Bet. 1994/95:NU21

Näringsutskottets betänkande

1994/95:NU21

Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen,

m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

1994/95

NU21

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1994/95:118 om lagstiftning med anledning

av Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen,

dels regeringens skrivelse 1994/95:116 om konvention om

kärnsäkerhet,

dels tre motioner som väckts med anledning av

propositionen,

dels en motion som väckts med anledning av skrivelsen,

dels -- helt eller delvis -- sju motioner från allmänna

motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i frågan om uranimport har inför

utskottet lämnats av företrädare för Greenpeace Sverige.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de förslag till lagändringar som

framläggs i propositionen. Lagändringarna har sin grund i att

Sverige genom medlemskapet i EU ansluter sig till den Europeiska

atomenergigemenskapen (Euratom). I en reservation (m) avvisas

regeringens förslag i ett avseende. Det gäller förslaget att

införa en bestämmelse i den s.k. kärntekniklagen för att

tillgodose de regler om försörjning med kärnbränsle som finns i

Euratomfördraget.

Motionsyrkanden om avveckling av Euratom, om Sveriges agerande

avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt och om EU:s

fond för kärnkraftsutveckling avstyrks av utskottet med

hänvisning till pågående diskussioner inom EU. Yrkandena följs

upp i de två förstnämnda fallen i reservationer (c, v, mp) och i

det tredje fallet i en reservation (mp). Vidare avstyrker

utskottet motionsyrkanden om införande av totalförbud mot

slutförvaring av utländskt kärnbränsle i Sverige och om en

allmän översyn av kravreglerna i kärntekniklagen. Dessa yrkanden

får stöd i reservationer (mp).

I betänkandet behandlas också den konvention om kärnsäkerhet

som Sverige undertecknade i september 1994 och som regeringen

redogjort för i en skrivelse till riksdagen. I en reservation

(mp) föreslås att riksdagen skall anmoda regeringen att verka

för att vissa ändringar och klarlägganden beträffande

konventionen kommer till stånd.

Slutligen avstyrker utskottet två motioner om reglering av

svensk uranimport. Därvid anförs att Sverige i olika

internationella sammanhang bör fortsätta att driva frågan om mer

bindande miljökrav i samband med uranbrytning. I reservationer

(c, v, kds; mp) förordas ytterligare åtgärder.

Propositionen

I proposition 1994/95:118 föreslås att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),

2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

3. lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter.

Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, återges i bilaga.

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 1994/95:116 lämnas en redovisning av

den konvention om kärnsäkerhet som Sverige undertecknade i

september 1994.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av proposition

1994/95:118 är följande:

1994/95:N10 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen avslår förslaget till ny 8 a § i kärntekniklagen i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:N11 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om närhetsprincipen och Euratom,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige aktivt bör verka för Euratoms avveckling.

1994/95:N12 av Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 5 a §

kärntekniklagen att den även omfattar ett generellt förbud

mot införande av utländskt kärnavfall i Sverige,

2. hos regeringen begär en översyn av kravreglerna i

kärntekniklagen.

Den motion som väckts med anledning av skrivelse

1994/95:116 är

1994/95:N9 av Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör

verka för att konventionen ändras så att begreppet olycka

definieras tydligare och kravnivån på beslutsunderlag för

tillstånd till kärnenergianläggningar höjs,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begreppet godtagna förfaringssätt vid drift, m.m. av

kärnenergianläggning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sekretessreglerna i konventionen om kärnsäkerhet.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här

är följande:

1994/95:Jo685 av Yvonne Ruwaida (mp) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

14. som sin mening ger regeringen till känna att den i EU

skall verka för att EU:s fond för kärnkraftsutveckling

avskaffas, i enlighet med vad i motionen anförts,

15. som sin mening ger regeringen till känna att den i EU

skall verka för att EU:s fond för kärnkraftsutveckling inte får

ökade utlåningsresurser, i enlighet med vad i motionen anförts.

1994/95:N422 av Dan Ericsson m.fl. (kds, c, v, mp) vari yrkas

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den som importerar uran bör åläggas att öppet

redovisa var och under vilka former råvaran har utvunnits och

hanterats,

2. hos regeringen begär en utredning om uranimportens externa

kostnader, samt om hur svensk kärnkraftsindustri kan täcka dessa

kostnader.

1994/95:N423 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

2. hos regeringen begär lagförslag om ändring av

kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen anförts,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ompröva den "realistiska" bedömningen och

återkalla beslutet om utökning av utländskt kärnavfall,

1994/95:N430 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. hos regeringen begär en utredning om de ekologiska,

ekonomiska och hälsomässiga effekter som drabbar de områden

Sverige importerar uran ifrån,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avbryta all uranimport tills ovanstående

utredning behandlats av riksdagen,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om världens energitillförsel av uran,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stoppa exploateringen av andra människor och

natur.

1994/95:N434 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandet (42) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att arbeta in ett nytt kapitel i

Maastrichtfördraget i enlighet med vad i motionen anförts.

1994/95:N446 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om det svenska agerandet avseende EU:s energi- och

kärnkraftspolitik.

1994/95:N450 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om

totalförbud mot slutförvar av utländskt kärnbränsle i Sverige

enligt vad i motionen anförts.

Utskottet

Sveriges agerande i EU, m.m.

I proposition 1994/95:118 framläggs förslag till lagstiftning

med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska

atomenergigemenskapen (Euratom) som en följd av det svenska

medlemskapet i EU. Regeringen har tidigare i proposition

1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen

föreslagit att Euratomfördraget och de rättsakter m.m. som

beslutats med stöd av detta fördrag skall gälla i Sverige. I den

sistnämnda propositionen lämnades en översiktlig redogörelse för

innehållet i fördraget och rättsakterna.

Euratom är en av de tre ursprungliga Europeiska gemenskaperna;

liksom Romfördraget undertecknades fördraget om Euratom år 1957.

Euratoms ursprungliga uppgift enligt fördraget är att skapa

erforderliga förutsättningar för en snabb organisation och

tillväxt av kärnenergiindustrierna och därigenom bidra till en

höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till en

utveckling av förbindelserna med övriga länder.

Förhållandena är emellertid sedan länge helt annorlunda än de

som gällde då Euratomfördraget undertecknades, konstateras det i

propositionen. Detta har lett till att fördraget i väsentlig

omfattning är föråldrat. Delar av fördraget tillämpas inte

enligt sin lydelse utan enligt en successivt utvecklad praxis.

Vissa avsnitt av fördraget behandlar dock frågor som fortfarande

är aktuella, sägs det i propositionen. Exempel härpå är

skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd samt kontrollen

för att garantera att kärnmaterial inte används för andra

ändamål än dem för vilka de är avsedda (s.k. safeguards).

Efter anslutningen till EU gäller Euratomfördraget i Sverige i

enlighet med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges

anslutning till Europeiska unionen. Behovet av nationell

lagstiftning som komplettering till Euratomfördraget bör enligt

regeringen bedömas med utgångspunkt i hur fördraget har kommit

att tillämpas i praktiken. Lagstiftning krävs därför bara i

begränsad utsträckning, anser regeringen. Den svenska

lagstiftning som berörs finns främst i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet (den s.k. kärntekniklagen) och i

strålskyddslagen (1988:220). Förslagen medför inte något behov

av ökade resurser för de ansvariga myndigheterna, anförs det i

propositionen.

