Bet. 1994/95:LU23

Lagutskottets betänkande

1994/95:LU23

Anslag till Kronofogdemyndigheterna m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1994/95

LU23

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet såväl regeringens förslag

till anslag för budgetåret 1995/96 till Kronofogdemyndigheterna

och till Förrättningskostnader m.m. som den av regeringen

förordade inriktningen av besparingsåtgärder inom

exekutionsväsendet för budgetåren 1997 och 1998.

Vidare behandlas i betänkandet åtta motioner, av vilka det i

två förordas en ökning av anslaget till Kronofogdemyndigheterna

för nästa budgetår. I en motion begärs att skuldsaneringslagen

skall upphävas och till följd därav att bl.a. anslaget till

Kronofogdemyndigheterna skall minskas. I tre motioner begärs

olika åtgärder för att effektivisera indrivningen av framför

allt skatteskulder. Slutligen tas i två motioner upp frågor som

rör inkassoverksamhet resp. summarisk process.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen i förevarande

delar och avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats fem reservationer, varav tre (m)

och två (v).

SJUNDE HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1994/95:100 bilaga 8 (Finansdepartementet)

föreslår regeringen

dels under littera A yrkande 6 -- såvitt nu är i fråga --

att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder

inom exekutionsväsendet för budgetåret 1997 och 1998 som

regeringen förordar,

dels under punkt A 3 att riksdagen till

Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 1 880 579 000 kr,

dels under punkt A 4 att riksdagen till

Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 123 972 000 kr.

Motionerna

1994/95:L305 av Per Rosengren och Stig Sandström (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sund inkassoverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en nedre beloppsgräns för rättslig

indrivning av fordringar.

1994/95:L313 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kronofogdemyndigheternas indrivning av

skulder.

1994/95:L314 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva skuldsaneringslagen,

2. att riksdagen -- under förutsättning av bifall till yrkande

1 -- beslutar att under Finansdepartementets anslag A 3,

Kronofogdemyndigheterna, för budgetåret 1995/96 anvisa ett i

förhållande till regeringens förslag 36 000 000 kr lägre anslag,

i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen -- under förutsättning av bifall till yrkande

1 -- beslutar att under Justitiedepartementets anslag D 2,

Domstolarna m.m., för budgetåret 1995/96 anvisa ett i

förhållande till regeringens förslag 4 000 000 kr lägre anslag i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:L315 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ränta på kostnadsersättning i summarisk

process.

1994/95:L316 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Kronofogdemyndigheternas verksamhet.

1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

20. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts

beslutar om en effektivare skatteindrivning för att öka

skatteintäkterna med netto 3 miljarder kronor t.o.m. 1998.

1994/95:Sk804 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret

1995/96 anvisar 71 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit.

1994/95:Ju221 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen beslutar att under Finansdepartementets

anslag A 3, Kronofogdemyndigheterna, för budgetåret 1995/96

anvisa ett i förhållande till regeringens förslag

80 000 000 kr

högre anslag.

Utskottet

Allmän bakgrund

Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med

Riksskatteverket (RSV) landets exekutionsväsende. RSV har den

övergripande ledningen och ansvaret för verksamheten.

Kronofogdemyndigheterna är regionala myndigheter för frågor om

verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) och andra

författningar. Som verkställande myndighet skall

kronofogdemyndigheterna enligt förordningen (1988:784) med

instruktion för exekutionsväsendet verka för att

betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som kan bli

föremål för verkställighet, fullgörs i rätt tid.

Till frågor om verkställighet enligt UB hör i första hand

verkställighet av domar och andra exekutionstitlar. Om

exekutionstiteln avser betalningsskyldighet verkställs den genom

utmätning. Kronofogdemyndigheterna verkställer också beslut om

avhysning och annan handräckning. Till kronofogdemyndigheternas

uppgifter hör också att svara för exekutiv försäljning av bl.a.

fast egendom. Utöver de exekutiva uppgifterna enligt UB har, som

nämnts, kronofogdemyndigheterna att handlägga

verkställighetsärenden enligt vissa andra författningar, t.ex.

lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och

avgifter samt mål om återtagande av gods som köpts på kredit

enligt konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (1978:599) om

avbetalningsköp mellan näringsidkare. Kronofogdemyndigheterna är

också med ett fåtal undantag tillsynsmyndigheter i konkurs.

Sedan den 1 januari 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna

vidare den summariska processen, dvs. mål enligt lagen

(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.

Mål om verkställighet (utsökningsmål) handläggs enligt 1 kap.

6 § UB som enskilt mål eller allmänt mål. Allmänt mål är i

huvudsak mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift

och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas

utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är

enskilda.

Under senare år har ett flertal förändringar vidtagits på

exekutionsrättens område som haft inverkan på

kronofogdemyndigheternas verksamhet.

Förutom att, som ovan berörts, kronofogdemyndigheterna

övertagit den summariska processen från domstolarna har

kronofogdemyndigheterna fått nya uppgifter genom den

skuldsaneringslag som trädde i kraft den 1 juli 1994 (prop.

1993/94:123, bet. LU23). Lagen innebär att huvuddelen av arbetet

med utredning m.m. i ärenden om skuldsanering skall skötas av

kronofogdemyndigheterna.

