Bet. 1994/95:LU17

Lagutskottets betänkande

1994/95:LU17

Ansvar för skada vid internationell järnvägstrafik, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga

1994/95

LU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1994/95:111 om

ansvar för skada vid internationell järnvägstrafik m.m. Regler

om internationell järnvägsbefordran finns i 1980 års fördrag om

internationell järnvägstrafik (COTIF), som Sverige har

tillträtt. Inom Mellanstatliga organisationen för internationell

järnvägstrafik (OTIF) har arbete inletts med en revision av

COTIF. För att skapa klarhet om hur COTIF skall tolkas till dess

ett reviderat fördrag träder i kraft har inom OTIF utarbetats

vissa tilläggsbestämmelser till COTIF. I propositionen läggs

fram förslag till de lagändringar som krävs för att svensk rätt

skall anpassas till tilläggsbestämmelserna.

I propositionen behandlas dessutom frågan huruvida gällande

fördelning av ansvaret för skada vid inrikes järnvägstrafik bör

ändras. Slutsatsen är att någon ändring inte bör göras.

Propositionen har i denna del föranlett en motion.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker

bifall till motionen. Till betänkandet har fogats en reservation

(c) beträffande ansvaret för skada vid inrikes järnvägstrafik.

Till betänkandet har också fogats ett särskilt yttrande (mp).

Propositionen

I propositionen 1994/95:111 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen

antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell

järnvägstrafik,

2. lag om ändring i lagen (1993:1477) om ändring i lagen

(1985:193) om internationell järnvägstrafik,

3. lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192).

Lagförslagen har intagits som bilaga till betänkandet.

Motionen

1994/95:L20 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ansvarsfördelning för skador.

Utskottet

Ansvar för skada vid internationell järnvägstrafik

Internationell järnvägsbefordran regleras i 1980 års fördrag

om internationell järnvägstrafik (COTIF), som trädde i kraft den

1 maj 1985. Genom fördraget bildades Mellanstatliga

organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) med säte

i Bern. Till COTIF hör ett protokoll om privilegier och

immunitet för OTIF samt två bilagor, bihang A med enhetliga

rättsregler och avtal om internationell järnvägsbefordran av

resande och resgods (CIV) samt bihang B med enhetliga

rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av

gods (CIM). Drygt trettio stater, däribland Sverige, har

tillträtt fördraget.

Genom lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik har de

delar av fördraget som innehåller materiella bestämmelser

införlivats med svensk rätt. Detta har skett genom föreskrifter

om att bestämmelserna i deras franska lydelse skall gälla som

svensk lag. Vissa undantag finns dock. Det viktigaste är att 1

och 2 kap. järnvägstrafiklagen (1985:192) gäller i fråga om

ansvarigheten för skada vid befordran av resande i stället för

motsvarande bestämmelser i fördraget. Järnvägstrafiklagen

innehåller i första hand regler avseende avtal om inrikes

järnvägsbefordran, men med hänsyn till nyss nämnda undantag

finns också vissa särskilda bestämmelser avseende avtal om

internationell järnvägsbefordran i denna lag.

COTIF bygger på förutsättningen att ett och samma organ --

"järnvägen" -- såväl sköter infrastrukturen (spåranläggningar

m.m.) som driver transportverksamheten på infrastrukturen. I

Europa pågår en utveckling som innebär att dessa båda uppgifter

delas upp på olika juridiska personer och att fler

transportföretag än ett driver verksamhet på samma spår. COTIF:s

bestämmelser blir i det sammanhanget i vissa fall oklara. Mot

denna bakgrund har inom OTIF, där Sverige är medlem, inletts ett

arbete med en genomgripande revision av COTIF. Enligt planerna

skall ett reviderat fördrag antas vid ordinarie möte med OTIF:s

generalförsamling i december 1995. Det finns anledning att räkna

med att det därefter dröjer flera år innan ett tillräckligt

antal medlemsstater har anslutit sig till det reviderade

fördraget för att det skall träda i kraft.

För att i vissa betydelsefulla hänseenden skapa klarhet i hur

COTIF skall tolkas intill dess ett reviderat fördrag träder i

kraft har inom OTIF utarbetats tilläggsbestämmelser till COTIF,

och för att rättslikheten mellan medlemsstaterna skall

bibehållas rekommenderas medlemsstaterna att införliva dessa

tilläggsbestämmelser med nationell rätt.

I propositionen föreslås att de materiella delarna av

tilläggsbestämmelserna till COTIF införlivas med svensk rätt

genom att det i lagen om internationell järnvägstrafik

föreskrivs att de gäller som svensk lag.