I motion 1994/95:N11 (c), som väckts med anledning av

propositionen, föreslås uttalanden av riksdagen dels beträffande

närhetsprincipen och Euratom, dels om att Sverige aktivt bör

verka för Euratoms avveckling. Euratomfördraget är föråldrat och

otidsenligt, och Euratoms uppgifter kan mycket väl överlåtas

till andra organ på såväl nationell som internationell nivå,

anser motionären. Han menar att ett överlämnande av fördragets

ansvarsområden till nationell nivå skulle stämma väl överens med

den s.k. närhetsprincipen, vilken är inskriven i Romfördraget.

Euratomfördragets roll inom EU överensstämmer vidare knappast

med den svenska ambitionen att avveckla kärnkraften till år

2010, anför motionären.

Liknande synpunkter framförs av samme motionär i en motion,

1994/95:N446 (c), från allmänna motionstiden. Regeringen bör i

EU föra fram och driva sådana krav -- politiska och

organisatoriska -- att EU:s energi- och kärnkraftspolitik kommer

i bättre samklang med den syn som ligger bakom de svenska

besluten att avveckla kärnkraften, anser motionären. Han menar

att regeringen i dessa frågor bör söka samverkan med andra

likasinnade länder inom EU.

I partimotionen 1994/95:N434 (mp) föreslås att regeringen

skall anmodas att verka för att ett nytt kapitel om energi förs

in i Maastrichtfördraget. I förberedelserna inför 1996 års

översyn av detta fördrag bör det uppdras åt en arbetsgrupp att

ta fram ett nytt kapitel som behandlar avveckling av nuvarande

icke förnybara energislag, skyddande av naturresurser, främjande

av förnybara energislag både inom EU och i länder utanför EU

samt satsning på energieffektivisering, föreslår motionärerna.

Riksdagen bör göra ett uttalande om att EU:s fond för

kärnkraftsutveckling bör avskaffas, anförs det i motion

1994/95:Jo685 (mp). Om detta inte är möjligt, bör Sverige

utnyttja sin möjlighet att i EU:s ministerråd blockera beslut om

att öka fondens medel för utlåning, föreslår motionären. Hon

anser att fonden är ett exempel på Euratomfördragets förlegade

innehåll.

Inom EU-parlamentets utskott för forskning, teknologisk

utveckling och energi har, enligt vad utskottet erfarit, tagits

fram ett förslag, en s.k. opinion, om en översyn av

Euratomfördraget med syfte att införliva de delar av fördraget

som är aktuella i ett särskilt kapitel om energi i ett reviderat

Maastrichtfördrag. Detta förslag har, tillsammans med andra

förslag från de olika utskotten, överlämnats till parlamentets

institutionella utskott för att utgöra underlag för en samlad

parlamentsresolution. Efter beslut i parlamentet avses

resolutionen komma att överlämnas till den s.k.

reflektionsgruppen som är tillsatt för att förbereda 1996 års

regeringskonferens.

Regeringen har nyligen avlämnat en skrivelse till riksdagen om

det svenska miljöarbetet i EU -- dess inriktning och

genomförande (skr. 1994/95:167). I skrivelsen finns ett särskilt

avsnitt om Euratomfördraget (s. 48). Där anges bl.a. att

medlemskapet i EU inte påverkar de enskilda medlemsländernas

kärnkraftspolitik. Vidare gäller att det är varje medlemslands

ansvar att utforma sin egen politik beträffande den slutliga

hanteringen av använt kärnbränsle. Sverige kommer således även

fortsättningsvis att bedriva sin egen politik beträffande

kärnkraften och hanteringen av kärnavfallet, sägs det.

Jordbruksutskottet behandlar regeringens skrivelse under våren

1995 (bet. 1994/95:JoU23).

Den i motion 1994/95:Jo685 (mp) nämnda fonden för

kärnkraftsutveckling regleras i Euratomfördraget. Att avskaffa

fonden skulle således förutsätta att fördraget ändrades. Fondens

medel har, enligt uppgift, under senare tid inte använts för det

ursprungliga ändamålet. Ministerrådet fattade våren 1994 beslut

om att medlen även skall kunna användas till investeringar i

kärnsäkerhetshöjande åtgärder i Östeuropa.

Inom EG har vid flera tillfällen gjorts ansträngningar att

formulera och införa en gemensam energipolitik. Inför

regeringskonferensen i Maastricht år 1991 hade kommissionen

utarbetat förslag om vissa riktlinjer för en gemensam

energipolitik. Någon enighet i frågan om ett särskilt

energiavsnitt i unionsavtalet kunde dock inte uppnås, och frågan

sköts upp till regeringskonferensen år 1996. Inom EU:s

institutioner pågår förberedelser för diskussionerna vid

regeringskonferensen om ett eventuellt införlivande i

Romfördraget av gemensamma regler för energiområdet. Som ett led

i dessa förberedelser har kommissionen utarbetat en s.k. grönbok

om en gemensam energipolitik, som nyligen varit föremål för

remissbehandling i bl.a. Sverige.

Utskottet behandlar först frågan om en avveckling av

Euratomfördraget, därefter den mer allmänna frågan om Sveriges

agerande avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt

och slutligen förslagen om EU:s fond för kärnkraftsutveckling.

När det gäller frågan om avveckling av Euratom noterar

utskottet att det i både propositionen och motionerna

konstateras att Euratomfördraget i stora delar är föråldrat. En

praxis för tillämpningen har successivt utvecklats. Vissa delar

-- t.ex. strålskydd och kontroller -- är dock fortfarande

aktuella.

Av den tidigare redovisningen framgår att det pågår

diskussioner inom EU om att slopa Euratomfördraget och i stället

införa ett kapitel om energi i Maastrichtfördraget. Detta skulle

kunna bli aktuellt i samband med den planerade

regeringskonferensen år 1996.

Enligt utskottets mening är det en självklarhet att Sverige

aktivt skall delta i de överväganden och diskussioner som pågår

inom EU i den nu aktuella frågan. Något behov av ett uttalande

av riksdagen rörande en avveckling av Euratomfördraget kan

utskottet däremot inte se. Motion 1994/95:N11 (c) avstyrks

sålunda i berörd del.

Beträffande den mer allmänna frågan om Sveriges agerande

avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt, som tas

upp i motionerna 1994/95:N11 (c), 1994/95:N446 (c) och

1994/95:N434 (mp), vill utskottet anföra följande.

Som tidigare nämnts pågår förberedelser för en diskussion om

en gemensam energipolitik inom EU. Näringsutskottet har inhämtat

uppgifter om den framlagda grönboken och avser att nära följa

den fortsatta utvecklingen av denna fråga. Enligt utskottets

uppfattning bör de nu aktuella motionsyrkandena inte föranleda

något initiativ från riksdagens sida. De nämnda motionerna

avstyrks sålunda i berörda delar.

När det slutligen gäller förslagen i motion 1994/95:Jo685 (mp)

om EU:s fond för kärnkraftsutveckling vill utskottet anföra

följande.

Att avskaffa fonden skulle, som tidigare redovisats, kräva en

ändring av Euratomfördraget. Redan med hänvisning härtill anser

utskottet att detta yrkande bör avslås av riksdagen. Beträffande

det andra förslaget i motionen om att begränsa fondens medel

noterar utskottet att, som nämnts, ministerrådet nyligen fattat

beslut om att de berörda medlen också skall kunna användas till

investeringar i kärnsäkerhetshöjande åtgärder i Östeuropa. Denna

typ av insatser är, enligt utskottets mening, positiv ur

miljösynpunkt.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1994/95:Jo685 (mp)

i här aktuella delar.

Strålskydd och avfallstransporter

Regeringen föreslår ändringar i strålskyddslagen och

kärntekniklagen samt i lagen (1991:341) om strategiska produkter

för att uppfylla bestämmelserna i ett direktiv (92/3/Euratom)

från år 1992 beträffande transporter av radioaktivt avfall.

