Bet. 1994/95:LU30

Lagutskottets betänkande

1994/95:LU30

Löneskydd vid upprepade konkurser

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1994/95

LU30

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition

1994/95:180 om löneskydd vid upprepade konkurser.

I propositionen föreslås en ändring i 9 a § lönegarantilagen

(1992:497). Enligt regelns nuvarande lydelse har en

arbetstagare, som inom två år före konkursbeslutet har beviljats

lönegarantiersättning för lönefordringar som har uppstått i

huvudsakligen samma verksamhet, rätt till garantiersättning i

den senare konkursen endast om han av en offentlig

arbetsförmedling anvisats den anställning i vilken den fordran

som prövningen avser har uppstått. Den föreslagna ändringen

innebär att det vid regelns tillämpning blir möjligt att ta

större hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

I betänkandet behandlar utskottet också motionsyrkanden som

väckts med anledning av propositionen och under den allmänna

motionstiden 1994/95.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker

motionsyrkandena.

Till betänkandet har fogats två reservationer (m resp. v)

Propositionen

I proposition 1994/95:180 föreslår regeringen

(Arbetsmarknadsdepartementet) att riksdagen antar det i

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

lönegarantilagen (1992:497).

Lagförslaget har intagits som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:180

1994/95:L42 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förbättrat löneskydd för löntagare.

1994/95:L43 av Stig Rindborg (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett heltäckande förslag till ny

konkurslagstiftning.

1994/95:L44 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om det fortsatta utredningsarbetet angående det framtida

systemet för lönegarantin.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95

1994/95:L304 av Kurt Ove Johansson och Ingemar Josefsson (s)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

vad i motionen anförts om löntagarnas utsatta ställning vid

konkurser.

1994/95:L306 av Kristina Nordström och Sven-Åke Nygårds (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ta bort tvåårskarensen ur

lönegarantilagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att se över ramarna för lönegarantins

innehåll.

1994/95:L307 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring

av 9 a § lönegarantilagen som är nödvändig för att Sverige skall

uppfylla sina åtaganden enligt EES-avtalet på denna punkt och

EU-medlemskapet på denna punkt,

3. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en

utredning med uppgift att göra en översyn av förmånsrätts- och

lönegarantilagstiftningen i enlighet med vad i motionen anförts.

1994/95:L312 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändring av karensregeln i

lönegarantilagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen i övrigt anförts om översyn av lönegarantilagen och

förmånsrättslagen.

Utskottet

För att tillförsäkra att arbetstagare alltid skall få någon

betalning för sin fordran mot en arbetsgivare som försätts i

konkurs infördes år 1971 för första gången lagstiftning om

statlig lönegaranti vid konkurs. Regelsystemet reformerades år

1992 varigenom en ny lönegarantilag tillkom som trädde i kraft

den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:139, bet. LU37, rskr. 318).

Lönegarantilagen (1992:497) kan allmänt sägas innebära att

staten garanterar prioriterade lönefordringar enligt 12 eller 13

§ förmånsrättslagen (1970:979), dvs. fordringar på lön och

aktuell pension resp. framtida pension, samt att staten övertar

fordringarna -- med motsvarande förmånsrätt -- och inträder i

konkursen som borgenär.

Inom EG gäller sedan år 1980 ett särskilt direktiv

(80/987/EEG) som syftar till en harmonisering av

medlemsstaternas lagstiftning om lönegaranti vid konkurs.

Direktivet innehåller regler till skydd för arbetstagarnas

lönefordringar när arbetsgivaren är på obestånd. I direktivet

finns också en artikel [10 (a)] som ger medlemsstaterna

möjlighet att vidta åtgärder som är nödvändiga för att hindra

missbruk av lönegarantisystemet.

Den 1 juli 1994 genomfördes vissa förändringar i reglerna om

lönegaranti och förmånsrätt (prop. 1993/94:208, bet. LU34,

rskr. 394). Bl.a. infördes i lönegarantilagen (LGL) regler

riktade mot missbruk av lönegarantin.

Dessa sistnämnda regler tog sikte på olika slag av missbruk.

Den ena regeln, 9 b § LGL, utgör en allmän regel mot missbruk

enligt vilken lönegarantin inte skall ersätta en lönefordran om

det finns grundad anledning anta att en av förutsättningarna för

den anställning eller det anställningsvillkor på vilket

fordringen grundar sig har varit att betalning skulle utgå helt

eller delvis genom lönegarantin. I sådant fall får

konkursförvaltaren avslå en lönegarantiansökan.