I propositionen tas också upp frågan om det ovannämnda

undantaget, nämligen att 1 och 2 kap. järnvägstrafiklagen

gäller i fråga om ansvarigheten för skada vid befordran av

resande i stället för motsvarande bestämmelser i fördraget. I

propositionen föreslås att detta undantag upphävs och att

därigenom bestämmelserna i fördraget, inklusive de nu aktuella

tilläggsbestämmelserna, skall reglera ansvarigheten för skada

vid befordran av resande i internationell järnvägstrafik. Detta

innebär att det är trafikföretaget som kommer att vara ansvarigt

i förhållande till den resande för t.ex. inträffade personskador

och inte det organ som förvaltar infrastrukturen.

Utskottet har ingen erinran mot propositionen i nu behandlad

del.

Ansvar för skada vid inrikes järnvägstrafik

Enligt järnvägstrafiklagen är det ansvariga rättssubjektet

"järnvägen" såväl när det gäller skador som drabbar passagerare

och godstransportkunder som när det gäller skador som drabbar

andra. Lagen innehåller visserligen inte någon definition av

begreppet järnvägen, men det torde inte råda någon tvekan om att

ansvarigt rättssubjekt enligt lagen är det rättssubjekt som

driver infrastrukturen.

I en remissbehandlad promemoria från Justitiedepartementet

1988 -- Järnvägars skadeståndsansvar. Utredning av

järnvägsolyckor (Ds 1988:75) -- föreslogs en definition av

begreppet järnväg, enligt vilken ansvaret för skador som drabbar

passagerare och godstransportkunder skall bäras av det

trafikföretag med vilket de har slutit befordringsavtalet medan

ansvaret för skador som drabbar andra bärs av det organ som

innehar infrastrukturen.

I föreliggande proposition diskuteras utförligt huruvida

förslaget nu bör genomföras. I det sammanhanget pekas bl.a. på

att skador i samband med järnvägstrafik kan uppstå på grund av

defekter hos rullande materiel eller misstag av tågförare, men

lika ofta eller oftare uppstår på grund av att räls eller

banvallar är skadade, att signalanordningar är ur funktion eller

att det finns någon annan brist i infrastrukturen. Detta betyder

att det i många fall är omöjligt att peka ut den omständighet

som föranledde skadan.

I propositionen framhålls vidare att Sverige och vissa andra

stater under arbetet med tilläggsbestämmelserna hävdade att

övervägande skäl talar för att de skadelidande skall kunna kräva

ersättning av den som driver infrastrukturen. Den uppfattningen

vann dock inte anslutning från flertalet stater, utan

tilläggsbestämmelserna innebär att trafikföretagen skall ansvara

för skador som drabbar resande och gods. Av propositionen

framgår dock att endast ett begränsat antal stater uttryckte

någon bestämd uppfattning i frågan under arbetet med

tilläggsbestämmelserna och att det torde få betraktas som oklart

om den valda lösningen kommer att stå sig i det fortsatta

arbetet.

Regeringen gör nu bedömningen att det synsätt som i fråga om

ansvarighetens placering ligger till grund för nuvarande svensk

lagstiftning och som Sverige också hävdat i det internationella

arbetet har goda skäl för sig. Mot denna bakgrund bör inte någon

ändring göras av rättsläget avseende ansvarets fördelning vid

inrikes järnvägstrafik, och således behövs inte någon definition

av begreppet järnväg i järnvägstrafiklagen. Skulle emellertid

den pågående revisionen av COTIF leda till att

ansvaret enligt konventionen fördelas på annat sätt än enligt

järnvägstrafiklagen får enligt propositionen frågan om

ansvarsfördelningen vid inrikes trafik övervägas på nytt.

I motion L20 av Agne Hansson m.fl. (c) kritiseras regeringens

ställningstagande när det gäller reglerna om skadeståndsansvar i

järnvägstrafiklagen. Enligt motionärerna är det

otillfredsställande att ansvarsfördelningen vid inrikes trafik

skiljer sig från ansvarsfördelningen vid internationell trafik.

Motionärerna anser därför att regeringen bort lägga fram

lagförslag i enlighet med vad som föreslogs i promemorian från

1988. En sådan ordning med trafikföretagen som ansvarssubjekt

borde leda till minskade skaderisker eftersom trafikföretagen

har de största möjligheterna att påverka dessa risker.

Motionärerna framhåller att det torde vara svårt att motivera

för en kund som har kommit till skada att denne inte skall vända

sig till det trafikföretag med vilket han har slutit avtal.

Regeringen bör därför återkomma med lagförslag i enlighet med

det sagda.