Vidare har riksdagen nyligen beslutat om en reformerad

lönexekution och målhantering hos kronofogdemyndigheterna (se

prop. 1994/95:49, bet. LU6, rskr. 172). Reformen innebär att de

tidigare formerna för löneexekution, utmätning av lön och

införsel i lön, slås samman till ett enhetligt system, så att

all löneexekution sker genom utmätning. De beslutade

förändringarna träder i kraft den 1 april 1996.

Anslagsfrågor

Riksdagen behandlade våren 1993 i samband med

anslagsprövningen beträffande kronofogdemyndigheterna för

budgetåret 1993/94 spörsmålet om den övergripande målsättningen

för exekutionsväsendet under budgetåren 1993/94--1995/96 (bet.

1992/93:LU30). I betänkandet delade utskottet regeringens

bedömning att någon förändring i sak inte borde ske beträffande

den övergripande målsättningen för exekutionsväsendet under

budgetåren 1993/94--1995/96. Det innebär att

kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter

skall vara att på uppdrag av borgenärer och andra sökande

reglera rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg. I

likhet med regeringen och RSV ansåg utskottet att det borde

framhållas att kronofogdemyndigheterna genom information och

liknande förebyggande åtgärder skall verka för att

betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli

föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och

ordning. Utskottet anförde vidare, i enlighet med vad regeringen

föreslagit, att kravet på skyndsam handläggning och hög kvalitet

i utredningsarbetet i alla typer av mål och ärenden hos

kronofogdemyndigheten bör betonas. Riksdagen godkände, i

enlighet med utskottets hemställan i denna del, att den

övergripande målsättningen för verksamheten inom

exekutionsväsendet under perioden 1993/94--1995/96 skulle vara i

enlighet med vad regeringen förordat i budgetpropositionen

(rskr. 227).

I föregående års budgetproposition ansåg regeringen att de

riktlinjer för verksamheten och den inriktning vad gäller

utvecklingen i ett längre perspektiv som bestämts på grundval av

1993 års budgetproposition borde gälla även för budgetåret

1994/95. Regeringen instämde vidare i Riksskatteverkets

antagande att arbetsbelastningen vid landets

kronofogdemyndigheter kommer att vara fortsatt mycket stor under

den närmaste tiden, och detta även om konjunktur och

sysselsättning utvecklas positivt. För att göra det möjligt att

under dessa förhållanden upprätthålla en godtagbar kvalitet i

verksamheten och inom rimlig tid avverka de mål- och

ärendebalanser som har uppkommit inom vissa delområden var det

enligt regeringens mening nödvändigt med en tillfällig

resursförstärkning. För detta ändamål beräknades för budgetåret

1994/95 25 miljoner kronor. Medlen borde, förutom att täcka de

ökade portokostnaderna i indrivningsverksamheten, i första hand

användas för att komma till rätta med balanserna på

fastighetsförsäljningsområdet samt för att återställa och

förbättra kvaliteten i arbetet med indrivning av skatter och

avgifter. Vidare beräknades under anslaget 36 miljoner kronor

för kronofogdemyndigheternas arbete med skuldsaneringsärenden.

Vid riksdagsbehandlingen våren 1994 av anslagsfrågorna

beträffande kronofogdemyndigheterna tillstyrkte utskottet i

betänkandet 1993/94:LU23 bifall till ett motionsyrkande om

ytterligare medel på 3 miljoner kronor för

specialindrivningsenheterna. I övrigt hade utskottet ingen

erinran mot regeringens förslag till medelsberäkningar.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 304).

I den nu aktuella propositionen, 1994/95:100 bilaga 8,

föreslår regeringen att till kronofogdemyndigheterna för

budgetåret 1995/96 anvisas ett ramanslag på 1 880 579 000 kr.

Vidare föreslås att till förrättningskostnader m.m. anvisas ett

förslagsanslag på 123 972 000 kr. För en tolvmånadersperiod,

juli 1995--juni 1996, kan dessa anslag beräknas till

1 249 771 000 kr resp. 82 648 000 kr.

Regeringen anser enligt propositionen att de riktlinjer för

verksamheten och den inriktning vad gäller utvecklingen i ett

längre perspektiv som bestämts på grundval av den fördjupade

prövning som redovisades i 1993 års budgetproposition bör gälla

även för återstoden av den fastlagda planeringsperioden. För

kronofogdemyndigheterna är det en viktig uppgift att nu komma

till rätta med de fortfarande långa handläggningstiderna vid

fastighetsförsäljning, men också att så snabbt som möjligt

återföra de resurser till indrivningsverksamheten som man

tillfälligt tvingats omdisponera till andra uppgifter.

En väl fungerande beskattnings-, folkbokförings- och

indrivningsverksamhet är, anför regeringen, av avgörande

betydelse såväl från samhällsekonomisk synpunkt som för att de

offentliga finanserna skall utvecklas på det sätt som är

önskvärt. Mot bakgrund av den ambition som regeringen uttalat

att stärka insatserna mot skatteundandragande och ekonomisk

brottslighet finns det skäl att förbättra såväl de resursmässiga

förutsättningarna som förutsättningarna i övrigt för

skattekontroll och skatteindrivning. Samtidigt visar enligt

regeringen utvecklingen inom RSV:s verksamhetsområde, såsom den

redovisats bl.a. i årsredovisningen, att det finns inte

obetydliga möjligheter till besparingar. Det gäller bl.a.