Den andra missbruksregeln, 9 a § LGL, även kallad

karensregeln, syftar till att begränsa missbruk som har

negativa effekter på konkurrensen. Bestämmelsen innebär att

lönegaranti skall kunna lämnas endast en gång under en

tidsperiod om två år för lönefordringar som har uppstått i

huvudsakligen samma verksamhet. Lönegarantin gäller emellertid

om arbetstagaren har anvisats anställningen av den offentliga

arbetsförmedlingen.

I propositionen föreslås att karensregeln i 9 a § LGL

utökas med ännu en undantagsbestämmelse. Denna innebär att

lönegarantin gäller om det finns särskilda skäl för det. I

propositionen hänvisas till att karensregeln utsatts för kritik

från bl.a. arbetstagarhåll. Ett av de förslag som därvid har

förts fram är att regeln borde ha en lydelse som ger möjlighet

att i större utsträckning beakta omständigheterna i det enskilda

fallet.

I propositionen framhålls vidare att det förhållandet att

lönegarantin kommer till användning för att betala

lönefordringar i en verksamhet som inom några få år genomgår

upprepade konkurser med efterföljande rekonstruktion innebär ett

sätt att använda garantin som inte har varit avsett av

lagstiftaren. Ett sådant sätt att använda garantin innebär också

en ökad belastning på lönegarantifonden. Det är enligt

regeringen alltså nödvändigt att även i fortsättningen ha en

regel som kan stävja förfaranden av detta slag. Det är

emellertid enligt propositionen viktigt att regeln har en sådan

utformning att lönegarantireglernas syfte att skydda

arbetstagaren vid arbetsgivarens konkurs kan tillgodoses även i

dessa fall. Regeln bör sålunda medge en flexibel tillämpning med

möjlighet att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda

fallet.

I propositionen anförs vidare att även andra regler som har

betydelse för skyddet av arbetstagarnas fordringar genom

lönegarantin kan behöva övervägas på nytt. Regeringen avser

därför att under våren 1995 tillsätta en utredning som skall få

i uppdrag att undersöka om arbetstagarnas löneskydd vid

arbetsgivarens konkurs kan förbättras och frågor om garantins

finansiering.

I motionerna tas upp frågan om karensregeln och spörsmålet

om en allmän översyn av lagstiftningen om lönegaranti.

Sålunda yrkas i motion L43 av Stig Rindborg (m) avslag på

regeringens lagförslag (yrkande 1). Enligt motionären bör

regeringen i stället omgående lägga fram ett heltäckande förslag

till ny konkurslagstiftning med hög prioritet för att i det

sammanhanget reglera lönegarantin (yrkande 2). I motion L306 av

Kristina Nordström och Sven-Åke Nygårds (båda s) begärs ett

tillkännagivande om att karensregeln bör tas bort helt (yrkande

1). I motionen yrkas vidare en översyn av lönegarantins

omfattning (yrkande 2). Enligt motionerna L307 av Hans Andersson

m.fl. (v) och L312 av Hans Stenberg m.fl. (s) strider

karensregeln mot gällande EG-direktiv på området. Enligt

motionerna bör regeln ändras så att konflikt inte uppstår med

direktivet (yrkande 2 resp. 3). I motion L307 begärs vidare en

utredning av förmånsrätts- och lönegarantilagstiftningen i syfte

att förebygga spekulativt utnyttjande av garantin samtidigt som

löntagarnas grundläggande skydd inte rubbas (yrkande 3). Samma

innebörd har motion L44 av Elving Andersson (c). Enligt

nyssnämnda motion L312 bör vidare en översyn göras av de

effekter förändringarna i lönegarantilagen och förmånsrättslagen

fått för löntagarna och för möjligheterna till

företagsrekonstruktioner (yrkande 4). I motion L42 av Hans

Karlsson (s) begärs ett tillkännagivande att skyddet för

löntagares lönefordringar bör förbättras. Enligt motion L304 av

Kurt Ove Johansson och Ingemar Josefsson (båda s) innebar de

förändringar som under 1994 vidtogs i lönegarantireglerna

oacceptabla konsekvenser för löntagarna. Motionärerna begär en

utredning om löntagarnas utsatta ställning vid konkurser.

Vad först gäller frågan om den s.k. karensregeln vill

utskottet understryka betydelsen av att lönegarantin inte

missbrukas till skada för bl.a. konkurrensen mellan företag.

