Bet. 1994/95:SfU16

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1994/95:SFU16

Ändringar i utlänningslagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1994/95

SfU16

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1994/95:179

om ändringar i utlänningslagen. Vidare behandlas ett antal

motioner som väckts med anledning av propositionen. Även ett

antal motioner från allmänna motionstiden 1994/95 och några

motioner som väckts i annat sammanhang behandlas i betänkandet.

I propositionen föreslås att det i utlänningslagen (UtlL)

skall föras in en uttrycklig bestämmelse om att brottslighet kan

utgöra ett särskilt skäl att inte bevilja de facto-flyktingar

och krigsvägrare asyl. Om brottsligheten ligger på gränsen till

vad som ensamt skulle kunna utgöra grund för avslag får även

andra allvarliga anmärkningar vägas in i bedömningen. De skäl

som talat mot att asyl skall beviljas måste dock alltid vägas

mot det skyddsbehov utlänningen har.

Beträffande uppehållstillstånd för andra än asylberättigade

förs in en bestämmelse i UtlL om att utlänningens skötsamhet och

hederlighet skall beaktas vid prövningen av ansökningar om

uppehållstillstånd. Vilken tyngd dessa anmärkningar skall ha för

att uppehållstillstånd skall vägras måste även i dessa fall bli

beroende på en bedömning av det enskilda fallet. Utskottet

föreslår med anledning av ett motionsyrkande att det av

regeringen föreslagna uttrycket "skötsamt och hederligt" i

lagförslaget ändras till "hederlig vandel".

Vidare föreslås i propositionen att tidsbegränsade

uppehållstillstånd skall i större utsträckning än i dag få

meddelas under en prövotid när det råder tveksamhet om en

sökandes förväntade levnadssätt.

Möjligheterna att återkalla ett uppehållstillstånd med

hänvisning till utlänningens levnadssätt föreslås vidgade. För

att ett beviljat uppehållstillstånd skall kunna återkallas måste

dock krävas allvarligare anmärkningar i fråga om levnadssättet

än vad som krävs för att det första tillståndet skall vägras.

Anmärkningarna måste alltid vägas mot det skyddsbehov

utlänningen har och mot de skäl i övrigt utlänningen kan åberopa

för sin bosättning i Sverige. Den tid under vilken ett

uppehållstillstånd får återkallas föreslås utsträckt från två

till tre år.

I medborgarskapslagen föreslås att en bestämmelse införs varav

framgår att tyngdpunkten i prövningen av en sökandes levnadssätt

bör ligga på en bedömning av om sökanden i framtiden kan

förväntas leva skötsamt och hederligt. Bedömningen skall göras

mot bakgrund av sökandens tidigare levnadssätt. Utskottet

föreslår även här att det föreslagna uttrycket "skötsamt och

hederligt" i lagförslaget ändras till "hederlig vandel".

Den tid (karenstid) som skall ha förflutit innan en sökande

som begått brott tas upp till svensk medborgare bör, enligt

propositionen, i större utsträckning än i dag fastställas efter

en bedömning i det enskilda fallet. I propositionen anförs

vidare att regeringen efter en vägning av skälen för och emot

inte funnit skäl att föreslå införande av en möjlighet att

återkalla ett beslut om naturalisation.

I propositionen föreslås vidare att möjligheterna för anhöriga

att få uppehållstillstånd beviljat efter inresa vidgas.

Huvudregeln skall fortfarande vara att uppehållstillstånd skall

föreligga före inresa. Enligt de nya reglerna skall undantag

kunna göras för den som är nära anhörig till en här bosatt

person eller som annars har särskild anknytning till Sverige om

det är uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om

prövningen skett före inresan. För den som fått avslag på en

tidigare ansökan och enligt ett lagakraftvunnet beslut skall

avvisas eller utvisas föreslås en viss uppmjukning. En ny

ansökan skall enligt förslaget få bifallas om det skulle strida

mot humanitetens krav att verkställa avvisningen eller

utvisningen.

Utskottet gör vissa förtydliganden om hur de nya

bestämmelserna bör tolkas, och utskottet understryker särskilt

vikten av att barnens situation beaktas. Utskottet anser att

riksdagen med anledning av föreliggande motioner och med

godkännande av vad utskottet anfört bör anta lagförslaget i

denna del.

Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal motioner

från den allmänna motionstiden som tar upp frågor om uppskjuten

invandringsprövning och s.k. kvinnoimport. Motionerna avstyrks

med hänvisning till bl.a. tidigare redovisning av praxis i

ärenden om permanent uppehållstillstånd när förhållandet upphör

inom tvåårsperioden.

Utskottet tillstyrker propositionen i övrigt och avstyrker

bifall till övriga motioner.

Till betänkandet har fogats 25 reservationer.

Propositionen

Regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) har i proposition

1994/95:179 föreslagit riksdagen att anta de i propositionen

framlagda förslagen till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,

3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motioner

Motion väckt med anledning av skrivelse 1994/95:30

1994/95:Sf3 av Lars Tobisson m.fl. (m, c, fp, kds) vari yrkas

att riksdagen antar propositionens förslag till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

2. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

Motion väckt med anledning av skrivelse 1994/95:131

1994/95:Sf11 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om reglerna om utvisning på grund av ringa brott.

Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:179

1994/95:Sf19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår de föreslagna ändringarna av 2 kap.

4 §, 2 kap. 11 § 1 och 2 och 3 kap. 4 § samt den föreslagna nya

4 b § utlänningslagen,

2. att riksdagen beslutar att 3 kap. 4 § andra stycket 2

skall ha följande lydelse: "... det beträffande en utlänning som

omfattas av 1 § 2 eller 3 på grund av brottslighet eller

brottslighet i förening med någon annan omständighet finns

särskilda skäl att inte bevilja asyl",

3. att riksdagen avslår förslaget att förlänga tidsfristen

för återkallelse av uppehållstillstånd i 2 kap. 11 § 3

utlänningslagen från två till tre år,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om terminalåtkomst för Statens

invandrarverk och Utlänningsnämnden till vissa uppgifter ur

polisregistret,

5. att riksdagen avslår förslaget till ändrad lydelse av

lagen om svenskt medborgarskap 6 § första stycket 3 p 1,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om krav på synnerliga skäl för att

åtskilja ett barn från en av dess föräldrar genom verkställighet

av ett avlägsnandebeslut,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vistelsetid i Sverige efter

lagakraftvunnet avvisningsbeslut utan den sökandes förskyllan

som grund för bifall till ny ansökan om uppehållstillstånd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om risk för kvarhållande i hemlandet för

militärtjänstgöring som grund för bifall till ny ansökan om

uppehållstillstånd,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om genomförande av anknytningsutredning

här i landet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utlänningslagens reglering av

återreseförbud,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om rättshjälp genom offentligt biträde i

ärenden om rätt till uppehållstillstånd efter ny ansökan på

grund av anknytning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om karenstiden grundad på att sökanden

levt gömd i Sverige,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om betydelsen av att sökanden verkat för

organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika slag

som grund för avslag på en ny ansökan om uppehållstillstånd.

1994/95:Sf20 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att även incidentrapporter från

flyktingförläggning skall vägas in vid bedömningen om

uppehållstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att återkallelse av

uppehållstillstånd skall spegla förutsättningen för tillstånd i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att svenskt medborgarskap skall

kunna återkallas i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om regler för erhållande av svenskt

medborgarskap.

1994/95:Sf21 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del

beslutar att endast lagakraftvunnen dom skall beaktas vid

prövning enligt det nya stycket i 2 kap. 4 § utlänningslagen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del

beslutar att endast lagakraftvunnen dom skall vägas in vid

prövning av skötsamhet och hederlighet vad gäller de

facto-flyktingar och krigsvägrare enligt den nya lydelsen i 3

kap. 4 § utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till

ändrad lydelse i 2 kap. 11 § första stycket utlänningslagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

återkallelse av uppehållstillstånd,

4. att riksdagen beslutar att ge medborgarskapslagen sådan

lydelse att Utlänningsnämnden kan överlämna beslut i

medborgarskapsärenden till regeringen.

1994/95:Sf22 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del

beslutar att andra allvarliga anmärkningar mot den asylsökandes

levnadssätt inte ensamt utgör grund för avslag när det gäller de

facto-flyktingar och krigsvägrare,

2. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del

beslutar att endast lagakraftvunna domar skall beaktas vid

bedömning av utlänningars skötsamhet och hederlighet när det

gäller uppehållstillstånd för andra än asylberättigade,

3. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag till

ändrad lydelse av 2 kap. 11 § första stycket utlänningslagen,

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om återkallande av uppehållstillstånd,

4. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till förändrad

lydelse av 6 § första stycket 3 p. 1 lagen om svenskt

medborgarskap.

1994/95:Sf23 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att man i lagtexten skall behålla

hederlig vandel i stället för det föreslagna skötsam och

hederlig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att formuleringen förväntat

levnadssätt skall ges en tydligare definition,

3. att riksdagen beslutar att begreppet förväntat

levnadssätt i negativ bemärkelse endast får användas mot den

asylsökande vid tidigare mycket grov brottslighet,

4. att riksdagen beslutar att det tydligare skall anges vad

som har den digniteten att ett permanent uppehållstillstånd

återkallas,

5. att riksdagen beslutar att möjligheten att återkalla ett

permanent uppehållstillstånd ej förlängs från två till tre år,

dvs. med avslag på propositionen i denna del, 2 kap. 11 § andra

stycket,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en ny punkt 3 införs under 5 § om

gällande rätt att söka uppehållstillstånd efter inresan,

8. att riksdagen beslutar ge nuvarande punkt 3 nummer 4,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att anknytningsfallen retroaktivt

snarast ges möjlighet till en bestående familjeåterförening

enligt vad i motionen anförts,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att särskild hänsyn tas även till par

utan barn,

15. att riksdagen beslutar att byta ut ordet uppenbart mot

sannolikt i 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen,

16. att riksdagen beslutar att efter lagakraftvunnet

avvisnings- eller utvisningsbeslut skall möjligheterna att få

permanent uppehållstillstånd (PUT) ökas genom orden strida mot

humanitetens krav byts ut mot vara stötande för rättskänslan.

Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:126

1993/94:Ub51 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om krav på kunskap i svenska språket och

svenska förhållanden för att erhålla svenskt medborgarskap.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95

1994/95:Sf601 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att lagen ändras så att utvisningsbeslutet verkställs efter det

att de sammanlagda fängelsestraffen avtjänats.

1994/95:Sf602 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om regler för erhållande av svenskt

medborgarskap.

1994/95:Sf606 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att en familjemedlems förseelse inte skall drabba en hel familj.

1994/95:Sf607 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att lagen ändras så att utvisningsbeslutet verkställs efter

det att de sammanlagda fängelsestraffen avtjänats.

1994/95:Sf611 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att söka uppehållstillstånd i Sverige,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Statens invandrarverk (SIV) bör få

laglig rätt att ta del av polis- och kriminalregister för att

hindra att män som misshandlat "importerade" kvinnor kan upprepa

"importen".

1994/95:Sf613 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om villkor för svenskt medborgarskap.

1994/95:Sf616 av Peter Weibull Bernström och Margit Gennser

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att ge barn till en

utlandssvensk förälder förnyad chans att söka svenskt

medborgarskap utöver medborgarskap i sitt födelseland.

1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om obligatorisk information om rätten att

söka medborgarskap,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring

av den s.k. tvåårsregeln enligt vad i motionen anförts.

1994/95:Sf630 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att harmoniseringen av familjeåterförening bör få en generösare

praxis,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att alla invandrare bör kunna ansöka om svenskt medborgarskap

efter tre år.

1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om uppföljning av de förändrade reglerna

om utvisning på grund av brott,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring

av reglerna för uppehållstillstånd i enlighet med vad i motionen

anförts,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om uppskjuten invandringsprövning,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åtgärder för att motverka systematiska

övergrepp mot kvinnor och barn.

1994/95:Sf636 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att invandrare och flyktingar bör

erhålla svenskt medborgarskap efter tre år i Sverige.

1994/95:Sf637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om uppehållstillstånd för den utländska

parten i äktenskap/samboförhållanden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åtskiljande av fäder från sina barn

genom beslut om avvisning/utvisning,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utvisning av misshandlade kvinnor,

29. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan

ändring av lagen om svenskt medborgarskap att handläggningen

förs över från Invandrarverket till Justitiedepartementet.

1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att se över regeln om att utlänning

som sammanbor eller är gift med en svensk utvisas om samboendet

upphör inom två år.

Utskottet

Vandelns betydelse i ärenden om uppehållstillstånd

Gällande ordning

Enligt bestämmelser i 3 kap. 1 § utlänningslagen (UtlL) avses

med asyl ett uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför

att han är flykting, krigsvägrare eller de facto-flykting.

Definitionen på vad som avses med en flykting är hämtad från

1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga

ställning och innebär att att en utlänning skall anses som

flykting, om han befinner sig utanför det land som han är

medborgare i, därför att han känner välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till

en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller

politiska uppfattning, och som inte kan eller på grund av sin

fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Även

statslösa personer kan vara flyktingar om de av samma skäl

befinner sig utanför det land där de tidigare har haft sin

vanliga vistelseort.

Asyl får vägras en flykting om det av hänsyn till vad som är

känt om utlänningens verksamhet eller med hänsyn till rikets

säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja asyl. I

endast få fall har det förekommit att någon som bedömts vara

flykting fått sin asylansökan avslagen på den grunden att det

bedömts finnas synnerliga skäl att inte bevilja asyl. Det har då

i första hand varit fråga om politiskt aktiva personer som

medverkat i olika typer av grov brottslighet före inresan och

som påstått att brottsligheten haft ett politiskt syfte.

Regeringen har i dessa fall gjort den bedömningen att det varit

fråga om grova icke-politiska brott och vägrat asyl. Även om det

i ett ärende föreligger synnerliga skäl att inte bevilja asyl

kan så komma att ske på grund av de hinder mot verkställighet

som måste beaktas. Enligt bestämmelser i 8 kap. UtlL får en

utlänning bl.a. inte återsändas till ett land där han riskerar

dödsstraff eller kroppsstraff eller riskerar att utsättas för

tortyr och inte heller till ett land där han inte är skyddad mot

att sändas vidare till ett land där han skulle vara i sådan

fara.

En krigsvägrare är en utlänning som har övergett en

krigsskådeplats eller som har flytt från sitt hemland eller

behöver stanna i Sverige för att undgå förestående

krigstjänstgöring. En de facto-flykting definieras som en person

som, utan att vara flykting, inte vill återvända till sitt

hemland på grund av de politiska förhållandena där och kan

åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta.

Asyl får vägras dessa grupper, liksom för flyktingar, om det

av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare

verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet finns

synnerliga skäl för det. Därutöver får asyl vägras de

facto-flyktingar och krigsvägrare om det finns särskilda

skäl att inte bevilja asyl. Bestämmelsen om möjlighet att

vägra asyl vid särskilda skäl tillkom för att hänsyn skulle

kunna tas till vilka möjligheter Sverige har att ta emot

utlänningar vid sidan av den reglerade invandringen.

I 1980 års utlänningslag fanns en särskild bestämmelse om

vandelns betydelse för frågan om uppehållstillstånd. Enligt

denna bestämmelse fick uppehållstillstånd vägras en utlänning på

grund av brister i hans vandel endast om det förelåg sådana

omständigheter som utgjorde av- och utvisningsgrunder enligt

denna lag. Sådana omständigheter var bl.a. om utlänningen på

grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan särskild

omständighet skäligen kunde antas komma att begå brott i Sverige

eller annat nordiskt land, om han yrkesmässigt bedrev otukt

eller i övrigt underlät att ärligen försörja sig eller om han

var missbrukare och med anledning därav befanns vara farlig för

annans personliga säkerhet eller levde på ett grovt störande

sätt. Den nu behandlade regeln togs bort i och med införandet av

1989 års utlänningslag och skälen härför kommenterades inte i

förarbetena på annat sätt än att särskilda skäl att inte bevilja

asyl liksom tidigare kan vara att en de facto-flykting gjort sig

skyldig till allvarlig brottslighet. Någon klar praxis har inte

utvecklats när det gäller hur grov brottslighet eller

asocialitet som det skall vara fråga om för att asyl skall

vägras en de facto-flykting eller krigsvägrare. Även för de nu

behandlade kategorierna av asylsökande skall de begränsningar

som ställs upp i 8 kap. UtlL i fråga om verkställighet beaktas.

För andra utlänningar än sådana med asylskäl finns

bestämmelser i 2 kap. 4 § UtlL i vilka fall uppehållstillstånd

får ges. Enligt dessa bestämmelser får uppehållstillstånd ges

till en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt

person eller som annars har särskild anknytning till Sverige, en

utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige

eller en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har

sin försörjning ordnad på annat sätt. Härutöver får regeringen

föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall. I

nu nämnda fall föreligger inte någon rätt till

uppehållstillstånd utan en möjlighet för den tillståndsgivande

myndigheten att bevilja uppehållstillstånd. Till skillnad från

vad som gäller för flyktingar, de facto-flyktingar och

krigsvägrare finns det i fråga om dessa grupper inte uttryckt i

UtlL i vilken mån hänsyn vid tillståndsprövningen skall tas till

skäl som talar emot beviljande av tillstånd. En sådan uttrycklig

regel togs bort i och med 1989 års utlänningslag.

Enligt 2 kap. 5 § UtlL är huvudregeln att uppehållstillstånd

skall ha beviljats före inresan till Sverige. Undantag kan dock

göras bl.a. om utlänningen skall återförena sig med en nära

familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som han

tidigare sammanlevt med utomlands. Undantag kan vidare göras om

det annars finns särskilda skäl.

När det gäller humanitära skäl kan det vara fråga om personer

som på grund av sjukdom eller personliga förhållanden inte bör

vägras uppehållstillstånd här. Till denna grupp hör också

personer som inte omfattas av reglerna om asyl men beträffande

vilka förhållandena i det land till vilket utlänningen skulle

behöva resa är sådana att det ter sig inhumant att tvinga honom

att återvända, t.ex. till en pågående väpnad konflikt.

Regeringsbeslutet i juni 1993, som blev vägledande för praxis i

fråga om bosnier som kommit till Sverige på grund av kriget i

f.d. Jugoslavien, innebar beviljande av permanent

uppehållstillstånd på sådan humanitär grund. I praxis har vid

avgörande av ansökningar grundade på humanitära skäl motsvarande

bedömningar gjorts som i fråga om de facto-flyktingar och

krigsvägrare när det gäller skäl som talar mot att tillstånd

beviljas. En vägning har då skett mellan tyngden av

anmärkningarna mot utlänningens levnadssätt och styrkan av de

humanitära skälen. En särskild typ av humanitära skäl utgör de

s.k. vistelsetidsreglerna som tillämpats från tid till annan. De

två senaste exemplen utgörs av förordningarna 1991:1999 och

1994:189 om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden.

Enligt båda dessa förordningar gäller att tillstånd får beviljas

om inte särskilda skäl talar däremot. Av förordningsmotiven

(1991:8 resp. 1994:1) framgår att ett särskilt skäl kan vara att

sökanden själv eller någon medlem av sökandens familj vid

ankomsten eller senare handlat på ett sådant sätt som ger

anledning att ifrågasätta utlänningens beredvillighet att iaktta

grundläggande normer i det svenska samhället och att brott kan

vara en sådan omständighet. Den praxis som utvecklats vid

tillämpningen av de nämnda förordningarna innebär att

uppehållstillstånd har vägrats även vid fall av relativt ringa

brottslighet.

Kretsen av vilka anhöriga som bör beviljas uppehållstillstånd

har utvecklats i praxis och bekräftats genom uttalanden i prop.

1988/89:86 med förslag till utlänningslag m.m. Den innebär

bl.a. att uppehållstillstånd regelmässigt beviljas för make/maka

eller sambo, hemmavarande barn under 20 år, ensamstående

förälder med minst ett vuxet barn bosatt i Sverige samt åldriga

föräldrar med majoriteten av de vuxna barnen bosatta i Sverige.

I flera vägledande beslut har regeringen uttalat att

anmärkningar mot utlänningens skötsamhet och hederlighet bör

vägas in vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör beviljas

på grund av anknytning. Trots anknytning som enligt praxis

skulle leda till att uppehållstillstånd beviljades har tillstånd

bl.a. vägrats för en person som vid mer än ett tillfälle dömts

till dagsböter för snatteri och för en person som en gång

godkänt ett strafföreläggande för snatteri och som visat prov på

asocialt beteende enligt incidentrapporter från en förläggning

och som därutöver stod under åtal för flera brott.

Ett uppehållstillstånd kan ges för viss tid, tidsbegränsat

uppehållstillstånd, eller utan tidsbegränsning, permanent

uppehållstillstånd. Från år 1985 gäller att den som beviljas

tillstånd för bosättning i Sverige normalt beviljas permanent

uppehållstillstånd. Den tidigare ordningen innebar att en

utlänning som fick stanna i Sverige inledningsvis fick ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd. Anledning till ändringen år

1985 var att det sällan förekom att förlängning av ett

uppehållstillstånd vägrades på grund av utlänningens vandel.

Tidsbegränsade uppehållstillstånd ges vid uppskjuten

invandringsprövning på grund av anknytning. Andra fall i vilka

tidsbegränsade uppehållstillstånd meddelas är främst vid

vistelse för gäststudier eller tidsbegränsat arbete. I några

vägledande beslut har regeringen i april 1994 emellertid

beviljat tidsbegränsade uppehållstillstånd för personer som

gjort sig skyldiga till brott och dömts till strängare påföljd

än böter eller dömts för upprepad brottslighet. I dessa fall

rörde det sig om personer som i normalfallet skulle ha beviljats

tillstånd av humanitära skäl och där domstolen inte beslutat om

utvisning. I besluten uttalade regeringen bl.a. följande.

Om utlänningen begått brott kan det bli aktuellt att överväga

om endast ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, som en form av

prövotid, skall meddelas. Tidsbegränsade uppehållstillstånd för

emellertid med sig nackdelar för såväl samhället som den

enskilde. Nackdelarna blir särskilt framträdande om en sådan

ordning används i större omfattning. Det är omständigheter som

måste vägas in vid bedömningen av om tidsbegränsade

uppehållstillstånd bör beviljas i det enskilda fallet. Å andra

sidan kan ett tidsbegränsat uppehållstillstånd vara motiverat i

vissa fall för att ge tydliga signaler om att brottslighet inte

accepteras. Så kan vara fallet om det är fråga om brott där

påföljden blir svårare än böter eller när det är fråga om mindre

allvarlig brottslighet som är upprepad och systematisk.

Ett beviljat uppehållstillstånd kan återkallas. Återkallelse

skall ske när utlänningen lämnat oriktiga uppgifter om sin

identitet. Om utlänningen medvetet lämnat andra oriktiga

uppgifter eller medvetet förtigit omständigheter som varit av

betydelse för att få tillståndet kan detta också återkallas. Om

utlänningen inte rest in i landet får återkallelse ske även av

andra särskilda skäl, t.ex. om förutsättningarna för tillståndet

har väsentligt ändrats. Återkallelse skall vidare ske om

utlänningens bosättning i Sverige upphör. Enligt bestämmelser i

2 kap. 11 § första stycket UtlL får ett uppehållstillstånd sedan

utlänningen rest in i landet återkallas med anledning av bl.a.

asocialitet eller kriminalitet. De berörda bestämmelserna om

återkallelse av uppehållstillstånd gäller även de utlänningar

som beviljats uppehållstillstånd av asylskäl.

Återkallelse av ett uppehållstillstånd enligt 2 kap. 11 §

första stycket UtlL får ske endast om frågan väckts innan

utlänningen varit bosatt här i två år med uppehållstillstånd.

Levnadssättets betydelse i ärenden om uppehållstillstånd för

asylberättigade

Propositionen

I propositionen anförs att det inte finns skäl att ändra

nuvarande ordning som innebär att asyl får vägras en flykting

endast om synnerliga skäl talat emot.

Beträffande de facto-flyktingar och krigsvägrare gäller enligt

praxis att asyl kan vägras med hänvisning till sökandens

levnadssätt. Någon klar praxis har dock inte utvecklats.

Regeringen bedömer att asyl bör kunna vägras krigsvägrare och de

facto-flyktingar när det föreligger allvarliga anmärkningar mot

deras skötsamhet och hederlighet och att detta bör komma till

uttryck i utlänningslagen. Enligt propositionen bör det i

princip vara fråga om lagakraftvunnen dom som avser

fängelsestraff av inte alltför kort varaktighet för att ett

avslag skall övervägas. Hur långt fängelsestraffet skall vara

för att ett avslag på asylansökan skall aktualiseras är enligt

propositionen inte möjligt att ange. Det måste alltid bli fråga

om en bedömning i det enskilda fallet där straffets längd måste

vägas mot utlänningens skyddsbehov. Vidare bedömer regeringen

att allvarlig eller upprepad misskötsamhet som inte är

konstaterad genom lagakraftvunnen dom inte ensamt bör kunna leda

till avslag. Endast då det är fråga om brottslighet som ligger

på gränsen till vad som ensamt skulle kunna hindra

uppehållstillstånd bör annan misskötsamhet kunna vägas in.

Enligt propositionen skall det då röra sig om förhållanden som

är otvetydigt konstaterade, exempelvis en av utlänningen erkänd

gärning som kan bedömas komma att leda till en fällande dom. Det

kan även vara fråga om annan misskötsamhet där de faktiska

omständigheterna är helt klarlagda.

Motioner

I motion Sf19 yrkande 1 (delvis) av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkas avslag på den föreslagna ändringen i 3 kap. 4 § UtlL. I

yrkande 2 begärs beslut om att den av regeringen föreslagna

ändringen i 3 kap. 4 § andra stycket skall ha följande

lydelse. "... det beträffande en utlänning som omfattas av 1 § 2

eller 3 på grund av brottslighet eller brottslighet i förening

med någon annan omständighet finns särskilda skäl att inte

bevilja asyl,".

Motionärerna menar att det annars av lagtexten inte framgår att

andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens levnadssätt än

brottslighet inte ensamt kan utgöra grund för avslag när det

gäller de facto-flyktingar och krigsvägrare. I motionen

framhålls allmänt att det är en utomordentligt olämpligt vald

tidpunkt att nu genomföra viktiga förändringar av vilken

betydelse vandeln skall tillmätas vid beviljande och

återkallande av uppehållstillstånd. Motionärerna hänvisar till

att den flyktingpolitiska kommittén kan förväntas föreslå

betydande ändringar vad gäller reglerna för beviljande av

uppehållstillstånd och borde därför i detta sammanhang även se

över reglerna om vandelns betydelse eftersom dessa har ett

mycket nära samband med hur reglerna om uppehållstillstånd

utformas. Även i motion Sf22 yrkande 1 av Rose-Marie Frebran

m.fl. (kds) hemställs om att andra allvarliga anmärkningar mot

den asylsökandes levnadssätt inte ensamt skall utgöra grund för

avslag på ansökan när det gäller de facto-flyktingar och

krigsvägrare.

Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) begär i motion Sf21 yrkande 2

beslut att endast lagakraftvunnen dom skall beaktas vid prövning

av skötsamhet och hederlighet vad gäller de facto-flyktingar och

krigsvägrare enligt den nya lydelsen av 3 kap. 4 § UtlL. I

motionen framhålls att de människor som berörs av bestämmelsen

är sådana som skulle få asyl och därmed skydd i Sverige om

undantagsregeln inte tillämpades. Kraven på rättssäkerhet måste

då ställas mycket högt. Det tydligaste och mest klargörande

sättet av vad som får vägas in och vad som är ovidkommande vid

bedömningarna är enligt motionärerna att dra gränsen vid

lagakraftvunnen dom. Enligt motionärerna saknas anledning att

ändra den av regeringen föreslagna utformningen av lagtext. Vad

som skall beaktas kan klargöras genom de motiv som framhålls i

motionen.

I motion Sf20 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs

beslut att även s.k. incidentrapporter från

flyktingförläggningar skall vägas in vid bedömningen om

asylsökande skall beviljas uppehållstillstånd. Motionärerna

anför att hot och trakasserier och andra icke acceptabla

beteenden på en flyktingförläggning är ett tydligt tecken på att

den asylsökande har uppenbara svårigheter att följa de regler

och bestämmelser som är grunden för ett civiliserat samhälle.

Detta bör klargöras i utformningen av lagen.

Utskottets bedömning

Som framgått föreligger för närvarande inte någon klar praxis

när det gäller hur grov brottslighet eller asocialitet som skall

beaktas för att asyl skall vägras en de facto-flykting eller

krigsvägrare. Utskottet anser mot bakgrund härav att det finns

skäl att införa en bestämmelse i UtlL om krav på ett hederligt

levnadssätt som förutsättning för asyl. I propositionen anges

bl.a. riktlinjer för tillämpningen i de fall i vilka det kan bli

aktuellt att vägra en asylsökande uppehållstillstånd på grund av

att han eller hon inte uppfyller de uppställda kraven på

skötsamhet och hederlighet. Några uttömmande riktlinjer för

vilken grad av allvarlig brottslighet eller misskötsamhet som

kan tolereras kan av naturliga skäl inte ställas upp. I ärenden

av denna typ förekommer individuella förhållanden av

mångskiftande slag och en sammanvägning av faktorer som talar i

skilda riktningar måste ske. Vid en sådan sammanvägning måste

alltid sökandens skyddsbehov ställas i relation till det

klandervärda beteendet.

Utskottet tillstyrker sålunda bifall till regeringens förslag

i denna del och avstyrker bifall till motionerna Sf19 yrkande 1

(delvis), Sf21 yrkande 2 och Sf22 yrkande 1.

Utskottets nu intagna ståndpunkt innebär också att utskottet

avstyrker bifall till motion Sf19 yrkande 2.

I propositionen berörs särskilt de s.k. incidentrapporterna

som upprättas på förläggningar för asylsökande. Rapporterna

innehåller bl.a. uppgifter om hot mot personal och om allmänt

störande uppträdande. Enligt propositionen fyller rapporterna

inte de krav som måste ställas på det underlag som i

tillståndsärenden skall läggas till grund för en bedömning av

sökandens levnadssätt. I princip måste, framhålls det i

propositionen, i detta sammanhang ställas krav på att det skall

vara fråga om förhållanden som i vart fall lett till

polisanmälan.

Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker bifall till

motion Sf20 yrkande 1.

Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra än

asylberättigade

Propositionen

I propositionen anförs att nuvarande praxis, som innebär att

utlänningens skötsamhet och hederlighet vägs in vid prövning av

ansökan om uppehållstillstånd, bör lagfästas. Härvid bör samma

principer gälla i tillämpliga delar som i fråga om

asylberättigade utlänningar. Detta innebär enligt propositionen

att förutom lagakraftvunna domar skall endast otvetydigt

konstaterad misskötsamhet beaktas. Vilken tyngd som

anmärkningarna skall ha för att uppehållstillstånd skall vägras

får bli beroende av en bedömning i det enskilda fallet. Enligt

propositionen är dock spännvidden mellan de skäl som icke

asylberättigade utlänningar kan åberopa väsentligt större än när

det gäller krigsvägrare och de facto-flyktingar. I propositionen

framhålls att det kan här röra sig om utlänningar som kan

åberopa humanitära skäl av sådan styrka att avslag bör kunna

komma i fråga endast om det föreligger sådana skäl som skulle

medföra avslag för en flykting. Enligt propositionen kan å andra

sidan det vara fråga om en utlänning som åberopar anknytning

till Sverige i någon form och där anknytningen ligger på

gränsen till vad som skulle kunna läggas till grund för att

bevilja tillstånd. I det senare fallet bör enligt propositionen

även mindre allvarliga anmärkningar i fråga om levnadssättet

kunna läggas till grund för ett avslag under förutsättning att

det rör sig om otvetydigt konstaterade anmärkningar. När det

gäller anknytningsförhållanden där barn finns med i bilden måste

enligt propositionen självfallet stor hänsyn tas till barnens

situation och om de skulle drabbas av en separation från

föräldrarna.

Motioner

I motion Sf19 yrkande 1 (delvis) av Gudrun Schyman m.fl. (v)

hemställs om avslag på den föreslagna ändringen av 2 kap. 4 §

UtlL. I motionen anförs att bland asylsökande som i Sverige fått

status som humanitära fall finns många som våldtagits eller

torterats på annat sätt av polis och militär i hemlandet. Att

det skulle vara möjligt att med stöd av utlänningslagen vägra

dessa människor uppehållstillstånd med hänvisning till bristande

skötsamhet vore enligt motionärerna förödande för det normsystem

som vårt samhälle hittills byggt på. Den föreslagna regeln är

enligt motionärerna ett gungfly som gör det omöjligt för

lagstiftaren att ha någon uppfattning om i vilken riktning

tillämpningen kan komma att utvecklas.

Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) begär i motion Sf21 yrkande 1

att endast lagakraftvunnen dom skall beaktas vid prövning enligt

den föreslagna ändrade bestämmelsen i 2 kap. 4 § UtlL.

Motionärerna har inga invändningar mot att brottslighet i dessa

fall skall väga tyngre än vid en asylprövning beroende på

omständigheterna i det enskilda fallet. I motionen pekas dock på

att gruppen av icke asylberättigade bl.a. inkluderar människor

som får uppehållstillstånd av starka humanitära skäl. Vidare

anför motionärerna att förslaget i denna del innebär att också

annan misskötsamhet skall beaktas och att det finns nackdelar

från rättssäkerhetssynpunkt med detta oklara begrepp. Motiven

bör därför utformas så att det klart framgår att endast

lagkraftvunna domar skall beaktas vid tillämpningen av 2 kap. 4

§ UtlL. Även i motion Sf22 yrkande 2 av Rose-Marie Frebran m.fl.

(kds) begärs att endast lagakraftvunnen dom beaktas vid

bedömning av utlänningars skötsamhet och hederlighet när det

gäller uppehållstillstånd för andra än asylberättigade.

I motion Sf23 yrkande 1 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om att man i lagtexten skall använda

uttrycket "hederlig vandel" i stället för det föreslagna

"skötsam och hederlig". Motionärerna anför att "hederlig vandel"

är ett begrepp som har ett juridiskt innehåll och är ett för

allmänheten känt uttryck med reellt innehåll.

Sigrid Bolkéus (s) anför i motion Sf11 att bagatellartade

brott som snatterier av engångskaraktär kan vara tillräckliga

skäl för att Utlänningsnämnden utvisar t.o.m. de barnfamiljer

som sökt asyl före den 1 januari 1993 och som enligt

regeringsbeslut (förordning 1994:189) skall få stanna av

humanitära skäl. Motionären begär ett tillkännagivande om att

reglerna för utvisning på grund av brott snarast skall

utvärderas, tydliggöras och eventuellt ändras så att de inte får

orimliga konsekvenser eller ger utrymme för godtycke och

olikformig rättskipning.

I motion Sf606 yrkande 4 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om att en förseelse av ett barn inte

skall innebära att en hel familj skall kunna utvisas.

Utskottets bedömning

Tillämpningen av vilken betydelse vandeln skall tillmätas vid

prövningar om uppehållstillstånd har utvecklats i praxis. Att

vandelns betydelse i dessa fall nu föreslås komma till uttryck i

lagstiftningen innebär enligt utskottets uppfattning att det ges

tydliga signaler om att det svenska samhället ställer vissa krav

på utlänningar som vill bosätta sig här. Även i dessa fall anges

i propositionen riktlinjer för de tillämpande myndigheternas

bedömning.

Enligt utskottets uppfattning kan en ordning som innebär att

hänsyn endast tas till lagakraftvunnen dom förefalla praktisk

och enkel att tillämpa. Detta skulle dock kunna få till följd

att godkända strafförelägganden för exempelvis snatteri utgör

skäl för att vägra uppehållstillstånd. Däremot kan den som

erkänt brott med högre straffvärde men ännu inte åtalats och

dömts för detta inte nekas ett sådant tillstånd.

I den lagrådsremiss som föregick propositionen föreslog

regeringen att i 2 kap. 4 § andra stycket UtlL skulle uttrycket

"hederlig vandel" användas vid prövningen av vilken betydelse en

utlännings levnadssätt skulle tillmätas vid ansökan om

uppehållstillstånd. Av propositionen framgår att Lagrådet funnit

att ordet vandel numera måste betraktas som något ålderdomligt.

Lagrådet har dessutom ansett att beskrivningen i bestämmelsen

var för snäv på så sätt att det inte torde vara avsett att

endast kräva att utlänningen skall vara hederlig utan också att

han skall vara skötsam i sitt levnadssätt. Lagrådet förordade

att bestämmelsen gavs den lydelse att utlänningen kan förväntas

"leva skötsamt och hederligt". Regeringen har i propositionen

följt Lagrådets förslag.

Utskottet har förståelse för motionärernas reaktion mot ordet

"skötsamt". Betydelsen av ordet är tänjbar. Utskottet anser

därför att uttrycket "hederlig vandel", trots att det kan

förefalla ålderdomligt, bättre motsvarar de krav som skall

ställas på utlänningen enligt propositionen. Det är också ett

juridiskt väl inarbetat begrepp, och utskottet anser inte att

uttrycket utesluter att man i bedömningen av utlänningens

levnadssätt kan väga in att han är misskötsam.

Den föreslagna lagtexten i 2 kap. 4 § UtlL bör justeras i

enlighet med det anförda. Vidare anser utskottet att det finns

skäl för regeringen att följa tillämpningen av den föreslagna

bestämmelsen.

Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i denna del

med den ovan angivna justeringen av lagtexten samt tillstyrker

även bifall till motion Sf23 yrkande 1. Utskottet avstyrker

bifall till motionerna Sf19 yrkande 1 (delvis), Sf21 yrkande 1

och Sf22 yrkande 2.

De i motionerna Sf11 och Sf606 upptagna frågorna rör såvitt

framgår tillämpningen av de s.k. vistelsetidsreglerna.

Utlänningsnämnden har fattat ett stort antal beslut vad gäller

brotts betydelse vid beviljande av tillstånd på grund av

vistelsetiden. Även relativt lindriga brott som snatteri och

olovlig körning har därvid ansetts utgöra sådana särskilda skäl

att uppehållstillstånd inte beviljats. Om brott av lindrigare

karaktär legat långt tillbaka i tiden, och inte upprepats, har

det dock inte hindrat att uppehållstillstånd beviljats. Dessa

s.k. vistelsetidsregler utgör en särskild typ av humanitära skäl

för att bevilja uppehållstillstånd. Utskottet utgår från att

praxis vid tillämpningen av dessa bestämmelser inte på något

avgörande sätt skiljer sig från vad som i övrigt gäller vid

beviljande av uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna Sf11 och

Sf606 yrkande 4.

Tidsbegränsade uppehållstillstånd

Propositionen

I propositionen erinras om att trots avsaknad av en uttrycklig

lagbestämmelse finns det inte något som hindrar att

tidsbegränsade uppehållstillstånd meddelas när det råder

tveksamhet om en sökandes skötsamhet och hederlighet. Detta har

också förutsatts genom uttalanden i förarbeten till tidigare

lagstiftning. I praxis har dock denna möjlighet använts endast

vid ett fåtal tillfällen.

Enligt regeringens bedömning bör tidsbegränsade

uppehållstillstånd i större utsträckning än för närvarande

meddelas som en form av prövotid när det råder tveksamhet om en

sökandens skötsamhet och hederlighet. Enligt propositionen bör

detta ske om sökanden gjort sig skyldig till brott. Om

brottsligheten inte är så allvarlig att domstol beslutar om

utvisning bör enligt propositionen i första hand prövas om

brottsligheten skall leda till avslag på ansökan om

uppehållstillstånd. Mot bakgrund härav torde skäl att meddela

tidsbegränsade uppehållstillstånd i huvudsak föreligga om

omständigheterna är sådana att uppehållstillstånd borde vägras

men det för tillfället inte skulle vara möjligt att verkställa

ett avlägsnandebeslut. I propositionen anges att så kan vara

fallet när förhållandena i sökandens hemland gör en

verkställighet omöjlig för tillfället men där en ändring av

förhållandena bedöms som möjlig inom överskådlig tid. Vidare

anförs i propositionen att även i vissa fall när anknytning till

Sverige åberopas kan förhållandena vara sådana att det inte

framstår som rimligt att trots viss brottslighet avslå ansökan

och att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd under en prövotid

då kan vara lämpligt. Avsikten med den föreslagna lagregleringen

är enligt propositionen inte att tidsbegränsat

uppehållstillstånd skall beviljas alla utlänningar som gjort

sig skyldiga till brott eller annan grov misskötsamhet.

Tidsbegränsade uppehållstillstånd bör i princip endast meddelas

i de fall som angetts ovan.

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställer i motion Sf19 yrkande 1

(delvis) om avslag på den i propositionen föreslagna

lagregleringen i 2 kap. 4 b § UtlL. Motionärerna framhåller att

den som beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd sannolikt

kommer att få större svårigheter på arbetsmarknaden än andra

invandrare. Genom den föreslagna regleringen riskerar man att

bidra till en utslagningsprocess.

