Bet. 1994/95:SfU8

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1994/95:SFU08

Ersättning för vissa vårdförmåner i internationella

förhållanden m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1994/95

SfU8

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1994/95:88 om

ersättning från sjukförsäkringen för vissa vårdförmåner till

landsting och kommuner i internationella förhållanden m.m.

I propositionen föreslås till följd av att EES-avtalet trätt i

kraft den 1 januari 1994 att sjukförsäkringen skall bära

kostnader för öppen vård, sjukhusvård, tandvård samt för resor i

samband med vården för personer som är bosatta i annat EES-land

än Sverige men som till följd av förordning (EEG) nr 1408/71 har

rätt till hälso- och sjukvård här.

Härutöver föreslås i propositionen att egenkostnadstaket i de

försäkrades skydd mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader

(högkostnadsskydd) höjs från 1 600 kronor till 1 700 kronor

fr.o.m. den 1 januari 1995. I anslutning till detta förslag har

väckts två motioner.

Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag och

avstyrker bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats två reservationer (m) och (v).

Propositionen

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1994/95:88

om ersättning från sjukförsäkringen för vissa vårdförmåner till

landsting och kommuner i internationella förhållanden m.m.

föreslagit riksdagen att anta regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av

läkemedelskostnader, m.m.,

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

4. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

5. lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av

ärenden om bilstöd till handikappade,

6. lag om ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med

kommunal primärvård,

7. lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,

8. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för

sjukgymnastik.

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motioner

1994/95:Sf7 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att egenkostnadstaket i de försäkrades skydd

mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader skall vara 1 900

kronor fr.o.m. den 1 januari 1995.

1994/95:Sf8 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens proposition 1994/95:88 Ersättning

från sjukförsäkringen för vissa vårdformer till landsting och

kommuner i internationella förhållanden m.m. enligt vad i

motionen anförts om att avvakta en kommande översyn av

högkostnadsskyddet.

Utskottet

Ersättning från sjukförsäkringen i internationella

förhållanden

Sedan EES-avtalet den 1 januari 1994 trädde i kraft har enligt

propositionen alla berörda myndigheter haft att tillämpa

reglerna i bl.a. förordning (EEG) nr 1408/71. Förordning nr

1408/71 med senare ändringar innehåller bestämmelser för

samordningen mellan EG-länderna av den sociala tryggheten för

den migrerande arbetskraften. Förordningen vilar på fyra

grundprinciper. Av dessa är likabehandlingsprincipen av intresse

i det nu förevarande sammanhanget. Principen innebär att

personer från ett EG-land som är bosatta inom en annan

medlemsstats område och som omfattas av förordningen har samma

rättigheter och skyldigheter i fråga om

socialförsäkringsförmåner som den egna statens medborgare.

I propositionen framhålls att de problem som uppstått till

följd av att den i förevarande proposition föreslagna

lagstiftningen inte blir tillämplig förrän den 1 januari 1995

har hittills måst lösas i den praktiska tillämpningen.

I propositionen behandlas konsekvenserna med avseende på

sjukvårdsförmånerna vid sjukdom och moderskap av att Sverige

införlivat bl.a. förordning nr 1408/71 med svensk lagstiftning.

Detta medför enligt propositionen en ny ordning i två skilda

hänseenden. Det gäller dels förhållandena i Sverige, dels

förhållandena utanför vårt land.

Mot bakgrund härav föreslås i propositionen att ersättning

skall lämnas från sjukförsäkringen till landsting och de

kommuner som inte ingår i landsting avseende kostnader för

hälso- och sjukvård, tandvård och resor i samband med vård som

fr.o.m. den 1 januari 1994 lämnats till personer som inte är

bosatta här i Sverige men som till följd av EES-avtalets

ikraftträdande har rätt till vårdförmåner enligt vad som följer

av förordning nr 1408/71. Ersättning från sjukförsäkringen

föreslås tillämpas även i fråga om kostnader för vård av

personer som genom överenskommelse mellan Sverige och länder

utanför EES har rätt till vårdförmåner här i landet. En

sjukförsäkringsfinansiering av de nämnda vårdformerna vid

sjukdom och moderskap förutsätter enligt propositionen lagstöd.

Den närmare regleringen i fråga om beräkning och utbetalning

av ersättning från sjukförsäkringen framgår av en till

propositionen bilagd överenskommelse mellan staten och

landstingen.

