Bet. 1994/95:SoU14

Socialutskottets betänkande

1994/95:SOU14

Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

för år 1995

Innehåll

Motioner från den allmänna motionstiden.

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1994/95

SoU14

Sammmanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1994/95:141

Redogörelse för en överenskommelse om vissa ersättningar till

sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1995. Utgiftsramen för år 1995

uppgår till totalt 2 698 miljoner kronor. Parterna har enats om

att bidrag utgår till bl.a. hälso- och sjukvård, rehabilitering

för äldre och funktionshindrade, ersättning för sjukresor,

särskild ersättning för rehabiliterings- och

behandlingsinsatser, ersättning till Handikappinstitutet och

särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet.

Samtidigt behandlar utskottet tio motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden. Ingen motion har väckts med anledning av

skrivelsen.

Utskottet anser att skrivelsen inte bör föranleda någon åtgärd

av riksdagen. Motionsyrkandena avstyrks.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer (m, fp) om

vårdgarantin och etableringsfriheten för privata vårdgivare.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen -- som regeringen beslutat den 26 januari 1995 --

lämnas en redogörelse för den överenskommelse som den 30

november 1994 träffades mellan företrädare för staten och

sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till

sjukvårdshuvudmännen.

Ingen motion har väckts med anledning av skrivelsen.

Motioner från den allmänna motionstiden.

1994/95:So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vårdgaranti till alla,

1994/95:So408 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om samma bestämmelser för etablering av egen verksamhet för

vårdens professionella yrkesgrupper.

1994/95:So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utökning av vårdgarantin,

1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vårdgarantin bör byggas ut till fler

diagnoser,

1994/95:So446 av Gullan Lindblad och Inger Koch (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om etableringsfrihet för legitimerade

sjuksköterskor och barnmorskor.

1994/95:So455 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att legitimerade psykoterapeuter skall

kunna anslutas till försäkringskassan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förtroendepsykologer skall knytas till

försäkringskassan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en person som enligt

försäkringskassans förtroendeläkare eller förtroendepsykolog har

behov av psykoterapeutisk vård skall ha rätt att få behandlingen

finansierad av försäkringskassan,

4. att riksdagen, om yrkande 3 faller, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att en person

som enligt försäkringskassans förtroendeläkare har behov av

psykoterapeutisk vård skall ha rätt att få behandlingen

finansierad av försäkringskassan,

1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvidgning av vårdgarantin,

Utskottet

Överenskommelsen för år 1995

Det ersättnings- och bidragssystem som nu gäller för hälso-

och sjukvården infördes den 1 januari 1985 genom den s.k.

Dagmarreformen. Dessförinnan lämnades från staten till

sjukvårdshuvudmännen ett antal prestations- eller

invånarrelaterade ersättningar från sjukförsäkringen samt vissa

direkta statsbidrag avseende den psykiatriska vården. Efter

olika justeringar och förändringar som genomförts i

statsbidragssystemet till landstingen under åren 1993 och 1994,

har det samlade beloppet successivt reducerats. Det uppgick år

1994 till 2 703 miljoner kronor.

Den viktigaste uppgiften för regeringen under de närmaste åren

är att sanera statsfinanserna. Därvid är regeringens inriktning

att stabilisera landets ekonomi och så långt som möjligt

prioritera kvaliteten i landstingens och kommunernas

verksamheter framför nivåerna i transfereringssystemen. Detta

innebär bl.a. att de ersättningar och bidrag till allmän

sjukvård som lämnas till sjukvårdshuvudmännen i princip

bibehålls nominellt oförändrade för år 1995 jämfört med

föregående år.

Utgiftsramen för år 1995 uppgår till totalt 2 698 miljoner

kronor. Jämfört med föregående år är ramen 5 miljoner kronor

mindre eftersom medlen till Centrum för epidemiologi och social

analys avses bli överförda till Socialstyrelsens

myndighetsanslag.

Landstingsförbundet har i en protokollsanteckning till

överenskommelsen bl.a. framhållit att det nya

ersättningssystemet för privatpraktiserande läkare och

sjukgymnaster har medfört ökade kostnader för

sjukvårdshuvudmännen.

Parterna har enats om att utgiftsramen 2 698 miljoner kronor

skall fördelas enligt följande:

Ändamål Totalbelopp

milj. kr.

