Bet. 1994/95:KU41

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU41

Samhällsinformation

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1994/95

KU41

Sammanfattning

I detta betänkande redovisas dels en av utskottet initierad

undersökning av samhällsinformationen på en övergripande nivå

resp. samhällsinformationen i riksdagen och i anslutning härtill

gränssnittet till regeringskansliet, dels frågor om bl.a.

informationshantering på elektronisk väg inom ramen för

medborgarkontor resp. inom den offentliga förvaltningen

generellt. Vidare behandlar utskottet sju motioner som väckts

under den allmänna motionstiden.

Utskottet har med anledning av vad som framkommit vid

behandlingen av den av utskottet initierade undersökningen om

samhällsinformationen föreslagit ett tillkännagivande till

regeringen om ansvaret för uppdatering av Samhällsguiden och

regeringskansliets kommunikation med riksdagen och Rixlex.

Utskottet har avstyrkt samtliga motioner.

Motioner

1994/95:K311 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar öppna en 020-linje till Sveriges riksdag.

1994/95:K312 av Per Bill (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

öppna Rixlex för allmänheten utan abonnemangsavgifter.

1994/95:K316 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen uppdrar åt sitt förvaltningskontor att utreda

ekonomiska, praktiska och principiella konsekvenser av att

erbjuda Rixlex kostnadsfritt till allmänheten.

1994/95:K810 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förmedling av samhällsinformation vid

medborgarkontor och till allmänhetens persondatorer.

1994/95:K811 av Mats Odell (kds) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att riksdagens offentliga

publikationer skall finnas tillgängliga i publika databaser utan

kostnad inom 24 timmar efter offentliggörandet och att detta nya

system skall vara infört senast den 31 december 1995, då även

aktuella elektroniska diarier skall vara tillgängliga i publika

databaser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att propositioner, statliga utredningar

etc. på samma sätt som riksdagens offentliga publikationer skall

finnas tillgängliga i publika databaser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att upprätta en plan för hur alla nya

offentliga handlingar i stat, landsting och kommuner skall kunna

nås elektroniskt senast den 31 december 1997,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inleda ett arbete som leder till att

alla historiska offentliga handlingar skall kunna nås

elektroniskt senast den 31 december 1999,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillsättandet av en kommitté som utarbetar

förslag till ny utformning av riksdagens och regeringens olika

arbetsdokument, som drar nytta av de möjligheter som ligger i

det elektroniska mediet.

1994/95:Kr264 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om medborgarkontor.

1994/95:Ub903 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ökad

öppenhet hos myndigheter (motsvarande) i enlighet med vad som

anförts i motionen.

Utskottet

1. Inledning

Det finns ingen självklar och allmänt omfattad definition av

begreppet samhällsinformation. En definition som stått sig genom

åren är dock den som Informationsutredningen lanserade 1969:

"sådan information som är en följd av riksdagens, landstingens

och kommunernas beslut och de instruktioner de utfärdat för

myndigheterna". Denna definition får numera anses relativt snäv.

Riksdagen antog år 1971 vissa riktlinjer för samhällets

informationsåtgärder (prop. 1971:56, bet. FiU23, rskr. 182).

Enligt propositionen har samhällsinformationen två

huvuduppgifter: att göra medborgarna medvetna om vilka

rättigheter och skyldigheter de har och att göra det möjligt för

medborgarna att hävda sina idéer och intressen i den

demokratiska processen. Enligt riktlinjerna skall

informationsåtgärder ses som en integrerad del av myndigheternas

verksamhet och som ett medel bland andra för att uppnå de mål

som gäller myndigheternas verksamhet.

Det samlade ansvaret för samhällsinformationsfrågorna ligger

på regeringen med Finansdepartementet som ansvarigt departement.

Riksdagen svarar för en betydande del av samhällsinformationen

i form av tillhandahållande av olika slags tjänster och

produkter med inriktning på samhällsinformation.

Utvecklingen av informationstekniken (IT) har kraftigt skjutit

fart under de senaste åren. Bl.a. har de tekniska möjligheterna

att enkelt och billigt distribuera information lagrad i

databaser förbättrats successivt. Ett uttryck för denna

utveckling är riksdagens informationssystem Rixlex, som mot en

viss avgift tillhandahåller information ur riksdagens databaser

om bl.a. propositioner, motioner, betänkanden och protokoll till

såväl ledamöter och tjänstemän som till allmänheten. Som framgår

av de motioner som redovisas i den fortsatta framställningen

ökar kraven i olika hänseenden på tillgängligheten av

myndigheternas handlingar på elektronisk väg. Kraven gäller dels

vilka handlingar som bör finnas tillgängliga, dels

prissättningen på dessa tjänster.

Under senare år har idéer om inrättande av s.k.

medborgarkontor vunnit insteg i vissa kommuner. Ett

medborgarkontor har flera funktioner, främst att svara för

handläggning "över disk" av enklare ärenden enligt utländska

förebilder. Medborgarkontoret tillhandahåller även allmän

information om samhällsservicen. En mer avancerad version av

medborgarkontor -- "elektroniska medborgarkontor" -- som är

under utveckling gör det möjligt för allmänheten att på egen

hand söka information ur databaser innehållande bl.a. kommunala

handlingar från publika terminaler eller från persondatorer i

hemmen.

2. Utskottets uppföljning och utvärdering av

samhällsinformationen

2.1 Inledning

Utskottet beslöt hösten 1993 att under våren 1994 genomföra en

förstudie om samhällsinformationen med tyngdpunkt på riksdagens

medverkan i denna. Projektet äger rum inom ramen för den

allmänna uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som förordats

av Riksdagsutredningen 1993/94:TK1 Reformera riksdagsarbetet.

Ett underlagsmaterial som utarbetats för utskottets räkning

redovisas nedan.

2.2 Riksdagen och samhällsinformationen

Riksdagens ansvarsområde när det gäller samhällsinformationen

omfattar

beslut om riktlinjer för samhällsinformationen

uppföljning av riktlinjer och andra beslut rörande

samhällsinformationen

fullgörande av egna informationsskyldigheter mot medborgarna.

De enheter inom riksdagens förvaltningskontor som bedriver

informationsverksamhet är informationsenheten,

Riksdagsbiblioteket och den fristående redaktionen för tidningen

Från Riksdag & Departement. I riksdagens samhällsinformation

inryms även informationshandboken Samhällsguiden, som produceras

inom riksdagens förvaltningskontor, och databasen Rixlex, som

administreras av dokument- och registerenheten (Doris).

Informationsenheten svarar för den interna och externa

informationen genom bl.a. massmediakontakter, telefonservice för

allmänhet och myndigheter samt skolbesök och visningar.

Riksdagsbibliotekets roll i samhällsinformationen är bl.a. att

bibliotekets personal besvarar frågor inom området, söker och

förmedlar information via databaser och tryckta källor,

håller kurser för bibliotekarier och andra vidareinformatörer

samt håller för samhällsinformationen viktigt material

tillgängligt för lån.

Från Riksdag & Departement är riksdagens och regeringens

gemensamma tidning, som har till uppgift att spegla den centrala

statliga beslutsprocessen i riksdag, regering och

kommittéväsende.

Riksdagens förvaltningskontor har det redaktionella ansvaret

för Samhällsguiden, som innehåller enkel och överskådlig

information om medborgarnas rättigheter och skyldigheter.

Sedan den 1 juli 1993 är riksdagens databaser inom

informationssystemet Rixlex öppna för allmänheten. De

innehåller information om bl.a. propositioner, motioner,

betänkanden och protokoll. Även Samhällsguiden är tillgänglig

via Rixlex.

Förvaltningsstyrelsen har tidigare tillsatt en särskild

referensgrupp för informationsfrågor, i vilken samtliga

riksdagspartier varit representerade. Referensgruppen har

behandlat bl.a. vissa frågor av policykaraktär. Någon ny

referensgrupp har inte tillsatts efter 1994 års val.

2.3 Uppföljningens/utvärderingens uppläggning och inriktning

En övergripande aspekt på samhällsinformationen i

riksdagsperspektivet är hur riksdagens egen

informationsverksamhet är relaterad till den totala statliga

samhällsinformationen. Gränssnittet till regeringskansliet är

här av särskilt intresse, liksom informationen kring EES-avtalet

och EU.

När det gäller riksdagens egen informationsverksamhet har

intresset i denna undersökning inriktats på följande områden:

Policyn för riksdagens informationsverksamhet

Styrning och prioriteringsprinciper

Kartläggning av informationsverksamhetens organisation,

ekonomi och personal

Resultatmätning, avnämarreaktioner

De centrala frågeställningarna i detta arbete har varit:

1. Policy för riksdagens informationsverksamhet: Vilka mål har

hittills gällt? Vilket arbete pågår med att formulera en

informationspolicy?

2. Styrning av och prioteringsprinciper för

informationsverksamheten: Vilka styrmetoder tillämpas? Vilka

principer används vid fördelningen av medel mellan olika

verksamheter?

3. Kartläggning av informationsverksamhetens organisation,

ekonomi och personal: Vilka är de materiella förutsättningarna

för verksamheten?

4. Kartläggning av informationsverksamhetens "produktion"

(tjänster, produkter, verksamhet): Vilket är verksamhetens

resultat? Vilka större enskilda projekt bedrivs/har bedrivits?

5. Resultatmätning, avnämarreaktioner: Arbetet med

nyckeltal/resultatmått. Prestationer i relation till insatta

resurser.