ADB-stödet som givit betydande kostnadsminskningar.

Även med beaktande av vad som sagts om betydelsen av en väl

fungerande indrivningsverksamhet gör regeringen bedömningen att

ett besparingskrav på fem procent bör tillämpas på

kronofogdemyndigheterna för det förlängda budgetåret 1995/96.

Utgångspunkten för den bedömningen är att arbetsläget nu

stabiliseras på det sätt som den senaste tidens

verksamhetsstatistik ger en antydan om, och att man för den

närmaste tiden kan räkna med en viss minskning av

måltillströmningen. Vidare bör enligt regeringen det tillfälliga

resurstillskott som myndigheterna disponerar innevarande

budgetår på grund av ökade mål- och ärendevolymer nu kunna dras

ned. Tillskottet uppgår innevarande budgetår till 25 miljoner

kronor och bör för budgetåret 1995/96 bestämmas till 15 miljoner

kronor.

Enligt propositionen kommer regeringen under våren 1995 att

besluta om en utökad avgiftsfinansiering av Polisens

stämningsmannadelgivning. Med anledning härav föreslår

regeringen nu att kronofogdemyndigheterna, som är den största

uppdragsgivaren och svarar för ca tre fjärdedelar av

delgivningsuppdragen, får en resursförstärkning med 173 miljoner

kronor för det kommande budgetåret. De uppdrag som

kronofogdemyndigheterna lämnar avser i allt väsentligt

delgivning av förelägganden i mål om betalningsföreläggande och

handräckning. Regeringen kommer enligt propositionen under våren

också att besluta om den justering av avgiftssättningen vid

kronofogdemyndigheterna i mål om betalningsföreläggande och

handräckning som föranleds av den ändrade finansieringsformen.

För budgetåren 1997 och 1998 anser regeringen att inriktningen

vad gäller anslaget till kronofogdemyndigheterna, med den

utgångspunkt som tidigare angivits, bör vara att genomföra

ytterligare besparingar motsvarande tre procent per år.

I ett flertal motionsyrkanden tas upp olika frågor om anslaget

till kronofogdemyndigheterna samt inriktningen av myndigheternas

verksamhet.

I motion Sk504 av Gudrun Schyman m.fl. (v) understryks vikten

av att skärpa kampen mot den ekonomiska brottsligheten och det

ökande skatteundandragandet. Enligt motionärernas uppfattning

innebär varje indragning av medel att staten går miste om ännu

större belopp. I motionen hänvisas till att enligt tidigare

gjorda beräkningar kan man räkna med ett utfall på tio gånger de

satsade resurserna. Mot denna bakgrund anser motionärerna att

det är principiellt felaktigt att minska resurserna till

kronofogdemyndigheterna, och de begär därför i yrkande 2 att

riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar 71 000 000 kr utöver

regeringens förslag.

Också i motion Ju221 av Gun Hellsvik m.fl. (m) framhålls att

den verksamhet som bedrivs inom exekutionsväsendet är

synnerligen viktig för ekobrottsbekämpningen. Det är enligt

motionärerna nödvändigt att kunna driva in såväl allmänna som

enskilda fordringar och särskilt viktigt är det att

myndigheterna kan agera snabbt. Enligt motionärernas mening är

det angeläget att kronofogdemyndigheterna ges möjlighet att

minska balanserna och effektivisera den indrivning som har

samband med ekonomisk brottslighet. Med hänsyn härtill begärs i

yrkande 10 att riksdagen till kronofogdemyndigheterna för

budgetåret 1995/96 anvisar 80 000 000 kr utöver regeringens

förslag.

Enligt motionärerna i motion L314 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

kan en viss besparing ändock göras beträffande anslaget till

kronofogdemyndigheterna genom att upphäva skuldsaneringslagen.

I motionen konstateras att skuldsaneringslagen trädde i kraft

den 1 juli 1994 och under andra halvåret 1994 inkom 2 801

ärenden rörande skuldsanering. Av dessa hade vid årsskiftet mer

än hälften resulterat i avslag, avvisning eller avskrivning.

Endast 12 beslut om skuldsanering togs under andra halvåret

1994. Enligt motionärerna uppgår kostnaderna för skattebetalarna

med nuvarande skuldsaneringsbeslut till över 2 miljoner kronor

för varje person som befrias från skulder på grund av

skuldsaneringslagen. Även om det finns anledning att räkna med

en kraftig ökning av antalet beslut om skuldsanering finns det

enligt motionärerna skäl att ifrågasätta det rimliga i de

kostnader som belastar skattebetalarna för att peroner som oftas

misskött sin ekonomi skall befrias från sina skulder. Därtill

kommer enligt motionärerna att det har visat sig att

skuldsaneringslagen också fått oacceptabla konsekvenser för

borgensmän genom att dessa får betala skulden i stället för

gäldenären. Mot bakgrund av det anförda yrkas att riksdagen

beslutar att upphäva skuldsaneringslagen (yrkande 1) samt under

förutsättning av bifall till nämnda yrkande att riksdagen dels

till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar

ett i förhållande till regeringens förslag med 36 000 000 kr

minskat anslag (yrkande 2), dels under Justitiedepartementets

anslag D 2, Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar

ett i förhållande till regeringens förslag med 4 000 000 kr

minskat anslag (yrkande 3).

