om poströstningens omfattning och

kostnaderna för den samt om utlandsröstning diskuterats både av

Vallagsutredningen och 1993 års vallagskommitté i betänkandena

Val Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108) resp. Vallagen

(SOU 1994:30).

I 1994 års betänkande angavs kostnaden för poströstning på

valdagen vid 1988 och 1991 års val till 5,7 resp. ca 8 miljoner

kronor. Andelen poströstande vid valen uppgick till nästan

37 %. Under perioden från 1976 till 1988 ökade antalet

poströstande från 1,2 miljoner till omkring 2 miljoner.

Flertalet, eller drygt 60 %, av dem som poströstade vid

septembervalet år 1991 röstade under veckan före valdagen och på

valdagen.

Antalet poströstande på valdagen har under de senaste valen

hållit sig mellan 38 000 och 46 000. Enligt en undersökning

som genomfördes efter 1976 års val röstade omkring 48 % av

dessa i sin hemkommun, 19 % i annan kommun i hemlänet medan

33 % hörde hemma i annat län än där de röstade. En ny

undersökning genomfördes efter 1991 års val. Fördelningen sett

över hela landet visade sig alltjämt vara densamma.

Kostnaden för poströstning på valdagen uppgick vid 1988 och

1991 års val till 5,7 respektive ca 8 miljoner kronor.

Av ett diagram i SOU 1992:108 framgår att kostnaden för varje

poströst under septembervalen 1988 och 1991 i 1991 års priser

varit över 50 kr. Vid septembervalen år 1991 röstade 45 991

väljare på posten under valdagen. Eftersom postkontoren då

endast är öppna för röstning kan kostnaden för deras

öppethållande hänföras helt till röstmottagningen. Postens

öppethållande under valdagen det året kostade ca 8 miljoner

kronor. Varje poströst som togs emot under valdagen kan sägas ha

kostat omkring 175 kr.

Några slutliga siffror om kostnaderna för 1994 års val finns

ännu inte. Vid dessa val begränsades antalet under valdagen

öppna postkontor till ett i varje kommun. Från Posten har

inhämtats att kostnaden för öppethållande av 360 postkontor

under valdagen 1994 förhandskalkylerades till 2,3 miljoner

kronor.

I 1992 års betänkande behandlas särskilt frågan om röstning på

posten under valdagen. Vallagsutredningen föreslår att den

allmänna röstmottagningen på posten under valdagen slopas och

ersätts av en möjlighet för väljare från andra kommuner att

rösta i en viss vallokal i kommunen. Möjligheten att inrätta

särskilt postkontor för röstmottagning i t.ex. glesbygdsområde

föreslås också behållas.

Som ovan nämnts har Vallagsutredningens och 1993 års

vallagskommittés betänkanden remissbehandlats och återstående

delar av förslagen, bl.a. förslagen om poströstningen, bereds i

regeringskansliet med avsikten att proposition skall kunna

läggas fram för riksdagen i god tid före 1998 års val.

Propositionen

Regeringen föreslår att regler motsvarande dem som gäller för

ordinarie val till riksdagen skall gälla för valet till

Europaparlamentet. Vid röstning och vid den vidare behandlingen

av röster som har lämnats på postkontor, hos utlandsmyndighet

eller på fartyg skall reglerna om ordinarie val till riksdagen i

8--12 kap. vallagen tillämpas.

Regeringen föreslår vidare att länsstyrelserna skall få

besluta om större valdistrikt än som följer av vallagens regler

och om möjlighet till röstmottagning på annat

röstmottagningsställe än den vallokal som avses i vallagen.

Därutöver föreslås att de kommunala valnämnderna skall få

möjlighet att ansvara för den s.k. institutionsröstning som äger

rum söndagen före valdagen. De avvikelser från vallagens

bestämmelser som föreslås är sådana som tillämpades på försök

vid 1994 års allmänna val.

I propositionen hänvisas till Vallagsutredningens förslag om

åtgärder för att reformera valförfarandet från administrativ och

ekonomisk synpunkt. Av de föreslagna åtgärderna prövades vissa

vid valet år 1994. Ett inslag i försöksverksamheten var att

valdistrikt kunde få omfatta fler röstberättigade än enligt

vallagens föreskrifter samt att röstmottagning kunde få ske

också på annat röstmottagningsställe än den vallokal som avses i

vallagen. Avsikten var att finna lösningar som kunde tillgodose

såväl kostnads- som serviceproblem med den ordinarie

organisationen samtidigt som väljarnas valhemlighet garanterades

och säkerheten i förfarandet upprätthölls.

Motioner

I motion K18 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) hemställer

motionärerna att riksdagen dels skall besluta att

poströstning vid valet till Europaparlamentet endast skall

få ske fram till valdagen (yrkande 1), dels att riksdagen skall

ge regeringen till känna att begränsningen av rätten att

poströsta bör utvärderas efter valet och att -- om slutsatsen

blir att det inte finns några invändningar i demokratiskt

hänseende -- det är rimligt att vallagen ändras på samma sätt

(yrkande 2). Som skäl för sina yrkanden hänvisar motionärerna

till kostnaden för poströstning på valdagen. Den uppgick vid

1988 års val till 5,7 miljoner kronor och vid 1991 års val till

8 miljoner kronor. Den var sannolikt lägre vid 1994 års val då

färre postkontor hölls öppna på valdagen. Vidare hänvisar

motionärerna till att vid valet 1991 knappt 46 000 personer

röstade på posten på själva valdagen och att dessa röstande bara

utgjorde 2 % av dem som poströstade vid det valet. Av dem som

poströstade på valdagen, röstade nästan hälften -- 48 % -- på

posten i sin egen hemkommun. Det är således få som till en hög

kostnad röstar på posten på valdagen. Motionärerna framhåller

också det statsfinansiella läget.

Under allmänna motionstiden väcktes två motioner om tiden för

poströstning.

Inger René och Birger Hagård (båda m) föreslår i motion K707

att vallagen ändras så att poströstningen skall vara avslutad på

torsdagen före valdagen. Som skäl till förslaget anför

motionärerna att antalet väljare som lämnar sin röst på

postkontor har ökat kraftigt sedan möjligheten att poströsta

infördes och nu är omkring två miljoner samt att 45 000

personer poströstar på själva valdagen. Motionärerna påpekar att

systemet är väldigt kostsamt och dessutom innebär olägenheter

vid röstsammanräkningen. De pekar vidare på att möjligheten till

s.k. ångerröstning, som utnyttjas av endast omkring 1 500

väljare, innebär att poströsterna inte kan läggas i valurnorna

förrän röstningen är avslutad och föranleder merkostnader och

försening i sammanräkningen.

I motion K716 ifrågasätter även Agneta Ringman och Ulla Rudin

(båda s) om det är sakligt motiverat att ha poströstning de

sista dagarna före valdagen. De framhåller utom kostnaderna även

risken för valhemligheten i mindre valdistrikt med litet

poströstande under de sista dagarna och hänvisar till att

Vallagsutredningen i sitt betänkande (SOU 1992:108) föreslog att

möjligheten till poströstning på valdagen skulle slopas med

hänsyn till just kostnaderna och valhemligheten. Motionärerna

anser att man vid beredningen inom regeringskansliet av det

förslag till ny vallag som lades fram under år 1994 bör ta upp

frågan om att förkorta tiden för poströstning och anser att

riksdagen skall begära detta hos regeringen. Motionärerna

förutsätter vidare att frågan, liksom övriga framlagda förslag

av 1993 års vallagskommitté, blir föremål för överläggningar

mellan företrädare för de politiska partierna.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen i motionerna att behovet av att

kunna poströsta på valdagen kan ifrågasättas. Detta gäller

framför allt möjligheten till poströstning i den egna kommunen.