Dessa frågeställningar har främst relevans för den

"kärnverksamhet" som bedrivs vid informationsenheten men är i

viss mån också tillämpliga på den övriga verksamhet inom området

som här redovisas (Rixlex, Samhällsguiden, Riksdagsbiblioteket

och tidningen Från Riksdag & Departement).

2.4 Underlagsmaterialet

Följande material med relevans för studien föreligger:

1. Samhällsinformation -- regeringens och riksdagens roller.

En kartläggning och probleminventering (Riksdagens

utredningsserie 1993/94:5).

2. Samhällsinformation i riksdagen (Riksdagens utredningsserie

1993/94:6). Denna rapport innehåller information om den

övergripande riksdagsinformationen, databasen Rixlex,

Samhällsguiden, Riksdagsbiblioteket och tidningen Från Riksdag &

Departement.

Ett par skrifter som berör samhällsinformation och som bör

nämnas i detta sammanhang är:

Servicemedverkan vid medborgarkontor (Ds 1993:67)

Från samhällsguide till medborgarkontor (Ds 1994:9)

2.5 Samhällsinformation i ett övergripande perspektiv

Rapporten Samhällsinformation -- regeringens och riksdagens

roll (Riksdagens utredningsserie 1993/94:5) tar ett samlat grepp

över samhällsinformationen. Den syftar till att belysa

riksdagens och regeringens roller när det gäller

samhällsinformationen och att inventera problem inom området.

Av rapporten framgår bl.a. att villkoren för att bedriva

samhällsinformation förändras som en följd av omfattande

samhällsförändringar, utvecklad informationsteknologi,

internationalisering och stora organisatoriska förändringar inom

den offentliga sektorn. Samhällsinformationen har enligt

författaren orienterat sig från ett folkbildningsideal eller

kunskapsmål till ett marknadsföringsideal eller säljmål.

Intresset för och debatten om verksamheten har ökat.

När det gäller regeringskansliet och dess roll i

samhällsinformationen kan bl.a. nämnas att regeringen i början

av 1980-talet lät utreda samhällsinformationen genom

Informationsdelegationen. Utredningen framhöll i sitt betänkande

att det fanns ett behov av samordning av samhällsinformationen.

Utredningen föreslog att ett centralt råd för

samhällsinformation skulle inrättas med staten och de båda

kommunförbunden som huvudmän. Rådet skulle svara för samordning,

utveckling och rådgivning på området. Detta förslag har inte

genomförts.

Regeringen har under senare delen av 1980-talet gjort en ny

uppföljning av samhällsinformationen. Detta arbete resulterade

bl.a. i att de statliga myndigheternas ansvar för informationen

till medborgarna har skrivits in i verksförordningen.

Under några år fram till nedläggningen 1992 hade SIPU (Statens

institut för personalutveckling) ett särskilt uppdrag från

regeringen att utveckla samhällsinformationen på det statliga

området.

Ansvaret för Samhällsguiden, som fram till 1992 producerats av

riksdagen med hjälp av produktionsstöd från Civildepartementet,

har helt förts över till riksdagens förvaltningskontor. En

konsekvens av att produktionsstödet tagits bort är att

marknadspriset på boken ökat kraftigt. Även utgivningen av

Statskalendern avses finansieras på marknadsmässiga grunder.

Riksdagen beslöt under våren 1994 om en försöksverksamhet med

medborgarkontor runt om i landet (prop. 1993/94:187, bet.

1993/94:KU39). Enligt propositionen skall medborgarkontor

främst ses som ett kompletternde medel för att möta medborgarnas

ökade krav på service och lättillgängliga myndighetsfunktioner.

I detta torde även samhällsinformationen rymmas. Under våren

1994 utsåg den dåvarande regeringen en kommission med uppgift

att främja användningen av informationsteknologi. Den regering

som tillträdde efter valet hösten 1994 avser att fortsätta detta

arbete, och en ombildning av rådet har ägt rum i början av 1995.

Riksdagens samhällsinformationsverksamhet är mycket

omfattande. I vissa fall har riksdagen ensamställning, t.ex.

beträffande Rixlex och Riksdagsbiblioteket. I andra sammanhang

rör det sig om en nära samverkan med regeringskansliet, t.ex.

beträffande tidningen Från Riksdag & Departement. Eftersom

regeringskansliet saknar en central servicefunktion på

samhällsinformationens område faller en betydande del av

allmänna förfrågningar hos informationstjänsten i riksdagen.

Förfrågningar beträffande äldre riksdagsbeslut besvaras i

allmänhet av Riksdagsbiblioteket.

När det gäller samhällsinformationen i framtiden sägs i en

nyligen utkommen skrift (Ds 1994:9) att det inte handlar så

mycket om hur man sprider informationen utan mer om hur

informationen ställs till medborgarnas förfogande. Diskussionen

om en "samordnad samhällsinformation" får med denna utgångspunkt

en ändrad innebörd. I stället för en sändarorienterad,

centralstyrd och kampanjinriktad upplysningsmodell blir det

kunskapsförsörjning för de offentligt anställda,

vidareinformatörerna, frontpersonalen och medborgarna som hamnar

i fokus.

2.6 Samhällsinformationen i riksdagen

2.6.1 Informationsenheten vid RFK

Målen för verksamheten inom serviceområdet Informations- och

kunskapsförsörjning är (1) att tillse att riksdagens arbete m.m.

är väl känt i samhället, (2) att säkerställa ledamöternas och de

anställdas försörjning med information, (3) att bidra till ett

bra informationsflöde inom riksdagen, (4) att informera

allmänheten om riksdagens betydelse och därmed öka medborgarnas,

särskilt ungdomars, intresse för och engagemang i det politiska

arbetet.

Informationsenheten tillhör serviceområdet Informations- och

kunskapsförsörjning, till vilket även räknas

Riksdagsbiblioteket, utredningstjänsten och tidningen Från

Riksdag & Departement.

Antalet tjänster vid informationsenheten är 13,7. Enheten är

uppdelad på tre sektioner: informationstjänsten, skol- och

visningstjänsten samt produktion. Enhetens budget var budgetåret

1993/94 10,4 miljoner kronor.

Målen för de externa informationsaktiviteterna är att

tillgodose allmänhetens, massmedias, organisationers och

myndigheters behov av snabb och korrekt information om

riksdagens arbete, vidare att genom informationsåtgärder skapa

förtroende för riksdagen samt att väcka intresse för riksdagens

arbete bland allmänheten och grupper i samhället som annars inte

kommer i kontakt med eller själva uppsöker information.

Informationstjänsten ger service på följande områden:

telefonservice, service till massmedia, möjligheter att lyssna

på kammardebatten på direktlinjer, Kammarkalendern, automatisk

telefonsvarare, pressmeddelanden, annonsering i dagspressen.

Riksdagsbeslut i korthet produceras av en redaktör tillsammans

med kammarkansliet och respektive utskott.

Övriga huvudområden är kurser, seminarier och utbildning för

journalister, informatörer, journalistelever,

högskolestuderande, lärare och bibliotekarier, skolbesök,

visningar och informationsmaterial. Här kan noteras att under

riksmötet 1993/94 har antalet besökare överskridit 100 000

personer. Den interna informationen består av bl.a. produktion

av veckobladet Riksdagsveckan, pressklipp, pressmeddelanden,

informationsslingan på intern-TV, personaltidningen Mitt i

Strömmen och Kammarkalendern. När det gäller extern information

kan nämnas ledamotsförteckningen, boken Fakta om folkvalda,

Riksdagens årsbok, serien Faktablad, en presentationsbroschyr

och en turistfolder. Särskilt material för skolan finns också.

I kvarteret Neptunus planeras ett informationscentrum, där

allmänheten bl.a. skall få tillgång till information om

riksdagen och dess arbete, få svar på frågor, lämna synpunkter,

följa den aktuella riksdagsdebatten. I lokalerna kommer också

att visas en utställning. Även databasen Rixlex kommer att vara

tillgänglig. I ett utbildningsrum i anslutning till centret

kommer ett bildspel om riksdagen att visas.

Ett arbete pågår med att ta fram förslag till en

informationspolicy för riksdagen, som bl.a. avser att fastställa

riksdagens ansvar för samhällsinformationen i stort.

I rapporten framhålls som ett problem att vissa utskott på

grund av periodvis hög arbetsbelastning har svårigheter att

medverka i framtagandet av pressmeddelanden och Riksdagens

årsbok. I vissa fall kan bristande intresse vara en orsak. Sedan

rapporten publicerats har diskussioner förts mellan utskotten

och informationsenheten, vilka lett till en överenskommelse om

nya samarbetsrutiner.

2.6.2 Databasen Rixlex

Rixlex tillkom genom förvaltningsstyrelsens beslut under

riksmötet 1991/92 att göra riksdagens databaser offentligt

tillgängliga under en försöksperiod på fem år. Rixlex innehåller

databaser med riksdagstrycket i dess helhet samt ärende- och

planeringsregister för riksdagen. Dessutom finns databaser med

press- och kalenderinformation om riksdagens arbete och ett

register över alla ledamöter. Databaser med register över SFS,

gällande författningar i sin helhet samt kommittédirektiv och

kommittéredovisningar levereras av Justitiedepartementet. Även

Samhällsguiden finns tillgänglig som databas. Rixlex innehåller

också databaser med EU-information producerad av Sekretariatet

för Europainformation och Kommerskollegium.

Rixlex öppnades den 1 juli 1993 för offentligt bruk. Rixlex

har sedan starten mött ett stort gensvar och hade den 1 februari

1995 303 betalande kunder samt ett antal kommuner som använder

Dialogs (f.d. Kommundata) nät Komnet för uppkoppling till

Rixlex. Största användargruppen är gymnasieskolor, men även

universitet och högskolor, myndigheter, massmedier och

näringslivet använder Rixlex aktivt. Under januari 1995 öppnades

databaser i Rixlex 47 500 gånger.