Krister Örnfjäder m.fl. (s) vill i motion L313 förbättra

indrivningen av skatteskulder. Enligt motionärerna är det

angeläget av såväl samhällsmoraliska som samhällsekonomiska skäl

att effektivt driva in statens fordringar. Riksskatteverket bör

därför få i uppdrag att redovisa vilka insatser som krävs för

att uppnå detta mål. Verket bör också beräkna möjliga intäkter,

sammantaget resursbehov samt kalkylerad nettointäkt för

statskassan på längre sikt. I motionen begärs ett

tillkännagivande i enlighet med det anförda.

Även motionärerna i motion Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds)

vill förbättra skatteindrivningen. I motionen begärs i yrkande

20 att riksdagen bör besluta om en effektivare skatteindrivning

för att öka skatteintäkterna ned netto 3 miljarder kronor t.o.m.

år 1998.

I motion L316 av Birgitta Carlsson (c) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om vikten av att kronofogdemyndigheterna får

erforderliga resurser för att kunna driva in skulder i största

möjliga omfattning och för att kunna upprätthålla god service

mot privatpersoner, företag och staten.

Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning än

motionärerna när det gäller vikten av en effektiv indrivning av

skulder. Också i fråga om kampen mot den ekonomiska

brottsligheten vill utskottet kraftigt understryka

kronofogdemyndigheternas betydelsefulla roll. Detta gäller inte

minst specialindrivningsenheterna som arbetar med kvalificerade

fall av skatteundandragande och andra svåra indrivningsfall. Det

är därför väsentligt att kronofogdemyndigheterna erhåller

tillräckliga resurser för att på ett effektivt sätt kunna

fullgöra sina uppgifter.

Vid bedömningen av resursfrågan förtjänar det dock enligt

utskottets mening att framhållas att den senaste tidens

verksamhetsstatistik för kronofogdemyndigheterna enligt

propositionen ger en antydan om att arbetsläget nu stabiliserats

och att man för den närmaste tiden kan räkna med en viss

minskning av måltillströmningen. Av betydelse för

kronofogdemyndigheternas verksamhet är också det inledningsvis

nämnda beslutet om en reformerad löneexekution och målhantering

hos kronofogdemyndigheterna. Genom reformen som träder i kraft

den 1 april 1996 uppnås påtagliga rationaliseringsvinster och

därigenom torde arbetsbelastningen hos kronofogdemyndigheterna

komma att minska. Också vid ett genomförande av förslagen i den

nyligen framlagda propositionen 1994/95:168 om elektronisk

dokumenthantering inom exekutionsväsendet m.m. torde

administrationskostnaderna hos kronofogdemyndigheterna på sikt

komma att minska.

Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att regeringen

i Justitiedepartementets bilaga till årets budgetproposition

(prop. 1994/95:100 bilaga 3 s. 11) aviserat sin avsikt att under

våren 1995 presentera en samlad strategi för samhällets åtgärder

mot den ekonomiska brottsligheten. En särskild inrättad

arbetsgrupp, benämnd regeringens ekobrottsberedning, har som

första uppgift att utarbeta en sådan strategi, och enligt vad

utskottet erfarit kommer regeringen i april 1995 att fastställa

strategin och att redovisa den i en skrivelse till riksdagen.

Utskottet utgår från att kronofogdemyndigheternas viktiga roll i

detta sammanhang kommer att belysas särskilt och därvid också

frågan om ytterligare resurser är erforderliga.

Sammanfattningsvis finner utskottet att det inte nu finns skäl

att tillföra kronofogdemyndigheterna ytterligare resurser för

budgetåret 1995/96 utöver vad som föreslagits i propositionen.

Utskottet vill dock understryka att om den fortsatta

utvecklingen visar att de nu förordade besparingarna inom

exekutionsväsendet leder till att en väl fungerande

indrivningsverksamhet inte kan upprätthållas bör regeringen

snarast återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare

medel.

Med anledning av det i motion L314 framställda yrkandet om

upphävande av skuldsaneringslagen vill utskottet erinra om att

en enig riksdag i maj 1994, efter förslag av den dåvarande

regeringen, tillstyrkte införandet av lagen (prop. 1993/94:123,

bet. LU26, rskr. 303). Enligt utskottets mening saknas det all

anledning för riksdagen att nu -- knappt nio månader efter

lagens ikraftträdande -- ompröva detta ställningstagande.

Utskottet avstyrker således bifall till motion L314 yrkande 1.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till

medelsanvisning till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret

1995/96. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till

motionerna Sk804 yrkande 2, Ju221 yrkande 10

och L314 yrkandena 2 och 3.

