Bet. 1994/95:NU22

Näringsutskottets betänkande

1994/95:NU22

Vissa utrikeshandelsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1994/95

NU22

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1994/95:100 bilaga 4

(Utrikesdepartementet) littera B (bidrag till vissa

internationella organisationer) punkterna 6 och 7 samt littera E

(utrikeshandel och exportfrämjande) punkterna 1--3 och 7--9,

dels -- helt eller delvis -- 15 motioner från allmänna

motionstiden.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i

budgetpropositionen om anslag till Kommerskollegium, vissa

internationella organisationer för handel och råvarusamarbete,

exportfrämjande verksamhet och statsstödd exportkreditgivning.

Vidare tillstyrks förslag om bemyndiganden m.m. för den

exportkreditgarantigivning som Exportkreditnämnden bedriver.

Motioner om frihandelns betydelse för u-ländernas utveckling

avstyrks med hänvisning bl.a. till att regeringen deklarerat att

den kommer att verka för att berättigade u-landsintressen skall

tillvaratas såväl inom EU som inom WTO

(Världshandelsorganisationen).

Utskottet understryker att strävan efter en miljömässigt

hållbar utveckling måste ges en hög prioritet vid utformningen

av handelspolitiken och erinrar om att regeringen verkar för att

handels- och miljöpolitiken skall vara ömsesidigt stödjande. Mot

denna bakgrund avstyrks de motioner som tar upp frågan om handel

och miljö.

Motioner med krav på att en koppling skall göras mellan handel

och arbetsvillkor avstyrks av utskottet med hänvisning till att

regeringen driver linjen att arbetsvillkor bör integreras i

handelsreglerna. Utskottet betonar emellertid vikten av att en

analys görs av de effekter som regler om arbetsvillkor kan få på

u-ländernas långsiktiga utvecklingsmöjligheter. I en

motivreservation (m, c, fp, kds) anförs att det är mycket

tveksamt om det går att integrera regler om arbetsvillkor i

internationella handelsavtal och samtidigt behålla en i verklig

mening fri handel. Där påpekas att det finns risk för att sådana

villkor kan hindra u-länderna från att få exportinkomster som

kan användas för att förbättra välståndet och arbetsvillkoren.

Utskottet avstyrker slutligen motioner om subventioner till

företag, om genomlysning av företags internhandel och om export

av alkoholdrycker.

Propositionen

I proposition 1994/95:100 bilaga 4 (Utrikesdepartementet)

framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under tredje

huvudtiteln för budgetåret 1995/96. Under här angivna rubriker

föreslås följande:

B 6. Organisationer för internationell handel och

råvarusamarbete m.m. (s. 32)

att riksdagen till Organisationer för internationell handel

och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 17 515 000 kr.

B 7. Internationell råvarulagring (s. 34)

att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret

1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 625 000 kr.

E. Utrikeshandel och exportfrämjande (s. 165)

att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder

inom området Utrikeshandel och exportfrämjande för budgetåren

1997 och 1998 som regeringen förordar under anslagen E 1, E 2

och E 9.

E 1. Kommerskollegium (s. 166)

att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 61 275 000 kr.

E 2. Exportfrämjande verksamhet (s. 169)

att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret

1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 231 439 000 kr.

E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för

skadeersättningar (s. 171)

att riksdagen

1. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av en

statsgaranti till ett belopp av 35 000 000 000 kr för

N-garantier och 65 000 000 000 kr för LT-garantier,

2. medger att staten åtar sig ett betalningsansvar i form av

en statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av

högst 2 000 000 000 kr,

3. godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s

förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 2 700 000 000

kr för den gamla verksamheten och till 1 400 000 000 kr för

den nya verksamheten,

4. godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå

till motvärdet av 1 500 000 000 kr för den gamla verksamheten

och motvärdet av 500 000 000 kr för den nya verksamheten,

5. godkänner vad regeringen har uttalat om s.k. matchning,

6. godkänner att EKN bemyndigas medverka vid återvinning av

ogaranterade fordringar då särskilda skäl talar för sådan

medverkan,

7. bemyndigar regeringen att besluta föreskrifter om avgifter

för EKN:s medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar,

8. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för

skadeersättningar under budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 1 000 kr.

E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB

Svensk Exportkredit (s. 179)

att riksdagen till Kostnader för statsstödd

exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret

1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende

export av fartyg m.m. (s. 180)

att riksdagen till Kostnader för statsstödd

exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig

kreditgivning till u-länder (s. 181)

att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för

förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 42 000 000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) såvitt gäller

yrkandet (14) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Sverige tillsammans med

övriga EU verkar för att GATT utvecklar ett enhetligt

miljöreglemente.

1994/95:U203 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet

(7) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sverige i EU och internationella fora

skall arbeta för ökad frihandel.

1994/95:U231 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för ökad svensk handel med u-länderna,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt agerande i WTO för att stödja u-ländernas

rätt till utveckling,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt arbete i EU för att förbättra u-ländernas

handelsvillkor.

1994/95:U232 av Helena Nilsson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om u-ländernas handelssituation, behovet av

kompletterande förhandlingar efter det senaste GATT-avtalet samt

UNCTAD:s roll,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s handelspolitik gentemot tredje världen.

1994/95:U312 av Peter Eriksson och Birger Schlaug (båda mp)

såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen minskar anslaget E 2.

Exportfrämjande verksamhet med 38 000 000 kr.

1994/95:U502 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att Sverige inom EU bör arbeta för ökad frihandel med

sociala och miljömässiga skyddsklausuler.

1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

24. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att integrera miljöhänsyn i reglerna för

internationell handel,

25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att initiera förhandlingar i

Världshandelsorganisationen (WTO) om en förändring av nuvarande

regler så att handelsåtgärder i internationella miljöavtal

automatiskt skall vara erkända av GATT/WTO,

26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljökonsekvensbeskrivningar av GATT-avtalet,

27. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av fortsatt nordiskt samarbete för att påverka

EU-kommissionen och övriga medlemsländer vad gäller

GATT/WTO-frågor om miljö och handel.

1994/95:Jo687 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) såvitt gäller

yrkandet (18) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att den bör verka för att GATT/WTO snarast accepterar

substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen, och ger dem

en framskjuten plats i sitt regelverk.

1994/95:N249 av Roland Larsson (c) och Rose-Marie Frebran

(kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om svensk alkoholreklam

utomlands.

1994/95:N250 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en analys av utvecklingen av fair

trade i andra länder i enlighet med vad som anförts i motionen

samt en studie av vad som är möjligt att göra i Sverige för att

befrämja fair trade.

1994/95:N271 av Birger Schlaug och Peter Eriksson (båda mp)

såvitt gäller yrkandena att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av aktivt svenskt agerande för

miljöklausuler,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av aktivt svenskt agerande för sociala

klausuler,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt initiativ för att synliggöra de

transnationella företagens planekonomiska internhandel.

1994/95:N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandet (6 delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att verka för ökad

konkurrens, frihandel och avreglering i EU.

1994/95:N284 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att arbeta för internationell avreglering av dolda subventioner

till exportindustri.

