Bet. 1994/95:LU4

Lagutskottets betänkande

1994/95:LU04

Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk,

m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1994/95

LU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition

1994/95:58 Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade

verk m.m. jämte fem motioner som väckts med anledning av

propositionen.

I propositionen läggs fram förslag om lagändringar i syfte att

uppfylla två EG-direktiv. Det ena direktivet handlar om

uthyrnings- och utlåningsrättigheter till upphovsrättsligt

skyddade verk och upphovsrätten närstående rättigheter. I den

delen föreslås bl.a. följande. Upphovsmännens tillstånd skall

krävas vid uthyrning till allmänheten. De närstående

rättighetshavarna, dvs. utövande konstnärer, fonogramproducenter

och filmproducenter ges en rätt att göra exemplar av sina

prestationer tillgängliga för allmänheten, vilket innebär att

samma grundbefogenheter kommer att gälla för dessa

rättighetshavare som för upphovsmännen. En regel om konsumtion

av de närstående rättighetshavarnas spridningsrätt föreslås,

enligt vilken konsumtionen skall vara EES-vid. Samma

konsumtionsregel skall enligt förslaget gälla för upphovsmännens

spridningsrätt beträffande ljudupptagningar av litterära och

musikaliska verk och filmverk.

Det andra direktivet handlar om samordningen av vissa regler

om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellit- och

kabelsändningar.

De nya reglerna har föreslagits träda i kraft den 1 januari

1995.

I de fem motioner som väckts med anledning av propositionen

kritiseras förslaget om regional konsumtion av de närstående

rättighetshavarnas spridningsrätt och dess effekter på

möjligheterna att bedriva direkt- och s.k. parallellimport av

bl.a. fonogram. I ett motionsyrkande ifrågasätts också behovet

av upphovsrättslagens presumtionsregel med avseende på

filmavtal. Vidare rör två motionsyrkanden de nya reglernas

inverkan på redan ingångna filmavtal.

Som ett led i beredningen av ärendet anordnade utskottet den

21 februari 1995 en icke offentlig hearing för att få närmare

information om de praktiska konsekvenserna för berörda

rättighetshavare och för konsumenter av de föreslagna reglerna

om spridningsrätt och konsumtion. Vid hearingen deltog

företrädare för Justitiedepartementet, Konkurrensverket,

juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Statens

kulturråd, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation

(SAMI), Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM),

International Federation of the Phonographic Industry (IFPI),

Svenska gruppen, Grossistförbundet -- Svensk Handel, Sveriges

Köpmannaförbund, Border Music Distribution, Next Stop

Distribution, Faktab Musik AB och Åhlens AB.

Skrivelser har inkommit från SAMI, Svenska Teaterförbundet,

Sveriges Yrkesmusikerförbund, Svenska scen- och medieområdets

utövar- och upphovsmannafederation (SUF), IFPI, Sveriges

Köpmannaförbund, Grossistförbundet -- Svensk Handel och Next

Stop Distribution.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag beträffande de

närstående rättighetshavarna. Med anledning av motionerna

avstyrker utskottet däremot förslaget om regional konsumtion av

upphovsmännens spridningsrätt samt förordar vissa

tillkännagivanden. Genom utskottets därvid gjorda

ställningstagande tillgodoses i allt väsentligt syftet med

motionerna. De av utskottet förordade tillkännagivandena avser

det internationella tillämpningsområdet för spridningsrätten för

de närstående rättighetshavarna samt principen om global

konsumtion som huvudregel inom upphovsrätten. Vidare tillstyrker

utskottet bifall till propositionen i övrigt med den ändringen

att ikraftträdandet bestäms till den 1 juni 1995.

Propositionen

I proposition 1994/95:58 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen

antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa

upphovsrättstvister.

Lagförslagen har intagits som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

1994/95:L8 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om global konsumtion.

1994/95:L9 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

såvitt avser 19 § första stycket och 45 § sista stycket allt

avseende införandet av en regel om regional konsumtion av

spridningsrätt på det upphovsrättsliga området.

1994/95:L10 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:58 om uthyrning

och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk m.m,

2. att riksdagen begär att regeringen snarast omförhandlar

EES-avtalet enligt vad i motionen anförts om att konsumtionen av

spridningsrätten till ljudupptagningar av litterära och

musikaliska verk samt filmverk skall vara globala,

3. att riksdagen -- om yrkande 1 avslås -- beslutar att andra

punkten i övergångsbestämmelse 3 i lagen om ändring i lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

skall utgå.

1994/95:L11 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson (c) vari

yrkas att riksdagen avslår förslaget i proposition 1994/95:58

såvitt avser införandet av en regel om regional konsumtion i

upphovsrättslagen.

1994/95:L12 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige aktivt bör verka för att

principen om global konsumtion blir huvudregel på

immaterialrättens område,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om presumtionsregeln vid filmmedverkan.

Utskottet

Allmän bakgrund

Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnärliga verk ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat

ett sådant verk. Skyddet innebär att skaparen av verket har

rätt att utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt

betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.

Har flera medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har

var och en av dem upphovsrätt.

Begreppen litterära och konstnärliga verk i lagen är mycket

vidsträckta. Till litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och

beskrivande framställningar i ord såsom vetenskapliga arbeten

och handböcker. Som konstnärliga verk räknas i princip alla

former, i vilka verk skapas i syfte att nå en konstnärlig

verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner. Till denna grupp hör

bl.a. målningar, alster av bildhuggarkonst, sceniska verk som

teaterpjäser och koreografiska verk, musikaliska kompositioner

både när de framförs och framträder i notskrift samt filmverk,

både spelfilmer och under vissa förutsättningar kortfilmer och

journalfilmer.

För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk

och därmed komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha

vad man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan

uttryckas så, att en produkt är ett verk om den praktiskt sett

inte har kunnat framställas av två personer oberoende av

varandra. Utanför skyddet faller därför idéer och uppslag som

flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga

samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av

rutinmässig eller alldaglig karaktär.

Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara

fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar.

Exemplar av verket är inte blott en bok eller en målning som kan

ge en omedelbar upplevelse av verket, utan också en

grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv., som

endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också

framträda i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna

av ett musikstycke, i bilden på filmduken eller

televisionsskärmen. Alla former vari verket framträder faller

inom dess skyddssfär, även bearbetningar.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk

innefattar en principiell ensamrätt att framställa exemplar av

verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten, t.ex.

genom att framföra eller visa det offentligt och sprida exemplar

av verket. Som framställning av exemplar anses bl.a. inspelning

av verket på band eller annan anordning från vilken det kan

återges.

