Bet. 1994/95:KU5

Konstitutionsutskottets betänkande

1994/95:KU05

Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och

rättighetsfrågor (vilande grundlagsbeslut)

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1994/95

KU5

Sammanfattning

I detta betänkande anmäler utskottet för slutligt beslut ett

vilande beslut rörande förslag till lag om ändring i

regeringsformen. Utskottet tillstyrker att riksdagen slutligt

antar förslaget.

Bakgrund

Grundlag stiftas enligt 8 kap. 15 § regeringsformen genom två

likalydande riksdagsbeslut. Det andra beslutet får enligt

paragrafen inte fattas förrän det efter det första beslutet har

hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda

riksdagen har samlats.

Enligt 3 kap. 16 § riksdagsordningen skall

konstitutionsutskottet till kammaren för slutligt beslut anmäla

vilande beslut i ärende angående grundlag. Till anmälan skall

utskottet foga ett yttrande i ärendet (4 kap. 8 §

riksdagsordningen).

Vilande beslut

Den 14 april 1994 beslutade riksdagen (prop. 1993/94:117, bet.

1993/94:KU24, rskr. 1993/94:246) att som vilande anta förslag

till lag om ändring i regeringsformen, bilaga 1.

Utskottet

Förslagets innebörd i korthet

I bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen om rätt till

ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande

införs en närmare precisering av det egendomsskydd som anges i

den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna

(Europakonventionen). I bestämmelsen om egendomsskyddet görs ett

uttryckligt förbehåll för allemansrätten. Vidare skall som en ny

grundläggande fri- och rättighet i regeringsformen föras in ett

skydd för närings- och yrkesfriheten och en bestämmelse som

garanterar alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten

rätt att kostnadsfritt få grundläggande utbildning i allmän

skola. I bestämmelsen om rätt till grundläggande utbildning

föreskrivs även att det allmänna skall svara för att det finns

högre utbildning.

I anslutning till en antagen särskild lag om inkorporering av

Europakonventionen tas en ny bestämmelse in i regeringsformen

som föreskriver att lag eller annan föreskrift inte får meddelas

i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.

För information om bakgrunden och den närmare innebörden av

förslaget hänvisar utskottet till det angivna

utskottsbetänkandet. Förslaget har också redovisats i den inför

1994 års val utgivna sammanställningen Vilande grundlagsförslag.

Utskottets anmälan och yttrande

Under föregående riksmöte har riksdagen som vilande antagit

det förslag till lag om ändring i regeringsformen som angetts i

det föregående. Genom detta betänkande anmäls nu det vilande

beslutet till kammaren för slutligt beslut. Med hänvisning till

vad utskottet anförde vid ärendets första behandling tillstyrker

utskottet att riksdagen slutligt antar förslaget.

Ny översättning till svenska av Europakonventionen

I propositionen i detta ärende anförs att den svenska

översättning av Europakonventionen som gjordes i samband med att

Sverige ratificerade konventionen i vissa hänseenden är

bristfällig och att någon senare översättning inte har gjorts.

Bristerna anges bl.a. gälla att de ändringar av konventionen som

skett genom vissa av tilläggsprotokollen inte har arbetats in i

texten. Konventionens gällande lydelse är därför inte

lättöverskådlig. Enligt regeringens bedömning bör därför

konventionen, med den lydelse som den fått genom vissa av

tilläggsprotokollen, liksom protokollen i övrigt, nyöversättas

till svenska. Det anges att ett arbete med en ny översättning

har initierats i regeringskansliet.

Det nämnda översättningsarbetet har nu avslutats. Den nya

översättningen har tagits in som bilaga 2 i detta

betänkande.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen slutligt antar det i bilaga 1 intagna förslaget

till lag om ändring i regeringsformen.

Stockholm den 27 oktober 1994

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove

Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar

Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta

Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Barbro Hietala Nordlund (s),

Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter

Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och

Ola Karlsson (m).

Särskilda yttranden

1. Egendomsskyddet m.m.

Kenneth Kvist (v) anför:

Vid den föregående behandlingen i utskottet avgav ledamoten

från Vänsterpartiet, Bengt Hurtig, en meningsyttring vari han

framförde kritik mot regeringens förslag beträffande

egendomsskyddet samt närings- och yrkesfriheten. På där anförda

skäl menade han att riksdagen borde avslå regeringens förslag

till lag om ändring i regeringsformen såvitt avser dels 2 kap.

18 § första och andra styckena samt 2 kap. 22 § första stycket 9

(egendomsskyddet), dels 2 kap. 20 § och 22 § andra stycket 9

(närings- och yrkesfriheten).

Riksdagen följde emellertid utskottets hemställan och antog

som vilande de nu angivna lagförslagen tillsammans med övriga

förslag till ändringar i regeringsformen. Dessa övriga ändringar

avsåg allemansrätten, rätten till utbildning och

Europakonventionens konstitutionella ställning. Mot dessa

förslag hade vi från Vänsterpartiet inga invändningar.

Vänsterpartiet vidhåller sin tidigare inställning. Jag

hänvisar till de skäl som anfördes i meningsyttringen.

Enligt min mening finns det inget sakligt samband mellan den

föreslagna förstärkningen av egendomsskyddet samt närings- och

yrkesfriheten å ena sidan och allemansrätten, rätten till

utbildning och Europakonventionens konstitutionella ställning å

den andra sidan. När ärendet i dessa båda delar nu anmäls till

kammaren för slutligt beslut borde det ha varit möjligt för

Vänsterpartiet att fullfölja sin inställning med yrkande att

riksdagen förkastar förslaget i de delar som var föremål för

avslagsyrkande i meningsyttringen. Utskottsmajoriteten har

emellertid inte tillåtit detta. Enligt majoriteten måste de

olika paragraferna ses som en enhet och då i sin helhet antingen

antas eller förkastas. Konsekvensen blir därmed att en

riksdagsmajoritet i fall som detta kan binda upp en framtida

riksdag på ett olyckligt sätt. Då -- trots de delar vi är

kritiska mot -- övriga delar av förslagen är positiva väljer jag

att framföra Vänsterpartiets uppfattning genom detta särskilda

yttrande. Till frågan om egendomsskyddet finns det därför

anledning att återkomma.

2. Egendomsskyddet m.m.

Peter Eriksson (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna deltog inte i den tidigare behandlingen

av ärendet. Partiet är positivt till inkorporeringen av

Europakonventionen men starkt kritiskt mot förslaget till

ändring i 2 kap. 18 § andra stycket andra meningen

regeringsformen. Enligt det förslaget skall ersättning

tillförsäkras om "pågående markanvändning inom berörd del av

fastigheten avsevärt försvåras". På ett avgörande sätt försvåras

härigenom möjligheterna att avkräva de areella näringarna ett

naturvårdsansvar som är rimligt i förhållande till ägande och

ekonomiska resurser. Möjligheterna att uppnå de övergripande

målen om artbevarande och biologisk mångfald minskar också. Vi

delar alltså den kritik som anfördes i flera motioner då ärendet

först behandlades.

Jag anser att förslaget om förstärkning av egendomsskyddet

saknar samband med Europakonventionen och ärendet i övrigt. När

ärendet nu anmäls till kammaren för slutligt beslut borde det ha

varit möjligt att lägga fram en reservation med ett yrkande att

riksdagen förkastar förslaget i denna del. Utskottsmajoriteten

har emellertid inte tillåtit detta. Enligt majoriteten måste

lagförslaget i sin helhet antingen antas eller förkastas.

Konsekvensen blir därmed att en riksdagsmajoritet i fall som

detta kan binda upp en framtida riksdag på ett olyckligt sätt.

3. Egendomsskyddet m.m.

Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s),

Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Birger Hagård (m),

Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s),

Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m),

Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och Ola Karlsson (m)

anför:

I de särskilda yttrandena här ovan anförs att det inte finns

något sakligt samband mellan vissa av de grundlagsförslag som

förs fram i detta ärende.

Riksdagen har redan i samband med den första behandlingen av

ärendet genom vanlig lag beslutat att inkorporera

Europakonventionen i svensk rätt. Ett av de förslag som

riksdagen nu slutligt skall ta ställning till gäller en

bestämmelse i 2 kap. regeringsformen som föreskriver att lag

eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges

åtaganden på grund av konventionen. Övriga förslag avser

bestämmelser i samma kapitel om egendomsskydd, allemansrätt,

närings- och yrkesfrihet samt rätten till utbildning. Frågan

gäller alltså vilket samband de nu nämnda föreslagna

grundlagsbestämmelserna har med varandra.

Vi vill då först erinra om vad utskottet anförde i början av

sin bedömning vid den föregående behandlingen av frågan om

egendomsskyddet (bet. 1993/94:KU24 s. 28).

