Bet. 1994/95:LU20

Lagutskottets betänkande

1994/95:LU20

Anslag till Livsmedelsverket, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1994/95

LU20

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag

(proposition 1994/95:100 bilaga 10) till anslag och övergripande

målsättning beträffande Statens livsmedelsverk samt anslag till

Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning. Vidare behandlas

Riksdagens revisorers förslag angående kontroll av livsmedel

(förslag till riksdagen 1994/95:RR8) vari föreslås

tillkännagivanden om en utvärdering av insatserna för

egenkontroll samt översyn av den regionala nivåns roll i

livsmedelstillsynen och av avgiftssystemet.

Därutöver behandlas i betänkandet 19 motionsyrkanden, som

väckts under den allmänna motionstiden i januari 1995.

Motionsyrkandena gäller bl.a. anslaget till Livsmedelsverket,

den lokala livsmedelstillsynen, tillsatser och märkning av

livsmedel.

På utskottets begäran har företrädare för Statens

livsmedelsverk och Riksdagens revisorer framfört synpunkter i

ärendet.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionens förslag i

förevarande delar. Vidare tillstyrker utskottet Riksdagens

revisorers förslag jämte ett motionsyrkande (m) med samma

inriktning. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats två reservationer. Den ena

reservationen gäller anslaget till Livsmedelsverket (m) och den

andra gäller regler om ursprungsmärkning av livsmedel inom EU

(c).

NIONDE HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1994/95:100 bilaga 10 (Jordbruksdepartementet)

föreslår regeringen

dels under punkt G 1

1. att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen

för verksamheten inom Statens livsmedelsverks ansvarsområde

skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet

Slutsatser,

2. att riksdagen till Statens livsmedelsverk för

budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 136 294 000 kr.

dels under punkt G 2 att riksdagen till Täckande av

vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1995/96

anvisar ett anslag på 1 000 kr.

Förslag till riksdagen

I förslag till riksdagen 1994/95:RR8 föreslår Riksdagens

revisorer

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

revisorerna anfört om en utvärdering av insatserna för

egenkontroll,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

revisorerna anfört om en översyn av den regionala nivåns roll i

livsmedelstillsynen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

revisorerna anfört om en översyn av avgiftssystemet.

Motionerna

1994/95:L703 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bindande överenskommelse om detaljerad

innehållsdeklaration på beredda livsmedel.

1994/95:L710 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om symbolmärkning av livsmedel.

1994/95:L713 av Sonja Fransson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nödvändigheten av uppföljning av förändrat

regelverk på livsmedelsområdet.

1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att livsmedel framställda med hjälp av

genteknik och bestrålade livsmedel snarast blir föremål för

obligatorisk märkning och på sikt totalförbud i EU.

1994/95:Fö802 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen hos regeringen begär ett lagförslag om

sänkning av gränsvärdet av radioaktivitet (Cesium 137) på

livsmedel med en tiopotens.

1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som EU-medlem bör driva kravet

på gemensamma obligatoriska regler om att allergener i livsmedel

skall deklareras på konsumentprodukter,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i EU bör arbeta för att få

till stånd ett förbud för hälsofarliga azofärgämnen.

1994/95:So488 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen beslutar förbjuda färgämnen i livsmedel och

godis, som i dag är kända för att orsaka allergi och

överkänslighet,

10. att riksdagen hos regeringen begär att den utarbetar ett

system för märkning av livsmedel avsett för allergiker.

1994/95:Jo238 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillsatsmedel för att godkännas skall

vara till fördel för konsumenten,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alla ämnen i sammansatta ingredienser

skall deklareras,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att dubbel datummärkning skall gälla för

mjukt bröd,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den lokala livsmedelstillsynen måste

förbättras.

1994/95:Jo259 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen beslutar att under anslaget G 1 Statens

livsmedelsverk inom Jordbruksdepartementet anvisa ett i

förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 6 000

000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:Jo529 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ursprungsmärkning av livsmedel,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om märkning av ägg.

1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en skärpning av reglerna om

ursprungsmärkning inom EU.

1994/95:Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som EU-medlem bör driva kravet

på gemensamma obligatoriska regler om att allergener i livsmedel

skall deklareras på konsumentprodukter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i EU bör arbeta för att få

till stånd ett förbud mot hälsofarliga azofärgämnen.

Utskottet

Anslagen m.m.

Statens livsmedelsverk (SLV) är en central

förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om

livsmedel, i den mån sådana frågor inte skall handläggas av

någon annan myndighet. Verket är också chefsmyndighet för

besiktningsveterinärorganisationen. SLV skall bevaka

konsumentintresset inom livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt

livsmedelslagen (1971:511) samt leda och samordna

livsmedelskontrollen. Verket skall vidare verkställa utredningar

och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedel och

kostvanor samt medverka till att statsmakternas riktlinjer i

fråga om kost och hälsa fullföljs. Därutöver skall SLV informera

om sådana förhållanden på livsmedelsområdet som är viktiga för

konsumenterna. SLV har också att godkänna laboratorier för

livsmedelsundersökningar.

SLV:s inkomster består bl.a. av avgifter för köttbesiktning

m.m., kontroll av läkemedelsrester och bekämpningsmedelsrester i

animaliska och vegetabiliska livsmedel, avgiftsmedel för central

tillsyn som överförts till verket från kommunerna, avgifter för

provtagning och undersökning av större livsmedelsanläggningar

samt avgifter för tillstånd m.m. Dessutom erhåller SLV inkomster

från uppdragsverksamhet, publikationer och kursverksamhet.

