Bet. 1994/95:LU3

Lagutskottets betänkande

1994/95:LU03

Förmynderskapslagstiftningen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1994/95

LU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition

1993/94:251 om förmynderskapslagstiftningen jämte två motioner.

Den ena motionen, som väckts med anledning av propositionen, rör

frågan om förvaltningen av försäkringsbelopp som tillfaller en

omyndig. I den andra motionen, som väckts under den allmänna

motionstiden 1993/94, tas upp frågor om förvaltning av omyndigs

värdehandlingar och ställföreträdares skyldighet att ge in en

förteckning till överförmyndaren över egendom som tillfallit den

omyndige.

I propositionen lämnas ingående förslag om ändrade regler

beträffande förmyndares, förvaltares och gode mäns förvaltning

av egendom samt tillsynen över sådan förvaltning. Syftet med

förslagen är att modernisera reglerna på området och anpassa

dessa till dagens situation. Reformen innebär en avreglering

utan att berättigade skyddsintressen sätts åt sidan. Förslagen

bygger också på principen att domstolarna skall handlägga enbart

sådana frågor som verkligen kräver domstolsprövning. De

förmynderskapsärenden som är av övervägande förvaltningsnatur

bör sålunda handläggas av förvaltningsmyndigheter och inte av

domstolar.

Med tillämpning av dessa principer föreslås i propositionen

att de särskilda reglerna om redovisning och kontroll av

förmyndares förvaltning skall inskränkas väsentligt beträffande

föräldrars förvaltning av barns egendom. Som huvudregel skall

gälla att överförmyndarens kontroll av föräldraförvaltningar

skall vara inriktad på fall där värdet på barnets tillgångar

överstiger åtta gånger basbeloppet enligt lagen om allmän

försäkring. För förordnade förmyndare, gode män och förvaltare

skall i huvudsak nuvarande regler gälla. Vid sidan av att

egendom kan överlämnas till särskild förvaltning öppnas enligt

förslaget en möjlighet att ställa förvaltningen av viss egendom

under kontroll. Sådan särskild överförmyndarkontroll skall gälla

för egendom som har tillfallit en underårig genom gåva, arv,

testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring, om det

har föreskrivits i ett gåvovillkor, ett testamentsförordnande

eller ett förmånstagarförordnande.

Förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap skall enligt

förslaget inte längre skrivas in vid domstol. Tingsrätterna

föreslås dock ha kvar ärenden som rör förordnande och

entledigande av förmyndare. Domstolarna skall vidare behålla

uppgiften att besluta om anordnande, omprövning och upphörande

av förvaltarskap och godmanskap enligt 11 kap. 4 §

föräldrabalken. Frågorna om förordnande och entledigande av

förvaltare och sådan god man föreslås flyttade från domstolarna

till överförmyndarna. Behörigheten att fatta beslut om

förordnande av god man enligt 11 kap. 1--3 §§ föräldrabalken

skall enligt förslaget som huvudregel flyttas från tingsrätterna

till överförmyndarna. Överförmyndarens beslut skall kunna

överklagas till tingsrätt.

Enligt propositionen skall vidare tillsynen över

överförmyndarna flyttas från tingsrätterna till länsstyrelserna.

Vårdnads- och förmynderskapsbegreppen föreslås i propositionen

renodlade. Om inte någon av ett barns föräldrar kan vara

vårdnadshavare skall vårdnaden anförtros åt en eller två

särskilt förordnade vårdnadshavare. De särskilt förordnade

vårdnadshavarna skall också därigenom bli förmyndare för barnet,

om inte särskilda skäl talar däremot.

De nya reglerna skall enligt förslaget träda i kraft den 1

juli 1995.

Utskottet tillstyrker propositionen med några smärre

lagtekniska justeringar samt avstyrker motionerna.

Propositionen

I proposition 1993/94:251 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) -- efter hörande av Lagrådet -- att

riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap,

5. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

6. lag om ändring i lagen (1921:159) med vissa bestämmelser om

förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga huset,

7. lag om upphävande av lagen (1924:322) om vård av omyndigs

värdehandlingar,

8. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av

domstolsärenden,

9. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

10. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

11. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

12. lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt

bidragsförskott för studerande,

13. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

14. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

15. lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och

verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om

överflyttning av barn,

16. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

17. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt

pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt

eller handikappat barn,

18. lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen

(1992:300).

Lagförslagen har intagits som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:251

1994/95:L1 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

skärpt reglering beträffande bankspärr av försäkringsbelopp.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1993/94

1993/94:L410 av Carl Fredrik Graf (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lagen om vård av omyndigs värdehandlingar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av beloppsgräns i samband med

arvsavstående.

Utskottet

Allmän bakgrund

Föräldrabalken (FB) skiljer mellan vårdnad och förmynderskap.

Den som har hand om vårdnaden har ett ansvar för barnets

personliga förhållanden och skall bl.a. se till att barnets

behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir

tillgodosedda (6 kap. 2 § FB). Vårdnadshavaren företräder också

barnet i personliga angelägenheter (6 kap. 11--13 §§ FB). Hit

räknas bl.a. slutande av arbetsavtal. Förmyndaren å sin sida har

att sörja för den omyndiges person samt att förvalta den

omyndiges förmögenhet och företräda honom i andra angelägenheter

än de personliga (13 kap. 1 § FB).

Enligt huvudregeln i FB är föräldrar vårdnadshavare för sina

barn (6 kap. 2 §). Enligt 10 kap. 2 § FB är båda föräldrarna

gemensamt förmyndare för barn som står under deras vårdnad, de

är legala förmyndare. För barn som står under vårdnad av

endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare.

Föräldrars ställning som förmyndare följer alltså utan särskilt

beslut av deras egenskap av vårdnadshavare. Om ingendera av ett

barns föräldrar är lämplig som vårdnadshavare eller om båda

föräldrarna har avlidit, skall en eller flera förmyndare

förordnas särskilt (6 kap. 7--9 §§ FB). Förmyndaren blir då

också vårdnadshavare för barnet.