Priset på ett grundabonnemang är 6 000 kr, för skolor 1 000 kr

per år. Faktureringen uppgick efter nio månaders drift till 1,2

miljoner kronor vilket kan jämföras med kalkylerade intäkter på

400 000 kr för hela budgetåret 1993/94.

Det stora intresset för Rixlex kan enligt rapporten ses som

ett uttryck för att datoriserad informationssökning håller på

att få ett genombrott i Sverige. Det är också ett uttryck för

behovet av samhällsinformation i elektronisk form.

Användargrupperna önskar att information om lagstiftning,

myndigheter och annan offentlig information skall finnas

tillgänglig i ett enhetligt, elektroniskt söksystem. Rixlex har

förutsättningar för att tillgodose dessa krav, och Rixlex kan

enligt rapporten bli ett centrum för offentlig information

inklusive rättsinformation. Rixlex kan också tillhandahålla

rådata som kommersiella aktörer kan sälja vidare med eller utan

vidareförädling.

Enligt rapporten skulle Informationsutredningens definition av

samhällsinformation, "sådan information som är en följd av

riksdagens, landstingens och kommunernas beslut och de

instruktioner de utfärdat för myndigheterna", kunna ligga till

grund för Rixlex framtida innehållsliga utveckling. I en

komplett samhällsinformationsdatabas bör enligt rapporten

inrymmas även EU-rättsakter, domstolarnas rättsfallssamlingar

och allmän rättsinformation. Även övrig information från EG/EU:s

olika organ inklusive Europaparlamentets dokument kan bli

aktuella.

En utbyggnad av Rixlex längs dessa linjer aktualiserar olika

principiella och praktiska frågor. Det gäller t.ex. frågan om

vem som garanterar kvalitet och kostnader i ett enhetligt

informationssystem -- public service-modellen eller någon annan;

vidare gäller det frågan om pliktleverans motsvarande den för

tryckta skrifter beträffande offentliga organs beslut och

föreskrifter, en översyn av lagen (1993:825) om personuppgifter

i informationssystemet Rixlex för den händelse man vill lagra

offentliga handlingar med personuppgifter och frågan om

huvudmannaskapet, där flera faktorer enligt rapporten talar för

att riksdagen kan vara lämplig.

2.6.3 Samhällsguiden

Samhällsguiden kom ut i en första upplaga år 1979 som ett

resultat av Byråkratiutredningens arbete. Ett syfte med

Samhällsguiden var att förbättra kontakterna mellan medborgarna

och myndigheterna. Den gavs en sådan utformning att den kunnat

fungera som ett lätthanterligt hjälpmedel för dem som söker

samhällsinformation snarare än som ett komplett uppslagsverk.

Samhällsguidens tre första upplagor utarbetades av en

redaktionskommitté på uppdrag av dåvarande Kommundepartementet.

Fr.o.m. 1986 års upplaga har det redaktionella ansvaret för

Samhällsguiden legat på riksdagens förvaltningskontor.

Samhällsguiden har finansierats med intäkter från försäljning

och fram till 1992 med hjälp av ett särskilt produktionsstöd

från Civildepartementet. Sedan Finansdepartementet i slutet av

detta år övertog huvudmannaskapet för Samhällsguiden har inget

produktionsstöd utgått. Riksdagen har åtagit sig att producera

boken fr.o.m. 1994 års upplaga. Till följd av bortfallet av

produktionsstöd har marknadspriset på boken stigit kraftigt.

Upplagan har varierat över tiden. Som mest har den varit 39

200 (1983). 1994 års upplaga är 17 000. De senaste upplagorna

har även gjorts som talbok i små upplagor.

De flesta användarna av Samhällsguiden är vidareinformatörer

av olika slag. Till vidareinformatörerna räknas bl.a.

förtroendevalda i kommuner och landsting och fackliga

organisationer samt befattningshavare som kuratorer,

socialsekreterare och studierådgivare. Organisationer, företag

och institutioner samt skolan och utbildningen i samhällskunskap

är andra viktiga användare av Samhällsguiden.

Boken har indelats i ämnesområden som följer en människas väg

i samhället "från vaggan till graven". Den senaste upplagan

innehåller också ett kapitel med grundkunskaper om EU inför

folkomröstningen hösten 1994.

Enligt en nyligen utgiven rapport är Samhällsguidens användare

i regel mycket positiva till bokens innehåll och utformning. Ett

problem är dock att det fortfarande finns många som är verksamma

inom informationsområdet som inte känner till Samhällsguidens

existens, vilket motiverar insatser för att öka kännedomen om

boken.

Den senaste utgåvan av Samhällsguiden finns tillgänglig i

riksdagens databas Rixlex. Det aktualiserar frågan om en

fortlöpande uppdatering av innehållet. En möjlighet att lösa

denna hantering praktiskt är att myndigheterna själva lägger in

uppgifter om aktuella förändringar på respektive områden. En

försöksverksamhet med denna inriktning har nyligen startat i

liten skala.

2.6.4 Riksdagsbiblioteket

Riksdagsbiblioteket (RB) är med sina samlingar av 600 000

volymer och 3 000 tidningar och tidskrifter en viktig del i det

svenska nätverket för samhällsinformation. RB:s målgrupp är i

första hand riksdagen, men biblioteket har också ett nationellt

ansvar som sträcker sig utanför riksdagen. RB expedierar ca 35

000 lån per år, lämnar upplysningar inom samhällsinformationens

område och håller kurser och seminarier för vidareinformatörer

inom området.

RB öppnades år 1851 och växte kraftigt under första delen av

1900-talet. En utredningstjänst bildades år 1955 för att ge

ledamöterna en bättre service. Den skildes år 1966 från RB och

utgör sedan dess en egen organisatorisk enhet inom riksdagen. År

1977 blev RB en enhet inom Riksdagens förvaltningskontor.

RB är organisatoriskt indelat i åtta sektioner med totalt 31

heltidstjänster. Budgeten inklusive personalkostnader omslöt år

1993/94 13,9 miljoner kronor.

Målsättningen för RB när det gäller samhällsinformation är att

biblioteket på ett aktivt och utåriktat sätt skall ställa sina

resurser till förfogande för riksdagen och övriga användare och

informationssökare. Biblioteket skall inom ramen för sin primära

service till riksdagen söka och förmedla information för att

tillhandahålla goda beslutsunderlag, följa utvecklingen inom

samhällsinformationsområdet och ha beredskap för att lösa frågor

som kan bli aktuella. RB skall i andra hand på liknande sätt

betjäna regeringskansliet inklusive kommittéväsendet, kyrkomötet

och centrala förvaltningsmyndigheter. I mån av resurser skall

biblioteket även ge service till forskare, studerande och

allmänheten. Ca 60 % av riksdagsbibliotekets resurser ägnas åt

dessa senare grupper.

Information om nyinköpt litteratur och publikationer inom alla

områden samt aktuella tidskriftsartiklar lämnas till

bibliotekets primära målgrupper varje vecka i Läslistan. En

särskild EU-lista ges ut månadsvis. Via databasen Libris kan

bibliotek i hela Sverige ta del av RB:s material. RB:s egen

katalogdatabas är allmänt tillgänglig i Rixlex.

RB erhåller publikationer från ett trettiotal internationella

organisationer. Biblioteket är s.k. depåbibliotek för EU, FN,

GATT, ILO, OECD och Unesco. Europarådet och Nordiska rådet

sänder stora delar av sin publicering till RB. RB hör till de få

offentliga bibliotek i Sverige som regelbundet får publikationer

från Europarådets domstol för mänskliga rättigheter.

RB har sedan 1950-talet bevakat och köpt in litteratur om EU.

Många bibliotek, verk och myndigheter har vänt sig till RB för

information och rådgivning i frågor om informationsverksamhet

kring EU. RB fungerar i dag som rådgivare till

vidareinformatörer som behöver upplysningar om

informationskällorna om EU. En särskild databas som är

tillgänglig via Rixlex och Dafa har byggts upp om RB:s

EU-publikationer.

Sedan 1979 katalogiserar RB alla statliga publikationer i

databasen Libris, som är tillgänglig för alla landets

forskningsbibliotek. Antalet statliga publikationer uppgår till

ca 5 000 per år. RB ger årligen ut en bibliografi över statliga

myndigheters publikationer.

2.6.5 Tidningen Från Riksdag & Departement

På förslag av riksdagens informationsutredning beslöt

riksdagen 1975 att en tidning, gemensam för riksdagen och

departementen, skulle ges ut från den 1 januari 1976 med namnet

Från Riksdag & Departement. Tidningen, som ersatte den tidigare

av Finansdepartementet utgivna publikationen Departementsnytt,

inordnades organisatoriskt i Nämnden för samhällsinformation,

NSI.

I samband med NSI:s nedläggning vid årsskiftet 1981/82 fördes

Från Riksdag & Departement till riksdagen, där tidningen från

1983 utgör en enhet inom RFK. Tidningen har utvecklats från ett

officiöst statligt informationsblad till en specialiserad

facktidning för dem som har behov att följa den statliga

beslutsprocessen. Sedan 1979/80 ges tidningen även ut som

taltidning.

