Bet. 1994/95:SfU7

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1994/95:SFU07

Vissa socialförsäkringsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motion

Utskottet

Hemställan

1994/95

SfU7

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1994/95:42

Vissa socialförsäkringsfrågor m.m. Vidare behandlas en motion

från den allmänna motionstiden om de allmänna

försäkringskassornas lokalkontorsnät. Motionen har

remissbehandlats.

I propositionen föreslås att regeringen skall få förordna att

tillfällig föräldrapenning får utges till förälder bosatt i

Danmark, Finland eller Norge för ett där bosatt barn. Vidare

föreslås att de samordningsregler som gäller för

föräldrapenningförmåner, rehabiliteringspenning och

smittbärarpenning skall utsträckas till att gälla samordning

även med motsvarande utländska förmåner.

Regeringen lägger också fram förslag om föräldrapenning under

arbetsfri tid innebärande att föräldrapenning med belopp

motsvarande förälderns sjukpenning utges för tid som normalt är

arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt

anslutning till den arbetsfria tiden uppbär föräldrapenning.

Detta skall dock gälla endast för perioder av arbetsfri tid om

högst fyra dagar.

Propositionen innehåller även förslag om att reglerna om bl.a.

anställnings- och arbetsvillkor för arbetstagare hos de allmänna

försäkringskassorna förs in i lagen om allmän försäkring.

Förslagen har inte föranlett några motionsyrkanden och

utskottet tillstyrker bifall till propositionen.

Utskottet har inför sin behandling av motionen gett

företrädare för Riksförsäkringsverket och

Försäkringskasseförbundet möjligheter att framföra synpunkter.

Med anledning av motionen föreslår utskottet ett

tillkännagivande om en översyn av vilka krav som bör ställas på

försäkringskassornas lokalkontorsnät och vilket inflytande

försäkringskassorna skall ha på nätets utformning respektive

vilken styrande roll Riksförsäkringsverket skall ha.

Propositionen

I proposition 1994/95:42 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.

har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att

anta de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1994:605) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare,

4. lag om ändring i lagen (1994:297) om upphävande av lagen

(1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa

avtalsförhandlingar m.m.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motion

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1993/94

1993/94:Sf248 av Sylvia Lindgren och Iréne Vestlund (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att i 18 kap. 1 § andra stycket

AFL föreskriva att allmän försäkringskassa inom sitt

verksamhetsområde skall tillhandahålla erforderlig service i

olika former,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att beslut om försäkringskassas lokala

organisation fattas av styrelsen.

Utskottet

Tillfällig föräldrapenning för gränsarbetare m.m.

I propositionen anförs att tillfällig föräldrapenning som

utges till en fader som avstår från förvärvsarbete i samband med

barns födelse omfattas av det EG-rättsliga begreppet förmåner

vid moderskap och således täcks av förordning (EEG) nr 1408/71.

Enligt propositionen är så inte fallet med tillfällig

föräldrapenning i övrigt. På grund härav samt att det för rätt

till tillfällig föräldrapenning krävs att såväl barnet som

föräldern är bosatta i Sverige har den som är bosatt i Danmark,

Finland eller Norge men som förvärvsarbetar i Sverige inte rätt

till denna förmån annat än vid barns födelse.

Förordning 1408/71 innehåller enligt propositionen

lagvalsregler som förutom att utpeka vilket lands lag en

anställd eller egenföretagare skall vara omfattad av, även anger

obligatoriska bestämmelser för frågan om i vilket land

socialavgifter skall betalas. I den mån förordningen anger att

någon skall vara omfattad av ett visst lands lagstiftning skall

således även avgifter betalas av arbetsgivaren, den anställde

eller egenföretagaren. Mot bakgrund härav föreslås i

propositionen att regeringen bör ges möjlighet att i förordning

meddela föreskrifter om rätt till tillfällig föräldrapenning i

de fall vederbörande är bosatt i Danmark, Finland eller Norge.