I motion Sf23 yrkande 2 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om att uttrycket "förväntade levnadssätt" i

den föreslagna 2 kap. 4 b § skall ges en tydligare definition. I

yrkande 3 begärs beslut att förväntat levnadssätt i negativ

bemärkelse endast får användas mot den asylsökande vid tidigare

mycket grov brottslighet.

Utskottets bedömning

Permanent uppehållstillstånd beviljas som huvudregel när

tillstånd ges för bosättning i Sverige. Tidsbegränsade

uppehållstillstånd ges dock vid uppskjuten invandringsprövning

på grund av anknytning och vid vistelse för studier här i landet

eller tidsbegränsat arbete. I propositionen föreslås att en

lagreglering innebärande att tidsbegränsade uppehållstillstånd i

större utsträckning än i dag skall få meddelas som en form av

prövotid. Av de uttalanden som görs i propositionen framgår dock

att tidsbegränsade uppehållstillstånd skall få meddelas för i

princip ett relativt begränsat antal fall.

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd medför av naturliga skäl

nackdelar för den enskilde utlänningen. Han kommer i dessa fall

att leva i osäkerhet om framtiden, en osäkerhet som enligt

propositionen dock beror på hans eller hennes eget handlande.

Sannolikt kommer också den som har ett tillfälligt uppehållstånd

att få större svårigheter på arbetsmarknaden än den som har ett

permanent uppehållstillstånd. Som framgått ovan skall dock

tidsbegränsade uppehållstillstånd i princip endast användas i de

fall som redogjorts för ovan.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag vad avser

tidsbegränsade uppehållstillstånd och avstyrker bifall till

motionerna Sf19 yrkande 1 (delvis) och Sf23 yrkandena 2 och 3.

Återkallelse av uppehållstillstånd

Propositionen

De nuvarande bestämmelserna om återkallelse av

uppehållstillstånd med hänvisning till utlänningens levnadssätt

har enligt propositionen visat sig svåra att tillämpa. Enligt

regeringens bedömning är det angeläget att denna möjlighet finns

och också kan tillämpas när det gäller utlänningar som gjort sig

skyldiga till mycket allvarlig misskötsamhet utan att det därför

föreligger ett av domstol meddelat beslut om utvisning.

Regeringen anser dock att reglerna för återkallelse inte bör

vara en återspegling av förutsättningarna för tillstånd. För att

ett beviljat uppehållstillstånd skall kunna återkallas måste

enligt propositionen krävas betydligt allvarligare anmärkningar

mot utlänningens skötsamhet än vad som krävs för att det första

tillståndet skall vägras. Återkallelse bör enligt propositionen

komma i fråga endast om utlänningen dömts till ett

fängelsestraff av avsevärd längd eller om det annars föreligger

otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.

Består anmärkningarna enbart av en brottmålsdom där domstolen

efter övervägande inte beslutar om utvisning bör dock

uppehållstillståndet inte återkallas. Det skulle enligt

propositionen framstå som stötande om en domstol och en

förvaltningsmyndighet på samma bakgrundsmaterial skulle komma

fram till olika resultat i fråga om utlänningens rätt att stanna

kvar här. En brottmålsdom där domstolen inte beslutat om

utvisning bör dock kunna vägas in i bedömningen när det förutom

domen även föreligger andra allvarliga anmärkningar.

I propositionen anförs vidare att ett problem när det gäller

återkallelse av uppehållstillstånd har inte sällan varit att

Statens invandrarverk (SIV) på ett alltför sent stadium fått

kännedom om anmärkningar i fråga om utlänningens levnadssätt.

Tidsfristen för återkallelse föreslås därför utsträckt från två

år till tre år.

Motioner

I motion Sf19 yrkande 1 (delvis) av Gudrun Schyman m.fl. (v)

hemställs om avslag på förslaget till ny lydelse av 2 kap. 11 §

1 och 2 UtlL. I motionen framhålls att bestämmelsen är så

allmänt formulerad att det vore farligt för rättssäkerheten att

införa bestämmelsen. I yrkande 3 hemställs om avslag på

förslaget att förlänga tidsfristen för återkallelse från två år

till tre år. Motionärerna anser att det förhållandet att SIV på

ett alltför sent stadium får kännedom om anmärkningar på

utlänningens levnadssätt är ett administrativt problem som inte

kan motivera en utsträckt tidsfrist. Även i motion Sf23 yrkande

5 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hemställs om avslag på

propositionen såvitt avser utsträckning av tidsfristen för

återkallelse av uppehållstillstånd.

Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf20 yrkande 2 beslut

att återkallelse av uppehållstillstånd skall spegla

förutsättningen för tillståndet. I motionen anförs att det är av

yttersta vikt att myndigheterna inte på några villkor accepterar

att människor kommer till Sverige och söker skydd här för att

sedan missbruka vår gästfrihet. Att acceptera detta är enligt

motionärerna att skapa en grogrund för främlingsfientlighet.

I motion Sf21 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) anförs att

vid återkallelse av upphållstillstånd skall enligt regeringens

förslag otvetydigt konstaterade anmärkningar tillsammans med ett

lagfört brott kunna leda till utvisning oaktat en domstol

samtidigt funnit att brottet i sig inte föranleder utvisning.

Motionärerna ifrågasätter om det är nödvändigt att utvidga

möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd när

förutsättningarna för att utvisa en utlänning som dömts för

brott nyligen utvidgats och möjligheterna att bevilja

tillfälliga uppehållstillstånd vid tveksamhet om skötsamhet och

hederlighet nu lagregleras. Det är enligt motionärerna angeläget

att regler om återkallelse på ett genomtänkt sätt är kopplade

till reglerna för beviljande av uppehållstillstånd och

möjligheterna att utvisa en utlänning när han döms för brott. I

yrkande 3 hemställs om avslag på den föreslagna ändringen av 2

kap. 11 § första stycket UtlL samt ett tillkännagivande om en

utredning av frågan mot bakgrund av de framförda synpunkterna.

Även i motion Sf22 yrkande 3 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds)

hemställs om avslag på den föreslagna ändringen av 2 kap. 11 §

första stycket UtlL samt ett tillkännagivande om de vidgade

möjligheterna att bevilja tillfälliga uppehållstillstånd.

Motionärerna anför att om uttryckssättet "skötsamt levnadssätt"

inte är noga definierat kan tolkningen av lagen bli synnerligen

osäker. Då det i propositionen föreslås vidgade möjligheter i

fall om tvekan om sökandens skötsamhet anser motionärerna att en

lagreglering om återkallelse av uppehållstillstånd inte är

nödvändig.

I motion Sf23 yrkande 4 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)

hemställs att det tydligare skall anges vad som har den

digniteten att ett permanent uppehållstillstånd kan återkallas.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att det finns skäl att

utvidga möjligheterna att återkalla ett uppehållstillstånd vid

allvarliga anmärkningar i fråga om utlänningens levnadssätt. Att

domstolarna i och med lagändringarna den 1 juli 1994 fått

möjlighet att i större utsträckning än tidigare besluta om

utvisning på grund av brott kan enligt utskottets uppfattning

inte anses utgöra något skäl häremot. I likhet med vad som

anförs i propositionen anser utskottet också att bestämmelserna

om återkallelse av uppehållstillstånd inte bör spegla

förutsättningarna för ett sådant tillstånd. Det bör således

krävas betydligt allvarligare anmärkningar mot utlänningens

levnadssätt för att återkallelse skall få ske än vad som i

propositionen föreslås gälla för att vägra det första

tillståndet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna

del samt avstyrker bifall till motionerna Sf19 yrkande 1

(delvis), Sf20 yrkande 2, Sf21 yrkande 3, Sf22 yrkande 3 och

Sf23 yrkande 4.

Utskottet har heller inte några erinringar mot förslaget att

utsträcka tidsfristen för återkallelse från två år till tre år.

Sedan denna tid gått till ända måste antas att en utlänning i

allmänhet har etablerat sig så i det svenska samhället att det

på angivna grunder inte bör vara möjligt att återkalla ett

uppehållstillstånd. Utskottet tillstyrker således regeringens

förslag även i denna del samt avstyrker bifall till motionerna

Sf19 yrkande 3 och Sf23 yrkande 5.

Utvisning på grund av brott

Gällande ordning

Genom ändringar i utlänningslagen som trädde i kraft den 1

juli 1994 vidgades möjligheterna att utvisa utlänningar som

begått brott.

Enligt 4 kap. 7 § UtlL får en utlänning utvisas ur Sverige om

han dömts för ett brott som kan leda till fängelse eller om en

domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som

utlänningen har dömts till. När det rör sig om mindre allvarliga

brott kan dock utlänningen utvisas endast om brottsligheten är

systematisk eller upprepad och under förutsättning att påföljden

bestäms till ett svårare straff än böter i det mål

utvisningsfrågan är aktuell. Oberoende av återfallsrisk kan

utvisning ske vid vissa svårare former av brott. När en domstol

överväger om en utlänning bör utvisas skall den ta hänsyn till

utlänningens anknytning till det svenska samhället. Därvid skall

domstolen särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och

familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i

Sverige. En utlänning som vistats i Sverige med permanent

uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcktes eller

som då var bosatt i Sverige sedan minst fem år får utvisas

endast om det finns synnerliga skäl. Detsamma gäller för

medborgare i annat nordiskt land som vid angiven tidpunkt hade

varit bosatt här sedan minst två år. För flyktingar gäller

särskilda mycket starka begränsningar av möjligheterna till

utvisning. En utlänning som kom till Sverige innan han fyllde 15

år och som när åtal väcktes hade vistats här sedan minst fem år

får över huvud taget inte utvisas.

Ett beslut om utvisning på grund av brott skall innehålla

förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid

tid eller utan tidsbegränsning.

En domstols beslut om utvisning får inte verkställas förrän

ådömt fängelsestraff avtjänats eller verkställigheten flyttats

över till annat land. Om domstolen inte funnit att skäl till

utvisning föreligger på grund av brottet och det samtidigt

föreligger ett av SIV fattat lagakraftvunnet beslut om avvisning

eller utvisning finns dock inte något formellt hinder mot att

avvisning eller utvisning sker innan fängelsestraffet avtjänats.

Propositionen

I propositionen föreslås att ett beslut om avvisning eller

utvisning inte i något fall skall få verkställas förrän en ådömd

fängelsepåföljd har avtjänats eller verkställigheten har

flyttats över till annat land. Verkställighet föreslås inte

heller få ske om allmänt åtal har väckts men inte prövats såvida

inte åtalet läggs ned. Enligt regeringens bedömning kan det te

sig stötande om en utlänning skulle kunna begå brott här i

landet utan att i realiteten riskera någon form av påföljd.

I propositionen diskuteras också skillnaden mellan den

prövning som en förvaltningsmyndighet skall göra när det gäller

frågan om en utlänning skall beviljas uppehållstillstånd och den

prövning som en domstol gör när det gäller om en utlänning skall

utvisas på grund av brott. Enligt propositionen gäller

förvaltningsmyndighetens prövning av en ansökan om

uppehållstillstånd, såvida det inte är fråga om asyl, primärt om

utlänningen trots brottsligheten skall beviljas en förmån eller

inte. Domstolens prövning i utvisningsfrågan gäller däremot om

brottsligheten skall medfölja en påföljdsliknande reaktion eller

inte. Regeringens bedömning mot bakgrund härav är att något

principiellt hinder inte kan anses föreligga för en

förvaltningsmyndighet att vid bedömning av en utlännings

skötsamhet och hederlighet i ett ärende om uppehållstillstånd

väga in även en dom där en domstol efter prövning inte funnit

skäl att utvisa en utlänning. Detta gäller enligt vad som anförs

i propositionen i vart fall innan det första

uppehållstillståndet meddelas. Enligt regeringen ställer sig

det något annorlunda om domstolen efter prövning funnit att en

utlänning som sedan tidigare har uppehållstillstånd inte bör

utvisas. I ett sådant fall kan det enligt regeringen komma att

framstå som stötande om en administrativ myndighet därefter

skulle besluta att utvisa utlänningen på i princip samma skäl

som domstolen prövat.

Motioner

Utskottet behandlar under detta avsnitt några motioner från

den allmänna motionstiden 1994/95.

I motion Sf635 yrkande 14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om en uppföljning av de ändrade reglerna om

utvisning på grund av brott. Motionärerna framhåller att de

ändrade reglerna bättre än de som tidigare gällde överensstämmer

med vad man kan kalla det allmänna rättsmedvetandet. De nya

bestämmelserna visar på ett tydligare sätt att det finns en

gräns för vad det svenska samhället tolererar. Det är dock

angeläget att regeringen nära följer hur de nya bestämmelserna

tillämpas i praktiken.

I två likalydande motioner, Sf601 av Stig Grauers (m) och

Sf607 av Ingvar Eriksson (m), begärs tillkännagivanden om en

ändring av UtlL så att utvisningsbeslut verkställs först efter

det att sammanlagda fängelsestraff avtjänats. I motionerna

anförs att det blir allt vanligare att utlänningar döms att

avtjäna fängelsestraff och att domstolen samtidigt beslutar om

utvisning. Under tiden fängelsestraffet avtjänas döms

vederbörande för ytterligare brott till nya fängelsestraff. Den

sammanlagda strafftiden blir då enligt motionärerna så lång att

tiden för återreseförbudet gått till ända när den dömde friges.

Detta innebär då att den dömde efter avtjänat straff fritt kan

fortsätta att vistas i landet.

Enligt motionärerna kan detta inte ha varit avsikten med

bestämmelserna om utvisning på grund av brott.

Utskottets bedömning

Några motioner har inte väckts med anledning av förslaget om

att avvisning eller utvisning inte i något fall får verkställas

förrän ådömd påföljd avtjänats, och utskottet biträder

förslaget. Utskottet har heller inte några erinringar med

anledning av vad regeringen anför om domstolars utvisningsbeslut

resp. myndigheters beslut i tillståndsärenden.

De fr.o.m. den 1 juli 1994 ändrade reglerna om utvisning på

grund av brott har tillämpats under kortare tid än ett år och

några säkra slutsatser av hur lagstiftningen kommit att

tillämpas kan enligt utskottets uppfattning därför ännu inte

göras. Utskottet förutsätter dock att tillämpning av de ändrade

bestämmelserna fortlöpande följs upp. Utskottet avstyrker bifall

till motion Sf635 yrkande 14.

När en domstol beslutar om utvisning på grund av brott skall

beslutet innehålla förbud för utlänningen att återvända till

Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning.

Tidsbegränsning är dock huvudregel och de tider som kommer i

fråga är i allmänhet fem eller tio år. Även så kort tid som två

år förekommer undantagsvis (prop. 1993/94:159 om utvisning på

grund av brott). Enligt 4 kap. 9 § UtlL får en domstol, när den

enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att förändra en påföljd som

en utlänning har dömts till, också meddela det beslut

beträffande utvisningen som förändringen av påföljd ger

anledning till. Bestämmelsen innebär bl.a. att, om domstolen

beslutar att utlänningen skall utvisas för det nya brottet,

domstolen antingen kan förlänga tiden för återreseförbudet

enligt den tidigare domen eller också ersätta det tidigare

utvisningsbeslutet med ett nytt som då omfattar även det

tidigare beslutet. Ett sådant beslut förutsätter i och för sig

inte någon ändring av brottspåföljden, eftersom ändringen

beträffande utvisningen i detta fall föranleds av att den nya

brottsligheten i sig anses böra medföra utvisning. Utskottet

vill i sammanhanget också peka på att en domstols beslut om

utvisning på grund av brott inte är en påföljd utan en särskild

rättsverkan på grund av brottet. Om det i något enstaka fall

inträffar att tiden för ett återreseförbud gått till ända efter

det den dömde avtjänat ett fängelsestraff är det därför inte

rimligt att tiden för förbudet börjar löpa vid denna tidpunkt.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf601

och Sf607.

Levnadssättets betydelse vid ansökan om medborgarskap m.m.

Gällande ordning

Bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap återfinns i

lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap och i

medborgarskapskungörelsen.

Föreskrifter om naturalisation finns i 6 §

medborgarskapslagen. En utlänning kan på ansökan upptas till

svensk medborgare (naturaliseras) om han fyllt arton år, sedan

fem år -- eller i fråga om medborgare i annat nordiskt land

sedan två år -- har hemvist här i riket samt fört en hederlig

vandel. Avvikelse från dessa villkor kan ske om det skulle

medföra gagn för riket, om sökanden är gift med en svensk

medborgare eller om det annars med hänsyn till sökandens

förhållanden finns särskilda skäl att bevilja medborgarskap.

Något krav på kunskaper i svenska språket eller liknande som

förutsättning för naturalisation finns inte i

medborgarskapslagen.

I utredningen Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m.

(SOU 1994:33) redovisas den praxis som kommit att utvecklas

rörande det s.k. vandelsvillkoret i medborgarskapslagen.

Redogörelsen bygger på den av SIV sammanställda handboken

Medborgarskap. Enligt denna redogörelse kan en sökande som

begått brott och dömts för detta bli -- om övriga villkor är

uppfyllda -- svensk medborgare efter en viss tid (karenstid) som

varierar med påföljden. För exempelvis den som dömts till

fängelse i en till tre månader är karenstiden tre år. Har

sökanden gjort sig skyldig till upprepad brottslighet tillämpas

vidare längre karenstider än de uppställda. Annan misskötsamhet

än kriminalitet som kan medföra att en sökande inte anses

uppfylla det nuvarande s.k. vandelsvillkoret kan enligt

handboken vara underlåtenhet att fullgöra skattskyldighet,

övriga förpliktelser mot det allmänna eller underhållsskyldighet

mot enskild. I dessa fall är det inte tillräckligt att det

konstateras att förpliktelserna inte fullgjorts. Det krävs

dessutom att sökanden visat ovilja att göra rätt för sig. I

några fall har en ansökan avslagits när det funnits anledning

anta att sökanden försörjt sig på ett oärligt eller asocialt

sätt.

Propositionen

I propositionen anförs att även om kravet i nuvarande

medborgarskapslagstiftning formulerats så att utlänningen skall

ha "fört en hederlig vandel" för att erhålla svenskt

medborgarskap görs i själva verket i praxis en prognos om

framtiden som grundas på utlänningens tidigare levnadssätt.

Detta bör enligt propositionen komma till klart uttryck i

lagtexten. I propositionen anförs att detta krav lämpligen kan

formuleras så att utlänningen skall ha "levt skötsamt och

hederligt och kan förväntas även i framtiden iaktta ett sådant

levnadssätt". Den föreslagna ändringen bör enligt regeringen

även få viss inverkan på de karenstider som i dag tillämpas.

Regeringen bedömer att den tid som skall ha förflutit innan en

utlänning som begått brott tas upp till svensk medborgare bör i

större utsträckning än i dag fastställas efter en bedömning av

samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Karenstiderna får

dock endast ses som en form av riktlinjer vid myndigheternas

prövning av naturalisationsansökan. En individuell prövning av

samtliga omständigheter i ärendet måste alltid göras. För den

som begår ett grovt brott bör något längre karenstider än i dag

tillämpas.

I propositionen föreslås också en ändring i

medborgarskapslagen som slår fast att Utlänningsnämndens beslut

i medborgarskapsärenden inte kan överklagas till regeringen.

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställer i motion Sf19 yrkande 5 om

avslag på förslaget om ändrad lydelse av 6 § första stycket 3

lagen om svenskt medborgarskap. Genom den föreslagna

förändringen skapas enligt motionärerna ökat utrymme för

rättsosäkerhet, dels genom att kravet på hederlig vandel byts

mot levt skötsamt och hederligt, dels genom att krav på

förväntat sådant levnadssätt införs. Även i motion Sf22 yrkande

4 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) hemställs om avslag på den

föreslagna ändringen. I motionen anförs att uttrycket "fört en

hederlig vandel" är ett bättre uttryck än det av regeringen

föreslagna uttrycket "levt skötsamt och hederligt".

I motion Sf21 yrkande 4 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)

begärs att riksdagen beslutar att ge medborgarskapslagen en

sådan lydelse att Utlänningsnämnden kan överlämna beslut i

medborgarskapsärenden till regeringen. Enligt motionärerna ter

det sig naturligt att nämnden har möjlighet att överlämna

ärenden i analogi med vad som gäller i exempelvis asylfrågor.