Utskottet konstaterade att såväl den civilrättsliga som den

straffrättsliga lagstiftningen i vårt land ger ett starkt skydd

för den enskildes egendom. Genom att Europakonventionen föreslås

bli inkorporerad i svensk rätt kommer enligt utskottet vår

lagstiftning dessutom att få en speciell regel om att den

enskildes egendom skall lämnas okränkt (art. 1 i det första

tilläggsprotokollet). Utskottet kunde vidare konstatera att

konventionen inte innehåller någon uttrycklig bestämmelse om att

ersättning skall utgå vid angrepp på egendom. Utskottet pekade

härefter på att konventionsorganen i sin verksamhet tar intryck

av den nationella regleringen av fri- och rättigheter på

grundlagsnivå. Om det införs en regel i vår regeringsform

beträffande egendomsskyddet som slår fast de principer som

konventionsbestämmelsen vill skydda, torde man enligt utskottet

kunna utgå från att denna regel kommer att beaktas av

konventionsorganen vid prövningen av eventuella mål mot Sverige

i framtiden. Utskottets slutsats blev därför att en sådan regel

i regeringsformen kommer att innebära en precisering av det

skydd som Europakonventionen ställer upp för medborgarnas rätt

till sin egendom.

Den föreslagna bestämmelsen om egendomsskydd i regeringsformen

leder således till att den mera allmänt hållna föreskriften i

Europakonventionen om den enskildes egendom får en tydligare

innebörd. Grundlagsbestämmelsen om egendomsskyddet har alltså

ett samband med Europakonventionen och den föreslagna

grundlagsbestämmelsen om konventionens konstitutionella

ställning.

I sammanhanget vill vi peka på att bestämmelsen om

allemansrätten, som inte har varit föremål för delade meningar,

i paragrafens tredje stycke har utformats som ett undantag från

vad som föreskrivs om egendomsskyddet i första och andra

styckena. Tredje stycket har därmed en nära anknytning till

paragrafen i övrigt.

Närings- och yrkesfriheten åtnjuter visserligen inte något

särskilt skydd enligt Europakonventionen. I några avgöranden har

dock en redan etablerad näringsverksamhet ansetts vara omfattad

av skyddet för äganderätten enligt artikel 1 i det första

tilläggsprotokollet (jfr avsnitt 3.6.1 i Fri- och

rättighetskommitténs betänkande Fri- och rättighetsfrågor del A

/SOU 1993:40/).

Slutligen bör framhållas att bestämmelserna i konventionen och

2 kap. regeringsformen kompletterar varandra. Konventionen och

grundlagen utgör därför tillsammans det fri- och rättighetsskydd

som finns i vårt land.

Det nu anförda ger enligt vår mening vid handen att

lagförslagen i detta ärende är sakligt förbundna med varandra.

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen1

dels att nuvarande 2 kap. 20 § skall betecknas 2 kap. 22

§,

dels att 2 kap. 18 och 22 §§ samt 8 kap. 18 § skall ha

följande lydelse,

dels att det i regeringsformen skall införas tre nya

paragrafer, 2 kap. 20, 21

och 23 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

18 §

Varje medborgare vilkens Varje medborgares egendom

egendom tages i anspråk är tryggad genom att ingen

genom expropriation eller kan tvingas avstå sin

annat sådant förfogande egendom till det allmänna

skall vara tillförsäkrad eller till någon enskild

ersättning för genom expropriation eller

förlusten enligt grunder annat sådant förfogande

som bestämmes i lag. eller tåla att det

allmänna inskränker

användningen av mark eller

byggnad utom när det

krävs för att tillgodose

angelägna allmänna

intressen.

Den som genom expropriation

eller annat sådant

förfogande tvingas avstå

sin egendom skall vara

tillförsäkrad

ersättning för

förlusten. Sådan

ersättning skall också

vara tillförsäkrad den

för vilken det allmänna

inskränker användningen

av mark eller byggnad på

sådant sätt att

pågående

markanvändning inom

berörd del av fastigheten

avsevärt försvåras

eller skada uppkommer som

är betydande i

förhållande till

värdet på denna del av

fastigheten. Ersättningen

skall bestämmas enligt

grunder som anges i lag.

Alla skall ha tillgång till

naturen enligt

allemansrätten oberoende av

vad som föreskrivits ovan.

20 §

Begränsningar i rätten

att driva näring eller

utöva yrke får

införas endast för att

skydda angelägna

allmänna intressen och

aldrig i syfte enbart att

ekonomiskt gynna vissa

personer eller företag.

Samernas rätt att bedriva

renskötsel regleras i lag.

1 Regeringsformen omtryckt

1991:1503.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §

Alla barn som omfattas av den

allmänna skolplikten har

rätt att kostnadsfritt

erhålla grundläggande

utbildning i allmän skola.

Det allmänna skall svara

också för att högre

utbildning finns.

22 §

Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i

fråga om

1. skydd mot tvång att deltaga i sammankomst för

opinionsbildning eller

i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra

trossamfund

eller annan sammanslutning (2 § andra meningen),

2. skydd för personlig integritet vid automatisk

databehandling (3 § andra

stycket),

3. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot

medicinsk påverkan i

syfte att framtvinga eller hindra yttranden (4 och 5 §§),

4. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med

anledning av brott eller

misstanke om brott (9 § första och tredje styckena),

5. skydd mot retroaktiv brottspåföljd och annan retroaktiv

rättsverkan av

brott samt mot retroaktiv skatt eller statlig avgift (10 §),

6. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (11 § första

stycket),

7. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller

etniskt ursprung

eller på grund av kön (15 och 16 §§),

8. rätt till fackliga stridsåtgärder (17 §),

9. rätt till ersättning 9. skydd mot expropriation

vid expropriation eller annat eller annat sådant

sådant förfogande (18 förfogande samt mot

§). inskränkningar i

användningen av mark eller

byggnader (18 §),

10. rätt till utbildning

(21 §).

Om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är

utlänning här i riket

likställd med svensk medborgare även i fråga om

1. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet,

demonstrationsfrihet,

föreningsfrihet och religionsfrihet (1 §),

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 § första

meningen),

3. skydd mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses

i 4 och 5 §§,

mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot

intrång i

förtrolig meddelelse (6 §),

4. skydd mot frihetsberövande (8 § första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan

anledning än brott

eller misstanke om brott (9 § andra och tredje styckena),

6. offentlighet vid domstolsförhandling (11 § andra stycket),

7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycket

tredje

meningen),

8. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina

verk (19 §),

9. rätt att driva näring

eller utöva yrke (20 §).

På sådana särskilda föreskrifter som avses i andra stycket

tillämpas

12 § tredje stycket, fjärde stycket första meningen samt femte

stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §

Lag eller annan föreskrift

får ej meddelas i strid med

Sveriges åtaganden på

grund av den europeiska

konventionen angående skydd

för de mänskliga

rättigheterna och de

grundläggande friheterna.

8 kap.

18 §

För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd,

vari ingår domare i högsta domstolen och regeringsrätten.

Yttrande från lagrådet inhämtas av regeringen eller, enligt vad

som närmare angives i riksdagsordningen, av riksdagsutskott.

Yttrande av lagrådet bör Yttrande av lagrådet bör

inhämtas innan riksdagen inhämtas innan riksdagen

beslutar grundlag om beslutar grundlag om

tryckfriheten, eller om tryckfriheten, eller om

motsvarande frihet att yttra motsvarande frihet att yttra

sig i ljudradio, television sig i ljudradio, television

och vissa liknande och vissa liknande

överföringar, filmer, överföringar, filmer,

videogram och andra videogram och andra

upptagningar av rörliga upptagningar av rörliga

bilder samt ljudupptagningar, bilder samt ljudupptagningar,

lag om begränsning av lag om begränsning av

rätten att taga del av rätten att taga del av

allmänna handlingar, lag allmänna handlingar, lag

som avses i 2 kap. 3 § som avses i 2 kap. 3 §

andra stycket, 12 § andra stycket, 12 §

första stycket, 17--19 första stycket, 17--19

§§ eller 20 § andra §§ eller 22 § andra

stycket eller lag som stycket eller lag som

ändrar eller upphäver ändrar eller upphäver

sådan lag, lag om kommunal sådan lag, lag om kommunal

beskattning, lag som avses i 2 beskattning, lag som avses i 2

eller 3 § eller lag som eller 3 § eller lag som

avses i 11 kap., om lagen avses i 11 kap., om lagen

är viktig för enskilda är viktig för enskilda

eller från allmän eller från allmän

synpunkt. Vad nu har sagts synpunkt. Vad nu har sagts

gäller dock icke, om gäller dock icke, om

lagrådets hörande skulle lagrådets hörande skulle

sakna betydelse på grund av sakna betydelse på grund av

frågans beskaffenhet eller frågans beskaffenhet eller

skulle fördröja skulle fördröja

lagstiftningsfrågans lagstiftningsfrågans

behandling så att behandling så att

avsevärt men skulle avsevärt men skulle

uppkomma. Föreslår uppkomma. Föreslår

regeringen riksdagen att regeringen riksdagen att

stifta lag i något av de stifta lag i något av de

ämnen som avses i första ämnen som avses i första

meningen och har lagrådets meningen och har lagrådets

yttrande dessförinnan inte yttrande dessförinnan inte

inhämtats, skall regeringen inhämtats, skall regeringen

samtidigt för riksdagen samtidigt för riksdagen

redovisa skälen härtill. redovisa skälen härtill.