Inkomsterna utgör omkring 65 % av verkets finansiering.

Den nuvarande verksamhetens inriktning fastställdes av

riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr.

202). Beslutet innebar att SLV ytterligare skulle stärka sin

tillsynsroll samtidigt som livsmedelskontrollen i övrigt skulle

bygga på företagens egentillsyn. Enligt beslutet borde SLV ge

ökad tyngd åt arbetet med att utveckla nya metoder för

analysverksamhet samt vara återhållsamt med normer.

Informationsinsatserna gentemot den lokala och regionala

livsmedelskontrollen, livsmedelsbranschen, konsumenter m.m.

skulle förstärkas. För budgetåren 1991/92--1993/94 fastställde

riksdagen en budgetram för SLV på 257 243 000 kr.

I förra årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 10)

bedömde regeringen med utgångspunkt i SLV:s årsredovisning att

verksamheten bedrevs med en sådan inriktning att de uppsatta

målen kunde nås. En förenkling av reglerna på livsmedelsområdet

hade dock inte varit möjlig mot bakgrund av Sveriges

internationella åtaganden. De riktlinjer som lades fast år 1991

föreslogs gälla även för budgetåret 1994/95. I enlighet med

regeringens förslag anvisade riksdagen för innevarande budgetår

ett ramanslag på 91 420 000 kr. Medelsbehovet beräknades med

utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 1,9 % (bet.

1993/94:LU22, rskr. 254).

I årets budgetproposition gör regeringen bedömningen att SLV:s

årsredovisning och fördjupade anslagsframställning är

välstrukturerade, mycket informativa och ger en god bild av

verksamheten. Resultatredovisningen bedömer regeringen som

tillfredsställande. De resultatanalyser som finns i

årsredovisningen kan dock, enligt regeringens mening, utvecklas

ytterligare. Årsredovisningen och den fördjupade

anslagsframställningen visar att verksamheten bedrivs med en

sådan inriktning att de verksamhetsmål som gällt också bör kunna

nås. Mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden har dock

en förenkling av reglerna på livsmedelsområdet inte varit

möjlig. SLV:s besparingsprogram har fullföljts under

verksamhetsåret. Regeringen noterar vidare med

tillfredsställelse att verket genom olika åtgärder lyckats uppnå

väsentliga besparingar inom besiktningsveterinärorganisationen.

Organisationen, som under de senaste åren redovisat underskott i

verksamheten, har budgetåret 1993/94 uppnått balans i ekonomin

för verksamheten som helhet. Enligt regeringens mening finns

inte skäl att föreslå någon ändring i inriktningen av

verksamheten.

Mot bakgrund av den fördjupade anslagsframställningen gör

regeringen sammantaget den bedömningen att verksamheten vid SLV

har bedrivits på ett ändamålsenligt sätt. Övergripande mål

för den verksamhet som SLV ansvarar för skall enligt regeringens

mening vara följande. SLV skall i konsumenternas intresse verka

för säkra livsmedel av god kvalitet, redlighet i

livsmedelshanteringen samt bra matvanor. Förslaget innebär

således inte någon förändring i verksamhetens inriktning.

Regeringen anser att det är angeläget att konsumentintresset

betonas i verksamheten, särskilt mot bakgrund av ett svenskt

medlemskap i EU. Frågor om märkning av livsmedel och

användningen av tillsatser i livsmedelsproduktionen är enligt

regeringens mening exempel på områden där det är viktigt att SLV

aktivt medverkar för att söka påverka EU:s regler i en

konsumentvänlig riktning.

Utskottet har inte några erinringar mot att den övergripande

målsättningen för verksamheten inom SLV:s ansvarsområde skall

vara i enlighet med vad regeringen förordat.

När det gäller anslaget till SLV föreslår regeringen att

riksdagen anvisar ett ramanslag för budgetåret 1995/96 på

136 294 000 kr. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget har

regeringen beräknat medelsbehovet med utgångspunkt i en real

minskning av utgifterna om 5 %.

Av propositionen (bil. 10 s. 5) framgår att administrationen

inom livsmedelsområdet behöver förenklas och renodlas vid ett

EU-medlemskap. Det finns även i fortsättningen ett stort behov

av att rationalisera verksamheten och begränsa de administrativa

kostnaderna. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning

under våren 1995 med uppdrag att granska den samlade

administrationen inom livsmedelsområdet. Utredningen skall

utforma ett förslag som ger Sverige en funktionell och effektiv

administration där modern teknik och samordningseffekter

medverkar till avsevärt sänkta administrationskostnader.

Göte Jonsson m.fl. (m) anför i motion Jo259 att ytterligare

besparingar på anslaget till SLV bör göras redan nästkommande

budgetår. I motionen yrkas därför att riksdagen skall anvisa ett

i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med

6 000 000 kr (yrkande 12).

Utskottet utgår från att det aviserade utredningsuppdraget

beträffande administrationen på livsmedelsområdet också kommer

att omfatta SLV:s verksamhet. I avvaktan på resultatet av det

förestående utredningsarbetet anser utskottet att någon

minskning av anslaget till SLV, utöver vad regeringen

föreslagit, inte bör göras. Utskottet tillstyrker alltså att

riksdagen till SLV för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag

på 136 294 000 kr och avstyrker bifall till motion Jo259

yrkande 12.

Från anslaget Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning

m.m. avlönas personal som utför köttbesiktning vid

kontrollslakterierna m.m. Statens utgifter för ändamålet är

avsedda att täckas av bl.a. slakteriföretagen enligt en särskild

taxa. Under anslaget föreslås i budgetpropositionen ett formellt

belopp om 1 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag också i denna del.

