Bet. 1994/95:NU27

Näringsutskottets betänkande

1994/95:NU27

Ny pantbankslag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga

1994/95

NU27

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1994/95:178 om

pantbankslag.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny pantbankslag

samt de förslag som i övrigt lämnas avseende ändringar i annan

lagstiftning. Den nya lagen innebär en minskad offentlig

reglering av pantbanksverksamheten, samtidigt som en

anpassning sker till aktuell konsumentpolitisk lagstiftning.

Lagen skall träda i kraft den 1 januari 1996.

Propositionen

I proposition 1994/95:178 föreslås att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. pantbankslag,

2. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

3. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830),

4. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,

5. lag om ändring i lagen (1995:311) om ändring i

konsumentkreditlagen (1992:830).

Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, återges i bilaga.

Utskottet

Bakgrund

I Sverige infördes de första bestämmelserna om yrkesmässig

pantlånerörelse år 1772, Kungl. Maj:ts reglemente av den 21

november 1772. Under senare delen av 1800-talet inrättades

privata pantlånekontor på flera orter i Sverige. Denna

pantlånerörelse blev först år 1885 underkastad en offentlig

reglering genom en kungörelse om villkoren för idkande av

pantlånerörelse. Kungörelsen ersattes år 1918 med en förordning

angående idkande av pantlånerörelse. År 1949 beslutades om den

alltjämt gällande lagen (1949:722) om pantlånerörelse

(pantlånelagen).

Pantlånelagen har till syfte att dels motarbeta

tillgreppsbrottslighet, dels skydda utsatta låntagare. Av denna

lag framgår bl.a. att det krävs tillstånd av länsstyrelsen för

att bedriva pantlåneverksamhet. I prövningen ingår en bedömning

av om det finns behov av rörelsen. En lämplighetsprövning av den

person som förestår en pantlåneinrättning skall också

genomföras. Länsstyrelsen utövar tillsyn över verksamheten.

Lagen föreskriver att kommun, eller ett bolag eller en förening

med allmännyttigt ändamål, skall ges företräde att erhålla

tillstånd. I lagen finns också en skyldighet för innehavaren av

pantlånerörelsen att till polisen ge upplysningar beträffande

gods som kan sättas i samband med brott.

I september 1993 beslutade den dåvarande regeringen att en

särskild utredare skulle tillkallas med uppgift att överväga

huruvida pantlåneverksamheten även framdeles bör vara reglerad

genom en särskild lag. I sammanhanget skulle belysas i vad mån

det finns andra lagar som på ett ändamålsenligt sätt tar till

vara samma skyddsintressen som pantlånelagen. I direktiven

pekade regeringen på att det under årens lopp införts

lagstiftning som tillvaratar konsumenternas intressen, bl.a.

konsumentkreditlagen och lagen om avtalsvillkor i

konsumentförhållanden. Även synen på hur näringsrättsliga

regleringar bör utformas har förändrats. Regeringen ifrågasatte

bl.a. behovsprövningen som är ett centralt inslag i den

nuvarande pantlånelagen.

Våren 1994 avlämnade Pantbanksutredningen (särskild utredare:

försäkringsdomaren Lennart Aspegren) sitt betänkande

Pantbankernas kreditgivning (SOU 1994:61). Regeringen beslutade

i mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande med anledning av de

lagförslag som upprättats på grundval av utredningens förslag.

Regeringens förslag

I proposition 1994/95:178 lägger regeringen fram förslag om en

helt ny pantbankslag som skall ersätta den nu gällande

pantlånelagen den 1 januari 1996. Syftet med förslaget är att

förenkla reglerna för verksamheten, underlätta nyetableringar i

branschen och att genomföra en anpassning till vad som i övrigt

gäller på konsumentkreditmarknaden. Med den nya pantbankslagen

skall den offentliga regleringen av pantbanksverksamheten

minskas, samtidigt som kraven på konsumentskydd och

brottsbekämpning upprätthålls. Den juridiska formen för att i

framtiden få bedriva pantbanksverksamhet föreslås bli

aktiebolag. Förslag till ny finansiering av tillsynen lämnas.

Som en följd av förslaget till en ny pantbankslag föreslås även

följdändringar i vissa författningar som innehåller

verksamhetsregler för kreditgivare och bestämmelser om

konsumentskydd vid kreditgivning. Sålunda framläggs förslag till

ändringar i bankrörelselagen (1987:617), konsumentkreditlagen

(1992:830) och lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag.

Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Regeringen ansluter sig till Pantbanksutredningens bedömning

att de speciella förhållandena inom branschen föranleder ett

behov av fortsatt speciallagstiftning och att 1949 års lag om

pantlåneverksamhet bör ersättas av en ny pantbankslag. De nya

reglerna innebär emellertid inga radikala förändringar utan

syftar till en modernisering och förenkling av ett regelsystem

som i sina huvuddrag anses ha fungerat väl. De viktigaste

förändringarna i lagstiftningen är följande.

En skillnad är benämningen på lagen. Regelverket föreslås

benämnas pantbankslag i stället för nuvarande pantlånelag.

Innebörden i denna förändring är att begreppet pantbank blir

lagfäst. Pantbanksutredningen menade att pantbank av olika skäl

är en ändamålsenlig beteckning för ett företag som driver

pantlånerörelse. Bl.a. är ordet pantbank sedan länge väl

etablerat i det allmänna språkbruket. Vidare finns det i

dagsläget etablerade pantbanker som använder ordet pantbank i

sin firma. Utredningen anförde att detta torde vara förenligt

med den nuvarande lydelsen av 1 kap. 9 § bankrörelselagen, i

vilken definieras vilka som i sin firma eller i övrigt vid

beteckning av affärsrörelse får använda ordet bank. Dock

föreslog utredningen -- vilket regeringen ställer sig bakom i

den aktuella propositionen -- att bankrörelselagen kompletteras

så att även pantbanker uttryckligen omfattas av nyssnämnda

bestämmelse.

Regeringen föreslår att kravet på tillstånd skall behållas i

den nya lagen, men att tillståndsprövningen förenklas

väsentligt. Länsstyrelserna föreslås även fortsättningsvis få

ansvara för denna mer begränsade prövning. Den administrativa

styrningen av pantbanksverksamheten mjukas upp i syfte

att bl.a. underlätta nyetableringar. I propositionen föreslår

regeringen att behovsprövningen avskaffas. Lämplighetsprövningen

bör dock behållas, menar regeringen. Kravet på redbarhet,

ordentlighet och lämplighet uttrycks i den nya lagen -- efter

förebild från kreditmarknadsbolagslagen -- som ett krav på sund

pantbanksverksamhet.

I propositionen föreslås att företrädesrätten vid

tillståndsprövningen för kommuner och s.k. allmännyttiga företag

skall slopas. Alla företag som uppfyller lagens krav skall

fortsättningsvis ha rätt att erhålla tillstånd.

Med företag menas i detta sammanhang aktiebolag. Utpekandet av

en bestämd associationsform som krav för att få bedriva

pantlåneverksamhet är en nyhet jämfört med pantlånelagen.

Motivet till bestämmelsen att endast aktiebolag skall äga rätt

att bedriva pantbanksrörelse är att endast denna företagsform

anses ge garanti för viss varaktighet vad gäller kapitalinsats,

tillfredsställande revision och en rimlig tillsyn.

Aktiebolagsformen främjar att en från konsument- och

affärssynpunkt sund verksamhet etableras, menar regeringen.

Bl.a. är bestämmelserna om revision för t.ex. ekonomiska

föreningar och kommanditbolag mer begränsade än för aktiebolag.

Den viktigaste skillnaden är att det i lagen (1987:667) om

ekonomiska föreningar inte finns -- till skillnad från i

aktiebolagslagen (1975:1385) -- föreskrivet något krav på att

den som utses till revisor skall vara auktoriserad eller

godkänd, såvida inte tillgångarna eller antalet anställda

överstiger vissa uppsatta gränser. Vad gäller ekonomisk

redovisning finns det i bokföringslagen (1976:125) undantag för

enskilda näringsidkare att upprätta årsbokslut och

årsredovisning vars bruttoomsättning understiger ett visst

angivet belopp. Mindre pantbanker skulle därmed inte behöva

upprätta årsbokslut. Emellertid drivs i dagsläget

pantlåneverksamhet huvudsakligen i aktiebolagsform. Av

sammmanlagt 17 pantbanker drivs 13 som aktiebolag, tre som

kommanditbolag och en som ideell förening. En pantbank är

kommunägd (Göteborg).

Kravet i aktiebolagslagen på minsta aktiekapital föreslås

gälla också för aktiebolag som driver pantlåneverksamhet. Från

den 1 januari 1995 gäller enligt 1 kap. 3 § aktiebolagslagen

krav på 100 000 kr som minsta aktiekapital; tidigare var

minimibeloppet 50 000 kr. Denna kapitalinsats skall -- efter

övergångsregler vad gäller tidpunkten för när ombildning till

aktiebolag skall ha skett för de företag som för närvarande

bedriver pantlåneverksamhet under en annan associationsform --

sålunda också gälla för pantbankerna.