Missbruket innebär också en inte avsedd ekonomisk belastning på

systemet. Det finns därför behov av regler som syftar till att

komma åt sådant illojalt utnyttjande av lönegarantin.

Som anförs i propositionen är det emellertid viktigt att

karensregeln har en sådan utformning att lönegarantireglernas

syfte att skydda arbetstagare vid arbetsgivarens konkurs kan

tillgodoses även i dessa fall av missbruk. Med hänsyn härtill

har det enligt utskottet blivit alltmer uppenbart att

karensregeln bör ses över. Av betydelse i sammanhanget är vidare

att det för närvarande med tillämpning av EES-avtalet pågår en

prövning i EFTA-domstolen av den svenska karensregelns

överensstämmelse med ifrågavarande EG-direktivs missbruksregel i

artikel 10 (a). Utskottet instämmer i regeringens bedömning att

det är påkallat med en uppmjukning av karensregeln och godtar

därför den föreslagna ändringen. Utskottet vill emellertid

understryka behovet av att missbruksreglerna i LGL övervägs

ytterligare bl.a. med hänsyn till innehållet i EG-direktivet.

Utskottet förutsätter att så sker i samband med den aviserade

utredningen om arbetstagarnas löneskydd vid arbetsgivarens

konkurs.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens

lagförslag angående karensregeln och avstyrker motionerna L43

yrkande 1, L306 yrkande 1, L307 yrkande 2 och L312 yrkande 3.

När det sedan gäller en allmän översyn av lönegarantisystemet

kan det, med hänsyn till den utredning av löneskyddet som

aviserats, inte anses erforderligt med ett särskilt

tillkännagivande i frågan. Motionerna L42, L43 yrkande 2, L44,

L304, L306 yrkande 2, L307 yrkande 3 och L312 yrkande 4 avstyrks

därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande löneskydd vid upprepade konkurser

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:L42,

1994/95:L43, 1994/95:L44, 1994/95:L304, 1994/95:L306 yrkandena 1

och 2, 1994/95:L307 yrkandena 2 och 3 samt 1994/95:L312

yrkandena 3 och 4 antar regeringens förslag till lag om ändring

i lönegarantilagen (1992:497).

res. 1 (m)

res. 2 (v)

Stockholm den 18 maj 1995

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson

(s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s),

Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva

Arvidsson (s), Birgit Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp),

Inger Segelström (s), Sven-Erik Österberg (s), Birgitta Carlsson

(c), Eva Björne (m) och Per Rosengren (v).

Reservationer

1. Löneskydd vid upprepade konkurser

Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Eva Björne

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar

med "Som anförs" och på s. 5 slutar med "avstyrks därför." bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det inte tillfredsställande att

lönegarantireglerna ändras gång på gång i olika avseenden och

att regelsystemet som sådant inte ses över i samband med en

genomgripande och samlad översyn av konkurslagstiftningen i sin

helhet.

Som framhölls i ett särskilt yttrande till lagutskottets

betänkande 1993/94:LU20 om olika konkursrättsliga frågor har de

konsekvenser det höga antalet konkurser och det missbruk av

konkursinstitutet som förekommer understrukit behovet av

reformer i konkurshanteringen samt kravet på ett

rekonstruktionsförfarande som bättre än de nu gällande

konkursreglerna kan medverka till en sanering av i grunden

livskraftiga företag. Sålunda måste, i enlighet med vad som

anförs i den nu aktuella motion L43, ett samlat grepp tas om

hela konkurslagstiftningen innefattande överväganden om olika

fordringars förmånsrätt i konkurs och om lönegarantisystemet, i

syfte att förbättra möjligheterna till sunda

företagsrekonstruktioner. Vad särskilt gäller lönegarantin är

det viktigt att regleringen förhindrar missbruk av garantin till

skada för bl.a. konkurrensen mellan företag.

Mot den angivna bakgrunden utgör, som anförs i motion L43, den

nu föreslagna begränsade ändringen av den s.k. karensregeln i

lönegarantilagen bara ett provisorium som inte gagnar den

helhetslösning av olika konkursrättsliga frågor som utskottet

efterlyser. Förslaget bör därför inte läggas till grund för

lagstiftning. I stället bör regeringen snarast överväga och

lägga fram förslag innefattande lösning på de olika

konkursrättsliga frågor som aktualiserats under senare år. I

detta sammanhang bör, som nämnts, överväganden om arbetstagarnas

löneskydd vid arbetsgivarens konkurs ges hög prioritet.