Enligt bestämmelser i 4 kap. 17 lagen om allmän försäkring

(AFL) skall föräldrapenningförmåner samordnas med vissa andra

förmåner som till exempel sjukpenning. Liknande bestämmelser

finns för rehabiliteringspenning och smittbärarpenning.

I propositionen föreslås att samordning skall kunna ske mellan

de nämnda förmånerna och motsvarande utländska förmåner.

Utskottet biträder regeringens förslag i angivna delar.

Föräldrapenning under arbetsfri tid

För att motverka att föräldrar tar ut föräldrapenning under

veckoslut i syfte att stärka familjeekonomin föreslog den

dåvarande regeringen i proposition 1993/94:220 att det i AFL

skulle införas en bestämmelse innebärande att föräldrapenning

skulle få utges för tid som normalt är arbetsfri endast om

föräldern i direkt anslutning till den arbetsfria tiden uppbär

föräldrapenning. I sitt av riksdagen godkända betänkande

1993/94:SfU15 uttalade utskottet med anledning av förslaget

bl.a. att den föreslagna bestämmelsens konstruktion innebar att

för vissa arbetstagare i vissa branscher och på vissa

arbetsplatser, där längre arbetsfri tid förekommer efter en

längre tids koncentrerad arbetstid, kunde följden bli att de

fick mycket svårt att utnyttja sin möjlighet att uppbära

föräldrapenning. Utskottet ansåg att ytterligare överväganden om

bestämmelsens konstruktion borde göras och efterlyste ett nytt

förslag.

I nu förevarande proposition föreslås att hel föräldrapenning

med belopp motsvarande förälderns sjukpenning skall utges för

tid som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller

hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden uppbär hel

föräldrapenning. Detta skall dock gälla endast för perioder av

arbetsfri tid om högst fyra dagar. Motsvarande skall gälla för

rätt till halv respektive fjärdedels föräldrapenning. I

propositionen framhålls att regeringen föreslagit att de 90 s.k.

garantidagarna skall återinföras fr.o.m. den 1 januari 1995.

Detta förslag skulle kunna innebära att en förälder förkortar

sin arbetstid t.ex. en fredag eftermiddag och samtidigt tar ut

en hel garantidag. För att motverka denna effekt bör enligt

propositionen föräldrapenning under arbetsfri tid få tas ut på

sjukpenningnivå endast under förutsättning att föräldern i

direkt anslutning till den arbetsfria tiden tar ut

föräldrapenning på sjukpenningnivå.

Utskottet anser att den föreslagna regelns utformning innebär

att de av utskottet påtalade olägenheterna undviks. Utskottet

biträder förslaget.

Sjuklön under utlandsvistelse

Enligt 3 kap. 15 § första stycket e) AFL utges sjukpenning

inte för tid då en försäkrad vistas utomlands. Undantag gäller

dels om den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett

led i en i Sverige bedriven verksamhet eller som sjöman anställd

på ett svenskt handelsfartyg, dels om den försäkrade under

pågående sjukdom eller för rehabilitering har rest utomlands med

försäkringskassans medgivande. Även om den försäkrade enligt AFL

inte har rätt till sjukpenning kan en sådan rätt föreligga på

grund av någon av de konventioner om social trygghet som Sverige

har slutit.

Med anledning av en motion uttalade utskottet i betänkande

1991/92:SfU5 att för en arbetstagares rätt till sjuklön enligt

sjuklönelagen (SjLL) bör gälla samma begränsningar som för

rätten till sjukpenning. Utskottet ansåg vidare att om

EES-avtalet eller ingående av nya eller ändring av redan

träffade konventioner medförde förändringar vid tillämpningen av

sjukförsäkringen borde rätten till sjuklön följa dessa

förändringar. Utskottet ansåg att regeringen snarast borde

återkomma med lagförslag i enlighet härmed. Riksdagen biföll

utskottets hemställan (rskr. 1991/92:81).

Med anledning av detta uttalande gav regeringen Utredningen om

socialförsäkringen och EG i uppdrag att överväga frågan.