1994/95:N301 av Alf Svensson m.fl. (kds) såvitt gäller

yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ökat samarbete för att stödja de

mindre företagens exportsatsningar.

1994/95:A444 av andre vice talman Görel Thurdin (c) såvitt

gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförts om garantisystem för små och

medelstora företag.

Utskottet

Kommerskollegium

Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet för

handelspolitik och utrikeshandel samt -- tills vidare --

revisorsfrågor. Målet för kollegiets verksamhet är att med

frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen

inom handeln med omvärlden tas till vara. Dess uppgifter är dels

att tillhandahålla utredningar och underlag för regeringens

ställningstaganden, dels att utföra vissa myndighetsfunktioner.

Medverkan i utformningen av EU:s handelspolitik innebär nya

uppgifter och krav, heter det i budgetpropositionen (prop.

1994/95:100 bil. 4 s. 166). För budgetåret 1994/95 har

regeringen beslutat om ett resurstillskott till kollegiet på

7 350 000 kr -- utöver vad riksdagen anvisat -- genom

användande av medel från anslaget för exportfrämjande åtgärder.

Regeringen föreslår nu ett anslag för budgetåret 1995/96 på

drygt 61 miljoner kronor. Under budgetåren 1997 och 1998

beräknas en årlig besparing inom den befintliga verksamheten på

drygt 1 miljon kronor.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Regeringen bedömer emellertid att Kommerskollegium behöver

ytterligare resurser utöver vad som föreslås i

budgetpropositionen. Resurstillskottet är, enligt regeringen,

motiverat främst därför att anslutningen till den gemensamma

handelspolitiken innebär en kraftig ökning av antalet

importlicenser. Vidare måste resurserna förstärkas vad gäller

handelspolitiskt beslutsunderlag, handelsprocedurfrågor och

informationsinsatser. Mot denna bakgrund uppger regeringen att

den avser att återkomma i kompletteringspropositionen när det

gäller anslaget till kollegiet för budgetåret 1995/96.

I proposition 1994/95:152 om regler för godkända och

auktoriserade revisorer föreslår regeringen att tillsynen över

revisorerna skall föras från Kommerskollegium till en nyinrättad

myndighet, Revisorsnämnden, och att kollegiets kostnader för

revisorsverksamheten, ca 5 miljoner kronor, skall föras från

anslaget.

Utskottet behandlar de nu nämnda frågorna i särskilda

betänkanden senare under våren 1995.

Exportfrämjande verksamhet

Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för

exportfrämjande åtgärder. Huvudmän för Exportrådet är staten och

Sveriges allmänna exportförening. Riksdagen beslutade våren 1992

-- i samband med ställningstagande till statens roll i den

exportfrämjande verksamheten -- att statens anslag till

Exportrådet skulle halveras under en treårsperiod (prop.

1991/92:108, bet. NU23). De statliga medlen går i första hand

till upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet samt

till insatser för att utveckla små och medelstora företags

export. Övriga aktiviteter finansieras i princip genom avgifter

från företagen.

Regeringen föreslår (bil. 4 s. 169) ett anslag till

Exportrådet för budgetåret 1995/96 på 216 miljoner kronor samt

att regeringen skall kunna disponera ca 15 miljoner kronor för

exportfrämjande åtgärder. Vid beräkningen av anslaget har

beaktats att besparingar på 10 % skall göras på anslaget under

den kommande treårsperioden. För budgetåren 1997 och 1998 anges

den beräknade besparingen till 3,7 resp. 8,7 miljoner kronor.

I motion 1994/95:U312 (mp) kritiseras regeringens förslag till

allmänna besparingar inom utrikesförvaltningen på 76 miljoner

kronor under budgetåret 1995/96. Motionärerna uttrycker bl.a.

farhågor för att nedläggningen av utlandsmyndigheter leder till

att Sverige blir alltmer beroende av EU:s gemensamma

utrikespolitik. Därför föreslås att besparingen inom

utrikesförvaltningen skall sänkas till 38 miljoner kronor och

att i stället motsvarande besparing skall göras på anslaget för

exportfrämjande åtgärder. Företagen har nytta av att de svenska

beskickningarna behålls utomlands, anförs det i motionen.

Riksdagen har genom beslut den 15 mars 1995 (bet.

1994/95:UU14) godkänt regeringens förslag till anslag för

utrikesförvaltningen och därmed avslagit den i motionen

föreslagna ökningen på 38 miljoner kronor, vilken skulle

finansieras genom en minskning av anslaget till exportfrämjande

åtgärder.

Av den tidigare redogörelsen har framgått att anslaget till

exportfrämjande åtgärder minskats kraftigt under de senaste

åren. Regeringens förslag innebär en ytterligare neddragning.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1994/95:U312

(mp) i berörd del. Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till anslag till exportfrämjande verksamhet samt inriktningen av

de beräknade besparingarna.

I motion 1994/95:N301 (kds) hävdas att många företag går miste

om exportaffärer

på grund av bristande kunskap om de internationella marknaderna,

otillräckliga språkkunskaper och därmed sammanhängande rädsla

för att satsa på nya marknader. Motionärerna anser därför att

olika statliga och regionala aktörer måste samverka i

exportfrämjande åtgärder för småföretag.

I proposition 1991/92:108 om statens roll i den

exportfrämjande verksamheten vid Sveriges Exportråd framhölls

att det är ett samhällsintresse att svenska företag, inte minst

små och medelstora företag, har tillgång till bl.a. information

och sakkunnig rådgivning om främmande marknader och

avsättningsmöjligheter för svenska produkter. Det konstaterades

att det är en statlig angelägenhet att finansiellt stödja denna

typ av exportservice. I propositionen underströks vidare vikten

av ett förstärkt samarbete med andra organ med exportfrämjande

inslag i sin verksamhet. I detta sammanhang nämndes särskilt

handelskamrarna och de regionala utvecklingsfonderna, dvs. det

nuvarande ALMI Företagspartner AB. Utskottet (bet. 1991/92:NU23)

betonade att det är av särskild betydelse att Exportrådet i sin

verksamhet prioriterar de små och medelstora företagens

exportsatsningar och framhöll att de regionala

utvecklingsfonderna kan spela en viktig roll när det gäller att

underlätta småföretagens kontakter med Exportrådet.

Enligt vad näringsutskottet erfarit har Exportrådet

samarbetsavtal med alla handelskamrar i Sverige och eftersträvar

en motsvarande lösning av samarbetet med ALMI Företagspartner.

Exportrådet har också ett antal egna kontor i landet till vilka

småföretag kan vända sig. Det kan noteras att ca 80 % av

Exportrådets kunder är små och medelstora företag. Av särskilt

intresse för denna kategori av företag är vidare rådets

satsningar på exportföretagskonsulter som kan hyras på deltid

och på samarbete med Arbetsmarknadsstyrelsen angående

exportsäljare.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är

angeläget att statliga och regionala organ samverkar för att

underlätta de små och medelstora företagens exportsatsningar.