Även en vuxen person kan behöva bistånd med att förvalta sin

egendom, bevaka sin rätt m.m. I 11 kap. FB finns bestämmelser om

att rätten i olika situationer skall förordna en god man för

att företräda personer som av skilda anledningar inte i full

utsträckning kan representera sig själva. Sålunda skall rätten,

om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling,

försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver

hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja

för sin person, förordna god man för honom, om det behövs (11

kap. 4 §). Andra typer av godmanskap är mera begränsade och

avser ofta vissa speciella uppgifter, t.ex. att bevaka

bortovarandes eller okända arvingars eller testamentstagares

rätt vid utredningen av ett dödsbo (se bl.a. 11 kap. 1--3 §§).

En närmare redogörelse för godmanskapen lämnas i avsnittet

Behörigheten att fatta beslut i förmynderskapsärenden nedan.

Om någon, beträffande vilken det föreligger en sådan situation

som sägs i 11 kap. 4 § FB, är ur stånd att vårda sig eller sin

egendom, får rätten förordna förvaltare för honom eller

henne (11 kap. 7 § FB). Förvaltare får dock inte förordnas, om

det är tillräckligt att god man förordnas eller att den enskilde

på något annat mindre ingripande sätt får hjälp. Kännetecknande

för förvaltarskapet är att den för vilken förvaltare förordnas,

till skillnad från vad som gäller vid godmansförordnande,

förlorar sin rättshandlingsförmåga helt eller delvis och att

förvaltaren i motsvarande utsträckning får rätt att ingå

rättshandlingar för sin huvudmans räkning.

Tingsrätten beslutar enligt gällande regler om anordnande av

förvaltarskap och godmanskap samt förordnar och entledigar

förmyndare, förvaltare och gode män. Vissa förmynderskap samt

godmanskap och förvaltarskap skall skrivas in hos tingsrätten

(12 kap. 1 och 2 §§ FB). Beslut om inskrivning antecknas i den

s.k. förmynderskapsboken som förs kommunvis.

Såväl föräldrars som andra ställföreträdares förvaltning står

under tillsyn av överförmyndarna (se 17 kap. FB).

Överförmyndare väljs en för varje kommun (19 kap. 1 § FB).

Kommunerna kan dock besluta att i stället för överförmyndare

inrätta en överförmyndarnämnd. Överförmyndarna bestämmer i dag i

stor utsträckning hur de förvaltade medlen skall användas och

placeras. Föräldrar och andra ställföreträdare har vidare en

långtgående redovisningsskyldighet för förvaltningen gentemot

överförmyndaren.

Överförmyndarnas verksamhet står under tillsyn av

tingsrätterna (19 kap. 18 § FB). Tillsynen skall i första hand

ske genom årliga inspektioner.

Propositionens allmänna inriktning

I propositionen pekas på att de i dag gällande

förvaltningsreglerna på förmynderskapsområdet i huvudsak går

tillbaka på 1924 års förmynderskapslag. Regleringen kännetecknas

framför allt av en strävan att skapa trygghet för att den

omyndiges medel bevaras och ger en skälig avkastning. Enligt

propositionen är det uppenbart att lagstiftningen även i

fortsättningen bör bygga på den principen. Mot dagens regler kan

det dock anföras att de är mycket detaljerade och många av dem

dessutom svårtolkade. Regelsystemet speglar enligt propositionen

en äldre tids syn på ekonomiska förhållanden. Det kan, anförs

det, starkt ifrågasättas om det verkligen behövs en så

ingripande reglering som den nuvarande för att lagstiftningens

syfte skall tillgodoses.

I propositionen framhålls att de nuvarande reglerna i princip

inte gör skillnad mellan fall när det är den omyndiges föräldrar

som är förmyndare och den situationen att förmynderskapet utövas

av en särskilt förordnad förmyndare. Det kan därför ifrågasättas

om det inte bör gälla olika förvaltningsregler beroende på vem

som är förmyndare. I de flesta fall har föräldrar en naturlig

intressegemenskap med sina barn, vilken i regel inte har någon

motsvarighet när förmyndaren är särskilt förordnad. Det kan

också, anförs det vidare, på goda grunder ifrågasättas om det

nuvarande detaljerade systemet har en förankring hos det stora

flertalet föräldrar som har hand om sina barns egendom. Enligt

propositionen talar således övervägande skäl för att tiden är

mogen för en modernisering av reglerna om ställföreträdares

förvaltning av myndlingars egendom och särskilt med inriktning

på en minskad detaljstyrning vad gäller föräldrars förvaltning.

I propositionen pekas vidare på att lagstiftning som rör

domstolarnas verksamhet under senare år präglats av en strävan

att renodla verksamheten. Med det avses att domstolarna i

princip bör handlägga endast ärenden som verkligen kräver

domstolsprövning och syssla med endast sådana uppgifter som

faller inom ramen för vad som kan kallas rättskipning i egentlig

mening. I propositionen görs bedömningen att nämnda princip bör

gälla även på förmynderskapsområdet. De förmynderskapsärenden

som är av övervägande förvaltningsnatur bör sålunda handläggas

av förvaltningsmyndigheter.

I propositionen föreslås också att vårdnads- och

förmynderskapsbegreppen renodlas. Om ingen av ett barns

föräldrar kan vara vårdnadshavare, skall vårdnaden anförtros åt

en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. De särskilt

förordnade vårdnadshavarna skall också därigenom bli förmyndare

för barnet, om inte särskilda skäl talar mot det. På detta sätt

betonas enligt propositionen starkare att vårdnaden är det

primära.

Propositionen grundas på förslag som lämnats av

Förmynderskapsutredningen i betänkandet (SOU 1988:40) Föräldrar

som förmyndare. I betänkandet behandlas frågor om förvaltningen

av egendom som tillhör en underårig eller den som har god man

eller förvaltare. Vidare behandlas överförmyndarnas och

tingsrätternas verksamhet på förmynderskapsområdet. Frågor om

överförmyndarnas och tingsrätternas hantering av

förmynderskapsärenden behandlas även av Domstolsutredningen i

betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet

Arbetsuppgifter och förfaranderegler. Även den utredningens

överväganden i nämnda hänseenden ligger till grund för förslagen

i förevarande proposition.