Tidningens syfte inom den allmänna samhällsinformationen skall

enligt 1975 års riksdagsbeslut vara att underlätta för personal

i stat och kommun, företag och organisationer samt för

förtroendevalda och övriga politiskt intresserade att följa

verksamheten i riksdagen och regeringskansliet. Tidningens

policy bygger på de redaktionella riktlinjer som riksdagen

fastställde 1975. Dessa riktlinjer innebar närmast en

minimibeställning av redaktionell bevakning av regeringen och

riksdagen. Redaktionen utlovar numera en heltäckande bevakning

av alla kommittédirektiv, utredningsbetänkanden,

departementspromemorier, propositioner och utskottsbetänkanden

och riksdagsbeslut som bygger på dessa. Sedan budgetåret 1992/93

tar tidningen in betalda annonser.

I riksdagsbeslutet 1975 angavs att tidningens redaktion skall

ha en oberoende ställning och själv utforma innehållet i

enlighet med de av riksdagen fastställda riktlinjerna och att

chefredaktören skall vara ansvarig utgivare. Dessa principer

konfirmerades vid beslutet 1981 om att knyta tidningen

administrativt till riksdagen.

Tidningens redaktion och expedition omfattar nio tjänster, av

vilka sju är journalistiskt inriktade. Den budgeterade

nettokostnaden för att framställa, distribuera och administrera

tidningen uppgick budgetåret 1993/94 till 3,392 miljoner kronor

inklusive personalkostnader. Prenumerationsintäkterna uppgick

till ca 4,2 miljoner kronor och annonsintäkterna till drygt 700

000 kr.

Den TS-kontrollerade upplagan för Från Riksdag & Departement

var 1993 23 500 exemplar och 1994 24 700 exemplar. Den "totala

distribuerade " upplagan har enligt interna beräkningar under

verksamhetsåret 1993/94 uppgått till ca 25 000 ex. Årsvolymen

för 1993/94 var 920 sidor. Antalet utgåvor under 1994 var 38.

Det dominerande innehållet i tidningen är en löpande,

heltäckande bevakning av den centrala statliga beslutsprocessen.

Dessutom publiceras egna artiklar med anknytning till de ämnen

tidningen behandlar. Nyutgivna SFS förtecknas fortlöpande.

Återkommande inslag är krönikor över skattelagstiftning och

annan lagstiftning, förteckningar över föregående års utgivning

av SOU, Ds och kommittédirektiv samt sammanställningar av

pågående och avslutade utredningar. Hösten 1993 framställdes en

specialtidning om Sverige och EES inför EES-avtalets

ikraftträdande den 1 januari 1994.

Enligt en läsarundersökning genomförd 1992 ansåg 36 % av

tidningens läsare att den var mycket bra och 59 % att den var

ganska bra.

Tidningen bedöms behöva anpassa verksamhets- och

distributionsformer till en föränderlig efterfrågan. Exempel på

kompletterande distributionsformer som diskuteras är att lägga

tidningens innehåll i sökbara databaser och att tillhandahålla

artiklar ur tidningen via fax mot särskild avgift. Fördelen med

tidningsformen är att den erbjuder en samlad och överblickbar

summering av en veckas förslag och beslut inom tidningens

bevakningsområde.

2.7 EU-information

2.7.1 Resurser och organisation

Riksdagen anslog under perioden 1992--1994 181 miljoner kronor

för informationsinsatser inför folkomröstningen om svenskt

medlemskap i EU. Utrikesdepartementet anförtroddes uppgiften att

samordna informationsaktiviteterna. En särskild myndighet,

Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration,

inrättades hösten 1992 med uppgift att fördela bidrag till

organisationslivets informationsinsatser. Förre statsministern

Thorbjörn Fälldin har varit delegationens ordförande.

De resurser riksdagen anslagit har fördelats på Sekretariatet

för Europainformation (63 miljoner kronor), UD-H (8), politiska

partier (12), kampanjorganisationer (58) och övriga

organisationer (40).

Riksdagen bedriver inte någon samlad, målinriktad

EU-information. Däremot förekommer en rad enskilda

informationsinsatser av riksdagens förvaltningskontors olika

enheter.

2.7.2 Arbetet vid Sekretariatet för Europainformation

Utrikesdepartementet har inrättat en enhet direkt under

Europa- och utrikeshandelsminstern, Sekretariatet för

Europainformation, med uppgift att lämna bred, saklig och

allsidig information till allmänheten inför folkomröstningen.

Sekretariatet har löst sin informationsuppgift genom samarbete i

nätverk med bl.a. landets bibliotek och Kommerskollegium,

produktion av informationsmaterial och databaser, direktservice

via en telefonpanel, service till massmedia och riktade insatser

för grupper med särskilda behov.

Bibliotekens insatser har bestått bl.a. av att de medverkat i

spridningen av sekretariatets informationsmaterial. Särskilda

bibliotekarier har utsetts, och många bibliotek har engagerat

arbetslösa akademiker inom ramen för ALU för

informationsarbetet. Biblioteken har gratis tillgång till åtta

databaser som innehåller EES/EU-information.

Informationsmaterialet har varit inriktat på få typer av

produkter som produceras i långa serier. Huvudprodukterna har

varit ett hundratal olika faktablad, fyra broschyrer och ett

tjugotal småskrifter. En broschyr till samtliga hushåll våren

1994 gick ut i 4,3 miljoner exemplar.

Sekretariatets direkta informationsservice har bestått bl.a.

av en telefonpanel bemannad med unga jurister och samhällsvetare

som svarat på frågor från allmänheten. Svar har normalt getts

inom 24 timmar. Massmedia har erbjudits specialservice genom att

en del av telefonpanelen avdelats som en presspanel.

Redaktionerna har också fått ett blad med basfakta inför

viktigare händelser.

I syfte att tillgodose riksdagens önskemål om

informationsinsatser för grupper med särskilda behov har vissa

riktade projekt genomförts till handikappade (synskadade, döva

och förståndshandikappade). För invandrare med svårighet att

förstå svenska gavs hushållsbroschyren ut på åtta

invandrarspråk.

Utskottet avser att återkomma i annat sammanhang till frågan

om Europainformationens framtida huvudmannaskap, organisation

m.m.

2.7.3 EU-information i riksdagen

I riksdagen finns stora informationsresurser i form av

dokument, databaser och kunnande på EU-området.

Riksdagen gav i anslutning till beslutet om EES hösten 1992 ut

en broschyr om EES till allmänheten. Som redan nämnts gav

tidningen Från Riksdag & Departement hösten 1993 ut ett

specialnummer med information om Sverige och EES inför

EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994. Mycket

information om EES/EU sprids genom tidningens löpande bevakning.

Den senaste upplagan av Samhällsguiden har ett kapitel som

förmedlar grundläggande kunskaper om EU.

I riksdagen finns det sedan länge en omfattande

informationsbank om EU och dess aktiviteter. Alla EG:s

officiella dokument finns samlade i Riksdagsbiblioteket, som

bevakat och samlat EU-litteratur sedan början av 1950-talet.

Biblioteket har efter hand införskaffat nya medier och

hjälpmedel för att effektivare kunna utnyttja denna stora

kunskapsmassa. I dag har RB tillgång till en rad olika

EU-databaser både on-line och på CD-ROM.

Riksdagsbibliotekets insatser för att sprida information om EU

och EU-dokument sker dels genom att allmänheten kan besöka

biblioteket och utnyttja dess tjänster, dels genom de väl

etablerade kontakter RB har med andra bibliotek och myndigheter.

RB:s databas om EU-publikationer är tillgänglig via Rixlex och

Dafa. Bibliotek ute i landet får också kännedom om RB:s

publikationer via Libris och kan beställa fjärrlån för sina

låntagare.

Många bibliotek, verk och myndigheter har vänt sig till RB för

information och rådgivning vid uppbyggandet av en egen

informationsverksamhet om EU. Biblioteket fungerar även som

rådgivare till vidareinformatörer som behöver upplysningar om

dokumenten och informationskällorna. RB medverkar även vid olika

EU-seminarier och kurser.

År 1991 blev RB depåbibliotek för EU och tog därmed också

formellt ansvaret för att hålla de officiella dokumenten

tillgängliga för allmänheten. RB ingår som en aktiv aktör i det

nätverk för EU-information som finns i Sverige.

Inom ramen för databasen Rixlex har ledamöter och tjänstemän i

riksdagen och regeringskansliet och Rixlex abonnenter tillgång

till nyhetsbyrån Reuters EU-bevakning. I Rixlex finns också en

databas med frågor och svar om EU. En rad olika databaser om EU

i form av fulltextdatabaser med rättsakter samt register- och

faktadatabaser kommer inom den närmaste tiden att bli

tillgängliga genom Rixlex.

2.8 Sammanfattning

Det är regeringen, med Finansdepartementet som handläggande

departement, som har det samlade ansvaret för

samhällsinformationsfrågorna. Arbetsuppgifterna gäller vissa

övergripande frågor som att tillgodose vissa generella

medborgerliga krav på tillgänglighet och överskådlighet samt

forskning, utveckling och utbildning. Härutöver har

regeringskansliet vissa operativa uppgifter som att lämna

information till allmänheten, massmedia etc.

Riksdagens ansvarsområde vad gäller samhällsinformationen

omfattar dels beslut om riktlinjer för samhällsinformationen,

dels uppföljning av dessa riktlinjer och andra beslut rörande

samhällsinformationen samt utvärdering av verksamheten, dels

fullgörande av egna informationsskyldigheter mot medborgarna i

enlighet med de beslut som fattats om inriktningen på

samhällsinformationen. Besluten och uppföljningen av dessa

bereds av KU. Ansvaret för den egna informationsverksamheten

faller på riksdagens förvaltningskontor.