Riksdagens revisorers förslag angående kontroll av livsmedel

Den nuvarande organisationen av den allmänna

livsmedelskontrollen fastställdes av riksdagen våren 1989 (prop.

1988/89:68, JoU14, rskr. 263). Beslutet syftade till en skärpt

livsmedelskontroll och innebar bl.a. vissa ändringar i

livsmedelslagen (1971:511) varigenom SLV:s roll som central

tillsynsmyndighet förstärktes. Vidare fick verket det direkta

tillsynsansvaret för vissa större livsmedelsanläggningar med

komplicerad produktion och en stor spridning av produkterna.

Den grundläggande bestämmelsen om vilka myndigheter som skall

utöva tillsynen på livsmedelsområdet återfinns i 24 §

livsmedelslagen. Bestämmelsen innebär att SLV utövar den

centrala tillsynen över efterlevnaden av livsmedelslagen och de

föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Länsstyrelsen

utövar den närmare tillsynen inom länet. Den eller de kommunala

nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet

utövar tillsynen inom kommunen om regeringen inte har

föreskrivit att tillsynen skall utövas av SLV. Av 46 §

livsmedelsförordningen (1971:807) framgår att SLV utövar tillsyn

över verksamheten vid bl.a. slakterier, fristående

sanitetsslaktavdelningar, mejerier, äggproduktanläggningar och

exportkontrollerade anläggningar. Om det finns särskilda skäl

får SLV efter samråd med en sådan kommunal nämnd som utövar

tillsyn enligt livsmedelslagen i det enskilda fallet besluta att

tillsynen över en viss verksamhet skall föras över från verket

till nämnden. SLV får vidare efter samråd med den kommunala

nämnden i ett enskilt fall besluta att den tillsyn över en viss

verksamhet som nämnden annars har skall flyttas över till

verket, om verksamheten har särskilt stor omfattning, är

komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.

I 28 § livsmedelslagen, som också kom till i samband med 1989

års riksdagsbeslut, finns en bestämmelse som innebär att SLV får

meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas och om

undersökning och annan kontroll som behövs för att

livsmedelslagen skall följas. Av 29 § livsmedelslagen framgår

att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

föreskriva att näringsidkare inom livsmedelshanteringen skall

utöva en efter verksamhetens art lämpad särskild tillsyn av

hanteringen. Enligt 53 § livsmedelsförordningen får SLV meddela

föreskrifter om skyldigheten för näringsidkare inom

livsmedelshanteringen att utöva tillsyn över verksamheten

(egentillsyn) och om program som närmare reglerar hur kontrollen

skall utövas (kontrollprogram).

För att finansiera den skärpta livsmedelskontrollen infördes

genom 1989 års riksdagsbeslut ett nytt avgiftssystem. En årlig

avgift tas ut av varje företag som hanterar livsmedel. Det nya

avgiftssystemet medger en större flexibilitet än det tidigare.

Framför allt ökade möjligheterna att kontrollera redligheten i

hanteringen. Såväl SLV som miljö- och hälsoskyddsnämnderna

tillfördes ökade resurser genom det beslutade avgiftssystemet.

Beslutet innebar också att företagens egentillsyn i större

utsträckning skulle tas till vara i den offentliga

livsmedelstillsynen. Egentillsynen avsågs utgöra grunden för den

löpande kontrollen. Av 29 a § livsmedelslagen framgår att

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

föreskriva om avgifter för en myndighets verksamhet enligt

livsmedelslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av

lagen. Vidare får enligt paragrafen regeringen föreskriva att

kommun skall ombesörja uppbörden av avgifter för den statliga

tillsynen. Bestämmelser om avgifter finns i förordningen

(1989:1110) om avgifter för livsmedelstillsyn. Avgifternas

storlek m.m. bestäms av SLV.

De huvudsakliga inslagen i den offentliga livsmedelstillsynen

är inspektion, provtagning och undersökningar. Denna verksamhet

innebär att den ansvariga myndigheten besöker företagen och tar

de prover och gör de undersökningar som med hänsyn till

livsmedelshanteringens karaktär fordras för tillsynen. I den

fortlöpande tillsynen är det således de av myndigheterna utförda

inspektionerna som är basen i verksamheten. Utöver inspektions-

och provtagningsverksamhet ingår i tillsynsarbetet prövning av

frågor om godkännande av livsmedelslokaler. Den allmänna

offentliga livsmedelskontrollen utförs till största delen av

miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Nämnderna planerar och genomför

kontrollen självständigt inom respektive kommun. De flesta

nämnderna har under senare år också kommit att delta i någon

form av organiserad samverkan över kommungränserna genom s.k.

projektinriktad livsmedelskontroll.

Riksdagens revisorer genomförde hösten 1993 en granskning av

SLV:s styrning och uppföljning av livsmedelstillsynen på lokal

nivå samt kommunernas och länsstyrelsernas ansvar och arbete på

livsmedelsområdet. När det gäller SLV:s direkta

tillsynsverksamhet inriktades granskningen särskilt på

slakterierna och besiktningsveterinärorganisationen. Arbetet har

presenterats i rapporten (1993/94:9) Kontroll av livsmedel.