Att lagrådet icke har Att lagrådet icke har

hörts över ett hörts över ett

lagförslag utgör aldrig lagförslag utgör aldrig

hinder mot lagens hinder mot lagens

tillämpning. tillämpning.

Lagrådets granskning skall avse

1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och

rättsordningen i övrigt,

2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,

3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,

4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas

tillgodose angivna syften,

5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.

Närmare bestämmelser om lagrådets sammansättning och

tjänstgöring meddelas i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna*

Bilaga 2

Undertecknade regeringar, som är medlemmar av Europarådet,

som beaktar den allmänna förklaring om de mänskliga

rättigheterna som antagits av Förenta nationernas

generalförsamling den 10 december 1948,

som beaktar att denna förklaring syftar till att trygga ett

universellt och verksamt erkännande och iakttagande av de

rättigheter som där angetts,

som beaktar att Europarådets syfte är att uppnå en fastare

enhet mellan dess medlemmar och att ett av medlen att fullfölja

detta syfte är att bevara och utveckla de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna,

som bekräftar sin djupa tro på de grundläggande friheterna som

utgör själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och som

bäst bevaras, å ena sidan, genom verklig politisk demokrati

samt, å den andra, genom en gemensam grundsyn på och respekt för

de mänskliga rättigheterna, på vilka de förlitar sig,

samt såsom regeringar i europeiska stater vilka besjälas av

samma anda och äger ett gemensamt arv i sina politiska

traditioner, sina ideal, sin frihet och sin grundläggande

rättsuppfattning och är beslutna att vidta de första åtgärderna

ägnade att åstadkomma en kollektiv garanti för vissa av de

rättigheter som angetts i den allmänna förklaringen,

har kommit överens om följande.

*Konventionen trädde i kraft den 3 september 1953. Artiklarna

har den lydelse de erhållit genom de ändringar och tillägg som

gjorts genom protokoll nr 3, som trädde i kraft den 21 september

1970, protokoll nr 5, som trädde i kraft den 20 december 1971,

och protokoll nr 8, som trädde i kraft den 1 januari 1990.

Artikel 1

De höga fördragsslutande parterna skall garantera var och en,

som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och

rättigheter som anges i avdelning I i denna konvention.

Avdelning I

Artikel 2

1. Envars rätt till livet skall skyddas genom lag. Ingen skall

avsiktligen berövas livet utom för att verkställa domstols dom i

de fall då han dömts för brott som enligt lag är belagt med

sådant straff.

2. Ingen skall anses ha berövats livet i strid med denna

artikel, när detta är en följd av våld som var absolut

nödvändigt

a) för att försvara någon mot olaglig våldsgärning,

b) för att verkställa en laglig arrestering eller för att

hindra någon som lagligen är berövad friheten att undkomma,

c) för att i laglig ordning stävja upplopp eller uppror.

Artikel 3

Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller

förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 4

1. Ingen får hållas i slaveri eller träldom.

2. Ingen får tvingas att utföra tvångsarbete eller annat

påtvingat arbete.

3. Med "tvångsarbete eller annat påtvingat arbete" enligt

denna artikel förstås inte

a) arbete som vanligtvis utkrävs av den som är frihetsberövad

i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 i denna konvention

eller som är villkorligt frigiven från sådant frihetsberövande,

b) tjänstgöring av militär art eller, i länder där

samvetsbetänkligheter mot sådan tjänstgöring beaktas,

tjänstgöring som i dessa fall utkrävs i stället för militär

värnpliktstjänstgöring,

c) tjänstgöring som utkrävs när nödläge eller olycka hotar

samhällets existens eller välfärd,

d) arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala

medborgerliga skyldigheterna.

Artikel 5

1. Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet.

Ingen får berövas friheten utom i följande fall och i den

ordning som lagen föreskriver:

a) när någon är lagligen berövad friheten efter fällande dom

av behörig domstol,

b) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt

berövad friheten, antingen därför att han underlåtit att

uppfylla en domstols lagligen meddelade föreläggande eller i

syfte att säkerställa ett fullgörande av någon i lag föreskriven

skyldighet,

c) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt

berövad friheten för att ställas inför behörig rättslig

myndighet såsom skäligen misstänkt för att ha begått ett brott,

eller när det skäligen anses nödvändigt att hindra honom från

att begå ett brott eller att undkomma efter att ha gjort detta,

d) när en underårig genom ett lagligen meddelat beslut är

berövad friheten för att undergå skyddsuppfostran eller för att

inställas inför behörig rättslig myndighet,

e) när någon är lagligen berövad friheten för att förhindra

spridning av smittosam sjukdom eller därför att han är psykiskt

sjuk, alkoholmissbrukare, missbrukare av droger eller

lösdrivare,

f) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt

berövad friheten för att förhindra att han obehörigen reser in i

landet eller som ett led i ett förfarande som rör hans utvisning

eller utlämning.

2. Var och en som arresteras skall utan dröjsmål och på ett

språk som han förstår underrättas om skälen för åtgärden och om

varje anklagelse mot honom.

3. Var och en som är arresterad eller på annat sätt berövad

friheten i enlighet med vad som sagts under punkt 1 c skall utan

dröjsmål ställas inför domare eller annan ämbetsman, som enligt

lag får fullgöra dömande uppgifter, och skall vara berättigad

till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan

på rättegång. För frigivning får krävas att garantier ställs för

att den som friges inställer sig till rättegången.

4. Var och en som berövas friheten genom arrestering eller på

annat sätt skall ha rätt att påfordra att domstol snabbt prövar

lagligheten av frihetsberövandet och beslutar att frige honom,

om frihetsberövandet inte är lagligt.

5. Var och en som arresterats eller på annat vis berövats

friheten i strid med bestämmelserna i denna artikel skall ha

rätt till skadestånd.

Artikel 6

1. Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter

och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott,

vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom

skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som

upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men

pressen och allmänheten får utestängas från förhandlingen eller

en del därav av hänsyn till den allmänna moralen, den allmänna

ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt

samhälle, eller då minderårigas intressen eller skyddet för

parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen finner

det strängt nödvändigt, under särskilda omständigheter när

offentlighet skulle skada rättvisans intresse.

2. Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas

som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.

3. Var och en som blivit anklagad för brott har följande

minimirättigheter:

a) att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i

detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen

mot honom,

b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt

försvar,

c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde

som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga

medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant

utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar,

d) att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot

honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under

samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom,

e) att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller

talar det språk som begagnas i domstolen.

Artikel 7

1. Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller

underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde

ett brott enligt nationell eller internationell rätt. Inte

heller får ett strängare straff utmätas än som var tillämpligt

vid den tidpunkt då brottet begicks.

2. Denna artikel skall inte hindra lagföring och bestraffning

av den som gjort sig skyldig till en handling eller

underlåtenhet som då den begicks var brottslig enligt de

allmänna rättsprinciper som erkänns av civiliserade stater.

Artikel 8

1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och

familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutandet av denna

rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt

samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den

allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till

förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa

eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Artikel 9

1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och

religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion

eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra,

offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom

gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.

2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast

underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och

som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till

den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning,

hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och

rättigheter.

Artikel 10

1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt

innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida

uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och

oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte

en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller

biografföretag.

2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar

och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter,

villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna

i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med

hänsyn till statens säkerhet, till den territoriella

integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av

oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för

annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra

att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla

domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

Artikel 11

1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga

sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att

bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina

intressen.

2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra

inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i ett

demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens

säkerhet eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av

oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller

till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Denna

artikel hindrar inte att det för medlemmar av de väpnade

styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs lagliga

inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna.

Artikel 12

Giftasvuxna män och kvinnor har rätt att ingå äktenskap och

bilda familj i enlighet med de nationella lagar som reglerar

utövandet av denna rättighet.

Artikel 13

Var och en, vars i denna konvention angivna fri- och

rättigheter kränkts, skall ha tillgång till ett effektivt

rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om

kränkningen förövats av någon under utövning av offentlig

myndighet.