När det sedan gäller kronofogdemyndigheternas verksamhet under

åren 1997 och 1998 vill utskottet erinra om att en fördjupad

prövning av verksamheten skall komma till stånd inför 1996 års

budgetproposition. Som framgår av den nu aktuella propositionen

kommer regeringen i sina direktiv till denna fördjupade prövning

att ange vilka omprövningar som behöver göras för att de angivna

besparingarna om tre procent per år skall kunna genomföras utan

men för verksamheten. Regeringen bedömer det därvid som

nödvändigt att ta upp vissa frågor om myndighetsorganisationen

med sikte på att skapa en organisation som bättre svarar mot

kraven på att upprätthålla dagens verksamhet med minskad

resursåtgång. Utskottet vill med anledning härav åter framhålla

att besparingar inom exekutionsväsendet inte får göras på

bekostnad av en väl fungerande indrivningsverksamhet. Eftersom

denna uppfattning synes överensstämma med regeringens

inställning

har utskottet ingen erinran mot den förordade inriktningen av

besparingsåtgärder inom exekutionsväsendet för budgetåren 1997

och 1998.

Det anförda innebär att utskottet godkänner inriktningen av de

besparingsåtgärder inom exekutionsväsendet för budgetåren 1997

och 1998 som regeringen förordar. Vidare avstyrker utskottet

bifall till motionerna Sk349 yrkande 20, L313 och L316 yrkande

1.

Avslutningsvis tillstyrker utskottet också regeringens förslag

till medelsanvisning till Förrättningskostnader m.m. för

budgetåret 1995/96.

Övriga frågor

I motion L305 av Per Rosengren och Stig Sandström (v)

kritiseras nuvarande reglering av inkassoföretagens verksamhet.

Enligt motionärernas mening är grundfelet i lagstiftningen att

inkassoföretagen tillåts att utnyttja det statliga regelverket

och indrivningsförfarandet utan någon som helst motprestation

samtidigt som de tillåts att knäcka en enskild individ. I

motionen framhålls att det förekommer att inkassoföretagen

lägger in anbud för att köpa in t.ex. landstingens gamla

sjukhusräkningar, oftast med småbelopp i intervallet 35--125 kr.

Syftet från inkassoföretagen med att komma över dessa fordringar

är naturligtvis inte primärt att driva in dessa småskulder utan

att komma till en processituation där de med lagstöd kan driva

in avsevärt högre belopp. Enligt motionärerna skulle en ganska

enkel åtgärd för att komma till rätta med de värsta avarterna på

området vara att sätta en nedre gräns vid exempelvis 500 kr för

vilka småfordringar som med statens hjälp får drivas in. I

enlighet med det anförda begär motionärerna i yrkande 1 ett

tillkännagivande om sund inkassoverksamhet och

i yrkande 2 ett tillkännagivande om en nedre beloppsgräns för

rättslig indrivning av fordringar.

Utskottet kan konstatera att inkassoverksamhet regleras av

inkassolagen (1974:182; omtryckt 1981:838). Med

inkassoverksamhet avses i lagen indrivning av egen eller annans

fordran genom krav eller annan inkassoåtgärd. Enligt 2 § får

inkassoverksamhet, som avser indrivning av fordringar för annans

räkning eller fordringar som har övertagits för indrivning,

bedrivas endast efter tillstånd av Datainspektionen (DI). DI

utövar också enligt 13 § tillsyn över efterlevnaden av lagen.

Undantag görs dock i fråga om såväl tillstånd som tillsyn för

inkassoverksamhet som bedrivs av företag under

Finansinspektionens tillsyn eller av advokat.

Som en allmän grundregel fastslås i 4 § inkassolagen att

inkassoverksamhet skall bedrivas enligt god inkassosed.

Bestämmelsen kompletteras med en föreskrift om att gäldenären

inte får vållas onödig skada eller olägenhet eller utsättas för

otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd.

Grundprincipen att inkassoverksamhet skall bedrivas enligt god

inkassosed konkretiseras i 5--11 §§. Därutöver har DI med stöd

av 6 § inkassoförordningen (1981:956) meddelat allmänna råd för

tillämpningen av inkassolagen. Råden avses främst utgöra en

vägledning för tolkningen av begreppet god inkassosed.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet, som för sin del

vill understryka vikten av att inkassoverksamhet bedrivs under

seriösa former, att regleringen på området synes vara till

fyllest. Utskottet utgår från att Datainspektionen noga följer

utvecklingen på området och vid behov vidtar erforderliga

åtgärder. Med hänsyn härtill påkallar yrkande 1 i motion

L305 inte någon riksdagens åtgärd.

När det sedan gäller yrkande 2 i motion L305 kan utskottet

konstatera att ett införande av en nedre beloppsgräns för

rättslig indrivning av fordringar skulle medföra att det helt

saknas möjlighet för en fordringsägare att få betalt för

småfordringar i de fall gäldenären inte frivilligt betalar.

