Bet. 1994/95:SfU10

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1994/95:SFU10

Socialförsäkring -- inriktning och anslag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1994/95

SfU10

FEMTE HUVUDTITELN

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag på socialförsäkringens område i

proposition 1994/95:100 bilaga 6 (Socialdepartementet) och

proposition 1994/95:147 Rätten till förtidspension och

sjukpenning samt folkpension för gifta.

Under rubriken Sjuk- och föräldraförsäkring redovisas

regeringens förslag i budgetpropositionen om dels inriktningen av

besparingsåtgärder inom föräldraförsäkringsområdet för budgetåren

1997 och 1998, dels inriktningen av åtgärder inom området

försäkring vid sjukdom och handikapp för dessa budgetår. Vidare

redovisas att regeringen i kompletteringspropositionen har lagt

fram förslag som avviker från dem i budgetpropositionen och att

nya direktiv som ansluter till förslagen i

kompletteringspropositionen har utfärdats till Sjuk- och

arbetsskadeberedningen. Utskottet anser att regeringens förslag i

budgetpropositionen i dessa avseenden inte längre har någon

aktualitet. Riksdagen bör därför lämna budgetpropositionen i

denna del utan vidare åtgärd.

Härefter behandlar utskottet ett flertal motioner med förslag

om inriktning på förändringar av socialförsäkringarna vad avser

ersättningsnivåer, karenstider m.m. Utskottet anser att flera av

motionerna tillgodoses med vad utskottet anfört och att många av

förslagen ryms inom ramen för Sjuk- och arbetsskadeberedningens

arbete. Med hänsyn till beredningens parlamentariska

sammansättning finns goda förutsättningar att där driva de olika

frågorna. Några ställningstaganden från riksdagens sida bör

därför nu inte göras. Inte heller i övrigt bör motionerna

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Under rubriken behandlas också i proposition 1994/95:147

framlagda förslag avseende bedömningen av arbetsförmågan och ett

förbättrat underlag för prövning av rätt till sjukpenning. Ett

tydliggörande av sjukdomsbegreppet i lagen om allmän försäkring

föreslås också. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

Utskottet behandlar vidare några motioner angående

rehabilitering. Utskottet föreslår med anledning av två av

motionerna (m, c, fp, kds) resp. (c) ett tillkännagivande om att

kvinnors rehabiliteringssituation bör beaktas inom ramen för ett

kommande samlat åtgärdsprogram för rehabilitering. Övriga

motioner avstyrks.

Under denna rubrik behandlas också förslag om bruttoredovisning

av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen. Samtidigt

föreslås viss ändring i bestämmelserna om statsbidraget för dessa

utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Under rubriken Sjuk- och föräldraförsäkring behandlas anslagen

A 3. Föräldraförsäkring, B 1. Sjukpenning och rehabilitering samt

B 3. Närståendepenning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till medelsanvisning. Beträffande anslaget B 1 gör utskottet ett

förtydligande såvitt avser beräkningen av medel för

rehabiliteringsutredningar vid RFV:s sjukhus. Utskottet föreslår

också ett tillkännagivande av att en utredning bör göras av

verksamhetsinriktningen och finansieringen av RFV:s sjukhus. Här

behandlas också några motioner med anknytning till anslagen.

Motionerna avstyrks av utskottet.

Under rubriken Sjukvårdsförmåner m.m. behandlas det under

littera B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom

upptagna anslaget B 2. Sjukvårdsförmåner m.m. Ett antal motioner

om läkemedelsförmåner och högkostnadsskydd,

tandvårdsförsäkringen och patientavgifter vid sjukhusvård

behandlas också under denna rubrik. I propositionen föreslås

fr.o.m. den 1 juli 1995 en höjning av högkostnadsskyddet till

1 800 kr och en höjning av patientavgiften för inköp av

prisnedsatta läkemedel till 135 kr och till 35 kr för varje

ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. Utskottet

tillstyrker förslaget i budgetpropositionen om en höjning av

högkostnadsskyddet till 1 800 kr fr.o.m. nyss nämnda tidpunkt. I

kompletteringspropositionen föreslås emellertid fr.o.m. samma

tidpunkt ytterligare höjningar av patientavgifterna varför

utskottet anser att det nu föreliggande lagförslaget inte bör

antas av riksdagen. I stället bör det ankomma på finansutskottet

att bereda frågan om vilken patientavgift som skall gälla fr.o.m.

den 1 juli 1995 och föreslå riksdagen att anta lagförslag i

frågan. Beträffande medelsanvisningen förutsätter utskottet att

besparingen inom läkemedelsområdet blir minst av den

storleksordning som förutsätts i budgetpropositionen och

utskottet tillstyrker därför det föreliggande förslaget till

medelsanvisning. Utskottet avstyrker bifall till samtliga

motioner.

Under rubriken Pensioner m.m. behandlar utskottet anslagen

A 7. Barnpensioner och A 8. Vårdbidrag för handikappade barn,

anslagen B 4. Handikappersättningar, B 5. Förtidspensioner,

B 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m., B 7. Ålderspensioner,

B 8. Efterlevandepensioner till vuxna, B 9. Särskilt

pensionstillägg, B 10. Bostadstillägg till pensionärer och

B 11. Ersättning till Posten AB m.m. Vidare behandlar utskottet

under detta avsnitt ett antal motioner som har anknytning till

anslagen. Utskottet avstyrker bifall till motionerna och

tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

Under denna rubrik behandlas vidare i proposition 1994/95:100

framlagda förslag att folkpension i form av förtidspension skall

sänkas med 6 % av basbeloppet och pensionstillskott till

förtidspension höjas från 105,5 % till 111,5 % av basbeloppet.

Utskottet biträder förslagen.

Regeringen har beträffande bostadstillägg till pensionärer

(BTP) föreslagit att

för den som uppbär ålderspension skall vid beräkning av BTP i

årsinkomsten medräknas intäkt av tjänst och intäkt av aktiv

näringsverksamhet,

pensionärer med inkomst utöver folkpension och

pensionstillskott skall få sitt bostadstillägg minskat snabbare

än idag. Inkomstavdraget föreslås höjt med fem procentenheter,

den skäliga levnadsnivån vid beräkning av särskilt

bostadstillägg till pensionärer skall regleras i lagen (1994:308)

om bostadstillägg till pensionärer,

vid beräkning av årsinkomst för BTP bör ränta på skuld endast

få dras av från det inkomstslag som skuldräntan hänför sig till,

BTP bör samordnas med hela bostadsbidraget, inkl. den s.k.

barndelen, enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag.

Utskottet biträder förlagen.

Regeringens förslag i propoposition 1994/95:100 om förändring

av det särskilda grundavdraget för pensionärer har jämte motioner

i frågan överlämnats till skatteutskottet för behandling i detta

utskott. Skatteutskottet har därefter föreslagit en nedsättning

av det allmänna grundavdraget som i princip innebär att den

budgetförstärkning om 800 miljoner kronor som skulle ha uppkommit

genom regeringens förslag om det särskilda grundavdraget ändå kan

uppnås. Till följd härav föreslår utskottet att riksdagen avslår

regeringens förslag om en utgiftsökning inom ramen för BTP på 400

miljoner kronor. Anslaget minskas i motsvarande mån.

Under rubriken Pensioner m.m. behandlas också i proposition

1994/95:147 framlagda förslag till åtgärder för att förbättra

underlaget för beslut om förtidspension. I propositionen föreslås

också att de särregler som gäller för rätt till förtidspension

för försäkrade som är 60 år och äldre skall avskaffas. Vidare

föreslås, såsom förutskickats i budgetpropositionen, att för

gifta pensionärer skall samma folkpensionsbelopp utges oavsett om

maken uppbär pension. Utskottet tillstyrker förslagen och

avstyrker bifall till samtliga motioner.

Utskottet har uppmärksammat att vissa ändringar erfordras till

följd av ändringen av 7 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän

försäkring (AFL) och föreslår med anledning härav ett

tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen

med författningsförslag som kan träda i kraft den 1 januari 1996.

Utskottet har vidare förslagit en redaktionell ändring av 3 kap.

16 § AFL.

Under rubriken Administration behandlas de under littera F.

Myndigheter under Socialdepartementet upptagna anslagen F 1.

Riksförsäkringsverket och F 2. Allmänna försäkringskassor samt

motioner med anknytning till anslagen. Vidare behandlas

regeringens förslag om besparingsåtgärder avseende statlig

konsumtiom inom Socialdepartementets områden såvitt avser

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna för budgetåren 1997

och 1998. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Med

anledning av en motion föreslår utskottet ett tillkännagivande om

en utredning angående en sammanslagning av försäkringskassorna

i Skåne. Övriga motioner avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats 37 reservationer och åtta särskilda

yttranden.

Propositionerna

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1994/95:100

bilaga 6 under littera A, B och F samt i proposition 1994/95:147

Rätten till förtidspension och sjukpenning samt folkpension för

gifta föreslagit riksdagen

Sjuk- och föräldraförsäkring

Proposition 1994/95:100

1. att (A) godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder

inom föräldraförsäkringsområdet för budgetåren 1997 och 1998 som

regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder,

Föräldraförsäkring),

2. till (A 3) Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisa

ett förslagsanslag på 28 463 000 000 kr,

3. att (B) godkänna inriktningen av de åtgärder inom området

försäkring vid sjukdom och handikapp för budgetåren 1997 och 1998

som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade

åtgärder),

4. att (B) anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring i denna del,

5. att till (B 1) Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret

1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 34 663 000 000 kr,

6. att till (B 3) Närståendepenning för budgetåret 1995/96

anvisa ett förslagsanslag på 41 400 000 kr,

7. att (B 5) godkänna vad regeringen anfört om ändrad

finansiering av kostnader för rehabiliteringsundersökning m.m.

vid RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn,

Proposition 1994/95:147

8. att anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring i denna del,

9. att till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret

1995/96 anvisa ett belopp som är 1 500 000 000 kr lägre än vad

som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6,

Sjukvårdsförmåner m.m.

Proposition 1994/95:100

10. att (B) godkänna inriktningen att besparingar motsvarande

1,7 miljarder kronor skall göras budgetåret 1998 inom läkemedels-

och tandvårdsområdena samt underhålls- och

bidragsförskottssystemet (i detta betänkande behandlas yrkandet i

vad avser besparingar inom läkemedels- och tandvårdsområdena),

11. att (B 2) anta regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring i denna del,

12. att (B 2) anta regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,

13. att till (B 2) Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret

1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 23 145 000 000 kr,

Pensioner m.m.

Proposition 1994/95:100

14. att till (A 7) Barnpensioner för budgetåret 1995/96 anvisa

ett förslagsanslag på 449 000 000 kr,

15. att till (A 8) Vårdbidrag för handikappade barn för

budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 2 180 500 000

kr,

16. att (B) godkänna vad regeringen anfört om framflyttning av

det formella ikraftträdandet av det reformerade

ålderspensionssystemets intjänanderegler,

17. att (B) godkänna inriktningen av de förändringar inom

området försäkring vid ålderdom m.m. för budgetåren 1997 och 1998

som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade

åtgärder),

18. att till (B 4) Handikappersättningar för budgetåret 1995/96

anvisa ett förslagsanslag på 1 416 800 000 kr,

19. att (B 5) anta regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring i denna del,

20. att (B 5) anta regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1969:205) om pensionstillskott,

21. att (B 5) godkänna vad regeringen anfört om folkpension i

form av förtidspension till gift pensionsberättigad vars make

inte uppbär folkpension,

22. att till(B 5) Förtidspensioner för budgetåret 1995/96

anvisa ett förslagsanslag på 21 080 000 000 kr.

23. att till (B 6) Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 9 150 000 kr,

24. att (B 7) godkänna vad regeringen anfört om folkpension

till gift pensionsberättigad,

25. att till (B 7) Ålderspensioner för budgetåret 1995/96

anvisa ett förslagsanslag på 80 125 000 000 kr,

26. att till (B 8) Efterlevandepensioner till vuxna för

budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på

2 429 000 000 kr,

27. att till (B 9) Särskilt pensionstillägg för budgetåret

1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 18 200 000 kr,

28. att (B 10) anta regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,

29. att (B 10) godkänna vad regeringen anfört om förändring av

reglerna för bostadstillägg,

30. att till (B 10) Bostadstillägg till pensionärer för

budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på

15 200 000 000 kr,

31. att till (B 11) Ersättning till Posten AB m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på

282 025 000 kr.

Under litt. B har regeringen också föreslagit att riksdagen

godkänner vad regeringen anfört om förändring av reglerna om

särskilt grundavdrag för pensionärer. Denna hemställanspunkt har,

tillsammans med motion 1994/95:Sf266 yrkande 3 i denna del och

motion 1994/95:Sk328 yrkande 20, överlämnats till skatteutskottet

för behandling i detta utskott.

Proposition 1994/95:147

32. att till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisa ett

belopp som är 260 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i

propopsition 1994/95:100 bilaga 6,

33. att anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring i denna del,

Administration

Proposition 1994/95:100

33. att (F) godkänna inriktningen av besparingsåtgärder

avseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område för

budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (i detta

betänkande behandlas yrkandet i vad avser besparingar på anslaget

till Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna),

34. att till (F 1) Riksförsäkringsverket för budgetåret 1995/96

anvisa ett ramanslag på 819 626 000 kr,

35. att till (F 2) Allmänna försäkringskassor för budgetåret

1995/96 anvisa ett ramanslag på 6 452 907 000 kr.

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Sjuk- och föräldraförsäkring

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95

1994/95:Sf205 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avtalsförsäkringen.

1994/95:Sf206 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en grundlig utredning för att åstadkomma ett nytt och

bättre trygghetssystem.

1994/95:Sf212 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en samordnad arbetslivsförsäkring vid

sjukdom, arbetslöshet och funktionshinder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen ges

tilläggsdirektiv för att lägga förslag till en samlad

arbetslivsförsäkring.

1994/95:Sf219 av Christina Zedell och Eva Johansson (s) vari

yrkas att riksdagen beslutar att åldersgränsen för utnyttjande av

garantidagar förlängs t.o.m. det kalenderår barnet fyller 15 år.

1994/95:Sf225 av Michael Stjernström m.fl. (kds, m, c, fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en förenklad rapportskyldighet i

bestämmelserna om sjuklön.

1994/95:Sf227 av Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa särbestämmelsen i

föräldraförsäkringen om pappamånad.

1994/95:Sf228 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den ideologiska förändringen i den generella

välfärden.

1994/95:Sf230 av Sten Svensson m.fl. (m, c, kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en reform av socialförsäkringarna.

1994/95:Sf231 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att rehabilitering bör ske på lika villkor

för kvinnor och män,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att rehabiliteringssituationen för kvinnor

med reumatiska sjukdomar och andra "tysta sjukdomar" bör beaktas

särskilt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att informationsteknologins betydelse inom

rehabiliteringsarbetet bör uppmärksammas.

1994/95:Sf238 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande

inkomsten skall räknas på ett medelvärde av de senaste 24

månadernas inkomst i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i

sjukförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag på nödvändiga

förändringar vid införandet av ytterligare en karensdag i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen under Socialdepartementets anslag B 1.

Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett

i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 4 300

000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:Sf239 av Ragnhild Pohanka och Thomas Julin (mp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att arbetsgivaransvaret för rehabilitering

skärps,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utredning bör göras om

arbetsgivarskyldighet att i bokslut redovisa kostnader för

sjukfrånvaro,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att försäkringskassans roll i

rehabiliteringsarbete tydliggörs genom direktiv,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att direktiven vad gäller försäkringskassans

roll i rehabiliteringsarbete poängterar den enskildes centrala

roll,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att direktiven vad gäller försäkringskassans

roll i rehabiliteringsarbete poängterar vikten av samarbete med

YI,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att erforderliga medel tilldelas

försäkringskassan för att kunna systematisera kunskapen kring

rehabilitering och arbetsmiljöproblem.

1994/95:Sf247 av Sonja Fransson och Arne Kjörnsberg (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om föräldrars möjlighet att gemensamt delta i

utbildning för föräldrar till döva och hörselskadade barn.

1994/95:Sf252 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att volontärer i u-landstjänst får

behålla sociala förmåner,

2. att riksdagen hos regeringen begär att behovet av

socialförsäkringsskydd för volontärer i biståndsarbete skall

kartläggas i enlighet med socialförsäkringsutskottets betänkande

1986/87:5 s. 6.

1994/95:Sf256 av Jan-Olof Franzén och Anders G Högmark (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ej slopa karensdagen.

1994/95:Sf257 av Lars Bäckström (v) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen tillsätter en utredning om en samlad

reformering av de sociala trygghetssystemen och

socialförsäkringarna.

1994/95:Sf264 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka

ersättningsnivån i närståendepenningen till 75 %,

2. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 juli 1995 förlänga

rätten till närståendepenning och den därtill kopplade rätten

till ledighet från nuvarande två till fyra månader,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om överläggningar med de båda kommunförbunden

och förbättrade förutsättningar för närståendevård.

1994/95:Sf265 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att klargöra arbetsgivarnas ansvar

för rehabilitering.

1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att

avskaffa karensdagen i sjukförsäkringen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av

en arbetslivsförsäkring i enlighet med vad i motion 1994/95:Sf212

samt i denna motion föreslås,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en

sjuklöneperiod som omfattar dag 2 till och med dag 28 i en

sjukperiod.

1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om insatser för att undvika

förtidspensionering bland kvinnor genom individuella

rehabiliteringsprogram.

1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om principer för den fortsatta reformeringen av

socialförsäkringssystemen,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa

karensdagen i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,

13. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka

ersättningsnivån i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen samt

föräldraförsäkringen,

14. att riksdagen beslutar höja ersättningsnivån i

sjukförsäkringen för sjukfall längre än 1 år till 80 %,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lägre

ersättningsnivå i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen under

sjuklöneperioden enligt vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana

förändringar i sjukpenninggrundande inkomst (SGI) som redovisats

i motionen.

1994/95:Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

29. att riksdagen beslutar att ändra ersättningsreglerna i

socialförsäkringarna i enlighet med vad som anförts om brutet tak

m.m. i motionen från den 1 juli 1995.

1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

8. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar

om ny ersättningsgrundande inkomst i sjuk- och

arbetsskadeförsäkringen,

13. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts

beslutar om återinförande av karensdagar och ersättningsnivåer i

sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,

24. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts

beslutar om höjd ersättning till 80 % för de långtidssjuka.

1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att även långtidssjuka bör få 80 % i alla

socialförsäkringar upp till en årsinkomst på 144 000 kr.

1994/95:So293 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av mer forskningsbaserad kunskap om

bakomliggande orsaker och samband till de senaste årens stora

förändringar i sjukfrånvaron och förtidspensioneringen.

1994/95:So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka

ersättningsnivån i föräldrapenningen till 75 % (för 10 månader)

resp. 85 % (för mamma- och pappamånaderna),

3. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka

ersättningsnivån i tillfällig föräldrapenning till 75 %,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka

ersättningsnivåerna i havandeskapspenningen till 75 %.

1994/95:So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att den del av föräldraförsäkringen

som ersätts med den sjukpenninggrundande inkomsten skall vara

samma alla de tolv månaderna i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen beslutar avskaffa havandeskapspenningen

fr.o.m. den 1 juli 1995 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen under anslaget A 3. Föräldraförsäkring för

budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till regeringens

förslag minskat anslag med 660 000 000 kr i enlighet med vad som

i motionen anförts.

1994/95:So618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en successiv utökning av kvoterad

föräldraledighet.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1993/94

1993/94:Sf268 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av de sociala förmånerna för

missionärer/u-landsvolontärer.

Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:147

1994/95:Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för

överprövning av försäkringskassans handläggning och beslut i

ärenden som rör kompletterande utredningar och valet av

sjukvårdsenhet enligt vad i motionen anförts om den försäkrades

rättssäkerhet.

1994/95:Sf16 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätten att överklaga valet av sjukvårdsenhet.

1994/95:Sf17 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens ändringsförslag i 7 §

första stycket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätt att begära omprövning vid kommunicering

av indragning av sjukpenning.

Sjukvårdsförmåner m.m.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95

1994/95:Sf202 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar om ändring i reglerna för högkostnadsskyddet för

utnyttjande av läkarvård och receptbelagda läkemedel i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1994/95:Sf204 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ytterligare besparingar i

referensprissystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fastställande av apotekens inköpspris och

utförsäljningspris,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förändringarna av regler för avgiftsfria

förbrukningsartiklar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om "läkemedels-Dagmar",

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om uttag av läkemedelskostnader från landstingen

och om betalningssystem för läkemedel,

10. att riksdagen beslutar om fria förbrukningsartiklar i

enlighet med vad som föreslagits i motionen,

11. att riksdagen beslutar anta förslag till lag om ändring i

lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

innebärande att högkostnadsskyddet lägst skall utgå med 1 900 kr

samt att sjukvårdsförmåner m.m. skall utgå i enlighet med vad som

anförts i motionen,

12. att riksdagen beslutar att till sjukvårdskostnader m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag om 21 840 000 000 kr

vilket med 1 305 000 000 kr understiger regeringens förslag,

13. att riksdagen beslutar att det befolkningsrelaterade

finansieringsbidraget till kommunerna minskas i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1994/95:Sf207 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om högkostnadsskyddet.

1994/95:Sf208 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

läkemedelsförmånen och högkostnadsskyddet.

1994/95:Sf210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en förändring av tandvårdsförsäkringen till

att enbart omfatta ett högkostnadsskydd,

3. att riksdagen beslutar att förslagsanslaget

Sjukvårdsförmåner m.m. minskas med 1 600 miljoner kronor för

tandvård i förhållande till regeringens förslag.

1994/95:Sf213 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen

begär tillsättande av en utredning med direktiv vari slås fast

behovet av en fri läkemedelslista och en uppdatering av listan.

1994/95:Sf215 av Birthe Sörestedt och Iréne Vestlund (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av rabatteringssystemet för att

nedbringa läkemedelskostnaderna.

1994/95:Sf218 av Eva Arvidsson och Christina Pettersson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om periodicering av högkostnadsskyddet för

sjukvårds- och läkemedelskostnader.

1994/95:Sf232 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rättvisa förmånsregler för olika grupper av

kroniskt sjuka.

1994/95:Sf234 av Helena Frisk och Nils-Göran Holmqvist (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om läkemedelsavgifter.

1994/95:Sf241 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kostnadsfria läkemedel och kostnadsfria

förbrukningsartiklar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om uppdatering av listan över diagnoser och

läkemedel som berörs av kostnadsfriheten med modernare läkemedel

och nya grupper av kroniska medicinska funktionshinder som kräver

livslång behandling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förändring av kommittédirektiven till HSU

2000 vad gäller kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar.

1994/95:Sf245 av Leif Marklund (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av samordning av debiteringen vid vård under LPT och LRV.

1994/95:Sf263 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

framförts om tilläggsdirektiv till HSU 2000 angående kostnaden

för läkemedel för patienter med diagnosen Sjögrens syndrom.

1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inriktningen av besparingsarbetet vad avser

läkemedelsförmånerna i den allmänna försäkringen.

1994/95:So210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om läkemedel,

4. att riksdagen hos regeringen begär utredning om

läkemedelsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en årlig

höjning av högkostnadsskyddet med 100 kr utöver prisindexökningen

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om läkemedlens finansiering och återföring av

läkemedelsförskrivningsdata till läkare och distriktssköterskor.

Pensioner m.m.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95

1994/95:Sf205 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra 11 kap. 2 a § lagen om allmän

försäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om intyg av två läkare vid bedömning av behov av

förtidspension,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om krav på rehabilitering,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om aktivitetsträning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om regelbundna efterkontroller av givna

förtidspensioner,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med Ds

1994:91.

1994/95:Sf209 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen i enlighet med vad som anförts i motionen begär

förslag om ändring i lagen om allmän försäkring.

1994/95:Sf224 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om särregler vid beräkning av pensionsgrundande tid för personer

som beviljats asyl.

1994/95:Sf229 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas 1. att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kostnadsfritt informationsmaterial om den nya

pensionen skall lämnas ut till dem som vill sätta sig in i det

reformerade pensionssystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att remisstiden bör vara minst sex månader

och att den tiden inte till största delen skall vara sommartid,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en granskning av ett nytt pensionssystem ur

ett klass- och kvinnoperspektiv.

1994/95:Sf237 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar höja pensionsåldern till 66 år i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att under Socialdepartementets anslag

B 5. Förtidspensioner anvisa ett i förhållande till regeringens

förslag minskat anslag med 2 800 000 000 kr i enlighet med vad

som anförts i motionen.

4. att riksdagen beslutar införa det tillväxtbaserade indexet

för pensioner fr.o.m. den 1 januari 1996 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att

arbetsinkomst för ålderspensionärer skall medräknas vid beräkning

av bostadstillägget i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att under Socialdepartementets anslag

B 10. Bostadstillägg till pensionärer anvisa ett i förhållande

till regeringens förslag ökat anslag med 100 000 000 kr i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:Sf244 av Birgitta Gidblom m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring av ordet sjukbidrag till

rehabiliteringsbidrag.

1994/95:Sf246 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning om möjligheten att genom

frivilligt förtida pensionsuttag ge möjlighet till sabbatsår för

den som är över 45 år.

1994/95:Sf248 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en utredning kring 9 kap. 4 § lagen om allmän

försäkring.

1994/95:Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en ny

form av grundpension,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om sänkt tak för ATP och höjd folkpension.

1994/95:Sf258 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rättvisare regler för barnpension och

efterlevandepension.

1994/95:Sf259 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förtidspensionärer, ålderspensionärer och

barntillägg.

1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att vid beräkningen av basbeloppet för åren

1996, 1997 och 1998 hänsyn endast bör tas till högst 1 %

inflation,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett stöd,

särskilt barntillägg, till förtidspensionärer med

försörjningsansvar för barn och som endast har förtidspension och

pensionstillskott.

3. (delvis) att riksdagen hos regeringen begär förslag till

justering av reglerna för reduceringar av SGA och reglerna om

förhöjd kapitalavkastning vid beräkning av BTP i enlighet med vad

i motionen anförts,

1994/95:Sf504 av Ola Ström (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att ersättnings- och bidragsnivåerna för elever vid RGD och RGH

blir föremål för granskning med syfte att hitta en mer rättvis

och enhetlig nivå för samtliga studerande.

1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd

pensionsålder enligt vad som anförts i motionen.

1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

7. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar

om höjd reell pensionsålder,

9. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar

om förtida uttag i stället för förtidspension efter 61 år.

23. att riksdagen till kompensation till sämst ställda

pensionärer genom bostadstillägg, pensionstillskott och SGA för

budgetåret 1995/96 anvisar 500 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit.

1994/95:Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen till Bostadstillägg för pensionärer (riktat

till förtidspensionärer) för budgetåret 1995/96 anvisar 120

miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.

1994/95:So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fullt inflationsskydd för vårdbidrag och

handikappersättning samt full kompensation för inflationen under

1995.

1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

11. att riksdagen för att återställa förtidspensionärernas

ekonomiska situation anslår 500 000 000 kr.

1994/95:A271 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av rätt till sabbatsår.

Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:147

1994/95:Sf13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa äldreregeln i

förtidspensionen (7 kap. 3 § AFL) fr.o.m. den 1 januari 1996 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen begär att regeringen ser över reglerna för

förtida uttag i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att omprövning av givna

förtidspensioner skall ske minst vart femte år i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1994/95:Sf14 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas med

hänvisning till det anförda att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i lagen

om allmän försäkring (AFL).

1994/95:Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att Sjuk- och

arbetsskadeberedningen i sitt förslag till hur regelverket i

förtidspensioneringen skall reformeras även lägger fram förslag

om äldreregeln.

1994/95:Sf16 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som förhindrar

orimliga sociala konsekvenser av avskaffade äldreregler.

1994/95:Sf17 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

4. att riksdagen avslår propositionens förslag att avskaffa

nuvarande äldreregler i förtidspensionen.

Motion väckt med anledning av regeringens skrivelse 1994/95:127

Ungdomsfrågor

1994/95:Kr2 av Ola Ström m.fl. (fp) vari yrkas 4. att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning av konsekvenserna av det sänkta reala värdet

av vårdbidraget till familjer med funktionshindrade barn och

vuxna med funktionshinder.

Administration

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95

1994/95:Sf214 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning av anställda vid försäkringskassorna.

1994/95:Sf231 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att personal inom vården och

socialförsäkringen ges ökad utbildning om olika patientgruppers

behov samt kompetensutveckling för att åstadkomma en aktiv

rehabilitering.

1994/95:Sf249 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder rörande försäkringskassorna med anledning av RRV:s

rapport.

1994/95:Sf250 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om kompetenshöjande åtgärder för försäkringskassorna.

1994/95:K630 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utreda en sammanslagning av

försäkringskassorna i M och L län.

Utskottet

Sjuk- och föräldraförsäkring

Gällande bestämmelser om sjukpenning och sjuklön

Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom med

viss del av arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger basbeloppet.

Arbetsgivaren svarar dock enligt lagen (1991:1047) om sjuklön

för ersättning till den anställde för de första 14 dagarna av

ett sjukfall. För tid därefter och för personer som inte

omfattas av sjuklönesystemet svarar sjukförsäkringen för

ersättningen till de försäkrade.

Sjuklön enligt sjuklönelagen utges inte för den första dagen

då arbetstagaren gått miste om lön och andra

anställningsförmåner (karensdag). För de två följande dagarna

skall sjuklön utges med 75 % av mistade anställningsförmåner och

för tid därefter med 90 % av mistade anställningsförmåner.

Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)

utges med vissa undantag inte för den första dagen i

sjukperioden (karensdag) och med 65 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) för de två följande dagarna

i varje sjukperiod. För tid därefter är kompensationsnivån 80 %

t.o.m. den 365:e dagen och sedan 70 %. Den som genomgår

medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering kan dock få

behålla ersättningsnivån 80 % även efter den 365:e dagen i

sjukperioden. Vidare utges sjukpenning med 70 alternativt 80 %

av SGI:n om den försäkrade under de senaste 450 dagarna haft

sjukperioder som sammanlagt omfattar minst 365 dagar.

Sjukpenning enligt AFL utges vid sjukdom som sätter ned

arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Saknar den försäkrade

arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall utges tre

fjärdedels, en halv eller en fjärdedels sjukpenning, beroende på

graden av nedsättningen av arbetsförmågan.

Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i

pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade

kan antas för år räknat tills vidare erhålla av eget arbete,

antingen på grund av anställning eller genom annat

förvärvsarbete. Vid beräkning av SGI bortses från sådan inkomst

av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och

en halv gånger basbeloppet.

Inom såväl sjuklöne- som sjukpenningsystemen gäller att en ny

sjukperiod som börjar inom fem dagar från det en tidigare

sjukperiod avslutats betraktas som en fortsättning på den

tidigare perioden när det gäller karensdag, ersättningens

storlek samt sjuklöneperiodens längd. Vidare gäller att antalet

karensdagar -- i sjuklönesystemet i förhållande till en

arbetsgivare -- är begränsat till tio inom en

tolvmånadersperiod, s.k. allmänt högriskskydd. Enligt ett s.k.

särskilt högriskskydd kan en arbetstagare som lider av sjukdom

som kan antas medföra ett större antal sjukperioder med rätt

till sjuklön under en tolvmånadersperiod i stället för en

karensdag och två dagar med kompensationsnivån 75 % av lönen få

sjuklön från första dagen med 90 % av lönen. Inom AFL gäller

samma regler men kompensationsnivån är då 80 % av SGI:n från

första dagen.

De flesta anställda har genom avtal ersättning vid sjukdom

utöver den ersättning den allmänna försäkringen ger. Sådan

avtalsersättning får dock inte utges med mer än 10 % och endast

t.o.m. den 90:e dagen i sjukperioden. Om avtalsersättningen --

och fr.o.m. den 1 juli 1994 även förmåner i form av bil, bostad

och helt fri kost -- överstiger tillåten nivå minskas ersättning

från den allmänna försäkringen i motsvarande mån.

En särskild ersättning, rehabiliteringsersättning, utges när

en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är

nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad

rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att

helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av

arbetsförmågan. Rehabiliteringsersättningen består av

rehabiliteringspenning som utges med 95 % av SGI:n och ett

särskilt bidrag.

Gällande bestämmelser om föräldrapenningförmåner

Föräldraförsäkringen omfattar ersättningsförmånerna

föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.

Föräldrapenning i samband med ett barns födelse eller

adoptivbarns ankomst utges under 450 dagar. Om föräldrarna

gemensamt har vårdnaden om barnet har varje förälder rätt att

uppbära föräldrapenning under hälften av denna tid. En förälder

kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den

andra föräldern med undantag för föräldrapenning med

sjukpenningbelopp under 30 dagar. Under 360 av de 450 dagarna

utges föräldrapenning med viss andel av förälderns

sjukpenninggrundande inkomst delad med 365, dock lägst med ett

garantibelopp på 60 kr per dag. För de första 30 dagarna med

sjukpenningbelopp för vardera föräldern är kompensationsnivån 90

% och för övriga dagar med sjukpenningbelopp 80 %. För barn

födda före år 1995 är dock kompensationsnivån 90 % t.o.m. år

1996. Under resterande 90 dagar av de 450 dagarna utges

ersättning enligt garantinivån. Föräldrapenning får tas ut

längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare

tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.

Tillfällig föräldrapenning utges till förälder som behöver

avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a.

till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets

ordinarie vårdare. Även för barn som har fyllt tolv år kan

ersättning utges under vissa förutsättningar. Tillfällig

föräldrapenning kan utges under högst 120 dagar per barn och år.

Om skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete

är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare kan dock ersättning

utges under högst 60 dagar. Tillfällig föräldrapenning utges

vidare för s.k. kontaktdagar för barn som under året fyller fyra

år t.o.m. det år barnet fyller tolv år. Sådan ersättning utges

under högst två dagar per barn och år. För vissa

funktionshindrade barn gäller utökad rätt till kontaktdagar.

Härutöver har fadern rätt till tio ersättningsdagar i samband

med barns födelse. Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av

den sjukpenninggrundande inkomsten delad med årsarbetstiden.

Har tillfällig föräldrapenning utgetts för 14 dagar under ett år

för samma barn utges därefter ersättning med 90 % av SGI:n delad

med årsarbetstiden. Karensdag tillämpas inte i samband med den

tillfälliga föräldrapenningen.

Inriktning avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna

Proposition 100

I budgetpropositionen begär regeringen att riksdagen godkänner

dels inriktningen av de åtgärder inom området försäkring vid

sjukdom och handikapp för budgetåren 1997 och 1998 som

regeringen förordar, dels inriktningen av besparingsåtgärder

inom föräldraförsäkringsområdet för samma tid.

Regeringen anser att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % av

inkomstbortfallet resp. SGI:n bör införas i sjuklöne- och

sjukpenningsystemen och inom föräldraförsäkringen jämte

havandeskapspenningen fr.o.m. den 1 januari 1997. Högre

kompensationsnivå, 85 %, skall dock gälla för

rehabiliteringspenning, föräldrapenning under de första 30

dagarna för vardera föräldern och tillfällig föräldrapenning

utöver de första 14 dagarna för varje barn och år. Vidare bör

reglerna om karensdag i sjuklöne- och sjukpenningsystemen tas

bort. Principen om den enhetliga ersättningsnivån skall ligga

till grund för Sjuk- och arbetsskadeberedningens reformförslag.

I propositionen anges också att vissa förändringar vad avser

de förmåner i form av kontant lön m.m. som skall ingå i den

sjukpenninggrundande inkomsten bör vidtas fr.o.m. den 1 januari

1997.

Vidare anser regeringen att kontaktdagarna inom den

tillfälliga föräldrapenningen bör slopas fr.o.m. den 1 januari

1997. Detta skall dock inte gälla de tio dagar som kan utges

till föräldrar med barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade, LSS.

Åtgärderna att införa en enhetlig nivå samt avskaffa

karensdagen i sjuklöneperioden bedöms innebära en kostnadsökning

för arbetsgivarna. Regeringen anser att denna kostnadsökning

inte skall belasta arbetsgivarkollektivet. Förslaget om en

enhetlig nivå och avskaffad karensdag inom sjuklöne- och

sjukpenningförsäkringen beräknas därmed innebära en

kostnadsökning på 426 miljoner kronor netto fr.o.m. budgetåret

1997. Med beaktande av effekterna inom föräldraförsäkringen blir

det i stället en besparing på 225 miljoner kronor netto.

Motioner

Förslag om förändringar i sjukersättningssystemen och

föräldraförsäkringen har lagts fram i ett flertal motioner

väckta under den allmänna motionstiden.

Moderata samlingspartiet

I motion Sf238 av Gullan Lindblad m.fl. (m) föreslår

motionärerna att riksdagen beslutar dels att den

sjukpenninggrundande inkomsten skall baseras på medelvärdet av

de senaste 24 månadernas inkomst (yrkande 1), dels att

ytterligare en karensdag skall införas i sjukförsäkringen

(yrkande 2). Ändringarna skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1996.

Genom att införa två karensdagar får man ned sjukskrivningarna

ytterligare och arbetslinjen markeras starkare. Ett tak på tio

karensdagar under en ettårsperiod skall fortfarande gälla.

Motionärerna föreslår vidare (yrkande 3) att regeringen får i

uppdrag att redovisa förslag som innebär att ingen drabbas av

fler än två karensdagar vid varje sjukfall. Möjligheten för

småföretagare att återförsäkra sig hos försäkringskassan bör

också omarbetas så att det anpassas för två karensdagar.

I motion Sf205 yrkande 5 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs

tillkännagivande om att det för att undvika överförsäkringar bör

råda restriktivitet vad gäller avtalsförsäkringen.

I motion So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begär motionärerna

i yrkande 3 att riksdagen beslutar att kompensationsnivån inom

föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1995 skall vara densamma

under alla tolv månaderna. Med hänvisning till att

föräldraledigheten, både vad gäller ledighetens längd och

inkomstkompensation, är världens mest generösa och till det

statsfinansiella läget begär motionärerna i yrkande 4 att

havandeskapspenningen avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1995. Det

skall i stället vara möjligt att ta ut föräldraledighet två

månader före nedkomsten om man så önskar. För den som enligt

Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter är förbjuden att arbeta som

gravid eller om graviditeten av andra orsaker är komplicerad

skall sedvanlig sjukskrivning gälla.

I motion Sf227 yrkande 1 av Margit Gennser (m) anför

motionären att lagar skall utformas så att de ger hushållen

största möjliga handlingsfrihet. Eftersom lagstiftningen om

"pappamånad" i föräldraförsäkringen inte är motiverad av behov

om någon slags skyddslagstiftning för hushållen bör

"pappamånaden" avskaffas.

Härutöver begärs i motion Sf256 av Jan-Olof Franzén och Anders

G Högmark (m) ett tillkännagivande om att karensdagen inte bör

slopas.

Centerpartiet

I motion Sf212 av Olof Johansson m.fl. (c) anser motionärerna

att en samordnad arbetslivsförsäkring vid sjukdom, arbetslöshet

och funktionshinder bör införas. Försäkringen skall ersätta

nuvarande ersättning vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och

förtidspension samt tillfällig föräldrapenning och lönegaranti

vid konkurser. Arbetslivsförsäkringen skall innehålla dels en

grundpenning, dels en inkomstrelaterad arbetslivspenning.

Grundpenningen bör motsvara ersättningen i kontant

arbetsmarknadsstöd, KAS. Den inkomstrelaterade

arbetslivspenningen bör ersätta 80 % av inkomsten, dock endast

upp till en normal löntagarinkomst, ca 175 000--180 000 kr per

år. Vid sjukdom skall ingen ersättning utges för

insjuknandedagen och första sjukdagen upp till tio karensdagar

per år. Försäkringen skall innehålla en sjuklöneperiod för

arbetsgivare på fyra veckor. Vidare skall försäkringen

finansieras av avgifter som förvaltas utanför statsbudgeten i

ett samordnat fondsystem. Fonden skall tillföras medel via

statsbudgeten för finansieringen av grundpenningen. Det bör

dessutom finnas starka stimulanser för att återgå till arbete

t.ex. genom aktiveringstillägg. Motionärerna anser att systemet

blir enklare och lättare att överblicka för den enskilde och att

möjlighet att växla mellan systemen för att erhålla den

förmånligaste ersättningen elimineras. Enligt motionärerna skall

försäkringen i princip omfatta hela arbetskraften, dvs. samtliga

medborgare i landet mellan 18 år och upp till normal

pensionsålder som står till arbetsmarknadens förfogande. Den som

vill arbeta men tillfälligt eller långvarigt på grund av sjukdom

eller funktionshinder är oförmögen att göra detta skall också

ingå i den generella tryggheten. Det skall också ställas krav på

deltagande i rehabilitering. Motionärerna begär i yrkande 1 ett

tillkännagivande om en samlad arbetslivsförsäkring och i yrkande

2 att Sjuk- och arbetsskadeberedningen får tilläggsdirektiv för

att lägga förslag till en sådan arbetslivsförsäkring. Även i

motion Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) behandlas

arbetslivsförsäkringen, och motionärerna begär i yrkande 6 att

regeringen skall lägga fram förslag om införande av en sådan

försäkring fr.o.m. den 1 januari 1997. I motionen begärs

dessutom i yrkande 5 avslag på förslaget att avskaffa

karensdagen. I yrkande 7 begär motionärerna att regeringen skall

lägga fram förslag om en förlängd sjuklöneperiod t.o.m. dag 28 i

en sjukperiod, dock med full kompensation till arbetsgivarna.

Folkpartiet liberalerna

I motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) redovisar

motionärerna följande riktlinjer för den fortsatta reformeringen

av socialförsäkringarna. Finansieringen bör i ökad utsträckning

ske genom växling till försäkringsmässigt utformade

egenavgifter. Arbetsskadeförsäkringen bör utformas som en

riskförsäkring för arbetsgivare. Vidare skall inkomsttryggheten

vara utgångspunkt. Det är lämpligt med ett tak på 7,5 basbelopp

och en ersättningsnivå, för det som inte är pension, på 80 %.

Arbetslöshetsförsäkringen bör bli obligatorisk.

Socialförsäkringarna som helhet bör göras mer trovärdiga, bl.a.

genom en strävan efter bred politisk uppslutning. Motionärerna

begär i yrkande 6 ett tillkännagivande om dessa principer.

Motionärerna anför vidare att avskaffandet av en karensdag

riskerar att bli mycket kostsamt. Förslaget om sänkt

ersättningsnivå till 75 % innebär en orimlig prioritering och

får konsekvenser för tilltron till försäkringssystemet. De begär

därför avslag på regeringens förslag om avskaffad karensdag i

sjuk- och arbetsskadeförsäkringen och om sänkt ersättningsnivå i

dessa försäkringar och föräldraförsäkringen (yrkandena 12 och

13). Däremot anser de att ersättningsnivån för långtidssjuka bör

höjas från 70 till 80 % (yrkande 14). Motionärerna framhåller

att bedömningen av budgeteffekterna är extremt komplicerade. Det

är troligt att det för att uppnå en besparing på 2 miljarder

kronor är nödvändigt att vidta någon annan åtgärd. Motionärerna

förordar i så fall att antalet dagar med 75 % ersättning i

början av varje sjukperiod utökas från nuvarande två till kanske

fem. Motionärerna begär i yrkande 15 förslag härom. Motionärerna

hänvisar vidare till ESO-rapporten En Social Försäkring (Ds

1994:81) och menar att det vore en strukturellt riktig åtgärd

att låta sjukpenninggrundande inkomst fastställas med hänsyn

till den levnadsstandard man haft under en tid tillbaka. Enligt

yrkande 16 bör regeringen återkomma med förslag till

förändringar som bör genomföras redan fr.o.m. år 1996.

Motionärerna har vid sina budgetberäkningar utgått från att den

genomsnittliga inkomsten under den senaste tolvmånadersperioden

skulle gälla. Vad gäller förändringar i föräldraförsäkringen

begär Lars Leijonborg m.fl. (fp) i motion So615 yrkande 2 avslag

på förslaget att sänka ersättningsnivån i föräldrapenningen till

75 resp. 85 %. Motionärerna hänvisar till att starka

jämställdhetsskäl talar för en hög kompensationsnivå.

Motionärerna begär vidare avslag på förslaget att sänka

ersättningsnivån i den tillfälliga föräldrapenningen till 75 %

(yrkande 3) och på förslaget att sänka ersättningsnivån i

havandeskapspenningen till 75 % (yrkande 4). I motion Sf264 av

Sigge Godin m.fl. (fp) begär motionärerna avslag på förslaget om

sänkt ersättningsnivå till 75 % såvitt gäller

närståendepenningen (yrkande 1).

Vänsterpartiet

Ulla Hoffmann m.fl. (v) anför i motion Sf228 att det är både

omoraliskt och ekonomiskt felaktigt att som nu görs skära i

socialförsäkringssystemen för att finansiera underskott i andra

sektorer. Enligt motionärerna föreslår regeringen omfattande

ideologiska förändringar i socialförsäkringssystemen under den

felaktiga förevändningen att de går med förlust. Motionärerna

anser att den förändrade ideologiska inriktningen bör förankras

hos folket innan några beslut fattas. Förändringarna bör också

analyseras ur ett klass- och könsperspektiv. De begär ett

tillkännagivande härom. I motion Sf257 begär Lars Bäckström (v)

att en parlamentarisk utredning tillsätts med syfte att redovisa

förslag till en samlad reformering av socialförsäkringarna och

arbetslöshetsförsäkringen i syfte att utveckla den generella

välfärden och skapa enklare, enhetligare och rättvisare system.

Motionären anser att olikheterna mellan trygghetssystemen vad

gäller principer, nivåer m.m. medför att systemen blir

svåröverskådliga och leder till orättvisor. Skillnaderna kan

dessutom möjliggöra missbruk och ge snedvridande effekter för

samhällsekonomin i stort.

I motion So618 anser Gudrun Schyman m.fl. (v) att en utbyggd

föräldraförsäkring måste prioriteras inom familjepolitiken så

fort resurserna tillåter. Motionärerna anser också att mannens

rätt till föräldraledighet inte skall kunna överlåtas på

kvinnan. De föreslår att de kvoterade månaderna successivt byggs

ut, och de begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.

Miljöpartiet de Gröna

I motionerna Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 29 och

So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkande 9 föreslås att

ett s.k. brutet tak införs i samtliga försäkringssystem --

arbetslöshet, föräldraförsäkring, sjukpenning. I

försäkringssystemen skall ersättning utges med 80 % av inkomsten

under 144 000 kr per år och med 40 % av inkomsten över denna

nivå. I motion Fi212 begärs att riksdagen beslutar att sådana

ersättningsregler skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995.

Kristdemokratiska samhällspartiet

I motion Sf206 redovisar Alf Svensson m.fl. (kds) sina viktiga

utgångspunkter för en reformering av trygghetssystemen.

Motionärerna förordar ett obligatoriskt och i huvudsak

offentligt trygghetssystem med utrymme för egna lösningar. Samma

ersättning bör också gälla vid sjukdom, arbetslöshet och

föräldraledighet. Enligt motionärerna bör taket vara 7,5

basbelopp, där en enhetlig lägsta nivå är 2 basbelopp.

Däremellan skulle ersättningen kunna ligga på 80 % av inkomsten

upp till 5 basbelopp och 50 % av inkomsten mellan 5 och 7,5

basbelopp. Antalet karensdagar i de olika delsystemen behöver

inte vara lika men det bör finnas ett tak på hur många

karensdagar som sammantaget kan drabba en person under ett år.

Trygghetssystemet utom föräldraförsäkringen bör ligga utanför

statsbudgeten och finansieras genom egen- och

arbetsgivaravgifter med ett ökat inslag av egenavgifter.

Enhetliga avgifter bör tas ut på inkomster upp till nuvarande

tak och förslagsvis kan halv avgift tas ut på inkomster däröver.

Enligt motionärerna bör en ny parlamentarisk utredning snarast

tillsättas som bör arbeta skyndsamt så att ett reformerat

trygghetssystem kan genomföras från och med år 1997.

Motionärerna begär ett tillkännagivande härom. I motion Fi216 av

Alf Svensson m.fl. (kds) föreslås att sjuk- och

arbetsskadeförsäkringen skall innehålla två karensdagar med ett

högkostnadsskydd på tio dagar per år och en ersättningsnivå på

80 % (yrkande 13). Vidare föreslås att ersättningsnivån för

långtidssjuka höjs från 70 till 80 % (yrkande 24). Motionärerna

anser dessutom att en ytterligare besparing bör göras genom att

ersättningen i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen grundas på den

genomsnittliga inkomsten under de två senaste åren (yrkande 8).

M-, c- och kds-motion

I motion Sf230 av Sten Svensson m.fl. (m, c, kds) anför

motionärerna att en reform av socialförsäkringarna är påkallad.

Riktpunkten bör vara att så många som möjligt får sin

försörjning genom arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Ersättningen från socialförsäkringarna bör därför alltid ligga

klart under förlusten av inkomst. Den bör också täcka en inkomst

som är normal för den enskilde, inte en onormalt hög inkomst som

har uppburits en kortare tid. Genom karensperioder får den

enskilde bära en del av risken själv. Socialförsäkringarna bör

vara obligatoriska och omfatta alla, men ett utrymme för

individuella lösningar bör finnas. Förenklingar av

socialförsäkringarna är nödvändiga, och flera försäkringar kan

föras samman. Det bör också övervägas om delar av

socialförsäkringarna kan föras bort från det offentliga. Ett

förslag är en förlängd arbetsgivarperiod i kombination med en

sänkning av avgifterna. Frigjorda resurser kan användas till att

hjälpa utsatta gruper, t.ex. att rehabilitera

långtidssjukskrivna eller förbättra villkoren för personer med

handikapp. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det

anförda.

Kompletteringspropositionen

Med hänsyn till fortsatt osäkerhet i det ekonomiska och

statsfinansiella läget har regeringen funnit det motiverat att i

kompletteringspropositionen, som beslutades den 18 april 1995,

föreslå att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % skall införas i

sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen redan fr.o.m.

den 1 januari 1996 och även gälla arbetslöshetsförsäkringen.

Dessutom föreslås att karensdagen bibehålls i

sjukersättningssystemen.

Den 75-procentiga ersättningsnivån skall även gälla

rehabiliteringspenning och tillfällig föräldrapenning fr.o.m.

den 15:e dagen. Däremot skall föräldrapenningen under den första

månaden för vardera föräldern utges med 85 % av

ersättningsunderlaget.

Enligt regeringen kan såväl ersättningarnas storlek som andra

villkor i ett trygghetssystem ha betydelse för hur effektiva

åtgärderna i angränsande trygghetssystem blir. För en

långtidssjuk som saknar arbete är drivkrafterna för

rehabilitering utomordentligt svaga om den som tillfrisknar

riskerar arbetslöshet utan någon rätt till ersättning. Detta är

ett exempel bland flera på frågor som rör samspelet mellan sjuk-

och arbetslöshetsförsäkringarna. Andra konkreta frågor rör

kvalifikationsregler samt försäkrad inkomst. Huruvida dessa

skillnader är rationella eller kan behöva ändras, bör analyseras

gemensamt av Sjuk- och arbetsskadeberedningen och en kommande

utredning om arbetslöshetsförsäkringen. En särskild utredning

kommer vidare att tillsättas i samråd mellan social- och

arbetsmarknadsministrarna för att göra en bred analys av de

äldres situation på en alltmer krävande och rörlig arbetsmarknad

samt av alternativ till förtidspensionering när

ohälsoprövningen för förtidspension skärps.

I kompletteringspropositionen begär regeringen riksdagens

godkännande av vad som anförts om den enhetliga

kompensationsnivån om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och

föräldraförsäkringarna.

Regeringen lägger också fram förslag om att de två

kontaktdagarna inom den tillfälliga föräldrapenningen slopas

redan fr.o.m. den 1 juli 1995.

Kompletteringspropositionen bereds av finansutskottet. För

närvarande löper motionstid, och socialförsäkringsutskottet

kommer därefter att avge yttrande över förslagen.

Nya direktiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen

De ursprungliga direktiven till Sjuk- och

arbetsskadeberedningen fastställdes den 15 april 1993 (dir.

1993:44). I direktiven fick beredningen i uppdrag att lämna

förslag till en ny ordning för lagfästa

försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada.

Den 20 april 1995 har regeringen beslutat om nya direktiv till

Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Enligt dessa direktiv skall

beredningen bl.a.

utforma förslag till en av staten organiserad allmän

ohälsoförsäkring som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat

av temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av

sjukdom, skada eller funktionshinder,

lämna förlag till kriterier för rätt till ersättning från den

allmänna ohälsoförsäkringen med utgångspunkt från att prövningen

av arbetsförmågans nedsättning jämfört med dagens regler mer

renodlat skall baseras på medicinska grunder,

lämna förslag till ersättningsregler i den allmänna

ohälsoförsäkringen och ersättning enligt sjuklönelagen med

utgångspunkt från att ersättningsnivån vid kort eller medellång

frånvaro skall uppgå till 75 % av förmånsgrundande inkomst och

att det skall finnas en karensdag,

utforma regler för beräkning av förmånsgrundande inkomst vid

kort eller medellång sjukfrånvaro med utgångspunkt från att

denna skall avse aktuell inkomst alternativt baseras på

inkomsten under en period före sjukfallet,

inom ramen för den allmänna ohälsoförsäkringen föreslå regler

för beräkning av förmånsgrundande inkomst och ersättningsnivå

vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan i syfte att ersätta

dagens förtidspensionering och därvid utforma regler för ett

grundskydd för grupper som inte alls eller i begränsad

omfattning kvalificerat sig för inkomstbaserad ersättning,

analysera hur ohälsoförsäkringen kan utformas så att en

långsiktig finansiell balans upprätthålls och utforma förslag

till hur redovisning av inkomster och utgifter kan tydliggöras

inom ramen för statsbudgeten,

analysera samspelet mellan ohälsoförsäkringen och andra

försäkringssystem och lämna förslag till hur en bättre

samordning kan åstadkommas,

överväga sjuklöneperiodens längd och förläggning under

sjukdomsperioden,

analysera under vilka förutsättningar tilläggsförsäkringar

som ger ersättning utöver den allmänna ohälsoförsäkringen

uppfyller krav på effektivitet och rättvisa,

utforma regler för en obligatorisk tilläggsförsäkring som ger

ersättning för inkomstbortfall orsakat av arbetsskada samt

analysera för- och nackdelar med att föra över det

organisatoriska och finansiella ansvaret för denna försäkring

till arbetsmarknadens parter.

Beredningen skall omvandlas till en parlamentariskt sammansatt

kommitté. Representanter för parterna på arbetsmarknaden bör

ingå som sakkunniga. Till beredningen skall knytas en särskild

referensgrupp med parternas representanter i beredningen under

ledning av beredningens ordförande.

Utskottets bedömning

I budgetpropositionen föreslår regeringen att, med några

undantag, en enhetlig nivå om 75 % införs i sjuklöne- och

sjukpenningsystemen och inom föräldraförsäkringen fr.o.m. år

1997. Samtidigt skall reglerna om karensdag i

sjukersättningssystemen tas bort. Regeringen har hemställt att

riksdagen godkänner inriktningen på dessa åtgärder.

Härefter har regeringen i kompletteringspropositionen begärt

att riksdagen godkänner vad som där anförts om en enhetlig

kompensationsnivå om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och

föräldraförsäkringarna. Inriktningen i

kompletteringspropositionen skiljer sig mot budgetpropositionen

bl.a. så till vida att karensdagen blir kvar och att den lägre

nivån införs redan fr.o.m. år 1996. Den 75-procentiga nivån

skall dessutom gälla rehabiliteringspenningen och den

tillfälliga föräldrapenningen fr.o.m. den 15:e dagen.

Enligt utskottets mening medför den nya hemställan att

regeringens förslag i budgetpropositionen i dessa avseenden inte

längre har någon aktualitet. Riksdagen bör därför lämna

budgetpropositionen i denna del utan vidare åtgärd.

Utskottet behandlar härefter de olika motionsyrkandena.

I flera motioner föreslås enhetlighet och ökad samordning

mellan olika socialförsäkringar. Detta är också i linje med vad

regeringen föreslår. Enhetligare ersättningsnivåer inom sjuk-

och föräldraförsäkringarna föreslogs redan i

budgetpropositionen. I kompletteringspropositionen går

regeringen ännu längre, inte minst genom att föreslå samma

ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen som i sjuk- och

föräldraförsäkringarna. Även i övrigt framhåller regeringen

betydelsen av samordning mellan de olika systemen.

Enligt de nya direktiven till sjuk- och arbetsskadeberedningen

skall gränsdragningen mellan olika försäkringsgrenar göras

tydlig och rätten till ersättning från den allmänna

ohälsoförsäkringen mer renodlat baseras på medicinska grunder.

Sjuk- och arbetsskadeberedningen har fått i uppdrag att lämna

förslag till hur en bättre samordning mellan ohälsoförsäkringen

och andra försäkringssystem kan åstadkommas. Den allmänna

ohälsoförsäkringen skall också omfatta ersättning för

inkomstbortfall vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga, dvs. även

det nuvarande förtidspensionssystemet.

I flera motioner föreslås olika försäkringslösningar vad avser

ersättningsnivåer, karenstider och inkomsttak. I några motioner

föreslås ändringar i dessa avseenden redan under budgetåret

1995/96. Enligt utskottets mening bör riksdagen med hänvisning

till de ändringar som föreslås i kompletteringspropositionen

inte i detta sammanhang besluta om några sådana förändringar

under kommande budgetår. Utskottet avstyrker därför bifall till

motionerna Sf238 yrkande 2 (m) och Fi212 yrkande 29 (mp).

I de nya direktiven anges att det i nuvarande statsfinansiella

läge inte finns utrymme att pröva vare sig en höjning av

förmånstaket eller en begränsning av avgiftsuttaget. Beredningen

bör dock analysera vad som sker med inkomstbortfallsprincipen om

inkomstgränsen på längre sikt inte höjs i takt med den allmänna

inkomstutvecklingen på motsvarande sätt som skall ske inom

ålderspensionssystemet.

I tre motioner, Sf238 (m), Fi211 (fp) och Fi216 (kds),

föreslås ändrade bestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst

redan fr.o.m. år 1996. I Sjuk- och arbetsskadeberedningens

uppdrag ingår att utforma regler för beräkning av

förmånsgrundande inkomst vid kort eller medellång sjukfrånvaro

med utgångspunkt från att denna skall avse aktuell inkomst

alternativt baseras på inkomsten under en period före

sjukfallet. Utskottet anser att beredningens förslag bör

avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf238

yrkande 1, Fi211 yrkande 16 och Fi216 yrkande 8.

Vad gäller förslag om en förlängd sjuklöneperiod konstaterar

utskottet att beredningen har i uppdrag att överväga såväl

sjuklöneperiodens längd som förläggning under sjukdomsperioden.

I flera motioner föreslås att den nuvarande 70-procentiga

kompensationsnivån som är huvudregel för sjukfall längre än ett

år skall höjas. Genom regeringens förslag kommer

kompensationsnivån i sjukförsäkringen att även vid långa

sjukfall vara densamma som tidigare under sjukperioden,

dock 75 %.

Med anledning av vad som anförs i motion Sf205 yrkande 5 (m)

om avtalsförsäkring vill utskottet hänvisa till att Sjuk- och

arbetsskadeberedningen bl.a. skall analysera under vilka

förutsättningar tilläggsförsäkringar som ger ersättning utöver

den allmänna ohälsoförsäkringen uppfyller krav på effektivitet

och rättvisa så att sådana försäkringar inte bidrar till att öka

kostnaderna för den allmänna ohälsoförsäkringen om gällande

minskningsregler avskaffas och arbetsmarknadens parter tar det

fulla ansvaret för tilläggsförsäkringarna. Vidare skall

beredningen analysera de medel i form av bl.a. minskningsregler

inom den allmänna försäkringen och åtgärder inom skatte- och

försäkringslagstiftning som kan användas för att förhindra

framväxten av tilläggsförsäkringar som riskerar att skapa

ineffektivitet och orättvisa. Utskottet konstaterar att den

fråga som motionärerna tagit upp ingår i beredningens uppdrag.

I enlighet med de generella direktiv som gäller samtliga

kommittéer och särskilda utredare (dir. 1994:124) skall Sjuk-

och arbetsskadeberedningens förslag föregås av en analys och

innehålla en redovisning av hur förslagen kan förväntas påverka

kvinnors resp. mäns villkor och därmed förutsättningarna för

jämställdhet mellan könen. Härigenom tillgodoses delvis motion

Sf228 (v).

Tre motioner gäller s.k. kvoterad föräldrapenning. Utskottet

vill erinra om att avsikten med reformen att 30

föräldrapenningdagar förbehålls vardera föräldern och utges med

en högre kompensationsnivå är att öka fädernas uttag av

föräldrapenning (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:SfU15). Som

skäl har angivits att det är viktigt för barnen att fäderna tar

till vara sin rätt att vara föräldralediga med dem. Forskning

har visat att en tidigt etablerad nära relation mellan far och

barn ger en god grund för relationen under resten av livet. På

sikt skulle det också innebära att det kommer att anses som

naturligt såväl på arbetsplatsen, i samhället som i familjen att

mannen lika väl som kvinnan tar det praktiska ansvaret för

omsorg och uppfostran av barnen. Utskottet anser det viktigt att

reformen i denna del får sådan effekt, och den bör därför inte

avskaffas vare sig vad gäller själva förbehållet eller den högre

kompensationsnivån. Utskottet avstyrker således bifall till

motionerna So617 yrkande 3 (m) och Sf227 yrkande 1 (m).

Beträffande frågan om en fortsatt utbyggnad och kvotering av

föräldraförsäkringen i enlighet med vad sin föreslås i motion

So618 yrkande 1 (v) bör riksdagen inte nu göra något uttalande.

Det är enligt utskottets mening inte befogat att slopa

havandeskapspenningen fr.o.m. den 1 januari 1996, och utskottet

avstyrker bifall till motion So617 yrkande 4 (m). Utskottet vill

dock erinra om att riksdagen på förslag av utskottet i

betänkande 1992/93:SfU2 begärde en utredning av frågan om i

vilken omfattning de olika förmånerna vid graviditet utnyttjas.

Det förelåg också ett behov av ett fördjupat underlag för att få

belyst sjukskrivningsorsakerna under den senare delen av

graviditeten och sambandet med havandeskapspenningen.

Riksförsäkringsverket har nyligen redovisat denna utredning

till regeringen. Verket har därvid inte föreslagit någon ändring

i gällande regelverk.

Utskottet anser sammanfattningsvis att flera av motionerna

tillgodoses med vad utskottet ovan anfört. Många förslag ryms

också inom ramen för Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete.

Med hänsyn till beredningens parlamentariska sammansättning

finns goda förutsättningar att där driva de olika frågorna.

Några ställningstaganden från riksdagens sida bör därför nu inte

göras. Inte heller i övrigt anser utskottet att motionerna skall

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet vill i detta sammanhang också ta upp motion Sf219 av

Christina Zedell och Eva Johansson (s). Motionen har föranletts

av ett förslag i budgetpropositionen att de vanliga

kontaktdagarna, som kan tas ut fr.o.m. det kalenderår barnet

fyller 4 år t.o.m. det då barnet fyller 12 år, skall slopas

fr.o.m. år 1997. Med anledning härav föreslår motionärerna att

åldersgränsen för uttag av garantidagar höjs från 8 år, eller

den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret,

till det kalenderår barnet fyller 15 år.

Även om kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen på sätt nu

föreslås i kompletteringspropositionen avskaffas fr.o.m. den 1

juli 1995, anser utskottet det inte motiverat med någon höjning

av åldersgränsen för uttag av garantidagar. Motion Sf219 bör

därför avslås.

Sjukdomsbegreppet

Proposition 147

I proposition 1994/95:147 framhålls att AFL inte innehåller

någon definition av begreppet sjukdom. I äldre förarbeten finns

dock vissa uttalanden om begreppets innebörd som fortfarande

anses vara vägledande. Enligt dessa uttalanden bör man vid

bedömningen av om sjukdom föreligger hålla sig till vad som

enligt vanligt språkbruk och gällande läkarvetenskaplig

uppfattning anses vara sjukdom. Med utgångspunkt häri kan enligt

propositionen varje onormalt kropps- eller själstillstånd som

inte hör ihop med den normala livsprocessen betecknas som

sjukdom. Störningar och fysiologiska förändringar som beror på

det naturliga åldrandet, havandeskap eller barnsbörd betraktas

inte som sjukdom, då de hör ihop med den normala livsprocessen.

Sjukdomsbegreppet har enligt vad som anförs i propositionen

successivt utvidgats. Vissa tillstånd under graviditet anses

numera ge rätt till sjukpenning (t.ex. hotande förtidsbörd och

hotande missfall). Även operativa ingrepp kan ge rätt till

sjukpenning (t.ex. kejsarsnitt, abort och skönhetsoperation),

liksom sorg- och trötthetstillstånd (t.ex. vid en nära anhörigs

död).

I propositionen anförs att den av Rehabiliteringsberedningen i

betänkande (SOU 1988:41) föreslagna utvidgningen av

sjukdomsbegreppet genom införande av ytterligare ett

orsaksrekvisit hade motiverats av den utvidgning som enligt

beredningen redan tillämpades i praktiken på vissa håll. I

proposition 1990/91:141 föreslogs emellertid ingen ändring av

gällande orsaksrekvisit för sjukpenning.

Enligt vad som anförs i propositionen innebär det svåra

avvägningar att bedöma vad som skall anses som sjukdom.

Det finns dock inte anledning att tro att den utvidgning genom

domstolspraxis som har skett sedan nuvarande sjukdomsbegrepp

infördes har inneburit att det generellt sett är för generöst

och inte heller att den tillämpning av sjukdomsbegreppet som

utvecklats genom denna domstolspraxis inte utgör en tillräcklig

bestämning för vad som formellt skall avses med sjukdom.

Problemet är i stället den glidning i tillämpningen av

sjukdomsbegreppet som skett hos patienter, läkare och inom

socialförsäkringsadministrationen.

I propositionen anförs att det är viktigt för att tilltron

till socialförsäkringssystemet och dess legitimitet skall

kunna bibehållas att det försäkringsrättsliga

sjukdomsbegreppet tillämpas så att det förbehålls de personer

som uppfyller vissa uppställda kriterier. Det är enligt

propositionen angeläget att motverka att ersättning från

sjukförsäkringen utges för sociala och generella livsproblem

utan att en utvidgning av det försäkringsrättsliga

sjukdomsbegreppet har skett genom domstolspraxis eller

lagändring.

I propositionen föreslås därför i syfte att tydliggöra det

gällande sjukdomsbegreppet att det skall framgå av 3 kap. 7 §

AFL att försäkringskassan vid sin bedömning av om sjukdom

sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel

skall bortse från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala

eller liknande förhållanden, t.ex. problem av existentiell art.

Enligt propositionen skall sjukdomstillstånd som utlösts av

nämnda förhållanden dock kunna ge rätt till sjukpenning.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.

Motionen

Ragnhild Pohanka (mp) begär i motion Sf17 yrkande 1 avslag på

förslaget om förtydligande av sjukdomsbegreppet. Motionären

befarar att sjukdomsbegreppet blir alltför snävt och att detta

kommer att diskriminera människor vars sjukdom helt eller delvis

har sin grund i existentiella orsaker.

Utskottets bedömning

Utskottet, som konstaterar att sjukdomstillstånd som utlösts

av t.ex. problem av existentiell art även fortsättningsvis

kommer att kunna ge rätt till sjukpenning, tillstyrker

regeringens förslag och avstyrker bifall till motion Sf17

yrkande 1.

Bedömning av arbetsförmågan

Enligt 3 kap. 7 a § AFL får, för att underlätta återgång till

arbete i anslutning till ett sjukdomsfall, i stället för

sjukpenning ersättning utges för merutgifter för resor till och

från arbetet. Ersättning för dag får utges med högst ett belopp

som motsvarar hel sjukpenning och endast med den försäkrades

samtycke.

Vid bedömning av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt

skall enligt 3 kap. 8 § AFL, om sjukdomen kan antas vara

kortvarig, särskilt beaktas om den försäkrade på grund av

sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed

jämförligt arbete. Om sjukdomen kan antas bli långvarig eller

den försäkrade bedöms inte kunna återgå till sitt arbete, skall

försäkringskassan undersöka om den försäkrade efter

rehabiliteringsåtgärd kan försörja sig själv genom

förvärvsarbete om arbetsförhållandena ändras eller om annat

lämpligt arbete erhålls. Därvid skall beaktas vad som rimligen

kan begäras av honom med hänsyn till sjukdomen, hans utbildning

och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och

andra sådana omständigheter.

Enligt vad som anförs i proposition 1994/95:147 finns det

anledning att ändra reglerna så att det inte längre är den

enskilde som avgör om han t.ex. vill åka taxi till och från

arbetet eller ej i de fall arbetsoförmågan endast består i att

han inte kan företa resorna på det vanliga sättet. Regeringen

föreslår därför att om en försäkrad som drabbas av sjukdom

skulle kunna förvärvsarbeta men inte kan använda sig av

ordinarie färdmedel för resa till och från arbetet,

försäkringskassan skall i stället för sjukpenning kunna utge

ersättning för merutgifter för resa till och från arbetet.

Försäkringskassan skall dock alltid väga in om resekostnaderna

blir skäliga.

Vidare föreslås att begreppen kortvarig respektive långvarig

sjukdom slopas. I stället skall enligt propositionen en

bedömning göras av om den försäkrade på grund av sjukdomen kan

antas återgå till sitt vanliga arbete. Enligt regeringen är det

angeläget att nuvarande regler ändras så att när arbetsgivaren

kan ordna andra tillfälliga arbetsuppgifter arbetsförmågan vid

sjukdom bör bedömas i relation till dessa arbetsuppgifter. Om

den försäkrade kan utföra dessa arbetsuppgifter skall

sjukpenning inte utges. Regeringen föreslår därför att om den

försäkrade kan antas återgå till sitt vanliga arbete skall

arbetsförmågan bedömas i förhållande till detta arbete eller

annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den

anställde. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober

1995.

Förslagen har inte föranlett några motionsyrkanden, och

utskottet biträder förslagen.

Utskottet vill framhålla att en sådan undersökning av den

försäkrades eventuella behov av rehabiliteringsåtgärd som avses

i förslaget till ändring av 3 kap. 7 § fjärde stycket AFL,

liksom enligt tillämpningen av nu gällande regler, förutsätter

att den försäkrade inte kan direktplaceras i annat arbete på den

öppna arbetsmarknaden. Någon ändring i detta avseende är inte

avsedd.

Den försäkrades medverkan och behandlande läkares bedömning

Försäkringskassan får enligt 3 kap. 7 § AFL när det finns skäl

till det kräva att läkarintyg ges in för att styrka nedsättning

av arbetsförmågan. När en sjukperiod har pågått fyra veckor

skall den försäkrade ge in ett läkarutlåtande till

försäkringskassan, om kassan begär det. Ett sådant

läkarutlåtande skall innehålla uppgift om behovet av

rehabilitering, pågående och planerad behandling eller

rehabiliteringsåtgärd samt, om möjligt, beräknad återstående

sjukdomstid med nedsatt arbetsförmåga.

Enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1988:2) om

kontroll i sjukpenningärenden m.m. skall försäkringskassan

införskaffa den utredning som i varje särskilt fall kan anses

nödvändig för bedömningen av rätten till sjukpenning genom att

infordra bl.a. försäkran för sjukpenning och intyg av läkare.

Enligt vad som anförs i proposition 1994/95:147 finns det när

det gäller sjukpenning för närvarande inget krav på den

försäkrade att själv ange vad han eller hon kan respektive inte

kan göra på arbetet med hänsyn till sin sjukdom eller sina

symtom. Regeringen anser att det i försäkran för sjukpenning bör

ges större utrymme och skyldighet för den försäkrade att

beskriva sina ordinarie arbetsuppgifter och vad som föranleder

hel eller delvis arbetsoförmåga. I propositionen föreslås därför

att den försäkrade skall ges en tydligare skyldighet att såväl i

den försäkran som ges in i början av ett sjukfall som i en

särskild försäkran efter en tids sjukskrivning ange på vilket

sätt uppgiven sjukdom påverkar arbetsförmågan. Den särskilda

försäkran skall lämnas senast efter fyra veckors sjukskrivning.

Uppgifterna i försäkran skall lämnas på heder och samvete.

Vidare föreslås att det i AFL införs regler om vilket

medicinskt beslutsunderlag som krävs för bedömning av rätt till

sjukpenning. Läkarens roll skall enligt propositionen i första

hand vara att uttala sig om den försäkrades medicinska status

och i vad mån och på vilket sätt detta påverkar

funktionsförmågan, dvs. vilket funktionshinder som sjukdomen

e.d. förorsakar den försäkrade. Läkarintyg skall ges in för att

styrka nedsättning av arbetsförmåga på grund av sjukdom fr.o.m.

den 7:e dagen efter sjukanmälningsdagen. Ett utförligare

läkarutlåtande skall ges in för att styrka nedsättning av

arbetsförmågan på grund av sjukdom senast fr.o.m. den 28:e dagen

efter sjukanmälningsdagen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.

Förslagen har inte föranlett några motionsyrkanden, och

utskottet biträder förslagen.

Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande

utredning

Proposition 147

Försäkringskassan beslutar om rätt till sjukpenning. Enligt 18

kap. 12 § AFL skall förtroendeläkare och förtroendetandläkare

biträda försäkringskassan i frågor som kräver medicinsk eller

odontologisk sakkunskap. Varje tjänsteman hos försäkringskassan

bedömer självständigt om ärenden skall föreläggas

förtroendeläkare eller inte.

Som nämnts ovan kan försäkringskassan med stöd av 3 kap. 7 §

AFL och RFFS 1988:2 infordra beslutsunderlag i form av

läkarintyg och utlåtanden m.m. som behövs för beslut om rätt

till sjukpenning. Om den försäkrade vägrar att genomgå

undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter kan

enligt 20 kap. 3 § AFL ersättningen dras in eller sättas ned.

I proposition 1994/95:147 anförs bl.a. att andelen

sjukskrivningar som baseras på diffusa diagnoser ökar och att

det finns anledning att tro att det bakom det stora antalet

sådana diagnoser döljer sig andra problem än vad som anges på

försäkran eller i läkarintyg och läkarutlåtanden. Det finns

vidare uppgifter som tyder på att det för den enskilde

handläggaren på försäkringskassan kan vara mycket svårt att

ifrågasätta de intyg och utlåtanden som den försäkrade lämnar.

Mot bakgrund härav föreslås i propositionen att det i varje

sjukpenningärende skall ske en fördjupad bedömning senast efter

det att det särskilda läkarutlåtandet och den särskilda

försäkran inkommit, dvs. efter fyra veckors sjukskrivning. Vid

denna bedömning skall förtroendeläkare medverka.

Enligt regeringen är det av stor vikt att det sker en noggrann

bedömning i början av varje sjukfall. Det är försäkringskassan

som avgör om och i vilken grad arbetsförmågan är nedsatt. Därvid

utgör läkarintyget respektive läkarutlåtandet bara ett av flera

underlag för detta beslut. I praktiken fungerar det emellertid

enligt propositionen oftast så att intyget och utlåtandet har

ett sådant starkt bevisvärde att den enskilde handläggaren hos

försäkringskassan har små möjligheter att vare sig ifrågasätta

intyget eller utlåtandet och än mindre besluta att detta inte i

tillräcklig grad styrker rätten till sjukpenning.

Försäkringskassan bör därför enligt regeringen ges en klart

uttalad möjlighet att som en förutsättning för rätt till

fortsatt sjukpenning kräva att den försäkrade genomgår

kompletterande undersökning och utredning hos t.ex. annan

sjukvårdsenhet. Om den försäkrade inte medverkar i en

kompletterande utredning föreslås att försäkringskassan ges rätt

att sätta ned sjukpenningen eller helt dra in den.

Försäkringskassans bedömning av behovet av kompletterande

utredning och kassans val av sjukvårdsenhet eller liknande skall

inte kunna överklagas.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.

Motioner

I motion Sf15 yrkande 1 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs

förslag till regler för överprövning av försäkringskassans

handläggning och beslut i ärenden som rör kompletterande

utredningar och valet av sjukvårdsenhet. Enligt motionärerna

bör den enskilde av rättssäkerhetsskäl kunna överklaga alla

beslut fattade av försäkringskassan. I motion Sf16 yrkande 1 av

Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begärs tillkännagivande om rätten

att överklaga valet av sjukvårdsenhet. Om denna möjlighet inte

ges finns risk för en ytterligare skärpt konfrontationssituation

i ett redan låst läge. Det skulle enligt motionärerna

omöjliggöra den positiva medverkan av den försäkrade som alltid

bör eftersträvas. Ragnhild Pohanka (mp) begär i motion Sf17

yrkande 2 tillkännagivande om att en försäkrad som ej vill

medverka i kompletterande utredning om rätt till sjukpenning

eller förtidspension skall ges rätt att begära omprövning av

försäkringskassans bedömning av behovet av en sådan utredning i

samband med kommunicering om indragning av sjukpenning.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det finns en betydande risk för att

försäkringskassans handläggning av försäkringsärendet och därmed

möjligheterna att tidigt sätta in rehabiliteringsåtgärder

försenas om den försäkrade ges rätt att särskilt överklaga

kassans begäran om en utredningsåtgärd. Utskottet förutsätter

dock att försäkringskassan kommer att verka för att den

försäkrade frivilligt ställer upp för erforderliga

undersökningar och utredningar. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna Sf15

yrkande 1, Sf16 yrkande 1 och Sf17 yrkande 2.

Rehabilitering

Gällande ordning

Fr.o.m. år 1992 gäller nya regler om försäkringskassornas

ansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering och om ekonomisk

ersättning till de försäkrade vid sådan rehabilitering (prop.

1990/91:141, bet. 1990/91:SfU16, rskr. 1990/91:303). Genom

samtidiga ändringar i arbetsmiljölagen (prop. 1990/91:140, bet.

1990/91:AU22) har även arbetsgivarens ansvar för förbättringar

av arbetsmiljön vidgats, och arbetsgivaren skall se till att det

finns en på lämpligt sätt organiserad anpassnings- och

rehabiliteringsverksamhet för att han skall kunna fullgöra sina

uppgifter enligt de nya rehabiliteringsreglerna i lagen

(1962:381) om allmän försäkring (AFL).

Frågor om rehabilitering och rehabiliteringsersättning

regleras i 22 kap. AFL. Enligt dessa regler skall arbetsgivaren,

om det inte framstår som obehövligt, påbörja en

rehabiliteringsutredning antingen när den försäkrade till följd

av sjukdom har varit helt eller delvis frånvarande från sitt

arbete under längre tid än fyra veckor i följd eller när den

försäkrades arbete ofta har avbrutits av kortare sjukperioder

eller när den försäkrade begär det. Utredningen skall göras i

nära samråd med den anställde. I arbetsgivarens ansvar ingår

också att vidta de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder

som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna

verksamheten. Försäkringskassan skall samordna och utöva tillsyn

över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten och

ansvara för att rehabilitering kommer till stånd när

arbetsgivare saknas eller inte fullgör sina åtaganden.

Försäkringskassan skall också upprätta en rehabiliteringsplan om

den försäkrade är i behov av någon arbetslivsinriktad åtgärd.

Rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. AFL utges när en

försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt

med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad

rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att

helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av

arbetsförmågan. Rehabiliteringsersättning består av

rehabiliteringspenning som utges med 95 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten och särskilt bidrag. Någon

tidsgräns för hur länge ersättning kan utges föreligger inte.

Fr.o.m. budgetåret 1990/91 avsätts särskilda medel som får

användas av försäkringskassorna för köp av yrkesinriktade

rehabiliteringstjänster. För budgetåret 1994/95 har avsatts 700

miljoner kronor för köp av sådana tjänster.

Kvinnors rehabiliteringssituation

I två motioner tas upp frågor som rör kvinnors

rehabiliteringssituation.

I motion Sf231 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) anförs

att studier visat att män och kvinnors rehabilitering inte sker

på lika villkor. Bl.a. har det framkommit att mäns

rehabilitering påbörjas tidigare än kvinnors, att män erbjuds

mer omfattande rehabiliteringsåtgärder samt att vårdpersonal och

personal med ansvar för rehabilitering inte är medvetna om att

män och kvinnor behandlas olika. Enligt motionärerna har det

visat sig att män oftare erbjuds exempelvis omskolning medan

kvinnor erbjuds arbetsträning. Män får också oftare förslag om

yrkesinriktad rehabilitering. Motionärerna menar att män har

lättare att få gehör för sina egna förslag och fler män än

kvinnor återgår i arbete. Motionärerna begär i yrkande 1 ett

tillkännagivande om att rehabilitering bör ske på lika villkor

för kvinnor och män. Rapporter från olika håll har vidare enligt

motionärerna visat att tillgången till rehabilitering försämrats

trots att rehabiliteringsarbetet lyfts fram som en av de

viktigaste social- och vårdpolitiska åtgärderna under detta

decennium. En av orsakerna kan enligt motionärerna vara den

decentralisering som skett inom hälso- och sjukvården under

senare år vilket medfört bl.a. att antalet s.k. utomlänsremisser

för behandling och medicinsk rehabilitering har minskat. De

resurser som finns inom det egna landstinget prioriteras. I

detta läge förbises enligt motionärerna ofta människor med s.k.

"tysta sjukdomar". Reumatikerna är en sådan grupp och enligt vad

som anförs i motionen är ca 75 % av reumatikerna kvinnor som

ofta förtidspensioneras i stället för att få den hjälp och det

stöd som behövs för att de skall kunna bibehålla sina funktioner

och därmed kvarstå i arbete. Dessa kvinnors

rehabiliteringssituation bör enligt motionärerna beaktas

särskilt i rehabiliteringsarbetet, och i yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande härom. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande

om att informationsteknologins betydelse inom

rehabiliteringsarbetet särskilt bör uppmärksammas. Enligt

motionärerna kan även svårt sjuka kvinnor med långdragna

sjukdomsförlopp genom aktiva åtgärder avpassade för det enskilda

fallet och med användandet av ny teknik delta aktivt i

arbetslivet.

Olof Johansson m.fl. (c) anför i motion Sf621 att många

invandrarkvinnor har både fysiskt och psykiskt påfrestande

arbete inom industri och service. Detta tillsammans med arbete i

hemmet i än högre grad än vad som gäller för svenska kvinnor har

lett fram till att invandrarkvinnor oftare drabbas av

belastnings- och förslitningsskador. Enligt motionärerna behövs

förutom bättre anpassad arbetsmiljö individuella

rehabiliteringsprogram för att förebygga och om möjligt undvika

förtidspensionering för dessa kvinnor. I yrkande 12 begärs ett

tillkännagivande härom.

Frågor om kvinnors ohälsa behandlades utförligt av utskottet

under föregående riksmöte med anledning av några motioner (bet.

1993/94:SfU19). I betänkandet konstaterar utskottet att kvinnor

har ett högre ohälsotal än män och att kvinnors och mäns

arbetsmarknader skiljer sig åt. Kvinnor har ofta mer monotona

arbetsuppgifter och mindre inflytande över sin arbetssituation

än män. Utskottet hänvisade vidare till att der i

KSA-utredningens (Utredningen om kunskapsbildning i arbetslivet)

betänkande SOU 1994:48 fanns redovisat bl.a. en utvärdering av

olika fallstudier som Arbetslivscentrum låtit göra. Av dessa

framgår att Arbetslivsfondens bidrag per berörd person är lägre

på kvinnodominerade arbetsplatser. Några av de mest lönsamma

arbetsplatsprogrammen hade dock genomförts med begränsade bidrag

inom tungt vårdarbete. I utredningsbetänkandet anges att

analysen tyder på att det är förenat med ett lågt ekonomiskt

risktagande att satsa på kvinnors arbetsmiljö. Det är ofta fråga

om små investeringar som varit lönsamma. Utifrån fallstudierna

och annan forskning drogs bl.a. slutsatsen att många

arbetsplatser har en outvecklad arbetsmiljö just för att jobben

utförs av kvinnor som ett slags förlängning av traditionellt

kvinnligt hemarbete. Arbetet har därför inte betraktats som

riktigt och inte blivit föremål för utprövning av adekvat

arbetsorganisation. Arbetsplatsprogrammen bör enligt studierna

utformas med hänsyn till att det är kvinnor som berörs och att

de ofta har särskilda livserfarenheter och livsomständigheter.

De flesta kvinnor med familj har huvudansvaret för att samordna

familjemedlemmarnas behov och gör det genom att anpassa sin egen

tid så långt som möjligt efter de övrigas behov. Möjligheten att

variera arbetstiden är i detta perspektiv avgörande för hur de

kan jämka samman arbete och familj. Kvinnorna har, framhåller

KSA-utredningen, hittills varit duktiga på att göra detta

samordningsproblem osynligt och har därför fått betala priset

genom deltidsarbete, stress och dålig arbetsmiljö.

I betänkandet anförde utskottet vidare att studier visat att

kvinnor ofta behandlas annorlunda än män som patienter inom

sjukvården. Utskottet förutsatte mot bakgrund av det redovisade

materialet att försäkringskassorna såg till att kvinnor och män

hade samma möjligheter att få en arbetslivsinriktad

rehabilitering.

I nämnda betänkande, SfU19, anfördes vidare att eftersom

förebyggande åtgärder och rehabilitering berör många olika

sektorer är det viktigt med en helhetssyn vad gäller behovet av

ytterligare åtgärder inom rehabiliteringsområdet. Enligt

utskottets mening skulle det därför vara mycket värdefullt om

regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och

rehabiliterande insatser. Det anförda gavs av riksdagen

regeringen till känna.

Som framgått tyder mycket på att kvinnor har en mer

ofördelaktig situation än män vad gäller såväl arbetsliv som

hälso- och sjukvård men också att det i dessa avseenden

försiggår ett arbete som syftar till att utjämna skillnaderna.

Bl.a. har regeringen tillsatt en utredning (dir. 1994:95) med

uppgift att utreda frågor om hur kvinnor och män bemöts inom

hälso- och sjukvården. Att kvinnor och män i aktuella hänseenden

behandlas lika och kommer i åtnjutande av samma förmåner bör

enligt utskottets uppfattning såväl ur ett samhällsekonomiskt

perspektiv som av jämställdhetsskäl vara en självklarhet.

Utskottet anser det viktigt att de nu berörda frågorna om

kvinnors rehabilitering och eventuella särskilda insatser

därvidlag ytterligare belyses och att detta kan ske inom ramen

för det samlade åtgärdsprogrammet eller i annat lämpligt

sammanhang.

Vad utskottet med anledning av motionerna Sf231 yrkandena 1--3

och Sf621 yrkande 12 sålunda anfört bör ges regeringen till

känna.

Rehabiliteringsansvaret

I två motioner framförs synpunkter på arbetsgivarnas

respektive försäkringskassornas roll och ansvar i

rehabiliteringsarbetet.

Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds) begär i motion Sf265

tillkännagivande om behovet av att klargöra arbetsgivarens

ansvar för rehabilitering. Enligt motionärerna kan man tala om

rehabilitering i flera olika avseenden, såsom medicinsk, social

och yrkesmässig rehabilitering, och det råder såväl bland

arbetsgivarna som i försäkringskassorna osäkerhet om gränsen för

arbetsgivarnas ansvar. Det är därför angeläget att denna gräns

noggrant klargörs. En annan brist är att behovet av

rehabilitering inte utreds såsom föreskrivs i lagen. En av

orsakerna härtill kan enligt motionärerna vara att sådana

utredningar är främmande moment i företagandet. Villkoren kan

dock vara olika beroende på bl.a. företagets storlek.

Motionärerna menar mot bakgrund härav att ansvaret för att

rehabiliteringsutredningar görs förslagsvis bör ligga hos

försäkringskassan, i vart fall för de mindre företagen.

I motion Sf239 av Ragnhild Pohanka och Thomas Julin (mp)

begärs ett antal tillkännagivanden som syftar till att skärpa

arbetsgivaransvaret för rehabilitering och att tydliggöra

försäkringskassornas roll i detta arbete. I motionen anförs att

Riksrevisionsverket (RRV) i sin rapport Att återupprätta -- om

försäkringskassans rehabiliteringsverksamhet -- uppgett att

många arbetsgivare, framför allt inom mindre företag, inte gör

någon rehabiliteringsutredning när en anställd varit sjuk i mer

än fyra veckor eller haft upprepade korta sjukskrivningsfall. Om

utredningar görs håller dessa en låg kvalitet.

Arbetsgivaransvaret bör därför lagstiftningsvägen skärpas

(yrkande 1). Vidare bör möjligheten att införa en skyldighet för

arbetsgivaren att i bokslutet redovisa kostnader för

sjukfrånvaro utredas för att på så sätt få fram en medvetenhet

om de faktiska företagskostnaderna för en undermålig

personalpolitik (yrkande 2). RRV har vidare, anför

motionärerna, pekat på motsvarande brister inom

försäkringskassorna. I många fall har handläggare på kassorna

ansett att det saknats behov av utredning, men något tydligt

ställningstagande från försäkringskassans sida har inte

framgått. Försäkringskassan har enligt RRV inte ansett sig ha

ansvar att utifrån de enskilda fallen skaffa sig en enhetlig

kunskap om bakomliggande arbetsmiljöproblem. Detta anses bl.a.

bero på bristande ADB-kapacitet men också på att

försäkringskassans roll i rehabiliteringsarbetet upplevs som

oklar. Bristerna i underlaget gör att den enskilde inte får den

centrala plats i rehabiliteringen som är nödvändig för ett

effektivt rehabiliteringsarbete. Försäkringskassans roll i

rehabiliteringsarbetet bör enligt motionärerna tydliggöras genom

direktiv (yrkande 3) och därvid bör den enskildes roll

poängteras (yrkande 4). I direktiven bör vidare vikten av ett

samarbete mellan försäkringskassan och Yrkesinspektionen

framhållas så att den kunskap som kassorna får om olika

arbetsmiljöproblem tas till vara och används i inspektionens

arbete (yrkande 5). För att kunna systematisera enskilda

rehabiliteringsbehov till bakomliggande arbetsmiljöproblem bör

försäkringskassan tilldelas erforderliga medel (yrkande 6).

I utskottets ovan angivna betänkande SfU19 anförde utskottet

med anledning av ett motionsyrkande bl.a. att det, mot bakgrund

av vad som anförts i Riksförsäkringsverkets fördjupade

anslagsframställning för budgetåren 1995/96--1997/98 och

uppgifter som lämnades vid utskottets offentliga utfrågning den

1 mars 1994 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning samt

i andra sammanhang, förelåg skäl för att klargöra arbetsgivarens

ansvar i rehabiliteringssammanhang. Bl.a. hade företrädaren för

Arbetslivsfonden under utfrågningen uppgivit att

ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare och framför allt

försäkringskassa var oklar och att en översyn borde göras.

Enligt utskottets bedömning var ett klargörande i dessa

avseenden en förutsättning för att rehabiliteringsarbetet i

övrigt skulle kunna fungera, och utskottet ansåg att regeringen

borde låta utreda denna fråga. Därvid borde även beaktas de

minsta företagens praktiska möjligheter att leva upp till sitt

ansvar i detta hänseende. I utredningen kunde också övervägas om

den närmare innebörden av arbetsgivarens ansvar borde regleras i

kollektivavtal. I detta sammanhang borde också kunna övervägas

om försäkringskassan och arbetsgivaren skulle vara skyldiga att

erbjuda rehabilitering inom viss tid. Regeringen borde snarast

återkomma till riksdagen med förslag i den mån

lagstiftningsåtgärder erfordrades. Det anförda gav riksdagen som

sin mening regeringen till känna.

I de ovan nämnda nya direktiven till Sjuk- och

arbetsskadeberedningen anges bl.a. att ansvaret för förebyggande

och rehabiliterande insatser faller på samhället och den

enskilde individen. Nu gällande lagstiftning ålägger

arbetsgivaren ett ansvar såväl vad gäller utformningen av

arbetsmiljön som att aktivt delta i rehabiliteringsarbetet.

Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall utvärdera hur

rehabiliteringsarbetet bedrivs i dag och lämna förslag till hur

ansvarsfördelningen kan göras tydligare. Därvid skall

arbetsgivarens ansvar uppmärksammas. Beredningen bör också

överväga att inom ramen för ohälsoförsäkringen införa

möjligheter att vidta sanktioner mot en arbetsgivare som åsamkar

försäkringen höga kostnader till följd av att denne inte

uppfyller de åligganden som lagstiftningen stadgar. Utskottet

anser att resultatet av Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete

bör avvaktas och avstyrker med det anförda bifall till

motionerna Sf239 och Sf265.

Forskning inom socialförsäkringsområdet

I motion So293 anför Rune Backlund m.fl. (c) att omfattningen

av socialvetenskaplig forskning med anknytning till de

ekonomiska systemen fortfarande är relativt begränsad med hänsyn

tagen till socialförsäkringens stora betydelse för individens

välfärd och för samhällsekonomin. Betydande behov finns av mer

forskningsbaserad kunskap om bl.a. de faktorer som ligger bakom

de stora förändringarna i sjukfrånvaro och förtidspensionering

under senare år, liksom om samspelet mellan socialförsäkringen

och arbetsmarknaden. Riksförsäkringsverket har enligt

motionärerna nyligen fått i uppdrag att granska hela

socialförsäkringssystemet för att dels se var det går att spara,

dels försöka utröna om de olika bidragen uppfyller de politiska

målen, och dels granska enskilda bidragsformer. Enligt

motionärerna får analyser av den offentliga sektorn dock inte

enbart begränsas till effektivitetsperspektivet, utan de måste

också innefatta nya studier av metoder för förnyelse av

politiken och den offentliga sektorn. I yrkande 6 begärs ett

tillkännagivande om behovet av mer forskningsbaserad kunskap om

bakomliggande orsaker och samband då det gäller de senaste årens

stora förändringar i sjukfrånvaron och förtidspensioneringen.

Utskottet har flera gånger tidigare uppmärksammat behovet av

forskning inom socialförsäkringsområdet och senast i betänkande

1994/95:SfU1. Utskottet anförde därvid bl.a. att det var

tillfredsställande att det under senare tid föreligger en

positiv trend beträffande forskning och utveckling inom det

socialförsäkringsrättsliga området. Behovet av forskning var

enligt utskottet betydande inte minst med hänsyn till de stora

kostnader som socialförsäkringen omsluter och till kravet på att

tillgängliga resurser används på ett effektivt sätt. Utskottet

ansåg det väsentligt att forskningsbehovet även fortsättningsvis

uppmärksammas och att ytterligare resurser tillförs området.

Utskottet kan i allt väsentligt ställa sig bakom de synpunkter

som framförs av motionärerna. Även om forskning inom

socialförsäkringsområdet under senare tid haft en positiv

utveckling är behovet av kunskaper om bakomliggande

orsakssamband och förändringar inom socialförsäkringssystemen

stora. Utskottet utgår från att sådan forskning, inte minst mot

bakgrund av systemens stora sociala och ekonomiska betydelse för

såväl samhälle som individ, får hög prioritet och att resurser

ställs till forskningens förfogande.

Med det anförda anser utskottet att motion So293 yrkande 6 får

anses besvarad.

Biståndsarbetare

Gällande bestämmelser

Försäkrade enligt den allmänna försäkringen är dels svenska

medborgare, dels andra personer som är bosatta i riket. En

försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt

i riket, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.

Med undantag för vissa SIDA-anställda gäller dessutom att den

som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för

arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i riket under

hela utsändningstiden. Detta gäller även medföljande make samt

barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att

vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de

tidigare varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.

Den som återvänder till Sverige efter att ha varit bosatt

utomlands får i princip rätt till de olika förmånerna direkt

efter bosättningen här. Som sjukpenninggrundande inkomst beaktas

därvid enligt de allmänna bestämmelserna inkomst som en

försäkrad kan antas komma att tills vidare åtnjuta av eget

arbete under minst sex månader i följd eller av eget årligen

återkommande arbete. Vidare gäller att föräldrapenning utges

endast om föräldern har varit inskriven hos försäkringskassan

under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken

föräldrapenning skall utbetalas. Föräldrapenning för de 180

första dagarna utges med belopp motsvarande förälderns

sjukpenning om föräldern under minst 240 dagar i följd före

barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför varit

försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.

Fr.o.m. den 1 juli 1993 gäller särskilda regler för

fastställande av sjukpenninggrundande inkomst och beräkning av

försäkringstid inom föräldraförsäkringen för en försäkrad som

varit anställd hos Svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett

organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk

ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet. För dessa

gäller att den sjukpenninggrundande inkomsten får fastställas

till ett belopp som motsvarar lägst den sjukpenninggrundande

inkomst som gällde omedelbart före tjänstgöringen, om

utlandstjänstgöringen varat högst tre år. Bestämmelserna gäller

även den medföljande maken eller därmed likställd. Vid

bestämmandet av villkoret om 180 dagars inskrivning hos

försäkringskassan skall bortses från tiden för utlandsvistelsen

om den varat längst tre år. Detsamma gäller beträffande kravet

på 240 dagars försäkring för att föräldrapenning över

garantinivån skall utges.

Motioner

I motion Sf252 anför Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) att

volontärer knutna till ideella biståndsorganisationer, som utgör

en viktig del i det svenska biståndsarbetet i

utvecklingsländerna, ofta har en mycket låg lön och ett mycket

svagt socialförsäkringsskydd. Motionärerna begär i yrkande 1 ett

tillkännagivande om vikten av att de får behålla sina sociala

förmåner under utlandsvistelsen. Vidare begär de i yrkande 2 att

en kartläggning görs av dessa gruppers behov av ett bättre

socialförsäkringsskydd vid hemkomsten.

I motion 1993/94:Sf268 av Margareta Viklund (kds) anför

motionären att biståndsarbetare bör ha samma sociala förmåner

som medborgare som fortsätter att bo och arbeta i Sverige. En

översyn av deras sociala förmåner bör därför göras.

Utskottets bedömning

Riksförsäkringsverket redovisade under år 1989 till regeringen

en kartläggning av socialförsäkringsskyddet för personer som

återvänder efter utlandsarbete (se bet. 1990/91:SfU11 s.

59--60). Fr.o.m. den 1 juli 1993 har därefter införts särskilda

regler för biståndsarbetare m.fl. såväl vad gäller

sjukpenninggrundande inkomst som föräldrapenning. Enligt

utskottets mening är biståndsarbetarnas sociala skydd vid

hemkomsten härigenom förhållandevis väl tillgodosett. Utskottet

anser vidare att särregler om förmåner från den allmänna

försäkringen under utlandsvistelsen inte bör införas för denna

grupp.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna

1994/95:Sf252 och 1993/94:Sf268.

Rapporteringsskyldighet enligt sjuklönelagen

Enligt 12 § sjuklönelagen skall arbetsgivaren till

försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett rätt till

sjuklön, om sjukperioden och anställningen fortsätter efter

sjuklöneperiodens utgång. Anmälan skall göras inom sju

kalenderdagar från denna tidpunkt. Arbetsgivaren skall lämna

uppgift också om andra sjukdomsfall som har gett rätt till

sjuklön. Sådan uppgift skall lämnas senast vid utgången av

kalendermånaden efter det sjuklöneperioden löpte ut.

I motion Sf225 av Michael Stjernström m.fl. (kds, m, c, fp)

anförs att det bör övervägas om arbetsgivarens

rapporteringsskyldighet enligt sjuklönelagen kan förenklas.

Behovet av uppgifter för sjukstatistiken kan enligt motionärerna

tillgodoses genom att försäkringskassan begär uppgifter från

utvalda företag, och inte genom en allmän

rapporteringsskyldighet. Vidare bör det ligga på den anställde

att på eget ansvar till försäkringskassan anmäla sjukfall som

varar utöver arbetsgivarperioden. Motionärerna begär ett

tillkännagivande härom.

Utskottet har tidigare avstyrkt motioner med begäran att

anmälningsskyldighet av korta sjukfall skall slopas (se senast

bet. 1992/93:SfU14). Utskottet har därvid ansett att en

rapportering även av korta sjukfall behövdes för att

sjuklönereformen skulle kunna följas upp och värderas. Detsamma

gällde även i övrigt förändringar i fråga om befolkningens hälsa

och ohälsa. Utskottet har vidare ansett att den föreslagna

rapporteringsskyldigheten var så administrativt enkel som kunde

begäras.

Utskottet vidhåller denna uppfattning men vill erinra om att

Sjuk- och arbetsskadeberedningen enligt sina direktiv bör lämna

förslag som tillgodoser samhällets behov av information om

ohälsa, sjukskrivningsmönster, arbetsskador m.m. Vad gäller

ansvaret för att anmäla sjukfall som fortsätter efter

sjuklöneperioden anser utskottet att det även fortsättningsvis

bör åvila arbetsgivaren. Med det anförda avstyrker utskottet

bifall till motion Sf225.

Närståendepenning

Fr.o.m. den 1 juli 1989 har en närstående som vårdar en svårt

sjuk person rätt till ersättning från sjukförsäkringen och

ledighet från sin anställning under ett högsta antal dagar.

Tiden begränsades vid reformens genomförande till högst 30 dagar

och förlängdes fr.o.m. den 1 juli 1994 till högst 60 dagar.

Närståendepenning vid vård av person som smittats av hiv vid

användning av blod eller blodprodukter inom den svenska hälso-

och sjukvården kan dock utges för högst 240 dagar.

Närståendepenning utges med 80 % av SGI:n, delad med

årsarbetstiden, och kan tas ut i form av hel, halv eller en

fjärdedels ersättning.

I propositionen föreslås att till anslaget B 3.

Närståendepenning anvisas ett förslagsanslag på 41 400 000 kr

avseende 100 % av utgifterna för närståendepenning.

Propositionen har i denna del inte föranlett något

motionsyrkande. Utskottet tillstyrker den föreslagna

medelsanvisningen.

I motion Sf264 anför Sigge Godin m.fl. (fp) att regeringen bör

ta upp överläggningar med de båda kommunförbunden för att

tillsammans med dem se över hur närståendevården skall kunna

underlättas. En fortsatt utbyggnad av växelvårdsplatser bör vara

ett inslag. Ett annat viktigt inslag bör vara att utvidga

kretsen sjuka vars närstående skall kunna få närståendepenning

och rätt till ledighet. Den tid för vilken närståendepenning

skall kunna utgå bör avsevärt förlängas, och motionärerna begär

i yrkande 2 att riksdagen beslutar att som ett första steg

förlänga tiden från nuvarande två månader till fyra månader (120

dagar) fr.o.m. den 1 juli 1995. Vidare begär de i yrkande 3 ett

tillkännagivande om överläggningar med de båda kommunförbunden

och förbättrade förutsättningar för närståendevård.

Utskottet konstaterar att tiden för ersättning och ledighet

vid närståendevård nyligen har förlängts till 60 dagar. Detta

motsvarar i allmänhet närmare tre månaders vårdtid. Utskottet

anser sig inte kunna tillstyrka en förlängning av denna tid.

Något uttalande från riksdagens sida om överläggningar mellan

regeringen och de båda kommunförbunden beträffande växelvård

anser utskottet inte påkallat.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf264

yrkandena 2 och 3.

Tillfällig föräldrapenning till båda föräldrarna samtidigt

I motion Sf247 av Sonja Fransson och Arne Kjörnsberg (s) anför

motionärerna att det har visat sig att det är mycket viktigt att

föräldrarna till ett dövt eller hörselskadat barn gemensamt lär

sig barnets språk. Det är också mycket viktigt att föräldrarna

tillsammans får krisbearbetning av den nya livssituationen.

Motionärerna anför vidare att reglerna för tillfällig

föräldrapenning förhindrar föräldrarna att samtidigt delta i

utbildning och krisbearbetning och få ersättning från

försäkringskassan. Därför måste landstingen erbjuda föräldrarna

sådan utbildning och krisbearbetning var för sig, vilket ger ett

betydligt sämre resultat och orsakar större kostnader för

landstingen. Kostnaderna för försäkringskassan blir däremot

desamma om föräldrarna ges möjlighet att ta ut tillfällig

föräldrapenning som när de liksom nu tar ut tillfällig

föräldrapenning vid olika tillfällen. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om det anförda.

Samtidigt med införandet den 1 januari 1994 av lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

LSS, genomfördes flera förbättringar i föräldraförsäkringen för

föräldrar till funktionshindrade barn (prop. 1992/93:159, bet.

1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Bl.a. utökades antalet

kontaktdagar. Vidare beslöts att tillfällig föräldrapenning i

vissa fall skulle kunna utges även när barnet inte är

närvarande. Dessutom höjdes åldersgränsen för tillfällig

föräldrapenning för vissa funktionshindrade barn.

Enligt de nya bestämmelserna kan en förälder till barn som

omfattas av LSS ha rätt till kontaktdagar, bl.a. vid

föräldrautbildning från barnets födelse till dess att barnet

fyller 16 år. Ersättning utges i dessa fall under högst tio

dagar per barn och år, och ersättningen får utges till båda

föräldrarna samtidigt. Som skäl för utökningen av antalet

kontaktdagar angavs bl.a. att det var angeläget för föräldrar

till barn med funktionshinder att få ökad kunskap om hur barnets

utveckling kan främjas, hur stöd i hemmet kan läggas upp och hur

den egna föräldrarollen kan stärkas. Det finns behov av att

förbättra för föräldrar att enskilt eller tillsammans delta i

föräldrautbildning. Det gäller bl.a. deltagande i kurser som

anordnas vid s.k. kunskapscentra (resurscentra).

Tillfällig föräldrapenning kan också utges till förälder till

ett sjukt eller funktionshindrat barn som inte har fyllt 12 år

när föräldern besöker en institution för att medverka i

behandlingen av barnet eller för att lära sig vårda barnet.

Detta gäller även när föräldern deltar i en kurs som anordnas av

sjukvårdshuvudman i samma syfte. Enligt de nya bestämmelserna

gäller inte längre något krav på att barnet är närvarande.

Tillfällig föräldrapenning i annan form än kontaktdagar får dock

utges till båda föräldrarna för samma barn och tid endast om

båda föräldrarna följer med ett barn till läkare när barnet

lider av allvarlig sjukdom. Detsamma gäller om båda föräldrarna,

som en del i behandlingen av barnet, behöver delta i ett

läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad behandling.

Utskottet konstaterar att det nyligen gjorts stora

förbättringar i möjligheterna för föräldrar till

funktionshindrade barn att få tillfällig föräldrapenning.

Föräldrar till ett dövt eller svårt hörselskadat barn har

möjlighet att utnyttja de tio kontaktdagarna i de situationer

motionärerna åsyftar. Annan tillfällig föräldrapenning kan

däremot inte tas ut samtidigt av föräldrarna annat än i vissa

behandlingssituationer. Utskottet förutsätter att de nya

bestämmelserna i föräldraförsäkringen följs upp inom ramen för

handikappreformen. Utskottet vill dock erinra om att

merkostnader till följd av ett barns funktionshinder kan beaktas

vid bedömningen av rätt till vårdbidrag enligt AFL.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf247.

Bruttoredovisning och finansieringsprinciper för

sjukförsäkringen

Nuvarande ordning

Den allmänna sjukförsäkringen finansieras genom

sjukförsäkringsavgifter enligt lagen (1981:691) om

socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter.

Enligt 19 kap. 2 § AFL finansieras sjukförsäkringen dessutom av

statsmedel. Statsbidrag lämnas med 15 % av kostnaderna för

sjukförsäkringsförmåner. Enligt 4 kap. 1 § socialavgiftslagen

skall det finnas en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, för

reglering av över- och underskott. Enligt ett regeringsbeslut

under år 1982 används inte fonden löpande, och i juli 1991 har

fondens återstående behållning överförts till statsbudgeten.

För den frivilliga sjukpenningförsäkringen erlägger de

försäkrade avgifter som fastställs av Riksförsäkringsverket

(RFV). Avgifterna skall tillsammans med andra tillgängliga medel

täcka kostnaderna för sjukpenning och förvaltning samt förslå

till fondbildning. Enligt 21 kap. 2 § AFL lämnas statsbidrag med

15 % av kostnaderna för försäkringsförmånerna. För reglering av

över- och underskott skall hos varje försäkringskassa finnas

en fond för den frivilliga sjukförsäkringen.

De lagstadgade statsbidragen, dvs. 15 % av utgifterna för de

allmänna sjukförsäkringsförmånerna resp. den frivilliga

sjukförsäkringen, redovisas på statsbudgetens utgiftssida. På

statsbudgetens inkomstsida redovisas, netto, inkomster av

sjukförsäkringsavgift och 85 % av utgifterna för förmåner från

den allmänna sjukförsäkringen. Avgifterna för den frivilliga

sjukförsäkringen liksom avkastningen av de frivilliga

sjukförsäkringsfonderna redovisas däremot inte på statsbudgeten.

Till och med budgetåret 1992/93 har 15 % av kostnaderna för

förvaltningen av den allmänna sjukförsäkringen, dvs.

försäkringskassornas administration, redovisats på

statsbudgetens utgiftssida och övriga kostnader redovisats på

inkomsttitel. Numera redovisas 100 % av förvaltningskostnaderna

på statsbudgetens utgiftssida. I 19 kap. 2 § AFL anges att

statsbidrag lämnas för förvaltningen.

Proposition 100

Regeringen anger i budgetpropositionen (finansplanen) att

verksamheter som påverkar statens lånebehov och verksamheter som

riksdagen regelstyr i normalfallet bör tas upp på statsbudgeten.

Härvid bör bruttoredovisning tillämpas i större utsträckning.

Med bruttoredovisning menas att inkomster och utgifter redovisas

brutto, dvs. var för sig på särskilda inkomsttitlar och

utgiftsanslag. I finansplanen anges också att regeringen avser

att under år 1995 återkomma med förslag till ny

statsbudgetmodell.

Inom Socialdepartementets område föreslår regeringen att

bruttoredovisning på statsbudgeten införs avseende utgifterna

för föräldraförsäkringen, sjukpenning, rehabilitering,

sjukvårdsförmåner och närståendepenning. Dessa skall i sin

helhet redovisas på utgiftssidan. Med hänvisning till att

finansieringen av sjukförsäkringen har ändrats i och med

införandet av en allmän sjukförsäkringsavgift föreslår

regeringen att reglerna om finansiering av dessa förmåner ändras

med början av budgetåret 1995/96. I stället för den nuvarande

bestämmelsen att statsbidrag lämnas med 15 % bör anges att

statsbidrag får lämnas. Det senare blir enligt regeringen

aktuellt i det fall utgifterna ett visst år överstiger

intäkterna av de sociala avgifter som avser den allmänna

sjukförsäkringen.

Även beträffande den frivilliga försäkringen bör i lagen anges

att statsbidrag får lämnas. Eftersom den frivilliga

sjukförsäkringens fonder i nuläget motsvarar ca 25 års utgifter

bör enligt regeringen för närvarande inget statsbidrag utgå.

Regeringen hemställer att riksdagen antar förslag till lag om

ändring i lagen om allmän försäkring. Ändringarna i nu aktuell

del avser 19 kap. 2 § och 21 kap. 2 § AFL och föreslås träda i

kraft den 1 juli 1995.

Utskottets bedömning

Stora delar av socialförsäkringssektorn redovisas helt eller

delvis vid sidan av statsbudgeten. Den allmänna sjukförsäkringen

nettoredovisas på inkomsttitel förutom statsbidraget som

redovisas på statsbudgetens utgiftssida. För folkpensioneringen

gäller däremot att folkpensionsutgifterna bruttoredovisas på

utgiftssidan. Sedan år 1993 görs en samlad redovisning av

socialförsäkringssektorns olika delar i Socialdepartementets

bilaga till budgetpropositionen.

I de nya direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen

anges att ett huvudalternativ för beredningen bör vara att

ohälsoförsäkringen kvarstår inom ramen för statsbudgeten.

Beredningen skall dock utforma förslag till en redovisning av

ohälsoförsäkringens inkomster och utgifter så att det är möjligt

att utläsa försäkringens finansiella ställning. Detta kan

exempelvis ta formen av en fiktiv fond. Beredningen är

oförhindrad att även pröva för- och nackdelar med en ordning där

den allmänna försäkringen ges en mer fristående ställning. I

avvaktan på förslag om en sådan ohälsoförsäkring har utskottet

inget att erinra mot att den allmänna sjukförsäkringen

bruttoredovisas fr.o.m. budgetåret 1995/96. Utskottet vill dock

framhålla att det vid övergången från en redovisningsmetod till

en annan tydligt måste anges hur statsbudgeten förändras. Det är

också viktigt att jämförelser över tiden kan göras på ett

korrekt sätt. Även vid en bruttoredovisning av den allmänna

sjukförsäkringen kommer det, med hänsyn till att

sjukförsäkringsutgifterna är fördelade på flera anslag, att

krävas en särskild sammanställning för att ge en samlad bild av

sjukförsäkringens inkomster och utgifter.

Eftersom den allmänna sjukförsäkringsfonden inte längre

används för reglering av över- och underskott blir statsbidraget

i praktiken beroende av hur stor del av utgifterna som täcks av

avgiftsinkomster. Om avgiftsinkomsterna är större än utgifterna

innebär mellanskillnaden i stället ett tillskott till

statsbudgeten. Det är därför lämpligt att det i lag endast anges

att statsbidrag får lämnas.

Enligt förslaget till ny lydelse av 19 kap. 2 § AFL skall det

även beträffande förvaltningen anges att den finansieras genom

avgifter och att statsbidrag får lämnas. Utskottet förutsätter

därför att vad som anförts i budgetpropositionen om statsbidrag

till den allmänna sjukförsäkringen och om bruttoredovisning av

utgifterna i motsvarande mån kommer att gälla också

förvaltningskostnaderna.

Beträffande den frivilliga sjukförsäkringen är förhållandena

annorlunda. Här förs försäkringen, bortsett från det nuvarande

statsbidraget, helt utanför statsbudgeten. På statsbudgetens

utgiftssida bör därför även i fortsättningen endast redovisas

statsbidragsdelen. Utskottet delar regeringens uppfattning att

något statsbidrag för närvarande inte skall utges. Med hänsyn

till att utgifterna för frivillig sjukförsäkring endast beräknas

uppgå till 12 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 föreslår

utskottet nedan ingen justering av medelsanvisningen.

Utskottet tillstyrker lagförlaget såvitt avser 19 kap. 2 § och

21 kap. 2 § AFL.

Medelsanvisning till sjukpenning och rehabilitering

Proposition 100 och 147

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att till

anslaget B 1. Sjukpenning och rehabilitering anvisas ett

förslagsanslag på 34 663 miljoner kronor, vilket motsvarar 100

% av de beräknade utgifterna för sjukpenning (inkl. frivillig

sjukpenning) och rehabilitering samt utgifter enligt vissa

bestämmelser i sjuklönesystemet. Under anslaget har kostnaderna

för rehabiliteringsundersökningar vid RFV:s sjukhus, som

tidigare redovisats under anslaget B 5. Förtidspensioner, förts

samman med utgiftsslaget köp av yrkesinriktade

rehabiliteringstjänster. Kostnaderna för dessa undersökningar

beräknas under budgetåret 1995/96 till 210 miljoner kronor.

Regeringen hemställer att riksdagen godkänner denna ändrade

finansiering av kostnader för rehabiliteringsundersökningar m.m.

vid RFV:s sjukhus.

I proposition 1994/95:147 framhålls att regeringens förslag

till åtgärder som förbättrar de medicinska underlag som ligger

till grund för beslut om sjukpenning och förtidspension innebär

en minskning såvitt gäller sjukförsäkringsutgifterna med 1 500

miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Regeringen föreslår att

till förslagsanslaget Sjukpenning och rehabilitering för nämnda

budgetår anvisas ett belopp som är 1 500 miljoner kronor lägre

än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100.

Motion

I endast en motion, nämligen Sf238 av Gullan Lindblad m.fl.

(m), finns yrkande som avser medelsanvisningen. I motionen

föreslås, som tidigare redovisats, att den sjukpenninggrundande

inkomsten skall baseras på medelvärdet av de senaste 24

månadernas inkomst och att ytterligare en karensdag skall

införas i sjukförsäkringen. Ändringarna skall gälla fr.o.m. den

1 januari 1996. Med hänvisning till de föreslagna förändringarna

föreslår motionärerna att riksdagen anvisar 4 300 miljoner

kronor mindre till anslaget B 1 än vad regeringen föreslagit

(yrkande 4).

Utskottets bedömning

Utskottet har ovan avstyrkt bifall till motion Sf238 yrkandena

1 och 2 och utskottet avstyrker därför bifall även till yrkande

4 i motionen.

Utskottet vill emellertid närmare beröra den ändrade

finansieringen av kostnader för rehabiliteringsundersökningar

vid RFV:s sjukhus.

RFV:s sjukhus bedrivs som två helstatliga aktiebolag, AB

Kurortsverksamhet och AB Tranås Kuranstalt. Företrädare för

dessa aktiebolag har uppvaktat utskottet och påtalat att den

föreslagna budgetförändringen innebär att ifrågavarande medel

för rehabiliteringsutredningar, som tidigare varit förslagsvis

anvisade, nu blir begränsade till högst 210 miljoner kronor för

kommande budgetår. Bolagen har emellertid redan budgeterat för

en verksamhet som för budgetåret 1995/96 skulle innebära behov

av intäkter på ytterligare 23 miljoner kronor. Bolagen har ingen

möjlighet att med denna korta varsel nu göra nödvändiga

neddragningar i verksamheten.

För sjukhusen gäller sedan år 1990 följande

verksamhetsinriktning.

1. Sjukhusen skall biträda med utredningar avseende försäkrade

där diagnoserna ofta är oklara och där sjukskrivningstiden varit

lång.

2. Sjukhusen skall genomföra utredningar med huvudsyftet att

få fram en klar diagnos som skall vara underlag för den

fortsatta rehabiliteringsplaneringen. Denna verksamhet skall

begränsas till vissa nischer, i första hand inom området

muskuloskelettala sjukdomar där en hög kompetens skall byggas

upp vid sjukhusen.

3. Sjukhusen skall biträda med aktiva rehabiliteringsinsatser.

Även denna verksamhet skall vara inriktad mot speciella grupper,

där bl.a. internatformen bedöms vara av särskilt stort värde i

rehabiliteringsarbetet.

4. Sjukhusen skall genomföra insatser inom området forskning

och utveckling, främst metodutveckling inriktad på att lösa för

socialförsäkringen viktiga hälsoproblem.

5. Sjukhusen skall erbjuda försäkringsmedicinsk utbildning i

första hand till personal vid försäkringskassorna men också till

läkare och övriga aktörer inom rehabiliteringsområdet.

De ekonomiska principerna för bolagen är följande.

Sjukhusen skall producera utrednings- och

rehabiliteringstjänster till lägsta kostnad.

Verksamheten skall bedrivas utan vinstintressen, och

eventuellt överskott skall återbetalas.

Bolagsstyrelsen fastställer en årlig vårddygnskostnad som

skall täcka sjukhusens drift och mindre ny- och

återinvesteringar. Vårddygnskostnaden för år 1995 har

fastställts till 1 160 kr för sjukhuset i Nynäshamn och 1 060

kr för sjukhuset i Tranås.

Av vårddygnskostnaden betalar försäkringskassorna 45 kr som

belastar anslaget B 2. Sjukvårdsförmåner m.m., medan övrig del

belastar anslaget B 5. Vid avvecklandet av

folkpensioneringsfonden i slutet av 1980-talet avsattes medel

till en särskild fond för att trygga sjukhusens framtid. Ur

denna fond har utgått bidrag till nyinvesteringar.

Företrädarna för sjukhusen har till utskottet framfört att det

är av största vikt att en långsiktig verksamhetsinriktning

fastställs för sjukhusen. En utredning bör göras som inte endast

omfattar finansieringsfrågor och huvudmannaskap utan också

sjukhusens roll inom socialförsäkringssystemet samt inriktningen

av forsknings- och utvecklingsverksamheten. Från sjukhusens sida

anser man att det är angeläget att de nu uppkomna inriktnings-

och finansieringsfrågorna får en snabb men ändå långsiktig

lösning, då sjukhusen är inne i ett mycket expansivt skede.

Sjukhusen bör därvid få en rimlig tid för omställning,

förslagsvis två år.

Utskottet konstaterar att regeringens förslag i

budgetpropositionen innebär att medel för försäkringskassornas

köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster resp.

rehabiliteringsundersökningar m.m. vid RFV:s sjukhus kommer att

begränsas till högst 1 260 miljoner kronor. Den närmare

fördelningen av medlen görs av RFV. Om köp av yrkesinriktade

rehabiliteringstjänster skall kunna göras med 700 miljoner

kronor för helår kommer för budgetåret 1995/96 endast 210

miljoner kronor att återstå för utredningar m.m. vid sjukhusen.

Eftersom vårdkostnaden redan fastställs till lägsta möjliga

kostnad innebär detta att färre försäkrade kan utredas vid

sjukhusen. Regeringen tycks inte ha avsett att begränsa

omfattningen av sjukhusens verksamhet på detta sätt. Enligt

utskottet är möjligheterna för försäkringskassorna att såväl

köpa yrkesinriktad rehabilitering som föranstalta om utredning

vid RFV:s sjukhus viktiga inslag i kassornas verksamhet, inte

minst i deras arbete med att sänka ohälsotalet och på så sätt

minska utgifterna för socialförsäkringarna. RFV:s sjukhus utför

här ett betydelsefullt arbete särskilt genom att utreda svåra

ärenden och genom sitt forsknings- och utvecklingsarbete.

Det är enligt utskottets mening viktigt att frågan om

sjukhusens fortsatta verksamhetsinriktning och finansiering får

en långsiktig lösning. En sådan utredning som bolagens

företrädare själva föreslagit bör därför komma till stånd.

Därvid bör även belysas frågan om konkurrensneutralitet. I

avvaktan på resultatet av en sådan utredning måste sjukhusen ha

möjlighet att under budgetåret 1995/96 fortsätta sin verksamhet

under i princip oförändrade ekonomiska villkor. Utskottet ser

ingen möjlighet att öka det totala utrymmet under ifrågavarande

anslagspost. Den enda lösningen är i stället att

försäkringskassorna får disponera något mindre medel för köp av

yrkesinriktad rehabilitering under kommande budgetår. Det behov

av 233 miljoner kronor som sjukhusen beräknat för det statliga

budgetåret 1995/96 grundar sig på den budget som fastställdes

för sjukhusen i december 1994 och som gäller för kalenderåret

1995. Denna budget har förutsatts förlängd till 18 månader med

en inflationsuppräkning med 3 % för år 1996. Det är enligt

utskottet rimligt att även sjukhusen, såvitt gäller

ersättningarna från socialförsäkringen, får kännas vid ett

rationaliseringskrav. Utskottet föreslår därför att, utöver av

regeringen beräknade 210 miljoner kronor, ytterligare 18

miljoner kronor beräknas för rehabiliteringsutredningar vid

RFV:s sjukhus. Dessa 18 miljoner kronor föranleder minskning av

de medel, totalt 1 050 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,

som beräknats för försäkringskassornas köp av yrkesinriktade

rehabiliteringstjänster. I den mån de 18 miljonerna också

används för rehabiliteringsutredningar minskar utrymmet för köp

av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. Utskottet noterar

härvid att regeringen i kompletteringspropositionen föreslår att

utgiftsslaget Köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster

minskas med 70 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Om

riksdagen bifaller kompletteringspropositionen i denna del skall

detta enligt utskottets uppfattning inte minska de medel som

inom utgiftsslaget enligt vad utskottet ovan anfört får användas

för utredningar vid RFV:s sjukhus.

Vad utskottet anfört om medelsfördelningen och om en utredning

av verksamhetsinriktningen och finansieringen av RFV:s sjukhus

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag till medelsanvisning i propositionerna

1994/95:100 och 1994/95:147. Under anslaget B 1. skall

följaktligen anvisas 33 163 000 000 kr.

Utskottet noterar emellertid att regeringen härefter i

kompletteringspropositionen (prop. 1994/95:150) har föreslagit

att till anslaget Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret

1995/96 skall anvisas ett belopp som är 3 419 miljoner kronor

lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100. Den föreslagna

minskningen är föranledd bl.a. av förslagen om en enhetlig

ersättningsnivå om 75 % av förmånsgrundande inkomst i

sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1

januari 1996. Utskottet kommer att yttra sig i denna fråga till

finansutskottet som behandlar kompletteringspropositionen i

betänkande FiU20.

Medelsanvisning till föräldraförsäkring

Regeringen har till anslaget A 3. Föräldraförsäkring beräknat

medel för 100 % av föräldrapenningförmåner och

havandeskapspenning och föreslagit ett förslagsanslag på 28 463

miljoner kronor.

Även beträffande detta anslag finns endast en motion, So617 av

Gullan Lindblad m.fl. (m), som behandlar medelsanvisningen.

Motionärerna anser, som tidigare redovisats, att fr.o.m. den 1

juli 1995 skall kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen

vara densamma under alla tolv månaderna och

havandeskapspenningen avskaffas. Motionärerna anser i yrkande 5

att riksdagen med hänsyn till dessa förändringar under anslaget

bör anvisa 660 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit.

Utskottet har ovan avstyrkt bifall till yrkandena 3 och 4 i

motionen. Utskottet avstyrker därför bifall även till motion

So617 yrkande 5 och tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning. Utskottet noterar därvid att regeringen i

kompletteringpropositionen föreslår att anslaget minskas med

1 202 miljoner kronor.

Sjukvårdsförmåner m.m.

Läkemedelsförmåner

Gällande ordning

Läkemedelsförmånerna omfattar prisnedsatta och vissa

kostnadsfria läkemedel, kostnadsfria förbrukningsartiklar vid

vissa sjukdomar samt prisnedsatta livsmedel vid vissa sjukdomar

för barn under 16 år. Bestämmelser härom finns i lagen (1981:49)

om begränsning av vissa läkemedelskostnader m.m.

Vid köp av prisnedsatta läkemedel och livsmedel betalar

patienten den faktiska kostnaden, dock högst 125 kr med tillägg

för 25 kr för varje ytterligare inköpt förskrivet läkemedel. De

nämnda beloppen gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop.

1993/94:100 bil. 6, bet. SfU12, rskr. 289). Från och med den 1

januari 1993 har dessutom införts ett referensprissystem som

innebär att ersättningen från den allmänna försäkringen vid

inköp av läkemedel baseras på det billigaste alternativet i det

fall flera likvärdiga alternativ finns i form av ett eller flera

generiska läkemedel. För dessa läkemedel bestäms ett särskilt

pris som ligger till grund för prisnedsättningen med

utgångspunkt i det billigaste synonympreparatet.

Den som lider av långvarig och allvarlig sjukdom har rätt att

få läkemedel kostnadsfritt. Det ankommer på regeringen att

bestämma vilka sjukdomar och vilka läkemedel som omfattas av

kostnadsbefrielsen. Härutöver tillhandahålls kostnadsfria

förbrukningsartiklar till personer som på grund av allvarlig

sjukdom eller behandling av sådan sjukdom är i behov härav.

Omfattningen av denna kostnadsfrihet anges i kungörelsen

(1972:189) om kostnadsfria förbrukningsartiklar vid sjukdom.

Den som köpt prisnedsatta läkemedel eller erlagt patientavgift

för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med sammanlagt

minst 1 700 kr erhåller kostnadsbefrielse under den tid som

återstår av ett år räknat från tidpunkten för första betalningen

(högkostnadsskydd). Beloppet 1 700 kr gäller fr.o.m. den 1

januari 1995 (prop. 1994/95:88, bet. SfU8, rskr. 119).

Proposition 100

I propositionen framhålls att det trots de under senare tid

vidtagna kostnadsdämpande åtgärderna har skett en oroväckande

ökning av försäkringens kostnader för läkemedel. Regeringen har

därför gett Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och

organisation (HSU 2000) i uppdrag att skyndsamt utreda

förutsättningarna för att föra över kostnadsansvaret för

läkemedelsförmånerna från RFV till sjukvårdshuvudmännen. I

uppdraget ingår också att göra en samlad översyn av utformningen

av systemet med läkemedelsförmånen, inklusive

högkostnadsskyddet. I avvaktan på detta arbete anser regeringen

att ytterligare kostnadsdämpande åtgärder är nödvändiga att

företa utan att översynsarbetet påverkas. I propositionen

föreslås därför fr.o.m. den 1 juli 1995 en höjning av

egenavgiften för inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel till

högst 135 kr och till 35 kr för varje ytterligare samtidigt

inköpt sådant läkemedel. Från och med samma tidpunkt föreslås

också att egenkostnadstaket för det beloppsbaserade

högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel

höjs till 1 800 kr.

Regeringen beräknar att kostnaderna för läkemedelsförmånerna

under budgetåret minskar med 1 100 miljoner kronor. Därvid har

regeringen, förutom de ovan föreslagna besparingsåtgärderna,

beaktat dels en prisutveckling utöver den allmänna, dels en

mindre volymökning samt de åtgärder som trätt i kraft den 1

januari 1995. Med dessa förutsättningar beräknas bruttokostnaden

för läkemedelsförmånen för budgetåret 1995/96 till 17 784

miljoner kronor.

Tilläggsdirektiv till Kommittén (S 1992:04) om hälso- och

sjukvårdens finansiering och organisation

Som framgått ovan har regeringen beslutat om tilläggsdirektiv

(dir. 1994:152) till Kommittén (S 1992:04) om hälso- och

sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000). Kommittén

skall bl.a. överväga kostnadsansvaret för läkemedel m.m. i

öppenvård samt läkemedelsförmånen inklusive nuvarande

högkostnadsskydd för sjukvård i öppenvård och läkemedel.

I direktiven anges att det föreligger starka samband mellan

läkemedel och annan sjukvård och att detta är ett bärande motiv

för att ge sjukvårdshuvudmännen ett samlat kostnadsansvar för

läkemedel och övrig hälso- och sjukvård. För att

läkemedelskostnadernas utveckling skall kunna dämpas, krävs ett

ökat kostnadsmedvetande hos förskrivarna. Enligt direktiven bör

ett system som bygger på att sjukvårdshuvudmännen har det

samlade kostnadsansvaret för läkemedel innebära bättre

förutsättningar för att åstadkomma detta jämfört med nuvarande

system. I detta sammanhang betonas bl.a. läkemedelskommittéernas

viktiga funktion. Kommitténs överväganden och förslag skall mot

bakgrund härav ha sin utgångspunkt i att sjukvårdshuvudmännen

bör överta kostnadsansvaret för läkemedlen i den öppna vården

från den allmänna sjukförsäkringen. Förändringen skall omfatta

hela förmånssystemet för läkemedel, således även

förbrukningsartiklar och speciallivsmedel. Kommittén bör vidare

överväga formerna för den ekonomiska regleringen mellan staten

och sjukvårdshuvudmännen vid ett överförande av

kostnadsansvaret. Vidare bör prissättningen av de läkemedel och

övriga produkter som ingår i den allmänna läkemedelsförsäkringen

prövas. I direktiven anförs dock att det av rättviseskäl finns

mycket som talar för att prissättningen av de läkemedel som

subventioneras även fortsättningsvis bör vara en statlig

uppgift. Kommittén skall vidare överväga om det är

ändamålsenligt att ge staten ett samlat ansvar för prissättning

av övriga produkter som omfattas av förmånssystemet. Kommittén

skall även överväga åtgärder för att stärka

läkemedelskommittéernas ställning och i detta sammanhang

uppmärksamma möjligheterna att erbjuda de privatpraktiserande

läkarna att medverka i arbetet att ta fram kommittéernas

rekommendationer. Frågor om uppföljning av förskrivning av

läkemedel och de kostnader dessa genererar och om hur detta kan

förbättras bör också övervägas.

Vidare skall kommittén göra en översyn av utformningen av

förmånssystemet för läkemedel som enligt direktiven även

fortsättningsvis bör vara statligt reglerat. I detta sammanhang

skall den av Merkostnadskommittén genomförda översynen av bl.a.

läkemedelsförmånen beaktas. I utredningens slutbetänkande (SOU

1992:129) lämnades alternativa möjligheter till förändringar. En

utgångspunkt bör enligt denna utredning vara att förmånssystemet

för läkemedel bör reformeras för att skapa större enhetlighet

och rättvisa mellan olika patientgrupper som har betydande

kostnader för sjukvård och läkemedel. HSU 2000 bör redovisa

ett huvudalternativ som bygger på att de nu kostnadsfria

läkemedlen och förbrukningsartiklarna görs prisnedsatta och förs

in i ett högkostnadsskydd. I samband härmed bör kommittén göra

en bedömning av om en sådan förändring kan behöva kompletteras

med någon annan åtgärd inom socialförsäkringssystemet för dem

som har livslånga sjukdomstillstånd och betydande merkostnader.

Förslagen får inte innebära en ökning av de offentliga

utgifterna eller minskade statsinkomster. Vidare bör kommittén

pröva vilka förändringar av högkostnadsskyddet som behöver

vidtas med hänsyn till huvudalternativet där de kostnadsfria

läkemedlen och förbrukningsartiklarna förs in i systemet med

prisnedsättning. Huvudalternativet bör bygga på att

patientavgifterna för öppenvårdsbesök, förskrivna prisnedsatta

läkemedel, förbrukningsartiklar och speciallivsmedel inordnas i

ett samlat högkostnadsskydd. Vidare bör övervägas om även

sjukresorna kan inordnas i detta högkostnadsskydd.

Högkostnadsskyddet kan utformas efter nuvarande mönster.

Alternativ som bör övervägas är införande av flera nivåer i

högkostnadsskyddet eller ett system med periodicering av den

enskildes kostnader. Slutligen bör kommittén vid sina

överväganden om högkostnadsskyddet ta del av de förslag som

Utredningen (S 1993:13) om avgifter inom handikappområdet kommer

att redovisa under våren 1995.

Proposition 150

I propositionen anförs att det framkommit att den starka

ökningen av sjukförsäkringens kostnader för läkemedelsförmånen

fortsätter under år 1995. Regeringen bedömer därför att

ytterligare kostnadsdämpande åtgärder erfordras i avvaktan på

att det pågående översynsarbetet i HSU 2000 om

läkemedelsförmånen slutförs. I kompletteringspropositionen

föreslås mot bakgrund härav att patientavgifterna vid inköp av

prisnedsatta läkemedel höjs -- från den i budgetpropositionen

föreslagna nivån om högst 135 kr och högst 35 kr för varje

ytterligare samtidigt inköpt läkemedel -- med ytterligare 25 kr

per inköpt läkemedel till högst 160 kr respektive 60 kr fr.o.m.

den 1 juli 1995. Kompletteringspropositionen behandlas av

finansutskottet i betänkande FiU20.

Motioner

I motion Sf204 av Gullan Lindblad m.fl. (m) föreslås en rad

åtgärder som syftar till att göra läkemedelsförsörjningen

effektiv. En god läkemedelsförsörjning kan enligt motionärerna

inte begränsas till makt-, pris- eller kostnadsproblem. En viss

subventionering av läkemedel måste finnas men utformningen av

läkemedelssubventionerna måste öka i träffsäkerhet, dvs.

förmånen skall ges till de individer som drabbas av de högsta

kostnaderna. I motionen hänvisas bl.a. till de förslag som

Läkemedelsförsörjningsutredningen (LFU 92) lade fram i

betänkandet Omsorg och konkurrens, SOU 1994:110. Dessa förslag

bör enligt motionärerna i vissa avseenden direkt genomföras och

i andra fall utredas närmare genom att HSU 2000 ges

tilläggsdirektiv. Förslagen innebär enligt motionärerna en

besparing på anslaget med ca 1 300 miljoner kronor.

I motionen anges att referenspriser i praktiken fastställs med

sex månaders förskjutning. Att fastställa referenspriser med

tätare intervall innebär enligt motionärerna administrativa

merkostnader och att läkarna tyngs av informationsflödet. Täta

förändringar tvingar också till täta produktbyten vilket är till

nackdel särskilt för äldre patienter. Motionärerna bedömer att

ytterligare besparingar inom referensprisets ram inte är

rationella och begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.

Beträffande prissättningen i detaljhandelsledet framhålls att

RFV fastställer apotekens inköpspris efter förhandlingar med

läkemedelsföretagen för att därefter erhålla ett

försäljningspris genom att den av Apoteksbolaget fastställda

marginalen adderas till det framförhandlade priset. Mer

kostnadseffektivt vore enligt motionärerna att RFV förhandlar

dels med industrin om inköpspris, dels med Apoteksbolaget eller,

efter en avreglering av monopolet, med flera distributörer om

försäljningspris. Motionärerna begär i yrkande 2 ett

tillkännagivande om det anförda. Vidare framhålls i motionen att

ett decentraliserat ansvar för prissättning och finansiering

skulle försvaga köparnas/vårdproducenternas

förhandlingsställning. Landstingsförbundets förslag att ta över

läkemedelsförmånen bör därför inte genomföras och någon form av

s.k. läkemedels-Dagmar bör inte införas. I yrkande 7 begärs ett

tillkännagivande om det anförda. Kostnaderna för de avgiftsfria

förbrukningsartiklarna har enligt motionärerna bl.a. beroende på

den s.k. ädelreformen ökat kraftigt. Detta gäller enligt vad som

framhålls i motionen framför allt kostnaderna för

inkontinenshjälpmedel som nu uppgår till drygt 1 miljard kronor.

Ädelreformen innebar att patienter som tidigare vårdats inom den

slutna vården fördes över till eget boende med påföljd att

läkemedel, förbrukningsartiklar och sjukvårdande behandling kom

att bekostas inom öppenvårdens finansieringssystem. Effekten

blev en icke avsedd övervältring av kostnader för läkemedel och

förbrukningsartiklar på den statligt finansierade

läkemedelsförmånen. Denna övervältring innebar enligt

motionärerna att kommunerna tillgodogjort sig kostnader för

inkontinenshjälpmedel vid vård av äldre tidigare sjukhemsboende

med 200--250 miljoner kronor. Detta belopp bör enligt

motionärerna avräknas mot det kommunala utjämningsbidraget och i

yrkande 13 begärs ett beslut härom. I motionen anförs att all

erfarenhet visar att viss egenbetalning krävs för rationell

konsumtion. För patienter som är hänvisade till engångsmaterial

skall därför viss betalning inrymmas i högkostnadsskyddet och i

yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om ändrade regler avseende

avgiftsfria förbrukningartiklar. I yrkande 10 begärs dock beslut

om fria förbrukningsartiklar för vissa gravt handikappade

patienter. I motionen begärs vidare i yrkande 9 ett

tillkännagivande om uttag av läkemedelskostnader från

landstingen och om ett nytt betalningssystem för läkemedel.

Enligt motionärerna kan effektiviteten vid användning av

läkemedel höjas genom ekonomiska incitament. I motionen anges

att detta syfte kan uppnås dels genom att sjukvårdshuvudmännen

själva får bära en viss del också av läkemedelskostnaderna i

öppenvården, dels genom ett nytt läkemedelsförmånssystem i

vilket alla svenska medborgare erbjuds ingå. Samma villkor skall

gälla för alla produkter inom betalningssystemet med undantag

för kostnadsfria produkter för barn och ungdom. Alla som väljer

att ingå i systemet skall betala en fast egenavgift per månad

och därmed bli berättigade till receptförskrivna läkemedel. Den

som väljer att stå utanför systemet skall omfattas av ett

särskilt likviditetsskydd. Det föreslagna systemet bör enligt

motionärerna utredas vidare inom ramen för det arbete som

bedrivs i HSU 2000.

Även i motion So210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) kritiseras

det nuvarande systemet för begränsning av läkemedelskostnader

och i yrkande 3 begärs ett tillkännagivande härom. Motionärerna

begär i yrkande 4 att en särskild utredning tillsätts för att se

över möjligheterna att skapa ett nytt förmånssystem som ger ett

gott ekonomiskt skydd för den enskilde men också ett förbättrat

administrativt och ekonomiskt system för samhället.

I motion So423 yrkande 15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om att läkemedel i den öppna vården bör

finansieras på samma sätt som i den slutna och att statens

pengar för läkemedel bör överföras till sjukvårdshuvudmännen.

Samtidigt bör ett system införas för återföring av

läkemedelsförskrivningsdata till läkarna i öppenvården som ett

led i läkarnas och distriktssköterskornas medicinska revision av

sin egen verksamhet. På så sätt kan en optimering av

läkemedelsterapin och en bättre kontroll av kostnaderna

erhållas.

I några motioner tas frågor upp som rör kostnadsfria läkemedel

och förbrukningsartiklar.

Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) framhåller i motion

Sf232 att förmånsreglerna vad gäller kostnadsfria läkemedel

präglas av stora orättvisor. Motionärerna anför att det nu gått

mer än fem år sedan den första utredningen tillsattes med

uppgift att se över det samlade förmånssystemet för försäkrade

med betydande kostnader för sjukdom och handikapp och att det är

orimligt att stora grupper av kroniskt sjuka skall behöva vänta

ytterligare på en lösning av frågan. Motionärerna begär ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av rättvisa

förmånsregler. I motion Sf241 anför Karl-Göran Biörsmark (fp)

att redan år 1955 den bedömningen gjordes att människor som led

av allvarliga sjukdomar skulle erhålla sina läkemedel

kostnadsfritt. Senare har också olika förbrukningsartiklar, som

exempelvis injektionssprutor och testremsor för bestämning av

blodsockerhalten vid diabetes, successivt blivit kostnadsfria.

Skälet härtill är enligt motionären att inte ekonomiskt

ytterligare belasta redan svaga grupper. I yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande om det anförda. I motionen framhålls vidare att

listan över de diagnoser och läkemedel som omfattas av

kostnadsfriheten inte har uppdaterats sedan början av 1980-talet

och i yrkande 2 begär motionären ett tillkännagivande om att en

sådan uppdatering bör göras. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om ändring av tilläggsdirektiven till HSU 2000

vad gäller de kostnadsfria läkemedlen och

förbrukningsartiklarna. Enligt motionären innebär en

avgiftsbeläggning att man verkar för en sämre egenvård med fler

allvarliga komplikationer i framtiden som följd. I motion Sf213

av Stig Sandström m.fl. (v) begärs att en utredning tillsätts

och att behovet av en fri läkemedelslista samt en uppdatering av

denna klargörs i direktiven. I motionen framhålls att en sådan

lista är ett uttryck för ett synsätt som utgår från att

samhället skall upprätthålla rättvisa mellan människor med och

utan funktionshinder. Kerstin Warnerbring (c) begär i motion

Sf263 ett tillkännagivande om att läkemedelskostnaderna för

människor som lider av Sjögrens syndrom bör beaktas i HSU 2000:s

utredningsarbete.

Frågor rörande högkostnadsskyddets innehåll och utformning tas

upp i flera motioner.

Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf204 yrkande 11

beslut om att egenkostnadstaket för högkostnadsskyddet höjs till

1 900 fr.o.m. den 1 juli 1995. I motion So210 yrkande 5 begär

Gullan Lindblad m.fl. (m) förslag om en fortsatt årlig höjning

av högkostnadsskyddet med 100 kr under en femårsperiod. I motion

Sf202 anför Fredrik Reinfeldt (m) att ett högkostnadsskydd i

någon form behövs. Riksdagen bör dock besluta om att det

nuvarande systemet ersätts med ett system där egenavgifterna

minskas i två faser genom att avgiften för läkarbesök och

läkemedel halveras när den samlade kostnaden på årsbasis

överstiger 2 000 kr och reduceras till 25 % av avgiften på

belopp över 3 000 kr. Chatrine Pålsson m.fl. (kds) begär i

motion Sf207 ett tillkännagivande om att det är nivån på

högkostnadsskyddet och vad som inkluderas i detta skydd som är

det avgörande för en solidariskt finansierad hälso- och

sjukvård. Det anförda bör enligt motionärerna beaktas vid ett

kommande förslag från regeringen med anledning av HSU 2000:s

arbete. I motion Sf234 av Helena Frisk och Nils-Göran Holmqvist

(s) anförs att de föreslagna liksom de nyligen genomförda

höjningarna av avgifterna för läkemedel kan innebära betydande

kostnader för den enskilde. I motionen hänvisas till

tilläggsdirektiven till HSU 2000. Motionärerna begär ett

tillkännagivande av det anförda. Birthe Sörestedt och Iréne

Vestlund (s) anför i motion Sf215 att läkemedel normalt skrivs

ut för en tremånadersperiod och att detta i många fall innebär

en överutskrivning. Motionärerna föreslår mot bakgrund härav att

ett nytt rabatteringssystem prövas där man för en lägre avgift,

exempelvis 50 kr, kan få läkemedel utskrivna för kortare

tidsperioder. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom. I

motion Sf218 begär Eva Arvidsson och Christina Pettersson (s)

ett tillkännagivande om en periodicering av högkostnadsskyddet.

Kostnaderna för sjukvård och läkemedel blir enligt motionärerna

lättare att bära om dessa fördelar sig över året. Ulla Löfgren

(m) anför i motion Sf208 att en höjning av egenavgiften för

inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel till 200 kr och till

50 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel

inte bara skulle medföra att nivån på högkostnadsskyddet kunde

bibehållas utan förmodligen också sänkas, vilket i sin tur

skulle innebära lättnader för de allra svagaste grupperna i

samhället. Motionären begär ett tillkännagivande om läkemedel

och högkostnadsskydd.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att det under senare

år skett en fortsatt oroväckande ökning av försäkringens

kostnader för läkemedelsförmånerna. Enligt utskottets

uppfattning är det också befogat att i avvaktan på

utredningsarbetet och utan att förutsättningarna för detta

påverkas nu genomföra vissa åtgärder för att dämpa

kostnadsökningarna och att detta lämpligen sker genom höjningar

av patientavgiften och högkostnadsskyddet.

Någon motion har inte väckts med anledning av förslaget i

budgetpropositionen om en höjning av patientavgiften och

utskottet har i och för sig ingen invändning mot detta förslag.

Emellertid skall både den budgetpropositionen föreslagna

höjningen av patientavgiften till 135 kr resp. 35 kr och den i

kompletteringspropositionen föreslagna höjningen till 160 kr

resp. 60 kr börja gälla den 1 juli 1995.

Socialförsäkringsutskottet kommer senare att yttra sig till

finansutskottet över kompletteringspropositionen i bl. a. denna

del. Utskottet anser därför att det nu föreliggande lagförslaget

i budgetpropositionen i vad det avser en höjning av

patientavgiften vid inköp av prisnedsatta läkemedel till 135 kr

resp. 35 kr inte bör antas av riksdagen. I stället bör det

ankomma på finansutskottet att bereda frågan om vilken

patientavgift som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995 och

föreslå riksdagen att anta lagförslag i frågan. Om förslagen i

kompletteringspropositionen genomförs kommer besparingseffekten

att ytterligare förstärkas samtidigt som de med stort behov av

läkemedel skyddas genom en måttlig höjning av

högkostnadsskyddet. Utskottet tillstyrker därför bifall till

regeringens förslag om en höjning av högkostnadsskyddet till 1

800 kr samt avstyrker bifall till motion Sf204 yrkande 11 om en

ytterligare höjning av högkostnadsskyddet 1 900 kr.

Som framgått ovan framhålls såväl i propositionen som i några

motioner behovet av mer genomgripande förändringar inom systemet

för läkemedelsförmånerna. Utskottet anser det också värdefullt

att det nu inom ramen för HSU 2000:s arbete kommer att

genomföras en prövning av hur kostnadsansvaret för

läkemedelskostnaderna skall fördelas och att en översyn görs av

det samlade förmånssystemet för läkemedel. Genom de

tilläggsdirektiv HSU 2000 erhållit ges möjlighet att pröva olika

lösningar som kan medföra såväl kostnadsdämpande effekter som

att enskildas kostnader fördelas på ett mer rättvist sätt.

Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att kommittén är

parlamentariskt sammansatt vilket ger möjlighet för ledamöterna

att inom ramen för direktiven i det löpande arbetet ta upp olika

frågor som väckts i motioner. Utskottet anser därför med

hänvisning till det nu påbörjade utredningsarbetet att

motionerna Sf204 yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13 och So210

yrkandena 3--5 inte bör föranleda något uttalande från

riksdagens sida.

I tilläggsdirektiven anges bl.a. att kommitténs överväganden

och förslag skall ha sin utgångspunkt i att sjukvårdshuvudmännen

bör överta kostnadsansvaret för läkemedlen i den öppna vården

och att de privatpraktiserande läkarnas möjligheter att medverka

i arbetet med att ta fram läkemedelskommittéernas

rekommendationer bör uppmärksammas. Utskottet anser att motion

So423 yrkande 15 får anses tillgodosedd med det anförda.

Såvitt avser högkostnadsskyddet i övrigt anges i direktiven

att detta kan utformas efter mönster av det nuvarande systemet

men att även andra alternativ bör övervägas. Dessutom bör

möjligheterna till periodicering prövas. Utskottet anser att

resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker

bifall till motionerna Sf202, Sf207, Sf208, Sf215, Sf218 och

Sf234.

Även de i motionerna Sf213, Sf232, Sf241 och Sf263 upptagna

frågorna om kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar

kommer att beröras av kommitténs arbete genom att som

huvudalternativ skall redovisas ett system där dessa görs

prisnedsatta och förs in i ett högkostnadsskydd. En bedömning

skall dock göras om en sådan förändring behöver kompletteras med

någon annan åtgärd i socialförsäkringssystemet för dem som har

livslånga sjukdomstillstånd och betydande merkostnader.

Utskottet anser att även i dessa avseenden bör resultatet av

kommitténs arbete avvaktas och avstyrker bifall till motionerna.

Tandvårdsförsäkringen Den allmänna tandvårdsförsäkringen,

som infördes år 1974, ingår i den allmänna sjukförsäkringen. De

grundläggande bestämmelserna om tandvårdsförsäkringen återfinns

i 2 kap. 3 § AFL. Försäkringen omfattar tandvård som meddelas

vid folktandvårdsklinik, odontologisk fakultet eller annars

genom det allmännas försorg eller lämnas av tandläkare som är

uppförd i en av den allmänna försäkringskassan upprättad

förteckning. Ersättning utges enligt grunder som regeringen

efter förslag av Riksförsäkringsverket fastställer för högst två

år i sänder. Grunderna är intagna i tandvårdstaxan (1973:638).

Försäkringen omfattar inte ersättning åt försäkrad som inte

fyller minst 20 år under det år behandlingen påbörjas. Barn

under 20 år har enligt tandvårdslagen (1985:125) rätt till

avgiftsfri tandvård genom landstingens försorg.

I tandvårdstaxan anges de högsta arvoden en tandläkare får ta

ut för sitt eget arbete och för tandsköterskans och

tandhygienistens arbete samt för tandtekniskt arbete och

material. Om tandtekniskt arbete har utförts vid tandtekniskt

laboratorium, betalar försäkringskassan ut ersättning för detta

arbete direkt till laboratoriet.

De arvoden en tandläkare får ta ut för behandlingen består av

en tandvårdsersättning, som betalas ut av försäkringen, och en

patientavgift. Genom patientavgiften betalar patienten direkt

till tandläkaren den del av kostnaden som inte ersätts av

försäkringen.

Enligt tandvårdstaxan utges fr.o.m. den 1 september 1994

tandvårdsersättning med 25 % av den del av kostnaderna som

överstiger 500 kr upp till 3 000 kr. I taxan finns också ett

s.k. högkostnadsskydd innebärande att tandvårdsersättning för

behandlingskostnader mellan 3 000 kr och 7 000 kr utges med 40 %

och med 70 % för kostnader därutöver. Ersättning beräknas dock

endast på halva kostnaden för ädla metaller som ingår i

tandtekniskt arbete.

Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf210 yrkande 1 ett

tillkännagivande om en förändring av tandvårdsförsäkringen till

att enbart omfatta ett högkostnadsskydd. Enligt motionärerna är

ett allmänt omdöme om tandvårdsförsäkringen att den i jämförelse

med de flesta andra försäkrings- och transfereringssystem inom

socialförsäkringssektorn haft en relativt måttlig

kostnadsutveckling. Det statsfinansiella läget innebär

emellertid att kostnaderna för tandvårdsförsäkringen för vuxna

måste minska ytterligare. I ett sådant läge, framhåller

motionärerna, är det viktigt att framför allt öka

träffsäkerheten, dvs. att subventionerna ges till de patienter

som har ett omfattande tandvårdsbehov. Mot bakgrund härav

föreslås att ersättningen enligt tandvårdstaxan utformas

endast som ett högkostnadsskydd i enlighet med de principer som

utredningen om en översyn av tandvårdsförsäkringen,

Premietandvård en effektivare tandvårdsförsäkring (Ds 1993:18),

föreslog skulle gälla för det särskilda högkostnadsskyddet.

Motionärerna föreslår att högkostnadsskyddet skall träda i

funktion då kostnaden för en behandlingsperiod överstiger 3 000

kr och arvodesersättning skall utges med 50 % av överstigande

belopp. Om behandlingskostnaden överstiger 7 000 kr skall kassan

på förhand godkänna behandlingen. För att gynna förebyggande

vård föreslås att patienter som kontinuerligt skött sin

tandhygien på ett godtagbart sätt skall kunna få ett med 5--10 %

förhöjt högkostnadsskydd. Det föreslagna systemet innebär enligt

motionärerna minskade kostnader för tandvårdsförsäkringen med

1 600 miljoner kronor per kalenderår.

I budgetpropositionen erinras om att den dåvarande regeringen

i början av år 1994 till riksdagen överlämnade två propositioner

(prop. 1993/94:93 och 1993/94:221) med förslag om ett förändrat

ersättningssystem för vuxentandvård. Den första propositionen,

som innehöll riktlinjer för ett förändrat ersättningssystem,

godtogs av riksdagen. Den andra propositionen, som innehöll

förslag till lagreglering, godtogs dock inte av riksdagen som i

samband härmed återtog sitt godkännande av riktlinjerna.

Riksdagen instämde samtidigt i socialförsäkringsutskottets

uppfattning att regeringen borde återkomma till riksdagen med

ett nytt förslag avseende ersättning för vuxentandvård där de av

utskottet framförda synpunkterna beaktades (1993/94:SfU18 och

SfU28, rskr. 452).

Regeringen framhåller i propositionen att avsikten är att

fullfölja arbetet med ett nytt ersättningssystem med beaktande

av vad riksdagen anfört med avseende på bl.a. den civilrättsliga

regleringen av ett premietandvårdssystem. Arbetet inom

Socialdepartementet syftar till att ett nytt förslag, efter

lagrådsgranskning, skall föreläggas riksdagen före sommaren

1995. Avsikten är att ett nytt system skall kunna träda i kraft

den 1 januari 1996. Regeringen beräknar att kostnaderna för det

reformerade systemet för år 1996 skall rymmas inom en ram på ca

2 450 miljoner kronor vilket innebär en besparing på 600

miljoner kronor.

Utskottet anser att resultatet av den beredning av frågan om

ett nytt ersättningssystem för vuxentandvård och besparingar

inom tandvårdsförsäkringen som för närvarande pågår inom

regeringskansliet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion

Sf210 yrkande 1.

Utskottet vill dock i sammanhanget erinra om att i

kompletteringspropositionen framhålls att det allvarliga

statsfinansiella läget gör det nödvändigt att redan fr.o.m. den

1 juli 1995 ytterligare minska försäkringskostnaderna för

vuxentandvården. Regeringen anser att denna kostnadsminskning

bör ske genom att den självrisk på 500 kr som gäller sedan den 1

september 1994 för varje behandlingsperiod höjs till 700 kr

fr.o.m. den 1 juli 1995.

Strukturprojekt för besparingar inom läkemedels- och

tandvårdsområdena för år 1998

I propositionen anförs att regeringen under budgetarbetet har

konstaterat att ytterligare besparingar inom bidragsförskotten

bör övervägas inom ramen för det besparingspaket på 1,7

miljarder kronor som regeringen anser bör träda i kraft år 1998.

Besparingspaketet skall förutom bidragsförskotten omfatta

strukturåtgärder inom läkemedels- och tandvårdsområdena.

Vidare anförs i propositionen att den utredning om

läkemedelsförmånerna som ovan redogjorts för kommer att innebära

regelförändringar som möjliggör ytterligare besparingar senare

under mandatperioden. Även genom den kommande reformeringen av

ersättningssystemet för vuxentandvård skapas utrymme för att

senare under perioden genom strukturella förändringar inom

tandvården ytterligare minska försäkringskostnaderna.

Som framgått ovan föreslås i kompletteringspropositionen

ytterligare besparingar inom läkemedelsförmånen och

tandvårdsförsäkringen för budgetåret 1995/96 utöver vad som

föreslås i budgetpropositionen. Beträffande läkemedelsförmånen

anför regeringen i kompletteringspropositionen att den där

föreslagna höjningen av patientavgiften beräknas minska

försäkringskostnaderna med ca 1 200 miljoner kronor för

budgetåret 1995/96. Av de minskade försäkringskostnaderna utgör

300 miljoner kronor (per 12 månader) en varaktig besparing.

Resterande del är enligt propositionen en tidigareläggning av

delar av de besparingar som regeringen i budgetpropositionen

ansett böra träda i kraft år 1998. Även minskningen av

kostnaderna inom tandvårdsförsäkringen skall anses som en

tidigareläggning av 1998 års besparing.

Rune Backlund m.fl. (c) anför i motion Sf266 att Centerpartiet

kan acceptera framtida nedskärningar av subventionerna i

läkemedelsförsäkringen under förutsättning att besparingarna i

huvudsak drabbar dem som har ett "lågt" eller "normalt"

vårdbehov. Centerpartiet är däremot inte berett att acceptera

förslag som innebär att människor med stora medicinska vårdbehov

tvingas bära merparten av en nedskärning i läkemedelsförmånen i

form av ytterligare försämring av högkostnadsskyddet eller genom

avgiftshöjningar för besök inom den öppna sjukvården eller

läkemedelsinköp. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om

inriktningen av besparingsarbetet vad avser

läkemedelsförmånerna.

I budgetpropositionen anges inte i vidare mån än vad som ovan

redogjorts för på vilket sätt eller hur besparingarna skall

fördelas mellan de olika områdena. Det är således på grundval av

budgetpropositionen inte möjligt att ange hur stor del av den

förordade sammanlagda besparingsramen på 1,7 miljarder kronor

som skall avse strukturåtgärder inom bidragsförskottssystemet

och hur stor del som skall avse läkemedels- och

tandvårdsområdena. I kompletteringspropositionen har dock som

framgått föreslagits att besparingarna inom läkemedelsområdet

och inom tandvårdsförsäkringen till större delen skall

tidigareläggas och tas ut redan från budgetåret 1995/96. Om

detta förslag genomförs innebär detta enligt utskottets

uppfattning att de strukturella besparingarna fr.o.m. budgetåret

1998 kommer att få väsentligt mindre omfattning än vad som kan

förutses av budgetpropositionen. Utskottet kan dock mot bakgrund

av nu angivna förutsättningar dela regeringens bedömning att

ytterligare besparingar är möjliga att göra fr.o.m. år 1998 på

de områden som utskottet har att bereda, läkemedels- och

tandvårdsområdena.

Utskottet förutsätter att även ett fortsatt besparingsarbete

med avseende på år 1998 inom läkemedelsområdet får en

fördelningspolitiskt lämplig utformning och anser att något

tillkännagivande med anledning av motion Sf266 yrkande 4 inte är

påkallat.

Sjukhusvårdsavgifter

Från och med år 1992 har en arbetsgivarperiod på 14 dagar

införts i sjukförsäkringen. I samband härmed har regeringen och

sjukvårdshuvudmännen enats om att de senare skall handha

debitering och uppbörd av avgifterna för sjukhusvård för

sjukpenningförsäkrade, varvid ordningen med sjukhusvårdsavdrag

från sjukpenning m.fl. ersättningar har upphört.

För den som uppbär hel ålders- eller förtidspension gäller

dock att vid vård på sjukhus tas för varje vårddag, förutom

utskrivningsdagen, ut en avgift av försäkringskassan. Avgiften

utgör en tredjedel av summan av utgående ålderspension,

förtidspension, omställningspension i form av folkpension,

änkepension enligt äldre lagstiftning, ATP och

pensionstillskott. Avgiften skall utgöra en tredjedel av summan

av förmånerna beräknade per dag, dock högst 75 kr per vårddag.

Om den pensionsberättigade inte fyllt 40 år skall avgiften

sättas ned till hälften för de första 30 dagarna av varje

vårdtillfälle. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i

särskilda fall med hänsyn till pensionärens ekonomiska

förhållanden och behov av medel till egen bostad eller särskilda

rehabiliteringsinsatser.

I budgetpropositionen föreslås att avgiften höjs till högst 80

kr den 1 juli 1995.

Utskottet biträder förslaget.

I motion Sf245 av Leif Marklund (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en samordning vid debitering av

sjukhusvårdsavgifter vid vård som meddelas med stöd av lagen om

psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen om rättspsykiatrisk vård

(LRV). Motionären uppger att den som har en sjukpenninggrundande

inkomst och vårdas med stöd av de nämnda tvångslagarna inte

behöver vidkännas något avdrag på sjukpenningen. För den som har

hel ålders- eller förtidspension gör däremot försäkringskassan

ett avdrag på pensionsförmånen. Denna skillnad upplevs enligt

motionären av de berörda som orättvis.

Enligt 26 § i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) får

vårdavgifter tas ut av patienter enligt grunder som landstinget

eller kommunen bestämmer, i den mån annat inte är föreskrivet.

Utskottet har erfarit att några landsting inte debiterar någon

avgift för dem som vårdas med stöd av LPT eller LRV. Detta

gäller emellertid endast för patienter som har rätt till

sjuklön, sjukpenning eller liknande ersättningar. För dem som

har hel ålderspension eller hel förtidspension tas, som framgått

ovan, avgifter ut av försäkringskassan. Att en sådan ordning kan

upplevas som orättvis har utskottet förståelse för. I den

överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen

m.m. för år 1995 som den 30 november 1994 träffats mellan

representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen anges bl.a.

att frågan om ett överförande av administrationen av avgifter

för sjukhusvård för pensionärer från de allmänna

försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen är föremål för

övervägande av parterna. Inriktningen är att utforma ett för

huvudmännen bättre anpassat avgiftssystem än det nuvarande för

berörda pensionärsgrupper. Parterna är överens om att slutföra

utredningsarbetet i sådan tid att frågan kan avgöras i samband

med nästa års överenskommelse.

Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet bör

avvaktas och avstyrker bifall till motion Sf245.

Medelsanvisning

Regeringen har till anslaget B 2. Sjukvårdsförmåner m.m.

föreslagit ett förslagsanslag på 23 145 000 000 kr för

budgetåret 1995/96. Av anslaget är 15 406 000 000 kr beräknat

för juli 1995--juni 1996.

I motionerna Sf204 yrkande 12 och Sf210 yrkande 3 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) begär motionärerna till följd av i motionerna

föreslagna besparingar inom läkemedelsförmånen och

tandvårdsförsäkringen att det under anslaget skall anvisas ett

belopp som med 2 905 000 000 kr understiger regeringens

förslag.

Utskottet har ovan avstyrkt motionärernas förslag till

besparingar inom läkemedelsförmånen och tandvårdsförsäkringen.

Till följd härav avstyrker utskottet även bifall till de i

motionerna Sf204 yrkande 12 och Sf210 yrkande 3 framställda

anslagsyrkandena.

Utskottet har ovan ansett att det får ankomma på

finansutskottet att föreslå riksdagen att anta lagförslag om

höjning av patientavgiften vid läkemedelsinköp fr.o.m. den 1

juli 1995. Utskottet förutsätter emellertid att besparingen på

läkemedelsområdet blir minst av den storleksordning som

regeringen beräknat i budgetpropositionen. Utskottet biträder

därför nu det föreliggande förslaget till medelsanvisning.

Pensioner m.m.

Värdesäkring

Pensioner, från såväl folk- som tilläggspensioneringen,

är liksom åtskilliga andra sociala förmåner knutna till

basbeloppet inom den allmänna försäkringen.

Bestämmelserna om basbeloppet, som fastställs av

regeringen för varje år, återfinns i 1 kap. 6 § AFL. Sedan

den 1 januari 1995 gäller att basbeloppet utgör 35 200 kr

multiplicerat med ett jämförelsetal som minskats med talet

1 och därefter multiplicerats med 0,60, varefter ett

tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger

förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året

före det som basbeloppet avser och prisläget i oktober

1993. Därvid skall dock bortses från de kvarvarande direkta

effekter t.o.m. oktober 1994 som påverkat prisläget och som

beror på deprecieringen av den svenska kronan under tiden

den 19 november -- den 18 december 1992. Det fastställda

basbeloppet skall vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst och fastställande av pensionspoäng enligt 11 kap. 5

och 6 §§ AFL ökas med ett belopp som svarar mot den

minskning av jämförelsetalet som nyss sagts. Även vid

beräkning av underlaget för allmänna egenavgifter

(pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift) enligt lagen

(1994:1744) om allmänna egenavgifter används det

oreducerade beloppet (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1,

rskr. 1994/95:145). Basbeloppet har för år 1995 fastställts

till 35 700 kr.

Pensionsförmånernas årsbelopp bestäms till en viss

procentandel av basbeloppet. Fr.o.m. år 1993 gäller att vid

beräkning av folk- och tilläggspension i form av

ålderspension, förtidspension, efterlevandepension,

barntillägg och pensionstillskott skall basbeloppet minskas

med 2 %.

Riksdagen beslutade under föregående riksmöte om

riktlinjer för en reformering av det allmänna

ålderspensionssystemet (prop. 1993/94:250, bet.

1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439).

I det nya pensionssystemet skall tillgodoräknade förmåner

i princip överensstämma med de avgifter som betalas till

systemet. Beräkningen av pensionsförmånerna skall bygga på

den s.k. livsinkomstprincipen. Detta innebär att alla

pensionsgrundande inkomster har betydelse för pensionsnivån

och väger lika tungt oberoende av när under livet de

tjänats in. Den pensionsrätt som under ett år

tillgodoräknas den enskilde skall i princip baseras på

summan av pensionsgrundande inkomster upp till ett

förmånstak, som inledningsvis skall vara 7,5 basbelopp. Den

inkomstrelaterade ålderspensionen skall kompletteras med

ett grundskydd, garantipension, för dem som haft låga eller

inga inkomster under förvärvslivet. Den fortsatta

beredningen av pensionsreformen sker inom ramen för den av

regeringen tillsatta Genomförandegruppen, bestående av

företrädare för Socialdemokratiska arbetarepartiet,

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet.

Det reformerade pensionssystemet skall enligt dessa

riktlinjer i finansiellt hänseende vara robust mot

variationer i samhällsekonomiska förutsättningar och

demografiska förändringar. Värdet av intjänade

pensionsförmåner och utgående pensioner skall knytas till

samhällets totala inkomstutveckling, och pensionsnivån

skall påverkas av förväntad livslängd. Därigenom kan

avgiften till pensionssystemet ligga fast, medan förmånerna

anpassas. Utgående pensioner skall pris- och

följsamhetsindexeras så att pensionen behåller sitt

realvärde när den allmänna inkomstutvecklingen uppgår till

en viss norm. Vid avvikelser från denna norm skall

realvärdet av pensionen justeras upp eller ned i

motsvarande grad. Detta s.k. pris- och följsamhetsindex

skall räknas fram genom att den verkliga tillväxten

korrigeras med den tillväxtnorm som använts vid

fastställandet av den årliga pensionen.

I proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska

åtgärder, m.m. har uttalats bl.a. att det bör prövas om

nämnda pris- och följsamhetsindexering skall införas även i

nuvarande system före år 2001. Enligt propositionen borde

denna indexeringsmetod användas för samtliga utgående

pensionsförmåner utom för vårdbidrag och

handikappersättning och ersätta uppräkning med basbeloppet.

Den närmare utformningen borde därvid bestämmas i

anslutning till beslut om det reformerade

ålderspensionssystemet.

I motion Sf266 yrkande 1 av Rune Backlund m.fl. (c)

begärs att vid beräkningen av basbeloppet för åren 1996,

1997 och 1998 hänsyn endast bör tas till högst en procents

inflation. Enligt motionärerna är det nödvändigt att bryta

nuvarande automatik i transfereringssystemen för att

ytterligare minska belastningen på statens finanser och i

socialförsäkringssystemen. Motionärerna begär ett

tillkännagivande härom. Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i

motion Sf237 yrkande 4 att riksdagen beslutar införa det

tillväxtbaserade indexet för pensioner fr.o.m. den 1

januari 1996. Mot bakgrund av det allvarliga

statsfinansiella läget bör enligt motionärerna den nya

indexeringsprincipen tidigareläggas.

Utskottet vill erinra om att utskottet i samband med

behandlingen av förslaget om en begränsad uppräkning av

basbeloppet i yttrande 1994/95:SfU6y till finansutskottet

konstaterade att regeringens förslag endast avsåg en

reglering av basbeloppet för år 1995. Utskottet ansåg att

finansutskottet borde föreslå riksdagen att begära att

regeringen inför kommande förslag om beräkning av

basbeloppet för år 1996 skulle göra en djupare analys av

effekterna för olika samhällsområden av förändringar i

basbeloppsberäkningen. I detta sammanhang borde enligt

utskottet också indexeringen av taket för

sjukpenninggrundande inkomst övervägas. Enligt utskottet

borde regeringen även analysera om en bättre

besparingseffekt kunde uppnås genom en mer riktad

indexering för olika områden. Riksdagen beslöt på förslag

av finansutskottet (1994/95:FiU1) dels att den begränsade

uppräkningen av basbeloppet skulle gälla tills vidare och

inte bara år 1995, dels att som sin mening ge regeringen

till känna vad som anförts om en djupare analys av

effekterna av basbeloppsberäkningen respektive om

indexering av taket för sjukpenninggrundande inkomst och en

mer riktad indexering för olika områden.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det nu inte finns

anledning för riksdagen att ändra sitt nyligen fattade

beslut om beräkning av basbeloppet och avstyrker därför

bifall till motion Sf266 yrkande 1.

I de av riksdagen antagna principerna för reformering av

ålderspensionssystemet fastställdes inte den exakta

utformningen av pris- och följsamhetsindexeringen. Bl.a.

bestämdes inte vilket mått på inkomstutvecklingen i

samhället som skall användas. Även frågan om vilken

tillväxtnorm som skall gälla i indexeringen hölls öppen.

Beredningen av frågan om införande av pris- och

följsamhetsindexering i nuvarande pensionssystem liksom den

närmare tidpunkten härför pågår för närvarande inom ramen

för Genomförandegruppens arbete. Utskottet anser att

resultatet av denna beredning bör avvaktas och avstyrker

därför bifall till motion Sf237 yrkande 4.

Pensionsålder

Rätt till folk- och tilläggspension i form av

ålderspension har enligt 6 kap. 1 § och 12 kap. 1 § AFL en

försäkrad fr.o.m. den månad han fyller 65 år. På särskild

framställning från den försäkrade kan dock ålderspension

utges fr.o.m. den månad då han uppnår 60 års ålder.

I två motioner tas frågan om höjd pensionsålder upp. I

motion Sf237 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs

beslut om att höja pensionsåldern till 66 år fr.o.m. den 1

januari 1996. Enligt motionärerna bör tidigare presenterade

förslag bl.a. rörande rehabilitering för dem som drabbats

av arbetsskada m.m. kunna innebära att den nominella

pensionsåldern kan höjas till 66 år. I motion Fi211 yrkande

9 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs förslag om höjd

pensionsålder. Motionärerna anför att det visserligen finns

en överenskommelse mellan de tidigare regeringspartierna

och den nuvarande regeringen att ingendera ensidigt skall

höja pensionsåldern, men att det statsfinansiella läget gör

det angeläget att aktualisera förslaget.

Som tidigare redovisats beslöt riksdagen under föregående

riksmöte om riktlinjer för en reformering av det allmänna

pensionssystemet. I det sammanhanget ansåg såväl regeringen

som utskottet (bet. 1993/94:SfU24) att den allmänna

pensionsåldern i nuvarande system också i fortsättningen

skulle vara 65 år. Utskottet avstyrker därför bifall till

motionerna Sf237 yrkande 1 och Fi211 yrkande 9. Utskottet

vill dock erinra om vad utskottet anförde om höjning av den

faktiska pensionsåldern i samband med behandlingen av sitt

betänkande 1992/93:SfU15. I betänkandet anfördes bl.a. att

den bästa åtgärden för att långsiktigt minska kostnaderna

för pensionssystemet var en höjning av den faktiska

pensionsåldern med ett eller flera år genom att framför

allt förtidspensioneringar för yngre eller medelålders

personer i möjligaste mån undveks. Enligt utskottet var

avsikten med de fr.o.m. år 1992 gällande reglerna om

rehabiliteringsersättning bl.a. att minska antalet

förtidspensioner. Enligt utskottets uppfattning hade

arbetet i dessa avseenden ännu inte lyckats så som var

förutsatt. Detta kunde till stor del bero på att

arbetsgivarna hade det omedelbara ansvaret för

rehabiliteringen och att det rådande arbetsmarknadsläget

försvårade för dem att leva upp till detta ansvar. För att

ett rehabiliteringsarbete skulle ha framgång krävdes enligt

utskottet också betydande resurser hos försäkringskassorna

i form av såväl kompetent personal som ekonomiska

tillgångar. Utskottet ansåg att det var av största vikt att

dessa synpunkter beaktades vid utvecklingen av det

fortsatta arbetet med rehabilitering. Detta gavs också

regeringen till känna. Utskottet har även senare behandlat

frågor om rehabilitering. I betänkandet 1993/94:SfU19

anförde utskottet bl.a. att det var viktigt med en

helhetssyn vad gäller behovet av ytterligare åtgärder.

Enligt utskottets mening skulle det därför vara mycket

värdefullt om regeringen utformade ett samlat program för

förebyggande och rehabiliterande insatser. Även detta

beslöt riksdagen att som sin mening ge regeringen till

känna.

Sabbatsår

Den allmänna pensionsåldern är som redan nämnts 65 år,

och ålderspension utbetalas fr.o.m. den månad den

försäkrade uppnår denna ålder. Den försäkrade har

emellertid möjlighet att ta ut pension i förtid eller att

skjuta upp uttaget. Förtida uttag kan ske tidigast fr.o.m.

den månad den försäkrade fyller 60 år. Pensionsbeloppet

reduceras då livsvarigt med 0,5 % för varje månad pensionen

tas ut före den månad den försäkrade fyller 65 år. På

motsvarande sätt höjs pensionsbeloppet med 0,7 % för varje

månad som den försäkrade skjuter upp sitt uttag av

ålderspension. Hänsyn tas dock inte till tid efter ingången

av den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år.

Tuve Skånberg (kds) begär i motion Sf246 en utredning om

att genom frivilligt förtida pensionsuttag ge möjlighet

till sabbatsår för den som är över 45 år. I motion A271

yrkande 14 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs ett

tillkännagivande om införande av rätt till sabbatsår.

Enligt motionärerna skulle detta ge ytterligare möjligheter

till vikariatsplatser.

Utskottet har i betänkandet 1991/92:SfU8 behandlat en

motion rörande möjligheten till ett frivilligt sabbatsår

mellan 45 och 55 år. Utskottet anförde då bl.a. att

införandet av en möjlighet till ett sabbatsår med uttag

av pension kunde komma att innebära momentant ökade

kostnader för pensionssystemet, eftersom återbetalningen av

den i förtid uttagna pensionen skulle ske genom en

reducering av den framtida pensionen över en lång period.

Vidare anförde utskottet att Pensionsberedningen i sitt

betänkande Förtidspension och rörlig pensionsålder (SOU

1989:101) hade framhållit att de syften som låg bakom det

nuvarande systemet för rörlig pensionsålder i stora delar

hade uppnåtts. Beredningen hade därför inte funnit det

påkallat att lägga fram förslag till några mer

genomgripande förändringar av det nuvarande systemet för

rörlig pensionsålder. Utskottet, som hade fått uppgift om

att den då sittande Pensionsarbetsgruppen på nytt skulle

överväga dessa frågor, avstyrkte bifall till motionen.

Utskottet, som konstaterar att Pensionsarbetsgruppen inte

lagt fram något förslag i denna fråga, vidhåller sin

tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motionerna

Sf246 och A271 yrkande 14.

Pensionsgrundande tid

Sedan den 1 januari 1993 gäller enligt 5 kap. 7 § AFL att

om en försäkrad har beviljats asyl i Sverige skall som

bosättningstid även tillgodoräknas tid då han varit bosatt

i sitt tidigare hemland fr.o.m. det år då han uppnått 16

års ålder t.o.m. året före det år då han först ankom till

Sverige. Vid beräkningen bortses från tid då den försäkrade

varit bosatt i sitt hemland och för vilken rätt till

pension från hemlandet föreligger vid bosättning i Sverige.

Med tid för bosättning i hemlandet jämställs tid då den

försäkrade före den första ankomsten till Sverige befunnit

sig i annat land där han beretts en tillfällig fristad.

I den proposition (prop. 1992/93:7) som låg till grund

för förslaget om tillgodoräknande av bosättningstid även i

den försäkrades hemland anfördes bl.a. att vissa av de

utländska medborgarna i Sverige som skulle komma att få en

reducerad pension genom det nya förslaget hade intjänat

pensionsförmåner i sina hemländer och erhåller pension

därifrån. Flyktingar och liknande grupper hade däremot ofta

fått lämna sina hemländer under sådana omständigheter att

de gått miste om sina eventuellt intjänade

pensionsrättigheter. Därför förelåg enligt propositionen

starka skäl att införa särregler för flyktingar. En

förutsättning var dock att det inte skulle krävas

omfattande utredningar eller nya ställningstaganden till

varför flyktingen en gång lämnade sitt hemland. Utskottet

godtog regeringens förslag.

Margit Gennser (m) anser i motion Sf224 att undantaget

från 40 års bosättning vid asyl kan ha haft goda

motiveringar men att det uppfattas som stötande att det

egna landets medborgare, som genom långa utlandsvistelser

verkat för svenska intressen, får en snävare behandling.

Motionären anser därför att den som beviljats asyl i

Sverige endast bör få tillgodoräkna sig bosättningstid i

Sverige som pensionsgrundande. Om detta skulle leda till

mycket låg pension får enligt motionären utfyllnad ske på

annat sätt. Motionären begär ett tillkännagivande härom.

Utskottet anser inte att det finns anledning att slopa de

särregler beträffande bosättningstid som införts för

personer som beviljats asyl i Sverige. Utskottet avstyrker

därför bifall till motion Sf224. Utskottet vill dock erinra

om att på förslag av utskottet i betänkandet 1992/93:SfU4

beslöt riksdagen om generösare övergångsbestämmelser för

bl.a. återvändande svenskar som närmar sig pensionsåldern

med innebörd att dessa inte skulle behöva vänta fem år på

att få ut en oreducerad pension. I nämnda betänkande

uttalade utskottet också att det fanns anledning för

regeringen att göra en närmare utredning av de problem som

fanns och som kunde uppkomma i framtiden när det gällde

försörjningen av invandrade ålderspensionärer som inte hade

rätt till folkpension eller endast skulle komma att få en

reducerad sådan pension. Därvid borde också undersökas om

det fanns möjlighet att lösa eventuella problem med dessa

gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än

genom socialbidrag. Utskottets uttalande föranledde ett

tillkännagivande till regeringen.

Barnpension

Barnpension utges enligt 8 kap. 2 § och 14 kap. 2 § AFL

till barn som inte fyllt 18 år och vars fader eller moder

eller båda föräldrar har avlidit. För ett barn som fyllt 18

år och bedriver studier som ger rätt till förlängt

barnbidrag eller studiehjälp enligt studiestödslagen kan

barnpension utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20

år. Med tid för sådana studier likställs tid för ferier

samt tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva

sina studier. En förutsättning för rätt till barnpension i

dessa fall är att barnet bedriver studier när det fyller 18

år eller återupptar sådana studier innan det fyller 19 år.

I motion Sf258 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)

begärs tillkännagivande om rättvisare regler för

barnpension och efterlevandepension. Enligt motionärerna är

åldersregeln i 8 kap. 2 § AFL orättvis då den utgår från

när på året man är född. Den som efter ett upphåll i

studierna uppnår 19 års ålder före terminsstarten går miste

om rätt till barnpension, medan den som fyller 19 år först

sedan terminen börjat kan få rätt till sådan pension.

Utskottet har en viss förståelse för det problem som tas

upp i motionen. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget

anser utskottet emellertid att det saknas förutsättningar

för att förorda en ändring av rätten till barnpension.

Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf258.

Vårdbidrag och handikappersättning

Vårdbidrag utges enligt 9 kap. 4 § AFL till förälder som

vårdar barn under 16 år som behöver särskild tillsyn och

vård på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller

annat handikapp. Även merkostnader på grund av sjukdomen

eller handikappet skall beaktas. Vårdbidraget utges

alltefter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och

merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller

en fjärdedels förmån. Hel förmån utgör 2,5 basbelopp. Om

vårdbehovet ensamt grundar rätt till hel förmån kan

ersättning för merkostnader med högst 69 % av basbeloppet

utges till denna förmån. Vårdbidraget är skattepliktigt och

pensionsgrundande för föräldern. Om en del av vårdbidraget

bestämts som merkostnadsersättning är denna skattefri och

grundar inte rätt till pension.

Enligt 20 kap. 2 § AFL likställs vid rätt till vårdbidrag

med förälder den med vilken förälder är eller varit gift

eller har eller har haft barn om de stadigvarande

sammanbor. Vidare skall med förälder även likställas den

som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett

utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera

det.

Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till en

försäkrad som fyllt 16 år och som före 65 års ålder fått

sin funktionsförmåga för avsevärd tid nedsatt i sådan

omfattning att han i sin dagliga livsföring behöver mera

tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp av annan

för att kunna förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas

betydande merutgifter på grund av sitt handikapp.

Handikappersättning utges för år räknat med 69, 53 eller 36

% av basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning eller

merutgifternas storlek.

Som ovan redovisats gäller i fråga om beräkning av

basbeloppet att detta fr.o.m. den 1 januari 1995 utgör 35

200 kr multiplicerat med ett jämförelsetal, framräknat på

ett visst sätt, som minskats med talet 1 och därefter

multiplicerats med 0,60, varefter ett tillägg gjorts med

talet 1. Detta basbelopp, som för år 1995 utgör 35 700 kr,

används som utgångspunkt för beräkning av vårdbidrag och

handikappersättning. Riksdagen har, som nämnts i det

föregående, uttalat att regeringen bl.a. bör göra en

djupare analys av effekterna för olika samhällsområden av

förändringar i basbeloppsberäkningen samt analysera om en

bättre besparingseffekt kan uppnås genom en mer riktad

indexering för olika områden. Riksdagen har beslutat att

som sin mening ge regeringen detta till känna.

Den minskning av basbeloppet med 2 % som sker vid

beräkning av ålders- och förtidspension m.m. gäller inte

vid beräkning av vårdbidrag eller handikappersättning.

I motion So222 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om fullt inflationsskydd för

vårdbidrag och handikappersättning samt full kompensation

för inflationen under år 1995. Ola Ström m.fl. (fp) begär i

motion Kr2 yrkande 4 tillkännagivande om utredning av

konsekvenserna av det sänkta reala värdet av vårdbidraget

till familjer med funktionshindrade barn och vuxna med

funktionshinder.

Beträffande frågan om fullt inflationsskydd av vårdbidrag

och handikappersättning respektive full kompensation för

inflationen under år 1995 anser utskottet, med hänsyn till

den kostnadsökning som detta skulle innebära samt även med

beaktande av riksdagens nyss redovisade tillkännagivande

till regeringen, att det saknas skäl att förorda en sådan

ändring. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna

So222 yrkande 4 och Kr2 yrkande 4.

Anders Svärd (c) begär i motion Sf209 förslag om ändring

i lagen om allmän försäkring. Motionären anser att ett

äldre syskon bör kunna beviljas vårdbidrag när han eller

hon vårdar ett yngre handikappat syskon och syskonen är

föräldralösa. Bengt Kronblad (s) begär i motion Sf248

tillkännagivande om behovet av en utredning kring 9 kap. 4

§ AFL. Motionären anser att även den som av tingsrätten

utsetts till förmyndare skall kunna räknas som förälder och

erhålla vårdbidrag.

Utskottet har i betänkande 1993/94:SfU12 behandlat en

motion rörande frågan om utvidgning av kretsen av

vårdbidragsberättigade. Utskottet anförde då att det enligt

socialtjänstförordningen ankom på socialnämnden att vidta

åtgärder för att lösa frågan om vårdnad och förmynderskap

för ett omyndigt barn som förlorat båda sina föräldrar.

Utskottet anförde vidare att barnet enligt 22 §

socialtjänstlagen (1980:620) genom socialnämndens försorg

kunde familjehemsplaceras i ett enskilt hem hos ett äldre

syskon eller annan person under förutsättning att hemmet

kunde godkännas som familjehem. Familjehemsersättning

utgick då och kommunen utövade tillsyn över hemmet.

Utskottet, som också framhöll att barnpension från den

allmänna försäkringen kunde utges för ett barn som förlorat

sina föräldrar, ansåg att det inte fanns anledning att

utvidga kretsen av vårdbidragsberättigade. Utskottet

vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till

motionerna Sf209 och Sf248.

Sänkning av folkpension och höjning av pensionstillskott

till förtidspension

Hel folkpension i form av förtidspension utgör enligt 7

kap. 4 § AFL för år räknat 96 % av basbeloppet eller, för

gift försäkrad vars make har hel folkpension i form

ålderspension och/eller förtidspension, 78,5 % av

basbeloppet. Om maken har reducerad folkpension utges

förtidspensionen med 82,9, 87,25 eller 91,6 % av

basbeloppet, allt beroende på förtidpensionens storlek. Den

som har låg eller ingen ATP har rätt till pensionstillskott

enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Pensionstillskott till förtidspension utges med 105,5 % av

basbeloppet. Basbeloppet, som för år 1995 utgör 35 700 kr,

minskas med 2 % vid beräkning av pension.

I proposition 1994/95:100 föreslås att folkpension i form

av förtidspension sänks med sex procentenheter av

basbeloppet samtidigt som pensionstillskott till

förtidspension höjs från 105,5 % till 111,5 % av

basbeloppet fr.o.m. den 1 juli 1995. Förslaget beräknas

minska kostnaderna för förtidspensioneringen med 580

miljoner kronor per år, vilket för budgetåret 1995/96

innebär en minskning på 870 miljoner.

Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden och

utskottet biträder förslagen.

Folkpension för gifta

Proposition 100 och 147

Som redovisats ovan utges hel folkpension i form av

ålderspension och förtidspension med 96 % av basbeloppet.

För gift försäkrad vars make har rätt till folkpension

utges pension med 78,5 % av basbeloppet.

I proposition 1994/95:100 anges att det inte längre är

tidsenligt att folkpensionen för gift försäkrad är olika

stor beroende på om maken uppbär folkpension eller ej. Mot

bakgrund härav och utifrån dagens allvarliga

statsfinansiella situation bör därför folkpension till gift

pensionsberättigad vara lika stor oavsett om maken har

folkpension. Regeringen, som anger att den aviserade

ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1996, föreslår

att riksdagen godkänner vad som anförts om folkpension till

gift pensionsberättigad.

I proposition 1994/95:147 återkommer regeringen med

lagförslag i frågan, som innebär att hel folkpension i form

av ålderspension för år räknat skall utgöra för ogift

pensionär 96 % och för gift pensionär 78,5 % av

basbeloppet. Hel folkpension i form av förtidspension för

ogift pensionär skall utgöra 90 % och för gift pensionär

72,5 % av basbeloppet. Ändringarna beräknas minska

kostnaderna för folkpension i form av ålderspension med 480

miljoner kronor och i form av förtidspension med 720

miljoner kronor för budgetåret 1995/96.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996

och gälla även för dem som då uppbär ålders- eller

förtidspension.

Motionen

Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) anför i motion Sf259

att den grupp som främst drabbas av regeringens olika

förslag enligt motionärerna är förtidspensionärer som är

gifta med personer som inte är pensionärer.

Förtidspensionärer befinner sig i aktiva åldrar där det

inte är naturligt att leva på en pensionsinkomst. Beroendet

av den andra partens inkomst ökar i takt med att pensionen

minskar. Om de negativa fördelningspolitiska konsekvenserna

av regeringens förslag besannas, anser motionärerna att

regeringen närmare bör utreda hur dessa konsekvenser skall

kunna undanröjas.

Utskottets bedömning

Utskottet vill erinra om att utskottet i samband med

behandlingen av förslaget om en förbättring av det

särskilda bostadstillägget till pensionärer i yttrande

1994/95:SfU6y till finansutskottet uttalade bl.a. att det

fanns anledning för regeringen att följa utvecklingen för

pensionärerna. Utskottet ansåg bl.a. att en sådan

uppföljning inte borde begränsas till att avse enbart

levnadsnivån för de sämst ställda pensionärerna. Enligt

utskottet fanns det ett behov av en analys som tog sikte på

levnadsnivån för hela pensionärskollektivet. Riksdagen

beslöt på förslag av finansutskottet (bet. 1994/95:FiU1)

att som sin mening ge regeringen detta till känna.

Utskottet anser mot denna bakgrund att någon ytterligare

åtgärd från riksdagens sida inte är påkallad. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag och avstyrker därför bifall

till motion Sf259.

Ändrad tidpunkt för pensionsutbetalningar

Enligt 4 § förordningen (1980:624) om sättet och tiden

för utbetalning av pension enligt lagen om allmän

försäkring, m.m. skall annan pension än delpension kunna

lyftas av mottagaren mellan den 13:e och 17:e i

utbetalningsmånaden. Datum bestäms av vilket datum

pensionstagaren är född.

I propositionen anges att pensionerna bör betalas ut den

23:e och 24:e i utbetalningsmånaden samt att förändringen

bör ske i flera steg med högst några dagar åt gången. Fullt

genomförd beräknas flyttningen av pensionsutbetalningarna

ge en räntevinst för staten på 280 miljoner kronor netto

per år. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

inriktningen av den aviserade förändringen.

Utskottet biträder förslaget.

Förtidspension

Gällande bestämmelser om förtidspension

Förtidspension utges till en försäkrad som har fyllt 16

år för tid före den månad då han fyller 65 år om hans

arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning

av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är

nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses

varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses

varaktig men kan den antas bli bestående för avsevärd tid,

har den försäkrade rätt till tidsbegränsat sjukbidrag.

Enligt 7 kap. 3 § AFL skall vid bedömande av i vad mån

arbetsförmågan är nedsatt beaktas den försäkrades förmåga

att vid den nedsättning av prestationsförmågan, som det är

fråga om, bereda sig inkomst av sådant arbete som motsvarar

hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras

av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare

verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed

jämförliga omständigheter. Bedömningen skall göras efter

samma grunder oavsett arten av den föreliggande

nedsättningen av prestationsförmågan. I fråga om en

försäkrad som fyllt 60 år skall bedömningen främst avse

hans förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst

genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom

annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst

av arbete likställs i skälig omfattning värdet av

hushållsarbete i hemmet.

Avskaffade äldreregler

Proposition 147

I proposition 1994/95:147 anförs att antalet

förtidspensionärer under lång tid har ökat. En sådan ökning

kan delvis förväntas i takt med att befolkningen växer. Det

är dock enligt propositionen så att även andelen

förtidspensionärer bland befolkningen i förvärvsaktiv ålder

har stigit kraftigt. Utvecklingen innebär att den

ekonomiska belastningen av förtidspensioneringen

kontinuerligt har stigit. Utvecklingen innebär dessutom att

allt fler människor permanent har utestängts från

arbetsmarknaden. Enligt propositionen är det såväl av

sociala som av samhällsekonomiska skäl nödvändigt att den

nuvarande trenden inom förtidspensioneringen bryts.

När de s.k. äldrereglerna infördes år 1970 uppbar, enligt

vad som anges i propositionen, ca 12 % av åldersgruppen

60--64 år förtidspension. År 1993 hade andelen i denna

åldersgrupp stigit till drygt 34 %. Andelen har således

nästan tredubblats trots att pensionsåldern i den allmänna

försäkringen har sänkts från 67 år till 65 år. Om

utvecklingen med allt fler förtidspensionärer skall brytas

är det enligt regeringen nödvändigt att andelen äldre som

uppbär förtidspension inte fortsätter att stiga.

I propositionen erinras om att bedömningen i de s.k.

äldrefallen skiljer sig från övriga fall genom att de

medicinska kraven ställs lägre och att det vid bedömningen

av arbetsförmågan inte kan krävas att den försäkrade

genomgår omskolning eller annan utbildning eller flyttar

till annan ort. Inte heller behöver försök med

arbetsplacering göras. Hänsyn tas också till normala

åldersförändringar även om någon sjukdom i egentlig mening

inte föreligger. Sjukdom och åldersförändringar skall ses i

relation till de arbetsmöjligheter som står till buds på

orten. De arbetsmarknadsmässiga faktorerna får därför

särskild betydelse vid pensionsprövningen i dessa fall.

Dessa särregler gäller dock inte en fjärdedels

förtidspension. Nedsatt prestationsförmåga som har samband

med normalt åldrande ger inte rätt till förtidspension på

denna nivå.

Regeringen bedömer att det är av stor vikt att uppkomna

kostnader på grund av sjukdom eller arbetslöshet i största

möjliga utsträckning hanteras inom socialförsäkringen

respektive inom arbetsmarknadspolitiken. Denna strävan

underlättar politiska prioriteringar mellan olika

politikområden samt bidrar till att stärka tilltron till

systemen. Särskilt viktigt är detta, enligt regeringen, när

de olika ersättningssystemen utsätts för ett stort

ekonomiskt tryck som under de senaste årens lågkonjunktur.

Regeringen framhåller att eventuella förändringar av

arbetsförmågebedömningen inom förtidspensioneringen bör

behandlas av Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Det finns

emellertid skäl att redan nu ta ett första steg mot en

renodling av förtidspensioneringen till att ge ersättning

vid nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska faktorer.

Regeringen föreslår därför att de nuvarande särreglerna

för personer som är 60 år eller äldre avskaffas vad gäller

rätten till förtidspension. Ändringen, som beräknas minska

förtidspensionskostnaderna med 200 miljoner kronor per år ,

föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. De nya reglerna

skall dock inte tillämpas i de fall ansökan om

förtidspension eller sjukbidrag gjorts före den 1 januari

1997 och den försäkrade fyller 60 år före 1 den juli 1997.

För att inte avskaffandet av äldrereglerna skall få

orimliga sociala konsekvenser bör den föreslagna ändringen

enligt regeringen genomföras i samband med att särskilda

åtgärder görs inom arbetsmarknadspolitiken för äldre

personer i arbetskraften.

Motioner

I motion Sf13 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

begärs beslut om att avskaffa äldreregeln i 7 kap. 3 § AFL

redan fr.o.m. den 1 januari 1996. Motionärerna anser att

det mot bakgrund av den dramatiska utvecklingen av den

svenska ekonomin är oansvarigt att skjuta på en besparing,

särskilt som några tekniska hinder för en tidigareläggning

inte föreligger.

Ann-Marie Fagerström (s) begär i motion Sf14 ett

tillkännagivande om att effekterna av de aviserade

arbetsmarknadspolitiska insatserna bör avvaktas innan

äldrereglerna slopas. I motion Sf15 yrkande 2 av Ulla

Hoffmann m.fl. (v) begärs att frågan om äldrereglernas

avskaffande hänskjuts till Sjuk- och

arbetsskadeberedningen. Enligt motionärerna bör medicinska

faktorer ligga till grund för förtidspensionering.

Sjukdomsbegreppet är emellertid mycket svårdefinierat och

motionärerna anser därför att avskaffandet av äldrereglerna

bör anstå till dess ett nytt regelsystem för

förtidspensioneringen har tagits fram. I motion Sf16

yrkande 3 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) anförs att

avskaffandet av äldrereglerna kräver en anpassning av

övriga trygghetssystem inklusive arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Detta gäller inte minst för människor i

glesbygd. Motionärerna begär därför före den 1 januari 1997

förslag som förhindrar orimliga sociala konsekvenser av

avskaffade äldreregler. Ragnhild Pohanka (mp) begär i Sf17

yrkande 4 avslag på förslaget att avskaffa nuvarande

äldreregler.

Alf Svensson m.fl. (kds) begär i motion Fi216 yrkande 7

beslut om höjd reell pensionsålder. Motionärerna anser att

den genomsnittliga reella pensionsåldern bör kunna höjas

med i genomsnitt ett halvt år fram till år 1998 genom aktiv

rehabilitering och ett minskat antal förtidspensioner.

Åtgärden beräknas enligt motionärerna ge en besparing på

tre miljarder kr.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att den ökning av antalet

förtidspensioneringar som ägt rum under senare år är

oroväckande och att det av både sociala och

samhällsekonomiska skäl är av största vikt att aktiva

åtgärder vidtas för att förhindra att allt fler människor

permanent utestängs från arbetsmarknaden. Rehabilitering av

långtidssjukskrivna är i det sammanhanget en viktig del.

Ytterligare åtgärder är dock nödvändiga. Utskottet anser

också, i likhet med regeringen, att kostnader till följd av

sjukdom i största möjliga utsträckning bör hanteras inom

socialförsäkringen och kostnader till följd av arbetslöshet

inom arbetsmarknadspolitiken. Utskottet delar därför

regeringens bedömning att det är motiverat att avskaffa de

s.k. äldrereglerna.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

bifall till motionerna Sf14, Sf15 yrkande 2, och Sf17

yrkande 4.

Regeringen har numera förelagt riksdagen en proposition

(prop. 1994/95:218) med förslag bl.a. om lönebidrag till

arbetsgivare som anställer en långtidsarsbetslös person som

fyllt 60 år och som får ersättning från arbetslöshetskassa.

Propositionen behandlas av arbetsmarknadsutskottet i

betänkande 1994/95:AU15. Vidare har regeringen i

kompletteringspropositionen aviserat en särskild utredning

med uppgift att göra en bred analys av de äldres situation

på en alltmer krävande och rörlig arbetsmarknad samt av

alternativ till förtidspensionering när ohälsoprövningen

för förtidspension skärps. Utskottet anser med hänsyn

härtill att avskaffandet av äldrereglerna inte bör

tidigareläggas. Utskottet tillstyrker därför regeringens

förslag om tidpunkt för ikraftträdande och avstyrker bifall

till motion Sf13 yrkande 1.

Mot bakgrund av den aviserade utredningen anser utskottet

att det i avvaktan på denna inte är påkallat att ge

regeringen i uppdrag att vidta åtgärder i syfte att

förhindra orimliga sociala konsekvenser av de avskaffade

äldrereglerna. Utskottet avstyrker därför bifall till

motion Sf16 yrkande 3.

Beträffande frågan om höjning av pensionsåldern genom

aktiv rehabilitering och ett minskat antal förtidspensioner

vill utskottet erinra om vad utskottet anförde om höjning

av den faktiska pensionsåldern i samband med behandlingen

av sitt betänkande 1992/93:SfU15. I betänkandet anfördes

bl.a. att den bästa åtgärden för att långsiktigt minska

kostnaderna för pensionssystemet var en höjning av den

faktiska pensionsåldern med ett eller flera år genom att

framför allt förtidspensioneringar för yngre eller

medelålders personer i möjligaste mån undveks. Enligt

utskottet var avsikten med de fr.o.m. år 1992 gällande

reglerna om rehabiliteringsersättning bl.a. att minska

antalet förtidspensioner. Enligt utskottets uppfattning

hade arbetet i dessa avseenden ännu inte lyckats så som var

förutsatt. Detta kunde till stor del bero på att

arbetsgivarna hade det omedelbara ansvaret för

rehabiliteringen och att det rådande arbetsmarknadsläget

försvårade för dem att leva upp till detta ansvar. För att

ett rehabiliteringsarbete skulle ha framgång krävdes enligt

utskottet också betydande resurser hos försäkringskassorna

i form av såväl kompetent personal som ekonomiska

tillgångar. Utskottet ansåg att det var av största vikt att

dessa synpunkter beaktades vid utvecklingen av det

fortsatta arbetet med rehabilitering. Detta gavs också

regeringen till känna.

Med det anförda anser utskottet att motion Fi216 yrkande

7 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Utredning om rätt till förtidspension

Proposition 147

Enligt 16 kap. 7 § AFL skall förtidspension dras in eller

minskas om arbetsförmågan väsentligt förbättras. I övrigt

gäller beslut om förtidspension tills vidare.

Riksförsäkringverket rekommenderar (Allmänna råd 1993:5)

att försäkringskassan i samband med beslut om

förtidspension skall ta ställning till om efterkontroll

skall göras och i så fall när.

I proposition 1994/95:147 anges, med hänvisning till en

rapport av Riksrevisionsverket Förtidspensioneringen --

handläggning och beslutsunderlag, att försäkringskassorna

uppvisar vissa brister i fråga om efterkontroller.

Regeringen anser emellertid att stora samhällsekonomiska

och mänskliga vinster kan uppnås genom förbättrade

utredningsinsatser vid beslut om rätt till förtidspension.

Ett fullgott underlag är därvid väsentligt inför beslut om

förtidspension samt vid en eventuell omprövning av fortsatt

rätt till förtidspension i ett löpande pensionsärende. Det

är därför enligt regeringen motiverat att förändra

regelverket för förtidspensioneringen så att

beslutsunderlaget rörande rätten till förtidspension

förbättras.

I propositionen föreslås därför att försäkringskassan när

det kan anses nödvändigt för bedömningen av om rätt till

förtidspension föreligger, skall begära att den försäkrade

genomgår undersökning av viss läkare eller genomgår annan

utredning såsom arbetsprövning eller arbetsträning för

bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd,

arbetsförmåga och behovet av och möjligheterna till

rehabilitering. När det kan anses nödvändigt för bedömning

av rätt till förtidspension skall försäkringskassan även i

övrigt kunna infordra utlåtande av viss läkare eller annan

sakkunnig, göra förfrågan hos den försäkrade eller annan

som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter, besöka den

försäkrade samt undersöka om den försäkrade efter

rehabilitering helt eller delvis kan försörja sig själv

genom arbete.

Vidare föreslås att försäkringskassan vid beslut om

förtidspension skall bedöma om behov finns av förnyad

utredning av arbetsförmågan efter viss tid.

Försäkringskassan skall löpande, även sedan förtidspension

eller sjukbidrag börjat utges, införskaffa sådan utredning

som i varje särskilt fall kan anses nödvändig för bedömning

av den fortsatta rätten till förtidspension.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.

Motioner

I motion Sf205 yrkandena 2--4 och 7 av Gullan Lindblad

m.fl. (m) begärs tillkännagivanden om intyg av två läkare

vid bedömning av behov av förtidspension, krav på

rehabilitering, aktivitetsträning och förslag i enlighet

med departementspromemorian (Ds 1994:91) om rätten till

förtidspension och sjukpenning. I samma motion yrkande 6

och i motion Sf13 yrkande 3 av Gullan Lindblad m.fl. begärs

tillkännagivande om regelbundna efterkontroller av givna

förtidspensioner respektive beslut att omprövning av givna

förtidspensioner skall ske minst vart femte år.

Motionärerna anser att krav på intyg av två läkare leder

till en mer objektiv bedömning av patientens tillstånd, att

rehabiliteringsbedömning bör vara ett oavvisligt krav före

beslut om förtidspension samt att aktivitetsträning behövs

efter en längre sjukskrivning.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det finns starka skäl att förändra

regelverket för förtidspensioneringen både för att få ett

bättre beslutsunderlag och för att efterkontroll skall

kunna göras mer systematiskt än vad som är fallet i dag.

Utskottet delar regeringens uppfattning att

försäkringskassan som villkor för rätt till ersättning bör

få föreskriva att den försäkrade genomgår medicinsk

undersökning eller annan utredning för bedömning av

arbetsförmågan samt att kassan vid beslut om förtidspension

också skall ta ställning till om det finns behov av förnyad

utredning av arbetsförmågan efter viss tid. Enligt

utskottets mening är detta särskilt viktigt för yngre

personer så att dessa inte permanent utestängs från

arbetslivet.

Utskottet, som konstaterar att förslagen innebär att

försäkringskassan i de enskilda fallen kommer att ha att ta

ställning till behov av medbedömning av annan läkare, den

försäkrades behov av rehabilitering liksom eventuella behov

av träning företrädesvis redan under sjukskrivningstiden,

tillstyrker regeringens förslag. Motion Sf205 yrkandena

2--4 får därmed i huvudsak anses tillgodosedd.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om obligatorisk

efterkontroll av förtidspensioner, senast i utskottets

betänkande 1993/94:SfU12. Utskottet uttalade då att ett

införande av obligatorisk efterkontroll skulle kräva

betydande resurser och att utskottet inte var berett att

förorda införandet av sådan kontroll. Utskottet, som

konstaterar att regeringens förslag innebär en betydande

skärpning av kravet på försäkringskassorna att besluta om

efterkontroll i förtidspensionsärenden, vidhåller denna

uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf205

yrkande 6 och Sf13 yrkande 3.

Beträffande den nämnda departementspromemorian noterar

utskottet att vissa av de däri redovisade förslagen inte

tagits med i proposition 1994/95:147. Detta gäller t.ex.

förslaget om ändrad beräkning av antagandepoäng och ändrade

regler för bedömning av arbetsförmågan vid prövning av rätt

till förtidspension. I propositionen framhålls dock att

frågor om grundläggande förändringar rörande rätten till

ersättning från sjukförsäkringen respektive

förtidspensioneringen kommer att ingå i tilläggsdirektiven

till Sjuk- och arbetsskadeberedningen.

Enligt de nya direktiven till Sjuk- och

arbetsskadeberedningen skall beredningen utforma förslag

till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring, som

ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt

eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av

sjukdom, skada eller funktionshinder. Utgångspunkten skall

bl.a. vara att prövningen av arbetsförmågans nedsättning

jämfört med dagens regler mer renodlat skall baseras på

medicinska grunder. Beredningen skall bl.a. inom ramen för

den allmänna ohälsoförsäkringen föreslå regler för

beräkning av förmånsgrundande inkomst och ersättningsnivå

vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan i syfte att

ersätta dagens förtidspensionering och därvid utforma ett

grundskydd för grupper som inte alls eller i begränsad

omfattning kvalificerat sig för inkomstbaserad ersättning.

Utskottet har inte anledning att ifrågasätta regeringens

bedömning att vissa förslag i den nämnda

departementspromemorian bör beredas inom Sjuk- och

arbetsskadeberedningen. I den mån motion Sf205 yrkande 7

inte tillgodosetts med de nya direktiven till beredningen

avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandet.

Övriga frågor om förtidspension väckta i motioner

Ändrad benämning av ordet sjukbidrag

Som redovisats ovan utges förtidspension till försäkrad

vars arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan

nedsättning av den fysiska eller psykiska

prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och

nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av

arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli

bestående för avsevärd tid, utges tidsbegränsat sjukbidrag.

Birgitta Gidblom m.fl. (s) begär i motion Sf244

tillkännagivande om ändring av ordet sjukbidrag till

rehabiliteringsbidrag. För att göra tydligt att en period

med sjukbidrag är en period när aktiva

rehabiliteringsåtgärder skall vidtas och för att den

försäkrade tydligt skall förstå att förmånen är beviljad

under den tid det tar att återfå arbetsförmågan, bör enligt

motionärerna benämningen sjukbidrag bytas mot

rehabiliteringsbidrag.

Utskottet anser att den fråga som motionärerna tagit upp

ligger inom det område som Sjuk- och arbetsskadeberedningen

har att behandla. Motion Sf244 bör därför inte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Pensionsgrundande inkomst

Med inkomst av anställning avses enligt 11 kap. 2 § AFL

lön eller annan ersättning i pengar eller andra

skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått som

arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Såsom inkomst

av anställning avses även bl.a. sjukpenning och

rehabiliteringspenning enligt AFL.

I motion Sf205 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

begärs beslut om ändring i 11 kap. 2 § AFL. Motionärerna

anser att under de första fem åren i arbetslivet skall

inkomst under sjukskrivning inte jämställas med inkomst av

tjänst. På detta sätt kan man enligt motionärerna undvika

att någon "gratisåker" in i höga förtidspensioner.

Som nämnts ovan ingår frågor om grundläggande

förändringar rörande rätten till ersättning från

sjukförsäkringen respektive förtidspensioneringen i Sjuk-

och arbetsskadeberedningens nya direktiv om

försäkringsskydd vid rehabilitering och ohälsa. Mot

bakgrund härav och då den fråga som motionärerna tagit upp

ligger inom det område som Sjuk- och arbetsskadeberedningen

har att behandla avstyrker utskottet bifall till motion

Sf205 yrkande 1.

Förtida uttag

Ålderspension utges fr.o.m. den månad då den försäkrade

fyller 65 år. Enligt 6 kap. 2 § och 12 kap. 2 § AFL minskar

förtida uttag, som kan ske tidigast fr.o.m. den månad

pensionären fyller 60 år, pensionsbeloppet livsvarigt med

0,5 % för varje månad pensionen tas ut före 65 år.

Uppskjutet uttag ökar pensionen med 0,7 % för varje månad

som uttag av pension skjuts upp, dock längst till den månad

den försäkrade fyller 70 år.

Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf13 yrkande 2

att riksdagen uppdrar åt regeringen att se över reglerna

för förtida uttag. Motionärerna anser att reglerna bör

göras mer generösa för att människor över 60 års ålder inte

skall drabbas orimligt hårt av att äldrereglerna avskaffas.

I motion Fi216 yrkande 9 av Alf Svensson m.fl. (kds)

begärs beslut om att förtidspension efter 61 år skall

ersättas med förtida uttag. Ett motsvarande yrkande finns i

motion Sf237 yrkande 2 (delvis) av Gullan Lindblad m.fl

(m).

Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande

1993/94:SfU24 tidigare behandlat ett motionsyrkande om att

pension efter 60 års ålder endast bör få förekomma i form

av ålderspension. Utskottet delade då regeringens bedömning

i proposition 1993/94:250 att förtidspension skall kunna

beviljas även efter 60 års ålder och avstyrkte

motionsyrkandet. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla

sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till

motionerna Fi216 yrkande 9 och Sf237 yrkande 2 (delvis).

Som redovisats ovan har regeringen dels förelagt

riksdagen en en proposition med förslag bl.a. om lönebidrag

till en arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös

person som fyllt 60 år, dels aviserat att en särskild

utredning skall tillsättas för att göra en bred analys av

de äldres situation på en alltmer krävande och rörlig

arbetsmarknad samt av alternativ till förtidspensionering

när ohälsoprövningen för fötidspension skärps. Mot bakgrund

härav anser utskottet att något tillkännagivande till

regeringen om ändring av reglerna för förtida uttag inte är

påkallat. Utskottet avstyrker därför bifall till motion

Sf13 yrkande 2.

Handikappade studerandes ekonomi

Genom ett antal avgöranden av Försäkringsöverdomstolen

har slagits fast att sjukbidrag kan beviljas handikappade

undgdomar som inte har arbetslivserfarenhet, om handikappet

är av sådan omfattning att någon förmåga att försörja sig

genom arbete av betydelse inte kan förväntas innan den

försäkrade fått en lämplig yrkesinriktad utbildning.

Försäkringsöverdomstolen har därvid poängterat att

sjukbidraget får ses som ett stöd under rehabilitering.

Avgörandena innebär att sjukbidrag kan beviljas dessa

ungdomar från 16 års ålder under erforderlig utbildningstid

oavsett handikappets art.

I motion Sf504 av Ola Ström (fp) begärs tillkännagivande

om att ersättnings- och bidragsnivåerna för elever vid

riksgymnasierna för döva och hörselskadade skall bli

föremål för granskning med syfte att hitta en mer rättvis

och enhetlig nivå för samtliga studerande. Enligt

motionären har dessa elever, i likhet med andra

gymnasieelever, studiebidrag samt även utbildningsbidrag,

vilket är en förutsättning för att möjliggöra studier vid

dessa gymnasier. De studerande som bor i egen lägenhet har

i allmänhet också en viss kostnadsersättning. Utöver dessa

bidrag/ersättningar erhåller de flesta elever på

riksgymnasiet för döva och en mindre del av eleverna på

riksgymnasiet för hörselskadade sjukbidrag och

handikappersättning. Detta skapar en ekonomisk och social

ojämlikhet då elever i samma klass med samma

boendekostnader och övriga omkostnader kan ha skillnader i

disponibla medel på upp till 6 000 kr i månaden.

Utskottet har i betänkande 1994/95:SfU1 senast behandlat

frågan om handikappade studerandes ekonomi. Utskottet

redogjorde då för gällande regler och framhöll att det var

av vikt att frågan diskuterades utifrån olika

utgångspunkter. Samtidigt pekade utskottet på att

regeringen avsåg att tillkalla en utredning om vissa

förändringar i studiestödssystemet och att det i direktiven

till Sjuk- och arbetsskadeberedningen ingick bl.a. att ta

upp frågor rörande förtidspensioneringen. Utskottet, som

utgick från att de unga handikappades ekonomiska situation

vid gymnasiestudier skulle komma att övervägas i det

sammanhanget, ansåg att något tillkännagivande till

regeringen inte var påkallat.

Utskottet noterar att Sjuk- och arbetsskadeberedningen

enligt sina nya direktiv bl.a. har att, i fråga om

långvarig nedsättning av arbetsförmågan, utforma regler för

ett grundskydd motsvarande dagens folkpensionering för

grupper som inte alls eller i begränsad omfattning

kvalificerat sig för inkomstbaserad ersättning. Vidare

skall beredningen vid utformningen av förslag till regler

för den allmänna ohälsoförsäkringen beakta vad riksdagen

uttalat bl.a. vad gäller höjning av den nedre åldersgränsen

på 16 år för rätt att uppbära förtidspension.

Utskottet vill också erinra om att kommittén för en

översyn av studiestödssystemet (dir. 1994:148) har i

uppdrag bl.a. att analysera förhållandet mellan

studiestödet och olika former av stöd till

funktionshindrade. En prövning bör enligt direktiven ske om

olika slag av funktionshinder medför särskilda behov för

att kunna påbörja och fullfölja studier, och kommittén bör

överväga om dessa behov skall tillgodoses inom ramen för

studiestödssystemet eller inom andra system. Vidare anges

att kommittén i dessa frågor skall samråda med Sjuk- och

arbetsskadeberedningen.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion

Sf504 inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

Barntillägg

Fram till den 1 januari 1990 kunde barntillägg utges för

varje barn under 16 år till försäkrad förälder som uppbar

ålderspension eller förtidspension. Barntillägg utgavs med

26 % av basbeloppet eller, om barnet var berättigat till

barnpension, med 10 % av basbeloppet. Barntillägget

avvecklades i samband med reformeringen av den allmänna

försäkringens efterlevandeförmåner.

I motion Sf266 yrkande 2 av Rune Backlund m.fl. (c)

begärs förslag till ett stöd, särskilt barntillägg, till

förtidspensionärer med försörjningsansvar för barn och som

endast har förtidspension och pensionstillskott.

Motionärerna beräknar kostnaderna för ett sådant riktat

konsumtionsstöd till 150 miljoner kronor per år fr.o.m. år

1996.

Mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser

utskottet att det saknas förutsättningar för att förorda

införande av ett barntillägg till förtidspensionärer.

Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf266 yrkande

2.

Bostadstillägg till pensionärer

Inledning

Sedan den 1 januari 1995 gäller att kommunalt

bostadstillägg och särskilt kommunalt bostadstillägg har

ersatts med ett statligt bostadstillägg för pensionärer

(BTP) enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer. BTP utgör före inkomstavdrag 85 % av

bostadskostnad mellan 100 och 4 000 kr per månad. Storleken

av BTP bestäms av årsinkomstens storlek. Under en

övergångstid på fyra år kan en kommun komplettera BTP med

ett kommunalt finansierat bostadstillägg. I de nya reglerna

inryms ett särskilt bostadstillägg som kompenserar de

pensionärer som har särskilt låg inkomst och hög hyra.

Arbetsinkomst för ålderspensionärer

Enligt nuvarande regler medräknas inte arbetsinkomst som

en ålderspensionär har i årsinkomsten vid beräkning av BTP.

Arbetsinkomsten påverkar därmed inte bostadstillägget.

Denna regel har överförts från det tidigare regelsystemet

och tillkom den 1 juli 1989. Regeln följdes sedermera av en

ändring i skattereglerna som innebar att arbetsinkomster

inte heller skulle reducera det särskilda grundavdraget för

pensionärer. Reglerna tillkom för att minska

marginaleffekterna för arbetsinkomster i syfte att

stimulera ålderspensionärer att förvärvsarbeta.

Enligt vad som anförs i proposition 1994/95:100 är det ur

samhällelig synpunkt viktigt att stimulera till

förvärvsarbete. Det kan dock ifrågasättas om högre

bostadstillägg skall betalas ut om inkomsten består av

arbetsinkomster än om den består av andra inkomster. Enligt

propositionen är det i nuvarande statsfinansiella läge inte

rimligt att betala ut bostadstillägg utifrån en lägre

inkomst än pensionären faktiskt har.

I propositionen föreslås därför att för den som uppbär

ålderspension skall vid beräkning av bostadstillägg i

årsinkomsten medräknas intäkt av tjänst och intäkt av aktiv

näringsverksamhet. Ändringen förslås träda i kraft den 1

juli 1995.

Förslaget beräknas minska kostnaderna för bostadstillägg

med 100 miljoner kronor per år.

Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf237 yrkande 5

avslag på förslaget att arbetsinkomst för ålderspensionärer

skall medräknas vid beräkning av bostadstillägget. Enligt

motionärerna medför förslaget oönskade marginaleffekter som

kan slå orimligt hårt.

Utskottet, som ansluter sig till de bedömningar som

gjorts i propositionen, tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker bifall till motion Sf237 yrkande 5.

Avkastning av förmögenhet

Enligt nuvarande regler om bostadstillägg påverkar

förmögenhet den årsinkomst som bestämmer bostadstilläggets

storlek. Som inkomst upptas 5 % av hela förmögenhetsvärdet

samt 10 % av den del av förmögenhetsvärdet som överstiger

75 000 kr för ogift pensionär och 60 000 kr för gift

pensionär.

I proposition 1994/95:100 anges att det är motiverat att

av besparingsskäl göra det särskilda grundavdraget för

pensionärer något mindre förmånligt för den som vid sidan

av pensionen också har kapitalinkomster. En avtrappning med

65 % av grundavdraget också mot kapitalinkomster bör därför

återinföras fr.o.m. inkomståret 1996. Regeringen, som har

för avsikt att under år 1995 lägga fram förslag till

lagändringar, föreslår att riksdagen godkänner den

aviserade ändringen, som enligt regeringens beräkningar

medför ökade intäkter för staten motsvarande 1 200 miljoner

kronor per år.

Enligt propositionen ökar marginaleffekten för

kapitalinkomster till följd av förslaget om ändring av det

särskilda grundavdraget från 30 till 50 %. Pensionärer som

har bostadstillägg får detta reducerat i förhållande till

förmögenheten. För dessa pensionärer tillkommer enligt

propositionen därför ytterligare en marginaleffekt. För att

mildra den totala marginaleffekten föreslår regeringen att

den förhöjda avkastningsberäkningen på 10 % slopas. Detta

skulle, enligt vad som framhålls i propositionen, innebära

att den totala marginaleffekten för kapitalinkomster för en

pensionär med bostadstillägg kommer att uppgå till ca 85 %

vid en verklig avkastning på 6 %. Enligt propositionen bör

de nya reglerna träda i kraft den 1 januari 1996.

Kostnaderna för BTP till följd av den föreslagna åtgärden

beräknas enligt propositionen öka med 400 miljoner kronor

per år.

I motion Sf266 yrkande 3 (delvis) av Rune Backlund m.fl.

(c) begärs till följd av förslaget i samma motion om

justeringar av reglerna för reducering av det särskilda

grundavdraget även förslag till justering av reglerna om

förhöjd kapitalavkastning vid beräkning av BTP. Om ett

fribelopp införs och därefter en begränsad avtrappning av

det särskilda grundavdraget minskar enligt motionärerna

behovet av justering av reglerna för BTP avseende

avkastning av kapital.

Utskottet har, som inledningsvis nämnts, överlämnat

behandlingen av förslaget beträffande det särskilda

grundavdraget för pensionärer till skatteutskottet.

Skatteutskottet har därefter i betänkande 1994/95:SkU20

föreslagit en nedsättning av det allmänna grundavdraget.

Skatteutskottets förslag innebär i princip att den

budgetförstärkning om 800 miljoner kronor som skulle ha

uppkommit genom regeringens förslag om det särskilda

grundavdraget ändå kan uppnås. Till följd härav avstyrker

utskottet regeringens förslag om utgiftsökning inom ramen

för BTP på 400 miljoner kr. Anslaget skall minskas i

motsvarande mån. Motion Sf266 yrkande 3 i denna del får

härigenom anses tillgodosedd.

Inkomstavdrag

Bostadstillägget minskas med 35 % av årsinkomsten. Till

den del årsinkomsten överstiger 1,5 basbelopp minskas

bostadstillägget med 40 % av inkomsten.

Enligt budgetpropositionen bör avtrappningen mot

bostadstillägget vara avpassad så att det alltid är mer

ekonomiskt lönsamt att höja sin inkomst. Samtidigt bör

avtrappningen vara så stor att bostadstillägg inte betalas

ut till pensionärer med så höga inkomster att systemet

därmed upplevs som stötande.

Med anledning av det ansträngda ekonomiska läget anser

regeringen det nödvändigt att pensionärer med en inkomst

utöver folkpension och pensionstillskott får sitt

bostadstillägg minskat snabbbare än i dag.

Inkomstavtrappningen bör därför generellt höjas med fem

procentenheter. I propositionen föreslås att bostadstillägg

minskas med 40 % av den beräknade årsinkomsten upp till och

med 1,5 basbelopp och med 45 % av årsinkomst överstigande

1,5 basbelopp. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli

1995 och innebär en besparing med 700 miljoner kronor per

år.

Utskottet biträder förslaget.

Samordning av bostadstillägg och bostadsbidrag

En pensionär med minderåriga barn kan vara berättigad

till såväl BTP som bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om

bostadsbidrag. För att inte det totala bostadsstödet skall

överstiga bostadskostnaden sker enligt 24 §

Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1993:8) om

beräkning av bostadskostnad en samordning av BTP med

bostadsbidraget på så sätt att beviljat bostadsbidrag

reducerar bostadskostnaden vid beräkning av BTP. Vid

samordningen bortses dock från bostadsbidragets s.k.

barndel, dvs. det särskilda bidrag som utges för

hemmavarande barn.

På grund av att hänsyn inte tas till bostadsbidragets

barndel vid samordningen kan enligt vad som anförs i

proposition 1994/95:100 BTP tillsammans med bostadsbidraget

i vissa fall överstiga den totala bostadskostnaden. Även om

barndelen inte är knuten till bostadskostnaden betalas

beloppet ut som bostadsbidrag och uppfattas som ett stöd

till bostadskostnaden. Det kan därför enligt propositionen

upplevas som stötande att bostadsstöd betalas ut med högre

belopp än bostadskostnaden.

I propositionen aviseras därför en ändring i nämnda

föreskrifter med innebörd att BTP bör samordnas med hela

bostadsbidraget. Från den bostadskostnad som ligger till

grund för beräkning av bostadstillägget bör således hela

bostadsbidraget, inklusive bostadsbidragets barndel, dras.

De nya reglerna bör enligt propositionen tillämpas fr.o.m.

den 1 juli 1995. Kostnaderna för BTP beräknas minskas med

100 miljoner kronor per år.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner den

aviserade ändringen.

Utskottet biträder förslaget.

Beräkning av skuldränta

Nuvarande regler innebär att avkastning av förmögenhet

schablonmässigt beräknas till 5 % av förmögenhetsvärdet och

räknas med i årsinkomsten vid beräkning av BTP. Närmare

föreskrifter för beräkning av förmögenhet och avkastning av

förmögenhet finns i Riksförsäkringsverkets föreskrifter om

inkomstberäkning enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg

till pensionärer. Enligt dessa föreskrifter får skuldränta

som avser fastighet högst dras av från årsinkomsten med så

stort belopp som motsvarar inkomsten av fastighet. Någon

motsvarande begränsning finns inte när det gäller

skuldränta som avser annat än fastighet. En sådan

skuldränta, som schablonmässigt beräknas till 5 % av

skulden, får således reducera andra inkomster än

kapitalinkomster, t.ex. inkomst av ATP.

I budgetpropositionen aviseras en ändring med innebörd

att vid beräkning av årsinkomst för BTP bör fr.o.m. den 1

juli 1995 ränta på skuld endast få dras av från det

inkomstslag som skuldräntan hänför sig till. Den aviserade

åtgärden, som förutsätter en ändring i RFFS 1994:35,

beräknas minska kostnaderna för bostadstillägg med 40

miljoner kronor per år.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen godkänner

den aviserade ändringen.

Utskottet biträder förslaget.

Skälig levnadsnivå vid beräkning av särskilt

bostadstillägg

I budgetproposition föreslås att den av riksdagen nyligen

godkända förbättringen av det särskilda bostadstillägget --

att skälig levnadsnivå alltid skall anses utgöra lägst 122

% av basbeloppet för ogift och 101 % för den som är gift --

skall regleras i lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli

1995.

Utskottet biträder lagförslaget.

Det reformerade ålderspensionssystemet

Allmänt

Av redogörelsen ovan framgår att riksdagen under

föregående riksmöte beslutade om riktlinjer för en

reformering av det allmänna ålderspensionssystemet.

Beräkningen av pensionsförmånerna skall i det nya systemet

bygga på den s.k. livsinkomstprincipen. Den

inkomstrelaterade ålderspensionen skall dock kompletteras

med ett grundskydd, garantipension, för dem som haft låga

eller inga inkomster under förvärvslivet.

I motion Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs dels

utredning om en ny form av grundpension (yrkande 1), dels

tillkännagivande om sänkt tak för ATP och höjd folkpension

(yrkande 2). Enligt motionärerna bör en grundpension, lika

för alla, motsvara folkpension, pensionstillskott och ett

väl tilltaget bostadstillägg. I avvaktan på utredning bör

taket för ATP sänkas från 7,5 basbelopp till sex basbelopp.

Samtidigt bör ett nytt "golv" läggas motsvarande nuvarande

folkpension, pensionstillskott och en rimlig del av

bostadstillägget. Utrymmet mellan grundpensionsnivån och

taket utgör den del av pensionen som skulle kunna variera

beroende på pensionärernas arbetsinkomst under den

löneaktiva åldern.

Riksdagen har som nämnts beslutat om riktlinjerna för det

reformerade ålderspensionssystemet. Utformningen av

systemet, som skall innefatta bl.a ett grundskydd i form av

en garantipension, är för närvarande föremål för beredning

inom den av regeringen tillsatta Genomförandegruppen.

Utskottet avstyrker bifall till motion Sf253 yrkandena 1

och 2.

Framflyttning av det formella ikraftträdandet av det

reformerade pensionssystemets intjänanderegler

Enligt riksdagens beslut med anledning av proposition

1993/94:250 skall lagstiftningen om det reformerade

inkomstrelaterade ålderspensionssystemet träda i kraft

den 1 januari 1996.

I proposition 1994/95:100 framhålls att en

departementspromemoria med lagförslag om bl.a. intjänande

av inkomstrelaterad pensionsrätt och beräkning av pension i

det reformerade ålderspensionssystemet kommer att

remitteras under våren 1995. Enligt propositionen är det av

stor vikt att förslagen med detaljutformning av det

reformerade pensionssystemet blir föremål för en ordentlig

remissbehandling. Ett ikraftträdande den 1 januari 1996

skulle inte, med hänsyn till att Lagrådets yttrande skall

inhämtas innan proposition med förslag till lagstiftning

kan lämnas till riksdagen, ge tillräcklig tid för

remissbehandling. Eftersom intjänandereglerna bör träda i

kraft vid ett årsskifte bör det formella ikraftträdandet

flyttas fram till den 1 januari 1997.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner vad

regeringen anfört om framflyttning av det formella

ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemets

intjänanderegler.

I motion Sf229 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs i

yrkande 1 tillkännagivande om att kostnadsfritt

informationsmaterial om den nya pensionen skall lämnas ut

till dem som vill sätta sig in i det reformerade

pensionssystemet. Motionärerna anser att den aviserade

departementspromemorian skall vara gratis. I yrkandena 2

och 3 begärs tillkännagivande dels om att remisstiden bör

vara minst sex månader och att den tiden inte till största

delen skall vara sommartid, dels om en granskning av ett

nytt pensionssystem ur ett klass- och kvinnoperspektiv.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är

angeläget att kostnadsfritt informationsmaterial om det nya

pensionssystemet tillhandahålls den som så önskar.

Utskottet förutsätter också att sådant material kommer att

tas fram av informationsansvariga inom regering och berörda

myndigheter. Något tillkännagivande i denna fråga är inte

påkallat. Såvitt gäller remisstiden är det, med hänsyn till

att kommande lagförslag kan förutses bli såväl omfattande

som komplicerade, enligt utskottets mening väsentligt att

tiden blir tillräckligt lång för att möjliggöra en noggrann

genomgång av de olika förslagen. Utskottet förutsätter

också att förslagen föreläggs riksdagen i så god tid att

även riksdagen ges en tillräcklig tid för överväganden och

behandling. Utskottet anser dock inte att det är påkallat

att ge regeringen detta till känna. Beträffande frågan om

en granskning av det nya pensionssystemet ur ett klass- och

kvinnoperspektiv förutsätter utskottet att regeringen vid

den fortsatta beredningen överväger om och i vad mån behov

föreligger av en sådan granskning. Utskottet vill dock

erinra om att Pensionsarbetsgruppen inför sitt förslag om

ett reformerat pensionssystem gjorde en analys av vad såväl

det nuvarande som det föreslagna systemet kunde komma att

innebära för storleken av kvinnors respektive mäns framtida

pensioner. Denna analys låg till grund för arbetsgruppens

förslag i betänkandet SOU 1994:20.

Med det anförda anser utskottet att motion Sf229

yrkandena 1--3 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Lagförslagen i övrigt

I förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring i proposition 1994/95:100 föreskrivs en

ändring i punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen

(1992:1702) om ändring i nämnda lag. Föreskriften är

föranledd av förslaget till ändring i 7 kap. 4 § AFL om

ändrad nivå för förtidspension. Eftersom sistnämnda

paragraf enligt förslag i proposition 1994/95:147 ändras

jämväl fr.o.m. den 1 januari 1996, då även 6 kap. 2 § AFL

ändras, bör punkten 5 även anpassas till sistnämnda

ändring. Utskottet har vidare uppmärksammat att

bestämmelserna i 5 kap. 14 § och 16 kap. 5 § sjätte stycket

AFL liksom 15 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer behöver anpassas till ändringen i 7 kap. 4 §

AFL om folkpension för gifta. Även andra anpassningar kan

behöva vidtas. Utskottet anser att regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag till författningsändringar i

dessa hänseenden som kan träda i kraft den 1 januari 1996.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Utskottet föreslår vidare en redaktionell ändring av 3

kap. 16 § AFL.

Medelsanvisning

Utskottet har inte någon erinran mot de av regeringen

under littera A. Familjer och barn framlagda förslagen till

medelsanvisning för budgetåret 1995/96 såvitt avser

anslagen A 7. Barnpensioner och A 8. Vårdbidrag för

handikappade barn samt de under littera B. Ekonomisk

trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna

anslagen B 4. Handikappersättningar, B 6. Vissa

yrkesskadeersättningar m.m., som skall omfatta även vissa

skadeståndslivräntor, B 7. Ålderspensioner, B 8.

Efterlevandepensioner till vuxna, B 9. Särskilt

pensionstillägg och B 11. Ersättning till Posten AB m.m.

Beträffande förtidspensioner har regeringen med beaktande

av förslaget om folkpension till gift pensionsberättigad

och förslagen om besparingar på förtidspensionerna m.m. i

proposition 1994/95:100 föreslagit att under anslaget B 5.

Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 skall anvisas ett

förslagsanslag på 21 080 miljoner kr.

Vidare har regeringen i proposition 1994/95:147

föreslagit att till förslagsanslaget Förtidspensioner för

budgetåret 1995/96 anvisas ett belopp som är 260 miljoner

kronor lägre än vad som föreslagits ovan i proposition

1994/95:100.

I proposition 1994/95:147 framhålls att regeringens

förslag om åtgärder som förbättrar de medicinska underlag

som ligger till grund för beslut om sjukpenning och

förtidspension innebär en minskning såvitt gäller

förtidspensionskostnaderna med 750 miljoner kronor för

budgetåret 1995/96, varav 260 miljoner kronor avser

folkpensioneringen. Avskaffandet av de s.k. äldrereglerna

minskar enligt propositionen förtidspensionskostnaderna med

200 miljoner kronor per år fr.o.m. år 1997.

Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i den under den allmänna

motionstiden väckta motionen Sf237 yrkande 2 (delvis) att

riksdagen beslutar att under Socialdepartementets anslag B

5. Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisa ett i

förhållande till regeringens förslag i proposition 100

minskat anslag med 2,8 miljarder kr.

Utskottet har ovan avstyrkt motion Sf237 yrkande 2

(delvis) om att förtidspension efter 61 år skall ersättas

med förtida uttag. Till följd härav avstyrker utskottet

bifall även till förslaget om minskad medelsanvisning i

samma motionsyrkande.

I motion So224 yrkande 11 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp) begärs att riksdagen för att återställa

förtidspensionärernas ekonomiska situation anvisar 500

miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit.

Motionärerna vill säkra de förtidspensionärer som har låga

pensioner, dvs. de flesta av de yngre och en del äldre,

särskilt kvinnor.

Mot bakgrund av det allvarsamma statsfinansiella läget

och behovet av ytterligare besparingar anser utskottet inte

att det för närvarande finns utrymme för att anslå

ytterligare medel. Utskottet erinrar dock om den analys

beträffande levnadsnivån för pensionärskollektivet som

regeringen skall låta utföra och som utskottet redogjort

för ovan.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning för budgetåret 1995/96 såvitt avser

anslaget B 5. Förtidspensioner och avstyrker bifall till

motion So224 yrkande 11.

Beträffande bostadstillägg till pensionärer har

regeringen i proposition 1994/95:100 föreslagit att under

anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer för

budgetåret 1995/96 skall anvisas ett förslagsanslag på 15

200 000 000 kr.

I motion Sf237 yrkande 6 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

begärs att riksdagen under anslaget B 10. Bostadstillägg

till pensionärer anvisar ett i förhållande till regeringens

förslag ökat anslag med 100 miljoner kr.

Utskottet har ovan, med avstyrkan av motion Sf237 yrkande

5, tillstyrkt regeringens förslag att arbetsinkomst för

ålderspensionärer skall medräknas vid beräkning av

bostadstillägget. Till följd härav avstyrker utskottet

bifall även till motion Sf237 yrkande 6.

Alf Svensson m.fl. (kds) begär i motion Fi216 yrkande 23

att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar 500 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit. Beloppet skall

användas för att förbättra situationen för de sämst ställda

pensionärerna. I motion Fi218 yrkande 8 av Gudrun Schyman

m.fl (v) begärs att riksdagen till Bostadstillägg för

pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisar 120 miljoner

kronor utöver vad regeringen har föreslagit. Enligt

motionärerna är regeringens förslag till besparingar på

förtidspensionerna mycket kännbara för dem med låg ATP,

mestadels kvinnor. Bostadstillägget för förtidspensionärer

bör därför förstärkas.

Mot bakgrund av det allvarsamma statsfinansiella läget

och behovet av besparingar anser utskottet att det inte

finns utrymme för att anslå ytterligare medel. Utskottet

avstyrker därför bifall till motionerna Fi216 yrkande 23

och Fi218 yrkande 8.

Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning till

anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer har

utskottet enligt vad som redovisats ovan avstyrkt

regeringens förslag om en kompensatorisk utgiftsökning inom

ramen för BTP. Till följd härav skall anslaget till

Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96

minskas med 400 miljoner kronor till 14 800 miljoner

kronor.

Administration

Allmänt om socialförsäkringsadministrationen

Den allmänna försäkringen handhas enligt 1 kap. 2 § AFL

av Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna

och de lokala organ som regeringen bestämmer.

Bestämmelser om allmänna försäkringskassor finns i 18

kap. AFL. Riksförsäkringsverket utövar enligt 18 kap. 2 §

AFL tillsyn över kassorna och är, enligt förordningen

(1988:1204) med instruktion för Riksförsäkringsverket,

central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och

anslutande bidragssystem. Verket skall särskilt svara för

den centrala ledningen och tillsynen av

försäkringskassornas verksamhet, verka för att

socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas likformigt

och rättvist samt följa utvecklingen av de olika grenarna

inom trygghetssystemet och utvärdera

trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle.

I 18 kap. 1 § AFL stadgas att för varje landsting samt

varje kommun, som inte tillhör något landsting, skall det

finnas en allmän försäkringskassa. En försäkringskassas

verksamhetsområde får dock, om regeringen för ett särskilt

fall bestämmer det, omfatta två landsting eller ett

landsting och en sådan kommun som nyss sagts. Vidare

stadgas att allmän försäkringskassa skall inrätta

lokalkontor i den mån så prövas erforderligt. I princip

gäller att i varje kommun skall försäkringskassa ha minst

ett lokalkontor.

De allmänna försäkringskassorna är offentligrättsliga

organ med egna styrelser. Ordförande och vice ordförande i

styrelsen utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av

landstingen eller, i fråga om kassa vars verksamhetsområde

utgörs av en kommun, av kommunfullmäktige.

Det finns 25 allmänna försäkringskassor i landet. Vidare

finns det 364 lokalkontor och 25 mindre serviceenheter.

Försäkringskassornas huvudsakliga uppgifter är att

handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och

bidragssystemet. Hos försäkringskassorna finns för

närvarande omkring 15 500 anställda, varav omkring 2 600

arbetar på centralkontoren.

Medelsanvisning för budgetåret 1995/96 och inriktningen

av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998

Regeringen har enligt budgetpropositionen lagt ett

generellt sammanlagt besparingskrav på elva procent för den

statliga verksamheten fram t.o.m. år 1998. För budgetåret

1995/96 uppgår sparkravet till fem procent.

Besparingskraven för åren 1997 och 1998 uppgår således

sammanlagt till sex procent. De myndigheter inom utskottets

beredningsområde som berörs av besparingskraven är

Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Regeringen kommer enligt propositionen att noga pröva hur

besparingskravet skall fördelas mellan myndigheterna.

Därvid kommer stor vikt att läggas vid t.ex. i

årsredovisningarna redovisade resultat, analyser av

anslagsframställningar, särskilda rapporter och annan

relevant information.

Såväl Riksförsäkringsverket som försäkringskassorna

tillhör en grupp myndigheter med treåriga budgetcykler. I

propositionen anförs att det pågår ett omfattande

utredningsarbete på flera verksamhetsområden inom

socialförsäkringen. Det reformerade pensionssystemet som är

under utveckling kommer att påverka

socialförsäkringsadministrationen och även förslag från

Sjuk- och arbetsskadeberedningen kan medföra förändringar.

På grund härav och besparingskravet jämte den planerade

översynen av administrationen har förutsättningarna för den

fördjupade anslagsframställningen i viss mån förändrats.

Mot bakgrund härav föreslår regeringen en budgetram endast

för budgetåret 1995/96.

Enligt regeringen visar Riksförsäkringsverkets

årsredovisning att verksamheten bedrivs i enlighet med

gällande riktlinjer och med inriktning på de uppsatta

målen. Dessa har dock endast delvis uppnåtts, bl.a. har

ohälsotalet ökat något jämfört med föregående budgetår.

Verket har vidare utvecklat ett särskilt åtgärdsprogram för

ohälso- och rehabiliteringsarbetet som är under

genomförande. Verkets redovisning av verksamheten är enligt

regeringen i huvudsak tillfredsställande. Beträffande

resultatredovisningen i årsredovisningen har dock

Riksrevisionsverket (RRV) anfört att denna inte är

rättvisande. Regeringen finner dessa invändningar vara av

sådan art att det krävs skyndsamma åtgärder. Ett

utvecklingsarbete pågår enligt propositionen inom verket

för att förbättra redovisningen inför nästa årsredovisning.

Regeringen avser att följa detta arbete. Vidare ser

regeringen det som mycket angeläget att verket fortsätter

arbetet med utveckling av information vad avser

prestationer, kvalitet och effekter.

Beträffande Riksförsäkringsverket räknar regeringen med

ett besparingskrav för budgetåret 1995/96 om 22 miljoner

kronor. I propositionen anförs att för innevarande budgetår

har medel beräknats för investering i ett förbättrat lokalt

datorstöd. Större delen av den ADB-utrustning som finns

lokalt bör i anslutning härtill övertas av kassorna. Det

skall därvid ankomma på kassorna att svara för kostnaderna

för räntor och amorteringar. Till följd härav beräknas

verkets resursbehov för det kommande budgetåret minska med

92 miljoner kronor. Samtidigt tillförs anslaget Allmänna

försäkringskassor motsvarande medel. För budgetåret

1995/96 föreslås att till anslaget F 1.

Riksförsäkringsverket anvisas ett ramanslag på 819 626 000

kr.

Försäkringskassornas verksamhet finansieras över anslag

på statsbudgeten samt genom vissa ersättningar från

Allmänna pensionsfonden och arbetsskadeförsäkringen.

Anvisade medel fördelas av Riksförsäkringsverket mellan

de olika försäkringskassorna.

Regeringen räknar med ett besparingskrav såvitt avser

anslaget till försäkringskassorna om 225 miljoner kronor

för det kommande budgetåret. Förändringar inom

familjestödet, slopande av vårdnadsbidraget m.m., innebär

att resursbehovet minskats med 30 miljoner kronor för år

räknat. I propositionen anförs att med hänsyn till det

samhällsekonomiska läget finner regeringen det nödvändigt

att även försäkringskassorna omfattas av det generella

sparkravet på 5 % för budgetåret 1995/96. Enligt

regeringen ställer en resursneddragning av denna omfattning

stora krav på socialförsäkringsadministrationen. För att

klara detta krävs enligt regeringens bedömning strukturella

förändringar inom administrationen och inte enbart allmän

produktivitetsförbättring. Det är också väsentligt att

besparingarna inte leder till ökade försäkringskostnader.

Regeringen förutsätter att inför budgetåret 1995/96 en

noggrann översyn och prioritering av

socialförsäkringsadministrationens arbetsuppgifter görs.

Enligt regeringen skiljer förutsättningarna för att uppnå

besparingar väsentligt mellan verksamhetens olika delar. Av

stor vikt är enligt regeringens mening att insatserna inom

rehabiliteringsområdet utvecklas och förbättras. Kassorna

förutsätts vidare upprätthålla en tillfredsställande

kvalitets- och servicenivå i handläggningen av försäkrings-

och bidragsärenden. För budgetåret 1995/96 föreslås att

till anslaget F 2. Allmänna försäkringskassor anvisas ett

ramanslag på 6 452 907 000 kr.

I propositionen begär regeringen också att riksdagen

godkänner inriktningen av besparingsåtgärder avseende

statlig konsumtion inom Socialdepartementets område för

budgetåren 1997 och 1998.

Regeringens förslag till medelsanvisning för

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har inte

föranlett några motionsyrkanden, och utskottet tillstyrker

bifall till regeringens förslag. Regeringens förslag till

inriktningen av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och

1998 har heller inte föranlett några motionsyrkanden, och

utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner nämnda

inriktning.

Utskottet vill erinra om att i proposition 1994/95:195

Primärvård, privata vårdgivare m.m. har regeringen

föreslagit bl.a. att administrationen av ersättningarna

till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster skall

föras över till landstingen. I kompletteringspropositionen

framhålls att i samband härmed skall de resurser,

tillsammans 32 800 000 kr, som frigörs hos

försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket föras över

till landstingen.

Utskottet har uppmärksammats på att det kan uppkomma

vissa problem som hänger samman med det besparingskrav som

ålagts försäkringskassorna för budgetåret 1995/96. För att

uppnå sparkraven kommer kassorna sannolikt att få friställa

personal i en omfattning som kan bli betydande. På grund av

gällande anställningsavtal med uppsägningstider för berörd

personal på uppemot ett år kommer kostnader för löner m.m.

för den uppsagda personalen att belasta kassorna under

10--12 månader in på budgetåret 1995/96. Detta kan innebära

att de enskilda kassorna blir nödsakade att säga upp

personal i större omfattning än vad som egentligen krävs

med hänsyn till den föreslagna medelsanvisningen. Att lägga

ut besparingarna under längre period än vad som omfattas av

budgetåret skulle innebära att försäkringskassorna måste

anvisas ytterligare medel än vad som föreslås i

budgetpropositionen, något som utskottet i och med

ställningstagandet ovan avvisar. Utskottet förutsätter mot

bakgrund av det anförda att Riksförsäkringsverket noga

följer utvecklingen och underrättar regeringen om det

skulle visa sig att de mål som finns för

försäkringskassornas verksamhet inte kan uppfyllas på grund

av besparingskravet för budgetåret 1995/96.

Sammanslagning av försäkringskassor

I motion K630 yrkande 2 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om att utreda en sammanslagning

av försäkringskassorna i Malmöhus län och Kristianstads

län. I motionen hänvisas till att det för närvarande pågår

ett arbete för att forma en ny regional organisation i

Skåne och att detta också aktualiserar en sammanläggning av

kassorna i Skåne. Enligt motionärerna väljer medborgarna i

dag i ökad utsträckning arbetsplats, läkare etc. på annan

ort än där man har sin bostad och detta helt oberoende av

äldre administrativa gränser. För att möta denna utveckling

och medborgarnas behov och önskemål försöker sjukvård,

socialförsäkring och andra samhälleliga serviceorgan att

anpassa sin verksamhet. Försäkringskassans huvudinriktning

när det gäller arbetet med rehabilitering och förebyggande

insatser sker i nära samarbete med sjukvård och företag.