Artikel 14

Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna

konvention skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på

grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller

annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet

till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i

övrigt.

Artikel 15

1. Under krig eller i annat allmänt nödläge som hotar

nationens existens får en hög fördragsslutande part vidta

åtgärder som innebär avvikelser från dess skyldigheter enligt

denna konvention i den utsträckning som det är oundgängligen

nödvändigt med hänsyn till situationens krav, under

förutsättning att dessa åtgärder inte strider mot landets övriga

förpliktelser enligt den internationella rätten.

2. Inga inskränkningar får med stöd av denna bestämmelse göras

i artikel 2, utom i fråga om dödsfall till följd av lagliga

krigshandlingar, eller i artiklarna 3, 4 punkterna 1 och 7.

3. En hög fördragsslutande part som begagnar sig av rätten att

göra avvikelser från denna konvention skall hålla Europarådets

generalsekreterare fullt underrättad om de åtgärder som

vidtagits i sådant hänseende och om skälen för dessa. Den höga

fördragsslutande parten skall också underrätta Europarådets

generalsekreterare om när dessa åtgärder har upphört att gälla

och konventionens bestämmelser åter blivit fullt tillämpliga.

Artikel 16

Ingenting i artiklarna 10, 11 och 14 får anses hindra de höga

fördragsslutande parterna från att införa inskränkningar i

utlänningars politiska verksamhet.

Artikel 17

Ingenting i denna konvention får tolkas så att det medför en

rätt för någon stat, grupp eller person att bedriva verksamhet

eller utföra handling som syftar till att utplåna någon av de

fri- och rättigheter som angetts i konventionen eller till att

inskränka dem i större utsträckning än vad som medgetts där.

Artikel 18

De inskränkningar som medgetts enligt denna konvention

beträffande de där upptagna fri- och rättigheterna får inte

tillämpas annat än i de syften för vilka de medgetts.

Avdelning II

Artikel 19

För att säkerställa att de förpliktelser fullgörs som de höga

fördragsslutande parterna åtagit sig genom denna konvention

skall det upprättas

1. en europeisk kommission för de mänskliga rättigheterna, här

nedan kallad "kommissionen",

2. en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna, här

nedan kallad "domstolen".

Avdelning III

Artikel 20

1. Kommissionen skall bestå av samma antal ledamöter som de

höga fördragsslutande parterna. Mer än en av ledamöterna får

inte vara medborgare i en och samma stat.

2. Kommissionen skall sammanträda i plenum. Den kan dock

upprätta kamrar, som var och en skall bestå av minst sju

ledamöter. Kamrarna får pröva sådana klagomål som anförts enligt

artikel 25 i denna konvention vilka kan behandlas med ledning av

vedertagen rättspraxis eller som inte angår någon viktig fråga

rörande tolkningen eller tillämpningen av konventionen. Med

förbehåll för denna inskränkning samt för bestämmelserna i punkt

5 i denna artikel skall kamrarna utöva alla de befogenheter som

kommissionen tilldelats i konventionen.

Den ledamot av kommissionen som valts med avseende på den höga

fördragsslutande part, mot vilken klagomål anförts, skall ha

rätt att ingå i den kammare till vilken klagomålet har

hänskjutits.

3. Kommissionen får tillsätta kommittéer, var och en bestående

av minst tre ledamöter, med befogenhet att enhälligt avvisa

eller avskriva ett klagomål som anförts enligt artikel 25, när

ett sådant beslut kan fattas utan vidare prövning.

4. En kammare eller en kommitté kan när som helst hänskjuta en

fråga till kommissionen i plenum, som även kan besluta att ett

klagomål som överlämnats till en kammare eller en kommitté skall

återföras till kommissionen i plenum.

5. Endast i plenum kan kommissionen utöva följande

befogenheter:

a) prövning av klagomål som anförts enligt artikel 24,

b) hänskjutande av ett mål till domstolen enligt artikel 48 a,

c) fastställande av arbetsordning enligt artikel 36.

Artikel 21

1. Ledamöterna av kommissionen väljs av ministerkommittén med

absolut majoritet av avgivna röster från en namnlista, som

upprättats av den parlamentariska församlingens presidium; varje

grupp representanter för de höga fördragsslutande parterna i den

parlamentariska församlingen skall föreslå tre kandidater, av

vilka minst två skall vara av samma nationalitet som gruppen.

2. I tillämpliga delar skall samma förfarande iakttas vid

utnämning av nya ledamöter av kommissionen om andra stater

senare tillträder konventionen och när ledigblivna platser skall

besättas.

3. Kandidaterna skall vara moraliskt oförvitliga och antingen

uppfylla de kvalifikationer som erfordras för utnämning till

högre domarbefattningar eller vara personer med erkänd kompetens

inom nationell eller internationell rätt.

Artikel 22

1. Kommissionens ledamöter skall väljas för en tid av sex år.

De får återväljas. Dock skall mandattiden vara tre år för sju av

de ledamöter som utsetts vid det första valet.

2. De ledamöter vilkas mandattid löper ut med utgången av den

inledande treårsperioden skall utses genom lottdragning av

Europarådets generalsekreterare omedelbart efter det att det

första valet har förrättats.

3. I syfte att säkerställa att såvitt möjligt halva antalet av

kommissionens ledamöter förnyas vart tredje år får

ministerkommittén, innan ett val därefter genomförs, besluta att

mandattiden för en eller flera av de ledamöter som skall väljas

skall omfatta en annan period än sex år, vilken dock inte får

överstiga nio år eller understiga tre år.

4. I sådana fall där fråga är om mer än en mandattid och

ministerkommittén tillämpar föregående punkt, skall fördelningen

av mandattider verkställas genom lottdragning av

generalsekreteraren omedelbart efter det att valet ägt rum.

5. En ledamot av kommissionen, som utsetts att efterträda en

ledamot vars mandattid inte gått ut, skall inneha uppdraget

under återstoden av företrädarens mandattid.

6. Kommissionens ledamöter innehar sina uppdrag till dess att

de blir ersatta. Efter det att så skett skall de fullfölja

handläggningen av mål med vilka de redan tagit befattning.

Artikel 23

Kommissionens ledamöter skall tjänstgöra i sin personliga

egenskap. Under sin mandattid får de inte åta sig uppdrag som är

oförenliga med deras oavhängighet och opartiskhet såsom

ledamöter av kommissionen eller med de krav som ämbetet ställer.

Artikel 24

En hög fördragsslutande part får genom Europarådets

generalsekreterare till kommissionen hänskjuta en fråga om

konventionsbrott begånget av en annan hög fördragsslutande part.

Artikel 25

1. Kommissionen får ta emot klagomål ställda till Europarådets

generalsekreterare från enskilda personer, icke-statliga

organisationer eller grupper av enskilda personer, som påstår

sig av någon av de höga fördragsslutande parterna ha utsatts för

en kränkning av någon av de i denna konvention angivna

rättigheterna, under förutsättning att den höga fördragsslutande

part mot vilken klagomålet riktas har förklarat sig erkänna

kommissionens behörighet att ta emot sådana klagomål. De höga

fördragsslutande parter som avgett en sådan förklaring förbinder

sig att inte på något sätt förhindra ett effektivt utövande av

denna klagorätt.

2. En sådan förklaring får avges för en viss bestämd tid.

3. Förklaringen skall deponeras hos Europarådets

generalsekreterare, som skall överlämna kopior av den till de

höga fördragsslutande parterna samt offentliggöra förklaringen.

4. Kommissionen får utöva de befogenheter som anges i denna

artikel endast om minst sex höga fördragsslutande parter är

bundna av förklaringar som avgetts i överensstämmelse med

punkterna 1--3.

Artikel 26

Ett mål får anhängiggöras vid kommissionen först sedan alla

inhemska rättsmedel uttömts i enlighet med den internationella

rättens allmänt erkända regler och senast sex månader från den

dag då det slutliga beslutet meddelades.

Artikel 27

1. Kommissionen får inte ta upp ett klagomål enligt artikel 25

till behandling som

a) är anonymt eller

b) i det väsentliga innefattar samma omständigheter som redan

prövats av kommissionen eller redan hänskjutits till

internationell undersökning eller reglering i annan form och som

inte innehåller nya relevanta upplysningar.

2. Kommissionen skall avvisa varje klagomål anfört enligt

artikel 25, som kommissionen anser vara oförenligt med

bestämmelserna i denna konvention eller uppenbart ogrundat eller

utgöra ett missbruk av rätten att klaga.

3. Kommissionen skall avvisa varje klagomål som den inte anser

sig behörig att pröva enligt artikel 26.

