Bet. 1994/95:SfU13

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1994/95:SFU13

Invandrar- och flyktingpolitiken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen m.m.

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

Innehållsförteckning

1994/95

SfU13

TIONDE HUVUDTITELN

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens

skrivelse 1994/95:131 Invandrar- och flyktingpolitiken, dels

proposition 1994/95:100 bilaga 11 (Arbetsmarknadsdepartementet).

Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska invandrings-,

invandrar- och flyktingpolitiken samt invandringen till Sverige.

Redovisningen avser i huvudsak budgetåret 1993/94. Vidare

beskrivs bl.a. migrations- och flyktingsituationen i världen

samt Sveriges roll i det internationella samarbetet.

I propositionen har regeringen lagt fram förslag till

medelsanvisning för budgetåret 1995/96 under littera D.

Invandring m.m. I propositionen redovisas också

besparingsåtgärder inom området på sammanlagt 800 miljoner

kronor till budgetåret 1998, varav minst 140 miljoner kronor

hänförs till budgetåret 1995/96. Besparingarna skall åstadkommas

bl.a. genom en snabbare och effektivare prövning av ansökningar

om uppehållstillstånd samt verkställighet av avlägsnandebeslut.

Vidare kommer besparingarna att uppnås genom att invandring av

personer som inte har en principiell rätt till

uppehållstillstånd regleras genom planeringsramar som fastställs

av statsmakterna på grundval av bl.a. det samhällsekonomiska

läget. Konkreta förslag skall lämnas av Flyktingpolitiska

kommittén. Regeringen begär godkännande av inriktningen av

besparingsåtgärderna för budgetåren 1997 och 1998.

I betänkandet behandlas också åtskilliga motioner främst från

den allmänna motionstiden om invandrarpolitiken samt

invandrings- och flyktingpolitiken. Motionerna gäller främst den

allmänna inriktningen på invandrings- och flyktingpolitiken,

kommunernas flyktingmottagande samt olika frågor rörande

invandrartäta områden.

Utskottet har inför ärendets behandling dels gjort ett

studiebesök i Botkyrka kommun, dels hållit en offentlig

utfrågning om invandrartäta bostadsområden. En utskrift från

utfrågningen är fogad till betänkandet som bilaga.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker bifall till

samtliga motioner.

Till betänkandet är fogade 21 reservationer och fem särskilda

yttranden.

Propositionen m.m.

Proposition 1994/95:100

Regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) har i proposition

1994/95:100 bilaga 11 under littera D föreslagit riksdagen att

under tionde huvudtiteln

(D) godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder inom

området Invandring m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som

regeringen förordar,

(D 1)

1. godkänna att Statens invandrarverk under vissa

extraordinära omständigheter får överskrida ramanslaget med

25 000 000 kr utan föregående regeringsbeslut,

2. till Statens invandrarverk för budgetåret 1995/96 anvisa

ett ramanslag på 589 200 000 kr,

(D 2) till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96

anvisa ett förslagsanslag på 1 756 000 000 kr,

(D 3) till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1995/96

anvisa ett reservationsanslag på 38 420 000 kr,

(D 4) till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar

m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på

396 420 000 kr,

(D 5) till Ersättningar till kommunerna för åtgärder för

flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag

på 6 647 700 000 kr,

(D 6) till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för

budgetåret 1995/96 anvisa ett anslag på 23 033 000 kr,

(D 7) till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisa ett ramanslag på 7 160 000 kr,

(D 8) till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för

budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 97 000 000 kr,

(D 9) till Utlänningsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisa ett

ramanslag på 82 450 000 kr,

(D 10) till Internationell samverkan inom ramen för flykting-

och migrationspolitiken m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett

reservationsanslag på 5 500 000 kr,

(D 11) till Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism för

budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag på 27 000 000

kr,

(D 12) till Särskilda insatser i invandrartäta områden för

budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag på

125 000 000 kr.

Skrivelse 1994/95:131

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse 1994/95:131

Invandrar- och flyktingpolitiken.

Motionerna

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1993/94

1993/94:U630 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige ytterligare bör intensifiera

sina ansträngningar att förmå andra länder att dela på

flyktingmottagandet i Europa.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95

1994/95:Sf602 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det europeiska samarbetet på

flyktingområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om UNHCR:s roll i flyktingarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om grundprinciperna för och inriktningen av

svensk flyktingpolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beredskap för massflyktssituationer,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillfälliga uppehållstillstånd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anhöriginvandring,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvotflyktingar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om handikappade och tortyrskadade flyktingar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en uppdelning av Statens invandrarverk,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samordning av flykting- och

invandrarfrågor med frågor om de mänskliga rättigheterna och

biståndspolitiken.

1994/95:Sf608 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ram för mottagande av flyktingar och

anhöriga,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om mottagning av flyktingar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de ideella organisationernas

möjligheter att ta ansvar för integrationsarbetet bör öka,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

möjligheten att ersätta bidrag med lån i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1994/95:Sf610 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om vikten av att hela Sverige skall ta ansvar för den svenska

flyktingpolitiken.

1994/95:Sf611 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en uppdelning i invandringsfrågor och

minoritetsfrågor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en uppdelning av Invandrarverkets

arbetsuppgifter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en tydligare definition av skäl som kan

åberopas för asyl för krigsvägrare och de facto-flyktingar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en särskild "flyktingpeng",

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en försöksverksamhet där ideella

organisationer får ta emot flyktingar utöver flyktingkvoten,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillvaratagande av erfarenheter av den

flyktingpolitik som bedrivs i Kanada genom en försöksverksamhet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en individuellt avpassad utförlig

information om förhållandena i Sverige, om lagar, om rättigheter

och skyldigheter samt om demokratins övergripande människosyn,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunala "diskrimineringsombudsmän",

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillvaratagande av hantverkskunskaper

bland invandrarna.

1994/95:Sf612 av Sten Tolgfors m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kommunplacering.

1994/95:Sf614 av Margit Gennser och Peter Weibull Bernström

(m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ändringar i lagen 1992:1068 samt

i socialtjänstlagen 1980:620 i enlighet med motionens förslag

till ny lagtext,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillfälliga uppehållstillstånd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anhörigbegreppet.

1994/95:Sf615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om asylpolitik och Europeiska unionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om migrationspolitiska insatser i Baltikum,

Ryssland och Östeuropa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillfälliga uppehållstillstånd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätten för asylsökande att stanna kvar i

Sverige under prövningen av asylärendet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om muntlig handläggning av utlänningsärenden,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om juridiska biträden i utlänningsärenden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad flyktingkvot beroende på kriget i

Bosnien,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om flyktingars önskemål i samband med

placering i kommun,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring

av introduktionsersättningen för kommunplacerade flyktingar i

enlighet med vad i motionen anförts,

16. att riksdagen hos regeringen begär att Invandrarverket

skall kunna innehålla eller reducera kommunersättning för

kommuner som brister i sina introduktionsprogram.

1994/95:Sf618 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att anslaget om 125 miljoner kronor för

särskilda insatser i invandrartäta storstadsområden inte skall

utesluta att intressanta projekt i andra miljonprogramsområden

kan bli föremål för bidrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om medel för särskilda insatser för

invandrare från Europeiska socialfonden så att invandrarnas

behov kan tillgodoses i olika delar av landet,

3. att riksdagen hos regeringen begär att Arbetsmarknadsverket

får i uppdrag att tillsammans med invandrarnas egna

organisationer finna nya modeller för en bred satsning på

svenskundervisning för arbetslösa invandrare i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1994/95:Sf620 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen på den nuvarande utredningen

om flyktingpolitik i ett vidgat perspektiv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förkortade handläggningstider,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regeringens roll i asylpolitiken vad avser

ansvar för information,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen på eget initiativ bör kunna

ta över enskilda ärenden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ansvaret för svensk asylpolitik och

svenskt flyktingmottagande bör föras samman med biståndsfrågor

och frågor om mänskliga rättigheter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förenklad asylprocess,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förstärkningar av asylbyråerna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fasta fristående advokatjourer, förstärkta

tolkresurser och lagreglerad rätt för en asylsökande att lämna

kompletterande upplysningar,

9. att riksdagen till D 2. Förläggningskostnader för

budgetåret 1995/96 anvisar 400 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit eller således 1 656 000 000 kr,

10. att riksdagen till D 1. Statens invandrarverk för

budgetåret 1995/96 anvisar 100 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit eller således 689 200 000 kr.

1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om motprestationer för att få fler att

genomgå svenska för invandrare,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

utbildning som anförts under rubriken Utbildningsuppdrag,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nationellt upprustningsprogram,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att språkkunskaper ges meritvärde vid

anställning inom kommun och landsting,

1994/95:Sf622 av Bo Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om flyktingsituationen i vissa kommuner,

2. att riksdagen hos regeringen begär att erforderliga

åtgärder vidtas för att undvika en alltför stor koncentration av

invandrare till dessa kommuner,

3. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för

att undvika de svåra långsiktiga sociala och ekonomiska

konsekvenser som blir följden när statsbidraget försvinner och

flyktingarna fortfarande saknar förmåga till egen försörjning.

1994/95:Sf623 av Arne Kjörnsberg och Berndt Ekholm (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att som komplement till sfi-undervisningen

ge handledningsersättning till arbetsgivare som anställer och

handleder invandrare/flyktingar i det praktiska yrkesarbetet.

1994/95:Sf625 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om särskilda insatser i invandrartäta områden i

Uppsala kommun.

1994/95:Sf626 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen under anslaget D. Invandring m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till regeringens

förslag minskat anslag med 1 500 000 000 kr i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen under anslaget D 12. Särskilda insatser i

invandrartäta områden för budgetåret 1995/96 anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag minskat anslag med

125 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:Sf627 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om minskad byråkrati i flyktingmottagandet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om starkare engagemang för de orter som de

senaste åren tagit emot en oproportionerligt stor andel

flyktingar.

1994/95:Sf628 av Lilian Virgin och Lars Stjernkvist (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenskundervisning för invandrare i

rehabiliteringssyfte m.m.

1994/95:Sf629 av Marie Granlund m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om flyktingmottagandet och kostnaderna härför.

1994/95:Sf630 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

flyktingkvoten bör ökas till minst 2 500 personer/år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

inga utvisningar bör ske innan besluten vunnit laga kraft,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om verkställighet och inhibition,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om andra grunder för flyktingskap enligt

Cartagena- och OAU-konventionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

Sverige inom EU bör försvara rätten till en generös

flyktingpolitik,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om undervisning om rasism och

flyktingfientlighet i skolorna,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbete för invandrarungdomar,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att slå vakt om asylrätten,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om juridiskt biträde.

1994/95:Sf631 av Ingegerd Wärnersson och Jan Björkman (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om flyktingarnas situation i kommunerna.

1994/95:Sf632 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en delning av Statens invandrarverk.

1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en särskild kommission för att bekämpa

främlingsfientlighet och rasism.

1994/95:Sf636 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om diskriminering,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om DO:s befogenheter och resurser.

1994/95:Sf637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en kompletterande flyktingkonvention

liknande den afrikanska OAU-konventionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om asyl- och invandringsfrågorna inom EU,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring i rättshjälpslagen att advokatjour kan inrättas i

ärenden med omedelbar verkställighet,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av rättshjälpslagen att beslutanderätten om offentligt

biträde i utlänningsärenden återförs till

rättshjälpsmyndigheten,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om överförande till kommunerna av den

förläggningsverksamhet som nu bedrivs av Invandrarverket,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avveckling av Invandrarverket i dess

nuvarande form,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tilläggsdirektiv till invandrar-,

invandrings- och flyktingkommittéerna,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av besparingsåtgärderna inom

området Invandring m.m. för budgetåren 1997 och 1998,

33. att riksdagen beslutar att under tionde huvudtiteln,

anslaget D 1, anslå 50 000 000 kr mindre än vad regeringen

föreslagit eller 539 200 000 kr,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att verkställighet av avvisningar alltid

skall genomföras på ett humant sätt och med full respekt för den

avvisades människovärde.

1994/95:A287 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen till Särskilda insatser i invandrartäta

områden för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på

125 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.

1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att EU skall verka för ett generöst

förhållningssätt till flyktingpolitik,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att EU bör utarbeta en klar och tydlig

asyldefinition,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall vara drivande så att

EU-länderna gemensamt kan utarbeta konkreta planer, syftande

till effektiv integration och lika behandling av invandrare och

flyktingar,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att EU skall utarbeta en rättvis modell

som proportionellt fördelar flyktingströmmarna över hela EU.

1994/95:U620 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om flyktingar och svensk asylpolitik.

Motion väckt med anledning av proposition 1994/95:25 Vissa

ekonomisk-politiska åtgärder

1994/95:Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

8. (del) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om flyktingpolitiken.

Motion väckt med anledning av proposition 1994/95:26

Förlängning av tiden för stimulansbidrag till kommuner som ökar

sitt flyktingmottagande

1994/95:Sf2 av Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna behovet av åtgärder för att

undvika en alltför stor koncentration av invandrare till vissa

kommuner.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens

skrivelse 1994/95:131 Invandrar- och flyktingpolitiken, dels

förslag i proposition 1994/95:100 bilaga 11

(Arbetsmarknadsdepartementet) till medelsanvisning för

budgetåret 1995/96 under littera D. Invandring m.m. och om

inriktningen av besparingsåtgärder inom detta område för

budgetåren 1997 och 1998 och dels motioner huvudsakligen väckta

under den allmänna motionstiden om internationellt samarbete och

om den allmänna inriktningen på invandrings- och

flyktingpolitiken eller med anknytning till de olika anslagen.

Utskottet har inför behandlingen av budgetpropositionen och

vissa av motionerna dels gjort ett studiebesök i Botkyrka kommun

i Stockholms län, dels hållit en offentlig utfrågning om

invandrartäta bostadsområden. En utskrift av vad som förekommit

vid utfrågningen finns fogat till betänkandet som bilaga.

Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska invandrar-,

invandrings- och flyktingpolitiken samt invandringen till

Sverige. Redovisningen avser i huvudsak budgetåret 1993/94.

Vidare beskrivs migrations- och flyktingsituationen i världen

samt Sveriges roll i det internationella samarbetet. En

redogörelse ges också för den svenska utlänningslagstiftningen

och för mottagandet av asylsökande och flyktingar i Sverige samt

för de svenska frivilligorganisationernas roll.

Med invandringspolitik avses de principer och bestämmelser

som reglerar vilka utlänningar, inkl. asylsökande, som skall få

tillstånd att bosätta sig i Sverige. Den svenska invandringen är

sedan år 1967 reglerad för utomnordiska medborgare. De nuvarande

riktlinjerna för invandrings- och flyktingpolitiken lades fast

av riksdagen år 1979 (prop. 1978/79:100, bil. 15, AU 22, rskr.

230) och konfirmerades vid 1983/84 års riksmöte (prop.

1983/84:144, SfU 30, rskr. 410). Den utomnordiska invandringen

består huvudsakligen av flyktingar och personer som får bosätta

sig i Sverige av flyktingliknande eller humanitära skäl samt

anhöriga till här bosatta personer. Uppehålls- och

arbetstillstånd av rena arbetsmarknadsskäl beviljas i princip

bara om arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom Sverige,

och den utomnordiska arbetskraftsinvandringen har de senaste

åren uppgått till endast ett par hundra personer om året.

Invandrarpolitiken omfattar sådana åtgärder som samhället

vidtar för att underlätta invandrares, inkl. flyktingars,

introduktion och integrering i det svenska samhället. Målen för

invandrarpolitiken antogs av riksdagen år 1975 och sammanfattas

i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. År 1986

fastslogs att dessa övergripande mål alltjämt skall gälla (prop.

1985/86:98, SfU 20, rskr. 301). Målen syftar till lika

rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till

den övriga befolkningen. De skall också leda till respekt för

den enskildes identitet och integritet, möjligheter att utveckla

det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som

i Sverige gäller för mänsklig samlevnad samt ömsesidig tolerans,

solidaritet och gemenskap mellan människor av olika ursprung.

Goda etniska relationer bör prägla det svenska samhället, och

samhället bör markera sitt avståndstagande från alla uttryck för

etnisk intolerans.

I den svenska flyktingpolitiken ingår, förutom mottagandet

i Sverige av flyktingar,

internationellt agerande för att bidra till att

internationella konflikter motverkas och löses och för att

respekten för mänskliga rättigheter upprätthålls,

ekonomiskt stöd till organisationer som bedriver

flyktingarbete utanför Sverige,

internationellt samarbete för en solidarisk ansvarsfördelning

och för att stärka flyktingars rättsliga skydd,

överföring till Sverige av särskilt utsatta personer som

behöver en säker fristad undan förföljelse,

mottagande av flyktingar i Sverige enligt en asyllagstiftning

som i vissa avseenden ger ett starkare skydd än vad 1951 års

Genèvekonvention stadgar,

ett av staten finansierat kommunalt mottagande för flyktingar

m.fl., vilket syftar till att främja deras möjligheter att finna

sig till rätta i det svenska samhället,

särskilda insatser för att ge flyktingar och andra invandrare

likvärdiga villkor och möjligheter till integration i Sverige,

stöd till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för att

bosätta sig i hemlandet eller annat land.

I skrivelsen erinras om att antalet flyktingar i världen nu

uppskattas till drygt 16 miljoner vartill kommer 3 miljoner som

är flyktingar inom sitt eget lands gränser, s.k.

internflyktingar. Ytterligare 3 miljoner var flyktingar som

återvänt till sina hemländer och fortfarande behöver skydd och

stöd samt personer drabbade av situationen i f.d. Jugoslavien.

Dessutom lever ca 2,5 miljoner palestinier i flyktingläger.

Allmän inriktning av flykting- och invandringspolitiken

Flyktingdefinitioner

Det finns endast en universellt godtagen flyktingdefinition. I

FN:s konvention den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga

ställning (Genèvekonventionen) avses med uttrycket flykting den

som till följd av händelser som inträffat före den 1 januari

1951 och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på

grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss

samhällsgrupp eller politiska åskådning befinner sig utanför det

land vari han är medborgare samt är ur stånd att eller på grund

av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av

sagda lands skydd. Motsvarande gäller den som, utan att vara

medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts

befinner sig utanför det land vari han tidigare haft sin vanliga

vistelseort samt är ur stånd att återvända dit eller på grund av

sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att återvända dit. --

Genèvekonventionen har senare kompletterats med 1967 års

protokoll angående flyktingars rättsliga ställning. Genom detta

protokoll förpliktade sig anslutande stater att tillämpa

konventionens flyktingbestämmelser utan begränsning till

händelser före år 1951 eller i Europa. De stater som anslutit

sig till konventionen med den geografiska begränsningen till

Europa har emellertid kunnat behålla denna begränsning.

Afrikanska stater har en egen konvention om flyktingar

(OAU-konventionen). Konventionen, som antogs år 1969, har en

betydligt vidare flyktingdefinition. Den omfattar också personer

som på grund av yttre aggression, ockupation, utländsk dominans

eller händelser som allvarligt stör den allmänna ordningen i del

av eller hela det land i vilket han har sitt ursprung eller är

medborgare tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka

tillflykt på en annan plats utanför sagda land. För

Centralamerikas del har ett snarlikt flyktingbegrepp accepterats

i den s.k. Cartagenadeklarationen från år 1984. Såvitt gäller

Asien har UNHCR:s exekutivkommitté -- med stöd av första

asylländer i Sydostasien -- godtagit en bestämmelse om att alla

asylsökande, i varje fall temporärt, skall tas emot av första

asylländerna och att tvångsrepatriering inte skall ske.

Samarbetet inom Europeiska unionen

Genom det s.k. Maastrichtfördraget har immigrations- och

flyktingpolitiska frågor förts in i Europeiska unionen.

Samarbetet motiveras av genomförandet av den inre marknaden vad

gäller fri rörlighet för personer och av hanteringen av det

ökande migrationstrycket mot alla EU:s medlemsstater, vilket

kräver gemensamma lösningar. Samarbetet hänförs till avdelning

VI i Maastrichtfördraget och åtgärder i dessa frågor har endast

folkrättslig status. EG-kommissionen har dock möjlighet att

föreslå åtgärder på invandrings- och flyktingpolitikens område.

Om alla medlemsstater är överens kan emellertid artikel 100c i

Romfördraget tillämpas på de nämnda samarbetsområdena. Därigenom

förs frågorna in under traditionell EG-kompetens. Artikel 100c

har redan gjorts tillämplig på visumfrågor.

Samarbetet skall bl.a. avse asylpolitik, regler för människors

passage av medlemsstaternas yttre gränser och för

kontrollförfarandet i samband med detta. Samarbetet skall även

gälla invandringspolitiken och politiken gentemot medborgare i

tredje land bl.a. vad avser tredjelandsmedborgares inresa och

rörlighet inom medlemsstaternas territorier. Frågorna skall

behandlas med beaktande av Europakonventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och

FN-konventionen om flyktingars rättsliga ställning, liksom det

skydd som medlemsstaterna ger personer som förföljs av politiska

skäl.

Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh år 1992 kom EU-länderna

överens om principer som skall vara vägledande för

medlemsländernas migrationspolitik och verka för ett minskat

immigrationstryck på EU-området. Enligt deklarationen skall

EU-länderna verka för fred och frånvaro av väpnad konflikt i

omvärlden, respekt för mänskliga rättigheter och rättssäkerhet

samt upprättandet av demokratiska samhällen och adekvata sociala

villkor i ursprungsländerna. En liberal handelspolitik som kan

förbättra de ekonomiska villkoren i ursprungsländerna ingår

också bland det man skall verka för. Samarbete kring

utrikespolitiska åtgärder, ekonomiskt samarbete och invandrings-

och asylpolitik mellan gemenskapen och medlemsländerna ses som

en nödvändighet. Biståndsinsatser skall göras i de länder

varifrån många asylsökande kommer, bl.a. för att skapa

arbetstillfällen och lindra hungersnöd. Gemensamma åtgärder för

att motverka illegal invandring betonas också.

Genom medlemskapet har Sverige accepterat att ansluta sig till

den s.k. Dublinkonventionen eller första asyllandskonventionen

som skall säkerställa att en asylansökan prövas i sak och att

ett medlemsland identifieras som ansvarigt för prövningen.

Vidare föreligger utkast till konventionstexter till den s.k.

yttre gränskontrollkonventionen som behandlar EU:s yttre

gränskontroller.

Det s.k. Schengenavtalet har nyligen trätt i kraft mellan

flera av medlemsstaterna -- Belgien, Nederländerna, Luxemburg,

Frankrike, Tyskland, Spanien, Portugal, Italien och Grekland.

Schengenavtalet gäller gränskontroll, asyl m.m. Till skillnad

från bl.a. Dublinkonventionen omfattar Schengenavtalet även

tredjelandsmedborgare. Danmark har nu anmält intresse av att

delta i samarbetet. Med anledning härav har de nordiska

statsministrarna den 27 februari i år gjort ett gemensamt

uttalande i vilket man underströk intresset av att undvika nya

gränsdragningar inom Norden eller mellan Norden och det övriga

Europa. Statsministrarna angav att de bästa förutsättningarna

för att ha kvar den fria rörligheten för personer i Norden inom

ramen för ett vidare europeiskt samarbete om gränskontroller

m.m. uppnås med en gemensam positiv nordisk inställning till

medverkan i Schengensamarbetet.

Övrigt internationellt samarbete

Det internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet

och Sveriges roll i detta arbete redovisas i skrivelsen. Det

framhålls att Sverige verkar aktivt i en rad internationella

fora för att bidra till varaktiga lösningar av både de problem

som orsakar folkomflyttningar och de konsekvenser som följer

därav.

I skrivelsen anges bl.a. att inom FN:s ram behandlas

flyktingpolitiska frågor med avseende såväl på åtgärder för dem

som tvingats på flykt som på insatser för att komma åt

grundorsaker bakom flykt. Den främsta uppgiften för FN:s

flyktingkommissarie (UNHCR) är att ge rättsligt skydd åt

flyktingar, men inslaget av materiellt bistånd har ökat kraftigt

med åren. UNHCR strävar efter lösningar med bestående effekt och

brukar ange tre möjliga lösningar på ett flyktingproblem:

frivillig repatriering, integration i första asyllandet eller

omplacering i tredje land. I skrivelsen anges att frivillig

repatriering allt tydligare har kommit att framstå som den enda

möjliga lösningen på flertalet av världens flyktingproblem.

Endast i undantagsfall och då det kan motiveras utifrån den

enskildes säkerhetssituation eller då det gäller fysiskt eller

psykiskt handikappade har omplacering till tredje land blivit

aktuell. Förebyggande insatser, ökad katastrofberedskap, behovet

av varaktiga lösningar och samarbete med andra organisationer är

områden av särskild betydelse för UNHCR.

I skrivelsen redovisas också arbetet i andra viktiga

internationella organ. Således anges att International

Organization for Migration (IOM) ägnar sig åt bl.a. transport av

flyktingar och migranter, ofta i samarbete med UNHCR. Vidare

finns inom OECD en arbetsgrupp för migrationsfrågor.

Organisationen för säkerhet och samarbete (OSSE), tidigare

benämnd Europeiska samarbets- och säkerhetskonferensen (ESK),

ses från svensk sida som ett värdefullt forum för behandling av

migrationsfrågor. I skrivelsen anges också att Europarådet är

ett viktigt forum för mellanstatlig dialog kring asylrättsliga

frågor och integration av invandrare i medlemsländerna. De

informella konsultationerna mellan 16 länder i Västeuropa,

Nordamerika och Australien, som numera benämns IGC, har

fortsatt. Det gäller även det nordiska samarbetet. Dessutom

pågår ett samarbete i migrationsfrågor mellan staterna runt

Östersjön, Norge och Vitryssland.

I skrivelsen anges vidare att ett stort antal internationella

frivilligorganisationer är aktiva inom såväl flyktingbiståndet

som det asylrättsliga området.

Den svenska utlänningslagstiftningen

Enligt folkrätten bestämmer varje stat själv vilka regler som

skall gälla för inresa på dess territorium. Någon generell rätt

för en utlänning att besöka en stat finns således inte.

I utlänningslagen (1989:529) anges på vilka villkor

utlänningar får resa in i och ut ur Sverige samt vistas och ha

anställning här. I lagen anges också under vilka förutsättningar

en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet. Närmare

bestämmelser om lagens tillämpning finns i den av regeringen

utfärdade utlänningsförordningen (1989:547).

En utlänning får enligt huvudregeln inte uppehålla sig i

Sverige under längre tid än tre månader utan att ha

uppehållstillstånd. Undantag gäller för medborgare i Danmark,

Finland, Island eller Norge. Bestämmelser om uppehållstillstånd,

liksom om visering och arbetstillstånd, finns i 2 kap.

utlänningslagen. Uppehållstillstånd innebär enligt 2 §

tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss tid

(tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning

(permanent uppehållstillstånd).

Uppehållstillstånd skall i vissa fall ges enligt

bestämmelserna om asyl. Uppehållstillstånd får vidare ges till

en utlänning om han har särskild anknytning till Sverige eller

om han av humanitära skäl bör få bosätta sig här. Detsamma

gäller om utlänningen har fått arbetstillstånd eller har sin

försörjning ordnad på något annat sätt. Regeringen får

föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.

Arbetstillstånd ges för viss tid. Det får avse ett visst slag av

arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.

De svenska bestämmelserna om asyl finns intagna i 3 kap.

utlänningslagen. Enligt 4 § första stycket har flyktingar,

krigsvägrare och s.k. de facto-flyktingar rätt till asyl.

Definitionen av flykting (2 §) överensstämmer med den som

finns i Genèvekonventionen. Ibland används därför benämningen

konventionsflyktingar för dessa personer.

Med krigsvägrare (3 §) avses en utlänning som har

övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt

hemland eller behöver stanna i Sverige för att undgå förestående

krigstjänstgöring.

Utöver konventionsflyktingar och krigsvägrare ger lagen skydd

även åt andra personer som inte vill återvända till sitt hemland

på grund av de politiska förhållandena där och som har åberopat

tungt vägande omständigheter till stöd för detta. Det är här

fråga om personer som inte har varit utsatta för eller löper

risk att drabbas av så allvarlig förföljelse att de bör

betraktas som konventionsflyktingar men som ändå på grund av de

politiska förhållandena i hemlandet utsatts för eller riskerar

så svåra trakasserier att det inte är rimligt att begära att de

skall återvända dit. Bestämmelsen omfattar normalt inte den som

har tvingats att lämna sitt land på grund av yttre aggression,

ockupation eller inbördeskrig eller som riskerar förföljelse på

grund av kön eller homosexualitet. Undantagsvis kan emellertid

dessa omständigheter vara sådana att lagrummet anses

tillämpligt. För de personer som nu avses används ofta termen

de facto-flyktingar.

Varken konventionsflyktingar eller krigsvägrare och de

facto-flyktingar har någon ovillkorlig rätt att få en fristad i

Sverige. Asyl får nämligen vägras på följande grunder enligt

3 kap. 4 § andra stycket utlänningslagen.

Om det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare

verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet finns

synnerliga skäl att inte bevilja asyl.

Om det beträffande en krigsvägrare eller de facto-flykting

finns särskilda skäl att inte bevilja asyl.

I vissa fall där utlänningen kan sändas tillbaka till annat

nordiskt land enligt särskild överenskommelse.

I annat fall med hänvisning till den s.k. första

asylland-principen. Denna princip kan tillämpas om utlänningen

före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i ett annat land

än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot

förföljelse eller, i förekommande fall, mot att sändas till en

krigsskådeplats eller till hemlandet och också mot att sändas

vidare till ett annat land där han inte har motsvarande skydd.

Om utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och

där är skyddad på det sätt som anges beträffande första

asylland-principen.

Regeringen får föreskriva undantag från första

asylland-principen för de fall då utlänningens anknytning till

Sverige är av sådan art att han inte bör nekas att få sin

ansökan om asyl prövad här.

Av humanitära skäl kan enligt 2 kap. 4 § första

stycket 2 utlänningslagen även andra utlänningar än de som

omfattas av asylreglerna få stanna i Sverige. Uppehållstillstånd

av humanitära skäl har i praxis beviljats personer som flytt

undan krig eller krigsliknande förhållanden som de riskerat att

drabbas av utan att ingå i någon krigsmakt. Uppehållstillstånd

på denna grund har också beviljats personer som på grund av

sjukdom eller andra personliga förhållanden bör få stanna i

Sverige. Bestämmelsen kan vidare omfatta personer som inte är

flyktingar men där förhållandena i det land till vilket de

skulle behöva resa ändå är sådana att det ter sig inhumant att

tvinga dem att återvända dit eller personer som riskerar

allvarligt straff eller förföljelse på grund av kön eller

homosexualitet. I vissa fall har uppehållstillstånd beviljats

personer som i och för sig borde avvisas eller utvisas men där

en verkställighet inte kan ske därför att det inte finns något

land som tar emot utlänningen. Uppehållstillstånd har också i

vissa fall beviljats när det funnits en kombination av

humanitära skäl och släktanknytning, som i sig inte varit

tillräcklig.

Även om en utlänning inte får uppehållstillstånd, får han inte

avvisas eller utvisas om det inte kan ske till ett land där han

åtnjuter visst skydd. En utlänning får således inte avvisas

eller utvisas till ett land där han riskerar dödsstraff,

kroppsstraff eller tortyr (non-refoulementprincipen). Han får

inte heller annat än i yttersta undantagsfall sändas till ett

land där han riskerar förföljelse. Inte heller får en utlänning

sändas till ett land där han riskerar vidaresändning till något

sådant land.

Uppehållstillstånd får enligt 2 kap. 4 § första stycket 1

utlänningslagen ges till en utlänning som är nära anhörig till

en i Sverige bosatt person eller som annars har särskild

anknytning till Sverige. Uppehållstillstånd enligt denna

punkt skall enligt förarbetena kunna ges till make eller sambo,

hemmavarande barn under 20 år som är ensamstående, föräldrar och

andra släktingar som är väsentligt beroende av en i Sverige

bosatt person samt personer vars samtliga nära släktingar finns

i Sverige, s.k. sista länk-fall. Det förutsätts att den

härvarande har uppehållstillstånd eller är bosatt här utan att

behöva sådant tillstånd.

Invandringen till Sverige budgetåret 1993/94

Enligt regeringens skrivelse invandrade under budgetåret

1993/94 ca 83 800 utländska medborgare till Sverige, av vilka

84 % var andra än nordiska medborgare. Under samma budgetår

utvandrade ca 31 300 personer, varav tre fjärdedelar var

svenska eller nordiska medborgare.

Under budgetåret 1993/94 beviljades sammanlagt 59 628

personer asyl eller uppehållstillstånd av humanitära skäl. Detta

innebar en ökning jämfört med föregående budgetår med drygt

50 000 personer. Framför allt är det antalet

uppehållsttillstånd grundade på humanitära skäl som har ökat och

här återfinns framför allt personer från Bosnien-Hercegovina.

Därutöver har uppehållstillstånd beviljats 11 124 anhöriga till

flyktingar och därmed jämställda personer, vilka rest in i

Sverige tillsammans med eller i nära anslutning till dessa och

som omfattas av samma särskilda mottagningsanordning som

flyktingar. Antalet övriga anknytningsfall uppgick till 12 300,

antalet personer som beviljades uppehållstillstånd av

arbetsmarknadsskäl till 148 och antalet uppehållstillstånd för

adoptivbarn till 827. Sammanlagt beviljades under budgetåret ca

84 000 personer uppehållstillstånd. -- Av dem som beviljades

asyl eller uppehållstillstånd av humanitära skäl bedömdes,

frånsett kvotflyktingarna, 1 423 personer (2 %) som

konventionsflyktingar.

Under budgetåret 1993/94 sökte ca 17 800 personer (inkl.

barn) asyl i Sverige. Motsvarande antal var under de närmast

föregående tre budgetåren ca 20 800 personer budgetåret

1990/91, 54 500 personer budgetåret 1991/92 och ca 80 600

budgetåret 1992/93.

Översyn av invandrings- och flyktingpolitiken

Regeringen beslöt den 24 november 1994 att tillsätta två

parlamentariska kommittéer med uppgift för den ena att göra en

översyn av invandrings- och flyktingpolitiken och för den andra

att göra en översyn av invandrarpolitiken. Kommittéerna har

tagit namnen Flyktingpolitiska kommittén resp.

Invandrarpolitiska kommittén. De har övertagit flera av de

frågor som åvilat den tidigare Invandrar- och flyktingkommittén,

IFK.

I direktiven till Flyktingpolitiska kommittén (dir. 1994:129)

anges att en humanitär och solidarisk grundsyn, ett

helhetstänkande, inriktning på aktiva åtgärder i förebyggande

syfte och i internationell samverkan skall vara vägledande

principer för utvecklingen av en svensk invandrings- och

flyktingpolitik. I ett långsiktigt perspektiv måste den

invandring som inte är mycket starkt humanitärt betingad eller

direkt relaterad till internationella åtaganden mer än hittills

bestämmas av de samhällsekonomiska förutsättningarna och en

bedömning av hur invandringen påverkar samhällsekonomin och

möjligheten till integration i det svenska samhället.

Kommittén skall överväga hur det internationella samarbetet

kan bringas i samklang och samverkan med den flyktingpolitik som

tillämpas i förhållande till dem som söker asyl här i landet.

Sådana överväganden och förslag bör innefatta hur grundorsaker

till framtvingad migration och flykt undan oroshärdar och

förföljelse kan motverkas och hur stöd till flyktingars skydd i

närområdet kan vägas mot det skydd som kan eller bör erbjudas

dem som söker asyl här.

Reglerna för invandringen till Sverige skall enligt direktiven

i högre grad än för närvarande ta sikte på att tillgodose

behoven hos de mest skyddsbehövande. En klarare åtskillnad än

hittills behöver göras mellan å ena sidan personer som bör ha en

ovillkorlig rätt till skydd och å den andra sidan övriga som

önskar bosätta sig här. Kommittén skall lämna förslag om dels

vem som bör ha rätt till skydd i Sverige, dels hur övriga

grunder för rätt eller möjlighet till bosättning här i landet

skall utformas. Det senare kan t.ex. gälla anknytning hit eller

av andra humanitära skäl. En principiell rätt till skydd skall

tillkomma dem som är i behov av internationellt rättsligt skydd,

nämligen konventionsflyktingar och vissa andra med starka

skyddsbehov. Tydligare regler för medlemmar av kärnfamiljen som

söker återförening med härvarande familjemedlemmar bör skapas.

Kommittén skall överväga hur invandring av personer som inte

har en principiell rätt till uppehållstillstånd kan regleras

genom planeringsramar som fastställs av statsmakterna på

grundval av bl.a. det samhällsekonomiska läget och lämna förslag

till hur ett sådant system med planeringsramar kan utformas i

praktiken. Vidare skall kommittén överväga hur sådana

planeringsramar bör påverkas av hur många personer som givits

tillstånd grundade på deras principiella rätt att stanna här.

Det är numera möjligt att ge tidsbegränsade uppehållstillstånd

när skyddsbehovet kan bedömas vara tillfälligt. Kommittén skall

pröva om tidsbegränsade tillstånd bör komma i fråga också i

andra situationer.

I direktiven anges också att ansvaret för att utveckla och

genomföra en tydlig återvandringspolitik är splittrat och att en

sammanhållen politik behöver skapas.

Kommittén skall också se över hur myndigheternas prövningar av

ansökningar om uppehållstillstånd kan förändras så att man, med

bibehållen rättssäkerhet, snabbare kan fatta beslut och på så

sätt undvika höga kostnader för asylhanteringen i Sverige.

Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara avslutat den 30

juni 1995.

Motioner

Utskottet tar i detta avsnitt upp motioner som behandlar såväl

den allmänna inriktningen på den svenska flykting- och

invandringspolitiken som internationella aspekter på

flyktingpolitiken och vilka frågor Sverige bör driva i

internationell samverkan.

Moderata samlingspartiets inställning redovisas i motion

Sf602 av Gullan Lindblad m.fl. (m). Motionärerna anför (yrkande

1) att flykting- och invandrarfrågor kan lösas endast i

samverkan med andra länder, och det är framför allt med de

europeiska länderna som en sådan samverkan måste ske. Det

svenska medlemskapet i EU är av avgörande betydelse för att

utveckla en europeisk flyktingpolitik som kan möjliggöra

samordnade insatser för flyktingar och på sikt harmonisera

reglerna för asyl och invandring. Det är enligt motionärerna

väsentligt att Sverige deltar aktivt så att detta arbete

ytterligare intensifieras och att medlemsländerna antar

Dublinkonventionen, Edinburghdeklarationen och Schengenavtalet.

Motionärerna framhåller vidare (yrkande 2) vikten av att

samarbetet gentemot UNHCR utvecklas ytterligare. Den strategi

som UNHCR använder sig av i form av stegvisa åtgärder bör

stödjas och uppmuntras. Sverige bör inom ramen för det

europeiska samarbetet arbeta för att det ekonomiska stödet till

UNHCR bättre fördelas mellan FN:s medlemsländer. I yrkande 3

anför motionärerna att flykting- och invandringspolitiken mer

medvetet bör betona skyddsaspekten och återvändande och därför

grundas på följande fyra principer.

1. I första hand skall förebyggande insatser göras i

potentiella krisområden, bl.a. genom fredsbevarande åtgärder,

bistånd och bevakande av mänskliga rättigheter, allt i samverkan

med internationella organ.

2. Skydd för flyktingarna bör etableras inne i krisområdet i

form av s.k. säkra zoner eller på annat sätt.

3. För dem som har tvingats fly till grannländer upprättas

tillfälliga flyktingläger som drivs och finansieras i samverkan

med UNHCR eller andra organ.

4. UNHCR kan begära att tredje land tar emot flyktingar

tillfälligt eller för en längre period. Målet för mottagandet

skall vara att uppmuntra och stödja återvändande av flyktingarna

när omständigheterna så erbjuder. Uppehållstillstånd skall

beviljas dem som har starka skyddsbehov. Utöver detta skall

uppehållstillstånd ges om uppenbara humanitära skäl föreligger.

De facto- samt krigsvägrarbegreppet bör utmönstras ur den

svenska lagstiftningen.

I yrkande 4 anför motionärerna att uppehållstillstånd skall

beviljas också större grupper av personer som flyr akut från

konflikter, miljökatastrofer och liknande. Ett förenklat

prövningsförfarande bör införas vid dessa situationer.

Motionärerna hänvisar (yrkande 5) till att UNHCR:s policy är att

tillfälliga uppehållstillstånd skall användas för att markera

skyddsbehov och betona repatrieringsperspektivet. Tillfälliga

uppehållstillstånd skall enligt motionärerna i ökad utsträckning

också kunna användas om sökandes identitet är oklar, om sökandes

vandel framstår som tveksam eller om ett snart återvändande kan

vara möjligt. Anhöriga skall kunna erhålla uppehållstillstånd

men reglerna bör skärpas (yrkande 7). Uppehållstillstånd skall

ges make/maka eller sammanboende, beroende barn under 18 år samt

undantagsvis annan anhörig om särskilda behov föreligger. Vid

varje ansökan om anhöriginvandring skall en

behovsprövning ske. Regeringen kan årligen fastställa en viss

kvot för permanenta uppehållstillstånd för anhöriga. Arbetsföra

anhöriga bör då kunna visa att möjlighet till egen försörjning

finns.