Detta har även tydligt markerats i de riktlinjer för

Exportrådets verksamhet som riksdagen har fastställt. Som

framgått av den lämnade beskrivningen strävar Exportrådet också

efter att successivt bygga ut samarbetet på regional och lokal

nivå. Enligt utskottets uppfattning finns det därför nu ingen

anledning till något initiativ från riksdagens sida, varför

motionen avstyrks i denna del.

Exportkreditnämnden

Exportkreditnämnden (EKN) är en statlig myndighet vars

huvuduppgift är att främja svensk export genom utfärdande av

garantier. Garantin är en försäkring som skyddar exportörer mot

vissa förlustrisker i exportaffärer. Garantin kan även användas

som säkerhet hos kreditinstitut. För garantin betalas en premie.

Storleken på premien beror på vilket land garantin avser, vilken

kunden är och hur lång garantin är. Den lägsta premien uppgår

till 0,3 % av det garanterade beloppet. Länderna delas in i

riskklasser, där en högre risk medför högre premie. Som

riktlinje för verksamheten gäller att den skall gå ihop

ekonomiskt; för de långa garantierna på sikt. Korta garantier är

upp till ett år, övriga garantier är långa.

EKN:s garantigivning är vidare uppdelad i två system: inom

normalgarantisystemet (N-garanti) ges garantier för affärer med

överblickbara risker och tillfredsställande riskspridning. Inom

LT-systemet (Long Term) ges garantier för betydande belopp och

långa kredittider. Dessutom förekommer en uppdelning i den gamla

och den nya verksamheten. Med den gamla avses garantier

utfärdade före den 1 juli 1990. Vid denna tidpunkt började av

riksdagen beslutade nya riktlinjer för garantisystemet att

gälla, dvs. den nya verksamheten.

Vid utgången av år 1994 hade EKN totalt 29,6 miljarder kronor

i utestående garantiförbindelser. Härutöver fanns det

garantiutfästelser (offerter) på 40,4 miljarder kronor. Under

verksamhetsåret 1993/94 utfärdades nya garantiförbindelser på

16 miljarder kronor, en ökning med 80 % i förhållande till det

föregående året. Premieintäkterna uppgick 1993/94 till

322 miljoner kronor, skadeutbetalningarna till 1,1 miljarder

kronor och återvinningarna (avbetalningar på fordringar) till

825 miljoner kronor. EKN hade vid utgången av förra

verksamhetsåret utestående fordringar på 17,5 miljarder kronor.

Återvinning sker med olika metoder från vanlig inkasso till

internationella avtal om skuldkonsolidering.

De kostnader som sedan starten belastat statsbudgeten för

exportgarantisystemet uppgick vid utgången av juni 1994 till

3,5 miljarder kronor. Härutöver har EKN ett eget ackumulerat

underskott på 2,9 miljarder kronor. EKN har sedan år 1933, då

verksamheten inleddes, garanterat export till ett värde av 190

miljarder kronor.

I budgetpropositionen (bil. 4 s. 171) föreslår regeringen att

ramarna för såväl N-garantier som LT-garantier skall ökas med 5

miljarder kronor till 35 resp. 65 miljarder kronor. Ramen för

investeringsgarantier -- 2 miljarder kronor -- föreslås vara

oförändrad.

I budgetpropositionen berörs också frågor om s.k. matchning.

Med detta begrepp menas att ett institut vid prövning av en

ansökan om garanti kan ta ett annat lands policy som

utgångspunkt när garantivillkoren skall utformas. Regeringen

instämmer i EKN:s bedömning enligt vilken matchning är svår att

genomföra inom ramen för gällande riktlinjer om att verksamheten

skall gå ihop. Någon enstaka matchning i samband med en mindre

affär anses dock vara möjlig.

Regeringens förslag om kredit hos Riksgäldskontoret innebär

för den gamla verksamheten en minskning med 1 miljard kronor och

för den nya verksamheten oförändrad nivå. Lånerätten i utländsk

valuta föreslås höjd med 500 miljoner kronor för den gamla

verksamheten och med 300 miljoner kronor för den nya

verksamheten.

Regeringen föreslår vidare att EKN bemyndigas att medverka vid

återvinning av ogaranterade fordringar i de fall då EKN bedömer

att särskilda skäl för sådan medverkan föreligger. EKN föreslås

få ett bemyndigande att ta ut avgifter som täcker nämndens

kostnader för sådan verksamhet.

I propositionen lämnas vidare en redogörelse för arbetet inom

EU och OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och

utveckling) som syftar till att harmonisera villkoren för

exportkreditförsäkring i olika länder.

I motion 1994/95:A444 (c) påpekas att det i Västernorrlands

län finns många små exportföretag. Flera av dessa har svårt att

finansiera olika satsningar. I motionen sägs att det nästan

uteslutande är ett problem som har samband med bankernas

värdering av säkerheter. Ett förbättrat garantisystem skulle

åstadkomma positiva effekter, framhåller motionären.

För att underlätta finansieringen av exportaffärer för små och

medelstora företag har ett nytt system för exportkrediter tagits

fram av EKN tillsammans med affärsbankerna, AB Svensk

Exportkredit och Exportrådet. Systemet bygger på att affären är

garanterad av EKN och att denna garanti sedan kan användas som

en säkerhet hos finansierande bank. Garantin kan avse såväl

risken för att köparen inte betalar som risken för att

leverantören inte kan fullgöra sin prestation. Förutom

garantin införs standardiserade rutiner hos bankerna, och

personal på bankkontor runt om i landet skall utbildas. Systemet

avser export till OECD-länderna utom Mexiko och Turkiet. Den nya

finansieringsformen började användas i januari 1995.

Utskottet vill framhålla vikten av att de organ som har

till uppgift att främja export löpande prövar möjligheter att

finna lösningar som är särskilt inriktade på att underlätta

export från de små och medelstora företagen. Det

exportfinansieringssystem som EKN i samarbete med bankerna och

Exportrådet m.fl. nyligen introducerat är ett exempel på en

sådan småföretagsinriktad lösning. Den torde i väsentlig

utsträckning kunna tillgodose de önskemål som framförs i motion

1994/95:A444 (c). Något initiativ från riksdagens sida är

därför inte påkallat. Motionen avstyrks därför i denna del.

Utskottet tillstyrker vidare regeringens olika förslag rörande

Exportkreditnämnden.

Statsstöd till exportkrediter

Exportkredit med statligt stöd kan lämnas enligt

internationellt överenskomna regler. Sådana krediter lämnas av

AB Svensk Exportkredit (SEK). Från ett särskilt anslag betalas

ersättning till SEK för skillnaden mellan ut- och

upplåningsräntor samt för kursförluster inom ramen för systemet

med statsstödda krediter som SEK lämnar enligt riksdagens beslut

åren 1978 och 1990. Villkoren för de statsstödda krediterna har

alltmer marknadsanpassats, och för innevarande budgetår beräknas

verksamheten ge ett överskott på ca 90 miljoner kronor.