I motion Sf20 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att tiden

för erhållande av svenskt medborgarskap bör utsträckas från

nuvarande fem år till sex år. Motionärerna anser vidare att en

person som vill erhålla svenskt medborgarskap skall ha kunskaper

i svenska språket. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om

det anförda. Även i motion Sf602 yrkande 12 av Gullan Lindblad

m.fl. (m) begärs tillkännagivande om regler för erhållande av

svenskt medborgarskap.

I motion 1993/94:Ub51 yrkande 8 av Harriet Colliander m.fl.

(nyd) begärs ett tillkännagivande om krav på kunskaper i svenska

språket och om svenska förhållanden som förutsättning för

svenskt medborgarskap.

I motionerna Sf630 yrkande 8 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

och Sf636 yrkande 16 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs

tillkännagivanden om att alla invandrare och flyktingar bör

kunna ansöka om och erhålla svenskt medborgarskap efter tre år i

Sverige.

I motion Sf613 av Viola Furubjelke m.fl. (s) anförs att

asylsökande som kommer till Sverige av olika anledningar ofta

saknar pass. Uppehållstillstånd kan dock meddelas om sökandens

identitet kan fastställas genom att utlänningen företer annan

identitetshandling som exempelvis körkort. Sedan år 1993 har

enligt motionärerna genom en skärpning i praxis utlänningars

ansökningar om svenskt medborgarskap avslagits i allt större

omfattning med den motiveringen att de inte har kunnat styrka

sin identitet. Motionärerna framhåller att det kan finnas skäl

att skärpa identitetskontrollen, men detta skall ske när en

asylsökande kommer till landet. Om identiteten anses

otillräckligt styrkt, men den asylsökande ändå får

uppehållstillstånd, bör han på en gång meddelas att de

handlingar som företetts inte kan ligga till grund för en

eventuell framtida medborgarskapsprövning. Motionärerna begär

ett tillkännagivande om det anförda.

Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf20 yrkande 3 beslut

om att svenskt medborgarskap skall kunna återkallas. I motionen

framhålls att detta bör kunna ske när en utlänning erhållit

medborgarskap på falska grunder. Undantag skall dock kunna göras

när vederbörande riskerar att bli statslös.

Olof Johansson m.fl. (c) anför i motion Sf621 att de personer

som uppfyller kvalifikationsreglerna för erhållande av svenskt

medborgarskap automatiskt bör underättas om rätten att ansöka om

medborgarskap och fördelarna med detsamma. I yrkande 3 begärs

ett tillkännagivande härom.

Peter Weibull och Margit Gennser (m) avser med motion Sf616

att belysa orättvisor gentemot vissa barn födda av

utlandssvenska mödrar. Före den 1 juli 1979 gällde att barn i

äktenskap fick svenskt medborgarskap om föräldrarna var gifta

eller vid faderns bortgång var gifta, men fadern var statslös

eller barnet inte annars förvärvade hans utländska medborgarskap

vid födseln. Likaså fick barnet moderns svenska medborgarskap

vid födseln, om modern inte var gift med barnets fader och inte

heller var änka efter honom. Lagändringar i medborgarskapslagen

som trädde i kraft den 1 juli 1979 innebar bl.a. att ett barn

förvärvar svenskt medborgarskap vid födseln om modern är svensk

medborgare. Övergångsbestämmelserna till lagändringen innebar

bl.a. att ett barn som är fött den 1 juli 1961 eller senare, och

som skulle ha blivit svensk medborgare enligt de tidigare

gällande reglerna, kunde förvärva svenskt medborgarskap genom

att modern före den 1 juli 1982 hos den centrala

utlänningsmyndigheten anmälde sin önskan härom. Detta gällde

endast om vid anmälningstillfället modern var svensk medborgare

och hade del i vårdnaden om barnet samt att barnet inte fyllt 18

år. Hade barnet fyllt 15 år fordrades barnets samtycke.

Motionärerna framhåller att familjer genom lagstiftning måste

ges en förnyad möjlighet att söka svenskt medborgarskap eftersom

informationen till de berörda vid lagändringen 1979 brustit.

Information om en sådan ändring bör ges direkt till alla som

berörs genom utskick till alla utlandssvenskar som låtit

registrera sig som röstberättigade till allmänna svenska val.

Möjlighet att ansöka om svenskt medborgarskap borde också,

framhåller motionärerna, ges till barn till svensk förälder

innan barnet fyller 25 år. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om det anförda.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf637 yrkande 29

förslag om sådan ändring av lagen om svenskt medborgarskap att

handläggningen av medborgarskapsärenden förs över från SIV till

Justitiedepartementet. I motionen anförs att SIV bör avvecklas

och att ansvaret för olika invandrarpolitiska frågor bör

överföras till olika fackdepartement.

Utskottets bedömning

Enligt gällande bestämmelser kan en utlänning som fyllt arton

år och sedan fem år har hemvist här i landet samt fört en

hederlig vandel på ansökan tas upp till svensk medborgare. För

den som som begått brott tillämpas i praxis vissa

kvalifikationstider innan vederbörande kan tas upp till svensk

medborgare. När det gäller annan bristande vandel än

brottslighet är det enligt utredningen (SOU 1993:33) i praxis

huvudsakligen tredska och ovilja att göra rätt för sig gentemot

det allmänna och underlåtenhet att betala förfallna

underhållsbidrag som beaktas. Därvid har endast allvarlig

försummelse beaktats. Enligt utskottets uppfattning och såsom

framhålls i propositionen innebär det nuvarande kravet på att

utlänningen skall ha "fört en hederlig vandel" i praktiken en

prognos om det framtida levnadssättet grundad på det tidigare

levnadssättet. Utskottet anser det rimligt att det kommer till

uttryck i lagtexten att en bedömning av det framtida

levnadssättet skall göras mot bakgrund av hur utlänningen

förhållit sig innan ansökan om medborgarskap görs. Utskottet har

ovan (s. 15) kommenterat användningen av det i propositionen

föreslagna uttrycket "leva skötsamt och hederligt" vid

prövningen av vilken betydelse en utlännings levnadssätt skall

tillmätas vid ansökan om uppehållstillstånd. Utskottet har

därvid ansett att uttrycket "hederlig vandel" bättre motsvarar

de krav som skall ställas på utlänningens levnadssätt. Mot

bakgrund härav föreslår utskottet att motsvarande justering görs

i 6 § första stycket 3 lagen om svenskt medborgarskap.

Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i denna del

och avstyrker bifall till motion Sf19 yrkande 5. Motion Sf22

yrkande 4 får anses tillgodosedd.

SIV:s beslut i naturalisationsärenden kunde tidigare

överklagas till regeringen. När Utlänningsnämnden inrättades den

1 januari 1992 övertog nämnden regeringens roll som överinstans

i dessa ärenden. Av proposition 1991/92:30 framgår såsom

framhålls i nu förevarande proposition att avsikten inte varit

att det skulle vara möjligt att överklaga Utlänningsnämndens

beslut vidare till regeringen. Utskottet tillstyrker mot

bakgrund härav regeringens förslag även i denna del.

Av bestämmelser i 9 a § medborgarskapslagen följer att

Utlänningsnämnden kan överlämna ett naturalisationsärende till

regeringen om ärendet bedöms ha betydelse för rikets säkerhet

eller annars för allmän säkerhet eller för rikets förhållande

till främmande makt eller mellanfolklig organisation, om det

bedöms vara av särskild vikt för ledningen av rättstillämpningen

att ärendet prövas av regeringen, eller om synnerliga skäl

annars talar för regeringens prövning. Bestämmelserna motsvarar

bestämmelserna i 7 kap. 11 § UtlL om överlämnande av ärenden

till regeringen utom såvitt avser överlämnande på grund av

familjeanknytning eller liknande samband med annat ärende. I

proposition 1991/92:30 övervägdes frågan om man även på

medborgarskapslagstiftningens område borde öppna möjlighet för

att ett ärende skulle kunna överlämnas till regeringen av det

skälet att det med hänsyn till familjeanknytning har samband med

ett ärende som prövas av regeringen. I propositionen anfördes

att en sådan ordning knappast var motiverad på

medborgarskapslagstiftningens område, eftersom intresset av att

ärenden av sådant slag avgörs samtidigt inte har samma styrka

som när det gäller utlänningsärenden. Varje ärende skall enligt

proposition 1991/92:30 för övrigt även i fall av detta slag

underkastas en individuell prövning efter sin art.

Med det anförda anser utskottet att motion Sf21 yrkande 4 får

anses besvarad.

Motionsyrkanden om krav på kunskaper i svenska språket som

förutsättning för medborgarskap har under en följd av år

avslagits av riksdagen på förslag av utskottet (se senast

1993/94:SfU1). Utskottet har därvid bl.a. framhållit vikten av

att den enskilde invandraren har kunskaper i svenska språket och

att det på alla sätt bör stödjas och underlättas för invandrarna

att få sådana kunskaper. Även motioner beträffande en sänkning

av det lagstadgade hemvistkravet har tidigare avslagits av

riksdagen (se senast 1991/92:SfU4) Utskottet har därvid anfört

att kravet på hemvisttidens längd inte bör sättas högre än vad

som erfarenhetsmässigt behövs för att utlänningar i allmänhet

skall hinna inlemmas i det svenska samhället. Utskottet fann

dock med beaktande jämväl av möjligheterna att erhålla dispens

från hemvistkravet att en sänkning av hemvisttiden till tre år

inte borde ske.

I nu förevarande proposition anförs att någon förlängning av

kvalifikationstiden för medborgarskap för närvarande inte bör

genomföras. Utskottet delar denna uppfattning.

Utskottet anser att riksdagen i övrigt bör vidhålla sina

tidigare ställningstaganden och avstyrker bifall till motionerna

Sf20 yrkande 4, Sf602 yrkande 12, Sf630 yrkande 8, Sf636 yrkande

16 och 1993/94:Ub51 yrkande 8.

I propositionen diskuteras om det kan finnas skäl att i

medborgarskapslagen införa en möjlighet att återkalla ett beslut

om naturalisation. Enligt regeringen finns det skäl som talar

både för och emot en sådan möjlighet. Det kan enligt

propositionen te sig stötande att det inte finns en möjlighet

att återkalla medborgarskapet för en person som naturaliserats i

en falsk identitet som tillkommit för att dölja ett kriminellt

förflutet eller en terroristanknytning. Samtidigt finns det

enligt regeringen tungt vägande skäl som talar mot att införa en

återkallelsemöjlighet. En sådan möjlighet skulle bl.a. innebära

att det skulle komma att finnas två sorters medborgarskap. Ett

oåterkalleligt för den som blivit svensk medborgare vid födseln

och ett som kan återkallas för den som förvärvat medborgarskap

genom naturalisation. En person som berövas sitt medborgarskap

skulle också i de flesta fall bli statslös eftersom

huvudprincipen är att den som naturaliseras måste avsäga sig

sitt tidigare medborgarskap om han eller hon inte förlorar detta

automatiskt. Även familjerättsliga komplikationer skulle kunna

uppstå som exempelvis när barn blivit svenska medborgare i

samband med att en förälder naturaliserades. Vid en avvägning av

skälen för och emot en möjlighet att återkalla ett beslut om

naturalisation anser regeringen att övervägande skäl talar emot

en sådan möjlighet.

Utskottet delar regeringens uppfattning i denna del och

avstyrker sålunda bifall till motion Sf20 yrkande 3.

Vid såväl beviljande av uppehållstillstånd som vid

naturalisation är det av väsentlig betydelse att sökandens

indentitet tillförlitligen kan styrkas. Detta gör sig med

särskild styrka gällande vid ansökan om medborgarskap eftersom

ett sådant inte kan återkallas. Genom utveckling i praxis kan

dock sådana situationer uppstå att en identitetshandling,

exempelvis ett utländskt körkort, som vid ansökan om

uppehållstillstånd godtagits som tillräcklig för att styrka

vederbörandes identitet, vid en åtskilliga år senare gjord

ansökan om medborgarskap på grund av olika skäl inte kan anses

tillförlitligen styrka identiteten. Enligt utskottets

uppfattning är det, som också anförs i propositionen, därför av

största vikt att såväl beslut om uppehållstillstånd som

medborgarskap föregås av en noggrann utredning om sökandens

identitet. Utskottet anser att den som beviljas

uppehållstillstånd skall informeras om att den

identitetshandling som därvidlag godtagits till styrkande av

identiteten kan komma att anses som otillräcklig vid ett beslut

om medborgarskap.

Utskottet anser att syftet med motion Sf613 får anses

tillgodosett med det anförda.

I motion Sf621 yrkande 3 begärs automatisk information till de

personer som uppfyller kvalifikationsreglerna för erhållande av

medborgarskap. Ett sådant förfarande skulle enligt utskottets

uppfattning innebära betydande praktiska svårigheter och även

därmed förenade kostnader. Utskottet utgår från att den som

vistats här i landet i minst fem år och har intresse av att

naturaliseras är medveten om vilka kvalifikationer som därvidlag

gäller. Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandet.

Lagändringarna i medborgarskapslagen år 1979 tillkom med

hänvisning till krav på jämställdhet mellan föräldrarna. I

propositionen underströks vikten av information till svensk

moder om möjligheten att under en treårsperiod genom anmälan ge

sitt svenska medborgarskap till barn som fötts före lagens

ikraftträdande. Utskottet utgår från att sådan information

utgått till de berörda och är inte berett tillstyrka kravet i

motion Sf616 om ändringar i 1979 års övergångsbestämmelser till

medborgarskapslagen i detta hänseende.

Riksdagen har nyligen på förslag av utskottet (SfU13) avslagit

motionsyrkanden om avveckling av SIV i dessa nuvarande form med

hänvisning till att frågorna om eventuella förändringar av

verkets ansvarsområden bör anstå i avvaktan på resultatet av

Flyktingpolitiska kommitténs och Invandrapolitiska kommitténs

arbeten. Med beaktande härav avstyrker utskottet även bifall

till motion Sf637 yrkande 29.

Utredningar i ärenden om uppehållstillstånd och medborgarskap

I propositionen anförs att utredningarna i ärenden om

uppehållstillstånd i större utsträckning än i dag bör ta upp

förhållanden som behövs för att pröva om utlänningen fyller det

krav på ett skötsamt och hederligt levnadssätt som utgör en

förutsättning för uppehållstillstånd. För att underlätta

utredningarna på denna punkt har regeringen för avsikt att

förordna att SIV och Utlänningsnämnden får ha terminalåtkomst

till polisregister. Samma förhållande skall enligt propositionen

gälla i ärenden om medborgarskap.

I motion Sf19 yrkande 4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) motsätter

sig motionärerna att SIV och Utlänningsnämnden får

terminalåtkomst till vissa uppgifter ur polisregistret och begär

ett tillkännagivande härom.

Enligt 3 § lagen (1969:94) om polisregister får regeringen

förordna om att en myndighet skall ha rätt att få utdrag ur

eller upplysning om innehållet i polisregister och även att en

sådan myndighet får ha terminalåtkomst till polisregister.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är väsentligt

att berörda myndigheter vid avgörande av ärenden om

uppehållstillstånd och medborgarskap kan fatta beslut på

grundval av aktuella uppgifter. Utskottet har ingen erinran med

anledning av vad regeringen anfört härom och avstyrker bifall

till motion Sf19 yrkande 4.

Uppehållstillstånd för vissa anhöriga

Gällande bestämmelser

Enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 utlänningslagen får

uppehållstillstånd ges till en utlänning som är nära anhörig

till en i Sverige bosatt person eller som annars har särskild

anknytning till Sverige. Uppehållstillstånd enligt denna punkt

skall enligt förarbetena kunna ges till make eller sambo,

hemmavarande barn under 20 år som är ensamstående, föräldrar och

andra släktingar som är väsentligt beroende av en i Sverige

bosatt person samt personer vars samtliga nära släktingar finns

i Sverige, s.k. sista länk-fall. Homosexuella förhållanden

jämställs med heterosexuella förhållanden. Det förutsätts att

den härvarande har uppehållstillstånd eller är bosatt här utan

att behöva sådant tillstånd. Om den härvarande har beviljats

tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a §

utlänningslagen får även medlemmar av kärnfamiljen beviljas

uppehållstillstånd för samma tid. I lagen finns inga

bestämmelser om att hänsyn skall tas till utlänningens

levnadssätt, men enligt praxis vägs anmärkningar mot

utlänningens skötsamhet och hederlighet in i bedömningen.

Enligt 2 kap. 5 § första stycket utlänningslagen får en

ansökan om uppehållstillstånd inte bifallas om utlänningen

befinner sig i Sverige när ansökan görs. I paragrafens andra

stycke anges att detta dock inte gäller om 1. utlänningen har

rätt till asyl här, 2. utlänningen skall återförena sig med en

nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som

utlänningen tidigare har sammanlevt med utomlands, eller 3. det

annars finns särskilda skäl. Särskilda skäl anses föreligga

bl.a. om utlänningen efter hemkomsten kan antas bli förhindrad

att på nytt lämna sitt land. Så är också fallet om utlänningen

har ansökt om uppehållstillstånd på grund av anknytning till en

här i landet bosatt person som han eller hon har eller väntar

barn med. I praxis anses anknytning genom sammanboende i minst

ett år utgöra ett sådant särskilt skäl att undantag kan göras

från principen att uppehållstillstånd skall ordnas före inresan.

Normalt krävs dock att identiteten är klarlagd.

En utlänning som fått avslag på sin ansökan om

uppehållstillstånd kan på nytt ansöka om uppehållstillstånd. Om

det då föreligger ett lagakraftvunnet beslut om att

utlänningen skall avvisas eller utvisas gäller särskilda

regler för prövningen av den nya ansökan. Ansökan, som då skall

prövas av Utlänningsnämnden, får enligt 2 kap. 5 § tredje

stycket utlänningslagen bifallas om den grundar sig på

omständigheter som inte har prövats förut i ärendet och om

utlänningen har rätt till asyl här, eller det annars finns

synnerliga skäl av humanitär art. Att utlänningens förhållande

med en i Sverige bosatt person först på verkställighetsstadiet

haft tillräcklig varaktighet och att kanske ett barn har hunnit

födas bör enligt förarbetena inte kunna leda till att en ny

ansökan bifalls.

En ordning med s.k. uppskjuten invandringsprövning gäller

enligt praxis beträffande uppehållstillstånd för make/maka eller

sammanboende om äktenskapet eller sammanboendet har uppkommit i

anslutning till eller snarast efter inresan till Sverige. Denna

ordning innebär att utlänningen vanligen beviljas

uppehållstillstånd för sex månader i taget fyra gånger innan han

eller hon får permanent uppehållstillstånd. Eftersom detta

innebär en väntan på sådant tillstånd under två år används också

benämningen tvåårsregeln för den angivna ordningen.

Uppehållstillstånd efter inresa

Propositionen

Allmänt

Regeringen anser att de undantagsbestämmelser i

utlänningslagen som allmänt anger när uppehållstillstånd får

beviljas efter inresan har kommit att få en alltför snäv

utformning, och möjligheterna bör vidgas. I propositionen

föreslås därför att undantag skall kunna göras för den som är

nära anhörig till en här bosatt person eller annars har särskild

anknytning till Sverige om det är uppenbart att

uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen skett före

inresan. Bestämmelser härom tas in i ett nytt tredje stycke i 2

kap. 5 §. Liksom tidigare skall uppehållstillstånd få beviljas

efter inresa för den som har rätt till asyl. I lagen bör också

anges att detsamma gäller den som av humanitära skäl bör få

bosätta sig här. För att täcka upp det fåtal andra fall där

uppehållstillstånd bör kunna beviljas efter inresa bör undantag

från huvudregeln kunna göras när det annars finns synnerliga

skäl.

Beträffande anknytningsfallen anges i propositionen att det

även i fortsättningen bör göras undantag från huvudregeln när

utlänningen efter inresan i landet ingått äktenskap med eller

inlett ett samboförhållande med någon här bosatt eller parterna

har eller väntar barn tillsammans. Till skillnad mot vad som

tillämpas i dag bör därvid inte ställas något krav på att

parterna skall ha sammanbott viss tid. Det avgörande bör i

stället vara om förhållandet kan bedömas vara seriöst och det är

uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om prövningen skett

före inresan i Sverige. Den omständigheten att parterna känt

varandra endast kort tid kan medföra att anknytningen inte

bedöms vara av sådan karaktär att det framstår som uppenbart att

uppehållstilltånd skulle ha beviljats om ansökan gjorts före

inresan. Detsamma gäller vid tveksamhet när det gäller sökandens

skötsamhet och hederlighet. För andra anhöriga, t.ex. föräldrar

som önskar bosätta sig hos barn här i landet, bör inte ställas

krav på att de har uppnått viss ålder.