Motionärerna anger i yrkande 14 att med givna resurser strävan

måste vara att hjälpa så många flyktingar som möjligt. Flykting-

och invandringsfrågorna bör därför samordnas med frågor om

mänskliga rättigheter och biståndspolitiken.

Gullan Lindblad m.fl. (m) föreslår i motion Sf608 yrkande 1

att en långsiktig planeringsram skall vara styrande för den

framtida invandringen, men en flexibilitet måste finnas för att

man skall kunna hantera spontanflyktingar. Planeringsramen skall

utformas så att hänsyn tas till de ekonomiska förutsättningarna

att integrera invandrarna. Ramen bör inrymma flyktingar,

humanitärflyktingar, kvotflyktingar samt anhöriga.

I motion Sf614 av Margit Gennser och Peter Weibull Bernström

(m) begärs i yrkandena 2 och 3 tillkännagivanden om tillfälliga

uppehållstillstånd resp. om ett snävare anhörigbegrepp.

Centerpartiets syn på invandrings- och flyktingpolitiken

redovisas i motion Sf620 av Olof Johansson m.fl. (c). I motionen

anges (yrkande 1) att det finns ett tydligt samband mellan

underutveckling och flyktingproblematiken. Det är därför viktigt

att västvärlden och Sverige ger ökat bistånd till

utvecklingsländerna. Det är särskilt viktigt att bistånd används

för att förebygga katastrofer och konflikter. Enligt

motionärerna bör FN och regionala organisationer som t.ex. OSSE

få stärkta möjligheter att agera i konfliktförebyggande syfte.

Vidare bör kompetensen hos frivilligorganisationerna bättre tas

till vara. EU-länderna bör ha en gemensam beredskap för

betydande flyktingströmmar. En ökad samordning i Europa är

nödvändig för att lösa flyktingproblematiken, och Sverige bör

aktivt verka för en harmonisering av reglerna. Sverige bör

dessutom inom EU och andra internationella organ aktivt arbeta

för en modernisering av FN:s flyktingkonvention.

Den svenska utlänningslagen bör också förändras. I motionen

anges att uppdelningen mellan konventionsflyktingar och de

facto-flyktingar har kunnat ge intryck av att de

facto-flyktingar inte är "riktiga" flyktingar. En lösning är att

formulera en gemensam asylparagraf i utlänningslagen där skälen

för asyl formuleras med utgångspunkt från individens behov av

skydd i Sverige. Detta innebär att nuvarande definitioner av

flyktingbegreppet enligt FN:s konvention sammanförs med de

utvidgningar som Sverige tillämpat. Det bör i lagen också framgå

att rätten till asyl kan gå förlorad i vissa situationer, t.ex.

på grund av brottslighet. I yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande om att ansvaret för svensk asylpolitik och

svenskt flyktingmottagande bör föras samman med biståndsfrågor

och frågor om mänskliga rättigheter.

Från Folkpartiet liberalernas sida anförs i motion Sf615

av Lars Leijonborg m.fl. (fp) att asylpolitiken, som nu hör till

den s.k. tredje pelaren inom EU, bör komma in under såväl

Europaparlamentets som EG-domstolens överinseende. Enligt

motionärerna bör största möjliga öppenhet råda även vid EU:s

yttre gränser. Motionärerna vill värna asylrätten inom ramen för

en gemensam europeisk flyktingpolitik där Genèvekonventionen

tillämpas med en generös tolkning. Därutöver behövs gemensamma

överenskommelser för att ge skydd åt bl.a. krigsflyktingar. EU

och dess medlemsländer måste på plats bekämpa orsakerna till att

människor tvingas fly. Motionärerna vill inom EU mobilisera

omfattande internationellt stöd till de människor som tvingats

på flykt genom mer direkt stöd till grannstater som ger dem

skydd. Ett tillkännagivande härom begärs i yrkande 1.

Motionärerna anför vidare (yrkande 2) att Sverige även

fortsättningsvis måste arbeta mycket aktivt för

migrationspolitiska insatser i Baltikum, Ryssland samt

Östeuropa. Den huvudsakliga inriktningen bör vara att stötta den

demokratiska utvecklingen för att på så sätt garantera att även

flyktingar kan beredas människovärdig fristad i dessa länder.

Motionärerna avvisar tillfälliga uppehållstillstånd som ett

regelmässigt inslag i flyktingpolitiken och begär i yrkande 3

ett tillkännagivande härom. Uppehållstillståndet skall enligt

motionärerna vara permanent, vilket dock inte hindrar någon från

att återvända frivilligt när flyktorsaken upphört.

Dessutom har Lennart Rohdin (fp) i motion 1993/94:U630 yrkande

4 angående förhållandena i Kosovo begärt ett tillkännagivande om

att Sverige ytterligare bör intensifiera sina ansträngningar att

förmå andra länder att dela på flyktingmottagandet i Europa.

I Vänsterpartiets motion Sf637 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

anförs att regeringen i FN måste verka för en kompletterande

flyktingkonvention efter mönster av OAU-konventionen och

Cartagenadeklarationen (yrkande 1). Denna uppfattning framförs

även i motion Fi4 yrkande 8 i denna del av Gudrun Schyman m.fl.

(v). I motion Sf637 anför motionärerna vidare (yrkande 2) att de

konklusioner och resolutioner som EU antagit om "säkra första

asylländer, säkra ursprungsländer och uppenbart ogrundade

asylansökningar" kan äventyra en rättssäker behandling av

asylsökande. Genom att sluta en mängd återtagandeavtal med

stater gränsande till EU söker flera EU-stater övervältra

bördorna av flyktingmottagandet på bl.a. de bräckliga

demokratierna i Östeuropa. Motionärerna anser att regeringen i

EU med kraft måste motverka detta. Motionärerna anför vidare att

det när det gäller flyktingfrågan är en fördel om detta

samarbete kan ges effektivitet och kraft genom viss

överstatlighet. Om asyl- och invandringsfrågorna med stöd av

artikel 100c i Maastrichtfördraget förs över till den första

pelaren blir den demokratiska insynen också mycket större genom

den roll Europaparlamentet då får. EG-domstolen får samtidigt

behörighet att avgöra tvister om tolkningen och efterlevnaden av

reglerna på asyl- och invandringsområdet. I Europa måste vi,

anför motionärerna, själva ta hand om våra flyktingproblem. Vi

måste snabbt kunna sätta upp flyktingläger, fördela kostnaderna,

organisera återvändandet och, när återvändande inte är möjligt,

fördela flyktingarna på olika länder.

I Miljöpartiets motion Sf630 av Marianne Samuelsson m.fl.

(mp)

anges att en solidarisk handels-, bistånds- och utrikespolitik

på lång sikt minskar behoven av flykt. Men detta får inte

urholka rätten att söka asyl. En "distansmodell" för asyl vinner

mer och mer gehör. EU-länderna kommer att avvisa flera spontana

asylsökande och lämna ökat stöd till flyktingläger i

grannländerna eller i konflikters närområden. Därifrån kommer

sedan repatriering att ske. Kostnadseffektiviteten kommer att

betonas. Åtgärder mot missbruk av asylrätten riskerar enligt

motionärerna att drabba asylsökande med skyddsbehov mycket hårt.

De anser att Sverige inom EU bör försvara rätten till en generös

flyktingpolitik (yrkande 12). De vill även i övrigt värna

asylrätten och också utöka den i likhet med OAU-konventionen och

Cartagenadeklarationen (yrkandena 11 och 15).

I motion U620 yrkande 1 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om att asylpolitiken står i konflikt med

internationell lag och bör omprövas.

I Kristdemokratiska samhällspartiets motion K224 av Alf

Svensson m.fl. (kds) begärs i yrkandena 35--38 tillkännagivanden

i vissa frågor rörande EU. Motionärerna anför att det för

närvarande inte existerar någon gemensam invandringspolitik inom

EU. De anser att en gemensam asyldefinition bör arbetas fram och

att en gemensam policy avseende lika behandling och integrering

av flyktingar och invandrare bör läggas fram. EU måste enligt

motionärerna vägledas av ett generöst förhållningssätt till

flyktingar och arbeta fram en modell som fördelar

flyktingströmmarna jämnt över hela EU. Sverige skall vara

drivande så att EU-länderna gemensamt kan utarbeta konkreta

planer, syftande till effektiv integration och lika behandling

av invandrare och flyktingar.

De svenska asylbestämmelserna tas upp i motion Sf611 yrkande 3

av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds). Motionärerna anser att rätten

till asyl även fortsättningsvis skall gälla de facto-flyktingar

och krigsvägrare. Dessa bestämmelser måste finnas kvar i lagen

men enligt motionärerna kan det finnas anledning att närmare

definiera vilka skäl som skall accepteras som flyktingliknande.

Den svenska flyktinglagstiftningen bör gälla också vid interna

konflikter.

Utskottet

I motionerna tas invandrings- och flyktingpolitiska frågor upp

både vad gäller det internationella samarbetet och de nationella

bestämmelserna. Motionerna speglar det nära sambandet som finns

mellan internationella och nationella frågor. Utskottet vill

inledningsvis därför erinra om att Sveriges agerande

internationellt är en del av den svenska flyktingpolitiken.

Helhetstänkande, inriktning på alternativa åtgärder i

förebyggande syfte och i internationell samverkan är också

vägledande principer för Flyktingpolitiska kommitténs arbete.

Kommittén skall bl.a. överväga hur åtgärder inom den

internationella flyktingpolitiken kan kombineras med åtgärder

inom den nationella invandringspolitiken så att en tydlig och

sammanhållen politik skapas.

Utskottet vill med anledning av de motionsyrkanden som gäller

olika internationella förhållanden framhålla att det av

skrivelsen framgår att regeringen lagt stor vikt vid det

internationella samarbetet inom flykting- och

migrationspolitikens område och aktivt drivit dessa frågor.

Sverige har t.ex. i flera fora verkat för att Europas länder

skall dela på ansvaret i flyktingsituationen till följd av

kriget i f.d. Jugoslavien. Sverige deltar även i samarbetet med

staterna runt Östersjön. Den svenska flyktingpolitiken bygger

också mycket på ett nära samarbete med UNHCR. Utskottet utgår

från att regeringen även fortsättningsvis kommer att spela en

aktiv roll på det internationella planet. Detta gäller även

samarbetet inom EU. I yttrandet till utrikesutskottet i samband

med behandlingen av propositionen om Sveriges medlemskap i EU

(1994/95:SfU4y) utgick socialförsäkringsutskottet från att

Sverige kraftfullt kommer att verka för en solidarisk och human

flyktingpolitik inom EU enligt de traditioner som Sverige har på

området. Utskottet utgick också från att regeringen kommer att

sträva efter bredast möjliga förankring i riksdagen av hur

Sverige skall förhålla sig i samarbetet om asyl- och

migrationsrättsliga frågor. Med hänsyn till bl.a. den pågående

översynen av invandrarpolitiken samt invandrings- och

flyktingpolitiken ansåg utskottet att regeringen inte då borde

bindas upp av uttalanden från riksdagens sida i olika delfrågor

om EU-samarbetet på det aktuella området.

Utskottet vill dessutom framhålla att Flyktingpolitiska

kommittén har i uppdrag att bl.a. överväga hur grundorsaker till

framtvingad migration och flykt kan motverkas och hur stöd till

flyktingars skydd i närområdet kan vägas mot det skydd som kan

erbjudas asylsökande här. Kommittén skall överväga hur Sverige i

internationell samverkan aktivt skall kunna medverka till att

undanröja eller lindra flyktorsaker. Kommittén skall också lämna

förslag till hur åtgärder inom invandrings- och

flyktingpolitiken bättre kan samordnas med bistånds- och

utrikespolitiken.

Något uttalande från riksdagens sida med anledning av

motionerna Sf602 yrkandena 1 och 2 samt 3 i denna del, Sf615

yrkandena 1 och 2, Sf620 yrkande 1 i denna del, Sf630 yrkandena

11, 12 och 15, Sf637 yrkandena 1 och 2, Fi4 yrkande 8 i denna

del, K224 yrkandena 35--38 samt 1993/94:U630 yrkande 4 är med

hänvisning till det anförda inte påkallat.

I motionerna lämnas också förslag som mer rör den nationella

invandrings- och flyktingpolitiken. Det gäller t.ex. förslag om

hur skyddsaspekten skall beaktas i svensk lag, möjligheterna att

ge tillfälligt uppehållstillstånd, uppehållstillstånd för

anhöriga och planeringsramar för invandringen. Förslag finns

också om samordning med biståndsfrågor m.m. Enligt utskottets

mening ryms motionsförslagen inom ramen för Flyktingpolitiska

kommitténs arbete.

Utskottet anser att resultatet av kommitténs arbete även i

dessa delar bör avvaktas. Motionerna Sf602 yrkande 3 i denna del

och yrkandena 4, 5, 7 och 14, Sf608 yrkande 1, Sf611 yrkande 3,

Sf614 yrkandena 2 och 3, Sf615 yrkande 3, Sf620 yrkande 1 i

denna del och yrkande 5 samt U620 yrkande 1 bör därför lämnas

utan bifall.

Vissa frågor om asylprocessen

Bakgrund

Gällande målsättning för utrednings- och handläggningstiderna

i asylärenden är att ett ärende i första instans, som inte kan

avgöras redan vid utredningsslussarna, skall klaras av inom två

månader från det att ärendet hamnar på myndigheternas bord. Om

beslutet blir negativt för den enskilde, måste lagstadgad tid

för överklagande löpa. Därefter skall överklagningsärenden kunna

föras fram till beslut så snabbt att ett ärende normalt inte

skall behöva ta mer än sex månader från det att handläggningen

påbörjades hos polisen (prop. 1988/89:105, SfU17, rskr. 225).

Målsättningen har inte uppnåtts. I budgetpropositionen anges

att Invandrarverket i sin årsredovisning för budgetåret 1993/94

angivit att den genomsnittliga handläggningstiden i asylärenden,

inkl. ärenden som överlämnats till regeringen, hade uppgått till

323 dagar under det budgetåret.

Vad gäller Utlänningsnämnden har den genomsnittliga

handläggningstiden varit sju månader. Regeringen har för

innevarande budgetår lagt fast att handläggningstiden vid

nämnden för avlägsnandeärenden som ej berörs av

verkställighetsstopp etc. skall vara högst tre månader. I

propositionen anges att detta skall utgöra ett minimikrav för

budgetåret 1995/96.

Motioner

I motion Sf620 av Olof Johansson m.fl. (c) föreslås åtgärder

för att effektivisera asylprocessen. I motionen anges att de

långa handläggningstiderna i asylärenden är orsak till flera av

de problem och missförhållanden som finns i den svenska

flyktingpolitiken. De har bl.a. lett till att asylsökande med

svaga skäl kunnat få stanna på grund av den långa väntan, medan

andra med kortare väntetid och tyngre skäl avvisats. Detta ger

felaktiga signaler till omvärlden och ger näring åt debatten om

att fel flyktingar får stanna i Sverige. Enligt motionärerna

måste asylprocessen av såväl mänskliga som ekonomiska skäl

effektiviseras utan att rättssäkerhetsförluster görs. I yrkande

6 begärs ett tillkännagivande härom. I yrkande 2 anförs att

målet bör vara att en asylansökan normalt skall kunna avgöras

inom 14 dagar och att ett överklagat ärende skall avgöras inom

sex månader från ankomsten till Sverige. Vidare anförs i

yrkandena 3 och 4 att det är viktigt att regeringen ges en

tydligare och aktivare roll i asylpolitiken. Regeringen bör göra

vägledande bedömningar av situationen i olika länder. Dessa bör

sedan ligga till grund för beslut i asylärenden vid

utredningsslussar, vilket kan bidra till kortare

handläggningstider. I detta syfte bör regeringen kunna ta över

enskilda ärenden på eget initiativ. Regeringen bör också få ett

utökat ansvar för att information om de begränsade möjligheterna

att bygga en ny tillvaro i Sverige når ut till människor i

utsatta områden. I syfte att förkorta handläggningen av ett

asylärende föreslår motionärerna i yrkande 7 att asylbyråerna

vid utredningsslussarna kraftigt förstärks. Handläggningstiden

kan enligt motionärerna förkortas om alla inblandade aktörer

finns samlade. Det bör därför inrättas fasta fristående

advokatjourer vid utredningsslussarna i sådan omfattning att i

stort sett all rättshjälp till asylsökande kan ges genom dessa

enheter. Tolkresurserna måste också kraftigt förstärkas för att

minska väntetiderna på översättningar. Den asylsökande kan

ibland vara i så dåligt psykiskt skick att han/hon inte kan föra

sin talan genom att avge en skriftlig uttömmande redogörelse för

skälen till sin flykt. Den asylsökande måste därför ha möjlighet

att lämna kompletterande upplysningar genom muntlig

handläggning. Omprövningen av Invandrarverkets beslut skall ske

vid muntlig handläggning. I yrkande 8 begärs ett

tillkännagivande om sådana lösningar för att förenkla

asylprocessen.

Frågor som rör muntlig handläggning, juridiskt biträde och

tolk tas upp också i några andra motioner.

I motion Sf615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs i yrkande

5 att utlänningsmyndigheterna i större utsträckning bör använda

sig av muntliga förhandlingar när beslut fattas. Vidare anförs i

yrkande 8 att en asylsökande som inte anser sig få tillräckligt

stöd av det offentliga biträdet bör ha rätt att byta biträde.

Juridiska biträden som regelmässigt missköter sina ärenden bör

inte få fortsatta förordnanden.

I motion Sf637 begär Gudrun Schyman m.fl. (v) i yrkande 14 att

advokatjour inrättas för ärenden med omedelbar verkställighet.

Motionärerna begär vidare i yrkande 15 att beslutanderätten om

offentligt biträde i utlänningsärenden återförs till

Rättshjälpsmyndigheten. De kritiserar såväl att Invandrarverket

inte förordnar offentligt biträde under utredningstiden som att

vissa jurister utan kompetens i flyktingfrågor ofta förordnas

som offentligt biträde medan erfarna flyktingjurister mycket

sällan kommer i fråga.

I motion Sf630 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkande 17

anför motionärerna att människor som kommer till gränsen och

söker asyl skall upplysas om rätten till tolk och juridiskt

biträde. Att snabbt få av flyktingen godkänd tolk och juridiskt

biträde skulle enligt motionärerna få en god effekt på

utredningens kvalitet och minska väntetiderna.

Utskottet

Utskottet delar uppfattningen i motion Sf620 att det är

viktigt att handläggningstiderna i asylärenden förkortas.

Utskottet förutsätter att både regeringen och myndigheterna i

hög grad är inriktade på att förkorta handläggningstiderna. Med

hänsyn till den minskade tillströmningen av asylsökande bör det

enligt utskottet finnas goda möjligheter att redan nu kraftigt

förkorta dessa tider. Vidare har Flyktingpolitiska kommittén i

uppdrag att föreslå hur prövningen av ansökningar om

uppehållstillstånd kan göras snabbare och effektivare. I

direktiven anges bl.a. att en snabbare handläggning, särskilt av

sådana ansökningar som redan på ett tidigt stadium inte bedöms

innehålla tillräckliga skäl för tillstånd, måste skapas om

Sverige på längre sikt skall kunna värna asylrätten för dem som

verkligen behöver skydd undan förföljelse. Det finns härutöver

rent humanitära skäl för att skapa en ordning som innebär att de

som uppenbarligen inte bör komma i fråga för tillstånd här inte

kommer att vistas långa tider i vårt mottagningssystem.

Utskottet vill tillägga att regeringen i budgetpropositionen

redovisar besparingar inom området Invandring m.m. som skall

åstadkommas bl.a. genom en snabbare och effektivare prövning av

ansökningar om uppehållstillstånd. Utskottet kommer att behandla

frågan om inriktningen av dessa besparingar i ett senare

avsnitt.

I motion Sf620 föreslås att asylprocessen skall effektiviseras

bl.a. genom ett ökat inslag av muntlig handläggning och

förhandling. Ett yrkande om ökat inslag av muntlig förhandling

finns också i motion Sf615 yrkande 5. Utskottet vill i denna del

hänvisa till att en utredning pågår om regeringens ansvar för

praxis i utlänningsärenden och prövningsförfarandet vid ansökan

om uppehållstillstånd (dir. 1994:75). Utredningen skall överväga

möjligheterna till ett ökat inslag av muntlig handläggning och

förhandling vid asylprövningen.

Även beträffande motionsyrkanden som gäller offentliga

biträden vill utskottet hänvisa till en pågående utredning. I

betänkandet 1993/94:SfU14 ansåg utskottet, med hänvisning till

kritik som hade framförts mot den nuvarande ordningen för

utseende av offentliga biträden, att en översyn av det nuvarande

systemet borde göras. Riksdagen gav som sin mening regeringen

detta till känna. Rättshjälpsutredningen som har till uppgift

att göra en översyn av rättshjälpslagen (dir. 1993:77) har

därefter fått tilläggsdirektiv (1994:81) att göra en sådan

översyn. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete senast den 1

september 1995.

Även om utskottet således delar uppfattningen att

asylprocessen måste effektiviseras och handläggningstiderna

därigenom förkortas utan att rättssäkerheten åsidosätts anser

utskottet att resultatet av de pågående översynerna bör

avvaktas. Riksdagen bör därför inte nu göra några uttalanden om

vilka åtgärder som bör vidtas för att effektivisera

asylprocessen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna

Sf615 yrkandena 5 och 8, Sf620 yrkandena 2--4 och 6--8, Sf630

yrkande 17 och Sf637 yrkandena 14 och 15.

Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut

Nuvarande ordning

En utlänning som befinner sig i Sverige kan avlägsnas ur

landet genom avvisning eller utvisning. Statens invandrarverk

skall som första instans fatta beslut i alla ärenden där behovet

av asyl har åberopats (4 kap. 4 § utlänningslagen). Detsamma

skall gälla ärenden som rör nära familjemedlemmar till

asylsökande. Invandrarverket fattar också beslut i ärenden som

rör en utlänning som har vistats i Sverige mer än tre månader i

följd när frågan väcks om hans avvisning.

I flertalet övriga fall beslutar polismyndigheten om

avvisning. Polismyndigheten skall dock överlämna sådana

ärenden till Invandrarverket om det enligt polismyndighetens

bedömning är tveksamt om avvisning bör ske. Detta gäller t.ex.

fall då det på grund av utlänningens personliga förhållanden

finns starka humanitära skäl för att låta honom få stanna.

Invandrarverket får förordna om omedelbar verkställighet av

sitt beslut om avvisning om det är uppenbart att det inte finns

grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall

beviljas på någon annan grund (8 kap. 8 § utlänningslagen).

En polismyndighets beslut om avvisning och Invandrarverkets

beslut om avvisning med förordnande om omedelbar verkställighet

skall verkställas snarast möjligt. I andra fall skall en

utlänning som har avvisats lämna landet inom två veckor efter

det att beslutet vunnit laga kraft, om inte annat bestäms i

beslutet (8 kap. 12 § utlänningslagen). Vid utvisning är

utresefristen fyra veckor. Om utlänningen inte lämnar landet

inom föreskriven tid eller det med säkerhet måste antas att han

inte tänker göra det frivilligt, skall polismyndigheten

verkställa beslutet så snart det kan ske.

Motioner

I motion Sf615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) motsätter sig

motionärerna en ändring av utlänningslagen så att vissa grupper

av asylsökande inte skall ha rätt att stanna i landet när deras

ansökningar om uppehållstillstånd avslagits i första instans.

Motionärerna begär i yrkande 4 ett tillkännagivande härom.

Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begär i motion Sf630 yrkandena

5 och 6 tillkännagivanden om att verkställighet av

avlägsnandebeslut inte skall få ske innan besluten vunnit laga

kraft.

I motion Sf637 anför Gudrun Schyman m.fl. (v) att det är av

yttersta vikt att verkställighet av avvisningar alltid skall

genomföras på ett humant sätt och med full respekt för den

avvisades människovärde. I största möjliga utsträckning skall

verkställigheten ske genom överenskommelse med den som skall

avvisas. Motionärerna begär i yrkande 36 ett tillkännagivande

härom.

Utskottet

Vad gäller formerna för och rutinerna vid verkställighet av

avvisnings- och utvisningsbeslut vill utskottet hänvisa till att

en särskild utredare (dir. 1994:74) skall lämna förslag till hur

beslut om avvisning och utvisning skall kunna verkställas under

värdiga former och samtidigt så effektivt som möjligt. Utredaren

skall bl.a. titta på sambandet mellan inresekontroll och

verkställigheter och undersöka om en utökad samverkan mellan

Invandrarverket och polisen kan leda till ökad effektivitet.

Utredningen skall enligt tilläggsdirektiv (dir. 1994:131) vara

avslutad den 1 maj 1995. Utredningens förslag skall överlämnas

till Flyktingpolitiska kommittén.

I övrigt vill utskottet hänvisa till att Flyktingpolitiska

kommittén skall överväga vilka som behöver avvakta i landet när

deras ansökningar om uppehållstillstånd har avslagits i första

instans. Som tidigare nämnts anges i direktiven att en snabbare

handläggning, särskilt av sådana ansökningar som redan på ett

tidigt stadium inte bedöms innehålla tillräckliga skäl för

tillstånd, måste skapas om Sverige på längre sikt skall kunna

värna asylrätten för dem som verkligen behöver skydd undan

förföljelse. I direktiven anges också att man måste undvika att

personer som redan före ankomsten till Sverige åtnjutit skydd

i annat land eller personer som av andra skäl inte bör komma i

fråga för uppehållstillstånd här, blir föremål för en tids- och

kostnadskrävande utredningsprocess. Det finns härutöver rent

humanitära skäl för att skapa en ordning som innebär att de som

uppenbarligen inte bör komma i fråga för tillstånd här inte

kommer att vistas långa tider i vårt mottagningssystem.

Utskottet anser att resultatet av de pågående översynerna bör

avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf615

yrkande 4, Sf630 yrkandena 5 och 6 samt Sf637 yrkande 36.

Inriktningen av besparingsåtgärder för budgetåren

1995/96--1998

I propositionen anges att utgifterna för littera D. Invandring

m.m. beräknas sjunka med ca 2,4 miljarder kronor från budgetåret

1995/96 till budgetåret 1998 som en följd av tidigare fattade

beslut och nedgång av antalet asylsökande. Därutöver skall

strukturella besparingsåtgärder vidtas som sänker utgiftsnivån.

Regeringen redovisade i proposition 1994/95:25 om vissa

ekonomisk-politiska åtgärder m.m. att utgifterna budgetåret 1998

för Invandring m.m. skall ha minskats med minst 760 miljoner

kronor jämfört med tidigare gällande planer. I

budgetpropositionen anges att regeringen nu bedömer att

utgiftsminskningen kan bli 800 miljoner kronor. Beräkningen är

gjord utifrån fasta volymantaganden. Minskningarna kommer att

åstadkommas bl.a. genom en snabbare och effektivare prövning av

ansökningar om uppehållstillstånd samt verkställighet av

avlägsnandebeslut. Vidare kommer besparingarna att uppnås genom

att invandring av personer som inte har en principiell rätt till

uppehållstillstånd regleras genom planeringsramar som

fastställs av statsmakterna på grundval av bl.a. det

samhällsekonomiska läget. I propositionen anges att konkreta

förslag skall lämnas av Flyktingpolitiska kommittén. Kommitténs

förslag bör kunna ge besparingseffekter fr.o.m. den 1 juli 1996.

Minst 140 av de 800 miljoner kronorna i strukturella besparingar

faller på budgetåret 1995/96. Besparingen budgetåret 1997

beräknas till 580 miljoner kronor jämfört med 12 månader av det

föregående budgetåret. Besparingen budgetåret 1998 beräknas till

80 miljoner kronor jämfört med budgetåret 1997. I propositionen

anges vidare att beroende på volymutvecklingarna kan de faktiska

besparingarna avvika från de sålunda beräknade.

Regeringen föreslår beträffande budgetåret 1995/96 att under

littera D anvisas sammanlagt 9 794,9 miljoner kronor (för de

första 12 månaderna 7 221,7 miljoner kronor).

Vidare hemställer regeringen att riksdagen godkänner

inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Invandring

m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.

Beträffande medelsanvisningen för budgetåret 1995/96 har

följande motioner väckts, Sf626 yrkandena 1 och 2 av Gullan

Lindblad m.fl. (m), Sf620 yrkandena 9 och 10 av Olof Johansson

m.fl. (c), Sf637 yrkande 33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och A287

yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v). Utskottet vill redan i

detta sammanhang ta upp motion Sf626 (m) yrkande 1. Övriga

motionsyrkanden kommer att behandlas tillsammans med de enskilda

anslagen.

I motion Sf626 hänvisas till förslag från Moderata

samlingspartiet som lagts fram i motionerna Sf602 och Sf608.

Förslagen avser att strama upp den nuvarande

utlänningslagstiftningen, och en ram för det totala antalet

invandrare diskuteras också. Motionärernas förslag innebär att

anslagen under litt. D. Invandring m.m. bör kunna minskas med

1 500 miljoner kronor utöver den minskning som regeringen

föreslår för budgetåret 1995/96.

Vad gäller inriktningen av besparingsåtgärderna inom området

Invandring m.m. för budgetåren 1997 och 1998 anför motionärerna

i motion Sf637 yrkande 32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) att

besparingsåtgärderna i hög grad beror på antalet asylsökande.

Motionärerna anser att det inte är möjligt att med bibehållen

rättssäkerhet spara 800 miljoner kronor på området till år 1998,

och de begär ett tillkännagivande härom.

Enligt utskottets mening skulle de besparingsförslag som

motionärerna i motion Sf626 hänvisar till främst komma att

beröra anslagen D 2. Förläggningskostnader m.m. och D 5.

Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. men

även anslagen D 1. Statens invandrarverk och D 9.

Utlänningsnämnden. De motionsförslag som motionärerna hänvisar

till ligger i huvudsak i linje med den inriktning av

förändringar som ligger till grund för regeringens beräkningar.

Regeringen har emellertid bedömt att förändringarna endast

föranleder en besparing på 140 miljoner kronor under budgetåret

1995/96. Enligt utskottets mening torde några större

förändringar av invandrings- och flyktingpolitiken inte kunna

ske förrän den parlamentariskt sammansatta Flyktingpolitiska

kommittén avslutat sitt arbete och erforderlig beredning av

förslagen ägt rum. Utskottet anser det därför inte rimligt att

förutsätta att i detta avseende någon större besparing än

regeringen beräknat skall kunna göras redan under budgetåret

1995/96.

Utskottet, som således nedan återkommer till de enskilda

anslagen, avstyrker bifall till motion Sf626 yrkande 1.

Vad gäller regeringens förslag till inriktning av

besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998 är det enligt

utskottets mening inte möjligt att nu bedöma vilka förändringar

som kan komma att ske till följd av utredningens förslag. Det är

emellertid nödvändigt att en besparing av den storleksordning

regeringen angivit kan åstadkommas. Utskottet vill därvid

framhålla att besparingens storlek gäller vid ett fast

volymantagande. Den faktiska besparingen kommer däremot såsom

också anförs i motion Sf637 att bli beroende av den faktiska

omfattningen asylsökande m.fl. Utskottet vill tillägga att

enligt direktiven till Flyktingpolitiska kommittén skall

förslagen om effektivare prövning av ansökningar gälla med

bibehållen rättssäkerhet. Utskottet anser att motion Sf637

yrkande 32 får anses besvarad med vad utskottet anfört.

Statens invandrarverk

Nu gällande system för mottagande av asylsökande och

flyktingar i Sverige, som i sina huvuddrag gäller sedan den 1

januari 1985 (prop. 1983/84:124, SfU 27, rskr. 295), innebär att

staten har ett övergripande ekonomiskt ansvar för

flyktingmottagandet, medan ansvaret i övrigt är delat mellan

stat och kommun. Vissa ändringar i mottagningssystemet har

genomförts fr.o.m. den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:94, bet.

1993/94:SfU11, rskr. 1993/94:188).

Statens invandrarverk är central förvaltningsmyndighet för

invandrar- och medborgarskapsfrågor och huvudman på den statliga

sidan för överföring och mottagande av flyktingar och för

mottagning av asylsökande. Verket skall bevaka behovet av

åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter samt ha

kontakt med invandrarnas organisationer. Övriga statliga

myndigheter har också ett ansvar för invandrare. Detta är

reglerat i förordningen (1986:856) om de statliga myndigheternas

ansvar för invandrare m.fl.

Fyra regionkontor svarar för ledningen av

förläggningsverksamheten och det direkta samarbetet med

kommunerna. Regionkontoren träffar överenskommelser med

kommunerna i regionen om flyktingmottagande och samordnar

flyktingarnas bosättning i kommunerna.

Från anslaget Statens invandrarverk finansieras verkets

centrala förvaltning i Norrköping, regionkontoren och funktionen

för tillståndsprövning vid utredningsslussarna. För budgetåret

1995/96 föreslås i propositionen att under anslaget skall

anvisas ett ramanslag på 589 200 000 kr.

Regeringen bedömer det nödvändigt att Invandrarverket --

liksom under innevarande budgetår -- ges möjlighet att snabbt

kunna anpassa utrednings- och mottagningskapaciteten till

oväntade och kraftiga förändringar i antalet asylsökande

utlänningar och ärendemängder. Verket bör därför enligt

regeringen bemyndigas att vid extraordinära anspråk på

myndighetens utrednings- och beslutskapacitet få överskrida

ramanslaget -- utöver sedvanlig anslagskredit -- med

25 000 000 kr utan föregående regeringsbeslut.

I flera motioner föreslås att Invandrarverket delas upp på en

myndighet som ansvarar för immigration och en myndighet som

ansvarar för flyktingmottagande och integration. Det gäller

motionerna Sf602 yrkande 13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) och

Sf608 yrkande 2 av Gullan Lindblad m.fl. (m) samt Sf611

yrkandena 1 och 2 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds). En liknande

uppdelning föreslås också i motion Sf632 yrkande 1 av Lennart

Rohdin (fp).

Även Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion Sf637 yrkandena

27, 30 och 31 att Invandrarverket i sin nuvarande form bör

avvecklas. Enligt motionärerna bör en mindre myndighet upprättas

som ansvarar för bl.a. flyktingslussarna.

Flyktingförläggningarna bör överföras till kommunerna och

ansvaret för olika invandrarpolitiska sakfrågor överföras till

resp. departement eller myndighet.

Riksdagen har senast under föregående riksmöte godtagit att

Invandrarverket även fortsättningsvis är huvudman för

förläggningsverksamheten (bet. 1993/94:SfU11). Någon anledning

för riksdagen att nu ändra denna uppfattning föreligger enligt

utskottets mening inte. En organisationsöversyn pågår dessutom

inom Invandrarverket.

Utskottet anser att frågorna om eventuella förändringar av

verkets ansvarsområden bör anstå i avvaktan på resultatet av

Flyktingpolitiska kommitténs och Invandrarpolitiska kommitténs

arbeten. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall även till

motionerna Sf602 yrkande 13, Sf608 yrkande 2, Sf611 yrkandena 1

och 2, Sf632 yrkande 1 och Sf637 yrkandena 27, 30 och 31.

Utöver den ovan behandlade motionen Sf626 yrkande 1 av Gullan

Lindblad m.fl. (m) berör två motioner förevarande anslag.

Det gäller dels motion Sf620 av Olof Johansson m.fl. (c)

yrkande 10 där motionärerna föreslår att ytterligare 100

miljoner kronor anvisas under anslaget. Medlen avser

förstärkningar av asylbyråerna enligt begäran i yrkande 7 i

motionen.

Det gäller vidare motion Sf637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) där

motionärerna anser att ytterligare rationaliseringar kan göras

inom Invandrarverket och att det härigenom skall vara möjligt

att minska anslaget med 50 000 000 kr (yrkande 33).

Utskottet har ovan avstyrkt bifall till motion Sf620 yrkande 7

om förstärkning av asylbyråerna. Med hänsyn härtill avstyrker

utskottet bifall även till yrkande 10 i motionen.

Utskottet ser ingen möjlighet att med hänvisning till

rationalisering ytterligare skära ned på anslaget till

Invandrarverket. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till

motion Sf637 yrkande 33.

Med hänvisning härtill, och då utskottet ovan avstyrkt bifall

till motion Sf626 yrkande 1, biträder utskottet regeringens

förslag till medelsanvisning. Därutöver föreslår utskottet att

riksdagen godkänner att Invandrarverket vid extraordinära

anspråk på myndighetens utrednings- och beslutskapacitet får

överskrida ramanslaget -- utöver sedvanlig anslagskredit -- med

25 000 000 kr utan föregående regeringsbeslut.

Förläggningsverksamheten

Invandrarverkets förläggningsverksamhet omfattar

utredningsslussar och asylförläggningar. Invandrarverket driver

de flesta förläggningar i egen regi, men alla förläggningar

skall vara öppna för entreprenad.

Från anslaget Förläggningskostnader m.m. finansieras

förläggningsverksamheten samt kostnaderna för asylsökande som

bor enskilt i kommunerna. Även Invandrarverkets tolk- och

översättningskostnader för verksamheten med asylprövningar samt

polisens förvarslokaler vid förläggningen i Carlslund

finansieras från anslaget. Regeringen föreslår i

budgetpropositionen ett förslagsanslag på 1 756 000 000 kr.

Behovet har beräknats efter ett genomsnittligt antal belagda

platser på förläggningarna eller i eget boende om 14 300. Den

genomsnittliga dygnskostnaden får inte överstiga 220 kr. Vid

ingången av budgetåret 1995/96 bedöms 12 000 personer bo på

förläggning och 6 000 i eget boende. Vid slutet av år 1996

bedöms totalt 12 000 personer finnas i mottagningssystemet.

Medelsanvisningen berörs -- förutom i den ovan behandlade

motionen Sf626 av Gullan Lindblad m.fl. (m) -- i motion Sf620 av

Olof Johansson m.fl. (c). Motionärerna föreslår i yrkande 9 att

till anslaget skall anvisas 400 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit. Enligt motionärerna möjliggörs

minskningen genom förslagen i motionen om en effektivare

asylprocess.

Utskottet har ovan avstyrkt bifall till yrkandena 2--4 och

6--8 i motion Sf620, och utskottet avstyrker därför bifall även

till yrkande 9 i motionen. Utskottet, som tidigare avstyrkt

bifall till motion Sf626 yrkande 1, tillstyrker regeringens

förslag till medelsanvisning.

Överföring av flyktingar m.m.

Gällande ordning

Sverige har ett system för kollektiv överföring av flyktingar

genom s.k. flyktingkvoter. Kvoten skall användas för uttagning

av flyktingar eller andra personer som befinner sig i en

särskilt utsatt situation och/eller för att ta hand om fall där

UNHCR har särskilda svårigheter att finna ett lämpligt

placeringsland.

Regeringen ger budgetårsvis riktlinjer för kvotens användning.

Statens invandrarverk har ansvaret för uttagning och överföring

av flyktingar till Sverige. Uttagningarna sker i nära samverkan

med främst UNHCR.

Från ett särskilt anslag bekostas organiserad överföring till

Sverige av flyktingar, bidrag enligt förordningen (1984:890) om

bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i

annat land samt bidrag enligt förordningen (1984:936) om bidrag

till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige.

Vidare betalas också bidrag till resor från Sverige för vissa

asylsökande som vill lämna landet innan asylärendet är

avgjort.

Fr.o.m. budgetåret 1993/94 har ändamålet för åtgärder vidgats

till att omfatta bidrag till lösningar av flyktingsituationer

utanför Sverige också på annat sätt än genom organiserad

överföring hit. Därvid har också, för att åstadkomma åsyftad

flexibilitet, de medel som tidigare budgeterats på anslaget för

överföring av flyktingar lagts samman med den del av

ersättningarna till kommunerna som avser kvotflyktingar.

Propositionen

I propositionen föreslås att till Överföring av och andra

åtgärder för flyktingar m.m. anvisas ett förslagsanslag på

396 420 000 kr. Medlen beräknas möjliggöra en överföring av

ca 2 760 personer under budgetåret 1995/96, vilket för en

tolvmånadersperiod är ca 1 840 personer liksom för innevarande

budgetår. Regeringen avser att i samråd med UNHCR mycket noga

följa utvecklingen i såväl f.d. Jugoslavien som i övriga världen

för att uppmärksamma olika behov. I propositionen anges att

anslagsmedlen även för budgetåret 1995/96 har beräknats så att

de skall kunna användas flexibelt, dvs. också för insatser i

närområdet eller andra åtgärder som UNHCR förordar.

Motioner

I tre motioner tas systemet med kvotflyktingar upp.

I motion Sf602 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att Sverige

bör ha en generös och utökad flyktingkvot som ställs till

UNHCR:s förfogande. Motionärerna anser dessutom att handikappade

och tortyrskadade flyktingar särskilt skall uppmärksammas vid

urvalet av kvotflyktingar. De begär i yrkandena 8 och 9

tillkännagivanden härom.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf615 yrkande 9 ett

tillkännagivande om att det finns anledning att överväga en

extrakvot för bosnier även nästa budgetår.

Slutligen föreslår Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i motion

Sf630 yrkande 1 att flyktingkvoten ökas till minst 2 500

personer per helår.