Av budgetpropositionen (bil. 4 s. 179) framgår att regeringen

anser att SEK skall ha möjlighet att lämna krediter med villkor

som överensstämmer med vad företag i konkurrentländerna kan

erhålla. Under år 1994 har upplåningsräntorna stigit vilket

medfört att intresset för statsstödda krediter ökat. Beräkningen

av statens kostnader är dock osäker, varför det föreslås att

anslaget -- liksom tidigare -- skall föras upp med ett formellt

belopp på 1 000 kr.

I propositionen föreslås vidare ett formellt anslag på

1 000 kr för att täcka kostnader för räntestöd till

finansiering av export av fartyg. Stödformen har upphört, men

äldre åtaganden kan behöva infrias.

Regeringen föreslår därutöver att riksdagen till ersättning

för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder

anvisar ett förslagsanslag på 42 miljoner kronor samt godkänner

inriktningen av de besparingsåtgärder regeringen förordar. Dessa

innebär en beräknad besparing på 13 miljoner kronor år 1997 och

12 miljoner kronor år 1998. Det aktuella anslaget belastas med

kostnader för åtaganden gjorda före år 1985. Kostnaderna minskar

successivt.

Utskottet tillstyrker de förslag som nu redovisats

beträffande statsstödd exportkreditgivning.

Bidrag till vissa internationella organisationer

I budgetpropositionen ( bil. 4 s. 32) föreslås ett anslag på

ca 17,5 miljoner kronor till organisationer för internationell

handel och råvarusamarbete m.m. Huvuddelen av anslaget, drygt

12 miljoner kronor, går till organisationen för det allmänna

tull- och handelsavtalet (GATT) och till den nya

världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO).

Bidraget baseras på medlemsländernas andel av världshandeln

under de senaste tre åren. I övrigt avser anslaget bidrag till

organisationer för tullsamarbete samt kaffe och kakao.

Innevarande budgetår uppgår anslaget till 9 miljoner kronor.

För att täcka Sveriges kostnader för internationell

råvarulagring enligt naturgummiavtalet föreslås ett anslag på

ca 2,6 miljoner kronor. För innevarande budgetår är anslaget

1,75 miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker de nämnda förslagen.

Handelspolitik

Handel med u-länder

I budgetpropositionen (bil. 4 s. 7) understryks att frihandel

är en avgörande drivkraft för den globala ekonomiska

utvecklingen, inte minst i tredje världen. Regeringen avser att

med största kraft i EU driva Sveriges traditionella

frihandelslinje. Särskilda ansträngningar kommer att göras på de

områden där EU fört en mer restriktiv politik än vad Sverige

gjort. Detta gäller t.ex. import av tekoprodukter och användande

av handelspolitiska skyddsinstrument. Främjandet av u-ländernas

tillträde till de europeiska marknaderna kommer att tillmätas

stor vikt. I propositionen betonas att det upprättade avtalet

inom ramen för WTO är av stort värde för u-länderna.

I motion 1994/95:U203 (m) sägs att för u-länderna som helhet

spelar frihandeln en väsentligt mycket större roll än biståndet.

Utvecklingen påskyndas genom det internationella utbytet. Genom

att i-länderna öppnar sina gränser kan bättre

avsättningsmöjligheter skapas för u-ländernas produkter. WTO och

EU har viktiga roller i detta hänseende. Motionärerna

understryker att det ligger i linje med Sveriges politik att

vara kraftigt pådrivande för ökad frihandel. I motionen

konstateras att Sveriges handel med u-länderna är liten jämfört

med genomsnittet bland de västeuropeiska länderna, men att

EU-medlemskapet sannolikt kan medföra förbättringar på detta

område.

Även i motion 1994/95:U231 (v) erinras om att Sveriges handel

med u-länderna är liten. Motionärerna anför att Sverige i WTO

bör arbeta för u-ländernas integrering i handelssystemet. Vidare

understryks att det även för i-länderna själva är till nytta att

riva handelshindren för u-landsprodukter. I de fortsatta

förhandlingarna om tjänstehandeln måste Sverige stödja

u-ländernas ekonomiska självständighet och rätt till utveckling,

sägs det i motionen. I vissa delar kommer EU att vara

förhandlingspart; därför måste Sverige även inom EU arbeta för

att förbättra u-ländernas handelsvillkor, heter det vidare.

Protektionism och handelshinder i i-länderna slår hårt mot

u-ländernas produkter, betonas det i motion 1994/95:U232 (c).

Det måste vara en fråga av högsta prioritet inom Sveriges

EU-politik att åstadkomma mer gynnsamma handelsvillkor för

u-länderna, framhåller motionärerna. Vidare påpekas att det är

angeläget med en uppföljning av GATT-avtalets påverkan på

u-ländernas handel. U-länderna måste tillåtas skydda sig mot

exploatering och få stöd till t.ex. miljöanpassad produktion,

sägs det vidare i motionen. Kompletterande överenskommelser är

nödvändiga för att stärka u-ländernas position. Motionärerna

anför att FN:s handels- och utvecklingskonferens (UNCTAD) har en

viktig funktion i detta arbete och att Sverige bör verka för att

denna organisation får nödvändiga resurser.

EU för en på många sätt protektionistisk politik till förfång

inte bara för u-ländernas befolkning utan också för

EU-medborgarna som tvingas betala onödigt höga priser, heter det

i motion 1994/95:N273 (fp). Den svenska regeringen måste gå

främst bland de EU-länder som vill minska protektionismen, anser

motionärerna.

Utskottet behandlade handelspolitiken i förhållande till

u-länderna senast hösten 1994 i ett betänkande om anslutningen

till Världshandelsorganisationen (bet. 1994/95:NU8 s. 6). Där

hänvisades bl.a. till att statsrådet Mats Hellström framhållit

att Sveriges strävan är att de preferenssystem som EU har för

u-länderna utformas på ett sätt som ger dessa länder största

möjliga marknadstillträde. Utskottet noterade att WTO-avtalet i

flera avseenden påverkats av u-ländernas intressen och att

u-länderna fått särskilda övergångsregler m.m. Med åberopande av

de uttalanden som gjorts från regeringens sida fann utskottet

det otvetydigt att Sverige skulle komma att verka för att

berättigade u-landsintressen skulle tillvaratas såväl inom EU

som inom WTO.

I den utrikespolitiska debatten den 22 februari 1995 uttalade

utrikesminister Lena Hjelm-Wallén att Sverige är en

frihandelsnation och att EU:s handelspolitik i stora drag

överensstämmer med den traditionella svenska politiken (prot.

1994/95:64). Hon framhöll vidare att på de områden där EU:s

handelspolitik är mer restriktiv, främst på textil- och

jordbruksområdena, skall Sverige verka för liberaliseringar.

Detta är inte minst viktigt för länderna i tredje världen,

underströk utrikesministern. Hon nämnde också att Sverige inom

EU verkar för att underlätta importen av produkter från de

nordafrikanska länderna, eftersom handelspolitiska lättnader i

hög grad kan väntas gynna dessa länders utveckling.