Om poströstningen avbröts tidigare, exempelvis på torsdagen före

valdagen, skulle kostnaderna för förfarandet bli lägre och

resultatet av den preliminära sammanräkningen säkrare. Utskottet

anser det dock inte lämpligt att begränsa möjligheten att

poströsta just i det förestående valet till Europaparlamentet.

Enligt internationella erfarenheter finns risk för lägre

deltagande i detta val än i andra val. Utskottet vill inte öka

denna risk genom nya regler om poströstningen. Reglerna om

valförfarandet bör så nära som möjligt ansluta till vad som har

gällt hittills, och detta gäller även reglerna om poströstning.

Utskottet avstyrker därmed motion K18 och tillstyrker

regeringens förslag om röstmottagning.

Vad gäller övriga motioner om poströstning vill utskottet

hänvisa till den beredning som pågår i regeringskansliet av

Vallagsutredningens och 1993 års vallagskommittés förslag.

Utskottet utgår från att synpunkter av det slag som förts fram i

i motionerna därvid noga övervägs. Motionerna K707 och K716

avstyrks.

Förtidsröstning på fartyg

I fråga om röstning på fartyg bestämmer, som ovan nämnts,

Riksskatteverket på vilka fartyg i utrikes fart som röstning

skall äga rum. Rätt att rösta ombord har den som tillhör

besättningen eller annan personal på fartyget eller är

passagerare. Vid ordinarie val till riksdagen får röstning börja

tidigast den 55:e dagen före valdagen och pågå så länge att

avgivna valsedlar kan beräknas vara Riksskatteverket till handa

senast klockan 12 dagen före valdagen. Vid andra val får

röstmottagningen börja tidigast den trettionde dagen före

valdagen. Fartygets befälhavare bestämmer när och var röstning

äger rum. Befälhavaren, eller den han utser, är röstmottagare.

Förfarandet vid röstning på fartyg är i huvudsak detsamma som

vid poströstning och röstning vid svenska utlandsmyndigheter.

Fartygsröstning infördes år 1962 (prop. 1962:53, bet. KU9,

rskr. 137). Bestämmelserna om förfarandet hade då i huvudsak

samma innehåll som nu gällande rätt. Röstningen fick emellertid

inte börja tidigare än den 30:e dagen före valdagen och kunde

pågå längst t.o.m. valdagen. Röstningen skulle dock avslutas i

så god tid att försändelserna med valkuvert kunde beräknas vara

överståthållarämbetet till handa senast den fjärde dagen efter

valdagen.

År 1982 ändrades perioden för fartygsröstning (prop.

1981/82:83, bet. KU19, rskr. 137). Röstningen fick börja

tidigast den 45:e dagen före valdagen och skulle avslutas i

sådan tid att valförsändelserna kunde beräknas vara centrala

valmyndigheten till handa senast kl. 12 dagen före valdagen.

Utsträckningen av tiden för röstning motiverades med att

röstningsperioden började så sent att det i flera fall visat sig

omöjligt att genomföra röstningen i sådan tid att rösterna kom

fram till sammanräkningsmyndigheten i tid. Av samma skäl

utsträcktes tiden för röstning till 55 dagar år 1988 (prop.

1987/88:22, bet. KU32, rskr. 182).

Kretsen av fartyg där röstning får äga rum har också

utvidgats. Från att tidigare ha gällt fartyg som kunde beräknas

befinna sig utom riket under hela den period då röstning fick

ske, kan röstning nu, efter beslut av Riksskatteverket, anordnas

på samtliga fartyg i utrikes fart. Därmed avses fartyg som någon

gång under röstningsperioden lämnar svenskt territorialvatten

under en inte alltför kort tid.

1993 års vallagskommitté föreslår i sitt slutbetänkande att

fartygsröstningen ersätts med en möjlighet att brevrösta för de

väljare som befinner sig ombord på ett svenskt fartyg i utrikes

fart. Den väljarkategori det är fråga om är de ombordanställda

eller andra personer som befinner sig på fartyg i fjärrfart

utanför Östersjön eller Nordsjön och som inte kan rösta på

Posten i Sverige eller vid röstmottagning som anordnas av svensk

utlandsmyndighet.

Under allmänna motionstiden väcktes en motion om möjligheten

att rösta på fartyg. Agne Hansson (c) anser i motion K714 att

regeringen bör se över vallagens regler om tider och antalet

båtar på vilka röstning kan ske och återkomma till riksdagen med

förslag som underlättar möjligheterna för svenskar som arbetar

till sjöss att delta i allmänna val. Han anser att reglerna är

snävt avgränsade. Motionären framhåller att en av landets två

sjöbefälsutbildningar finns i Kalmar län och att många efter

utbildningen bosätter sig i länet och går till sjöss. Eftersom

det inte sällan rör sig om snäva marginaler i ett valutslag är

det enligt motionären viktigt att alla röstberättigade har så

lika förutsättningar som möjligt att rösta så att inte en

landsända eller en yrkesgrupp skall bli diskriminerad.

Utskottet anser att alla röstberättigade bör ha goda

förutsättningar att delta i val och omröstningar. Frågor om

röstning på fartyg ingår i de förslag som nu bereds inom

Justitiedepartementet. Utskottet utgår från att

fartygsanställdas och andra ombordvarandes behov därvid beaktas,

och utskottet avstyrker därmed motion K714.

Tillhandahållande av valsedlar

Gällande bestämmelser m.m.

Till valsedlar skall användas särskilda blanketter som

tillhandahålls av centrala valmyndigheten (Riksskatteverket). I

fråga om ett parti som deltar i riksdagsval, och som vid något

av de två senaste riksdagsvalen har fått eller vid det

förestående valet får mer än 1 % av rösterna i hela landet,

svarar staten för kostnaden för blanketter till valsedlar till

ett antal som motsvarar tre gånger antalet röstberättigade i

valkretsen.

Om beställaren begär det, förser Riksskatteverket utan

särskild ersättning valsedelsblanketterna med partibeteckning,

kandidatnamn samt valkrets- och valbeteckningar.

Väljarna skall i den lokal där röstning äger rum för varje val

ha tillgång till dels s.k. partimarkerade valsedlar för varje

parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer

än 1 % av rösterna i hela landet, dels blanketter till

valsedlar.

I lagen (1994:1064) om folkomröstning om EU-medlemskap

föreskrevs att en röstsedel för svarsalternativet ja och en för

svarsalternativet nej skulle sändas till varje röstberättigad.

Enligt vallagen skall röstkort upprättas för dem som är

röstberättigade vid val och som har känd adress. Röstkort skall

också sändas ut till de röstberättigade. Även i

folkomröstningslagen (1979:369) ges föreskrifter om upprättande

och utsändande av röstkort.

I propositionen om val till Europaparlamentet föreslås att

röstkort skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar

före valdagen.