Strålskyddslagens tillämpningsområde föreslås bli utvidgat till

att omfatta utförsel av radioaktiva ämnen. Tillståndsplikt

införs för utförsel av radioaktivt avfall. I den föreslagna

lagändringen anges vissa fall då tillstånd till utförsel inte

får ges. Tillstånd skall få gälla i högst tre år. Samma regler

skall tillämpas vid tillståndsprövning när det gäller utförsel

av material som faller under kärntekniklagen och lagen om

strategiska produkter. I övrigt föranleder inte Euratoms regler

om strålskydd någon lagstiftning.

Utskottet tillstyrker de här redovisade lagförslagen.

Förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle

och kärnavfall

Förbudet mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle

eller kärnavfall i 5 a § kärntekniklagen skall enligt

regeringens förslag utvidgas till att omfatta även

mellanlagring.

Enligt den nämnda paragrafen är det förbjudet att utan

tillstånd slutförvara utländskt använt kärnbränsle eller

kärnavfall i Sverige. Detta förbud strider inte mot

Euratomfördraget, sägs det i propositionen. Varje medlemsstat

avgör vilken politik den skall föra när det gäller slutstegen i

kärnbränslecykeln. Det svenska programmet för slutligt

omhändertagande av det använda kärnbränslet utarbetas av

reaktorinnehavarna och redovisas vart tredje år till regeringen

enligt 12 § kärntekniklagen. Den tilltänkta metoden för

omhändertagandet av kärnavfallet i Sverige är direktdeponering.

Med denna metod kan slutstegen i kärnbränslecykeln sägas omfatta

följande tre delar: mellanlagring av använt kärnbränsle,

inkapsling samt slutförvaring genom deponering i ett djupförvar.

Att varje land skall ta fullt ansvar i alla led för det

använda kärnbränsle och kärnavfall som uppkommer i landet har

vid flera tillfällen slagits fast av riksdagen som en

grundläggande princip, erinras det om i propositionen. Denna

princip har kommit till uttryck i kärntekniklagen genom förbudet

-- om det inte föreligger synnerliga skäl -- mot slutförvaring i

Sverige av använt kärnbränsle och kärnavfall från en kärnteknisk

anläggning i ett annat land.

Regeringen anser, som redan nämnts, att det svenska förbudet

mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall

bör utvidgas till att även omfatta mellanlagring av material med

utländskt ursprung. Ett förbud mot mellanlagring strider inte

mot Euratomfördraget eller mot andra EU-regler. Förbudet bör

endast avse mellanlagring som sker i avvaktan på slutförvaring,

anförs det.

I tre motioner förordas att det skall införas ett totalförbud

mot slutförvar av utländskt kärnbränsle.

Den aktuella paragrafen i kärntekniklagen bör ändras så att

den innebär ett generellt förbud mot införande av utländskt

kärnavfall till Sverige, anförs det i motionerna 1994/95:N12

(mp) och 1994/95:N450 (mp). I annat fall, sägs det i den

sistnämnda motionen, är det stor risk för att Sverige kan

tvingas att ta emot kärnavfall från EU. Detta skulle också kunna

bli aktuellt av kommersiella orsaker, hävdar motionärerna. De

erinrar om det tillstånd som Studsvik AB erhöll av regeringen i

december 1994 om slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle

och sekundäravfall från behandling av utländskt kärnavfall och

riktar stark kritik mot detta beslut.

Med hänvisning till samma tillståndsbeslut hävdas i motion

1994/95:N423 (mp) att kärntekniklagen är juridiskt

otillräcklig och att 5 § är en s.k. gummiparagraf. Motionärerna

anser att kärntekniklagen måste ändras, så att det blir helt

förbjudet att slutlagra utländskt kärnavfall i Sverige. I

motionen refereras vidare till en skrivelse från Statens

kärnkraftinspektion (SKI) till Folkkampanjen mot kärnkraft --

kärnvapen, i vilken SKI har bedömt Studsviks ansökan om

slutförvaring av utländskt kärnavfall som "realistisk".

Riksdagen beslöt hösten 1992 -- på förslag av regeringen -- om

ändring av kärntekniklagen med innebörd att ett förbud infördes

mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall

i Sverige genom en ny paragraf, 5 a § (prop. 1992/93:98, bet.

NU11). Dock gäller som tidigare angivits att tillstånd till

sådan slutförvaring får medges om det finns synnerliga skäl. I

allmänmotiveringen (s. 29) och specialmotiveringen (s. 46) till

regeringens förslag angavs motiven för utformningen av lagregeln

samt varför det inte borde finnas något generellt importförbud.

Utskottet erinrade i det nämnda betänkandet -- liksom regeringen

i propositionen -- om att en grundläggande princip för Sveriges

agerande på området är att varje land skall ta fullt ansvar för

det kärnavfall som uppkommer i respektive land. Därmed följer

att slutförvaring av kärnavfall från kärnteknisk verksamhet i

utlandet inte skall förekomma i Sverige.

Utskottet instämde emellertid i regeringens uppfattning att

det bör finnas en möjlighet, om det föreligger synnerliga skäl,

att genom ett särskilt tillstånd medge undantag från förbudet.

Med hänvisning till vad som sades i specialmotiveringen i den

aktuella propositionen anförde utskottet att det i vissa fall

kan visa sig lämpligast från säkerhets- och strålskyddssynpunkt

att en liten mängd material slutförvaras i Sverige. Utskottet

betonade dock det angelägna i att sådana tillstånd meddelas med

stor restriktivitet.

Regeringen beslöt i december 1994 att bevilja Studsvik AB

tillstånd att t.o.m. den 30 juni 1997, i anslutning till

verksamheten enligt regeringstillstånd i oktober 1993 och maj

1994, i Sverige få slutförvara vissa specificerade mängder

utländskt använt kärnbränsle och sekundäravfall från behandling

av utländskt kärnavfall. Regeringen ansåg att det aktuella

avfallet passar in i det svenska avfallssystemet och att den

avfallsmängd som avses är utomordentligt liten i förhållande

till den mängd kärnavfall som årligen kan komma att tillföras

det svenska slutförvaret. Från säkerhets- och

strålskyddssynpunkt är det lämpligast att sådana små mängder

material slutförvaras i Sverige, anförde regeringen. Vikten av

att ytterligare ansträngningar görs för att minska mängden

utländskt material i svenska slutförvaringsanläggningar

framhölls i regeringsbeslutet. Fortsatt tillstånd för

slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall

kommer därför att prövas med stor restriktivitet, meddelade

regeringen.

SKI och Statens strålskyddsinstitut (SSI) hade tillstyrkt

ansökan om tillstånd. I regeringsbeslutet angavs att Studsvik

AB, vid varje tillfälle då kärnavfall och kärnbränsle från en

kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i ett

annat land förs in i landet för behandling eller testning, skall

anmäla till SKI om utländskt material enligt tillståndet

planeras att slutförvaras i Sverige. SKI skall vid varje sådant

tillfälle bedöma om det utländska använda kärnbränslet och

kärnavfallet faller inom ramen för regeringens belut. Villkor

som behövs för säkerheten eller med avseende på frågor som rör

de förpliktelser som följer av Sveriges överenskommelser i syfte

att förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med

kärnämne beslutas av SKI. Villkor angående strålskyddet beslutas

enligt strålskyddslagen av SSI.

Utskottet delar regeringens bedömning att det nuvarande

förbudet mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle eller

kärnavfall, enligt 5 a § kärntekniklagen, bör utvidgas till

att omfatta även mellanlagring.