Egendomsförvaltningen

Gällande ordning i huvuddrag

Den som är förmyndare för ett barn, i regel föräldrarna,

ansvarar i denna egenskap i princip för förvaltningen av barnets

medel. Den omyndige råder dock i princip själv över sina

arbetsinkomster och över egendom som har tillfallit honom genom

gåva eller testamente med villkor att egendomen skall förvaltas

av den omyndige själv (9 kap. 3 och 4 §§ FB). Vidare kan den som

vill ge eller testamentera egendom till en omyndig eller sätta

in en omyndig som förmånstagare till försäkring förordna att

egendomen skall stå under särskild förvaltning av annan än

förmyndaren, utan bestämmanderätt för denne (13 kap. 1 § andra

stycket FB).

Föräldrars, liksom förordnande förmyndares, gode män och

förvaltares förvaltning, är vidare underkastade en omfattande

samhällskontroll. Motsvarande kontroll gäller också

förordnade förmyndares, gode män och förvaltares förvaltning.

Gällande regelsystem innehåller t.ex. ingående bestämmelser om

hur omyndigas medel skall placeras. Reglerna härom finns i 15

kap. FB och i KK (1974:1048) om placering av omyndigs medel m.m.

Huvudprincipen är att pengar skall sättas in på räntebärande

konto hos bank. Efter insättningen är kontot i princip spärrat

på så sätt att pengarna får tas ut endast efter samtycke av

överförmyndaren. Undantag gäller dock beträffande medel som

behövs för den omyndiges underhåll eller för vården av hans

egendom. Sådana medel får sättas in på ospärrat konto.

Ställföreträdarna får också placera barnens tillgångar i

värdehandlingar. Vissa värdehandlingar får införskaffas utan

överförmyndarens samtycke, medan andra, t.ex. aktier, endast får

förvärvas efter att samtycke har lämnats. Om värdet av den

omyndiges -- eller den som företräds av en god man eller

förvaltare -- värdehandlingar uppgår till mer än två basbelopp,

skall handlingarna deponeras i bank och får inte tas därifrån

utan tillstånd av överförmyndaren. Bankernas skyldigheter

rörande förvaring och förvaltning av deponerade värdehandlingar

regleras i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar.

Även andra åtgärder av förmyndarna kräver samtycke av

överförmyndaren. Bl.a. gäller det tagande av lån för den

omyndiges räkning och förfogande över fast egendom som den

omyndige äger.

Ställföreträdarna har också en långtgående

redovisningsskyldighet gentemot överförmyndaren (16 kap. 2 och 5

§§ FB). De skall sålunda i princip ge in förteckningar över

egendom som tillfaller den omyndige samt lämna årsräkningar med

en redogörelse för sin förvaltning.

Propositionens förslag

När det gäller föräldrars förvaltning av sina barns

egendom föreslås i propositionen att det område som skall

kontrolleras av överförmyndarna i princip avgränsas från det

okontrollerade området genom en beloppsgräns. Ett värde

motsvarande åtta gånger basbeloppet enligt lagen om allmän

försäkring (1962:381) föreslås därvid som lämpligt gränsvärde.

I propositionen föreslås vidare att den kontrollerade

förvaltningen bör upphöra först om tillgångarna sjunkit i värde

i så väsentlig grad att det med tillräcklig säkerhet kan slås

fast att värdenedgången inte endast är tillfällig. Förvaltningen

bör därför övergå till att vara fri, om värdet av egendomen

sjunker under hälften av beloppsgränsen för kontrollerad

förvaltning.

Att överförmyndarkontroll inträder innebär att föräldrarna

inom en månad efter det att värdet på en omyndigs tillgångar

överstigit nämnda gränsbelopp skall ge in en förteckning

över egendomen till överförmyndaren. Detsamma gäller om egendom

tillfallit en omyndig med villkor om att förvaltningen av den

skall stå under överförmyndarens kontroll (särskild

överförmyndarkontroll). Föräldrarna skall vidare, om egendomens

värde överstiger gränsbeloppet, lämna in en årsräkning över

förvaltningen till överförmyndaren. En sådan årsräkning skall

också alltid lämnas om barnen äger fast egendom.

De föreslagna reglerna om överförmyndarkontroll innebär vidare

att värdehandlingar, t.ex. aktier, i princip skall säljas så

snart det lämpligen kan ske, om det inte är till fördel för den

omyndige att en värdehandling behålls. Den omyndiges tillgångar

får dock utan överförmyndarens samtycke placeras i bl.a.

obligationer, skuldförbindelser utfärdade av

kreditmarknadsbolag, andelar i värdepappersfonder samt

allemanssparande. Förvärv av aktier kräver enligt förslaget

emellertid överförmyndarens samtycke. Beträffande

penningmedel innebär förslaget att medlen, om de inte behövs

för den underåriges löpande behov och inte heller placeras i

värdehandlingar eller på annat godkänt sätt, skall göras

räntebärande genom att sättas in på bank.

Vad gäller uttag av bankmedel föreslås huvudregeln bli att

föräldrar över huvud taget inte skall behöva samtycke härför av

överförmyndaren. Överförmyndaren skall emellertid ha kvar

möjligheten att vid behov föreskriva att penningmedel skall

placeras på spärrad räkning.

I propositionen föreslås vidare att strängare regler skall

vara kvar i fråga om vissa förvaltningsåtgärder och viss

egendom, oavsett värdet på den förvaltade egendomen. Sålunda

krävs enligt propositionen överförmyndarens samtycke för

överlåtelse av och inteckning i fast egendom samt upplåtelse av

nyttjanderätt till sådan egendom. Kravet på överförmyndarens

samtycke för skuldsättning av barnet skall också finnas kvar.

Någon förändring av det principiella förbudet för föräldrar att

ge bort sina barns egendom, såvida det inte är fråga om

sedvanliga gåvor som inte står i missförhållande till barnets

ekonomiska villkor, föreslås inte heller. Någon principiell

förändring föreslås inte heller beträffande en omyndigs

möjligheter att driva rörelse. Sålunda får föräldrar över huvud

taget inte låta en omyndig driva rörelse, om han eller hon är

under 16 år. Den som har fyllt 16 men inte 18 år skall dock

enligt förslaget få driva bokföringspliktig rörelse endast med

överförmyndarens samtycke.