1. Bidrag till hälso- och sjukvård 625

2. Rehabilitering för äldre och

funktionshindrade 150

3. Ersättning för sjukresor 1 344

4. Särskild ersättning för rehabiliterings-

och behandlingsinsatser 435

5. Ersättning till Handikappinstitutet 51

6. Särskild ersättning för psykoterapeutisk

verksamhet 60

7. Särskild ersättning för informations-

försörjning m.m. 21

8. Särskild ersättning för rikssjukvård

för hivsmittade 6,25

9. Särskild ersättning för vissa patient-

överföringar 0,25

10. Särskild ersättning för handledning av

kiropraktorer 0,50

11. Ersättning för SBU:s verksamhet 5

----------------

2 698

Bidraget till hälso- och sjukvård bör enligt parterna

användas till att bl.a. påskynda upp- och utbyggnaden av den

samhällsmedicinska funktionen och kompetensen hos

sjukvårdshuvudmännen. Vidare inbegriper överenskommelsen för år

1995 att en viss del av det särskilda bidraget skall användas

som ersättning för kostnadsökningar som är en följd av

införandet av nya regler för läkares och sjukgymnasters rätt

till ersättning från det offentligt finansierade

ersättningssystemet.

I överenskommelsen framhålls att det är angeläget att

nuvarande oklarheter i ansvarsfördelningen när det gäller

rehabilitering för äldre och funktionshindrade undanröjs och att

fungerande samverkansformer huvudmännen emellan utvecklas.

Parterna har mot denna bakgrund enats om att ett belopp om 150

miljoner kronor av utgiftsramen för år 1995 bör avsättas till

insatser för att stimulera rehabiliteringsverksamhet riktad mot

äldre. Syftet är att ytterligare 150 miljoner kronor skall

frigöras den 1 juli 1995 och avsättas för samma ändamål.

Regeringen har föreslagit detta i 1995 års budgetproposition.

Detta innebär att sammanlagt 300 miljoner kronor kan ställas

till kommunernas och landstingens förfogande för att gemensamt

utveckla rehabiliteringsverksamheten för äldre.

Den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och

behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården som infördes år

1991 med 400 miljoner kronor har utgetts med 485 miljoner kronor

åren 1992 och 1993 och med 510 miljoner kronor år 1994. De

uppföljningsrapporter från Riksförsäkringsverket avseende

medlens användning som föreligger för de första tre åren visar

att ersättningsformen hittills givit positiva effekter.

Regeringen och Landstingsförbundet är överens om att

ersättningsformen skall finnas kvar även för år 1995 samt att

ersättningsbeloppet skall vara 435 miljoner kronor. Fördelning

av medlen skall ske efter det att 2 miljoner kronor avsatts för

en fristående utvärdering av medlens användning.

De hittills gjorda uppföljningarna av medlens användning visar

att allt större del av dessa lämnas till projekt som enbart

riktar sig till personer i yrkesverksam ålder. Parternas

gemensamma uppfattning är att inför år 1995 bör en jämnare

fördelning av medlen mellan olika åldersgrupper eftersträvas.

Ett annat område som enligt överenskommelsen skall ägnas

särskild uppmärksamhet vid fördelningen av 1995 års medel är

kvaliteten på intyg och utlåtanden som behandlande läkare

utfärdar i samband med att personer sjukskrivs.

Överenskommelsen för år 1995 innehåller en satsning på att öka

tillgången till psykoterapeutisk behandling. Bakgrunden är

att det i dag finns vissa patienter som har svårt att erhålla

psykoterapeutisk behandling till rimliga kostnader trots att de

är i behov av sådan. För detta ändamål har den särskilda

ersättningen utökats från 39,5 miljoner kronor år 1994 till 60

miljoner kronor år 1995.

En nyhet i årets överenskommelse är att 5 miljoner kronor av

utgiftsramen avsätts för att bidra till verksamheten vid

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik

(SBU). Syftet är bl.a. att sjukvårdshuvudmännens inflytande

över SBU skall öka och därmed underlätta implementeringen av

resultaten.

Parterna är vidare överens om att den vårdgaranti som

infördes år 1992 bör utvidgas, men överlåter till de enskilda

huvudmännen att efter regionala förutsättningar och behov bedöma

vilka ytterligare områden som bör komma i fråga. Parterna avser

att under kommande år gemensamt utreda hur en vårdgaranti

successivt kan utvidgas och tillgängligheten till diagnos,

behandling, rehabilitering m.m. förbättras.

Motioner

Vårdgarantin

Fyra motionsyrkanden behandlar vårdgarantin.