Motion

Conny Sandholm och Margitta Edgren (båda fp) anför i motion

K704 att det inför 1994 års val trycktes och distribuerades ca

650 miljoner valsedlar. Partierna försökte nå väljarna genom att

skicka ut valsedlarna tillsammans med mer eller mindre påkostade

trycksaker, och inströmningen i väljarnas brevlådor under

valkampanjen gjorde enligt motionärerna att mottagaren många

gånger hade svårt att hitta just de valsedlar som han eller hon

var intresserad av. Mycket vore enligt motionärerna vunnet om

väljarens ställningstagande kan förenklas och antalet

försändelser samtidigt minskas. Det kan enligt motionärerna ske

genom ett samlat valsedelsutskick, där alla partiernas valsedlar

i det aktuella valdistriktet sänds ut tillsammans med röstkortet

i en neutral försändelse från Riksskatteverket. Utskick av andra

trycksaker och information skulle partierna få svara för själva.

Metoden användes vid folkomröstningen om EU-anslutning och borde

kunna utvecklas att gälla även för kommande allmänna val, och

motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om ett

samlat valsedelsutskick.

Utskottets bedömning

Vid folkomröstningen om EU-anslutning fanns -- förutom

möjligheten att rösta blankt -- två klara och i lag fastställda

alternativ för landets alla röstande att välja emellan. Den

situationen föreligger inte vid allmänna val. Det kan vid dessa

i stället röra sig om ett stort antal valsedlar att välja

emellan, och de är inte centralt fastställda. Redan av det

skälet ter sig ett system med samlat valsedelsutskick enligt

motionen knappast genomförbart. Till detta kommer att partierna,

även om valsedlar skickats ut av Riksskatteverket, kan vilja

skicka ut sina valsedlar tillsammans med opinionsbildande

material.

Med det anförda avstyrker utskottet motion K704.

Överklagande m.m.

Gällande bestämmelser om Valprövningsnämnden

Bestämmelser om överklagande av val och förrättningar finns i

regeringsformen och i andra lagar.

Val till riksdagen får enligt 3 kap. 11 § regeringsformen

överklagas hos en av riksdagen utsedd valprövningsnämnd.

Tidigare prövades överklaganden av riksdagsval av

regeringsrätten. Nämnden består av ordförande, som skall vara

eller ha varit ordinarie domare och som inte får tillhöra

riksdagen, och sex andra ledamöter. Ledamöterna väljs efter

varje ordinarie val, så snart valet har vunnit laga kraft, för

tiden till dess nytt val till nämnden har ägt rum. Ersättare

utses för ordföranden. För ledamöterna utses sex suppleanter.

Av bestämmelsen om Valprövningsnämndens valperiod följer att

besvär över riksdagsval kommer att prövas av den nämnd som har

utsetts av den gamla riksdagen. Det torde enligt uttalande i

förarbetena (prop. 1973:90 s. 256) vara ofrånkomligt att

Valprövningsnämnden handlägger alla besvär i fråga om de

samtidigt förrättade valen, alltså även besvär över val av

landstingsmän och kommunfullmäktige. I 15 kap. 4 § vallagen

föreskrivs också att Valprövningsnämnden, när den prövar

överklagande av beslut, varigenom utgången av val i hela riket

av landstingsledamöter eller kommunfullmäktige har fastställts,

skall ha den sammansättning den hade vid tiden för valet.

Valprövningsnämnden prövar överklagande av val inte bara av

ledamöter och suppleanter i landsting och kommunfullmäktige utan

också av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige samt av

beslut om indelning i valkretsar. Vidare prövar nämnden

överklaganden av folkomröstningar. Utgången av folkomröstningar

prövas av nämnden i den sammansättning den hade vid tiden för

omröstningen (16 § folkomröstningslagen). För prövning av

kyrkliga val finns inte någon föreskrift om nämndens

sammansättning.

Enligt 15 kap. 9 § vallagen skall nämndens samtliga ledamöter

vara närvarande när ärenden enligt lagen avgörs. Undantag gäller

endast för granskning av bevis i vissa fall, som kan uppdras åt

ordföranden.

För Valprövningsnämnden finns en särskild instruktion, lagen

(1974:1937) med instruktion för Valprövningsnämnden.

Propositionen

I propositionen föreslås regler om överklagande som motsvarar

reglerna om överklagande av riksdagsval. Någon bestämmelse om

Valprövningsnämndens sammansättning föreslås inte i 43 §.

Motioner

Förslaget i propositionen har inte föranlett någon motion.

Två motioner från allmänna motionstiden tar upp frågan om

Valprövningsnämndens sammansättning.

Birger Hagård (m) pekar i motion K708 på att överklaganden av

riksdagsval prövas av Valprövningsnämnden, sådan den var

sammansatt då valet genomfördes och att principen att den

nyvalda riksdagen inte skall pröva lagligheten av sin egen

tillkomst är helt rimlig. Regeln gäller emellertid även för

andra val som kan överklagas till Valprövningsnämnden, dvs.

kommunala val och folkomröstningar, och har föreslagits gälla

även val till Europaparlamentet. Motionären anser att regeln ter

sig orimlig vid dessa val och omröstningar. Regeln kan medföra

komplikationer vad gäller nämndens beslutsförhet, om några

ledamöter eller suppleanter av olika skäl lämnar nämnden,

eftersom nämnden skall vara fulltalig för att kunna fatta

beslut. Motionären anser att den nuvarande regeln om nämndens

sammansättning bör gälla endast för riksdagsval och att för

övriga val nämnden bör kunna besluta i sin sammansättning efter

valet. Han begär ett tillkännagivande om detta till regeringen.

Även Nils T Svensson och Ulla Rudin (båda s) anser i motion

K715 att den av sittande riksdag valda Valprövningsnämnden

alltid skall vara behörig att besluta i valfrågor utom såvitt

avser prövning av valet till riksdagen. Reglerna i vallagen bör

ändras i enlighet med detta, och den nu pågående beredningen av

vallagskommitténs förslag till ny vallag är enligt motionärerna

ett lämpligt tillfälle. De påpekar också att vallagsfrågor

dessutom regelmässigt brukar bli föremål för överläggningar

mellan företrädare för de i riksdagen representerade partierna,

innan proposition läggs fram. I motionen hemställs att riksdagen

hos regeringen skall begära förslag till ändring i vallagen och

lagen om folkomröstning rörande Valprövningsnämndens

beslutsförhet i enlighet med det anförda.

Utskottets bedömning

Regeringens förslag i denna del har inte föranlett någon

motion, och utskottet tillstyrker förslaget.

I likhet med motionärerna i motionerna K708 och K715 anser

utskottet att de nuvarande reglerna om Valprövningsnämndens

sammansättning medför onödiga komplikationer såvitt avser

prövning av frågor om andra val än riksdagsval och om

folkomröstningar. Regeringen bör därför inom ramen för det

pågående arbetet med en ny vallag se över dessa regler och lägga

fram förslag till ändring i enlighet med motionerna.

Brevröstning

För de väljare som vistas utomlands anordnas vid de allmänna

valen röstmottagning på svenska beskickningar och konsulat.

En särskild form av röstning är brevröstningen. Brevröstning

har enligt särskilda bestämmelser -- se de tidsbegränsade

lagarna (1991:189) och (1993:1404) om brevröstning i

Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz -- kunnat göras från

dessa två länder. Bakgrunden är att dessa länder inte tillåtit

att där anordnas ordinär röstmottagning för val i andra länder

-- tidigare inte röstmottagning över huvud taget för sådana val.

-- Tyskland har dock numera förklarat sig kunna tillåta

röstmottagning vid svenska utlandsmyndigheter. En förutsättning

för ett sådant tillstånd är att man från svensk sida ansöker om

att få anordna röstmottagning minst sex månader före valet.