I propositionen föreslås vidare att tvånget att deponera

värdehandlingar i bank skall upphöra och att lagen om vård av

omyndigs värdehandlingar upphävs.

Enligt propositionen skall belopp som tillfaller en underårig

på grund av arv eller testamente, av den som ombesörjer

utbetalningen från dödsboet sättas in på spärrat konto i bank,

om beloppet antingen är större än två basbelopp eller

tillkommer den omyndige med villkor om särskild

överförmyndarkontroll. Detta skall gälla även i fråga om

försäkringsbelopp som tillfaller den underårige eller

utbetalning som härrör från individuellt pensionssparande.

Utbetalaren skall genast underrätta förmyndaren och

överförmyndaren om utbetalningen.

I propositionen föreslås vidare att överförmyndaren, när det

av särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen,

får bestämma bl.a. att reglerna om kontrollerad förvaltning helt

eller delvis skall tillämpas på en fri förvaltning, att

penningmedel skall sättas in på ett spärrat bankkonto som kräver

samtycke för alla uttag, att värdehandlingar skall förvaltas av

värdepappersinstitut eller att betalning till den underårige

skall sättas in på ett spärrat konto.

I propositionen föreslås också en möjlighet att överföra

egendom med villkor om överförmyndarkontroll. Ett sådant villkor

skall enligt förslaget kunna ges förutom vid gåva även i

testamente eller som villkor i förmånstagarförordnande vid

försäkring eller vid pensionssparande. För att undvika

sammanblandning med den kontroll som följer av FB:s huvudregel

föreslås den nu angivna kontrollen kallas särskild

överförmyndarkontroll.

När det gäller förvaltning som utövas av förordnade

förmyndare föreslås i propositionen att i stort sett samma

regler skall gälla som för de föräldraförvaltningar som avser

egendom till ett värde över gränsen på åtta basbelopp.

Vad sedan gäller gode män och förvaltare föreslås i

propositionen att de i förvaltningshänseende behandlas på samma

sätt som förordnade förmyndare. Det innebär inte någon ändring

av gällande rätt.

Motionerna

I motion 1994/95:L1 av Kenth Skårvik (fp), som väckts med

anledning av propositionen, anförs att föräldrar i princip bör

få sköta barnens ekonomi utan inblandning av överförmyndare.

Enligt motionären är dock en särreglering motiverad beträffande

försäkringsbelopp som tillfaller underårig. Propositionen

innebär att sådana belopp skall sättas in på spärrat konto, om

det gäller större belopp än två basbelopp. Motionären anser att

förslaget bör ändras så att alla försäkringsbelopp oavsett

storlek som tillfaller en omyndig obligatoriskt skall placeras

på spärrat konto i bank. En sådan reglering skulle enligt

motionären göra överförmyndarens roll mindre utsatt och

eliminera alla misstankar om godtycke vid spärrandet av

försäkringsbelopp endast i vissa fall. Detta skulle också,

anförs det vidare, på effektivast möjliga sätt skydda barnens

försäkringsbelopp från att förbrukas till annat än barnets

bästa. I motionen hemställs att vad som sålunda anförts ges

regeringen till känna.

Enligt motion 1993/94:L410 av Carl Fredrik Graf (m) om

förmynderskap och omyndigs värdehandlingar, vilken väckts

under den allmänna motionstiden 1994, finns detaljer i gällande

lagstiftning som det finns anledning att överväga. Till att

börja med anser motionären att vissa av en banks skyldigheter i

fråga om förvar och förvaltning enligt lagen om vård av omyndigs

värdehandlingar, bl.a. skyldigheten att varje år till

överförmyndaren översända vissa uppgifter rörande förvaltningen,

borde inskränkas till att gälla endast om tillgångarna

överstiger två gånger basbeloppet. Motionären yrkar att vad som

sålunda anförts bör ges regeringen till känna (yrkande 1).

Motionären tar också upp frågan om en förmyndares skyldighet att

till överförmyndaren inge förteckning över den egendom som

tillfaller en omyndig genom ett arvsavstående. Enligt motionen

bör en nedre beloppsgräns införas för en sådan skyldighet.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som

sålunda anförts i motionen (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Utskottet stöder propositionens huvudsyfte att förenkla

reglerna på förmynderskapsrättens område och anpassa dessa till

dagens förhållanden. Som framhålls i propositionen är det

särskilt angeläget att väsentligt inskränka kontrollreglerna

beträffande föräldrars förvaltningar av sina barns egendom. En

förenkling av regelsystemet beträffande föräldrars

förvaltning måste innebära att ett större antal förvaltarskap

primärt ställs utanför överförmyndarens direkta kontroll.

Härigenom får, som anförs i propositionen, överförmyndarna

möjlighet att koncentrera kontrollen på de förvaltarskap där

kontroll framstår som särskilt motiverad.

När det gäller frågan hur det kontrollerade området skall

avgränsas vill utskottet erinra om att Förmynderskapsutredningen

föreslog en avgränsning efter egendomens ursprung. Förslaget

innebar att föräldrarna i princip själva, utan inblandning från

överförmyndaren, skulle få förvalta egendom som barnet fått i

gåva medan kontrollen skulle kvarstå vid förvaltning av egendom

som barnet fått genom arv eller testamente eller som

förmånstagare till försäkring med anledning av dödsfall.

Utskottet delar de farhågor som uttalas i propositionen för de

tillämpningssvårigheter en sådan princip torde leda till, bl.a.

när det gäller att avgöra vilken egendom som omfattas av

kontroll. Som anförs i propositionen är en regel som utgår från

en värdegräns betydligt enklare att tillämpa för såväl föräldrar

som överförmyndare; värdet på den omyndiges tillgångar, oavsett

hur värdegränsen uppnås, avgör om överförmyndarkontrollen

inträder. Gränsvärdet får emellertid inte sättas för lågt så att

huvudsyftet med reformen, att avlasta de flesta

föräldraförvaltningar överförmyndarkontroll, urvattnas.