I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om att vårdgarantin bör byggas ut till fler

diagnoser (yrkande 2). Ett liknande yrkande finns i motion

So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) (yrkande 6). I motion

So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) finns också ett liknande

yrkande (yrkande 20). De sistnämnda motionärerna föreslår

att vårdgarantin utvidgas till att även gälla kroniska sjukdomar

och psykisk sjukdom och att särskilda statsbidrag skulle utgå

för detta. I motion So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vårdgaranti till alla (yrkande

15). Motionärerna anför att långa operations- och vårdköer

inte kan accepteras. Nu växer dessa köer igen. Det finns enligt

motionärerna åtskilliga exempel på att vården av äldre människor

får stå tillbaka. Motionärerna anför att sjukvårdens

otillräcklighet mycket beror på centralstyrning,

stordriftstänkande, byråkrati, prestige, dålig organisation och

brist på flexibilitet. Motionärerna anser att en väsentlig

förbättring för patienterna vore en allmän obligatorisk

sjukvårdsförsäkring som ger patienterna valfrihet utan att öka

den enskildes kostnader. En sjukvårdsförsäkring skulle bättre

fördela vårdens resurser. Resurserna skulle enligt motionärerna

kunna användas för att ge vård i tid, d.v.s. minska vårdköerna

och de kostnader dessa för med sig såväl för den enskilde som

samhället i stort.

Privata vårdgivare m.m.

I tre motioner behandlas frågor om ersättning till ytterligare

yrkesgrupper.

I motion So408 av Margitta Edgren (fp) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om samma bestämmelser

för etablering av egen verksamhet för vårdens professionella

yrkesgrupper. Motionären anser att alla professionella

yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården som arbetar på eget

yrkesansvar i princip bör ha samma villkor om de vill etablera

privat verksamhet. Patienterna skulle därmed få samma ekonomiska

ersättning. Motionären anför att ersättningssystemet hämmar

privata initiativ för t.ex. sjuksköterskor, barnmorskor,

arbetsterapeuter och psykoterapeuter.

I motion So446 av Gullan Lindblad och Inger Koch (m)

begärs ett tillkännagivande om etableringsfrihet för

registrerade sjuksköterskor och barnmorskor. Motionärerna anser

att dessa grupper som ett första led i strävan efter ökad

valfrihet i vården bör ersättas på motsvarande sätt som läkare

och sjukgymnaster vad gäller ersättningsgregler för arvoden.

I motion So455 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att legitimerade psykoterapeuter skall kunna anslutas till

försäkringskassan (yrkande 1). För att öka

försäkringskassornas kompetens i bedömningen av den

psykoterapeutiska vårdformens relevans bör, enligt motionärerna,

också förtroendepsykolog knytas till försäkringskassan

(yrkande 2). Vidare anser motionärerna att en person som

enligt försäkringskassans förtroendeläkare, eller

förtroendepsykolog, har behov av psykoterapeutisk vård skall ha

rätt att få behandlingen finansierad av försäkringskassan

(yrkande 3). Om yrkande 3 faller anser motionärerna att en

person som enligt försäkringskassans förtroendeläkare har behov

av psykoterapeutisk vård skall få behandlingen finansierad av

försäkringskassan (yrkande 4).

Bakgrund

Psykoterapi m.m.

Enligt 18 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i

lagrummets nuvarande lydelse skall det i en allmän

försäkringskassa finnas en eller flera förtroendeläkare och

förtroendetandläkare. Dessa skall biträda kassan i frågor som

kräver medicinsk eller odontologisk sakkunskap samt verka för

ett gott samarbete mellan kassan och de läkare och tandläkare

som är verksamma inom dess område. I proposition 1994/95:147

om rätten till förtidspension och sjukpenning samt folkpension

för gifta föreslås att begreppen förtroendeläkare och

förtroendetandläkare bör bytas ut mot försäkringsläkare och

försäkringstandläkare vilket enligt regeringen bättre beskriver

funktionen.

Regeringen har nyligen givit Socialstyrelsen i uppdrag att

göra en nationell översyn och analys av innehåll och kvalitet i

den psykiatriska vården. I beskrivningen av uppdraget nämns

bl.a. att utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

1993/94:SoU28 framhållit att frågan om att säkerställa

tillgången på behandlingsformer av god kvalitet, t.ex.

psykoterapi, borde övervägas inom ramen för översynen. Arbetet

bör enligt regeringens beslut vara slutfört senast den 1

november 1997.

Privata vårdgivare

Före den 1 januari 1994 gällde enligt den då gällande

lydelsen av 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring att

ersättning utgavs från den allmänna försäkringen för läkarvård

eller annan sjukvårdande behandling med anledning av sjukdom som

lämnades av läkare eller sjukgymnast om dessa var uppförda på en

av den allmänna försäkringskassan upprättad förteckning.

