Bet. 1994/95:SkU43

Skatteutskottets betänkande

1994/95:SKU43

Undantag från förmånsbeskattning beträffande statsministerns

tjänstebostad

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

1994/95

SkU43

Sammanfattning

I betänkandet föreslår utskottet med stöd av sin initiativrätt

att riksdagen beslutar att undanta statsministerns tjänstebostad

från förmånsbeskattning.

Utskottet

Det s.k. Sagerska huset har inköpts av staten för att användas

som tjänstebostad åt statsministern. Huset har sedan det köptes

iordningställts och stora kostnader har lagts ned på att

uppfylla de krav på säkerhet som måste gälla beträffande

statsministerns person. I beslutet att inrätta Sagerska huset

som tjänstebostad för statsministern deltog alla vid detta

tillfälle i riksdagen representerade partier.

Beskattningskonsekvenserna av att inrätta en särskild

tjänstebostad för statsministern behandlades dock inte i det

sammanhanget. Utskottet har mot bakgrund härav funnit anledning

att på eget initiativ ta upp denna fråga till behandling.

Utskottet gör följande bedömning.

Enligt kommunalskattelagen är en förmån av fri tjänstebostad

en skattepliktig intäkt. Enligt huvudregeln i 42 §

kommunalskattelagen skall förmånen värderas till ortens pris.

Förmånsvärdet kan emellertid jämkas, bl.a. när

representationsskyldighet i hemmet föreligger.

Dessa regler är i linje med de grundläggande principerna i

skattesystemet och det finns anledning att vara mycket

restriktiv med att göra avsteg från dem.

Beträffande statsministerns tjänstebostad föreligger

emellertid enligt utskottet så speciella förhållanden att ett

undantag från den nämnda huvudregeln kan vara motiverat.

Det främsta skälet för att ha en särskild tjänstebostad för

statsministern är som framgått inledningsvis nödvändigheten av

att kunna garantera statsministerns personliga säkerhet.

Detta är ett viktigt nationellt intresse. Det är förenat med

betydande svårigheter att ordna ett fullgott skydd i en normal

bostad utan stora kostnader för det allmänna och utan att

inkräkta på kringboende. Med hänsyn härtill och till beslutet

att inrätta en särskild tjänstebostad föreligger det ett starkt

krav på statsministern att använda den anvisade tjänstebostaden,

även om en statsminister av personliga skäl skulle föredra att

bo i sin privata bostad.

Med hänsyn till ämbetets speciella karaktär och den osäkerhet

det för med sig vad gäller hur länge tjänstebostaden kan

disponeras torde det regelmässigt komma att vara så att

statsministern har behov av en privat permanentbostad vid sidan

av tjänstebostaden. Vid sådant förhållande uppkommer knappast

någon påtaglig inbesparing i de privata levnadskostnaderna.

På grund av de anförda omständigheterna är det enligt

utskottets mening motiverat att införa en särskild regel om

förmånsbeskattningen av statsministerns tjänstebostad. Regeln

bör innebära att förmånsbeskattning inte skall utlösas om

statsministern samtidigt med att denne disponerar sin

tjänstebostad också har och faktiskt disponerar en privat

permanentbostad. Sistnämnda krav innebär att undantaget från

förmånsbeskattning inte bör gälla om den privata bostaden är

uthyrd. Den undantagsregel som utskottet förordar bör utformas

på sådant sätt att den inte behöver ändras för det fall en ny

tjänstebostad anskaffas.

Statsministern har förutom tjänstebostad i Sagerska huset även

tillgång till bostad på Harpsund. Harpsund torde så gott som

uteslutande användas för informella möten med

regeringsledamöterna och för representation. Även tjänstebostad

som används huvudsakligen på sådant sätt bör enligt utskottet

omfattas av skattefriheten.

Lagtekniskt bör frågan regleras i ett nytt moment i 32 §

kommunalskattelagen på sätt som framgår av utskottets

hemställan.

Även för andra kategorier av tjänstebostäder kan föreligga

förhållanden av liknande slag och där en förmånsbeskattning

leder till resultat som inte kan anses skäligt. Utskottet

förutsätter att regeringen genomför en översyn och vidtar de

åtgärder som kan anses erforderliga.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen

(1928:370) att det i lagen skall införas en ny bestämmelse,

32 § 3 g mom., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

3 g mom. Förmån av

sådan bostad som är

förenad med tjänsten som

statsminister skall inte tas

upp som intäkt om

statsministern för sin

privata disposition har annan

bostad som är inrättad

för permanent boende.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1995 och tillämpas

första gången vid 1996 års taxering.

Stockholm den 2 juni 1995

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren

(m), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson

(m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn

Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger

Lundberg (s), Lars Bäckström (v), Ulla Rudin (s), Jan-Olof

Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Michael Stjernström (kds) och

Lars U Granberg (s).