Detta arbete underlättas enligt motionärerna om de två

försäkringskassorna i Skåne slås samman.

I budgetpropositionen anförs att, mot bakgrund av vad

riksdagen nyligen uttalat (bet. 1994/95:SfU7, rskr. 118) om

vilka krav som bör ställas på försäkringskassornas

lokalkontorsnät, vilket inflytande kassorna själva skall ha

på nätets utformning och vilken styrande roll

Riksförsäkringsverket skall ha, avser regeringen att låta

göra en översyn av socialförsäkringsadministrationen. I

översynen skall också ingå att utveckla

socialförsäkringsadministrationen så att en likformig och

rättssäker tillämpning av förmånsreglerna säkerställs,

samtidigt som fördelar med ett lokalt och regionalt

ansvarstagande för verksamhet, resultat och kompetens tas

till vara.

Sedan några år pågår också utredningar om den offentliga

verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå. En

parlamentarisk utredning, Regionberedningen (C 1992:06),

har i uppdrag att utforma förslag om detta. Beredningen har

avgett bl.a. delbetänkandet Västsverige och Skåne --

regioner i förändring (SOU 1993:97) vari föreslås att

kommuner och landsting i Skåne och i den västsvenska

regionen skall få möjlighet att bilda regionförbund för

samverkan i regionala utvecklingsfrågor. Beredningen har i

mars 1995 överlämnat sitt slutbetänkande.

För närvarande pågår således arbeten i syfte att pröva

olika vägar för att effektivisera den offentliga

verksamheten och förbättra servicen till medborgarna.

Utskottet delar mot bakgrund härav motionärernas

uppfattning att det även kan finnas skäl att utreda en

sammanslagning av försäkringskassorna i Skåne. En sådan

strukturell förändring skulle kunna innebära såväl

administrativa förenklingar som att resurser kan frigöras

och styras till områden där de bäst behövs, som t.ex. inom

rehabiliteringsarbetet. Två av de tidigare kassorna i Skåne

har redan slagits samman, och erfarenheter som därvid

vunnits bör kunna tas till vara i ett sådant arbete. Vad

utskottet med anledning av motion K630 yrkande 2 sålunda

anfört bör ges regeringen till känna.

Försäkringskassornas rehabiliteringsverksamhet

Enligt de regler om arbetslivsinriktad rehabilitering som

gäller fr.o.m. år 1992 skall försäkringskassan samordna och

utöva tillsyn över de insatser som behövs för

rehabiliteringsverksamheten och ansvara för att

rehabilitering kommer till stånd när arbetsgivare saknas

eller inte fullgör sina åtaganden.

I fyra motioner tas upp frågor som rör kompetenshöjande

åtgärder inom rehabiliteringsområdet.

Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) anför i motion

Sf231 bl.a. att studier har visat att rehabilitering inte

sker på lika villkor för kvinnor och män och att

vårdpersonal och personal med ansvar för rehabilitering

inte är medvetna om denna situation. Enligt motionärerna

har såväl anställda inom vården som vid försäkringskassorna

nyckelpositioner när det gäller rehabilitering, och det är

viktigt att dessa personalgrupper ges tillräcklig och

relevant utbildning och kompetensutveckling som svarar mot

olika gruppers speciella behov för en aktiv rehabilitering.

I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om det anförda.

Roland Larsson (c) begär i motionerna Sf249 och Sf250

tillkännagivanden om kompetenshöjande åtgärder och om

åtgärder med anledning av RRV:s rapport 1994:18 Att

återupprätta -- om försäkringskassornas

rehabiliteringsverksamhet. Enligt motionären har rapporten

bl.a. visat att rehabiliteringsutredningarna inte fyller

den centrala funktion som var tänkt och att det finns

allvarliga bister i det medicinska beslutsunderlaget. Det

föreligger också brister i arbetsorganisation och

informations- och teknikstödet. Den enskildes roll i

rehabiliteringsarbetet har inte heller uppmärksammats i

tillräckligt hög grad. Att försäkringskassornas arbete inte

gett ett tillräckligt bra resultat kan enligt motionären

även ha sin orsak i bristande personella resurser men också

i bristande kunskaper om hur aktivt rehabiliteringsarbete

bör bedrivas. Motionären menar att ett sätt att minska

problemen är att riksdagen ger regeringen i uppdrag att i

samband med medelstilldelningen till Riksförsäkringsverket

och försäkringskassorna tydliggöra behovet av

kompetenshöjande åtgärder genom att "öronmärka" medel för

detta ändamål. I motion Sf214 av Stig Sandström m.fl. (v)

anförs att Vänsterpartiet tidigare påpekat att

försäkringskassorna gör olika bedömningar vid avgöranden av

likartade enskilda ärenden. För att undvika detta framhålls

i motionen att de anställda måste ges relevant och

tillräcklig utbildning samt kompetensutveckling.

Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen betonat

vikten av ett aktivt rehabiliteringsarbete samt att

försäkringskassornas behov av resurser för rehabilitering

beaktas. I betänkande 1993/94:SfU12 anförde utskottet att

vid bedömningen av i vilken mån besparingsåtgärder är

möjliga under perioden 1995/96--1997/98 måste särskilt

beaktas vilka effekter en rationalisering av

administrationen får på utgifterna för i första hand

sjukpenning och förtidspensionering. Det anförda gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 289).

I årets budgetproposition åläggs försäkringskassorna

kraftiga sparkrav. I propositionen framhålls därvid att det

är av vikt att besparingar vad avser

administrationskostnader inte leder till ökade

försäkringsutgifter bl.a. mot bakgrund av riksdagens

uttalande om vikten av resurser för rehabilitering. Enligt

propositionen ställer detta krav på att vid bedömningen av

besparingsåtgärder pröva effekterna av

rationaliseringsåtgärder på sjukpenning- och

förtidspensionsutgifter. Som framgår ställs och kommer att

ställas stora krav på försäkringskassorna vid utnyttjande

av och fördelning av resurserna. Ett effektivt

resursutnyttjande innebär enligt utskottets uppfattning

bl.a. goda kunskaper och kompetens hos den personal som har

det direkta ansvaret för att hantera det komplexa

rehabiliteringsarbetet. I rådande konjunkturer med

nedskärningar och arbetslöshet är det naturligt att

personalomsättningen är låg, vilket i sin tur leder till,

vilket också pekas på i budgetpropositionen, svårigheter

att höja kompetensen genom nyrekryteringar. Det är därför

enligt utskottets uppfattning av stor vikt att åtgärder

vidtas för att stärka kompetensen och höja kunskapsnivån

hos den befintliga personalen. I Riksförsäkringsverkets

fördjupade anslagsframställning för budgetåren

1995/96--1997/98 har verket lagt fram ett åtgärdsprogram

för ohälso- och rehabiliteringsarbetet inom

socialförsäkringsadministrationen. I programmet anges bl.a.

att en inventering av behoven för kompetensutveckling

genomförs. Med ledning av denna kommer en ny plan för

kompetensutveckling för rehabiliteringsområdet att göras. I

den ovan nämnda rapporten av RRV framhålls vidare att

betydande effektivitetsvinster i rehabiliteringsarbetet kan

göras genom ett förändrat arbetssätt och en mer

ändamålsenlig arbetsorganisation. Den handläggande

personalen står ofta inför svåra bedömningar med krav på

aktiva beslut, och därför är, såsom framhålls i rapporten,

kompetensfrågorna avgörande för hur kassan skall lyckas i

sitt rehabiliteringsarbete. Enligt RRV:s mening är

arbetsorganisationen i sig ett instrument för kvalitets-

och kompetensutveckling om den är utformad på ett

ändamålsenligt sätt. Utskottet delar denna uppfattning.

Utskottet kan konstatera att frågor rörande

kompetenshöjande åtgärder inom rehabiliteringsarbetet har

uppmärksammats i flera olika sammanhang och att ett

fortlöpande arbete sker inom utbildnings- och

kompetensområdet. Utskottet vill understryka angelägenheten

av att försäkringskassorna i det betydelsefulla arbetet med

rehabilitering ger personalens kompetensutveckling hög

prioritet. Utskottet anser att motionerna Sf214, Sf231

yrkande 4, Sf249 och Sf250 får anses tillgodosedda med det

anförda.

Hemställan

Utskottet hemställer

Sjuk- och föräldraförsäkring

1. beträffande inriktningen avseende förändringar i

sjuk- och föräldraförsäkringarna

att riksdagen avslår

proposition 1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf205

yrkande 5, 1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227

yrkande 1, 1994/95:Sf228, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238

yrkandena 1--3, 1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264

yrkande 1, 1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211

yrkandena 6 och 12--16, 1994/95:Fi212 yrkande 29,

1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13 och 24, 1994/95:So224 yrkande

9, 1994/95:So615 yrkandena 2--4, 1994/95:So617 yrkandena 3

och 4 samt 1994/95:So618 yrkande 1,

res. 1 (m) - delvis

res. 2 (fp)

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

res. 5 (kds)

2. beträffande åldersgräns för garantidagar

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf219,

3. beträffande sjukdomsbegreppet m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Sf17 yrkande 1

antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 3 kap. 7 och 7 a §§,

res. 6 (mp)

4. beträffande den försäkrades medverkan och

behandlande läkares bedömning

att riksdagen antar det i proposition 1994/95:147

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 8 §,

5. beträffande fördjupad prövning av rätt till

sjukpenning och kompletterande utredning

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf15

yrkande 1, 1994/95:Sf16 yrkande 1 och 1994/95:Sf17 yrkande

2 antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

såvitt avser 3 kap. 8 a § och 20 kap. 3 §,

res. 7 (v)

res. 8 (mp)

res. 9 (kds)

6. beträffande kvinnors rehabilitering

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf231

yrkandena 1--3 och 1994/95:Sf621 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande rehabiliteringsansvaret

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf239 och

1994/95:Sf265,

res. 10 (mp)

8. beträffande forskning

att riksdagen avslår motion 1994/95:So293 yrkande 6,

9. beträffande biståndsarbetare

att riksdagen avslår

motionerna 1993/94:Sf268 och 1994/95:Sf252,

res. 11 (kds)

10. beträffande rapporteringsskyldighet enligt

sjuklönelagen

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf225,

11. beträffande anslag till Närståendepenning

att riksdagen med bifall

till proposition 1994/95:100 till Närståendepenning för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

41 400 000 kr,

12. beträffande utökad närståendepenning

att riksdagen avslår motion

1994/95:Sf264 yrkandena 2 och 3,

res. 12 (fp)

13. beträffande tillfällig föräldrapenning till båda

föräldrarna samtidigt

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf247,

14. beträffande statsbidrag till sjukförsäkringen

att riksdagen antar i

proposition 1994/95:100 framlagt förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt

avser 19 kap. 2 § och 21 kap. 2 §,

15. beträffande ändrad finansiering av RFV:s sjukhus

att riksdagen med anledning

av proposition 1994/95:100 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört om medelsfördelningen och

om utredning av verksamhetsinriktning och finansiering av

RFV:s sjukhus,

16. beträffande anslag till Sjukpenning och

rehabilitering

att riksdagen med bifall till propositionerna 1994/95:100

och 1994/95:147 och med avslag på motion 1994/95:Sf238

yrkande 4 till Sjukpenning och rehabilitering för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

33 163 000 000 kr,

res. 1 (m) - delvis, villk.

17. beträffande anslag till Föräldraförsäkring

att riksdagen med bifall

till proposition 1994/95:100 och med avslag på motion

1994/95:So617 yrkande 5 till Föräldraförsäkring för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

28 463 000 000 kr,

res. 1 (m) - delvis, villk.

Sjukvårdsförmåner m.m.

18. beträffande läkemedelsförmåner 1995/96

att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100

och med avslag på motion 1994/95:Sf204 yrkande 11 antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49)

om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. utom såvitt

avser 3 §,

res. 13 (m)

19. beträffande översyn av läkemedelsförmånssystemet

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf204

yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13, 1994/95:So210 yrkandena

3--5 och 1994/95:So423 yrkande 15,

res. 14 (m)

res. 15 (fp)

20. beträffande högkostnadsskydd

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf202,

1994/95:Sf207, 1994/95:Sf208, 1994/95:Sf215, 1994/95:Sf218

och 1994/95:Sf234,

21. beträffande avgiftsfria läkemedel och

förbrukningsartiklar

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf213,

1994/95:Sf232, 1994/95:Sf241 och 1994/95:Sf263,

res. 16 (v, mp)

22. beträffande tandvårdsförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf210 yrkande 1,

res. 17 (m)

23. beträffande sjukhusvårdsavgift vid tvångsvård

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf245,

24. beträffande sjukhusvårdsavgift för ålders- och

förtidspensionärer

att riksdagen antar det i proposition 1994/95:100

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring såvitt avser 2 kap. 12 §,

25. beträffande anslag till Sjukvårdsförmåner m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 och

med avslag på motionerna 1994/95:Sf204 yrkande 12 och

1994/95:Sf210 yrkande 3 till Sjukvårdsförmåner m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 145

000 000 kr,

res. 18 (m) - villk. res. 13, 14 och 17

26. beträffande inriktningen av besparingar på

läkemedels- och tandvårdsområdena år 1998 att riksdagen

med anledning av proposition 1994/95:100 samt med avslag på

motion 1994/95:Sf266 yrkande 4 godkänner vad utskottet

anfört,

Pensioner m.m.

27. beträffande värdesäkring att riksdagen avslår

motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 4 och 1994/95:Sf266

yrkande 1,

res. 19 (m)

res. 20 (c)

28. beträffande pensionsålder att riksdagen avslår

motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 1 och 1994/95:Fi211

yrkande 9,

res. 21 (m, fp)

29. beträffande sabbatsår att riksdagen avslår

motionerna 1994/95:Sf246 och 1994/95:A271 yrkande 14,

res. 22 (kds)

30. beträffande pensionsgrundande tid att

riksdagen avslår motion 1994/95:Sf224,

31. beträffande barnpension att riksdagen avslår

motion 1994/95:Sf258,

32. beträffande vårdbidrag och handikappersättning

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So222 yrkande 4

och 1994/95:Kr2 yrkande 4,

res. 23 (fp)

33. beträffande vårdbidragsberättigade att

riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf209 och

1994/95:Sf248,

34. beträffande sänkning av folkpension och höjning av

pensionstillskott till förtidspension

att riksdagen antar de i proposition 1994/95:100

framlagda förslagen till

dels lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring i den mån förslaget inte omfattas av vad

utskottet hemställt under momenten 14 och 24,

dels lag om ändring i lagen (1969:205) om

pensionstillskott,

35. beträffande folkpension för gifta

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:147 och

med anledning av proposition 1994/95:100 samt med avslag på

motion 1994/95:Sf259 antar det i proposition 1994/95:147

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring såvitt avser 7 kap. 4 §,

36. beträffande ändrad tidpunkt för

pensionsutbetalningar att riksdagen godkänner vad

regeringen anfört i proposition 1994/95:100,

37. beträffande avskaffade äldreregler

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi216

yrkande 7, 1994/95:Sf13 yrkande 1, 1994/95:Sf14,

1994/95:Sf15 yrkande 2, 1994/95:Sf16 yrkande 3 och

1994/95:Sf17 yrkande 4 antar det i proposition 1994/95:147

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring såvitt avser 7 kap. 3 §,

res. 24 (m)

res. 25 (v)

res. 26 (mp)

res. 27 (kds)

38. beträffande utredning om rätt till förtidspension

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf205

yrkandena 2--4, 6 och 7 och 1994/95:Sf13 yrkande 3 antar

det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt

avser 7 kap. 3 b § och 13 kap. 1 §,

39. beträffande ändrad benämning av ordet sjukbidrag

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf244,

40. beträffande pensionsgrundande inkomst

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf205 yrkande 1,

res. 28 (m)

41. beträffande förtida uttag

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf13 yrkande 2,

1994/95:Sf237 yrkande 2 i denna del och 1994/95:Fi216

yrkande 9,

res. 29 (m, kds)

42. beträffande handikappade studerandes ekonomi

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf504,

43. beträffande barntillägg

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf266 yrkande 2,

res. 30 (c)

44. beträffande beräkning av BTP

att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100

och med avslag på motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 5 och

1994/95:Sf266 yrkande 3

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer utom såvitt avser 5 § sjunde stycket och andra

meningen i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna,

dels godkänner vad regeringen anfört om övriga

förändringar av bostadstillägg,

res. 31 (m)

45. beträffande det reformerade

ålderspensionssystemet att riksdagen avslår motion

1994/95:Sf253,

res. 32 (mp)

46. beträffande det formella ikraftträdandet av det

reformerade pensionssystemets intjänanderegler att

riksdagen godkänner vad regeringen anfört i proposition

1994/95:100,

47. beträffande information om det reformerade

pensionssystemet att riksdagen avslår motion

1994/95:Sf229 yrkandena 1--3,

48. beträffande anslag till Förtidspensioner

att riksdagen med bifall till propositionerna 1994/95:100

och 1994/95:147 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf237

yrkande 2 i denna del och 1994/95:So224 yrkande 11 till

Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 20 820 000 000 kr,

res. 33 (m) - villk. res. 29

res. 34 (mp)

49. beträffande anslag till Bostadstillägg till

pensionärer att riksdagen med anledning av proposition

1994/95:100 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf237

yrkande 6, 1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del och

1994/95:Fi218 yrkande 8 till Bostadstillägg till

pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 14 800 000 000 kr,

res. 35 (m) - villk. 31

res. 36 (v)

res. 37 (kds) - delvis

50. beträffande anslag till Barnpensioner att

riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 till

Barnpensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 449 000 000 kr,

51. beträffande anslag till Vårdbidrag för handikappade

barn att riksdagen med bifall till proposition

1994/95:100 till Vårdbidrag för handikappade barn för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

2 180 500 000 kr,

52. beträffande anslag till Handikappersättningar

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100

till Handikappersättningar för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 1 416 800 000 kr,

53. beträffande anslag till Vissa

yrkesskadeersättningar m.m. att riksdagen med bifall

till proposition 1994/95:100 till Vissa

yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 9 150 000 kr,

54. beträffande anslag till Ålderspensioner att

riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 och med

avslag på motion 1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del till

Ålderspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 80 125 000 000 kr,

res. 37 (kds) - delvis

55. beträffande anslag till Efterlevandepensioner till

vuxna att riksdagen med bifall till proposition

1994/95:100 till Efterlevandepensioner till vuxna för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

2 429 000 000 kr,

56. beträffande anslag till Särskilt pensionstillägg

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100

till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 18 200 000 kr,

57. beträffande anslag till Ersättning till Posten AB

m.m. att riksdagen med bifall till proposition

1994/95:100 till Ersättning till Posten AB m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

282 025 000 kr,

58. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen

dels antar det i proposition 1994/95:147 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring i den mån det inte omfattas av vad utskottet

hemställt ovan under mom. 3-5, 35, 37 och 38 och med det

tillägget att 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring skall

erhålla ändrad lydelse i enlighet med Utskottets

förslag i bilaga 2 samt med den ändring av ingressen som

föranleds härav,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om förslag till författningsändringar,

Administration

59. beträffande anslag till Riksförsäkringsverket

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100

till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 819 626 000 kr,

60. beträffande anslag till Allmänna

försäkringskassor att riksdagen med bifall till

proposition 1994/95:100 till Allmänna försäkringskassor

för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

6 452 907 000 kr,

61. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100

godkänner vad regeringen anfört om inriktningen av

besparingsåtgärder avseende statlig konsumtion inom

Socialdepartementets område vad avser Riksförsäkringsverket

och de allmänna försäkringskassorna för budgetåren 1997 och

1998,

62. beträffande sammanslagning av försäkringskassor

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K630 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

63. beträffande rehabiliteringsverksamhet att

riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf214, 1994/95:Sf231

yrkande 4, 1994/95:Sf249 och 1994/95:Sf250.

Stockholm den 4 maj 1995

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s),

Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta

Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m),

Bengt Lindqvist (s), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s),

Gustaf von Essen (m), Sven-Åke Nygårds (s), Ragnhild

Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Mona Berglund

Nilsson (s), Margareta E Nordenvall (m), Bo Könberg (fp)

och Alice Åström (v).

Reservationer

1. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna m.m. (mom. 1, 16 och 17)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "I flera av" och på s. 29 slutar med "riksdagens

sida." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör inkomstbegreppet i

sjukförsäkringen göras mer rättvisande. Den sjukpenninggrundande

inkomsten bör därför baseras på medelvärdet av de senaste 24

månadernas inkomst. Sjuk- och arbetsskadeberedningen har

visserligen i uppdrag att lägga fram förslag i denna del men

utskottet anser att förändringen bör göras redan fr.o.m. den 1

januari 1996.

Vidare anser utskottet att ytterligare en karensdag bör

införas i sjukersättningssystemen. Detta kommer att medföra en

ytterligare minskning av sjukskrivningarna, och arbetslinjen

markeras starkare. Härigenom blir det möjligt att höja

ersättningen för de långtidssjukskrivna. Ett tak på tio

karensdagar under en ettårsperiod skall dock fortfarande gälla.

Utskottet anser att regeringen bör få i uppdrag att snarast

lägga fram förslag till lagstiftning om ändrad SGI och

ytterligare en karensdag fr.o.m. den 1 januari 1996. Därvid bör

regeringen också redovisa förslag som innebär att ingen drabbas

av fler än två karensdagar vid varje sjukfall. Möjligheten för

småföretagare att återförsäkra sig hos försäkringskassan bör

samtidigt omarbetas så att den anpassas för två karensdagar. Vad

sålunda anförts bör riksdagen med bifall till motion Sf238

yrkandena 1--3 som sin mening ge regeringen till känna.

Härigenom tillgodoses också motion Sf230.

Utskottet föreslår med bifall till motion Sf205 yrkande 5 ett

tillkännagivande om att det bör råda restriktivitet vad gäller

avtalsförsäkringen. Detta för att undvika överförsäkring.

Vad gäller förändringar i föräldraförsäkringen anser utskottet

att kompensationsnivån fr.o.m. den 1 juli 1995 bör vara densamma

under alla tolv månaderna, dvs. inledningsvis 80 % av SGI:n.

Utskottet anser vidare, med hänvisning till den långa

föräldraledigheten och höga inkomstkompensationen samt till det

statsfinansiella läget, att havandeskapspenningen bör avskaffas

fr.o.m. den 1 juli 1995. Det skall i stället vara möjligt att ta

ut föräldraledighet två månader före nedkomsten om man så

önskar. För den som enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter

är förbjuden att arbeta som gravid eller om graviditeten av

andra orsaker är komplicerad skall sedvanlig sjukskrivning

gälla. Regeringen bör snarast lägga fram förslag till

lagändringar härom. Detta bör riksdagen med bifall till motion

So617 yrkande 3 och med anledning av motion Sf227 yrkande 1 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "i motionen." och på

s. 49 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "betänkande

FiU20." bort ha följande lydelse:

Införandet av ytterligare en karensdag bör vara

kostnadsneutralt för arbetsgivarna som grupp. Denna förändring

tillsammans med ett ändrat SGI-begrepp innebär därför en

förstärkning av statsbudgeten med 4 300 miljoner kronor för

budgetåret 1995/96. Av detta belopp beräknas 3 200 miljoner

kronor utgöra minskade utbetalningar från sjukförsäkringen under

det budgetåret. Med hänsyn härtill bör riksdagen anvisa 3 200

miljoner kronor mindre till anslaget B 1 än regeringen

föreslagit i propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "miljoner kronor."

bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till de föreslagna förändringarna bör riksdagen

under anslaget Föräldraförsäkring anvisa 660 miljoner kronor

mindre än regeringen föreslagit.

dels att momenten 1, 16 och 17 i utskottets hemställan

bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk-

och föräldraförsäkringarna att riksdagen med

bifall till motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5, 1994/95:Sf238

yrkandena 1--3 och 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 och med

anledning av motionerna 1994/95:Sf227 yrkande 1 och

1994/95:Sf230 samt med avslag på proposition 1994/95:100 och

motionerna 1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf228,

1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1,

1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och

12--16, 1994/95:Fi212 yrkande 29, 1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13

och 24, 1994/95:So224 yrkande 9, 1994/95:So615 yrkandena 2--4

och 1994/95:So618 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

16. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering

-- under förutsättning av bifall till mom. 1 ovan --

att riksdagen med

bifall till motion 1994/95:Sf238 yrkande 4 och med anledning av

propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147 till Sjukpenning

och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 29 963 000 000 kr,

17. beträffande anslag till Föräldraförsäkring --

under förutsättning av bifall till mom. 1 ovan --

att riksdagen med

bifall till motion 1994/95:So617 yrkande 5 och med anledning av

proposition 1994/95:100 till Föräldraförsäkring för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

27 803 000 000 kr,

2. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "I flera av " och på s. 29 slutar med "riksdagens

sida." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att följande bör gälla för en ny

ohälsoförsäkring. Kompensationsnivån bör vara 80 % för alla

förvärvsinkomster upp till 7,5 basbelopp. Detta innebär bl.a.

att ersättningsnivån för långtidssjuka höjs från nuvarande 70 %

till 80 %. Vidare bör karensdagen vara kvar. Med en sådan

utformning av den allmänna ohälsoförsäkringen behövs inga

kompletterande tilläggsförsäkringar.

För att uppnå erforderlig besparing kan en lägre

kompensationsnivå på 75 % gälla under några, kanske fem, dagar i

början av varje sjukperiod.

Utskottet anser att Sjuk- och arbetsskadeberedningen bör få

ändrade direktiv att lägga fram förslag om den närmare

utformningen av en allmän ohälsoförsäkring i enlighet härmed.

Denna försäkring skall sedan ligga till grund för beredningens

övriga reformförslag.

För den fortsatta förändringen av socialförsäkringarna bör

dessutom gälla att finansieringen i ökad utsträckning bör ske

genom försäkringsmässigt utformade egenavgifter. Vidare bör

arbetsskadeförsäkringen utformas som en riskförsäkring för

arbetsgivare.

Vad gäller förändringar i föräldraförsäkringen motsätter sig

utskottet, inte minst av jämställdhetsskäl, att ersättningsnivån

i föräldrapenningen sänks till 75 resp. 85 %. Inte heller bör

ersättningsnivån i den tillfälliga föräldrapenningen,

havandeskapspenningen och närståendepenningen sänkas.

Utskottet anser att det vore en strukturellt riktig åtgärd att

låta SGI:n fastställas med hänsyn till den levnadsstandard den

försäkrade haft under en tid tillbaka. En lösning vore att

SGI:n, i enlighet med vad som anförs i motion Fi211, beräknas på

den genomsnittliga inkomsten under den senaste

tolvmånadersperioden. Förändringen bör genomföras fr.o.m. år

1996, och regeringen bör återkomma med lagförslag.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna Sf264

yrkande 1, Sf266 yrkandena 5--7, Fi211 yrkandena 6 och 12--16

och So615 yrkandena 2--4 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk-

och föräldraförsäkringarna att riksdagen med

bifall till motionerna 1994/95:Sf264 yrkande 1, 1994/95:Sf266

yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och 12--16 och

1994/95:So615 yrkandena 2--4 samt med avslag på proposition

1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5,

1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227 yrkande 1,

1994/95:Sf228, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena 1--3,

1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Fi212 yrkande 29,

1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13 och 24, 1994/95:So224 yrkande 9,

1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 samt 1994/95:So618 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "I flera av" och på s. 29 slutar med "riksdagens

sida." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är felaktigt att göra nedskärningar i

socialförsäkringssystemen för att finansiera underskott i

andra sektorer. De förslag till förändringar i

socialförsäkringssystemen som regeringen har lagt fram innebär

en grundläggande förändring av socialförsäkringssystemen. Enligt

utskottets mening är det viktigt att sådana förändringar föregås

av ett omfattande beredningsarbete. Därvid bör förslagen noga

analyseras ur ett klass- och könsperspektiv. Den förändrade

ideologiska inriktningen bör också förankras hos folket innan

några beslut fattas. Det anförda bör riksdagen med bifall till

motion Sf228 som sin mening ge regeringen till känna.

Föräldraförsäkringen har underlättat för kvinnor att kombinera

förvärvsarbete och barn, vilket också varit bra för barnen.

Enligt utskottet bör därför en utbyggnad av föräldraförsäkringen

prioriteras inom familjepolitiken så fort resurserna tillåter.

För att samtidigt öka männens chans att självständigt ta ansvar

för hem och barn bör mannens rätt till föräldraledighet inte

kunna överlåtas på mamman, och därför bör enligt utskottet de

kvoterade månaderna också successivt byggas ut. Det anförda bör

riksdagen med bifall till motion So618 yrkande 1 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk-

och föräldraförsäkringarna att riksdagen med

bifall till motionerna 1994/95:Sf228 och 1994/95:So618 yrkande 1

samt med avslag på proposition 1994/95:100 och motionerna

1994/95:Sf205 yrkande 5, 1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212,

1994/95:Sf227 yrkande 1, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena

1--3, 1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1,

1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och

12--16, 1994/95:Fi212 yrkande 29, 1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13

och 24, 1994/95:So224 yrkande 9, 1994/95:So615 yrkandena 2--4

och 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "I flera" och på s. 29 slutar med "riksdagens sida."

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det bör införas ett system med s.k. brutet

tak i såväl sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen som

arbetslöshetsförsäkringen. I dessa försäkringar skall ersättning

utges med 80 % av inkomsten under 144 000 kr per år och med 40 %

av inkomsten över denna nivå. Därigenom höjs kompensationsnivån

för långtidssjukskrivna från 70 % till 80 % avseende inkomster

upp till 144 000 kr per år. Regeringen bör snarast lägga fram

förslag till lagstiftning i enlighet härmed som kan träda i

kraft den 1 juli 1995. Detta bör riksdagen med bifall till

motionerna So224 yrkande 9 och Fi212 yrkande 29 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk-

och föräldraförsäkringarna att riksdagen med

bifall till motionerna 1994/95:Fi212 yrkande 29 och

1994/95:So224 yrkande 9 samt med avslag på proposition

1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5,

1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227 yrkande 1,

1994/95:Sf228, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena 1--3,

1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1,

1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och

12--16, 1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13 och 24, 1994/95:So615

yrkandena 2--4, 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 samt

1994/95:So618 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

5. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "I flera" och på s. 29 slutar med "riksdagens sida."

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att de som är

långtidssjuka snarast får kompensationsnivån höjd från 70 % till

80 %. Regeringen bör återkomma med förslag härom.

Vad gäller trygghetssystemens utformning fr.o.m. år 1997 anser

utskottet att samma ersättningsnivå bör gälla vid sjukdom,

arbetslöshet och föräldraledighet. I dessa trygghetssystem bör

taket vara 7,5 basbelopp, och en enhetlig lägsta nivå (golv) bör

vara 2 basbelopp. Däremellan skulle ersättningen kunna ligga på

80 % av inkomsten upp till 5 basbelopp och 50 % av inkomsten

mellan 5 och 7,5 basbelopp. Vidare bör sjukförsäkringen

innehålla två karensdagar. Enhetliga avgifter bör tas ut på

inkomster upp till nuvarande tak och förslagsvis halv avgift på

inkomster däröver. Härigenom ges systemet en fördelningspolitisk

profil till förmån för inkomsttagare med lägre inkomster.

Samtidigt lämnas utrymme för frivilliga försäkringslösningar för

dem som önskar ett förbättrat skydd.

Sjuk- och arbetsskadeberedningen bör få ändrade direktiv att

utforma trygghetssystem i enlighet härmed. Detta bör riksdagen

med bifall till motion Sf206 och Fi216 yrkandena 13 och 24 som

sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet anser det av besparingsskäl befogat att förändringar

görs i ersättningsunderlaget i sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna. Enligt utskottet bör SGI:n grundas på

den genomsnittliga inkomsten under de senaste två åren.

Härigenom åstadkoms en besparing på 2 miljarder kronor.

Regeringen bör snarast lägga fram förslag i enlighet härmed. Det

anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi216 yrkande 8 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk-

och föräldraförsäkringarna att riksdagen med

bifall till motionerna 1994/95:Sf206 och 1994/95:Fi216 yrkandena

8, 13 och 24 samt med avslag på proposition 1994/95:100 och

motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227

yrkande 1, 1994/95:Sf228, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena

1--3, 1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1,

1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och

12--16, 1994/95:Fi212 yrkande 29, 1994/95:So224 yrkande 9,

1994/95:So615 yrkandena 2--4, 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4

samt 1994/95:So618 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

6. Sjukdomsbegreppet m.m. (mom. 3)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att förslaget att man vid bedömning av om

sjukdom föreligger skall bortse från arbetsmarknadsmässiga,

ekonomiska, sociala och liknande förhållanden kan befaras leda

till ett alltför snävt sjukdomsbegrepp. Riksdagen bör därför

avslå regeringens förslag i denna del.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande sjukdomsbegreppet m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf17 yrkande 1

avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt

avser 3 kap. 7 och 7 a §§,

7. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och

kompletterande utredning (mom. 5)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 2" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den enskilde av rättssäkerhetsskäl bör

kunna överklaga ett beslut av försäkringskassan. Utskottet anser

därför att regeringen bör återkomma med förslag till regler för

överprövning av försäkringskassans handläggning och beslut i

ärenden som rör kompletterande utredningar och valet av

sjukvårdsenhet. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande fördjupad prövning av rätt till sjukpenning

och kompletterande utredning

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf15 yrkande

1 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf16 yrkande 1 och

1994/95:Sf17 yrkande 2

dels antar det i proposition 1994/95:147 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 3 kap. 8 a § och 20 kap. 3 §

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och

kompletterande utredning (mom. 5)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 2" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att en försäkrad som ej vill medverka i

kompletterande utredning om rätt till sjukpenning eller

förtidspension skall kunna överklaga försäkringskassans

ställningstagande i samband med kommunicering om indragning av

sjukpenning. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande fördjupad prövning av rätt till sjukpenning

och kompletterande utredning

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf17 yrkande

2 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf15 yrkande 1 och

1994/95:Sf16 yrkande 1

dels antar det i proposition 1994/95:147 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 3 kap. 8 a § och 20 kap. 3 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och

kompletterande utredning (mom. 5)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 2" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser liksom regeringen att försäkringsskassans

beslut om kompletterande undersökning inte bör vara

överklagbart. Däremot anser utskottet att valet av

sjukvårdsenhet bör kunna överklagas av den enskilde för att inte

omintetgöra den positiva medverkan från den försäkrades sida som

alltid bör eftersträvas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande fördjupad prövning av rätt till sjukpenning

och kompletterande utredning

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf16 yrkande

1 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf15 yrkande 1 och

1994/95:Sf17 yrkande 2

dels antar det i proposition 1994/95:147 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 3 kap. 8 a § och 20 kap. 3 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Rehabiliteringsansvaret (mom. 7)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som

börjar med "I de" och på s. 39 slutar med och "Sf265." bort ha

följande lydelse:

I de ovan nämnda nya direktiven till Sjuk- och

arbetsskadeberedningen anges bl.a. att ansvaret för förebyggande

och rehabiliterande insatser faller på samhället och den

enskilde individen. Nu gällande lagstiftning ålägger

arbetsgivaren ett ansvar såväl vad gäller utformningen av

arbetsmiljön som att aktivt delta i rehabiliteringsarbetet.

Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall utvärdera hur

rehabiliteringsarbetet bedrivs i dag och lämna förslag till hur

ansvarsfördelningen kan göras tydligare. Därvid skall

arbetsgivarens ansvar uppmärksammas. Beredningen bör också

överväga att inom ramen för ohälsoförsäkringen införa

möjligheter att vidta sanktioner mot en arbetsgivare som åsamkar

försäkringen höga kostnader till följd av att denne inte

uppfyller de åligganden som lagstiftningen stadgar. Utskottet

ser positivt på de direktiv som nu redogjorts för men anser att

de bort få en bredare utformning där även försäkringskassans

roll i rehabilteringssammanhang uppmärksammas på ett tydligare

sätt i enlighet med vad som anförts i motion Sf239. Vad

utskottet anfört med bör med bifall till motion Sf239 och med

anledning av motion Sf265 ges regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande rehabiliteringsansvaret

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf239 och med

anledning av motion 1994/95:Sf265 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

11. Biståndsarbetare (mom. 9)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som

börjar med "Riksförsäkringsverket redovisade" och slutar med

"och 1993/94:Sf268." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att volontärer knutna till ideella

biståndsorganisationer utgör en viktig del i det svenska

biståndsarbetet i utvecklingsländerna. Dessa biståndsarbetare

har ofta en låg lön och ett mycket svagt socialförsäkringsskydd.

De förbättringar i socialförsäkringsskyddet som nyligen

gjorts gäller endast biståndsarbetare som återvänder till

Sverige inom tre år. Denna treårsgräns missgynnar dem som är

villiga att arbeta i biståndsländer med korta vilo- och

informationsperioder hemma.

Utskottet anser att en översyn bör göras av den treårsregel

som har införts för biståndsarbetare i olika socialförsäkrings-

och bidragssystem. Regeringen bör därefter återkomma med förslag

om höjning av denna gräns. Det anförda bör riksdagen med

anledning av motionerna 1993/94:Sf268 och 1994/95:Sf252 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande biståndsarbetare

att riksdagen med

anledning av motionerna 1993/94:Sf268 och 1994/95:Sf252 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Utökad närståendepenning (mom. 12)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "och 3." bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen bör ta upp överläggningar med

de båda kommunförbunden för att tillsammans med dem se över hur

närståendevården skall kunna underlättas. En fortsatt utbyggnad

av växelvårdsplatser bör vara ett inslag. Ett annat viktigt

inslag bör vara att utvidga kretsen sjuka vilkas närstående

skall kunna få närståendepenning och rätt till ledighet. Den tid

för vilken närståendepenning skall kunna utges bör avsevärt

förlängas, och utskottet föreslår att riksdagen beslutar att

fr.o.m. den 1 juli 1995, som ett första steg, förlänga tiden

från nuvarande 60 dagar till 120 dagar. Regeringen bör snarast

lägga fram förslag härom. Vad utskottet anfört bör riksdagen med

bifall till motion Sf264 yrkandena 2 och 3 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande utökad närståendepenning

att riksdagen med

bifall till motion 1994/95:Sf264 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Läkemedelsförmåner 1995/96 (mom. 18)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56

börjar med "Utskottet delar" och på s. 57 slutar med "1 900 kr."

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är mot bakgrund av det

allvarliga statsfinansiella läget den i budgetpropositiopen

föreslagna höjningen av högkostnadsskyddet och patientavgiften

inte tillräcklig. I kompletteringspropositionen föreslås en

ytterligare höjning av patientavgiften till 160 kr resp. 60 kr.

Utskottet anser att det nu bör ankomma på finansutskottet att

bereda frågan om vilken patientavgift som skall gälla fr.o.m.

den 1 juli 1995 och föreslå riksdagen att anta lagförslag i

frågan. Utskottet föreslår mot bakgrund härav en höjning av

taket i högkostnadsskyddet till 1 900 kr. Med det anförda

tillstyrker utskottet bifall till motion Sf204 yrkande 11.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

18. beträffande läkemedelsförmåner 1995/96

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf204 yrkande 11

och med anledning av proposition 1994/95:100 antar förslaget

till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av

läkemedelskostnader, m.m. utom såvitt avser 3 § och med den

ändringen att i 7 § andra stycket talet 1 800 byts mot 1 900,

14. Översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m. (mom. 19)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som

börjar med "Som framgått" och slutar med "riksdagens sida." bort

ha följande lydelse:

I motionerna Sf204 och So210 kritiseras den nuvarande

läkemedelsförsörjningen utifrån bl.a. den synpunkten att den

inte är tillräckligt kostnadseffektiv. Utskottet delar den

uppfattningen. Besparingar innebär att resurser skall användas

effektivt och inte att kostnader vältras över på konsumenter

genom höjda egenavgifter och på kommuner och landsting som fått

överta betalningsansvaret. En viss subventionering på

läkemedelsområdet måste enligt utskottets mening finnas.

Utformningen av denna subventionering måste emellertid öka i

träffsäkerhet, dvs. förmånen skall ges till de individer som

drabbas av de högsta kostnaderna. Läkemedelsterapi skall vara

kostnadseffektiv både i det enskilda fallet och totalt sett, och

det är rimligt att kostnaderna härför delas mellan individ och

det offentliga. Frågan om ansvar och befogenhet när det gäller

läkemedelsförmånen avser tre förhållanden, nämligen

prissättning, kostnadsbelastning och finansiering. Enligt

utskottets uppfattning bör vid prissättningen Sverige betraktas

som en helhet, vilket innebär att ansvaret för prissättning och

finansiering måste ligga centralt. Ett decentraliserat ansvar

för prissättning och finansiering skulle enligt utskottets

uppfattning försvaga vårdproducenternas ställning. Ett

organiserat samarbete mellan vårdproducenter torde å andra sidan

strida mot både svensk och europeisk konkurrenslagstiftning.