1993 års brevröstningslag som gäller intill utgången av år

1997 gäller vid 1994 års ordinarie val till riksdagen och det

samtidiga valet till kommun- och landstingsfullmäktige samt vid

extra val till riksdagen och folkomröstning som infaller före

1997 års motsvarande val.

I propositionen föreslår regeringen att lagen skall gälla även

vid 1995 års val till Europaparlamentet och vid extra val och

folkomröstningar intill 1998 års ordinarie val samt att lagens

giltighetstid skall utsträckas till 1998 års utgång.

Som ovan berörts har frågor om brevröstning behandlats av 1993

års vallagskommitté, vars slutbetänkande nu bereds inom

Justitiedepartementet.

Regeringens förslag i denna del har inte föranlett någon

motion. Utskottet tillstyrker förslaget.

Folkbokföringslagen

Enligt 20 § folkbokföringslagen skall den som kan antas under

sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin

dygnsvila utom landet under minst ett år avregistreras från

folkbokföringen som utflyttad. Även den som kan antas komma att

regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet

skall avregistreras om han med hänsyn till samtliga

omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist utom landet.

Vid bedömning av var en person, som regelmässigt vistas både

inom och utom landet, skall anses bosatt tillmäts

familjeförhållandena störst betydelse. En person som under sin

vistelse utomlands sammanbor med sin familj får normalt anses ha

sitt egentliga hemvist där. För en person som saknar familj bör

anknytning på grund av arbetsförhållandena väga tyngst. Då en

familj gemensamt har en dubbel bosättning får det egentliga

hemvistet bestämmas bl.a. med ledning av vistelsens omfattning

och bostädernas art (prop. 1990/91:153 s. 137).

För riksdagsledamöter gäller enligt 10 § folkbokföringslagen

att en vistelse som föranleds enbart av uppdrag som

riksdagsledamot inte skall föranleda ändrad bosättning. Genom

ändringar i folkbokföringslagen som trädde i kraft den 1 januari

1995 (prop. 1994/95:94, bet. 1994/95:SkU14, rskr. 1994/95:159,

SFS 1994:1975) skall en vistelse som föranleds av uppdrag som

riksdagsledamot inte heller leda till ändrad bosättning om

ledamoten har anknytning till annan fastighet genom att

disponera en bostad där. Skattemyndigheten kan dock på ansökan

besluta att ledamoten skall folkbokföras på fastighet där han

sammanlever med sin familj.

Regeringen föreslår i propositionen att en vistelse som

föranleds av uppdrag som företrädare i Europaparlamentet inte

skall medföra att företrädaren avregistreras från

folkbokföringen som utflyttad, om företrädaren har anknytning

till Sverige genom att disponera en bostad här.

Skattemyndigheten skall dock på ansökan av företrädaren få

besluta om avregistrering.

Propositionen har i denna del inte föranlett någon motion.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Anslag till allmänna val m.m.

Propositionen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att till Allmänna

val för budgetåret 1995/96 anvisas ett förslagsanslag på

146 600 000 kr. Från anslaget betalas statens kostnader för

valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt betalas

ersättning till vissa myndigheter m.m. för biträde i samband med

allmänna val. I beloppet ingår beräknade utgifter på 140

miljoner kronor för valet till Europaparlamentet.

Kommunernas kostnader för arvoden till valförrättare,

valnämnds ledamöter, utbildning, vallokaler osv. låter sig

enligt propositionen inte anges. De kostnader som uppkommer för

kommunerna vid val, extra val och folkomröstning får kommunerna

enligt propositionen i vanlig ordning bära själva. I 4 §

förslaget till lag om val till Europaparlamentet utsägs särskilt

att kommunen skall bekosta det som en kommun, en valnämnd och

valförrättare är skyldiga att göra enligt denna lag.

Skrivelse

Svenska Kommunförbundet har i skrivelse till utskottet påpekat

att förbundet i sitt remissyttrande över Justitiedepartementets

promemoria om val till Europaparlamentet krävt att staten

ersätter kommunerna för deras kostnader i samband med valet.

Förbundet framhåller att det blir en ny uppgift för kommunerna

att ombesörja valet till Europaparlamentet. Valet skall äga rum

vid en tidpunkt då inte något annat val skall hållas i Sverige.

Inte heller i fortsättningen kommer val till Europaparlamentet

att kunna samordnas med övriga val. Kommunernas kostnader för

arvoden till valförrättare, valnämndernas ledamöter, utbildning

och vallokaler för valet 1995 beräknas uppgå till 100 miljoner

kronor. Förbundet åberopar artikel 9 punkt 2 i

Europakonventionen om kommunal självstyrelse, enligt vilken

kommunernas ekonomiska resurser skall motsvara de uppgifter som

tilldelas dem i grundlag eller annan lag. Också en tillämpning

av den mellan staten och kommunerna överenskomna

finansieringsprincipen innebär enligt förbundet att staten skall

ersätta kommunerna för kostnaderna för nya uppgifter. Förbundet

kräver med åberopande av Europakonventionen och

finansieringsprincipen att staten ersätter kommunerna för deras

kostnader för valet.

Europarådets konvention om kommunal självstyrelse m.m.

Sverige har efter riksdagens godkännande (prop. 1988/89:119,

bet. KU32, rskr. 251) ratificerat Europarådets konvention om

kommunal självstyrelse. Konventionen bör enligt vad som

framhölls i propositionen ses som ett led i strävandena att

stärka och utveckla den kommunala självstyrelsen och demokratin

i ett internationellt perspektiv. Syftet med konventionen är

enligt den bifogade förklarande rapporten att avhjälpa bristen

på enhetliga europeiska normer för att bedöma och trygga

kommunernas rättigheter.

Konventionens artikel 9 handlar, som Kommunförbundet angivit,

om kommunernas ekonomiska resurser. Enligt punkt 1 skall

kommunerna inom ramen för den nationella ekonomiska politiken ha

rätt till egna tillräckliga ekonomiska resurser, som de fritt

får disponera över inom gränserna för sina befogenheter. Enligt

punkt 2 skall kommunernas ekonomiska resurser motsvara de

uppgifter som tilldelats dem i grundlag och annan lag.

Åtminstone en del av kommunernas ekonomiska resurser skall

enligt punkt 3 komma från lokala skatter och avgifter vars nivå

de har befogenhet att bestämma inom lagens gränser. Artikeln

innehåller ytterligare fem punkter.

I den förklarande rapportens allmänna kommentarer anges att en

viktig artikel syftar till att säkerställa att kommunerna har

tillräckliga finansiella resurser till sitt förfogande på

villkor som inte inskränker den grundläggande självständigheten.

I rapportens kommentar till artikel 9 framhålls att den lagliga

befogenheten att utföra vissa funktioner är meningslös om

kommunerna inte får de ekonomiska resurser som erfordras för att

utöva dem. I kommentaren till artikelns andra punkt sägs att

principen är att de ekonomiska resurser kommunen förfogar över

skall motsvara de uppgifter som åvilar den och att detta är

särskilt viktigt när det gäller uppgifter som specifikt ålagts

kommunen.