En sådan utveckling kan utskottet definitivt inte ställa sig

bakom och motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

I motion L315 av Bengt Harding Olson (fp) tas upp frågan om

ränta på kostnadsersättning i summarisk process. Motionären

framhåller att den part som förlorar i ett tvistemål normalt

åläggs att betala motpartens rättegångskostnader och även att

betala dröjsmålsränta på denna kostnadsersättning såvida den

inte betalas omedelbart efter domen. Däremot utgår enligt

gällande lagregler inte någon ränta vid betalningsdröjsmål

avseende den kostnadsersättning som tillerkänns sökanden i

utslag i betalningsföreläggandemål. Denna principiella skillnad

har, påpekas i motionen, motiverats med att kostnadsersättningen

i varje enskilt mål om betalningsföreläggande är beloppsmässigt

liten och därför ansågs ha mindre betydelse för fordringsägaren,

samtidigt som en ränteregel i dessa mål skulle föranleda

betydande merarbete för domstolar och kronofogdemyndigheter. Mot

dessa argument talar enligt motionären flera omständigheter.

Visserligen är de utdömda schabloniserade

kostnadsersättningsbeloppen i varje mål relativt små, men för

fordringsägare med många gäldenärer i dröjsmål blir den

sammanlagda kostnaden betydande. Vidare torde enligt motionären

numera tillgänglig datateknik för ränteberäkning innebära att

rätt till dröjsmålsränta på kostnadsersättning knappast skulle

medföra något större merarbete för domstolar och

kronofogdemyndigheter. Mot bakgrund av det anförda anser

motionären att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om

sådan ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och

handräckning att ränta utgår på de kostnadsersättningar som

sökanden tillerkänns i utslag.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att med summarisk

process avses mål om betalningsföreläggande och handräckning.

Under våren 1990 beslutades omfattande ändringar i den

summariska processen och en ny lag om betalningsföreläggande och

handräckning antogs (prop. 1989/90:85, JuU31, rskr. 311,

SFS 1990:746). Den nya lagen trädde i kraft den 1 januari 1992.

Enligt 48 § i den nya lagen får regeringen meddela föreskrifter

om ersättning för kostnader i dessa mål. Sådana föreskrifter har

meddelats i förordningen (1991:1340) om ersättning för kostnader

i mål om betalningsföreläggande och handräckning av vilken det

framgår att kostnadsersättning får avse sökandens eget arbete

med anledning av målet samt arvode till ombud eller biträde.

Vidare framgår att ersättningen skall bestämmas till skäligt

belopp och att den endast om det finns särskilda skäl får

bestämmas till högre belopp än tvåhundraåttiofem kronor i mål om

betalningsföreläggande och trehundratio kronor i mål om

handräckning.

I linje med vad som förutskickades i den ovannämnda

propositionen beslutade regeringen i mars 1994 att göra en

heltäckande utvärdering av den nya summariska processen. Det

framhölls därvid att utvärderingen borde omfatta både prövningen

hos kronofogdemyndigheten och den vidare handläggningen vid

domstol som vissa fall vidtar därefter.

Sålunda uppdrogs det åt Riksskatteverket och Domstolsverket att

för sina respektive myndigheters områden göra denna utvärdering

efter vissa angivna riktlinjer. Som en specifik fråga uppdrogs

åt Riksskatteverket att besvara huruvida regleringen av

kostnadsfrågorna är ändamålsenlig.

Utvärderingen är numera avslutad och har redovisats till

regeringen. För Riksskatteverkets del har uppdraget redovisats i

en rapport (RSV 1994:6), medan Domstolsverket har redovisat sin

del av uppdraget i en särskild skrivelse (Dnr 578-1994).

Utvärderingen är nu föremål för beredning inom

regeringskansliet.

När det gäller den särskilda frågan om kostnadsersättning kan

utskottet konstatera att det av Riksskatteverkets rapport

framgår att verket -- som berett ett flertal myndigheter och

organisationer tillfälle att yttra sig -- anser att regleringen

av kostnadsersättningen i stort sett är ändamålsenlig.

Ersättning för ombudsarvode och inkassokostnader bör dock sättas

i takt med den allmänna prisutvecklingen.

Mot bakgrund av det anförda synes det enligt utskottets mening

inte föreligga något behov av att införa en rätt till ränta på

kostnadsersättning i mål om betalningsföreläggande.

Att frångå de schabloniserade belopp som utgår för ersättning i

dessa mål ligger för övrigt inte heller i linje med syftet med

den summariska processen, nämligen att den skall vara snabb,

enkel och billig. Utskottet avstyrker således bifall till motion

L315.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande upphävande av skuldsaneringslagen

att riksdagen avslår motion 1994/95:L314 yrkande 1,

res. 1 (m)

2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1994/95:Sk804 yrkande 2, 1994/95:Ju221

yrkande 10 och 1994/95:L314 yrkandena 2 och 3 till

Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 under sjunde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 880 579 000 kr,

res. 2 (m) - villk. 1

res. 3 (m) - villk. 1

res. 4 (v)

3. beträffande förrättningskostnader m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 under

sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

123 972 000 kr,

4. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom

exekutionsväsendet

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:L313,

1994/95:L316 yrkande 1 och 1994/95:Sk349 yrkande 20 godkänner

inriktningen av de besparingsåtgärder inom exekutionsväsendet

för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordat,

5. beträffande inkassoverksamhet

att riksdagen avslår motion 1994/95:L305,

res. 5 (v)

6. beträffande ränta på kostnadsersättningar

att riksdagen avslår motion 1994/95:L315.

Stockholm den 28 mars 1995

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson

(s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s),

Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Birgit

Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s),

Sven-Erik Österberg (s), Henrik S Järrel (m), Yvonne Ruwaida

(mp), Birgitta Carlsson (c), Eva Persson Sellin (s) och Per

Rosengren (v).

Reservationer

1. Upphävande av skuldsaneringslagen (mom. 1)

Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Henrik S

Järrel (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Med anledning" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande

lydelse:

Utskottet kan konstatera att skuldsaneringslagen trädde i

kraft den 1 juli 1994, och under andra halvåret 1994 inkom 2

801 ärenden rörande skuldsanering. Av dessa hade vid årsskiftet

mer än hälften resulterat i avslag, avvisning eller avskrivning.

Endast 12 beslut om skuldsanering togs under andra halvåret

1994. Som framhålls i motion L314 uppgår kostnaderna för

skattebetalarna med nuvarande skuldsaneringsbeslut till över 2

miljoner kronor för varje person som befrias från skulder på

grund av skuldsaneringslagen. Även om det finns anledning att

räkna med en kraftig ökning av antalet beslut om skuldsanering

delar utskottet motionärernas uppfattning att det finns skäl att

ifrågasätta det rimliga i de kostnader som belastar

skattebetalarna för att peroner som oftast misskött sin ekonomi

skall befrias från sina skulder.

Till bilden hör också att skuldsaneringslagen har fått alltför

långtgående konsekvenser för borgensmän. Om gäldenären blir

föremål för skuldsanering befrias gäldenären från

betalningsansvaret. Däremot inverkar inte skuldsaneringsbeslutet

på borgenärens rätt mot borgensmannen. Detta innebär

sammanfattningsvis att den person som har beviljats ett lån --

genom att exempelvis en släkting ställer upp som borgensman --

kan befrias från betalningsansvaret för skulden medan

borgensmannen blir betalningsskyldig. Detta är enligt utskottets

mening oacceptabelt.

Skuldsanering måste enligt utskottet bygga på att

fordringsägarna, oftast bankerna, känner sitt ansvar och

medverkar till frivilliga uppgörelser mellan parterna.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att övervägande

skäl talar för att skuldsaneringslagen snarast upphävs, och

utskottet tillstyrker således bifall till motion L314 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande upphävande av skuldsaneringslagen

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:L314 yrkande 1

antar följande lagförslag

Förslag till

Lag om upphävande av skuldsaneringslagen (1994:347)

Härigenom föreskrivs att skuldsaneringslagen (1994:347)

skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad 1995.

2. Anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. (mom. 2)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Henrik S

Järrel (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Utskottet har" och på s. 8 slutar med "ytterligare medel."

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är den verksamhet som bedrivs inom

exekutionsväsendet synnerligen viktig inte minst för

ekobrottsbekämpningen. Det är helt nödvändigt -- också i

preventivt syfte -- att ha en väl fungerande

indrivningsverksamhet. Utskottet vill särskilt framhålla

betydelsen av att finna förutsättningar för ett snabbt agerande

från kronofogdemyndigheterna från det att en ansökan lämnas in

till dess att verkställighet sker. Långa handläggningstider

riskerar nämligen möjligheterna till framgång i indrivningen.

Det bör också framhållas att balanserna hos

kronofogdemyndigheterna fortfarande är betydande.

Med hänsyn till att de resurser som anslås till

kronofogdemyndigheterna ger ett tydligt resultat genom

indrivningen finner utskottet det anmärkningsvärt att regeringen

föreslår kraftiga neddragningar av resurserna. Enligt utskottets

mening är det angeläget att kronofogdemyndigheterna ges

möjlighet såväl att påskynda arbetet med att minska balanserna

som att effektivisera den indrivning som har samband med

ekonomisk brottslighet. Som framhålls i motion Ju221 är en

påtaglig ökning av anslaget till kronofogdemyndigheterna för

nästkommande budgetår därför nödvändig.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Med det" och slutar med "2 och 3." bort ha följande

lydelse:

Som ovan framgått har utskottet tillstyrkt att

skuldsaneringslagen upphävs vid utgången av juni månad 1995.

Därigenom uppnås en besparing hos kronofogdemyndigheterna

med 36 miljoner kronor för det kommande budgetåret.

Det sagda innebär sammantaget att riksdagen med bifall till

motionerna Ju221 yrkande 10 och L314 yrkande 2 och med anledning

av propositionen och motion Sk804 yrkande 2 till

kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 bör anvisa

44 miljoner kronor utöver regeringens förslag.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att

skuldsaneringslagens upphävande också innebär att anslaget D 2

Domstolarna m.m. under Justitiedepartementets huvudtitel bör

minska med 4 miljoner kronor. Utskottet föreslår att så sker och

tillstyrker därmed bifall även till yrkande 3 i motion L314.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna m.m.

att riksdagen

dels med bifall till motionerna 1994/95:Ju221 yrkande 10

och 1994/95:L314 yrkande 2 samt med anledning av regeringens

förslag och motion 1994/95:Sk804 yrkande 2 till

Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 under sjunde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 924 579 000 kr,

dels med bifall till motion 1994/95:L314 yrkande 3 och med

ändring av sitt tidigare fattade beslut med anledning av

justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU15 (mom. 4) under andra

huvudtiteln till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96

anvisar ett i förhållande till nämnda beslut med 4 000 000 kr

minskat ramanslag,

3. Anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. (mom. 2)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Henrik S

Järrel (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Utskottet har" och på s. 8 slutar med "ytterligare medel."