Utskottet anser att den nivå på gränsbeloppet som föreslagits i

propositionen är väl avvägd. Enligt utskottets mening finns det

skäl att anta att de sålunda angivna förutsättningarna för att

en generell kontroll av föräldrars förvaltningar skall bli

tillämplig bättre överensstämmer med vad föräldrar i allmänhet

uppfattar som ett motiverat intrång i deras privata sfär. Det i

sin tur torde bidra till att reglerna bättre än i dag efterlevs

i de fall kontroll från överförmyndaren inträder. Genom

avregleringen bör överförmyndarna också få bättre möjligheter

att kunna följa upp sina ärenden.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker den föreslagna

innebörden av en allmän överförmyndarkontroll beträffande

föräldrars förvaltning av sina barns egendom.

Som framgått av redogörelsen för propositionens förslag kan en

motsvarande kontroll åstadkommas genom villkor om särskild

överförmyndarkontroll i samband med gåva, i testamente eller i

förmånstagarförordnande. Utskottet tillstyrker denna möjlighet

för den som vill överföra egendom till en underårig att försäkra

sig om att egendomen kommer barnet till nytta.

Utskottet övergår härefter till propositionens förslag i fråga

om ställföreträdares egendomsförvaltning, vilka aktualiserats

genom motionerna i ärendet. Först behandlar utskottet därvid det

spörsmål som tas upp i motion 1994/95:L1 om direktinsättning av

försäkringsbelopp m.m. i bank.

Propositionen innebär bl.a. att försäkringsbelopp,

utbetalningar från pensionssparkonton samt utbetalningar från

dödsbon på grund av bodelning, arv eller testamente som

tillfaller en omyndig eller den som företräds av god man eller

förvaltare skall, om medlen är större än två basbelopp, sättas

in på ett spärrat konto. Vad särskilt gäller underårigas

situation kan det, som påpekas i propositionen, röra sig om

mycket stora belopp som skall betalas ut till barn när det

gäller såväl arv som försäkringsersättningar m.m. Ett barn

befinner sig ofta i en särskilt behövande situation när

ifrågavarande medel betalas ut, eftersom barnets försörjare kan

ha avlidit eller barnet skadats och behöver särskilt kostsam

vård eller hjälp i framtiden. Ett sätt att tillgodose barnets

behov av extra skydd i dessa situationer är, som anförs i

propositionen, att inte omedelbart lämna över förvaltningsrätten

över de utbetalade medlen till föräldern utan ge överförmyndaren

en möjlighet att överväga om situationen har förändrats på ett

sådant sätt att det finns anledning att ge särskilda

föreskrifter rörande förvaltningen av de medel som tillkommer

den underårige.

Utskottet har inte något att erinra mot en regel av föreslagen

innebörd och anser i likhet med propositionen att det inte finns

någon anledning att i sammanhanget behandla medel som tillfaller

den som har en förordnad förmyndare eller den som företräds av

en god man eller förvaltare på annat sätt. Utskottet delar

vidare propositionens bedömning att en undre värdegräns bör dras

så att inte systemet betungas i onödan. Den gräns på två gånger

basbeloppet, över vilken alla utbetalningar av nu avsett slag

skall sättas in på spärrat konto, är enligt utskottet lämplig.

Vad särskilt gäller underårigas skyddsintresse i sammanhanget

vill utskottet erinra om den möjlighet till särskild

överförmyndarkontroll som den som överför egendom av

ifrågavarande slag kan föreskriva enligt förslaget.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker propositionens

förslag till reglering av direktinsättning i bank av

försäkringsbelopp m.m. och avstyrker motion 1994/95:L1.

Vad sedan gäller frågan om förvar och förvaltning av

omyndigs värdehandlingar, som aktualiseras genom motion

1993/94:L410 yrkande 1, vill utskottet anföra följande.

Som anförs i propositionen har plikten att deponera omyndigs

värdehandlingar i bank nödvändiggjort en omfattande

lagreglering, dels i FB, dels i den särskilda lagen om vård av

omyndigs värdehandlingar, vilken gör hanteringen av värdepapper

tungrodd. Så som redovisas i propositionen har också systemet

med deponering av de fysiska värdehandlingarna alltmer förlorat

i betydelse till följd av utvecklingen mot att registrera aktier

och andra finansiella instrument i kontobaserade system.

Utskottet har mot bakgrund härav inte något att erinra mot att

de relativt ålderdomliga reglerna om krav på deponering hos bank

av värdehandlingar och om banks detaljerade skyldigheter

beträffande förvar och förvaltning av sådan egendom nu anpassas

till dagens förändrade värdepappersmarknad. De bestämmelser som

sålunda föreslås i FB i detta hänseende fyller enligt utskottets

mening väl reformens allmänna syfte att förenkla och modernisera

regelsystemet. De nya reglerna innebär att överförmyndaren skall

ha möjlighet att i enskilda fall ingripa med föreskrifter om att

den underåriges värdehandlingar skall förvaltas av bank eller

annat värdepappersinstitut. Om ett sådant beslut meddelas skall

förmyndarna träffa avtal med värdepappersinstitutet om att

värdehandlingarna skall förvaras och förvaltas där. Villkoren

härför skall godkännas av överförmyndaren. Beträffande sådana

rättigheter som är registrerade enligt aktiekontolagen

(1989:827) kan förmyndarna nöja sig med ett mindre omständligt

förfarande, nämligen att låta registrera på aktiekontot att

samtycke krävs för att förfoga över rättigheten. -- De förslag

till bestämmelser som nu redovisats har också sin motsvarighet i

propositionen beträffande förvaltning som handhas av förordnad

förmyndare, god man eller förvaltare.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att

motionsyrkandet får anses tillgodosett genom de förslag till

modernisering och förenkling av förvaltningen av omyndigas

värdehandlingar som nu föreslås. Motionsyrkandet bör således

inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

I motion L410 behandlas dessutom frågan om att införa

en beloppsgräns för skyldigheten för förmyndare att ge in en

förteckning till överförmyndaren över den egendom som

tillfaller den omyndige genom avstående av arv (yrkande 2).