Ersättning utgavs enligt grunder som regeringen fastställde för

högst två år i sänder efter förslag från Riksförsäkringsverket.

Regeringen fick också meddela föreskrifter om i vilken

omfattning privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster skulle

vara uppförda på de allmänna försäkringskassornas förteckningar.

I proposition 1993/94:75 om arvoden till privatpraktiserande

läkare och sjukgymnaster m.m. lade den förra regeringen fram

förslag till lag om privatpraktiserande läkares respektive

sjukgymnasters rätt till ersättning från ett av landstingen

finansierat och administrerat offentligt ersättningssystem för

hälso- och sjukvård i de fall vårdavtal inte hade träffats med

landstinget. Läkare och sjukgymnaster som fr.o.m. den 1

januari 1994 påbörjade privat verksamhet fick rätt att erhålla

ersättning från landstinget i enlighet med av regeringen

utfärdade taxebestämmelser under förutsättning att vissa krav på

bl.a. specialistkompetens och verksamhet var uppfyllda.

Utskottet ställde sig i huvudsak bakom regeringens förslag i den

delen (1993/94:SoU14).

I proposition 1994/95:109 om vissa privatpraktiserande

läkares och sjukgymnasters etablering m.m. föreslog den

nuvarande regeringen att den som vill etablera sig som

privatpraktiserande specialistläkare eller sjukgymnast får

tillgång till offentlig finansiering endast under förutsättning

att ett samverkansavtal träffas med sjukvårdshuvudmannen. Denna

huvudregel gäller fr.o.m. den 1 januari 1995, dock med vissa

undantag enligt övergångsbestämmelserna. Utskottet tillstyrkte

propositionen med endast ett mindre tillägg vad gällde

övergångsbestämmelserna (1994/95:SoU10).

Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100

bil. 6 s. 108) angivit att den i en kommande proposition med

förslag om husläkarlagens upphävande skall ange vissa riktlinjer

för utvecklingen av primärvården. Propositionen har aviserats

till den 31 mars 1995.

Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och

organisation (HSU 2000) skulle enligt sina ursprungliga

direktiv (dir. 1992:30) dels analysera och bedöma hälso- och

sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur

hälso- och sjukvården skulle finansieras och organiseras på den

övergripande samhällsnivån. Kommitténs överväganden skulle

grundas på en analys och värdering av i första hand tre

finansierings- och organisationsmodeller, reformerad

landstingsmodell, primärvårdsstyrd vård och obligatorisk

sjukvårdsförsäkring.

Enligt tilläggsdirektiven (beslutade den 22 december 1994)

till Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens

finansiering och organisation (dir. 1994:152) sägs

bl.a. att kommitténs fortsatta arbete skall ha följande

utgångspunkter och inriktning. "Kommitténs överväganden och

förslag skall utgå från dagens system med landsting och kommuner

som finansiärer och tillhandahållare av hälso- och sjukvård-- --

-- En annan utgångspunkt skall vara att systemet är förenligt

med sjukvårdshuvudmännens planeringsansvar för vården enligt

hälso- och sjukvårdslagen och ge möjligheter att styra

sjukvårdens kostnadsutveckling." (direktiven s. 5).

Utskottets bedömning

Parterna är enligt den i skrivelsen redovisade

överenskommelsen överens om att utvidga vårdgarantin men

överlåter till huvudmännen att efter regionala förutsättningar

och behov bedöma vilka ytterligare områden som bör komma i

fråga. Under kommande år avser parterna att gemensamt utreda hur

en vårdgaranti successivt kan utvidgas och tillgängligheten till

diagnos, behandling, rehabilitering m.m. förbättras. Utskottet

har ingen erinran mot överenskommelsen i denna del. Motionerna

So207 (m) yrkande 15, So412 (kds) yrkande 6, So423 (fp) yrkande

2 och So489 (v) yrkande 20 avstyrks därför.

Frågan om fri etablering med offentlig finansiering för

privatpraktiker och riktlinjer för utvecklingen av primärvården

kommer regeringen att behandla i en proposition senare i vår.

Utskottet avstyrker därför motionerna So408 (fp) och So446 (m).

Frågor bl.a. om tillgång på psykoterapi kommer att övervägas

inom ramen för Socialstyrelsens översyn av innehåll och kvalitet

i den psykiatriska vården. Utskottet vill inte föregripa

regeringens kommande förslag på området och avstyrker därför

motion So455 (mp) yrkandena 1--4.