I propositionen framhålls att med hänsyn till de konsekvenser

som kan uppkomma vid tillämpningen av nämnda förordning i

Sverige läggs också -- främst i klargörande syfte -- fram

förslag om kompletteringar och i förekommande fall andra

ändringar i vissa delar av lagstiftningen inom

socialförsäkrings- och hälso- och sjukvårdsområdet som avser

förmåner vid sjukdom och moderskap. Det gäller hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763), lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning, lagen (1993:1652) om ersättning för

sjukgymnastik, tandvårdslagen (1985:125), lagen (1991:1136) om

försöksverksamhet med kommunal primärvård, lagen (1981:49) om

begränsning av läkemedelskostnader samt lagen (1988:380) om

handläggning av bilstöd till handikappade.

Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari

1995 men vara tillämpliga på vård fr.o.m. den 1 januari 1994 då

EES-avtalet trädde i kraft.

Den nu föreslagna finansieringen av vårdförmånerna genom

sjukförsäkringen innebär enligt propositionen att

försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket får en helt ny och

kvalificerad uppgift som kräver ett visst resurstillskott. På

sikt kan dock administrationen bli något mindre omfattande under

förutsättning att Sverige träffar bilaterala avtal med andra EU-

eller EES-länder om att avstå från återbetalningar länderna

emellan (kvittningsavtal). I propositionen anförs att det inte

är möjligt att nu ha en klar uppfattning om det tillkommande

resursbehovet och att regeringen därför avser att återkomma till

ärendet i budgetpropositionen för 1995/96.

Beträffande kostnadseffekterna anförs i propositionen att

några större konsekvenser inte bedöms uppkomma för

sjukförsäkringen.

Propositionen i nu behandlade delar har inte föranlett några

motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker bifall till förslagen med

den ändringen att ur lagteknisk synpunkt bör bestämmelsen i 2

kap. 8 § AFL inte utgå eftersom lagrummet i sin nuvande lydelse

begränsar rätten till sjukvårdsförmåner till att avse dem som är

bosatta i landet. Någon annan ändring i detta avseende än vad

som följer av förordning (EEG) nr 1408/71 är inte avsedd. Detta

bör anges i 2 kap. 8 § AFL.

Högkostnadsskydd

Bestämmelser om högkostnadsskydd vid inköp av prisnedsatta

läkemedel och om patientavgifter för öppen hälso- och sjukvård

finns i 7 § lagen om begränsning av läkemedelskostnader m.m. För

kostnadsbefrielse fordras att prisnedsatta läkemedel har inköpts

för eller patientavgifter erlagts med sammanlagt minst 1 600

kronor. Kostnadsbefrielsen gäller under den tid som återstår av

ett år, räknat från det första vårdtillfället,

behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet. Varje

sjukvårdshuvudman har dock möjlighet att tillämpa ett lägre

belopp för högkostnadsskyddet.

I propositionen erinras om att den dåvarande regeringen i 1994

års budgetproposition aviserade en översyn och reformering av

högkostnadsskyddet vilken skulle vara genomförd till den 1

januari 1995. Denna åtgärd skulle tillsammans med andra

samtidigt föreslagna åtgärder på läkemedelsområdet minska

sjukförsäkringens utgifter med 785 miljoner kronor. En sådan

översyn har inte kommit till stånd. I propositionen framhålls

att riksdagen vid behandlingen av budgetpropositionen fastställt

anslaget Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m. under angivna

förutsättningar.

Mot denna bakgrund anser regeringen att åtgärder måste vidtas

så att riksdagsbeslutet avseende anslaget till sjukvårdsförmåner

blir det ursprungligen avsedda. Enligt propositionen innebär

detta att en ytterligare utgiftsminskning med 200 miljoner

kronor per år måste företas. Regeringen anser att det är

lämpligt att detta sker inom ramen för förmånen med

högkostnadsskyddet på så sätt att egenkostnadstaket fr.o.m. den

1 januari 1995 höjs till 1 700 kronor. Enligt propositionen

förutsätter detta att sjukvårdshuvudmännen inte samtidigt

företar några höjningar i patientavgifterna för den öppna

sjukvården. En annan förutsättning är att samtliga

sjukvårdshuvudmän fastställer egenkostnadstaket till 1 700

kronor. Regeringen utgår därvidlag från att

Landstingsförbundet utfärdar en rekommendation med den

innebörden, på samma sätt som skedde vid den förra höjningen. I

propositionen anförs vidare att beträffande den olösta frågan om

översyn och reformering av högkostnadsskyddet har regeringen

för avsikt att återkomma till denna i ett annat sammanhang.

Höjningen av egenkostnadstaket tas upp i två motioner.

I motion Sf7 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs med

hänvisning till det allvarliga statsfinansiella läget ett beslut

om att egenkostnadstaket fr.o.m. den 1 januari 1995 höjs till 1

900 kronor. För att skydda de ekonomiskt mest utsatta grupperna

avser motionärerna att i januari 1995 presentera ett nytt system

för högkostnadsskyddet. Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkar i motion

Sf8 avslag på propositionen i den del som avser en höjning av

egenkostnadstaket. Motionärerna framhåller att den föreslagna

höjningen hårdast kommer att drabba de svaga grupperna i

samhället och att man bör invänta resultatet av den aviserade

översynen innan några ändringar i högkostnadsskyddet företas.