I propositionen om godkännande av konventionen uttalade

föredragande statsrådet att det svenska rättssystemet enligt

hans mening uppfyllde de krav som konventionen ställer och att

ett svenskt tillträde till konventionen därför inte krävde några

lagändringar. I propositionens kommentar till artikel 9

refererades de olika punkterna i artikeln. Vidare framhölls att

de svenska kommunernas beskattningsrätt är grundlagsskyddad och

att beskattningsrätten i princip är obegränsad. Detta var

givetvis enligt propositionen en väsentlig grund för kommunernas

ekonomiska oberoende. Även i övrigt måste det svenska systemet

för kommunernas ekonomi anses uppfylla artikelns krav.

I samband med den större omläggningen av statsbidragssystemet

år 1993 formulerade regeringen den s.k.

finansieringsprincipen som en grund för de finansiella

relationerna mellan staten och den kommunala sektorn (prop.

1991/92:100, prop. 1991/92:150 del II, bet. FiU29). Denna

princip innebär att staten inte skall ålägga kommunerna nya

uppgifter utan att samtidigt säkerställa kommunernas möjligheter

att finansiera dessa. Finansieringsprincipens innebörd och

praktiska uttolkning har varit föremål för diskussioner och

överväganden i olika sammanhang. I samband med 1994 års

kompletteringsproposition uttalades följande (prop. 1993/94:150

bil. 7, bet. FiU19, rskr. 442).

Principen omfattar enbart statligt beslutade åtgärder som

direkt tar sikte på den kommunala verksamheten. Som huvudregel

skall gälla att principen inte omfattar frivillig verksamhet.

Principen omfattar inte statliga beslut om åtgärder som inte

direkt tar sikte på, men som ändå får direkta ekonomiska

effekter för kommunsektorn. Effekterna av sådana åtgärder skall

däremot beaktas vid den bedömning som görs av det

skattefinansierade utrymmet i samband med fastställandet av

statsbidragsramen.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att den lokala administrationen av val

bekostas av kommunerna. Detta gäller även folkomröstningar,

senast folkomröstningen om EU. Det kan enligt utskottets mening

inte anses strida mot Europarådets konvention om kommunal

självstyrelse att kommunerna får stå för de kostnader som

uppkommer för dem i samband med valet till Europaparlamentet på

ett sätt som motsvarar vad som gällt enligt hittillsvarande

ordning. Utskottet vill dock erinra om att frågor om kostnader

på olika nivåer vid val behandlas i den pågående beredningen i

regeringskansliet av Vallagsutredningens och 1993 års

vallagskommittés betänkanden.

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett

några motioner. Utskottet tillstyrker förslaget.

Lagförslagen i övrigt

Utskottet har iakttagit vissa felskrivningar och missvisande

hänvisningar i förslaget till lag om val till Europaparlamentet

utöver dem som berörts ovan. Sålunda har i bestämmelsen om

utfärdande av bevis för den som blivit utsedd till företrädare i

Europaparlamentet utsagts att valkretsen för den utsedde skall

anges. Eftersom någon indelning i valkretsar inte skall göras i

detta val, föreslår utskottet att föreskriften om angivande av

valkrets utgår. Utskottet föreslår i övrigt att de redaktionella

ändringar görs som framgår av hemställan.

Propositionen innehåller inte något förslag till reglering av

de ekonomiska villkoren för dem som väljs till svenska

företrädare i Europaparlamentet. Utskottet återkommer till denna

fråga i ett senare betänkande (1994/95:KU48).

Andra frågor om val

Utöver de motioner som behandlats ovan har under allmänna

motionstiden 1995 väckts ytterligare några motioner om

valfrågor. Dessa motioner behandlas nedan.

Valkretsindelning vid kommunala val

Gällande ordning

För val av landstingsledamöter indelas också landstingen i

valkretsar. För val av kommunfullmäktige gäller att kommunerna

skall delas in i valkretsar, om det finns fler än 24 000

röstberättigade invånare i kommunen eller det skall utses minst

51 fullmäktige för kommunen. Kommunen får också delas in i

valkretsar, om det finns fler än 6 000 röstberättigade i

kommunen.

Ett proportionellt valsystem innebär bl.a. att, sedan de fasta

valkretsmandaten fördelats, avvikelser från ett proportionellt

rättvisande resultat korrigeras med hjälp av utjämningsmandat.

Principen om proportionalitet genombryts av den s.k.

småpartispärren. För val till landstingsfullmäktige infördes

ett proportionellt system vid valet år 1976. För fördelningen av

mandaten i landstingsfullmäktige har spärren satts till tre

procent av rösterna i hela landstinget.

Mandaten i landstingsfullmäktige utgörs av fasta

valkretsmandat och utjämningsmandat. Nio tiondelar av mandaten

är fasta, och återstoden är utjämningsmandat. Länsstyrelsen

fastställer antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets. Det

görs på så sätt att valkretsen tillförs ett mandat för varje

gång som antalet röstberättigade i kretsen är jämnt delbart med

det tal som erhålls när antalet röstberättigade i

landstingskommunen delas med antalet fasta valkretsmandat där.

Fördelningen av de fasta valkretsmandaten och utjämningsmandaten

sker med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden. I en

valkrets där ett parti inte fått något fast valkretsmandat

används dock en ojämkad metod vid fördelning av partiets första

utjämningsmandat. Anledningen till att en ojämkad metod används

i det senare fallet är att det ökar förutsättningarna för att

ett parti skall bli representerat i så många valkretsar som

möjligt.

Fördelningen av mandaten i kommunfullmäktige sker för varje

valkrets proportionellt med den jämkade uddatalsmetoden. Något

utjämningsförfarande mellan valkretsar förekommer inte. Någon

särskild småpartispärr finns inte heller.

Utredningsarbete

Frågan om att införa ett mer proportionellt system också för

val till kommunfullmäktige har utretts flera gånger utan att det

lett till lagstiftning.

Senast övervägdes frågan om utjämningsmandat och småpartispärr

vid val till kommunfullmäktige av 1993 års vallagskommitté.

Kommittén påpekade i sitt slutbetänkande Vallagen (SOU 1994:30)

att det från tid till annan förts fram krav på att införa ett

mer proportionellt system också för val till kommunfullmäktige

samt att det gått mer än tio år sedan den senaste mer ingående

analysen av frågan gjordes. Kommittén ansåg det därför vara

befogat att presentera en sådan analys utifrån de

förutsättningar som gäller i dag. Tänkbara metoder för att öka

proportionaliteten diskuterades, och det finns enligt kommittén

i princip tre olika metoder som kan användas. Det från teknisk

synpunkt minst ingripande bedömdes vara att öka antalet mandat

per valkrets. En annan möjlighet vore att avskaffa

valkretsindelningen för kommunernas del eller i vart fall

begränsa möjligheterna till sådan indelning. Den tredje

möjligheten vore att införa ett utjämningsförfarande mellan

valkretsarna med hjälp av utjämningsmandat. Övervägande skäl

talar enligt kommittén för att den metoden bör användas om man

vill öka proportionaliteten vid val till kommunfullmäktige. --

Sammanfattningsvis ansåg kommittén att det nuvarande systemet

ger en relativt god proportionalitet men att det är möjligt att

uppnå begränsade förbättringar vad gäller proportionaliteten för

val till kommunfullmäktige. Kommittén avstod dock från att

föreslå en nyordning, eftersom det inte hade varit möjligt att

uppnå enighet i frågan om huruvida ett kommunproportionellt

valsystem bör förenas med en småpartispärr.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande

inom regeringskansliet.

Nomineringsrätts- och valkretskommittén har i uppdrag bl.a.

att undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av

riksdagsvalkretsarna. Det står kommittén fritt att ta upp andra

närliggande frågor som den finner angelägna och som ligger i

linje med utredningsarbetets syfte.