Ett verk framförs offentligt när det presenteras för

allmänheten i obeständig form, t.ex. när en dikt läses upp, ett

musikstycke spelas, en film visas eller ett verk sänds ut i

ljudradio eller television. Ett framförande är offentligt när

det sker på en plats dit allmänheten äger tillträde. Härmed

jämställs det fallet att framförandet anordnas i

förvärvsverksamhet inför en större sluten krets, framför allt på

en större arbetsplats (s.k. industrimusik).

Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i

upphovsrättslagen först 1989. Innebörden av detta är att

datorprogram i princip åtnjuter samma upphovsrättsliga skydd som

andra litterära verk. Programmen skyddas inte bara mot direkt

kopiering utan också mot framställning av exemplar av programmet

i bearbetat skick utan rättighetshavarens tillstånd.

Det upphovsrättsliga skyddet gäller i 50 år, som regel räknat

från upphovsmannens död.

Upphovsrättslagen innehåller också regler om rätt till

fotografier och s.k. närstående rättigheter.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1994 (se

prop. 1993/94:109, bet. LU16) integrerades reglerna om rätten

till fotografier i upphovsrättslagen och lagen (1960:739) om

rätt till fotografisk bild upphävdes. De nya reglerna innebär

att bilder som uppfyller kravet på verkshöjd skyddas på samma

sätt som konstverk. Fotografier som inte är verk skyddas genom

en ny bestämmelse såsom en närstående rättighet. Skyddet för

dessa fotografier upphör 50 år efter det år då bilden

framställdes.

Reglerna om s.k. närstående rättigheter ger musiker,

skådespelare och andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd

då de framför litterära eller konstnärliga verk. Sådana

framföranden får inte utan konstnärens samtycke spelas in på

film, varmed jämställs videogram, på fonogram (grammofonskivor,

kassettband, m.m.) eller på annan anordning genom vilken de kan

återges. De får inte heller utan rättighetshavarens samtycke

sändas ut i bl.a. radio eller TV. Inspelningar av framföranden

får mångfaldigas endast med konstnärens medgivande. Vidare

gäller att utövande konstnärer har rätt till ersättning då

ljudinspelningar används vid radio- eller TV-sändningar eller

utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Också för de utövande

konstnärerna gäller en 50-årig skyddstid, räknad från

framförandet.

Till de närstående rättigheterna räknas även det skydd som

fonogramproducenter samt radio- och TV-företag har enligt

upphovsrättslagen. Fonogram får inte utan producentens samtycke

eftergöras eller överföras till andra anordningar genom vilka de

kan återges. Vidare har fonogramproducenten rätt till ersättning

då ljudupptagningen används vid radio- eller TV-sändning eller

utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Beträffande radio- och

TV-sändningar gäller att de inte utan företagets medgivande får

återutsändas eller spelas in på en anordning genom vilken de kan

återges. Gjorda inspelningar får inte överföras till någon annan

sådan anordning såvida inte företaget samtycker.

Skyddet för upphovsmän, utövande konstnärer m.fl. är i vissa

avseenden inskränkt av hänsyn till allmänna eller enskilda

intressen.

Den som gör intrång i de rättigheter som lagen ger upphovsmän

och andra rättighetshavare kan dömas till straff och förpliktas

utge skadestånd.

Den svenska lagstiftningen bygger liksom motsvarande lagar i

andra nordiska länder på innehållet i flera internationella

konventioner. Bland sådana konventioner kan här nämnas särskilt

1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga

verk, 1952 års världskonvention om upphovsrätt och 1961 års

internationella konvention om skydd för utövande konstnärer,

framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen).

Konventionerna bygger på i huvudsak två principer. Den ena är

att varje konventionsstat skall ge samma skydd åt verk och

prestationer från andra konventionsstater som staten i fråga ger

sina nationella verk och prestationer. Den andra är att en

konventionsstat är förpliktad att garantera de andra

konventionsstaternas verk och prestationer ett visst

minimiskydd.

Den upphovsrättsliga lagstiftningen gäller främst svenska verk

och prestationer. Genom Sveriges anslutning till de

internationella konventionerna har Sverige förpliktat sig att ge

skydd också åt verk och prestationer med ursprung i ett stort

antal andra länder.

I upphovsrättslagen har regeringen bemyndigats att -- under

förutsättning av ömsesidighet -- föreskriva att lagen skall

tillämpas med avseende på andra länder. Sådana föreskrifter har

meddelats i internationell upphovsrättsförordning (1993:193).

Utskottet kommer nedan -- efter en redovisning av

propositionens huvudsakliga innehåll -- att under skilda

rubriker ta upp de frågor i propositionen som aktualiserats

genom motionerna eller som eljest har tilldragit sig utskottets

uppmärksamhet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lägger regeringen fram förslag till

lagändringar i syfte att Sverige skall uppfylla två direktiv som

omfattas av EES-avtalet.

Det ena direktivet är Rådets direktiv 92/100/EEG av den 19

november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende

upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående

rättigheter. Följande lagändringar föreslås med anledning av

direktivet. Det skall krävas tillstånd av upphovsmannen vid

uthyrning av exemplar av konstverk till allmänheten. Det skydd

som en producent av en filmupptagning har mot kopiering skall

även omfatta film som inte är verk. Det skall införas en

ensamrätt för utövande konstnärer, fonogramframställare och

producenter av filmupptagningar att göra exemplar av sina

prestationer tillgängliga för allmänheten. En sådan utvidgning

innebär att samma grundbefogenheter kommer att gälla för nämnda

kategorier rättighetshavare som för upphovsmännen. Regler om

konsumtion av närstående rättighetshavares spridningsrätt skall

införas och konsumtionen skall vara EES-vid. I anslutning

därtill föreslås att upphovsmännens spridningsrätt när det

gäller exemplar av ljudupptagningar av litterära och

konstnärliga verk och filmverk förstärks så att den blir

densamma som föreslås för de närstående rättighetshavarna. Även

upphovsmännens spridningsrätt skall nämligen enligt förslaget

vara föremål för regional (EES-vid) konsumtion.