Inom EU har nyligen en översyn gjorts av tullpreferenssystemet

(GSP). Sverige har kraftfullt drivit linjen att få en så liberal

ordning som möjligt och också nått vissa framgångar. En annan

fråga av stor betydelse är tillämpningen av

antidumpningsåtgärder. EU tillgriper sådan åtgärder relativt

frekvent, vilket bl.a. drabbar u-länder. Sverige hade vid

inträdet i EU inga åtgärder av denna typ i kraft. Sverige

kommer, enligt uppgift, att aktivt verka för att begränsa

användningen av dessa instrument och har också tagit initiativ

till att det inom EU skall göras en konsekvensanalys av EU:s

handelspolitiska instrument.

Utskottet vill understryka att frihandel är en avgörande

drivkraft för den globala utvecklingen. Enligt utskottets

uppfattning främjas u-ländernas utveckling bäst genom en

konsekvent bedriven frihandelspolitik, som syftar till att efter

hand ge dem fritt tillträde till i-ländernas marknader.

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning, nämligen att de

uttalanden som gjorts från regeringens sida visar att Sverige

otvetydigt kommer att verka för att berättigade u-landsintressen

skall tillvaratas såväl inom EU som inom WTO. Detta ligger väl i

linje med vad som anförs i de motioner som väckts i frågan.

Enligt utskottets uppfattning är de aktuella motionerna därmed i

huvudsak tillgodosedda. Det saknas därför anledning för

riksdagen att göra något uttalande i frågan. Motionerna avstyrks

i berörda delar.

Handel och miljö

Det är av största vikt att den globala handelsliberaliseringen

fortsätter, sägs det vidare i budgetpropositionen (bil. 4 s. 8).

En prioriterad uppgift är att förbereda förhandlingar om de

stora framtidsfrågorna och då främst frågan om handel och miljö.

I motion 1994/95:K224 (kds) anförs att Sverige genom sitt

medlemskap i EU aktivt bör verka för att förbättra EU:s

gemensamma miljöpolitik. EU måste även förstärka sin roll som

tung internationell aktör inom miljöområdet, heter det. En

första viktig uppgift blir, enligt motionärerna, att främja

upprättandet av ett enhetligt miljöreglemente inom WTO.

I motion 1994/95:U502 (mp) föreslås att Sverige inom EU skall

arbeta för ökad frihandel med miljömässiga skyddsklausuler.

Reglerna för internationell handel måste systematiskt omformas

så att de underlättar -- och inte försvårar -- en omställning

till en ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling, betonas det i

motion 1994/95:Jo641 (c). Där sägs vidare att Sverige bör öka

ansträngningarna att snarast möjligt få i gång förhandlingar i

WTO:s miljökommitté. Dessa skall syfta till sådana ändringar i

reglerna att handelsåtgärder i internationella miljöavtal --

framförhandlade inom FN:s område -- med automatik skall vara

erkända av GATT/WTO. Motionärerna anser vidare att Sverige med

kraft måste verka för att miljöavtal överordnas handelsreglerna.

Sverige bör också tillse, sägs det i motionen, att en viktig

uppgift för miljökommittén blir att göra en

miljökonsekvensbeskrivning av GATT-avtalet. I motionen

understryks att det nordiska samarbetet har varit av stort värde

i arbetet med frågor om miljö och handel i GATT. Detta samarbete

bör fortsätta för att påverka EU-kommissionen när det gäller

EU:s agerande i WTO, anser motionärerna.

I motion 1994/95:N271 (mp) sägs att världshandeln för med sig

goda effekter, men den utgör också ett miljöproblem av stora

mått. Ett problem med frihandeln är att det, enligt

motionärerna, uppfattas som ett handelshinder att ställa samma

krav på importerade som på inhemska produkter. Det måste bli

tillåtet att ställa samma miljökrav på alla produkter, anser

motionärerna.

Substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen måste

accepteras inom GATT/WTO och ges en framskjuten plats i

regelverken, hävdas det i motion 1994/95:Jo687 (mp).

Substitutionsprincipen innebär enligt lagen (1985:426) om

kemiska produkter att produkter skall undvikas om de kan

ersättas med mindre farliga produkter. Principen finns, enligt

motionärerna, inskriven i EU:s miljöprogram och i Agenda 21.

Detta gäller även för försiktighetsprincipen, som innebär att en

vara inte är tillåten förrän den bevisligen är ofarlig eller i

vart fall inte mer farlig än vad samhället kan acceptera, sägs

det i motionen.

Också frågan om handel och miljö behandlades av utskottet

senast hösten 1994 i samband med ställningstagandet till

Sveriges anslutning till Världshandelsorganisationen (bet.

1994/95:NU8). Utskottet konstaterade att förhandlingsresultatet

visade att hänsyn tagits till miljöaspekter på flera områden. I

avtalets ingress markeras att medlemmarna skall medge optimalt

utnyttjande av världens resurser i enlighet med målsättningen om

en hållbar utveckling i syfte att skydda och bevara miljön. Det

hänvisades till att det i propositionen om anslutning till

Världshandelsorganisationen (prop. 1994/95:35) sägs att det är

viktigt att det i GATT/WTO ges utrymme för åtgärder som

överenskommits inom ramen för internationella miljökonventioner.

Utskottet framhöll att strävan efter en miljömässigt hållbar

utveckling måste ges hög prioritet vid utformningen av

handelspolitiken och att detta även kommit till uttryck i

WTO-avtalet och i uttalanden från regeringens sida.

WTO-avtalet hindrar inte ett land att vidta miljöåtgärder som

påverkar handeln, förutsatt att dessa inte diskriminerar

produkter från andra länder. Avtalet tillåter att länder inför

handelsrestriktioner då sådana anses nödvändiga för att skydda

människors, djurs eller växters liv eller hälsa. Detta skall då

ske på ett sätt som dels inte diskriminerar enskilda

medlemsländer, dels hindrar den fria handeln så litet möjligt.

I regeringens skrivelse till riksdagen om det svenska

miljöarbetet inom EU (skr. 1994/95:167 s. 39) sägs att Sverige i

miljö- och handelsfrågor bör försöka påverka EU:s agerande i en

miljö- och frihandelsvänlig riktning så att handeln bidrar till

en hållbar utveckling. Det heter vidare att Sverige bör

prioritera att villkoren för arbetet inom miljö- och

handelsområdena blir ömsesidigt erkända samt att internationella

miljöavtal som slutits multilateralt och under FN får samma

status som de internationella handelsavtalen. Vidare anser

regeringen att miljökrav bör utformas så att de inte blir

diskriminerande mot andra länder samt att

miljökonsekvensbeskrivningar bör göras av nya handelsavtal.

Enligt vad utskottet erfarit avser Sverige att verka för att

WTO:s regelverk skall förändras så att möjlighet ges att inom

ramen för multilaterala miljökonventioner vidta handelsåtgärder

baserade på process- och produktionsmetoder.

I linje med vad som sägs i den nämnda skrivelsen deltar

Sverige aktivt i de förhandlingar som inletts inom ramen för

WTO:s kommitté för handel och miljö. Dessa syftar till att göra

handelssystemet och miljöskyddet ömsesidigt stödjande. En för

svensk del prioriterad fråga är att i handelsregelverket tillåta

handelsåtgärder vidtagna inom ramen för multilaterala

miljökonventioner.