Utskottet

Vad gäller flyktingkvotens storlek anser utskottet att Sverige

även fortsättningvis bör visa generositet i fråga om att ta emot

skyddsbehövande personer inom ramen för en organiserad

överföring av flyktingar. Det är därvid enligt utskottets mening

naturligt att man från svensk sida vid uttagande av kvoten

särskilt uppmärksammar handikappade och tortyrskadade

flyktingars behov. I propositionen anges att regeringen avser

att mycket noga följa utvecklingen i f.d. Jugoslavien och i

övriga världen för att uppmärksamma olika behov. Utskottet

förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen om ett ökat

behov av överföring av skyddsbehövande till Sverige skulle

uppstå. Med hänsyn härtill godtar utskottet den föreslagna

kvoten på 2 760 personer för budgetåret 1995/96 och avstyrker

bifall till motion Sf630 yrkande 1. Utskottet anser att syftet

med motionerna Sf602 yrkandena 8 och 9 och Sf615 yrkande 9 får

anses tillgodosett med vad utskottet anfört.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.

Medelsanvisning till Utlänningsnämnden

Utlänningsnämnden, som inrättades den 1 januari 1992, är

överprövningsinstans för beslut av Invandrarverket avseende

avlägsnandeärenden, ärenden omfattande flyktingförklaring och

resedokument samt medborgarskapsärenden.

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att till

Utlänningsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisas ett

ramanslag på 82 450 000 kr.

Utskottet, som ovan avstyrkt bifall till motion Sf626 yrkande

1, biträder regeringens förslag till medelsanvisning.

Kommunmottagande och integration

Allmänt

Kommunerna har ansvar för introduktionen i det svenska

samhället av flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige.

Ett nytt system för samordnat flyktingmottagande och för

ersättning till kommunerna gäller fr.o.m. den 1 januari 1991

(prop. 1989/90:105, bet. 1989/90:SfU21, rskr. 1989/90:281).

Detta system är en del av ett samlat reformprogram med syfte att

underlätta för främst flyktingar att så snart som möjligt få en

fast förankring i svenskt arbets- och samhällsliv och därmed

minska deras beroende av samhällets stöd. I programmet ingår

även en reformerad svenskundervisning för vuxna invandrare

(prop. 1989/90:102, bet. 1989/90:UbU27, rskr. 1989/90:279) och

målinriktad prioritering inom Arbetsmarknadsverket av tidiga

insatser till förmån för flyktingar och andra invandrare (se

bet. 1989/90:AU11).

Översyn av invandrarpolitiken

Som ovan nämnts pågår en översyn av invandrarpolitiken (dir.

1994:130). Enligt direktiven skall Invandrarpolitiska kommittén

överväga invandrarpolitikens omfattning, inriktning och

avgränsning och därvid ägna särskilt intresse åt frågor om

invandrarnas situation på arbetsmarknaden och effekterna av

undervisningen i svenska språket.

Kommittén skall bl.a. överväga vilka åtgärder som bör vidtas

för att undvika de negativa konsekvenser som kan förekomma inom

invandrartäta bostadsområden. Drivkrafterna bakom och ev.

olägenheter med koncentrationen av invandringen till vissa

kommuner skall analyseras. Kommittén skall också överväga hur

flyttningar under den första tiden i Sverige, som kan försvåra

introduktionen och integrationen, skall kunna minskas. En

utgångspunkt skall vara att det inte får göras sådana

inskränkningar i den enskildes fria rörlighet som skulle

innebära en negativ särbehandling i jämförelse med den övriga

befolkningen. Kommittén skall också analysera och överväga för-

och nackdelar med den s.k. Hela Sverige-strategin.

Kommittén skall även analysera de direkta kostnader som följer

av flyktingmottagandet och invandringen i övrigt och överväga

dels om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun och mellan

olika kommuner är rimlig, dels i vilken utsträckning sådana

kostnader kan och bör direkt påverka de bestämmelser som

reglerar invandringen.

Kommittén skall överväga hur den resurs som föreningslivet

utgör bättre kan tas till vara i flyktingmottagandet och i

integrationsarbetet.

Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara avslutat den 31

december 1995.

Nuvarande system för ersättning till kommunerna

I det nuvarande systemet för ersättning till kommunerna har

ersättningarna för ekonomiskt bistånd till flyktingar och

huvuddelen av övriga bidrag till kommunerna lagts samman i en

schabloniserad engångsersättning som räknas upp årligen med

hänsyn till bl.a. kostnadsutvecklingen. Bestämmelser om

ersättning finns i förordningen (1990:927) om statlig ersättning

för flyktingmottagande m.m. För år 1995 uppgår ersättningen till

147 200 kr för en flykting som fyllt 16 år och 99 300 kr för

ett barn under 16 år. Fr.o.m. den 1 juli 1994 betalas

schablonbeloppet ut vid normalt tre i stället för två tillfällen

och fördelat över en längre tidsperiod. Halvt schablonbelopp

lämnas till den kommun som först tar emot flyktingen och gör en

plan för hans eller hennes introduktion. Beloppet betalas ut

kvartalet efter att flyktingen anlänt till kommunen. Om

flyktingen bor kvar i kommunen i minst sex månader får kommunen

därefter en fjärdedels schablonbelopp och efter ytterligare sex

månader ytterligare en fjärdedels schablonbelopp. Ersättningen

skall täcka kommunens kostnader för bl.a. ekonomiskt bistånd,

bostad, introduktion, svenskundervisning samt tolkar och

administration. Särskilda beräkningsgrunder gäller för

ersättning vid flyttning till en annan kommun än

mottagningskommunen. Även i sådant fall gäller som villkor för

utbetalning av schablonbelopp att en introduktionsplan har

upprättats. Om en flykting flyttar till en annan kommun inom sex

månader får den nya kommunen ett halvt schablonbelopp under

förutsättning att flyktingen bor kvar där minst sex månader.

Efter tolv månader lämnas ytterligare ett halvt schablonbelopp.

För flykting som flyttar från den första kommunen efter sex

månader men inom ett och ett halvt år har den nya kommunen rätt

till ett halvt schablonbelopp om han bor kvar i den nya kommunen

minst sex månader.

Schablonersättningen utgår för mottagning av s.k.

kvotflyktingar, konventionsflyktingar, krigsvägrare, de

facto-flyktingar och utlänningar som fått uppehållstillstånd av

humanitära skäl. Ersättning utgår också för andra utlänningar

som placerats ut från Invandrarverkets förläggningar till en

kommun. Schablonersättning lämnas i princip också för alla som

får uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till en person

som mottagits som flykting eller liknande, under förutsättning

att den anhörige anlänt inom två år från det att den först

anlände togs emot i en kommun.

Kommuner som träffat överenskommelse med Invandrarverket om

flyktingmottagande får utöver schablonersättningen en

grundersättning för sin basorganisation, för närvarande 441 600

kr.

Efter prövning i varje enskilt fall finns det i det nya

ersättningssystemet möjlighet för kommunerna att erhålla

ersättning för vissa typer av extraordinära kostnader.

Ett tillfälligt stimulansbidrag har införts för att öka

kommunernas flyktingmottagande (prop. 1993/94:51, bet.

1993/94:SfU6, rskr. 1993/94:76). Bidraget betalas till kommuner

som för år 1994 träffar överenskommelser med Invandrarverket om

ett kraftigt utökat flyktingmottagande och till kommuner som

ökar ett redan stort flyktingmottagande. För invandrartäta

storstadskommuner sätts kraven lägre. Bidraget är 25 000 kr per

flykting som tagits emot under de tre första kvartalen 1994 och

23 000 kr för flykting som tas emot under fjärde kvartalet.

Halvt stimulansbidrag har i vissa fall lämnats för mottagande

som skett i slutet av år 1993.

Fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller vidare en lag (1992:1068) om

introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra

utlänningar. Enligt den lagen har kommunerna möjlighet att under

en introduktionsperiod ge introduktionsersättning i stället för

socialbidrag till flyktingar och andra utlänningar som omfattas

av det kommunala flyktingmottagandet. Som förutsättning för att

introduktionsersättning skall beviljas gäller att flyktingen

följer den introduktionsplan som upprättats av kommunen efter

samråd med den enskilde flyktingen.

För handikappade, äldre och sjuka som tas emot i en kommun

gäller dels att hel schablonersättning betalas, dels att

ersättning för de faktiska kostnaderna för ekonomisk hjälp m.m.

lämnas efter ett år. Bestämmelserna gäller flyktingar som vid

tiden för uppehållstillstånd var över 60 år eller som inte kan

försörja sig på grund av sjukdom eller handikapp som förelåg vid

ankomsten till Sverige eller som har samband med situationen som

flykting. Bestämmelserna gäller också utlänningar i åldern

55--60 år som har tagits emot under fjärde kvartalet 1993 och

under år 1994.

Ett särskilt konjunkturtillägg betalas ut för flyktingar som

mottagits i en kommun under år 1991. Tillägget är 35 000 kr för

vuxna och 5 000 kr för barn under 16 år. Konjunkturtillägget

betalades ut i juli 1994 till den kommun i vilken utlänningen då

var bosatt. En förutsättning är att kommunen även under år 1994

tar emot flyktingar enligt överenskommelse med Invandrarverket.

För sådana äldre och handikappade flyktingar för vilka

Invandrarverket ersätter de faktiska socialbidragskostnaderna

lämnas inte något konjunkturtillägg.

Propositionen

Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.

Anslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för

flyktingar m.m. disponeras för statsbidrag till kommuner och

landsting enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning

för flyktingmottagande m.m. I propositionen föreslås att

riksdagen under anslaget för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 6 647 700 000 kr. Anslagsberäkningen

baseras på att det kommunala flyktingmottagandet budgetåret

1995/96 kommer att omfatta 30 000 personer.

Den beräknade ersättningen till kommunerna för mottagande av

kvotflyktingar -- 364 000 000 kr -- ingår i anslaget

Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.

Regeringen anser att ersättning för socialbidragskostnader för

flyktingar i åldern 55--60 år skall lämnas även för flyktingar

mottagna under år 1995. Förslaget påverkar dock inte

anslagsbelastningen under budgetåret 1995/96.

I propositionen anges vidare att en arbetsgrupp med

företrädare för Arbetsmarknadsdepartementet, Invandrarverket och

Svenska kommunförbundet skall tillsättas för att utforma ett

nytt utbetalningssystem för schablonersättningar. Det nya

systemet, som bör träda i kraft den 1 januari 1996, syftar till

enklare utbetalningsregler och tätare utbetalningsperioder för

att minska statens kostnader för sekundärflyttningar och nå en

rättvisare fördelning mellan olika kommuner. Dessutom skall en

fortsatt uppföljning ske av kommunernas kostnader för flyktingar

som tagits emot sedan det nuvarande ersättningssystemet infördes

år 1991.

I propositionen anges också att Invandrarverket i sin

anslagsframställning har föreslagit att schablonersättningen

skall kunna innehållas eller reduceras vid uppenbara brister i

introduktionsplanens innehåll eller genomförande. Regeringen

finner för närvarande inte anledning att ändra bestämmelserna

men anser att Invandrarverket bör följa hur introduktionsplaner

upprättas och genomförs.

Särskilda insatser i invandrartäta områden

I propositionen anges att både Storstadsutredningen och

Invandrarpolitiska kommittén arbetar med att i ett långsiktigt

perspektiv bryta den negativa utvecklingen i segregerade

bostadsområden. Enligt regeringen krävs emellertid också

omedelbara åtgärder för att ge invandrare och andra som bor i

segregerade områden likvärdiga förutsättningar vad gäller t.ex.

arbete och utbildning. Mot denna bakgrund föreslår regeringen

att särskilda medel avsätts för insatser i storstadsområden med

hög koncentration av invandrare och att 125 miljoner kronor bör

anvisas under ett nytt anslag D 12. Särskilda insatser i

invandrartäta områden.

Syftet med insatserna skall vara att stärka kompetensen hos

och öka arbetskraftsdeltagandet bland de boende i dessa områden

samt att konkret bidra till en god social utveckling och

motverka utanförskap.

Medlen bör ställas till regeringens förfogande och fördelas på

insatser av projektkaraktär i ett begränsat antal segregerade

och invandrartäta områden i storstadsregionerna. Aktuella

kommuner är i första hand Stockholm, Göteborg, Malmö och

Botkyrka. Därutöver kan det finnas ytterligare några kommuner

som kan vara aktuella. Insatserna bör bygga på lokala initiativ

från de aktuella områdena och kommunerna. I projekten förväntas

arbetsförmedling, försäkringskassa, landsting samt fackliga och

andra organisationer ingå.

Enligt riktlinjer som tagits fram inom

Arbetsmarknadsdepartementet kan, utöver Stockholm, Göteborg,

Malmö och Botkyrka, främst kommuner med fler än 100 000

invånare och kranskommuner i dessa regioner komma i fråga. I

riktlinjerna anges att bidraget i första hand är avsett för att

underlätta igångsättning av insatser som på sikt kommer att

finansieras genom kommunens försorg. Det bidrag som beviljas

under anslaget motsvarar högst hälften av kostnaderna. Breda

samverkansprojekt, nytänkande och metodutveckling kommer att

prioriteras. Vidare skall samordning ske med de medel som kan

disponeras via den europeiska socialfonden. Kommun som önskar

komma i fråga skall senast den 30 april 1995 komma in med

lägesbeskrivning till Arbetsmarknadsdepartementet.

Motioner

Vad gäller förslagen till medelsanvisning har utskottet ovan

behandlat motion Sf626 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkande 1

som delvis berör anslaget Ersättning till kommunerna för

åtgärder för flyktingar m.m. Yrkande 2 i samma motion gäller det

nya anslaget Särskilda insatser i invandrartäta områden.

Motionärerna avvisar regeringens förslag i denna del mot

bakgrund av det allvarliga statsfinansiella läget men även på

grund av att ett engångsanslag inte löser de grundläggande

problemen i dessa områden. Det nya anslaget berörs också i

motion A287 av Gudrun Schyman m.fl. (v). Motionärerna begär i

yrkande 6 att medlen fördubblas till 250 miljoner kronor med

anledning av de stora behoven i detta avseende.

Under den allmänna motionstiden har väckts åtskilliga motioner

som rör kommunmottagande och integration. I motionernas tas

bl.a. upp frågor om kommunplaceringarna av flyktingar,

ersättningen till kommunerna och ersättningen till invandrarna i

form av introduktionsersättning.

I motion Sf615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller

motionärerna (yrkande 14) att det är väsentligt att

Invandrarverket i större utsträckning än i dag försöker

tillmötesgå flyktingarnas önskemål om var de vill bo. Härigenom

undviks en del snabba flyttningar. Motionärerna anser att det

bör införas någon typ av "morot" inom ramen för

introduktionsersättningen så att flyktingarna motiveras att

stanna kvar i den kommun där de placerats (yrkande 15). Vidare

bör Invandrarverket kunna innehålla eller reducera

kommunersättningen för kommuner som brister i sina

introduktionsprogram (yrkande 16).

Sten Tolgfors m.fl. (m) föreslår i motion Sf612 att de

statliga medlen skall följa flyktingen. Motionärerna framhåller

att flyktingar efter samma kriterier som andra människor i

Sverige själva bör få bestämma var de vill bo. Också i motion

Sf611 yrkande 10 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) föreslås att

den statliga ersättningen skall följa flyktingen.

I motion Sf608 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkande 4 anförs

att man för att undvika ett passiverande bidragsberoende bör

låta den enskilde själv ta ansvar för sin introduktionsperiod.

Detta bör ske genom ett system med lån liknande

studielånesystemet. Genom att invandraren får bära sina egna

kostnader ökar motivationen att snabbt komma in i

integrationsprocessen.

Motionärerna i motion Sf614 yrkande 1 av Margit Gennser och

Peter Weibull Bernström (m) anser att en flykting skall kunna

anvisas bostadsort för minst ett och ett halvt års tid. Det bör

ske genom att det införs begränsningar i rätten till

introduktionsersättning och socialbidrag för utlänningar som

utan föregående medgivande flyttar under tiden för

introduktionsprogrammets genomförande. I motion Sf610 av Sten

Andersson (m) föreslår motionären att den som beviljats asyl

inte skall få flytta från en anvisad kommun, om inte försörjning

garanteras eller en annan kommun accepterar inflyttning. I annat

fall måste de tre storstäderna få full ekonomisk kompensation.

I motion Sf627 av Margitta Edgren (fp) anför motionären att

systemet för flyktingmottagning är krångligt och kostsamt.

Motionären anser att det behövs ett starkare engagemang för de

orter som de senaste åren har tagit emot en oproportionerligt

stor andel flyktingar. De ekonomiska förutsättningarna måste

förbättras men också andra lösningar, som ger dessa kommuner ett

andrum i mottagningen, kan behöva prövas.

Marie Granlund m.fl. (s) anför i motion Sf629 att det är

nödvändigt att sprida mottagningen och introduktionen av

nyanlända flyktingar över hela landet. Det är också nödvändigt

att snabbt skapa ett ersättningssystem som fullt ut kompenserar

kommuner med hög flyktingtillströmning.

I motion Sf622 av Bo Nilsson (s) redovisas situationen inom

flyktingmottagandet i Landskrona kommun. Motionären anser att

flyktingmottagandet i vissa kommuner inte längre kan fullföljas

enligt de mål som riksdagen satt upp, och han begär i yrkande 1

ett tillkännagivande härom. Motionären anser vidare (yrkande 2)

att erforderliga åtgärder måste vidtas för att undvika en

alltför stor koncentration av invandrare till dessa kommuner. Om

systemet med introduktionsersättning görs obligatoriskt, kan

storstadskommunerna motverka strömmen av oförutsebara

inflyttningar genom hänvisning till att en invandrare har sin

försörjning knuten till introduktion i en annan kommun.

Motionären begär i yrkande 3 att åtgärder skall vidtas för att

undvika de svåra långsiktiga sociala och ekonomiska konsekvenser

som blir följden om flyktingarna saknar förmåga till egen

försörjning när statsbidraget till kommunen försvinner. En

åtgärd skulle kunna vara att schablonersättningen helt eller

delvis innehålls gentemot kommuner vars introduktionsplaner har

ett bristfälligt innehåll eller brister i genomförandet. En

annan väg är att bidraget följer flyktingen. Samma motionär

begär i motion Sf2 ett tillkännagivande om behovet av åtgärder

för att undvika en alltför stor koncentration av invandrare till

vissa kommuner.

I motion Sf631 av Ingegerd Wärnersson och Jan Björkman (s)

anförs att mottagningen av flyktingar bör spridas över hela

landet. Kommunerna måste även få en möjlighet att långsiktigt

kunna planera bl.a. invandrarundervisning. Motionärerna anser

att det därför är synnerligen angeläget att möjligheterna att

lösa problemen diskuteras mellan stat och kommun.

Tre motioner gäller användandet av de särskilda medlen.

I den ena motionen, Sf621 yrkande 14 av Olof Johansson m.fl.

(c), begärs ett tillkännagivande om att de 125 miljoner kronorna

bör användas till ett nationellt upprustningsprogram. Enligt

motionärerna bör medlen användas till att stärka och förbättra

den offentliga och kommersiella servicen i områdena. Det kan

t.ex. gälla att stärka daghem, vårdcentraler, åldringsvård,

ungdomsgårdar och polisbevakning. Det kan också gälla åtgärder

mot droger och hjälp till missbrukare. På den kommersiella sidan

skall pengarna kunna användas för att stimulera nyföretagande i

området och etablering av butiker, bank, post etc.

I den andra motionen, Sf618 av Inger Lundberg m.fl. (s),

framför motionärerna att det finns en påtaglig segregation även

i många medelstora städer där svårigheterna på arbetsmarknaden

är oerhört allvarliga för många invandrare. Där finns ändå ett

engagemang som gör att värdefulla bidrag till nytänkande inom

arbetsmarknadspolitiken kan komma till stånd. Inte minst gäller

detta Örebro kommun. Motionärerna begär i yrkande 1 ett

tillkännagivande om att anslaget inte skall utesluta att

intressanta projekt i andra miljonprogramsområden kan bli

föremål för bidrag. Vidare begär motionärerna i yrkande 2 ett

tillkännagivande om att medel från Europeiska socialfonden skall

kunna användas för insatser för att stödja invandrarnas

arbetsmarknad i hela landet.

I nästa motion, Sf625 av Björn Kaaling m.fl. (s), anges att

det också i Uppsala kommun finns bostadsområden med stor och

ökande segregation, och motionärerna vill uppmärksamma behovet

av särskilda insatser även i invandrartäta områden i Uppsala.

Två motioner tar särskilt upp frivilligorganisationernas m.fl.

insatser.

I motion Sf608 yrkande 3 anser Gullan Lindblad m.fl. (m) att

invandrarföreningar och andra ideella organisationer bör ges ett

mer operativt ansvar för invandrarnas mottagning och

integration. Integrationsarbetet kan då ske mer på invandrarnas

egna villkor.

I motion Sf611 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) anför

motionärerna i yrkandena 11 och 12 att möjligheterna till

frivilliga insatser i flyktingmottagandet bör utvidgas.

Organisationer, kyrkor och grupper av privatpersoner bör få

möjlighet att själva ansvara för flyktingar.

Organisationen/gruppen skulle få teckna avtal med staten om att

under förslagsvis ett år stå för flyktingarnas kost, logi och

arbetspraktik m.m. Ett liknande system tillämpas i Kanada.

Motionärerna anser att försök snarast borde startas i Sverige

för att ta tillvara frivilligorganisationers kunskaper och

erfarenheter. I motionen framhålls också vikten av att

nyinflyttade invandrare får en utförlig information om

förhållandena i Sverige, om lagar, rättigheter och skyldigheter

samt om demokratins övergripande människosyn. Motionärerna begär

i yrkande 14 ett tillkännagivande härom.

Slutligen tar utskottet upp några andra motioner med olika

yrkanden som rör svenskkunskaper, utbildning eller

arbetsmarknad.

I motion Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) föreslår

motionärerna i yrkande 7 att det bör införas krav på

motprestationer för att få fler att genomgå svenska för

invandrare. T.ex. kan introduktionsersättningen kopplas till

närvaro vid utbildningen. I yrkande 8 föreslås att en utbildning

för invandrare ordnas där den enskilde kan komplettera sin

tidigare utbildning. Där skall ingå kvalificerade språkkunskaper

i svenska och i fackspråk. Sista delen i utbildningen skall vara

riktad yrkespraktik. Vidare föreslås i yrkande 15 att

språkkunskaper skall ges meritvärde vid anställning inom kommun

och landsting.

I ytterligare tre motioner föreslås särskilda satsningar på

svenskundervisning. Det gäller till att börja med motion Sf618

av Inger Lundberg m.fl. (s) yrkande 3 där motionärerna begär att

Arbetsmarknadsverket får i uppdrag att tillsammans med

invandrarnas egna organisationer finna nya modeller för en bred

satsning på svenskundervisning för arbetslösa invandrare. Vidare

föreslås i motion Sf623 av Arne Kjörnsberg och Berndt Ekholm

(s), som komplement till sfi-undervisningen, att arbetsgivare

som anställer och handleder invandrare i det praktiska

yrkesarbetet kan få särskild handledningsersättning. Dessutom

föreslås i motion Sf628 av Lilian Virgin och Lars Stjernkvist

(s) att en kraftig satsning på svenskundervisning skall göras

för att förebygga att invandrarna blir ett permanent B-lag på

arbetsmarknaden. Särskilt besvärlig är situationen för

långtidssjukskrivna invandrare.

I motion Sf630 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs i

yrkande 14 ett tillkännagivande om att det behövs extra stora

stödinsatser för kampen mot arbetslöshet bland

invandrarungdomar.

I den sista motionen anför Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) i

motion Sf611 yrkande 23 att många invandrare är mycket skickliga

hantverkare inom yrkesområden som praktiskt taget försvunnit i

vårt land. Samtidigt finns det i landet ett ökande intresse för

hantverksyrken. Enligt motionärerna skapas det samverkan mellan

svenskar och invandrare om man tar till vara dessa

hantverkskunskaper.

Utskottet

Utskottet har under ärendets behandling dels gjort ett

studiebesök i Botkyrka kommun i Stockholms län, dels hållit en

offentlig utfrågning om invandrartäta bostadsområden. I

utfrågningen medverkade också social-, utbildnings-,

arbetsmarknads- och bostadsutskotten. En utskrift av vad som

förekommit vid utfrågningen finns fogat till betänkandet som

bilaga.

Vid besöket i Botkyrka kommun har utskottet haft tillfälle att

se vissa av de invandrartäta bostadsområdena i kommunens norra

del. Utskottet har också fått information från företrädare för

kommunledning och kommunförvaltning samt från representanter för

skolan, barnomsorgen och den kommunala vuxenutbildningen.

Under den offentliga utfrågningen har kulturgeografen Roger

Andersson vid Uppsala universitet övergripande redovisat

utvecklingen i Sverige mot etnisk segregation och vilka faktorer

som styr utvecklingen. Företrädare för de tre

storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö har därefter

närmare redogjort för situationen i dessa kommuner. Förslag till

åtgärder för att förbättra situationen har förts fram från såväl

kommunföreträdarna som företrädarna för olika statliga

myndigheter.

Det är tydligt att vi i Sverige har en utveckling mot ökande

etnisk segregation, något som dock inte är specifikt för svenska

förhållanden. I vissa områden är koncentrationen av personer med

utländsk bakgrund mycket hög. Som exempel kan nämnas att i Malmö

kommun ca 90 % av de boende i några delar av Rosengårdsområdet

har utländsk bakgrund, och andelen ökar. Utskottet har under

ärendets beredning sammanträffat med turkiska parlamentariker

som var i Sverige för att studera hur integrationen fungerar för

personer som härstammar från Turkiet. De turkiska

parlamentarikerna hade särskilt noterat den låga

utbildningsnivån och stora arbetslösheten inom gruppen samt de

etniskt segregerade bostadsområdena. De var bekymrade över detta

även om de tillstod att situationen var likartad i andra länder.

Koncentrationen av personer med samma etniska bakgrund till

vissa områden kan vara positiv. Personer som bor i invandrartäta

områden kan i många fall trivas mycket bra och vill inte flytta

därifrån. I dessa områden berikas t.ex. näringsliv och kultur i

många avseenden. Segregeringen får emellertid andra icke

önskvärda effekter. De boende i dessa områden får ingen naturlig

kontakt med svenskar. Deras kunskaper i svenska språket blir

bristfälliga, och de får sämre förutsättningar på

arbetsmarknaden. Detta leder i sin tur till sämre ekonomi för

kommunen. Av Roger Anderssons framställning framgick att

bostadssegregeringen inte är något storstadsfenomen; däremot

blir segregeringen ett speciellt problem i storstäderna på grund

av att resursstarka grupper där kan välja att bosätta sig i

andra områden.

Inte bara Stockholm, Göteborg och Malmö utan också några andra

större städer har haft stora påfrestningar i flyktingmottagandet

under den senaste tiden, mycket på grund av en stor spontan

inflyttning av nya invandrare. Detta påtalas särskilt i flera av

motionerna. Det har inte främst rört sig om

sekundäromflyttningar, dvs. flyktingar som redan mottagits i en

annan kommun, utan har ofta varit fråga om direktutflyttningar

från flyktingförläggningar. Så har t.ex. varit fallet för Malmö.

Roger Andersson har här framhållit att fokuseringen på Norrlands

inland är överdriven när det gäller sekundäromflyttningar

eftersom hälften av sekundäromflyttningarna till de tre

storstäderna sker från det egna länet eller grannlänen. Han har

också påpekat att det som betecknas som sekundäromflyttning är

ur flyktingens perspektiv en primärflyttning, dvs. den första

frivilliga flyttningen.

Även om det således finns positiva inslag i den etniska

segregationen är det enligt utskottet helt nödvändigt att

åtgärder vidtas för att motverka de negativa effekterna. Dessa

effekter påverkar inte bara situationen för de boende i dessa

områden utan även för samhället i sin helhet.

Frågor som tas upp i motionerna och som delvis också berörs i

propositionen gäller bl.a. systemet med kommunplacering av

flyktingar, ersättningen till kommunerna och ersättningen till

invandrarna under introduktionsutbildningen. Förslagen i

motionerna speglar de problem som uppstår i och med den ökande

etniska segregeringen i vissa områden. Situationen i

invandrartäta bostadsområden, inte minst vad gäller utanförskap

och bristande svenskkunskaper, har också uppmärksammats i andra

sammanhang under senare tid, inte minst i massmedia.

Utskottet har ovan redovisat att Invandrarpolitiska kommittén

har i uppdrag att överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att

undvika de negativa konsekvenser som kan förekomma inom

invandrartäta bostadsområden. Även följande utredningar är av

intresse.

Storstadsutredningen har nyligen fått nya direktiv (dir.

1995:35) och skall arbeta som en kommitté med företrädare för de

tre storstadsområdena. Kommittén skall ha till uppgift att

föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa bättre

förutsättningar för bostadsområdena i storstäderna och ta till

vara de olika resurser och möjligheter som finns och som kan

användas för en positiv utveckling. Kommitténs överväganden

skall särskilt ta sikte på de grupper bland barn och ungdomar

som på grund av svåra uppväxtvillkor eller svårigheter att få

tillträde till arbetsmarknaden riskerar att få en dålig start i

livet. Utredningsarbetet skall avslutas senast den 1 juli 1997.

Regeringen har också beslutat direktiv om en översyn av

bostadspolitiken (dir. 1995:20). Enligt direktiven skall en

utredning med parlamentarisk förankring ta fram underlag för

beslut om bostadspolitiken på längre sikt. Uppgiften är att

precisera målen för en fortsatt social bostadspolitik och ge

förslag om lämpliga medel för genomförandet av dem. Förslagen

skall bl.a. inordnas i en sammanhållen politik för att öka

integrationen och motverka segregationen inom samhällslivets

alla områden. Utredningsarbetet skall vara genomfört senast vid

utgången av september 1996.

Vidare har regeringen beslutat tillkalla en kommission om den

svenska arbetsrätten (dir. 1995:30). Målet är att åstadkomma en

långsiktig och stabil arbetsrätt som bl.a. främjar invandrarnas

villkor på arbetsmarknaden. Kommissionen skall under medverkan

av arbetsmarknadens parter söka finna former för hur parterna

själva i så stor utsträckning som möjligt genom kollektivavtal

kan utforma de arbetsrättsliga reglerna.

Vad närmare gäller motionsförslagen konstaterar utskottet att

flertalet av de frågor som tas upp i motionerna omfattas av

pågående utredningsarbeten.

Beträffande de ekonomiska ersättningarna till kommunerna vill

utskottet erinra om att systemet för utbetalning av

schablonersättning ändrades den 1 juli 1994. Genom denna

ändring, då bl.a. utbetalningstillfällena ökades från två till

tre, har kommuner med stor sekundärinflyttning fått bättre

kompensation. I propositionen anges också att en arbetsgrupp

skall utforma ett nytt utbetalningssystem för

schablonersättningar som skall kunna träda i kraft den 1 januari

1996. Det nya systemet syftar till enklare utbetalningsregler

och tätare utbetalningsperioder för att minska statens kostnader

för sekundärflyttningar och nå en rättvisare fördelning mellan

olika kommuner. Dessutom skall en fortsatt uppföljning ske av

kommunernas kostnader för flyktingar som tagits emot sedan det

nuvarande ersättningssystemet infördes år 1991. Härtill kommer

att Invandrarpolitiska kommittén skall överväga om

kostnadsfördelningen mellan stat och kommun och mellan olika

kommuner är rimlig.

Utskottet anser det viktigt att systemet för ersättning till

kommunerna för kostnaderna för flyktingmottagandet blir både

effektivt och rättvist utformat. Resultatet av de pågående

översynerna bör avvaktas, och riksdagen bör därför inte göra

några uttalanden i frågan.

Utskottet vill tillägga att det av flera skäl är önskvärt att

antalet flyttningar mellan kommuner minskar under

introduktionsstadiet, och i propositionen anges att andelen

flyktingar som flyttar till en ny kommun inom 18 månader (13 %

sedan år 1991) bör minska till högst 10 %. Utskottet delar

emellertid uppfattningen att det inte får göras inskränkningar i

den enskildes fria rörlighet som skulle innebära en negativ

särbehandling i jämförelse med den övriga befolkningen. Även

dessa frågor omfattas av Invandrarpolitiska kommitténs uppdrag.

I några av motionerna föreslås att systemet med

introduktionsersättning skall användas mer effektivt. Sådana

synpunkter fördes också fram från kommunhåll under utfrågningen.

Utskottet förutsätter att även förändringar av

introduktionsersättningen övervägs inom ramen för

Invandrarpolitiska kommitténs arbete.

Två motioner Sf608 (m) och Sf611 (kds) behandlar

frivilligorganisationernas roll i flyktingmottagandet och

invandrarnas integration i det svenska samhället. Det är

utskottets uppfattning att frivilliga insatser i dessa avseenden

är mycket betydelsefulla. Ett exempel på vad särskilt

invandrarnas egna organisationer kan uträtta är det projekt som

Rinkeby turkisk-svenska föreningen redovisade under

utfrågningen. Även dessa frågor ryms emellertid inom ramen för

Invandrarpolitiska kommitténs arbete.

Utskottet vill härefter närmare beröra motionsförslag om

åtgärder för att förbättra utbildningen och öka

arbetsmarknadsförutsättningarna, främst i de invandrartäta

bostadsområdena.

Utskottet noterar att den relativa arbetslösheten för

utländska medborgare under första halvåret 1994 var nästan tre

gånger så stor som för svenska medborgare. Arbetslösheten för

utländska medborgare var runt 27 %, för vissa nationaliteter

ändå upp mot 60 %. Även långtidsarbetslösheten var betydligt

högre för invandrare än för totalbefolkningen. Vidare har

andelen sysselsatta utomnordiska medborgare minskat från 39,8 %

år 1993 till 36,1 % år 1994, medan sysselsättningsintensiteten

för hela befolkningen dessa år uppgick till 72,6 % resp.

71,4 %. Regeringen har i budgetpropositionen angivit att

insatserna för invandrare är långt ifrån tillräckliga. Ökade

möjligheter för invandrarna att få arbete måste skapas, en

större del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste

utnyttjas för flyktingar och invandrare och omedelbara åtgärder

sättas in i invandrartäta områden. I budgetpropositionen anges

vidare att flera faktorer sannolikt haft en negativ inverkan på

invandrarnas möjligheter till arbete. Exempelvis har lediga

arbeten utan krav på utbildning eller erfarenhet minskat och

kraven på svenskkunskaper och specifik kompetens har ökat.

I budgetpropositionen (Utbildningsdepartementet) anförs vidare

att det finns ett tydligt samband mellan studieresultat och

språkfärdighet i svenska. Språkfärdigheten i svenska är i

invandrartäta områden oroväckande låg och tenderar att sjunka.

Regeringen anser det därför viktigt att kraftfulla insatser i

svenskundervisningen sätts in på ett tidigt stadium så att

språkfärdighetsnivån höjs och fortsatta studier underlättas.

Regeringen har mot denna bakgrund i proposition 1994/95:174

föreslagit att svenska som andraspråk skall betraktas som ett

eget ämne i alla skolformer.

Utskottet vill erinra om att Invandrarpolitiska kommittén

skall undersöka hur kunskaper i svenska språket påverkar

invandrarnas förutsättningar i arbetslivet och delaktighet i

samhället i övrigt. Kommittén skall överväga behovet av

förändringar i svenskundervisningen för såväl vuxna invandrare

som ungdomar. Utskottet noterar samtidigt att Skolverket under

utfrågningen uppgivit att tre fjärdedelar av eleverna med annat

hemspråk än svenska ändå går igenom gymnasieskolan med

studieresultat som är i stort sett likvärdiga med svenska

elevers. Riskgrupperna är däremot elever som kommer till Sverige

under högstadietiden och elever som bor i invandrartäta

förorter. Utskottet vill understryka betydelsen av att barn

redan i förskoleåldern får utveckla det svenska språket.

Eftersom färre familjer i de invandrartäta bostadsområdena har

barnomsorg kan s.k. öppna förskolor här fylla en viktig funktion

när det gäller att främja barnens språkutveckling.

Av den ovanstående redovisningen framgår att stora satsningar

redan görs på att förbättra invandrarnas situation på

arbetsmarknaden och förbättra kunskaperna i svenska språket.

Ytterligare åtgärder kommer att krävas, och de nämnda

utredningarna har i uppdrag att överväga åtgärder i dessa

avseenden. Enligt utskottets mening är det viktigt att det blir

fråga om långsiktiga satsningar, där samverkande och samtidiga

insatser görs inom flera sektorer, såsom arbetsmarknad,

utbildning, boende och service.

Socialutskottet har nyligen i betänkande 1994/95:SoU15 vid

behandlingen av ett stort antal motioner med förslag som på

olika sätt rör den allmänna välfärden ansett bl.a. att en

samordning behövs av främst social-, arbetsmarknads-, bostads-,

utbildnings-, flykting-, invandrings-, kultur- och

kriminalpolitiken när det gäller allmänna välfärdsfrågor. En

samordnad beredning och bedömning bör enligt socialutskottet

göras av förslagen från de utredningar som arbetar på detta

område. Enligt socialutskottet måste kraftfulla och målinriktade

insatser vidtas på flera områden för att motverka

boendesegregationen, arbetslösheten och utslagningen i

samhället. Socialutskottet anger som exempel att det är helt

oacceptabelt att många ungdomar i invandrartäta områden, som är

födda i Sverige, går ut grundskolan utan att kunna tala eller

skriva svenska i någon rimlig mening. För att ändra dessa

förhållanden krävs inte enbart ändrade förhållanden på skolans

område. Viktigt är också ökade kontakter mellan ungdomar från

dessa områden och andra ungdomar och vuxna. En fortsatt

nedrustning och förslumning kommer att leda till mycket stora

samhällskostnader i ett längre perspektiv. Regeringens förslag

om särskilda medel för insatser i invandrartäta bostadsområden

är enligt socialutskottet mycket positivt. Socialutskottet

uttalar sig även i övrigt om motionerna och föreslår att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

De 125 miljoner kronor som regeringen föreslår skall avsättas

för särskilda insatser i invandrartäta områden avser omedelbara

åtgärder. Medlen skall användas som delfinansiering i olika

projekt som syftar till att stärka kompetensen hos och öka

arbetskraftsdeltagandet bland de boende i dessa områden samt att

konkret bidra till en god social utveckling och motverka

utanförskap.

I motion Sf626 (m) avvisas förslaget bl.a. med hänvisning till

att ett engångsanslag inte löser problem. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att det måste till långsiktiga

lösningar, men avsikten med bidraget är i första hand att

underlätta igångsättning av insatser som på sikt kommer att

finansieras genom kommunens försorg. Utskottet är övertygat om

att projektverksamheten blir värdefull genom att man därigenom

fångar upp nya tankesätt och breda samverkanslösningar.

Refugenprojektet i Malmö som redovisades vid utfrågningen är ett

exempel härpå. Projektet har numera övergått till en permanent

verksamhet. Någon möjlighet att anvisa ytterligare medel, vilket

föreslås i motion A287 (v), finns enligt utskottet däremot inte.

Enligt utskottets mening ryms de förslag som tas upp i motion

Sf621 (c) om satsningar på offentlig och kommersiell service

inom ramen för medlens användningsområde.

Med anledning av motionerna Sf618 (s) och Sf625 (s) vill

utskottet hänvisa till att enligt riktlinjerna för bidragen även

andra än storstadskommunerna kan komma i fråga för projektmedel.

Utskottet noterar också att samordning skall ske med de medel

som kan disponeras via Europeiska socialfonden.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall

till samtliga motioner i den mån motionerna inte är

tillgodosedda med vad utskottet anfört. Utskottet, som i ett

föregående avsnitt avstyrkt bifall till motion Sf626 yrkande 1,

tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning till de

båda anslagen.

Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl.

Lån till hemutrustning får enligt förordningen (1990:1361) om

lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra

utlänningar beviljas flyktingar och andra som inom ramen för det

kommunala flyktingmottagandet tas emot i en kommun. För dem som

har kapitaltillgångar finns begränsningar i lånemöjligheterna.

Maximala lånebelopp för olika hushållsstorlekar fastställs i

procent av basbeloppet och med utgångspunkt i Socialstyrelsens

rekommenderade norm för socialbidrag för hemutrustning för resp.

hushållsstorlek. De maximala lånenivåerna uppgår år 1995 till

t.ex. 20 700 kr för enpersonshushåll, 33 600 kr för

fyrapersonershushåll och 53 600 kr för hushåll med fler än sju

personer.

Ränta utgår med en räntesats som fastställs för varje år av

regeringen. Amorteringstidens längd bestäms med utgångspunkt i

lånesummans storlek till mellan ett och femton år. De första två

åren är amorteringsfria.

Kostnaderna för lånen finansieras genom ett särskilt anslag,

vilket disponeras av Centrala studiestödsnämnden, som

administrerar lånen.

I budgetpropositionen föreslås att till Lån till

hemutrustning för flyktingar m.fl. anvisas ett förslagsanslag

på 97 000 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

Åtgärder för invandrare

Från anslaget bekostas bidrag till den centrala verksamheten

vid invandrarnas riksorganisationer enligt förordningen

(1986:472) om statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer

samt till vissa samarbetsorgan för sådana riksorganisationer.

Vidare bekostas från anslaget bidrag som utgår enligt

förordningen (1990:632) om bidrag till avgränsade

invandrarpolitiska projekt.

I propositionen anges att ytterligare fem riksorganisationer

uppfyller kraven för att få statsbidrag. Regeringen föreslår att

till anslaget Åtgärder för invandrare anvisas ett

reservationsanslag på 38 420 000 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.