Som framgått innebär propositionen att föräldrar i princip

skall till överförmyndaren lämna en förteckning (samt en

årsräkning som avser förvaltningen) över sina barns egendom

först när värdet på barnets tillgångar genom arv, gåva,

värdestegring eller på något annat sätt kommit att överstiga

åtta gånger gällande basbelopp.

Utskottet har ovan uttalat sitt stöd för den förenkling av

regelsystemet beträffande föräldrars förvaltning som den angivna

inriktningen av en generell överförmyndarkontroll innebär.

Förslaget ligger enligt utskottet också i linje med motionärens

önskemål om vissa lättnader i redovisningsskyldigheten för

förmyndare. Motion L410 påkallar således inte heller i denna del

någon riksdagens vidare åtgärd.

Vad därefter särskilt gäller förvaltning genom förordnade

förmyndare, gode män och förvaltare är det, som uttalas i

propositionen, en rimlig ståndpunkt att ett större mått av

samhällskontroll är erforderligt beträffande de förvaltningar

som här är i fråga jämfört med föräldrars förvaltning i

allmänhet. Det synes därvid i enlighet med vad som förordas i

propositionen ändamålsenligt att låta i huvudsak samma mått av

kontroll gälla som för de föräldraförvaltningar som avser ett

högre värde på egendomen. Utskottet anser vidare att de

förenklingar och uppmjukningar av överförmyndarkontrollen som

föreslås även för förordnade förmyndares m.fl. förvaltningar är

behövliga. Inte minst gäller detta, som utskottet ovan berört,

de relativt otympliga och otidsenliga reglerna om deponering av

värdehandlingar i bank.

Utskottet vill avslutningsvis i detta avsnitt framhålla att

propositionen innebär en tämligen betydande förenkling av

regelsystemet beträffande föräldrars förvaltningar i allmänhet.

Det är väsentligt att en så pass genomgripande reform följs upp

och utvärderas relativt snart. Inte minst gäller detta frågan om

avregleringen leder till att lagstiftningens grundläggande syfte

att trygga de omyndigas egendom riskerar att komma i kläm.

Utskottet utgår från att regeringen ser till att en sådan

uppföljning och utvärdering av reformen kommer till stånd.

Med hänvisning till det anförda, och då utskottet inte har

något att erinra mot propositionens förslag beträffande

egendomsförvaltningen, tillstyrker utskottet propositionen i

denna del.

Behörigheten att fatta beslut i förmynderskapsärenden

Gällande ordning

Tingsrätterna handlägger i dag som första instans i princip

två grupper av ärenden på förmynderskapsområdet. Den ena gruppen

avser frågor om anordnande, omprövning eller upphörande av

godmanskap eller förvaltarskap. Vidare prövar tingsrätterna

frågor om förordnande eller entledigande av förmyndare, god man

eller förvaltare.

Om en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan

orsak inte kan utöva förmynderskapet, skall rätten enligt 11

kap. 1 § FB förordna en god man som har till uppgift att i

förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter. En

god man skall också förordnas, om förmyndaren i ett ärende om

entledigande tillfälligt skilts från förmynderskapet i avvaktan

på ett slutligt beslut.

En förmyndare, förvaltare eller god man får inte företa

rättshandlingar för den underåriges eller huvudmannens räkning,

om ställföreträdaren eller hans make har ett eget intresse att

bevaka eller om ställföreträdaren samtidigt är ställföreträdare

för den med vilken den underårige eller huvudmannen skall ingå

rättshandlingen. I sådana fall skall rätten förordna en god man

att företräda den underårige eller huvudmannen (13 kap. 2 § och

11 kap. 2 § FB).

När ett dödsbo utreds, skall god man i vissa fall förordnas

för bortovarande känd eller okänd arvinge eller testamentstagare

som inte kan bevaka sin rätt eller förvalta sin lott i boet (11

kap. 3 § första stycket 1--3 FB). I 11 kap. 3 § första stycket

4--6 FB regleras bl.a. fall då god man skall förordnas för

blivande rättsägare när det är ovisst vem som skall bli ägare

till viss egendom eller då det i testamente föreskrivits att

egendom skall förvaltas av god man.

Rätten skall vidare, då någon för en familjerättslig talan mot

en person som det inte går att få tag i, förordna god man för

att bevaka den bortovarandes rätt i saken (18 kap. 1 §

äktenskapsbalken och 20 kap. 2 § första stycket FB).

I ett ärende om förordnande av förvaltare skall den som

ansökningen avser företrädas av en god man, om han inte skulle

förstå vad det är fråga om, eller om han skulle lida allvarlig

skada av att få del av ansökningen (20 kap. 2 § andra stycket

FB). Rätten förordnar god man i detta fall.

Enligt 11 kap. 4 § FB slutligen skall rätten, om någon på

grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat

hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att

bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin

person, förordna god man för honom, om det behövs.

Propositionens förslag

I propositionen föreslås att tingsrätterna skall ha kvar

ärenden som rör förordnande och entledigande av förmyndare.

Vidare skall domstolarna enligt förslaget behålla uppgiften att

besluta om anordnande, omprövning och upphörande av

förvaltarskap liksom att besluta om anordnande, omprövning och

upphörande av sådant godmanskap som avses i 11 kap. 4 § FB.

Däremot föreslås i propositionen att ärenden om förordnande och

entledigande av förvaltare resp. av god man enligt 11 kap. 4 §

FB flyttas över från tingsrätterna till överförmyndarna.

Frågor om godmanskap enligt 11 kap. 1 § och 2 § FB föreslås

som huvudregel också flyttade från tingsrätterna till

överförmyndarna. Detsamma är förslaget beträffande beslut om god

man för bortavarande eller okända arvingar och testamentstagare

eller för blivande rättsägare m.fl. (11 kap. 3 § FB).