Bedömningen av om det är uppenbart att tillstånd skulle ha

beviljats om prövningen hade skett före inresan kan göras först

i samband med prövningen av ansökan. I specialmotiveringen anges

att det normalt på befintligt utredningsmaterial skall framstå

som klart att tillstånd skulle ha beviljats. Det förhållandet

att viss kompletterande utredning kan behöva göras behöver dock

inte automatiskt leda till att bestämmelsen inte är tillämplig.

En kontroll av uppgifter som sökanden lämnat och som enkelt kan

utföras behöver t.ex. inte innebära att sökanden skall behöva

lämna Sverige för att söka tillstånd utifrån.

Efter lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut

I det fall en ny ansökan om uppehållstillstånd ges in av en

utlänning som befinner sig i Sverige och som skall avvisas eller

utvisas enligt ett lagakraftvunnet beslut anser regeringen att

den grundläggande principen skall vara att beslutet skall

verkställas innan en anknytning prövas. En viss uppmjukning bör

dock ske. Regeringen föreslår därför att en ny ansökan skall få

beviljas om det skulle strida mot humanitetens krav att

verkställa beslutet om avvisning eller utvisning, och

bestämmelser härom tas in i en ny 2 kap. 5 b § utlänningslagen.

Den nya paragrafen ersätter det nuvarande tredje stycket i

2 kap. 5 §.

I propositionen anges att det är angeläget att verkställighet

inte genomförs i fall som skulle te sig stötande och att de

tillämpande myndigheterna är lyhörda för vad som kan utgöra

humanitära skäl av sådan styrka att uppehållstillstånd bör

beviljas. Särskild hänsyn bör tas till fall där vistelsetiden i

Sverige efter lagakraftvunnet beslut om avvisning eller

utvisning kommit att bli lång på grund av förhållanden utanför

sökandens egen kontroll. Någon gräns för hur lång tid som skall

ha förflutit efter lagakraftvunnet beslut för att tillstånd

skall beviljas kan inte sättas upp. Det måste alltid bli fråga

om en sammanvägning av samtliga omständigheter i varje enskilt

fall.

Regeringen betonar att utgångspunkten måste vara att

myndigheterna fattat ett riktigt beslut i asylärendet. Liksom

hittills bör en ny ansökan således inte beviljas enbart därför

att sökanden uppger att han eller hon vid en återkomst till

hemlandet skulle komma att bli utsatt för trakasserier eller

förföljelse, såvida inte nya omständigheter kommer fram som gör

att sökanden har rätt till asyl här. I de fall sökanden uppger

att han eller hon skulle bli förhindrad att lämna hemlandet på

nytt måste man skilja mellan olika situationer. Enbart den

omständigheten att sökanden saknar pass och kanske kommer att få

svårigheter att få ett pass som berättigar till utresa från

hemlandet bör inte automatiskt leda till att ansökan beviljas.

Om orsaken exempelvis är att sökanden gjort sig skyldig till

brott eller har obetald underhållsskyldighet i hemlandet bör

uppehållstillstånd i regel inte beviljas, såvida det inte är

fråga om brottslighet som i Sverige knappast skulle leda till

påföljd. Tillstånd bör däremot som regel beviljas om det kan

antas att svårigheter för sökanden att få pass och

utresetillstånd beror på någon form av trakasserier från

hemlandets myndigheter. Inte heller om svårigheter att få

hemlandspass beror på att det rör sig om en man som inte gjort

värnpliktstjänstgöring bör tillstånd automatiskt beviljas.

Förhållandena kan dock vara sådana att det på grund av att det

är fråga om osedvanligt lång värnpliktstjänstgöring eller

tjänstgöring under osedvanligt stränga förhållanden framstår som

stridande mot humanitetens krav att inte bevilja tillstånd. Även

i andra situationer där det står klart att en person under lång

tid skulle vara förhindrad att på nytt lämna hemlandet kan

omständigheterna vara sådana att tillstånd bör beviljas.

I propositionen anges att tillstånd inte bör beviljas om det

finns anledning att anta att sökanden har verkat för en

organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika slag

eller om det eljest finns skäl hänförliga till allmän ordning

och säkerhet att inte bevilja tillstånd.

Att parterna inte vill vara åtskilda under den tid det tar att

få en ansökan från annat land prövad eller att sökanden uppger

sig av ekonomiska skäl inte kunna återvända för att ge in en

ansökan bör normalt inte anses vara tillräckliga skäl för att

bevilja en ansökan. Situationen kan dock vara annorlunda i det

enskilda fallet. Vidare måste barnens situation särskilt

beaktas. Ett barn måste i regel antas komma att lida sådan skada

av en långvarig separation att uppehållstillstånd bör

beviljas. Enbart den omständigheten att parterna hunnit få ett

gemensamt barn bör dock inte automatiskt leda till bifall om

utlänningen utan större omgång kan ge in en ansökan från annat

land och återvända till Sverige om ansökan beviljas. I det

enskilda fallet kan emellertid kvinnans eller barnets fysiska

eller psykiska hälsa vara sådan att även en kortare separation

skulle kunna få svåra följder. I sådana fall bör

uppehållstillstånd beviljas.

Regeringen betonar att vad som anförts endast är exempel på

situationer där sådana humanitära skäl kan tänkas föreligga som

bör medföra att en ansökan bifalls.

I propositionen föreslås vidare att det i en ny 2 kap. 5 a §

utlänningslagen anges att uppehållstillstånd för förlängning av

en pågående vistelse här för besök eller annan tidsbegränsad

vistelse skall få beviljas efter inresan om utlänningen kan

åberopa vägande skäl för en förlängning.

Motioner

I två motioner väckta med anledning av propositionen behandlas

förslagen om uppehållstillstånd efter inresa.

I motion Sf19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna

att förslaget om en begränsad utvidgning av möjligheterna att få

en ny ansökan om uppehållstillstånd beviljad inte tar

tillräckliga humanitära hänsyn. Grundorsaken till de nuvarande

stora humanitära problemen är enligt motionärerna en orimligt

restriktiv praxis beträffande bedömningen av asylansökningar.

Motionärerna anser att det skall krävas synnerliga skäl för att

skilja ett barn från en förälder genom verkställighet av ett

avlägsnandebeslut (yrkande 6). Motionärerna anser också att om

vistelsetiden i Sverige efter lagakraftvunnet avvisningsbeslut

utan den sökandes förskyllan blivit längre än sex månader bör ny

ansökan bifallas (yrkande 7). Samma sak bör gälla om den sökande

riskerar att kvarhållas i sitt hemland längre tid än två år på

grund av militärtjänstgöring (yrkande 8). Vidare anser

motionärerna att om det begärs av den sökande skall en

anknytningsutredning alltid genomföras här i landet före en

eventuell verkställighet (yrkande 9). I motionen anges att

Invandrarverket inte beviljar uppehållstillstånd om det

föreligger ett återreseförbud. Regleringen i utlänningslagen av

återreseförbud bör därför ändras (yrkande 10). Motionärerna

anför vidare att det har visat sig föreligga ett mycket stort

behov av rättshjälp i ärenden om rätt till uppehållstillstånd

efter ny ansökan på grund av anknytning. De anser att regeringen

bör utfärda tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av

rättshjälpen (yrkande 11). Vad gäller retroaktiv tillämpning

pekar motionärerna på att en utlänning som efter lagakraftvunnet

beslut gömmer sig anses ha begått ett brott och beviljas därför

inte uppehållstillstånd. För många av utlänningarna med

anknytning till Sverige har det varit nödvändigt att "gå under

jorden" för att även fortsättningsvis kunna leva ihop med sin

familj. För dessa får inte de nu föreslagna förändringarna någon

verkan. Motionärerna begär att det inte skall räknas någon

karenstid för dylik "kriminalitet" (yrkande 12). I propositionen

anges att tillstånd inte bör beviljas om det finns anledning att

anta att sökanden har verkat för en organisation som gjort sig

skyldig till övergrepp av olika slag. Motionärerna anser i

yrkande 13 att det måste krävas att utlänningen själv medverkat

i sådana handlingar. Det måste också krävas betydligt starkare

bevis för att avslå en ansökan. Det måste tas med i bedömningen

om utlänningen numera tagit avstånd från organisationen eller

inte.

I motion Sf23 anser Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) att det är

inhumant att kräva att en asylsökande som fått avslag på sin

asylansökan skall åka till sitt hemland och söka

uppehållstillstånd därifrån. Här måste principen "hellre fria än

fälla" gälla (yrkandena 7 och 8). Motionärerna anser att

bestämmelserna måste tillämpas retroaktivt så att de berörda

familjerna äntligen får en chans till ett liv i lugn och harmoni

(yrkande 13). Därvid skall särskild hänsyn tas även till par

utan barn (yrkande 14). För att uppehållstillstånd skall kunna

beviljas efter inresa i Sverige bör det vara tillräckligt att

det är sannolikt att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om

prövningen hade skett före inresan till Sverige (yrkande 15).

Motionärerna vill också ändra formuleringen beträffande ny

ansökan så att uppehållstillstånd skall beviljas om det annars

är stötande för rättskänslan (yrkande 16).

Utskottet tar här också upp motioner som väckts under den

allmänna motionstiden om rätten att söka uppehållstillstånd

under vistelse i Sverige. Generösare bestämmelser begärs i

motionerna Sf635 yrkande 15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Sf637

yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v), Sf630 yrkande 3 av

Marianne Samuelsson m.fl. (mp) och Sf611 yrkande 6 av Rose-Marie

Frebran m.fl. (kds). I yrkande 7 i motion Sf637 (v) begärs

liksom i motion Sf19 yrkande 6 att det skall krävas synnerliga

skäl för att få skilja ett barn från en förälder.

Dessutom har i motion Sf3 av Lars Tobisson m.fl. (m, c, fp,

kds) begärts att riksdagen antar de lagförslag som lades fram i

den sedermera återkallade propositionen 1994/95:21.

Utskottets bedömning

Utskottet har under föregående riksmöte i betänkandena

1993/94:SfU14 och 1993/94:SfU27 behandlat motioner om

förutsättningarna för anhöriga att få en ansökan om

uppehållstillstånd bifallen medan de befinner sig i Sverige.

I det senare betänkandet ansåg utskottet att det fanns anledning

för regeringen att skyndsamt se över hur anknytningar som

uppkommer under asyltid eller därefter hanteras och överväga

förändringar i dessa avseenden. Detta gav riksdagen som sin

mening regeringen till känna. I proposition 1994/95:21

Uppehållstillstånd efter inresa lade den förra regeringen fram

förslag om förändrade möjligheter att få ansökan om

uppehållstillstånd beviljad under vistelse i Sverige.

Propositionen återkallades under hösten 1994 i avsikt att

förslagen skulle kompletteras i enlighet med riksdagens

tillkännagivande om anknytningar som uppkommer under asyltid

eller därefter. I förevarande proposition har förslag lagts fram

i båda dessa avseenden. Såvitt avser ansökan före

lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut

överensstämmer förslagen med den tidigare propositionen.

I den nu behandlade propositionen föreslås vidgade möjligheter

att få en ansökan om uppehållstillstånd beviljad under vistelse

i Sverige. Regeringen anser dock att huvudregeln fortfarande

skall vara att uppehållstillstånd skall föreligga före inresa.

Utskottet instämmer i denna bedömning. Enligt utskottet är det

nödvändigt för att upprätthålla en reglerad invandring att den

som önskar bosätta sig här skall avvakta ett beslut om

uppehållstillstånd innan han eller hon reser hit till landet.

I propositionen föreslås ett nytt tredje stycke i 2 kap. 5 §

utlänningslagen enligt vilket en ansökan om uppehållstillstånd

från en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt

person eller som annars har särskild anknytning till Sverige får

bifallas medan utlänningen befinner sig här, om det är uppenbart

att ansökan skulle ha beviljats om prövningen skett före

inresan. Det nya stycket omfattar även de klara fall av

familjeåterförening som i dag avses i punkt 2 i paragrafens

andra stycke, nämligen fall då en utlänning skall återförena sig

med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige

och som han eller hon tidigare har sammanlevt med utomlands.

Beträffande dessa fall är någon ändring i tillämpningen inte

avsedd. Utskottet kommer därför i fortsättningen att endast

kommentera förändringar såvitt avser andra anknytningsfall och

då främst anknytning mellan makar eller sambor som inte

sammanlevt utomlands.

I det föreslagna nya tredje stycket till 2 kap. 5 § anges inte

något annat villkor än att det skall vara uppenbart att ansökan

skulle ha beviljats om prövningen skett före inresan. Något skäl

för att utlänningen inte återvänder hem och ansöker från

hemlandet behöver enligt lagens ordalydelse således inte

föreligga. I propositionen (s. 42) anges emellertid att det

framstår som rimligt att den som kommit hit för en kortare tids

vistelse men som under besöket i Sverige träffar någon som han

eller hon vill dela sitt liv med återvänder hem för att från

hemlandet ge in en ansökan om tillstånd för bosättning här och

där avvaktar svar på ansökan. Detta är också utskottets

uppfattning.

I propositionen anges vidare att det normalt på befintligt

utredningsmaterial skall framstå som klart att tillstånd skulle

ha beviljats om prövningen skett före inresan. Viss

komplettering och kontroll utesluter dock inte att bestämmelsen

anses tillämplig. Enligt utskottets mening bör det således,

såvitt avser makar eller sambor, i normalfallet redan i samband

med att ansökan kommer in till Invandrarverket framstå som klart

att ett så seriöst förhållande föreligger som krävs för att

uppehållstillstånd med uppskjuten invandringsprövning skall

beviljas. Sådan seriös anknytning skall dock kunna åberopas och

godtas ända fram till Utlänningsnämndens prövning i t.ex. ett

asylärende. Prövningen skall avse hur den anknytning som

föreligger vid beslutstillfället skulle ha bedömts om

prövningen avsåg en utlänning som inte vistades i Sverige. Det

skall därvid vara uppenbart att uppehållstillstånd i så fall

skulle ha beviljats.

Vid bedömningen av om det är uppenbart att uppehållstillstånd

skulle ha beviljats om prövningen hade skett före inresan är

praxis i ärenden om uppehållstillstånd före inresa av betydelse.

Utskottet vill därför erinra om vad utskottet anfört i denna

fråga i betänkande 1993/94:SfU14. I betänkandet redovisades att

det i proposition 1983/84:144 konstaterades att det även i

fortsättningen förelåg behov av en ordning med uppskjuten

invandringsprövning i fall där parterna känt varandra endast

under en kortare tid. Utan en sådan möjlighet att pröva om det

förhållande som åberopas som stöd för ansökningen är seriöst

skulle det bli nödvändigt att inta en synnerligen restriktiv

hållning till invandring på denna grund, särskilt som stora

svårigheter föreligger att redan före inresan göra en

tillfredsställande utredning rörande allvaret i parternas

förhållande. Enligt propositionen var från den utgångspunkten

ordningen alltså till förmån även för sökandena. Utskottet angav

i sitt betänkande 1993/94:SfU14 att tillämpningen av

bestämmelserna vid nya anknytningsfall inte alltid tycktes ha

skett på sätt som förutsattes i proposition 1983/84:144.

Utskottet hade erfarit att man inom Invandrarverket på senare

tid hade uppmärksammat att verkets praxis i denna typ av ärenden

så småningom förändrats till att innebära att förhållandets

varaktighet bedömdes redan vid den första prövningen. I

betänkandet angavs att verket återgick till sin tidigare praxis

och i fortsättningen bedömer allvaret i ett nyetablerat

förhållande företrädesvis efter perioden för s.k. uppskjuten

invandringsprövning.

I det följande utgår utskottet således från att ansökningar av

makar eller sambor som görs före inresan bedöms i enlighet med

vad som angavs i proposition 1983/84:144. Även bedömningen av om

en ansökan uppenbarligen skulle ha bifallits om prövningen

gjorts före inresan skall således ske med denna utgångspunkt.

Utskottet vill i detta sammanhang nämna att Invandrarverkets

avslag på en ansökan om uppehållstillstånd som görs medan

utlänningen fortfarande befinner sig utanför Sverige för

närvarande inte kan överklagas. Asylprocessutredningen har i

sitt nyligen avgivna betänkande Effektivare styrning och

rättssäkerhet i asylprocessen (SOU 1995:46) föreslagit att ett

sådant beslut skall kunna överklagas till Utlänningsnämnden.

Utredningen anger att Invandrarverket årligen handlägger ett

stort antal ansökningar av detta slag, och det kan därför inte

uteslutas att felbedömningar kan ske i enskilda fall. Rätten att

överklaga har även betydelse för praxisbildningen, och enligt

utredningens uppfattning är det mindre lämpligt att

Utlänningsnämnden inte får tillfälle att bilda praxis även på

detta område.

Som ovan angivits är huvudregeln att uppehållstillstånd skall

ha erhållits före inresan till Sverige nödvändig för en reglerad

invandring. För att detta syfte inte skall motverkas är det

enligt utskottet viktigt att de nya undantagsregler som föreslås

i propositionen inte missbrukas. Utskottet förutsätter därför

att regeringen noga följer tillämpningen av den nya ordningen.

Utskottet vill nämna att Flyktingpolitiska kommittén (dir.

1994:129) inom kort förväntas lägga fram förslag som kan få

betydelse för förevarande fråga. Kommittén har i uppdrag att

bl.a. lämna förslag om vem som bör ha rätt till skydd i Sverige

och om hur övriga grunder för rätt eller möjlighet till

bosättning här i landet skall utformas. Det senare kan t.ex.

gälla anknytning hit eller andra humanitära skäl. Kommittén

skall också överväga hur invandring av personer som inte har en

principiell rätt till uppehållstillstånd kan regleras genom

planeringsramar som fastställs av statsmakterna på grundval av

bl.a. det samhällsekonomiska läget.

Utskottet vill också nämna att den nu föreslagna uppmjukningen

innebär ett närmande mellan de regler som gäller för anhöriga

till en svensk medborgare som är bosatt här resp. för anhöriga

till en medborgare i en annan EU/EES-stat som är bosatt i

Sverige. Som påpekats i olika sammanhang har nämligen en

maka/make till en sådan EES-medborgare rätt att få

uppehållstillstånd i Sverige under fem år. Uppehållstillståndet

får dock återkallas om anknytningen upphör och familjemedlemmen

inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan grund.

Efter lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut

Vad härefter gäller de föreslagna regelförändringarna vid ny

ansökan när lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut

föreligger vill utskottet anföra följande.

Utskottet delar regeringens uppfattning att den grundläggande

principen skall vara att ett lagakraftvunnet beslut om avvisning

eller utvisning skall verkställas. I de fall anknytningen

åberopas i ett asylärende måste utgångspunkten vara att

myndigheterna har fattat ett riktigt beslut i själva asylfrågan,

och det är mycket viktigt att det inte lönar sig att förhala en

verkställighet. Annorlunda är dock fallet om förhållandena

ändrats i avvaktan på verkställigheten där utlänningen själv

inte kunnat rå för fördröjningen. Enligt regeringens förslag

till uppmjukning av bestämmelserna om ny ansökan anges att en

sådan får bifallas bl.a. om det skulle strida mot humanitetens

krav att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning.

Uppmjukningen ger möjlighet att i ökad mån ta hänsyn till olika

humanitära skäl. I propositionen påpekas i flera sammanhang att

det måste bli fråga om en sammanvägning av samtliga

omständigheter i varje enskilt fall. I propositionen anges också

att barnens situation måste särskilt beaktas. Utskottet

instämmer i detta och vill tillägga att hänsynen till barnen

måste väga tungt vid sammanvägningen av olika omständigheter.

Hänsyn skall därvid också tas till situationen för barn som

ingår i familjen även om de inte är makarnas gemensamma.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att

Flyktingpolitiska kommittén har i uppdrag att göra en genomgång

av hur myndigheternas tillämpning av svensk lag beaktar de

åtaganden Sverige gjort i och med anslutningen till FN:s

barnkonvention. Detta uppdrag skall ske med förtur.

De föreslagna förändringarna av möjligheterna att göra en

anknytningsansökan under vistelse i Sverige innebär att seriösa

förhållanden kommer att kunna beaktas ända fram till

Utlänningsnämndens beslut. Det bör enligt utskottet i

fortsättningen därför höra till undantagen att ett sådant

förhållande behöver åberopas i en ny ansökan. Om så ändå är

fallet medger de föreslagna ändringarna att humanitära hänsyn

tas till familjens situation. Med hänsyn härtill anser utskottet

att regeringens förslag om ändrade regler för ny ansökan är väl

avvägda.