En miljökonsekvensbedömning av WTO-avtalen har redan påbörjats

inom ramen för FN:s miljöprogram (United Nations Environmental

Program, UNEP).

I och med Sveriges och Finlands medlemskap i EU kan det

nordiska samarbetet inte helt bedrivas på samma sätt som

tidigare. I den nämnda utrikespolitiska debatten underströk

utrikesminister Lena Hjelm-Wallén att det förhållandet att Norge

och Island står utanför EU snarast ökat betydelsen av det

nordiska samarbetet. Hon påpekade att en översyn nu görs av

formerna för samarbetet (prot. 1994/95:64).

Då det gäller substitutions- och försiktighetsprinciperna kan

noteras att regeringen enligt skrivelsen om det svenska

miljöarbetet inom EU kommer att arbeta för att dessa principer

skall accepteras inom EU. WTO-avtalet reglerar emellertid inte

nationers miljöpolitik varken med avseende på substitutions-

eller försiktighetsprincipen. Det finns heller inget

motsatsförhållande mellan WTO:s regler och dessa principer.

Utskottet står fast vid sin tidigare intagna ståndpunkt,

nämligen att strävan efter en miljömässigt hållbar utveckling

måste ges en hög prioritet vid utformningen av handelspolitiken.

Detta har kommit till uttryck i WTO-avtalet och i olika

uttalanden från regeringens sida. Av den tidigare redogörelsen

framgår att regeringen verkar för att handels- och

miljöpolitiken skall vara ömsesidigt stödjande och att

handelsåtgärder skall kunna vidtas inte endast, som för

närvarande, mot miljöskadliga produkter utan även mot process-

och produktionsmetoder. Utskottet vill här, i likhet med

regeringen, understryka att miljökraven måste utformas så att de

inte blir diskriminerande mot andra länder. En viktig

utgångspunkt är vidare att motverka protektionism och att

säkerställa stabila förutsättningar i handelssystemet. Det

ligger dessutom i Sveriges intresse -- som ett litet

utrikeshandelsberoende land -- att tillse att i de fall

handelsåtgärder är motiverade dessa vidtas efter internationella

överenskommelser och att åtgärder vidtagna ensidigt av enskilda

länder inte godtas. Vad som nu anförts överensstämmer i stor

utsträckning med vad som kommer till uttryck i motionerna

1994/95:K224 (kds), 1994/95:U502 (mp), 1994/95:N271 (mp) och

1994/95:Jo641 (c) i nu aktuella delar. Det saknas därför

anledning för riksdagen att göra något uttalande i frågan.

Utskottet avstyrker nu berörda motionsyrkanden.

Då det så gäller yrkandena i motion 1994/95:Jo641 (c) om

miljökonsekvensbeskrivningar av GATT-avtalet och om nordiskt

samarbete när det gäller handel och miljö, vill utskottet

hänvisa till att en bedömning av GATT-avtalet inletts inom FN:s

ram och att regeringen påbörjat en översyn av formerna för det

nordiska samarbetet. Motionen är även härvidlag väsentligen

tillgodosedd och avstyrks därför också i dessa delar av

utskottet.

Av den lämnade redogörelsen har vidare framgått att Sverige

avser verka för att substitutions- och försiktighetsprinciperna

skall tillämpas inom EU:s miljöpolitik. När detta får genomslag

innebär det också att dessa principer kommer att få betydelse

för vilka produkter som används i olika länder. Enligt

utskottets uppfattning föreligger det inget motsatsförhållande

mellan dessa principer och WTO:s regler, men principerna bör

komma till uttryck i miljöpolitiken och inte i handelsreglerna.

Det aktuella yrkandet i motion 1994/95:Jo687 (mp) avstyrks

därför av utskottet.

Handel och arbetsvillkor

Krav på bra arbetsmiljö i rika länder kan leda till att de

aktuella produkterna i stället importeras från fattiga länder

som inte har samma arbetsmiljökrav, sägs det i motion

1994/95:N271 (mp). Det finns inte någon socialklausul i

WTO-avtalet, påpekar motionärerna och anser att Sverige bör

driva på för att sociala klausuler skall anses vara förenliga

med frihandel.

I motion 1994/95:U502 (mp) föreslås att Sverige inom EU skall

verka för att socialklausuler tillämpas inom handeln.

I motion 1994/95:N250 (s) anförs att det från tredje världens

länder importeras varor som produceras eller skördas på ett sätt

som innebär hård exploatering av människor och förödelse av

naturen. Lösningen på problemet är inte att upphöra med importen

utan att söka vägar för social utveckling och bättre

miljöanpassning, heter det. Ett sätt att bidra till en positiv

utveckling är att utveckla "fair trade", vilket i motionen

beskrivs som "ärlig handel med sunda arbetsförhållanden och sund

miljö". I t.ex. Holland, Tyskland, Schweiz, Storbritannien och

Sverige har särskilda märkningssystem tagits fram, sägs det i

motionen. Miljömedvetenhet har lett till ökade miljökrav på

produkter, social medvetenhet kan leda till krav på

arbetsförhållandena. Motionärerna föreslår att regeringen skall

anmodas göra en studie av de erfarenheter som vunnits i olika

länder och av hur "fair trade" kan befrämjas i Sverige.

Frågan om koppling mellan handel och arbetsvillkor har

aktualiserats som en av de nya handelspolitiska frågorna. Frågan

gäller om krav skall kunna ställas på det exporterande landet

när det gäller hinder mot tvångsarbete och barnarbete, god

arbetsmiljö samt de anställdas organisations- och

förhandlingsrätt.

Sambandet mellan handel och arbetsrättsliga villkor

behandlades vid ett ministerrådsmöte inom EU i februari 1995. I

en promemoria som utgjorde underlag för regeringens samråd med

EU-nämnden i frågan anförs att en koppling mellan handel och

arbetsrättsliga villkor är känslig för många länder. Att

grundläggande mänskliga rättigheter efterlevs är givetvis

viktigt, noterades det. Det framhölls vidare att det finns en

oro hos u-länder att detta kan användas i protektionistiskt

syfte av i-länderna. Sveriges bedömning är att OECD är väl

lämpat att öppet och förutsättningslöst analysera frågan. Det är

särskilt viktigt att u-ländernas komparativa fördelar och risken

för protektionism ingår i en sådan analys, sägs det i

promemorian.

Det arbete inom OECD som åsyftas i promemorian är en pågående

analys av sambanden mellan handel och efterlevnaden av olika

konventioner inom Internationella arbetsorganisationen

(International Labour Organization, ILO). Studien beräknas bli

klar i början av år 1996.

I den tidigare refererade utrikespolitiska debatten omtalade

utrikesminister Lena Hjelm-Wallén, apropå nya viktiga

förhandlingsfrågor inom WTO, att arbetsvillkor bör integreras i

handelsreglerna.

I detta sammanhang kan noteras att en koppling mellan handel

och arbetsvillkor finns inom EU:s nya tullpreferenssystem (GSP)

för u-länder. De länder som följer vissa grundläggande

ILO-konventioner och miljökonventionen om tropiskt timmer kan få

särskilda tullpreferenser. Förmånerna kan emellertid upphävas

helt eller delvis t.ex. beroende på förekomst av slavarbete,

fångarbetskraft eller narkotikahandel. Ministerrådet skall år

1997 granska resultaten av den internationella analys som sker

av dessa frågor i bl.a. WTO, ILO och OECD och därefter fatta

beslut om tullpreferensernas utformning.

Utskottet delar regeringens uppfattning att krav i fråga

om arbetsvillkor bör integreras i reglerna för den

internationella handeln. Utskottet är medvetet om att det är

förenat med svårigheter att utforma de krav som bör tillämpas i

detta sammanhang. Det är därför viktigt att en noggrann analys

görs av de effekter som regler om arbetsvillkor kan få på

u-ländernas långsiktiga utvecklingsmöjligheter. Eventuella

regler bör utformas så att u-länderna kan utnyttja sina fördelar

när det gäller att tillhandahålla olika produkter och tjänster.

Ett avtal på detta område bör även innefatta olika former av

stödåtgärder så att u-länderna kan få stöd när det gäller att

förbättra arbetsvillkoren. I likhet med vad som gäller inom

handelspolitiken i övrigt måste strävan vara att reglerna

formuleras så att handelsåtgärder riktade mot arbetsvillkor

skall grundas på internationella överenskommelser och vara

icke-diskriminerande. Med hänvisning till vad som nu anförts

avstyrks motionerna 1994/95:U502 (mp) och 1994/95:N271 (mp) i

berörda delar.

Då det gäller frågan om "fair trade" som väcks i motion

1994/95:N250 (s) vill utskottet hänvisa till att det i

internationella sammanhang, som nämnts, görs flera studier av

sambanden mellan handel och miljö och handel och arbetsvillkor.

Vidare gäller att regeringen enligt den nämnda skrivelsen om

miljöarbetet inom EU avser att verka för att erfarenheterna från

den nordiska miljömärkningen skall tillföras EG:s

miljömärkningssystem. Det saknas enligt utskottets uppfattning

anledning för Sverige att härutöver påbörja en egen utredning om

dessa frågor. Motionen avstyrks därför.

Övriga handelspolitiska frågor

Subventioner

En friare handel förutsätter att företagen i olika länder ges

likartade förutsättningar, sägs det i motion 1994/95:N284 (mp).

Uppenbara handelshinder kompletteras ofta med dolda subventioner

som får snedvridande effekter, hävdar motionären. Han nämner som

exempel att vissa skatter är lägre för den energiintensiva

industrin i Sverige än vad som gäller övriga industrier. En

internationell avreglering av subventioner särskilt till

exportindustrin skulle leda till ett bättre utnyttjande av

befintliga resurser, anför motionären och föreslår att

regeringen såväl i EU som i WTO aktivt skall arbeta för en sådan

avreglering.

Riksdagens beslut om Sveriges anslutning till

Världshandelsorganisationen innebar samtidigt att Sverige anslöt

sig till avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, det

s.k. subventionsavtalet (prop. 1994/95:35, bet. NU8). WTO:s

subventionsavtal reglerar vilka subventioner som är tillåtna,

och avtalet syftar till att säkerställa att diskriminerande

subventioner inte införs. Det nya avtalet innebär strängare

regler än vad som gällde enligt GATT:s s.k. subventionskod i

detta avseende. Exempelvis förbjuds exportsubventioner och

sådana subventioner som villkoras på så sätt att inhemska

produkter skall användas före importerade produkter. Avtalet

stadgar uttryckligen om förbud mot befrielse från indirekta

skatter på tillverkning av exportvaror i vidare mån än vad som

gäller för varor för inhemsk förbrukning. Enligt avtalet är stöd

till forskning och utveckling, regional utveckling samt

miljöanpassning tillåtna under vissa villkor.

Även i Romfördraget finns regler om statsstöd. Dessa blev

gällande i Sverige genom EES-avtalet. Enligt Romfördragets

artikel 92 är stöd från statliga, regionala eller lokala organ,

som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att

gynna vissa företag eller produktionen av vissa varor, förbjudna

i den mån stödet påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

Undantag medges för stöd som är socialt motiverade.

EU-kommissionen har vidare utfärdat tillämpningsföreskrifter när

det gäller vissa slag av tillåtet stöd, t.ex. stöd till små och

medelstora företag, till forskning och utveckling samt till

miljöinvesteringar.

Utskottet vill erinra om att Sverige under en lång följd

av år i internationella sammanhang har verkat för regler som

begränsar användningen av statliga subventioner till olika

företag. Det är fördelaktigt för en utrikeshandelsberoende

ekonomi som den svenska att det nu finns gemensamma regler om

statsstöd som gör att konkurrensen mellan företagen kan ske på

lika villkor. Utskottet utgår från att Sverige även

fortsättningsvis kommer att verka för att snedvridande

subventioner avvecklas. Något initiativ från riksdagens sida

erfordras därför inte. Med hänvisning härtill avstyrks motionen.

Företagens internhandel

En stor del av den internationella handeln sker inom

transnationella företag, framhålls det i motion 1994/95:N271

(mp). Sverige måste i internationella sammanhang verka för att

detta synliggörs, anser motionärerna. De menar vidare att målet

bör vara att minska dessa företags makt.

Frågan om de transnationella företagens internhandel

diskuterades i den tidigare nämnda utrikespolitiska debatten i

februari 1995. Statsrådet Mats Hellström anförde därvid att

denna handel kan leda till problem i olika avseenden. Han

framhöll att det därför är väsentligt att frågor om

investerings- och konkurrensregler behandlas i den nya

världshandelsorganisationen (prot. 1994/95:64).

Utskottet vill först framhålla att frihandeln bygger på

principen att produktionen av olika varor skall kunna ske där

produktionsförhållandena är mest förmånliga och att

lokaliseringen inte skall försvåras av olika handelshinder. Av

detta följer att internationellt verksamma företag kan dra nytta

av frihandeln genom att fördela tillverkningen av olika

produkter eller komponenter mellan olika länder beroende på

deras komparativa fördelar. Det är emellertid en viktig uppgift

för nationer och internationella organ att tillse att koncerner

som verkar i flera länder inte äventyrar de landvinningar som

uppnåtts i frihandelsförhandlingarna genom att missbruka sin

dominerande ställning. Bestämmelser på detta område finns inom

EG, och utskottet instämmer i uppfattningen att Sverige bör

verka för en bredare internationell tillämpning av

konkurrensreglerna. Utskottet vill också erinra om att åtgärder

för att motverka subventioner av olika slag kan ha betydelse i

detta sammanhang. Med det sagda avstyrker utskottet motion

1994/95:N271 (mp) i berörd del.

Export av alkoholdrycker

I motion 1994/95:N249 (c, kds) erinras om att Sverige har

ställt sig bakom Världshälsoorganisationens ambition att verka

för en minskning av alkoholkonsumtionen med 25 % under perioden

1980--2000. Vin & Sprit AB har en omfattande export av Absolut

Vodka till framför allt Förenta staterna, sägs det i motionen.