Gränsen mellan regeringens och riksdagens ansvarsområde har

aldrig fastlagts i detalj, vilket vållar problem vad gäller

hanteringen av vissa uppgifter i gränslandet mellan regeringen

och riksdagen. Ett problem i detta sammanhang är att

regeringens/regeringskansliets ambitioner framstår som låga och

snarast går i riktning mot att ytterligare sänkas. Den praktiska

konsekvensen av detta är att regeringen i vissa fall överlåter

ansvaret på andra. En betydande del av förfrågningarna från

allmänheten, som berör regeringen, besvaras sålunda av

riksdagens informationstjänst. Utgivningen av Samhällsguiden och

Statskalendern har överlåtits till marknaden.

Riksdagens informationsverksamhet är allmänt sett omfattande

och styrs av höga ambitioner. Verksamheten bedrivs dels inom

informationsenheten, Riksdagsbiblioteket och tidningen Från

Riksdag & Departement -- som samtliga tillhör serviceområdet

informations- och kunskapsförsörjning -- dels inom dokument- och

registerenheten vad avser databasen Rixlex. Redaktören för

Samhällsguiden lyder direkt under förvaltningsdirektören.

I vissa delar av informationsverksamheten har riksdagen

ensamställning. Det gäller bl.a. Rixlex och delar av

Riksdagsbibliotekets verksamhet. I andra fall, t.ex. beträffande

tidningen Från Riksdag & Departement, skall samråd ske med

regeringskansliet om val av chefredaktör och övergripande

administrativa frågor, medan det ekonomiska och löpande ansvaret

vilar på riksdagens förvaltningskontor och den journalistiska

verksamheten bedrivs självständigt av redaktionen. Produktionen

av Samhällsguiden baserades tidigare på en avtalsreglerad

samverkan mellan regeringskansliet och riksdagen. Numera får

Samhällsguiden närmast föras till kategorin ensamställning för

riksdagen.

De centrala frågor som ställts i denna studie gäller

riksdagens informationspolicy

styrningsprinciper och prioriteringar

de materiella villkoren för verksamheten (organisation,

ekonomi och personal)

verksamhetens resultat ("produktionen")

resultatmätning/avnämarreaktioner

Dessa frågor har i sin helhet applicerats på

informationsenhetens verksamhet men inte konsekvent på den

övriga här redovisade verksamheten (Rixlex, Samhällsguiden,

Riksdagsbiblioteket, tidningen Från Riksdag & Departement). I

den mån det finns uppgifter som belyser de centrala frågorna

inom den övriga verksamheten, redovisas dessa tillsammans med

motsvarande uppgifter om informationsenheten i det följande.

Ett förslag till policy för riksdagens informationsverksamhet

har utarbetats av den särskilda referensgruppen för

informationsfrågor. Förslaget består av några allmänna

principiella deklarationer samt vissa vägledande principer för

riksdagens informationsverksamhet och informationsenhetens

uppgifter. Förslaget har ännu inte behandlats i

förvaltningsstyrelsen.

Inom informationsenheten ligger, liksom fallet är med alla

enheter inom förvaltningskontoret, nollbasbudgeteringsmetoden

till grund för styrning och prioritering av resurser. Metoden

innebär i korthet att man i budgetsammanhang årligen beskriver

verksamheten i termer av mål och kostnader för att nå dessa mål

och att rangordningen mellan de alternativa aktiviteterna

bestäms av i vad mån de bidrar till att målen uppnås. (En annan

benämning på denna styrningsteknik är målstyrning.)

Informationsenheten är indelad i tre sektioner:

informationstjänsten, skol- och visningstjänsten och

produktionen med totalt 13,7 helårstjänster. Budgeten uppgick

verksamhetsåret 1993/94 till 10,38 miljoner kronor inkl.

personalkostnader. Driftbudgeten utgjorde 6,747 miljoner kronor.

Riksdagsbiblioteket är indelat i åtta sektioner med totalt 31

heltidstjänster. Budgeten verksamhetsåret 1993/94 uppgick till

13,9 miljoner kronor inkl. personalkostnader. Det kan påpekas

att verksamheten till största delen utgörs av biblioteks- och

informationstjänster till riksdagen och till en mindre del av

samhällsinformation.

Redaktionen och expeditionen för tidningen Från Riksdag &

Departement har totalt nio heltidstjänster. Nettokostnaderna för

att producera, distribuera och administrera tidningen uppgick

1993/94 till 3,392 miljoner kronor. På intäktssidan finns

prenumerations- och annonsintäkter på tillsammans 4,9 miljoner

kronor.

Riksdagens direkta kostnader för Samhällsguiden avser

lönekostnader för redaktören och allmänna hanteringskostnader.

Produktionen i övrigt finansieras helt av försäljningsintäkter.

Rixlex, som är samlingsnamnet på riksdagens publika databaser,

administreras inom dokument- och registerenheten (Doris). Den är

sedan den 1 juli 1993 tillgänglig för allmänheten. Rixlex är en

försöksverksamhet som skall pågå i fem år. Verksamheten

finansieras dels med anslag (ca 1 miljon kronor per år), dels

med avgifter som under 1993/94 inbringat drygt 1 miljon kronor

från ca 200 abonnenter, främst gymnasieskolor. Doris

tillhandahåller mot särskild avgift utbildning i att söka i

Rixlex.

Riksdagens kostnader för informationsverksamheten torde uppgå

till ca. 18 miljoner kronor årligen. I denna summa ingår

informationsenhetens budget (10,380 miljoner kronor),

nettokostnaderna för Från Riksdag & Departement (3,4 miljoner

kronor), ca 4 miljoner kronor av Riksdagsbibliotekets budget och

vissa kostnader för Samhällsguidens produktion. En del av

verksamheten är inriktad på riksdagens interna behov och kan

därför inte klassificeras som samhällsinformation i egentlig

mening. Enligt en grov uppskattning kan ca hälften av riksdagens

informationsverksamhet och dess kostnader, dvs. knappt 10

miljoner kronor, anses vara kostnader för samhällsinformation i

egentlig mening.

När det gäller resultatet av verksamheten ("produktionen")

redovisar informationsenheten en mycket omfattande och

differentierad produktion. Den omfattar i grova drag extern

information, kurser, seminarier och utbildning, skolbesök och

visningar samt produktion av informationsmaterial. Bland

särskilda projekt kan nämnas tillskapande av ett

informationscentrum för riksdagen i de nya lokalerna i kvarteret

Neptunus i Gamla stan som öppnas senvåren 1995.

Riksdagsbibliotekets insatser på informationsområdet består av

tillhandahållande av information i olika former till riksdagen,

regeringskansliet, kyrkomötet, centrala förvaltningsmyndigheter,

forskare, studerande och allmänheten. RB tillhandhåller även

publikationer från ett stort antal internationella

organisationer och ger råd till vidareinformatörer om

EU-informationsmaterial. RB ger årligen ut en bibliografi över

statens publikationer.

Tidningen Från Riksdag & Departement utkommer årligen med 38

nummer omfattande totalt över 900 sidor, som utges i en upplaga

på ca 25 000 exemplar. Innehållet är främst heltäckande

redovisningar av den centrala beslutsprocessens olika steg,

förutom visst specialmaterial, t.ex. krönikor om

lagstiftningsärenden.

Samhällsguiden utkom i den senaste upplagan i 17 000 exemplar.

Den vänder sig främst till vidareinformatörer och innehåller

information om olika ämnesområden avseende en individs väg genom

livet i samhället "från vaggan till graven". Samhällsguiden

finns även tillgänglig i databasen Rixlex.

Rixlex innehåller förutom Samhällsguiden riksdagstrycket i

dess helhet samt ärende- och planeringsregister för riksdagen,

vidare press- och kalenderinformation, ledamotsregister,

register över SFS, gällande författningar i sin helhet samt

kommittédirektiv och kommittéredovisningar. Rixlex betjänar

förutom riksdagen och regeringskansliet ca 300 betalande kunder.

Rixlex öppnades 47 500 gånger under januari 1995.

Uppgifter om resultatmätning och avnämarreaktioner är f.n.

sparsamt förekommande. Inom informationsenheten pågår ett arbete

med att tillskapa en uppsättning mått som avser att uttrycka

måluppfyllelse inom olika delar av verksamheten.

Endast i undantagsfall finns data om verksamheten/produktionen.

Som exempel kan nämnas att antalet inkommande samtal till

informationstjänstens telefonservice uppgår till över 25 000 per

år och att antalet besökare under 1993/94 översteg 100 000

personer.

När det gäller avnämarreaktioner kan nämnas att Riksdagsbeslut

i korthet, som distribueras till drygt 300 tidningsredaktioner,

har fått ett mycket positivt mottagande, och tidningar av olika

slag har i betydande utsträckning tagit in materialet, i vissa

fall i en särskild spalt. Tidningen Från Riksdag & Departement

har låtit mäta läsarnas uppskattning av tidningen med gott

resultat. Samhällsguidens användare är i regel mycket positiva

till bokens innehåll och utformning. Den senaste upplagan har

också haft framgångar försäljningsmässigt. Rixlex har fått ett

tydligt, positivt gensvar från breda användargrupper under sitt

första år. Riksdagsbiblioteket har under de senaste 2,5 åren

genomfört fyra användarundersökningar avseende bl.a. antal

besök, lån, telefonsamtal, fax och ep under en vecka. Statistik

beträffande lån kan fås automatiskt via Strax, RB:s lånesystem.