Motioner

I motion K706 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anför

motionärerna att det i kommuner och landsting saknas

utjämningsmandat. De anför vidare att indelningen av kommuner

och landsting i flera valkretsar har fördelar främst för

geografiskt väl koncentrerade partier men försvårar en

proportionellt rättvis representation i kommun- och

landstingsfullmäktige. Motionärerna anser att indelningen av

kommunerna i valkretsar ofta har tillkommit av partitaktiska

skäl och är motiverad endast i särskilt stora kommuner. För att

representationen skall bli korrekt begär motionärerna att

riksdagen skall besluta att fr.o.m. valet 1998 endast de tio

största kommunerna skall tillåtas ha fler valkretsar än en

(yrkande 1), att de kommuner som har flera valkretsar skall

fördela minst 10 % av mandaten som utjämningsmandat (yrkande

2), att landstingen i de fall de består av flera valkretsar

skall fördela minst 10 % av mandaten som utjämningsmandat

(yrkande 3) samt att utjämningsmandat för kommuner och landsting

skall fördelas efter den jämkade uddatalsmetoden (yrkande 4).

Även Lennart Fremling (fp) anser i motion K710 att indelningen

i valkretsar i ett valsystem utan utjämningsmandat medför

onödigt stora avvikelser från proportionell representation.

Valsystemet bör därför modifieras antingen så att indelning av

medelstora kommuner i flera valkretsar undviks eller att

utjämningsmandat införs. Motionären begär ett tillkännagivande

till regeringen om behovet av ett rättvisare valsystem i

kommunala val.

Tidigare utskottsbedömning

Utskottet behandlade frågor om valkretsindelning senast under

hösten 1994. I sitt av riksdagen godkända betänkande

1994/95:KU11 påpekade utskottet att valsystemet för val till

kommunfullmäktige utretts flera gånger utan att det lett till

lagstiftning. 1993 års vallagskommitté diskuterade tre olika

metoder men avstod från att föreslå en nyordning, eftersom det

inte hade varit möjligt att uppnå enighet i frågan om huruvida

ett kommunproportionellt valsystem bör förenas med en

småpartispärr.

Utskottet ansåg att remissbehandling och beredning av 1993 års

vallagskommittés betänkande, liksom den nytillsatta kommitténs

arbete med att undersöka förutsättningarna för en eventuell

delning av riksdagsvalkretsarna, borde avvaktas.

Utskottets bedömning

Som framgår ovan bereds för närvarande 1993 års

vallagskommittés slutbetänkande med överväganden om den

kommunala valkretsindelningen inom regeringskansliet. Utskottet

anser att resultatet av beredningen bör avvaktas och avstyrker

motionerna K706 yrkandena 1, 2 och 4 såvitt avser

mandatfördelning i kommunerna och K710.

Som också framgår ovan gäller sedan år 1976 ett proportionellt

valsystem för val till landstingsfullmäktige med en spärr på tre

procent av rösterna i hela landstinget. Nio tiondelar av

mandaten i landstingsfullmäktige är fasta, och återstoden är

utjämningsmandat. Fördelningen av mandaten sker med tillämpning

av den jämkade uddatalsmetoden. Förslaget i motion K706

yrkandena 3 och 4 såvitt avser mandatfördelning inom landstingen

överensstämmer således med gällande ordning. Motionen i dessa

delar avstyrks.

Egen valkrets för utlandssvenskar

Gällande ordning

Utlandssvenskar tas, som ovan nämnts, upp i den särskilda

röstlängden, som upprättas av Riksskatteverket. Liksom den

allmänna röstlängden skall den särskilda röstlängden vara

framställd senast den 15 juli. För att bli upptagen i den

särskilda röstlängden krävs att man ansöker om det hos

Riksskatteverket senast den 1 juli samma år. Ansökan måste göras

inför varje ordinarie val. Den som skall tas upp i särskild

röstlängd förs upp i röstlängden för den valkrets där han eller

hon senast varit folkbokförd.

Enligt uppgift som utskottet inhämtat från Riksskatteverket

kan antalet utlandssvenskar som tas upp i särskild röstlängd

uppskattas till ca 21 000.

Utredningsarbete

1993 års vallagskommitté behandlade frågor om röstning i

utlandet i sitt slutbetänkande Vallagen (SOU 1994:30). Kommittén

konstaterade att de alternativ som finns när det gäller att ta

upp utlandssvenskarna i röstlängd är att väljaren aktivt ansöker

om det, att längden innebär en förteckning över de

utlandssvenskar som har röstat eller att röstlängden tas fram

automatiskt. Enligt kommitténs uppfattning bör systemet för

röstlängdsframställning när det gäller utlandssvenskarna så nära

som möjligt överensstämma med vad som gäller för den allmänna

röstlängden. De bör tas upp i röstlängd på motsvarande sätt som

röstberättigade personer som är folkbokförda i Sverige. Ett

automatiskt system vore därför enligt kommittén i sig att

föredra, men om det fullt ut bör införas ett automatiskt system

beror på om man på ett godtagbart sätt kan bemästra de nackdelar

som finns med ett sådant system.

Kommittén lämnade i betänkandet en kort redovisning för

svenska medborgares utvandring från och återvandring till

Sverige samt för möjligheterna att hålla uppgifterna aktuella.

Kommittén föreslår att bl.a.

den särskilda röstlängden, dvs. den röstlängd som

utlandssvenskar tas upp i efter särskild ansökan, tas bort.

Utlandssvenskarna skall med stöd av de uppgifter om utvandrade

svenska medborgare som finns i folkbokföringssystemet tas upp i

samma röstlängd som övriga väljare och då i det valdistrikt som

de tillhörde när de utvandrade,

ansvaret för att utlandssvensken finns med i röstlängden

också i fortsättningen skall vila på den som flyttat ut ur

landet; utlandssvensken skall få ett röstkort genom att anmäla

sin adress i utlandet,

den som flyttar utomlands skall stå kvar i röstlängd i minst

tio år och skall kunna förlänga den tiden genom att anmäla sin

adress i utlandet.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds inom

regeringskansliet.

Motion

I motion K705 föreslår Jan Backman (m) att riksdagen skall

begära att regeringen tillsätter en utredning för att inrätta en

egen valkrets för utlandsboende svenska medborgare. Han anser

att det är fel att utlandsboendes röster enligt nuvarande system

räknas i de valdistrikt där de var folkbokförda vid

utflyttningen och hänvisar till att det finns ett gemensamt

distrikt vid beskattning av utlandsboende svenska medborgare,

att försäkringskassan har en utlandsavdelning som administrerar

alla utlandsboende pensionärers ärenden och det inom Svenska

kyrkan i utlandet har tillsatts en utredning om organiserandet

av ett utlandsstift. Valkretsen för utlandssvenskar bör

behandlas på samma sätt som övriga valkretsar, och partierna

förutsätts nominera kandidater på vanligt sätt. Skillnaden blir

enligt motionären att dessa kandidater får förutsättas ha

erfarenhet och kunskap om de problem som möter utlandsboende av

skilda kategorier och i ett personvalssystem finns det

förutsättningar för att sådana kandidater kommer att vara mer

kända bland sina väljare än kandidaterna i den gamla

mantalsskrivningsvalkretsen. I samband med inrättandet av en

utlandsvalkrets bör också enligt motionären bestämmelserna om

upptagande i röstlängd kunna ändras och ansökan om svenskt pass

hos svensk utlandsmyndighet kunna gälla som anmälan för

upptagning i röstlängd.