Artikel 28

1. När ett klagomål upptas till behandling skall kommissionen

a) tillsammans med parternas företrädare granska klagomålet

för att klarlägga de faktiska omständigheterna i målet samt, om

detta anses nödvändigt, göra en utredning; de berörda staterna

skall, efter samråd med kommissionen, på alla sätt underlätta

ett effektivt genomförande av utredningen,

b) samtidigt ställa sig till parternas förfogande i syfte att

nå en förlikning grundad på respekten för de mänskliga

rättigheterna såsom de definieras i denna konvention.

2. Om kommissionen lyckas nå en förlikning skall den upprätta

en rapport som skall sändas till de berörda staterna, till

ministerkommittén och till Europarådets generalsekreterare för

offentliggörande. Rapporten skall endast innehålla en kortfattad

redogörelse för de faktiska omständigheterna och för den lösning

som nåtts.

Artikel 29

Efter det att kommissionen har upptagit ett klagomål till

behandling enligt artikel 25 får den likväl, med en majoritet av

två tredjedelar av dess ledamöter, besluta att avvisa detta, om

kommissionen vid sin prövning finner att någon av de i artikel

27 angivna grunderna för att inte uppta ett klagomål till

behandling föreligger.

I sådant fall skall beslutet delges parterna.

Artikel 30

1. Kommissionen kan på varje stadium av förfarandet besluta

att avskriva ett mål om de faktiska omständigheterna leder till

slutsatsen att

a) klaganden inte har för avsikt att fullfölja sitt klagomål

eller

b) frågan har lösts eller

c) det på någon annan av kommissionen fastställd grund inte

längre är befogat att fortsätta prövningen av klagomålet.

Kommissionen skall dock fortsätta prövningen av ett klagomål

om respekten för de mänskliga rättigheterna, sådana de

definierats i denna konvention, så kräver.

2. När kommissionen beslutar att avskriva ett mål som den har

tagit upp till behandling, skall den utarbeta en rapport, vilken

skall innehålla en redogörelse för de faktiska omständigheterna,

avskrivningsbeslutet samt skälen härtill. Rapporten skall

överlämnas till parterna samt till ministerkommittén för

kännedom. Kommissionen får offentliggöra den.

3. Kommissionen får besluta att återuppta ett klagomål till

behandling om den anser att omständigheterna föranleder en sådan

åtgärd.

Artikel 31

1. Om behandlingen av ett klagomål inte har slutförts enligt

artiklarna 28 punkt 2, 29 eller 30, skall kommissionen utarbeta

en rapport om de faktiska omständigheterna samt ange om dessa

enligt kommissionens mening innebär att den ifrågavarande staten

brutit mot sina förpliktelser enligt konventionen. Varje

ledamots enskilda mening på denna punkt får anges i rapporten.

2. Rapporten skall överlämnas till ministerkommittén. Den

skall även delges de berörda staterna, som inte får

offentliggöra den.

3. I samband med att rapporten överlämnas till

ministerkommittén får kommissionen lägga fram de förslag som den

anser lämpliga.

Artikel 32

1. Om målet inte inom tre månader från dagen för rapportens

överlämnande till ministerkommittén hänskjutits till domstolen

enligt artikel 48 i denna konvention, skall ministerkommittén

med en majoritet av två tredjedelar av de ledamöter som är

berättigade att sitta i kommittén fastställa om ett

konventionsbrott förevarit.

2. Om så är fallet skall ministerkommittén föreskriva en

frist, inom vilken den berörda höga fördragsslutande parten

skall vidta de åtgärder som krävs till följd av

ministerkommitténs beslut.

3. Om den höga fördragsslutande parten inte har vidtagit

tillfredsställande åtgärder inom den föreskrivna fristen, skall

ministerkommittén, med sådan röstövervikt som anges i punkt 1

ovan, besluta vilken verkan dess ursprungliga beslut skall få

samt publicera rapporten.

4. De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att

betrakta varje beslut som ministerkommittén fattar med

tillämpning av vad som anges i punkterna 1--3 som bindande för

dem.

Artikel 33

Kommissionen skall sammanträda inom stängda dörrar.

Artikel 34

Med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 20 punkt 3 och

29 skall kommissionen fatta sina beslut med en majoritet av

närvarande och röstande ledamöter.

Artikel 35

Kommissionen sammanträder när omständigheterna kräver detta.

Den sammankallas av Europarådets generalsekreterare.

Artikel 36

Kommissionen fastställer sin arbetsordning.

Artikel 37

Kommissionens sekretariat skall tillhandahållas av

Europarådets generalsekreterare.

Avdelning IV

Artikel 38

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna skall vara

sammansatt av domare till samma antal som Europarådets

medlemmar. Mer än en av ledamöterna får inte vara medborgare i

en och samma stat.

Artikel 39

1. Domstolens ledamöter väljs av den parlamentariska

församlingen med majoriteten av antalet avgivna röster, från en

lista över personer som nominerats av Europarådets medlemmar;

varje medlem skall nominera tre kandidater, av vilka minst två

skall vara medborgare i den stat som nominerar.

2. I tillämpliga delar skall samma ordning iakttas vid

utnämning av nya ledamöter av domstolen om nya medlemmar vinner

inträde i Europarådet och när ledigblivna platser skall

besättas.

3. Kandidaterna skall vara moraliskt oförvitliga och skall

antingen uppfylla de villkor som erfordras för utnämning till

högre domarbefattningar eller vara rättslärda med erkänd

kompetens.

Artikel 40

1. Domstolens ledamöter väljs för en tid av nio år. De får

återväljas. Av de ledamöter som utses vid det första valet skall

dock fyra ledamöters mandattid upphöra efter tre år och

ytterligare fyra ledamöters mandattid efter sex år.

2. De ledamöter, vilkas mandattid skall upphöra efter de

inledande perioderna om tre och sex år, skall utses genom

lottdragning, verkställd av generalsekreteraren omedelbart

efter det att det första valet förrättats.

3. I syfte att säkerställa att såvitt möjligt en tredjedel av

domstolens ledamöter förnyas vart tredje år får den

parlamentariska församlingen, innan ett senare val genomförs,

besluta att mandattiden för en eller flera av de ledamöter som

skall väljas skall omfatta en annan period än nio år, vilken

dock inte får överstiga tolv år eller understiga sex år.

4. I sådana fall där fråga är om mer än en mandattid och den

parlamentariska församlingen tillämpar föregående punkt, skall

fördelningen av mandattider verkställas genom lottdragning av

generalsekreteraren omedelbart efter det att valet ägt rum.

5. En ledamot av domstolen, som utsetts att efterträda en

ledamot vars mandattid inte gått ut, skall inneha uppdraget

under återstoden av företrädarens mandattid.

6. Domstolens ledamöter innehar sitt uppdrag intill dess att

de blir ersatta. Efter det att så skett skall de fullfölja

handläggningen av mål med vilka de redan tagit befattning.

7. Domstolens ledamöter skall tjänstgöra i sin personliga

egenskap. Under sin mandattid får de inte åta sig uppdrag som är

oförenliga med deras oavhängighet och opartiskhet såsom

ledamöter av domstolen eller med de krav som ämbetet ställer.

Artikel 41

Domstolen väljer ordförande och en eller två vice ordförande

för en period av tre år. Dessa får omväljas.

Artikel 42

Domstolens ledamöter skall för varje tjänstgöringsdag erhålla

en ersättning som fastställs av ministerkommittén.

Artikel 43

Vid handläggningen av mål som hänskjutits till domstolen skall

denna utgöras av en avdelning sammansatt av nio ledamöter.

Självskriven ledamot av avdelningen skall vara den domare som är

medborgare i den stat som är part i målet eller, i avsaknad av

en sådan domare, den person som staten utser att sitta som

domare; de övriga ledamöterna utses genom lottdragning av

presidenten innan handläggningen av målet påbörjas.

Artikel 44

Endast de höga fördragsslutande parterna och kommissionen får

hänskjuta ett mål till domstolen.

Artikel 45

Domstolen har jurisdiktion i alla tvister rörande tolkningen

och tillämpningen av denna konvention, som de höga

fördragsslutande parterna eller kommissionen hänskjuter till

domstolen i enlighet med bestämmelserna i artikel 48.

Artikel 46

1. Var och en av de höga fördragsslutande parterna får när som

helst förklara sig erkänna domstolens jurisdiktion i alla frågor

angående tolkningen och tillämpningen av denna konvention som

tvingande för parten utan särskild överenskommelse.

2. Förklaringar som avses ovan får avges helt utan villkor

eller under förutsättning av ömsesidighet i förhållande till

flera eller vissa andra höga fördragsslutande parter eller för

viss tid.

3. Förklaringarna skall deponeras hos Europarådets

generalsekreterare, som skall överlämna kopior av dem till de

höga fördragsslutande parterna.

Artikel 47

Mål får behandlas av domstolen först efter det att

kommissionen fastställt att en förlikning inte kunnat uppnås och

den i artikel 32 föreskrivna fristen av tre månader har löpt ut.