2.9 Motionerna

I motion K312 hemställer Per Bill (m) att riksdagen beslutar

öppna riksdagens databaser i Rixlex kostnadsfritt för

allmänheten. I motionen anförs bl.a. att möjligheten att

informera sig om riksdagens arbete via Rixlex måste betecknas

som ett värdefullt bidrag till medborgarnas möjligheter att

orientera sig om samhällets gemensamma åtgärder och följa de av

riksdagen beslutade lagarna. Abonnemangsavgiften är baserad på

vad det kostar att få ut motsvarande information i tryckt form.

Enligt motionären är dock de fasta kostnaderna för att koppla

upp informationssökare utanför riksdagen nästan försumbar. Mot

denna bakgrund anser motionären att abonnemangskravet bör slopas

alternativt att en abonnent på Rixlex bör ges tillstånd att

gratis vidareförmedla information som inhämtats via Rixlex.

I motion K316 anför Inger Lundberg m.fl. (s) att det, mot

bakgrund av att offentlighetsprincipen hör till det finaste i

den svenska demokratin och är en garant för öppen debatt och mot

maktmissbruk, är viktigt att inga onödiga trösklar skapas när

det gäller den offentliga informationen som gör att allmänheten

i praktiken inte får tillgång till informationen. Motionärerna

anför vidare att det finns anledning att känna oro för de

principer som lett till att riksdagen fastnat för att sätta ett

förhållandevis högt pris på tillgången till Rixlex. I motionen

anförs också att elektronisk distribution av data inte kräver så

stora resurser som tryckt material. Vikten av att hävda

offentlighetsprincipen ger enligt motionärerna riksdagen

anledning att överväga att erbjuda Rixlex kostnadsfritt. Därför

hemställer motionärerna att riksdagen uppdrar åt

förvaltningskontoret att utreda ekonomiska, praktiska och

principiella konsekvenser av att erbjuda Rixlex kostnadsfritt

till allmänheten.

I motion K811 yrkande 2 hemställer Mats Odell (kds) att

riksdagen beslutar att riksdagens offentliga publikationer skall

finnas tillgängliga i publika databaser utan kostnad inom 24

timmar efter offentliggörandet och att det nya systemet skall

vara infört senast den 31 december 1995, då även aktuella

elektroniska diarier skall vara tillgängliga i publika

databaser. Bakgrunden till hemställan är att

informationsteknologins utnyttjande i stat, landsting och

kommuner enligt motionären spelar en viktig roll vad gäller

möjligheterna att dels påverka utvecklingen av tekniken, dels

göra stora besparingar. Med hänvisning till det arbete som

initierats av den s.k. IT-kommissionen menar motionären att det

finns anledning att ställa upp konkreta mål för utvecklingen de

närmaste åren.

2.10 Utskottet

När det gäller de frågor som aktualiserats i utskottets

utvärdering ger enligt utskottets mening det redovisade

materialet en förhållandevis positiv bild av

samhällsinformationen från riksdagens utgångspunkt. De olika

informationsaktiviteterna fungerar väl, och de få problem som

tagits upp i delrapporterna är inte av det mera allvarliga

slaget.

Som exempel på problem nämns i rapporten från

informationsenheten att det finns praktiska begränsningar i

möjligheterna att ta emot externa grupper som journalister,

informatörer och studerande i seminarie- och

utbildningsverksamhet samt besökande grupper. I rapporten om

Samhällsguiden konstateras att många som är verksamma i

informationssammanhang ute i samhället inte känner till guiden.

Inget av dessa problem är av den arten att de från riksdagens

sida bör föranleda någon åtgärd. De angivna problemen bör kunna

lösas inom ramen för respektive verksamheter och ytterst i

förvaltningsstyrelsen.

I övrigt har vissa tekniska och praktiska frågor

uppmärksammats i rapporterna. Det gäller bl.a. vissa strategiska

frågor kring utvecklingen av Rixlex till ett elektroniskt system

för samhällsinformation, främst frågan om riksdagen som huvudman

för ett sådant system. Enligt utskottets mening är det rimligt

att dessa och hithörande frågor bör kunna lösas inom ramen för

den pågående försöksverksamheten med Rixlex.

En fråga som enligt rapporten om Samhällsguiden bör

uppmärksammas är hur uppdateringen av innehållet i

Samhällsguiden skall organiseras. Denna fråga har samband med

ansvarsfördelningen mellan regeringen och riksdagen, som

behandlas särskilt i det följande.

Frågan om en anpassning av tidningen Från Riksdag &

Departement till förändringar i efterfrågan har tagits upp i en

av delrapporterna. Det gäller t.ex. om tidningsinnehållet skall

bli tillgängligt i databaser och om tidningen skall

tillhandahålla enskilda, faxdistribuerade artiklar. Dessa

förändringar kan betraktas som ett led i en allmän

produktutveckling, varför utskottet inte har någon anledning att

ange någon mening i denna fråga.

Utskottet har från förvaltningskontoret erfarit att det finns

ett behov av att tillskapa en referensgrupp i

förvaltningsstyrelsen för informations- och IT-frågor, med

hänvisning till den snabba utvecklingen på området och det därav

följande behovet av en politisk förankring. Förslag härom kommer

att läggas fram för styrelsen under våren. Utskottet vill i

detta sammanhang, utan att därmed föregripa

förvaltningsstyrelsens behandling och ställningstagande, ställa

sig positiv till idén med en särskild referensgrupp för det

nämnda ändamålet.

På den övergripande samhällsinformationsnivån finns det en del

frågor som enligt utskottets mening bör uppmärksammas. En av

dessa gäller frågan om ansvarsfördelningen mellan regeringen och

riksdagen. Det har i det föregående konstaterats att denna

fördelning hittills inte blivit föremål för någon närmare

reglering, vilket kan ses både som en fördel och en nackdel.

Fördelen med ett oreglerat förhållande är närmast att det ger

utrymme för förhandlingslösningar, vilket varit fallet med t.ex.

Från Riksdag & Departement, Samhällsguiden och hanteringen av

EU-informationen. Nackdelen med att lämna fältet oreglerat är

bl.a. att regeringskansliet kan repliera på vissa

servicefunktioner i riksdagen, t.ex. informationstjänsten,

vilket kan bidra till en fortsatt passivitet från regeringens

sida.

Utskottet finner för sin del att den nuvarande ordningen vad

gäller ansvarsfördelningen mellan regeringen och riksdagen inte

är helt tillfredsställande och vill, med hänvisning till bl.a.

följande exempel, fästa regeringens uppmärksamhet på detta

förhållande.

Enligt vad utskottet erfarit råder en betydande oklarhet när

det gäller uppdatering av innehållet i Samhällsguiden.

Förvaltningskontoret, som tagit på sig det redaktionella

ansvaret för Samhällsguiden, har ingen praktisk möjlighet att

stå för uppdateringen, med påföljd att den nuvarande versionen

av Samhällsguiden inte uppfyller kravet på aktualitet i alla

delar.

Enligt utskottets mening bör regeringen ha ansvaret för

uppdateringen. Detta kan enklast ske genom att regeringen

ålägger respektive myndighet att fortlöpande leverera aktuella

uppgifter.

Ett annat konkret problem i samarbetet mellan riksdagen och

regeringen gäller svårigheten att överföra propositionstexter

från regeringskansliet till Rixlex på grund av oenhetliga

datasystem inom regeringskansliet. Ett exempel på konsekvenserna

av detta är att budgetpropositionen ännu en dryg månad efter

avlämnandet till riksdagen inte finns tillgänglig i Rixlex.

Överläggningar mellan förvaltningskontoret och

Statsrådsberedningen har ännu inte gett något resultat. Enligt

vad utskottet erfarit pågår ett arbete med dessa frågor i

regeringskansliet. Regeringen har sålunda den 9 juni 1994

uppdragit åt sitt förvaltningskontor "att vidta de åtgärder som

behövs för att utveckla väl fungerande IT-funktioner i

regeringskansliet". I uppdraget ingår bl.a. att åstadkomma ett

verksamhetsanpassat system för elektronisk

informationsförsörjning inom samt till och från

regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör regeringen

påskynda detta arbete så att en bättre ordning därmed skapas för

regeringskansliets kommunikation med riksdagen och Rixlex.

Vad utskottet nu anfört om ansvaret för uppdatering av

Samhällsguiden och regeringskansliets kommunikation med

riksdagen och Rixlex bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

I tre motioner K312 (m), K316 (s) och K811 yrkande 2 (kds)

yrkas att databaserna i Rixlex bör bli tillgängliga

kostnadsfritt. Det nuvarande abonnemangspriset är enligt de

uppgifter utskottet fått satt i relation till abonnemangspriset

på riksdagstrycket, och förvaltningskontorets ambition är att

styra över efterfrågan till Rixlex.

Vid prissättningen bör enligt förvaltningskontoret hänsyn tas

till

riksdagens kapacitet att hantera de aktuella datamängderna

och kvaliteten i kontakterna med användarna;

eventuell differentiering av priset med avseende på vilka

användarna är (enskilda, företag, skolor etc.);

kostnaderna för kommunikationen -- dessa står riksdagen för

och de uppgår till betydande belopp.

Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan om prissättningen

att tas upp i förvaltningsstyrelsen under våren. En möjlig

differentiering är t.ex. att bibliotek och medborgarkontor får

ta del av Rixlex innehåll kostnadsfritt. Utan avsikt att

föregripa förvaltningsstyrelsens behandling och

ställningstagande i denna fråga förordar utskottet principiellt

en differentiering enligt vad som nyss sagts. Med hänvisning

till vad som här anförts föreslår utskottet att motionerna K312,

K316 och K811 yrkande 2 avslås.

3. Medborgarkontor, tillgängligheten av information i

myndigheternas publika databaser m.m.