Spridningsrättens konsumtionspunkt skall generellt vara första

överlåtelsen. Utövande konstnärer, fonogramframställare och

producenter av filmupptagningar skall på samma sätt som

upphovsmän ha ensamrätt att bestämma över uthyrning av exemplar

av sina prestationer. Presumtionsregeln i 39 § upphovsrättslagen

skall gälla också på utövande konstnärers prestationer.

Det andra direktivet är rådets direktiv 93/83/EEG av den 27

september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om

upphovsrätt och närstående rättigheter avseende

satellitsändningar och vidaresändning via kabel. Följande

lagändringar föreslås. Det skall införas en regel i

upphovsrättslagen som slår fast var den upphovsrättsligt

relevanta handlingen vid satellitsändningar skall anses äga rum

samt en regel om att en avtalslicens för radio- och

televisionsföretag gäller vid utsändningar genom satellit endast

om sändarföretaget samtidigt verkställer utsändning genom en

marksändare. Avtalslicensbestämmelsen i 26 § f

upphovsrättslagen som vidaresändning av ljudradio- och

televisionsutsändningar skall inte gälla verk till vilka

rättigheterna till vidaresändning innehas av det radio- eller

televisionsföretag som sänder ut den ursprungliga sändningen.

Lag om medling i vissa upphovsrättstvister skall gälla också för

tvister om vidaresändning genom kabel. En särskild bestämmelse

införs i upphovsrättslagen om rätt till förhandling för den som

vill ha tillstånd till en sådan vidaresändning men inte får

detta på önskade villkor.

De nya reglerna har föreslagits träda i kraft den 1 januari

1995.

Spridningsrätt för upphovsmän och andra rättighetshavare

Som inledningsvis berörts har den som skapat ett litterärt

eller konstnärligt verk en principiell ensamrätt att göra verket

tillgängligt för allmänheten genom att bl.a. sprida exemplar av

verket. Såvitt gäller litterära och musikaliska verk är

emellertid denna spridningsrätt starkt begränsad. När exemplar

av sådana verk lovligen framställts och förts ut på marknaden

får de sedan fritt spridas vidare genom exempelvis försäljning

eller utlåning. Undantag från den fria spridningen gäller dock

för uthyrning och andra jämförliga rättshandlingar. När en

upphovsman förlorar sin rätt att kontrollera den vidare

spridningen av exemplar används uttrycket att spridningsrätten

konsumeras.

Konsumtionsreglerna inom upphovsrätten har samband med

förhållandet mellan upphovsmannen och den som förvärvat ett

exemplar av verket. Den som äger ett exemplar av ett verk har

äganderätten till just detta fysiska exemplar, medan

upphovsmannen har upphovsrätten till verket, oavsett i hur många

fysiska exemplar verket -- produkten av författarens eller

kompositörens skapande arbete -- har återgivits.

Konsumtionsreglerna inom upphovsrätten har till uppgift att

klargöra avvägningen mellan å ena sidan upphovsmännens rätt med

avseende på verk i dess fysiska form (exemplar) och å andra

sidan exemplarägarnas rätt att disponera över exemplaret för

vidareförsäljning, utlåning etc. Konsumtionsreglerna rör således

alltid endast exemplar, inte verk. De innebär som nämnts i

regel att upphovsmannen efter en lovlig exemplarframställning

och försäljning inte längre kan bestämma över det sålda

exemplaret. Köparen kan fritt överlåta detta vidare, men han

förvärvar aldrig någon rätt till exemplarframställning eller

till offentligt framförande eller till rätten att visa verket

offentligt.

En aspekt på konsumtion av ensamrätt är vilken verkan som

spridningsrätten skall ges i territoriellt avseende. Man kan

tänka sig flera alternativ. En möjlighet är att anse att

ensamrätten bara konsumeras för det land där den

konsumtionsgrundande spridningen har ägt rum. Detta brukar

betecknas som nationell konsumtion. Ett annat alternativ är att

anse att ensamrätten konsumeras för en hel region av länder om

den konsumtionsgrundande spridningen har ägt rum i ett land inom

regionen. Man brukar då tala om regional konsumtion. Ett

ytterligare alternativ är den globala konsumtionen. Den innebär

att ensamrätten konsumeras när exemplaret har förts ut på

marknaden oavsett i vilket land så har skett. På det

upphovsrättsliga området i Sverige tillämpas -- med ett undantag

-- principen om global konsumtion. Undantaget gäller

datorprogram och är en följd av implementeringen av EG:s råds

direktiv om rättsligt skydd för datorprogram (91/250/EEG).

Konsumtionen av spridningsrätten beträffande exemplar av

datorprogram som har överlåtits med upphovsmannens samtycke är

enligt 19 § upphovsrättslagen EES-vid, dvs. regional.

Principerna om nationell, regional resp. global konsumtion har

betydelse för upphovsmännen när det gäller bl.a. möjligheten att

kontrollera handeln över gränserna med exemplar av skyddade

verk. Vid nationell konsumtion utgör varje land där exemplar av

verket givits ut en marknad. Upphovsmännen kan förhindra s.k.

parallellimport, dvs. att exemplar av verket som finns i ett

land importeras till ett annat land där verket också givits ut.

Är konsumtionen regional blir regionen en marknad. Inom denna är

parallellimport möjlig. Exemplar som finns i länder utanför

regionen kan däremot inte parallellimporteras. Vid global

konsumtion slutligen tappar upphovsmannen helt möjligheten att

kontrollera parallellimport.

EG:s direktiv om uthyrning och utlåning innehåller i artikel 9

föreskrifter om att närstående rättighetshavare skall ha

ensamrätt att göra exemplar av upptagningar av sina prestationer

tillgängliga för allmänheten genom försäljning eller på annat

sätt. Enligt svensk rätt har de närstående rättighetshavarna i

princip inte någon sådan spridningsrätt när det gäller spridning

av exemplar av deras prestationer.

I propositionen föreslås att direktivets krav i detta

hänseende skall uppfyllas genom att utövande konstnärer,

fonogramframställare och producenter av filmupptagningar ges en

ensamrätt att göra exemplar av sina prestationer tillgängliga

för allmänheten. Förslaget innebär att samma grundbefogenheter

kommer att gälla för dessa kategorier av rättighetshavare som

för upphovsmännen, bortsett från skyddet för efterbildning,

bearbetning och dylikt. Regeringen föreslår vidare i enlighet

med direktivets krav att radio- och TV-företag ges ensamrätt

till spridning till allmänheten av exemplar av sina

utsändningar.