Som framgått ovan är den föreslagna höjningen av

egenkostnadstaket en konsekvens av redan beslutade

utgiftsminskningar inom ramen för anslaget till

sjukvårdsförmåner m.m. Om inte någon åtgärd företas skulle detta

innebära en utgiftsökning med avseende på det nämnda anslaget.

Utskottet delar därför regeringens bedömning om nödvändigheten

av ytterligare utgiftsminskningar och att dessa lämpligen kan

ske inom ramen för högkostnadsskyddet. I propositionen aviseras

en översyn och reformering av högkostnadsskyddet och utskottet

förutsätter att denna skyndsamt kommer till stånd. I avvaktan på

resultatet av denna översyn anser utskottet att eventuella

ytterligare åtgärder utöver den nu föreslagna höjningen av

egenkostnadstaket bör anstå.

Utskottet tillstyrker således propositionen även i denna del

samt avstyrker bifall till motionerna Sf7 och Sf8.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande högkostnadsskyddet

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf7 och

1994/95:Sf8 antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

såvitt avser 7 §,

res. 1 (m)

res. 2 (v)

2. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med

den ändringen att 2 kap. 8 § inte skall utgå utan ha följande

lydelse:

Ersättning enligt detta kapitel utges inte för annan försäkrad

än den som är bosatt i Sverige samt den som, utan att vara

bosatt här, enligt vad som följer av förordning (EEG) nr 1408/71

om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,

egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom

gemenskapen, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom

och moderskap.,

2. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av

läkemedelskostnader, m.m. i den mån förslaget inte berörts under

moment 1,

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

4. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

5. lag om ändring i lagen (1988:360) om handläggning av

ärenden om bilstöd till handikappade,

6. lag om ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med

kommunal primärvård,

7. lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,

8. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för

sjukgymnastik.

Stockholm den 1 december 1994

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan

Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud

Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Rune Backlund (c), Anita

Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart

Klockare (s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf

Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds)

och Mona Berglund Nilsson (s).

Reservationer

1. Högkostnadsskyddet (mom. 1)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf

Kristersson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar

med "Som framgått" och på s. 5 slutar med "Sf7 och Sf8." bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är den föreslagna höjningen av

egenkostnadstaket mot bakgrund av det allvarliga

statsfinansiella läget inte tillräcklig. En sammanlagd höjning

med 300 kr innebär minskade statsutgifter med ca 525 miljoner

kronor. Utskottet är dock medvetet om att varje ytterligare

utgift som läggs på de ekonomiskt mest utsatta grupperna i

samhället kan vara betungande. Utskottet utgår från att den

aviserade översynen av högkostnadsskyddet kommer att beakta

dessa gruppers behov. Med det anförda tillstyrker utskottet

bifall till motion Sf7 samt avstyrker bifall till motion Sf8.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande högkostnadsskyddet

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf7 och med

avslag på motion 1994/95:Sf8 antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av

läkemedelskostnader, m.m. såvitt avser 7 § med den ändringen att

i andra stycket talet 1 700 byts mot talet 1 900,

2. Högkostnadsskyddet (mom. 1)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar

med "Som framgått" och på s. 5 slutar med "Sf7 och Sf8." bort ha

följande lydelse:

Den i propositionen föreslagna höjningen är visserligen inte

avsevärd men höjningen kommer att drabba dem som på grund av

sjukdom, ålder eller handikapp redan tillhör de ekonomiskt mest

utsatta grupperna i samhället. En annan grupp som också drabbas

är barnfamiljerna som redan fått vidkännas avgiftshöjningar inom

barnomsorg och som fr.o.m. år 1995 kommer att få ett försämrat

flerbarnstillägg. Den föreslagna höjningen av egenkostnadstaket

har som framhållits i propositionen sin grund i redan beslutade

utgiftsminskningar, men utskottet anser ändå att det kan finnas

skäl att avvakta resultatet av den aviserade utredningens arbete

innan några åtgärder tas med avseende på högkostnadsskyddet. Med

hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion

Sf8 och avstyrker bifall till propositionen i denna del samt

till motion Sf7.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande högkostnadsskyddet

att riksdagen med bifall till motion 1994/94:Sf8 samt med

avslag på motion 1994/95:Sf7 avslår det i propositionen

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om

begränsning av läkemedelskostnader, m.m. såvitt avser 7 §,

I propositionen framlagda lagförslag

Bilaga