3.1 Försöksverksamhet med medborgarkontor

Med medborgarkontor menas en offentlig inrättning som ger

service till medborgarna. Medborgarkontor finns f.n. på ett

tiotal orter i landet. Vid några medborgarkontor finns inte bara

kommunal verksamhet representerad utan även statliga myndigheter

och allmänna försäkringskassor. Medborgarkontor betraktas främst

som ett kompletterande medel för att möta medborgarnas ökade

krav på service och lättillgängliga myndigheter.

Sedan oktober 1992 har i Civildepartementet funnits en

arbetsgrupp (C 1992:B) med uppgift att följa och utvärdera

utvecklingsarbetet med medborgarkontor m.m. Arbetsgruppen har i

december 1993 ersatts av en samordningsgrupp (C 1993:C) med

uppgift att samordna det fortsatta utvecklingsarbetet med

medborgarkontor.

I proposition 1993/94:187 föreslogs att en femårig

försöksverksamhet med medborgarkontor skulle inledas med början

den 1 juli 1994. Syftet med försöksverksamheten var enligt

propositionen att få ytterligare kunskaper och erfarenheter om

hur ett organiserat samarbete över kommunala och statliga

myndighetsgränser kan utformas. Enligt det framlagda

lagförslaget skulle kommunerna ges befogenhet att för en

begränsad tid sluta samverkansavtal med statliga myndigheter

m.fl. om att utföra sådana uppgifter som inte innebär

myndighetsutövning. De uppgifter som kunde komma i fråga var

enligt propositionen service och rådgivning av enklare och mer

rutinbetonat slag. Frågan om myndighetsutövning vid

medborgarkontor föreslogs utredas vidare. Utvecklingen inom

informationsteknologin kan enligt propositionen komma att göra

det möjligt för medborgarna att själva söka information och göra

ansökningar via s.k. publika dataterminaler eller hembaserade

persondatorer.

Utskottet (bet. 1993/94:KU39) delade regeringens bedömning att

en försöksverksamhet borde inledas i enlighet med regeringens

förslag och tillstyrkte lagförslaget. Riksdagen följde

utskottet.

3.2 Gällande bestämmelser om handlingars offentlighet,

pågående utredningar m.m.

Regler om allmänna handlingars offentlighet finns i TF 2 kap.

1--16 §§. I 2 § regleras rätten att ta del av allmänna

handlingar. Denna rätt får begränsas endast om det är påkallat

med hänsyn till vissa där angivna intressen, bl.a. hänsyn till

rikets säkerhet och skyddet för enskilds personliga eller

ekonomiska förhållanden. I 3 § definieras handling som

"framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan

läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med

tekniskt hjälpmedel". Handling är allmän om den förvaras hos en

myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos

myndigheten.

I 11 § anges vad som ej anses som allmän handling. Bl.a.

gäller det tryckt skrift, ljud- eller bildupptagning eller annan

handling som ingår i bibliotek.

Allmän handling som får lämnas ut skall enligt 12 §

tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen. Det skall

ske genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift.

En myndighet är inte skyldig att tillhandahålla en handling på

stället, "om betydande hinder möter".

Den som önskar ta del av en allmän handling har enligt 13 §

rätt att mot avgift få avskrift eller kopia av handlingen. En

myndighet är dock inte skyldig att lämna ut upptagning för

automatisk databehandling i annan form än utskrift.

Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 1989/90:KU2

uttalat att frågan om reglering av elektroniska dokument i

förvaltningsförfarandet måste få en generell lösning.

I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bilaga 3, s. 14)

heter det att den snabba tekniska utvecklingen särskilt inom

informationstekniken (IT) och den snabbt ökade användningen av

IT har medfört behov av en lagstiftning som kan svara mot de

krav som denna process ställer. Samtidigt är det enligt

propositionen rättsordningens uppgift att se till att

grundläggande fri- och rättigheter värnas även i IT-samhället.

Denna problematik illustreras enligt propositionen av att å ena

sidan t.ex. de tryckfrihetsrättsliga principer på vilka våra

grundlagar bygger bör förbli vägledande för rättsutvecklingen på

det massmediala området och att å andra sidan skyddet för den

enskildes integritet måste bevaras.

Dessa frågor behandlas i två olika utredningar. Den ena gäller

rättsliga överväganden kring informationsteknologi (Ju 1994:05,

dir. 1994:42). Utredningens uppgift är att med beaktande av

integritetsintressena lösa de rättsliga problemen kring frågorna

om elektroniska anslagstavlor och elektroniska dokument i

förvaltningen. Elektroniska anslagstavlor (Bulletin Board

Systems -- BBS) är databaser med möjlighet för grupper av

användare att tillföra basen egna meddelanden och läsa andras

meddelanden. Ett exempel på elektroniska dokument är elektronisk

post, där allmänheten har möjlighet att t.ex. kommunicera med

myndigheter och företag genom datorer. Utredningsarbetet skall

vara avslutat senast den 1 november 1995.

Inom skatteförvaltningen har nyligen genomförts sådana

lagändringar som krävs för att den pappersbaserade

ärendehanteringen skall kunna ersättas med elektroniska dokument

och elektroniska akter (prop. 1994/95:93, 1994/95:SkU15). Enligt

den nya lagstiftningen innehåller en elektronisk akt alla

handlingar i ett ärende, både handlingar som upprättats i

elektronisk form och elektroniska avbildningar av

pappersbaserade handlingar. Elektroniska dokument är rättsligt

likställda med pappersbaserade dokument. De nya bestämmelserna

har trätt i kraft den 1 januari 1995.

Den andra utredningen gäller tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet på nya medier (Ju

1994:13, dir. 1994:104). Utredningen skall bl.a. undersöka

frågan om ett grundlagsskydd för moderna medier som nu inte har

ett sådant skydd. Som exempel på sådana nya medier nämns i

direktiven CD-ROM-skivor (Compact Disc Read Only Memory),

möjligheten att via telenätet ta emot vissa tjänster av

massmediekaraktär och de tidigare nämnda elektroniska

anslagstavlorna. Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara

avslutat senast vid utgången av 1996.

Den dåvarande regeringen tillkallade i mars 1994 en kommission

för att främja en bred användning av informationsteknologin. En

viktig del av kommissionens arbete avses handla om

lagstiftningsfrågor. Målet för kommissionens arbete har i

proposition 1993/94:177 angetts vara att Sverige senast år 2010

skall tillhöra "den globala utvecklingens absoluta spjutspetsar"

när det gäller utnyttjandet av informationsteknologin.

I kommissionens första betänkande, SOU 1994:118

Informationsteknologin -- Vingar åt människans förmåga, framförs

en rad rekommendationer bl.a. i fråga om förändringar i

rättsordningen och den offentliga förvaltningen. Kommissionen

rekommenderar beträffande rättsordningen bl.a. att

lagstiftningen skall vara så utformad att användningen av IT

inte onödigtvis hindras eller kompliceras och att allmänna krav

på rättssäkerhet, IT-säkerhet och skydd av den enskildes

integritet skall uppfyllas. Det rättsliga regelverket skall

göras mer överblickbart med stöd av IT, anser kommissionen.

Beträffande förvaltningen anför kommissionen bl.a. att den

offentliga förvaltningen skall vara ett föredöme, att IT:s

möjligheter att främja allmänhetens insyn i förvaltningen skall

tillvaratas och att alla offentliga organ skall utnyttja de

möjligheter som IT ger inkl. elektronisk post och möjligheter

att söka information i databaser.

IT-kommissionen har efter regeringsskiftet ombildats. Bland

förändringarna kan nämnas att samordningsminister Jan Nygren

övertagit ordförandeskapet efter dåvarande statsminister Carl

Bildt och att ett särskilt Ungdomens IT-råd med tre medlemmar

inrättats. Den nya kommissionen skall enligt sina direktiv (dir.

1995:1) bl.a. bidra till att de rättsliga frågor som är av

betydelse för att få till stånd en ökad användning av

informationstekniken skyndsamt kan lösas.

Företrädare för statliga myndigheter samt för kommun- och

landstingsförbunden har bildat en samverkansgrupp med namnet

Toppledarforum i syfte att bl.a. främja tillkomsten av en öppen

elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning i

offentlig förvaltning.

3.3 Motionerna

I motion K810 yrkande 5 anför Lars Leijonborg m.fl. (fp) att

en utveckling pågår av datasystem för stöd av verksamheten vid

medborgarkontor. Enligt motionärerna är det medborgarnas

informationsbehov som bör stå i centrum för verksamheten vid

medborgarkontor och inte myndigheternas behov av samordning.

Motionärerna förordar en satsning eller utprovning av olika

typer av datoriserade system för att tillgodose medborgarnas

behov av samhällsinformation vid medborgarkontor.

Informationstjänsterna bör enligt motionärerna bli åtkomliga

dels från offentliga terminaler, dels från persondatorer i

hemmen. En gemensam sluss eller mottagningsfunktion bör kunna

ringas upp. Denna bör medge direkt vidarekoppling till relevanta

samhällsinstitutioner där sakinformation finns bl.a. i rättsliga

frågor. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i motionen.

I motion Kr264 yrkande 10 hemställer Fanny Rizell m.fl. (kds)

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om medborgarkontor. I motionen anförs att

inrättandet av medborgarkontor är en viktig åtgärd för att

tillgodose den enskilda människans behov av lättillgänglig

information. I medborgarkontoret är det möjligt att knyta samman

olika myndigheters och institutioners utbud av information med

hjälp av en allt mer utvecklad data- och

telekommunikationsteknik. I medborgarkontoret skall enligt

motionärerna finns "allmänhetens terminal" där den enskilde

själv kan hämta information, vid behov med biträde av personal

vid kontoret. Vid etablering av medborgarkontor bör enligt

motionärerna alltid en samlokalisering med bibliotek övervägas.