Mot bakgrund av bl.a. utredningens överväganden anser

regeringen att det för närvarande inte finns tillräckligt starka

skäl för att i SjLL införa regler som begränsar en arbetstagares

rätt att uppbära sjuklön vid vistelse utomlands. I propositionen

anförs att på grund av skillnader i bosättningskravet kommer

formella skillnader fortfarande att finnas kvar. Arbetsgivaren

kan vidare antas komma att få stora svårigheter att tillämpa den

praxis som gäller enligt AFL. Samtidigt har arbetsgivaren redan

i dag möjlighet att vägra sjuklön om arbetsoförmågan inte är

styrkt.

Propositionen i denna del påkallar inte någon riksdagens

åtgärd.

Allmänna försäkringkassor

Mandatperioder m.m.

I propositionen föreslås att styrelseledamöter i allmänna

försäkringskassor, om regeringen inte föreskriver annat, skall

utses för en tid av fyra år räknat fr.o.m. den 1 januari året

efter det då val i hela riket till landsting och

kommunfullmäktige har ägt rum med början år 1999. Detsamma

föreslås gälla för ledamöter i socialförsäkringsnämnder.

Förslaget föranleder en ändring i 18 kap. 8 § AFL och är en

anpassning till att riksdagen beslutat slutgiltigt anta det

vilande förslaget om att ordinarie allmänna val skall hållas

vart fjärde år i stället för vart tredje år (1994/95:KU1, rskr.

3).

Vidare föreslås att bestämmelser införs i AFL om att

Arbetsgivarverket gemensamt med de allmänna försäkringskassorna

skall avgöra frågor om anställnings- och arbetsvillkor för

arbetstagare hos allmän försäkringskassa. Arbetsgivarverket

skall efter samråd med kassorna besluta i frågor om lockout och

andra stridsåtgärder samt företräda dem vid tvister. De

föreslagna reglerna är enligt propositionen en konsekvens av att

lagen (1965:756) om ställföreträdare för kommun vid vissa

avtalsförhandlingar (ställföreträdarlagen) upphör att gälla vid

utgången av år 1994.

Utskottet biträder förslagen.

Kassornas lokalkontorsnät

I 18 kap. 1 § AFL stadgas att för varje landsting samt varje

kommun, som inte tillhör något landsting skall det finnas en

allmän försäkringskassa. En försäkringskassas

verksamhetsområde får dock, om regeringen för ett särskilt fall

bestämmer det, omfatta två landsting eller ett landsting och en

sådan kommun som nyss sagts. Vidare stadgas att allmän

försäkringskassa skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas

erforderligt.

Riksförsäkringsverket har i anslutning härtill utfärdat

föreskrifter (RFFS 1987:6 med ändringar RFFS 1992:16) varav

bl.a. framgår att i varje kommun skall försäkringskassa ha minst

ett lokalkontor.

Riksförsäkringsverket skall enligt bestämmelser i 18 kap. 2 §

AFL utöva tillsyn över försäkringskassorna, vilka har att ställa

sig verkets anvisningar till efterättelse. Av förordning (SFS

1988:1204) med instruktion för Riksförsäkringsverket framgår att

verket särskilt skall svara för bl.a. den centrala ledningen och

för tillsynen av försäkringskassornas verksamhet samt se till

att allmänheten får tillfredsställande service och information

om trygghetsanordningarna.

En allmän försäkringskassa leds av en styrelse. Ordförande och

vice ordförande utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av

landstingen eller, i fråga om kassa vars verksamhetsområde

utgörs av en kommun av kommunfullmäktige.

I motion 1993/94:Sf248 av Sylvia Lindgren och Iréne Vestlund

(s) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om att det i 18 kap.

1 § andra stycket AFL skall föreskrivas att allmän

försäkringskassa inom sitt verksamhetsområde skall

tillhandahålla erforderlig service i olika former. Motionärerna

anför bl.a. att behoven av lokala kontor eller annan form av

service förändras över tiden i takt med förändringar i

förmånssystemet. Behoven är även olika i glesbygd med långa

avstånd och storstadsområden med korta resvägar och goda

allmänna kommunikationer. Enligt motionärerna bör alternativ

till lokalkontor i form av servicepunkter, filialkontor etc.

kunna komma i fråga. I motionen anförs att det är naturligt att

den lokala kännedomen och överblicken av de olika specifika

förhållandena finns hos de lokala styrelserna och att dessa bör

vara bäst skickade att fatta beslut om den lokala

organisationen. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande härom.

Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet har yttrat

sig över motionen.

I yttrandet framhåller Riksförsäkringsverket att dess

grundinställning är att mindre lokalkontor, som är de enda i

kommunen, bör behållas som fullvärdiga. Verket menar att en viss

fördyring för dessa kontor kan accepteras samt att tillfälliga

stödåtgärder bör sättas in från centralkontorets sida om detta

erfordras, t.ex. vid sjukdom eller liknande. Vid ett första

påseende kan det, framhåller verket, framstå som likgiltigt om

försäkringskassan har ett fullvärdigt lokalkontor eller en

filialexpedition om allmänheten i alla fall erhåller en fullgod

service. Enligt verkets uppfattning visar emellertid

erfarenheten att nedläggningar av lokalkontor i praktiken sker i

flera steg. Efter att lokalkontoret omvandlats till

filialexpedition minskar besöksfrekvensen och de försäkrade

vänder sig i allt högre grad till det nya "huvudkontoret". Som

en följd av minskad besöksfrekvens minskar då

filialexpeditionens öppethållandetider vilket i sin tur leder

till att det inte ens finns underlag för att behålla

filialexpeditionen. Servicen på orten försvinner sålunda helt.

Riksförsäkringsverket är emellertid medvetet om att en

försäkringskassa, som inom sitt verksamhetsområde har flera

sådana mindre lokalkontor, kan ha problem med de fördyringar som

uppstår. Enligt verket bör i sådana fall särskilda lösningar

kunna övervägas. I den fördjupade anslagsframställningen för

budgetåren 1995/96--1997/98 har verket pekat på behovet av att

vidare analysera olika organisatoriska utvecklingsalternativ,

t.ex. genom att ledningsfunktioner för flera lokalkontor läggs

samman, eller vissa specialfunktioner läggs på några kontor

medan andra specialfunktioner läggs på andra kontor för att

fylla upp volym och ge underlag för kompetens på lågfrekventa

ärenden eller funktioner.

Avseende beslutsordningen i den lokala organisationen anför

verket att det enligt sin instruktion har att se till att

allmänheten får en fullgod service. Verket anser därför inte att

någon ändring bör ske när det gäller beslutsordningen i dessa

avseenden. Riksförsäkringsverket anser med det anförda inte att

någon åtgärd från riksdagens sida är erforderlig med anledning

av motionen.

Försäkringskasseförbundet framhåller att förnyelsearbetet inom

försäkringskassorna och offentlig sektor generellt tar sikte på

decentralisering av verksamhet och delegering mot den lokala

operativa nivån. Detta behövs för att skapa en effektiv

verksamhet med korta beslutsvägar där kassornas kännedom om

lokala förhållanden tillvaratas och är till gagn för de

försäkrade. Förbundet anser att i en decentraliserad verksamhet

måste det vara försäkringskassorna med sin kännedom om kundernas

behov som bäst kan bedöma behovet av lokala kontor eller annan

form av service. I en mål- och resultatstyrd organisation är det

enligt förbundet helt rimligt och logiskt att kassastyrelsens

ansvar för verksamhetens resultat åtföljs av befogenhet att

organisera verksamheten på ett kostnadseffektivt och

resultatoptimerande sätt även vad gäller lokalkontorsnätets

utformning. Försäkringskasseförbundet föreslår att utskottet

tillstyrker motionen.

Enligt utskottets uppfattning måste det grundläggande kravet

på socialförsäkringen vara att de försäkrade ges en så god

service som möjligt och att kravet på rättssäkerhet och lika

bedömning upprätthålls. Detta ställer stora krav på kompetens

och förmåga inom organisationen att handlägga och fatta beslut i

enskilda ärenden inom det komplicerade

socialförsäkringssystemet.