Det nu aktuella direktivet innehåller också -- med den

anpassning som följer av EES-avtalet -- regler om konsumtion i

territoriellt hänseende av de närstående rättighetshavarnas

spridningsrätt. Enligt artikeln skall spridningsrätten

konsumeras när första försäljningen av ett exemplar görs inom

EES av rättighetshavaren själv eller med dennes samtycke. I

propositionen föreslås i enlighet med direktivets krav att

regler införs om konsumtion av spridningsrätten beträffande

exemplar av närstående rättighetshavares prestationer och att

denna konsumtion skall vara regional.

Regeringen anför att en sådan anpassning till

konsumtionsbestämmelsen i artikel 9.2 utan några andra ändringar

i svensk rätt skulle medföra att olika konsumtionsbestämmelser

vore tillämpliga på ett objekt, t.ex. ett fonogram, som skyddas

av både upphovsrätt och närstående rättigheter. För

upphovsmannen skulle gälla global konsumtion, medan regional

konsumtion skulle gälla för den närstående rättighetshavaren.

Innebörden av en sådan reglering skulle vara att en närstående

rättighetshavare i dessa fall skulle få en bättre ställning än

upphovsmännen. Enligt regeringen skulle det vara sakligt svårt

att motivera en sådan ordning. Eftersom övervägande skäl enligt

regeringen talar för att samma konsumtionsregler skall gälla i

dessa fall, föreslås i propositionen att konsumtionen av

spridningsrätten till exemplar av ljudupptagningar av litterära

och musikaliska verk samt exemplar av filmverk skall vara

regional (EES-vid). Enligt förslaget skall konsumtionspunkten

för spridningsrätten till exemplar av upphovsrättsligt skyddade

verk och till exemplar av närstående rättighetshavares

prestationer vara densamma, dvs. den första överlåtelsen av

exemplaret, oavsett om överlåtelsen sker genom köp, byte eller

gåva.

Förslaget om regional konsumtion och dess effekter på direkt-

och s.k. parallellimport tas upp i fem motioner.

I motion L8 av Per Stenmarck m.fl. (m) ställer sig

motionärerna tveksamma till om Sveriges åtagande enligt

EES-avtalet med nödvändighet innebär att den traditionella

nordiska principen om global konsumtion inom upphovsrätten måste

överges. Förslaget strider enligt motionärerna mot Sveriges

strävanden att åstadkomma en friare handel. Konkurrensen kommer,

framhålls det, att begränsas på ett negativt sätt, något som

dessutom är till nackdel för konsumenterna. Motionärerna

framhåller att med regional konsumtion kommer parallellimport

att vara möjlig för varor som sätts på marknaden inom

EES-området. Däremot kommer sådan import från länder utanför EES

att kunna stoppas. Detta leder enligt motionärerna till att

principen om global konsumtion av rättighetshavares

spridningsrätt bör överges endast om direktivet inte lämnar

något utrymme för annan tolkning. Eftersom direktivets innebörd

inte kan anses helt klar i detta avseende bör man, enligt

motionärernas mening, från svensk sida avstå från att göra en

egen tolkning. För det fall EG-domstolen senare skulle komma

till bedömningen att global konsumtion är oförenlig med

direktivet på denna punkt får frågan för Sveriges del tas upp på

nytt. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen det anförda till känna.

Samma tankar förs fram i motion L9 av Bengt Harding Olson

(fp), som anför att det inte finns tillräckliga skäl för att

Sverige nu -- som enda land i Norden -- bör överge principen om

global konsumtion. Motionären framhåller bl.a. att

propositionens förslag om regional konsumtion innebär avsteg

från den sedan länge gällande nordiska principen om global

konsumtion och svenska strävanden mot att åstadkomma en friare

handel. Motionären yrkar att riksdagen avslår regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt

till litterära och konstnärliga verk såvitt avser 19 § första

stycket och 45 § sista stycket allt avseende införandet av en

regel om regional konsumtion på det upphovsrättsliga området.

Av samma skäl som förs fram i motionerna L8 och L9 yrkas i

motion L11 av Agne Hansson och Birgitta Karlsson (c) att

riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser införandet

av en regel om regional konsumtion i upphovsrättslagen.

I motion L10 av Tanja Linderborg m.fl. (v) anförs bl.a. att

den kulturella mångfalden kommer att avsevärt begränsas om den

svenska fonogrammarknaden avskärmas från direktimport från

länder utanför EG-området. Motionärerna yrkar därför att

riksdagen avslår propositionen (yrkande 1) samt att riksdagen

begär att regeringen snarast omförhandlar EES-avtalet enligt vad

i motionen anförts om att konsumtionen av spridningsrätten till

ljudupptagningar av litterära och konstnärliga verk samt

filmverk skall vara global (yrkande 2).

Även i motion L12 av Anita Persson m.fl. framhålls att en

princip om global konsumtion ligger i linje med Sveriges

strävanden mot att åstadkomma en friare handel och att detta

också är i konsumenternas intresse. Motionärerna konstaterar

emellertid att en tolkning av direktivet ger vid handen att

endast regional konsumtion medges och att det därför inte finns

någon möjlighet för Sverige att tillämpa global konsumtion för

närstående rättighetshavares prestationer. Mot den bakgrunden

yrkas i motionen att riksdagen skall ge regeringen till känna

att Sverige aktivt bör verka för att principen om global

konsumtion blir huvudregel på immaterialrättens område

(yrkande 1).

Utskottet erinrar om att Sverige, sedan propositionen

framlades på hösten 1994, blivit medlem i Europeiska unionen. På

grund av medlemskapet är Sverige förpliktat att uppfylla kraven

i direktivet om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende

upphovsrättsligt skyddade verk och om närstående rättigheter. I

enlighet härmed tillstyrker utskottet att det införs en

spridningsrätt för utövande konstnärer, för producenter av

fonogram och filmupptagningar samt för radio- och TV-företag.

När det gäller förslaget om konsumtion av spridningsrätten

vill utskottet erinra om att utskottet i annat sammanhang (bet.