Rapporten baseras främst på intervjuer med företrädare för SLV,

Svenska Kommunförbundet, besiktningsveterinärerna, fem

länsstyrelser och nio hälsoskyddsförvaltningar, Köttbranschens

Riksförbund samt med en fristående expert i livsmedelshygien vid

Sveriges lantbruksuniversitet. Yttranden över rapporten har

avgetts av SLV, Länsstyrelserna i Södermanlands län, Kalmar län,

Kristianstads län, Gävleborgs län och Västerbottens län,

Lycksele kommun, Svenska Kommunförbundet, ICA Handlarnas AB,

Kooperativa förbundet och Sveriges Livsmedelshandlareförbund.

Riksdagens revisorer har anmält sin granskning av kontrollen

av livsmedel i ett förslag till riksdagen (1994/95:RR8).

Revisorerna anför att jordbruksutskottet, inför riksdagsbeslutet

om egenkontroll, särskilt underströk att egentillsynen som en

del av den offentliga kontrollen inte fick inkräkta på en aktiv

tillsyn från myndigheternas sida. I rapporten konstateras att

granskningen dock tyder på att så har blivit fallet. Revisorerna

anser att en utvärdering bör genomföras av kommunernas insatser

för egenkontrollen respektive direkt tillsyn med avseende på den

risk som föreligger att den direkta oanmälda tillsynen och de

egna mätningarna inte ges tillräcklig prioritet. Enligt

revisorernas mening bör utvärderingen omfatta såväl kommunernas

som SLV:s, länsstyrelsernas och branschens insatser för

egenkontroll. Riksdagens revisorer föreslår att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om

en utvärdering av insatserna för egenkontroll (yrkande 1).

I förslaget anför revisorerna vidare att granskningen visat

att länsstyrelsernas kunskaper och kompetens i flera län har

stor betydelse särskilt för de mindre kommunerna.

Länsstyrelserna har emellertid, menar revisorerna, enligt nu

gällande ordning ett indirekt och oprecist ansvar för

livsmedelstillsynen i länet. I rapporten anser revisorerna att

en översyn bör göras av vilken roll den regionala nivån skall

spela i livsmedelstillsynen och vilken ansvarsfördelning som bör

gälla mellan SLV och länsstyrelserna. Av remissvaren över

rapporten framgår att det beträffande livsmedelskontrollen råder

ett visst motsatsförhållande mellan länsstyrelserna och SLV. Att

länsstyrelsen har kommit att få ett indirekt och oprecist ansvar

för livsmedelstillsynen i länet understryks också. Sammantaget

finner Riksdagens revisorer väl motiverat med en översyn av

roll- och ansvarsfördelningen mellan SLV och

länsstyrelserna. Revisorerna föreslår att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om en

översyn av den regionala nivåns roll i livsmedelstillsynen

(yrkande 2).

SLV har på regeringens uppdrag år 1994 gjort en kartläggning

av hur livsmedelstillsynen finansieras i ett urval EU- och

EFTA-länder (Rapport nr 51/94). Revisorerna anför att

kartläggningen bör följas av en översyn av det svenska

avgiftssystemet och föreslår ett tillkännagivande därom (yrkande

3).

I motion Jo238 yrkar Göte Jonsson m.fl. (m) att riksdagen som

sin mening skall ge regeringen till känna att den lokala

livsmedelstillsynen måste förbättras (yrkande 18). Enligt

motionärernas mening bör revisorernas förslag bifallas.

Utskottet konstaterar för sin del att det nu gått sex år sedan

riksdagen beslutade om den nuvarande ordningen för kontroll av

livsmedel. Med hänsyn härtill och vad som framkommit vid

revisorernas granskning finner utskottet att det är befogat att

ett utvärderings- och översynsarbete nu kommer till stånd.

Utöver vad Riksdagens revisorer anfört vill utskottet hänvisa

till den resultatanalys som SLV gjort i sin fördjupade

anslagsframställning (Rapport nr 7/94, s. 39). I analysen

redovisas resultaten av en sammanställning som SLV gjort av

kommunernas rapportering om den lokala livsmedelstillsynen genom

frivilliga enkäter för verksamhetsåren 1990--1992. Av

redovisningen framgår att kommunernas tillsyn av de över 46 000

livsmedelsanläggningar som finns i landet ökat genom införandet

av den skärpta livsmedelstillsynen. År 1992 fanns emellertid

fastställda egenkontrollprogram endast vid 14 000 anläggningar.

I början av år 1993 saknades sådant program vid omkring 23 000

anläggningar. SLV:s underlag pekar dessutom på att

tillsynsavgifterna inte alltid används som avsetts, nämligen för

provtagning och undersökning. Utskottet kan inte finna annat än

att det utvärderings- och översynsarbete som revisorerna och

motionärerna vill ha till stånd är angeläget. Enligt vad

utskottet erfarit har också Svenska Kommunförbundet i en

skrivelse till regeringen i början av innevarande år tagit upp

frågor som gäller uppgiftsfördelning mellan staten och

kommunerna på livsmedelstillsynens område.

Vad utskottet med bifall till revisorernas förslag och motion

Jo238 yrkande 18 sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Olika åtgärder inom livsmedelsområdet

I detta avsnitt behandlar utskottet i ett sammanhang alla de

motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden

innevarande år och som rör livsmedelstillsatser, märkning av

livsmedel m.m. I motionerna framställs krav på åtgärder både på

nationell och internationell nivå.

I motion L713 vill Sonja Fransson m.fl. (s) ha till stånd ett

tillkännagivande från riksdagen om nödvändigheten av en

uppföljning av det förändrade regelverket på

livsmedelsområdet. I motionen anförs bl.a. att det finns

anledning att följa de förändringar som föranleds av

EU-medlemskapet.