Utskottets bedömning

Utskottet delar inte motionärens uppfattning om fördelarna med

en egen valkrets för utlandssvenskar. Motion K705 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rösträtt och valbarhet till

Europaparlamentet

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 5--7, 10--16

och 19 §§, med den ändringen att i 7 § orden "år 1994" byts ut

mot orden "i juni 1994",

2. beträffande den jämkade uddatalsmetoden och

småpartispärren

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:K17,

1994/95:K19 yrkandena 1 och 2, 1994/95:K20 och 1994/95:K224

yrkande 6 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag

om val till Europaparlamentet såvitt avser 32 och 33 §§,

res. 1 (v, mp)

3. beträffande personröstning

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:K19 yrkande 3 antar

det i propositionen framlagda förslaget till lag om val till

Europaparlamentet såvitt avser 21, 24 och 35--37 §§ med de

ändringarna

att i 21 § tredje stycket orden "och tredje styckena" byts

ut mot "stycket punkterna 1 och 3 och tredje stycket"

och att i 37 § första stycket första meningen ordet

"kandidat" byts ut mot ordet "företrädare",

res. 2 (v)

4. beträffande kandidatmarkering

att riksdagen avslår motion 1994/95:K711 yrkande 2,

5. beträffande redovisning av personliga kampanjmedel

att riksdagen avslår motion 1994/95:K619 yrkande 5,

res. 3 (m) - motiv.

6. beträffande tidpunkten för riksdagsval

att riksdagen avslår motion 1994/95:K619 yrkande 4,

res. 4 (c, v)

7. beträffande valdag

att riksdagen avslår motion 1994/95:K702,

8. beträffande poströstning i valet till

Europaparlamentet att riksdagen med avslag på motion

1994/95:K18 antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 26 §,

9. beträffande poströstning vid riksdagsval m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K707 och 1994/95:K716,

10. beträffande röstning på fartyg

att riksdagen avslår motion 1994/95:K714,

11. beträffande valsedelsutskick

att riksdagen avslår motion 1994/95:K704,

12. beträffande Valprövningsnämnden

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K708 och

1994/95:K715 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. beträffande anslag till allmänna val

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 3

till Allmänna val för budgetåret 1995/96 under andra

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 146 600 000 kr,

14. beträffande regeringens lagförslag i övrigt

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen

till

a) lag om val till Europaparlamentet i den mån förslaget inte

omfattas av vad utskottet hemställt ovan med de ändringarna

att i 28 § ordet "tredje" byts ut mot ordet "andra",

att i 30 § andra stycket första meningen orden "1, 2," byts

ut mot orden "1 och 2 §§, 3 § tredje stycket,",

att i 40 § första stycket andra meningen orden "tid, parti

och valkrets" byts ut mot orden "tid och parti"

samt att i 41 § orden "36 §" byts ut mot orden "40 §",

b) lag om ändring i lagen (1993:1404) om brevröstning i

Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz,

c) lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

15. beträffande kommunala valkretsar

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K706 yrkandena 1, 2

och 4 i denna del och 1994/95:K710,

res. 5 (fp, c, v)

res. 6 (mp)

16. beträffande mandatfördelning i landstingen

att riksdagen avslår motion 1994/95:K706 yrkandena 3 och 4 i

denna del,

17. beträffande egen valkrets för utlandssvenskar

att riksdagen avslår motion 1994/95:K705.

Stockholm den 6 april 1995

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Björn von

Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s),

Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Peter Eriksson (mp),

Nils-Göran Holmqvist (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Sivert

Carlsson (c).

Reservationer

1. Den jämkade uddatalsmetoden och småpartispärren (mom. 2)

Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 2." bort ha

följande lydelse:

Det avgörande motivet för den fyraprocentsspärr som gäller i

riksdagsval har varit att underlätta en regeringsbildning. Det

kan enligt utskottets mening ifrågasättas hur tungt detta

argument är vid riksdagsval. I fråga om val till

Europaparlamentet saknar det dock helt relevans, eftersom det

inte är fråga om att skapa underlag för majoritetsregeringar.

Europaparlamentets största demokratiska betydelse ligger i

stället i att sprida information, delta i och väcka debatt samt

utöva granskning gentemot EU:s övriga institutioner. Den s.k.

naturliga spärren vid ett val med en valkrets och 22 mandat kan

uppskattas till 3 % eller något därutöver, och

fyraprocentsspärren framstår i detta fall därför mer än någonsin

som ett medel för de stora partierna att försöka hindra små

partier och nya opinioner och grupper från att på lika villkor

delta i det politiska livet. Uttalandet i propositionen att det

proportionella valsystemet till följd av ett lågt valdeltagande

bidragit till en fragmentering av partistrukturen i

Europaparlamentet får enligt utskottets uppfattning tolkas som

ett uttryck för en mycket stark federalistisk strävan efter mer

enhetliga partibildningar på Europanivå, vilket också ligger i

linje med artikel 138a i Romfördraget. Utskottet vill dock

framhålla att det väsentliga inte är om partistrukturen i

Europaparlamentet är enhetlig utan om de folkvalda är

representativa för sina väljare. Valsystemet bör underlätta en

så bred representation och så stark folklig förankring som

möjligt.

Med hänsyn till det anförda bör någon spärr mot småpartier

inte gälla vid valet till Europaparlamentet, och regeringens

förslag i denna del bör avslås.

Användningen av den jämkade uddatalsmetoden vid fördelningen

av mandat kommer, som medges i propositionen, att missgynna

mindre partier. Utskottet anser inte att ett sådant missgynnande

är godtagbart och föreslår därför, liksom motionärerna i motion

K19, att delningstalet ändras till 1.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande den jämkade uddatalsmetoden och

småpartispärren

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K17,

1994/95:K19 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:K20 och med anledning

av motion 1994/95:K224 yrkande 6 dels antar det i

propositionen framlagda förslaget till lag om val till

Europaparlamentet såvitt avser 32 § med den ändringen att andra

meningen i paragrafen erhåller följande lydelse: "Vid

mandatfördelningen används uddatalsmetoden med 1 som första

divisor.", dels avslår det i propositionen framlagda

förslaget till lag om val till Europaparlamentet såvitt avser

33 §,

2. Personröstning (mom. 3)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14

börjar med "I regeringsformen" och på s. 15 slutar med "av

hemställan." bort ha följande lydelse:

Förslaget om personröstning fanns inte med i den promemoria

som föregick propositionen. Skälet till detta måste enligt

utskottets uppfattning vara att man inte ville införa ett helt

nytt valsystem för riksval innan en ordentlig utvärdering gjorts

av de försök som gjordes i en del kommuner i samband med 1994

års val. Att införa personvalsinslag strider mot huvudlinjen att

valet till Europaparlamentet skall vara så likt ett ordinarie

riksdagsval som möjligt. Ett ökat inslag av personval skulle

möjligen kunna lösa interna problem i partier med starka

EU-kritiska opinioner. Utskottet anser dock inte att det finns

anledning att forcera fram ett införande av sådana inslag i

samband med valet till Europaparlamentet.