1992/93:LU17) uttalat att principen om global konsumtion ligger

i linje med Sveriges strävanden att åstadkomma en friare

världshandel och också är i konsumenternas intresse. En övergång

till regional konsumtion bör, enligt vad utskottet också

framhållit, därför ske endast om Sveriges åtaganden med

nödvändighet innebär att principen om global konsumtion måste

överges. Utskottet vidhåller denna uppfattning och ställer sig

därför principiellt avvisande till tanken på en regel om

regional konsumtion av spridningsrätten för utövande konstnärer

m.fl. Utskottet nödgas emellertid konstatera att det inte är

förenligt med ordalagen i och syftet med direktivet att hävda

principen om global konsumtion beträffande de närstående

rättigheterna. I sammanhanget vill utskottet påpeka att även om

vi skulle införa en regel som innebär global konsumtion också på

detta område är risken stor att principen om regional konsumtion

skulle komma att upprätthållas i den praktiska

rättstillämpningen. Enligt den praxis som lagts fast av

EG-domstolen skall nämligen materiella regler tolkas och

tillämpas i enlighet med gällande direktiv. Det innebär att

svenska domstolar kan bli skyldiga att tillämpa en regel om

regional konsumtion trots att den svenska lagstiftningen bygger

på principen om global konsumtion.

En väsentlig fråga vid ett ställningstagande till regional

konsumtion är vilka verkningar som uppkommer för handeln över

gränserna. Samtliga de nu aktuella motionsyrkandena syftar till

att parallellimport till Sverige från länder utanför EES-området

även fortsättningsvis skall vara möjlig. I linje med vad som

tidigare sagts delar utskottet motionärernas uppfattning att det

är viktigt att den fria handeln med olika produkter kan

upprätthållas. Åtgärder som kan inskränka möjligheterna till

parallellimport bör därför undvikas. Införandet av en regel om

regional konsumtion i den svenska upphovsrättslagen medför i sig

inte att det uppkommer hinder mot parallellimport till Sverige

av utländska verk och prestationer. Upphovsrättslagen gäller

nämligen endast verk och prestationer med med anknytning till

Sverige. Verk och prestationer med ursprung i andra länder

omfattas i princip inte. Genom olika konventioner på det

upphovsrättsliga området har emellertid Sverige åtagit sig att

ge rättsligt skydd för upphovsmän och andra rättighetshavare

från konventionsstaterna. Av det allmänna

diskrimineringsförbudet i Romfördraget följer vidare att

rättighetshavare från EES-länderna måste ges samma rättsliga

skydd här i landet som svenska medborgare. I 62 §

upphovsrättslagen har regeringen därför bemyndigats att under

förutsättning av ömsesidighet föreskriva att lagen skall

tillämpas gentemot andra länder. Sådana föreskrifter har

meddelats i internationell upphovsrättsförordning (1994:193),

varigenom de svenska upphovsreglerna i varierande utsträckning

blivit tillämpliga på verk och prestationer från ett stort antal

länder.

Det sagda innebär att den nya regeln om regional konsumtion

får direkt effekt på möjligheterna till parallellimport endast i

fråga om verk och prestationer med ursprung i EES-länderna.

Exempelvis kan ett fonogram som producerats i Sverige eller i

Frankrike och som finns på marknaden i USA inte utan

rättighetshavarnas tillstånd importeras från USA till Sverige. I

vad mån importen av produkter med ursprung i länder utanför

EES-området berörs beror på våra internationella åtaganden

enligt de olika konventionerna.

Det internationella skyddet för utövande konstnärer,

fonogramframställare och radioföretag regleras i Romkonventionen

från 1961. Sverige har tillträtt denna konvention, liksom ett

40-tal andra länder. Två av EU:s medlemsländer har ännu inte

tillträtt konventionen men väntas göra det inom kort. Kretsen av

konventionsstater omfattar inte USA med dess betydande

fonogramindustri. Att konventionen inte har fått någon större

utbredning anses bero på att de nationella reglerna är tämligen

olika från land till land.

Gentemot de länder utanför EES som inte tillträtt

Romkonventionen har Sverige inte någon skyldighet att tillämpa

reglerna om närstående rättigheter. Det kan således inte komma i

fråga att de nya bestämmelserna om spridningsrätt och regional

konsumtion sätts i kraft beträffande sådana länder. Det är

emellertid möjligt att bestämmelserna inte heller behöver

tillämpas gentemot samtliga de konventionsstater som står

utanför EES. Det är nämligen en omtvistad fråga huruvida

Romkonventionens princip om nationell behandling kräver att ett

land tillerkänner rättighetshavare från andra konventionsstater

samma skydd som de egna medborgarna eller om det är till fyllest

att de utländska rättighetshavarna ges det minimiskydd som

konventionen föreskriver. Det kan därvid noteras att

Romkonventionen inte innehåller några regler om spridningsrätt.

Med hänsyn till vikten av att parallellimporten inte försvåras

anser utskottet det angeläget att spridningsrätten för utövande

konstnärer och producenter inte ges ett vidare

tillämpningsområde än det som följer av våra folkrättsliga

förpliktelser. Regeringen bör därför noga överväga den närmare

innebörden av Romkonventionen i detta avseende när

föreskrifterna om internationell tillämpning skall utfärdas med

stöd av bemyndigandet i 62 § upphovsrättslagen.

Som påpekas i motion L12 är det också viktigt att regeringen i

den fria handelns intresse såväl inom EU som på det

internationella planet i övrigt aktivt verkar för principen om

global konsumtion som huvudregel.

När det gäller de ovan redovisade möjligheterna att begränsa

effekterna för fonogramimporten av en regel om regional

konsumtion kompliceras bilden av det förslag som regeringen

lägger fram om regional konsumtion av också upphovsmännens

spridningsrätt till vissa verk. Som tidigare nämnts föreslår

regeringen att upphovsmännens spridningsrätt beträffande

ljudupptagningar av verk skall förstärkas genom en övergång från

global till regional (EES-vid) konsumtion. Sett från nationella

och upphovsrättsliga utgångspunkter kan utskottet finna starka

skäl för förslaget. Utan en anpassning av upphovsmännens

spridningsrätt skulle sålunda olika konsumtionsbestämmelser bli

tillämpliga på samma objekt, t.ex. ett fonogram som skyddas av

både upphovsrätt och närstående rätt. Det skulle innebära att

närstående rättighetshavare i dessa fall skulle få en bättre

ställning än upphovsmännen. Som framhålls i propositionen

förefaller det svårt att motivera en sådan ordning. Genomförs

förslaget får det emellertid konsekvenser för importen av

fonogram till Sverige.

Som framgår av den inledande översiktliga redogörelsen

behandlas de internationella aspekterna på upphovsrätten i 1886

års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga verk.