Frågor som gäller livsmedelstillsatser tas upp i flera

motioner. Göte Jonsson m.fl. (m) vill i motion Jo238 ha till

stånd ett tillkännagivande från riksdagen som innebär att

tillsatsmedel i livsmedel skall vara till konsumentens fördel

för att få godkännas (yrkande 15). I motion So488 yrkar Gudrun

Lindvall m.fl. (mp) att riksdagen skall besluta förbjuda sådana

färgämnen i livsmedel och godis som är kända för att orsaka

allergi och överkänslighet (yrkande 7). Fanny Rizell m.fl. (kds)

yrkar i motion So484 tillkännagivande om att Sverige i EU skall

arbeta för att få till stånd ett förbud mot hälsofarliga s.k.

azofärgämnen (yrkande 30). Samma yrkande framställs av Ulf

Björklund m.fl. (kds) i motion Bo504 (yrkande 11).

Ursprungsmärkning av livsmedel tas upp i två motioner. I

motion Jo529 anför Birger Schlaug m.fl. (mp) att konsumenter

måste få veta varifrån ett livsmedel kommer så att de får

tillfälle att välja bort produkter som kommer från länder där

man inte har ett acceptabelt djurskydd. I motionen yrkas

tillkännagivande härom (yrkande 26). I samma motion begärs också

ett tillkännagivande om att ägg från s.k. burhöns skall märkas

så att konsumenterna kan undvika att köpa sådana ägg (yrkande

27). Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begär i motion A807 ett

tillkännagivande om att Sverige inom EU skall verka för en

skärpning av reglerna om ursprungsmärkning (yrkande 9).

Ett flertal motionsyrkanden gäller innehållsdeklarationer

med hänsyn till allergiker. I motion L703 begär Viola

Furubjelke m.fl. (s) tillkännagivande om att regeringen inom EU

skall driva frågan om detaljerade innehållsdeklarationer.

Motionärerna menar att det borde vara en självklarhet att alla

beredda livsmedel skall innehålla innehållsdeklarationer med

hänsyn till allergikerna. Torsten Gavelin (fp) anser i motion

L710 att livsmedel i större utsträckning än för närvarande borde

symbolmärkas. Enligt motionärens mening skulle en sådan märkning

innebära förbättringar för bl.a. allergiker. I motion So484 vill

Fanny Rizell m.fl. (kds) ha till stånd ett tillkännagivande från

riksdagen som går ut på att Sverige som medlem i EU skall driva

kravet på gemensamma obligatoriska regler om att allergener i

livsmedel skall deklareras på konsumentprodukter (yrkande 29).

Samma yrkande framställs av Ulf Björklund m.fl. (kds) i motion

Bo504 (yrkande 10). Göte Jonsson m.fl. (m) anför i motion Jo238

att det med hänsyn till allergikerna är viktigt att alla ämnen i

sammansatta ingredienser deklareras. I motionen yrkas

tillkännagivande därom (yrkande 16). I motion So488 begär Gudrun

Lindvall m.fl.

(mp) tillkännagivande om att regeringen skall utarbeta ett

system för märkning av livsmedel avsedda för allergiker (yrkande

10).

Ett yrkande som gäller bestrålade livsmedel m.m.

framställs av Alf Svensson m.fl. (kds) i motion K224. Yrkandet

innebär att riksdagen skall ge regeringen till känna att

bestrålade livsmedel snarast skall bli föremål för obligatorisk

märkning och på sikt totalförbjudas inom EU. Detsamma skall

gälla livsmedel framställda med hjälp av genteknik (yrkande 25).

Göte Jonsson m.fl. (m) yrkar i motion Jo238 ett

tillkännagivande om att datummärkning av bröd skall

innehålla upplysning om bakdag (yrkande 17).

I motion Fö802 yrkar Birger Schlaug m.fl. (mp) att riksdagen

skall begära lagförslag som innebär att gränsvärdet för

radioaktivitet i livsmedel skall sänkas (yrkande 12).

Vad först gäller de motionsyrkanden som kan anses innefatta

krav på internationellt agerande från svenskt håll i syfte att

få till stånd ändrade EG-regler vill utskottet erinra om det av

riksdagen i december 1994 beslutade tillkännagivandet i samband

med godkännandet av fördraget om Sveriges anslutning till EU

(prop. 1994/95:19, bet. UU5, rskr. 63). I då aktuella motioner

yrkades tillkännagivanden om ett svenskt agerande inom EU för

att förbjuda bestrålning av livsmedel och öka livsmedlens

tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav samt

införande av en tydligare märkning av livsmedel med avseende på

ursprung och tillsatser. Vidare kritiserades EG:s regler om

datummärkning av bröd och märkning av ingredienserna i

sammansatta livsmedel samt tillåtandet av s.k. azofärgämnen. I

sitt yttrande till utrikesutskottet anförde lagutskottet (yttr.

1994/95:LU1y) att ett svenskt medlemskap i EU inte bör föranleda

att Sverige minskar sina ambitioner på livsmedelsområdet. Vidare

anförde utskottet att det är angeläget att vi med utnyttjande av

de resurser som står till buds försöker påverka utvecklingen

inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå som tillgodoser

konsumenternas intressen. Särskilt viktigt är därvid, anförde

utskottet, att förbättra livsmedelskontrollen samt att höja

kvalitets- och hälsokraven. Inrättandet av en europeisk

livsmedelsmyndighet kan därvid vara en ändamålsenlig åtgärd.