Regeringens skrivelse bör enligt utskottet inte föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vårdgaranti

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So207 yrkande 15,

1994/95:So412 yrkande 6, 1994/95:So423 yrkande 2 och

1994/95:So489 yrkande 20,

res. 1 (m)

res. 2 (fp, kds)

2. beträffande etableringsfrihet för privata vårdgivare

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So408 och

1994/95:So446,

res. 3 (m)

res. 4 (fp)

3. beträffande psykoterapi m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:So455 yrkandena 1--4,

4. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Stockholm den 30 mars 1995

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg

(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson

(s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Marianne

Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny

Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta

Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds), Kerstin Warnerbring (c) och

Ragnhild Pohanka (mp).

Reservationer

1. Vårdgaranti (mom. 1)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 7

börjar med "Parterna är" och på s. 8 slutar med "avstyrks

därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att operations- och vårdköer som

förlänger väntetiden inte kan godtas när patienterna riskerar

hälsan eller livet i väntan på vård. Det finns åtskilliga

exempel på att vården av äldre människor får stå tillbaka.

Enligt utskottets mening beror sjukvårdens otillräcklighet på

centralstyrning, stordriftstänkande, byråkrati, prestige m.m.

Det vore en väsentlig förbättring för patienterna med en allmän

obligatorisk sjukvårdsförsäkring som bättre skulle fördela

vårdens resurser och ge patienterna valfrihet utan att öka den

enskildes kostnader. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge

regeringen till känna med anledning av motion So207 (m) (yrkande

15). Motionerna So412 (kds) yrkande 6, So423 (fp) yrkande 2 och

So489 (v) yrkande 20 avstyrks.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande vårdgaranti

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So207 yrkande 15

och med avslag på So412 yrkande 6, So423 yrkande 2 och So489

yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Vårdgaranti (mom. 1)

Barbro Westerholm (fp) och Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 7

börjar med "Parterna är" och som på s. 8 slutar med "avstyrks

därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att vårdgarantin har blivit en stor

framgång. Rätten att få behandling inom tre månader behöver dock

enligt utskottet byggas ut till att omfatta fler diagnoser. Ett

ökat samarbete med omkringliggande landsting bör eftersträvas

för att på sikt kunna erbjuda innevånarna "gränslös sjukvård".

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna So412 (kds) yrkande 6 och So423 (fp) yrkande 2 ge

regeringen till känna. Motionerna So207 (m) yrkande 15 och So489

(v) yrkande 20 avstyrks.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande vårdgaranti

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So412

yrkande 6 och 1994/95:So423 yrkande 2 samt med avslag på

motionerna 1994/95:So207 yrkande 15 och 1994/95:So489 (v)

yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Etableringsfrihet för privata vårdgivare (mom. 2)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som

börjar med "Frågan om fri" och slutar med "So446 (m)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att hälso- och sjukvården bör ge större

möjligheter för läkare och annan sjukvårdspersonal att bedriva

egen verksamhet, självfallet med de krav som verksamheten

ställer kvalitetsmässigt. Legitimerade sjuksköterskor och

barnmorskor borde kunna erhålla fri etableringsrätt och ersättas

på motsvarande sätt som läkare och sjukgymnaster vad gäller

ersättningsregler för arvoden. Som ett första led i strävan

efter ökad valfrihet i vården bör, enligt utskottets mening, fri

etableringsrätt ges till distriktssköterskan respektive

barnmorskan. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall

till motion So446 (m) och med anledning av motion So408 (fp) ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande etableringsfrihet för privata vårdgivare

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So446 och med

anledning av motion 1994/95:So408 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. Etableringsfrihet för privata vårdgivare (mom. 2)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som

börjar med "Frågan om fri" och slutar med "So446 (m)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att alla professionella yrkesgrupper inom

hälso- och sjukvården som arbetar på eget yrkesansvar bör i

princip ha samma villkor om de vill etablera privat verksamhet.

Patienterna skulle därmed få samma ekonomiska ersättning.

Utskottet anser att det nuvarande ersättningssystemet hämmar

privata initiativ för t.ex. sjuksköterskor, barnmorskor,

arbetsterapeuter och psykoterapeuter. Det är endast människor

som har råd att betala den fulla kostnaden som kan nyttja deras

tjänster. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion So408

(fp) och med anledning av motion So446 (m) ges regeringen till

känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande etableringsfrihet för privata vårdgivare

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So408 och med

anledning av motion 1994/95:So446 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,