Konventionen har fått mycket stor utbredning. Förutom Sverige,

som tillhör konventionen sedan 1904, är ett drygt 90-tal länder

anslutna.

Sedan länge gäller i Sverige, liksom i Norden i övrigt, att

spridningsrätten till exemplar av litterära eller musikaliska

verk och konstverk konsumeras globalt. Ett sådant verk får

alltså utan hinder av upphovsmannen fritt spridas vidare över

gränserna sedan det har utgivits eller överlåtits. En övergång

till regional konsumtion av upphovsmännens spridningsrätt till

ljudupptagningar medför att Sverige, på grund av

Bernkonventionens princip om nationell behandling, måste låta

samma förstärkta spridningsrätt gälla även för upphovsmännens

alster från alla Bernunionens medlemsstater. Praktiskt taget

alla fonogram som har avsättning på den internationella

marknaden omfattas av upphovsrättsligt skydd i någon av dessa

stater. I stort sett hela importen av fonogram till Sverige från

länder utanför EES-området kommer därmed att kräva tillstånd

från upphovsmännen. Till bilden hör också att det är ovanligt,

särskilt i USA, att upphovsmännen överlåter sina rättigheter

till fonogramproducenterna.

I syfte att slå vakt om fonogramimporten till Sverige har

utskottet i det föregående understrukit vikten av att

tillämpningsområdet för den nya spridningsrätten för utövande

konstnärer m.fl. inte utsträcks till andra länder i vidare mån

än som följer av våra internationella förpliktelser. De

möjligheter som härvidlag står till buds blir emellertid helt

betydelselösa om upphovsmännen får en förstärkt spridningsrätt.

Vid en avvägning mellan denna nackdel med förslaget och de

upphovsrättsliga fördelarna finner utskottet att intresset av en

friare handel bör väga över.

Sammanfattningsvis förordar utskottet att regeringens förslag

om spridningsrätt för utövande konstnärer genomförs samt att vad

som anförts om tillämpningsområdet till denna och om aktiva

insatser för global konsumtion som huvudregel ges regeringen

till känna. Utskottet avstyrker bifall till förslaget om

regional konsumtion av upphovsmännens spridningsrätt. Utskottets

ställningstagande innebär att önskemålen i motionerna L8, L9,

L10 yrkandena 1 och 2, L11 och L12, yrkande 1, blir

tillgodosedda.

Utskottets ställningstagande beträffande upphovsmännens

spridningsrätt föranleder att vissa ändringar måste göras i 19,

45, 46, 48 och 49 a §§ i regeringens förslag till lag om ändring

i upphovsrättslagen. Därutöver bör en ändring ske i 61 §.

Ändringen innebär att den nya regeln om spridningsrätt för

fonogramproducenter i 46 § endast skall tillämpas på producenter

med anknytning till Sverige. Den särskilda regel som tar sikte

på piratkopior av fonogram bibehålls dock.

Avtal om filmning

Upphovsrättslagen innehåller i 39 § en presumtionsregel om att

en överlåtelse av rätten till inspelning av ett litterärt eller

konstnärligt verk på film också omfattar rätten att genom

visning av filmen på biograf, i television eller annorledes göra

verket tillgängligt för allmänheten samt att i filmen återge

talade inslag i text eller översätta dem till annat språk.

Bestämmelsen gäller inte för musikaliska verk. Regeln är

dispositiv, dvs. den tillämpas under förutsättning att parterna

inte har kommit överens om annat.

I motion L12 av Anita Persson m.fl. (s) sätts i fråga om

regeln i 39 § är motiverad. Motionärerna pekar på att

presumtionsregeln inte omfattar musikaliska verk. De framhåller

i det sammanhanget att det inte kan råda någon tvekan om att

regissören har en avgörande betydelse för tillkomsten av ett

filmverk och att det därför inte borde vara svårt att ge

filmregissören åtminstone samma ställning som skaparen av ett

musikaliskt verk till en film. Enligt motionärerna förefaller

presumtionsregeln ge filmföretagen en fördel, eftersom de och

deras organisationer är tillräckligt starka och kapabla att

tillvarata sina intressen gentemot upphovsmän utan hjälp av

lagstiftningen. Filmföretagen är i det avseendet inte annorlunda

än andra företag som ingår överenskommelser med upphovsmän om

överlåtelse av rättigheter. Motionärerna förutsätter att

regeringen följer utvecklingen på området, och de begär att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om presumtionsregeln vid filmmedverkan

(yrkande 2 delvis).

Utskottet erinrar om att upphovsrättslagen under flera år var

föremål för översyn av Upphovsrättsutredningen.

Utredningsarbetet bedrevs i etapper och resulterade i

åtskilliga förslag som ledde till lagstiftning.

Upphovsrättsutredningen arbete avslutades dock utan att någon

allmän översyn av upphovsrättslagen kom till stånd. Den förra

regeringen uttalade att någon omedelbar översyn inte var aktuell

när det gällde de delar av lagen som utredningen inte hann

befatta sig med och vilka inte heller aktualiserats i samband

med EG:s arbete. En genomgång av också dessa delar bör

emellertid komma till stånd i lämpligt sammanhang (se prop.

1992/93:214 s. 45). I den nu aktuella propositionen (se s. 21)

ställer sig regeringen bakom uttalandet och framhåller särskilt

att det kan finnas skäl att se över bl.a. reglerna i 3 kap.

Vidare framhålls att efter ett genomförande av nämnda projekt

torde tiden vara mogen för en teknisk och redaktionell översyn

av upphovsrättslagen.

Utskottet konstaterar att upphovsrättslagens tredje kapitel

innehåller bestämmelser om upphovsrättens övergång och således

också den omdiskuterade presumtionsregeln i 39 §. Utskottet vill

för sin del understryka att frågan om det föreligger behov av

nämnda regel noga bör övervägas. Med hänsyn till den ovan

aviserade översynen utgår utskottet dock från att regeringen

därvid gör dessa överväganden. Mot denna bakgrund är något

tillkännagivande med anledning av motion L12 yrkande 2 i denna

del inte påkallat.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya lagstiftningen har i propositionen föreslagits träda i

kraft den 1 januari 1995. Riksdagsbehandlingen av propositionen

har emellertid inte kunnat avslutas före denna tidpunkt. Med

hänsyn till att det är angeläget att lagändringarna träder i

kraft snarast möjligt förordar utskottet att

ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 juni 1995.