Utskottet kan för sin del ha förståelse för de synpunkter som

framhålls i motionen. Det är enligt utskottets mening mindre

tillfredsställande att ansvarsfördelningen vid inrikes trafik

kommer att skilja sig från ansvarsfördelningen vid

internationell trafik. Utskottet delar dock regeringens

bedömning att övervägande skäl talar för att de skadelidande

skall kunna kräva ersättning av den som driver infrastrukturen.

Eftersom detta rättssubjekt regelmässigt är staten eller ett

kommunalt lokaltrafikföretag innebär en sådan ordning att de

skadelidande har ett solvent ansvarssubjekt att vända sig mot.

Enligt utskottets mening kan det inte uteslutas att nämnda

ståndpunkt rörande ansvarighetens placering kan vinna gehör i

det fortsatta arbetet med en revision av COTIF. Mot denna

bakgrund anser utskottet att det inte nu bör göras någon ändring

beträffande ansvarsfördelningen vid inrikes järnvägstrafik. Som

framhålls i propositionen får frågan tas

upp till förnyat övervägande om revisionen av COTIF skulle

innebära att ansvaret enligt konventionen fördelas på något

annat sätt än enligt den svenska järnvägstrafiklagen. Med det

anförda avstyrker utskottet bifall till motion L20.

Ikraftträdande

Den nya lagstiftningen föreslås enligt propositionen träda i

kraft den 1 mars 1995. Ett riksdagsbeslut i ärendet kan

emellertid inte förväntas förrän under mars månad och

ikraftträdandetidpunkten bör därför flyttas fram till den 1 maj

1995.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ansvar för skada vid internationell

järnvägstrafik

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell

järnvägstrafik,

dels lag om ändring i lagen (1993:1477) om ändring i lagen

(1985:193) om internationell järnvägstrafik,

dels ock lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192)

med den ändringen att tidpunkten för lagarnas ikraftträdande

bestäms till den 1 maj 1995,

2. beträffande ansvar för skada vid inrikes järnvägstrafik

att riksdagen avslår motion 1994/95:L20.

res. (c)

Stockholm den 14 februari 1995

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson

(s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s),

Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Eva Arvidsson (s), Birgit

Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s),

Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Henrik S Järrel

(m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Eva Persson

Sellin (s).

Reservation

Ansvar för skada vid inrikes järnvägstrafik (mom. 2)

Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar

med "Utskottet kan" och slutar med "motion L20." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar de synpunkter som motionärerna för fram. Det

är inte tillfredsställande att regleringen av ansvaret för skada

vid inrikes och vid internationell befordran av passagerare

enligt regeringens förslag inte längre blir gemensam. När det

gäller skador på gods framstår trafikföretaget som det

självklara ansvarssubjektet. Genom befordringsavtalet har

nämligen företaget åtagit sig ansvaret för att godset kommer

fram i oskadat skick. Men även när det gäller skador som drabbar

passagerare är det enligt utskottets mening naturligt att den

som har slutit avtal om personbefordran med ett trafikföretag

också skall kunna vända sig mot detta företag med anspråk med

anledning av personskador. En ordning där trafikföretagen bär

ansvaret skulle ha en skadeförebyggande effekt. Det är nämligen

i första hand den som driver trafikverksamheten som genom val av

personal, materiel och rutiner har de största möjligheterna att

minska skaderiskerna för passagerarna. Med anledning av det

anförda bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till

sådan ändring i järnvägstrafiklagen att ansvaret för skada vid

inrikes järnvägstrafik utformas i enlighet med vad som kommer

att gälla vid internationell järnvägstrafik. Utskottet

tillstyrker således bifall till motion L20.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande ansvar för skada vid inrikes järnvägstrafik

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:L20 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Yvonne Ruwaida (mp) anför:

För de skadelidandes trygghet är det tillfredsställande att

dessa kan vända sig till det organ som ansvarar för

infrastrukturen. Härigenom säkerställs att det alltid finns ett

solvent ansvarsobjekt.

Från andra utgångspunkter är det emellertid väsentligt att

skadeståndets preventiva effekt tillvaratas genom att

skadeståndsskyldigheten slutligt belastar den som vållat en

skada. Därigenom befrämjas nämligen olika slag av

skadeförebyggande åtgärder. Det är därför viktigt att det finns

klara rutiner dels för utredning om ansvarsförhållanden vid

inträffade olyckor, dels för att huvudmannen för infrastrukturen

i förekommande fall regressvis skall kunna utkräva

skadeståndsansvaret av det trafikföretag som har vållat en

skada.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om

internationell järnvägstrafik

Bilaga

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1477) om ändring

i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

3 Förslag till lag om ändring i järnvägstrafiklagen

(1985:192)