När det gäller förslagen i motionerna 1994/95:N12 (mp),

1994/95:N423 (mp) och 1994/95:N450 (mp) om att det bör införas

ett totalförbud mot förvaring av utländskt kärnbränsle i Sverige

vill utskottet hänvisa till vad som anfördes i propositionen och

utskottsbetänkandet när beslutet om införande av den nya

paragrafen i kärntekniklagen fattades hösten 1992. Som

tidigare redovisats påpekade utskottet då att det i vissa fall

kan visa sig lämpligast från säkerhets- och strålskyddssynpunkt

att en liten mängd material från utlandet kan få slutförvaras i

Sverige. Sådana undantag skall dock meddelas med stor

restriktivitet. Utskottet står fast vid de ställningstaganden

som gjordes hösten 1992 och avstyrker därmed de här aktuella

motionerna i berörda delar.

Försörjning med kärnbränsle

I Euratomfördraget finns i kapitel 6 bestämmelser som syftar

till att genom en gemensam försörjningspolitik tillförsäkra

medlemsländerna lika tillgång till malmer, råmaterial och

speciella klyvbara material (anrikat uran och plutonium). En

särskild byrå -- Euratoms försörjningsbyrå (EFB) -- skall ha

optionsrätt till sådana material som produceras inom

medlemsländerna. Reglerna om gemenskapens optionsrätt till

klyvbart material för att säkerställa försörjningen har aldrig

kommit att tillämpas, påpekas det i propositionen. Det finns

därför, enligt regeringens mening, inte något behov av någon

allmän kompletterande lagstiftning med anledning av reglerna om

optionsrätt och gemenskapens äganderätt.

Reglerna om försörjning med kärnbränsle faller egentligen

utanför kärntekniklagens tillämpningsområde, konstaterar

regeringen. Eftersom de transaktioner som omfattas av byråns

verksamhet ändå är tillståndspliktiga enligt kärntekniklagen,

anses den enklaste lösningen vara att anknyta till denna lag.

Ett allmänt bemyndigande att meddela föreskrifter om tillämpning

av Euratoms försörjningsregler synes inte behövligt, sägs det. I

stället bör regeringen kunna föreskriva att tillstånd till

kärnteknisk verksamhet skall förenas med sådana villkor som

behövs för att de begränsade skyldigheter skall uppfyllas som

följer av försörjningsreglerna. Det föreslås att bestämmelsen

tas in som en ny 8 a § i kärntekniklagen.

Regeringens förslag avvisas i motion 1994/95:N10 (m).

Tillståndsgivningen för kärnteknisk verksamhet skulle med

regeringens förslag komma att vara beroende av agerandet i en

helt annan verksamhet som styrs av försörjningsreglerna i

Euratomfördraget, anför motionärerna. Tillståndsgivningen för

kärnteknisk verksamhet skulle därigenom komma att vila på en

osäker grund. På energipolitikens område är det särskilt viktigt

med tydliga spelregler och maximal trygghet för såväl

producenter som konsumenter, anser motionärerna. De menar att

det inte finns någon anledning att anknyta försörjningsreglerna

i Euratomfördraget till tillståndsgivningen i kärntekniklagen.

Fördraget omfattar inte kärnteknisk verksamhet, och

kärntekniklagens tillämpningsområde innefattar inte

försörjningsfrågorna. Euratom Safeguard Directorate (ESD) och

Euratoms försörjningsbyrå utövar, enligt motionärerna, även

tillsyn av företag och anläggningar som inte omfattas av

kärntekniklagen. Exempel på sådan verksamhet är utarmat uran som

används som balansvikt i flygplan och vid porslinstillverkning.

Genom att anknyta till kärntekniklagen säkerställs inte att ESD

kan utöva kontroll även inom dessa områden, sägs det. Reglerna i

Euratomfördraget gäller som lag inom EU, varför nationell

lagstiftning, enligt motionärerna, inte är nödvändig för att

reglerna skall gälla också i Sverige. Lagstiftning som motsvarar

förslaget till 8 a § kärntekniklagen saknar också därför

motsvarighet i övriga EU-länder, hävdar motionärerna.

Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), Sydkraft AB och

Vattenfall AB har vid remissbehandlingen av den promemoria (Ds

1994:124) som har legat till grund för propositionen framfört

liknande synpunkter, nämligen att den föreslagna nya paragrafen

kommer att leda till orimliga konsekvenser. Genom att knyta an

regeln som ett villkor för tillstånd enligt kärntekniklagen

skulle alla sådana tillstånd kunna komma att dras in, anför

dessa remissinstanser. I propositionens specialmotivering

(s. 27) anges emellertid beträffande 8 a § att brott mot

villkor som uppställs i paragrafen inte kan läggas till grund

för återkallelse av tillstånd enligt 15 § kärntekniklagen.

Som nämnts anförs i motionen att utarmat uran som används som

balansvikt i flygplan och vid porslinstillverkning inte berörs

av reglerna i kärntekniklagen. Även utarmat uran omfattas dock

av bestämmelserna i kärntekniklagen. Enligt 1 c § i denna lag

är hantering av kärnämne kärnteknisk verksamhet. I 2 § 2 a

anges att uran är kärnämne. All hantering av uran är således

kärnteknisk verksamhet, vilken regleras i kärntekniklagen.

Statens kärnkraftinspektion utövar med stöd av 3 §

kärnämneskontroll beträffande den aktuella hanteringen av

utarmat uran.

Utskottet delar regeringens bedömning att det inte behövs

någon mer omfattande lagstiftning med anledning av

försörjningsreglerna i Euratomfördraget. Den modell som

regeringen har valt och som innebär att en ny paragraf, 8 a,

förs in i kärntekniklagen anser utskottet vara ett lämpligt sätt

att åstadkomma den erforderliga anpassningen till Euratom på det

aktuella området.

När det gäller farhågorna i den här aktuella motionen om att

tillståndsgivningen skulle komma att vila på en osäker grund,

vill utskottet hänvisa till det som sägs i propositionens

specialmotivering. Som tidigare redovisats anges där

uttryckligen att brott mot villkor som uppställs i paragrafen

inte skall kunna läggas till grund för återkallelse av

tillstånd.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i

denna del och avstyrker motion 1994/95:N10 (m).

Säkerhetskontroll av klyvbart material

Euratomfördragets regler om säkerhetskontroll (safeguards)

motsvaras av de svenska bestämmelserna i kärntekniklagen,

påpekas det i propositionen. De föreskrifter som kan behövas kan

beslutas med stöd av de bemyndiganden som redan finns i den

lagen, anser regeringen. För att säkerställa att sanktioner

enligt artikel 83 i Euratomfördraget kan genomföras och att

uppgifter lämnas enligt reglerna om rapporteringskrav i en

förordning från år 1976 (Euratom nr 3227/76) föreslår regeringen

dock tillägg till 18 och 27 §§ kärntekniklagen.

Utskottet tillstyrker det här aktuella lagförslaget.

Kravreglerna i kärntekniklagen

Riksdagen bör anmoda regeringen att göra en översyn av

kravreglerna i kärntekniklagen, anförs det i motion 1994/95:N12

(mp). Kravnivån i denna lag måste vara minst lika hög som i

miljöskyddslagen (1969:387), anser motionären.

I kärntekniklagen anges de olika krav som ställs på en

reaktorinnehavare. Enligt 10 § skall den som har tillstånd till

kärnteknisk verksamhet svara för att de åtgärder vidtas som

behövs

för att upprätthålla säkerheten,

för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i

verksamheten uppkommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne

som inte används på nytt,

för att på ett säkert sätt avveckla och riva anläggningar i

vilka verksamheten inte längre skall bedrivas.