I propositionen föreslås att det i 45 §, som behandlar

utövande konstnärers framförande av litterärt eller konstnärligt

verk, genom en hänvisning anges att den tidigare behandlade

presumtionsregeln i 39 § skall tillämpas även på sådana

framföranden. Hänvisningen anknyter således till de utövande

konstnärernas nya rättigheter att bestämma när och på vilka

villkor upptagningar av deras framföranden skall göras

tillgängliga för allmänheten. I tredje punkten i de föreslagna

övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i

upphovsrättslagen anges att hänvisningen inte skall tillämpas i

fråga om avtal om filminspelning som har ingåtts före

ikraftträdandet. I stället skall i fråga om sådana avtal gälla

att en utövande konstnär genom avtalet skall anses ha överlåtit

rätten att genom filmen göra framförandet tillgängligt för

allmänheten.

I motion L10 av Tanja Linderborg m.fl. (v) yrkas att riksdagen

beslutar avslå presumtionsregeln i punkt 3 i

övergångsbestämmelserna (yrkande 3). Motionärerna anser att

regeln med den föreslagna lydelsen har retroaktiv verkan och att

den innebär expropriation av en ekonomisk rätt som den enskilde

utövaren förhandlat sig till. Samma fråga tas upp i motion L12

yrkande 2 (delvis) av Anita Persson m.fl. (s). Motionärerna

framhåller att bestämmelsen inte får leda till att

framförhandlade rättigheter upphävs.

Utskottet kan konstatera att den kritiserade

övergångsbestämmelsen i punkt 3 står i överensstämmelse med

artikel 13 punkt 7 i EG-direktivet om utlåning och uthyrning

m.m.. Bestämmelsen tar sikte på avtal om filminspelning som har

träffats före ikraftträdandet och innebär att de utövande

konstnärernas rätt att genom filmen göra framförandet

tillgängligt för allmänheten skall anses ha överlåtits genom

avtalet. Bestämmelsen tar alltså sikte på de nya rättigheter som

propositionen ger de utövande konstnärerna. Däremot har

bestämmelsen ingen verkan på rättigheter som före

ikraftträdandet kan ha framförhandlats i avtal mellan en

filmproducent och en utövande konstnär. Om en utövande konstnär

innan lagen träder i kraft genom avtal med filmproducenten

försäkrar sig om vissa exploateringsrättigheter, påverkas dessa

således inte alls av övergångsbestämmelsen. Bestämmelsen ger

alltså inte upphov till sådana effekter som motionärerna

befarar. Motionerna L10 yrkande 3 och L12 yrkande 2 i denna del

behöver därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Mot de delar av propositionen som inte särskilt har berörts

har utskottet ingen erinran. Utskottet tillstyrker att förslagen

genomförs.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande spridningsrätt

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:L8,

1994/95:L9, 1994/95:L10 yrkandena 1 och 2, 1994/95:L11 och

1994/95:L12 yrkande 1

dels avslår regeringens förslag såvitt rör regional

konsumtion av upphovsmännens spridningsrätt,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

såvitt avser 19, 45, 46, 48, 49 a och 61 §§ med den ändringen

att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om det internationella tillämpningsområdet för

spridningsrätten för närstående rättighetshavare och om global

konsumtion inom upphovsrätten,

2. beträffande presumtionsregel om avtal vid filmning

att riksdagen avslår motion 1994/95:L12 yrkande 2 i denna del,

3. beträffande redan ingångna filmavtal

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:L10 yrkande 3 och

motion 1994/95:L12 yrkande 2 i denna del antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt

till litterära och konstnärliga verk såvitt avser punkt 3

övergångsbestämmelserna,

4. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk i den mån förslaget inte

omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

dels lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa

upphovsrättstvister,

med den ändringen att tidpunkten för lagarnas ikraftträdande

bestäms till den 1 juni 1995.

Stockholm den 28 mars 1995

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson

(s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s),

Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Birgit

Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s),

Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Henrik S Järrel

(m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Eva Persson

Sellin (s).

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om

upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Bilaga 1

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling

i upphovsrättstvister

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära

och konstnärliga verk

Bilaga 2

Regeringens förslag

Utskottets förslag

19 §

När ett exemplar av ett När ett exemplar av ett

verk med upphovsmannens litterärt eller musikaliskt

samtycke har överlåtits, verk eller ett konstverk med

får exemplaret spridas upphovsmannens samtycke har

vidare. För överlåtits, får

ljudupptagningar av exemplaret spridas vidare.

litterära och musikaliska För exemplar av

verk samt exemplar av datorprogram gäller i

datorprogram och filmverk stället att spridningen

gäller i stället att är tillåten sedan

spridningen är tillåten exemplaret med upphovsmannens

sedan exemplaret med samtycke har överlåtits

upphovsmannens samtycke har inom Europeiska ekonomiska

överlåtits inom samarbetsområdet.

Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet.

Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom

uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2. exemplar av datorprogram i 2. exemplar av datorprogram i

maskinläsbar form och maskinläsbar form genom

filmverk genom utlåning. utlåning.

45 §

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller

konstnärligt verk får inte utan hans samtycke

1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan

anordning, genom vilken det kan återges, eller

2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt

överföring göras tillgängligt för allmänheten.

Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i

första stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över

från en sådan anordning till en annan eller göras tillgängligt

för allmänheten förrän femtio år har förflutit efter det år då

upptagningen gjordes.

Bestämmelserna i 3, 6--9, Bestämmelserna i 3, 6--9,

11--13, 15 och 16 §§, 19 11--13, 15, 16, 21, 22, 25--26

§ första stycket andra b, 26 e, 26 f, 27 och 28

meningen och andra stycket, §§, 39 § första

21, 22, 25--26 b, 26 e, 26 f, meningen samt 41 och 42

27, 28 §§, 39 § §§ skall tillämpas i

första meningen samt 41 och fråga om framföranden

42 §§ skall tillämpas som avses i denna paragraf.

i fråga om framföranden

som avses i denna paragraf.

När ett exemplar av en

upptagning enligt denna

paragraf med den utövande

konstnärens samtycke har

överlåtits inom

Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet får

exemplaret spridas vidare.

Regeringens förslag Fjärde stycket ger inte

Utskottets förslag rätt att tillhandahålla

allmänheten

1. exemplar av en upptagning

genom uthyrning eller andra

jämförliga

rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller

annan anordning på vilken

rörliga bilder tagits upp

genom utlåning.

46 §

En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken

ljud eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan

framställarens samtycke eftergöras eller göras tillgänglig för

allmänheten förrän femtio år har förflutit efter det år då

upptagningen gjordes. Som eftergörande anses även att

upptagningen förs över från en sådan anordning till en annan.

Bestämmelserna i 6--9 Bestämmelserna i 6--9

§§, 11 § andra §§, 11 § andra

stycket, 12, 13, 15 och 16 stycket, 12, 13, 15, 16, 21,

§§, 19 § första 22, 25--26 b och 26 e §§

stycket andra meningen och skall tillämpas i fråga

andra stycket, 21, 22, 25--26 om upptagningar som avses i

b och 26 e §§ skall denna paragraf. Dessutom skall

tillämpas i fråga om 26 f § tillämpas i

upptagningar som avses i denna fråga om andra upptagningar

paragraf. Dessutom skall 26 f än sådana som avses i 47

§ tillämpas i fråga §.

om andra upptagningar än

sådana som avses i 47 §.

När ett exemplar av en

upptagning enligt denna

paragraf med framställarens

samtycke har överlåtits

inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet får

exemplaret spridas vidare.

Tredje stycket ger inte

rätt att tillhandahålla

allmänheten

1. exemplar av en upptagning

genom uthyrning eller andra

jämförliga

rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller

annan anordning på vilken

rörliga bilder tagits upp

genom utlåning.

48 §

En ljudradio- eller televisionsutsändning får inte utan radio-

eller televisionsföretagets samtycke

1. tas upp på en anordning, genom vilken den kan återges,

eller

2. återutsändas eller återges för allmänheten på platser där

allmänheten har tillträde mot inträdesavgift.

En utsändning som har tagits upp på en anordning som avses i

första stycket 1 får inte utan radio- eller

televisionsföretagets samtycke föras över från en sådan

anordning till en annan förrän femtio år har förflutit efter det

år då utsändningen ägde rum. Anordningarna får inte heller utan

företagets samtycke spridas till allmänheten förrän samma tid

har förflutit.

Regeringens förslag Bestämmelserna i 6--9

Utskottets förslag §§, 11 § andra

stycket, 12, 15, 16, 21, 22,

25--26 b och 26 e §§

Bestämmelserna i 6--9 skall tillämpas i fråga

§§, 11 § andra om ljudradio- och

stycket, 12, 15 och 16 televisionsutsändningar som

§§, 19 § första avses i denna paragraf.

stycket andra meningen, 21,

22, 25--26 b och 26 e §§

skall tillämpas i fråga

om ljudradio- och

televisionsutsändningar som

avses i denna paragraf.

När ett exemplar av en

upptagning enligt denna

paragraf med företagets

samtycke har överlåtits

inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet får

exemplaret spridas vidare.

Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning

för en sådan vidaresändning som avses i 26 f § och som har

skett med företagets samtycke, skall företaget framställa sitt

krav samtidigt med de krav som avses i 26 i § femte stycket.

49 a §

Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande

rätt att framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig

för allmänheten. Rätten gäller oavsett om bilden används i

ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken teknik som

utnyttjas.

Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts

genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi.

Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har

förflutit efter det år då bilden framställdes.

Bestämmelserna i 2 § Bestämmelserna i 2 §

andra och tredje styckena, 3, andra och tredje styckena, 3,

7--9 och 11 §§, 12 § 7--9 och 11 §§, 12 §

första stycket, 13, 15, 16 första stycket, 13, 15, 16,

och 18 §§, 19 § 18--20 och 23 §§, 24

första stycket första § första stycket, 25--26

meningen och andra stycket 1, b, 26 d--26 f, 26 i--28,

20 och 23 §§, 24 § 31--38, 41, 42 och 50--52

första stycket, 25--26 b, §§ skall tillämpas

26 d--26 f, 26 i--28, 31--38, på bilder som avses i denna

41, 42 och 50--52 §§ paragraf. Är en sådan

skall tillämpas på bild föremål för

bilder som avses i denna upphovsrätt, får denna

paragraf. Är en sådan rätt också göras

bild föremål för gällande.

upphovsrätt, får denna

rätt också göras

gällande.

Regeringens förslag

Utskottets förslag

61 §

Föreskrifterna i 45, 47 och Föreskrifterna i 45, 47 och

48 §§ är 48 §§ är

tillämpliga på tillämpliga på

framförande, ljudupptagning framförande, ljudupptagning

samt ljudradio- och samt ljudradio- och

televisionsutsändning som televisionsutsändning som

äger rum i Sverige. äger rum i Sverige.

Dessutom tillämpas Dessutom tillämpas

föreskrifterna i 45 § föreskrifterna i 45 §

på framföranden av den på framföranden av den

som är svensk medborgare som är svensk medborgare

eller har sin vanliga eller har sin vanliga

vistelseort i Sverige, vistelseort i Sverige,

föreskrifterna i 47 § föreskrifterna i 47 §

på ljudupptagningar vars på ljudupptagningar vars

framställare är svensk framställare är svensk

medborgare eller svensk medborgare eller svensk

juridisk person eller har sin juridisk person eller har sin

vanliga vistelseort i Sverige vanliga vistelseort i Sverige

och föreskrifterna i 48 och föreskrifterna i 48

§ på utsändningar av § på utsändningar av

radio- eller radio- eller

televisionsföretag som har televisionsföretag som har

sitt säte här i landet. sitt säte här i landet.

Föreskrifterna i 46 § Föreskrifterna i 46 §

tillämpas på alla tillämpas på

ljudupptagningar och på ljudupptagningar och

sådana upptagningar av upptagningar av rörliga

rörliga bilder vars bilder vars framställare

framställare är svensk är svensk medborgare eller

medborgare eller svensk svensk juridisk person eller

juridisk person eller har sin har sin vanliga vistelseort i

vanliga vistelseort i Sverige Sverige liksom på sådana

liksom på sådana upptagningar av rörliga

upptagningar av rörliga bilder som äger rum i

bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46

Sverige. § om eftergörande

gäller dock alla

ljudupptagningar.

Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare

är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin

vanliga vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först

utgivits i Sverige.

Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och

51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga föreskrifter på

fotografiska bilder

1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin

vanliga vistelseort i Sverige eller

2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige

och utomlands eller

3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är

fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är

belägen i Sverige.

Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha

skett samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio

dagar efter utgivningen utomlands.