Slutligen skall enligt propositionen rätten även i framtiden

förordna god man i mål enligt äktenskapsbalken eller FB.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen att domstolarna i princip i

första instans endast skall syssla med sådana

förmynderskapsärenden som verkligen kräver domstolsprövning och

att frågor som mer är av förvaltningskaraktär kan lyftas bort

från tingsrätterna och handläggas av förvaltningsmyndighet.

Denna uppfattning ligger också i linje med den allmänna

inriktningen på den översyn av domstolarnas uppgifter och

arbetssätt, innefattande bl.a. arbetsfördelningen mellan

domstolar och förvaltningsmyndigheter, som nu pågår på grundval

av Domstolsutredningens betänkande i frågan (se SOU 1991:106)

Domstolarna inför 2000-talet Arbetsuppgifter och

förfaranderegler. Utskottet har inte något att erinra mot den

funktionsfördelning som med tillämpning av dessa principiella

utgångspunkter nu föreslås mellan tingsrätt och överförmyndare i

fråga om förmynderskapsärendena. Starka rationalitetsskäl talar

enligt utskottets mening för att de flesta ärenden på området

kan överflyttas från tingsrätterna till överförmyndarna. De

ärenden där rättssäkerhetsaspekterna gör sig tyngst gällande,

såsom ärenden om förordnande av förmyndare och anordnande av

förvaltarskap resp. godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB, bör

emellertid, som föreslås, ligga kvar på domstol i första

instans.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens

förslag beträffande överflyttning av flertalet

förmynderskapsärenden till överförmyndaren. Utskottet vill

samtidigt framhålla att propositionen i denna del -- i förening

med främst förslaget om överflyttande av tillsynsuppgiften till

överförmyndarna -- innebär att ett ökat ansvar läggs på

överförmyndarna. Även här vill utskottet understryka vikten av

att förändringarna följs upp och utvärderas relativt snart.

Utskottet vill också understryka betydelsen av att de

kompetenshöjande insatser som, med anledning av överförmyndarnas

utvidgade uppgifter, kan bli erforderliga kommer till stånd

redan under övergångstiden fram till det att reformen avses

träda i kraft, nämligen den 1 juli 1995.

Tillsyn över överförmyndarna

Gällande ordning

Enligt nuvarande bestämmelser utövar tingsrätten tillsyn över

överförmyndarnas verksamhet. Ett led i tillsynen är rättens

inspektion av överförmyndaren. Vid inspektionen skall rätten

granska dels förmynderskapsböcker och förteckningar över ärenden

som rör förmynderskap som inte är inskrivna, dels stickprovsvis

utvalda ärenden. Rättens roll som tillsynsmyndighet kommer

härutöver till uttryck bl.a. i bestämmelsen i 13 kap. 6 § FB om

skyldighet för förmyndare m.fl. att ge inte bara överförmyndaren

utan också rätten de upplysningar som infordras. Förutom den

rena tillsynsverksamheten förekommer också en relativt

omfattande rådgivning från tingsrätternas sida gentemot

överförmyndarna.

Propositionens förslag

I propositionen föreslås att tillsynen över överförmyndarna

skall flyttas från tingsrätterna till länsstyrelserna.

Utskottets bedömning

Utskottet delar propositionens bedömning att

tillsynsverksamheten är en uppgift av förvaltningskaraktär som

inte bör ligga på tingsrätterna. Som anförs i propositionen

finns det även andra principiella motiv som stöder denna

uppfattning. När det gäller val av förvaltningsmyndighet anser

utskottet i likhet med propositionen att flera starka skäl talar

för att länsstyrelserna i fortsättningen skall ha hand om denna

uppgift. I enlighet med vad utskottet ovan uttalat är det av

vikt att även den förändring som föreslås i förevarande

sammanhang angående tillsynsverksamheten följs upp och

utvärderas, och utskottet utgår från att så sker inom relativt

snar framtid. Med det anförda tillstyrker utskottet

propositionen i ifrågavarande del.

Övrigt

Utskottet har inte någon erinran mot de delar av propositionen

som inte berörts särskilt med undantag för några mindre

lagtekniska justeringar enligt följande.

Som en följd av att det i propositionen föreslås att rätten

skall behålla ärenden om anordnande (och omprövning och

upphörande) av förvaltarskap -- men däremot inte ärenden om

förordnande av förvaltare -- bör, vilket förbisetts i

propositionen, en ändring vidtas också i 20 kap. 2 § andra

stycket FB. Utskottet förordar att bestämmelsen erhåller den

lydelse som framgår av utskottets förslag i bilaga 2.

Utskottet har vidare uppmärksammat en felaktighet i

propositionen när det gäller ingressen till förslaget till lag

om ändring i FB. Beträffande 20 kap. FB avser ingressen enligt

sin föreslagna lydelse 2 a--4, 6 och 8 §§. Paragraferna 2 b och

2 c i detta kapitel skall emellertid inte omfattas av förslaget

till ändring i FB. Ingressen till detta förslag bör därför

erhålla den i bilaga 3 som utskottets förslag betecknade

lydelse.

Slutligen förordar utskottet en lagteknisk justering

beträffande propositionens förslag till lag om ändring i lagen

(1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300) (lagförslag 18).

Sistnämnda ändringslag träder i kraft den 1 januari 1995, medan

den i förevarande sammanhang aktuella ändringen avses träda i

kraft den 1 juli 1995. Förevarande ändring bör därför rätteligen

göras i kyrkolagen. Propositionens lagförslag nr 18 bör sålunda

avslås och riksdagen anta det av utskottet i bilaga 4 framlagda

förslaget till lag om ändring i kyrkolagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande ny förmynderskapslagstiftning

att riksdagen

dels beslutar att 20 kap. 2 § föräldrabalken skall erhålla

ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag i bilaga 2,

dels med avslag på motionerna 1993/94:L410 och 1994/95:L1

antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken

med den ändringen att ingressen skall ha i bilaga 3 som

Utskottets förslag betecknade lydelse,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i ärvdabalken,

lag om ändring i rättegångsbalken,

lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

lag om ändring i lagen (1921:159) med vissa bestämmelser om

förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga huset,

lag om upphävande av lagen (1924:322) om vård av omyndigs

värdehandlingar,

lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av

domstolsärenden,

lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

lag om ändring i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott

för studerande,

lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

lag om ändring i lagen (1989:14) om erkännande och

verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om

överflyttning av barn,

lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg

till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat

barn,

dels med avslag på regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1993:1223) om ändring i kyrkolagen (1992:300) antar det

av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om ändring

i kyrkolagen (1992:300).