Övergången till den nya ordningen

De nya bestämmelserna skall enligt förslaget tillämpas vid

beslut som fattas den 1 juli 1995 eller senare och beträffande

ny ansökan även om den första ansökan -- eller en tidigare ny

ansökan -- har prövats enligt äldre bestämmelser. Som anges i

propositionen (s. 64) är det angeläget att verkställighet inte

genomförs i fall som skulle te sig stötande och att de

tillämpande myndigheterna är lyhörda för vad som kan utgöra

humanitära skäl av sådan styrka att uppehållstillstånd bör

beviljas. Det är enligt utskottets mening därför nödvändigt att

även omständigheter som redan har prövats men som enligt

hittillsvarande praxis inte har lett till uppehållstillstånd

övergångsvis måste kunna beaktas i samband med den nya ansökan.

Bedömningen av om uppehållstillstånd skall beviljas måste dock

även i detta fall ske med hänsyn till samtliga omständigheter i

ärendet. Det kan t.ex. vara så att anknytningen i sig inte

tidigare har ifrågasatts utan att uppehållstillstånd av helt

andra skäl inte har beviljats. Som ovan framgått skall en

utlänning inte kunna komma i ett bättre läge genom att hålla sig

undan verkställighet. Samtidigt kan just det förhållandet att

han eller hon hållit sig gömd ha inneburit att situationen

blivit särskilt pressande för familjen och att de olika

familjemedlemmarna mår fysiskt och psykiskt mycket dåligt. Den

tidigare ansökan har i dessa fall dessutom bedömts enligt en

hårdare praxis. Utskottet vill därför särskilt understryka

betydelsen av att tillämpande myndigheter låter hänsynen till

den här bosatta familjen, och då främst barnen, väga mycket

tungt vid bedömningen av om en ny ansökan skall bifallas.

Det finns också familjer där den utländska parten redan har

återvänt till hemlandet men där uppehållstillstånd ännu inte har

beviljats. Utskottet vill därför erinra om att det i proposition

1983/84:144 (s. 76) angavs att huvudregeln att

uppehållstillstånd skulle föreligga före inresan förutsatte en

generös tillståndspraxis när det gäller utlänningar som, efter

att ha vägrats uppehållstillstånd på grund av exempelvis

anknytning till en här bosatt person, återvände till hemlandet

och ansökte om uppehållstillstånd därifrån. Redan det

förhållandet att parterna saknade möjlighet att etablera sig

tillsammans i Sverige måste enligt föredragande statsrådet

föranleda, att förhållandevis låga krav borde ställas i fråga om

styrkandet av att förbindelsen var seriös och beträffande den

tid denna hade varat. Utskottet vill också med anledning av

motion Sf19 yrkande 10 påpeka att ett återreseförbud i sig inte

hindrar att uppehållstillstånd beviljas.

Med de förtydliganden utskottet ovan gjort om tillämpningen av

de nya bestämmelserna i 2 kap. 5 och 5 b §§ och om den

övergångsvisa tillämpningen av dessa lagrum tillstyrker

utskottet propositionen i denna del. Utskottet anser att

motionerna Sf19 yrkandena 6--10, 12 och 13 och Sf23 yrkandena 7,

8, 13, 14 och 16 härigenom får anses i huvudsak tillgodosedda.

Däremot avstyrker utskottet bifall till yrkande 15 i motion Sf23

vari begärs att det endast skall krävas sannolikhet för att

ansökan om uppehållstillstånd skulle ha bifallits om prövningen

gjorts före inresan. Genom förevarande ändringar i

utlänningslagen tillgodoses de motioner som väckts under den

allmänna motionstiden liksom motion Sf3.

I motion Sf19 yrkande 11 föreslås att rättshjälp skall

kunna lämnas vid ny ansökan där anknytning åberopas. Redan av

principiella skäl anser utskottet att möjligheterna till

rättshjälp inte bör vara större vid prövningen av en ny ansökan

där anknytning åberopas än vid prövningen av asylskäl. Härtill

kommer att propositionens förslag om generösare regler för att

en ansökan skall få bifallas under vistelse i Sverige medför att

behovet av rättshjälp vid ny ansökan bör minska. Utskottet

avstyrker därför bifall till motion Sf19 yrkande 11.

Utskottet har inget att erinra mot förslaget beträffande

förlängning av uppehållstillstånd för besök eller annan

tidsbegränsad vistelse, och utskottet tillstyrker förslaget till

ny 2 kap. 5 a § utlänningslagen.

Vissa frågor om s.k. spruckna anknytningar

Motioner

Vissa frågor som har anknytning till ordningen med uppskjuten

invandringsprövning tas upp i några motioner.

I motion Sf621 yrkande 13 anför Olof Johansson m.fl. (c) att

en kvinna som kommer till Sverige för att gifta sig med en här

bosatt man är särskilt utsatt. I vissa fall utnyttjar eller

misshandlar mannen kvinnan som många gånger har små möjligheter

att få hjälp. Om hon bryter upp från förhållandet innan det gått

två år blir hon utvisad. Att komma tillbaka till sin hemtrakt

som en frånskild kvinna framstår som ett omöjligt alternativ för

många av dessa kvinnor. I vissa fall har svenska män genom

"postorderfirmor" lockat hit utländska kvinnor. Särskilt

upprörande är det när svenska män, dömda för misshandel, vid

upprepade tillfällen har kunnat locka hit kvinnor. Motionärerna

anser att kvinnor som planerar att flytta hit bör få större rätt

till information om mannens bakgrund och även uppmärksammas på

denna möjlighet. Ambassaderna bör ha större ansvar för att

medverka till detta. Motionärerna anser vidare att tvåårsregeln

bör ses över och ändras så att tillämpningen kan bli mer

flexibel.

I motion Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att

utländska kvinnor som misshandlas av sina män inte vågar bryta

upp från förhållandet eftersom de tror att de då riskerar att

utvisas från Sverige. Kvinnor som har goda skäl att lämna mannen

skall inte tvingas att lämna Sverige. Motionärerna anser att

polisen och Invandrarverket måste vara ännu tydligare i detta

avseende (yrkande 16). Motionärerna tar också upp frågan vad som

skall ske när män upprepade gånger tar hit utländska kvinnor och

utsätter dem för svåra övergrepp. Regeringen bör särskilt

uppmärksamma dessa problem och återkomma till riksdagen med

förslag till åtgärder som både tar till vara den personliga

integriteten och värnar om de utsatta kvinnorna och barnen

(yrkande 17). I motion A802 yrkande 12 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs en översyn av tvåårsregeln.

Även Gudrun Schyman m.fl. (v) tar i motion Sf637 yrkande 24

upp situationen med misshandlade kvinnor. Motionärerna anser att

det kan finnas anledning att överväga om Invandrarverket skall

medges rätt att införskaffa kriminalregisterutdrag för mannen i

denna typ av ärenden. I många fall utvisas dessa kvinnor till

länder där frånskilda kvinnor inte accepteras socialt och saknar

möjligheter att försörja sig. Det är enligt motionärerna oerhört

angeläget att förändringar genomförs i utlänningslagen så att

dessa förhållanden upphör.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) anser i motion Sf611 yrkande 15

att Invandrarverket bör få laglig rätt att ta del av polis- och

kriminalregister för att hindra att män som misshandlat

"importerade" kvinnor kan upprepa förfarandet.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat frågor

som har anknytning till bestämmelserna om uppskjuten

invandringsprövning. Utskottet vill emellertid först redovisa

att Invandrarverket i sin anslagsframställning för budgetåret

1995/96 anfört bl.a. följande.

En utsatt grupp kvinnor är de som kommer hit efter att ha fått

kontakt med en svensk man via kontaktförmedling eller liknande.

Denna s.k. kvinnoimport sätts i debatten i samband med praxisen

om uppskjuten invandringsprövning. Håller inte förhållandet

förlorar den utländska kvinnan anknytningen till Sverige och får

därför lämna landet. Kvinnojourer, kvinnoorganisationer och även

socialtjänsten har under årens lopp påpekat de negativa

konsekvenser detta kan få för många kvinnor. De kan av rädsla

för att bli utvisade bli tvungna att stå ut med omfattande

misshandel och andra övergrepp under prövotiden som är två år.

Dessa män kan sedan ta hit en ny kvinna som riskerar att bli

behandlad på samma sätt. Invandrarverket har år 1992 i rapporten

Kvinna och invandrare påtalat att åtgärder bör vidtas för att

förebygga den kränkande behandling som en del utländska kvinnor

får utstå. En sådan åtgärd skulle enligt Invandrarverket kunna

vara att polisen vid sin utredning av anknytningsfall

regelmässigt införskaffar ett polisregisterutdrag på mannen.

Verket har i november 1993 hos regeringen begärt att få tillgång

till kriminal/polisregisterutdrag på mannen vid utredningar i

anknytningsfall. Detta skall sedan kunna beaktas vid

handläggningen av ansökningar om uppehållstillstånd på grund av

anknytning. I anslagsframställningen anges att ett alternativ

skulle kunna vara att Invandrarverket för ett register över de

män som kvinnorna refererar till.

Invandrarverket anser vidare att regeringen bör överväga om

det finns skäl att aktualisera frågan om kontaktförmedlingarnas

verksamhet som verkar ha accelererat på sistone. Ett alternativ

är att Kvinnovåldskommissionen som tillsattes i juli 1993

närmare utreder om denna verksamhet har ökat i omfattning och

kommer med förslag till åtgärder.

I anslagsframställningen redovisas också en studie som

Invandrarverket gjort under år 1994 av s.k. spruckna

anknytningar. Verket har studerat utländska medborgare som under

perioden 1988--1993 fått uppehållstillstånd med uppskjuten

invandringsprövning och senare erhållit permanent

uppehållstillstånd. Syftet med studien har varit att få en

uppfattning om hur många förhållanden som upphört efter det att

den utländska anknytningen erhållit permanent uppehållstillstånd

i Sverige. Studien har inte haft ambitionen att vara

heltäckande. 17 nationaliteter av intresse har därför valts ut.

Kriteriet för att förhållandet upphört har varit att parterna

haft olika adresser efter det permanenta uppehållstillståndet.

Totalt har 408 personer kontrollerats. Urvalets andel av s.k.

spruckna anknytningar var 29 %. Det förelåg stora skillnader

mellan olika nationaliteter. Algeriet, Marocko och Tunisien hade

50 % eller mer med adressavvikelse. Samtliga anknytningar var

män. Ryssland hade 48 % adressavvikelser. Samtliga anknytningar

var kvinnor. Nationaliteter med låg andel spruckna anknytningar

(mindre än 20 %) var Brasilien, Etiopien, Filippinerna och Sri

Lanka. Huruvida det var fråga om skenäktenskap eller inte har

studien inte kunnat ge svar på, utan studien får mer ses som en

översiktlig kartläggning.

Utskottet har under ärendets beredning vid en muntlig

utfrågning inhämtat ytterligare information från

Invandrarverket, Stockholmspolisen och Riksorganisationen för

kvinnojourer i Sverige (ROKS). Även om det inte finns några

närmare uppgifter om omfattningen tycks det helt klart att det

fortfarande förekommer att män bosatta i Sverige tar hit

utländska kvinnor som makar eller sambor och här utsätter dem

för misshandel eller andra allvarliga övergrepp. Det har på

senare tid också dykt upp ett nytt fenomen, nämligen att

traditionen med arrangerade äktenskap missbrukas på liknande

sätt.

Vid utfrågningen uppgav företrädaren för ROKS att

kvinnojourerna under många år haft kontakter med kvinnor som

köpts på postorder från fattiga länder. I de fall kvinnorna blir

misshandlade eller utsatta för andra övergrepp sker det ganska

snart efter ankomsten hit, i en del fall redan inom 2--3 dagar.

En del män har också satt i system att skicka hem kvinnan inom

två år och ta hit en ny kvinna.

Såväl Invandrarverket som polisen har framhållit att det är

mycket viktigt att en ordentlig utredning görs innan det första

tillståndet beviljas. Den del av utredningen som görs vid den

svenska beskickningen i kvinnans hemland är i vissa fall inte

tillräckligt utförlig. Invandrarverket arbetar för att

väntetiderna då det gäller utredningen hålls korta och att

intervjuerna förbättras. Utskottet ser positivt på detta.

Härigenom kan man förebygga att i vart fall några kvinnor kommer

till Sverige och utsätts för övergrepp.

Några av motionerna tar upp frågan om Invandrarverket skall få

tillgång till polis- och kriminalregister. Som ovan nämnts har

Invandrarverket gjort framställning hos regeringen om att få ta

del av dessa register i anknytningsärenden. Utskottet vill här

nämna att det enligt ROKS är bra om kvinnan före hitresan, t.ex.

på den svenska ambassaden, får veta om mannen flera gånger

tidigare har varit gift med utländska kvinnor eller om han har

dömts för övergrepp. Även om hon knappast kommer att avstå från

att resa till Sverige är kunskapen till fördel om mannen börjar

misshandla henne. Utskottet vill vidare hänvisa till att

justitieutskottet nyligen i betänkande 1994/95:JuU21 har

behandlat en motion i frågan. I betänkandet anges att

upplysningar ur kriminalregistret enligt 8 §

kriminalregisterlagen får lämnas till Invandrarverket i ärende

om frihetsberövande åtgärd enligt utlänningslagen. Enligt 3 §

polisregisterlagen har verket även rätt till upplysningar om

innehållet i polisregister. Justitieutskottet har hänvisat till

att frågan om Invandrarverkets tillgång till upplysningar ur

kriminalregistret och/eller polisregister är föremål för

överväganden inom regeringskansliet och att regeringens

överväganden i frågan bör avvaktas. Justitieutskottet har därför

avstyrkt bifall till motionen.

Även socialförsäkringsutskottet vill beträffande nu behandlade

motioner hänvisa till beredningen inom regeringskansliet.

Utskottet tar härefter upp frågan om tvåårsregeln.

Beträffande frågan om utlänningen skall få stanna i Sverige om

äktenskapet/samboendet bryts före tvåårsperiodens utgång

framhölls i proposition 1983/84:144 om invandrings- och

flyktingpolitiken att samtliga omständigheter i det enskilda

fallet bör beaktas vid prövningen av om utlänningen skall få

stanna. Som exempel på sådana omständigheter angavs att det

finns barn i förhållandet eller att utlänningen har blivit

misshandlad eller annars illa behandlad i äktenskapet eller

samboendet, riskerar att bli socialt utstött vid återkomsten

till hemlandet eller har hunnit bli väl etablerad i arbetslivet.

Vidare framhölls angelägenheten av att undvika beslut som

framstår som stötande för rättskänslan. Utskottet anförde i sitt

av riksdagen godkända betänkande SfU 1983/84:30 att det är

nödvändigt att vara speciellt varsam vid handläggningen av dessa

ärenden. Utskottet ansåg att de överväganden som gjorts i

propositionen i denna fråga var tillfredsställande.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat denna

fråga och senast i betänkandet 1993/94:SfU14. Utskottet har

därvid anfört att det tills vidare är nödvändigt att, när

uppehållstillstånd söks på grund av en nyligen etablerad

anknytning till en person bosatt i Sverige, frågan om permanent

uppehållstillstånd avgörs först vid en senare tidpunkt. Som

framhölls i proposition 1983/84:144 skulle det, utan en sådan

möjlighet att pröva om det förhållande som åberopas som stöd för

ansökningen är seriöst, bli nödvändigt att inta en synnerligen

restriktiv hållning till invandring på denna grund, särskilt som

stora svårigheter föreligger att redan före inresan göra en

tillfredsställande utredning rörande allvaret i parternas

förhållande. Från den utgångspunkten var ordningen till förmån

även för sökandena. Utskottet har emellertid haft förståelse för

att reglerna kan upplevas negativt. När ett äktenskap eller

samboende bryts före tvåårsperiodens utgång, beaktas dock

samtliga omständigheter i det enskilda fallet, och utskottet har

konstaterat att därvid största möjliga hänsyn tas till ömmande

omständigheter. Särskilt tas mycket stor hänsyn till om ett

förhållande brutits på grund av misshandel eller andra

allvarliga trakasserier. Utskottet har mot denna bakgrund inte

varit berett att förorda någon ändring av reglerna. Vid sin

senaste behandling utgick utskottet vidare från att frågan

skulle komma att behandlas av dåvarande Invandrar- och

flyktingkommittén.

Under utfrågningen har ROKS uppgivit att man från

kvinnojourernas sida helt tydligt sett att praxis vad gäller

utvisningar vid spruckna anknytningar har blivit mycket hårdare.

Kvinnojourerna anser att tvåårsregeln bör avskaffas och att

kvinnan själv bör få välja om hon vill stanna kvar i Sverige.

Invandrarverket delar inte ROKS uppfattning att praxis vad

gäller uppehållstillstånd inom tvåårstiden har skärpts. Någon

statistik som belyser i vilken utsträckning permanent

uppehållstillstånd beviljas om förhållandet upphör inom

tvåårsperioden eller av vilka skäl utvisning sker har man av

ekonomiska skäl inte kunnat ta fram.

Utskottet förutsätter att tillämpningen av tvåårsregeln

fortfarande sker i enlighet med vad utskottet redovisat i

tidigare betänkanden.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna

Sf611 yrkande 15, Sf621 yrkande 13, Sf635 yrkandena 16 och 17,

Sf637 yrkande 24 och A802 yrkande 12.

Beslut om avvisning eller utvisning vid avslag på ansökan om

uppehållstillstånd

Enligt gällande bestämmelser skall, om en ansökan om

uppehållstillstånd avslås eller ett uppehållstillstånd

återkallas medan utlänningen befinner sig i Sverige, samtidigt

meddelas beslut om avvisning eller utvisning om inte synnerliga

skäl talar mot detta.

I propositionen anförs att kravet på att det i nämnda

situationer skall föreligga "synnerliga skäl" medfört att praxis

på denna punkt blivit ytterst restriktiv. Enligt propositionen

kan det emellertid i vissa situationer finnas skäl att avslå en

ansökan om uppehållstillstånd utan att samtidigt meddela beslut

om avvisning eller utvisning. Som exempel nämns fall där det

framstår som sannolikt att sökanden vid avslag på ansökan om

uppehållstillstånd frivilligt kommer att lämna landet utan att

ett avlägsnandebeslut meddelas. I propositionen föreslås därför

att kravet på "synnerliga skäl" i lagtexten ersätts med

"särskilda skäl".

Utskottet biträder förslaget.

Kontroll och tvångsåtgärder

I propositionen anförs att nuvarande utformning av

bestämmelsen i 6 kap. 1 § UtlL lett till tvekan om en utlännings

skyldighet att stanna kvar för utredning skulle vara att anse

som en form av frihetsberövande som kräver beslut om förvar.

Enligt regeringen har detta inte varit avsikten med bestämmelsen

och i propositionen föreslås att lagtexten utformas så att detta

klart framgår.

Vidare anförs i propositionen att enligt bestämmelser i 6 kap.

5 § UtlL en utlännings pass visserligen kan tas om hand enligt

reglerna för uppsikt. För beslut om uppsikt krävs dock att samma

förutsättningar föreligger som i fråga om beslut om förvar.

Möjligheterna att ta hand om ett pass är därmed mycket

begränsade. Enligt 5 kap. 3 § UtlL får, om en utlänning vid

ankomsten till Sverige eller därefter ansöker om

uppehållstillstånd, Invandrarverket eller polismyndighet ta hand

om utlänningens pass eller annan identitetshandling i avvaktan

på att han får tillstånd att vistas här i landet eller lämnar

landet. Enligt propositionen är det inte ovanligt att en

utlännings passhandling försvinner på verkställighetsstadiet och

att det på goda grunder kan antas att utlänningen själv förstört

eller avhänt sig handlingen. Ett sådant förfarande medför enligt

propositionen regelmässigt ett fördröjande av verkställigheten

och i vissa fall kan den till och med omöjliggöras. Enligt

regeringens bedömning finns det inte skäl att ställa upp samma

stränga förutsättningar för ett beslut att ta hand om en

utlännings passhandling på verkställighetsstadiet som för ett

beslut om förvar. I propositionen föreslås mot bakgrund härav

att en polismyndighet även skall ha möjlighet att ta hand om en

utlännings pass i samband med verkställighet av ett beslut om

avvisning eller utvisning, i avvaktan på att ett sådant beslut

kan verkställas.

Utskottet tillstyrker förslagen.

Omprövning och rättelse av beslut

Enligt bestämmelser i förvaltningslagen är myndigheter under

vissa förutsättningar skyldiga att ompröva beslut som är

"uppenbart oriktiga".