Stiftelsen Invandrartidningen

Från anslaget utgår statsbidrag till den stiftelse som ger ut

Invandrartidningen. Bestämmelser om stiftelsens verksamhet finns

i dess stadgar som beslutas av regeringen och i avtal mellan

staten och stiftelsen.

I propositionen anges att underskottet i verksamheten beräknas

till 1,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Stiftelsen har

tillsatt en strategigrupp som skall analysera verksamheten och

lämna förslag om hur den skall kunna utvecklas positivt under de

närmaste åren. Mot bakgrund härav bedömer regeringen att

Stiftelsen skall få behålla statsbidraget på oförändrad nivå

även under budgetåret 1995/96, och regeringen föreslår att till

Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen anvisas

23 033 000 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.

Från anslaget betalas kostnader för Ombudsmannen mot etnisk

diskriminering (DO) jämte kansli och för Nämnden mot etnisk

diskriminering. DO:s och nämndens uppgift är att motverka etnisk

diskriminering i arbetslivet och på andra områden av

samhällslivet.

I propositionen föreslås ett ramanslag på 7 160 000 kr till

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.

I motion Sf636 yrkandena 22 och 23 anför Yvonne Ruwaida m.fl.

(mp) att det trots lagstiftning förekommer diskriminering vid

t.ex. tilldelning av bostäder. Det finns också arbetsgivare som

annonserar om arbetskraft men som uttryckligen inte vill ha

invandrare. Motionärerna framhåller att man bör arbeta

långsiktigt för att förändra attityder m.m. De anser att DO:s

befogenheter och resurser måste ökas.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) anför i motion Sf611 att varje

kommun bör utse en tjänsteman som skall ha till uppgift att

motverka diskriminering och rasism inom kommunen och dess

verksamhet. Motionärerna begär i yrkande 21 ett tillkännagivande

härom.

Utskottet vill understryka vikten av att diskriminering i

arbetslivet och i övrigt på alla sätt motverkas, och utskottet

förutsätter att både myndigheter och kommuner här tar sitt

ansvar. Utskottet vill erinra om att en ny lag mot etnisk

diskriminering har trätt i kraft den 1 juli 1994 (SFS 1994:134).

Samtidigt utökades DO:s befogenheter till att omfatta även en

processförande roll. För denna uppgift har DO möjlighet att

anlita ombud. DO:s resurser har samtidigt kraftigt förstärkts.

Något tillkännagivande med anledning av motionerna Sf611 yrkande

21 och Sf636 yrkandena 22 och 23 anser utskottet inte påkallat.

Utskottet biträder regeringens förslag till medelsanvisning.

Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism

Från anslaget bekostas insatser som skall motverka och

förhindra främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.

I propositionen anges att den förra regeringen beslutade att

en särskild kommission mot främlingsfientlighet och rasism

skulle tillsättas. Regeringen bedömer emellertid hithörande

frågor så viktiga att de bör behandlas inom regeringskansliet

under direkt politisk ledning. Arbetet med att lägga fast

formerna för och innehållet i den fortsatta verksamheten mot

främlingsfientlighet och rasism pågår inom regeringskansliet.

Regeringen föreslår att till Åtgärder mot

främlingsfientlighet och rasism anvisas ett reservationsanslag

på 27 000 000 kr.

I motion Sf635 anför Lars Leijonborg m.fl. (fp) att för

innevarande budgetår har anvisats 28 miljoner kronor till

anslaget. Syftet var att en stor del av pengarna skulle användas

för kampanjer samt att en kommission mot främlingsfientlighet

och rasism skulle tillsättas. Motionärerna avvisar regeringens

förslag att åtgärderna skall ske under direkt politisk ledning

och anser att en särskild kommission bör tillsättas. I yrkande

11 begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att invända

mot regeringens bedömning att verksamheten mot

främlingsfientlighet och rasism skall ske inom regeringskansliet

under direkt politisk ledning. Utskottet avstyrker därför bifall

till motion Sf635 yrkande 11.

I motion Sf630 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begär

motionärerna i yrkande 13 ett tillkännagivande om att

undervisning om olika kulturer och om rasism och främlingshat

bör ingå i alla skolor.

I de nya läroplanerna för skolan framhålls att skolan skall

främja förståelse för andra människor och att intolerans måste

bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.

Utskottet utgår från att undervisningen utformas i enlighet

härmed. Något tillkännagivande från riksdagens sida är således

inte påkallat, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf630

yrkande 13.

Medelsanvisning till Internationell samverkan inom ramen för

flykting- och migrationspolitiken m.m.

Från anslaget Internationell samverkan inom ramen för

flykting- och migrationspolitiken m.m. betalas kostnader för

särskilda migrationspolitiska projekt och för Sveriges

deltagande i internationellt samarbete med syfte att utveckla

och tillämpa nya flykting- och migrationspolitiska strategier.

Enligt regeringens förslag i budgetpropositionen skall till

anslaget för budgetåret 1995/96 anvisas ett reservationsanslag

på 5 500 000 kr.

Utskottet biträder förslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande internationell samverkan

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:U630 yrkande 4,

1994/95:Sf602 yrkandena 1, 2 och 3 i denna del, 1994/95:Sf615

yrkandena 1 och 2, 1994/95:Sf620 yrkande 1 i denna del,

1994/95:Sf630 yrkandena 11, 12 och 15, 1994/95:Sf637 yrkandena 1

och 2, 1994/95:K224 yrkandena 35--38 och 1994/95:Fi4 yrkande 8 i

denna del,

res. 1 (fp) - delvis

res. 2 (mp) - delvis

2. beträffande inriktning av den framtida flykting- och

invandringspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf602 yrkandena 3 i

denna del, 4, 5, 7 och 14, 1994/95:Sf608 yrkande 1,

1994/95:Sf611 yrkande 3, 1994/95:Sf614 yrkandena 2 och 3,

1994/95:Sf615 yrkande 3, 1994/95:Sf620 yrkandena 1 i denna del

och 5 samt 1994/95:U620 yrkande 1,

res. 1 (fp) - delvis

res. 2 (mp) - delvis

3. beträffande asylprocessen

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf615 yrkandena 5 och

8, 1994/95:Sf620 yrkandena 2--4, 6 och 8, 1994/95:Sf630 yrkande

17 och 1994/95:Sf637 yrkandena 14 och 15,

res. 3 (fp)

res. 4 (mp)

4. beträffande förstärkning av asylbyråer

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf620 yrkande 7,

res. 5 (c) - delvis

5. beträffande verkställighet av avvisningsbeslut

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf615 yrkande 4,

1994/95:Sf630 yrkandena 5 och 6 samt 1994/95:Sf637 yrkande 36,

res. 6 (fp, mp)

6. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder för

budgetåren 1997 och 1998

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1994/95:Sf637 yrkande 32 godkänner vad

utskottet anfört om inriktningen av besparingsåtgärder för

budgetåren 1997 och 1998,

res. 7 (v)

7. beträffande Invandrarverkets uppgifter

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf602 yrkande 13,

1994/95:Sf608 yrkande 2, 1994/95:Sf611 yrkandena 1 och 2,

1994/95:Sf632 yrkande 1 och 1994/95:Sf637 yrkandena 27, 30 och

31,

res. 8 (v)

res. 9 (kds)

8. beträffande medelsanvisning till Invandrarverket

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1994/95:Sf620 yrkande 10, 1994/95:Sf626

yrkande 1 i denna del och 1994/95:Sf637 yrkande 33

dels till Statens invandrarverk för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 589 200 000 kr,

dels medger att regeringen får bemyndiga Statens

invandrarverk att under budgetåret 1995/96 vid extraordinära

anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst

25 000 000 kr utöver anvisat anslag,

res. 10 (m) - delvis

res. 5 (c) - delvis villk.

res. 11 (v)

9. beträffande medelsanvisning till förläggningsverksamhet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1994/95:Sf620 yrkande 9 och 1994/95:Sf626

yrkande 1 i denna del till Förläggningskostnader m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

1 756 000 000 kr,

res. 10 (m) - delvis

res. 5 (c) - delvis villk.

10. beträffande flyktingkvoten

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf602 yrkandena 8 och

9, 1994/95:Sf615 yrkande 9 och 1994/95:Sf630 yrkande 1,

res. 12 (mp)

11. beträffande medelsanvisning till överföring av

flyktingar

att riksdagen till Överföring av och andra åtgärder för

flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 396 420 000 kr,

12. beträffande medelsanvisning till Utlänningsnämnden

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1994/95:Sf626 yrkande 1 i denna del till

Utlänningsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 82 450 000 kr,

res. 10 (m) - delvis

13. beträffande kommunmottagande och integration

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf2, 1994/95:Sf608

yrkandena 3 och 4, 1994/95:Sf610, 1994/95:Sf611 yrkandena

10--12, 14 och 23, 1994/95:Sf612, 1994/95:Sf614 yrkande 1,

1994/95:Sf615 yrkandena 14--16, 1994/95:Sf618 yrkande 3,

1994/95:Sf621 yrkandena 7, 8 och 15, 1994/95:Sf622,

1994/95:Sf623, 1994/95:Sf627, 1994/95:Sf628, 1994/95:Sf629,

1994/95:Sf630 yrkande 14 och 1994/95:Sf631,

res. 13 (c) - delvis

res. 14 (fp)

res. 15 (mp)

res. 16 (kds)

14. beträffande medelsanvisning till kommunersättningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motion 1994/95:Sf626 yrkande 1 i denna del till

Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.

för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

6 647 700 000 kr,

res. 10 (m) - delvis

15. beträffande medelsanvisning till särskilda insatser i

invandrartäta områden

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1994/95:Sf618 yrkandena 1 och 2,

1994/95:Sf621 yrkande 14, 1994/95:Sf625, 1994/95:Sf626 yrkande 2

och 1994/95:A287 yrkande 6 till Särskilda insatser i

invandrartäta områden för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 125 000 000 kr,

res. 10 (m) - delvis

res. 13 (c) - delvis

res. 17 (v)

16. beträffande medelsanvisning till hemutrustningslån

att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar

m.fl. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

97 000 000 kr,

17. beträffande medelsanvisning till åtgärder för

invandrare

att riksdagen till Åtgärder för invandrare för budgetåret

1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 38 420 000 kr,

18. beträffande medelsanvisning till Invandrartidningen

att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen

Invandrartidningen för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag

på 23 033 000 kr,

19. beträffande åtgärder mot diskriminering

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Sf611 yrkande 21 och 1994/95:Sf636 yrkandena 22 och 23,

res. 18 (mp)

res. 19 (kds)

20. beträffande medelsanvisning till ombudsmannen mot etnisk

diskriminering

att riksdagen till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

7 160 000 kr,

21. beträffande åtgärder mot rasism

att riksdagen avslår motionerna

1994/95:Sf630 yrkande 13 och 1994/95:Sf635 yrkande 11,

res. 20 (fp)

res. 21 (mp)

22. beträffande medelsanvisning till åtgärder mot

främlingsfientlighet och rasism

att riksdagen till Åtgärder mot främlingsfientlighet och

rasism för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag

på 27 000 000 kr,

23. beträffande medelsanvisning till internationell

samverkan

att riksdagen till Internationell

samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken

m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på

5 500 000 kr,

24. beträffande skrivelsen

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1994/95:131 till

handlingarna.

Stockholm den 20 april 1995

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan

Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit

Gennser (m), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von

Essen (m), Lennart Klockare (s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke

Nygårds (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp),

Rose-Marie Frebran (kds), Ronny Olander (s), Carina Moberg (s)

och Karl-Göran Biörsmark (fp).

Reservationer

1. Internationell samverkan och inriktning av den framtida

flykting- och invandringspolitiken (mom. 1 och 2)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Utskottet vill med" och på s. 23 slutar med "utan

bifall." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att asylpolitiken, som nu hör till den s.k.

tredje pelaren inom EU, bör komma in under såväl

Europaparlamentets som EG-domstolens överinseende. Största

möjliga öppenhet bör råda även vid EU:s yttre gränser, och

asylrätten bör värnas inom ramen för en gemensam europeisk

flyktingpolitik där Genèvekonventionen tillämpas med en generös

tolkning. Därutöver behövs gemensamma överenskommelser för att

ge skydd åt bl.a. krigsflyktingar. EU och dess medlemsländer

måste på plats bekämpa orsakerna till att människor tvingas fly.

Inom EU bör mobiliseras omfattande internationellt stöd till de

människor som tvingats på flykt genom mer direkt stöd till

grannstater som ger dem skydd. Sverige bör även fortsättningsvis

arbeta mycket aktivt för migrationspolitiska insatser i

Baltikum, Ryssland samt Östeuropa.

Vidare anser utskottet att det bör vara regel att permanenta

uppehållstillstånd beviljas, vilket naturligtvis inte hindrar

någon från att återvända frivilligt när flyktorsaken upphört.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf615

yrkandena 1--3 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att momenten 1 och 2 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

1. beträffande internationell samverkan

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf615 yrkandena 1 och 2 och med anledning av motionerna

1994/95:Sf630 yrkande 12 och 1994/95:Sf637 yrkande 2 samt med

avslag på motionerna 1993/94:U630 yrkande 4, 1994/95:Sf602

yrkandena 1, 2 och 3 i denna del, 1994/95:Sf620 yrkande 1 i

denna del, 1994/95:Sf630 yrkandena 11 och 15, 1994/95:Sf637

yrkande 1, 1994/95:K224 yrkandena 35--38 och 1994/95:Fi4 yrkande

8 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. beträffande inriktning av den framtida flykting- och

invandringspolitiken

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf615 yrkande 3 och med avslag på motionerna

1994/95:Sf602 yrkandena 3 i denna del, 4, 5, 7 och 14,

1994/95:Sf608 yrkande 1, 1994/95:Sf611 yrkande 3, 1994/95:Sf614

yrkandena 2 och 3, 1994/95:Sf620 yrkandena 1 i denna del och 5

samt 1994/95:U620 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Internationell samverkan och inriktning av den framtida

flykting- och invandringspolitiken (mom. 1 och 2)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "Utskottet vill med" och på s. 23 slutar med "utan

bifall." bort ha följande lydelse:

En solidarisk handels-, bistånds- och utrikespolitik minskar

på lång sikt behoven av flykt. Men detta får inte urholka rätten

att söka asyl. Utvecklingen är sådan att EU-länderna i ökad

utsträckning kommer att avvisa spontana asylsökande och i

stället lämna stöd till flyktingläger i grannländerna eller i

konflikters närområden. Därifrån kommer sedan repatriering att

ske. Kostnadseffektiviteten kommer att betonas. Åtgärder mot

missbruk av asylrätten riskerar enligt utskottet att drabba

asylsökande med skyddsbehov mycket hårt. Utskottet anser att

Sverige inom EU bör försvara rätten till en generös

flyktingpolitik. Även i övrigt bör Sverige värna asylrätten.

Från svensk sida bör man därvid också verka för att asylrätten

utökas i likhet med OAU-konventionen och

Cartagena-deklarationen.

Vidare anser utskottet att den svenska utlänningslagen bör

anpassas så att tillämpningen inte strider mot internationella

konventioner m.m.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna Sf630

yrkandena 11, 12 och 15 samt U620 yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att momenten 1 och 2 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

1. beträffande internationell samverkan

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf630

yrkandena 11, 12 och 15, 1994/95:Sf637 yrkande 1 och 1994/95:Fi4

yrkande 8 i denna del samt med avslag på motionerna 1993/94:U630

yrkande 4, 1994/95:Sf602 yrkandena 1, 2 och 3 i denna del,

1994/95:Sf615 yrkandena 1 och 2, 1994/95:Sf620 yrkande 1 i denna

del, 1994/95:Sf637 yrkande 2 och 1994/95:K224 yrkandena 35--38

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande inriktning av den framtida flykting- och

invandringspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U620 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1994/95:Sf602 yrkandena 3 i denna

del, 4, 5, 7 och 14, 1994/95:Sf608 yrkande 1, 1994/95:Sf611

yrkande 3, 1994/95:Sf614 yrkandena 2 och 3, 1994/95:Sf615

yrkande 3 och 1994/95:Sf620 yrkandena 1 i denna del och 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Asylprocessen (mom. 3)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "I motion" och på s. 26 slutar med "och 15." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att utlänningsmyndigheterna i större

utsträckning bör använda sig av muntliga förhandlingar när

beslut fattas. Vidare bör en asylsökande som inte anser sig få

tillräckligt stöd av det offentliga biträdet ha rätt att byta

biträde. Juridiska biträden som regelmässigt missköter sina

ärenden bör inte få fortsatta förordnanden.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf615

yrkandena 5 och 8 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande asylprocessen

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf615 yrkandena 5 och 8 och med anledning av motionerna

1994/95:Sf620 yrkande 8, 1994/95:Sf630 yrkande 17 och

1994/95:Sf637 yrkande 15 samt med avslag på motionerna

1994/95:Sf620 yrkandena 2--4 och 6 samt 1994/95:Sf637 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Asylprocessen (mom. 3)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Även beträffande" och på s. 26 slutar med "och 15."

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att människor som kommer till gränsen och

söker asyl skall upplysas om rätten till tolk och juridiskt

biträde. Att snabbt få av flyktingen godkänd tolk och juridiskt

biträde skulle enligt utskottet få en god effekt på utredningens

kvalitet och minska väntetiderna.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf630 yrkande

17 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande asylprocessen

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf630 yrkande 17

och med anledning av motionerna 1994/95:Sf615 yrkande 8,

1994/95:Sf620 yrkande 8 och 1994/95:Sf637 yrkandena 14 och 15

samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf615 yrkande 5 och

1994/95:Sf620 yrkandena 2--4 och 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

5. Förstärkning av asylbyråer m.m. (mom. 4, 8 och 9)

Rune Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Även om" och på s. 26 slutar med "och 15." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att åtgärder redan nu måste vidtas för att

förkorta handläggningstiderna av asylärenden. Detta bör ske

genom att asylbyråerna vid utredningsslussarna kraftigt

förstärks på det sätt som föreslås i motion Sf620 yrkande 7.

I detta syfte bör ytterligare 100 miljoner kronor anvisas

under anslaget D 1. Statens invandrarverk.

De kortare handläggningstiderna leder till minskade kostnader

för förläggningsverksamheten. Utskottet föreslår därför att 400

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit anvisas

under anslaget D 2. Förläggningskostnader m.m.

dels att momenten 4, 8 och 9 i utskottets hemställan bort

ha följande lydelse:

4. beträffande förstärkning av asylbyråer

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf620 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. beträffande medelsanvisning till Invandrarverket

-- under förutsättning av bifall till mom. 4 ovan --

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf620 yrkande 10

och med anledning av regeringens förslag samt med avslag på

motionerna 1994/95:Sf626 yrkande 1 i denna del och 1994/95:Sf637

yrkande 33

dels till Statens invandrarverk för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 689 200 000 kr,

dels medger att regeringen får bemyndiga Statens

invandrarverk att under budgetåret 1995/96 vid extraordinära

anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst

25 000 000 kr utöver anvisat anslag,

9. beträffande medelsanvisning till

förläggningsverksamhet

-- under förutsättning av bifall till mom. 4 ovan --

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf620 yrkande 9

och med anledning av regeringens förslag och motion

1994/95:Sf626 yrkande 1 i denna del till Förläggningskostnader

m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

1 356 000 000 kr,

6. Verkställighet av avvisningsbeslut (mom. 5)

Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som

börjar med "I övrigt" och slutar med "yrkande 36." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att en asylsökande skall ha rätt att stanna

här i landet medan ansökningen prövas. Detta bör gälla även om

ansökan avslagits i första instans. Enligt utskottets mening

skall verkställighet av ett avlägsnandebeslut inte få ske innan

beslutet vunnit laga kraft.

Vad sålunda anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande verkställighet av avvisningsbeslut

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf615

yrkande 4 och 1994/95:Sf630 yrkandena 5 och 6 samt med anledning

av motion 1994/95:Sf637 yrkande 36 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

7. Inriktningen av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och

1998 (mom. 6)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som

börjar med "Vad gäller" och slutar med "utskottet anfört." bort

ha följande lydelse:

Vad gäller inriktningen av besparingsåtgärderna inom området

Invandring m.m. för budgetåren 1997 och 1998 vill utskottet

framhålla att besparingsåtgärderna i hög grad beror på antalet

asylsökande. Utskottet anser att det inte är möjligt att med

bibehållen rättssäkerhet spara 800 miljoner kronor på området

till år 1998.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf637 yrkande

32 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder för

budgetåren 1997 och 1998

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf637 yrkande 32

och med avslag på regeringens förslag som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Invandrarverkets uppgifter (mom. 7)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som

börjar med "Riksdagen har" och slutar med "och 31." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att Invandrarverket i sin nuvarande form bör

avvecklas och en mindre myndighet upprättas som ansvarar för

flyktingslussarna, utslussningen av de asylsökande till

kommunerna, lokaler för förvarstagande och administration av

fristående asylnämnder, som bör överta ansvaret för

asylprövningen. Ansvaret för olika invandrarpolitiska sakfrågor

bör överföras till det departement eller den myndighet dit

frågan hör och mottagandet av asylsökande bör flyttas över till

kommunerna.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande Invandrarverkets uppgifter

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf637 yrkandena 27, 30 och 31 och med anledning av

motionerna 1994/95:Sf602 yrkande 13, 1994/95:Sf608 yrkande 2,

1994/95:Sf611 yrkandena 1 och 2 samt 1994/95:Sf632 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Invandrarverkets uppgifter (mom. 7)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och 31." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att Invandrarverket bör delas på en myndighet

som ansvarar för immigration och en myndighet som ansvarar för

flyktingmottagande och integration. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande Invandrarverkets uppgifter

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf602

yrkande 13, 1994/95:Sf608 yrkande 2 och 1994/95:Sf611 yrkandena

1 och 2 samt med anledning av motionerna 1994/95:Sf632 yrkande 1

och 1994/95:Sf637 yrkandena 27, 30 och 31 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Medelsanvisning till Invandrarverket m.m. (mom. 8, 9, 12,

14 och 15)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf

Kristersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Enligt utskottets" och på s. 29 slutar med "yrkande

1." bort ha följande lydelse:

I motion Sf626 hänvisas till förslag från Moderata

samlingspartiet som lagts fram i motionerna Sf602 och Sf608.

Förslagen avser att strama upp den nuvarande

utlänningslagstiftningen. Bl.a. diskuteras en ram för det totala

antalet invandrare. Enligt utskottets mening ligger förslagen

inom ramen för direktiven till pågående utredningar. Förslagen

ligger också i linje med vad regeringen utgått från vid

beräkningen av besparingarna inom området Invandring m.m. för

budgetåren 1995/96--1998. Motionärernas anser dock att anslagen

under littera D. Invandring m.m. bör kunna minskas med 1 500

miljoner kronor utöver den minskning som regeringen föreslår för

budgetåret 1995/96.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en större

besparing skall kunna göras redan under budgetåret 1995/96.

Besparingarna skulle främst gälla förläggningskostnaderna och

ersättningarna till kommunerna för flyktingmottagandet men även

kostnaderna för Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden.

Utskottet anser att för de nämnda ändamålen bör anvisas

sammanlagt 1 500 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70

börjar med "I motion" och på s. 71 slutar med "däremot inte."

bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget avvisar

utskottet regeringens förslag att under ett nytt anslag avsätta

medel för särskilda insatser i invandrartäta områden. Enligt

utskottets mening kommer insatser av projektkaraktär inte att

lösa de grundläggande problemen i dessa områden.

dels att momenten 8, 9, 12, 14 och 15 i utskottets

hemställan bort ha följande lydelse:

8. beträffande medelsanvisning till Invandrarverket

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf626 yrkande 1 i denna del och med anledning av

regeringens förslag och motion 1994/95:Sf637 yrkande 33 samt med

avslag på motion 1994/95:Sf620 yrkande 10

dels till Statens invandrarverk för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 399 200 000 kr,

dels medger att regeringen får bemyndiga Statens

invandrarverk att under budgetåret 1995/96 vid extraordinära

anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst

25 000 000 kr utöver anvisat anslag,

9. beträffande medelsanvisning till förläggningsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf626 yrkande 1 i denna del och med anledning av

regeringens förslag och motion 1994/95:Sf620 yrkande 9 till

Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar

ett förslagsanslag på 1 056 000 000 kr,

12. beträffande medelsanvisning till Utlänningsnämnden

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf626 yrkande 1 i denna del och med anledning av

regeringens förslag till Utlänningsnämnden för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 72 450 000 kr,

14. beträffande medelsanvisning till kommunersättningen

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf626 yrkande 1 i denna del och med anledning av

regeringens förslag till Ersättning till kommunerna för

åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar

ett förslagsanslag på 6 047 700 000 kr,

15. beträffande medelsanvisning till särskilda insatser i

invandrartäta områden

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf626 yrkande 2 och med avslag på motionerna

1994/95:Sf618 yrkandena 1 och 2, 1994/95:Sf621 yrkande 14,

1994/95:Sf625 och 1994/95:A287 yrkande 6 avslår regeringens

förslag till medelsanvisning till Särskilda insatser i

invandrartäta områden för budgetåret 1995/96,

11. Medelsanvisning till Invandrarverket (mom. 8)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "yrkande 33." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att ytterligare rationaliseringar kan göras

inom Invandrarverket som innebär besparingar på 50 miljoner

kronor. Under anslaget bör därför anvisas 50 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

8. beträffande medelsanvisning till Invandrarverket

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf637 yrkande 33

och med anledning av regeringens förslag och motion

1994/95:Sf626 yrkande 1 i denna del samt med avslag på motion

1994/95:Sf620 yrkande 10

dels till Statens invandrarverk för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 539 200 000 kr,

dels medger att regeringen får bemyndiga Statens

invandrarverk att under budgetåret 1995/96 vid extraordinära

anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst

25 000 000 kr utöver anvisat anslag,

12. Flyktingkvoten (mom. 10)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som

börjar med "Vad gäller" och slutar med "utskottet anfört." bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att flyktingkvoten bör ökas till minst 2 500

personer för helår eller 3 750 personer för budgetåret 1995/96.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf630 yrkande 1

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

10. beträffande flyktingkvoten

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf630 yrkande 1 och med anledning av motionerna

1994/95:Sf602 yrkandena 8 och 9 och 1994/95:Sf615 yrkande 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Kommunmottagande och integration m.m. (mom. 13 och 15)

Rune Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som

börjar med "Av den" och slutar med "och service." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det bör införas krav på motprestationer

för att få fler att genomgå svenska för invandrare. T.ex. kan

introduktionsersättningen kopplas till närvaro vid utbildningen.

Vidare bör det anordnas en utbildning för invandrare där den

enskilde kan komplettera sin tidigare utbildning. Där skall ingå

kvalificerade språkkunskaper i svenska och i fackspråk. Sista

delen i utbildningen skall vara riktad yrkespraktik. Dessutom

skall språkkunskaper ges meritvärde vid anställning inom kommun

och landsting.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf621

yrkandena 7, 8 och 15 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som

börjar med "I motion" och slutar med "däremot inte." bort ha

följande lydelse:

Vad gäller de 125 miljoner kronorna bör dessa användas till

ett nationellt upprustningsprogram. Enligt utskottet bör medlen

användas till att stärka och förbättra den offentliga och

kommersiella servicen i områdena. Det kan t.ex. gälla att stärka

daghem, vårdcentraler, åldringsvård, ungdomsgårdar och

polisbevakning. Det kan också gälla åtgärder mot droger och

hjälp till missbrukare. På den kommersiella sidan skall pengarna

kunna användas för att stimulera nyföretagande i området och

etablering av butiker, bank, post etc.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf621 yrkande

14 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att momenten 13 och 15 i utskottets hemställan bort

ha följande lydelse:

13. beträffande kommunmottagande och integration

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf621 yrkandena

7, 8 och 15 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf2,

1994/95:Sf608 yrkandena 3 och 4, 1994/95:Sf610, 1994/95:Sf611

yrkandena 10--12, 14 och 23, 1994/95:Sf612, 1994/95:Sf614

yrkande 1, 1994/95:Sf615 yrkandena 14--16, 1994/95:Sf618 yrkande

3, 1994/95:Sf622, 1994/95:Sf623, 1994/95:Sf627, 1994/95:Sf628,

1994/95:Sf629, 1994/95:Sf630 yrkande 14 och 1994/95:Sf631 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande medelsanvisning till särskilda insatser i

invandrartäta områden

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf621 yrkande 14

och med anledning av regeringens förslag samt med avslag på

motionerna 1994/95:Sf618 yrkandena 1 och 2, 1994/95:Sf625,

1994/95:Sf626 yrkande 2 och 1994/95:A287 yrkande 6

dels till Särskilda insatser i invandrartäta områden

för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på

125 000 000 kr,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Kommunmottagande och integration (mom. 13)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som

börjar med "Utskottet vill" och på s. 44 slutar med "kommitténs

arbete." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att det är väsentligt att

Invandrarverket i större utsträckning än i dag försöker

tillmötesgå flyktingarnas önskemål om var de vill bo. Härigenom

undviks en del snabba flyttningar. Utskottet anser att det bör

införas någon typ av "morot" inom ramen för

introduktionsersättningen så att flyktingarna motiveras att

stanna kvar i den kommun där de placerats. Vidare bör

Invandrarverket kunna innehålla eller reducera

kommunersättningen för kommuner som brister i sina

introduktionsprogram.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf615

yrkandena 14--16 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande kommunmottagande och integration

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf615 yrkandena

14--16 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf2, 1994/95:Sf608

yrkandena 3 och 4, 1994/95:Sf610, 1994/95:Sf611 yrkandena

10--12, 14 och 23, 1994/95:Sf612, 1994/95:Sf614 yrkande 1,

1994/95:Sf618 yrkande 3, 1994/95:Sf621 yrkandena 7, 8 och 15,

1994/95:Sf622, 1994/95:Sf623, 1994/95:Sf627, 1994/95:Sf628,

1994/95:Sf629, 1994/95:Sf630 yrkande 14 och 1994/95:Sf631 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Kommunmottagande och integration (mom. 13)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som

börjar med "Av den" och slutar med "och service." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det behövs extra stora stödinsatser för

kampen mot arbetslöshet bland invandrarungdomar. Detta bör

riksdagen med bifall till motion Sf630 yrkande 14 som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande kommunmottagande och integration

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf630 yrkande 14

och med avslag på motionerna 1994/95:Sf2, 1994/95:Sf608

yrkandena 3 och 4, 1994/95:Sf610, 1994/95:Sf611 yrkandena

10--12, 14 och 23, 1994/95:Sf612, 1994/95:Sf614 yrkande 1,

1994/95:Sf615 yrkandena 14--16, 1994/95:Sf618 yrkande 3,

1994/95:Sf621 yrkandena 7, 8 och 15, 1994/95:Sf622,

1994/95:Sf623, 1994/95:Sf627, 1994/95:Sf628, 1994/95:Sf629 och

1994/95:Sf631 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. Kommunmottagande och integration (mom. 13)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43

börjar med "Två motioner" och på s. 44 slutar med "kommitténs

arbete." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att möjligheterna till frivilliga insatser i

flyktingmottagandet bör utvidgas. Organisationer, kyrkor och

grupper av privatpersoner bör få möjlighet att själva ansvara

för flyktingar. Organisationen/gruppen skulle få teckna avtal

med staten om att under förslagsvis ett år stå för flyktingarnas

kost, logi och arbetspraktik m.m. Ett liknande system tillämpas

i Kanada. Utskottet anser att försök snarast borde startas i

Sverige för att ta tillvara frivilligorganisationers kunskaper

och erfarenheter. Det är också viktigt att nyinflyttade

invandrare får en utförlig information om förhållandena i

Sverige, om lagar, rättigheter och skyldigheter samt om

demokratins övergripande människosyn.

Många invandrare är mycket skickliga hantverkare inom

yrkesområden som praktiskt taget försvunnit i vårt land.

Samtidigt finns det i landet ett ökande intresse för

hantverksyrken. Enligt utskottet skapas det samverkan mellan

svenskar och invandrare om man tar till vara dessa

hantverkskunskaper.

Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf611

yrkandena 10--12, 14 och 23 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande kommunmottagande och integration

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf611 yrkandena

10--12, 14 och 23 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf2,

1994/95:Sf608 yrkandena 3 och 4, 1994/95:Sf610, 1994/95:Sf612,

1994/95:Sf614 yrkande 1, 1994/95:Sf615 yrkandena 14--16,

1994/95:Sf618 yrkande 3, 1994/95:Sf621 yrkandena 7, 8 och 15,

1994/95:Sf622, 1994/95:Sf623, 1994/95:Sf627, 1994/95:Sf628,

1994/95:Sf629, 1994/95:Sf630 yrkande 14 och 1994/95:Sf631 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Medelsanvisning till särskilda insatser i invandrartäta

områden (mom. 15)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som

börjar med "I motion" och på s. 46 slutar med "däremot inte."

bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att särskilda insatser i invandrartäta

områden omedelbart kan göras, och utskottet anser att de medel

regeringen föreslagit bör fördubblas. Under det nya anslaget bör

därför anvisas 250 miljoner kronor i enlighet med vad som

föreslås i motion A287 yrkande 6.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

15. beträffande medelsanvisning till särskilda insatser i

invandrartäta områden

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 6

och med anledning av regeringens förslag samt med avslag på

motionerna 1994/95:Sf618 yrkandena 1 och 2, 1994/95:Sf621

yrkande 14, 1994/95:Sf625 och 1994/95:Sf626 yrkande 2 till

Särskilda insatser i invandrartäta områden för budgetåret

1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 250 000 000 kr,

18. Åtgärder mot diskriminering (mom. 19)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som

börjar med "Utskottet vill" och på s. 48 slutar med "inte

påkallat." bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det trots lagstiftning förekommer

diskriminering vid t.ex. tilldelning av bostäder. Det finns

också arbetsgivare som annonserar om arbetskraft men som

uttryckligen inte vill ha invandrare. Utskottet anser att man

bör arbeta långsiktigt för att förändra attityder m.m. Vidare

anser utskottet att DO:s befogenheter och resurser måste ökas.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19. beträffande åtgärder mot diskriminering

att riksdagen med bifall till motion

1994/95:Sf636 yrkandena 22 och 23 och med avslag på motion

1994/95:Sf611 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

19. Åtgärder mot diskriminering (mom. 19)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som

börjar med "Utskottet vill" och på s. 48 slutar med "inte

påkallat." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att varje kommun bör utse en tjänsteman som

skall ha till uppgift att motverka diskriminering och rasism

inom kommunen och dess verksamhet.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande härom.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19. beträffande åtgärder mot diskriminering

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf611 yrkande 21

och med avslag på motion 1994/95:Sf636 yrkandena 22 och 23 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Åtgärder mot rasism (mom. 21)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 11." bort

ha följande lydelse:

För innevarande budgetår har anvisats 28 miljoner kronor till

anslaget. Syftet var att en stor del av pengarna skulle användas

för kampanjer samt att en kommission mot främlingsfientlighet

och rasism skulle tillsättas. Utskottet avvisar regeringens

förslag att åtgärderna skall ske under direkt politisk ledning

och anser att en särskild kommission bör tillsättas.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

21. beträffande åtgärder mot rasism

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf635 yrkande 11

och med avslag på motion 1994/95:Sf630 yrkande 13 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Åtgärder mot rasism (mom. 21)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som

börjar med "I de" och slutar med "yrkande 13." bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att undervisning om olika kulturer och om

rasism och främlingshat bör ingå i alla skolor och på alla

nivåer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

21. beträffande åtgärder mot rasism

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf630 yrkande 13

och med avslag på motion 1994/95:Sf635 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Internationell samverkan m.m. (mom. 1, 2, 7

och 13)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf

Kristersson (alla m) anför:

Moderata samlingspartiet anser att flykting- och

invandrarfrågor måste lösas i samverkan med andra länder, och då

framför allt med övriga europeiska länder. Det svenska

medlemskapet i EU är av avgörande betydelse för att utveckla en

europeisk flyktingpolitik som kan möjliggöra samordnade insatser

för flyktingar och på sikt harmonisera reglerna för asyl och

invandring. Det är också viktigt att samarbetet gentemot UNHCR

utvecklas ytterligare. Den strategi som UNHCR använder sig av i

form av stegvisa åtgärder bör stödjas och uppmuntras, och

Sverige bör arbeta för att det ekonomiska stödet till UNHCR

bättre fördelas mellan FN:s medlemsländer.

Vidare anser vi att den svenska flykting- och

invandringspolitiken mer medvetet bör betona skyddsaspekten och

återvändande och därför grundas på följande fyra principer.

1. I första hand skall i samverkan med internationella organ

förebyggande insatser göras i potentiella krisområden.

2. Skydd för flyktingarna bör etableras inne i krisområdet i

form av s.k. säkra zoner eller på annat sätt.

3. För dem som har tvingats fly till grannländer upprättas

tillfälliga flyktingläger som drivs och finansieras i samverkan

med UNHCR eller andra organ.

4. På UNHCR:s begäran kan tredje land ta emot flyktingar

tillfälligt eller för en längre period. Återvändande skall

uppmuntras och stödjas när sådant är möjligt.

Flyktingar som är s.k. konventionsflyktingar eller som har

särskilt starka skyddsbehov utöver konventionens definition samt

asylsökanden med särskilt starka humanitära skäl skall ges

uppehållstillstånd, permanent eller tillfälligt.

Uppehållstillstånd skall beviljas också större grupper av

personer som flyr akut från konflikter, miljökatastrofer och

liknande. Ett förenklat prövningsförfarande bör införas vid

dessa situationer.

I övrigt skall en långsiktig planeringsram vara styrande för

den framtida invandringen. Planeringsramen skall utformas så att

hänsyn tas till de ekonomiska förutsättningarna att integrera

invandrarna.

Anhöriga skall kunna erhålla uppehållstillstånd men reglerna

bör skärpas. Uppehållstillstånd skall ges make/maka eller

sammanboende, beroende barn under 18 år samt undantagsvis annan

anhörig om särskilda behov föreligger.

Flykting- och invandringsfrågorna bör samordnas med frågor om

mänskliga rättigheter och biståndspolitiken.

Vi anser vidare att Invandrarverket bör delas på en myndighet

som ansvarar för immigration och en myndighet som ansvarar för

flyktingmottagande och integrationsinsatser för asylsökande.

I motioner från enskilda m-ledamöter som behandlas i detta

betänkande tas upp angelägna frågor om flyktingmottagandet.

Dessa frågor rör områden som kommer att behandlas inom

Invandrarpolitiska kommittén.

För att undvika ett passiverande bidragsberoende bör man låta

den enskilde själv ta ansvar för sin introduktionsperiod. Detta

bör ske genom ett system med lån liknande studielånesystemet. En

utredning om detta bör ske. Genom att invandraren får bära sina

egna kostnader ökar motivationen att snabbt komma in i

integrationsprocessen.

I motion Sf608 redovisar vi vår syn på hur

svenskundervisningen för invandrare och hemspråksundervisningen

bör organiseras. Denna utvecklar vi närmare i en motion som

behandlas av utbildningsutskottet.

Minimilöner och stelbenta arbetsrättsregler är hinder för att

fler arbetstillfällen skapas. Reglerna i detta sammanhang bör

ses över för att skapa mer dynamik i arbetslivet till fromma för

alla men inte minst invandrare.

Vi anser också att invandrarföreningar och andra ideella

organisationer bör ges ett mer operativt ansvar för invandrarnas

mottagning och integration. Integrationsarbetet kan då ske mer

på invandrarnas egna villkor.

De ovan redovisade synpunkterna ryms inom ramen för pågående

utredningar. Såvitt gäller arbetet inom de parlamentariska

utredningarna, Flyktingpolitiska kommittén resp.

Invandrarpolitiska kommittén, kommer vi att verka för att

förslagen utformas i enlighet med det ovan anförda. Med hänsyn

till att förslag från kommittéerna är nära förestående avstår vi

från att reservera oss i dessa delar.

2. Internationell samverkan m.m. (mom. 1, 2 och 3)

Rune Backlund (c) anför:

Det finns ett tydligt samband mellan underutveckling och

flyktingproblematiken. Det är därför viktigt att västvärlden och

Sverige ger ökat bistånd till utvecklingsländerna. FN och andra

internationella organisationer bör få stärkta möjligheter att

agera i konfliktförebyggande syfte. Vidare bör kompetensen hos

frivilligorganisationerna bättre tas till vara. EU-länderna bör

ha en gemensam beredskap för betydande flyktingströmmar. En ökad

samordning i Europa är nödvändig för att lösa

flyktingproblematiken, och Sverige bör aktivt verka för en

harmonisering av reglerna. Sverige bör dessutom aktivt arbeta

för en modernisering av FN:s flyktingkonvention. Jag anser att

den svenska utlänningslagen bör ha en gemensam asylparagraf där

skälen för asyl formuleras med utgångspunkt från individens

behov av skydd. Därvid bör nuvarande definitioner av

flyktingbegreppet enligt FN:s konvention sammanföras med de

utvidgningar som Sverige tillämpat. Ansvaret för svensk

asylpolitik och svenskt flyktingmottagande bör föras samman med

biståndsfrågor och frågor om mänskliga rättigheter.

Jag anser också att asylprocessen av såväl mänskliga som

ekonomiska skäl måste effektiviseras men utan att

rättssäkerhetsförluster görs. Målet bör vara att en asylansökan

normalt skall kunna avgöras inom 14 dagar och att ett överklagat

ärende skall avgöras inom sex månader från ankomsten till

Sverige. Vidare är det viktigt att regeringen ges en tydligare

och aktivare roll i asylpolitiken. Regeringen bör göra

vägledande bedömningar av situationen i olika länder. Dessa bör

sedan ligga till grund för beslut i asylärenden vid

utredningsslussar, vilket kan bidra till kortare

handläggningstider. I detta syfte bör regeringen kunna ta över

enskilda ärenden på eget initiativ. Regeringen bör också få ett

utökat ansvar för att information om de begränsade möjligheterna

att bygga en ny tillvaro i Sverige når ut till människor i

utsatta områden. Handläggningstiden kan förkortas om alla

inblandade aktörer finns samlade. Det bör därför inrättas fasta

fristående advokatjourer vid utredningsslussarna i sådan

omfattning att i stort sett all rättshjälp till asylsökande kan

ges genom dessa enheter. Tolkresurserna måste också kraftigt

förstärkas för att minska väntetiderna på översättningar. Den

asylsökande kan ibland vara i så dåligt psykiskt skick att

han/hon inte kan föra sin talan genom att avge en skriftlig

uttömmande redogörelse för skälen till sin flykt. Den

asylsökande måste därför ha möjlighet att lämna kompletterande

upplysningar genom muntlig handläggning. Vidare bör omprövningen

av Invandrarverkets beslut ske vid muntlig handläggning.

De ovan redovisade synpunkterna ryms inom ramen för pågående

utredningar. Såvitt gäller arbetet inom de parlamentariska

utredningarna, Flyktingpolitiska kommittén resp.

Invandrarpolitiska kommittén, kommer Centerpartiet att verka för

att förslagen utformas i enlighet med det ovan anförda. Med

hänsyn till att utredningsförslag är nära förestående avstår jag

från att reservera mig i dessa delar.

3. Internationell samverkan m.m. (mom. 1, 3 och 5)

Ulla Hoffmann (v) anför:

Enligt min mening är FN:s flyktingkonvention otillräcklig.

Regeringen bör därför i FN verka för en kompletterande

flyktingkonvention efter mönster av den afrikanska

OAU-konventionen och den latinamerikanska

Cartagenadeklarationen.

Jag anser vidare att de konklusioner och resolutioner som EU

antagit om "säkra första asylländer, säkra ursprungsländer och

uppenbart ogrundade asylansökningar" kan äventyra en rättssäker

behandling av asylsökande. Genom att sluta en mängd

återtagandeavtal med stater gränsande till EU söker flera

EU-stater övervältra bördorna av flyktingmottagandet på bl.a. de

bräckliga demokratierna i Östeuropa. Regeringen bör inom EU med

kraft motverka detta. När det gäller flyktingfrågan är det en

fördel om detta samarbete kan ges effektivitet och kraft genom

viss överstatlighet. Om vissa delar av asyl- och

invandringsfrågorna med stöd av artikel 100c i

Maastrichtfördraget förs över till den första pelaren kan den

demokratiska insynen också bli mycket större genom den roll

Europaparlamentet då får. EG-domstolen får samtidigt behörighet

att avgöra tvister om tolkningen och efterlevnaden av reglerna

på asyl- och invandringsområdet. Vi måste i Europa själva ta

hand om våra flyktingproblem. Vi måste snabbt kunna sätta upp

flyktingläger, fördela kostnaderna, organisera återvändandet

och, när återvändande inte är möjligt, fördela flyktingarna på

olika länder.

Jag anser också att en advokatjour bör inrättas för ärenden

med omedelbar verkställighet. Vidare bör beslutanderätten om

offentligt biträde i utlänningsärenden återföras till

Rättshjälpsmyndigheten. Det finns anledning att kritisera såväl

att Invandrarverket inte förordnar offentligt biträde under

utredningstiden som att vissa jurister utan kompetens i

flyktingfrågor ofta förordnas som offentligt biträde medan

erfarna flyktingjurister mycket sällan kommer i fråga.

Det är av yttersta vikt att verkställighet av avvisningar

alltid skall genomföras på ett humant sätt och med full respekt

för den avvisades människovärde. I största möjliga utsträckning

skall verkställigheten ske genom överenskommelse med den som

skall avvisas.

De ovan redovisade synpunkterna ryms inom ramen för pågående

utredningar. Såvitt gäller arbetet inom de parlamentariska

utredningarna, Flyktingpolitiska kommittén resp.

Invandrarpolitiska kommittén, kommer Vänsterpartiet att verka

för att förslagen utformas i enlighet med det ovan anförda. Med

hänsyn till att utredningsförslag är nära förestående avstår jag

från att reservera mig i dessa delar.

4. Internationell samverkan m.m. (mom. 1 och 2)

Rose-Marie Frebran (kds) anför:

För närvarande existerar det inte någon gemensam

invandringspolitik inom EU. En gemensam asyldefinition bör

arbetas fram liksom en gemensam policy avseende lika behandling

och integrering av flyktingar och invandrare. EU måste vägledas

av ett generöst förhållningssätt till flyktingar och ha en

modell som fördelar flyktingströmmarna jämnt över hela EU.

Sverige bör inom EU vara drivande i dessa frågor.

Vad gäller de svenska asylbestämmelserna anser jag att rätten

till asyl även fortsättningsvis skall gälla de facto-flyktingar

och krigsvägrare. Dessa bestämmelser måste således finnas kvar i

utlänningslagen men det kan finnas anledning att närmare

definiera vilka skäl som skall accepteras som flyktingliknande.

Den svenska flyktinglagstiftningen bör gälla också vid interna

konflikter.

De ovan redovisade synpunkterna ryms inom ramen för den

parlamentariska Flyktingpolitiska kommittén. Kristdemokratiska

samhällspartiet kommer där att verka för att förslagen utformas

i enlighet med det ovan anförda. Med hänsyn till att förslag

från kommittén är nära förestående avstår jag från att reservera

mig i dessa delar.

5. Invandrarverkets uppgifter och flyktingkvoten (mom. 7 och

10)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:

I motion Sf632 föreslås att Invandrarverket bör delas på en

myndighet som ansvarar för immigration och en myndighet som

ansvarar för flyktingmottagande och integration. Jag delar

uppfattningen att en sådan organisationsförändring kan vara

ändamålsenlig. Resultatet av de pågående utredningarna liksom

Invandrarverkets egen organisationsöversyn bör emellertid

avvaktas, och jag har därför nu inget yrkande i frågan.

I motion Sf615 begärs ett tillkännagivande om att en extra

flyktingkvot för bosnier bör övervägas även för nästa budgetår.

I betänkandet anges att motionen får anses tillgodosedd med vad

utskottet anfört, och jag har därför inget yrkande i denna del.

Socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågning om

invandrartäta bostadsområden

Bilaga

Tisdagen den 14 mars 1995

Till utfrågningen har inbjudits företrädare för kommuner,

myndigheter m.fl. enligt bifogad förteckning. I utfrågningen har

också social-, utbildnings-, arbetsmarknads- och

bostadsutskotten deltagit.

Nedan följer en utskrift av vad som förekommit vid

utfrågningen. Roger Anderssons bilder bifogas.

Ordföranden Maj-Inger Klingvall: Jag vill börja med att

hälsa er alla varmt välkomna till socialförsäkringsutskottets

offentliga utfrågning om invandrartäta bostadsområden -- eller

kanske snarare om en rad frågor som anknyter till dessa.

Särskilt välkomnar jag våra medverkande från Malmö, Göteborgs

respektive Stockholms kommun. Ni är våra viktigaste gäster i

dag.

Vidare säger jag välkommen till Roger Andersson, forskare vid

Uppsala universitet, samt till våra gäster från Kommunförbundet,

Landstingsförbundet, myndigheter och departement.

Vi har också representanter här från två aktuella utredningar

som berör just nämnda område. Jag hälsar er välkomna liksom jag

välkomnar övriga gäster och våra åhörare.

Flera av riksdagens utskott finns representerade här. Förutom

socialförsäkringsutskottet finns här socialutskottet,

utbildningsutskottet och bostadsutskottet.

Arbetsmarknadsutskottets ledamöter kommer senare. Just nu har de

utskottssammanträde.

Vi är samlade här i dag därför att vi vill ta del av era

kunskaper och erfarenheter. Vi ser fram emot både att få lyssna

och att få ställa frågor.

Bakgrunden till dagens utfrågning är att regeringen i sin

budgetproposition på flera sakområden har lyft fram situationen

för flyktingar och invandrare i vårt land.

Som många av er väl känner till var den relativa

arbetslösheten under första halvåret 1994 nästan tre gånger så

hög för utländska medborgare som den var för svenskar. Även

långtidsarbetslösheten var betydligt högre bland invandrare än

bland svenskar.

Språkfärdighetsnivån hos många barn och ungdomar är

oroväckande låg i invandrartäta områden. Barn till ensamstående

föräldrar och även barn med invandrarbakgrund lever i större

utsträckning än andra barn under knappa materiella

omständigheter.

Socialbidragsberoendet bland icke-svenska medborgare är mycket

stort i storstäderna, och hälften av de utländska medborgarna

bor i de tre storstäderna.

Regeringen föreslår därför en rad åtgärder i

budgetpropositionen. Jag skall bara nämna några.

Det gäller naturligtvis de två utredningar som är tillsatta

och som arbetar. "Levnadsvillkor i storstadsområden" skall

belysa och analysera den sociala utvecklingen i ett antal

bostadsområden. Vidare gäller det den översyn av

invandrarpolitiken som pågår.

Regeringen föreslår också att 125 miljoner kronor anslås för

särskilda insatser i invandrartäta storstadsområden. Man

föreslår dessutom att den satsning på invandrarpraktik som just

berör arbetsmarknaden för invandrare får fortsätta liksom att

svenska som andra språk skall ses som ett eget ämne igen.

Med anledning av budgetpropositionen har samtliga partier i

riksdagen väckt en lång rad motioner på det här området. Gäster

och berörda utskottsledamöter har fått ett urval av dessa

motioner, främst inriktade på storstadsområdena.

Socialförsäkringsutskottet har att behandla den samlade

flykting- och invandrarpolitiken. Men övriga deltagande utskott

är i hög grad berörda inom sina områden.

För att få ett bra verklighetsunderlag inför dagens utfrågning

gjorde vi i socialförsäkringsutskottet för ungefär en månad

sedan ett mycket lärorikt och uppskattat besök i Botkyrka

kommun. Vi tackar för att vi fick göra det besöket. Ni som

kommer från Botkyrka skall känna er välkomna hit.

Sedan något om hur den här dagen skall läggas upp.

Utfrågningen kommer att dokumenteras -- den tas nämligen upp

stenografiskt -- och att fogas till socialförsäkringsutskottets

betänkande.

Vissa deltagare är särskilt inbjudna hit för att

inledningstala. I övrigt räknar vi med en livlig diskussion med

många frågor från våra ledamöter. Vi vill dock ha korta frågor

och korta svar. Ni får både fråga och svara från era bänkar.

Tänk bara på att ni trycker på mikrofonen och att ni säger era

namn, så att stenograferna uppfattar dem.

Material har delats ut här. Ett material rör Malmö och ett rör

Göteborg. Sekretariatet har material, om det utdelade inte

skulle räcka till.

Vi börjar alltså med att Roger Andersson från Uppsala

universitet ger oss bakgrunden till situationen i många

kommuner. Framför allt gäller det de stora kommunerna. Sedan

tänkte vi ta kommunpasset, som Malmö skall inleda. Göteborg och

Stockholm får en chans att komplettera.

Under förmiddagen bryter vi för kaffe, som utskottet bjuder på

i korridoren utanför denna sal. Därefter fortsätter kommunpasset

fram till lunch.

Efter lunch presenteras de två projekten.

Det är min förhoppning att vi skall få en handlingsinriktad

och konkret diskussion om hur vi skall gå vidare.

Välkomna hit! Var så god, Roger Andersson!

Roger Andersson: Tack för det!

För nationalstaterna har samhällets geografi alltid varit svår

och problematisk att hantera. För många länder gäller att de här

problemen ligger i staternas yttre gränser. För bl.a. Sverige

ligger i dag flertalet av dessa problem i nationalstatens inre

gränser. Det är gränsproblem både bokstavligt och bildligt.

Det gäller frågor om hur regioner skall konstrueras och om

hur kommunindelningar skall se ut. Det gäller också i bildlig

bemärkelse de stora sociala klyftor som reser barriärer mellan

individer och grupper.

Samhällets geografi präglas av en ojämn utveckling. Det

handlar om glesbygdsproblem kontra storstadsproblem och om att

det på vissa platser är för få människor och aktiviteter och att

det på andra platser är för många. Alla dessa frågor är väl

kända, inte minst i riksdagen.

Sociala klyftor mellan samhällsmedborgare tycks ha en närmast

reflexmässig benägenhet att manifesteras geografiskt. De tar sig

alltid uttryck i geografisk variation, som i sin tur speglas i

varierande skatteuttag, geografisk obalans och separation av

samhällsarenor.

Ett enkelt axiom för en socialgeograf är följande: ju större

sociala skillnader mellan medborgare och grupper, desto större

segregering -- rumslig åtskillnad.

Separationen av livsrum är föremål för intensiv forskning runt

om i världen, inte minst inom EU. Det gäller den klassmässiga

uppdelningen, uppdelningen på åldrar samt uppdelningen på och

åtskillnaden av etniska arenor.

Mest påtaglig är den socialgeografiska mosaiken i

storstadsområdena. Mötesplatser -- de platser där människor

träffas, utbyter erfarenheter och bryter erfarenheter mot

varandra -- är mer specialiserade och mer separerade i

storstäderna än på mindre orter. Subkulturer utvecklas där som

lägger beslag på territorier och skapar symboler i statsrummet

som ofta stöter bort många och som attraherar andra. Inte minst

i storstäderna kommersialiseras många mötesplatser och arenor

som tidigare inte i samma utsträckning präglats av marknaden.

Vid en genomläsning av de invandrarrelaterade motionerna till

årets riksdag finner man många exempel på att den

socialgeografiska uppdelningen efter etnisk bakgrund väcker oro.

Motionerna illustrerar nästan genomgående en politisk insikt om

att utvecklingen inte går åt rätt håll.

Separationen av svenska arenor från icke-svenska befaras --

med rätta -- få konsekvenser, med återverkningar in i en framtid

som t.o.m. sträcker sig bortom det statliga budgetunderskottets

horisont.

Min introduktion här kommer att ta fasta på några punkter i en

rapport som jag och min kollega Irene Molina, som just nu sitter

på åhörarläktaren här, kring årsskiftet skrev för IFK,

Invandrar- och flyktingkommittén på Kulturdepartementet.

Rapporten har sedan tagits om hand av den nya invandrarpolitiska

kommittén.

Jag kommer att ta upp några punkter och slutsatser i

rapporten. I flera avseenden räknar jag med att den

verklighetsbild som läggs fram på statistisk grund rätt väl

överensstämmer med de erfarenheter som vi alla har. I andra fall

kan denna information kanske komplettera verklighetsbilden.

/Bild 1/ Inledningsvis framgick det att det finns en bristande

arbetsmarknadsintegration hos många, särskilt nya,

invandrargrupper. Där är arbetslösheten mycket hög. För vissa

grupper ligger arbetslösheten på över 50 %. Det finns också

sysselsättningsfrekvenser, dvs. andelen sysselsatta av den vuxna

befolkningen, på 20--25 % för vissa grupper. Det har väl

påvisats i massmedierna.

/Bild 2/ Vidare handlar det om mycket stora inkomstskillnader.

Jag har här en bild som visar genomsnittsinkomster. Rubriken är

"Var tjänar man bäst 1990?" Det är ett slags tio-i-topp-lista

för några olika nationaliteter. Det framgår t.ex. att av

jugoslaver i Sverige finns de med de högsta inkomsterna i

Olofström, där de uppnår en medelinkomst om 150 000 kr. Av

chilenarna tjänar de som bor i Sollentuna mest, i genomsnitt

127 000 kr. Av personer födda i Turkiet finns de med de högsta

inkomsterna i Malmö, 98 000 kr. Iranier i Stockholm kommer upp

till 100 000 kr. Greker i Botkyrka kommer upp till 118 000 kr.

Bland svenskar toppar de som bor i Danderyd med 233 000 kr.

Den kommun där svenskar genomsnittligt tjänar minst är Borgholms

kommun -- 112 000 kr. Ett antal andra jordbruksdominerade

kommuner ligger i botten när det gäller svenskligan. När det

gäller många invandrargrupper når inte ens toppkommunen upp till

den lägst placerade kommunen för sverigefödda personer.

I många fall rör det sig alltså om mycket låga genomsnittliga

inkomster, som förstås går att härleda till en bristande

arbetsmarknadsintegration.

Det finns en tendens till att inkomstgapet gentemot svenskar

sjunker med vistelsetiden i landet.

/Bild 3/ Jag har här en bild över födda i Sverige. Den övre

kurvan visar medelinkomsten för män, den undre medelinkomsten

för kvinnor. Vidare visas invandringsår för invandrarna. Man ser

hur det är med kvinnor och män som kom hit före 1985. Har de

varit här en längre tid ser man att inkomstgapet gentemot

svenskarna krymper, men det försvinner inte.

Inkomstutjämningen med ökande vistelsetid sker i större

utsträckning för kvinnor än för män.

/Bild 4/ Vi har alltså en bristande arbetsmarknadsintegration

och stora inkomstskillnader, som något utjämnas med

vistelsetiden. Dessutom har vi, och jag antar att det är det som

skall stå i fokus här i dag, ett starkt segmenterat och

segregerat boende. Det beror inte på kommunstorleken. Det finns

inget samband t.ex. mellan andelen hyresrätter bland invandrarna

och kommunstorleken. Genomgående är invandrarna, särskilt de nya

invandrargrupperna, starkt överrepresenterade i hyresbostäder.

Också här sker förstås förändringar med vistelsetiden.

/Bild 5/ Vi ser här en bild med tre grafer. Den undre visar

invandrare som kommit hit före 1975. De bägge andra dels

perioden 1975--1984, dels perioden 1985--1990. Bilden visar på

en överrepresentation av hyresboende 1990 med hänsyn tagen till

ålder. Det är viktigt att ha ögonen på åldersvariationerna. Det

är normalt att bo i hyreshus när man är yngre. Man gör det också

i större utsträckning när man blir äldre.

Värdet 100 markerar det svenska utgångsläget, hur den svenska,

Sverigefödda, befolkningen bor. Överrepresentationen här betyder

således att man, om man hamnar på 200, i dubbelt så stor

utsträckning bor i hyresrätt. De tidiga invandrarna ligger

närmare svenskarna. Men genomgående är det en stor

överrepresentation när det gäller hyresboendet. Störst är

överrepresentationen i de åldrar där svenskarna i största

utsträckning inte bor i hyresrätt. Det gäller personer i 40- och

50-årsåldern.

Det är lätt att dra slutsatsen att den starka

överrepresentationen i hyresboendet helt och hållet går tillbaka

till inkomstförhållandena. Det finns dock ett tydligt drag i

statistiken, nämligen att också höginkomsttagarna bland

invandrargrupperna bor i hyresrätter.

/Bild 6/ För 1990 ser vi andelen av olika nationaliteter i

landet som bor i hyresrätter och som tillhör den övre

fjärdedelen i inkomsthierarkin. Man brukar prata om den övre

kvartilen. När det gäller svenska personer med inkomster över

160 900 kr bor ungefär 20 % i hyresrätter, medan motsvarande

siffra för t.ex. personer födda i Turkiet, Irak, Chile eller

Grekland är 60 % och mera.

/Bild 7/ Att titta på individuella inkomster är emellertid

kanske inte alltid det relevanta sättet att se på detta. Det är

ju hushåll och familjer som bor. Men också i det perspektivet

kvarstår den mycket tydliga bilden av familjer tillhörande de

övre 25 procenten i inkomsthänseende 1990, med mer än 310 100

kr i inkomst. Ungefär 12 % av de svenska familjerna i detta

inkomstskikt bor i hyresrätter, medan motsvarande siffra är

70 % för personer födda i Turkiet t.ex.

/Bild 8/ Också sett till situationen i några kommuner finns

samma mönster. Vi har tittat bl.a. på förhållandena för personer

födda i Turkiet som bor i Botkyrka, på chilenare i Sollentuna

och på iranier i Göteborg, för att nämna några grupper.

Jag har här en bild som visar de tre dominerande

upplåtelseformerna på bostadsmarknaden: äganderätter,

bostadsrätter och hyresrätter. Den övre bilden avser

fördelningen för svenskar respektive turkar i Botkyrka, efter

familjeinkomstens storlek. Inkomsterna är uppdelade i kvartiler

-- alltså de lägsta 25 procenten, de därpå följande 25 procenten

osv. Andelen äganderätt följer för svenskar rätt väl stegringen

i inkomsten. För turkarna i Botkyrka gäller inte samma

förhållande. Hyresrätt dominerar starkt i alla inkomstskikt.

/Bild 9/ På samma sätt förhåller det sig med chilenarna i

Sollentuna. Det är en stark progressivitet, övergång till

äganderätter, för svenskarna och mycket måttliga tendenser till

att chilenarna byter upplåtelseform med familjeinkomsten. Totalt

sett är det mycket stor skillnad mellan svenskars och chilenares

upplåtelseformer i Sollentuna.

/Bild 10/ Detsamma gäller för iranier i Göteborgs kommun. När

det gäller svenskar och iranier är materialet för tunt för att

vi skall kunna titta på kvartil 4 för iranierna. De få som finns

med i mitt material har i större utsträckning gått över till

äganderätt. Men totalt sett är det en stor skillnad mellan

svenskars och iraniers boende i Göteborg, där höga inkomster

innebär äganderätt för svenskar men kvarboende i hyresrätt för

majoriteten av iranier.

/Bild 11/ Om man däremot tittar på jugoslaver i Malmö kommun,

en grupp som har en genomsnittlig vistelsetid på 20 år i

landet, är läget inte detsamma. Vi har samma typ av profil (dvs.

övergång från hyresrätt till äganderätt med stigande inkomster)

för jugoslaverna som för svenskarna i Malmö kommun, men på en

lägre nivå.

Slutsatsen är alltså att också boendet för invandrarhushåll

med höga inkomster starkt avviker från svenskars boende.

Samtidigt kan man knappast se det som negativt utifrån de

invandrartäta bostadsområdena att invandrarfamiljer med höga

inkomster stannar kvar.

Att det bara skulle röra sig om en hög värdering av det egna

boendet och, som ofta antytts, en annan konsumtionsprioritering

är dock knappast sannolikt. Skälen kan också vara att

förmögenhetsbildningen är svag, att inkomstnivåerna inte är

stabila och att diskriminerande hinder möter de

invandrarfamiljer som trots allt har ekonomiska resurser att

söka ett annat boende. Diskrimineringen kan gälla långivning,

dvs. kreditgivning, eller mäklarnas roll. Det kan också handla

om enskilda bostadsrättsföreningars policy och allmänt

diskriminerande attityder i svensktäta medelklassområden. Även

om man alltså resursmässigt har möjlighet att välja ett annat

boende, är det inte sagt att man gör det valet.

Jag fortsätter på temat bristande integration. Man kan mycket

väl också se en hög flyttningsfrekvens mellan kommuner i detta

perspektiv.

/Bild 12/ Jag har här en tabell som visar flyttningar mellan

kommuner 1980 respektive 1992 rangordnade efter

flyttningsfrekvensen 1992. I landet fanns 1992 5 177 personer

födda i Somalia. Drygt var tredje flyttade mellan kommuner 1992.

Detta skall bl.a. jämföras med svenskar. 3,3 % av den svenska

befolkningen bytte kommun det året. I just det här fallet är

rörligheten tio gånger högre.

När det gäller många andra grupper -- irakier, etiopier,

libaneser, iranier och syrier -- ligger siffran högt. En tanke

är förstås att detta speglar de nyinvandrades mobilitet, och det

gör det också i mycket stor utsträckning.

/Bild 13/ Vi kan också studera flyttningsfrekvensen efter

invandringsår för etiopier, personer födda i Iran och en samlad

grupp av de sex högsta på föregående bild, dvs. etiopier,

somalier, irakier, iranier, libaneser och syrier.

År 1992 bytte 3,3 % kommun bland dem som var födda i Sverige.

Det är mycket höga värden för de sex högsta totalt sett. De

ligger på 28 %. Men också de som invandrat 1991 har en mycket

hög rörlighet 1992. Sedan faller flyttningsfrekvensen långsamt

med vistelsetiden. Inte ens efter mycket lång tid i Sverige nås

den svenska befolkningens låga mobilitet.

Man brukar säga att flytta är som att synda -- har man gjort

det en gång, är man benägen att göra det fler gånger. Personer

som har flyttat är alltså ofta svagare förankrade. I fråga om

gruppen invandrare som per definition har flyttat och som har

lämnat mycket bakom sig, kan man förvänta sig en mycket större

rörlighet också i Sverige.

Detta aktualiserar Hela Sverige-strategins effekter. Vi menar

att den hade klart intressanta och rätt tänkta politiska inslag.

Det finns också mycket goda erfarenheter i många kommuner, där

man har bedrivit ett mycket aktivt mottagningsprogram och

lyckats väl.

Det blev en tydlig geografisk spridning av de nya

invandrargrupperna under en period från 1985 och fram till 1991.

Alla kommuner i Sverige fick ett ökat antal utomnordiska

medborgare 1984--1991. Det gäller samtliga då 284 kommuner,

medan 110 kommuner förlorade svensk befolkning. Det fanns alltså

ett tydligt drag av spridning.

/Bild 14/ Sedan kan man titta på befolkningens geografiska

förändring i Sverige 1984--1993. Den bild jag har här visar

förändringen för den totala befolkningen resp. icke-europeiska

medborgare. Det sker en ändring omkring 1991. Spridningen

upprätthålls länge av nyinvandringen. Det är tveklöst så att man

fram till 1991 får en tydlig spridning. Därefter blir det en

klart svagare effekt och en återkoncentration till storstäderna.

/Bild 15/ Nästa bild visar att det mellan 1980 och 1992 blivit

en mycket tydlig geografisk spridning för chilenska medborgare.

/Bild 16/ Vad beträffar förändringen under perioden 1984--1991

uppdelad på landsdelar ser vi att den svenska och nordiska

befolkningen i Stockholms län växt med ungefär 70 000 personer

och den utomnordiska befolkningen med omkring 20 000 personer.

I hela Götaland uppgick ökningen av den svenska och nordiska

befolkningen till omkring 100 000 personer och av den

utomnordiska befolkningen till ungefär 55 000 personer. Ungefär

samma förhållanden gällde för Svealand. Norrlands befolkning

skulle ha minskat, om den inte hade fått tillskottet av

utomnordiska medborgare.

/Bild 17/ Jag sade tidigare att alla kommuner åren 1984--1991

ökade sin utomnordiska befolkning. Detta gäller också för

kommuner som hade en mycket stor minskning av den svenska

befolkningen. I t.ex. Karlskoga, som förlorade flest svenska

invånare under den perioden, nämligen 1 500, växte den

icke-nordiska befolkningen med över 300 personer. Vi har samma

mönster i andra kommuner med stor svensk utflyttning, som

Gällivare, Kramfors, Ludvika, Kiruna, Sandviken, Söderhamn osv.

/Bild 18/ Trots Hela Sverige-strategin och dessa

spridningseffekter kvarstår en mycket stark geografisk

koncentration för vissa grupper. Hälften av personerna födda i

Turkiet respektive Iran återfinns i fyra kommuner. För turkar är

det fråga Stockholm, Botkyrka, Göteborg och Södertälje. För

iranier gäller det Stockholm, Göteborg, Uppsala och Solna. För

greker gäller att fem kommuner fångar in mer än hälften av

befolkningen, nämligen Stockholm, Göteborg, Botkyrka, Malmö och

Solna. För chilenare gäller det sex kommuner: Stockholm,

Botkyrka, Göteborg, Malmö, Norrköping och Uppsala. För

jugoslaver är det fråga om åtta kommuner. Vad gäller alla födda

i utomnordiska länder är motsvarande antal kommuner elva. För

att fånga in hälften av den svenskfödda befolkningen krävs

däremot 40 kommuner. Det är alltså fråga om en stark

koncentration.

/Bild 19/ Vad beträffar förändringarna 1992 i kommungrupper

svarade de tre storstadskommunerna, som tillsammans har

15--16 % av landets befolkning, då för mer än 26 % av den

utomeuropeiska inflyttningen till kommunerna och för 16--17 %

av den svenska inflyttningen. De mellanstora städerna, Uppsala,

Västerås, Örebro osv., har en ganska jämn fördelning av andelen

av befolkningen, andelen av utomeuropeisk inflyttning och

andelen av svensk inflyttning. De litet mindre kommunerna, med

50 000--100 000 invånare, har i stort sett samma profil som de

tre storstadskommunerna.

/Bild 20/ År 1994 utmärktes av en mycket stor inflyttning av

utländska medborgare till några kommuner. Vi har studerat tio

kommuner som nu på olika sätt har uppmärksammats, i motioner och

i andra sammanhang. Det gäller Botkyrka, Stockholm, Södertälje,

Uppsala, Malmö, Landskrona, Helsingborg, Göteborg, Uddevalla och

Västerås. I Botkyrka svarade de utländska medborgarna för

31 % av all inflyttning förra året. Landskrona utmärkte sig

speciellt genom att utländska medborgare svarade för 57 %,

vilket gav ett netto om drygt 900 personer. Stora

nettoinflyttningar förra året hade också Stockholm, Göteborg och

Malmö.

Jag sade tidigare att bostadssegregeringen inte är något

storstadsfenomen. Däremot är den ett speciellt storstadsproblem.

I storstäderna finns kvantiteterna och alternativ för den

svenska medelklassen och andra resursstarka som gör det möjligt

att välja bort högskattekommuner och sociala problem i skolor

och bostadsområden.

/Bild 21/ Vi har föreslagit en analysmodell för att studera

den ökade invandrarandelen i många bostadsområden och den typ av

flyttningar som genererar detta fenomen. Man kan rikta fokus på

det som vi kallar de segregationsgenererande flyttningarna, dvs.

det faktum att svenskar flyttar ut från och invandrare flyttar

in i ett område, vilket resulterar i en ökad andel invandrare.

Vi vet att detta får sociala konsekvenser. Man har inte alltid

kunnat tillgodose de behov som har uppkommit i denna situation

under de senaste åren. Inte minst har det gjorts neddragningar

som fått många negativa konsekvenser. Den problembild som man

får av denna segregationsgenererande flyttning leder i sin tur

till att en utflyttning kan hänföras till tidigare

segregationsgenererade flyttningar. Inflyttningen av invandrare

till området sker ofta via nätverk, nätverksgenererad

inflyttning. Man känner folk i och får selektivt information om

vissa områden.

Hela processen måste förstås studeras i ett institutionellt

perspektiv. Det är många olika förhållanden och politiska beslut

som påverkar hushållens resurser, strategier och behov. Det

finns också ett komplex som kan kallas institutionsgenererade

flyttningar, flyttningar som påverkas av vilket skattesystem man

har på bostadsmarknaden, huruvida det under vissa perioder är

mycket fördelaktigt att skaffa småhus i förhållande till andra

upplåtelseformer osv. Sådana förhållanden påverkar

flyttningsbeteendet, och det gör också andra förhållanden som

har att göra med bostadsförmedling, långivning och

kreditprövning.

Man kan inte gärna ha en politik för att styra bort människors

nätverksval. Att tillhöra ett socialt nätverk är en del av

individens liv, och man kan inte ha en politik för att bryta upp

sådant. Däremot är det förstås önskvärt att ha en vettig

institutionell inramning på området, och vi menar att en

bostadsmarknad som kännetecknas av instabilitet och osäkerhet,

där det är svårt att kort- och långsiktigt känna till

kostnaderna, helt enkelt gynnar personer som sitter inne med

information. De har lättare att bedöma riskerna och vad som är

fördelaktigt. En stabilitet i dessa avseenden är önskvärd.

Dessutom kan man förstås föra en politik som är direkt riktad

mot konsekvenserna av den segregerade bostadsmarknaden. Om detta

vittnar bl.a. många motioner. Man måste på något sätt bryta

denna cirkel.

Jag hinner inte närmare gå in på spörsmålet om åtgärderna. Vad

man skall göra är i stor utsträckning politiska frågor. Det

krävs ett omfattande och sannolikt mycket varierat batteri av

åtgärder för att förbättra situationen i de invandrartäta

bostadsområdena och för att långsiktigt integrera invandrarna i

det svenska samhället. Det har att göra både med sociala och

ekonomiska åtgärder i bostadsområdena, boendemiljö, socialt

mobilitetshöjande åtgärder och möjligheterna att geografiskt

föra en annan politik. Man har mer eller mindre övergivit Hela

Sverige-strategin. Vi såg positiva drag i den. Den borde kanske

ha åtföljts av en starkare satsning på mottagningsprogrammen,

längre tider och kraftfullare försök att integrera, men

samtidigt är den fria rörligheten en grundbult i systemet,

vilken gäller för alla medborgare som vistas i landet.

Ronny Nilsson: Jag är chef för Invandrarförvaltningen i

Malmö. Min framställning kommer i allra högsta grad att vara

problemorienterad, men jag skall först peka på en ljuspunkt,

nämligen att vi när det gäller introduktionen av nyanlända

numera har en offensiv strategi tillsammans med

arbetsförmedlingen. Jag kommer att kommentera bara vissa delar

av mitt utdelade bildmaterial.

/Bild Flyttningar till och från Malmö av utländska medborgare

1988--1994/

Flertalet av de inflyttade utländska medborgarna är relativt

nyanlända till Sverige och behöver introduktion. Det gäller både

flyktingar och andra invandrare. Denna kategori behöver

svenskundervisning i introduktionen. Vad gäller nettoflyttningen

kan sägas att de utländska medborgarna för det mesta har svarat

för kommunens befolkningsökning.

/Bild Invandrarna i Malmö årsskiftet 1994--95/

Andelen personer som är utrikesfödda har ökat kraftigt under

de senaste åren av 90-talet. Inberäknat de barn under 18 år som

är födda i Sverige med en eller två utlandsfödda föräldrar har

en fjärdedel av befolkningen i Malmö utländsk bakgrund. Denna

andel har ökat med en procentenhet under 90-talet.

/Bild Antal nyanlända till Malmö 1991--1994/

Vi har bättre grepp än tidigare över dem som flyttade in till

Malmö under åren 1991--1994 genom att vi då samordnade

mottagningen av flyktingar och introduktionen av andra

nyanlända i Malmö till Invandrarnämnden och

invandrarförvaltningen, som har ett ansvar både för

introduktionen och för det sociala stödet. Denna mottagning och

introduktion måste gälla både för flyktingar och för andra

invandrare, med anknytningar till svenskar men även till

tidigare invandrare. Ungefär 1 000 personer varje år som hör

till gruppen icke flyktingar behöver någon form av introduktion,

både från kommunen och från arbetsförmedlingen.

En bra och effektiv mottagning och introduktion avgörs dels av

de direkta resurser som finns för mottagningen av flyktingarna

och de andra invandrarna, dels av de samhällsresurser som finns

för barnomsorg, skola och sjukvård. En viktig faktor, som vi

gärna vill lyfta fram och i allra högsta grad har lyft fram

ytterligare under den senaste tiden, är möjligheterna till täta

möten med det svenska samhället. Många av de flyktingar och

andra invandrare som kommer till Malmö möter inte ett svenskt

samhälle där de bor utan ett annat samhälle. De har små

möjligheter att ha kontakt med svenskar och att använda svenska

språket.

/Bild Personer med utländsk bakgrund den 1 januari 1994/

Denna bild illustrerar invandrarsegregationen i Malmö. Två

tredjedelar av de 25 % av Malmös invånare som har utländsk

bakgrund bor i områden som är mera invandrartäta än

genomsnittet. Rosengård är det mest extrema exemplet.

/Bild Bostadsområden med den högsta invandrartätheten/

De tre områdena med den högsta invandrartätheten, vilka ligger

inom Rosengård, har ca 90 % andel personer med utländsk

bakgrund. Här kan också noteras att segregationen ökar i

accelererande takt. Under perioden 1990--1994 har den ökat med

20--30 % i vissa bostadsområden. I de mindre invandrartäta

områdena förekommer knappast någon ökning alls, medan de

tidigare invandrartäta bostadsområdena alltså i accelererande

grad blir ännu invandrartätare.

/Bild Andel arbetssökande utan arbete och i åtgärder första

halvåret 1994 i procent av befolkningen/

Invandrarnas situation karakteriseras också i allra högsta

grad av deras närvaro på arbetsmarknaden. Av de utomnordiska

medborgarna är 35 % sökande vid arbetsförmedlingen. Till detta

skall läggas att den andel utomnordiska medborgare som var

förvärvsarbetande år 1992 var 38 %. Av invånarna med svenskt

medborgarskap var 74 % i förvärvsarbete. Till detta skall

läggas att av Malmös befolkning fick 15 % socialbidrag någon

gång under år 1994 men att av dessa två tredjedelar var personer

med utländsk bakgrund. Merparten av dem som får socialbidrag har

alltså utländsk bakgrund. Detta ger sammantaget en bild av ett

ganska stort utanförskap.

/Bild Andel förvärvsarbetande i procent av befolkningen

20--64 år i Malmö 1992 efter nationalitet/

Andelen förvärvsarbetande var, som sagt, mycket låg bland

invånarna med utländskt medborgarskap, bland utomnordiska

medborgare 38 %. Inom vissa grupper var andelen ännu lägre,

bland medborgare från Afrika och Asien 20 % av personerna i

arbetsför ålder.

/Bild Utbildningsnivå i procent av befolkningen/

Det finns många orsaker till att dessa personer inte kommer in

på arbetsmarknaden, och en mycket viktig sådan är en bristfällig

skolunderbyggnad i hemlandet. Man lyfter ofta fram att många av

de högutbildade nyanlända flyktingarna inte får adekvat arbete,

och det är alldeles riktigt, men man glömmer många gånger att

tillägga att merparten av dem som kommer hit har en bristfällig

utbildning. Av de nyanlända under perioden 1991--1994, en

blandning av flyktingar och andra invandrare, har 30 % inte

utbildning motsvarande svensk grundskola vad gäller antalet år.

På dagens och framtidens arbetsmarknad gäller att man måste ha

grundskola och helst också gymnasieskola och yrkesutbildning.

Utan detta har man ytterst svårt att komma in på

arbetsmarknaden. Vi har där en av många förklaringar till att

dessa personer inte finns ute på arbetsmarknaden.

/Bild Bostadsområden med hög invandrartäthet:

socialbidragsberoende och andel förvärvsarbetande/

Hur ser det då ut i de aktuella bostadsområdena? Det är en

ganska skrämmande bild. Andelen invånare i Malmö med utländsk

bakgrund är, som nämnts, i genomsnitt 25 %. Jag har på bilden

tagit med områden med över 30 % invånare med utländsk bakgrund.

I Rosengårdsområdet Herrgården, där man under de senaste åren

haft en relativt stor andel av genomgångsboende för flyktingar,

har 92 % varit socialbidragstagare åtta, nio månader av året.

Det är alltså inte fråga om socialbidrag som komplement till

huvudinkomsten, utan många är långvariga som

socialbidragstagare.

De senaste uppgifterna beträffande förvärvsarbetande är från

1992, och de visar att situationen inte blivit bättre utan

snarare sämre. Andelen förvärvsarbetande bland utländska

medborgare var i Herrgården ca 12 %. I de andra starkt

segregerade områdena låg förvärvsfrekvensen på ca 30 %.

Samtidigt var socialbidragsberoendet mycket starkt. I genomsnitt

har 15 % av invånarna i Malmö haft socialbidrag under 1994,

medan andelen socialbidragstagare i Törnrosen både 1992 och 1995

var 71 %.

/Bild Bostadsområden med hög invandrartäthet: andel

invandrarelever i grundskolan och andel barn i barnomsorg/

I skolan är läget följande. I Herrgården var andelen

invandrarelever i grundskolan 87 % år 1994. Ökningen av denna

andel har sedan 1990 varit ganska kraftig. Av Malmös befolkning

har totalt 25 % utländsk bakgrund, men av eleverna i

grundskolan har 36 % invandrarbakgrund. Inslaget av invandrare

är alltså betydligt större i grundskolan. Till hösten lär

Rosengårdsskolan komma att få ca 800 elever, varav 40 elever

kommer att ha svenska som modersmål.

Vad gäller barnomsorgen är det i de invandrartäta

bostadsområdena färre familjer som har barnomsorg. Andelen i

Herrgården är högre, och skälet är nog att det i Herrgården bor

många nyanlända. Vi har ett intensivt program, som bl.a.

omfattar heltidsintroduktion, för de nyanlända flyktingarna och

invandrarna, och därmed får fler barnomsorg. Men bland dem som

har etablerat sig och blivit långvariga som socialbidragstagare

går andelen familjer med barnomsorg ned.

Det är sällan som barnen i dessa områden på ett naturligt sätt

har kontakter med svenska kompisar eller med det svenska

samhället. De barn som inte varit i barnomsorg har ytterligare

ett handikapp genom att vara sämre förberedda inför skolstarten.

/Bild Invandrarna i Malmö -- Sammanfattning/

Sammanfattningsvis kan sägas att de mest invandrartäta

bostadsområdena i Malmö har blivit ännu invandrartätare. Två

tredjedelar av dem som haft socialbidrag under 1994 har

invandrarbakgrund. I de invandrartäta bostadsområdena är

socialbidragsberoendet extremt högt och andelen

förvärvsarbetande extremt låg. Det finns få barn med svensk

bakgrund i skolan, och färre barn har barnomsorg.