Samtidigt skulle den svenska läkemedelsindustrins

prisförhandlingar i förhållande till andra länders

läkemedelsmyndigheter försvagas till nackdel för den inhemska

industrin. Utskottets mening är att någon form av s.k.

läkemedels-Dagmar inte bör införas. Såsom framhålls i motionerna

utgör läkemedelskostnaderna en förhållandevis liten del av de

totala sjukvårdskostnaderna. Nya läkemedel har inneburit

betydande förbättringar för patienter men även ökad

kostnadseffektivitet inom vården i form av kortare vårdtider,

enklare medicinska procedurer och lägre omsorgskostnader.

Utifrån dessa synpunkter läggs i motionerna fram dels förslag

för vilka redogjorts ovan och som enligt utskottets uppfattning

kan genomföras snabbt och leder till ökad kostnadseffektivitet,

dels förslag som kräver en längre genomförandetid och

ytterligare kan behöva utredas.

Utskottet anser att riksdagen med bifall till motionerna Sf204

yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13 och So210 yrkandena 3--5 som sin

mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19. beträffande översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf204

yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13 och 1994/95:So210 yrkandena 3--5

samt med avslag på motion 1994/95:So423 yrkande 15 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m. (mom. 19)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57

börjar med "I tilläggsdirektiven" och slutar med "det anförda."

bort ha följande lydelse:

I dag finansieras läkemedlen i öppen vård av sjukförsäkringen,

medan läkemedlen inom den slutna vården bekostas av

sjukvårdshuvudmännen. För att optimera läkemedelsterapin och få

kontroll på kostnaderna inrättades under 1960-talet

läkemedelskommittéer. Effekten av deras rekommendationer med

medicinskt och ekonomiskt sett bättre behandling har fungerat

bäst inom den slutna vården. Detta har enligt utskottets

uppfattning berott på att sjukvårdshuvudmännen haft det

ekonomiska ansvaret för läkemedelskostnaderna och därför haft

bättre incitament att påverka förskrivningen i positiv riktning.

En ytterligare orsak är enligt utskottets mening att

förskrivarna inom den slutna vården fått information om sina

förskrivningsmönster och kostnaderna för detta och därmed fått

möjlighet till egen medicinsk revision. Utskottet anser mot

bakgrund av det anförda att läkemedel i öppen vård bör

finansieras på samma sätt som läkemedlen i sluten vård, och

statens medel för läkemedelskostnader bör således överföras till

sjukvårdshuvudmännen. Samtidigt bör också ett system införas för

återföring av läkemedelsförskrivningsdata till läkarna i öppen

vård som ett led i läkarnas och distriktssköterskornas

medicinska revision av sin egen verksamhet. Utskottet anser att

detta bör ges regeringen till känna och tillstyrker bifall till

motion So423 yrkande 15.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19. beträffande översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So423 yrkande 15

samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf204 yrkandena 1--3, 7,

9, 10 och 13 och 1994/95:So210 yrkandena 3--5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Avgiftsfria läkemedel och förbrukningsartiklar (mom. 21)

Ragnhild Pohanka (mp) och Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets som yttrande på s. 57

börjar med "Även de" och på s. 58 slutar med "till motionerna."

bort ha följande lydelse:

I tilläggsdirektiven till HSU 2000 anförs bl.a. att de där

upptagna frågorna om kostnadsfria läkemedel och

förbrukningsartiklar skall beröras av kommitténs arbete genom

att som huvudalternativ skall redovisas ett system där dessa

görs prisnedsatta och förs in i ett högkostnadsskydd. Utskottet

anser dock, inte minst med hänsyn till rättviseskäl, att mycket

talar för att de fria läkemedlen bör finnas kvar. Vidare anser

utskottet att det finns skäl att göra en uppdatering av

förteckningen över kostnadsfria läkemedel samt se över hur denna

fungerar, exempelvis om den konserverar äldre medicinsk terapi

och om det finns diagnosgrupper som inte är representerade men

för vilka man med fog kan hävda borde vara medtagna. Vad

utskottet med anledning av motion Sf213 sålunda anfört bör ges

regeringen till känna. Utskottet avstyrker bifall till

motionerna Sf232, Sf241 och Sf263.

dels att 21 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

21. beträffande avgiftsfria läkemedel och

förbrukningsartiklar

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf213 och med

avslag på motionerna 1994/95:Sf232, 1994/95:Sf241 och

1994/95:Sf263 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. Tandvårdsförsäkringen (mom. 22)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1." bort ha

följande lydelse:

Såsom framhålls i motion Sf210 motiverar det statsfinansiella

läget att kostnaderna för tandvårdsförsäkringen ytterligare

måste minskas. Ett genomförande av motionärernas förslag innebär

enligt utskottets uppfattning, förutom minskade kostnader för

försäkringen, att de som har ett omfattande tandvårdsbehov

bättre tillgodoses, medan de som har ett lågt eller normalt

tandvårdsbehov får bära en relativt sett större del av

kostnaderna. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

22. beträffande tandvårdsförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf210 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Anslag till Sjukvårdsförmåner m.m. (mom. 25)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 13, 14 och

17

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62

börjar med "Utskottet har" och slutar med "framställda

anslagsyrkandena." bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan tillstyrkt motionärernas yrkanden om

besparingar inom läkemedels- och tandvårdsområdena och

tillstyrker till följd härav även motionerna Sf204 yrkande 12

och Sf210 yrkande 3.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

25. beträffande anslag till Sjukvårdsförmåner m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf204 yrkande

12 och 1994/95:Sf210 yrkande 3 och med anledning av proposition

1994/95:100 till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret

1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 20 240 000 000 kr,

19. Värdesäkring (mom. 27)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det allvarliga statsfinansiella läget

motiverar att den nya princip för indexering av pensioner som

riksdagen godkände i samband med beslutet om reformering av det

allmänna pensionssystemet bör introduceras redan fr.o.m. den 1

januari 1996 eller så snart detta är tekniskt möjligt. Därmed

kan en besparing på 3 miljarder kr uppnås fr.o.m. år 1998.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om

ett tillväxtbaserat index fr.o.m. nämnda tidpunkt.

dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

27. beträffande värdesäkring

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf237 yrkande 4

och med avslag på motion 1994/95:Sf266 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Värdesäkring (mom. 27)

Rune Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64

börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att ett väsentligt problem i arbetet med att

häva den ekonomiska krisen är den automatik som styr kostnaderna

i de stora transfereringssystemen. Genom att koppla

ersättningsnivåerna i dessa system till basbeloppet, dvs. till

utvecklingen av konsumentprisindex utan hänsyn till

reallöneutvecklingen, uppstår en rad icke avsedda effekter. I

högkonjunktur med stigande produktivitet och ökande reallöner

men en begränsad inflation urholkas värdet av alla

basbeloppsanknutna ersättningar. Det innebär att den ekonomiska

tryggheten i välfärdssystemen minskar. I tider med stagnerande

eller t.o.m. negativ reallöneutveckling, vilket leder till

minskande skatteinkomster för staten, ökar däremot värdet av

basbeloppsanknutna ersättningar i takt med inflationen. Det

innebär att värdet av dessa ersättningar ökar samtidigt som

statens möjligheter att finansiera de ökande kostnaderna

minskar. I själva verket finns enligt utskottets mening visst

fog för påståendet att de basbeloppsanknutna välfärdssystemen i

sig driver fram en inflationsekonomi. Utskottet anser därför att

den nuvarande automatiken i kostnadsutvecklingen av

transfereringssystemen måste brytas. Insikten om vikten av en

sådan förändring ökar, vilket inte minst riksdagens behandling

av riktlinjerna för ett nytt pensionssystem tydligt visar. Den

begränsning av uppräkningen av basbeloppet fr.o.m. år 1995 som

riksdagen beslutat om skall enligt vad regeringen uttalat i

proposition 1994/95:25 gälla så länge underskottet i

statsbudgeten överstiger 100 miljarder kr räknat på årsbasis.

Det ekonomiska läget har emellertid inte i någon avgörande grad

förbättrats sedan hösten 1994. Snarare är det ekonomiska läget

så att det enligt utskottet finns anledning att se med fortsatt

stor oro på möjligheterna till en ekonomisk stabilisering under

de närmaste åren. Mot den bakgrunden anser utskottet att det är

nödvändigt att nu lägga fast det ekonomiska utrymme som kan

accepteras när det gäller basbeloppets uppräkning för perioden

1996--1998. Vid beräkningen bör hänsyn därvid tas till högst en

procents inflation under respektive tolvmånadersperiod. En sådan

åtgärd kan beräknas minska belastningen på statens finanser

respektive i socialförsäkringssystemet med 1,2 miljarder kr

under kalenderåret 1996 och med 7,4 miljarder kr under åren

1997--1998. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

i denna fråga.

dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

27. beträffande värdesäkring

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf266 yrkande 1

och med avslag på motion 1994/95:Sf237 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Pensionsålder (mom. 28)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m),

Margareta E Nordenvall (m) och Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65

börjar med "Som tidigare" och slutar med "till känna" bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det finns en överenskommelse mellan

de tidigare regeringspartierna och den nuvarande regeringen att

ingendera skall genomföra en höjning av den allmänna

pensionsåldern ensidigt. Det statsfinansiella läget är

emellertid enligt utskottets mening sådant att det är motiverat

för samtliga partier som står bakom överenskommelsen att söka

reducera kostnaderna för det allmänna pensionssystemet. En

stegvis höjning av pensionsåldern med ett år kan beräknas

innebära en besparing på ca 6 miljarder kr per år fr.o.m. år

1998. Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att

regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en

höjning av pensionsåldern.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

28. beträffande pensionsålder

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf237 yrkande

1 och 1994/95:Fi211 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

22. Sabbatsår (mom. 29)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 14" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det finns flera skäl som talar för att den

som är mellan 45 och 55 år bör ha möjlighet till ett förtida

pensionsuttag under ett års tid, s.k. sabbatsår. Bl.a. skulle en

sådan möjlighet kunna skapa ytterligare vikariatsplatser, vilket

skulle lätta trycket på arbetsmarknaden. Utskottet anser därför

att en rätt till sabbatsår bör införas. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

29. beträffande sabbatsår

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf246 och

1994/95:A271 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

23. Vårdbidrag och handikappersättning (mom. 32)

Bo Könberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. x börjar

med "Beträffande frågan" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är både olyckligt och olämpligt att

den begränsade uppräkningen av basbeloppet som gäller fr.o.m.

den 1 januari 1995 också kommit att tillämpas på vårdbidrag och

handikappersättning. Med hänsyn till att effekten för de

enskilda som drabbas är kännbar anser utskottet att vårdbidrag

och handikappersättning bör undantas från den beslutade

avindexeringen. Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet

dels att konsekvenserna av det sänkta reala värdet av vårdbidrag

och handikappersättning bör utredas, dels att regeringen bör

återkomma till riksdagen med sådana förslag att vårdbidrag och

handikappersättning fr.o.m. år 1996 åter räknas upp med full

hänsyn tagen till inflationen. Båda förmånerna bör också få en

extra uppräkning så att den förlust som den begränsade

uppräkningen under år 1995 medför kompenseras. Vad utskottet

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

32. beträffande vårdbidrag och handikappersättning

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:So222 yrkande

4 och 1994/95:Kr2 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

24. Avskaffade äldreregler (mom. 37)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74

börjar med "Regeringen har" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att regeringens förslag om att avskaffa de

s.k. äldrereglerna bör genomföras redan fr.o.m. den 1

januari 1996. Med hänsyn det statsfinansiella läget och

utvecklingen på ränte- och valutamarknaderna är en

tidigareläggning med ett år väl motiverad. Regeringen bör därför

återkomma till riksdagen med förslag om att avskaffa

äldrereglerna fr.o.m. den 1 januari 1996.

dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

37. beträffande avskaffade äldreregler

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf13 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1994/95:Fi216 yrkande 7,

1994/95:Sf14, 1994/95:Sf15 yrkande 2, 1994/95:Sf16 yrkande 3 och

1994/95:Sf17 yrkande 4

dels avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 7 kap 3 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

25. Avskaffade äldreregler (mom. 37)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att förtidspension

skall grundas på medicinska orsaker. Problem uppstår dock när

man skall definiera vad som avses med medicinska orsaker.

Utskottet anser att frågan om avskaffandet av äldrereglerna bör

anstå till dess att ett nytt regelsystem för

förtidspensioneringen tagits fram och att frågan om avskaffade

äldreregler därför bör hänskjutas till Sjuk- och

arbetsskadeberedningen. Vad utskottet anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

37. beträffande avskaffade äldreregler

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf15 yrkande 2

och med anledning av motionerna 1994/95:Sf14 och 1994/95:Sf17

yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf13 yrkande 1,

1994/95:Sf16 yrkande 3 och 1994/95:Fi216 yrkande 7

dels avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 7 kap. 3 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

26. Avskaffade äldreregler (mom. 37)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 4" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att arbetslinjen inte är tillämplig för

personer över 60 år och att kostnaderna för rehabilitering och

inlärning av nya arbetsuppgifter riskerar att på sikt bli lika

höga som kostnaderna för den nuvarande och mer generösa

lagstiftningen för de äldre. Riksdagen bör därför avslå

regeringens förslag i denna del.

dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

37. beträffande avskaffade äldreregler

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf17 yrkande 4,

och med anledning av motion 1994/95:Sf15 yrkande 2 samt med

avslag på motionerna 1994/95:Sf13 yrkande 1, 1994/95:Sf14,

1994/95:Sf16 yrkande 3 och 1994/95:Fi216 yrkande 7 avslår det i

proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring

i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 7 kap. 3 §,

27. Avskaffade äldreregler (mom. 37)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74

börjar med "Mot bakgrund" och på s. 75 slutar med "riksdagens

åtgärd" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att genom aktiv rehabilitering och därmed ett

minskat antal förtidspensioner bör den genomsnittliga reella

pensionsåldern kunna höjas med ett halvt år fram till år 1998.

Detta skulle enligt utskottet ge en besparing på tre miljarder

kronor. Utskottet anser vidare att en anpassning av övriga

trygghetssystem, inklusive arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

behöver göras till följd av de avskaffade äldrereglerna.

Renodlingen av förtidspensioneringen bör inte få leda till att

människor kommer i kläm. Detta gäller enligt utskottet inte

minst människor i glesbygd. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag om höjning av pensionsåldern respektive

förslag som förhindrar orimliga social konsevenser av avskaffade

äldreregler.

dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

37. beträffande avskaffade äldreregler

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi216 yrkande

7 och 1994/95:Sf16 yrkande 3 och med anledning av motionerna

1994/95:Sf15 yrkande 2, 1994/95:Sf17 yrkande 4 samt med avslag

på motionerna 1994/95:Sf13 yrkande 1 och 1994/95:Sf14,

dels avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring såvitt avser 7 kap. 3 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

28. Pensionsgrundande inkomst (mom. 40)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78

börjar med "Som nämnts" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

För att undvika förtidspensioner för personer som haft

kortvarig anknytning till arbetslivet bör enligt utskottets

mening inkomst av sjukskrivning inte kunna jämställas med

inkomst av tjänst under det första fem åren i arbetslivet.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ändring

av 11 kap. 2 § AFL.

dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

40. beträffande pensionsgrundande inkomst

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf205 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Förtida uttag (mom. 41)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m)

Rose-Marie Frebran (kds) och Margareta E Nordenvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78

börjar med "Utskottet har" och på s. 79 slutar med "yrkande 2"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att reglerna bör ändras så att förtidspension

från 61 års ålder utges enligt samma regler som vid förtida

uttag av pension och att regeringen bör återkomma till riksdagen

med förlag härom. Utskottet anser dock att regeringens förslag

om att avskaffa de s.k. äldrereglerna kan leda till att

människor som är över 60 år drabbas orimligt hårt. Detta medför

enligt utskottets mening behov av att se över reglerna för

förtida uttag för just denna grupp. Vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

41. beträffande förtida uttag

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf237 yrkande

2 i denna del, 1994/95:Sf13 yrkande 2 och 1994/95:Fi216 yrkande

9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Barntillägg (mom. 43)

Rune Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80

börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "yrkande 2" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att ett särskilt barntillägg bör införas som

en generell stödform till de familjer som får sin försörjning

inom förtidspensionssystemet och som är berättigade till

pensionstillskott. Kostnaderna härför kan beräknas till 150

miljoner kronor per år. Utskottet anser att regeringen bör

återkomma med förslag till ett barntillägg för denna grupp

fr.o.m. år 1996.

dels att moment 43 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

43. beträffande barntillägg

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf266 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Beräkning av BTP (mom. 44)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81

börjar med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 5" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att regeringens förslag att arbetsinkomster

för ålderspensionärer skall medräknas vid beräkning av

bostadstillägg för pensionärer skulle skapa oönskade

marginaleffekter som kan slå orimligt hårt. Riksdagen bör därför

avslå regeringens förslag i denna del.

dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

44. beträffande beräkning av BTP

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf237 yrkande 5

och med anledning av proposition 1994/95:100 samt med avslag på

motion 1994/95:Sf266 yrkande 3

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till

pensionärer utom såvitt avser 5 § sjunde stycket och andra

meningen i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna och med

den ändringen att nuvarande fjärde stycket i 5 § skall ha

oförändrad lydelse,

dels godkänner vad regeringen anfört om övriga

förändringar av bostadstillägg,

32. Det reformerade ålderspensionssystemet (mom. 45)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84

börjar med "Riksdagen har" och slutar med "och 2" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den av riksdagen nyligen beslutade

reformeringen av det allmänna pensionssystemet på ett olyckligt

sätt kommit att förstärka kopplingen till lönearbete. Den som

haft goda inkomster under sitt liv garanteras en högre pension

än den som haft låga inkomster. Den som ägnat tid och kraft åt

att arbeta i den informella sektorn, t.ex. med vård av barn och

gamla, straffas genom lägre pension än den som överlåtit

barnomsorg och äldrevård till samhället. Därigenom försvåras

möjligheterna att välja en annan och mer hållbar livsstil än den

som gäller enligt den gängse normen. Enligt utskottets mening

skall alla vara garanterade samma statliga grundpension och

storleken skall motsvara folkpension, pensionstillskott och ett

väl tilltaget bostadstillägg. Utskottet anser mot bakgrund härav

att regeringen snarast bör utreda frågan om en grundpension som

är lika för alla. I avvaktan på resultatet av denna utredning

anser utskottet att det s.k. taket för ATP bör sänkas från

nuvarande 7,5 till 6 basbelopp. Samtidigt bör ett nytt golv

motsvarande nuvarande folkpension, pensionstillskott och en

rimlig del av bostadstillägget införas. Utrymmet mellan

grundpensionen och pensionstaket utgör den del av pensionen som

kan variera beroende på pensionärens arbetsinkomst under den

löneaktiva åldern. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

45. beträffande det reformerade ålderspensionssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf253 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Anslag till Förtidspensioner (mom. 48)

Under förutsättning av bifall till reservation 29

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87

börjar med "Utskottet har" och slutar med "samma motionsyrkande"

bort ha följande lydelse:

Utskottet, som ovan tillstyrkt motionärernas yrkande om att

samma regler bör gälla för förtidspension från 61 år som för

förtida uttag, tillstyrker till följd härav även motion

1994/95:Sf237 yrkande 2 om att anslaget i förhållande till

regeringens förslag i proposition 1994/95:100 skall minskas med

2 800 miljoner kr.

dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

48. beträffande anslag till Förtidspensioner

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf237 yrkande 2 i

denna del och med anledning av propositionerna 1994/95:100 och

1994/95:147 samt med avslag på motion 1994/95:So224 yrkande 11

till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanlag på 18 280 000 000 kr.

34. Anslag till Förtidspensioner (mom. 48)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87

börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "yrkande 11" bort ha

följande lydelse:

För att säkra ekonomin för de förtidspensionärer som är

låginkomsttagare, dvs. de flesta av de yngre och en del äldre,

särskilt kvinnor, anser utskottet att riksdagen till anslaget

Förtidspensioner bör anvisa 500 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit i proposition 1994/95:100.

dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

48. beträffande anslag till Förtidspensioner

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So224 yrkande 11

och med anledning av propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147

samt med avslag på motion 1994/95:Sf237 yrkande 2 i denna del

till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanlag på 21 580 000 000 kr.

35. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer (mom. 49)

Under förutsättning av bifall till reservation 31

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 6" bort ha

följande lydelse:

Utskottet, som ovan tillstyrkt motionärernas yrkande om avslag

på förslaget att arbetsinkomst för ålderspensionärer skall

medräknas vid beräkning av bostadstillägg, tillstyrker till

följd härav även motion 1994/95:Sf237 yrkande 6 om att anslaget

skall ökas med 100 miljoner kronor jämfört med regeringens

förslag i proposition 1994/95:100.

dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

49. beträffande anslag till Bostadstillägg till

pensionärer

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf237 yrkande 6

och med anledning av proposition 1994/95:100 och motionerna

1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del och 1994/95:Fi218 yrkande 8

till Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 15 300 000 000 kr,

36. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer

(mom. 49)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87

börjar med "Mot bakgrund" och på s. 88 slutar med "yrkande 8"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringens förslag till besparingar i

synnerhet för förtidspensionärer kommer att bli mycket kännbara

för dem med låg ATP, dvs. mestadels kvinnor. Bostadstilläggen

bör därför i förhållande till regeringens förslag i proposition

1994/95:100 ökas för dessa grupper till en kostnad av 120

miljoner kronor och motsvarande medel anvisas under anslaget

Bostadstillägg till pensionärer.

dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

49. beträffande anslag till Bostadstillägg till

pensionärer

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi218 yrkande 8

och med anledning av proposition 1994/95:100 och motionerna

1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del och 1994/95:Sf237 yrkande 6

till Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 14 920 000 000 kr,

37. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer och anslag

till Ålderspensioner (mom. 49 och 54)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87

börjar med "Mot bakgrund" och på s. 88 slutar med "yrkande 8"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den felaktiga fördelningspolitik som finns

i budgetpropositionen bör ändras genom att de sämst ställda

pensionärerna får kompensation i form av ökade pensionstillskott

och bostadstillägg. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med förslag härom.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att för ett

budgetår på 18 månader för förbättrade bostadstillägg bör i

förhållande till proposition 1994/95:100 anvisas 500 miljoner

kronor och för förbättrade pensionstillskott 250 miljoner

kronor. Detta innebär, med beaktande av att regeringens förslag

till anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer samtidigt

skall minskas med 400 miljoner kronor, att anslaget bör vara 15

300 000 000 kr.

dels att momenten 49 och 54 i utskottets hemställan bort

ha följande lydelse:

49. beträffande anslag till Bostadstillägg till

pensionärer

att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 och

motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 6, 1994/95:Fi216 yrkande 23 i

denna del och 1994/95:Fi218 yrkande 8

dels till Bostadstillägg till pensionärer för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

15 300 000 000 kr,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

54. beträffande anslag till Ålderspensioner

att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 och

motion 1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del

dels till Ålderspensioner för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 80 375 000 000 kr,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustav von Essen (m),

Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Margareta E

Nordenvall (m) och Bo Könberg (fp) anför:

Det ursprungliga uppdraget till Sjuk- och

arbetsskadeberedningen var omfattande och relativt

förutsättningslöst. Uppdraget byggde på den första

krisuppgörelsen hösten 1992, och direktiven utformades efter

förhandlingar mellan de dåvarande regeringspartierna och

Socialdemokraterna.

De nya direktiven innebär att utredningsuppdraget blir

betydligt snävare avgränsat än hittills. Vi anser att man inte

borde låsa beredningens arbete så hårt eftersom man inte nu kan

bedöma vilken utformning av försäkringen som vore den ur olika

synpunkter lämpligaste. Man kan inte heller nu förutse behovet

av en mer genomgripande reform av socialförsäkringarna. Med

hänsyn till den parlamentariska sammansättningen av beredningen

borde möjligheter för olika lösningar därför fortfarande ha

stått öppna.

2. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1)

Rune Backlund (c) anför:

I motionerna Sf212 och Sf266 föreslås ett system med enhetliga

och samordnade regler för bl.a. sjuk- och

arbetslöshetsförsäkringarna. Det synsätt som ligger bakom

förslagen om införandet av en arbetslivsförsäkring ryms i

huvudsak inom de nya direktiven till Sjuk- och

arbetsskadeberedningen. Centerpartiet avser att i det fortsatta

beredningsarbetet verka för att den nya ohälsoförsäkringen får

en sådan inriktning.

Vidare läggs i kompletteringspropositionen fram förslag som

innebär att karensdagen i sjukersättningssystemen bibehålls och

att enhetliga kompensationsnivåer införs i dessa system och

arbetslöshetsförsäkringen. Med hänvisning härtill har jag inte

anledning att nu reservera mig i frågan.

3. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1)

Alice Åström (v) anför:

Den 23 mars 1995 justerade utskottet ett förslag till

betänkande som beträffande inriktningen på förändringarna i

bl.a. sjukförsäkringen innebar att Sjuk- och

arbetsskadeberedningen skulle få i uppdrag att utreda och lägga

förslag om en ohälsoförsäkring där kompensationsnivåer och

karenstider inte var låsta. Utskottet upphävde sin justering när

regeringen aviserade nya förslag i kompletteringspropositionen.

I förevarande betänkande hänvisar utskottet dels till de nya

förslagen i kompletteringspropositionen, dels till de nya

direktiv som utfärdats till Sjuk- och arbetsskadeberedningen och

som innebär att beredningen skall utgå från en ohälsoförsäkring

med en karensdag och en 75-procentig kompensationsnivå. Jag

nödgas konstatera att utskottets majoritet nu intar en annan

ståndpunkt i frågan. Jag har därför reserverat mig till förmån

för motion Sf228. I övrigt delar jag den uppfattning som

framförs i det särskilda yttrandet ovan av m, fp, mp och kds.

4. Inriktningen av besparingar på läkemedels- och

tandvårdsområdena år 1998 (mom. 26)

Rune Backlund (c) anför:

I budgetpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att

under mandatperioden presentera ytterligare förslag till

besparingar inom läkemedelsförmånen som skulle träda i kraft år

1998. Centerpariet godtog dessa besparingar under de

förutsättning som redovisas i motion Sf266 yrkande 4. Regeringen

och Centerpartiet har härefter kommit överens om vissa

besparingar avseende bl.a. besparingar inom

läkemedelförsäkringen, vilka redovisas i

kompletteringspropositionen. Med hänsyn härtill avstår jag från

yrkande i frågan.

5. Pensionsgrundande tid (mom. 30)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anför:

Vi anser att det fanns goda motiv för införande av regler för

beräkning av bosättningstid för personer som beviljats asyl.

Reglerna kan ändå uppfattas som stötande. De innebär att de egna

medborgarna får en snävare behandling än människor med ett annat

eller ett ursprungligt annat medborgarskap. Reglerna kan bli än

mer stötande när de träffar svenska medborgare som genom långa

utlandsvistelser verkat för svenska intressen. De inskränkningar

i folkpensionsrätten som trädde i kraft den 1 januari 1993 var

motiverade av EES-avtalet och EU:s lagstiftning. I dessa kan

inga ändringar göras för att svenska medborgare som återkommer

till Sverige efter utlandsvistelser skall få bättre

folkpensionsförmåner. Däremot finns det möjlighet att slopa

särbehandlingen enligt 5 kap. 7 § AFL av personer som beviljats

asyl i Sverige så att dessa endast får tillgodoräkna sig

bosättningstid i Sverige. En person som beviljats asyl i Sverige

bör endast kunna tillgodoräkna sig bosättningstiden i Sverige

som pensionsgrundande. Om detta skulle leda till en mycket låg

pension kan utfyllnad ske på annat sätt genom socialbidrag.

Eftersom utskottet tidigare har begärt en närmare utredning av

de problem som finns och som kan uppkomma i framtiden när det

gäller försörjningen av invandrade ålderspensionärer har vi för

dagen inget särskilt yrkande.

6. Information om det reformerade pensionssystemet (mom. 47)

Alice Åström (v) anför:

I motion 1994/95:Sf229 framhåller vi vikten av att

Genomförandegruppen följer de generella direktiv (dir. 1994:124)

som gäller samtliga kommittéer och särskilda utredare att

redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser av sina förslag.

Det kan hävdas att Pensionsarbetsgruppen i bilaga B till

betänkandet (SOU 1994:22) om ett reformerat pensionssystem redan

gjort en granskning ur ett jämställdhetsperspektiv. Vi menar

dock att denna granskning var begränsad och endast gällde den

ekonomiska jämställdheten. Jämställdhet är ett vidare begrepp än

att kvinnor får ATP-poäng upp till 7,5 basbelopp för att stanna

hemma och vårda barn. Vad innebär t.ex. delad pensionsrätt för

kvinnors rätt att själva tjäna ihop till sin pension? Vad

innebär livsinkomstprincipen för kvinnors förvärvsarbete

respektive fyra barnår för deras möjligheter att komma tillbaka

till förvärvslivet? Vad innebär den låga pensionsrätten för

studier för kvinnors studier? Vår uppfattning är således att den

granskning som gjorts är otillräcklig och att en ny måste göras

som underlag för den redovisning av de jämställdhetspolitiska

konsekvenserna som åligger Genomförandegruppen. Vi framhåller

vidare i motionen att Genomförandegruppens förslag måste

granskas ur ett klassperspektiv. I det nya

ålderspensionssystemet finns visserligen fördelningspolitiska

inslag, t.ex. vid studier, barnår, värnplikt, arbetslöshet och

sjukdom, som skall finansieras via staten. En granskning ur ett

klassperspektiv ökar garantierna för att dessa inslag blir

bestående i systemet.

7. Bostadstillägg till pensionärer

Bo Könberg (fp) anför:

Regeringen anser att 65 % av det särskilda grundavdraget för

pensionärer skall avtrappas även mot kapitalinkomster fr.o.m.

inkomståret 1996 och föreslår att riksdagen skall godkänna den

aviserade ändringen. För att mildra den totala marginaleffekten

för pensionärer som har bostadstillägg föreslår regeringen att

den förhöjda avkastningen på 10 % av förmögenhetsvärdet som

beräknas för förmögenhet över 75 000 kr för ogift och 60 000 kr

för gift pensionär slopas.

Folkpartiet liberalerna anser inte att det finns några starka

skäl för att försämra pensionärernas särskilda grundavdrag.

Detta avdrag är ett av sociala skäl motiverat avdrag, som i

första hand är avsett för den som endast har låg pension.

Förslaget om det särskilda grundavdraget har överlämnats till

skatteutskottet för behandling i detta utskott. Jag hänvisar

därför till den uppfattning som framförts av Folkpartiet

liberalernas representant i skatteutskottet.

8. Bostadstillägg till pensionärer

Alice Åström (v) anför:

Förslaget att slopa den förhöjda avkastningen på 10 % av

förmögenhetsvärdet som beräknas för förmögenhet överstigande

75 000 kr för ogift och 60 000 kr för gift pensionär har vid en

närmare granskning visat sig ge otillfredsställande resultat.

Regeringens förslag hade -- om det genomförts -- fått till följd

att pensionärer med låg pension och inget eller endast ett

blygsamt sparkapital hade fått lägre bostadstillägg än i dag,

medan pensionärer med betydande förmögenhetsinnehav skulle ha

kunnat beviljas bostadstillägg. Förslaget var kombinerat med ett

förslag av innebörd att det särskilda grundavdraget för

pensionärer skulle trappas av mot kapitalinkomster. Förslaget

beträffande det särskilda grundavdraget har överlämnats till

skatteutskottet för behandling i detta utskott.

Syftet med förslaget att det särskilda grundavdraget skulle

trappas av mot kapitalinkomster var att göra det mindre

förmånligt för pensionärer som vid sidan av pensionen har

kapitalinkomster. Det syftet gillas av Vänsterpartiet. Åtgärden

beräknades inbringa 1,2 miljarder kr till statskassan. Eftersom

förslaget skulle medföra ökade marginaleffekter för pensionärer

med stora kapitaltillgångar föreslogs också, för att minska

denna effekt, en ändring av reglerna för bostadstillägg till

pensionärer. Denna åtgärd skulle innebära en utgiftsökning på

400 miljoner kr.

Eftersom bostadstillägget försämrats kraftigt för pensionärer

med låg eller ingen ATP ansåg Vänsterpartiet att nämnda 400

miljoner kronor i stället skulle ligga kvar inom ramen för

bostadstillägget. Genom att frågan om det särskilda

grundavdraget överlämnats till skatteutskottet för behandling

omintetgjordes de politiska intentioner Vänsterpartiet hade,

nämligen att förstärka bostadstillägget för pensionärer med låg

eller ingen ATP.

I proposition 1994/95:100 framlagda lagförslag

Bilaga 1

I proposition 1994/95:147 framlagda lagförslag

Utskottets förslag till ny lydelse av 3 kap. 16 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

16 §1

Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt

statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser, kan

regeringen föreskriva undantag helt eller delvis från

bestämmelserna om rätt till sjukpenning.

I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får

arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära

arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den

utbetalda lönen.

En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har

utgivit lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att

uppbära dennes sjukpenning, är bindande för försäkringskassan om

den har form av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har

slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som

huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetsgivare

som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i

fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men

sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela

föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall

för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal.

Regeringen får även meddela föreskrifter om

sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad

anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten

och som omfattas av sådnt kollektivavtal som anges i tredje

stycket.

Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid

erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får

förvaltningen i den ordning regeringen bestämmer från

försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning, i den mån

den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.

Sjukpenning som betalas ut Sjukpenning som betalas ut

enligt denna paragraf till en enligt denna paragraf till en

arbetsgivare skall minskas med arbetsgivare skall minskas med

skattepliktiga förmåner skattepliktiga förmåner

i form av lön, bil, bostad i form av lön, bil, bostad

och helt fri kost under och helt fri kost under

sjukdom som arbetsgivaren sjukdom som arbetsgivaren

utger till arbetstagaren utger till arbetstagaren

för samma tid som för samma tid som

sjukpenningen avser, dock sjukpenningen avser, dock

endast med den del av endast med den del av

förmånerna under sjukdom förmånerna under sjukdom

som överstiger motsvarande som överstiger motsvarande

förmåner i arbetet med förmåner i arbetet med

75 procent när sjukpenning 75 procent när sjukpenning

utges med den procentandel som utges med den procentandel som

anges i 4 § första anges i 4 § första

stycket 2, med 90 procent stycket 2, med 90 procent

när sjukpenning utges när sjukpenning utges

1 Senaste lydelse 1994:46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

från och med den fjärde från och med den fjärde

till och med den nittionde till och med den nittionde

dagen i sjukperioden med den dagen i sjukperioden med den

procentandel som anges i 4 procentandel som anges i 4

§ första stycket 3, med § första stycket 3, med

80 procent när sjukpenning 80 procent när sjukpenning

utges från och med den utges från och med den

nittioförsta till och med nittioförsta till och med

den trehundrasextiofemte dagen den trehundrasextiofemte dagen

i sjukperioden med den i sjukperioden med den

procentandel som anges i 4 procentandel som anges i 4

§ första stycket 3 och § första stycket 3 och

med 70 procent för tid med 70 procent för tid

därefter när sjukpenning därefter när sjukpenning

utges med den procentandel som utges med den procentandel som

anges i 4 § första anges i 4 § första

stycket 4. Härvid har stycket 4. Härvid har

bestämmelserna i 4 § bestämmelserna i 4 a §

tredje och femte styckena andra och tredje styckena

motsvarande tillämpning. motsvarande tillämpning.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionerna 4

Motionerna 7

Utskottet 17

Sjuk- och föräldraförsäkring 17

Gällande bestämmelser om sjukpenning och sjuklön 17

Gällande bestämmelser om föräldrapenningförmåner 19

Inriktning avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna 20

Proposition 100 20

Motioner 20

Kompletteringspropositionen 25

Nya direktiv till Sjuk- och

arbetsskadeberedningen 25

Utskottets bedömning 27

Sjukdomsbegreppet 29

Bedömning av arbetsförmågan 31

Den försäkrades medverkan och behandlande läkares

bedömning 32

Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och

kompletterande utredning 33

Rehabilitering 34

Gällande ordning 35

Kvinnors rehabiliteringssituation 35

Rehabiliteringsansvaret 37

Forskning inom socialförsäkringsområdet 39

Biståndsarbetare 40

Rapporteringsskyldighet enligt sjuklönelagen 41

Närståendepenning 42

Tillfällig föräldrapenning till båda föräldrarna

samtidigt 43

Bruttoredovisning och finansieringsprinciper för

sjukförsäkringen 44

Medelsanvisning till sjukpenning och rehabilitering

46

Medelsanvisning till föräldraförsäkring 50

Sjukvårdsförmåner m.m. 50

Läkemedelsförmåner 50

Gällande ordning 50

Proposition 100 51

Tilläggsdirektiv till Kommittén (S 1992:04) om hälso-

och sjukvårdens finansiering och organisation 51

Proposition 150 53

Motioner 53

Utskottets bedömning 56

Tandvårdsförsäkringen 58

Strukturprojekt för besparingar inom läkemedels- och

tandvårdsområdena för år 1998 60

Sjukhusvårdsavgifter 61

Medelsanvisning 62

Pensioner m.m. 62

Värdesäkring 62

Pensionsålder 65

Sabbatsår 66

Pensionsgrundande tid 66

Barnpension 67

Vårdbidrag och handikappersättning 68

Sänkning av folkpension och höjning av pensionstillskott

till förtidspension 70

Folkpension för gifta 70

Ändrad tidpunkt för pensionsutbetalningar 71

Förtidspension 71

Gällande bestämmelser om förtidspension 71

Avskaffade äldreregler 72

Utredning om rätt till förtidspension 75

Övriga frågor om förtidspension väckta i motioner 77

Ändrad benämning av ordet sjukbidrag 77

Pensionsgrundande inkomst 78

Förtida uttag 78

Handikappade studerandes ekonomi 79

Barntillägg 80

Bostadstillägg till pensionärer 80

Inledning 80

Arbetsinkomst för ålderspensionärer 81

Avkastning av förmögenhet 81

Inkomstavdrag 82

Samordning av bostadstillägg och bostadsbidrag 83

Beräkning av skuldränta 83

Skälig levnadsnivå vid beräkning av särskilt

bostadstillägg 84

Det reformerade ålderspensionssystemet 84

Allmänt 84

Framflyttning av det formella ikraftträdandet av det

reformerade pensionssystemets intjänanderegler 85

Lagförslagen i övrigt 86

Medelsanvisning 86

Administration 88

Allmänt om socialförsäkringsadministrationen 88

Medelsanvisning för budgetåret 1995/96 och inriktningen

av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998

89

Sammanslagning av försäkringskassor 91

Försäkringskassornas rehabiliteringsverksamhet 92

Hemställan 94

Reservationer 100

1. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna m.m. (mom. 1, 16 och 17) 100

2. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1) 102

3. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1) 104

4. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1) 104

5. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1) 105

6. Sjukdomsbegreppet m.m. (mom. 3) 106

7. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och

kompletterande utredning (mom. 5) 106

8. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och

kompletterande utredning (mom. 5) 107

9. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och

kompletterande utredning m.m. (mom. 5) 107

10. Rehabiliteringsansvaret (mom. 7) 108

11. Biståndsarbetare (mom. 9) 108

12. Utökad närståendepenning (mom. 12) 109

13. Läkemedelsförmåner 1995/96 (mom. 18) 110

14. Översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m.

(mom. 19) 110

15. Översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m.

(mom. 19) 111

16. Avgiftsfria läkemedel och förbrukningsartiklar

(mom. 21) 112

17. Tandvårdsförsäkringen (mom. 22) 112

18. Anslag till Sjukvårdsförmåner m.m. (mom. 25) 113

19. Värdesäkring (mom. 27) 113

20. Värdesäkring (mom. 27) 114

21. Pensionsålder (mom. 28) 115

22. Sabbatsår (mom. 29) 115

23. Vårdbidrag och handikappersättning (mom. 32) 116

24. Avskaffade äldreregler (mom. 37) 116

25. Avskaffade äldreregler (mom. 37) 117

26. Avskaffade äldreregler (mom. 37) 117

27. Avskaffade äldreregler (mom. 37) 118

28. Pensionsgrundande inkomst (mom. 40) 118

29. Förtida uttag (mom. 41) 119

30. Barntillägg (mom. 43) 119

31. Beräkning av BTP (mom. 44) 119

32. Det reformerade ålderspensionssystemet

(mom. 45) 120

33.Anslag till Förtidspensioner (mom. 48) 121

34. Anslag till Förtidspensioner (mom. 48) 121

35. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer (mom. 49)

121

36. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer 122

37. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer och anslag

till Ålderspensioner (mom. 49 och 54) 122

Särskilda yttranden 123

1. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1) 123

2. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1) 124

3. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och

föräldraförsäkringarna (mom. 1) 124

4. Inriktningen av besparingar på läkemedels- och

tandvårdsområdena år 1998 (mom. 26) 124

5. Pensionsgrundande tid (mom. 30) 125

6. Information om det reformerade pensionssystemet (mom.

47) 125

7. Bostadstillägg till pensionärer 126

8. Bostadstillägg till pensionärer 126

Bilaga 1 I proposition 1994/95:100 framlagda

lagförslag 128

Bilaga 1 I proposition 1994/95:147 framlagda

lagförslag137

Bilaga 2 Av utskottet framlagt lagförslag 150