Därutöver framhöll utskottet att det är angeläget att man från

svensk sida arbetar för att åstadkomma en tillfredsställande

ursprungsmärkning och andra förbättringar av märkningsreglerna

bl.a. i syfte att tillgodose allergikernas intressen. Även

insatser syftande till ett förbud mot bestrålning av livsmedel

bör ha hög prioritet anförde utskottet. Vad lagutskottet sålunda

anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.

I budgetpropositionen (bil. 10 s. 90) framhåller också

regeringen att Sverige aktivt skall verka för att inom EU bl.a.

förstärka livsmedelskontrollen, minimera användningen av

tillsatser, införa en bättre märkning av livsmedel samt öka

livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och

hälsokrav.

När det sedan gäller de motionsyrkanden som kan anses

innefatta krav på inhemska åtgärder vill utskottet erinra om att

flertalet av EG:s rättsakter på livsmedelsområdet är

totalharmoniserade. Detta innebär att det inte är tillåtet för

något medlemsland att ha vare sig strängare eller liberalare

bestämmelser. Med stöd av bemyndiganden i livsmedelslagen har

SLV under åren 1993 och 1994 utfärdat över trettio nya

kungörelser med föreskrifter föranledda av EES-avtalet. Dessa

gäller främst livsmedelskontroll, livsmedelstillsatser,

märkning, gränsvärden för främmande ämnen, livsmedelsstandarder,

specialdestinerade livsmedel, material som kommer i kontakt med

livsmedel och metoder för analys av livsmedel. EG:s regler

bygger i stora delar på internationella rekommendationer från

Codex Alimentarius, som är samlingsnamnet för FOA:s och WHO:s

gemensamma program, Food Standards Programme, för bl.a.

standarder, riktlinjer och råd. Huvuddelen av SLV:s nya

kungörelser trädde i kraft samtidigt med EES-avtalet, dvs. den 1

januari 1994. I många av författningarna finns särskilda

övergångsbestämmelser som innebär att äldre bestämmelser får

tillämpas under en övergångsperiod. I vissa fall kan dubbla

regelsystem komma att gälla ända upp till tre år. Syftet med

dessa långa övergångstider är att underlätta anpassningar för

livsmedelsindustri och handel. Det svenska EU-medlemskapet

innebär i princip inga förändringar när det gäller detta

regelverk. Däremot medför medlemskapet i EU att Sverige fullt ut

och aktivt kan medverka och påverka gemenskapsreglerna som är av

betydelse på området. Vidare innebär EU-medlemskapet att

gränskontrollerna gentemot andra EU-länder avskaffats.

Utskottet kan för sin del inte se att regeringen har något

annat synsätt än motionärerna. I budgetpropositionen (bil. 10 s.

4) anför regeringen att konsumenternas intressen skall stå i

centrum för livsmedelspolitiken. Det innebär att de skall ges

reella möjligheter att välja den mat de vill ha på marknaden.

Information om ursprungsland, produktionssätt, djurskydd,

användning av bekämpningsmedel och tillsatser är viktiga

faktorer inför valet av livsmedel. Överskådlig prismärkning och

utförliga innehållsdeklarationer är enligt regeringens mening

berättigade konsumentkrav. Särskilt med hänsyn till allergikerna

är det viktigt att upprätthålla en hög standard när det gäller

innehållsdeklarationerna. Regeringen konstaterar att EU:s

direktiv på detta område för närvarande inte är så långtgående

som de krav vi ställer i Sverige. Det innebär, konstaterar

regeringen, att vi får upprätthålla vår högre märkningsstandard

på frivillig väg. För detta krävs, anser regeringen, en medveten

konsumentpolitik och en ökad konsumentupplysning på det

livsmedelspolitiska området. Hur detta skall uppnås är en viktig

strategisk fråga för regeringen. Förslag kommer att presenteras

under våren 1995.

När det gäller märkning av livsmedel har lagutskottet flera

gånger tidigare pekat på att EG:s regler om märkning inte

hindrar att livsmedelsindustrin och handeln lämnar ytterligare

information som är värdefull för olika konsumentgrupper. Våren

1994 behandlade utskottet motioner med yrkanden om förbättrade

innehållsdeklarationer och ursprungsmärkningar. Utskottet

anförde därvid att konsumenterna, med ett ökat varuutbud, i än

högre grad än tidigare kan komma att efterfråga uppgifter om

t.ex. produktionsland. Eftersom en tillfredsställande märkning

-- i likhet med annan varuinformation som konsumenterna önskar

-- är ett konkurrensmedel förutsatte utskottet att enskilda

företag i olika branscher utnyttjar denna möjlighet (bet.

1993/94:LU22).

Den utveckling som utskottet förutsatte våren 1994 synes nu ha

kommit i gång. Enligt vad som redovisats i olika sammanhang (se

bl.a. Konsumentberedningens Faktablad, Livsmedelskonsumenterna

och EU, nr 23, 1994 och tidningen Råd & Rön, nr 2, 1995) har

livsmedelsindustrins branschorgan rekommenderat sin medlemmar

att behålla den tidigare märkningen med hänsyn till

allergikernas behov. Sålunda har ICA angett att produkter med

allergiframkallande ämnen skall deklareras enligt den gamla

svenska ordningen. Vidare vill man ha uppgift om förpackningsdag

på kylvaror och bakningsdag för färskt bröd och att i utlandet

beredda kött- och charkvaror skall märkas med ursprungsland. En

vara beredd i Sverige med utländsk köttråvara skall anges med

råvarans ursprungsland. Beträffande tillsatser ser man från

ICA:s sida ingen anledning att ta in varor som innehåller

färgämnen, sötningsmedel eller liknande som inte är tillåtna i

Sverige, framför allt inte azofärger. KF avser att fortsätta

upplysa konsumenterna om bakningsdag när det gäller bröd från

egna bagerier. Beträffande den egna kött- och

charktillverkningen avser KF att behålla ursprungsmärkningen. KF

avser också att på andra områden där konsumentbehov föreligger

på liknande sätt upprätthålla en hög nivå vad gäller information

och kvalitet. Även om det förekommer att enskilda

livsmedelsbutiker inte alltid har en märkning som svarar mot den

uttalade policyn anser utskottet att utvecklingen är

tillfredsställande.