30 % av de nyanlända saknar skolgång motsvarande svensk

grundskola. En sådan andel skulle innebära att av de vuxna

nyanlända under de senaste tio åren skulle 4 000 sakna

utbildning motsvarande svensk grundskola. Skulle vi gå tillbaka

ännu längre och ta med de arbetskraftsinvandrare som gick direkt

in i arbete men som i dag är arbetslösa, skulle vi finna att

antalet med behov av utbildning är betydligt större.

På 1980-talet och i början av 1990-talet var mottagandet och

introduktionen av de nyanlända alltför passiv. Den blev en

inskolning i utanförskap. Det är dock bara en del av det hela.

Det är en alltför stor fokusering på undervisningen i svenska.

Någon reagerar säkert på det. Sfi-lärarna i Malmö har också

reagerat på det. Vi menar inte att vi skall ha en sämre

svenskundervisning eller lägre ambitioner. Svenskundervisningen

måste ses i ett annat sammanhang, dvs. man måste först definiera

vad invandrarna kan och vill själva och därefter styra

introduktionen och vilken svenskundervisning som skall ges.

Tidigare har det varit så att de har fått svenskundervisning

först och därefter någonting annat. Vi menar att man måste ta

detta tillsammans.

Glappet mellan kommunens introduktion och

arbetsmarknadsresurserna är problematiskt. Vi har i Malmö ett

bra samarbete med arbetsförmedlingen. Vi har utvecklat olika

former av samarbete. Men det är väntetider på

arbetsförmedlingens åtgärder. De väntetiderna innebär

passivisering och att svenskkunskaperna går tillbaka. Vad händer

då? Man går inte hem och pratar svenska med grannarna, för de

pratar inte svenska. Man går hem och pratar sitt hemlandsspråk.

När arbetsförmedlingen får möjlighet att ta tag i invandrarna

måste de börja om med svenskundervisning.

En viktig del är att de nyanlända möter ett svenskt samhälle.

Kommunen får ingen kompensation för kostnadsökningar i

barnomsorg och skola. Tillskottet till barnomsorgen i Malmö var

600--700 barn under 1994. Kommunen fick ingen kompensation. Till

grundskola och gymnasium kom ytterligare 1 000 barn. Dessutom

tillkommer sjukvård. Vi har inte fått någon kompensation.

Om de som kom 1994 framöver kommer att ha samma

förvärvsfrekvens som det är för närvarande kommer fr.o.m.

1997/98 kommunens socialbidragskostnader att öka med minst 75

miljoner kronor. Det gäller bara de som kom 1994.

Föreslagna och beslutade förändringar i socialförsäkringar och

arbetsmarknadspolitik kommer att öka Malmös

socialbidragskostnader med 70--100 miljoner kronor fr.o.m. 1996.

Då skall ni veta att två tredjedelar av socialbidragstagarna i

Malmö har invandrarbakgrund. Det kommer att slå hårt mot de

grupperna.

Avslutningsvis vill jag ta upp vad vi tycker behöver göras.

Det behövs ett offensivare mottagande och introduktion av

nyanlända. Man måste jobba med flera delar. Man måste tydligare

tala om för individerna vilka förutsättningar som finns i

Sverige, så att människorna själva kan ta ett ansvar. Man måste

utgå från flyktingarnas och invandrarnas bakgrund men även de

förutsättningar och krav som finns i det svenska samhället.

Lågutbildade måste direkt få chans att visa att de kan inhämta

baskunskaper. De senaste åren har vi varit dåliga på det.

Tidigare har vi menat att de som har varit analfabeter eller

haft få skolår i hemlandet inte orkar med mer än högst tre

undervisningstimmar i svenska per dag och absolut ingenting

annat, t.ex. matematik. Det finns kommuner, inklusive Malmö, där

man har tyckt att de inte orkar med mer än någon enstaka dag i

veckan med undervisning. Vi har ändrat på det i Malmö nu.

Fr.o.m. januari går de lågutbildade som är under 35 år in i

heltidsstudier. De läser svenska på halvtid och övriga basämnen

resten av tiden. De som inte klarar av det skall själva visa

det. Då går vi in med andra introduktionsinsatser, praktik och

orienteringskurser. Kraven på den svenska arbetsmarknaden är att

man har en god basutbildning. Vi håller på att genomföra detta i

Malmö och har kommit rätt långt. Dessutom är det nödvändigt att

de som har små möjligheter att konkurrera på arbetsmarknaden

direkt får visa vad de kan genom särskilda

sysselsättningstillfällen. Det finns inte tillräckligt med

arbetstillfällen. Man måste arrangera en del.

Arbetsmarknadsåtgärder och arbetsmarknadsutbildning måste

synkroniseras med den grundläggande introduktionen. Där har vi

kommit rätt långt i Malmö. Jag tycker att det borde vara ännu

mer integration och synkronisering. Det är på det sättet vi

tydliggör krav och förutsättningar och också respekterar

individen.

Vi har från kommunen framfört i olika sammanhang att nyanlända

flyktingar måste möta ett svenskt samhälle. Det gör de inte i

Malmö, inte i Rosengård, inte i centrum, inte i Kroksbäck eller

i Holma. Där möter de inget svenskt samhälle. Då blir det en

dålig introduktion och en dålig start i Sverige.

I Malmö kvarstår många invandrare sedan tidigare. Där måste vi

gå in med särskilda sysselsättningstillfällen. Vi har påbörjat

ett samarbete och kommer att söka stöd och medel för särskilda

sysselsättningstillfällen dels från regering och riksdag, dels

från andra fonder. Det har vi startat med. Vi måste ifrågasätta

lagar, förordningar och synsätt, både när det gäller

arbetsmarknaden och annat. Det måste vara en massiv satsning på

särskilda sysselsättningstillfällen. I t.ex. Rosengård finns få

förvärvsarbetande, många långtidssocialbidragstagare med låg

skolunderbyggnad. Där måste vi ordna särskilda

sysselsättningstillfällen och en omfattande grundutbildning. Det

senare är det många som inte kommer att klara av. Det kanske

dock är fler än vad vi tror som kommer att klara av en

grundutbildning. Det är vi som tidigare har bestämt att de inte

orkar. Så är det i mångt och mycket, när jag ser hur vi har

hanterat de lågutbildade.

Ordföranden: Tack så mycket. Det var en fyllig redovisning

av situationen i Malmö. Jag vet att Göteborg och Stockholm också

gärna vill komma in. Jag tänkte dock att vi skulle använda några

minuter till korta frågor.

Margit Gennser: Jag vet att Ronny Nilsson har gjort ett

bra arbete i Malmö. I stadsrevisionen hade vi för fyra fem år

sedan en revision om socialbidragsberoende. Där redovisades en

stor passivitet. Där skall jag ge Ronny Nilsson en honnör. Men

jag skall också vara något av en djävulens advokat. Denna

uppgift är ju oerhört svår.

De senaste två åren har vi fått in 3 100 sekundärinvandrare.

Samtidigt vet vi att det blir ungefär 600 nya jobb fram till

sommaren 1996. Det är många sökande till varje jobb. Kommer det

inte trots allt att leda till en ännu större ökning av

arbetslösheten och bidragsberoende?

Jag har en fråga som jag vill ställa till dem som kan

arbetsmarknadssidan. Det finns faktiskt okvalificerat arbete som

man söker folk till om somrarna, ute på landsbygden utanför

Malmö. Det är grönsaksplockning osv. Där har man haft svårt att

rekrytera folk under ganska många somrar. Förmedlar ni sådana

jobb till dem som finns i Rosengård och andra invandrartäta

områden? Tidigare har det varit polacker som har fått särskilda

uppehållstillstånd på sommaren. Tar ni vara på dessa

möjligheter?

Maud Björnemalm: Det verkar som om både Roger Andersson

och Ronny Nilsson var helt överens om att vi måste ha en annan

strategi när det gäller mottagandet. Roger Andersson kallade det

en annan geografisk politik. Är ni då överens om att de som tas

emot inte skall ha rätt att flytta under introduktionstiden,

utan de skall stanna den tiden i den kommun där de är placerade?

Jag skulle vilja veta om jag missuppfattade Ronny Nilsson när

det gäller barnomsorgen i Herrgården. När föräldrarna har slut

på introduktionstiden eller är arbetslösa får barnen inte vara

kvar i barnomsorgen. Är det riktigt?

Rune Backlund: Jag har en fråga till representanterna för

Malmö när det gäller mottagandet. Ni har ju ett avtal med

Invandrarverket som innebär att ni har en viss möjlighet att

planera en del av mottagandet. Min fråga är: I vilka

bostadsområden placerar ni de nyanlända som ni tar emot enligt

avtal? Hamnar de i de bostadsområden där det redan finns en hög

andel invandrare, eller placeras de aktivt i andra områden? Om

de placeras i andra bostadsområden, sker det då en omflyttning

efter en tid, på så sätt att de ändå söker sig till de områden

som har den högsta andelen invandrare?

Har ni individuella introduktionsplaner, vilket ju är möjligt

i flyktingmottagandet?

Margareta E Nordenvall: Jag har också en fråga till

representanterna för Malmö. Jag tänkte fråga om det finns ett

intresse hos invandrarna för att själva bryta segregationen. Då

skulle man t.ex. kunna tänka sig att de, nu när det finns

möjlighet att välja skola, har valt att sätta sina barn i skolor

utanför området Herrgården. Har ni sett den förändringen?

Ronny Nilsson: Ökad inflyttning av invandrare innebär med

all sannolikhet ökad arbetslöshet. Det är helt klart.

Vi har individuella introduktionsplaner fullt ut för alla,

inklusive andra nyanlända. I samarbete med arbetsförmedlingen

har vi ett mycket tydligt program. Vi har 2 300 i

svenskundervisning i dag. I vår, när vi kommer i gång med en del

andra aktiviteter, kommer 1 000 av dem att delta i introduktion

på heltid.

Eva Sjöstedt: När det gäller Hela Sverige-strategin har

Malmö uppvaktat föregående borgerliga majoritet här i riksdagen

om ett lagförslag. Det förslaget står samtliga politiska partier

i Malmö bakom. Vi är mycket bekymrade över den situation som

råder.

Margit Gennser tog upp en fråga som jag inte riktigt förstod.

Under de senaste åren har sekundärinflyttningen inte varit det

stora problemet. Det har varit direktutflyttning från

förläggningar till tomma bostäder i Malmö.

En fråga gällde vårt avtal med Statens invandrarverk. Malmö

hade ett avtal med Statens invandrarverk om att ta emot 950

personer. Det kom 4 200 flyktingar. De signaler som gavs från

politikerna genom de fattade besluten innebar att de flyttade

från förläggningen direkt ut till bostäder i Malmö. Vi har inte

i kommunen kunnat styra var människor skall bo. De har helt

enkelt skaffat egna kontrakt och skrivit sig i Malmö. Det är så

det har gått till.

Vi har brist på barnomsorgsplatser i Malmö. Det innebär att

man för närvarande inte har rätt till barnomsorgsplats om man

inte har något jobb. Om man däremot har varit inne tidigare i

barnomsorgen och fått arbete på nytt garanteras man plats i

barnomsorgen inom två månader. Vi har alltså en mycket stor

brist på barnomsorgsplatser.

Ronny Nilsson: Det förslag vi har lagt fram från kommunen

innebär självfallet en rättighet att flytta. Men det är en annan

fråga var man skall få sitt samhällsstöd. Det är två vitt skilda

saker.

Maud Björnemalm: Eftersom barnen har svårt med svenska

språket, skulle man inte kunna anse att de har särskilda behov

och därför borde ha en plats i barnomsorgen?

Eva Sjöstedt: Svaret är ja. De flesta barnen kommer in i

barnomsorgen under den tid föräldrarna läser svenska. De kommer

alltså in genom särskild prioritering. När svenskundervisningen

och introduktionen är slut kan barnen inte stå kvar i

barnomsorgen.

Jonny Kärnkvist: Det ställdes en fråga om hur vi förmedlar

lantbruksjobb. Problemet är att dessa jobb ligger någon eller

några mil utanför Malmö. Kommunikationerna är inte anpassade

till arbetstiderna. Vi har haft något lantbruksföretag som

självt har ordnat med bussning. Det har heller inte fungerat.

Det har varit ett avtalsstridigt uppförande från arbetsgivarna.

De har inte betalat löner om det regnade osv. Det är inte

alldeles lätt med lantbruksjobb. Länsarbetsnämnden gör en

prövning inför varje år om man skall bevilja

arbetskraftsinvandring för just dessa jobb. Vad jag vet prövar

man det mycket noggrant innan man fattar beslut.

Ordföranden: Margareta Nordenvall tyckte inte att hon fick

något svar på sin fråga om skolval.

Margareta E Nordenvall: Vi vet ju alla att flyktingar och

invandrare söker sig till invandrartäta områden, och det är ju

förståeligt att man söker en basal trygghet. Men när man väl har

hamnat i det invandrartäta området och inser att barnen inte

kommer att få möjlighet att anpassa sig eller komma in i det

svenska samhället, då kanske man väljer att sätta sina barn i

andra skolor. Den tendensen har vi sett i Stockholm, och jag

undrar om man också har sett den i Herrgården eller Rosengård.

Eva Sjöstedt: Nej, den tendensen har vi inte sett i Malmö.

Däremot har vi sett att etablerade invandrare med jobb har

flyttat ut från Rosengård och att nya flyktingar har flyttat in

i området. Det är fråga om mycket resurssvaga människor, och de

utnyttjar inte möjligheten att flytta över sina barn till andra

skolor. Den skolpeng som infördes i Malmö under föregående

mandatperiod har inte heller medverkat till detta, det visar

siffrorna från framför allt Rosengård.

Lars Johansson: Jag får tacka för inbjudan till

socialförsäkringsutskottet och övriga utskott. Vi är några

personer från Göteborg som dels representerar kommunledningen,

dels två stadsdelsnämnder, Biskopsgården och Gunnared, som har

en kraftig inflyttning av utländska medborgare.

Roger Andersson och Ronny Nilsson har nu ganska utförligt

redovisat situationen i Sverige och i Malmö. Jag tror därför att

jag i alla fall inte inledningsvis behöver upprepa det de har

sagt, eftersom den bild de har redovisat sammanfaller väldigt

väl med situationen i Göteborg och också i Botkyrka, där

utskottet tidigare har varit.

Jag skulle vilja ta upp några frågor som jag tycker är

väsentliga mot bakgrund av den redovisning som har gjorts.

Låt oss först titta på Hela Sverige-strategin, och låt mig

göra det hela väldigt tydligt. I Mora, som väl är bland det mest

svenska vi har, finns det 20 000 invånare, och där bor ungefär

700 invånare med utländskt medborgarskap. I Gunnareds

stadsdelsnämndsområde bor 20 000 invånare, och under de nio

första månaderna 1994 tog man där emot 700 personer med

utländskt medborgarskap. Jag tycker att detta visar väldigt

tydligt att denna Hela Sverige-strategi inte fungerar.

Den overheadbild som nu ligger framme, och som är den enda jag

skall visa, visar väldigt tydligt hur inflyttningen till

Göteborg har varit. Vi kan här se att flyktingmottagandet 1994

var väldigt högt -- det rörde sig totalt om närmare 5 000

personer -- och bilden visar också hur många utländska

medborgare som kom till Göteborg från andra kommuner. Detta

innebär att totalt närmare 9 000 utländska medborgare kom till

Göteborg under 1994. Detta skall ses i relation till vårt

befolkningstal totalt sett. Vi är 443 000 invånare. 95 000 har

invandrarbakgrund, och hälften av de 95 000 är utländska

medborgare.

Vi har en oerhört stark koncentration av invandrare till fyra

stadsdelsnämndsområden. Jag har redan nämnt två av dem, Gunnared

och Biskopsgården, som är representerade här i dag. De två andra

områdena är Lärjedalen och Bergsjön. Varannan invånare i dessa

fyra områden är svensk, och där bor totalt sett 75 000

invånare. Det vi har i dessa fyra områden är vad man har i

Botkyrka här i Stockholmsområdet. Det sammanfaller ganska väl om

man talar om koncentration. Utskottet har ju varit i Botkyrka,

så jag behöver därför inte berätta om situationen i Göteborg.

Däremot finns anledning att peka på ett par saker. I dessa

områden i Göteborg kan man naturligtvis hitta precis samma

sociala förhållanden som i motsvarande områden i Malmö.

Ohälsotalen är höga. Väldigt många människor har

förtidspensioneringar, långa sjukskrivningsperioder och

liknande. Samtidigt är socialbidragskostnaderna väldigt höga,

och därmed är också kostnaderna för kommunen väldigt höga.

Därtill kommer att arbetsmarknadssituationen är mycket

allvarlig för denna grupp av människor. Skälet till det är att

det har skett väldigt stora förändringar på arbetsmarknaden

under hela 90-talet. Vi har nu tillsammans med Länsarbetsnämnden

i Göteborg granskat den budgetproposition som regeringen lade

fram i januari och tittat på vad konsekvenserna kommer att bli

för arbetsmarknadspolitikens del.

Man bör här känna till bakgrunden, nämligen att när industrin

sökte folk i Göteborgsområdet kring 1990 räckte det i 50 % av

fallen med att man som sökande hade grundskoleutbildning eller

liknande. 1994 är det bara 15 % av den personal som rekryteras

som klarar sig med grundskoleutbildning. Resten måste ha

gymnasieutbildning eller högskoleutbildning för att komma i

fråga på den göteborgska arbetsmarknaden inom industrin. Jag

vet, även om vi inte har tagit fram uppgifter om det, att

utvecklingen inom stat och kommun är liknande, att man också där

i dag kräver högre utbildning av den personal som rekryteras.

Detta gör att människor som inte har denna utbildning får det

mycket svårare att komma ut på arbetsmarknaden. Det räcker då

inte med rekryteringsstöd av typ RAS, utan det behövs mycket

aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser för att människor som

inte har den utbildning som fordras skall kunna komma i fråga på

den svenska arbetsmarknaden.

Det är därför vi har gjort en genomlysning av den proposition

som riksdagen har tagit ställning till -- och kanske kommer man

sedermera att få ta ställning till också andra åtgärder på detta

område. Vi räknar för Göteborgs del med en reducering

motsvarande 60 % av de olika arbetsmarknadsinsatserna -- det

gäller beredskapsarbeten, ALU, invandrarpraktik och

ungdomspraktik. Detta innebär att den här gruppen av människor i

större utsträckning kommer att få konkurrera med ungdomar och

handikappade på arbetsmarknaden. Det blir mot den bakgrunden en

oerhört svår pedagogisk uppgift att föra en politik som

resulterar i att invandrarna får möjlighet att göra sig gällande

på arbetsmarknaden. Jag vill framför allt uppmärksamma er på att

det nu håller på att ske något som är allvarligt och som vi

faktiskt måste ändra på för att vi skall få förutsättningar att

genomföra aktiva insatser.

Vad vi talar om och vad vi har diskuterat med

Arbetsförmedlingen i Göteborg är att skapa en särskild

arbetsförmedlingsorganisation med särskilda arbetsförmedlare som

tar sig an invandrarna, går igenom deras situation, vilket

utbildningsbehov som föreligger, varvar det med praktik -- det

blir naturligtvis fråga om invandrarpraktik, men vi måste få

många fler platser -- och andra former av beredskapsarbete, som

vi vill ha kvar för att det skall vara möjligt att varva

utbildning och praktik, och som sedan tar invandrarna i handen

och går till arbetsgivarna och ser till att de får ett arbete.

Man måste jobba oerhört handgripligt med detta, och det måste

finnas resurser avsatta för den typen av aktiva åtgärder. I

annat fall är vi rädda för att än fler kommer att hamna, eller

rättare sagt blir kvar, utanför arbetsmarknaden och inte komma

in där, och då kommer socialbidragsberoendet att bli ännu större

för den gruppen av människor.

I det kompendium som vi har delat ut har vi också redovisat

hurdan utvecklingen framdeles kommer att bli för flyktingar som

inte omfattas av generalschablon och liknande.

Socialbidragskostnaderna kommer i det fallet att öka dramatiskt

om man inte kan jobba med aktiva arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Detta har vi jobbat med sedan i höstas, i ett

samarbete mellan kommunen och arbetsmarknadsmyndigheten i

Göteborg, och vi kan nu konstatera att vi genom aktiva åtgärder

har lyckats få ner socialbidragskostnaderna under perioden från

oktober till den senaste mätningen i januari. Det handlar här om

ett antal hundra miljoner kronor. Men om det instrumentet nu

försvinner är vi tillbaka i ett ökat bidragsberoende. Detta ser

vi som den allvarligaste frågan just nu när det gäller

invandrarpolitiken i Göteborg.

Det finns naturligtvis mycket mer att säga om Hela

Sverige-strategin. Det är märkligt att Sverige har en väldigt

tydligt reglerad invandring men att all reglering tydligen

upphör efter det. LMA-lagen, lagen om mottagande av asylsökande,

som riksdagen fattade beslut om för något år sedan, är ett

väldigt tydligt exempel på detta. Den lagen gör det möjligt för

de asylsökande att flytta till vilken kommun de vill.

Invandrarverket har tagit fram statistik som mycket tydligt

visar att koncentrationen till storstäderna nu ökar ytterligare.

Vi menar att den typen av åtgärder minskar statens engagemang i

invandringspolitiken. Här måste det till en skärpning om vi

skall leva upp till Hela Sverige-strategin.

Jag tror också att försörjningsstödet är oerhört väsentligt.

Man måste föra en aktiv arbetsmarknadspolitik för invandrarna,

och det måste vara väldigt tydligt, gärna någon form av gräddfil

för invandrarna. Gör man inte det måste man på annat sätt

solidariskt finansiera försörjningsstödet till invandrarna. Det

handlar då inte om generalschabloner utan om att försörja den

gruppen av människor på samma sätt som vi försörjer andra

människor som inte har en egen inkomst att försörja sig med. Man

kan inte överlåta till Botkyrka, Landskrona, Göteborg, Stockholm

och andra kommuner att stå för hela det försörjningsansvaret,

eftersom det för vissa individer kommer att handla om

försörjning livet ut eller tills de uppnår pensionsålder, medan

det för andra kanske bara blir aktuellt under kortare perioder.

Det är en omöjlig uppgift att förklara för kommuninvånarna att

en och samma kommun skall ha så stora kostnader för vissa

grupper. Varför kan inte de andra kommunerna vara med och dela

på de kostnaderna? Det är ju faktiskt en fråga för hela

samhället att visa solidaritet med de flyktingar vi tar emot i

Sverige, och då måste också hela Sverige vara med och betala de

sammanlagda kostnaderna för detta.

Ordföranden: Nu lämnar jag ordet fritt för en diskussion

med frågor, svar och synpunkter. Varsågoda!

Bo Könberg: Jag tänkte ta tillfället i akt att ställa ett

par frågor som rör just inriktningen mot arbetsmarknaden. Vid

genomgången av situationen i Malmö fick vi ju en ganska tydlig

bild av att man där mer inriktar sig mot arbetsmarknadsfrågor.

Något förvånad är jag kanske över att det har dröjt så länge,

men å andra sidan får man väl vara glad över det som ändå sker

och att det går åt rätt håll, även om problemen förstås är

jättelika.

Ronny Nilsson nämnde i förbifarten att han ville ifrågasätta

vissa regler på arbetsmarknaden. Jag är litet nyfiken på vilka

regler han då tänker på.

Det andra jag vill ta upp är invandrarpraktiken, vilken i

årets budgetförslag sägs användas i mycket mycket liten

utsträckning. Företrädarna för AMS sade att de skulle återkomma

i frågan. Jag skulle vilja ha en kommentar antingen från

kommunernas sida eller från arbetsmarknadsmyndigheterna om hur

det kommer sig att man inte kommer längre i utnyttjandet av

invandrarpraktiken och om det finns förhoppningar om att det

ändå går åt rätt håll.

Maud Björnemalm: Med tanke på vad Lars Johansson sade

skulle det vara intressant att få litet synpunkter från

Invandrarverket vad gäller de asylsökandes rätt att bo var de

vill.

Margit Gennser: Efter vad jag förstår har den senaste

talaren funderat på om invandrarkostnaderna egentligen inte

borde bäras direkt av staten. Man kan då fråga sig hur det

skulle vara praktiskt möjligt. Vi har naturligtvis den kommunala

pengapåsen, men vi vet att det finns väldigt mycket

schablonregler. Det skulle i så fall vara ett direkt stöd, t.ex.

ett socialbidrag direkt till invandrarna. Då frågar man sig:

Skulle vi få mer rörlighet på arbetsmarknaden då, när staten

skulle kunna begära att man tar de jobb som finns?

Jag skulle också vilja ställa en andra fråga. I Malmö har vi

under en period av 20--25 år tappat väldigt mycket av

okvalificerade, inte så högt kvalificerade industrijobb i och

med att textilindustri, gummiindustri, skoindustri osv. har

slagits ut. Det måste väl ändå vara mycket svårt att utbilda

människor som knappt har grundskolekompetens till de nya,

kvalificerade arbeten som finns? Är detta en möjlighet?

Lars Johansson: Först till frågan om försörjningsstödet.

När generalschablonen infördes 1990 hade vi bland invandrarna en

sysselsättning på ungefär 60 %. De siffror jag har fått från AMS

för det första halvåret 1994 visar att sysselsättningen bland

invandrarna nu har sjunkit till 37 %. Tanken var att kommunerna

skulle svara för introduktionen i det svenska samhället. Det

finns naturligtvis i detta sammanhang brister också i

kommunerna, även i Göteborg, men det är ändå ett kommunalt

ansvar att ordna introduktionen i samhället vad gäller hur

samhället fungerar, att se till så att barnen går i skola, att

det finns barnomsorg, äldreomsorg, bostad, osv.

Introduktionen på arbetsmarknaden borde däremot enligt min

mening fullt ut vara ett statligt ansvar. Jag menar att man i

den delen skall lägga ansvaret på AMS och att AMS skall ha ett

försörjningsstödsansvar fram till dess att man ser till så

att invandraren kommer i arbete. Jag tycker att det är ganska

rimligt. På så sätt får AMS ett väldigt tydligt uppdrag. Det

blir tydligare än det man har i dag.

Anna Santesson: Det är riktigt att det blev en trög start

för invandrarpraktiken, men vi har under de senaste veckorna

kunnat notera att det accelererar. Jag tittade i går på siffror

som visar att det ligger på omkring 3 500 i hela riket. Man kan

kanske tycka att det inte är så våldsamt många, men tanken är

att det skall röra sig om i genomsnitt 5 000 per månad under

året.

Vi har i vår framställning inför sysselsättningspropositionen

föreslagit att regelverket kring invandrarpraktiken skall mjukas

upp så att man når inte bara invandrare som har varit högst fem

år i landet utan även sådana som har varit här under en längre

period. Problemen försvinner för det mesta inte i och med att

man blir svensk medborgare, utan de kan vara lika stora för det.

Invandrarpraktiken har alltså ökat i omfattning, och den ökar

snabbare och snabbare, vilket ju är glädjande.

Jonny Kärnkvist: Även jag vill säga något om

invandrarpraktiken. Jag representerar ett kontor som har drygt

2 000 inskrivna, och det är alltså fråga om utomnordiska

invandrare. Vi har satsat på invandrarpraktik ända sedan i

höstas. Också vi hade en trög start. I november hade vi ett

femtiotal ute, i februari 115, och nu närmar vi oss 150. Vi ser

ett större och större intresse hos arbetsgivarna, och vi ser

också att de som började i höstas och som nu har gått sin period

får stanna kvar i jobb. Vi har ingen utvärdering klar, så jag

kan inte presentera några siffror. Ett betydande antal kommer

ändå att få fortsätta jobba under kortare eller längre tid, och

det handlar också om fasta anställningar.

Ronny Nilsson: Jag talade tidigare om ändrade

förordningar, regler och sådant vad gäller särskilda

sysselsättningstillfällen. Jag tänkte då på möjligheten att

arbeta med socialbidrag och lönesättningar men också på

möjligheten att ordna arbetstillfällen i bostadsområden som

Rosengård eller Holma. Det kan nu ta rätt lång tid. Jag tänker

mig att man mycket smidigare skulle kunna ändra stadsplaner, ge

byggnadslov och sådant, självklart med bibehållna krav på

arbetsmiljön. Det kommer nog att krävas smidighet i de här

sammanhangen. Vi skall nu så smått börja testa detta, men vi

räknar med att få en del hinder på vägen.

Ulla Wallering Fall: Bestämmelsen om att asylsökande har

rätt att bo i kommunerna under väntetiden trädde i kraft den 1

juli. Vi har från Invandrarverkets sida följt detta och vid två

tillfällen avrapporterat till regeringen. Det är riktigt att

detta har ökat hela tiden och att det har fått en stor

omfattning. I dag bor 38 % av dem som väntar på

uppehållstillstånd i eget boende i kommunerna. Den grupp det

handlar om består av ca 8 000 personer. Koncentrationen till

storstadsområdena är mycket tydlig. 52 % bor i Stockholm,

Göteborg och Malmö, fördelade så att 2 400 bor i Stockholm, 700

i Göteborg och ca 500 i Malmö.

Under hösten har ca 22 000 personer fått uppehållstillstånd,

och av dem har 10 % varit placerade i eget boende i kommunerna.

Det är alltså 2 000 som genom att de redan bodde i en kommun

när uppehållstillståndet beviljades fick sin placering i en

kommun. I ca 50 % av fallen är det fråga om en storstad.

Vi har i vår rapport till regeringen påtalat att det här

urholkar Hela Sverige-strategin. Det är trots allt en så stor

grupp av de asylsökande som väljer sitt eget boende och som bor

kvar när uppehållstillståndet beviljas. Vi har också sagt till

regeringen att vi vill fortsätta följa utvecklingen i fråga om

den här gruppen och återkomma med en rapport vid

budgetårsskiftet. Vi har nämligen haft en väldigt omfattande

mottagning av flyktingar i kommunerna, och det är svårt att se

och renodla hur stor påverkan den här gruppen får på hur våra

kommunförhandlingar fungerar och hur avtalen med kommunerna kan

utvecklas.

Bo Könberg: Det var intressant att höra att det tydligen

går åt rätt håll med invandrarpraktiken, och det är extra

intressant om den fungerar, som antyddes av företrädaren för

Malmö, i den meningen att många av dem som får pröva på jobb

också får chansen att stanna. Hela tanken bakom

invandrarpraktiken var ju att det här är en grupp som, i

jämförelse med andra grupper på den traditionella

arbetsmarknaden, förmodligen tjänar på att få visa upp sig.

Jag skulle vilja veta litet mer om det som Ronny Nilsson

talade om vad gäller förändringar i socialbidrag och

lönesättning.

Ronny Nilsson: Jag kan inte ge något ytterligare svar nu.

Vi får väl dyka rakt in i detta och återkomma när vi stöter på

problemen. Men vi räknar med att det kommer att uppstå en del

hinder. Det är inte alltid så enkelt att man som

socialbidragstagare kan säga att man skall ha exakt samma summa

i socialbidrag som man hade fått om man haft ett arbete. Om jag

är rätt påläst när det gäller socialtjänstlagen är det inte så

enkelt. Vi återkommer när vi stöter på problemen.

Maud Björnemalm: Vi har hört mycket nu om kommunernas

problem när det gäller asylsökande som bosätter sig i

kommunerna. Jag undrar hur man klarar barnen och deras skolgång.

Ingela Bergendal: Jag sitter som ordförande i

Biskopsgården, en invandrartät stadsdel i Göteborg som har

22 000 invånare. En skoldag för eleverna i Biskopsgården består

ofta av att man går med stor entusiasm till sin skola för att

möta sina klasskamrater. Man upplever inte att det är någon

skillnad på kamraterna som kommer från många olika länder. Men

man upplever skillnader när man jämför sig med andra områden när

det gäller möjligheten att få tillgång till det svenska språket

till fullo och gå vidare till gymnasiestudier. Det är där vi har

de stora problemen. Hur kan vi motivera våra elever att gå

vidare med sina studier?

Gällde frågan hur vi möter våra barn i skolan?

Maud Björnemalm: Jag undrar hur man får kännedom om när

asylsökande kommer och slår sig ner i kommunerna. Hur får man

kännedom om barnen? Klarar man av att få barnen i undervisning

med så kort varsel?

Ingela Bergendal: Jag ser inte det som ett problem. Vi kan

mycket snabbt fånga upp de invandrare och flyktingar som kommer

till vår stadsdel. Det finns många tillfällen där vi möter dem i

olika sociala situationer. Vi har t.ex. de öppna förskolorna där

vi möter många av de grupper som kommer till oss. Där är

socialtjänsten tidigt inkopplad och kan möta problemen. På så

vis kan de slussa dem in i vårt samhälle.

Problemet är att vi i vår stadsdel har skolor där andelen

invandrare utgör 90 % och skolor där den ligger strax över

20 %. Det är där svårigheterna uppstår. Hur skall vi få

resurser så att våra lärare kan möta språkproblemen både hos den

svenska eleven och invandrareleven? Det är ett stort problem,

och det är där vi måste få hjälp.

Det finns en annan sak som vi också måste få hjälp med när de

väl har flyttat till oss. Dessa flyktingar och invandrare har

inget val i dag i vilket område de skall bo. I det område som

jag är ordförande för är en stor procent av bostäderna

lägenheter. Men i de områden som gränsar till mitt är det

villor. Invandrarna kan aldrig välja att bo i de andra områdena.

Det finns inget alternativ för dem. Det måste vi också få hjälp

med. Hur väljer en invandrare i dag att flytta in i en storstad?

Jo, man väljer den stadsdel där det finns lediga lägenheter, och

det finns det i det område där jag är ordförande.

Vi har också problem när det gäller skolorna. Vad gör man som

lärare när man har en enda svensk elev? Och vad gör man som

invandrarförälder? De vill inget hellre än att komma in i vårt

samhälle. De vill få möjligheter att arbeta.

Men, som Lars Johansson sade, vad är det man efterfrågar i dag

på arbetsmarknaden? Jo, det är högutbildad arbetskraft. Det är

inte de som bor hos mig i min stadsdel. De har inte fått

möjligheten att gå vidare i gymnasieskolan på grund av att våra

resurser inte alltid räcker till.

Men det finns en otrolig entusiasm. I vår stadsdel har vi

20--30 olika projekt som skall skapa möjligheter för eleverna

att få en bättre skolgång.

Bengt Eliasson: Det gäller en fråga som komplicerar detta

ytterligare. När man tittar på de låga sysselsättningsnivåerna i

de här områdena kan man konstatera att väldigt få har sina barn

i barnomsorg. Det innebär att man inte heller får den chansen

att lära sig svenska innan man börjar skolan. Vi har exempel på

barn som är födda i Botkyrka och kommer till skolan i första

klass och egentligen inte kan någon svenska.

Vi har ju skurit ner även där. Om man skall få någon ordning

på skolan måste man nog experimentera med någon form av

språkförskolor för barn i den åldern. Vi har prövat att ha en

öppen förskola med grupper där barn skrivs in just för att träna

svenska. Det kräver ju också resurser. Detta komplicerar

tillvaron ytterligare när det gäller skolgången.

Ordföranden: Som en kommentar till det vill jag säga att

vi tyckte att de tankar om en särskild språkförskola för barn

som egentligen är hemma hos sina föräldrar som ni satt i sjön på

åtminstone ett ställe i Botkyrka lät väldigt offensiva.

Rose-Marie Frebran: Jag undrar om man i storstäderna, där

de här invandrartäta områdena finns, har jobbat konkret och

målmedvetet med sådana saker som man skulle kunna kalla

statushöjande insatser, dvs. att man gör de här områdena mer

attraktiva. Det finns en mängd olika saker man kan tänka sig där

naturligtvis. Det kan vara lokalisering av olika statliga och

kommunala organ, småindustrier, hantverksbyar, vuxenutbildning

osv.

En sak som jag tycker skulle vara ganska genial vore om t.ex.

universiteten kunde lägga sin språkverksamhet där språken är

levande, dvs. i de invandrartäta bostadsområdena.

Något annat som skulle kunna vara bra för att höja områdenas

status är naturligtvis att försöka tillgodose de krav på

trygghet och närhet till service som finns hos de människor som

bor där. Det kan gälla kvarterspoliser, arbetsförmedlingskontor

osv. På vilket sätt jobbar man med sådana statushöjande

åtgärder?

Gullan Lindblad: Fru ordförande! Vi har ju redan talat om

kommunernas stora ansvar. Vi har tyvärr konstaterat att när

bidragsgivningen till kommunen upphör så kvarstår väldigt många

som socialbidragstagare. Jag delar Lars Johanssons åsikt om att

det inte kan vara så att enskilda kommuner som är mycket

invandrartäta och attraktiva skall bära detta ensamma. Utskottet

har också vid ett flertal tillfällen påtalat för regeringen att

vi måste se över dessa kommuners situation.

Vi fick ett förslag här om ökade insatser från AMS för att ta

hand om dem. Det tycker jag är ett förslag som är värt att

diskutera i fortsättningen. Någonting måste vi göra för här har

vi en tickande bomb.

Det finns en rad förslag i olika motioner alltifrån att man

inte skall få flytta till att den invandrade själv skall ha en

egen penningpåse som man har med sig hela tiden när man flyttar.

Jag tycker att det vore mycket värdefullt för utskottet att få

några synpunkter till på möjliga vägar att gå. Detta är inte

minst bekymmersamt för de kommuner som kommer att få väldigt

många äldre invandrare som inte kan få pensioner. Det har vi

också påtalat. Detta är inga lätta frågor.

Jag skulle närmast vilja fråga AMS representant om man ger

småföretagarstöd till vissa invandrare. De kommer ju ofta från

en helt annan kultur och är duktiga småföretagare. Det är kanske

också en väg att gå. Jag skulle vilja höra litet om det.

Sedan vet jag inte om jag svär i kyrkan, men jag vill ta upp

detta med hemspråksundervisning kontra svenskundervisning. Jag

har alltid varit litet tveksam till att vi satsade så mycket på

hemspråksundervisningen. Det är väl så att allt fler har börjat

inse att det är en fråga där föräldrarna får ta ett ökat ansvar.

Men det är oerhört viktigt att satsa på svenskkunskaperna. Det

är allt fler invandrare som har påtalat detta. Jag skulle vilja

höra vad Skolverket har att säga om detta.

Margareta Grape: Jag tror att just den frågan tar upp

litet grand av kärnan i detta. Man kan ju välja här. Antingen

skall man flytta bort något här. Man definierar att det finns

för mycket av något i de här områdena, eller också definierar

man att det finns för litet av något. Jag ser det mycket svårt

att definiera att problemet är att dessa människor bor just där

och kanske inte någon annanstans. Det är snarare så att i dessa

områden finns det brist på social service, samhällsservice och

framför allt brist på arbetsplatser och möjligheter till

utveckling.

Det är flera som har tagit upp problemet att det finns en stor

omflyttning i dessa områden. Det är inte bara svenskar som

flyttar ut från de invandrartäta områdena utan det är också --

och jag tror att det nämndes en passant här på förmiddagen --

invandrarfamiljer som stabiliseras ekonomiskt och socialt som

har en benägenhet att mycket snabbt flytta ifrån de mest

invandrartäta områdena.

I Stockholm försöker vi dammsuga för att hitta möjligheter

till nya och samordnade insatser av ibland litet mer

okonventionell art. Vi försöker att få till stånd ett

språkinstitut ute i Rinkeby. I Tenstaområdet försöker vi få till

ett textilcentrum som inte bara är, för att vara litet elak, en

typ av dagis för vuxna, som en del beredskapsjobb handlar om.

Här handlar det om möjligheter till både konstnärlig och

professionell utveckling.

En annan nödvändighet är att ta upp en ordentlig diskussion

både i kommunerna och i det här huset om frågan om hur man kan

understödja och underlätta möjligheterna att hitta uppblandade

och nya upplåtelseformer och förvaltningsformer för de bostäder

som redan nu finns -- att se regionalpolitiken i ett

storstadsperspektiv. Vi försöker lära oss att hela Sverige skall

leva. Där handlar det också om att hela storstäderna måste kunna

leva. Det måste finnas incitament och möjligheter att dra till

sig arbetsplatser av olika slag.

Här i huset vet ni i alla fall om den diskussion som har varit

om möjligheten att eventuellt förmå SIDA att förlägga sig i ett

av de invandrartäta områdena. Det skulle inte bara höja statusen

i största allmänhet. Det skulle också bidra till att skapa en

efterfrågan som för närvarande inte finns efter olika typer av

service i form av lunchställen och handelsplatser osv.

Frågan om statushöjande åtgärder är säkert kolossalt viktig.

Men det måste till mer än statushöjande åtgärder i största

allmänhet för att göra det till ett intressant ställe att vara

på. Det måste också få önskvärda konsekvenser när det gäller att

diversifiera den vardag som människor som bor i dessa områden

har att leva i. Det måste också bidra till att skapa fler

arbetsplatser.

Frågan om det svenska språket är oerhört viktig. Man lär sig

aldrig svenska genom att hitta på hur bra pedagogiska metoder

som helst om det inte finns svenskar att tala svenska med. Där

behövs det nog mycket mer än de insatser som skolan kan göra.

Det krävs också alla upptänkliga variationer av samarbete med

föreningslivet, enskilda organisationer, mammor och pappor till

dessa barn.