Artikel 48

Under förutsättning att den berörda höga fördragsslutande

parten, om det endast finns en sådan, eller de berörda höga

fördragsslutande parterna, om det finns flera, är obligatoriskt

underkastade domstolens jurisdiktion eller, om så inte är

fallet, med samtycke av den berörda höga fördragsslutande

parten, om det endast finns en sådan, eller av de berörda höga

fördragsslutande parterna, om det finns flera, kan ett mål

hänskjutas till domstolen av

a) kommissionen,

b) en hög fördragsslutande part vars medborgare påstås ha

blivit utsatt för ett konventionsbrott,

c) en hög fördragsslutande part som hänskjutit målet till

kommissionen,

d) en hög fördragsslutande part mot vilken klagomålet riktats.

Artikel 49

Om en tvist uppkommer rörande domstolens behörighet skall

frågan avgöras genom beslut av domstolen.

Artikel 50

Om domstolen finner att ett beslut eller en åtgärd av en

rättslig myndighet eller annan myndighet hos någon hög

fördragsslutande part helt eller delvis står i strid med de

förpliktelser som följer av denna konvention, och om denna parts

inhemska rätt medger att gottgörelse endast till en del lämnas

för beslutets eller åtgärdens verkningar, skall domstolens dom,

om så anses nödvändigt, innehålla beslut om skälig gottgörelse

till den förfördelade parten.

Artikel 51

1. Skäl skall anges för domstolens dom.

2. Om domen i dess helhet eller till någon del inte ger

uttryck för ledamöternas enhälliga uppfattning, har varje

ledamot rätt att avge sin särskilda mening.

Artikel 52

Domstolens dom är slutgiltig.

Artikel 53

De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att rätta sig

efter domstolens dom i alla de mål där de är parter.

Artikel 54

Domstolens dom skall överlämnas till ministerkommittén, som

övervakar dess verkställande.

Artikel 55

Domstolen fastställer sin arbetsordning och sitt

rättegångsförfarande.

Artikel 56

1. Val av ledamöter till domstolen skall äga rum första gången

sedan de förklaringar av de höga fördragsslutande parterna som

nämnts i artikel 46 uppgår till ett antal av åtta.

2. Inget mål kan hänskjutas till domstolen före detta val.

Avdelning V

Artikel 57

På anmodan av Europarådets generalsekreterare skall varje hög

fördragsslutande part tillhandahålla upplysningar om det sätt på

vilket dess inhemska lagstiftning säkerställer en effektiv

tillämpning av bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 58

Kommissionens och domstolens utgifter skall bekostas av

Europarådet.

Artikel 59

Kommissionens och domstolens ledamöter har under utövandet av

sitt ämbete rätt till de privilegier och den immunitet som anges

i artikel 40 i Europarådets stadga och i de avtal som ingåtts i

enlighet med den artikeln.

Artikel 60

Ingenting i denna konvention får tolkas som en begränsning av

eller en avvikelse från någon av de mänskliga rättigheter och

grundläggande friheter som kan vara skyddade i de höga

fördragsslutande parternas lagar eller i någon annan konvention

i vilken de är parter.

Artikel 61

Ingenting i denna konvention skall inskränka de befogenheter

som tillerkänts ministerkommittén genom Europarådets stadga.

Artikel 62

Om det inte finns en särskild överenskommelse, avstår de höga

fördragsslutande parterna från att begagna sig av de fördrag,

konventioner eller förklaringar som gäller mellan dem för att

hänskjuta en tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av

denna konvention till reglering i annan ordning än vad som

föreskrivs i konventionen.

Artikel 63

1. En stat får när den ratificerar, eller när som helst

senare, genom en notifikation ställd till Europarådets

generalsekreterare, förklara att denna konvention skall

tillämpas på alla eller något av de territorier för vilkas

internationella förbindelser staten i fråga svarar.

2. Konventionen skall tillämpas på det eller de territorier

som anges i notifikationen från den trettionde dagen efter det

att Europarådets generalsekreterare mottagit notifikationen.

3. Inom de nämnda territorierna skall dock konventionens

bestämmelser tillämpas med hänsyn till vad de lokala

förhållandena kräver.

4. En stat, som avgett förklaring enligt punkt 1 ovan, kan när

som helst därefter förklara att staten beträffande ett eller

flera av de med förklaringen avsedda territorierna erkänner

kommissionens behörighet att ta emot klagomål från enskilda

personer, icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda

personer i enlighet med artikel 25 i denna konvention.

Artikel 64

1. Vid undertecknandet av denna konvention eller vid

deponering av sitt ratifikationsinstrument kan en stat göra

förbehåll med avseende på någon särskild bestämmelse i

konventionen, i den mån en lag som då gäller inom statens

territorium inte överensstämmer med bestämmelsen. Förbehåll av

allmän karaktär tillåts inte enligt denna artikel.

2. Varje förbehåll som görs enligt denna artikel skall

innehålla en kort redogörelse för lagen i fråga.

Artikel 65

1. En hög fördragsslutande part får inte säga upp denna

konvention förrän efter utgången av fem år från dagen för dess

ikraftträdande för parten och med iakttagande av en

uppsägningstid om sex månader samt genom en notifikation, ställd

till Europarådets generalsekreterare, som skall underrätta de

övriga höga fördragsslutande parterna om detta.

2. En uppsägning får inte till följd att den ifrågavarande

höga fördragsslutande parten blir löst från sina förpliktelser

enligt denna konvention såvitt avser åtgärder som skulle kunna

utgöra en kränkning av dessa förpliktelser och som kan ha

utförts av parten före den dag då uppsägningen blev gällande.

3. En hög fördragsslutande part som upphör att vara medlem av

Europarådet upphör på samma villkor att vara part i denna

konvention.

4. Konventionen får sägas upp enligt bestämmelserna under

punkterna 1--3 beträffande varje territorium för vilket den

förklarats tillämplig enligt artikel 63.

Artikel 66

1. Denna konvention står öppen för undertecknande av

medlemmarna i Europarådet. Den skall ratificeras.

Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets

generalsekreterare.

2. Konventionen träder i kraft när tio ratifikationsinstrument

har deponerats.

3. För en stat som undertecknat och som senare ratificerar

konventionen träder den i kraft den dag då

ratifikationsinstrumentet deponeras.

4. Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla

medlemmar i Europarådet om konventionens ikraftträdande och om

namnen på de höga fördragsslutande parter som har ratificerat

den samt om senare deponering av ratifikationsinstrument.

Upprättad i Rom den 4 november 1950 på engelska och franska,

vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar, som

skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren

skall sända bestyrkta kopior till var och en av de stater som

undertecknat konventionen.

Tilläggsprotokoll till konventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna*

Undertecknade regeringar, vilka är medlemmar av Europarådet,

som är fast beslutna att vidta åtgärder för att gemensamt

säkerställa vissa andra rättigheter och friheter än dem som

redan finns upptagna i avdelning I i konventionen om skydd för

de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som

undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad

"konventionen"),

har kommit överens om följande.

Artikel 1

Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt

för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det

allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag

och i folkrättens allmänna grundsatser.

Ovanstående bestämmelser inskränker dock inte en stats rätt

att genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för

att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det

allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av

skatter eller andra pålagor eller av böter och viten.

Artikel 2

Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av

den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning

och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att

tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som

står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och

filosofiska övertygelse.

Artikel 3

De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att anordna

fria och hemliga val med skäliga tidsintervaller under

förhållanden som tillförsäkrar folket rätten att fritt ge

uttryck åt sin mening beträffande sammansättningen av den

lagstiftande församlingen.

*Protokollet trädde i kraft den 18 maj 1954.

Artikel 4

En hög fördragsslutande part får vid tidpunkten för

undertecknandet eller ratifikationen av detta protokoll eller

när som helst därefter till Europarådets generalsekreterare

överlämna en förklaring som anger i vilken utsträckning den höga

fördragsslutande parten förbinder sig att tillämpa

bestämmelserna i protokollet inom de territorier, som anges i

förklaringen och för vilkas internationella förbindelser den

höga fördragsslutande parten svarar.

En hög fördragsslutande part som avgett förklaring enligt

föregående stycke får när som helst avge en ny förklaring, som

ändrar innehållet i en tidigare förklaring eller bringar

tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll att upphöra

inom ett visst territorium.

En förklaring som avgetts i enlighet med denna artikel skall

anses ha avgetts i enlighet med artikel 63 punkt 1 i

konventionen.

Artikel 5

Mellan de höga fördragsslutande parterna skall artiklarna 1,

2, 3 och 4 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen

och samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i

enlighet därmed.