Säkerhetskraven vid verksamhet på kärnenergiområdet är, enligt

vad som sades i den proposition som låg till grund för beslutet

om lagen (prop. 1983/84:60), inriktade på att förebygga

radiologisk olycka som kan uppkomma genom fel vid konstruktion,

utförande eller drift. Till detta säkerhetskrav hänförs även

åtgärder för skydd av anläggningar och transporter, fysiskt

skydd samt säkerställande av kärnenergins fredliga användning

vid innehav, import eller export av kärnämne och använt

kärnbränsle. En tillståndsinnehavare skall svara för att alla de

åtgärder vidtas som, med hänsyn till verksamhetens art och de

förhållanden under vilka den bedrivs, krävs för att upprätthålla

säkerheten.

Enligt lagen skall vidare varje reaktorinnehavare upprätta

eller låta upprätta ett program för den allsidiga forsknings-

och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder som behövs för

att det kärnavfall som uppkommer i verksamheten skall kunna

hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och för att

anläggningen skall kunna avvecklas och rivas på ett säkert sätt.

Säkerheten vid de svenska kärnkraftverken och övriga

kärntekniska anläggningar övervakas av Statens

kärnkraftinspektion (SKI). Den grundläggande förutsättningen för

SKI:s verksamhet är att de som har tillstånd att bedriva

kärnteknisk verksamhet också har det fulla och odelade ansvaret

för säkerheten. SKI skall övervaka hur tillståndsinnehavarna

lever upp till detta ansvar genom att skapa sig en egen

välgrundad bild av säkerhetsläget vid anläggningarna och av

kvaliteten i tillståndsinnehavarnas säkerhetsarbete.

Statens strålskyddsinstitut övervakar strålskyddet vid de

kärntekniska anläggningarna och kontrollerar att utsläpp till

luft och vatten under normaldrift hålls inom fastställda

gränser.

Enligt Miljödepartementets bedömning är de krav som enligt

kärntekniklagen ställs på den som har tillstånd till kärnteknisk

verksamhet mycket höga. Detta gäller också i jämförelse med

annan miljölagstiftning.

Utskottet anser att mycket höga krav måste ställas på den

som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet. Kärntekniklagen

har ett sådant innehåll och en sådan utformning som

överensstämmer med denna ståndpunkt. Något behov av en allmän

översyn av kravreglerna i lagen kan utskottet inte se. I motion

1994/95:N12 (mp) utvecklas inte heller någon argumentering för

den begärda översynen. Motionen i berörd del avstyrks av

utskottet.

Konvention om kärnsäkerhet

I regeringens skrivelse 1994/95:116 ges en redovisning av den

konvention om kärnsäkerhet som Sverige undertecknade vid det

internationella atomenergiorganet i Wien, IAEA, i september

1994.

Konventionen omfattar kärntekniska anläggningar med

begränsning till landbaserade civila kärnkraftverk. Syftet med

konventionen är att den skall utgöra en mekanism för de anslutna

parterna att kontinuerligt förbättra säkerheten vid

kärnkraftverken. Målen för konventionen är enligt artikel 1 att

uppnå och vidmakthålla en hög nivå av kärnsäkerhet över hela

världen, att upprätthålla och vidmakthålla effektivt skydd i

kärnenergianläggningar mot möjliga strålningsfaror samt att

förhindra olyckor med skadliga strålningsverkningar och att

begränsa sådana verkningar om de skulle inträffa.

Konventionen innehåller bl.a. ett krav på att de anslutande

parterna skall etablera och vidmakthålla ett system med lagar

och bestämmelser för hur säkerheten vid de kärntekniska

anläggningarna skall styras. Det åligger varje ansluten part att

rapportera till övriga parter om hur man uppfyller de

förpliktelser som angivits i konventionen samt de åtgärder som

vidtagits för att förbättra säkerheten. Rapporteringen skall ske

ungefär vart tredje år. Konventionen förutsätter vidare att ett

sekretariat tillskapas. IAEA har påtagit sig denna roll.

Den kärnsäkerhetskonvention som nu öppnats för anslutning får

ses som ett viktigt framsteg, sägs det i skrivelsen. Regeringen

gör bedömningen att såväl det svenska säkerhetstänkandet som det

säkerhetsarbete som för närvarande bedrivs av

anläggningsinnehavarna och av de berörda myndigheterna är i

överensstämmelse med konventionens krav. Det föreligger således

inget behov av ändringar i den svenska lagstiftningen eller i

det reella säkerhetsarbetet för att Sverige skall kunna

tillträda konventionen, anser regeringen. Det uppstår därför

inte heller några ökade kostnader för det svenska

kärnsäkerhetsarbetet.

Regeringen avser att besluta om en svensk ratificering under

våren 1995. Konventionen beräknas kunna träda i kraft under år

1996.

Regeringen bör verka för att konventionen ändras så att

begreppet olycka definieras tydligare och kravnivån på

beslutsunderlag för tillstånd till kärnenergianläggningar höjs,

anförs det i motion 1994/95:N9 (mp). Vidare begärs i motionen

klargörande av begreppet godtagna förfaringssätt vid drift m.m.

av kärnenergianläggningar, som förekommer i konventionen, och

ett klarläggande av innebörden av sekretessreglerna i

konventionen.

Det är oklart vad som i konventionen avses med begreppet

olycka, hävdas det i motionen. Med hänsyn till att detta begrepp

har ifrågasatts i svensk rätt är det angeläget att eftersträva

en klarare skrivning än vad konventionen erbjuder, anför

motionären. Hon anser därutöver att kravnivån på det

beslutsunderlag som skall finnas inför ett tillstånd till

kärnenergianläggning är alltför låg. Regeringen bör återkomma

med förslag till lag med högre kravnivå, föreslår motionären.

Hon erinrar vidare om att det i artikel 19 i konventionen anges

att drift, underhåll, inspektion och provning av en

kärnenergianläggning skall utföras i överensstämmelse med

godtagna förfaringssätt. Det framgår dock inte vad som avses med

begreppet "godtagna förfaringssätt", menar motionären. Slutligen

anser hon att sekretessreglerna i konventionen inte är förenliga

med svensk rätt. Det framgår inte var gränsen skall gå mellan

skydd av uppgifter och allmänhetens insyn, sägs det i motionen.

En entydig definition av begreppet olycka föreligger inte,

enligt uppgift från Miljödepartementet. Internationellt --

framför allt inom IAEA:s ram -- har begreppet kärnenergiolycka

definierats utifrån den aktuella händelsen, kopplad till dess

konsekvenser. En internationell s.k. händelseskala, bestående av

sju nivåer -- International Nuclear Event Scale (INES) -- har

antagits. INES-skalan används sedan ett par år för att definiera

graden av allvar i anslutning till en händelse. De lägsta

stegen, 0--3, betraktas som olika grader av händelser, medan

stegen 4--7 klassificeras som olyckor. De internationellt

accepterade definitioner som ligger till grund för INES-skalan

utgör också grund för olycksbegreppet i konventionen.

Beträffande begreppet "godtagna förfaringssätt" som berörs i

det andra yrkandet i motionen bör, enligt Miljödepartementet,

beaktas att den här typen av konventioner får ses som en

kompromiss mellan de inblandade parternas prioriteringar.