Länsstyrelsernas verksamhet vad avser tillståndsprövning och

tillsyn av pantbanker föreslås bli avgiftsfinansierad. Två

avgifter skall tas ut, dels en avgift för handläggningen av

tillståndsansökan, dels en årlig avgift för den löpande

tillsynen. För att fastställa de avgifter som bör tas ut för

tillståndsprövning respektive tillsyn måste emellertid kostnaden

för länsstyrelsernas arbete med dessa ärenden utredas närmare.

Regeringen har därför för avsikt att uppdra åt

Riksrevisionsverket att företa en sådan utredning.

Ett väsentligt skäl för att även framdeles ha en särskild

reglering av pantbanksverksamheten är, enligt regeringen, kravet

på upprätthållande av ett konsumentskydd. Detta skydd skall som

hittills grundas på kvalitetsgranskningen av och tillsynen över

pantbanker i enlighet med de speciella regler som föreslås i den

nya pantbankslagen. Följdändringar föreslås i regelverk med

konsumentskyddssyfte som skall tillämpas på pantlåneverksamhet.

I pantbankslagen föreslås en anpassning till motsvarande

regler som återfinns i konsumentkreditlagen. Utgångspunkten

härvid är att skyddsnivån i princip skall vara densamma och att

avvikelser från konsumentkreditlagens skyddsbestämmelser skall

vara motiverade av pantbanksverksamhetens särskilda

förhållanden. För att säkerställa konsumentskyddet har i den nya

pantbankslagen införts nya bestämmelser om räntor och avgifter,

pantsedelns innehåll, en längsta tid för kreditgivning,

försäkringsskydd av pantsatta föremål och försäljning av panter.

I nuvarande lagstiftning finns bestämmelser om skyldighet för

utövare av pantlånerörelse att låta polismyndigheten undersöka

rörelsens lokaler samt granska pantboken. Denna rätt för polisen

föreslås stå oförändrad i den nya lagstiftningen. I lagen

klargörs att polismyndigheten skall kunna ålägga pantbanken att

regelbundet sända in uppgifter ur pantboken, vilket bedöms kunna

förbättra och rationalisera polisens arbete.

Den nya lagen föreslås, som redan nämnts, träda i kraft den 1

januari 1996. Med hänsyn till att det enligt den nya lagen är

fråga om en ny form av tillståndsprövning skall befintliga

tillstånd upphöra att gälla, och för fortsatt verksamhet krävs

tillstånd enligt den nya lagen. Pantbanker som har tillstånd

enligt äldre regler får dock driva verksamheten vidare under ett

år efter ikraftträdandet.

Förslagen till förändringar i annan lagstiftning är av

konsekvenskaraktär. Ändringar föreslås i, som tidigare nämnts,

bankrörelselagen, konsumentkreditlagen och lagen om

kreditmarknadsbolag. Dessutom föreslår regeringen en förändring

i lagen (1995:311) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830).

Förslaget innebär en rättelse av en felaktig hänvisning i 32 §,

som uppkommit efter lagändring som tidigare beslutats av

riksdagen (prop. 1994/95:49, bet. LU6).

Utskottets ställningstagande

Förslaget till ny pantbankslag är en modernisering av en

lagstiftning som härrör från åren närmast efter andra

världskriget. Utskottet konstaterar att regeringens förslag

innebär en förstärkning av näringsfriheten, samtidigt som en

anpassning sker till aktuell konsumentpolitisk lagstiftning. Av

propositionen framgår emellertid att pantlåneverksamheten i

huvudsak -- trots de något åldersstigna bestämmelser som styrt

densamma -- ändock sköts på ett tillfredsställande sätt.

Utskottet finner att regeringens förslag till ny pantbankslag

och de förslag som i övrigt lämnas avseende konsekvensändringar

som måste göras i annan lagstiftning är väl motiverade och

tillstyrker propositionen i dess helhet.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar de i proposition 1994/95:178 framlagda

förslagen till

a) pantbankslag,

b) lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

c) lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830),

d) lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,

e) lag om ändring i lagen (1995:311) om ändring i

konsumentkreditlagen (1992:830).

Stockholm den 31 maj 1995

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Bo

Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Bo Bernhardsson (s), Mikael

Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro

Andersson (s), Chris Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart

Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund

(kds), Laila Bäck (s), Eva Flyborg (fp) och Ronny Korsberg (mp).

Regeringens lagförslag

Bilaga

1 Förslag till pantbankslag

2 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

3 Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen

(1992:830)

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsbolag

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:311) om ändring

i konsumentkreditlagen (1992:830)