Terminaler bör placeras ut på flera ställen i kommunen, anser

motionärerna.

I motion K811 yrkandena 3--6 begär Mats Odell m.fl. (kds) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i motionen om 1. att propositioner, statliga utredningar

etc. på samma sätt som riksdagens offentliga publikationer skall

finnas tillgängliga i publika databaser, 2. att upprätta en

plan för att alla nya offentliga handlingar i stat, landsting

och kommun skall kunna nås elektroniskt senast den 31 december

1997, 3. att inleda ett arbete som leder till att alla

historiska handlingar skall kunna nås elektroniskt senast den 31

december 1999 och 4. tillsättande av en kommitté med uppgift att

utarbeta ett förslag till en ny utformning av riksdagens och

regeringens olika arbetsdokument som drar nytta av de

möjligheter som ligger i det elektroniska mediet.

I motion Ub903 yrkande 6 hemställer Carl Bildt m.fl. (m) att

riksdagen hos regeringen begär förslag till en ökad öppenhet hos

myndigheter (motsvarande) i enlighet med vad som anförts i

motionen. Motionärerna anför bl.a. att de offentliga organen kan

tjäna som föredöme genom den egna informationsteknologiska

användningen. En effektiv och öppen förvaltning blir enligt

motionärerna lättare att uppnå med hjälp av den nya teknologin.

Ett program syftande till att öka genomskinligheten i

förvaltningarnas arbete bör enligt motionärerna innehålla att

alla myndigheter skall kunna nås elektroniskt, att uppkoppling

genom datapost med daglig svarsskyldighet bör inrättas inom

myndigheterna, att information om regeringens beslut skall

finnas tillgänglig omedelbart, att offentliga utredningar skall

kunna nås elektroniskt, att motioner, betänkanden, anföranden

och beslut i riksdagen skall kunna nås på elektronisk väg och

att regeringen bör sörja för att EU-informationen blir lätt

tillgänglig. I motionen anförs också att Patent- och

registreringsverket bör spela en mer aktiv kunskapsförmedlande

roll med informationsteknologins hjälp.

I motion K311 hemställer Karl-Göran Biörsmark (fp) att

riksdagen beslutar öppna en 020-linje till Sveriges riksdag.

Enligt motionären är telefonen det snabba, enkla och naturliga

kommunikationsmedlet för de allra flesta, men det är dyrt för

dem som måste ringa rikssamtal. Det är enligt motionärens mening

dags att riksdagen snarast erbjuder medborgarna möjligheten att

ringa upp riksdagen på ett 020-nummer, som begränsar kostnaden

för den som ringer upp till en markering, medan mottagaren

betalar resten.

3.4 Utskottets bedömning

I motion K311 (fp) hemställs att riksdagen inrättar en

020-linje för inkommande samtal. Riksdagen har vid ett flertal

tillfällen under senare år behandlat och avslagit motioner om

inrättande av 020-nummer för samtal till riksdagen, senast våren

1994. Konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU35) vidhöll vid

detta tillfälle, med hänvisning till kostnadsberäkningar utförda

av förvaltningskontoret och pågående utredningsarbete om

användning av 020-nummer i statlig verksamhet, sin tidigare

inställning att det sistnämnda arbetet bör avvaktas och

avstyrkte motionen.

I sakfrågan har inget ändrats sedan dess. Enligt den senaste

kommittéberättelsen beräknas den i sammanhanget aktuella

STATTEL-delegationen (C 1991:03) avsluta sitt arbete först före

utgången av 1996. Med hänvisning till detta och den tidigare

redovisade kostnadsberäkningen avstyrks motion K311.

Motion Kr264 yrkande 10 (kds) tar upp olika idéer om hur

medborgarkontor bör etableras och utvecklas, bl.a. att

medborgarkontoren bör samlokaliseras med folkbibliotek och att

det bör finnas en allmänhetens terminal vid varje

medborgarkontor. Som framgått ovan finns det en samordningsgrupp

inom regeringskansliet som arbetar med hithörande frågor.

Utskottet finner mot denna bakgrund ingen anledning att ta något

initiativ med anledning av motionen, vilken avstyrks.

I motionen K810 yrkande 5 (fp) förordas bl.a. att

informationstjänsterna vid medborgarkontor bör bli åtkomliga

dels från offentliga terminaler, dels från persondatorer i

hemmen. Inkommande frågor bör enligt motionärerna slussas till

det ställe där informationen finns.

Detta yrkande har visst samband med yrkandet 6 (delvis) i

motion Ub903 (m), där bl.a. hemställs att alla myndigheter inkl.

statliga utredningar skall kunna nås elektroniskt och att

uppkoppling genom datapost bör inrättas inom myndigheterna.

I motionerna K811 yrkandena 3--6 (kds) och Ub903 (m) yrkande 6

(delvis) ställs förhållandevis långtgående krav på tillgången på

allmänna handlingar på elektronisk väg. En del av yrkandena

avser sådana dokument som redan finns i riksdagens databassystem

Rixlex, t.ex. motioner, utskottsbetänkanden, anföranden och

beslut i riksdagen. I andra fall, t.ex. propositioner och

statliga utredningar, finns dokumenten ännu inte tillgängliga

elektroniskt, dock att arbete pågår i regeringskansliet när det

gäller möjligheten att snabbare överföra propositionerna till

Rixlex. Beträffande EU-informationen kan nämnas att bl.a.

Sekretariatet för Europainformation fortsätter sitt arbete fram

till nästa halvårsskifte och att denna funktion därefter av allt

att döma kommer att få en permanent lösning som ett resultat av

pågående utredningsarbete.

Kraven på att alla nya statliga, landstingskommunala och

kommunala handlingar samt alla historiska handlingar skall bli

tillgängliga före nästa sekelskifte enligt motion K811 innebär

ett mycket långtgående åtagande från det allmänna, liksom

yrkandet i samma motion om en kommitté med uppgift att utarbeta

förslag till ny utformning av riksdagens och regeringens

arbetsdokument. Detsamma gäller de olika förslagen till ökad

öppenhet hos myndigheterna i motion Ub903.

Motionerna K810, K811 och Ub903 aktualiserar en mängd olika

problem med anknytning till informations- och yttrandefrihet,

sekretess och integritet och andra rättsliga problem som rör ny

informationsteknologi. Till en del behandlas dessa i pågående

utredningar, framför allt utredningen om rättsliga överväganden

kring informationsteknologi (Ju 1994:05) men även kommittén om

nya medier och grundlagarna m.m. (Ju 1994:13). Härutöver finns

IT-kommissionen, som enligt de ursprungliga intentionerna skall

arbeta med lagstiftningsfrågor.

Utskottet vill, med hänvisning till ett tidigare uttalande om

reglering av elektroniska dokument i förvaltningsförfarandet,

för sin del framhålla vikten av att de här redovisade problemen

uppmärksammas och löses så snart som möjligt. Detta bör enligt

utskottets mening kunna ske inom ramen för det pågående

utvecklings- och utredningsarbetet.

Utskottet förutsätter att regeringen härvidlag spelar en aktiv

och pådrivande roll och bl.a. avdelar nödvändiga resurser till

IT-kommissionen för de här aktuella frågornas fortsatta

beredning.

Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motionerna

K810, K811 och Ub903.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utskottets uppföljning och utvärdering av

samhällsinformationen

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om ansvaret för uppdateringen av Samhällsguiden

samt om regeringskansliets kommunikation med riksdagen och

Rixlex,

2. beträffande databassystemet Rixlex

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K312, K316 och K811

yrkande 2,

3. beträffande inrättande av 020-nummer till riksdagen

att riksdagen avslår motion 1994/95:K311,

4. beträffande etablerande och utvecklande av

medborgarkontor

att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr264 yrkande 10,

5. beträffande tillgängligheten av information hos

myndigheterna i publika databaser m.m.

att riksdagen avslår motionerna K810 yrkande 5, K811 yrkandena

3--6 och Ub903 yrkande 6.

Stockholm den 7 mars 1995

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone

Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Jerry Martinger (m),

Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel

Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan

Holmberg (fp) och Nils-Göran Holmqvist (s).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motioner 1

Utskottet 2

1. Inledning 2

2. Utskottets uppföljning och utvärdering av

samhällsinformationen 3

2.1 Inledning 3

2.2 Riksdagen och samhällsinformationen 3

2.3 Uppföljningens/utvärderingens uppläggning och

inriktning 4

2.4 Underlagsmaterialet 5

2.5 Samhällsinformation i ett övergripande

perspektiv 5

2.6 Samhällsinformationen i riksdagen 7

2.6.1 Informationsenheten vid RFK 7

2.6.2 Databasen Rixlex 8

2.6.3 Samhällsguiden 9

2.6.4 Riksdagsbiblioteket 10

2.6.5 Tidningen Från Riksdag & Departement 11

2.7 EU-information 12

2.7.1 Resurser och organisation 12

2.7.2 Arbetet vid Sekretariatet för

Europainformation 13

2.7.3 EU-information i riksdagen 13

2.8 Sammanfattning 14

2.9 Motionerna 18

2.10 Utskottet 18

3. Medborgarkontor, tillgängligheten av information i

myndigheternas publika databaser m.m. 21

3.1 Försöksverksamhet med medborgarkontor 21

3.2 Gällande bestämmelser om handlingars offentlighet,

pågående utredningar m.m. 21

3.3 Motionerna 24

3.4 Utskottets bedömning 25

Hemställan 27