Konventionens främsta syfte är att förbättra säkerheten i

verksamheter som karakteriseras av nationell suveränitet,

nationellt ansvar och nationell lagstiftning. Begreppet

"godtagna förfaringssätt" bör ses i relation till de olika

förutsättningar som ryms inom de enskilda ländernas

infrastruktur, lagstiftning och valda tekniska lösningar.

Konventionens syfte är härvidlag att åstadkomma en större

harmonisering av ländernas individuella säkerhetsarbete i

riktning mot internationellt accepterade säkerhetsriktlinjer och

att arbeta för en höjning av säkerhetsnivåerna i alla länder men

främst i de länder som släpar efter i detta avseende.

Sekretessreglerna i konventionen -- som tas upp i det tredje

yrkandet i motionen -- är, enligt Miljödepartementet, inte helt

i överensstämmelse med svensk sekretesslagstiftning. Även på

denna punkt bör konventionens formulering ses som resultatet av

en kompromiss mellan de olika parternas prioriteringar. Den

svenska traditionen att visa största möjliga öppenhet, framför

allt när det gäller kärnkraften, har hittills inte anammats av

andra länder med kärnkraftsproduktion. Det bör noteras att den

nuvarande svenska sekretesslagstiftningen självfallet fortsätter

att gälla i Sverige.

Utskottet anser att det är bra att en konvention om

kärnsäkerhet nu öppnats för anslutning. Sverige har sedan länge

varit aktivt engagerat i det internationella arbetet med att

förstärka säkerheten i den kärntekniska verksamheten. Enligt

utskottets mening har konventionen främst betydelse för att

säkerhetstänkandet kan förbättras i sådana länder, som ännu inte

har kommit så långt i detta avseende.

De synpunkter som framförs i motion 1994/95:N9 (mp) och som

alla rör önskemål om högre krav och ytterligare preciseringar i

konventionens texter anser utskottet inte bör föranleda någon

åtgärd av riksdagen. Som tidigare redovisats måste man beakta

att den här typen av konventioner framkommer som ett resultat av

kompromisser mellan olika länder. Det viktiga är därvid att en

höjning av säkerhetsnivån åstadkoms i de länder som ligger efter

på detta område. Med det anförda avstyrker utskottet den nämnda

motionen. Regeringens skrivelse bör läggas till handlingarna

utan ytterligare åtgärd.

Uranimport m.m.

Frågan om den svenska uranimporten tas upp i två motioner,

1994/95:N422 (kds, c, v, mp) och 1994/95:N430 (mp).

I den förstnämnda motionen föreslås att riksdagen skall göra

ett uttalande om att den som importerar uran skall åläggas att

öppet redovisa var och under vilka former råvaran har utvunnits

och hanterats. Vidare begär motionärerna en utredning om

uranimportens externa kostnader och om hur svensk

kärnkraftsindustri skall kunna täcka dessa kostnader. En

anledning till det svenska, låga elpriset kan vara att en del av

kostnaderna för svensk elproduktion betalas av befolkningen i

andra länder, menar motionärerna. De hänvisar till uppgifter som

tyder på att speciellt den ryska uranhanteringen medför

oacceptabla miljö- och hälsokonsekvenser. Det krävs för

närvarande ingen redovisning, från den som importerar

kärnbränsle, av formerna för uranbrytningen och vilka miljö- och

hälsokonsekvenser denna brytning har förorsakat, sägs det. Det

är dessutom ofta svårt för myndigheter eller allmänheten att få

upplysningar om var uranet har brutits. Denna situation gör det

omöjligt att bedöma kärnbränslets externa kostnader, anför

motionärerna och menar att dessa kostnader får betalas av

befolkningen i uranbrytningsområden i andra länder i form av

försämrad hälsa och livsmiljö. Sverige har, heter det vidare, en

moralisk skyldighet att se till att inte skador av denna typ

uppstår i andra länder på grund av verksamheter som initierats

av aktörer i Sverige.

Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utreda de ekologiska,

ekonomiska och hälsomässiga effekter som drabbar de områden som

Sverige importerar uran ifrån, anförs det i motion 1994/95:N430

(mp). I avvaktan på denna utredning bör all svensk uranimport

avbrytas, anser motionärerna. De föreslår vidare

riksdagsuttalanden avseende redovisningen av energitillförseln

av uran och om att Sveriges exploatering av befolkning och natur

i andra länder skall stoppas. Det uran som Sverige importerar

bryts på orter som är hårt drabbade av den radioaktiva

hanteringen, anför motionärerna. Sverige utnyttjar

urbefolkningar eller förtryckta folk för att förse sig med uran,

sägs det.

Den svenska uranimporten uppgick till ca 1 200 ton år 1993

för att sedan öka till ca 2 100 ton året därpå. Den största

delen kom från OSS-länder -- 46 % resp. 71 %. Canada svarade

för 27 % resp. 16 %. Motsvarande andelar var för Australien

27 % resp. 13 %. Den kraftiga ökningen av uranimporten från

OSS-länder mellan åren 1993 och 1994 sammanhänger med Sveriges

medlemskap i EU. Inom EU pågår nämligen diskussioner om att

tillämpa kvantitativa begränsningar avseende uranimport från

tredje land, dvs. i praktiken OSS-länderna.

Miljöminister Anna Lindh har under innevarande riksmöte vid

tre tillfällen besvarat frågor i riksdagen om uranbrytning i

Ryssland och om importen av uran. Vid det första tillfället, i

december 1994, hade Dan Ericsson (kds) frågat vilka åtgärder

regeringen ämnade vidta för att bistå Ryssland i arbetet med att

minska effekterna av de miljö- och hälsoskador som uppstått på

grund av uranbrytningen. Statsrådet uttryckte i sitt svar (prot.

1994/95:36) att det är oacceptabelt att sådana hälso- och

miljöförhållanden som rapporterats i olika medier skall få

förekomma. Hennes uppfattning var att svenska kraftföretag noga

bör ta reda på under vilka förhållanden som uranet produceras.

Hon meddelade att Sverige i arbetsgrupper i IAEA och OECD börjat

driva frågan om mer bindande miljökrav i samband med

uranbrytning och att dessa strävanden skulle intensifieras.

Vidare påpekades att Miljödepartementet undersökte möjligheterna

att ställa krav på de svenska kärnkraftverken när det gäller

inköp av uran.

I februari 1995 besvarade miljöministern en ny fråga av Dan

Ericsson (kds) om vad som hade hänt när det gäller

undersökningen av svenska kärnkraftverks inköp av uran. I sitt

svar (prot. 1994/95:60) meddelade statsrådet att departementets

undersökning hade visat att det på sikt inte skulle vara

omöjligt att införa krav på företagen att i förväg förvissa sig

om att verksamheten hos en avsedd leverantör bl.a. uppfyller

internationellt accepterade riktlinjer beträffande strålskydd,

arbetarskydd och miljöskydd. En förutsättning för detta angavs

dock vara att sådana krav får en bred internationell uppslutning

och acceptans. Miljöministern nämnde samtidigt att de svenska

kärnkraftsföretagen hade informerat om att de gemensamt bestämt

sig för att i nya upphandlingskontrakt införa krav på att

internationella riktlinjer beträffande strålskydd och miljö

uppfylls hos gruvföretag och leverantörer. Vidare meddelades att

Sverige internationellt kommer att fortsätta att driva frågan om

mer bindande miljökrav i samband med uranbrytning, bl.a. inom

IAEA och OECD.

I mars 1995 besvarade miljöministern en fråga av Ragnhild

Pohanka (mp) om regeringen ämnar studera vilka effekter

uranbrytningen har för förhållandena för människor och natur i

Krasnokamensk i Ryssland. Statsrådet påpekade (prot. 1994/95:80)

att Statens strålskyddsinstitut planerar att i maj 1995 besöka

urangruvan i Krasnokamensk. Därvid avser SSI att -- i samarbete

med de svenska kraftföretagen -- diskutera frågor om

arbetarskydd, avfallshantering och miljökonsekvenser med lokala

och regionala myndigheter samt med ansvariga centrala

myndigheter i Moskva. SSI kommer efter resan att lämna en

rapport till Miljödepartementet.

Beträffande yrkandet i motion 1994/95:N422 (kds, c, v, mp) om

en utredning om uranimportens externa kostnader kan noteras att

det i Energikommissionens (N 1994:04) uppgifter ingår bl.a. att

analysera de kostnader som kärnkraften medför.

Utskottet anser att Sverige i olika internationella

sammanhang, främst IAEA och OECD, bör fortsätta att aktivt driva

frågan om mer bindande miljökrav i samband med uranbrytning.

Detta är, som tidigare redovisats, också den linje som

miljöminister Anna Lindh nyligen har förordat i riksdagen.

Enligt utskottets mening skulle ett uttalande av riksdagen i

frågan inte innebära någon förändring av sakläget. Som nämnts

planeras en resa -- i samarbete mellan SSI och de svenska

kraftföretagen -- till den aktuella gruvan i Krasnokamensk.

Avrapportering kommer att ske till Miljödepartementet.

Med det anförda avstyrker utskottet de båda motionerna

1994/95:N422 (kds, c, v, mp) och 1994/95:N430 (mp), den senare

såvitt här är i fråga.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avveckling av Euratom

att riksdagen avslår motion 1994/95:N11 yrkande 2,

res. 1 (c, v, mp)

2. beträffande Sveriges agerande avseende EU:s energi- och

kärnkraftspolitik i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N11 yrkande 1,

1994/95:N434 yrkande 42 och 1994/95:N446,

res. 2 (c, v, mp)

3. beträffande EU:s fond för kärnkraftsutveckling

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo685 yrkandena 14 och 15,

res. 3 (mp)

4. beträffande strålskydd och avfallstransporter

att riksdagen antar de i proposition 1994/95:118 framlagda

förslagen till

a) lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),

b) lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

såvitt avser 5 a § tredje stycket,

c) lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter,

5. beträffande förvaring och mellanlagring av utländskt

använt kärnbränsle och kärnavfall

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N12 yrkande 1,

1994/95:N423 yrkandena 2 och 10 och 1994/95:N450 yrkande 1 antar

det i proposition 1994/95:118 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet såvitt avser

5 a § i övrigt,

res. 4 (mp)

6. beträffande försörjning med kärnbränsle

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:N10 antar det i

proposition 1994/95:118 framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet såvitt avser 8 a §,

res. 5 (m)

7. beträffande säkerhetskontroll av klyvbart material

att riksdagen antar det i proposition 1994/95:118 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet, i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan

under momenten 4--6,

8. beträffande kravreglerna i kärntekniklagen

att riksdagen avslår motion 1994/95:N12 yrkande 2,

res. 6 (mp)

9. beträffande konvention om kärnsäkerhet

att riksdagen

a) lägger regeringens skrivelse 1994/95:116 till handlingarna,

b) avslår motion 1994/95:N9,

res. 7 (mp)

10. beträffande uranimport m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N422 och 1994/95:N430

yrkandena 1, 2, 6 och 7.

res. 8 (c, v, kds)

res. 9 (mp)

Stockholm den 9 maj 1995

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Bo

Finnkvist (s), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Barbro

Andersson (s), Chris Heister (m), Lennart Beijer (v), Dag

Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund

(kds), Laila Bäck (s), Lars G Linder (s), Sten Tolgfors (m),

Kerstin Warnerbring (c), Eva Flyborg (fp) och Torsten Gavelin

(fp).

Reservationer

1. Avveckling av Euratom (mom. 1)

Lennart Beijer (v), Eva Goës (mp) och Kerstin Warnerbring (c)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som

börjar med "När det" och slutar med "berörd del" bort ha

följande lydelse:

Som konstateras i både propositionen och motionerna är

Euratomfördraget i stora delar föråldrat. Fördragets roll inom

EU stämmer -- som anförs i motion 1994/95:N11 (c) -- knappast

överens med den svenska ambitionen att avveckla den svenska

kärnkraften till år 2010. Sverige bör därför, enligt utskottets

mening, aktivt verka för att fördraget avvecklas i sin helhet.

Det pågår visserligen, som tidigare redovisats, diskussioner

inom EU om att slopa Euratomfördraget och i stället införa ett

kapitel om energi i Maastrichtfördraget. Enligt utskottets

bedömning skulle dock ett uttalande av riksdagen om att Sverige

aktivt skall verka för Euratoms avveckling innebära ett

verkningsfullt bidrag härvidlag. Riksdagen bör sålunda göra ett

sådant uttalande. Utskottet tillstyrker därmed motion

1994/95:N11 (c) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande avveckling av Euratom

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N11 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Sveriges agerande avseende EU:s energi- och

kärnkraftspolitik i övrigt (mom. 2)

Lennart Beijer (v), Eva Goës (mp) och Kerstin Warnerbring (c)

anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som

börjar med "Som tidigare" och slutar med "berörda delar" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna

1994/95:N11 (c), 1994/95:N446 (c) och 1994/95:N434 (mp), att

Sverige aktivt bör verka för att EU:s energi- och

kärnkraftspolitik får en utformning som står i överensstämmelse

med de svenska besluten på området. Denna politik bör inriktas

på avveckling av de icke förnybara energislagen, på skyddande av

naturresurser, på främjande av förnybara energislag inom EU och

också i länder utanför EU samt på

energieffektiviseringsåtgärder. Regeringen bör därvid söka

samverkan med andra likasinnade länder. Vidare bör regeringen

verka för att Euratomfördragets ansvarsområden överlämnas till

nationell nivå. Detta står i överensstämmelse med den s.k.

närhetsprincipen i Romfördraget.

Riksdagen bör sålunda göra ett uttalande av här angiven

innebörd, varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda i

berörda delar; de tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande Sveriges agerande avseende EU:s energi- och

kärnkraftspolitik i övrigt

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N11 yrkande

1, 1994/95:N434 yrkande 42 och 1994/95:N446 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. EU:s fond för kärnkraftsutveckling (mom. 3)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som

börjar med "Att avskaffa" och slutar med "aktuella delar" bort

ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1994/95:Jo685 (mp) är Euratom och

Europeiska Kol- och Stålgemenskapen miljömässigt helt förlegade.

Ett exempel på detta är EU:s fond för utlåning av medel till

projekt inom kärnkrafts- och kärnbränsleområdena. Denna fond

bör, enligt utskottets mening, snarast avskaffas. I avvaktan på

att så sker bör Sverige utnyttja den möjlighet som finns att i

ministerrådet blockera beslut om utökning av fondens medel för

utlåning.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad

utskottet anfört. Utskottet tillstyrker därmed den här aktuella

motionen i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande EU:s fond för kärnkraftsutveckling

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Jo685 yrkandena

14 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

4. Förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle

och kärnavfall (mom. 5)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s. 9 med "Utskottet delar" och slutar på s. 10 med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna

1994/95:N12 (mp), 1994/95:N423 (mp) och 1994/95:N450 (mp), att

riksdagen skall begära att regeringen lägger fram lagförslag om

totalförbud mot slutförvar av utländskt kärnbränsle i Sverige.