I sammanhanget vill utskottet också erinra om att regeringen i

budgetpropositionen (bil. 10 s. 102) föreslår ett nytt anslag på

30 000 000 kr till konsument- och marknadsföringsåtgärder inom

livsmedelsområdet. Propositionen har i denna del remitterats

till jordbruksutskottet som tillstyrkt förslaget i betänkandet

1994/95:JoU13. Anslaget är avsett att användas i syfte att

bättre ta till vara konsumenternas intressen och kan gälla t.ex.

insatser för förstärkt information till konsumenter,

livsmedelskontroll, tydligare varumärkning,

kvalitetsförbättringar och minimering av kemiska tillsatser.

Konsumenter med särskilda behov, t.ex. allergiker, bör enligt

regeringens mening särskilt uppmärksammas. Enligt regeringens

mening måste också arbetet med att förbättra

livsmedelskvaliteten fullföljas. Det kan gälla t.ex. åtgärder

för att minimera användningen av bekämpningsmedel,

konserveringsämnen och färgämnen i produktionen och förbjuda

bestrålning av livsmedel. Mottagare av medel från detta anslag

kan vara konsumentorganisationer och branschorganisationer.

Vidare vill utskottet hänvisa till Livsmedelsverkets särskilda

allergiprojekt, vilket nyligen redovisats i SLV:s Rapport 49/94,

Allergi och annan överkänslighet, samt i verkets tidskrift Vår

Föda, nr 8, 1994. Projektet har haft som mål att genom

information om riskerna med allergiframkallande

livsmedelsingredienser öka kunskapen hos allergiker, dietister,

läkare, livsmedelsproducenter m.fl. och därigenom minska

riskerna för att allergiker och överkänsliga skall drabbas av

reaktioner på livsmedel. I projektet har bl.a. EES-avtalets

följder inventerats. Slutsatsen är att de nya reglerna i vissa

fall blivit något bättre och i andra fall något sämre för

allergikerna. I rapporten erinras om att märkningsuppgifterna

enligt huvudregeln skall anges på svenska, vara lätta att förstå

och väl synliga. Alla ingredienser i ett livsmedel skall --

liksom tidigare -- anges i fallande ordning efter vikt. Ett

begränsat antal sammansatta ingredienser får anges med enbart

sina namn om de utgör mindre än 25 % av livsmedlet. För att

detta inte skall ge allergikerna en försämrad situation kommer

SLV att göra en snäv tolkning av reglerna, satsa på information

till allergikerna samt arbeta för att påverka reglerna

internationellt. I rapporten sägs vidare att medvetenheten om

allergiproblem har ökat genom de kontakter som SLV haft med

livsmedelsindustrin. Åtgärdsprogram har införts för att minska

riskerna för sammanblandning. Vidare har produktutveckling satts

i gång i syfte att finna alternativ till s.k. riskingredienser.

I sammanhanget kan vidare upplysas att Norge i samråd med

Finland, Island och Sverige lagt fram ett förslag till ändring

av Codex generella märkningsstandard för att förbättra

märkningen för allergiker. Den föreslagna ändringen av

Codexstandarden går ut på att 25-procentsgränsen ändras till 5 %

samt att en lista utarbetas med sådana ingredienser som alltid

måste anges på grund av att de är kända för att kunna framkalla

överkänslighetsreaktioner. Enligt uppgift är frågan också

aktuell inom EG, och en rapport väntas under år 1995.

Beträffande gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel finns

särskilda bestämmelser i SLV:s kungörelse med föreskrifter om

åtgärder för att begränsa intaget av radioaktiva ämnen genom

livsmedel (SLV FS 1987:4). Föreskrifterna innebär bl.a. att

varor med halter över vissa nivåer inte får säljas i handeln.

Enligt vad utskottet inhämtat föreligger inte några skäl att

ändra gränsvärdena. I samarbete med bl.a. kommunerna har SLV

genomfört ett analysprogram för att kontrollera cesiumhalterna i

mat och dryck. Analysen har visat att halterna i så gott som

alla livsmedel som säljs i affärer ligger långt under gällande

gränsvärden. Utskottet vill också erinra om att SLV gett ut en

broschyr som riktar sig till personer med ett kosthåll som till

stor del baseras på ren, vilt och insjöfisk från

nedfallsdrabbade områden.

Vad som ovan redovisats ger enligt utskottets mening vid

handen att önskemålen i motionerna i allt väsentligt är föremål

för uppmärksamhet och åtgärder på skilda håll. Sålunda har

regeringen förklarat att Sverige aktivt skall verka för att inom

EU bl.a. förstärka livsmedelskontrollen, minimera användningen

av tillsatser, införa en bättre märkning av livsmedel samt öka

livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och

hälsokrav. Mot den bakgrunden saknas enligt utskottets mening

skäl för riksdagen att nu förorda ett förnyat tillkännagivande.

Utskottet utgår från att regeringen noga följer upp frågorna.