Artikel 6

Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemmar

av Europarådet som undertecknat konventionen; det skall

ratificeras samtidigt med eller efter ratifikationen av

konventionen. Protokollet träder i kraft när tio

ratifikationsinstrument har deponerats. För en stat som

undertecknat och som senare ratificerar protokollet träder det i

kraft den dag då ratifikationsinstrumentet deponeras.

Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets

generalsekreterare, som skall underrätta alla medlemmar om

namnen på dem som har ratificerat protokollet.

Upprättat i Paris den 20 mars 1952 på engelska och franska,

vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall

vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren skall

sända en bestyrkt kopia till varje regering som undertecknat

protokollet.

Protokoll nr 2 till konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende

behörighet för den europeiska domstolen för de mänskliga

rättigheterna att avge rådgivande yttranden*

Europarådets medlemsstater, som har undertecknat detta

protokoll,

som beaktar bestämmelserna i den i Rom den 4 november 1950

undertecknade konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad

"konventionen") och särskilt artikel 19, genom vilken upprättas,

bland andra organ, en europeisk domstol för de mänskliga

rättigheterna (nedan kallad "domstolen"), och

som anser det lämpligt att ge domstolen behörighet att på

vissa villkor avge rådgivande yttranden,

har kommit överens om följande.

Artikel 1

1. På begäran av ministerkommittén får domstolen avge

rådgivande yttranden om rättsliga frågor avseende tolkningen av

konventionen och protokollen till denna.

2. Dessa yttranden får inte avse frågor om innehållet i eller

omfattningen av de rättigheter och friheter som upptagits i

avdelning I i konventionen och i protokollen till denna och inte

heller någon annan fråga till vilken kommissionen, domstolen

eller ministerkommittén kan ha att ta ställning till följd av

ett sådant förfarande som kan komma att inledas enligt

konventionen.

3. Ministerkommitténs beslut att begära ett rådgivande

yttrande av domstolen fattas med en majoritet av två tredjedelar

av de ledamöter som är berättigade att sitta med i kommittén.

*Protokollet trädde i kraft den 21 september 1970.

Artikel 2

Domstolen avgör om en begäran från ministerkommittén om ett

rådgivande yttrande faller inom domstolens rådgivande

behörighet, sådan denna fastställts i artikel 1 i detta

protokoll.

Artikel 3

1. Domstolen skall handlägga en begäran om ett rådgivande

yttrande vid sammanträde i plenum.

2. Skäl skall anges för domstolens yttrande.

3. Om ett yttrande i dess helhet eller delvis inte ger uttryck

för ledamöternas enhälliga uppfattning har varje ledamot rätt

att avge sin särskilda mening.

4. Domstolens rådgivande yttrande skall överlämnas till

ministerkommittén.

Artikel 4

De befogenheter som artikel 55 i konventionen tillerkänner

domstolen innefattar också fastställandet av de regler och det

förfarande som domstolen finner påkallade för detta protokolls

syfte.

Artikel 5

1. Detta protokoll står öppet för undertecknande av de

medlemsstater i Europarådet som undertecknat konventionen; de

kan tillträda detsamma genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller

godkännande eller

b) undertecknande med förbehåll för ratifikation eller

godkännande, åtföljt av ratifikation eller godkännande.

Ratifikations- och godkännandeinstrumenten skall deponeras hos

Europarådets generalsekreterare.

2. Detta protokoll träder i kraft när samtliga

konventionsstater tillträtt det enligt bestämmelserna i punkt 1

i denna artikel.

3. Från och med detta protokolls ikraftträdande skall

artiklarna 1--4 anses utgöra en integrerande del av

konventionen.

4. Europarådets generalsekreterare skall underrätta rådets

medlemsstater om

a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller

godkännande,

b) undertecknande med förbehåll för ratifikation eller

godkännande,

c) deponering av ratifikations- eller godkännandeinstrument,

d) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt punkt 2 i

denna artikel.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill

vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Upprättat i Strasbourg den 6 maj 1963 på engelska och franska,

vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall

vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren skall

sända en bestyrkt kopia till varje stat som undertecknat

protokollet.

Protokoll nr 4 till konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende

erkännande av vissa andra rättigheter och friheter än dem som

redan finns i konventionen och i dess första tilläggsprotokoll*

Undertecknade regeringar, vilka är medlemmar av Europarådet,

som är fast beslutna att vidta åtgärder för att gemensamt

säkerställa vissa andra rättigheter och friheter än dem som

redan finns upptagna i avdelning I i konventionen om skydd för

de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som

undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad

"konventionen"), och i artiklarna 1--3 i det första

tilläggsprotokollet, som undertecknades i Paris den 20 mars

1952,

har kommit överens om följande.

Artikel 1

Ingen får berövas friheten enbart på grund av oförmåga att

uppfylla en avtalad förpliktelse.

Artikel 2

1. Var och en som lagligen befinner sig inom en stats

territorium har rätt att fritt röra sig där och att fritt välja

sin bosättningsort.

2. Var och en är fri att lämna varje land, inbegripet sitt

eget.

3. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra

inskränkningar än sådana som är angivna i lag och som i ett

demokratiskt samhälle är nödvändiga av hänsyn till statens

säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att upprätthålla den

allmänna ordningen eller förhindra brott eller för att skydda

hälsa eller moral eller annans fri- och rättigheter.

4. De rättigheter som anges i punkt 1 får inom vissa bestämda

områden också bli föremål för inskränkningar som är angivna i

lag och som är försvarliga av hänsyn till det allmännas intresse

i ett demokratiskt samhälle.

*Protokollet trädde i kraft den 2 maj 1968.

Artikel 3

1. Ingen får utvisas från den stat som han är medborgare i,

vare sig genom individuella eller genom kollektiva åtgärder.

2. Ingen får förvägras rätten att resa in i den stat som han

är medborgare i.

Artikel 4

Kollektiv utvisning av utlänningar är förbjuden.

Artikel 5

1. En hög fördragsslutande part får vid tidpunkten för

undertecknandet eller ratifikationen av detta protokoll, eller

när som helst därefter, till Europarådets generalsekreterare

överlämna en förklaring som anger i vilken utsträckning den

förbinder sig att tillämpa bestämmelserna i protokollet inom de

territorier som anges i förklaringen och för vilkas

internationella förbindelser parten svarar.

2. En hög fördragsslutande part som avgett förklaring enligt

föregående punkt får när som helst avge ny förklaring, som

ändrar innehållet i en tidigare förklaring eller bringar

tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll att upphöra

inom ett visst territorium.

3. En förklaring som avgetts enligt denna artikel skall anses

ha avgetts i enlighet med artikel 63 punkt 1 i konventionen.

4. En stats territorium på vilket detta protokoll är

tillämpligt till följd av denna stats ratifikation eller

godkännande av protokollet, liksom varje territorium på vilket

protokollet är tillämpligt till följd av en av samma stat

avgiven förklaring i enlighet med denna artikel, skall anses som

skilda territorier såvitt avser de hänvisningar till en stats

territorium som görs i artiklarna 2 och 3.

Artikel 6

1. Mellan de höga fördragsslutande parterna skall artiklarna

1--5 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och

samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet

därmed.

2. Rätten för enskilda personer att anföra klagomål, som

erkänts genom en förklaring avgiven enligt artikel 25 i

konventionen, eller en förklaring om godtagande av domstolens

tvingande jurisdiktion, avgiven enligt artikel 46 i

konventionen, har emellertid verkan såvitt avser detta protokoll

endast i den utsträckning som den berörda höga fördragsslutande

parten förklarat sig erkänna denna rätt eller godta denna

jurisdiktion beträffande artiklarna 1--4 i detta protokoll eller

någon av dessa.

Artikel 7

1. Detta protokoll står öppet för undertecknande av de

medlemmar av Europarådet som undertecknat konventionen; det

skall ratificeras samtidigt med eller efter ratifikationen av

konventionen. Protokollet träder i kraft när fem

ratifikationsinstrument har deponerats. För en stat som

undertecknat och som senare ratificerar protokollet träder det i

kraft den dag då ratifikationsinstrumentet deponeras.

2. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets

generalsekreterare, som skall underrätta alla medlemmar om

namnen på dem som har ratificerat protokollet.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill

vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Upprättat i Strasbourg den 16 september 1963 på engelska och

franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar

som skall vara deponerat i Europarådets arkiv.

Generalsekreteraren skall sända en bestyrkt kopia till varje

stat som undertecknat protokollet.

Protokoll nr 6 till konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende

avskaffande av dödsstraffet*

Europarådets medlemsstater, som undertecknat detta protokoll

till den i Rom den 4 november 1950 undertecknade konventionen om

skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna (nedan kallad "konventionen"),

som beaktar att den utveckling som skett i flera av

Europarådets medlemsstater kännetecknas av en allmän tendens

till avskaffande av dödsstraffet,

har kommit överens om följande.