Vad särskilt gäller lönegarantin anser utskottet i likhet med

motionären att ett nytt lönegarantisystem bör utformas efter

förebild av den ordning som gäller inom den allmänna

sjukförsäkringen. De arbetsgivaravgifter som finansierar

lönegarantisystemet bör sålunda tillföras försäkringskassorna.

Försäkringskassan skall utbetala garantimedel till de anställda

vilka förvaltaren i konkursen har anmält för kassan. Den

anställde har sedan, som varje annan borgenär, att bevaka sin

fordran enligt anställningsavtalet med arbetsgivaren. Det

åligger förvaltaren att vid utdelning på lönefordran göra avdrag

för vad löntagaren erhållit i lönegarantimedel från

försäkringskassan. Systemet bör vidare möjliggöra för

förvaltaren vid avvecklingen av konkursföretaget eller vid en

rekonstruktion av detsamma att låta anställda arbeta vidare.

Bestämmelser bör också finnas som reglerar förhållandet mellan

lön under uppsägningstiden och utbetalning av

lönegarantiersättning.

En sådan modell -- som utskottet nu angett huvuddragen av --

torde vara betydligt enklare och billigare att administrera än

den nuvarande. Genom ett sådant system bör också

missbruksmöjligheterna bli mindre än i dag och lönegarantin inte

i samma utsträckning kunna utnyttjas för att tillskansa sig

otillbörliga konkurrensfördelar gentemot andra företag på

marknaden. Det får ankomma på regeringen att i enlighet med de

angivna riktlinjerna mer i detalj utforma förslag till ett nytt

lönegarantisystem.

Det anförda innebär att riksdagen med bifall till motion L43

och med anledning av de övriga motionerna i ärendet bör avslå

regeringens förslag till ändring i lönegarantilagen och ge

regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av en ny

heltäckande konkurslagstiftning.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande löneskydd vid upprepade konkurser

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:L43 samt med

anledning av motionerna 1994/95:L42, 1994/95:L44,

1994/95:L304, 1994/95:L306 yrkandena 1 och 2, 1994/95:L307

yrkandena 2 och 3 och 1994/95:L312 yrkandena 3 och 4

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lönegarantilagen (1992:497),

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

2. Löneskydd vid upprepade konkurser

Per Rosengren (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar

med "Som anförs" och på s. 5 slutar med "avstyrks därför" bort

ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka betydelsen av att missbruksreglerna

i lönegarantilagen är utformade så att lagens syfte att skydda

arbetstagare vid arbetsgivarens konkurs kan tillgodoses. Som

anförs i motion L307 har det emellertid visat sig att den s.k.

karensregeln i tillämpningen fått mycket orättvisa konsekvenser

för arbetstagarna. Det kan inte heller uteslutas att regeln

strider mot EG-direktivet om skydd för arbetstagarna vid

arbetsgivarens insolvens. Denna fråga är nu föremål för prövning

i EFTA-domstolen. Mot bakgrund av det anförda finner utskottet

att det har blivit alltmer uppenbart att karensregeln bör ses

över, och en sådan översyn bör snarast komma till stånd. I

propositionen har regeringen också aviserat sin avsikt att

tillsätta en utredning av arbetstagarnas löneskydd vid

arbetsgivarens konkurs. Enligt utskottets mening är det

angeläget att direktiv till denna utredning skyndsamt utarbetas

med inriktning på att förebygga spekulativt utnyttjande av

lönegarantin samtidigt som arbetstagarnas grundläggande skydd

inte får rubbas. Vidare bör frågan om karensregelns

överensstämmelse med EG-direktivet utredas med förtur.

Med hänsyn till att regeringens nu föreslagna ändring av

karensregeln ändock innebär en uppmjukning av regelns

tillämpning godtar utskottet -- i avvaktan på resultatet av ovan

nämnda utredning -- propositionens förslag.

Vad utskottet anfört om en skyndsam utredning av

lönegarantireglerna samt inriktningen av denna utredning bör

riksdagen med bifall till motion L307 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande löneskydd vid upprepade konkurser

att riksdagen

dels med avslag på motion 1994/95:L43 antar regeringens

förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497),

dels med bifall till motion 1994/95:L307 yrkandena 2 och 3

samt med anledning av motionerna 1994/95:L42, 1994/95:L44,

1994/95:L304, 1994/95:L306 yrkandena 1 och 2 samt

1994/95:L312 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

Propositionens lagförslag

Bilaga