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är den verksamhet som bedrivs inom

exekutionsväsendet synnerligen viktig inte minst för

ekobrottsbekämpningen. Det är helt nödvändigt -- också i

preventivt syfte -- att ha en väl fungerande

indrivningsverksamhet. Utskottet vill särskilt framhålla

betydelsen av att finna förutsättningar för ett snabbt agerande

från kronofogdemyndigheterna från det att en ansökan lämnas in

till dess att verkställighet sker. Långa handläggningstider

riskerar nämligen möjligheterna till framgång i indrivningen.

Det bör också framhållas att balanserna hos

kronofogdemyndigheterna fortfarande är betydande.

Med hänsyn till att de resurser som anslås till

kronofogdemyndigheterna ger ett tydligt resultat genom

indrivningen finner utskottet det anmärkningsvärt att regeringen

föreslår kraftiga neddragningar av resurserna. Enligt utskottets

mening är det angeläget att kronofogdemyndigheterna ges

möjlighet såväl att påskynda arbetet med att minska balanserna

som att effektivisera den indrivning som har samband med

ekonomisk brottslighet.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Med det" och slutar med "2 och 3." bort ha följande

lydelse:

Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande

att riksdagen med bifall till motion Ju221 yrkande 10 och med

anledning av propositionen och motion Sk804 yrkande 2 till

Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 bör anvisa 80

miljoner kronor utöver regeringens förslag. Motion L314

yrkandena 2 och 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ju221 yrkande 10

och med anledning av regeringens förslag och motion

1994/95:Sk804 yrkande 2 samt med avslag på motion 1994/95:L314

yrkandena 2 och 3 till Kronofogdemyndigheterna för

budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 1 960 579 000 kr,

4. Anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. (mom. 2)

Per Rosengren (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Utskottet har" och på s. 8 slutar med "ytterligare medel."

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av kraftfulla

åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. En mycket

betydelsefull roll i kampen mot denna brottslighet har

kronofogdemyndigheterna. Mot denna bakgrund är det synnerligen

anmärkningsvärt att regeringen nu föreslår en avsevärd minskning

av anslaget till kronofogdemyndigheterna.

Som framhålls i motion Sk804 innebär varje indragning av medel

från exekutionsväsendet att staten går miste om ännu större

belopp. Enligt tidigare gjorda beräkningar har man från

myndighetshåll räknat med ett utfall på tio gånger de satsade

resurserna. En minskning av anslaget till

kronofogdemyndigheterna torde därför -- inte minst ur preventiv

synpunkt -- ge helt fel signaler.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Med det" och slutar med "2 och 3." bort ha följande

lydelse:

Utskottets ställningstagande innebär sammanfattningsvis att

utskottet med bifall till motion Sk804 yrkande 2 och med

anledning av regeringens förslag och motion Ju221 yrkande 10

tillstyrker en ökning av anslaget till kronofogdemyndigheterna

för nästkommande budgetår med 71 miljoner kronor. Motion L314

yrkandena 2 och 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sk804 yrkande 2

och med anledning av regeringens förslag och motion

1994/95:Ju221 yrkande 10 samt med avslag på motion 1994/95:L314

yrkandena 2 och 3 till Kronofogdemyndigheterna för

budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 1 951 579 000 kr,

5. Inkassoverksamhet (mom. 5)

Per Rosengren (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Mot bakgrund" och slutar med "riksdagens åtgärd."bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar de farhågor som förs fram i motion L305 om

att inkassoföretag i alltför stor utsträckning bedriver en

oseriös verksamhet och att nuvarande lagreglering inte är

tillräcklig för att stoppa denna verksamhet.

Det förekommer exempelvis att inkassoföretagen lägger in anbud

för att köpa in landstingens gamla sjukhusräkningar, oftast med

småbelopp i intervallet 35--125 kr. Syftet från inkassoföretagen

med att komma över dessa fordringar är som framhålls i motionen

naturligtvis inte primärt att driva in dessa småskulder utan att

komma till en processituation där de med lagstöd kan driva in

avsevärt högre belopp.

Enligt utskottets mening är det helt oacceptabelt att vissa

företag inom denna bransch under lagens täckmantel kan tillåtas

att utvecklas på sådant sätt att deras verksamhet kan knäcka

enskilda individer. Mot denna bakgrund finner utskottet att

det är angeläget att åtgärder snarast vidtas för att åstadkomma

en sund inkassoverksamhet. Detta kan förslagsvis ske genom en

översyn av inkassolagen.

Vad utskottet med bifall till motion L305 yrkande 1 sålunda

anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande inkassoverksamhet

att riksdagen

dels med bifall till motion 1994/95:L305 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sund

inkassoverksamhet,

dels avslår motion 1994/95:L305 yrkande 2.