Peter Schuckink-Kool: Det var logiskt att vi först kom in

på de frågor som vi upplever som mycket akuta och att vi därför

har talat mycket om arbetsmarknadsfrågor. Men det finns tre

nivåer.

Den kortsiktiga strategin måste naturligtvis vara att på

snabbaste sätt introducera människor i samhället, och där är

arbetsmarknaden den viktigaste metoden.

Den andra biten är att mycket av den problematik som vi nu

diskuterar är knuten till vissa stadsdelar. Det är just därför

just vi representar dessa kommuner. Nu börjar det komma frågor

om en långsiktig strategi att göra om dessa stadsdelar på ett

sådant sätt att de inte lockar till sig en ensidig befolkning.

Boendekarriären får här inte innebära att man flyttar till en

annan stadsdel.

Till det ändamålet har vi i den stadsdel som jag representerar

nu ett mycket nära samarbete med de stora byggföretagen som äger

fastigheterna i stadsdelen. Man har ju ändå begränsade

möjligheter inom ramen för det bestånd som finns att vidta vissa

statushöjande åtgärder. Man diskuterar vilka olika boendeformer

man skall kunna erbjuda inom ramen för just hyresfastigheter för

att minska omsättningen och eventuellt få människor att söka sig

till den här stadsdelen för att den kan erbjuda ett specifikt

boende. Det kan vara seniorboende och vissa typer av

servicelägenheter.

Långsiktigt måste vi naturligtvis fundera över varför dessa

stadsdelar har blivit som de är. Det är förmodligen för att de

från början har erbjudit ett totalt ensidigt boende. I andra i

övrigt jämförbara stadsdelar i Göteborg har vi ca 37 % boende i

egna hem eller bostadsrätter. I stadsdelen Biskopsgården är det

7 %. Detta präglar även andra stadsdelar med denna förekomst.

Till Gullan Lindblad vill jag säga att jag tycker att det är

beklagligt att man återigen för in hemspråk som en motsättning

till kunskaperna i svenska. Frågan var inte ställd till mig. Jag

skulle annars gärna ha tagit upp den.

Jag hoppas också att vi sedan får tillfälle att säga några

konkreta saker som vi tror skulle behövas även om vi inte blir

tillfrågade om just det ämnet.

Gullan Lindblad: Fru ordförande! Jag är tacksam för

synpunkter i den här frågan. Du får gärna svara. Jag tar upp den

här frågan eftersom jag har mött allt fler invandrare som själva

säger detta.

Peter Schuckink-Kool: Det kan vara intressant för Sverige

som nyligen har blivit medlem i EU att höra att EU har kommit ut

med en rapport där man beskriver hemspråkets roll ungefär så som

man gjorde på 70-talet i Sverige när man genomförde

hemspråksreformen. Man inleder med att säga att det finns allt

starkare vetenskapliga belägg för att dessa tankegångar är

riktiga. Man rekommenderar medlemsstaterna att utveckla sin

undervisning i den riktningen. Vi har redan kommit en bra bit

där, men nu håller vi på att avrusta.

Lars Johansson: Jag vill bara kort säga apropå detta om

vad vi gör för att höja statusen i områdena att detta inte är

någon enkel fråga. Det krävs ganska stora förändringar. Låt mig

ta ett exempel. I Göteborg bor 80 % av befolkningen i lägenhet.

I riket i övrigt är det ungefär hälften. Av de 80 % som bor i

lägenheter bor en hel del i bostadsrätter. Det handlar inte bara

om att få småhus i dessa områden. Det handlar också om att ändra

attityden till själva området som sådant.

Peter talade om Biskopsgården alldeles nyss. Det var ett

område som människor flyttade till i slutet på 50-talet och

under 60-talet. Sedan har det skett en avflyttning därifrån och

invandrare har flyttat in i stor utsträckning. Det har att göra

med att området under flera år gick ner sig genom att bostäderna

blev otidsenliga. Nu sker där en upprustning apropå detta att

höja statusen. Det sker förändringar i det området. En del hus

på Solvädersgatan har rivits för ett antal år sedan, och det

diskuteras nu att bygga hus där med ett annat boendeinnehåll än

i det gamla beståndet. Det sker en del sådana insatser.

Det görs också andra insatser när det gäller att se till att

vi har en bra kommunal service. I många av dessa områden, typ

Gunnared som också är representerat här, har vi byggt om

grundskolorna för närmare 200 miljoner kronor under 90-talet. Vi

menar att det är viktigt att den offentliga servicen har en hög

kvalitet i de här områdena.

Vi genomför fr.o.m. i år en omfördelning av kommunbidraget i

Göteborg. Vi utgår ifrån behovet av kommunala insatser inom

skolan, barnomsorgen, äldreomsorgen osv. Det får slå igenom i

betydligt större utsträckning än tidigare. Det är litet grand av

det som nu diskuteras här i riksdagen om det nya

skatteutjämningssystemet. Vi använder oss av den typen av

variabler. Vi införde det från den 1 januari i år. Det innebär

att dessa stadsdelar får betydligt mer kommunala resurser än

andra stadsdelar i Göteborg.

Jag kan bara konstatera vad det innebär i andra delar av

Göteborg som utgörs av mer välsituerade områden av typ Danderyd

här i Stockholmsområdet. Det innebär att de stadsdelarna får

ganska kraftiga besparingar inom skolan och barnomsorgen

eftersom vår totalekonomiska situation är sådan i Göteborg att

vi måste göra en omfördelning av resurserna till de

invandrartäta områdena för att man skall kunna få bättre

levnadsvillkor där så att alla göteborgare, oavsett varifrån de

kommer, får så likvärdiga levnadsvillkor som möjligt.

Frank Andersson: Jag tänkte ta upp ett par saker som

gäller detta med statushöjande åtgärder. I Gårdsten hos mig bor

det 50 % invandrare men i skolklasserna är 90 % av barnen

invandrare. Jag känner ofta att det är kört i dessa områden att

bryta boendestrukturen.

Jag tycker att man skall göra det så bra det någonsin går i

dessa områden för dem som bor där. Jag tror att det kvittar hur

många höghus vi river i Gårdsten och hur många fina villor vi

bygger. Det kommer ändå att bli ett fåtal svenskar som kommer

att flytta dit. Det har gått så fruktansvärt långt i dessa

områden. De barn som går i skolan där måste garanteras en lika

bra utbildning som de barn som växer upp på andra ställen i

staden.

Vi i Gunnared jobbar mycket med vår personal. Det gäller att

kunna behålla den duktiga och kunniga personal som vi har. Det

är tungt att jobba i ett sådant område. Därför krävs det att vi

satsar på vår personal så den stannar. Vår stadsdelsnämnd har

just antagit en skolplan där vi i den politiska nämnden mycket

klart säger att det är språket som är det absolut viktigaste.

All fortbildning under ett par tre år framöver skall inriktas på

språket.

Vi har dessutom ett invandrarpedagogiskt centrum i vår

stadsdel som vi invigde för ett år sedan. Det ligger också i

linje med detta. Där jobbar man med fortbildning för personal. I

Angeredsområdet är vi så duktiga på detta att vi erbjuder

Göteborgs lärare och förskollärare utbildning i hur man kan

jobba med språket i skolan.

När det gäller arbete har vi sedan fem år tillbaka ett projekt

som vi kallar Arbete i Angered. Under den här femårsperioden har

vi fått i gång ungefär 90 nya företag i vårt område. Det är i

huvudsak enmans- och tvåmansföretag. Vi har ett

nyföretagarcentrum som har en filial hos oss. Där jobbar man

aktivt med dem som är intresserade av att starta företag, och

man kan även få en utbildning i den kunskap som krävs för att

kunna starta ett företag. Man gör också en analys av hur bra

tankarna och idéerna är och om de är genomförbara.

All hemspråksträning i Gunnared ligger utanför ordinarie

skoltid. Det innebär att springet ifrån klassen har upphört helt

och hållet.

Mats Björnsson: Låt mig börja med att lämna en liten

upplysning apropå en tidigare fråga som ställdes om val av

skola. Skolverket håller på med en särskild studie som handlar

om fritt val av skola. Vi vet ju att det är betydligt fler i

storstadsområdena som använder sig av möjligheten att välja

annan skola än den närmaste. Det är upp emot 10 %. Vi försöker

där beskriva om detta friare val av skola också innebär en ökad

segregation. Vi försöker ta reda på vilka grupper det är som

väljer annan skola och varför. Vi får väl ett svar på detta om

ett antal månader. Detta var mer som en upplysning.

Låt mig sedan gå över till frågan om hemspråket. Risken finns

att man hamnar fel vad man än säger här. Vi har gjort en del

nationella utvärderingar. Bl.a. har professor Horst Löfgren

gjort analyser av elever som slutat grundskolan och följt upp

dessa i ett antal år efteråt. Slutsatsen av detta är att

kunskaper i svenska isolerat som faktor är av största betydelse

för studieframgången. Det finns inte samma tydliga relation

mellan studieframgång och hemspråksundervisning. Det visar

detta. Därmed är det inte sagt vad hemspråksundervisningen har

för andra effekter. Jag kan återkomma till det senare.

Vi kan också konstatera att kostnaderna för undervisningen i

kommunerna totalt har minskat sedan 1991/92. Det är ganska stora

minskningar i kostnader för lärartimmar, inte minst för både

hemspråk och Svenska 2. Detta har delvis skett genom

effektiviseringar med större elevgrupper och liknande. Men det

är inte bara kostnaderna som har minskat utan även andelen

elever med annat hemspråk än svenska som följer undervisning i

hemspråk och Svenska 2 har minskat. I Svenska 2 har minskningen

varit ganska kraftig mellan åren 1992/93 och 1993/94.

Det är svårt att bedöma vilka effekter detta får utan närmare

studier, men det är helt klart att det är en minskad andel

elever som går i svenskundervisning. Det borde egentligen vara

alarmerande eftersom kunskaper i svenska uppenbarligen är av

avgörande betydelse.

Allmänt kan jag väl säga att utifrån nationell statistik är

situationen när det gäller invandrarelever inte så bekymmersam

som man kunde tro. Nu pratar vi om invandrartäta områden i det

här sammanhanget, men tre fjärdedelar av invandrareleverna --

definierat som elever som har annat hemspråk än svenska -- går

igenom gymnasieskolan. Deras resultat är i stort sett likvärdiga

med svenska elevers när det gäller betyg och liknande. Det är en

något mindre andel invandrarelever som går över till

gymnasieskolan och det är en något större avbrottsfrekvens, men

skillnaderna är inte så vansinnigt stora. Men vi är helt klara

över att riskgrupper -- utifrån dessa utvärderingar -- är dels

elever som kommer hit under högstadietiden, dels elever som bor

i invandrartäta förorter.

Apropå frågan som ställdes från podiet kan jag bara nämna att

Skolverket nyligen har fått ett ganska vittomfattande uppdrag

när det gäller hemspråksundervisningen. Det syftar bl.a. till

att utvärdera hemspråkets betydelse bl.a. för svenskkunskaperna.

Man vill se om det finns ett samband däremellan och hur det ser

ut.

Gullan Lindblad: Jag tycker att det är värdefullt med de

svar som jag har fått från flera håll. Det är utmärkt att vi får

den där rapporten så småningom.

Jag tycker att det är utmärkt att ni har lagt

hemspråksundervisningen utanför ordinarie skoltid i Göteborg.

Det har blivit väldigt sönderhackat tidigare. Men jag har en

konkret fråga. När vi var i Botkyrka sade man där att det har

blivit sämre med svenskundervisningen sedan flyktingarna fick

flytta vart de ville. När de var kvar på förläggningen kunde man

redan där börja att ge svenskundervisning, eller i alla fall en

introduktion. Men när man nu flyttar direkt ut i bostadsområdena

har man inte den möjligheten. Är det någon som har erfarenhet av

detta?

Peter Schuckink-Kool: Skolplikten har gällt, oavsett om

barnen har befunnnit sig på förläggning och även om de haft en

viss reducerad undervisningsplikt i den kommun där de befunnit

sig på förläggning. Skolplikten gäller även den dag som en elev

kommer till en kommun. Det betyder att undervisningen normalt

påbörjas omedelbart. Jag ser inte någon tydlig skillnad.

Gullan Lindblad: Nu gällde detta inte bara elever, utan

flyktingar som sådana.

Peter Schuckink-Kool: Då kan jag naturligtvis instämma.

Det har anordnats kurser specifikt på förläggningar och för dem

som har flyttat till kommunen, framför allt under väntetiden,

men de har inte samma rättigheter som de flyktingar som fått

uppehållstillstånd. Det har varit svårare att samla dem till

eventuella sådana frivilliga kurser på förläggningar. Mitt svar

gällde alltså att skolplikten gäller alla barn som kommer över

gränsen.

Lars Johansson: Jag vill göra en kommentar med anledning

av det som Skolverket sade nyss. Det här är mycket mer

mångfasetterat än vad som redovisades, dvs. att det inte fanns

så stora farhågor för att invandrarungdomarna inte gick vidare

till gymnasieskolan. Man kan inte använda så generella siffror.

Jag skulle kunna ta många exempel, men ett exempel kan vara

Muhammed, 12 år, som kommer från Somalia till Göteborg och

börjar i grundskolan. Vilka förutsättningar har han att börja på

gymnasieskolan om några år, efter att ha kommit in i en svensk

skola i sjätte klass? Det är det som är problemet, och det är

det vi måste vara uppmärksamma på. När vi diskuterar

invandrings- och flyktingfrågor blir det ofta så generellt.

Vi har alltså i Göteborg hemspråksundervisning på 95 olika

språk, och de människor som deltar är i olika åldrar. Det går an

för den som föds i Sverige eller för den som kommer hit i

tre--fyra-årsåldern. Då finns det hyggliga förutsättningar. Men

när man kommer rätt in i skolan på mellanstadiet eller

högstadiet eller, ännu värre, som 17--18-åring, vilka

förutsättningar har man då att kunna gå i en gymnasieskola och

få en utbildning som gör att man har samma chans som de svenska

ungdomarna på arbetsmarknaden eller att kunna gå vidare till

högskolan?

Jag menar att man inte får ge så generella svar som Skolverket

nyss gav. Det är fullständigt uppåt väggarna. Man måste

analysera de olika invandrargrupperna, från olika länder. Vi har

börjat att göra det när det gäller arbetsmarknadsfrågan, som har

en ofantligt tydlig koppling till detta, tillsammans med

utbildningsförvaltningen och Länsarbetsnämnden i Göteborg.

Målet måste självfallet vara att alla skall kunna få arbete

och försörja sig själva. Men vi måste, såvitt jag kan bedöma,

lägga upp program för olika invandrargrupper med olika

ambitionsnivå. Det här kommer att ta tid. För många människor i

första generationen kommer det att ta lång tid, och då måste

vårt svenska utbildningssystem också vara anpassat till det.

Ett annat exempel är det som vi har diskuterat med Göteborgs

universitet, och som jag tror att det har fattats beslut om -- i

riksdagen eller i regeringen. Det handlar om att ge 600

invandrare en basutbildning på Göteborgs universitet, som gör

att de sedan kan gå vidare i en specialinriktad utbildning. Då

får man baskunskaper på vissa områden. Man kan vara duktig t.ex.

i språk, medan man är dålig i svenska och datakunskap och en del

annat. Man får alltså en basutbildning i det svenska samhället,

och sedan kan man gå vidare i särskild utbildning.

Det finns alltså möjligheter att komma till rätta med det här,

men vi måste finfördela våra insatser så att det blir rätt

åtgärd.

Eva Sjöstedt: När det gäller statushöjande åtgärder, som

Rose-Marie Frebran var inne på, har det gjorts en hel del

försök. Man har rustat upp bostadsområden, och man har skapat

olika former av boendeinflytande. Men vad som saknas i de här

områdena, som är det absolut mest väsentliga för att höja

statusen på områdena, är ju kontakter mellan svenskar och

invandrare. I Malmö har vi flyttat ut en hel del av

förvaltningarna, för att få arbetsplatser där ute. Men det är

svenskar som åker ut till Rosengård och jobbar, och de åker till

någon annan plats i kommunen när jobbet är slut.

Det finns alltså egentligen inte konkreta arbetsplatser för de

människor som bor inom de här områdena, och jag tror att det är

den absolut viktigaste frågan, om man skall skapa någonting som

är positivt och bryta segregationen.

Det talades om kvarterspoliser och annan service. Post,

affärer m.m. finns i de här områdena. Det som behövs är alltså

småföretagare, hantverkshus, små arbetsplatser, småindustrier

och olika former av sysselsättning för människor som bor där,

för att segregationen skall kunna brytas.

Sedan skulle jag vilja passa på att ge Margit Gennser ett svar

-- hon har fått vänta länge.

Det är riktigt, som du säger, Margit, att Malmö, precis som

Göteborg, har tappat otroligt mycket av den industri som fanns i

staden när den stora arbetskraftsinvandringen kom, och i

efterhand har vi nu fått effekterna av flyktingströmmarna. Det

som behövs nu är alltså en mängd småindustrier och att man tar

till vara invandrarnas kompetens. Jag tror att där finns mycket

kreativitet. Det visar inte minst en del försök där

invandrargrupper har startat egna företag. Jag tror att det är

någonting som man måste ställa sig bakom och försöka hjälpa till

med.

En annan sak som du tog upp, Margit, var det här med

kostnaderna som skall bäras av staten. När schablonen infördes

1991, om jag inte minns galet, var Malmö en av de kommuner som

tyckte att det skulle göras som en försöksverksamhet. Men det

blev alltså en riksomfattande verksamhet. Vi var redan då starkt

oroade för att det inte skulle räcka under den treårsperiod som

det var avsatt för. Tidigare återsökte man alltså

socialbidragen. Vi kan bara konstatera att vi egentligen har

fått rätt.

(Lunchpaus)

Ordföranden: Nu tänkte vi börja igen. Vi börjar med en

redovisning av ett kvinnoprojekt i Rinkeby. Det är Mazhar Göker

som kommer att ge oss den redovisningen. Det innebär att vi

väntar med alla dem som står i tur att fråga. Välkommen hit, och

varsågod!

Mazhar Göker: Tack. I dag bor ca 2 500 turkar i Rinkeby.

De flesta av dem är arbetskraftsinvandrare. I vår förening har

vi ca 2 200 medlemmar, och det är en politiskt obunden

förening.

Jag vill här berätta litet om den turkiska gruppens bakgrund

för att ni skall kunna se varför det fanns behov att starta det

här projektet. Rinkeby ingår bland miljonprogramsområdena. När

familjeåterföreningen började år 1970 blev dessa människor

placerade i Rinkeby.

Man hade inga som helst planer på att integrera dem. Det var

högkonjunktur, och det fanns gott om arbete. Utan att utbilda

dessa människor körde man ut dem till arbetsmarknaden. Den

offentliga sektorn och serviceyrken skrek efter folk.

Dessa människor kom ut på arbetsmarknaden på en gång utan att

få utbildning vare sig i svenska språket eller i

samhällsinformation. När lågkonjunkturen slog till i mitten av

80-talet var det dessa människor, med deras begränsade

utbildning och språkkunskaper, som först fick gå från arbeten.

När dessa människor inte hade kunskaper att söka sig till nya

yrken eller nya arbeten slog isoleringen och segregationen till.

De isolerade sig helt enkelt, eftersom de inte hade kunskaper

att söka sig till nya yrken.

Det medförde också att deras barn fick stanna hemma på grund

av de höga barnomsorgskostnaderna. Barnen hade heller aldrig

någon kontakt med svenska barn. De hade inte som sina jämnåriga

möjligheten att förbereda sig inför skolgången.

Med den bakgrunden började vi ta kontakt med

stadsdelsförvaltningen, arbetsförmedlingen och

försäkringskassan. Många kvinnor var långtidssjukskrivna. Man

ville rehabilitera dem, men hade inte kunskapen. Man var helt

enkelt inte på samma nivå som de kvinnor som man skulle

rehabilitera.

Därigenom utvecklades idén att starta ett projekt där både

kvinnor och barn kunde ingå. Målet med projektet är att motverka

isolering, utslagning och att kvinnorna skulle hjälpa till i

sina barns upppväxt så att de skulle få större möjligheter att

studera och större möjligheter att anpassa sig till skolan.

Detta projekt har startat den 5 december. Barnomsorgen

startade i oktober, och projektet för kvinnorna startade den 5

december. I schemat för kvinnorna ingår matlagning, sömnad,

svenska, samhällskunskap, data och matematik.

När kvinnorna dök upp den 5 december i projektlokalen var jag

väldigt rädd, om jag skall vara ärlig. Dessa kvinnor med

stenansikten hade ingen framtidstro och var nervösa. När vi tog

emot dem var vi väldigt rädda för att detta skulle misslyckas.

Men vi började arbeta med dem och ordna allting runt omkring

dem, som att sköta deras kontakter med myndigheter och hjälpa

till med att fylla i blanketter, osv. Det har medfört att vi har

ökat självförtroendet hos dessa kvinnor.

I dag är det väldigt glada kvinnor. De kan skoja och skämta,

något som man inte såg från början. De har bildat elevråd som

kommer med förslag till ledningsgruppen. De har förbättrat sin

svenska. De är mer medvetna om sina barns uppväxt och framtid.

De har fått förhoppning inför framtiden att vi skall kunna

integreras.

Vi har tagit emot 30 barn på daghemmet som aldrig hade varit

på dagis. De kan i dag dela med sig. De har kommit i kontakt med

svenska språket. De får en pedagogisk utbildning. De kommer i

kontakt med svenska mycket tidigare än vad de skulle ha gjort,

eftersom det är tvåspråkig personal som arbetar där. Man

använder två språk parallellt, både turkiska och svenska, på

daghemmet.

Kvinnorna var gömda ute i samhället. De myndigheter och

förvaltningar som arbetar med oss i dag skulle aldrig att ha

fått chansen att nå dessa barn och kvinnor. Vi har som ideell

förening ställt upp och genom uppsökande verksamhet tagit

kontakt med dem som är mest isolerade och fått in dem i

projektet så att de i sin tur kan känna sig mer värda som

människor. De känner att de är värdefulla för samhället.

Jag tror att dessa kvinnors barn i framtiden uppmuntras att

studera vidare så att tredje och fjärde generationens

integrering kommer att bli mycket lättare än det som har varit

hittills. Jag är också tacksam att förvaltningar och

organisationer har tillvaratagit våra resurser och den kunskap

vi besitter som invandrarorganisation.

Jag rekommenderar alla, kommuner, förvaltningar och

stadsdelsnämnder att ta till vara de resurser de har. Då tror

jag att ni har lättare att nå grupperna. Därutöver tror jag att

integreringen kan ske snabbare och på ett bättre sätt.

Jag har inte mycket mer att tillägga förutom att det är

Stockholms folkhögskola som bedriver utbildningen. De har

hittills gjort mycket bra ifrån sig. Jag kan gärna svara om ni

har några frågor.

Ordföranden: Tack skall du ha. Det var intressant att höra

hur ni har arbetat. Såvitt jag förstår är ni egentligen i början

på projektet, och mycket kommer kanske att hända under detta år.

Jag tror att vi låter nästa projekt presenteras på en gång,

och efter det tar vi en samlad diskussion. Då kan vi också ta de

frågor som är kvar från före lunch.

Det gäller nu arbetsmarknadsprojektet i Malmö, och jag lämnar

ordet till Jonny Kärnkvist. Varsågod.

Jonny Kärnkvist: Vi startade som ett projekt år 1989.

Erfarenheterna av det projektet var så goda ganska snabbt att

det blev permanentat och numer är en specialförmedling i Malmö

sedan 1992 för nyanlända flyktingar och invandrare.

Vi hade som målsättning när vi startade att vi snabbare skulle

få ut invandrare i arbetslivet och även utveckla samverkan med

Malmö kommun. Sedan dess har väldigt mycket hänt. Vi har

hittills tagit emot ca 4 500 personer. Vi jobbar med

traditionell metodik, och vi har också ett arbetslag från

Arbetsmarknadsinstitutet ingående i arbetsförmedlingen.

/Bild visas/

Vi har sedan 1992 fungerat som en arbetsförmedling. Resurserna

har i stort sett varit oförändrade på förvaltningsanslaget men

höjts på åtgärdsanslaget. 3,2 miljoner räcker till 9

handläggare. Åtgärdsmedlen på 58 miljoner tror jag inte att vi

detta budgetår orkar göra av med. Det beror på att personalen

inte räcker till för att utnyttja de pengarna. Vi får ca 4

miljoner kvar på det anslaget.

/Bild visas/

Jag sade att vi hade tagit emot ca 4 500 personer och arbetat

med dem. Jag har här resultatet från de senaste 15 månaderna.

Vän av ordning ser genast att det egentligen är de 16 senaste

månaderna. Jag fick med en månad till. Vi hade per den 31

oktober/1 november 1993 1 583 kvarstående som var arbetslösa.

Fram till den sista februari i år har vi tagit emot ytterligare

1 500.

För dessa 3 083 ser det ut på följande sätt. Det är i mycket

hög grad arbetsmarknadspolitiska åtgärder det handlar om. Vi har

fått ut 241 i arbete. Vi har konstant fått ut ca 15 personer i

månaden i genomsnitt sedan starten oavsett om det har varit

högkonjunktur eller lågkonjunktur. Detta år kommer vi kanske upp

i 200. Någon större ökning är det alltså inte.

/Bild visas/

Arbetsmarknadsutbildning handlar väldigt mycket om

föreberedande utbildning. Det är i mycket stor utsträckning

fråga om språkkomplettering. Jag sade att vi jobbade på ett

traditionellt sätt. Det är som vi ser det egentligen det enda

som håller. Det är enskilda samtal och enskild handläggning i

varje ärende, och det är ett mycket tidskrävande jobb.

Vi gör alltså en ordentlig utredning från starten. Vi vill ha

en ordentlig kunskap om varje individ. Det är det vi kallar för

kartläggning och handläggningsplan. Sedan har vi tvingats att

göra ett vägval när det gäller vad vi vill prioritera. Vi

prioriterar att försöka att få folk i arbete så mycket som

möjligt trots svårigheterna, och det gör vi med kompletterande

insatser.

Vi har där valt ut de högutbildade. Vi anser att de trots allt

har någorlunda möjligheter på arbetsmarknaden. Vi försöker att

få igenom vårdpersonal med legitimationsyrken så att de snabbt

kan genomgå Socialstyrelsens prov för att senare gå ut i jobb.

Det är tveksamt med civilingenjörer och ekonomer. Men de har en

stark vilja.

Även övriga akademiker försöker vi att slussa vidare så att de

står på tröskeln till nästa steg. Verkstadsarbetare plockar vi

fram så många vi kan. Det gäller även restaurang- och

servicebranschen. I restaurangbranschen finns det ganska hyfsat

med jobb i Malmö.

I stort sett varje jobb som vi tillsätter är jobb som vi

själva raggar upp, och vi får också medverka för att få till

stånd en anställning. Vi får ha många företagarkontakter och

många förhandlingar med arbetsgivare. Nästan varje jobb som vi

tillsätter är tillsatt med rekryteringsstöd.

Vi berörde här under förmiddagen invandrarpraktik. Det är den

åtgärd som i varje fall hittills har visat sig vara bra. När de

har gått sin period, sex månader sedan i höstas, ser det nu ut

som att de kan få jobb. Det är ett flertal som nu tickar ut i

jobb i januari/februari. Men även där är det en fortsättning med

rekryteringsstöd.

Den prioritering som vi gör får vissa konsekvenser. Det blir

de som har låg utbildning och som saknar yrkesutbildning som får

en väldigt lång väg till jobb, och för dem har vi inte åtgärder

så att det räcker.

/Bild visas/

Jag har delat upp det så att ni skall få en uppfattning om vad

jag menar med lågutbildade. Det är utbildning t.o.m.

grundskolan. Jag har också tagit med allmänt gymnasium. Man är

ganska långt från arbetsmarknaden med ett allmänt gymnasium.

Därtill är det några som inte klarar sin sfi-nivå och ett mycket

lågt antal som kommer från grundläggande vuxenutbildning.

Det finns anledning att kommentera det. I Malmö finns det

uppemot 1 000 personer i grundläggande vuxenutbildning, ett

femtiotal av dem kommer till vår arbetsförmedling, och kanske

ytterligare 50 eller 100 till andra arbetsförmedlingar i Malmö.

Resten ser vi inte röken av på arbetsförmedlingen.

/Bild visas/

Jag kan visa en bild på samma grupp och de som är i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 60 % av dem som är i åtgärder

har den här bakgrunden. Det handlar väldigt mycket om

förberedande utbildning, kompletterande svenska, yrkessvenska

och fortsättning på AMU, om det är möjligt.

/Bild visas/

Eftersom detta skall presenteras på ganska kort tid lägger jag

här på en liten lista över de hinder som vi brottas med

dagligen. Det är inte någon okänd lista. Jag har här tagit med

tio punkter, och jag kan säkert få till några ytterligare.

Brist på jobb kan man inte glömma. Vi har sett att när det är

bättre konjunkturer får även invandrare jobb. År 1991 t.ex.

ringde man t.o.m. till vårt kontor från arbetsgivarna och

rekryterade invandrare när inte platserna tillsattes på annat

sätt. Ett stort bekymmer just nu som också är något

konjunkturbetingat är kravet på bra kunskaper i svenska. Med

bättre konjunkturer sjunker det kravet. Men nu är det ett mycket

starkt krav att svensknivån måste vara bättre. Där är det just

nu ett stort glapp mellan de kunskaper man får i svenska för

invandrare och de krav som arbetsmarknaden ställer.

Från Göteborg poängterades det hur tufft och hårt

arbetsförmedlingsjobb som ligger bakom varje person. Det vill

jag instämma i. Vi har otillräckliga resurser för detta i Malmö.

Vi är nio handläggare, och vi har inte en chans att klara

situationen på ett bra sätt som det är just nu.

Jag skall avsluta med att tala litet grand om samverkan. Vi

har också detta som mål. Vi har en bra samverkan i kommunen. Det

som har varit viktigt för oss är just det gemensamma målet och

det gemensamma förhållningssättet.

Vi uppträder som en enhet gentemot alla som kommer. Det är

samma mål oavsett om man är hos en handläggare på

invandrarförvaltningen eller om man är hos en handläggare på

arbetsförmedlingen. Det är vägen till arbete som vi pratar om

gemensamt.

Vi har ständigt en dialog om olika åtgärder. Det för våra

verksamheter närmare varandra. Trots det är vi bra på att

avgränsa oss och utnyttja varandras kompetenser, så

verksamheterna har inte flutit ihop.

Till sist några exempel på åtgärder som vi har i samverkan. Vi

diskuterar nu mycket om sfi och hur vi på något vis skall kunna

få en bättre språkkunskap. Vi håller på med ett försök där vi

yrkesinriktar sfi:n på ett annat sätt. Vi grupperar in klasserna

efter den yrkesbakgrund dessa människor har.

Vi gör också syon på de olika skolorna mer

arbetsmarknadsinriktad. När det gäller problem som kan uppstå

för personer som är ute i jobb eller i utbildning kan

invandrarförvaltningens personal snabbt gå ut och rätta till dem

och se till att det flyter som det skall.

Ordföranden: Tack så mycket. Då övergår vi till en

frågestund. Jag går tillbaks till min gamla lista och

konstaterar att den som är först är Ragnhild Pohanka.

Ragnhild Pohanka: Fru ordförande! Det var beklämmande med

minskningen av svenskastudier och likaså av

hemspråksundervisningen. Vi kan inte dra in resurserna till

invandrarbarnen för att förebygga de problem som finns och som

är på väg.

Jag menar därför att vi naturligtvis skall behålla det vi har

och försöka utöka det. Min fråga var från början: Var kommer

hemspråket in? Det kommer in sedan. Jag tycker att det är

viktigt med hemspråk både här och för svenskundervisningen.

Om man har ett riktigt modersmål lär man sig lättare nya

språk. Det är viktigt för identiteten och vid hemvändande, när

man skall åka hem eller kanske flytta tillbaka igen. Jag ser

hemspråket som en väldigt viktig del i detta. Jag har varit

sfi-lärare både för barn och vuxna under 25 år. Frågan är om man

är beredd att satsa på detta fortfarande.

Jag tror att det finns en liten hake när det gäller att

invandrarna söker sig till storstäderna. Jag har talat med många

invandrare som tror att deras barns utbildning blir bättre i

städerna. Så är det i deras hemländer. De tror att ett gymnasium

i t.ex. Borlänge, min hemstad, inte är lika mycket värt som ett

gymnasium i Stockholm eller i Göteborg.

När de har varit ute i orter i hela Sverige har de efter en

tid när de har stannat märkt att det inte är på det viset. Men i

och med att de nu drar till storstäderna direkt upptäcker de

inte detta. Jag tycker att det är en tveksam sak att man lämnar

landsorten så snabbt.

Sedan tycker jag att det var utmärkt att staten kanske måste

ta samhällsansvar för vidare arbete, som Lars Johansson sade.

Jag kan inte se någon annan lösning. Annars klarar inte

kommunerna det.

Integreringen i det svenska samhället är en stor och viktig

fråga. Det är alldeles nödvändigt att vi tar tag i den

allvarligt och samvetsgrant.

Rune Backlund: Vi har här hört en redovisning av vad som

kan göras för de olika bostadsområdena. Det märks att det finns

ett väldigt starkt intresse på den kommunala sidan för att

försöka samordna insatser och resurser. Samtidigt finns det en

hel del medel på den statliga sidan: arbetsmarknadsmedel, pengar

inom försäkringskassan till rehabilitering och liknande.

Då är min fråga: Hur ser ni på den kommunala sidan i dag på

samordningen med de statliga insatserna? Vilka

möjligheter finns det att åstadkomma mer okonventionella

lösningar, om man rensar i regelverket och ökar kommunernas

inflytande över de statliga medlen? I dag är det mycket som är

uppbundet kring centrala regelverk som ju styrs av den generella

politiken. Jag skulle gärna vilja höra hur ni ser på den delen.

Det har här ett par gånger andats att det som man efterlyser

från Malmö och Göteborg är någon form av andrum, att kunna ta

itu med de akuta problemen och att kunna uppnå en social

stabilitet. Det kräver antingen att nytillskottet minskar eller

att omflyttningen, sekundäromflyttningen, i landet begränsas på

något sätt. Såvitt jag vet finns det ingen -- utom möjligen

någon enstaka -- som har vågat antyda att man skulle kunna

införa en lagstiftning eller någonting annat som förhindrar

människor att flytta.

Om man skall förhindra sekundäromflyttningen krävs det något

slags morot för att människor skall stanna kvar i sina

hemkommuner. Man måste återupprätta Hela Sverige-strategin,

vilken ju -- enligt en forskare här -- uppenbarligen upphörde

att fungera 1991. Det krävs alltså en morot för att människor

skall stanna i kommunerna utanför storstäderna. Ju fler insatser

som görs i de täta områdena, desto mer intressanta blir de att

flytta till. Det är litet paradoxalt. Ni från Göteborg och Malmö

har kanske haft en del funderingar kring hur man skulle kunna

begränsa den omflyttning som sker i dag.

Eva Johansson: Rune Backlund ställde samma fråga som jag

hade tänkt ställa om en flexiblare resursanvändning. Jag hoppas

att vi kan få svar på den frågan. Det vore bra om man kunde

undvika det som folk från arbetsförmedlingen berättade om, att

man får pengar över på ett ställe som man inte kan använda.

Säkert skulle de komma väl till nytta i någon annan form för de

människor som resurserna är avsedda för.

Min andra fråga handlar om barnen och skolan -- jag sitter i

utbildningsutskottet -- men jag misstänker att den har bäring

också på vuxna människor.

Det som skiljer invandrarbarn från svenska barn är att de när

de kommer hit behöver -- utöver allt det som också svenska barn

behöver -- skaffa sig kunskaper om det svenska samhället,

kunskaper som svenska barn redan har. Dessutom måste

invandrarbarnen skaffa sig kunskaper i svenska språket. Jag har

en känsla av att man i de allra flesta kommuner är ganska bra på

det här. Där man inte kan klara detta i dag är i de kommundelar

i en del kommuner där koncentrationen av invandrarbarn i skolan

är så hög att de svenska barnen inte räcker till för att kunna

utgöra ett stöd vid inlärningen. Skolverkets statistik var

ganska alarmerande. Det är angeläget att få fram en utvärdering

så snart som möjligt.

Frågan som man måste ställa sig är: Klarar vi av att lösa

problemen i de starkt invandrarkoncentrerade områdena med ett

mer generellt verkande resursfördelningssystem? Jag riktar den

frågan närmast till er från kommunerna.

Behövs det även andra styrmedel som inte hänger ihop just med

pengar? Jag tänker då på sådant som styrning av

personalresurserna, de resuser som man faktiskt har, så att det

inte blir på det viset att det knappast finns någon

svensktalande inom barnomsorgen, som det är i vissa

förortsdistrikt här i Stockholm, där invandrarkoncentrationen är

hög.

En annan sak är att man måste prioritera upp Svenska 2 som ett

ämne i skolan, vilket ju håller på att ske. Men behövs det ännu

mer av styrning som vi kan utöva från det här huset?

För övrigt var det väldigt intressant att höra om projektet i

Rinkeby, där ni i invandrarorganisationen går in och tar över

det som ni är bra på, just kontakten med era medlemmar, där

samhället kommer till korta.

Inger Davidson: Ronny Nilsson talade på förmiddagen om att

täta och naturliga kontakter med det svenska samhället är en

nyckelfråga om vi skall komma åt segregeringen. Han sade bl.a.

att man planerar för utanförskap. Det är en problembild som jag

tror att många ställer upp på. Det handlar om att hitta nya

vägar för att de som kommer hit i första hand inte skall få

kontakt med bara myndighetspersoner utan också med vanliga

invånare.

Nu pågår det en försöksverksamhet bl.a. i Stockholm med att

frivilligorganisationer står för mottagandet. Det sker inte

amatörmässigt utan man har också professionell personal. Men det

tillkommer en ytterligare dimension genom att människor i dessa

organisationer blir kontaktpersoner eller kontaktfamiljer till

enskilda flyktingar och invandrare. Detta kan då bli en naturlig

länk till samhället. Kontaktpersonerna kan hjälpa till med

praktiska bestyr men också utgöra sällskap när man för första

gången skall besöka olika ställen. Jag undrar om någon från

Stockholm har erfarenhet av detta, om projektet har pågått så

länge att man vet någonting om resultaten. Finns det den här

typen av mottagande i andra kommuner? Hur ser ni i så fall på

detta?

Om vi inte skall fortsätta att planera in utanförskap är

bostadsplaneringen en väldigt viktig del av utvecklingen på

längre sikt. Man bör inte bara se på upplåtelseformen när man

planerar nya bostadsområden. Det finns även andra faktorer att

ta hänsyn till. Här i Stockholmstrakten finns det två områden

som man kan jämföra, Rinkeby-Tensta och Kista.

När man byggde Rinkeby-Tensta slog man upp ett antal bostäder

som såg likadana ut. Arkitekturen var väldigt likartad. Man lät

människor flytta in innan tunnelbanan var utbyggd och innan det

fanns någon social struktur. Det fanns inte dagis, inte skolor

osv. I Kista var det precis tvärtom. Där var arkitekturen

väldigt varierad. Tunnelbanan var utbyggd, och där fanns skolor

och dagis när människor flyttade dit. Det har lett till att man

har fått olikartade utvecklingar i dessa områden, och det är

viktigt att man tar vara på de erfarenheterna. Jag undrar om

någon från Boverket eller någon annan kan svara på frågan hur

man arbetar med att sprida den här typen av kunskap. Genom att

man bygger på det här sättet bygger man alltså in ett

utanförskap, inte bara när det gäller invandrare och svenskar

utan också när det gäller olika grupper av svenskar.

Louise Nyström: Jag tänkte berätta litet grand om

erfarenheterna från ett OECD-projekt i den stora gruppen Urban

Affairs inom OECD. Den arbetsgrupp som jag har suttit med i

heter Housing Social Integration and Livable Environments in

Cities. Denna grupp leddes av vår storstadsutredare Jan O

Karlsson -- jag deltog som delegat.

Att OECD tar upp de sociala frågorna i de mest eftersatta

områdena är intressant. OECD är ju en organisation som ser på de

ekonomiska och näringspolitiska frågorna i samhället. Varför tar

man då upp de sociala frågorna? Jo, helt enkelt därför att man i

många länder har förstått att man inte kan ha områden som är

väldigt eftersatta. Det slår tillbaka också på andra

förhållanden i en stad. En stads vitalitet hänger ihop med att

det inte finns områden som är alldeles för eftersatta och som

har alldeles för besvärliga förhållanden för sina invånare.

Redan detta är ju intressant, eftersom det visar också för oss

att detta inte bara är en fråga för dem som råkar bo i dessa

områden utan det är en fråga för alla i ett samhälle.

Nå, vad kommer då den här arbetsgruppen med för

rekommendationer? Jo, i alla länder har man prövat än den ena

och än den andra åtgärden. Man har försökt sig på

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utbildning, förbättring av

bostadsstandarden och arkitekturen samt förbättring av servicen.

Allt detta har nog varit bra, men man har för det första funnit

att om man bara genomför kortlivade enstaka projekt, så är allt

tillbaka till det gamla vanliga när projektet är slutfört. Man

måste satsa på långsiktiga hållbara lösningar som inte bara är

enstaka och tillfälliga.