För SIV gäller att beslut skall omprövas om de är "oriktiga".

Anledning till denna något vidare möjlighet för SIV att ompröva

sina beslut är enligt propositionen att man tidigare ville

försöka minska antalet överklagandeärenden hos regeringen. Sedan

Utlänningsnämnden inrättats och övertagit regeringens roll som

överklagandeinstans föreligger inte längre detta skäl. I

propositionen föreslås därför att förvaltningslagens regler i

berört hänseende även skall gälla för SIV. Utskottet har ingen

erinran med anledning av förslaget.

I propositionen anförs vidare att det inte är ovanligt att en

utlänning söker asyl eller eljest uppehållstillstånd i en annan

identitet än den riktiga och att beslut om uppehållstillstånd

hinner meddelas innan den riktiga identiteten blir känd. Om

beslutet innebär att uppehållstillstånd beviljas uppstår enligt

propositionen i regel inga problem. Huvudregeln är då enligt 2

kap. 9 § UtlL att tillståndet återkallas. Har utlänningen

utvisats på grund av brott uppstår heller inte några problem då

i dessa fall bestämmelser i rättegångsbalken om rättelse av

beslut kan tillämpas. Problem uppstår däremot om en

förvaltningsmyndighet meddelat beslut om avvisning eller

utvisning. Besluten kan då inte ändras. I propositionen föreslås

därför att en rättelsebestämmelse införs i utlänningslagen för

sådana situationer.

Utskottet har ingen erinran med anledning av förslaget.

Förslaget i övriga delar

Regeringens förslag i de delar som inte berörts ovan avser

redaktionella ändringar och vissa förtydliganden i

utlänningslagen samt en redaktionell ändring i rättshjälpslagen.

Förslagen har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet

har inte någon erinran i dessa delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande levnadssättets betydelse vid asyl

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1

i denna del och yrkande 2, 1994/95:Sf21 yrkande 2 och

1994/95:Sf22 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om

ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 3 kap. 4 §,

res. 1 (mp, kds)

res. 2 (fp)

res. 3 (v)

2. beträffande incidentrapporter

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf20 yrkande 1,

res. 4 (m) - delvis

3. beträffande levnadssättets betydelse vid

uppehållstillstånd för andra än asylberättigade

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf23 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del,

1994/95:Sf21 yrkande 1 och 1994/95:Sf22 yrkande 2 antar

regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 § med den ändringen i tredje

stycket att orden "leva skötsamt och hederligt" byts mot orden

"föra en hederlig vandel",

res. 5 (fp, kds)

res. 6 (v)

4. beträffande vistelsetidsregler

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf11 och 1994/95:Sf606

yrkande 4,

res. 7 (mp)

5. beträffande tidsbegränsade uppehållstillstånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1

i denna del och 1994/95:Sf23 yrkandena 2 och 3 antar regeringens

förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt

avser 2 kap. 4 b §,

res. 8 (v)

res. 9 (mp)

6. beträffande återkallelse av uppehållstillstånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1

i denna del, 1994/95:Sf21 yrkande 3 och 1994/95:Sf22 yrkande 3

antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 § första stycket,

res. 10 (fp)

res. 11 (v)

res. 12 (kds)

7. beträffande tidsfristen för återkallelse av

uppehållstillstånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 3

och 1994/95:Sf23 yrkande 5 antar regeringens förslag till lag

om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 §

andra stycket,

res. 13 (v, mp)

8. beträffande villkoren för återkallelse av

uppehållstillstånd

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf20 yrkande 2 och

1994/95:Sf23 yrkande 4,

res. 14 (m)

res. 15 (mp)

9. beträffande utvisning på grund av brott

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf635 yrkande 14,

res. 16 (fp)

10. beträffande utvisning efter verkställt straff

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf601 och

1994/95:Sf607,

11. beträffande ändringar i medborgarskapslagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 5

och 1994/95:Sf22 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap med den

ändringen att 6 § första stycket 3 skall ha följande som

Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

3. har levt skötsamt och 3. fört och kan

hederligt och kan förväntas komma att

förväntas även i föra en hederlig vandel.

framtiden iaktta ett sådant

levnadssätt.

res. 17 (v)

12. beträffande överlämnande av medborgarskapsärenden

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf21 yrkande 4,

res. 18 (fp)

13. beträffande krav på kunskaper i svenska språket för

medborgarskap

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub51 yrkande 8,

1994/95:Sf20 yrkande 4 och 1994/95:Sf602 yrkande 12,

res. 19 (m)

14. beträffande hemvisttidens längd vid medborgarskap

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf630 yrkande 8 och

1994/95:Sf636 yrkande 16,

res. 20 (mp)

15. beträffande återkallelse av medborgarskap

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf20 yrkande 3,

res. 4 (m) - delvis

16. beträffande information till utlänningar

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf613 och

1994/95:Sf621 yrkande 3,

17. beträffande medborgarskap för barn födda av svenska

mödrar

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf616,

18. beträffande handläggningen av medborgarskapsärenden

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf637 yrkande 29,

res. 21 (v)

19. beträffande utredningar i medborgarskapsärenden m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf19 yrkande 4,

res. 22 (v)

20. beträffande ansökan efter inresa

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Sf3,

1994/95:Sf19 yrkandena 6--10, 12 och 13, 1994/95:Sf23 yrkandena

7, 8, 13, 14 och 16, 1994/95:Sf611 yrkande 6, 1994/95:Sf630

yrkande 3, 1994/95:Sf635 yrkande 15 och 1994/95:Sf637 yrkandena

6 och 7 samt med avslag på motion 1994/95:Sf23 yrkande 15

dels godkänner vad utskottet anfört,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 och 5 b §§,

res. 23 (v) - delvis

res. 24 (mp)

21. beträffande rättshjälp i anknytningsärenden

att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf19 yrkande 11,

res. 23 (v) - delvis

22. beträffande spruckna anknytningar

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf611 yrkande 15,

1994/95:Sf621 yrkande 13, 1994/95:Sf635 yrkandena 16 och 17,

1994/95:Sf637 yrkande 24 och 1994/95:A802 yrkande 12,

res. 25 (fp, v, mp, kds)

23. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar de i proposition 1994/95:179 framlagda

förslagen till

dels lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) i den mån

förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan under

mom. 1, 3, 5--7 och 20,

dels lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).

Med den rättelsen i lagförslaget att 41 § 9 ska ha lydelse enligt SfS

1994:141.

Stockholm den 18 maj 1995

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan

Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud

Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Bengt Lindqvist (s), Rune

Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge

Godin (fp), Lennart Klockare (s), Sven-Åke Nygårds (s), Ragnhild

Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Margareta E Nordenvall

(m) och Alice Åström (v).

Reservationer

1. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1)

Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Som framgått" och slutar med "yrkande 2." bort ha

följande lydelse:

I propositionen föreslås när det gäller de facto-flyktingar

och krigsvägrare att det i UtlL förs in en uttrycklig

bestämmelse om att brottslighet kan utgöra ett skäl att inte

bevilja asyl. Utskottet har ingen erinran härom. I propositionen

anförs dock att om brottsligheten ligger på gränsen till vad som

kan motivera ett avslag på asylansökan får även andra allvarliga

anmärkningar mot utlänningens levnadssätt vägas in i

bedömningen. Utskottet vill i detta sammanhang klart markera att

andra allvarliga anmärkningar mot en asylsökandes levnadssätt

inte ensamma skall kunna utgöra grund för avslag på ansökan.

Utskottet tillstyrker med dessa ändrade motivuttalanden bifall

till motion Sf22 yrkande 1 och regeringens lagförslag i denna

del samt avstyrker bifall till motionerna Sf19 yrkandena 1

(delvis) och 2 och Sf21 yrkande 2.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande levnadssättets betydelse vid asyl

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del

och motion 1994/95:Sf22 yrkande 1 samt med avslag på motionerna

1994/95:Sf19 yrkandena 1 i denna del och 2 och 1994/95:Sf21

yrkande 2,

dels godkänner vad utskottet anfört,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 3 kap. 4 §,

2. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Som framgått" och slutar med "yrkande 2." bort ha

följande lydelse:

I propositionen föreslås att en uttrycklig bestämmelse förs in

i UtlL om att brottslighet skall kunna utgöra ett skäl att neka

en sökande asyl. Utskottet har inget att erinra mot detta.

Emellertid skall andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens

levnadssätt enligt vad som anförs i den allmänna motiveringen få

vägas in om brottsligheten ligger på gränsen till vad som ensamt

skulle kunna utgöra grund för avslag. Visserligen skall det vara

fråga om otvetydigt konstaterade förhållanden, och de faktiska

omständigheterna skall vara helt klarlagda. Av vad som anförs i

propositionen kan dock några säkrare slutsatser om vad som får

vägas in inte dras. Utskottet förordar mot bakgrund härav att

endast lagakraftvunna domar skall beaktas vid en bedömning

utifrån den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 4 § UtlL. På detta

sätt åstadkommer man en större rättssäkerhet och ger tillämparen

en tydligare anvisning. Den av utskottet förordade tillämpningen

kan inte anses behöva medföra en ändring i den föreslagna

lagtexten. Med de förtydliganden utskottet gjort om

tillämpningen av den nya bestämmelsen i 3 kap. 4 § UtlL anser

utskottet att lagförslaget i denna del kan antas. Det anförda

innebär att motion Sf21 yrkande 2 bör bifallas av riksdagen och

att motion Sf22 yrkande 1 får anses tillgodosedd.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande levnadssättets betydelse vid asyl

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf21 yrkande 2

och med anledning av motion 1994/95:Sf22 yrkande 1 samt med

avslag på motion 1994/95:Sf19 yrkandena 1 i denna del och 2

dels godkänner vad utskottet anfört,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 3 kap. 4 §,

3. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Som framgått" och slutar med "yrkande 2." bort ha

följande lydelse:

I propositionen föreslås att asyl skall få vägras de

facto-flyktingar och krigsvägrare på grund av brottslighet eller

om det på grund av någon annan omständighet finns särskilda skäl

att inte bevilja asyl. Enligt utskottets uppfattning återspeglas

inte de uttalanden som görs i propositionen av den föreslagna

lagtexten. För att de tillämpande myndigheterna skall få

tillräcklig vägledning om hur bestämmelsen skall tillämpas bör

denna ändras. Utskottet lägger nedan fram förslag till ny

lydelse av 3 kap. 4 § UtlL i enlighet härmed.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande levnadssättets betydelse vid asyl

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkandena 1

i denna del och 2 samt med anledning av regeringens förslag i

denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Sf21 yrkande 2

och 1994/95:Sf22 yrkande 1 antar förslaget till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 3 kap. 4 § med den

ändringen att andra stycket 2 skall ha följande såsom

Reservantens förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

2. det beträffande en 2. det beträffande en

utlänning som omfattas av 1 utlänning som omfattas av 1

§ 2 eller 3 på grund av § 2 eller 3 på grund av

brottslighet eller någon brottslighet eller

annan omständighet finns brottslighet i förening med

särskilda skäl att inte någon annan omständighet

bevilja asyl, finns särskilda skäl att

inte bevilja asyl,

4. Incidentrapporter och återkallelse av medborgarskap (mom. 2

och 15)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "I propositionen" och slutar med "yrkande 1." bort ha

följande lydelse:

I propositionen diskuteras särskilt de s.k.

incidentrapporterna som upprättas på förläggningar för

asylsökande. Regeringen anser att dessa rapporter inte fyller de

krav som måste ställas på det underlag som i tillståndsärenden

skall läggas till grund för en bedömning av sökandens

levnadssätt. Utskottet kan inte dela denna uppfattning. Enligt

utskottets uppfattning är hot och andra former av trakasserier

och andra icke acceptabla beteenden som förekommer på

förläggningarna tecken på att den asylsökande har klara

svårigheter att följa de regler och normer som är grunden för

ett civiliserat samhälle och att vederbörande har en annan

uppfattning om vad som är rätt eller fel. I utredningen om

uppehållstillstånd och avvisning (SOU 1993:120) framhålls att

det bör införas en ordning som innebär att varje incident som är

av sådan betydenhet att en rapport upprättas bör föranleda att

utlänningens dossier tillförs uppgift härom. På så sätt

garanteras att vederbörande asylbyrå får kännedom om

anmärkningar, och dessa kan då beaktas vid tillståndsprövningen.

Utskottet anser att incidentrapporternas betydelse bör klargöras

genom lagstiftning. Detta bör riksdagen med bifall till motion

Sf20 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som

börjar med "I propositionen" och slutar med "yrkande 3." bort ha

följande lydelse:

Regeringen diskuterar i propositionen möjligheten att införa

en bestämmelse i lagen om medborgarskap som möjliggör att beslut

om medborgarskap skall kunna återkallas. Vid en vägning av

skälen för och emot en sådan möjlighet finner dock regeringen

att övervägande skäl talat mot att införa denna möjlighet.

Utskottet kan ha viss förståelse för denna synpunkt men menar

att det i vissa fall måste kunna finnas en sådan möjlighet. Det

skulle enligt utskottets uppfattning vara stötande om

utlänningar med terroristanknytning eller sådana som gjort sig

skyldiga till exempelvis grova narkotikabrott på grundval av en

falsk identitet erhåller medborgarskap och att detta inte kan

återkallas när rätta förhållandet uppdagas. En bestämmelse om

återkallande av medborgarskap måste dock innehålla vissa

undantagsregler om till exempel ett sådant förfarande skulle

innebära att utlänningen blir statslös. Vad utskottet sålunda

med anledning av motion Sf20 yrkande 3 anfört bör ges regeringen

till känna.

dels att momenten 2 och 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

2. beträffande incidentrapporter

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf20 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande återkallelse av medborgarskap

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf20 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra

än asylberättigade (mom. 3)

Sigge Godin (fp) och Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "yrkande 2."

bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan förordat att levnadssättets betydelse vid

ansökan om asyl skall begränsas till att endast avse

lagakraftvunna domar. Utskottet anser att detta även skall vara

tillämpligt med avseende på levnadssättet när det gäller ansökan

om uppehållstillstånd på annan grund än asylskäl. Uttryckssättet

"hederlig vandel" i lagtexten innebär enligt utskottets

uppfattning att detta klarare markeras.

Utskottet tillstyrker bifall till motionerna Sf21 yrkande 1,

Sf22 yrkande 2 och Sf23 yrkande 1 samt avstyrker bifall till

motion Sf19 yrkande 1 (delvis).

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande levnadssättets betydelse vid

uppehållstillstånd för andra än asylberättigade

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf21 yrkande

1, 1994/95:Sf22 yrkande 2 och 1994/95:Sf23 yrkande 1 samt med

avslag på motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del

dels godkänner vad utskottet anfört,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 § med den

ändringen i tredje stycket att orden "leva skötsamt och

hederligt" byts mot orden "föra en hederlig vandel",

6. Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra

än asylberättigade (mom. 3)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "yrkande 2."

bort ha följande lydelse:

Vid prövningen av ansökan skall enligt propositionen beaktas

om utlänningen kan förväntas leva skötsamt och hederligt. Enligt

utskottets uppfattning är det i detta sammanhang nödvändigt att

ta ställning till Sveriges restriktiva tolkning av 1951 års

flyktingkonvention. Utskottet nöjer sig med att peka på att av

asylsökande från Bosnien har Sverige givit flyktingstatus till

mellan 2 och 3 % av de asylsökande medan Frankrike har givit

denna status till ca 60 % och Nederländerna till mellan 80 och

90 % av de sökande. Bland de asylsökande i Sverige som fått

status som humanitära fall finns många som våldtagits eller

torterats av polis eller militär i hemlandet. Att det skulle

vara möjligt neka dessa skydd här i landet med hänvisning till

deras skötsamhet och hederlighet vore enligt utskottets mening

förödande för det normsystem som vårt samhälle bygger på. För

övrigt anser utskottet att vare sig man i lagen har uttrycket

skötsamhet eller uttrycket hederlig vandel är det omöjligt att

förutse i vilken riktning tillämpningen kan komma att utvecklas.

Mot bakgrund härav tillstyrker utskottet bifall till motion Sf19

yrkande 1 (delvis) och avstyrker bifall till regeringens förslag

i denna del och motionerna Sf21 yrkande 1, Sf22 yrkande 2 och

Sf23 yrkande 1.

delsatt moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande levnadssättets betydelse vid

uppehållstillstånd för andra än asylberättigade

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i

denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf21 yrkande 1,

1994/95:Sf22 yrkande 2 och 1994/95:Sf23 yrkande 1 avslår

regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 §,

7. Vistelsetidsregler (mom. 4)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "De i" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande

lydelse:

Utlänningsnämnden har vid tillämpning av de s.k.

vistelsetidsreglerna fattat ett stort antal beslut vad gäller

brotts betydelse vid beviljande av uppehållstillstånd. Nämndens

tillämpning av dessa bestämmelser innebär att även mycket

lindriga brott som exempelvis snatteri anses utgöra särskilda

skäl att inte bevilja uppehållstillstånd. De s.k.

vistelsetidsreglerna kan sägas utgöra en särskild typ av

humanitära skäl, och utskottet kan därför inte acceptera den

stränga praxis dessa regler fått i tillämpningen. Regeringen bör

därför snarast överväga de åtgärder som kan behövas för att

tillämpningen av reglerna får ett annat innehåll. Vad utskottet

sålunda anfört bör med bifall till motion Sf606 yrkande 4 och

med anledning av motion Sf11 ges regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande vistelsetidsregler

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf606 yrkande 4

och med anledning av motion 1994/95:Sf11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Tidsbegränsade uppehållstillstånd (mom. 5)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "Permanent uppehållstillstånd" och slutar med "och

3." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det skulle vara olyckligt om en

bestämmelse om tidsbegränsade uppehållstillstånd införs i UtlL.

Enligt utskottets uppfattning skulle en sådan bestämmelse

innebära att en utlänning som beviljas ett sådant tillstånd får

ännu större svårigheter att inlemmas på den svenska

arbetsmarknaden än vad som gäller för övriga invandrare.

Utskottet tillstyrker således bifall till motion Sf19 yrkande 1

(delvis) och avstyrker bifall till regeringens förslag i denna

del samt motion Sf23 yrkandena 2 och 3.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande tidsbegränsade uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i

denna del och med avslag på motion 1994/95:Sf23 yrkandena 2 och

3 avslår regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser att en ny paragraf 2

kap. 4 b § skall införas i lagen,

9. Tidsbegränsade uppehållstillstånd (mom. 5)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Permanent uppehållstillstånd" och slutar med "och

3." bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att tidsbegränsade uppehållstillstånd

i större utsträckning än i dag skall få meddelas som en form av

prövotid. I den föreslagna lagtexten uttrycks detta så att, om

det med hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt råder

tveksamhet om uppehållstillstånd bör beviljas, ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd får ges. I den allmänna motiveringen i

propositionen ger regeringen också exempel på hur bestämmelsen

skall tillämpas. Enligt utskottets uppfattning borde uttrycket

"förväntat levnadssätt" ha definierats på ett mycket tydligare

sätt. Utskottet anser det vara svårt att vid tillämpningen av

bestämmelsen kunna konstatera vem som är en presumtiv

brottsling. Om exempelvis en asylsökande tidigare begått grova

brott skulle dock bestämmelsen kunna vara tillämplig. I annat

fall bör utlänningens tidigare levnadssätt lämnas obeaktat.

Regeringen bör återkomma med förslag i denna fråga. Vad

utskottet anfört bör med anledning av motion Sf23 yrkandena 2

och 3 ges regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande tidsbegränsade uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf23 yrkandena 2

och 3 samt med avslag på motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna

del

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 b §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha

följande lydelse:

I propositionen anförs att återkallelse endast bör kunna komma

i fråga om en utlänning dömts till ett fängelsestraff av

avsevärd längd eller om det annars föreligger otvetydigt

konstaterade anmärkningar om levnadssättet. En dom där domstolen

efter övervägande inte funnit skäl att besluta om utvisning

skall enligt propositionen inte kunna leda till att en myndighet

återkallar uppehållstillståndet. Däremot skall enligt

propositionen en sådan dom kunna vägas in om det även finns

andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens levnadssätt.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om vad utskottet ovan i

reservationerna 1 och 5 anfört om att endast lagakraftvunna

domar bör beaktas vid prövning av ansökan om uppehållstillstånd.