Med ett sådant totalförbud skulle den slutförvaring av utländskt

kärnavfall som Studsvik AB nyligen fått regeringens tillstånd

till inte varit möjlig. Utan ett totalförbud är det vidare,

enligt utskottets mening, risk för att Sverige kan tvingas att

ta emot kärnavfall från EU. Med det sagda tillstyrker utskottet

de nämnda motionerna i berörda delar.

Regeringens förslag om att utvidga det nuvarande förbudet mot

slutförvaring till att även omfatta mellanlagring tillstyrks av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha

följande lydelse:

5. beträffande förvaring och mellanlagring av utländskt

använt kärnbränsle och kärnavfall

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N12 yrkande

1, 1994/95:N423 yrkandena 2 och 10 och 1994/95:N450 yrkande 1

dels antar det i proposition 1994/95:118 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet såvitt avser 5 a § i övrigt,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

5. Försörjning med kärnbränsle (mom. 6)

Chris Heister, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motion

1994/95:N10 (m)" bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N10 (m) anser

utskottet att den föreslagna nya paragrafen, 8 a, i

kärntekniklagen är onödig. Eftersom de aktuella reglerna i

Euratomfördraget är av överstatlig karaktär gäller de som lag

inom EU. Det erfordras således ingen nationell lagstiftning för

att reglerna skall gälla i Sverige. Utskottet noterar härvid att

lagstiftning motsvarande den föreslagna paragrafen inte finns i

flertalet andra EU-länder.

Utskottet anser dessutom att den lagtekniska lösning som

regeringen valt är mindre lyckad. Regler om försörjning hör,

enligt utskottets mening, inte hemma i en lag som har säkerhet

som syfte.

Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i berörd del

och tillstyrker motion 1994/95:N10 (m).

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande försörjning med kärnbränsle

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N10 avslår det i

proposition 1994/95:118 framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet såvitt avser 8 a §.

6. Kravreglerna i kärntekniklagen (mom. 8)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s. 12 med "Utskottet anser" och slutar på s. 13 med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Riksdagen bör, i likhet med vad som anförs i motion

1994/95:N12 (mp), begära att regeringen låter göra en översyn av

kravreglerna i kärntekniklagen. Syftet med en sådan översyn

skall vara att kravnivån i denna lag skall vara minst lika hög

som i miljöskyddslagen. Med det anförda tillstyrker utskottet

den här aktuella motionen i berörd del.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande kravreglerna i kärntekniklagen

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N12 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Konvention om kärnsäkerhet (mom. 9)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s. 14 med "Utskottet anser" och slutar på s. 15 med

"ytterligare åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är bra att en konvention om

kärnsäkerhet nu öppnats för anslutning. Enligt utskottets mening

-- och i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N9 (mp) --

bör dock riksdagen anmoda regeringen att verka för att följande

ändringar och klarlägganden kommer till stånd.

För det första bör begreppet olycka få en tydligare definition

i konventionen. Kravnivån på beslutsunderlag för tillstånd att

driva en kärnkraftsanläggning är härutöver enligt utskottets

mening alltför lågt ställd i konventionen. Vidare måste

klarläggas vad som avses med uttrycket "godtagna förfaringssätt"

i konventionens artikel 19. I denna artikel anges att drift,

underhåll, inspektion och provning av en kärnenergianläggning

skall utföras i överensstämmelse med godtagna förfaringssätt,

utan att detta uttryck definieras. Slutligen måste det, enligt

utskottets mening, göras en precisering av sekretessreglerna i

konventionen. Enligt nuvarande formulering framgår inte var

gränsen går mellan skydd av uppgifter och allmänhetens insyn.

Med beslut av riksdagen av den innebörd som utskottet angett

blir motion 1994/95:N9 (mp) helt tillgodosedd; den tillstyrks

sålunda. Med det sagda kan regeringens skrivelse läggas till

handlingarna utan ytterligare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha

följande lydelse:

9. beträffande konvention om kärnsäkerhet

att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1994/95:N9 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Uranimport m.m. (mom. 10)

Lennart Beijer (v), Göran Hägglund (kds) och Kerstin

Warnerbring (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i fråga" bort

ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion

1994/95:N422 (kds, c, v, mp) om att Sverige har en moralisk

skyldighet att tillse att inte skador av den typ som här är

aktuella uppstår i andra länder på grund av verksamheter som

bedrivs i Sverige. Det går inte att utesluta att en anledning

till det svenska, låga elpriset kan vara att en del av

kostnaderna för svensk elproduktion betalas av befolkningen i

andra länder.

Som anförs i motionen bör riksdagen anmoda regeringen att

tillse att bestämmelser införs som innebär att den som

importerar uran åläggs att öppet redovisa var och under vilka

former råvaran har utvunnits och hanterats. Några sådana

bestämmelser finns inte för närvarande. Genom en sådan

redovisning skulle det vara möjligt att få en uppfattning om

kärnbränslets externa kostnader. Regeringen bör låta genomföra

en utredning om den svenska uranimportens externa kostnader och

om hur den svenska kärnkraftsindustrin skall kunna täcka dessa

kostnader.

Med beslut av riksdagen av den innebörd som utskottet förordar

blir den nämnda motionen helt tillgodosedd; den tillstyrks. I

den andra här aktuella motionen, 1994/95:N430 (mp), berörs

likartade frågor. De yrkanden som framställs kan utskottet dock

inte ställa sig bakom -- de avstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande uranimport m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N422 och med

avslag på motion 1994/95:N430 yrkandena 1, 2, 6 och 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Uranimport m.m. (mom. 10)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i fråga" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion

1994/95:N430 (mp), att det är moraliskt förkastligt att Sverige,

på det sätt som sker, utnyttjar befolkningen i andra länder för

att förse sig med uran. Riksdagen bör anmoda regeringen att låta

utreda de ekologiska, ekonomiska och hälsomässiga effekter som

drabbar de områden Sverige importerar uran ifrån. I avvaktan på

en sådan utredning bör riksdagen anmoda regeringen att lägga

fram förslag om förbud mot all uranimport.

Enligt utskottets mening finns det vidare anledning att se

över den svenska redovisningen av energitillförseln från

kärnkraften. Som underlag för uttag av en uranskatt erfordras en

annan redovisning.

Med ett uttalande av riksdagen av det slag som utskottet här

förordar blir den nämnda motionen helt tillgodosedd och

tillstyrks sålunda i berörda delar. Det sagda ligger också helt

i linje med vad som anförs i motion 1994/95:N422 (kds, c, v,

mp).

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha

följande lydelse:

10. beträffande uranimport m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N422 och

1994/95:N430 yrkandena 1, 2, 6 och 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Regeringens lagförslag

Bilaga

1 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om

strategiska produkter

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Skrivelsen2

Motionerna2

Utskottet4

Sveriges agerande i EU, m.m4

Strålskydd och avfallstransporter7

Förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle

och kärnavfall7

Försörjning med kärnbränsle10

Säkerhetskontroll av klyvbart material11

Kravreglerna i kärntekniklagen12

Konvention om kärnsäkerhet13

Uranimport m.m.15

Hemställan17

Reservationer

1. Avveckling av Euratom (c, v, mp)18

2. Sveriges agerande avseende EU:s energi- och

kärnkraftspolitik i övrigt (c, v, mp)19

3. EU:s fond för kärnkraftsutveckling (mp)20

4. Förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle

och kärnavfall (mp)20

5. Försörjning med kärnbränsle (m)21

6. Kravreglerna i kärntekniklagen (mp)21

7. Konvention om kärnsäkerhet (mp)22

8. Uranimport m.m. (c, v, kds)22

9. Uranimport m.m. (mp)23

Bilaga

Regeringens lagförslag24