Stockholm den 15 november 1994

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson

(s), Bengt Kronblad (s), Per Stenmarck (m), Carin Lundberg (s),

Rune Berglund (s), Rolf Dahlberg (m), Karin Olsson (s), Eva

Arvidsson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s),

Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Stig Rindborg

(m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Göran R

Hedberg (m).

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Bilaga 1

2 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:48 s.1) om

samäganderätt

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1921:159) med vissa

bestämmelser om förmynderskap för omyndig medlem av det kungliga

huset

7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1924:322) om vård

av omyndigs värdehandlingar

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:807) om

handläggning av domstolsärenden

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna

barnbidrag

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:143) om

bidragsförskott

11 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1095) om

förlängt bidragsförskott för studerande

13 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:14) om

erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden

m.m. och om överflyttning av barn

16 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)

17 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:773) om

särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av

sjukt eller handikappat barn

18 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om

ändring i kyrkolagen (1992:300)

Av utskottet framlagt förslag till ändrad lydelse av 20 kap.

2 § föräldrabalken

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

20 kap.

2 §

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på

okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man enligt 11

kap. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men

stämningen eller andra handlingar i målet ej kan delges honom

eller han underlåter att ställa ombud för sig och särskilda skäl

föreligger att förordna god man.

I ett ärende om I ett ärende om anordnande

förordnande av av förvaltarskap eller

förvaltare eller utvidgning utvidgning av ett

av ett förvaltarskaps förvaltarskaps omfattning,

omfattning, där den där den enskilde

enskilde uppenbarligen inte uppenbarligen inte

förstår vad saken förstår vad saken

gäller eller skulle lida gäller eller skulle lida

skada av att få del av skada av att få del av

handlingarna i ärendet, handlingarna i ärendet,

skall rätten förordna en skall rätten förordna en

god man enligt 11 kap. att god man enligt 11 kap. att

företräda den enskilde i företräda den enskilde i

ärendet och bevaka hans ärendet och bevaka hans

eller hennes rätt. eller hennes rätt.

En god man som avses i första eller andra stycket skall

samråda med den för vilken han har förordnats, i den mån det kan

ske.

Av utskottet framlagt förslag till ändrad lydelse av

ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i

föräldrabalken

Bilaga 3

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs i Härigenom föreskrivs i

fråga om fråga om

föräldrabalken2 dels att föräldrabalken2 dels att

10 kap. 12 §, 11 kap. 27 10 kap. 12 §, 11 kap. 27

§, 12 och 17 kap., 19 kap. §, 12 och 17 kap., 19 kap.

17 § samt 20 kap. 5 § 17 § samt 20 kap. 5 §

skall upphöra att gälla, skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 11 kap. 28 dels att nuvarande 11 kap. 28

§ och 19 kap. 18 § skall § och 19 kap. 18 § skall

betecknas 11 kap. 27 § betecknas 11 kap. 27 §

respektive 19 kap. 17 §, respektive 19 kap. 17 §,

dels att den nya 19 kap. 17 dels att den nya 19 kap. 17

§ skall ha följande § skall ha följande

lydelse, dels att 1 kap. 4 lydelse, dels att 1 kap. 4

§, 2 kap. 3, 7 och 9 §, 2 kap. 3, 7 och 9

§§, 3 kap. 5 §, 4 §§, 3 kap. 5 §, 4

kap. 5 a och 10 §§, 6 kap. 5 a och 10 §§, 6

kap. 2, 3, 7--10, 17 och 21 kap. 2, 3, 7--10, 17 och 21

§§, 7 kap. 2 §, 9 §§, 7 kap. 2 §, 9

kap. 1, 4 och 5 §§, 10 kap. 1, 4 och 5 §§, 10

kap. 3--7, 9, 11, 13 och 18 kap. 3--7, 9, 11, 13 och 18

§§, 11 kap. 1--4, 7, 8, §§, 11 kap. 1--4, 7, 8,

13--26 §§, 13--16 kap., 13--26 §§, 13--16 kap.,

19 kap. 5, 9, 10 och 14 19 kap. 5, 9, 10 och 14

§§, 20 kap. 2 a--4, 6 §§, 20 kap. 2, 2 a, 3,

och 8 §§, 21 kap. 8 § 4, 6 och 8 §§, 21 kap. 8

samt rubrikerna till 13--16 § samt rubrikerna till

kap. skall ha följande 13--16 kap. skall ha

lydelse, dels att det i balken följande lydelse, dels att

skall införas ett nytt det i balken skall införas

kapitel, 12 kap., samt fyra ett nytt kapitel, 12 kap.,

nya paragrafer, 6 kap. 10 a--c samt fyra nya paragrafer, 6

§§ och 11 kap. 3 a §, kap. 10 a--c §§ och 11

av följande lydelse. kap. 3 a §, av följande

lydelse. 2 Balken omtryckt

1990:1526.

Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i

kyrkolagen (1992:300)

Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att 41 kap. 27 § kyrkolagen (1992:300)

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 kap.

27 §1

Prästlönefonder och Regeringen får meddela

församlingskyrkors eller föreskrifter om hur

domkyrkors fastighetsfonder prästlönefonder och

skall göras församlingskyrkors eller

räntebärande på samma domkyrkors fastighetsfonder

sätt som föreskrivs om får placeras.

omyndigs medel.

Regeringen får meddela

föreskrifter om att

fondernas tillgångar får

placeras på något annat

sätt.

Av den avkastning som stiftens prästlönefonder samt

församlingskyrkors och domkyrkors fastighetsfonder har från

obligationer, bankmedel och andra fordringar samt aktier och

andelar i värdepappersfonder skall årligen avsättning ske till

kapitalet med ett belopp som svarar mot värdeminskningen på

grund av inflationen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

1 Senaste lydelse 1993:1323