Artikel 1

Dödsstraffet skall vara avskaffat. Ingen får dömas till ett

sådant straff eller avrättas.

Artikel 2

En stat kan i sin lag föreskriva dödsstraff för handlingar som

begåtts under krigstid eller under överhängande krigshot; ett

sådant straff skall tillämpas endast i de fall som anges i lagen

och i enlighet med dess föreskrifter. Staten skall underrätta

Europarådets generalsekreterare om de ifrågavarande

föreskrifterna i lagen.

Artikel 3

Avvikelser enligt artikel 15 i konventionen får inte ske från

bestämmelserna i detta protokoll.

Artikel 4

Förbehåll enligt artikel 64 i konventionen får inte göras

beträffande bestämmelserna i detta protokoll.

*Protokollet trädde i kraft den 1 mars 1985.

Artikel 5

1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller när

den deponerar sitt ratifikations-, godtagande- eller

godkännandeinstrument ange på vilket territorium eller vilka

territorier detta protokoll skall vara tillämpligt.

2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring

ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka

tillämpningen av detta protokoll till ett annat territorium som

anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium

träder protokollet i kraft den första dagen i den månad som

följer efter den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen.

3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående

punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts i

förklaringen, återkallas genom en underrättelse ställd till

generalsekreteraren. Återkallelsen gäller från den första dagen

i den månad som följer efter den dag då generalsekreteraren

mottog underrättelsen.

Artikel 6

Mellan de stater som är parter i konventionen skall artiklarna

1--5 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och

samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet

därmed.

Artikel 7

Detta protokoll står öppet för undertecknande av de

medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen.

Det skall ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat

får inte ratificera, godta eller godkänna detta protokoll om den

inte samtidigt eller tidigare har ratificerat konventionen.

Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument skall

deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

Artikel 8

1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad

som följer efter den dag då fem av Europarådets medlemsstater

har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet i

enlighet med bestämmelserna i artikel 7.

2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt

samtycke till att vara bunden av protokollet träder det i kraft

den första dagen i den månad som följer efter den dag då

ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet

deponerades.

Artikel 9

Europarådets generalsekreterare skall underrätta rådets

medlemsstater om

a) undertecknande,

b) deponering av ratifikations-, godtagande- eller

godkännandeinstrument,

c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt artiklarna 5

och 8,

d) andra åtgärder, notifikationer eller underrättelser som rör

detta protokoll.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill

vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Upprättat i Strasbourg den 28 april 1983 på engelska och

franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar

som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets

generalsekreterare skall sända en bestyrkt kopia till varje

medlemsstat i Europarådet.

Protokoll nr 7 till konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna*

Europarådets medlemsstater, som undertecknat detta protokoll,

som är fast beslutna att vidta ytterligare åtgärder för att

gemensamt säkerställa vissa rättigheter och friheter genom

konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna undertecknad i Rom den 4 november 1950

(här nedan kallad "konventionen"),

har kommit överens om följande.

Artikel 1

1. En utlänning som lagligen är bosatt på en stats territorium

får inte utvisas därifrån utom efter ett i laga ordning fattat

beslut och skall tillåtas att

a) framlägga skäl som talar mot utvisningen,

b) få sin sak omprövad och

c) för dessa ändamål företrädas genom ombud inför vederbörande

myndighet eller inför en eller flera av denna myndighet utsedda

personer.

2. En utlänning kan utvisas innan han utövar sina rättigheter

enligt punkt 1 a, b och c i denna artikel, när utvisningen är

nödvändig i den allmänna ordningens intresse eller motiveras av

hänsyn till den nationella säkerheten.

Artikel 2

1. Var och en som dömts av domstol för brottslig gärning skall

ha rätt att få skuldfrågan eller påföljden omprövad av högre

domstol. Utövandet av denna rätt, inbegripet grunderna för dess

utövande, skall regleras i lag.

2. Undantag från denna rätt får göras i fråga om mindre grova

gärningar, enligt föreskrift i lag, eller i de fall då

vederbörande har dömts i första instans av den högsta domstolen

eller har dömts efter det att en frikännande dom har

överklagats.

*Protokollet trädde i kraft den 1 november 1988.

Artikel 3

Har en lagakraftvunnen dom, varigenom någon dömts för

brottslig gärning, senare upphävts, eller har nåd beviljats, på

grund av en ny eller nyuppdagad omständighet, som styrkt att

domen var felaktig, skall den som undergått straff till följd av

domen gottgöras i enlighet med den berörda statens lag eller

praxis, om det inte visas att det helt eller delvis berott på

honom själv att den tidigare ej kända omständigheten inte blivit

uppdagad i tid.

Artikel 4

1. Ingen får lagföras eller straffas på nytt i en

brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han

redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen

och rättegångsordningen i denna stat.

2. Bestämmelserna i föregående punkt skall inte utgöra hinder

mot att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och

rättegångsordningen i den berörda staten, om det föreligger

bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett grovt

fel har begåtts i det tidigare rättegångsförfarandet, vilket kan

ha påverkat utgången i målet.

3. Avvikelse får inte ske från denna artikel med stöd av

artikel 15 i konventionen.

Artikel 5

Makar skall vara likställda i fråga om rättigheter och ansvar

av privaträttslig natur inbördes samt i förhållande till sina

barn, i fråga om äktenskapet, under äktenskapet och i händelse

av dess upplösning. Denna artikel skall inte hindra staterna att

vidta sådana åtgärder som är nödvändiga i barnens intresse.

Artikel 6

1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller när

den deponerar sitt ratifikations-, godtagande- eller

godkännandeinstrument ange på vilket territorium eller vilka

territorier detta protokoll skall vara tillämpligt samt ange i

vilken utsträckning den åtar sig att tillämpa protokollets

bestämmelser på detta territorium eller dessa territorier.

2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring

ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka

tillämpningen av detta protokoll till ett annat territorium som

anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium

träder protokollet i kraft den första dagen i den månad som

följer efter utgången av en period på två månader från den dag

då generalsekreteraren mottog förklaringen.

3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående

punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts i

förklaringen, återkallas eller ändras genom en underrättelse

ställd till generalsekreteraren. Återkallelsen eller ändringen

gäller från den första dagen i den månad som följer efter

utgången av en period på två månader från den dag då

generalsekreteraren mottog underrättelsen.

4. En förklaring som avgetts enligt denna artikel skall anses

ha avgetts i enlighet med artikel 63 punkt 1 i konventionen.

5. En stats territorium, på vilket detta protokoll är

tillämpligt till följd av denna stats ratifikation, godtagande

eller godkännande, liksom varje territorium, på vilket

protokollet är tillämpligt till följd av en av samma stat

avgiven förklaring med stöd av denna artikel, får betraktas som

särskilda territorier när det gäller hänvisningen i artikel 1

till en stats territorium.

Artikel 7

1. Mellan de stater som är parter i konventionen skall

bestämmelserna i artiklarna 1--6 i detta protokoll anses som

tillägg till konventionen och samtliga bestämmelser i

konventionen skall tillämpas i enlighet därmed.

2. Rätten för enskilda personer att anföra klagomål, som

erkänts genom en förklaring avgiven enligt artikel 25 i

konventionen, eller en förklaring om godtagande av domstolens

tvingande jurisdiktion, avgiven enligt artikel 46 i

konventionen, har emellertid verkan såvitt avser detta protokoll

endast om den berörda staten förklarat sig erkänna denna rätt

eller godta denna jurisdiktion beträffande artiklarna 1--5 i

detta protokoll.

Artikel 8

Detta protokoll står öppet för undertecknande av de

medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen.

Det skall ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat i

Europarådet får inte ratificera, godta eller godkänna detta

protokoll utan tidigare eller samtidig ratifikation av

konventionen. Ratifikations-, godtagande- eller

godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Europarådets

generalsekreterare.

Artikel 9

1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad

som följer efter utgången av en period på två månader efter den

dag då sju av Europarådets medlemsstater har uttryckt sitt

samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med

bestämmelserna i artikel 8.

2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt

samtycke till att vara bunden av protokollet träder detta i

kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av

en period på två månader efter dagen för deponeringen av

ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet.

Artikel 10

Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla

Europarådets medlemsstater om

a) undertecknande,

b) deponering av ratifikations-, godtagande- eller

godkännandeinstrument,

c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt artiklarna 6

och 9,

d) andra åtgärder, notifikationer eller förklaringar som rör

detta protokoll.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill

vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Upprättat i Strasbourg den 22 november 1984 på engelska och

franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar

som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets

generalsekreterare skall sända en bestyrkt kopia till varje

medlemsstat i Europarådet.