Utskottet avstyrker således regeringens lagförslag såvitt rör

bestämmelser om personröstning. Härigenom vinner motion K19

yrkande 3 bifall.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande personröstning

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K19 yrkande 3

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om val till Europaparlamentet

såvitt avser 21 § med den ändringen att andra och tredje

styckena ersätts av ett andra stycke med följande lydelse: I

övrigt gäller om valsedlar bestämmelserna i vallagen (1972:620)

om valsedlar för val till riksdagen.,

såvitt avser 35 § med den ändringen att paragrafen

erhåller följande lydelse: Centrala valmyndigheten skall för

varje valkrets bestämma ordningsföljden mellan kandidatnamnen på

partiernas valsedlar och på grundval därav utse företrädarna

enligt den ordning som anges i 36 § så att den kandidat som

står först i ordningen besätter det första mandatet, den som

står näst i ordningen det andra och så vidare efter samma

grund.,

såvitt avser 36 § med den ändringen att paragrafen

erhåller följande lydelse: Ordningen mellan kandidatnamnen och

utseende av ersättare för företrädare inom varje parti

fastställs genom särskilda uträkningar, allt i enlighet med vad

som gäller för riksdagsval enligt 14 kap. 6 och 7 §§ vallagen

(1972:620). I övrigt tillämpas bestämmelserna i 14 kap. vallagen

i erforderliga delar.,

dels avslår det i propositionen framlagda förslaget till

lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 24 och 37 §§,

3. Redovisning av personliga kampanjmedel (mom. 5,

motiveringen)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Nils Fredrik

Aurelius (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "I

fråga" och slutar med "Motionen avstyrks." bort ha följande

lydelse:

Den fråga som aktualiseras i motion K619 yrkande 5 kräver

enligt utskottets mening ingående analyser och överväganden.

Utskottet vill gärna understryka behovet av öppenhet i fråga om

redovisning av kampanjmedel vid ett ökat inslag av personval.

Detta kan även gälla andra bindningar. Utskottet har tidigare

framhållit att utvecklingen måste följas med uppmärksamhet. De

erfarenheter som vinns vid valet till Europaparlamentet kan

senare ligga till grund för vidare överväganden. Den ovan nämnda

arbetsgruppen inom riksdagen överväger frågor av etiskt slag med

anknytning till uppdrag som riksdagsledamot. Enligt utskottets

uppfattning bör dessa frågor inte beredas av regeringen utan är

i första hand en riksdagens angelägenhet. Något tillkännagivande

till regeringen av det slag som begärs i motionen bör därför

inte göras.

4. Tidpunkten för riksdagsval (mom. 6)

Sivert Carlsson (c) och Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Beträffande förslaget" och slutar med

"Motionsyrkandet avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att riksdagen nu har beslutat att

budgetåret fr.o.m. år 1997 skall sammanfalla med kalenderåret.

Budgetpropositionen kommer således att presenteras och behandlas

i riksdagen under hösten. Ordningen med riksdagsval under hösten

innebär att en tillträdande ny regering får alldeles för kort

tid på sig för att förbereda den budgetproposition som skall

läggas fram för riksdagen. Riksdagsvalen bör i stället som

anförs i motion K619 yrkande 4 förläggas till våren och

därigenom komma i nära anslutning till att riksdagens

sommaruppehåll inleds.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande tidpunkten för riksdagsval

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K619 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Kommunala valkretsar (mom. 15)

Birgit Friggebo (fp), Sivert Carlsson (c) och Kenneth Kvist

(v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Som framgår" och slutar med "och K710." bort ha

följande lydelse:

Som anförs i motion K710 medför indelningen i valkretsar i ett

valsystem utan utjämningsmandat onödigt stora avvikelser från

proportionell representation. Valsystemet bör därför enligt

utskottets mening modifieras antingen genom att indelning av

medelstora kommuner i flera valkretsar undviks eller genom att

utjämningsmandat införs. Regeringen bör beakta detta i det

arbete med en ny vallag som pågår inom regeringskansliet.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Härigenom tillgodoses också i viss mån motion K706 såvitt

avser valkretsindelning och mandatfördelning för kommunerna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande kommunala valkretsar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K710 och med

anledning av motion 1994/95:K706 yrkandena 1, 2 och 4 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

6. Kommunala valkretsar (mom. 15)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Som framgår" och slutar med "och K710." bort ha

följande lydelse:

Indelningen av kommuner i flera valkretsar har fördelar främst

för geografiskt väl koncentrerade partier men försvårar en

proportionellt rättvis representation i kommunfullmäktige.

Valkretsindelningen har ofta tillkommit av partitaktiska skäl

och är motiverad endast i särskilt stora kommuner. Enligt

utskottets mening bör endast de tio största kommunerna tillåtas

ha fler valkretsar än en, och de kommuner som har flera

valkretsar bör fördela minst 10 % av mandaten som

utjämningsmandat. Mandaten bör fördelas enligt den jämkade

uddatalsmetoden. Regeringen bör beakta det anförda i det arbete

med en ny vallag som pågår inom regeringskansliet.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande kommunala valkretsar

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:K706

yrkandena 1, 2 och 4 i denna del och 1994/95:K710 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Regeringens förslag till lagtext

Bilaga

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionerna 2

Motionerna 2

Utskottet 4

Inledning 4

Propositionernas huvudsakliga innehåll 4

Allmänt om EU:s regler om val 5

Allmänt om det svenska valsystemet 6

Utredningsarbete m.m. 6

Rösträtt och valbarhet 7

Gällande bestämmelser för riksdagsval 7

Gemenskapsrättsliga regler 8

Propositionen 8

Utskottets bedömning 9

Mandatfördelning mellan partier 9

Gällande bestämmelser för riksdagsval 9

Propositionen 9

Motioner 10

Utskottets bedömning 12

Personröstning 12

Gällande bestämmelser m.m. 12

Propositionen 12

Motioner 13

Tidigare utskottsbedömning 14

Pågående utredningar 14

Utskottets bedömning 14

Tidpunkt för val 15

Gällande ordning för riksdagsval m.m. 15

Gemenskapsrättsliga regler 15

Propositionen 16

Motioner 16

Tidigare behandling av frågan om tidpunkt för

riksdagsval 16

Utskottets bedömning 17

Vallokal m.m. 17

Gällande ordning 17

Utredningsförslag m.m. 20

Propositionen 21

Motioner 21

Utskottets bedömning 22

Förtidsröstning på fartyg 23

Tillhandahållande av valsedlar 24

Gällande bestämmelser m.m. 24

Motion 25

Utskottets bedömning 25

Överklagande m.m. 25

Gällande bestämmelser om Valprövningsnämnden 25

Propositionen 26

Motioner 26

Utskottets bedömning 27

Brevröstning 27

Folkbokföringslagen 28

Anslag till allmänna val m.m. 28

Propositionen 28

Skrivelse 29

Europarådets konvention om kommunal självstyrelse m.m.

29

Utskottets bedömning 30

Lagförslagen i övrigt 31

Andra frågor om val 31

Valkretsindelning vid kommunala val 31

Egen valkrets för utlandssvenskar 34

Hemställan 35

Reservationer 37

1. Den jämkade uddatalsmetoden och småpartispärren

(mom. 2) (v, mp) 37

2. Personröstning (mom. 3) (v) 38

3. Redovisning av personliga kampanjmedel (mom. 5,

motiveringen) (m) 39

4. Tidpunkten för riksdagsval (mom. 6) (c, v) 40

5. Kommunala valkretsar (mom. 15) (fp, c, v) 40

6. Kommunala valkretsar (mom. 15) (mp) 41

Bilaga Regeringens förslag till lagtext 42