Också på nationell nivå pågår, som nämnts i det föregående,

arbete både hos regeringen och vid SLV och inte minst inom

livsmedelsbranschen som syftar till förbättringar för

livsmedelskonsumenterna.

Mot bakgrund av det anförda bör enligt utskottets mening

motionerna L703, L710, L713, K224 yrkande 25, Fö802 yrkande 12,

So484 yrkandena 29 och 30, So488 yrkandena 7 och 10, Jo238

yrkandena 15, 16 och 17 samt Jo529 yrkande 26 och 27, A807

yrkande 9 samt Bo504 yrkandena 10 och 11 inte föranleda någon

riksdagens ytterligare åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Livsmedelsverkets verksamhet

att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för

verksamheten inom Statens livsmedelsverks ansvarsområde skall

vara i enlighet med vad regeringen förordar i proposition

1994/95:100 bilaga 10, punkt G 1,

2. beträffande anslaget till Livsmedelsverket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1994/95:Jo259 yrkande 12 under nionde

huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 136 294 000 kr,

res. 1 (m)

3. beträffande köttbesiktning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag under nionde

huvudtiteln till Täckande av vissa kostnader för

köttbesiktning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag

på 1 000 kr,

4. beträffande livsmedelskontroll

att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag

och motion 1994/95:Jo238 yrkande 18 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande regler om ursprungsmärkning inom EU

att riksdagen avslår motion 1994/95:A807 yrkande 9,

res. 2 (c)

6. beträffande olika åtgärder inom livsmedelsområdet

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:L703, 1994/95:L710,

1994/95:L713, 1994/95:K224 yrkande 25, 1994/95:Fö802 yrkande 12,

1994/95:So484 yrkandena 29 och 30, 1994/95:So488 yrkandena 7 och

10, 1994/95:Jo238 yrkandena 15, 16 och 17, 1994/95:Jo529

yrkandena 26 och 27 samt Bo504 yrkandena 10 och 11.

Stockholm den 30 mars 1995

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson

(s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s),

Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Birgit

Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s),

Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Henrik S Järrel

(m), Eva Persson Sellin (s) och Rigmor Ahlstedt (c).

Reservationer

1. Anslaget till Livsmedelsverket (mom. 2)

Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Henrik S

Järrel (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar

med "Utskottet utgår" och på s. 6 slutar med "yrkande 12" bort

ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Jo259 har regeringen i årets

budgetproposition aviserat besparingar inom jordbruksområdet på

500 miljoner kronor fram till år 1998 (bil. 10 s. 6). Enligt

regeringens mening ligger besparingspotentialen framför allt

inom administrationen. Utskottet vill för sin del inte

ifrågasätta att så är fallet. För att utgiftsminskningar i den

aviserade storleksordningen över huvud taget skall vara möjliga

att genomföra under den angivna tidsperioden krävs emellertid,

enligt utskottets mening, redan kommande budgetår betydligt

större besparingar än vad regeringen nu föreslår. Enligt

utskottets mening är det också med hänsyn till det

statsfinansiella läget angeläget att det aviserade

besparingsarbetet kommer i gång snarast möjligt. En real

minskning av SLV:s utgifter kommande budgetår med 5 % framstår

mot bakgrund av det anförda som otillräckligt. Genom att redan

inför kommande budgetår minska anslaget får myndigheten dessutom

längre tid på sig att anpassa verksamheten samt, i avvaktan på

resultatet av den aviserade utredningen, själv vidta de

rationaliserings- och besparingsåtgärder som måste vara

genomförda till år 1998. Den i motionen förordade ytterligare

besparingen, 6 000 000 kr, synes enligt utskottets mening med

hänsyn till det anförda väl avvägd.

Utskottet tillstyrker således bifall till motion Jo259 yrkande

12. Till följd härav förordar utskottet att riksdagen bestämmer

anslaget till SLV för budgetåret 1995/96 till 130 294 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande anslaget till Livsmedelsverket

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Jo259 yrkande 12

och med anledning av regeringens förslag under nionde

huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 130 294 000 kr.

2. Regler om ursprungsmärkning inom EU (mom. 5)

Agne Hansson och Rigmor Ahlstedt (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som

börjar med "Vad som" och slutar med "ytterligare åtgärd" bort ha

följande lydelse:

Mot bakgrund av vad som ovan redovisats kan utskottet

konstatera att det på nationell nivå pågår arbete både hos

regeringen och vid SLV och inte minst inom handeln som syftar

till förbättringar för livsmedelskonsumenterna. Det pågående

arbetet är enligt utskottets mening positivt. Arbetet ligger i

linje med de motionsönskemål som framställts om åtgärder på

nationell nivå. Med hänsyn härtill saknas anledning för

riksdagen att med anledning av dessa motionsyrkanden göra några

särskilda tillkännagivanden.

När det sedan gäller de motionsyrkanden som kan anses

innefatta krav på internationellt agerande från svenskt håll i

syfte att få till stånd ändrade EG-regler anser utskottet att

ett förnyat tillkännagivande från riksdagens sida är motiverat,

dock endast när det gäller ursprungsmärkningen. Enligt

utskottets mening bör Sverige med särskild kraft verka för att

reglerna om ursprungsmärkning av livsmedel inom EU skärps.

Behovet av skärpta regler framgår med önskvärd tydlighet av vad

som redovisats i massmedia under senare tid när det gäller

djurtransporter i vissa EU-länder.

Vad utskottet sålunda, med bifall till motion A807 yrkande 9,

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker

bifall till övriga motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande regler om ursprungsmärkning inom EU

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A807 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.