Utskottet vill också ifrågasätta lämpligheten av att utvidga

möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd mot bakgrund av

att domstolarna nyligen fått vidgade möjligheter att besluta om

utvisning på grund av brott och möjligheterna att bevilja

tillfälliga uppehållstillstånd nu föreslås utvidgade. Enligt

utskottets uppfattning är det angeläget att bestämmelser om

återkallelse av uppehållstillstånd på ett genomtänkt sätt är

kopplade till reglerna för beviljande av sådana tillstånd och

domstolarnas möjlighet att besluta om utvisning. Utskottet anser

mot bakgrund härav att den föreslagna lagregleringen nu inte

skall genomföras och att frågan skall utredas ytterligare med

beaktande av de av utskottet framförda synpunkterna. Utskottet

tillstyrker bifall till motion Sf21 yrkande 3.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande återkallelse av uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf21 yrkande 3

och med anledning av motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna

del och 1994/95:Sf22 yrkande 3,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 § första

stycket,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha

följande lydelse:

I propositionen föreslås att möjligheterna att återkalla

uppehållstillstånd skall vidgas. Återkallelse skall kunna ske på

grund av allvarliga anmärkningar mot vederbörandes levnadssätt.

I propositionen preciseras detta enbart med att det skall vara

fråga om fängelsestraff av avsevärd längd eller otvetydigt

konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet. Det anges

inte heller från vem anmärkningarna skall komma eller om de

skall vara allvarliga. Att införa den nu föreslagna bestämmelsen

kan enligt utskottets uppfattning innebära en fara för

rättssäkerheten. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till

motion Sf19 yrkande 1 (delvis).

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande återkallelse av uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i

denna del och med anledning av motionerna 1994/95:Sf21 yrkande 3

och 1994/95:Sf22 yrkande 3 avslår regeringens förslag till lag

om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 §

första stycket,

12. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör regeringens förslag om en

utvidgning av möjligheterna att återkalla ett beviljat

uppehållstillstånd inte genomföras. Den föreslagna bestämmelsen

lämnar enligt utskottets mening utrymme för en betydande

osäkerhet vid tillämpningen. Utskottet anser också att den

föreslagna utvidgade möjligheten att bevilja tillfälligt

uppehållstillstånd i de fall det föreligger tvekan om en

utlännings levnadssätt talar mot nödvändigheten av att

lagreglera möjligheten att återkalla uppehållstillstånd.

Utskottet avstyrker således bifall till regeringens förslag

såvitt avser 2 kap. 11 § första stycket UtlL samt tillstyrker

bifall till motion Sf22 yrkande 3.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande återkallelse av uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf22 yrkande 3

och med anledning av motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna

del och 1994/95:Sf21 yrkande 3,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 § första

stycket,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om återkallande av uppehållstillstånd,

13. Tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd

(mom. 7)

Ragnhild Pohanka (mp) och Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 5." bort ha

följande lydelse:

I propositionen föreslås att tidsfristen för återkallelse av

uppehållstillstånd utsträcks från två år till tre år. Enligt

regeringen är anledningen till detta förslag att SIV i många

fall får kännedom om anmärkningar i utlänningens levnadssätt

efter det att tvåårsfristen gått ut. Enligt utskottets mening är

detta ett problem av administrativ natur som inte bör medföra en

förlängning av tidsfristen. Utskottet tillstyrker således bifall

till motionerna Sf19 yrkande 3 och Sf23 yrkande 5.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande tidsfristen för återkallelse av

uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf19 yrkande

3 och 1994/95:Sf23 yrkande 5 avslår regeringens förslag till lag

om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 §

andra stycket,

14. Villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 8)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha

följande lydelse:

Möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd för den

utlänning som inte lever hederligt och skötsamt bör såsom

regeringen framhåller vidgas. I motsats till regeringen anser

dock utskottet att denna möjlighet bör motsvara

förutsättningarna för ett sådant tillstånd. Den omständigheten

att ett uppehållstillstånd meddelats innebär inte att vikten

minskar av att utlänningen följer de lagar och regler i övrigt

som gäller i det svenska samhället. Att acceptera att

utlänningar som kommit till Sverige för att söka skydd här

därefter missbrukar denna gästfrihet kan enligt utskottets

mening få till följd att det skapas en grogrund för

främlingsfientlighet. Om en utlänning brister i de

förutsättningar som var ett villkor för uppehållstillståndet,

bör det således finnas möjlighet att återkalla detta. Vad

utskottet anfört i denna del bör med bifall till motion Sf20

yrkande 2 ges regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

8. beträffande villkoren för återkallelse av

uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf20 yrkande 2

och med avslag på motion 1994/95:Sf23 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 8)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar regeringens bedömning att det i vissa fall kan

vara väsentligt att ett uppehållstillstånd kan återkallas. I

likhet med vad som anförs i propositionen bör inte

bestämmelserna om återkallelse motsvara förutsättningarna för

beviljande av sådant tillstånd. Utskottet anser dock att det av

propositionen bort framgå på ett mycket tydligare sätt på vilka

grunder ett beviljat uppehållstillstånd skall kunna återkallas.

Regeringen bör återkomma i denna fråga. Vad utskottet anfört bör

med bifall till motion Sf23 yrkande 4 ges regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse;

8. beträffande villkoren för återkallelse av

uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf23 yrkande 4

och med avslag på motion 1994/95:Sf20 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Utvisning på grund av brott (mom. 9)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "De fr.o.m." och slutar med "yrkande 14." bort ha

följande lydelse:

Bestämmelserna om utvisning på grund av brott har nyligen

skärpts (prop. 1993/94:159, SfU17). Enligt utskottets

uppfattning stämmer de nya reglerna bättre än de tidigare

överens med vad som kan kallas det allmänna rättsmedvetandet.

Bestämmelserna tydliggör att det finns en gräns för vad det

svenska samhället tolererar. Det är dock angeläget att

tillämpningen av de nya bestämmelserna noga följs upp. Utskottet

tillstyrker sålunda bifall till motion Sf635 yrkande 14.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande utvisning på grund av brott

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf635 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Ändringar i medborgarskapslagen (mom. 11)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Enligt gällande" och på s. 26 slutar med "anses

tillgodosedd." bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås en ändring av medborgarskapslagen

innebärande att den som har levt skötsamt och hederligt och kan

förväntas även i framtiden iaktta ett sådant levnadssätt kan

naturaliseras. Enligt utskottets uppfattning ges genom dessa

förändringar ökat utrymme för godtycke och rättsosäkerhet. Några

bärande skäl för den föreslagna förändringen har enligt

utskottets mening inte anförts i propositionen. Utskottet

tillstyrker sålunda bifall till motionerna Sf19 yrkande 5 och

Sf22 yrkande 4.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

11. beträffande ändringar i medborgarskapslagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf19 yrkande

5 och 1994/95:Sf22 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap med den

ändringen att 6 § första stycket 3 erhåller följande som

Reservantens förslag betecknande lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

3. har levt skötsamt och 3. fört en hederlig vandel.

hederligt och kan

förväntas även i

framtiden iaktta ett sådant

levnadssätt.

18. Överlämnande av medborgarskapsärenden (mom. 12)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som

börjar med "Av bestämmelser" och på s. 27 slutar med "anses

besvarad." bort ha följande lydelse:

Bestämmelserna i 9 a § lagen om svenskt medborgarskap

motsvarar i princip bestämmelserna i 7 kap. 11 § UtlL om

överlämnande av ärenden till regeringen. I ett avseende skiljer

sig dock bestämmelserna åt. I UtlL finns ett stadgande om

överlämnande av ärenden till regeringen på grund av

familjeanknytning eller liknande samband med annat ärende. I

proposition 1991/92:30 övervägdes att även i

medborgarskapslagstiftningen införa överlämnande även av detta

slags ärenden. Regeringen ansåg dock efter överväganden att

detta inte borde ske.

Utskottet anser att, även om överlämnande av

medborgarskapsärenden inte gör sig gällande med samma styrka

som utlänningsärenden när det gäller en prövning med hänsyn till

familjeanknytning, det ändå kan finnas skäl att närmare överväga

om en sådan möjlighet bör införas även i

medborgarskapslagstiftningen. Vad utskottet anfört bör med

bifall till motion Sf21 yrkande 4 ges regeringen till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande överlämnande av medborgarskapsärenden

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf21 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Krav på kunskaper i svenska språket för medborgarskap

(mom. 13)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och

Margareta E Nordenvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som

börjar med "Motionsyrkanden om" och slutar med "yrkande 8." bort

ha följande lydelse:

Kunskaper i svenska språket är en grundläggande förutsättning

för att en utlänning på ett riktigt sätt skall kunna tillvarata

sina rättigheter och iaktta sina skyldigheter här i landet.

Sådana kunskaper utgör vidare en av förutsättningarna för att

verkligen komma ut på arbetsmarknaden. Utskottet anser att

sådana kunskaper bör utgöra ett obligatorium för att erhålla

svenskt medborgarskap. Undantag i detta hänseende bör dock kunna

göras för äldre invandrare. Utskottet tillstyrker sålunda bifall

till motionerna Sf20 yrkande 4 och Sf602 yrkande 12.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande krav på kunskaper i svenska språket för

medborgarskap

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf20 yrkande

4 och 1994/95:Sf602 yrkande 12 och med anledning av motion

1993/94:Ub51 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

20. Hemvisttidens längd vid medborgarskap (mom. ~14)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som

börjar med "Motionsyrkanden om" och slutar med "yrkande 8." bort

ha följande lydelse:

Beträffande det motionsvis framförda yrkandet om en sänkning

av det lagstadgade hemvistkravet anser utskottet att

hemvisttidens längd som villkor för medborgarskap inte bör

sättas högre än vad som erfarenhetsmässigt behövs för att

utlänningar i allmänhet skall hinna inlemmas i det svenska

samhället. Tre år kan därvidlag anses som en lämplig riktlinje.

Utskottet tillstyrker bifall till motionerna Sf630 yrkande 8 och

Sf636 yrkande 16.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

14. beträffande hemvisttidens längd vid medborgarskap

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf630 yrkande

8 och 1994/95:Sf636 yrkande 16 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

21. Handläggningen av medborgarskapsärenden (mom. 18)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som

börjar med "Riksdagen har" och slutar med "yrkande 29." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det kan finnas skäl för regeringen att

överväga om inte medborgarskapsärenden lämpligen bör handläggas

av en avdelning inom Justitiedepartementet och tillstyrker

sålunda bifall till motion Sf637 yrkande 29.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

18. beträffande handläggningen av medborgarskapsärenden

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf637 yrkande 29

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Utredningar i medborgarskapsärenden m.m. (mom. 19)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som

börjar med "Enligt 3 §" och slutar med "yrkande 4." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det inte lämpligt att regeringen förordnar att

SIV och Utlänningsnämnden får ha terminalåtkomst till vissa

polisregister. Enligt utskottets uppfattning kan detta komma att

missbrukas och därmed kränka individers integritet. Utskottet

tillstyrker bifall till motion Sf19 yrkande 4.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19. beträffande utredningar i medborgarskapsärenden m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Ansökan efter inresa och rättshjälp i anknytningsärenden

(mom. 20 och 21)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Utskottet delar" och på s. 38 slutar med "motion

Sf3." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att förslaget om en begränsad utvidgning av

möjligheterna att få en ny ansökan om uppehållstillstånd

beviljad inte tar tillräckliga humanitära hänsyn. Grundorsaken

till de nuvarande stora humanitära problemen är enligt utskottet

en orimligt restriktiv praxis beträffande bedömningen av

asylansökningar.

Det är viktigt att man även i utlänningsärenden erkänner att

barn har behov av båda sina föräldrar. Det får inte vara så att

ett barn förnekas rätten till kontakt med sin far även om denne

råkar vara utlänning. För att värna denna rätt anser utskottet

att det skall krävas synnerliga skäl för att skilja ett barn

från en förälder genom verkställighet av ett avlägsnandebeslut.

Regeringen bör snarast lägga fram förslag härom.

Vad gäller tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna i 2

kap. 5 b § anser utskottet att ny ansökan bör bifallas om

vistelsetiden i Sverige efter lagakraftvunnet avvisningsbeslut,

utan den sökandes förskyllan, har blivit längre än sex månader.

Samma sak bör gälla om sökanden riskerar att kvarhållas i sitt

hemland längre tid än två år på grund av militärtjänstgöring.

En utlänning som efter lagakraftvunnet beslut gömmer sig anses

ha begått ett brott och beviljas därför inte uppehållstillstånd.

För många av utlänningarna med anknytning till Sverige har det

varit nödvändigt att "gå under jorden" för att även

fortsättningsvis kunna leva ihop med sin familj. När de nya

reglerna införs den 1 juli 1995 skall detta förhållande enligt

utskottet inte få ligga utlänningen till last vid prövningen av

den nya ansökan.

I propositionen anges vidare att tillstånd inte bör beviljas

om det finns anledning att anta att sökanden har verkat för en

organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika slag.

Utskottet anser att det måste krävas att utlänningen själv

medverkat i sådana handlingar. Det måste också krävas betydligt

starkare bevis för att avslå en ansökan. Det måste tas med i

bedömningen om utlänningen numera tagit avstånd från

organisationen eller inte.

Med denna motivering tillstyrker utskottet lagförslaget i

berörda delar.

I övrigt anser utskottet att, om det begärs av den sökande, en

anknytningsutredning alltid skall genomföras här i landet före

en eventuell verkställighet. Utskottet har erfarit att

Invandrarverket inte beviljar uppehållstillstånd om det

föreligger ett återreseförbud. Regleringen i utlänningslagen av

återreseförbud bör därför ändras. Det anförda bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "I motion" och slutar med "yrkande 11." bort ha

följande lydelse:

Det har visat sig föreligga ett mycket stort behov av

rättshjälp i ärenden om rätt till uppehållstillstånd efter ny

ansökan på grund av anknytning. Utskottet anser att regeringen

bör utfärda tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av

rättshjälpen att lägga fram förslag härom.

dels att momenten 20 och 21 i utskottets hemställan bort

ha följande lydelse:

20. beträffande ansökan efter inresa

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf19

yrkandena 6--10, 12 och 13 och 1994/95:Sf637 yrkandena 6 och 7

och med anledning av propositionen och motionerna 1994/95:Sf3,

1994/95:Sf23 yrkandena 7, 8, 13, 14 och 16, 1994/95:Sf611

yrkande 6, 1994/95:Sf630 yrkande 3 och 1994/95:Sf635 yrkande 15

samt med avslag på motion 1994/95:Sf23 yrkande 15,

dels godkänner vad utskottet anfört,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 och 5 b §§,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

21. beträffande rättshjälp i anknytningsärenden

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 11

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Ansökan efter inresa (mom. 20)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "I det" och på s. 38 slutar med "motion Sf3." bort ha

följande lydelse:

I propositionen föreslås att uppehållstillstånd får beviljas

medan utlänningen befinner sig i Sverige om det är uppenbart att

ansökan skulle ha bifallits om prövningen gjorts före inresan.

Utskottet anser att det bör vara tillräckligt att det är

sannolikt att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om

prövningen hade skett före inresan.

Vidare anser utskottet att det är inhumant att kräva att en

asylsökande som fått avslag på sin asylansökan skall åka till

sitt hemland och söka uppehållstillstånd därifrån. Här måste

principen "hellre fria än fälla" gälla. Utskottet vill därför

ändra formuleringen beträffande ny ansökan så att

uppehållstillstånd skall beviljas om det annars är stötande för

rättskänslan.

De nuvarande bestämmelserna har medfört att flera familjer

lever med ett avvisnings- eller utvisningsbeslut för den

utländske familjemedlemmen, trots att det föreligger en nära

anknytning till Sverige. Utskottet anser att, när de nya

bestämmelserna införs den 1 juli 1995, tillämpningen skall vara

sådan att också dessa familjer får en chans till ett liv i lugn

och harmoni. Därvid skall särskild hänsyn tas även till par utan

barn.

dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

20. beträffande ansökan efter inresa

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf23 yrkandena 7,

8 och 13--16 och med anledning av propositionen och motionerna

1994/95:Sf3, 1994/95:Sf19 yrkandena 6--10, 12 och 13,

1994/95:Sf611 yrkande 6, 1994/95:Sf630 yrkande 3, 1994/95:Sf635

yrkande 15 och 1994/95:Sf637 yrkandena 6 och 7

dels godkänner vad utskottet anfört,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 och 5 b §§ med

den ändringen att i 2 kap. 5 § tredje stycket ordet "uppenbart"

byts mot "sannolikt" och i 2 kap. 5 b § orden "skulle strida mot

humanitetens krav" byts mot "är stötande för rättskänslan",

25. Spruckna anknytningar (mom. 22)

Sigge Godin (fp), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran

(kds) och Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "yrkande 12."

bort ha följande lydelse:

Utländska kvinnor som misshandlas av sina män vågar inte bryta

upp från förhållandet eftersom de tror att de då riskerar att

utvisas från Sverige. Kvinnor som har goda skäl att lämna mannen

skall enligt utskottets mening inte tvingas att lämna Sverige.

Polisen och Invandrarverket måste vara ännu tydligare i detta

avseende.

Det förekommer att män upprepade gånger tar hit utländska

kvinnor och utsätter dem för svåra övergrepp. Utskottet anser

att regeringen särskilt bör uppmärksamma dessa problem och

återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. För att

motverka att situationer uppstår med de utländska misshandlade

kvinnorna kan det finnas anledning att överväga om

Invandrarverket skall medges rätt att införskaffa

kriminalregisterutdrag för mannen i denna typ av ärenden.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

22. beträffande spruckna anknytningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Sf611

yrkande 15, 1994/95:Sf621 yrkande 13, 1994/95:Sf635 yrkandena 16

och 17, 1994/95:Sf637 yrkande 24 och 1994/95:A802 yrkande 12 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

I propositionen framlagda lagförslag

Bilaga

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motioner 3

Utskottet 7

Vandelns betydelse i ärenden om uppehållstillstånd 7

Gällande ordning 7

Levnadssättets betydelse i ärenden om uppehållstillstånd

för asylberättigade 11

Propositionen 11

Motioner 12

Utskottets bedömning 13

Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för

andra än asylberättigade 13

Propositionen 13

Motioner 14

Utskottets bedömning 15

Tidsbegränsade uppehållstillstånd 16

Propositionen 16

Motioner 17

Utskottets bedömning 17

Återkallelse av uppehållstillstånd 17

Propositionen 17

Motioner 18

Utskottets bedömning 19

Utvisning på grund av brott 20

Gällande ordning 20

Propositionen 20

Motioner 21

Utskottets bedömning 22

Levnadssättets betydelse vid ansökan om medborgarskap

m.m. 22

Gällande ordning 22

Propositionen 23

Motioner 24

Utskottets bedömning 25

Utredningar i ärenden om uppehållstillstånd och

medborgarskap 28

Uppehållstillstånd för vissa anhöriga 29

Gällande bestämmelser 29

Uppehållstillstånd efter inresa 30

Propositionen 30

Motioner 32

Utskottets bedömning 34

Vissa frågor om s.k. spruckna anknytningar 38

Motioner 38

Utskottets bedömning 39

Beslut om avvisning eller utvisning vid avslag på ansökan

om uppehållstillstånd 42

Kontroll och tvångsåtgärder 43

Omprövning och rättelse av beslut 43

Förslaget i övriga delar 44

Hemställan 44

Reservationer 47

1. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1) 47

2. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1) 48

3. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1) 48

4. Incidentrapporter och återkallese av medborgarskap

(mom. 2 och 15) 49

5. Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för

andra än asylberättigade (mom. 3) 50

6. Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för

andra än asylberättigade (mom. 3) 51

7. Vistelsetidsregler (mom. 4) 51

8. Tidsbegränsade uppehållstillstånd (mom. 5) 52

9. Tidsbegränsade uppehållstillstånd (mom. 5) 52

10. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6) 53

11. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6) 54

12. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6) 54

13. Tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd

(mom. 7) 55

14. Villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd

(mom. 8) 55

15. Villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd

(mom. 8) 56

16. Utvisning på grund av brott (mom. 9) 56

17. Ändringar i medborgarskapslagen (mom. 11) 57

18. Överlämnande av medborgarskapsärenden (mom. 12) 57

19. Krav på kunskaper i svenska språket för medborgarskap

(mom. 13) 58

20. Hemvisttidens längd vid medborgarskap (mom. 14) 58

21. Handläggningen av medborgarskapsärenden (mom. 18)

59

22. Utredningar i medborgarskapsärenden m.m. (mom. 19)

59

23. Ansökan efter inresa och rättshjälp i

anknytningsärenden (mom. 19 och 20) 59

24. Ansökan efter inresa (mom. 19) 61

25. Spruckna anknytningar (mom. 21) 62

Bilaga I propositionen framlagda lagförslag 63