För det andra måste det handla om samverkan över

sektorsgränser. Det räcker alltså inte med att bara satsa på

arbetsmarknadsåtgärder, bara på utbildningsåtgärder eller bara

på bostadsåtgärder. Ett belysande exempel på detta är att någon

sade att om vi nu förbättrar arbets- och inkomstförhållandena i

ett område, då flyttar naturligtvis de som har fått det litet

bättre och in flyttar sådana som fortfarande har det litet

sämre. Om vi satsar på bättre bostadsförhållanden och bättre

arkitektur, då flyttar det in en massa människor som har det bra

medan de som har det sämre måste flytta därifrån, därför att de

inte har råd att bo kvar. Hela bostadsmarknaden fungerar på det

sättet.

Det handlar alltså om att göra många saker samtidigt och med

samverkan. Det handlar om arbetsmarknad, utbildning, boende,

service och inte minst det som Mazhar Göker talade om och som på

utrikiska brukar kallas empowerment, nämligen

självförtroendeskapande åtgärder bland dem, inte minst bland

kvinnor, som bor och fungerar i ett lokalsamhälle av det slag

som du nämnde och som var så imponerande.

Vilka sektorer är det som det handlar om? Jo, det handlar

naturligtvis om alla de gamla vanliga sektorerna: kommunen,

staten, föreningslivet, de boende. Och det handlar lika mycket

om näringslivet, det lokala näringslivet i en stadsdel, något

som vi i Sverige ibland tenderar att glömma bort. Det lokala

näringslivet har ju också förfärligt mycket att vinna på att

förhållandena blir bättre, säger man i OECD-gruppen. Folk får

bättre köpkraft, man handlar mera i butikerna, folk har råd till

bättre bostadsförhållanden, ungarna sköter sig bättre osv. Det

blir mindre vandalisering, folk bor kvar och det blir inte så

stor omflyttning. Alla som verkar i ett lokalsamhälle har glädje

och nytta av att samverka. Därför måste självfallet alla vara

med i denna samverkansprocess. Insatserna och åtgärderna måste

också göras samtidigt.

Någonting annat som jag lärde mig i arbetsgruppen var att när

man i andra länder talar om social integration, menar man inte

riktigt detsamma som vi gör när vi talar om integration. Vi

avser motsatsen till segregation, dvs. en uppdelning där somliga

bor på ett ställe medan andra bor på ett annat ställe. Vi menar

alltså blandning när vi talar om integration. När man i andra

länder och i OECD-gruppen talar om social integration, menar man

integration på bostadsmarknaden och integration på

arbetsmarknaden. Man avser integration i samhället som sådant

(dvs. att inte vara utesluten, stå utanför) och inte

nödvändigtvis blandning. Det här är en intressant fråga att

fundera över.

Boverket deltar alltså i den här sortens arbete utrikes. Vi

har under årens lopp sedan Boverket inrättades 1989 också ägnat

oss åt egna studier av dessa frågor, särskilt med utgångspunkt i

bebyggelseutformningens och bostadsmarknadens sätt att fungera

och betydelsen av detta för boende och välfärd, inte minst i

många områden där det finns många människor som har det svårt

och besvärligt.

Under årens lopp har vi utgivit ett antal skrifter, och dem

vill vi gärna överlämna till socialförsäkringsutskottet.

Jan Johansson: Jag skall försöka att fatta mig kort.

Jag skall svara på Rune Backlunds fråga, som jag vill svara ja

på. Jag tror att det finns mycket att vinna med en gemensam

resursanvändning mellan myndigheter i områden av den här typen.

Jag är alltså stadsdelschef i Rinkeby.

Vi arbetar sedan ett antal år tillbaka tillsammans med

arbetsförmedlingen och försäkringskassan i ett gemensamt

projekt. Vi har en ledningsgrupp med representanter för dessa

tre myndigheter och våra förvaltningar. Det är ju inte så, att

resurserna är gemensamma i egentlig mening -- då hade du inte

behövt ställa frågan. Men det är ju inte självklart till vilken

myndighet man skall vända sig, om man inte har ett arbete. Det

gör att vi på olika sätt har ett ansvar för människor som inte

har ett arbete. Vi har funnit att om vi kan använda pengarna som

om de vore gemensamma finns det mycket att vinna. Vi skulle

självfallet kunna gå ännu längre om resurserna verkligen vore

gemensamma.

I det här projektet försöker vi att få med människor som lever

på socialbidrag och som inte har någon sysselsättning i olika

typer av utbildning och praktik. Här får de en annan ersättning

än socialbidrag för sin prestation. Sedan försöker vi att få så

många som möjligt att kunna ta nästa steg till ett reguljärt

arbete med en reguljär lön. De två senaste åren har inneburit

att fler har ramlat ner ett steg än vad det är som har lyckats

att ta sig upp. Men just nu ser det ut att råda en någorlunda

balans. Vi arbetar på ungefär samma sätt som man gör i Malmö med

den skillnaden att vi arbetar ännu mer intimt tillsammans.

Om någon till äventyrs skulle tro att detta kostar en

förfärlig massa pengar har det gjorts en ekonomiskt oberoende

utvärdering av projektet, som visar att vi under 1992 sparade 22

miljoner, framför allt på förkortade väntetider. Det var alla vi

tre myndigheter tillsammans som gjorde denna vinst.

Jag vill i förbifarten också kommentera Inger Davidsons fråga.

Om man jämför Rinkeby-Tensta och Kista finns det en ytterligare

skillnad som jag tror är ännu väsentligare, och det är att Kista

planerades från början med arbetsplatser. Men så var det inte

med Tensta och Rinkeby.

Eva Sjöstedt: Det är alldeles riktigt att Malmö, liksom de

övriga storstäderna, nu behöver ett andrum. Vi behöver kunna ta

emot de flyktingar och invandrare som i dag finns i kommunen och

se till att de kommer i arbete och får sysselsättning.

Diskussionen har förts i bl.a. Malmö om att vi tycker att det

inte vore orimligt att man ser till att Hela Sverige-strategin

rejält fungerar, när nu Sverige tar emot flyktingar. Då menar vi

att flyktingarna bör kunna få introduktion i de kommuner som de

blir anvisade till av Statens invandrarverk, som har hand om

kommunplaceringen.

När introduktionen är genomgången, dvs. när man har läst

svenska och tagit del av samhällsintroduktionen, måste det så

att säga vara fritt fram för vem som helst att flytta. Men det

sker ett enormt resursslöseri i dag. Det kostar alltså oerhört

mycket pengar för kommuner som bygger upp ett nätverk av

resurser för att ta emot flyktingar men som inte tilldelas några

flyktingar. En del andra kommuner, såsom Malmö och Göteborg, har

dimensionerat för en mottagning som sedan fullständigt brakar

ihop.

Så visst måste man titta på styrinstrumenten. Ett av dessa är

ju naturligtvis den penningpåse som måste följa flyktingen. Det

är den ena delen. Den andra delen är att man rejält måste betona

Hela Sverige-strategin. Hur det skall gå till vet jag inte

riktigt. Vi har bara anvisat en väg, och det är möjligt att man

får försöka att hitta andra lösningar.

Sedan när det gäller det här med okonventionella lösningar kan

jag försäkra er att vi i Malmö har tvingats att ta till sådana

under ganska många år. Ett exempel var när vi i somras fick

öppna ett antal stängda skolor för att ta hand om den bosniska

gruppen. Vi fick utnyttja lärarhögskolan och se till att dessa

bosnier kom i någon form av sysselsättning för att väntetiden

inte ytterligare skulle fördröjas. Det finns många exempel på

sådana okonventionella lösningar.

Vi får nog också pröva okonventionella lösningar för att också

hitta arbets- och sysselsättningstillfällen för

invandrargrupperna.

Peter Schuckink-Kool: Det gläder mig att vi i dag inledde

med exempel på att det också finns egna resurser bland

invandrare. Även i stadsdelen Biskopsgården görs det egna

insatser av den turkiska befolkningen. Det rör sig om ett

samarbete inom barnomsorgen som inte är så utförligt som det som

redovisades här men som dock går i samma riktning. Det är också

mycket stimulerande att unga turkiska universitetsstuderande nu

försöker organisera sig för att hjälpa de ungdomar som går i

gymnasieskolan genom dels moraliskt stöd, dels läxstöd.

Jag vill komma in på det som Rune Backlund sade. Han nämnde

för första gången i dag ordet morot. De möjligheter som finns

att ge introduktionsersättning i stället för socialbidrag har

på många ställen lett till att man har döpt om socialbidraget

till introduktionsersättning. Tanken var att det just i detta

skulle finnas en morot. Introduktionsprogrammet skulle minska

antalet byten av kommuner, eftersom det var meningen att man

skulle fullfölja introduktionsprogrammet.

I Malmö har man dessutom gjort något som jag uppmanar alla att

göra: Man betraktar nämligen alla nykomlingar lika och utgår

ifrån deras individuella behov. När man inför ett

introduktionsbidrag i stället för socialbidrag lär det finnas

juridiska hinder för att erbjuda detta till andra än till

flyktingar, alltså till anhöriga som i normala fall utgör

ungefär hälften av den totala invandringen i Sverige. Det vore

en angelägen uppgift för riksdagen att undanröja de hinder som

föreligger för en kommun att erbjuda introduktionsbidrag även

till den andra hälften av det totala antalet invandrare.

Sedan saknar jag att ingen har frågat om återvändandet. Vi får

ändå räkna med att det i dag finns många människor som upplever

sin tillvaro i Sverige som tillfällig, som tillfälligt skydd.

Även om den förra regeringen gjorde vissa förberedelser för ett

eventuellt program för ett återvändande, har man i Göteborg i

samband med bistånds- och återbyggnadsåtgärder börjat att

arbeta med att förbereda somalier att kunna återvända till

hemlandet, naturligtvis på frivillig väg. Den frågan har inte

tagits upp här. Det är dock ganska många som just för att de

upplever sin tillvaro här som tillfällig har ganska stora

problem.

Lars Johansson: Jag skulle vilja svara på den fråga som

Inger Davidson tidigare ställde, om det på andra håll än i

Stockholm fanns någon typ av frivilliginsats för

flyktingmottagandet. Det finns det. Vi har ganska nyligen sagt

ja till Göteborgs flyktinghjälp, som är en organisation

bestående av frivilligorganisationer med Invandrarverkets

tidigare chef Christina Rogestam som ordförande. Man skall nu ta

hand om 100 familjer. Det innebär att man bygger upp ett

kontaktnät inom sina organisationer med värdfamiljer för dessa

flyktingfamiljer. Vi tycker att det är ett intressant försök för

att se om man kan lyckas bättre med integrationen just bland

dessa flyktingar. Sedan får vi göra en utvärdering och se om

vi kan fortsätta med den typen av verksamhet. Det finns kanske

också andra organisationer som kan tänkas vara intresserade.

Såväl det statliga som det kommunala flyktingmottagandet måste

självfallet knyta kontakter med de föreningar i övrigt som kan

vara intresserade av att engagera sig i den här typen av frågor.

Man har i tidigare inlägg undrat om det finns statliga regler

som utgör ett hinder för kommunerna när det gäller

flyktingmottagandet och möjligheterna att klara de problemen på

ett bättre sätt. Jag vill då gärna anknyta till det som jag sade

på förmiddagen, nämligen att den viktigaste frågan trots allt är

sysselsättningsfrågan och att det drivs en aktiv

arbetsmarknadspolitik samt att det görs väldigt riktade sådana

insatser i storstäderna.

Såvitt jag kan bedöma efter den utveckling som vi har haft

måste insatserna öka ganska påtagligt. Det går inte att sitta

här och exakt tala om hur man skall göra, men redovisningarna

från Malmö, Rinkeby och Göteborg tyder på att det finns ett

starkt engagemang hos såväl kommunala som statliga myndigheter

för att agera i dessa frågor.

Man borde avsätta den grundplåt som regeringen har aviserat på

125 miljoner kronor till de invandrartäta kommunerna för en

särskild storstadsdelegation. Problemen kommer att bestå i de

kommuner som har 50 % av problemen och där koncentrationen är

hög, även om man på olika sätt försöker att förhindra en del av

inflyttningen. Det är där insatserna måste göras. Då skall man

ha representanter för länsarbetsnämnd, för kommuner och också

för regering eller departement, som skall se till att pengarna

inte används för fel ändamål. Utifrån detta och egna kommunala

insatser får man sedan arbeta aktivt inom ordinarie ramar vid

sidan om. AMS-budgeten innehåller väldigt många olika

arbetsmarknadspolitiska insatser. På det viset kan man kanske

skapa ett ökat tryck på storstadskommunerna just när det gäller

den här frågan.

Jag tror att detta är det sätt på vilket man skall gå fram. I

annat fall befarar jag att det blir fråga om att man skall söka

projektbidrag för olika insatser ur de 125 miljoner kronorna,

som ordföranden inledde med att tala om att regeringen hade

aviserat. Sedan skall man sitta på departement eller på

myndigheter i Stockholm och avgöra till vilka dessa pengar skall

gå. Det tror jag är ett helt felaktigt upplägg. Lägg ansvaret så

nära invandrarna som möjligt och se till att det görs en

uppföljning så att pengarna används på rätt sätt! Se också till

att ramarna blir så fria som möjligt när det gäller att vidta

olika åtgärder för att få människor i sysselsättning så att de

så småningom kan få ett liv likvärdigt med det liv som svenskar

i gemen har!

Ronny Nilsson: Om man kan få till samordningen av

insatserna på rätt sätt finns det en mycket stor dynamik. Vi har

visat en del av det i Malmö.

Men det finns hakar i det hela. Jonny Kärnkvist har redovisat

att man inte har handledarresurser för att använda alla de

åtgärdsmedel man har till sitt förfogande. Vi har ett gemensamt

projekt när det gäller yrkesförberedande kurser, där tanken är

att det skall ges utbildningsbidrag. Jag undrar snart om det

blir en tredjedel eller en fjärdedel av de aktiviteterna som

arbetsförmedlingen orkar med att handlägga. Den skall klara ut

om det är rätt insats eller om det skall bli utbildningsbidrag.

Det är den ena delen. Arbetsförmedlingens resurser, framför allt

när det gäller handläggarsidan, följer inte med den inströmning

som nu har skett till storstäderna och Malmö.

Det finns också en annan del. Det har funnits tankar på att

man över huvud taget skall försöka samordna insatserna på ett

bättre sätt sedan riksdagsbeslutet om samordnat

flyktingmottagande 1989/90 och senare om

introduktionsersättningar. Tanken med introduktionsersättningen

var att den skulle kunna användas både när det gällde

arbetsmarknadspolitiska insatser och rent kommunala insatser.

Som den nu är konstruerad går det inte. Där skulle man kunna

göra en ändring. Introduktionsersättningen skulle i stort sett

kunna likna utbildningsbidraget, och då skulle de vara

utbytbara. Man skulle kunna synkronisera de kommunala insatserna

-- introduktionsinsatserna och svenskan -- med

arbetsmarknadspolitiska insatser. Det skulle självfallet gälla

alla, oberoende av om de är flyktingar eller har kommit på grund

av anknytning.

Vi tycker också att det är intressant med stöd och att

frivilligorganisationerna skall kunna ta ansvar för mottagandet

och introduktionen. Men man skall också vara medveten om att det

vi pratar om i dag är de starkt segregerade storstadsområdena.

Där är nog inte förutsättningarna riktigt desamma som i Eslöv

eller i någon Norrlandskommun.

Frivilligorganisationerna och myndigheterna försöker nu få

fram kontaktfamiljer och kontaktnät till flyktingar. Det har

givit ett bra resultat i de mindre kommunerna, men i Malmö har

vi fått fram 50 stycken. Då har organisationerna jobbat med det,

och även vi har varit ute med många olika aktiviteter och

propagerat och delat ut material. Men det sociala nätverket är

annorlunda i storstaden än på den lilla orten.

Sigge Godin: Jag tycker att projektet från Malmö var

väldigt intressant. Jag skulle vilja ställa några ytterligare

frågor omkring det.

Under förmiddagen fick man en känsla av att regler och

förordningar behövde ändras, och att det var svårt att

synkronisera arbetsförmedlingens och AMI:s verksamhet med

kommunens verksamhet. Man har löst det bra i projektet från

Malmö, om jag har förstått det rätt.

Har man ställt några speciella krav på de människor som har

deltagit i projektet -- de 4 500 personerna? Har man givit dem

några speciella stimulanser för att få dem att delta? Det är den

ena frågan.

Ni talade om att ni har satsat på de högutbildade och försökt

att få ut dem i arbete. Har några av dem hamnat i sitt

utbildningsyrke, eller har de som alla andra flyktingar och

invandrare hamnat i städjobb och andra jobb som de inte är

utbildade för?

Har det funnits någon rörlighet i gruppen? Har några

accepterat att flytta till andra delar av kommunen eller till

andra delar av landet för att få ett arbete som passar med

utbildningen?

Projektet har ju hållit på några år. Har ni några synpunkter

på hur lång tid det skall fortsätta att löpa? Min uppfattning är

att det framför allt i storstäderna är ett långsiktigt och

tålmodigt arbete som man inte kan avsluta ens på fem eller tio

år. Det behövs under lång tid framåt.

Nalin Baksi: Här sitter vi och studerar hur det är i

invandrartäta bostadsområden. I vissa frågor tycker jag att det

verkar som om man inte alls har en aning om hur det är i

verkligheten. I förmiddags var det någon som frågade varför

föräldrarna inte kan välja skolor med svenska barn nu när man

har rätt att välja skola. Det är faktiskt inte lätt att komma in

i en skola med svenska barn. Jag har träffat många

invandrarföräldrar som säger att de inte önskar något hellre än

att barnen kommer till en skola med svenska barn. När de kommer

dit finns det ingen plats och de får vänta i kön. Man kan tala

vackert om reglerna i detta hus när man inte riktigt vet hur det

är.

Man ringde från Stockholms högskola i Rinkeby och frågade om

jag kunde ta emot praktikanter. De hade sökt platser i hela

Stockholm, men ingen hade tagit emot några praktikanter. De enda

som hade gjort det var småföretagarna i Rinkeby, och de kunde

ingen vidare svenska de heller. Man hade till slut sagt att det

inte var någon idé att gå dit.

Vi pratar hela tiden om hur det borde vara, hur viktigt det är

att vi integrerar alla invandrare, hur viktigt det är att barnen

lär sig svenska och hur viktigt det är att invandrarföräldrarna

får kunskap om samhället. Alla pratar vackert om det, men när

det kommer till handling är det så få av oss som tar det

ansvaret.

Vi skulle uppmana varje riksdagsledamot att ta en praktikant

från någon skola. Vi får aldrig chansen att prata med en vuxen

invandrare, förklara hur skolan och samhället fungerar och hur

viktigt det är att lära sig svenska. Varenda invandrare vi kan

påverka påverkar 10--20 andra i sin tur. Det är enda chansen för

oss. Kommun, landsting och stat måste ta det ansvaret. Privata

företag struntar ju fullständigt i det. Det är vi politiker som

har det ansvaret, och vi borde föregå med gott exempel. Det gör

vi inte, utan vi sitter och studerar hur det borde vara. Jag

tycker att var och en skall ta det ansvaret. Ingen kan förändra

om inte varenda en av oss tar det lilla ansvaret. Gör vi det

kommer det att påverka en hel del.

Det är tyvärr det enda sättet att få invandrare att komma i

kontakt med samhället. Jag som har vuxit upp i Tensta vet att

barn som är födda i Sverige inte kan svenska. Det kan inte vara

rimligt. Det är otroligt, men det är sanningen. Det är därför

det är så otroligt viktigt att vi tar det ansvaret och går in

och kollar vilka skolor det gäller. Vi måste vara ett stöd i

stället för att säga att vi skall ta tag i det någon gång.

Föräldrarna behöver den hjälpen.

Det ligger ett stort ansvar på kommunalpolitiker, på

riksdagsledamöter och på folk på alla nivåer vad gäller att ta

det ansvaret. Det lilla vi gör kan påverka en hel del i

framtiden.

Lars Stjernkvist: Jag har två frågor som anknyter till det

jag sysslar med i riksdagen -- bostadspolitiken. Den första är

till Mazhar i Rinkeby.

Anser du att det är möjligt att lyfta ett område, eller är

enda sättet att förändra statusen och ett områdes rykte att helt

enkelt ändra befolkningssammansättningen? Är det möjligt att

uppnå en situation där man med "invandrartätt" inte

nödvändigtvis måste mena hög arbetslöshet och högt

socialbidragsberoende? Tror du att det är möjligt att lyfta

Rinkeby utan att man för den skull ändrar sammansättningen?

Den andra frågan är till kommunpolitikerna. För att vinna tid

vänder jag mig till Eva i Malmö. I kommunerna har under senare

år differentieringen -- skillnaderna i hyror -- ökat rätt så

kraftigt mellan olika områden. Det gäller inte minst i Malmö.

Relativt sett har hyrorna i Rosengård inte sjunkit, men de har

inte stigit lika kraftigt som i andra områden. Det kan tyckas

vara bra ur rättvisesynpunkt att de som har det sämst ställt får

de relativt sett lägsta boendekostnaderna, men samtidigt kan man

se en uppenbar risk att det faktiskt förstärker situationen. Det

bidrar till att ytterligare försämra statusen i någon mening,

men framför allt till att man får ännu mindre resurser till att

rusta upp och underhålla områden.

Hur ser ni i Malmö kommun på den politik som det kommunala

bostadsföretaget har fört, och hur ser ni på framtiden?

Elver Jonsson: Först vill jag rikta mig till föredraganden

från Malmö. Under rubriken Samverkan på overheadbilden stod det

att man skulle ta till vara varandras kompetens, föra en dialog

m.m. Är det ett nytt grepp? I så fall känns det litet nymornat.

Dialoger och utnyttjande av varandras kompetens på

förvaltningssidan skulle väl te sig naturligt.

Under punkten Hinder räknas det upp både språksvårigheter,

kompetensbrist och otillräckliga resurser m.m. Är det egentligen

inte andra hinder som är de verkligt tunga, typ fördomar och

stora kulturskillnader?

Sedan har jag en fråga till Mazhar från Rinkeby. Du talade om

kvinnorna som kom till er träff med, som du sade, stenansikten.

De var mycket slutna. De träffade er, och så blev de öppna,

glada och fulla av uppslag. Mina frågor gäller om det har

fortsatt lika väl och om det kan bli en kulturkrock när de

kommer hem. Slutenheten när de kom första gången berodde väl på

att de var präglade i en hemmiljö som stod just för det. Har man

kunnat hantera en sådan öppenhet fullt ut?

Bo Könberg: Jag tänkte återkomma till en fråga som var

uppe på förmiddagen. Det talades om svenska för invandrare från

Malmö. Om jag fattade dig rätt skulle man litet drastiskt

uttryckt inte koncentrera sig för mycket på svenskan, vilket vi

ju alla tror att man måste göra. Det som låg bakom var tydligen

det att man skulle koncentrera undervisningen i framtiden mer på

det yrke man trodde att flyktingen skulle kunna få. Det låter ju

klokt.

Det handlade också om att man för flyktingar med väldigt låg

utbildning eller ingen alls -- analfabeter eller liknande --

tidigare hade haft väldigt låga krav. De skulle plugga tre

timmar om dagen eller ibland, tror jag, t.o.m. bara någon dag i

veckan. Detta har tydligen ändrats i samband med årsskiftet.

Jag vill fråga representanterna från Stockholm och Göteborg om

det är likadant där som det förut var i Malmö, om man är på väg

att ändra sig eller om man alltid har gjort likadant. Hur ser

man på det som det pratades om från Malmö?

Margareta Grape: Eva Johansson och Rune Backlund tog upp

frågan om styrning av resurser. Det här huset har två

möjligheter att utöva sin makt. Den ena är att stifta lagar, och

den andra är att tilldela pengar åt olika håll.

När det handlar om skolan har jag väldigt svårt att föreställa

mig att det över huvud taget är en framkomlig väg att bestämma

sig för att det skall gå ett visst antal människor av ett visst

etniskt ursprung i en viss skola. Erfarenheterna av bussningar

från USA är att de inte slog särskilt väl ut. Jag tror att det

skulle bli ännu mycket värre om man försökte göra något sådant

här. Enda möjligheten att bryta den ensidiga etniska

sammansättningen i en del av skolorna är att väldigt kraftigt

satsa på dessa skolor och göra dem till oerhört attraktiva

utbildningsinstanser. Man måste ha gymnasieprogram med stor

attraktivitet.

Det är inte klart ännu, men det har diskuterats här i

Stockholm att man skulle ha ett utbildningsprogram som

förberedelse för Polishögskolan. Man skulle t.ex. kunna tänka

sig att ha motsvarande typer av diplomatförberedande eller

advokatförberedande utbildningsprogram. Genom att lägga dem i

områden där väldigt många elever har invandrarbakgrund kommer

naturligtvis rätt många av dem att gå på dessa. Det kommer också

att kunna bidra till statushöjningen, vilket flera har varit

inne på.

De positiva insatserna, snarare än olika typer av reglering

och kvotering, leder sannolikt på sikt till bättre resultat. Det

behövs naturligtvis extra insatser, för det blir dyrare att göra

på detta vis.

Inger Davidson var inne på de enskilda organisationernas roll

i flyktingmottagandet. Projektet har inte hållit på så kolossalt

länge. Just nu är dessutom avslagsfrekvensen rätt hög för de

flyktingar som kommer, så det är inte så förfärligt många av dem

som har varit på förläggningar som så småningom blir kvar.

Frågan är om de enskilda organisationerna inte skulle spela en

ännu mycket större roll i nästa led, dvs. när flyktingar är

placerade i kommuner.

Erfarenheterna är väl ungefär som i Malmö och på väldigt många

andra håll: Det är inte så rasande lätt. Det finns ett lätt drag

av paternalism i konstruktionen att man skall vara fadder åt

någon annan vuxen människa. Försöket som gjordes i Kontaktnätet

var ju ett sätt att få en annan profil på det.

Det Lars Johansson tar upp om Storstadsdelegationen tror jag

är oerhört viktigt. Det handlar inte bara om de 125 miljoner som

har aviserats inledningsvis. I propositionen talas det också om

mål 3-pengarna i den sociala fonden i EU. Det är sagt att en del

av dem skall användas för insatser för de mest utsatta på

arbetsmarknaden. Invandrarna är en del av detta.

Det är nog helt nödvändigt att komma ifrån det lilla

projekttänkandet och försöka få en miljö och ett utrymme där det

är möjligt att experimentera sig fram till olika former av

insatser. Det går inte att tro att det över huvud taget är

möjligt att göra likformiga insatser runt hela landet och i alla

kommuner och ens inom samma kommun. Det måste finnas möjligheter

till samverkan med andra aktörer i kommunerna. Vi bör

eftersträva en större samverkan med andra storstäder inom ramen

för det europeiska samarbetet. Vi får inte glömma att de problem

vi har i de svenska storstäderna icke är exklusivt svenska

problem. Det är problem som man brottas med i alla andra

storstäder. Det finns säkert förutsättningar och möjligheter för

oss att på ett annat sätt både samarbeta och ta del av andras

erfarenheter. Det kräver att man går utanför de regelverk som vi

för närvarande har. Därför är det förslag som Lars Johansson har

tagit fram ett mycket viktigt förslag.

Bengt Eliasson: Jag skulle vilja ta upp två frågor.

Flexibel resursanvändning och samordning är populära ord i

dessa sammanhang. Vad man måste tänka på är att det skall hända

på handläggarnivå. Jag vill närmast rikta en vädjan till er som

har hand om regelsystem och omorganisationer. Det vi har gjort

under många år är att ändra. Kommunerna är lika goda kålsupare

med olika organisationsformer och styrmodeller. Det gör att

handläggarna har litet svårt att orientera sig i sin egen

tillvaro och framför allt i samarbetsparternas tillvaro.

Det har skett ett antal kursändringar. För ett antal år sedan

ändrade arbetsförmedlingen inriktning. Nu diskuterar man

åldersindelning av dem man skall ta sig an. Det gör att man

stundtals pratar förbi varandra ganska länge innan man återigen

kan inse vad de andra kan bidra med.

Lösningen är att man får handläggarna att helt enkelt

handgripligen jobba tillsammans kring de olika målgrupperna. Vi

försöker sådana saker i Botkyrka. Men varje gång man organiserar

om sig någonstans får man börja om från början. Det är ett

bekymmer.

Det har pratats om att lyfta bostadsområdena. Norra Botkyrka

ligger i periferin av Stockholms bostadsmarknad, vilket gör att

vi vid tre tillfällen har haft väldigt mycket tomma lägenheter.

I de lägena hjälper det inte så mycket med statushöjande

åtgärder.

Ett exempel är Hallunda, som är delat i 40 hus som

ursprungligen byggdes av en privatvärd och 40 som var

allmännyttiga. De har helt olika befolkning fast de ser precis

likadana ut. HSB gick in och köpte tidigt.

När man försökte använda den modellen senare i utvecklingen,

dvs. att sälja åtta hus till HSB, fick man inte alls samma

effekt. De åtta husen är nu de som så att säga är sämst ställda

i detta område.

De stora förändringarna rycker ideligen undan mattan för det

arbete vi pysslar med. Det kan vara bra att veta med tanke på

nästa stora reform.

Roger Andersson: Jag fick redan på förmiddagen en fråga om

hur jag ser på en eventuell begränsning av den fria rörligheten.

Jag har ett par kommentarer.

Jag tycker att Mazhars inlägg om Rinkebyexemplet är intressant

på väldigt många sätt. Ingen har hittills kommenterat det han

sade om bakgrunden till den situation vi har i dag, nämligen

arbetskraftsinvandringen, och vad dess geografi hade för

konsekvenser för den senare omflyttningen av invandrare.

Många kommuner har dragit ganska stor nytta av den tidigare

arbetskraftsinvandringen. Även om kommunerna inte alltid har

gjort det har i varje fall bostadsföretagen i storstäderna gjort

det. Jag tycker att man skall ha det med i bilden.

Sekundäromflyttningen har styrts ganska mycket av det tidigare

bosättningsmönstret.

Begreppet i sig är litet tveksamt. Sett ur flyktingens

perspektiv är det en primärflyttning. Det är den första

frivilliga flyttningen. Det finns goda skäl att inte lägga

ytterligare restriktioner på tillvaron för flyktingar. De har

inte kunnat stanna i det land de kommer ifrån. Att ålägga dem

ett slags kommunarrest det första man gör i Sverige är inte en

framkomlig väg. Man får förutsätta att de handlar rationellt i

någon mening för sig själva och sin framtid.

Det man möjligen kan göra är att påverka den grund

rationaliteten utgår från. Vilka villkor erbjuder vi i olika

regioner? Hur ser mottagningsprogrammen ut? Hur långa är de? Vad

är det för kvalitet i dem? Det finns många erfarenheter att

hämta för en fortsatt Hela Sverige-strategi från många kommuner.

Fokuseringen på Norrlands inland är litet överdriven när det

gäller sekundäromflyttningen. Hälften av sekundäromflyttningen

till de tre storstadskommunerna sker från det egna länet och

grannlänen. I Stockholms kommun kom 53 % från Stocksholms län

förra året. I Malmö kommun kom hälften från Malmöhus län,

Kristianstad, Blekinge och Jönköping. I Göteborgs fall kommer de

från grannlänen och Värmland. Det är tydliga regionala profiler

i omflyttningen, precis som det är för svenska omflyttningar.

Det var min kommentar till frågan om den fria flyttningen och

aspekter av den.

Mazhar Göker: Jag vill svara på andra frågan först.

Syftet med projektet är inte att isolera de turkiska kvinnorna

inom sig själva. Syftet är att öka deras kunskap om svenska

språket och samhället och öka deras kompetens så att de, när de

har lärt sig svenska, kan komma med på arbetsmarknadsutbildning

och konkurrera om arbeten ute i samhället. De skall inte

isoleras inom sig själva.

Som svar på första frågan vill jag säga att man inte ökar

invandrarnas status genom att sätta dem i fina områden. Man

måste ge dem kunskaper. Jag kan ge ett exempel från Rinkeby. Man

rustade upp Rinkeby för miljon- eller miljardtals kronor. Men

människorna som bodde där fick inte kunskap vare sig om svenska

språket eller samhället. De kunde inte konkurrera. De var inte

jämställda med andra.

Om invandrarna kan få den utbildning som de lider brist på

från början, om de kan förbättra sina bristande kunskaper, tror

jag att integreringen kan ske snabbare och att det inte gör lika

ont i samhället.

Jag upplevde att andra frågan var mycket klokt ställd. Vi vill

inte isoleras, men vad har vi för chans? De människor som vi tog

emot hade inget självförtroende. De hade järnansikten, som sagt.

Målet var att bygga upp deras självförtroende. De skulle få

språkliga kunskaper och därefter slussas vidare till

yrkesutbildning.

Vi har många fler mål. När dessa kvinnor har lärt sig

tillräckligt bra svenska tänker vi i Rinkeby starta kooperativ

för dem så att de kan serva skolorna och daghemmen med mat. Det

är därför man har praktiska lektioner i matlagning. Vi tänker

skapa kooperativ där de kan sy kläder. Vi startar en syateljé.

Man måste finna okonventionella lösningar. Det är det vi vill

arbeta fram i projektet. Vi hoppas att kunna fungera som ett bra

exempel för övriga kommuner.

Eva Sjöstedt: Jag fick en direkt fråga om bostäder. Vi

skall komma ihåg att det bostadsöverskott som har rått i Malmö

och säkert också i andra storstäder har varit starkt

konjunkturbetingat. För tre år sedan var det faktiskt

bostadsbrist i Malmö, men vi har haft drygt 3 000 lägenheter

lediga det sista året. Det är det jag avser när jag säger att

bostadstillgången är konjunkturbetingad.

Skall man marknadsanpassa hyrorna kommer det självfallet att

späda på segregationen ytterligare. Jag tycker att den frågan

svarar på sig själv. Bara de som är resursstarka har råd att

flytta till andra delar av en kommun, och då späder man på

segregationen ännu mer.

Jonny Kärnkvist: Kraven för att komma med i våra insatser

är att man är arbetssökande. Blir man det inte av sig självt

ingår det i målet med invandrarförvaltningens introduktion. De

slussar dem över till oss.

När det gäller de högutbildade ser vi att läkare och

sjuksköterskor i mycket hög grad kommer ut i sina jobb när

Socialstyrelsens legitimationsprov är färdiga.

Det frågades om rörligheten inom gruppen. Det är just ingen

som flyttar från Malmö. Jag känner till högst tio personer på

dessa fem år.

Det ställdes en fråga om projektet skall fortsätta. Projektet

har i och för sig upphört och övergått till ordinarie

verksamhet. Det har alltså inlemmats i ordinarie verksamhet i

Malmö som en specialförmedling för nyanlända flyktingar och

invandrare.

Jag vill säga litet grand om samverkan. Det frågades om det

var en nyvaknad kunskap. Det är helt rätt att dialog skall vara

naturligt, men det är inte alldeles naturligt att det fungerar

bra mellan myndigheter om man inte har denna dialog. Det blir

mycket bollning av den enskilde mellan myndigheterna, och den

enskilde kan, om han vill, också spela ut myndigheterna mot

varandra. Det är nödvändigt med just denna dialog.

Frågeställaren tyckte att fördomar var ett starkt skäl. En del

av de punkter jag redovisar är just fördomar, men visst spelar

också andra fördomar än de jag har redovisat roll.

Ordföranden: Jag vill tacka alla som har medverkat till

att göra denna utfrågning så intressant och berikande men också

hoppingivande. Problemen är stora, men det finns möjligheter att

utveckla. Det tycker jag är ett bestående intryck av denna dag.

Nu skall vi fortsätta vårt arbete både i

socialförsäkringsutskottet och i andra berörda utskott med

förslagen i propositionen och i motionerna. Det kommer att

fattas beslut i riksdagen preliminärt den 4 maj.

Tack skall ni ha, allihopa!

Deltagare i socialförsäkringsutskottets offentliga

utfrågning den 14 mars 1995:

Roger Andersson, Uppsala universitet

Malmö stad

Eva Sjöstedt

Ronny Nilsson

Jonny Kärnkvist (Arbetsförmedlingen)

Göteborgs stad

Lars Johansson

Carina Krantz Rönnqvist

Ingela Bergendal, Biskopsgården

Peter Schuckink-Kool, Biskopsgården

Frank Andersson, Gunnared

Roger Björn, Gunnared

Jan Molin

Yvonne Bergkvist

Stockholms stad

Margareta Grape

Jan Johansson, Rinkeby

Botkyrka kommun

Bengt Eliasson

Bo Johansson

Svenska Kommunförbundet

Lennart Jonasson

Karl-Axel Johansson

Ulrika Wallin

Landstingsförbundet

Inger Dahlberg

Statens invandrarverk

Ulla Wallering Fall

Agneta Wassdahl

Arbetsmarknadsstyrelsen

Anna Santesson

Bertil Lidfeldt (Länsarbetsnämnden Göteborg)

Hans Bäckström (Arbetsförmedlingen Rinkeby)

Socialstyrelsen

Ann Marie Begler

Maria Roselius

Skolverket

Mats Björnsson

Ingrid Ekman

Boverket

Fredrik von Platen

Louise Nyström

Rinkeby turkisk-svenska föreningen

Mazhar Göker

Husamettin Utkutug

Arbetsmarknadsdepartementet

Lena Häll-Eriksson

Lars G Johansson

Tommi Riihonen

Jan Erlandsson

Näringsdepartementet

Socialdepartementet

Kjell Stridsman

Utbildningsdepartementet

Kent Waltersson

Catharina Wettergren

Anna Forssell

Hanna Bergman

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Bild 7

Bild 8/9

Bild 10/11

Bild 12

Bild 13

Bild 14

Bild 15

Bild 16

Bild 17

Bild 18

Bild 19

Bild 20

Bild 21

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen m.m. 2

Proposition 1994/95:100 2

Skrivelse 1994/95:131 2

Motionerna 3

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1993/94 3

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1994/95 3

Motion väckt med anledning av proposition 1994/95:25 9

Motion väckt med anledning av proposition 1994/95:26

9

Utskottet 9

Inledning 9

Allmän inriktning av flykting- och

invandringspolitiken 11

Flyktingdefinitioner 11

Samarbetet inom Europeiska unionen 12

Övrigt internationellt samarbete 13

Den svenska utlänningslagstiftningen 14

Invandringen till Sverige budgetåret 1993/94 16

Översyn av invandrings- och flyktingpolitiken 17

Motioner 18

Utskottet 22

Vissa frågor om asylprocessen 23

Bakgrund 23

Motioner 23

Utskottet 25

Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut 26

Nuvarande ordning 26

Motioner 26

Utskottet 27

Inriktningen av besparingsåtgärder för budgetåren

1995/96--1998 27

Statens invandrarverk 29

Förläggningsverksamheten 31

Överföring av flyktingar m.m. 31

Gällande ordning 31

Propositionen 32

Motioner 32

Utskottet 33

Medelsanvisning till Utlänningsnämnden 33

Kommunmottagande och integration 33

Allmänt 33

Översyn av invandrarpolitiken 34

Nuvarande system för ersättning till kommunerna 34

Propositionen 36

Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar

m.m. 36

Särskilda insatser i invandrartäta områden 37

Motioner 37

Utskottet 41

Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. 46

Åtgärder för invandrare 47

Stiftelsen Invandrartidningen 47

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. 47

Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism 48

Medelsanvisning till Internationell samverkan inom ramen

för flykting- och migrationspolitiken m.m. 48

Hemställan 49

Reservationer 52

1. Internationell samverkan m.m. (mom. 1 och 2) 52

2. Internationell samverkan m.m. (mom. 1 och 2) 53

3. Asylprocessen (mom. 3) 54

4. Asylprocessen (mom. 3) 54

5. Förstärkning av asylbyråer m.m. (mom. 4, 8 och 9) 55

6. Verkställighet av avvisningsbeslut (mom. 5) 56

7. Inriktningen av besparingsåtgärder för budgetåren 1997

och 1998 (mom. 6) 56

8. Invandrarverkets uppgifter (mom. 7) 57

9. Invandrarverkets uppgifter (mom. 7) 57

10. Medelsanvisning till Invandrarverket m.m. (mom. 8, 9,

12, 14 och 15) 57

11. Medelsanvisning till Invandrarverket (mom. 8) 59

12. Flyktingkvoten (mom. 10) 59

13. Kommunmottagande och integration m.m. (mom. 13 och

15) 60

14. Kommunmottagande och integration (mom. 13) 61

15. Kommunmottagande och integration (mom. 13) 61

16. Kommunmottagande och integration (mom. 13) 62

17. Medelsanvisning till särskilda insatser i

invandrartäta områden (mom. 15) 62

18. Åtgärder mot diskriminering (mom. 19) 63

19. Åtgärder mot diskriminering (mom. 19) 63

20. Åtgärder mot rasism (mom. 21) 64

21. Åtgärder mot rasism (mom. 21) 64

Särskilda yttranden 65

1. Internationell samverkan m.m. (mom. 1, 2, 7 och

13) 65

2. Internationell samverkan m.m. (mom. 1, 2 och 3) 66

3. Internationell samverkan m.m. (mom. 1, 3 och 5) 67

4. Internationell samverkan m.m. (mom. 1 och 2) 68

5. Invandrarverkets uppgifter och flyktingkvoten (mom. 7

och 10)69

Bilaga Utskrift från offentlig utfrågning70