En ohämmad reklamkampanj har bedrivits, hävdar motionärerna som

finner det anmärkningsvärt att ägaren, svenska staten, inte

klargjort för sitt företag vilken målsättning staten har för de

produkter som tillverkas. I motionen påtalas att reklam för

alkohol enligt lag inte får förekomma i Sverige. Oavsett andra

länders lagar är det rimligt att svensk statlig export av

alkohol åläggs samma restriktivitet i fråga om reklam som gäller

inom Sverige, anför motionärerna.

Fram till utgången av år 1994 hade Vin & Sprit AB ensamrätt

till export av spritdrycker enligt lagen (1977:293) om handel

med drycker. Genom den nya alkohollag (1994:1738) som trädde i

kraft den 1 januari 1995 har Vin & Sprits ensamrätt till export

upphört. Nu gäller att företag som erhållit partihandels- eller

tillverkningstillstånd också får exportera.

Frågan om export av alkoholdrycker har tidigare behandlats av

utskottet. Senast skedde det våren 1993 (bet. 1992/93:NU23) då

ett likartat yrkande som det nu aktuella avstyrktes av

utskottet. I betänkandet anfördes att ett producentföretag, även

om det är statligt ägt, skall ha frihet att på eget ansvar

utnyttja förekommande exportmöjligheter. Motionen följdes upp i

en reservation (fp, c, kds). Riksdagen beslutade i enlighet med

utskottets förslag.

Utskottet finner inte anledning till någon åtgärd från

riksdagens sida med anledning av den aktuella motionen. Den

avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Kommerskollegium

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4

punkt E 1 till Kommerskollegium för budgetåret 1995/96 under

tredje huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 61 275 000 kr,

2. beträffande Sveriges Exportråd m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4

punkt E 2 och med avslag på motion 1994/95:U312 yrkande 3 till

Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1995/96 under

tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

231 439 000 kr,

3. beträffande exportfrämjande åtgärder för småföretag

att riksdagen avslår motion 1994/95:N301 yrkande 4,

4. beträffande Exportkreditnämnden

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4

punkt E 3 och med avslag på motion 1994/95:A444 yrkande 5

a) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av

statsgaranti till ett belopp av 35 000 000 000 kr för

N-garantier och 65 000 000 000 kr för LT-garantier,

b) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av

statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av

högst 2 000 000 000 kr,

c) godkänner att den rörliga kredit som ställs till

Exportkreditnämndens förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå

till 2 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och till

1 400 000 000 kr för den nya verksamheten,

d) godkänner att Exportkreditnämndens upplåning i utländsk

valuta får uppgå till motvärdet av 1 500 000 000 kr för den

gamla verksamheten och motvärdet av 500 000 000 kr för den nya

verksamheten,

e) godkänner vad som anges i propositionen om s.k. matchning,

f) godkänner att Exportkreditnämnden bemyndigas att medverka

vid återvinning av ogaranterade fordringar i enlighet med vad

som anges i propositionen,

g) bemyndigar regeringen att utfärda föreskrifter om avgifter

för Exportkreditnämndens medverkan vid återvinning av

ogaranterade fordringar,

h) till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för

skadeersättningar för budgetåret 1995/96 under tredje

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,

5. beträffande statsstöd till exportkrediter

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4

punkterna E 7--E 9 för budgetåret 1995/96 under tredje

huvudtiteln anvisar

a) till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom

AB Svensk Exportkredit ett förslagsanslag på 1 000 kr,

b) till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning

avseende export av fartyg m.m. ett förslagsanslag på 1 000

kr,

c) till Ersättning för extra kostnader för förmånlig

kreditgivning till u-länder ett förslagsanslag på 42 000 000

kr,

6. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4

littera E i denna del godkänner inriktningen av de

besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998 som anges i

propositionen,

7. beträffande organisationer för internationell handel och

råvarusamarbete m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4

punkt B 6 till Organisationer för internationell handel och

råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1995/96 under tredje

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 17 515 000 kr,

8. beträffande internationell råvarulagring

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4

punkt B 7 till Internationell råvarulagring för budgetåret

1995/96 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på

2 625 000 kr,

9. beträffande handel med u-länder

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:U203 yrkande 7,

1994/95:U231 yrkandena 11--13, 1994/95:U232 yrkandena 1 och 2

och 1994/95:N273 yrkande 6 i denna del,

10. beträffande handel och miljö

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K224 yrkande 14,

1994/95:U502 yrkande 11 i denna del, 1994/95:Jo641

yrkandena 24--27, 1994/95:Jo687 yrkande 18 och 1994/95:N271

yrkande 2,

11. beträffande handel och arbetsvillkor

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:U502 yrkande 11 i

denna del, 1994/95:N250 och 1994/95:N271 yrkande 3,

res. (m, c, fp, kds) - motiv.

12. beträffande subventioner

att riksdagen avslår motion 1994/95:N284,

13. beträffande företagens internhandel

att riksdagen avslår motion 1994/95:N271 yrkande 4,

14. beträffande export av alkoholdrycker

att riksdagen avslår motion 1994/95:N249.

Stockholm den 6 april 1995

På näringsutskottets vägnar

Christer Eirefelt

I beslutet har deltagit: Christer Eirefelt (fp), Bo

Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Mats Lindberg (s), Mikael

Odenberg (m), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Chris

Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson

(s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds),

Laila Bäck (s), Lars G Linder (s) och Lars U Granberg (s).

Reservation

Handel och arbetsvillkor (mom. 11, motiveringen)

Christer Eirefelt (fp) Per Westerberg (m), Mikael Odenberg

(m), Kjell Ericsson (c), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och

Göran Hägglund (kds) anser att den del av utskottets yttrande

som börjar på s. 16 med "Utskottet delar" och slutar på

s. 17 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det mycket tveksamt om det

går att integrera regler om arbetsvillkor i de internationella

handelsavtalen och samtidigt behålla en i verklig mening fri

handel. Dessa farhågor bekräftas av att u-länderna så gott som

enhälligt har motsatt sig initiativ från i-ländernas sida att

införa krav i fråga om arbetsvillkor. Motståndet från

u-ländernas sida bottnar i att de ser det intresse som en del

i-länder visar för dessa frågor som ett uttryck för

protektionistiska strävanden som -- om de förverkligas --

hindrar u-länderna från att få exportinkomster som kan användas

för att successivt förbättra välståndet och arbetsvillkoren i de

berörda länderna. Det finns alltså en risk för att bestämmelser

om arbetsvillkor kan få en motsatt verkan mot den avsedda.

Därför är det utskottets uppfattning att en noggrann analys av

sambanden mellan handel och arbetsvillkor -- av den typ som OECD

nu bedriver -- måste göras innan ställning tas till om det är

lämpligt och i människornas i u-ländernas långsiktiga intresse

att införa regler om arbetsvillkor i de internationella

handelsavtalen. Strävandena att förbättra villkoren för de

anställda i u-länderna bör i första hand ske inom ramen för ILO.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrks motionerna

1994/95:U502 (mp) och 1994/95:N271 (mp) i berörda delar.