Sedan lång tid tillbaka har det pågått ett omfattande

förändringsarbete inom socialförsäkringsadministrationen. Genom

ett riksdagsbeslut år 1983 (prop. 1982/83:127, SfU24, rskr. 342)

fastlades Riksförsäkringsverkets roll och uppgifter som central

förvaltnings- och tillsynsmyndighet inom

socialförsäkringsområdet och arbetsfördelningen mellan verket

och försäkringskassorna. Successivt har också i princip all

individinriktad handläggning av försäkringsärendena

decentraliserats till kassornas lokalkontor. Den övervägande

delen av den verksamhet inom kassorna, som innebär kontakt med

de försäkrade i form av ansökningar angående olika förmåner,

information etc., bedrivs vid kassornas lokalkontor eller i

förekommande fall filialkontor eller servicekontor som knutits

till vissa lokalkontor. För närvarande gäller att lokalkontorens

kompetens skall vara i princip heltäckande, vilket innebär att

samtliga ärenden skall kunna handläggas och avgöras där.

Samtidigt med den pågående decentraliseringsprocessen har det

inte minst mot bakgrund av det rådande ekonomiska läget ställts

allt större krav på socialförsäkringsadministrationen med

avseende på rationaliseringar och produktivitetshöjningar. De

olika allmänna försäkringskassorna arbetar också under delvis

skilda betingelser. Det som kan vara ett problem för en kassa

med glesbygd behöver inte vara något problem för en kassa i ett

tätortsområde. I t.ex. Norrlandslänen har kommunerna ofta ett

lågt befolkningsunderlag och avstånden är långa samtidigt som de

allmänna kommunikationerna är svagt utvecklade. Inom

försäkringskassorna pågår enligt vad utskottet erfarit ett

fortlöpande arbete med att hitta nya serviceformer. Kassorna

upplever därvid att de genom kravet på minst ett lokalkontor i

varje kommun i viss omfattning hämmas i detta arbete.

Utskottet har flera gånger tidigare uttalat sig om

försäkringskassornas lokalkontorsnät. I betänkande 1991/92:SfU8

framhöll utskottet att det var viktigt att kassornas väl

utbyggda kontorsnät bibehålls. För att ett lokalkontor skulle

fylla sin funktion måste det dock ha förutsättningar att kunna

erbjuda en god service. Vidare anförde utskottet att i likhet

med vad som anförts i 1989 års budgetproposition ansåg utskottet

att det var vederbörande försäkringskassas styrelse som i det

enskilda fallet får ta ställning till lokalkontorsnätets

omfattning. Utskottet angav därvid att i enlighet med

propositionen borde särskild hänsyn tas i glesbygder, och

utskottet ansåg att sådan hänsyn borde tas även när det gäller

övriga lokalkontor.

Utskottet kan konstatera att de uttaladen om lokalkontorsnätet

som riksdagen tidigare gjort behöver anpassas till den situation

som nu råder inom försäkringskassorna. Det ställs allt större

krav på försäkringskassornas kompetens, inte minst beroende på

det komplicerade regelverket. Teknikutvecklingen har också

fortskridit. Dessutom har försäkringskassorna, liksom flertalet

andra organisationer i samhället, allt mindre resurser att

förfoga över. Med hänsyn härtill är det angeläget att en översyn

kommer till stånd om vilka krav som bör ställas på

lokalkontorsnätet och vilket inflytande försäkringskassorna

själva skall ha på nätets utformning respektive vilken styrande

roll verket skall ha. Vid en sådan översyn bör även mer allmänt

ses över formerna för Riksförsäkringsverket tillsyn av

försäkringskassornas organisation.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Sf248 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande propositionen

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1994:605) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare,

4. lag om ändring i lagen (1994:297) om upphävande av lagen

(1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa

avtalsförhandlingar m.m.,

2. beträffande kassornas lokalkontor

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sf248 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 6 december 1994

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan

Lindblad (m), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s),

Margit Gennser (m), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf

von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennnart Klockare (s), Ulla

Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf Kristersson (m),

Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Mona Berglund

Nilsson (s) och Ronny Olander (s).

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga