Bet. 1994/95:SoU15

Socialutskottets betänkande

1994/95:SOU15

Socialpolitik -- inriktning och anslag

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 1994/95:100 bilaga 6

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1994/95

SoU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlas först frågor om inriktningen av

socialpolitiken mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen

och vissa motioner väckta under den allmänna motionstiden om

allmänna välfärdsfrågor och om familjepolitik. Därefter

behandlas anslagsyrkanden och övriga yrkanden i

budgetpropositionen samt motioner med anknytning härtill.

Utskottet instämmer i regeringens uttalanden i

budgetpropositionen när det gäller inriktningen av den allmänna

välfärdspolitiken. Utskottet ställer sig också bakom

huvudlinjerna i de motioner (s, m, c, fp och v) som behandlas i

denna del och anser att regeringen bör beakta synpunkterna i

motionerna i det fortsatta arbetet med frågor som rör den

allmänna välfärden.

Utskottet är därvid mycket positivt till de

utredningsinitiativ som tagits av regeringen men anser att flera

av de frågor som behandlas kräver sektorsövergripande

överväganden och åtgärder. Kraftfulla och målinriktade insatser

måste enligt utskottet nu vidtas på flera områden för att

motverka boendesegregationen, arbetslösheten och utslagningen i

samhället. Kraftfulla insatser behövs också mot det ökande

våldet i samhället och mot missbruket av alkohol, narkotika och

dopningspreparat. Det sätt på vilket samhället är organiserat

försvårar den helhetssyn och det långa perspektiv på

välfärdsfrågorna som utskottet förordar. Även sektoriella

åtgärder med ett kort perspektiv måste enligt utskottet bygga

på en övergripande långsiktig strategi för välfärd, arbete,

trygghet m.m. En samordnad beredning och bedömning bör enligt

utskottet göras av förslagen från de utredningar som arbetar på

detta område. Den höga arbetslösheten och de ekonomiska problem

som den för med sig för många familjer ökar också riskerna för

att allt fler barn blir otrygga och far illa. Det förebyggande

arbetet bland barn och ungdomar måste enligt utskottets mening

ske på bred front dvs. över de traditionella sektorsgränserna

för att åstadkomma hållbara lösningar för framtiden. Mer

forskning behövs på en rad områden för att få en helhetsbild av

hur de samlade effekterna av de senaste årens höga arbetslöshet

och försämrade ekonomi men även andra förändringar i samhället

och i vår omvärld påverkar människors levnadsvillkor. Det

anförda bör enligt ett enigt socialutskott ges regeringen till

känna.

Utskottet delar inställningen i propositionen att

familjepolitikens mål bör vara att ge barnen en god start i

livet samt att ge båda föräldrarna möjlighet att delta i

arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer med sina

barn. Detta förutsätter enligt utskottets mening en flexibel

föräldraförsäkring, barnbidrag lika för alla barn,

bostadsbidrag, utbyggd barnomsorg av god kvalitet och en bra

skola. Utskottet säger därmed nej till förslag i motioner om att

återinföra vårdnadsbidraget och rätt till skatteavdrag för

barnomsorgskostnader liksom till att förlänga rätten til

ledighet för vård av barn till tre år. Utskottet anser att

lagregleringen av kommunens ansvar för barnomsorgen är ett

viktigt led i familjepolitiken och att kommunen om den skall ha

ansvaret för att tillgodose behovet av barnomsorg också måste ha

möjlighet att planera barnomsorgen inom kommunen, såväl den som

bedrivs av kommunen som den enskilda. Utskottet avstyrker vidare

motioner om utredning om barnkonton och om omläggning av

barnbidragen till skatterabatt liksom förslag om införande av

sex timmars arbetsdag.

Motioner från m, c, fp, v och kds om familjepolitiken

avstyrks.

Utskottet anser med ändring av förslaget i propositionen att

en sänkning av det allmänna barnbidraget bör göras med 110 kr

per månad till 640 kr i månaden. Utskottet motsätter sig

införandet av ett särskilt stöd till ensamföräldrar. Systemet

med flerbarnstillägg bör på sikt upphöra, genom att

flerbarnstillägg inte utgår för nytillkommande barn fr.o.m. den

1 januari 1996. Regeringen bör skyndsamt överväga denna fråga

och återkomma till riksdagen med förslag i sådan tid att

lagändringarna kan träda i kraft vid kommande årsskifte.

Riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört om

flerbarnstilläggen. Anslaget till Allmänna barnbidrag föreslås

som en följd härav minskas med 161 miljoner kronor i förhållande

till regeringens förslag, till 23 332 miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens anslagsyrkanden och

övriga yrkanden i budgetpropositionen.

M-, c-, fp-, v- och kds-ledamöterna har i olika reservationer

redovisat sin syn på inriktningen av familjepolitiken.

Reservationer av m-, c-, fp-, v-, mp- och kds-ledamöterna har

också avlämnats om de allmänna barnbidragen. Totalt har 41

reservationer avlämnats.

FEMTE HUVUDTITELN

Proposition 1994/95:100 bilaga 6

Regeringen har under anslagen A 1 samt A 4--A 6 (s. 11--35,

s. 42--44) föreslagit

A 1

dels att riksdagen antar ett inom Socialdepartementet

upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag,

dels att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret

1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 493 000 000 kr,

A 4 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 5 022 000 000 kr,

A 5 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 670 000

kr,

A 6 att riksdagen till Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 35 520 000 kr.

Regeringen har under avsnitt B (s. 48--59) föreslagit

att riksdagen godkänner inriktningen att besparingar

motsvarande 1,7 miljarder kronor skall göras budgetåret 1998

inom läkemedels- och tandvårdsområdena samt underhålls- och

bidragsförskottssystemet (del av hemställan).

Regeringen har under anslagen C 1--C 9 (s. 117--129)

föreslagit

C 1 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000

kr,

C 2 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret

1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 272 830 000 kr,

C 3 att riksdagen till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i

krig för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 245 465 000

kr,

C 4 att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition, till

Bidrag till Spri för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 40 800 000 kr,

C 5 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 65 560 000 kr,

C 6 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för

rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1995/96

anvisar ett anslag på 3 887 000 kr,

C 7 att riksdagen till Bidrag till vissa utbildningsinsatser

för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 000

000 kr,

C 8 att riksdagen till Bidrag till psykiatriområdet för

budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 594 000 000

kr,

C 9 att riksdagen till Allmänt bidrag till hälso- och

sjukvården för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag

på 195 000 000 kr.

Regeringen har under anslagen D 1, D 2, D 4--D 11 (s.

161--169, s. 170--187) föreslagit

D 1

dels att riksdagen godkänner att 150 miljoner kronor från

anslaget D 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och

rehabilitering får användas för att stimulera samverkan mellan

kommuner och landsting för utveckling av rehabilitering för

äldre i enlighet med vad som ovan sagts,

dels att riksdagen godkänner att de tillfälliga

statsbidragen till gruppbostäder och sjukhem m.m. får lämnas

till objekt som färdigställts före utgången av år 1996,

dels att riksdagen till Stimulansbidrag till särskilda

boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar

ett reservationsanslag på 200 000 000 kr,

D 2 att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet

för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 035

000 000 kr,

D 4 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 235 435 000 kr,

D 5 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för

personer med funktionshinder för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 118 183 000 kr,

D 6 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för

budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 193 872 000 kr,

D 7 att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationer

för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 3 669 000 kr,

D 8 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 156 352 000 kr,

D 9 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 610 000 000 kr,

D 10 att riksdagen till Kostnader för statlig

assistansersättning för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 5 741 000 000 kr,

D 11 att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB -- Statens

Hundskola för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

1 000 kr.

Regeringen har under anslagen E 1--E 5 (s. 209--214)

föreslagit

E 1 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och

ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 720 000 000 kr,

E 2 att riksdagen till Bidrag till organisationer för

budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 47 445 000

kr,

E 3 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för

alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1995/96 anvisar

ett anslag på 11 946 000 kr,

E 4 att riksdagen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för

budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 74 000 000

kr,

E 5 att riksdagen till Bidrag till vissa

nykterhetsorganisationer m.fl. för budgetåret 1995/96 anvisar

ett reservationsanslag på 27 370 000 kr.

Regeringen har under anslagen F, F 3--20 (s. 215--216, s.

226--273) föreslagit

F att riksdagen godkänner inriktningen av besparingsåtgärder

avseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område för

budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (del av

hemställan),

F 3 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 527 629 000 kr,

F 4 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 195 244 000 kr,

F 5 att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 132 118 000 kr,

F 6 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1995/96

anvisar ett anslag på 1 000 kr,

F 7

dels att riksdagen godkänner att den övergripande

målsättningen för verksamheten inom RMV:s ansvarsområde skall

vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnitten

Fördjupad prövning och Slutsatser,

dels att riksdagen till Rättsmedicinalverket för

budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 248 173 000 kr,

F 8 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för

budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 31 574 000 kr,

F 9 att riksdagen till Statens institut för psykosocial

miljömedicin för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

15 099 000 kr,

F 10 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av

medicinsk metodik för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag

på 29 135 000 kr,

F 11 att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 604 000 kr,

F 12 att riksdagen till Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

8 961 000 kr,

F 13 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för

budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 12 642 000 kr,

F 14 att riksdagen till Handikappombudsmannen för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 551 000 kr,

F 15--16

dels att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:

Central förvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag

på 34 245 000 kr,

dels att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:

Vårdverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

719 973 000 kr,

dels att riksdagen bemyndigar regeringen att för

budgetåret 1995/96 medge Statens institutionsstyrelse en

anslagskredit på sju procent av anslaget,

F 17 att riksdagen till Alkoholinspektionen för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 21 000 000 kr,

F 18 att riksdagen till Alkoholsortimentsnämnden för

budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 000 000 kr,

F 19--20

dels att riksdagen till Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 8 550 000 kr,

dels att riksdagen till Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1995/96 anvisar

ett reservationsanslag på 131 918 000 kr.

Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motioner

Motioner om riktlinjer: Allmän välfärdspolitik

1994/95:So225 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

särskilt utsatta barn -- barn i riskzonen.

1994/95:So232 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att regeringen skall ta initiativ till en nationell barn- och

ungdomskommission.

1994/95:So233 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en bred översyn av barns och ungdomars

villkor i dagens samhälle,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot ökade våldstendenser bland

barn och ungdomar.

1994/95:So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en utvärdering angående

privatiseringens kostnader och effekter på den offentliga

sektorn bör göras,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av stöd till forskning på

välfärdsområdet.

1994/95:So256 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om barnens situation i familj och samhälle,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utveckla ett socialt informations- och

redovisningssystem.

1994/95:So261 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en kommission som ser över forskningen och andra

insatser för utsatta barn.

1994/95:So267 av Bengt Lindqvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om levnadsvillkoren i Stockholmsregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om koordinerade insatser för

Stockholmsregionen.

1994/95:So271 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utveckling av välfärdsfrågor.

1994/95:So276 av Torgny Danielsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om särskilt utsatta barn -- barn i riskzonen.

1994/95:So277 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

tilläggsdirektiv till pågående utredningar för att bekämpa den

nya fattigdomen.

1994/95:So278 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning av den sociala situationen i

storstadsområden med hög arbetslöshet i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1994/95:So286 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utreda möjligheterna att inrätta ett

institut för samhällsanalys.

1994/95:So290 av Carina Moberg (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att tillsätta en sektorsövergripande segregationskommission.

1994/95:So292 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att motverka barns

och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen.

1994/95:So293 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av forskning kring 2000-talets

villkor för den svenska välfärdspolitikens utformning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att forskningen också bör omfatta nya

studier av metoder för förnyelse av vårt sociala trygghetssystem

och den offentliga sektorn, utifrån ett grundtrygghetssystem,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av framtidsstudier för att fånga

mångfalden av de preferenser nuvarande ungdomsgeneration kan

komma att ha till 2000-talets välfärdssystem,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ytterligare forskning kring

socialbidragen och andra selektiva stödåtgärders betydelse i den

generella välfärden, samt samspelet mellan socialförsäkringen

och arbetsmarknaden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av beteendeforskning kring

nuvarande sociala trygghetssystem och huruvida olika selektiva

stöd och åtgärder påverkat familjebilden,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av kunskap om barnens

levnadsförhållanden och villkor,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av kunskap om ensamförsörjande

kvinnors levnadsförhållanden och villkor.

1994/95:So601 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett centralt måldokument som beskriver

regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken och ger en

överblick över departementens insatser på barn- och

ungdomsområdet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättande av ett centrum för barnfrågor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sektorsövergripande studier av barns

villkor,

1994/95:So613 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en samlad dokumentation över barn- och

ungdomspolitiken både på central och kommunal nivå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att samla barn- och

ungdomsfrågorna på ett departement.

1994/95:Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upprustning av bostadsområden,

1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om boendesegregation och skolpeng samt rätten

att starta daghem,

1994/95:Kr1 av Juan Fonseca (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om problem med ungdomar med

invandrarbakgrund,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det bör inrättas en integrationsungdomskommitté med uppgift att

göra en översyn av den svenska ungdomspolitiken ur det

mångkulturella samhällets uppbyggande perspektiv.

1994/95:A472 av Karin Pilsäter och Conny Sandholm (fp) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en välfärdspolitik med

valfrihet.

Motioner om riktlinjer: Familjepolitik

1994/95:So209 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av en politik för ökad

valfrihet i välfärden,

2. att riksdagen beslutar att återinföra avdragsrätten för

styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad som gällde före

den 1 januari 1995,

3. att riksdagen beslutar återinföra vårdnadsbidraget i

enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995,

4. att riksdagen beslutar om möjlighet till enskild barnomsorg

i enlighet med riksdagens beslut 1993/94:SoU11,

1994/95:So602 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att införa ett familjestöd, barnkonto,

fr.o.m. den 1 januari 1996.

1994/95:So605 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om barnomsorgsgarantin,

2. att riksdagen beslutar att återinföra avdragsrätten för

styrkta barnomsorgskostnader och vårdnadsbidraget i enlighet med

vad som gällde före den 1 januari 1995,

3. att riksdagen beslutar återinföra vårdnadsbidraget i

enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995,

4. att riksdagen beslutar ge möjlighet till enskild barnomsorg

i enlighet med riksdagens beslut 1993/94:SoU11,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av den framtida

familjepolitiken.

1994/95:So607 av Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om barnomsorgsgarantin.

1994/95:So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att 18 § socialtjänstlagen från den

1 januari 1996 skall ges den lydelse som paragrafen hade fram

till den 1 januari 1995,

6. att riksdagen beslutar att lagen (1987:442) om

försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning skall återfå

den lydelse som gällde före riksdagsbeslutet med anledning av

proposition 1994/95:61.

1994/95:So618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införandet av sex timmars arbetsdag som

ett led i familjepolitiken.

1994/95:So620 av Bo Könberg och Anne Wibble (fp) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om omläggning av

barnstödet enligt vad som anförts i motionen.

1994/95:So623 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att återinföra vårdnadsbidraget i den form

det hade före den 1 januari 1995,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader i den form det hade före den 1 januari

1995,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt till tjänstledighet för vård av barn

under 3 år,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om direktiven till den översyn som aviserats

angående familjepolitiken,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om familjernas möjlighet att välja

barnomsorg,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statens och kommunernas uppgift att

anpassa sig till familjernas val.

1994/95:Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt till tjänstledighet under tre år,

1994/95:Sf227 av Margit Gennser (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att avskaffa barnomsorgslagen.

1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt

familjestöd, barnkonto, för föräldrar med barn i åldern 0--6 år

att införas från den 1 januari 1996 i enlighet med vad i motion

1994/95:So602 samt i denna motion föreslås.

1994/95:A816 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om valfrihet i familjepolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om återinförande av vårdnadsbidraget.

1994/95:A820 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av att kunna välja en väl

fungerande barnomsorg,

Motioner under littera A

1994/95:So603 av Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en höjning av adoptionsbidraget.

1994/95:So606 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade

regler för bidragsförskottssystemet enligt vad i motionen

anförts om effektivare regler för återbetalning av utgivet

bidragsförskott,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att reglerna skall ändras så att

bidragsförskottet syftar till att ge kvinnor möjlighet till

ekonomiskt oberoende.

1994/95:So608 av Dan Ericsson (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en höjning av adoptionsbidraget,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att överföra administrationen av

adoptionsbidraget till adoptionsorganisationerna.

1994/95:So609 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bidragsförskott för studerande.

1994/95:So610 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om villkor för adoption av barn.

1994/95:So611 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om sänkning av barnbidraget.

1994/95:So614 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar avskaffa det andra barnbidraget i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1994/95:So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka

barnbidragen,

1994/95:So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen under anslaget A 1. Allmänna barnbidrag för

budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till regeringens

förslag minskat anslag med 1 350 000 000 kr i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utformningen av kompensationen till

särskilt utsatta hushåll,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bidragsförskottet.

1994/95:So619 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stödet till familjer som adopterar barn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rationaliseringsvinster för verksamheten

och bidragen vid adoption.

1994/95:So622 av Fanny Rizell och Rose-Marie Frebran (kds)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ändring av

bidragsförskottslagen i syfte att minska överkompensering av

vårdnadshavare.

1994/95:So623 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att föra över en del av det nuvarande

generella barnbidraget till det behovsprövade barnbidraget i

bostadsbidragssystemet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om flerbarnstillägget,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bostadsbidraget.

1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

19. att riksdagen avslår förslaget om sänkt barnbidrag.

1994/95:Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

30. att riksdagen beslutar höja barnbidraget med 250 kr till 1

000 kr.

31. att riksdagen beslutar beskatta barnbidraget under

inkomstslaget Inkomst av tjänst från den 1 juli 1995,

1994/95:Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka

barnbidraget med 125 kr i månaden.

1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till

reducering av barnbidraget,

10. att riksdagen beslutar att fastställa nivån på det

allmänna barnbidraget till 9 000 kr per barn och år för

budgetåret 1995/96.

Motioner under littera C

1994/95:So214 av My Persson och Margareta E Nordenvall (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en uppföljning av psykiatrireformen bör göras i enlighet med vad

som anförts i motionen,

1994/95:So273 av Elver Jonsson och Anders Svärd (fp, c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om auktorisation av psykologer med

specialistutbildningar.

1994/95:So401 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av ett förbättrat skydd för personer som anlitar

psykologer.

1994/95:So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hiv/aidsarbetets inriktning på

information, rådgivning och beteendepåverkan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samlevnadsundervisningen i skolan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av information om hiv/aids till

studenter vid universitet och högskolor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hiv och invandrare,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de frivilliga organisationerna vad gäller

information, råd och stöd,

1994/95:So414 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär ett förslag till psykologlag

enligt vad i motionen anförts om förbättrat skydd för personer

som anlitar psykologer.

1994/95:So418 av Anita Johansson och Sylvia Lindgren (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om legitimation för kiropraktorer,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får

i uppdrag att kontinuerligt följa upp verksamheten vid

Skandinaviska Chiropraktor Skolan.

1994/95:So421 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att, genom omdisponering inom anslaget C 1. Bidrag till hälso-

och sjukvård, säkerställa möjligheten för blivande naprapater

att genomgå för legitimation nödvändig handledd

praktiktjänstgöring för naprapater.

1994/95:So422 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen anslår 50 miljoner kronor för att ge

organisationer och andra möjlighet att söka medel för att

informera om genteknikens följder,

1994/95:So429 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får

i uppdrag att genomföra en informationskampanj om fibromyalgi,

2. att riksdagen anslår 1,5 miljoner kronor för att genomföra

en sådan informationskampanj.

1994/95:So435 av Ingibjörg Sigurdsdóttir m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om legitimering för socionomer.

1994/95:So439 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om insatser för tortyrskadade flyktingar.

1994/95:So440 av Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om översyn av kvacksalverilagen.

1994/95:So445 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, kds) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utvidgad förskrivningsrätt,

1994/95:So448 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ansvarsfördelningen för vården av vissa

grupper av psykiskt sjuka personer.

1994/95:So449 av Bengt Lindqvist och Maj-Inger Klingvall (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en informationskampanj om

fibromyalgi.

1994/95:So454 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att frågan om naprapaternas praktiktjänstgöring måste få en

tillfredsställande lösning.

1994/95:So455 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att anslaget till psykoterapeutisk

vård finansierad genom försäkringskassan utökas med 10 miljoner

kronor för innevarande budgetår.

1994/95:So462 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om legitimation för arbetsterapeuter.

1994/95:So476 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om legitimation för arbetsterapeuter.

1994/95:So477 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att medel anvisas till praktikperiod för

naprapater enligt Socialstyrelsens anvisningar.

1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att ett allergicentrum inrättas

och att riksdagen för detta ändamål anvisar 5 000 000 kr,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att informera om och förebygga sexuellt

överförbara sjukdomar,

1994/95:So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

landstingen, samt den vård som är berättigad till statsbidrag,

bör tillföras extra medel för att stärka det förebyggande

arbetet, vården, omvårdnaden och rehabiliteringen.

1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppföljning av pågående omstruktureringar

inom psykvården,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om försöksverksamhet med personliga ombud för

psykiskt sjuka,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om önskvärdheten att öka anslagen till hälso-

och sjukvården.

1994/95:So490 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den ger

Socialstyrelsen i uppdrag att analysera eventuella skillnader i

utvärderingen av naprapat- resp. chiropraktorutbildning syftande

till yrkeslegitimering, i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den ger

Socialstyrelsen i uppdrag att kontinuerligt kontrollera

utbildningen vid Skandinaviska Chiropraktorskolan i syfte att

tillse yrkeslegitimeringens godkännande.

1994/95:So498 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om införande av praktiktjänstgöring för arbetsterapeuter.

1994/95:Ub389 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att den utbildning i farmakologi som

förutsätts för förskrivningsrätt görs tillgänglig för

skolsköterskor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förskrivningsrätt till skolsköterskor för

ett begränsat antal läkemedel.

1994/95:Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att ett allergicentrum inrättas

och att riksdagen för detta ändamål anvisar 5 000 000 kr,

Motioner under littera D

1994/95:So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bilstödet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en riksomfattande uppföljning av

rehabiliteringsbehov,

1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ledarhundsutbildningen och

tolkverksamheten bör byggas ut och att riksdagen anslår

9 000 000 kr för denna verksamhet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om färdtjänsten och att den bör ges ett ökat

anslag på 10 000 000 kr,

1994/95:So230 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen beslutar att åldersgränsen för bilstödet avskaffas.

1994/95:So245 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av teckenspråkslärare och tolkar.

1994/95:So294 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om genomförandet av Bilstödsutredningens

förslag "Rätten till ratten".

1994/95:Kr238 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att ett anslag på 1 miljon kronor avsätts

för Synskadades bokklubb.

1994/95:Ub388 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att finna former för hur

landets enda bokklubb för punktskriftsläsare skall kunna

finansieras.

Motioner under littera E

1994/95:So240 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att Statskontoret får i

uppdrag att utarbeta ett system med riktade statsbidrag till

förebyggande åtgärder mot drogproblemen och för vård- och

rehabiliteringsinsatser för missbrukare.

1994/95:So241 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en analys av behovet av

insatser för hemlösas boende enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en plan för samarbete mellan stat, landsting och kommuner bör

genomföras enligt vad i motionen anförts,

3. att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar 10 miljoner

kronor för att möjliggöra statligt delägarskap i hus för

hemlösas boende, främst i storstäderna.

1994/95:So264 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett statsbidrag som är neutralt

i förhållande till öppen och sluten vård av missbrukare.

1994/95:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anslag över budget med 5 miljoner kronor

till Kvinnoforum,

1994/95:So269 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, mp, kds) vari

yrkas att riksdagen beslutar att ur Socialdepartementets anslag

E 2 genom omfördelning anvisa 7 000 000 kr att av regeringen

användas till ett engångsbidrag till Lewi Pethrus stiftelse för

filantropisk verksamhet.

1994/95:So281 av Ingrid Näslund m.fl. (kds, c, fp, mp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

det även fortsättningsvis bör finnas riktade statsbidrag till

ungdoms- och missbruksvården,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

gruppverksamhet som ger stöd och hjälp till barn till

missbrukare bör kunna utgöra ett kriterium för sådant riktat

statsbidrag.

1994/95:So283 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om stöd till LP-stiftelsen.

1994/95:Ju612 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen avsätter ytterligare 1 miljon kronor till

ROKS.

1994/95:Ju806 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att kvinnojourer tilldelas

tillräckliga resurser inom befintlig ekonomisk ram.

1994/95:A820 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kvinnojourer, dit den misshandlade kan

vända sig i en akut situation, bör få stöd.

Motioner under littera F

1994/95:So218 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för

att Handikappombudsmannen skall kunna vara processförare i

enskilda straff- och processmål samt i Arbetsdomstolen enligt

vad i motionen anförts om vikten av att ombudsmannen skall kunna

föra talan i för handikappade principiellt viktiga

domstolsärenden,

2. att riksdagen till Handikappombudsmannen för budgetåret

1994/95 anslår 1 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 13 051 000 kr enligt vad i motionen anförts om att

ge ombudsmannen en hög juridisk kompetens,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Handikapprådet skall ha en

parlamentarisk sammansättning och att detta råd skall

kompletteras med en bred representation från

handikapporganisationerna,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att

Handikappombudsmannen skall redovisa sin verksamhet både till

regeringen och riksdagen enligt vad i motionen anförts om

riksdagens ansvar, uppföljning och möjlighet att påverka

verksamheten.

1994/95:So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Handikappombudsmannens befogenheter,

1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Handikappombudsmannens

sanktionsmöjligheter.

1994/95:So231 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om de svenska socialarbetarnas verksamhet i

Köpenhamn.

1994/95:So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inrättandet av "allmänhetens ombudsman"

vid Socialstyrelsens regionala kontor,

1994/95:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar

för utarbetandet av folkhälsorapporter,

1994/95:So288 av Marianne Andersson och andre vice talman

Görel Thurdin (c ) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av

Socialstyrelsen.

1994/95:So420 av Yvonne Ruwaida och Annika Nordgren (mp) vari

yrkas

2. att i första hand riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kostnadsfria kondomer,

3. att i andra hand riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att subventioneringen av kondomer skall öka.

1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Socialstyrelsens tillsynsroll,

1994/95:So424 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

återinrättande av en medicinalstyrelse i enlighet med vad som

anförts i motionen,

1994/95:So474 av Nils-Göran Holmqvist och Helena Frisk (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om tillvaratagande av disponibel

rättspsykiatrisk vårdkapacitet inom Rättsmedicinalverket (RMV).

1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att prioritera abortförebyggande

verksamhet,

1994/95:So495 av Inger Davidson m.fl. (kds, s, c, fp, v, mp)

vari yrkas att riksdagen beslutar uppdra till

Folkhälsoinstitutet att i sin budget avsätta särskilda medel för

informationsinsatser bland berörda invandrargrupper.

1994/95:So604 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för

Barnombudsmannen som öppnar för att driva enskilda mål enligt

vad i motionen anförts,

2. att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1995/96

anslår 1 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, eller

således 13 104 000 kr.

1994/95:So621 av Maj-Inger Klingvall (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av fakta om barnets situation i

sitt hemland inför en internationell adoption,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av samordning av

socialtjänstlagens och föräldrabalkens regler,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en tydligare lagstiftning när

det gäller de krav som bör ställas på adoptanter.

1994/95:A273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen

kommer med förslag om fria preventivmedel för kvinnor mellan 15

och 20 år,

1994/95:A289 av Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att göra Handikappombudsmannen

till processförare i vissa principiella frågor.

Utskottet

Ärendets beredning i utskottet

Utskottet har under beredningen av detta ärende anordnat en

sluten utfrågning i syfte att få de allmänna välfärdsfrågorna

ytterligare belysta. Till utfrågningen inbjöds generaldirektören

Claes Örtendahl, Socialstyrelsen, generaldirektören Kerstin

Wigzell, Ungdomsstyrelsen, professorn Jerzy Sarnecki, Stockholms

universitet, och statssekreteraren Ann-Christine Tauberman,

Socialdepartementet.

Utskottet har vidare deltagit i en av

Socialförsäkringsutskottet anordnad offentlig utfrågning om

invandrartäta bostadsområden.

Inriktningen av socialpolitiken

Frågor om den allmänna inriktningen av socialpolitiken inom

socialutskottets beredningsområde behandlar utskottet mot

bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen och ett sjuttiotal

motionsyrkanden huvudsakligen från den allmänna motionstiden om

allmänna välfärdsfrågor och om familjepolitik.

Motioner inom andra sakområden som t.ex. hälso- och

sjukvården, äldreomsorgen och omsorgen om funktionshindrade

kommer att behandlas senare av utskottet i separata betänkanden.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen 1994/95:100, bilaga 6, redovisar

regeringen sin syn på inriktningen av välfärdspolitiken.

Sverige skall i framtiden vara ett välfärdsland där människor

har arbete och de offentliga finanserna är i balans. Det kräver

enligt regeringen kraftfulla insatser för ekonomisk tillväxt,

ökad sysselsättning och sanerade statsfinanser.

Det stora budgetunderskottet gör det enligt regeringen

nödvändigt att minska utgifterna på en rad områden. För många

kommer de omedelbara effekterna av dessa åtgärder att bli

kännbara. Alternativet med bestående höga räntor och en utdragen

ekonomisk kris skulle dock drabba barnfamiljer, ungdomar och

många äldre än hårdare. Fortsatt stort budgetunderskott ökar

statsskulden och därmed den totala räntekostnaden. För att inte

ränteutgifterna skall tränga undan välfärden måste statsskuldens

utveckling vändas. Inte minst för framtiden och barnens skull är

detta nödvändigt, heter det.

För att vissa grupper inte skall drabbas orimligt hårt säger

sig regeringen ha lagt stor vikt vid att besparingarna skall

delas av alla medborgare. Vidare har regeringen prioriterat

besparingar på transfereringar, bidrag och subventioner framför

ytterligare nedskärningar i de sociala verksamheterna. Skälen

för denna prioritering anges vara flera.

Att alla, oberoende av inkomst, har tillgång till bra

barnomsorg, god utbildning samt hälso- och sjukvård och

äldreomsorg av hög kvalitet är, enligt regeringen, vid sidan av

möjligheten att försörja sig genom eget arbete, det som främst

skapar jämlika och rättvisa villkor i ett samhälle. Det går att

i efterhand kompensera för några år med lägre materiell

standard. En dålig omsorg under småbarnsåren, eller en förlorad

skoltid, ger däremot bestående skador som är kostsamma ur ett

samhällsekonomiskt perspektiv och dessutom svåra att reparera.

Tillgång till utbildning, vård och omsorg underlättar också en

strukturell anpassning i ekonomin och bidrar därmed till att

skapa förutsättningar för ökad tillväxt och sysselsättning. En

väl utbyggd social infrastruktur är en förutsättning för att ett

modernt samhälle, där både män och kvinnor förvärvsarbetar,

skall fungera, heter det.

I ett vidare perspektiv bidrar rättvist fördelade

välfärdstjänster till sammanhållningen i samhället och utgör

därmed också ett värn för demokratin, anför regeringen.

Ytterligare en viktig utgångspunkt för regeringens

besparingsarbete har varit att behålla transfereringssystemens

karaktär med inkomstrelaterade ersättningar.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är högt prioriterat i

regeringens arbete. Alla förslag som regeringen lägger fram

kommer i förväg att granskas ur jämställdhetssynpunkt för att

säkerställa en fortsatt målmedveten utveckling mot ett jämställt

samhälle.

Regeringen framhåller att välfärdspolitiken nu utsätts för nya

utmaningar. I arbetslöshetens och den ekonomiska krisens spår

kan vi nu se tendenser på en rad samhällsområden, som är ytterst

oroande och som ytterligare inskärper kravet på åtgärder som

bryter den negativa utvecklingen. Vissa grupper, främst

invandrare, ensamstående föräldrar och deras barn samt ungdomar,

fick redan under 1980-talet sina villkor försämrade. Under

1990-talet har försämringarna fortsatt för dessa grupper,

samtidigt som det tillkommit nya problem, framför allt

relaterade till den höga arbetslösheten. Boendesegregationen

tenderar att öka, framför allt i storstadsregionerna, liksom

skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner, när det gäller

inkomster, utbildningsnivå, antalet arbetslösa m.m.

Alkoholkonsumtionen bland ungdomar ökar igen, speciellt bland

flickor, och alkoholdebuten sker dessutom vid allt lägre ålder.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att den ekonomiska

krisen har slagit hårdast i områden och bland grupper som redan

befinner sig i en utsatt position. Bland dessa är många första

och andra generationens invandrare. Det behövs, enligt

regeringen, mer kunskap på en rad områden för att vi skall kunna

få en mer fullständig bild av hur de samlade effekterna av de

senaste årens höga arbetslöshet och försämrade ekonomi påverkat

människors levnadsvillkor.

Det sker också andra förändringar i samhället och i vår

omvärld, vilkas konsekvenser för välfärden ännu inte kan

överblickas. Regeringen nämner exempelvis den ökade

internationaliseringen, framväxten av ett mångkulturellt

samhälle, användningen av ny teknik och den snabba utvecklingen

på kunskaps- och informationsområdet. För att kunna åstadkomma

en social och ekonomisk modernisering av vårt land, främja

jämställdheten mellan kvinnor och män och utveckla välfärden

efter nya förutsättningar och behov, behövs därför bättre

kunskaper om hur dessa och andra förändringar påverkar

människors liv och vardag, heter det.

En stor del av de sociala välfärdsfrågorna ligger inom

Socialdepartementets ansvarsområde. Grundläggande är bl.a.

ansvaret för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar

socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Inom vård och

omsorg ansvarar i huvudsak kommuner och landsting för den

konkreta utformningen och utvecklingen av verksamheterna, medan

statens roll är mer övergripande och inriktad på nationella mål,

tillsyn m.m.

De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och

kommunernas utgifter för hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldre-

och handikappomsorg samt andra sociala insatser beräknas

budgetåret 1995/96 (12 mån.) komma att uppgå till 470--480

miljarder kronor. Detta motsvarar ca 29 % av BNP. Staten och

socialförsäkringarna står för ca 309 miljarder kronor av de

totala utgifterna.

Familjepolitiken sätter enligt propositionen barnens

bästa i centrum och har som mål att stödja föräldrarna i

uppgiften att ge barnen en god uppväxt, oavsett familjetyp.

Familjepolitiken är samtidigt en del av den generella

välfärdspolitiken. Den bygger på principer om jämställdhet

mellan kvinnor och män och individuella rättigheter. Målet är

att ge barnen en god start i livet samt båda föräldrarna

möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till nära och tidiga

relationer med sina barn.

De flesta barn och ungdomar i Sverige lever under mycket goda

förhållanden. Kunskaperna om barn och barns behov har generellt

ökat. Barn och ungdomar respekteras alltmer som egna individer.

Sverige har kommit långt, när det gäller att utveckla det

barnperspektiv som bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter

ger uttryck för.

Regeringen framhåller att barnomsorgen spelar en viktig roll

för att skapa bra uppväxtvillkor för alla barn. Dess uppgift är

att i samarbete med föräldrarna ge omvårdnad och skapa goda

förutsättningar för varje barns utveckling. Verksamheten skall

genom att ge kunskaper och erfarenheter samt gemenskap med andra

barn och vuxna stimulera barnen till en allsidig utveckling.

Barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling skall ges den

omsorg som deras speciella behov kräver.

I propositionen anförs att Sverige, i jämförelse med andra

västeuropeiska länder, under en rad av år har haft både hög

kvinnlig förvärvsfrekvens och ett högt födelsetal. Den generösa

föräldraförsäkringen, den jämförelsevis väl utbyggda

barnomsorgen och en arbetsmarknad som accepterar deltidsarbete,

har gjort det möjligt för både kvinnor och män att förena familj

och förvärvsarbete, också under den tid barnen är små.

Målen för det ekonomiska familjestödet är

att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan

barn,

att det inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla

på lika villkor,

att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer

t.ex. vid stor försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga

bostadskostnader eller när en förälder är ensam vårdnadshavare.

Det grundläggande ekonomiska stödet till barnfamiljerna består

i dag främst av två delar, enligt propositionen: det allmänna

barnbidraget som alla får del av och det inkomstprövade

bostadsbidraget som är kopplat till en familjs försörjningsbörda

och som delvis kan ses som ett inkomstprövat barnbidrag.

Vidare finns delar i det ekonomiska familjestödet som innebär

stöd i vissa situationer. Till detta stöd hör flerbarnstillägg

till familjer med stor försörjningsbörda, ersättning från

föräldraförsäkringen som gör det möjligt för nyblivna föräldrar

att vara hemma under barnens första levnadsår, bidragsförskott

som ger ett ekonomiskt grundskydd som är särskilt viktigt för

ensamföräldrar, barnpensioner samt vårdbidrag för handikappade

barn. Vidare finns ett särskilt stöd motsvarande bidragsförskott

till ensamstående adoptivföräldrar och ett bidrag till kostnader

för att adoptera barn från utlandet.

I propositionen anförs att inom de ramar som den ekonomiska

situationen medger fyller barnbidragen väl sitt mål. De bidrar

till utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan

familjer med och familjer utan barn och detta utan att skapa

marginaleffekter. Familjestödet omfördelar också inkomster

mellan hög- och låginkomsttagare, eftersom skatter betalas i

relation till inkomst och barnbidrag betalas ut med samma belopp

för alla barn. Barnbidragssystemet är lätt att överblicka samt

enkelt och billigt att administrera.

Vidare anförs att bostadsbidraget till barnfamiljer har stor

fördelningspolitisk precision, och effekterna av denna stödform

överensstämmer till stor del med de uttalade syftena med stödet

enligt en utvärdering som Boverket gjort för perioden

1991--1993.

Riksdagen har tidigare beslutat att slopa vårdnadsbidraget och

återinföra garantidagarna i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1

januari 1995 (prop. 1994/95:61, 1994/95:SoU8, rskr.

1994/95:105). Beslutet innebär en nettobesparing på

statsbudgeten med 2,3 miljarder kronor. Riksdagen har också

beslutat om en begränsad sänkning av flerbarnstilläggen fr.o.m.

den 1 januari 1995, samtidigt som dessa frikopplas från

barnbidragen. Besparingar har också beslutats vad gäller

bidragsförskott och särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.

I det förslag till besparingar inom familjepolitiken som nu

presenteras i propositionen har en strävan varit att värna dem

med den tyngsta försörjningsbördan och att ändå undvika att nya

marginaleffekter skapas, heter det. Det är också enligt

regeringens mening angeläget att den generella karaktären av

familjestödet bevaras, även om nivåerna nu måste sänkas av

besparingsskäl. Barnbidragen föreslås sänkas likformigt och

därmed behålla sitt syfte att utjämna standarden mellan hushåll

med och utan barn liksom mellan hushåll med få och med många

barn. En avvägning behöver göras, framhåller regeringen, om det

finns skäl att kompensera särskilt drabbade grupper såsom

ensamstående föräldrar. Utredningen om familjepolitiken, som

aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen, bör därför

få i uppdrag att se över de fördelningspolitiska effekterna av

förslagen. En prövning av olika frågor rörande underhållsbidrag

och bidragsförskott, i syfte att åstadkomma ytterligare

systemförändringar och besparingar, bör ingå i utredningen.

Det är oundvikligt, framhåller regeringen, att de omedelbara

effekterna av besparingarna blir kännbara för barnfamiljerna.

Samtidigt är det barnfamiljerna och de unga som kanske drabbas

hårdast av fortsatt höga räntor och en utdragen ekonomisk kris.

För deras skull är det därför också särskilt viktigt att ökad

sysselsättning och en bättre ekonomisk balans kan åstadkommas.

Barnomsorgen och andra verksamheter som riktar sig till barn

och unga har under de senaste åren varit utsatta för kraftiga

besparingar, anförs det i propositionen. Socialstyrelsen har i

rapporten Barns villkor i förändringstider (Socialstyrelsen

följer upp och utvärderar 1994:4) beskrivit utvecklingen av

barns villkor med anledning av det förnyelsearbete och de

besparingar som pågår i kommuner och landsting. I rapporten görs

bedömningen att den generella kvaliteten inom barnomsorgen trots

allt är god på de flesta håll, men att det finns ett antal

kommuner med brister i flera viktiga kvalitetskriterier.

Speciellt i delar av storstäder och i förortskommuner har

besparingar varit så omfattande och snabba att det inte gått att

upprätthålla en verksamhet som överensstämmer med de mål som

finns för barnomsorgen.

Hälso- och sjukvården är enligt propositionen en av

grundpelarna i ett välfärdssamhälle. Tillgången till en god

hälso- och sjukvård är därmed en förutsättning för att människor

skall känna sig trygga. Samhällets ansvar för hälso- och

sjukvården bör mot bakgrund av målen i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) styras av följande principer enligt regeringen. God

och trygg hälso- och sjukvård till alla, valfrihet och

inflytande för patienten, gemensam finansiering, rättvis

fördelning, dvs. efter behov, samt demokratiskt styrd. Vidare

måste enligt regeringen förnyelse- och

effektiviseringssträvandena fortsätta.

Inriktningen av hälso- och sjukvårdspolitiken behandlar

utskottet senare i vår i ett betänkande med anledning av en

aviserad proposition om primärvården och privata vårdgivare.

Regeringens övergripande mål för äldreomsorgen är dels att

äldre människor med behov av service, omsorg och vård skall få

sina behov tillgodosedda, dels att äldre skall ges möjlighet att

själva bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket

omsorgen ges. Mot bakgrund av de dramatiska förändringar som

skett inom äldreomsorgen under det senaste decenniet både vad

avser befolkningsutveckling, resursutbyggnad, struktur- och

organisationsförändringar säger sig regeringen vilja betona

behovet av en fortsatt utveckling och förbättring av

äldreomsorgens organisation och kvalitet. Ädel-reformen har

enligt regeringen ökat förutsättningarna för helhetssyn, bättre

kontinuitet och flexibilitet samt därmed en effektivare

resursanvändning. Utskottet återkommer till frågor om

äldreomsorgen i ett betänkande i höst.

Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om

alla människors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är

att personer med funktionshinder skall beredas möjligheter att

som andra vara med i samhällsgemenskapen och delta i olika

aktiviteter. Målet för handikappolitiken är att uppnå full

delaktighet och jämlikhet. Staten, kommunerna och landstingen är

ytterst ansvariga för att detta mål kan förverkligas. Den

generella välfärdspolitiken i kombination med särskilt riktade

handikappolitiska insatser och åtgärder för en ökad

tillgänglighet kommer, enligt regeringen, även fortsättningsvis

att utgöra grundstenarna i handikappolitiken. Utskottet

återkommer till dessa frågor senare i vår.

Socialtjänsten skall enligt propositionen verka för att

barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden,

att människor med sociala eller andra handikapp kan delta i

samhällets gemenskap och leva som andra, att människor som

missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer

ifrån sitt beroende och att människor som saknar medel till sitt

uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning.

Utskottet kommer att behandla motioner om olika

socialtjänstfrågor senare i vår.

Målet för den svenska alkoholpolitiken är enligt

propositionen att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att

minska den totala alkoholkonsumtionen. Målsättningen försöker

regeringen uppnå främst genom att på olika sätt begränsa

alkoholens tillgänglighet. Den svenska alkoholpolitiken vilar på

den s.k. totalkonsumtionsmodellen, som formulerats av WHO och

som ligger till grund för Europa-regionens aktionsplan för att

minska alkoholens skadeverkningar. Den svenska

narkotikapolitiken syftar till att skapa ett samhälle utan

droger, ett samhälle där alla har rätt till ett värdigt liv,

heter det i propositionen. Ansträngningarna att bekämpa

narkotikamissbruket skall även fortsättningsvis bygga på en

kombination av målinriktade, förebyggande insatser, ett varierat

utbud av behandlingsformer och fortlöpande kontrollinsatser

såväl på lokal som nationell nivå. Utskottet återkommer till

dessa frågor i höst.

Allmänna välfärdsfrågor

Motioner

I motion Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om upprustning av bostadsområden (yrkande

2). Motionärerna anför att alla ansträngningar måste göras för

att motverka segregering. I ett samhälle där stora grupper lever

i ett utanförskap med permanent, hög arbetslöshet, stor social

utslagning och stora drogproblem är riskerna för kriminalitet

särskilt stora. I sådana områden tappar människor framtidstron

och tilltron till samhällets förmåga och vilja att avhjälpa

problem, heter det. Vissa bostadsområden har i dag en negativ

utveckling. Dessa bostadsområden befinner sig i en negativ

spiral med successivt ökad förslumning där stora grupper

riskerar att komma i ett permanent utanförskap. I sådana miljöer

kan lätt, enligt motionärerna, olika slags kriminalitet slå rot.

Samhället måste därför öka sina ansträngningar för att motverka

segregering och utslagning. Fortsatt nedrustning och förslumning

leder enligt motionärerna till mycket stora samhällskostnader

med klyftor och motsättningar i ett längre perspektiv.

I motion Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) förs ett

liknande resonemang (yrkande 8) om illavarslande tendenser

till kraftigt ökad utbredning av områden med sociala problem.

Många flyktingar och invandrare väljer att bo nära släkt, vänner

och andra landsmän. Det är speciellt storstäderna som drar.

Enligt motionärerna är det inte ovanligt att svenskar och

etablerade invandrare flyttar ut när nyanlända invandrare

flyttar in. Det är bekymmersamt att det i några förortsområden

nu håller på att utvecklas stora sociala problem, anför

motionärerna. Runt de flesta storstäder i Europa har det länge

funnits den här typen av "ghetton" med förslumning av miljön,

stora ungdomsproblem, hög kriminalitet och mycket hög

arbetslöshet. Boendeplaneringen måste enligt motionen inriktas

på att områden blir attraktiva för både svenskar och invandrare.

Det är också viktigt att standarden på skolor och utbildning

hålls uppe. Det är viktigt att vår kunskap om hur

boendesegregationen påverkar vårt samhälle blir bättre.

Ytterligare forskning måste enligt motionärerna stimuleras.

I motion So278 av Bertil Persson (m) begärs en utredning

av den sociala situationen i storstadsområden med hög

arbetslöshet i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motionären nämner förorter som kännetecknas av hög arbetslöshet,

social utslagning och hög andel boende med utländsk bakgrund.

I motion So267 av Bengt Lindqvist m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om levnadsvillkoren i Stockholms län (yrkande

1). Motionären anför att storstadens problem kan beskrivas som

en blandning av etniska konflikter, stora inkomstskillnader,

droger, arbetslöshet, försämrad samhällsservice och ett minimalt

bostadsbyggande som snart leder till akut brist. Klyftorna i

samhället ökar snabbt och i Stockholmsområdet är de i dag mycket

tydliga, heter det. Segregationen är ett växande problem i hela

det svenska samhället, men den drabbar främst

storstadsregionerna. Omfattande målinriktade åtgärder måste

enligt motionärerna vidtagas för att vända utvecklingen.

Motionärerna begär också ett tillkännagivande om koordinerade

insatser för Stockholmsregionen (yrkande 2). Motionärerna

anför att kommunerna och landstingen har ett stort ansvar för

att förebygga att människor faller utanför tryggheten. De bär

också det största ansvaret för att barn och unga i riskzonen

upptäcks och får det stöd och den behandling som är nödvändig.

Enligt motionärerna har även staten ett ansvar för den sociala

utvecklingen i landet. De generella statliga trygghetssystemen

och de statliga bidragen måste utformas så att de stöder

kommunerna i deras ansträngningar att skapa goda sociala

förhållanden för sin befolkning. Det krävs också initiativ från

staten för att bl.a. koordinera insatser inom bostads-,

arbetsmarknads-, kriminal-, flykting- och invandringspolitiken,

heter det i motionen.

I motion So290 av Carina Moberg (s) begärs att en

sektorsövergripande segregationskommission tillsätts. Motionären

anser att alla segregationsproblem bör belysas på en gång. En

helhetssyn är nödvändig, heter det.

I motion So277 av Juan Fonseca (s) hemställs att riksdagen

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

tilläggsdirektiv till pågående utredningar för att bekämpa den

nya fattigdomen. Motionären anför att det som är negativt i de

s.k. miljonprogramområdena är att det är just invånarna i dessa

områden som drabbas hårdast av arbetslöshet, utslagning och

socialbidragsberoende. Fattigdom och segregation i dessa områden

är enligt motionären en följd av olika faktorer som samverkar.

Det krävs ett antal radikala åtgärder inom många

samhällsområden. Motionären syftar på tilläggsdirektiv till dels

utredningen om levnadsvillkor i storstadsområden, dels den

kommitté som ser över invandrarpolitiken.

I motion Kr1 av Juan Fonseca (s) (med anledning av skr.

1994/95:127 Ungdomsfrågor) hemställs att riksdagen ger

regeringen till känna dels vad i motionen anförts om problem med

ungdomar med invandrarbakgrund (yrkande 1), dels att det bör

inrättas en integrationsungdomskommitté med uppgift att göra en

översyn av den svenska ungdomspolitiken ur det mångkulturella

samhällets uppbyggande perspektiv (yrkande 2). Motionären

anför att Sverige i dag är ett mångkulturellt samhälle. Över 1,5

miljoner människor har i dag rötter i andra länder och kulturer.

En stor del av dessa är unga människor i åldern 15--24 år.

Gemensamt för dessa är att den ena, eller bägge, föräldrarna är

födda utanför Sverige. Ungdomarna är födda i Sverige eller har

kommit hit under barndomen. För många av dessa ungdomar som är

födda i Sverige, som har gått igenom dagis, fritids, skolan

m.fl. och lärt sig att "alla människor i Sverige är lika värda"

är uppvaknandet till den egna "avvikande, annorlundheten" en

mycket plågsam upplevelse. Den stora drömmen om att vara en

bland de andra, att smälta in i den svenska miljön, att över

huvud taget bli accepterad så som man är, spricker och i en del

fall omvandlas besvikelsen och maktlösheten till ilska och

avståndstagande. Denna inre konflikt är ofta destruktiv, heter

det i motionen. Om utanförskap, marginalisering, segregering,

diskriminering och fattigdom bland dessa ungdomar inte bromsas,

om deras föräldrar och släktingar inte hittar en väg mot ett

värdigt liv i Sverige, om underklasspositionen permanentas och

underklasskultur utvecklas, då kommer Sverige, enligt

motionären, att uppleva våldsamma konfrontationer mellan de som

har och de som inte har. Det utanförskap och den desperation som

växer i dag bland många av de s.k. invandrarungdomarna kan

ha irreparabla konsekvenser. Integrationsproblemet är på sikt

vårt lands allvarligaste problem och är mycket svårare att

åtgärda än t.ex. budgetunderskottet. Det behövs ett samlat

grepp, nya idéer för att vända utanförskapets och hopplöshetens

negativa spiral bland dessa ungdomar, enligt motionären.

Flera motioner berör särskilt barnens villkor, nämligen

So233 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s), So256 av

Britta Sundin m.fl. (s), So276 av Torgny Danielsson (s),

So261 av Eva Zetterberg (v), So225 av Siw Persson (fp)

och So232 av Eva Eriksson (fp). I motionerna berörs barnens

levnadsvillkor när förändringar sker genom bl.a.

omstrukturering, arbetslöshet, besparingar m.m. För de barn som

befinner sig i riskzonen finns det anledning till oro.

Motionärerna pekar bl.a. på att följande signaler visar på barns

och ungas utsatthet. Allt fler barn söker hjälp på

barnpsykiatriska mottagningar, grovt våld mellan barn ökar, det

rapporteras om allt fler unga missbrukare, antalet anmälda

övergrepp på barn ökar. Ett samlat löpande informations- och

redovisningssystem skulle behövas för en samlad faktabild om

barnen i Sverige. Motionärerna anser vidare att det inte finns

något klart uttalat barnperspektiv i forskningen. För dessa barn

finns en risk att de i sin uppväxt och vuxenliv får svårigheter

som för vissa kan bli mycket allvarliga i form av missbruk,

kriminalitet eller psykiska störningar. Det behövs en mer samlad

genomgång, analys och förslag på insatser för barn i riskzonen,

heter det i dessa motioner. Motionärerna begär att en barn- och

ungdomskommission tillsätts med uppdrag att analysera

situationen för särskilt utsatta barn samt ange förslag till en

strategi för hur arbetet skall bedrivas för att ge dessa barn en

mer gynnsam utveckling.

I motion So601 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) om barns

rättigheter begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i

motionen anförts om ett centralt måldokument som beskriver

regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken och ger en

överblick över departementens insatser på barn- och

ungdomsområdet (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till

Barnombudsmannens förslag på området och anser att det bör

genomföras. Motionärerna anser vidare att ett centrum för

barnfrågor bör skapas (yrkande 5). Det skulle kunna knytas

till Socialstyrelsen och få till främsta uppgift att se till att

kunskaper utvecklas och sprids till yrkesgrupper som arbetar med

barn. Motionärerna anför att Socialstyrelsens åtgärdsprogram

Barn i fokus har pågått de senaste tre åren och spritt ökad

medvetenhet och kunskap till personalen inom socialtjänsten.

Motionärerna hemställer också om ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om sektorsövergripande studier av barns villkor

(yrkande 6). Motionärerna anknyter till Socialstyrelsens

redovisning av ett regeringsuppdrag i rapporten Barns villkor i

förändringstider. Rapporten gav både positiva och negativa

signaler, heter det. Det negativa är bl.a. de farhågor

Socialstyrelsen hade för utvecklingen i storstadsområden och

deras förorters miljonprogramområden med bostadssegregation.

Motionärerna anser att Barnombudsmannen i framtiden borde hålla

samman denna typ av sektorsövergripande uppföljningsstudier av

barns villkor.

I motion So613 av Anneli Hulthén m.fl. (s) begärs också

ett tillkännagivande om en samlad dokumentation över barn- och

ungdomspolitiken både på central och kommunal nivå (yrkande

1). Vidare begärs ett tillkännagivande om vikten av att samla

barn- och ungdomsfrågorna på ett departement (yrkande 2).

Det medför svårigheter när det gäller att överblicka de

nationella mål som skall ligga till grund för planeringen av

barn- och ungdomsfrågorna i kommuner och landsting.

I motion So292 av Eva Johansson m.fl. (s) begärs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att motverka barns

och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen. Motionärerna

föreslår att ett åtgärdsprogram tas fram som syftar till

konkreta åtgärder. Programmet kan t.ex. innehålla åtgärder som

stärker barn och ungas ställning i samhället, program för

forskning om orsaker till tidig utslagning, program för hur

olika personalgruppers kunskaper om utslagningens mekanismer kan

ökas, uppbyggnaden av ett centrum för kunskap om barns och

ungdomars uppväxt och livsvillkor, kartläggning av vilka

åtgärder som behövs för att underlätta för sociala myndigheter,

skolan, polisen och andra att samverka, en bred studie av de

långsiktiga samhällsekonomiska konsekvenserna av barns och

ungdomars utanförskap jämfört med förebyggande åtgärder.

Flera motioner tar upp frågor om forskning och utveckling av

välfärdsfrågor.

Motion So293 av Rune Backlund m.fl. (c) tar upp flera

olika forskningsfrågor med anknytning till det sociala

välfärdssystemet. Motionärerna begär ett tillkännagivande om

behovet av forskning kring 2000-talets villkor för den svenska

välfärdspolitikens utformning (yrkande 1). Frågor som vi

framför allt behöver ytterligare kunskap och forskning om, som i

hög grad påverkar välfärdsstaten är, enligt motionärerna, de

sociala trygghetssystemen, arbetsmarknaden, familjesituationen

och boendet. Inget hotar välfärdsstaten mera än ett illa

utformat trygghetssystem. Behovet av ökad kunskap och forskning

är därför stort om vi skall klara av att konstruera ett nytt och

i verklig mening generellt trygghetssystem inför 2000-talet,

heter det i motionen. Vidare begärs ett tillkännagivande om att

forskningen också bör omfatta nya studier av metoder för

förnyelse av vårt sociala trygghetssystem och den offentliga

sektorn utifrån ett grundtrygghetssystem (yrkande 2). Utan

att i alltför hög grad styra forskningen anser motionärerna att

det är viktigt att tydliga signaler ges om vad forskningen bör

ge för underlag till politiska beslut. När det gäller forskning

kring välfärden och dess fördelning anser motionärerna att

forskningen skall utgå även från olika grundtrygghetsperspektiv,

eftersom det är genom ett socialt grundtrygghetssystem som

välfärden kan fördelas rättvist. Motionärerna begär också ett

tillkännagivande om behovet av framtidsstudier för att fånga

mångfalden av de preferenser nuvarande ungdomsgeneration kan

komma att ha till 2000-talets välfärdssystem (yrkande 3).

Det uppväxande släktet har säkert andra preferenser än vad vi

har, och det behövs kunskaper genom framtidsstudier. Nya

preferenser ställer självklart också nya krav på hur

välfärdspolitiken skall utformas, både vad gäller verksamheter

och finansiering av dessa. Vidare begärs ett tillkännagivande

om behovet av ytterligare forskning kring socialbidragen och

andra selektiva stödåtgärders betydelse i den generella

välfärden, samt samspelet mellan socialförsäkringen och

arbetsmarknaden (yrkande 5). Det saknas i dag en teoretisk

koppling mellan välfärdssystemens generella och selektiva

arrangemang. Ju fler som inte är kvalificerade för

arbetsmarknadsrelaterade trygghetsförmåner desto fler behöver

och kommer att behöva selektiva stödåtgärder, heter det.

Forskningen kring socialbidraget behöver knytas an till och

förankras i en bredare teoretisk diskussion kring

välfärdspolitiska frågeställningar och till välfärdspolitikens

utformning. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om

behovet av beteendeforskning kring nuvarande sociala

trygghetssystem och huruvida olika selektiva stöd och åtgärder

påverkat familjebilden (yrkande 7). I motionen anförs att

den ökade familjesplittringen och ensamboendet samt förändringar

i befolkningssammansättningen, med fler barn och fler äldre

personer, ställer stora krav på vårt kommande sociala

trygghetssystem. Vi behöver kunskap om huruvida tendenserna till

ökad familjesplittring är konsekvenser av hur de

familjepolitiska stöden, social- och bostadsbidragen utformats.

Motionärerna begär också ett tillkännagivande om behovet av

kunskap om barnens levnadsförhållanden och villkor (yrkande

8). I motionen anförs att en sjättedel av Sveriges befolkning

är under 16 år samt att det finns mycket få rikstäckande

undersökningar som riktar sig speciellt till barn med syfte att

beskriva barnens levnadsvillkor. När frågor kring barn som växer

upp tillsammans med en förälder har aktualiserats, har det

oftast skett i debatten om missbruk och ungdomsvåld. Denna

negativa ungdomsdebatt måste i högre grad än tidigare mera

grundas på faktiska förhållanden än lösa antaganden. Slutligen

begärs ett tillkännagivande om behovet av kunskap om

ensamförsörjande kvinnors levnadsförhållanden och villkor

(yrkande 9). Unga kvinnors etableringssvårigheter och de

äldre kvinnornas hälsoproblem och marginella positioner i de

generella trygghetssystemen framträder som distinkta

riskpositioner för de ensamförsörjande kvinnorna.

Ensamförsörjande kvinnor har hög risk att hamna i ett långvarigt

socialbidragsmottagande, heter det i motionen.

I några motioner begärs stöd i mer allmänna ordalag till

forskning på välfärdsområdet, nämligen i So250 av Gudrun

Schyman m.fl. (v) (yrkande 7), So271 av Anita Persson m.fl.

(s) och So286 av Eva Arvidsson m.fl. (s). I motionerna

So250 och So271 betonas vikten av nationell forsknings- och

utvecklingsverksamhet vid lokala och regionala centra men även

vikten av internationellt utbyte. I båda motionerna konstateras

att vid Centrum för välfärdsforskning i Eskilstuna sker sedan

flera år ett intressant forsknings- och utvecklingsarbete inom

olika programområden. Det är kommuner, landsting och andra

aktörer i Södermanland och Västmanland som har tagit initiativ

till centret. Enligt motionärerna finns också långt framskridna

planer på att även bilda ett internationellt centrum för

välfärdsforskning. I motion So286 förespråkas bildandet av ett

institut för samhällsanalys vilket skulle kunna samordna

kunskaper och idéer samt vara ett forum som samlar erfarenheter

från olika kompetensområden och snabbt få fram sådana förslag

till lösningar på samhällsproblem att effekterna mildras eller i

bästa fall uteblir.

I motion So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om att en utvärdering angående privatiseringens

kostnader och effekter på den offentliga sektorn bör göras

(yrkande 1). Motionärerna anser att det vore värdefullt om

man kunde göra en grundlig utvärdering av de sociala experiment

som inletts under de gångna åren för att förhindra att misstag

upprepas och för att i framtiden kunna föra förnyelsedebatten på

ett sakligt plan. De få utvärderingar som hittills gjorts pekar

på ökade kostnader, uttunning av kvalitén och tendenser till

större ojämlikhet, heter det i motionen.

I motion A472 av Karin Pilsäter och Conny Sandholm (fp)

begärs ett tillkännagivande om behovet av en välfärdspolitik med

valfrihet (yrkande 4). Motionärerna anför att

skärgårdsbefolkningen har samma rätt till social välfärd och

omsorg som människor på fastlandet. Byråkrati får inte hindra

okonventionella lösningar som passar skärgårdsbefolkningens

behov och önskemål. Motionärerna anser att en välfärdspolitik

som präglas av valfrihet skapar bättre förutsättningar för

människor att bo och leva även i skärgården.

Utskottets överväganden

Sverige måste även i framtiden vara ett välfärdsland där

människor har arbete och de offentliga finanserna är i balans.

Det stora budgetunderskottet gör det nödvändigt, som regeringen

framhåller, att minska utgifterna på en rad områden. För att

vissa grupper skall skyddas måste enligt utskottet stor vikt

läggas vid att besparingarna skall delas av alla medborgare.

Att alla, oberoende av inkomst, har tillgång till bra

barnomsorg, god utbildning samt hälso- och sjukvård och

äldreomsorg av hög kvalitet är, enligt utskottet, vid sidan av

möjligheten att försörja sig genom eget arbete, det som främst

skapar jämlika och rättvisa villkor i ett samhälle. I ett vidare

perspektiv bidrar rättvist fördelade välfärdstjänster till

sammanhållningen i samhället och utgör därmed också ett värn för

demokratin.

I arbetslöshetens och den ekonomiska krisens spår finns nu,

som framhålls i propositionen, mycket oroande tendenser på en

rad samhällsområden. Vissa grupper, främst invandrare,

ensamstående föräldrar och deras barn samt ungdomar, fick redan

under 1980-talet sina villkor försämrade. Under 1990-talet har

försämringarna fortsatt för dessa grupper, samtidigt som det

tillkommit nya problem, framför allt relaterade till den höga

arbetslösheten. En hög bestående arbetslöshet är det största

hotet mot välfärden och en rättvis fördelning av resurserna i

samhället. Socialbidragskostnaderna har stigit påtagligt under

hela 1990-talet och bidragstiderna blir allt längre.

Socialbidragstagarna är i stor utsträckning yngre människor.

Hälften av dem är under 25 år.

Boendesegregationen tenderar att öka, framför allt i

storstadsregionerna, liksom skillnaderna mellan "rika" och

"fattiga" kommuner, när det gäller inkomster, utbildningsnivå,

antalet arbetslösa m.m. Den ekonomiska krisen har slagit hårdast

i områden och bland grupper som redan befinner sig i en utsatt

position. Bland dessa är många första och andra generationens

invandrare.

Vissa förortsområden i de största städerna domineras nu helt

av människor med invandrarbakgrund med mycket ringa kontakt med

befolkningen i övrigt. Integrationen i samhället för dessa

människor försvåras därmed avsevärt. Fler arbetslösa finns i

dessa områden än i övriga landet. Socialbidragsberoendet är

högre och kostnaderna i dessa kommuner för socialbidrag har ökat

markant. I dessa bostadsområden bor också andra ekonomiskt svaga

grupper och människor med olika sociala problem. Det finns i

dessa områden en ökande social instabilitet med inslag av

otrygghet, utanförskap och kriminalitet. Om inget nu görs är

risken stor att problemen permanentas och att skadorna blir

irreparabla. Risken för konfrontationer mellan olika etniska

grupper kan öka. I USA liksom i flera europeiska länder finns

exempel på slumdistrikt som uppstått för att ingenting gjorts åt

situationen. En sådan utveckling måste enligt utskottet

förhindras i Sverige.

De ensamstående föräldrarnas situation har under 1990-talet

försämrats ytterligare. Varannan ensamstående förälder har

svårigheter att klara de löpande utgifterna. Detta är enligt

uppgift fyra gånger så vanligt bland dessa föräldrar som bland

samboende utan barn.

Ungdomarna är en av de grupper som drabbats hårdast av

försämringar under senare år. Andelen ungdomar bland de

arbetslösa är i Sverige större än i de flesta andra europeiska

länder. I ett väl fungerande samhälle måste ungdomarna ges

möjlighet att vara med i arbetslivets gemenskap och känna sig

efterfrågade och behövda. Dagens ungdomar är morgondagens vuxna

med ansvar i framtidens samhälle. Livsvillkoren för ungdomarna i

dag påverkar i stor utsträckning hur de i sin tur klarar rollen

att ta hand om sina barn.

Alkoholkonsumtionen bland ungdomar ökar av allt att döma igen,

speciellt bland flickor, och alkoholdebuten sker dessutom vid

allt lägre ålder. Detta är oroande, av flera skäl. Våldsbrotten

ökar också bland unga och i anslutning till nöjeslokaler. Våldet

blir också grövre bl.a. som en följd av att ungdomar nu i större

utsträckning än tidigare är beväpnade. Gärningsmannen är

alkoholpåverkad vid 70--80 % av våldsbrotten. De högsta

brottsnivåerna och det mest omfattande alkohol- och

narkotikamissbruket finns i storstäderna.

Missbruket av dopningspreparat ger också anledning till oro.

Mot bakgrund av uppgifter om ett ökat icke-medicinskt bruk av

anabola steroider och andra dopningsmedel och samband mellan

dopning och allvarliga våldsbrott anordnade utskottet nyligen en

offentlig utfrågning. Utskottet behandlar dopningsfrågan i ett

särskilt betänkande.

En omfattande utredningsverksamhet har igångsatts med uppgift

att analysera problemen vad gäller den allmänna välfärden och

den sociala utvecklingen samt föreslå förbättringar på olika

områden.

Regeringen tillkallade i höstas en Invandrarpolitisk

utredning för en översyn av invandrarpolitiken. Enligt

direktiven (dir. 1994:130) skall kommittén bl.a. överväga

särskilda åtgärder i s.k. invandrartäta bostadsområden, bl.a.

mot boendekoncentration och dess konsekvenser. Kommittén skall

analysera drivkrafterna bakom och eventuella olägenheter med

koncentrationen av invandringen till vissa kommuner samt

överväga hur sådana olägenheter kan motverkas. Utredningsarbetet

skall vara avslutat den 31 december 1995.

Regeringen har i dagarna beslutat nya direktiv för

Storstadsutredningen (dir. 1995:35). Utredningen

skall arbeta som en kommitté med företrädare för de tre

storstadsområdena. Sammanfattningsvis skall kommittén ha till

uppgift att i dialog med berörda i områdena föreslå och initiera

åtgärder som syftar till att skapa bättre förutsättningar för

att i bostadsområdena i storstäderna ta till vara de olika

resurser och möjligheter som finns och som kan användas för en

positiv utveckling, särskilt vad beträffar barn och ungdom med

svåra uppväxtförhållanden. Kommittén skall för att fullfölja

sitt uppdrag bl.a. genomföra en kartläggning av de

åtgärdsprogram och andra aktiviteter inom framför allt social-,

utbildnings- och arbetsmarknadsområdena som kan ha betydelse för

en positiv utveckling i de aktuella bostadsområdena. Kommittén

skall vidare lämna förslag till riktlinjer hur bostadsområdena

bättre än för närvarande skall kunna ta till vara sina totala

resurser, i form av myndighetsinsatser och ideella insatser, i

samverkan och utan hinder av traditionella uppgiftsgränser samt

ta initiativ till och genomföra konkreta projekt. Kommittén

skall också föreslå behövliga förändringar av lagteknisk,

finansiell och organisatorisk natur för att bättre samordning

och samverkan mellan olika myndigheter och samhällssektorer

skall kunna uppnås. Kommittén skall senast den 1 oktober 1995

redovisa behovet av åtgärder som behöver vidtas för att nå den

samordning och samverkan som beskrivs i direktiven.

Utredningsuppdraget skall slutredovisas senast den 1 juli 1997.

Direktiv till en bostadspolitisk utredning har nyligen

beslutats (dir. 1995:20). En utredning med parlamentarisk

förankring skall ta fram underlag för beslut om bostadspolitiken

på längre sikt. Uppgiften är att precisera målen för en fortsatt

social bostadspolitik och ge förslag om lämpliga medel för

genomförandet av dem. Enligt direktiven rör huvuddelen av

uppdraget bostads- och fastighetsekonomiska frågor samt

kommunernas ansvar inom bostadsförsörjningen. Förslagen skall

inordnas i en sammanhållen politik för att öka integrationen och

motverka segregationen inom samhällslivets alla områden. I

direktiven anges bl.a. följande om kommunernas roll i

bostadsförsörjningen. Uppgiften på bostadsförsörjningens område

kommer i stor utsträckning att gälla att tillföra de redan

byggda områdena nya funktioner för att inom dem kunna tillgodose

nya gruppers behov, men också för att bryta en tidigare

ensidighet i områdenas utformning och en allt tydligare

segregation mellan olika grupper av medborgare i kommunen. En

segregationsprocess som tillåts gå tillräckligt långt blir lätt

självgående, heter det. Bristande känsla av samhörighet övergår

i främlingskap, otrygghet och oförståelse inför dem som upplevs

tillhöra de andra. Att bryta utvecklingen mot tilltagande

segregation för att i stället öka den trygghet som följer av

igenkännande och förmåga till inlevelse och att på så vis

återskapa samhörigheten är enligt direktiven en av vår tids

viktigaste uppgifter. Kommunernas centrala roll inom de flesta

av de ansvarsområden som berörs av en sammanhållen politik för

att öka integrationen och moverka segregationen är uppenbar.

Bostadspolitiken är enligt direktiven bara ett av dessa områden.

I direktiven nämns vidare att frågor om bl.a. segregation även

behandlas -- från andra infallsvinklar än bostadspolitiska -- av

Kommittén för översyn av invandrarpolitiken och Utredningen om

levnadsvillkor i storstadsområden, med vilka utredningen skall

samverka. Utredningsarbetet skall i sin helhet vara genomfört

senast vid utgången av september 1996.

Utskottet har vidare erfarit att Civildepartementet kommer att

ta initiativ till en demokratiberedning med uppdrag att

föreslå åtgärder som ökar medborgarnas inflytande och

delaktighet i samhällsutvecklingen. Enligt direktiven innebär

skillnader i levnadsvillkor att många medborgare inte alls är

med och påverkar samhällsutvecklingen. I vissa bostadsområden i

storstäderna är valdeltagandet lågt och en stor del av

befolkningen politiskt passiv. I direktiven konstateras att i

Storstadsutredningens arbete är befolkningen den viktigaste

resursen, och en aktiv dialog med befolkningen i de aktuella

bostadsområdena måste eftersträvas. Enligt Demokratiberedningens

direktiv är det särskilt angeläget att följa vilka mönster för

medborgerliga aktiviteter som uppstår i förändringsarbetet.

Socialstyrelsen har nyligen publicerat en rapport om

Invandrares hälsa och sociala förhållanden (SoS-rapport 1995:5).

Rapporten består av sju fristående artiklar som bör ses som

pusselbitar till bilden av invandrares hälso- och sociala

situation. I rapporten konstateras att invandrare i Sverige är

en utsatt grupp både vad gäller hälsa och sociala förhållanden.

De är mer sjukskrivna än infödda svenskar, förtidspensioneras

oftare och lever på socialbidrag i större utsträckning än

infödda svenskar. Enligt rapporten finns det inte någon enkel

förklaring till att situationen ser ut som den gör.

I Socialdepartementet har startats ett så kallat

Välfärdsprojekt. Projektet har till syfte att samla

kunskaper och initiera forskning om hur det svenska samhället

och välfärden har förändrats och att ge underlag för en bred

diskussion och till förslag om hur välfärden kan utvecklas för

att kunna möta nya förutsättningar och framtida problem. Arbetet

skall bedrivas öppet och utåtriktat. En viktig del i detta

arbete är att kartlägga risken för att vissa grupper skall falla

igenom samhällets skyddsnät och marginaliseras.

Sverige deltar aktivt i internationellt socialpolitiskt

samarbete såväl på nordisk som europeisk och global nivå.

Nordiska rådet har nyligen tagit ställning till ett program för

nordiskt social- och hälsosamarbete 1995--2000. Inom EU deltar

Sverige i arbetet med ett nytt s.k. fattigdomsprogram. Det

förslag som för närvarande bearbetas knyter an till tidigare

program. Målet är att främja ekonomisk och social integration av

de mest utsatta grupperna i samhället, främja solidaritet och

aktivt medborgarskap. Programmet bygger på tre grundprinciper.

För det första skall insatserna vara mångsidiga, flersektoriella

och utgå från en helhetssyn. För det andra skall projekt inom

programmet bygga på kontakt och samarbete mellan de aktörer som

deltar hos lokala myndigheter, frivilliga organisationer,

företag m.fl. För det tredje förutsätts delaktighet av de

utsatta själva när det gäller aktiviteter och åtgärder inom

projekten.

Tidigare i denna månad har i FN:s regi ordnats ett

Världstoppmöte om social utveckling. På toppmötet behandlades

bl.a. frågor om utrotande av fattigdom, skapande av produktiv

sysselsättning och främjande av social integration.

I årets budgetproposition (bil. 11 s. 138) föreslås att

under nästa budgetår särskilda medel om 125 miljoner kronor

avsätts för insatser i områden med stor andel invandrare. De

särskilda medlen skall enligt regeringen användas för att stärka

kompetensen och öka arbetskraftsdeltagandet bland de boende i

dessa områden samt konkret bidra till en god social utveckling

och förhindra utanförskap. I propositionen framhåller regeringen

att Storstadsutredningen och Invandrarpolitiska utredningen

arbetar med att bryta den negativa utvecklingen i ett

långsiktigt perspektiv, medan den nu föreslagna ekonomiska

satsningen avser omedelbara åtgärder för att ge dem som bor i

dessa segregerade områden likvärdiga förutsättningar vad gäller

t.ex. arbete och utbildning.

Under den allmänna motionstiden väcktes ett stort antal

motioner med förslag som på olika sätt rör den allmänna

välfärden. Mera allmänt hållna motionsyrkanden och yrkanden som

rör socialtjänsten, bl.a. frågor om utslagning, om utvecklingen

av socialbidragen, om omsorgen om barn och ungdomar och om

missbruk har remitterats till socialutskottet och behandlas i

detta betänkande eller i kommande betänkanden av

socialutskottet. Till justitieutskottet,

socialförsäkringsutskottet, utbildningsutskottet,

arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet har remitterats

motioner inom dessa utskotts beredningsområden.

Socialutskottet är mycket positivt till de utredningsinitiativ

som tagits men anser att flera av de frågor som nu behandlas

kräver sektorsövergripande överväganden och åtgärder. Det sätt

på vilket samhället är organiserat, och detta gäller även

arbetet i riksdagen och regeringskansliet, försvårar den

helhetssyn och det långa perspektiv på dessa frågor som

utskottet förordar. Även sektoriella åtgärder i ett kort

perspektiv måste enligt utskottet bottna i en övergripande och

långsiktig strategi för välfärd, arbete, trygghet m.m.

Utskottet delar inställningen i motionerna Ju809, Sf635 och

So267 att kraftfulla och målinriktade insatser nu måste vidtas

på flera områden för att motverka boendesegregationen,

arbetslösheten och utslagningen i samhället. Inställningen är

väl förenlig med regeringens uttalanden i budgetpropositionen.

Ett led i detta arbete måste vara en förbättrad boendeplanering

för att göra boendemiljön i vid bemärkelse i bostadsområden med

stora sociala problem mer attraktiv. En viktig del i detta

arbete är också att hålla uppe standarden i utbildningen. För

att ta ett exempel så är det helt oacceptabelt att många

ungdomar i invandrartäta områden, som är födda i Sverige, går ut

grundskolan utan att kunna tala eller skriva svenska i någon

rimlig mening. För att ändra dessa förhållanden krävs inte

enbart ändrade förhållanden på skolans område. Viktigt är också

ökade kontakter mellan ungdomar från dessa områden och andra

ungdomar och vuxna. I dessa områden tappar människorna naturligt

nog framtidstron och tilltron till samhällets förmåga och vilja

att avhjälpa problem. En fortsatt nedrustning och förslumning

kommer att leda till mycket stora samhällskostnader i ett längre

perspektiv. Regeringens förslag om särskilda medel för insatser

i invandrartäta bostadsområden är enligt utskottet mycket

positivt. Kraftfulla insatser behövs också mot det ökande våldet

i samhället och mot missbruket av alkohol, narkotika och

dopningspreparat. En samordning av kommuners och landstings

insatser på detta område är nödvändig. Det behövs en samordning

av insatserna mellan t.ex. sociala myndigheter samt

arbetsmarknads- och utbildningsmyndigheter. I sammanhanget bör

övervägas om de statliga trygghetssystemen är utformade så att

de kan möta de problem som vi nu ställs inför. Utskottet anser

att den fråga som tas upp i motion So267 bör beaktas, nämligen

om de statliga bidragen till kommuner och landsting är utformade

så att de stöder de kommunala myndigheternas ansträngningar att

skapa goda sociala förhållanden för sin befolkning. Motionären

nämner som exempel att den höga arbetslösheten bland flyktingar

och invandrare i vissa kommuner gör att gruppen

socialbidragstagare blir mycket hög i dessa kommuner. Även andra

förhållanden, t.ex. social isolering och psykiska problem,

medför större krav på vård, omsorg och annan social service i

vissa kommuner.

I motionerna So277, So278, So290 och Kr1 förs fram olika

förslag till utredningsaktiviteter. Utskottet instämmer i stora

delar i förslagen men anser att önskemålen bör kunna beaktas

inom ramen för pågående utredningsarbete. Utskottet vill

särskilt framhålla behovet av sektorsövergripande insatser för

att komma till rätta med problem som boendesegregation,

arbetslöshet och utslagning. Risk finns annars att insatser på

ett område vidtas utan att konsekvenserna på andra områden eller

för helheten beaktas. En samordning behövs av främst social-,

arbetsmarknads-, bostads-, utbildnings-, flykting-,

invandrings-, kultur- och kriminalpolitiken när det gäller

allmänna välfärdsfrågor. En samordnad beredning och bedömning

bör sålunda enligt utskottet göras av förslagen från de

utredningar som arbetar på detta område.

En samlad bild behövs också av välfärden mot bakgrund av den

ekonomiska utvecklingen, arbetslösheten, boendesegregationen och

besparingarna inom stat och kommun. En sådan samlad uppfattning

om utvecklingen behövs bl.a. för att motverka ytterligare

försämringar för redan utsatta grupper och för att underlätta en

rättvis fördelning av samhällsresurserna vid kommande svåra

prioriteringar. Här behövs underlag från myndigheter som

Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån men även från

forskningen. Sådana underlag -- t.ex. Socialstyrelsens Social

rapport 1994 och Folkhälsorapport 1994 -- finns redan men bör

kunna utvecklas ytterligare och även utnyttjas bättre.

Flera motioner, So225, So232, So233, So256, So261 och So276,

tar särskilt upp barnens och ungdomarnas villkor när

förändringar sker genom bl.a. omstrukturering, arbetslöshet och

besparingar. Flera omständigheter pekar enligt motionärerna på

barns och ungas utsatthet i dagens samhälle. Några motioner

efterlyser ett centralt måldokument som beskriver regeringens

samlade syn på barn- och ungdomspolitiken samt

sektorsövergripande studier av barns villkor. För de barn som

befinner sig i riskzonen finns det enligt motionärerna anledning

till oro. Det behövs enligt dem en mer samlad genomgång, analys

och förslag på insatser för barn i riskzonen. Några motionärer

anser att en barn- och ungdomskommission borde tillsättas med

uppdrag att analysera situationen för särskilt utsatta barn samt

föreslå en strategi för att ge dessa barn en mer gynnsam

utveckling. Några motionärer vill samla barn- och

ungdomsfrågorna i ett departement. Andra motionärer föreslår att

ett åtgärdsprogram som syftar till konkreta åtgärder tas fram.

Programmet skulle t.ex. kunna innehålla åtgärder som stärker

barn och ungas ställning i samhället, program för forskning om

orsaker till tidig utslagning, program för hur olika

personalgruppers kunskaper om utslagningens mekanismer kan ökas,

uppbyggnaden av ett centrum för kunskap om barns och ungdomars

uppväxt och livsvillkor, kartläggning av vilka åtgärder som

behövs för att underlätta för sociala myndigheter, skolan,

polisen och andra att samverka. Vidare finns det behov av en

bred studie av de långsiktiga samhällsekonomiska konsekvenserna

av barns och ungdomars utanförskap jämfört med satsningar på

förebyggande åtgärder.

Flera motionärer anser att det inte finns något klart uttalat

"barnperspektiv" i forskningen. Ett samlat löpande informations-

och redovisningssystem skulle behövas för en samlad faktabild om

barnen i Sverige.

Den förra regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att

beskriva utvecklingen av barns villkor med anledning av det

förnyelsearbete och de besparingar som pågår i kommuner och

landsting. Socialstyrelsen har redovisat uppdraget i rapporten

Barns villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och

utvärderar 1994:4). I rapporten redovisades bl.a. att

kommunernas besparingar under 1993 och 1994 väntades bli något

större i verksamheter som riktas till barn och unga än i den

totala kommunala verksamheten. Speciellt stora var besparingarna

i storstadsregionerna. Socialstyrelsen drar slutsatsen att inte

alla barn i storstäder och förorter löper större risk att råka

ut för försämringar än andra barn. Skälet är i stället att det i

storstadsregionerna finns ett stort antal barnrika delområden

med hög koncentration av invandrare, ekonomiskt svaga grupper

och människor med psykosociala problem. Enligt Socialstyrelsen

finns det särskilda skäl att åter uppmärksamma dessa

bostadsområden och överväga vilka åtgärder som behövs där.

Socialstyrelsen framhåller att mycket talar för att de negativa

utvecklingstendenserna i sådana områden förstärks samt att

förutsättningarna för att kompensera barnen med individuella

särlösningar blir sämre.

Socialstyrelsen har vidare sedan år 1991 haft ett uppdrag att

genomföra ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen inom

socialtjänstens individ- och familjeomsorg när det gäller

arbetet med barn som far illa och deras familjer. Detta projekt,

Barn i fokus, kommer att avslutas under våren med en redogörelse

för Socialstyrelsens slutsatser av projektet.

Barnombudsmannen föreslår i sin första årsrapport, som

överlämnades hösten 1994, bl.a. att regeringen i samband med

budgetpropositionen redovisar ett centralt måldokument som

beskriver regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken

och ger en överblick över departementets insatser på barn- och

ungdomsområdet (Hallå där! s. 27). Förslagen bereds för

närvarande i Socialdepartementet. Barnombudsmannen har vidare

fått ett regeringsuppdrag med innebörd att samordna

sektorsövergripande uppföljningsstudier. Det innebär en

samordning av utredningar och projekt inom olika myndigheter som

berör barn- och ungdomsfrågor. Den kunskap som kommer fram är

tänkt att utgöra underlag för att peka på missförhållanden

respektive föreslå åtgärder för att förbättra barns villkor.

Enligt tilläggsdirektiven (dir. 1994:156) till Barn- och

ungdomsdelegationen (Ju 1983:01) skall delegationen bl.a. mot

bakgrund av de stora ekonomiska, sociala och kulturella

förändringar som sker i samhället ge synpunkter på

samhällsutvecklingen utifrån en helhetssyn på barns och

ungdomars situation och uppväxtvillkor. Skillnader i välfärd

mellan olika barn och ungdomar skall vidare uppmärksammas.

Delegationen skall löpande redovisa resultatet av sitt arbete

till regeringen.

Regeringen har slutligen i skrivelsen 1994/95:127

Ungdomsfrågor lämnat en samlad redogörelse för förslag och

åtgärder i årets budgetproposition som särskilt rör ungdomar. I

skrivelsen redovisas samlat bl.a. frågeställningar kring

ungdomars uppväxtvillkor, bostad, ekonomi, livsstil och

brottslighet. De övergripande målen för Ungdomsstyrelsen, vilken

sedan den 1 juli 1994 är central förvaltningsmyndighet för

ungdomsfrågor, är att främja goda uppväxtvillkor för ungdomar

samt att verka för att unga människor görs delaktiga i

samhällsutvecklingen. Ungdomsstyrelsen skall arbeta

sektorsövergripande och ha en kontinuerlig kontakt med

kommunerna när det gäller att följa ungdomars villkor i

samhället. Våren 1996 skall Ungdomsstyrelsen lämna en omfattande

rapport till regeringen om ungdomars uppväxtvillkor och lämna

förslag till åtgärder.

Utskottet instämmer i de nu aktuella motionerna, som är väl

förenliga med regeringens uttalanden i dessa delar i

budgetpropositionen. Den höga arbetslösheten och de ekonomiska

problem som den för med sig för många familjer ökar också

riskerna för att allt fler barn blir otrygga och far illa.

Enligt utskottets mening är insatser för att åstadkomma balans

och tillväxt i ekonomin samt skapa arbete av grundläggande

betydelse för barnens och ungdomarnas välfärd. För

invandrarbarn, liksom för andra barn och ungdomar, är generella

insatser som bidrar till att minska orättvisorna och skapa en

mer rättvis fördelning i samhället avgörande för att villkoren

skall kunna förbättras.

Socialnämnden är enligt socialtjänstlagen skyldig att i

samarbete med den unges familj försöka åtgärda problemen i den

unges uppväxtmiljö. Utskottet anser, mot bakgrund av vad som

påtalas i motionerna, att det nu är extra viktigt att alla

inblandade parter, såväl myndigheter som organisationer och

allmänheten, mobiliseras i försöken att bryta den negativa

utvecklingen när det gäller missbruk av alkohol och andra droger

samt ungdomsvåld. Utskottet anser att det är nödvändigt med

ökade satsningar på tidigt samarbete mellan polis, frivård,

skola, föreningar, arbetsmarknadsmyndigheter, föräldrar och

ungdomarna själva för att försöka finna nya vägar som leder till

en lösning av dessa problem. Det förebyggande arbetet bland barn

och ungdomar måste enligt utskottets mening ske på bred front,

dvs. över de traditionella sektorsgränserna, för att åstadkomma

hållbara lösningar för framtiden. Sambanden mellan arbetslöshet,

utslagning, våld och missbruk måste enligt utskottet

uppmärksammas mer.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla vikten av att barn som

tidigt visar tecken på att utvecklas ogynnsamt uppmärksammas och

att åtgärder vidtas. Detta kräver ofta samarbete mellan

föräldrar, skola, barnomsorg, socialtjänst och hälso- och

sjukvård. Det är viktigt att den kunskap och erfarenhet som

byggts upp genom forskning, utvecklingsarbete och på annat sätt

kontinuerligt förs vidare till berörda personalgrupper för att

vidareutveckla arbetet inom socialtjänsten.

Ett samlat, löpande informationssystem, som föreslås av vissa

motionärer, bör enligt utskottet övervägas för att ge en bättre

faktabild av barnens situation i samhället. Ett "barnperspektiv"

i forskningen skulle också kunna bidra till en större kunskap om

barnens förhållanden. I barnkonventionen anges att "barnets

bästa" skall vara en ledstjärna vid alla de åtgärder till skydd

för barn och unga som vidtas inom socialjtänsten. För att få

kunskap om "barnets bästa" måste barn och unga därför själva få

komma till tals på ett tydligt sätt. Denna rätt att få föra fram

sin åsikt finns inskriven i konventionen (artikel 3 och 12).

Flera motioner, So250, So271, So286, So293 och A472, vill ha

en ökad forskning om olika välfärdsfrågor. I motion So293 (c)

förs fram förslag bl.a. om 2000-talets villkor för

välfärdspolitiken, om förnyelse av de sociala trygghetssystemen,

om barnens och de ensamstående kvinnornas levnadsförhållanden

och villkor. I andra motioner betonas vikten av nationell

forsknings- och utredningsverksamhet vid lokala och regionala

center. I en motion förespråkas ett institut för samhällsanalys.

I ytterligare en motion begärs en utvärdering av

privatiseringens kostnader och effekter på den offentliga

sektorn. Krav ställs i en motion på en välfärdspolitik som

präglas av valfrihet.

Välfärdsforskningen i Sverige fick en fastare bas genom

riksdagens beslut år 1990 att inrätta Socialvetenskapliga

forskningsrådet (SFR), vars mandat omfattar stöd till

välfärdsforskning i vid mening (grundforskning och

tillämpningsforskning inom socialvetenskap, socialpolitisk och

folkhälsovetenskap). SFR stöder forskningen inom många olika

discipliner vid samtliga universitet. Tyngdpunkten ligger vid

samhällsvetenskapliga ämnen som sociologi, socialt arbete och

psykologi samt samhällsmedicin. Rådet skall informera om

kunskapsläget och om aktuell forskning.

Den ämnesmässiga bredden i forskningen är stor och täcker

samtliga de problemområden som aktualiseras av motionerna.

Exempel på aktuella satsningar av SFR är högre forskartjänster

beträffande socialpolitik med inriktning mot fattigdoms- och

fördelningsfrågor samt arbetslöshet.

Forskningsprojekt med anknytning till välfärdsfrågor pågår

också vid universiteten och vid Institutet för framtidsstudier.

Välfärdsstatens målsättningar är i många länder allt svårare

att uppnå på grund av den begränsade ekonomiska tillväxten.

Detta har stimulerat den forskning som belyser välfärdens

utveckling och socialpolitiken som ett instrument att påverka

denna utveckling. Centrala frågor för forskning om och för

välfärd är levnadsvillkorens fördelning i befolkningen och

effekten av socialpolitiska åtgärder inom arbetsmarknad,

socialförsäkring, socialtjänst, barnomsorg och äldreomsorg,

insatser för handikappade osv.

Svensk välfärdsforskning är av hög kvalitet och har gott

internationellt anseende. Den internationella forskningen

uppmärksammar också i ökande grad välfärdsfrågor. Ett av

särprogrammen inom EU:s fjärde ramprogram för forskning där

Sverige deltar är inriktat mot socialt utanförskap och social

integration.

I Folkhälsorapport 1994 behandlas bl.a. frågor om

sambanden mellan arbetslöshet och ohälsa. Där sägs bl.a. (s.

143) att den kunskap som finns om arbetslöshetens hälsoeffekter

bygger på studier av en annorlunda arbetslöshet än den som råder

i dag. Man har framför allt studerat vad som händer manliga

medelålders arbetare vid företagsnedläggningar. Kvinnors,

tjänstemäns, ungdomars och äldres arbetslöshet är sämre belyst.

Mycket av den kunskap som finns kommer från undersökningar i

USA, där andra kulturella, ekonomiska och politiska förhållanden

gör det svårt att direkt översätta forskningsresultaten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det behövs mer

kunskap och forskning på en rad områden för att få en

helhetsbild av hur de samlade effekterna av de senaste årens

höga arbetslöshet och försämrade ekonomi men även andra

förändringar i samhället och i vår omvärld påverkar människors

levnadsvillkor.

Bättre underlag behövs för kommande politiska beslut om

välfärdspolitiken. Det behövs enligt utskottet mer kunskap om

bl.a. de sociala trygghetssystemen, arbetsmarknaden, familjernas

situation och boendet. Mer kunskap behövs också om hur hot om

utslagning och segregering bör mötas. S.k. framtidsstudier

behövs också för att fånga mångfalden av de preferenser som den

nuvarande ungdomsgenerationen har och kommer att ha till

2000-talets välfärdssystem.

Utskottet delar även uppfattningen att det är viktigt med

nationell forsknings- och utvecklingsverksamhet vid lokala och

regionala center.

Utskottet instämmer i regeringens uttalanden i

budgetpropositionen i dessa delar. Utskottet ställer sig också

bakom huvudlinjerna i de motioner som behandlats och anser att

regeringen bör beakta dessa synpunkter i det fortsatta arbetet

med frågor som rör den allmänna välfärden. Vad utskottet anfört

bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So225

(fp), So232 (fp), So233 (s), So250 (v) yrkandena 1 och 7, So256

(s), So261 (v), So267 (s), So271 (s), So276 (s), So277 (s),

So278 (m), So286 (s), So290 (s), So292 (s), So293 (c) yrkandena

1--3, 5 och 7--9, So601 (fp) yrkandena 3, 5 och 6, So613 (s),

Ju809 (c) yrkande 2, Sf635 (fp) yrkande 8, Kr1 (s) och A472 (fp)

yrkande 4.

Familjepolitiken

Motioner

I motion So209 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om inriktningen av en politik för ökad valfrihet i välfärden

(yrkande 1). Motionärerna anför att familjen och den

enskilde individen måste ges huvudansvaret för besluten om den

egna välfärden, oavsett om det gäller barnomsorg, läkare,

äldrevård eller skola. I den borgerliga regeringsförklaringen

1991 betonades att välfärden skulle förbättras genom att en

valfrihetsrevolution skulle inledas. Syftet med förändringarna

var att öka den enskildes möjligheter att välja. Inom

familjepolitikens ram infördes vårdnadsbidraget och rätt till

skatteavdrag för barnomsorgskostnader. Enskild barnomsorg som

uppfyllde kvalitetskraven gavs rätt att få offentligt stöd.

Syftet med reformerna var att skapa valfrihet, men också att

skapa rättvisa i familjepolitiken. Även de föräldrar som valt

att inte använda sig av den offentliga barnomsorgen skulle ges

ett ekonomiskt stöd. Avdragsrätten för barnomsorgskostnader

skulle öka möjligheten att utveckla den form av barnomsorg som

passar familjen bäst. Motionärerna anser att den nya regeringens

avskaffande av vårdnadsbidraget och stoppet för enskild

barnomsorg inte endast innebär att en lagstadgad valfrihet tas

bort utan också att trycket på den offentliga barnomsorgen ökar

eftersom barnomsorgsgarantin står kvar. Mot bakgrund av detta

yrkar motionärerna att riksdagen beslutar att återinföra

avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader (yrkande 2)

och återinföra vårdnadsbidraget (yrkande 3) i enlighet med

vad som gällde före den 1 januari 1995. Vidare yrkas att

riksdagen beslutar om möjlighet till enskild barnomsorg i

enlighet med riksdagens beslut enligt betänkande 1993/94:SoU11

(yrkande 4).

Även i motion So605 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs

om att avdragsrätten för barnomsorgskostnader återinförs

(yrkande 2) liksom vårdnadsbidraget (yrkande 3), samt

att riksdagen beslutar ge möjlighet till enskild barnomsorg i

enlighet med riksdagens beslut enligt betänkande 1993/94:SoU11

(yrkande 4). Vidare begärs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

barnomsorgsgarantin (yrkande 1) och om inriktningen av den

framtida familjepolitiken (yrkande 5). Motionärerna anför

att de förändringar de föreslår innebär ett stort steg mot ökad

rättvisa och valfrihet. Långsiktigt måste en viktig grund för

valfriheten vara att man kan leva på sin lön. För att detta

skall bli möjligt krävs bl.a. skatt efter bärkraft och

försörjningsbörda. Härav följer att behovet av bidrag minskar.

Stödet till barnomsorgen skall vara helt neutralt i förhållande

till barnomsorgsform, och stödet skall gå direkt till

föräldrarna. Barnomsorgslagen bör snarast ändras i enlighet med

vad som gällde före den 1 januari 1995. Förslagen innebär att

både valfriheten och rättvisan ökar och föräldrarna kan välja

såväl graden av förvärvsarbete som inriktningen av barnomsorgen.

För att öka familjens trygghet är det angeläget att varje familj

kan spara och ha tillgång till eget grundkapital. Att kunna äga

sin bostad är också en trygghetsfaktor och den möjligheten skall

ges inom ramen för både enfamiljs- och flerfamiljsboende.

Också i motion A816 av Per Unckel m.fl. (m) begärs

tillkännagivanden till regeringen om valfrihet i

familjepolitiken (yrkande 2) och om återinförande av

vårdnadsbidraget (yrkande 3). Motionärerna anför att statens

uppgift är att stödja familjernas och individernas möjligheter

att fungera på det sätt som de själva anser rätt och riktigt.

Vårdnadsbidraget som infördes av den borgerliga regeringen var

ett steg på vägen mot valfrihet. Det innebar större rättvisa i

och med att åtminstone något offentligt bidrag till barnomsorg

utgick till alla barn oavsett barnomsorgsform. Det öppnade också

möjlighet för föräldrarna att anordna sin barnomsorg i andra

former än dem som den kommunala barnomsorgen erbjuder och gav

också större möjligheter för dem som så ville att själva vara

hemma och ta hand om sina egna barn. Motionärerna framhåller

slutligen att eftersom daghemsplats är den i särklass dyraste

tillsynsformen hade vårdnadsbidraget på sikt också blivit

samhällsekonomiskt lönsamt.

I motion So607 av Margareta E Nordenvall (m) yrkas att

barnomsorgsgarantin avskaffas (yrkande 1). Motionären menar

att förutsättningen för barnomsorgsgarantin var just

vårdnadsbidraget samt lika villkor för privat och offentlig

omsorg. Att behålla barnomsorgsgarantin utan vårdnadsbidrag kan

leda till att situationen i kommunerna blir ohållbar, att köerna

till daghemmen ökar och att kommunens ekonomi inte klarar

kostnaderna.

I motion Sf227 av Margit Gennser (m) yrkas att riksdagen

beslutar att avskaffa barnomsorgslagen (yrkande 2).

Motionären anför att barnomsorgslagen innebär att stora

ekonomiska resurser knyts upp i kommunerna utan att familjerna

har några reella alternativ att välja mellan. Barnomsorgslagen

var en del i en större kompromiss som bl.a. innefattade

vårdnadsbidraget och viss avdragsrätt från inkomsten för

kostnader för vård av barn. När delar av kompromissen avskaffas

finns det, enligt motionären, inte anledning att stå kvar vid

beslutet om barnomsorgslagen.

I motion So623 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas att

vårdnadsbidraget (yrkande 2) och avdragsrätten för styrkta

barnomsorgskostnader (yrkande 3) återinförs i den form de

hade före den 1 januari 1995. Vidare hemställs att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels

om rätt till ledighet för vård av barn under tre år (yrkande

4), dels om direktiven till den översyn som aviserats angående

familjepolitiken (yrkande 6). Motionärerna anför att

fyrpartiregeringen inledde en förnyelse av familjepolitiken. Det

första steget var avskaffandet av Lex Pysslingen. Det andra var

beslutet om barnomsorgslagen, som innebar att kommunerna ålades

att erbjuda plats i privat eller kommunal barnomsorg åt alla

barn i åldern 1 till 12 år. Det tredje steget var införandet av

vårdnadsbidraget. Syftet med vårdnadsbidraget var att utjämna de

orättvisor som fanns mellan olika barnfamiljer genom att endast

de som utnyttjade offentligt finansierad barnomsorg fick

samhällets stöd. Vårdnadsbidraget bidrog också till att hålla

nere kommunernas kostnader för barnomsorg. Motionärerna

framhåller att kommunernas kostnader för barnomsorgen kommer att

öka dramatiskt om alla som har rätt till det skulle kräva en

kommunal daghemsplats. Mot bakgrund av detta anser motionärerna

att såväl vårdnadsbidraget som rätten till avdrag för

barnomsorgskostnader bör återinföras liksom rätten till tre års

ledighet för vård av barn. Motionärerna anför att förslaget om

rätt till tre års ledighet inte belastar statskassan, men har

stor betydelse för småbarnsfamiljerna.

Slutligen framhåller motionärerna att kristdemokraterna har

förordat en översyn av det familjepolitiska stödet för att få en

överblick över familjernas verkliga ekonomiska situation.

Samhället betalar i dag drygt 80 miljarder kronor i

familjepolitiskt stöd om kommunernas barnomsorgskostnader

medräknas. När besparingar görs måste det ske på ett

fördelningspolitiskt acceptabelt sätt. Att ta ställning till ett

bidrag i taget kan ge en felaktig helhetsbild. Syftet med

översynen bör vidare vara att ge föräldrar och vårdnadshavare

större inflytande över hur resurserna används.

Motionärerna begär också tillkännagivanden till regeringen om

vad i motionen anförts om familjernas möjlighet att välja

barnomsorg (yrkande 11) och om statens och kommunernas

uppgift att anpassa sig till familjernas val (yrkande 12).

De anför att framtidens moderna familjer kommer att kräva frihet

att få välja vilken barnomsorg de vill ha. Framtidens

familjepolitik måste ge familjerna makt så att deras egna

önskemål och barnens behov sätts i centrum.

I motion A820 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nödvändigheten av att kunna välja en väl

fungerande barnomsorg (yrkande 4). För att kvinnor och män

skall ges samma möjlighet att välja mellan, eller kombinera,

hemarbete, förvärvsarbete eller studier är det nödvändigt med en

väl fungerande barnomsorg, anför motionärerna. De framhåller att

för att skapa valfrihet och rättvisa fordras ett varierat utbud

av olika barnomsorgsformer som tar hänsyn till barnens och

föräldrarnas behov och önskemål. Barnomsorg skall kunna erbjudas

i kommunal eller enskild regi och omfatta såväl föräldrarnas

omsorg i det egna hemmet som daghem, fritidshem, familjedaghem,

föräldrakooperativ och andra alternativa former, anför

motionärerna. Målsättningen måste vara att kvinnans val är ett i

verklig mening fritt val och inte ett val dikterat av politiker

och arbetsgivare eller av villkoren i olika trygghetssystem.

I motion So602 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att införa ett familjestöd, barnkonto,

fr.o.m. den 1 januari 1996. Motionärerna anför att

vårdnadsbidraget var ett första steg till en reformering av

familjestödet. Med beslutet att riva upp det har

socialdemokraterna tagit flera steg tillbaka. I

budgetpropositionen anförs nu att den utredning om

familjepolitiken som aviserades i den ekonomisk-politiska

propositionen enbart skall se över fördelningspolitiska

konsekvenser av de förslag som regeringen presenterat och som

riksdagen skall fatta beslut om under våren 1995. Motionärerna

anser att detta är en felaktig ordning. Det tidigare aviserade

utredningsarbetet bör genomföras inom ramen för en

parlamentarisk beredning och detta innan beslut om besparingar

tas. Centern föreslog i höstas att familjestödet skulle

reformeras. Motionärerna återkommer nu med förslag om att ett

samlat familjestöd införs fr.o.m. 1 januari 1996, ett s.k.

barnkonto. Förslaget innebär en sammanslagning av de nuvarande

stöden till barnfamiljerna till ett system: ett beskattat

barnkonto, lika för alla barn i åldrarna 0--6 år, som skall

ersätta föräldraförsäkringen och barnbidraget för åldersgruppen.

Uttag från barnkontot måste ske med ett lägsta belopp varje

månad under de sex åren. Den del av barnkontot som överstiger

detta lägsta månadsuttag disponeras fritt under de sex åren

efter brukarnas önskemål. Barnkontot bör vara beskattat och

pensionsgrundande. Det bör vidare kombineras med en förlängning

av rätten till full ledighet för vård av barn till det att

barnet fyllt 3 år och förkortad arbetstid till barnet fyllt 8

år. Genom att på detta sätt överlämna åt familjerna att fördela

resurserna och ledigheten utifrån den egna situationen

tillgodoses behovet av ökad valfrihet och flexibilitet, enligt

motionärerna.

Föräldrarna skall avgöra om familjestödet skall användas till

kommunalt daghem, föräldra- eller personalkooperativt daghem,

privat daghem, barnvårdare, minskad egen arbetstid eller för att

själv vårda barnet i hemmet. Barnkontot ger föräldrarna

möjlighet att aktivt påverka inte bara valet av

barnomsorgsalternativ utan även innehåll och kvalitet.

Motionärerna räknar med att avgifterna kommer att höjas inom

barnomsorgen som en följd av finansieringen av barnkontot.

Därför skall barnomsorgskostnaderna vara avdragsgilla.

Avdragsrätten knyts till de faktiska barnomsorgskostnaderna och

maximeras till det faktiska uttaget från barnkontot.

Kostnaden för barnkontot föreslås finansieras med

föräldrapenningen i dess nuvarande form och barnbidraget för

aktuell åldersgrupp. Den återstående finansieringen hämtas från

statsbidragen till kommunerna. Kostnaden för avdragsrätten för

barnomsorgskostnader beräknas kunna balanseras mot den ökade

skatteinkomst som uppstår då en del av barnbidraget blir

beskattat barnkonto.

För barn mellan 6 och 16 år skall barnbidraget, enligt

motionärerna, ligga kvar på sin nuvarande nivå. Motionärerna

säger således nej till sänkningen av barnbidragen.

I motion Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt famljestöd,

barnkonto, för föräldrar med barn i åldern 0--6 år att införas

från den 1 januari 1996 i enlighet med vad i motion So602 samt i

denna motion föreslås (yrkande 11). Motionärerna anser att

det nuvarande stödet gynnar höginkomsttagare och missgynnar

föräldrar med låga inkomster. Centern anser att alla barn och

alla föräldrar bör få en lika stor del av statens stöd.

Barnkontot uppfyller detta mål.

I motion Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätt till tjänstledighet under tre år

(yrkande 3). Motionärerna anför att barn har rätt att känna

trygghet under barndomen. För att ge barnen bästa möjliga

uppväxt krävs en familjepolitik som underlättar för föräldrarna

att ta sig tid att vara med sina barn. Det måste, enligt

motionärerna, skapas bättre förutsättningar för

småbarnsföräldrar att flexibelt planera så att barnens behov av

sina föräldrar kan tillgodoses.

Arbetslivets förståelse för småbarnsföräldrarnas situation måste

öka, och därför behövs en förlängd rätt till ledighet.

I motion So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen dels beslutar att 18 § socialtjänstlagen från den 1

januari 1996 skall ges den lydelse som paragrafen hade fram till

den 1 januari 1995 (yrkande 5), dels att lagen (1987:442) om

försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning skall återfå

den lydelse som gällde före riksdagsbeslutet med anledning av

proposition 1994/95:61 (yrkande 6). Motionärerna anför att

den barnomsorgsgaranti som den borgerliga regeringen införde

hade två bärande inslag. För det första skulle alla barn från

ett till och med tolv års ålder få rätt till barnomsorg utanför

hemmet. För det andra skulle kommunerna bli skyldiga att ge stöd

till enskilda daghem och fritidshem, ett stöd som inte oskäligt

fick avvika från kommunens kostnad per barn i motsvarande

verksamhet. Tanken var att de ekonomiska villkoren skulle vara

desamma för kommunala och privata daghem. Föräldrarnas val

skulle vara avgörande. Motionärerna föreslår nu dels att

socialtjänstlagen ändras, dels att lagen om försöksverksamhet

med kommunaltillståndsprövning ändras så att kommunerna endast

får fästa avseende vid sökandes lämplighet att bedriva

verksamheten och vid ändamålsenligheten av lokalerna.

I motion So620 av Bo Könberg och Anne Wibble (båda fp)

yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

omläggningen av barnstödet enligt vad som anförts i motionen.

Motionärerna anför att de allmänna barnbidragen är en viktig del

av den generella välfärdspolitiken och syftar till att något

utjämna standarden mellan barnfamiljer och hushåll utan barn.

Barnbidragen har hela tiden setts som en del av skattesystemet,

dvs. som ett medel att anpassa skatterna till olika familjers

skattebörda. Före år 1948 skedde denna omfördelning till

barnfamiljerna genom avdrag på skatten. Motionärerna pekar på

att barnbidragen i dag redovisas som en offentlig utgift och

ökar omslutningen av budgeten med detta belopp. Hade utgiften i

stället utgått i form av en skatterabatt skulle både utgifter

och inkomster för staten varit motsvarande lägre. Uppgiften att

skapa balans i de offentliga finanserna fokuseras, enligt

motionärerna, med rätta på de offentliga utgifterna. Dessa är

för närvarande drygt 70 % räknat som andel av

bruttonationalprodukten, BNP. För Sveriges del blåses både

utgifts- och skattekvoten upp av t.ex. tekniken med barnbidrag i

stället för skatterabatt liksom av det faktum att inkomster av

socialförsäkringar är skattepliktiga och således högre än om de

utbetalats netto efter skatt. Motionärerna anför att det skulle

kunna vara till Sveriges fördel att överväga förändringar i

redovisnings- och utbetalningsteknik som sänker de redovisade

utgifts- och skattekvoterna. Många internationella publikationer

redovisar utgiftskvoter som viktiga nyckeltal för olika

ekonomier. Motionärerna anser också att det skulle vara svårare

för regeringen att spara på barnbidragen om de utformades som en

skatterabatt. Det skulle då bli tydligt att det innebar en

riktad skattehöjning till barnfamiljerna, vilket ju är den

faktiska innebörden av minskat barnbidrag enligt motionärerna.

I motion So618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om införandet av sex timmars arbetsdag som ett

led i familjepolitiken (yrkande 2). Motionärerna framhåller

att familjepolitiken är en del i den generella

välfärdspolitiken. Nya mål har under senare år tillkommit i

familjepolitiken, som att öka möjligheterna att kombinera

förvärvsarbete och familj. Utgångspunkten har varit att kvinnor

och män skall kunna förvärvsarbeta och ha familj på lika

villkor. Föräldraförsäkringen, den utbyggda barnomsorgen,

utvecklingen av äldreomsorgen m.m. spelar en viktig roll för att

svenska kvinnor förvärvsarbetar i nästan lika stor utsträckning

som män, men också föder nästan flest barn i hela Europa, anför

motionärerna.

I debatten har ibland jämställdheten mellan könen satts i

motsatsställning till barnens bästa. Motionärerna anser att det

tvärtom är så att de i högsta grad hänger ihop. Barn har rätt

till båda sina föräldrar. Att kvinnor kan delta i samhällslivet

på samma villkor som män gynnar också barnen. Om inte kvinnor

ges möjligheter att dela makten i samhället och omsorgsansvaret

med männen, så tillvaratas inte heller barnens intressen på

bästa sätt.

Motionärerna framhåller att dagens familjer är hårt pressade

och att kvinnor, som fortfarande ofta har huvudansvaret för barn

och hem, slits hårt av dubbelarbete. Sextimmarsdagen är det

naturliga steget för att skapa ett bättre samhälle i stort,

enligt motionärerna, men framför allt skulle fördelarna komma

att bli uppenbara på familjelivets område. En förkortad

arbetsdag skulle ge tid för familj, arbete och studier för både

kvinnor och män. Först då skulle det gå att tala om reell

valfrihet, heter det. En förkortad arbetstid skulle också leda

till att många skulle må bättre på sina arbetsplatser och i

hemmet. Den förändrade arbetsmarknadssituationen är vidare ett

skäl till att arbeta för införandet av sextimmarsdagen enligt

motionärerna.

Utskottets överväganden

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att

familjepolitikens mål bör vara att ge barnen en god start i

livet samt att ge båda föräldrarna möjlighet att delta i

arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer med sina

barn. Detta förutsätter enligt utskottets mening en flexibel

föräldraförsäkring, lika barnbidrag för alla barn,

bostadsbidrag, utbyggd barnomsorg av god kvalitet och en bra

skola. Även rätten till deltidsarbete under småbarnsåren är

värdefull. Denna familjepolitik ser både till barnens och

föräldrarnas bästa. Den främjar jämställdheten och ökar

valfriheten för både kvinnor och män.

Det statsfinansiella läget har gjort det nödvändigt att minska

utgifterna på en rad områden. Utskottet anser det riktigt att nu

prioritera besparingar på transfereringarna framför ytterligare

nedskärningar i de sociala verksamheterna, såsom t.ex.

barnomsorgen. Utskottet anser också att det är angeläget att den

generella karaktären av familjestödet bevaras.

Hösten 1994 beslutade riksdagen att slopa vårdnadsbidraget och

återinföra garantidagarna i föräldraförsäkringen. Även rätten

till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader upphävdes. Beslutet

innebar en nettobesparing på budgeten med 2,3 miljarder kronor.

Utskottet anförde vid sin behandling av förslaget att det var

ett steg i fel riktning både ur jämställdhetssynpunkt och med

hänsyn till statsfinanserna att införa ett vårdnadsbidrag och

tillstyrkte därmed att detta avskaffades. Utskottet vidhåller

denna uppfattning. Utskottet ställer sig därmed bakom den av

regeringen förordade familjepolitiken och avstyrker därmed

motionerna So209 (m) yrkandena 1--3, So605 (m) yrkandena 2 och

3, So623 (kds) yrkandena 2 och 3 och A816 (m) yrkandena 2 och 3.

I samband med att riksdagen, våren 1993, beslutade att införa

vårdnadsbidraget beslöts också att rätten till ledighet för vård

av barn skulle förlängas till tre år. Arbetsmarknadsutskottet,

som yttrade sig över förslaget till socialutskottet, bedömde att

förslaget om en förlängd föräldraledighet till tre år borde

avvisas. Enligt utskottets mening var konsekvenserna av en

förlängning av föräldraledigheten inte belyst i förslaget om

vårdnadsbidrag. Utskottet pekade på ett stort antal frågor som

borde ha belysts, såsom vilken effekt en utvidgad

föräldraledighet har för de mindre företagen, hur

vikariatsfrågan löses vid upprepade långa ledigheter, hur den

enskilde anställde skall få del av kompetensutveckling och annan

utbildning inom företaget, samt vilka effekter på lön och

möjlighet att avancera inom företaget som en lång frånvaro från

arbetet leder till liksom konsekvenserna när det gäller

löneskillnader mellan kvinnor och män. Arbetsmarknadsutskottet

ansåg att dessa frågor borde utredas och en avvägning göras

mellan olika intressen innan ett förslag om förlängd ledighet

förelades riksdagen. Socialutskottet ansåg dock att om

vårdnadsbidraget infördes borde samtidigt en rätt till tre års

ledighet införas. Detta blev också riksdagens beslut.

Vid riksdagens behandling av förslaget att avskaffa

vårdnadsbidraget, hösten 1994, hänvisade arbetsmarknadsutskottet

i sitt yttrande till socialutskottet till sitt tidigare yttrande

och anförde vidare att möjligheten att kunna kombinera

föräldraskap och förvärvsarbete var en viktig beståndsdel i

jämställdheten mellan kvinnor och män. Utskottet såg en fara i

att långa perioder av frånvaro skulle komma att försvåra

möjligheterna att behålla kontakten med arbetslivet och

utvecklingen där. Utskottet befarade också att det fanns en risk

att unga kvinnor skulle få svårigheter att över huvud taget ta

sig in på arbetsmarknaden. Socialutskottet delade i sitt

betänkande 1994/95:SoU8 arbetsmarknadsutskottets uppfattning och

tillstyrkte därmed att rätten till ledighet för vård av barn

åter skulle omfatta 18 månader. Utskottet har inte ändrat

uppfattning och avstyrker därför motionerna So623 (kds) yrkande

4 och Ju809 (c) yrkande 3.

En väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet är, som utskottet

tidigare framhållit, en viktig del i familjepolitiken för att

främja föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap och

förvärvsarbete. Lagregleringen av kommunernas ansvar för

barnomsorgen är ett viktigt led i familjepolitiken. Motionerna

So605 (m) yrkande 1, So607 (m) yrkande 1 och Sf227 (m) yrkande 2

avstyrks därmed.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att kommunen om

den skall ha ansvaret för att tillgodose behovet av barnomsorg

också måste ha möjlighet att planera barnomsorgen inom kommunen,

såväl den som bedrivs av kommunen som den enskilda. Utskottets

inställning till enskild barnomsorg är att den, under de rätta

förutsättningarna, kan berika barnomsorgen i kommunen och bidra

till en positiv utveckling. Kommunen måste dock vid sin

bedömning av om ekonomiskt stöd skall ges till enskild

barnomsorg ha rätt att väga in behovet av ytterligare

barnomsorgsplatser. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

So209 (m) yrkande 4, So605 (m) yrkande 4 och So615 (fp)

yrkandena 5 och 6. Också motionerna So623 (kds) yrkandena 11 och

12 och A820 (kds) yrkande 4 avstyrks.

Flera motioner tar upp frågan om inriktningen av

familjepolitiken i framtiden. I motion So605 (m) yrkande 5

anförs att stödet till barnomsorgen i framtiden bör gå direkt

till föräldrarna för att öka deras möjlighet till val av

barnomsorgsform. I motion So623 (kds) yrkande 6 begärs nya

direktiv för översynen av familjepolitiken. Motionärerna menar

att besparingarna inom familjepolitiken bör göras så att

föräldrar och vårdnadshavare får större inflytande över hur

resurserna används. I motionerna So602 (c) och Sf266 (c) yrkande

11 begärs en utredning om s.k. barnkonton som föreslås ersätta

det nuvarande systemet med föräldraförsäkring, barnbidrag och

barnomsorg.

Utskottet anser att den nuvarande utformningen av

barnomsorgsverksamheten i stort fungerar väl. I propositionen om

utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m., anfördes att

kommunen skall ta skälig hänsyn till vårdnadshavarens önskemål

om omsorgsform och att barnomsorg bör erbjudas så nära barnets

hem som möjligt. Vidare framhöll utskottet i sitt betänkande med

anledning av propositionen, i likhet med denna, att samarbete

mellan föräldrarna och barnomsorgspersonalen är en självklar del

av verksamheten. Initiativet till att upprätthålla en aktiv

dialog med varje förälder bör vara förskolans, fritidshemmets

och skolans ansvar, så att föräldrarna blir delaktiga och får

inflytande i verksamheten.

Enligt utskottets mening bör den nuvarande inriktningen av

familjepolitiken bibehållas, då utformningen av denna erbjuder

familjerna flexibla lösningar av familjesituationen. Utskottet

konstaterar vidare att den familjepolitiska beredningen har att

pröva de fördelningspolitiska effekterna av föreslagna

besparingar inom familjepolitiken. Beredningen skall också

överväga hur besparingar kan göras inom underhållsbidrags- och

bidragsförskottssystemet. Utskottet anser inte att någon sådan

utredningsverksamhet som begärs i motionerna behövs.

Motionsyrkandena So602 (c), So605 (m) yrkande 5, So623 (kds)

yrkande 6 och Sf266 (c) yrkande 11 avstyrks.

I motion So620 (fp) hemställs om en utredning om omläggning av

barnbidragen till en skatterabatt. Motionärerna anser att det

nuvarande systemet har en del administrativa fördelar, men att

det är angeläget att sänka skattekvoten, vilket skulle uppnås om

bidraget gjordes om till en skatterabatt. Utskottet konstaterar

att det statsfinansiella läget nödvändiggör en viss sänkning av

barnbidragsnivån. Det är dock angeläget att stödet behåller sin

generella karaktär. Barnbidraget omfördelar mellan familjer med

och familjer utan barn utan att skapa marginaleffekter. Bidraget

omfördelar också mellan hög- och låginkomsttagare genom att

skatt betalas i relation till inkomst samtidigt som bidraget

betalas ut lika för alla barn. Barnbidraget är lätt att

överblicka och billigt att administrera. Motionärerna säger sig

inte vilja påverka familjernas ekonomi, men vill sänka

skattekvoten genom att öka den statliga administrationen och

därmed kostnaderna för barnbidraget. Utskottet anser att den

nuvarande utformningen av barnbidragen bör bibehållas och

avstyrker därmed motionen.

Utskottet konstaterar, med anledning av motionsyrkandet om

sextimmars arbetsdag som en del i familjepolitiken, att

regeringen nyligen tillsatt en parlamentarisk kommitté med

uppdrag att utreda effekterna av olika arbetstidsförändringar,

m.m. (dir. 1995:6). Utredningen skall analysera de långsiktiga

konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar, undersöka

på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk

lagstiftning och utreda konsekvenserna av EG:s

arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på

arbetstidsområdet. I direktiven sägs bl.a. att särskild hänsyn

skall tas till de konsekvenser som kan uppstå för olika grupper

av arbetstagare i deras familjesituation, utbildning och

yrkesområden. Utskottet vill inte föregripa utredningens arbete

och avstyrker därför motion So618 (v) yrkande 2.

Anslag

Familjer och barn (A 1, A 4--A 6)

Allmänna barnbidrag (A 1)

Allmänt barnbidrag lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med

9 000 kr per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas

flerbarnstillägg till familjer med tre eller flera barn. Även

16--19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa

motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till

flerbarnstillägg.

Kostnaden för barnbidragen täcks helt av medel från

statsbudgeten. Administrationen av barnbidrag handhas av

Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

I budgetpropositionen föreslås att barnbidrag fr.o.m. den

1 januari 1996 skall lämnas med 7 500 kr per barn och år. Därvid

har beräknats att 410 miljoner kronor kan användas för

kompensation till särskilt drabbade grupper.

Riksdagen har efter förslag i regeringens proposition Vissa

ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet.

1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) beslutat att flerbarnstillägget

skall justeras ned fr.o.m. den 1 januari 1995 och samtidigt

uttryckas i krontal och inte som en andel av

barnbidragsbeloppet. I den ekonomisk-politiska propositionen

aviserades också ett utredningsarbete med inriktning att minska

nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljerna med 3

miljarder kronor utöver de besparingar som föreslogs i såväl den

propositionen som i propositionen (prop. 1994/95:61, bet.

1994/95:SoU8, rskr. 1994/95:105) om att slopa vårdnadsbidraget

och återinföra garantidagarna.

I budgetpropositionen anförs nu att regeringen finner det

svårt att behandla det nämnda sparkravet på 3 miljarder kronor

separat, samtidigt som ytterligare utgiftsminskningar måste

genomföras. Regeringen har därför valt att lägga fram förslag

som inkluderar de nämnda 3 miljarderna.

Den föreslagna sänkningen av barnbidragsbeloppet med 125 kr

per månad och barn innebär att grundprinciperna för

barnbidragssystemet inte förändras utan att barnbidrag också i

fortsättningen lämnas med ett belopp lika för alla barn, heter

det i propositionen. Regeringen anser att den princip som lades

fast när barnavdraget inom beskattningen slopades och det

allmänna barnbidraget infördes fortfarande skall gälla.

Barnbidraget skall ses som ett komplement till den nuvarande

beskattningen som innebär att inkomsttagare med barn i huvudsak

beskattas lika mycket som inkomsttagare utan barn. Barnbidraget

utjämnar skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte

har så stor försörjningsbörda. Det är också en utjämning över

tiden, på så sätt att unga barnfamiljer får barnbidrag, medan de

under senare perioder i livet, genom de skatter de då betalar,

bidrar till barnbidrag för nästa generation barnfamiljer.

Regeringen pekar på att en inkomstprövning av barnbidragen

skulle innebära ytterligare marginaleffekter t.ex. om den

enskilde ökar sin arbetstid. Är bidraget inkomstprövat innebär

dessutom en höjning av barnbidraget att fler familjer skulle

drabbas av högre marginaleffekter, vilket skulle kunna vara ett

argument mot eventuella framtida höjningar. Vidare är

barnbidraget med nuvarande regler mycket enkelt och billigt att

administrera.

I propositionen föreslås att sänkningen av barnbidragen skall

kombineras med en kompensation till särskilt utsatta grupper.

Ensamföräldrar -- oftast mödrar -- är, trots att de oftast

förvärvsarbetar i högre utsträckning än föräldrar i

samboendehushåll, en ekonomiskt svag grupp, heter det.

Utredningen om familjepolitiken bör därför få i uppdrag att

närmare överväga om och i så fall i vilken form en kompensation

bör införas. Utredningen bör också vara oförhindrad att avstå

från att föra fram förslag till kompensation för att i stället

begränsa sänkningen av det allmänna barnbidraget.

Regeringen föreslår dels att riksdagen antar det inom

Socialdepartementet upprättade förslaget till lag om ändring i

lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, dels att riksdagen till

Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 23 493 000 000 kr.

Regeringen inrättade den 26 januari 1995 en arbetsgrupp för

beredning av vissa familjepolitiska frågor inom

Socialdepartementet. Arbetsgruppen, som har parlamentarisk

medverkan, har i uppdrag att bereda den närmare utformningen av

besparingar inom barnbidrags- och bidragsförskottsområdena. En

avvägning skall göras om det finns skäl att kompensera särskilt

drabbade grupper såsom ensamstående föräldrar vid en

barnbidragssänkning. Inom den preciserade ekonomiska ramen kan,

enligt uppdraget, barnbidraget sänkas med antingen 100 kr per

månad för alla utan kompenserande åtgärder eller med 125 kr per

månad med kompensation. Eventuella förslag till kompensation bör

utformas närmare av gruppen. Arbetsgruppen skall vidare lägga

fram förslag till ändringar i bidragsförskottssystemet som

medför besparingar. Om det visar sig att reglerna i

föräldrabalken om underhållsbidrag hindrar besparingar, får

arbetsgruppen föreslå sådana ändringar i föräldrabalken som är

nödvändiga för att undanröja de hindren. Utgångspunkten skall

vara att båda föräldrarna skall ha det primära ansvaret för sina

barns underhåll. Arbetet i sin helhet bör redovisas till

regeringen senast den 1 juli 1995.

I motion So611 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

sänkning av barnbidraget. Motionärerna anser att en eventuell

barnbidragssänkning skall begränsas till högst 100 kr per barn

och månad. En kompensation -- ett nytt bidrag -- till

ensamföräldrar motsätter sig motionärerna. Det skulle innebära

ett allvarligt avsteg ifrån den generella modellen. Skall

ekonomiskt svagare familjer kompenseras finns bostadsbidraget,

som är ett bättre alternativ.

I motion So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) föreslås

ytterligare besparingar. Motionärerna yrkar att riksdagen under

anslaget A 1. Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar

ett i förhållande till regeringens förslag med 1 350 000 000

kr minskat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen

(yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om utformningen av

kompensationen till särskilt utsatta hushåll (yrkande 2).

Motionärerna anför att besparingen bör vara större och att det

statsfinansiella läget gör att förändringarna i barnbidraget bör

ske redan fr.o.m. den 1 juli 1995. Besparingen kan ske antingen

genom att sänka bara det första barnbidraget, eftersom

försörjningsbördan ökar med antalet barn, eller genom en

sänkning av samtliga barnbidrag. Motionärerna vill samtidigt

framhålla att förslaget till kompensation för

barnbidragsförändringarna till särskilt utsatta hushåll inte får

konstrueras så att det indirekt uppmuntrar föräldrar att leva

åtskilda.

I motion So614 av Fredrik Reinfeldt (m) yrkas i stället

att riksdagen beslutar avskaffa det andra barnbidraget.

Motionären anför att barnbidraget har tillkommit för att

generellt utan behovsprövning täcka en del av de merutgifter som

föräldrar skaffar sig i och med att de får barn. Frågan är,

enligt motionären, i vilken utsträckning som föräldrar skall

förutsätta att andra barnlösa skattebetalare skall betala för

dessa merkostnader. Vidare anförs att merkostnaderna som

uppkommer främst gäller vid födelsen av det första barnet.

Motionären anser därför att utöver regeringens förslag till

besparing det andra barnbidraget bör tas bort helt.

Förslaget om sänkning av barnbidragen avvisas i fyra motioner,

bl.a. i motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

(yrkande 19). Motionärerna anför att det är väsentligt mer

angeläget att slå vakt om utjämningen mellan barnfamiljer och

barnlösa än att hålla kvar bostadssubventionerna på en hög nivå.

Också i motion So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas på

avslag (yrkande 1). Här anförs att barnfamiljerna redan

påverkas av de besparingar och skattehöjningar som har generell

räckvidd, t.ex. höjda egenavgifter och höjda kommunalskatter,

och att en orimligt stor andel av den samlade saneringsbördan nu

läggs på barnfamiljerna. Motionärerna finner det märkligt att

den familjepolitiska utredningen skall analysera de

fördelningspolitiska effekterna av regeringens budgetförslag.

Det naturliga hade, enligt motionärerna, varit att först göra en

analys och sedan lägga förslag.

I motion Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen avslår regeringens förslag att sänka barnbidraget med

125 kr i månaden (yrkande 7). Motionärerna anför att i den

ekonomisk-politiska propositionen aviserades en utredning som

skulle få i uppdrag att se över och effektivisera det samlade

ekonomiska familjestödet. Målet var en besparing inom

familjestödet på 3 miljarder kronor fram till år 1998. I

budgetpropositionen föreslås nu att betinget skall klaras av

redan under budgetåret 1995/96 genom en reducering av

barnbidraget. Motionärerna avvisar sänkningen av barnbidraget

med 125 kr i månaden och anser att utredningen både måste

tillsättas och hinna avsluta sitt arbete innan det går att

fastställa på vilket sätt och hur snabbt besparingen kan klaras.

Vänsterpartiet står dock fast vid att 3 miljarder kronor skall

sparas fram till år 1998.

Också i motion Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) begärs att

riksdagen avslår förslaget till reducering av barnbidragen

(yrkande 8) och att riksdagen beslutar fastställa nivån på

det allmänna barnbidraget till 9 000 kr per barn och år för

budgetåret 1995/96 (yrkande 10). Motionärerna anför att om

centerns förslag till barnkonto avvisas av riksdagen så yrkar

motionärerna på avslag på regeringens förslag till sänkningar av

barnbidragen. Merkostnaden som detta leder till i förhållande

till budgetpropositionen anser motionärerna kan finansieras

genom det ökade ekonomiska utrymme som den begränsade

uppräkningen av basbeloppet ger.

I motion So623 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs

tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts dels

om att föra över en del av det nuvarande generella barnbidraget

till det behovsprövade barnbidraget i bostadsbidragssystemet

(yrkande 7), dels om flerbarnstillägget (yrkande 9) och

dels om bostadsbidraget (yrkande 10). Motionärerna föreslår

en generell neddragning av det allmänna barnbidraget med totalt

150 kr per barn och månad. För att skydda familjer med svag

ekonomi föreslås beloppet föras över till bostadsbidragets

barnrelaterade del. I bostadsbidraget föreslås också en

ytterligare höjning från fjärde barnet för att kompensera

förändringen i flerbarnstilläggen. Vidare anser motionärerna att

flerbarnstilläggen bör vara relaterade till barnbidraget så att

för tredje barnet erhålls ett flerbarnstillägg på 50 % och för

fjärde barnet ett flerbarnstillägg på 100 %.

I motion Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att

riksdagen beslutar höja barnbidragen med 250 kr till 1 000 kr

(yrkande 30) och samtidigt beslutar beskatta barnbidraget

under inkomstslaget Inkomst av tjänst från den 1 juli 1995

(yrkande 31). Förslaget ger, enligt motionärerna, en god

fördelningsprofil och ökar samtidigt statens inkomster med ca

400 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

Utskottets bedömning

Det allmänna barnbidraget är en mycket viktig del i den

generella välfärdspolitiken. Det visar på samhällets positiva

syn på barnen och bidrar till goda uppväxtvillkor för dem.

Barnbidraget bör enligt utskottet också i fortsättningen utgå

med ett belopp lika för alla barn. Det nuvarande systemet

omfördelar resurser dels mellan familjer utan barn och familjer

med barn, dels mellan hög- och låginkomsttagare genom att skatt

betalas i relation till inkomst samtidigt som bidraget betalas

ut lika för alla barn.

Regeringen gav i augusti 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att

analysera utvecklingen av både hälsa och social välfärd.

Socialstyrelsens rapport (SoS-rapport 1994:10) om den sociala

välfärden tar ett brett perspektiv på välfärden för utsatta

grupper i samhället. Sammanfattningsvis framgår att skillnaderna

i välfärd ökar och att försämringarna för utsatta grupper

började redan under 1980-talet. Särskilt utsatta grupper är

invandrare, ensamstående föräldrar och ungdomar. Hela 9 % av

befolkningen har disponibla inkomster som faller under

socialbidragsnormen. Utskottet vill mot den bakgrunden betona

betydelsen av sysselsättningsinsatser, rättvis fördelning av

samhällets resurser och en samordnad och sektorsövergripande syn

på välfärdssystemen.

Av den sociala rapporten framgår att befolkningens inkomster

totalt sett ökade under 1980-talet, men att samtidigt också

löneskillnaderna ökade. Män i alla socioekonomiska grupper och i

såväl den privata som den offentliga sektorn har under detta

decennium åtnjutit högre löneökningar än kvinnor.

Löneskillnaderna mellan män och kvinnor med samma

utbildningslängd och med lika lång arbetslivserfarenhet ökade

till kvinnornas nackdel. Arbetsinkomsten, för de offentligt

anställda, särskilt i kvinnodominerade yrken inom vården,

släpade efter. Frågor om lönebildningen måste dock avhandlas av

arbetsmarknadens parter.

Utskottet som därvid delar inställningen i motion So611

motsätter sig förslaget i propositionen att införa ett riktat

stöd till ensamföräldrar inom ramen för barnbidragssystemet.

Beredningen av vissa familjepolitiska frågor har inte heller

lagt fram något sådant förslag. Förslaget skulle, enligt

utskottet, innebära att bidrag inte längre utgår lika för alla

barn. Utskottet är väl medvetet om de knappa ekonomiska

omständigheter som många ensamstående föräldrar med barn,

huvudsakligen kvinnor, lever under. Dessa problem måste dock

väsentligen lösas i andra sammanhang än inom ramen för

barnbidragssystemet.

Utskottet anser inte att barnbidraget bör beskattas. Även

detta skulle bryta principen att barnbidrag skall utgå lika för

alla barn. Det skulle också öka rundgången av pengar i systemen

och därmed öka administrationen.

Som regeringen framhållit i propositionen är det av

statsfinansiella skäl nödvändigt att sänka det allmänna

barnbidraget. Utskottet anser att en sänkning av barnbidraget

bör göras med 110 kr per barn och månad. Barnbidraget skulle

därmed utgå med 640 kr per barn och månad eller med 7 680 kr om

året fr.o.m. den 1 januari 1996. Detta innebär en ytterligare

besparing på 85 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.

Utskottet är inte berett att, som föreslås i motion So623,

sänka barnbidraget med 150 kronor och överföra resurserna till

bostadsbidragssystemet. Detta skulle slå alltför hårt mot många

barnfamiljer och inte innebära någon besparing för

statsbudgeten. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

propositionen och motion So611 (s) samt med avslag på motionerna

So614 (m), So615 (fp) yrkande 1, So617 (m) yrkande 2, So623

(kds) yrkandena 7 och 10, Fi211 (fp) yrkande 19, Fi212 (mp)

yrkandena 30 och 31, Fi218 (v) yrkande 7, Sf266 yrkandena 8 och

10 antar det av utskottet framlagda förslaget till ändrad

lydelse av 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i bilaga

2.

Riksdagen har tidigare beslutat om en begränsad sänkning av

flerbarnstilläggen. Utskottet är inte berett att föreslå någon

ytterligare sänkning då det skulle slå för hårt mot de större

familjer som i dag erhåller flerbarnstillägg. Dessa familjer bör

få behålla stödet på nuvarande nivå. Utskottet anser dock att

systemet med flerbarnstillägg på sikt bör upphöra genom en

successiv utfasning så att flerbarnstillägg inte utgår för

nytillkommande barn fr.o.m. den 1 januari 1996. För budgetåret

1995/96 innebär detta en ytterligare besparing på 76 miljoner

kronor. År 1998 beräknas besparingen uppgå till 228 miljoner

kronor. Totalt innebär utfasningen av flerbarnstilläggen en

besparing på närmare en miljard kronor när den är helt

genomförd. Regeringen bör skyndsamt överväga frågan om utfasning

av flerbarnstilläggen och återkomma till riksdagen med förslag i

sådan tid att lagändringarna kan träda i kraft vid årsskiftet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Utskottet avstyrker därmed motion So623

(kds) yrkande 9.

Utskottet föreslår med anledning av propositionen och med

avslag på motion So617 (m) yrkande 1 att riksdagen till Allmänna

barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

23 332 000 000 kr eller med 161 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit. Härmed uppnås sålunda sammantaget en

större besparing än i budgetförslaget, vilken kan användas i de

fortsatta övervägandena om familjepolitiken.

Bidragsförskott (A 4)

Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna

har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än

föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna

har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna

åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott

lämnas också för barn som studerar i åldern 18--20 år.

Rätten till förlängt bidragsförskott regleras i lagen

(1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande. Enligt

2 § lämnas förskott till barn som går i skolan när det fyller 18

år så länge det bedriver studier som ger rätt till studiehjälp

enligt 3 kap. studiestödslagen. En ytterligare förutsättning är

enligt 3 § att barnet bor tillsammans med en förälder eller med

någon som var vårdnadshavare för barnet när det fyllde 18 år.

I budgetpropositionen förslås 5 022 000 000 kr anvisas

under anslaget A 4. Bidragsförskott.

I motion So606 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för

bidragsförskottssystemet enligt vad i motionen anförts om

effektivare regler för återbetalning av utgivet bidragsförskott

(yrkande 1). Vidare begärs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna

skall ändras så att bidragsförskottet syftar till att ge kvinnor

möjlighet till ekonomiskt oberoende (yrkande 2).

Motionärerna anser det nödvändigt med en översyn av rutinerna

för återbetalning av underhållsskulder. Staten måste som

bidragsförmedlare prioritera föräldrarnas skyldighet att

ekonomiskt bidra till sina barns uppehälle, heter det.

Försäkringskassan bör ges möjlighet att föra talan mot fäderna.

Administrationen för utbetalning och indrivning bör flyttas över

till de lokala kontoren, då det är tjänstemännen där som har

kontakt med föräldrarna. Bidragsfusk kan undvikas om

skattemyndigheterna får ställa hårdare krav vid

flyttningsanmälan, t.ex. på uppvisande av hyreskontrakt på den

nya adressen. Villkoren för utfyllnadsbidrag bör ändras. De

nödvändiga förändringarna som måste göras bör, enligt

motionärerna, ha som mål att kvinnors möjlighet till ekonomiskt

oberoende inte rörs.

I motion So622 av Fanny Rizell och Rose-Marie Frebran

(kds) begärs ett tillkännagivande till regeringen om en

ändring av bidragsförskottslagen i syfte att minska

överkompensering av vårdnadshavare. Underhållsbidraget

fastställs enligt föräldrabalkens regler efter barnets behov och

föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga, och detta är bra anför

motionärerna. Problemt är att bidragsförskottet inte innehåller

någon formulering om behovsprövning, vilket gör att

vårdnadshavaren överkompenseras med bidragsförskott.

Bidragsförskottslagen borde enligt motionärerna ändras så att

bidragsförskott kan minskas i de fall förmånen framstår som

klart oberättigad. Enligt motionärerna borde detta ha gjorts

redan år 1979 när förändringar gjordes i föräldrabalkens

bestämmelser om beräkning av underhållsbidrag.

I motion So609 av Ann-Marie Fagerström (s) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bidragsförskott för studerande. Motionären

anför att ungdomar som på sin 18-årsdag inte bor ihop med sin

förmyndare/vårdnadshavare inte kan få förlängt bidragsförskott

för studerande. Detta vållar ganska många ungdomar ekonomisk

förlust.

Utskottet konstaterar att den familjepolitiska beredningen

har i uppdrag att mot bakgrund av övervägandena och förslagen

från Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen lägga

fram förslag till sådana ändringar i underhålls- och

bidragsförskottssystemet som medför besparingar i enlighet med

riksdagens tidigare beslut. Utskottet anser att riksdagen inte

bör föregripa beredningens kommande förslag. Motionerna So606

(v) yrkandena 1--2, So609 (s) och So622 (kds) avstyrks.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till

Bidragsförskott.

Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn (A 5)

Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen förslagna

medelsanvisningen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn (A

5), vilken inte mött någon erinran i form av motioner.

Bidrag till kostnader för internationella adoptioner (A 6)

Anslaget disponeras för utgifter till kostnader för

internationella adoptioner. Bidragsbestämmelserna finns i lagen

(1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn.

Bestämmelserna innebär i korthet att bidrag lämnas för varje

barn med hälften av genomsnittskostnaden för adoption från

barnets ursprungsland, dock högst 24 000 kr. Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor (NIA) fastställer den

genomsnittskostnad för olika ursprungsländer som skall ligga

till grund för beräkning av bidraget.

I budgetpropositionen föreslås 35 520 000 kr anvisas under

anslaget A 6. Bidrag till kostnader för internationella

adoptioner.

I fyra motioner yrkas på att adoptionsbidraget höjs, nämligen

i motion So603 av Kerstin Heinemann (fp), motion So608 av

Dan Ericsson (kds) (yrkande 1), motion So610 av Håkan Juholt

m.fl. (s) och motion So619 av Ulrica Messing m.fl. (s)

(yrkande 1). Motionärerna pekar på att läkarvetenskapen har

förfinat och förbättrat sina metoder att hjälpa barnlösa att få

hjälp via in-vitro-fertilisering, mikrokirurgi, insemination

m.m. Många par blir hjälpta men inte alla. En del av dem som

prövat medicinsk hjälp och inte lyckats skulle vilja adoptera.

Samtliga motionärer framhåller att om kostnaderna för adoption

var lägre skulle fler familjer pröva adoption som ett första

alternativ för att bilda familj eller pröva adoption tidigare.

Höjda statsbidrag skulle kunna innebära minskade kostnader för

sjukvården vilket vore en vinst. Motionärerna anser att bidraget

åtminstone bör höjas till samma nivå som i Danmark och Norge,

dvs. 35 000 kr per barn.

Vidare begärs i motion So619 av Ulrica Messing m.fl. (s)

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rationaliseringsvinster för verksamheten och

bidragen vid adoption (yrkande 2). I motionen anförs att den

nya Haag-konventionen om adoptioner, som förmodligen kommer att

vara ratificerad av flertalet länder inom några år, innebär att

nästan alla adoptioner kommer att förmedlas av statliga

auktoriserade organisationer. Liknande förslag har också

diskuterats av Adoptionslagutredningen som väntas bli klar i

början av år 1995. Förmedling och utbetalning skulle då, enligt

motionärerna, kunna bli ett av auktorisationsvillkoren för

adoptionsorganisationerna. Försäkringskassan skulle därmed

slippa en liten men svårskött arbetsuppgift. Vidare skulle

statsbidraget till organisationerna, som i dag administreras och

utbetalas via NIA, kunna samordnas med adoptionsbidraget.

Även i motion So608 av Dan Ericsson (kds) föreslås att

ansvaret för bidragshanteringen flyttas från försäkringskassorna

till statligt auktoriserade adoptionsorganisationer. Motionären

begär ett tillkännagivande till regeringen om detta (yrkande

2).

Adoptionslagstiftningsutredningen skall enligt sina

direktiv (dir. 1992:69) bl.a. pröva den roll som Statens

nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) har i

adoptionsverksamheten. Inriktningen skall vara att, med

bibehållande av den enskildes möjlighet att adoptera utan

medverkan av auktoriserad adoptionsorganisation, stärka NIA:s

roll när det gäller att upprätthålla en verksamhet på hög etisk

nivå till barnets bästa. Utredaren bör bl.a. överväga olika

möjligheter att begränsa kostnaderna för internationella

adoptioner utan att adoptionsorganisationernas arbetsmöjligheter

begränsas samt undersöka hur de små adoptionsorganistionerna kan

stödjas.

Enligt vad utskottet erfarit kommmer utredningen att lägga

fram sitt betänkande senare under våren.

Utskottet är väl medvetet om de höga kostnader som en

internationell adoption innebär för de familjer som adopterar. I

nuvarande statsfinansiella läge kan bidraget dock inte höjas.

Motionerna So603 (fp), So608 (kds) yrkande 1, So610 (s) och

So619 (s) yrkande 1 avstyrks därför.

Adoptionslagstiftningsutredningen kommer inom kort att

överlämna sitt betänkande. Utskottet vill inte föregripa

regeringens kommande förslag. Motionerna So608 (kds) yrkande 2

och So619 (s) yrkande 2 avstyrks därmed.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till

Bidrag till kostnader för internationella adoptioner.

Strukturprojekt för besparingar för budgetåret 1998

I budgetpropositionen (s. 57 f) föreslås vidare att

riksdagen godkänner inriktningen att besparingar motsvarande 1,7

miljarder kronor skall göras budgetåret 1998 inom läkemedels-

och tandvårdsområdena samt underhålls- och

bidragsförskottssystemet. Regeringen konstaterar att ytterligare

besparingar framstår som möjliga inom bidragsförskotten utöver

vad som angavs i propositionen Vissa ekonomisk-politiska

åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr.

1994/95:145). Strukturprojekt inom läkemedelsförmåner,

tandvård, underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet skall

sammantaget möjliggöra besparingar år 1998 med 1,7 miljarder

kronor anför regeringen.

I motion So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

bidragsförskottet (yrkande 6). Motionärerna hänvisar till

motion 1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. som avlämnades med

anledning av regeringens proposition om vissa

ekonomisk-politiska åtgärder. De åtgärder som då föreslogs

innebär, enligt motionärerna en ytterligare besparing på

utgifterna för bidragsförskottet med 500 miljoner kronor 1998.

Motionärerna anser vidare att förslagen i regeringspromemorian

Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) snarast skall genomföras.

Utskottet delar regeringens bedömning att ytterligare

besparingar bör vara möjliga att göra år 1998 inom underhålls-

och bidragsförskottssystemet. Utskottet ställer sig för sin

del bakom regeringens inriktning av besparingarna för år 1998.

Det saknas dock för närvarande underlag för att ange hur

fördelningen mellan läkemedels- och tandvårdsområdena och

underhålls- och bidragsförskottssystemet bör ske. Sålunda

fortsätter t.ex. Beredningen av vissa familjepolitiska frågor

sitt arbete under våren beträffande understöds- och

bidragsförskottssystemet så att riksdagens tidigare beslut om

besparingar på 700 miljoner kronor inom systemet skall kunna

uppnås. Beredningsgruppens arbete bör även ge underlag för

bedömning av vilka ytterligare besparingar som är möjliga.

Utskottet anser att riksdagen bör godkänna vad utskottet anfört

om inriktningen av besparingarna för 1998 och avstyrka motion

So617 (m) yrkande 6.

Hälso- och sjukvård (C 1--C 9)

Bidrag till hälso- och sjukvård (C 1)

Från anslaget betalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i

enlighet med överenskommelser om vissa ersättningar till

sjukvårdshuvudmännen. Bidragets användningsområden m.m. finns

angivna i förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och

försäkringsersättningar för sjukvård m.m. Vidare betalas från

anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som

uppkommit på grund av myndighets ingripande för att förhindra

spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna om detta finns

bl.a. i förordningen (1956:296) om ersättning från staten i

vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en

smittsam sjukdom och lagen (1989:225) om ersättning till

smittbärare. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen

(1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling för en

samhällsfarlig sjukdom betalas också ut från detta anslag,

liksom även kostnader för patientförsäkring och vissa

skadeersättningar.

Enligt propositionen har betydande förändringar i

statsbidragssystemet fr.o.m. år 1993 i enlighet med riksdagens

beslut lett till att rundgången av medel mellan stat och

landsting begränsats. Ramen för de medel som fördelas mellan

sjukvårdshuvudmännen såsom bidrag till hälso- och sjukvården har

därigenom minskat. För år 1995 uppgår ramen till 2 698 miljoner

kronor där medlen utgår dels från detta anslag, dels från

sjukförsäkringen. En överenskommelse om bidragen avseende år

1995 har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen den

30 november 1994. Överenskommelsen har godkänts av regeringen

den 1 december 1994. I förhållande till år 1994 har särskilda

medel avsatts för rehabilitering för äldre och

funktionshindrade. Medlen skall ställas till kommunernas och

landstingens förfogande för att gemensamt utveckla

rehabiliteringsverksamheten för dessa grupper. I

överenskommelsen har vidare en höjning gjorts av ersättningen

för psykoterapeutisk verksamhet från 39,5 miljoner kronor till

60,0 miljoner kronor.

Överenskommelsen för år 1995 innebär följande såvitt gäller

de anslagsposter som redovisas under detta anslag.

Ändamål Totalbelopp

milj. kr.

Bidrag till hälso- och sjukvård 625,00

Rehabilitering för äldre och 150,00

funktionshindrade

Särskild ersättning för psyko- 60,00

terapeutisk verksamhet

Särskild ersättning för informations- 21,00

försörjning m.m.

Statens beredning för utvärdering av 5,00

medicinsk metodik, SBU

Vissa särskilda insatser:

- Särskild ersättning för hand- 0,50

ledning av kiropraktorer

- Särskild ersättning för vissa 0,25

patientöverföringar

- Särskild ersättning för riks- 6,25

sjukvård för hivsmittade

Summa 868,00

Med utgångspunkt i överenskommelsen för 1995 beräknar

regeringen anslagsbehovet under förevarande anslag för

budgetåret 1995/96 till 1 302 miljoner kronor till de ändamål

som har angivits i tabellen. Förhandlingarna avseende år 1996

har dock ännu inte påbörjats enligt propositionen.

Det sammanlagda medelsbehovet för ersättning till smittbärare

m.m. för budgetåret 1995/96 beräknas till 9 miljoner kronor.

Kostnaden för patientförsäkring och ersättningar för vissa

skador beräknas till 2 025 000 kr.

Medelsanvisningen m.m.

Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 1

313 025 000 kr.

I motion So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

önskvärdheten att öka anslagen till hälso- och sjukvården

(yrkande 21). Motionärerna anför att om man gör en

internationell jämförelse och standardiserar för åldersstruktur

så framstår den svenska sjukvården som jämförelsevis

kostnadseffektiv och billig. Motionärerna anser att den svenska

sjukvården ledigt skulle kunna expandera med några procent.

Detta bör enligt motionärerna vara ett bra riktmärke när

regering och riksdag i fortsättningen skall göra övervägningar

om hur stora resurser som skall satsas på sjukvården.

I motion So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

landstingen, samt den vård som är berättigad till statsbidrag,

bör tillföras extra medel för att stärka det förebyggande

arbetet, vården, omvårdnaden och rehabiliteringen (yrkande

4). Motionärerna anser att de verksamheter som orsakar vård

skall vara med och betala vårdkostnaderna. Som exempel nämner

motionärerna att områdena kemikalier, trafik, alkohol och tobak

skulle kunna avgiftsbeläggas och att sådana medel skulle vara

med och finansiera sjukvården. En sådan finansieringsmodell

skulle därefter kunna utvecklas genom att fler företeelser som

orsakar sjukdom och vårdkostnader kan bakas in i systemet. Dålig

arbetsmiljö nämns som exempel.

I motion So455 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs att

riksdagen beslutar att anslaget till psykoterapeutisk vård

finansierad genom försäkringskassan utökas med 10 miljoner

kronor (yrkande 5).

Utskottet finner den i propositionen föreslagna

medelstilldelningen, vilken i huvudsak bygger på en

överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen,

välavvägd. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna So485

(mp) yrkande 4 och So489 (v) yrkande 21 samt tillstyrker

regeringens förslag till medelsanvisning. Motion So455 (mp)

yrkande 5 avstyrks också.

Praktiktjänstgöring för naprapater

Tre motioner tar upp frågan om resurser för

praktiktjänstgöring för naprapater.

I motion So421 av Leif Carlson (m) hemställs att riksdagen

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genom

omdisponering inom anslaget C 1. Bidrag till hälso- och

sjukvård, säkerställa möjligheter för blivande naprapater att

genomgå för legitimation nödvändig, handledd

praktiktjänstgöring. I motion So454 av Gullan Lindblad (m)

och So477 av Sigge Godin (fp) framställs liknande yrkanden.

I motion So421 anförs bl.a. följande. De grundläggande kraven

för att legitimation skall meddelas är teoretisk utbildning av

viss nivå, men därutöver krävs praktisk tjänstgöring motsvarande

ett års handledd heltidstjänstgöring i svensk hälso- och

sjukvård fördelad på olika verksamhetsområden. Socialstyrelsen

har fått bemyndigande att meddela närmare bestämmelser om den

praktiska tjänstgöringen. Socialstyrelsen anger enligt uppgift i

sina riktlinjer att fördelningen av utbildningen kan variera men

i princip bör innefatta sex månader i offentlig hälso- och

sjukvård och sex månader hos legitimerad naprapat med minst tre

års yrkeserfarenhet. Praktiktjänstgöringen bör också

kompletteras med fördjupning inom ett antal relevanta

ämnesområden. Att denna höga målsättning verkligen uppnås och

upprätthålls synes enligt motionären utomordentligt angeläget ur

framför allt den vårdsökande patientens perspektiv. Det är

därför starkt oroande att, då inte medel till

praktiktjänstgöringen anvisats, risken finns att de flesta

naprapater avstår från legitimering och därmed bedriver en

verksamhet som inte regleras genom sjukvårdslagarna och inte

står under Socialstyrelsens tillsyn. I motionen anförs att en

praktikplats kostar mellan 1 200 och 1 700 kr per vecka och

elev.

I motionerna So454 (m) och So477 (fp) nämns att när det gällde

kiropraktorernas praktiktjänstgöring ersättningar ordnades till

sjukvårdshuvudmännen via s.k. Dagmar-pengar.

Kiropraktorer med viss utbildning har kunnat få

legitimation fr.o.m. den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:96, SoU23

rskr. 295). För legitimation föreskrevs dels viss utbildning,

dels viss praktiktjänstgöring.

I överenskommelsen om vissa ersättningar från

sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1991

anfördes följande när särskild ersättning för handledning av

kiropraktorer i hälso- och sjukvården för år 1991 infördes

(prop. 1990/91:51, bil. 1:7 s. 35).

Enligt riksdagsbeslut på grundval av regeringens proposition

(prop. 1988/89, SoU23, rskr. 295) om legitimation för vissa

kiropraktorer m.m. skall ett av villkoren för legitimation som

kiropraktor vara fullgjord praktisk tjänstgöring inom allmän

eller enskilt bedriven hälso- och sjukvård. Tjänstgöringen skall

vara handledd av en legitimerad läkare eller en legitimerad

kiropraktor. Den skall fullgöras under en tid som motsvarar ett

års heltidstjänstgöring och skall fördelas på verksamhetsområden

enligt föreskrifter som socialstyrelsen meddelar.

Den praktiska tjänstgöringen skall enligt socialstyrelsen

omfatta bl.a. ca 6 månaders handledd praktik inom offentlig

hälso- och sjukvård inkluderande 10--12 seminarieövningar om två

timmar vardera. En ansvarig huvudhandledare bör finnas för varje

praktikant under detta tjänstgöringsavsnitt, vilken bör vara

specialist i ortopedisk kirurgi. Sådan praktiktjänstgöring är

förenad med kostnader som bör regleras i särskild ordning.

Staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen är ense om att

avsätta högst 1 milj.kr. för detta ändamål för år 1991.

Ersättning lämnas med 85 000 kr. per praktikant. Socialstyrelsen

skall svara för handläggningen av dessa ärenden och lämna

erforderligt underlag till riksförsäkringsverket, som svarar för

utbetalning av ersättningen.

Enligt motsvarande överenskommelse för år 1994 utges

ersättning med sammanlagt högst 0,5 miljoner kronor till de

sjukvårdshuvudmän som svarar för handledd praktiktjänstgöring av

kiropraktorer. Ersättningen lämnades med högst 95 000 kr. per

praktikant (prop. 1993/94:75, bil. 2, s. 105).

I proposition 1993/94:145 med förslag om legitimation för

vissa naprapater och kiropraktorer m.m. föreslogs bl.a. att

naprapat efter genomgången utbildning och fullgjord praktisk

tjänstgöring efter ansökan skall kunna få legitimation för

yrket. Under rubriken Konsekvenser i propositionen (s. 19)

anfördes att förslaget inte kunde beräknas medföra några

betydelsefulla kostnadskonsekvenser för samhället eller

enskilda. Här nämndes bl.a. visst merarbete för Socialstyrelsen

och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd m.fl. såvitt gällde

tillsynsfrågor.

Utskottet anser inte att en omdisponering inom anslaget

bör göras för att frigöra medel för handledd praktiktjänstgöring

av blivande naprapater. Möjlighet finns att i kommande

förhandlingar mellan staten och företrädare för

sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till

sjukvårdshuvudmännen för år 1996 behandla frågan. Motionerna

So421 (m), So454 (m) och So477 (fp) avstyrks.

Insatser mot aids (C 2)

Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att

bekämpa spridningen av hiv/aids.

Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av

hiv/aids har antagits av riksdagen på grundval av proposition

1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet. 1987/88:SoU10, rskr.

1987/88:165). Handlingsprogrammet innefattar information till

allmänheten och särskilda grupper med s.k. riskbeteende. Det

omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom

narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt

stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk

forskning.

Från anslaget lämnas också ett extra bidrag för preventivt

hiv/aidsarbete, som utgår främst till Stockholms läns landsting,

Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus

läns landsting men även till andra huvudmän.

Den del av medlen som avser information och stöd till

psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av

Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar också för fördelningen

av det extra bidraget i form av stöd till kommuner och

landsting. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för aidsfrågor

som har en rådgivande funktion. Folkhälsoinstitutets program som

gäller hiv/aids är huvudsakligen inriktat på att förmedla

kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta

diskriminering av hivsmittade.

Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att

utveckla en offensiv narkomanvård främst på kommunal nivå.

Den omfattande internationella smittspridningen i kombination

med ökat resande över landets gränser och pågående invandring

till Sverige innebär enligt regeringen en risk för fortsatt

smittspridning i Sverige. Regeringen finner att fortsatta

insatser mot hivsmittan är nödvändiga. Insatserna måste inriktas

på att motverka smittspridningen på både kort och lång sikt och

därvid främst bygga på lokala aktiviteter. På sikt är

regeringens ambition att de preventiva insatserna mot hiv/aids

så långt möjligt skall integreras i kommunernas och landstingens

reguljära verksamhet. Det finns dock fortfarande ett behov av

att från centralt håll initiera och stödja förebyggande

insatser. Samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och

frivilligorganisationer bör därvid utvecklas vidare, heter det.

Regeringen ställer sig bakom Folkhälsoinstitutets inriktning vad

gäller det hiv/aidspreventiva arbetet. Män som har sex med män

samt invandrare är alltjämt viktiga målgrupper. Det är också

angeläget att det preventiva arbetet gentemot ungdomar

intensifieras. Många intresseorganisationer gör betydelsefulla

insatser. Stödet till organisationernas arbete bör därför

fortsätta under budgetåret 1995/96, enligt propositionen.

Spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare har enligt

regeringen mötts med en kraftfull förstärkning av insatserna

inom offensiv narkomanvård.

Medelsanvisning

I budgetpropositionen föreslås att till Insatser mot aids

för budgetåret 1995/96 anvisas ett reservationsanslag på 272 830

000 kr. Regeringen beräknar en minskning av anslaget med 5

miljoner kronor för att finansiera viss verksamhet vid

Smittskyddsinstitutet. Folkhälsoinstitutet föreslås få disponera

237 600 000 kr och Socialstyrelsen 35 230 000 kr av anslaget för

budgetåret 1995/96.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till

Insatser mot aids.

Informationsinsatser

I motion So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om hiv/aidsarbetets inriktning på information,

rådgivning och beteendepåverkan (yrkande 1). Motionärerna

anför att kampanjer på nationell och regional nivå är nödvändiga

för att ständigt påminna människor om riskerna med hiv. Det är

viktigt att de centralt initierade informationsinsatserna

fortsätter för att stödja det regionala informationsarbetet.

Kampanjerna måste enligt motionärerna vara ärliga och skarpt

formulerade så att människor påverkas och uppmanas söka mer

information och testning. Motionärerna anför att det är viktigt

att informationen utformas så att den når rätt målgrupp.

Särskilda målgrupper för det förebyggande arbetet måste enligt

motionärerna vara ungdomar, flyktingar/invandrare, homo- och

bisexuella män samt narkotikamissbrukare. Särskilt viktigt är

enligt motionen att nå de unga. När det gäller

samlevnadsundervisningen i skolan (yrkande 3) anser

motionärerna att information om hiv liksom om andra sexuellt

överförda sjukdomar och om homosexualitet måste ingå i all

samlevnadsundervisning. Kunskapsspridningen om hiv och andra

sexuellt överförda sjukdomar måste också stödjas bland studenter

vid universitet och högskolor (yrkande 4). Lika viktigt är

det att nå flyktingar/invandrare (yrkande 5). Dessa har

kanske inte fått någon information i sina hemländer om faran med

hivsmittan. Särskild information bör också riktas till olika

personalgrupper som kommer i kontakt med flyktingar och

invandrare. Olika intresseorganisationer fyller, enligt

motionen, en viktig roll i informationsarbetet. Motionärerna

anser att en större del av informationsmedlen bör komma de

frivilliga organisationerna till del för att användas i deras

upplysnings- och informationsarbete (yrkande 7).

I motion So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) betonas också

betydelsen av att informera om och förebygga sexuellt

överförbara sjukdomar (yrkande 38). Motionärerna anser att

betydelsen av ungdomsmottagningarna, preventivmedelsrådgivningen

och skolhälsovården bör lyftas fram. Förebyggande satsningar bör

riktas till olika åldersgrupper och till båda könen heter det.

Utskottet delar regeringens bedömning att fortsatta

insatser mot hivsmittan är nödvändiga och måste inriktas på

att motverka smittspridningen på både kort och lång sikt.

Utskottet delar också bedömningen att det finns ett behov att

från centralt håll initiera och stödja förebyggande insatser men

att de preventiva insatserna mot hiv/aids på sikt så långt

möjligt bör integreras i kommunernas och landstingens reguljära

verksamhet. Inriktningen av Folkhälsoinstitutets arbete vad

gäller det preventiva området tar särskilt sikte på vissa

målgrupper. Utskottet anser detta viktigt. Många

frivilligorganisationer och intresseorganisationer gör även

betydelsefulla insatser på området. Utskottet delar således i

huvudsak motionärernas inställning som inte står i någon

motsättning mot vad som anförs i propositionen. Motionerna So405

(m) yrkandena 1, 3--5 och 7 samt So484 (kds) yrkande 38 får i

huvudsak anses tillgodosedda och avstyrks därför.

Bidrag till vissa utbildningsinsatser (C 7)

Medelsanvisningen

Från anslaget betalas det särskilda statsbidraget för att

anordna sådan utbildning som krävs för att distriktssköterskor

skall få rätt att förskriva vissa läkemedel. För att stimulera

landstingen att anordna sådan utbildning föreslog regeringen år

1993 (prop. 1992/93:160) införande av ett statligt

stimulansbidrag om sammanlagt 15 miljoner kronor fördelade på

tre budgetår. I enlighet med riksdagens beslut (1992/93:SoU22,

rskr. 355) lämnades ett sådant bidrag första gången budgetåret

1993/94. I propositionen anges att den utbildning som krävs

hittills inte har ingått som en integrerad del i den

grundläggande utbildningen för distriktssköterskorna. Det

statliga stimulansbidraget syftar till att underlätta för redan

verksamma distriktssköterskor att komplettera sin utbildning i

läkemedelslära.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Bidrag

till vissa utbildningsinsatser för budgetåret 1995/96 anvisar

ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till

Bidrag till vissa utbildningsinsatser.

Utvidgad förskrivningsrätt

I motion So445 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, kds)

begärs ett tillkännagivande om utvidgad förskrivningsrätt

(yrkande 2) och i motion Ub389 av Fanny Rizell m.fl.

(kds) begärs ett tillkännagivande om att den utbildning i

farmakologi som förutsätts för förskrivningsrätt görs

tillgänglig för skolsköterskor (yrkande 2). I sistnämnda

motion begärs vidare ett tillkännagivande om vad i motionen

anförts om förskrivningsrätt för skolsköterskor för ett

begränsat antal läkemedel (yrkande 3). I motion So445 anförs

bl.a. att skolsköterskan arbetar med uppgifter som ligger nära

distriktssköterskans, inte minst vad gäller vården av allergiska

barn. "Allergimediciner" utgör enligt motionärerna en väsentlig

del av de medel som distriktssköterskan kan förskriva, däremot

inte skolsköterskan. Motionärerna anser att det är bra att

förskrivningsrätten följs upp och utvärderas kontinuerligt. Om

resultatet blir positivt kan en eventuell utvidgning ske. Därvid

bör, enligt motionärerna, frågor om utbildningsmöjlighet och

ökad förskrivningsrätt för t.ex. barnmorskor och skolsköterskor

tas upp till prövning. I motion Ub389 förs ett liknande

resonemang. Där nämns vidare vaccinationsbeställningar och

rökavvänjningsmedel. Vidare nämns att många skolsköterskor har

distriktssköterskeutbildning i botten men att

förskrivningsrätten är knuten till yrkesfunktionen.

Socialstyrelsen och Läkemedelsverket har meddelat

allmänna råd resp. föreskrifter för förskrivningsrätten.

Utskottet anser att ytterligare erfarenheter av

distriktssköterskornas förskrivningsrätt krävs innan ställning

bör tas till frågan om att utvidga förskrivningsrätten till fler

grupper, t.ex. skolsköterskor. Motionerna So445 (m, s, fp, kds)

yrkande 2 och Ub389 (kds) yrkandena 2 och 3 avstyrks.

Bidrag till psykiatriområdet (C 8)

Medelsanvisningen

För att underlätta genomförandet av åtgärder som ingår i

psykiatrireformen har riksdagen i samband med behandlingen av

propositionen om psykiskt stördas villkor beslutat om vissa

tidsbegränsade ekonomiska stimulansåtgärder (prop. 1993/94:218,

bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396).

Enligt riksdagens beslut skall större delen av bidraget lämnas

som ett stimulansbidrag till landsting och kommuner för

utveckling av arbetsformerna inom socialtjänst och psykiatri.

Syftet är enligt propositionen att kommunernas socialtjänst

skall kunna utveckla sina kunskaper när det gäller omvårdnad och

bemötande av människor med psykisk störning. Vidare skall medlen

användas för att bl.a. den öppna psykiatriska vården på ett

bättre sätt än för närvarande skall kunna ge metodstöd till

kommunens personal och specialistvård till dem som ges omvårdnad

m.m. vid de särskilda boendeformerna.

Medel skall vidare lämnas för att förbättra vården av psykiskt

störda missbrukare. Det gäller insatser för att förbättra

samverkan mellan sjukvården, kommunerna och LVM-institutionerna.

Dessutom skall bidrag utges till anhörig- och

brukarorganisationer m.fl. för att bygga upp det sociala

nätverket kring den psykiskt störde samt att stödja de anhöriga

till psykiskt störda. Medel är även avsatta för uppföljning och

utvärdering av psykiatrireformen (Socialstyrelsen), översyn av

innehållet i den psykiatriska vården (Socialstyrelsen),

rehabilitering av tortyrskadade flyktingar, ekonomiskt stöd

till psykiatrin i Östeuropa samt till utvärdering av

behandlingsmetoder inom psykiatrin (SBU).

Socialstyrelsen disponerar och administrerar merparten av de

aktuella medlen. Detta betyder att styrelsen -- inom ramen för

riksdagens och regeringens riktlinjer -- fattar beslut om

medlens användning.

Regeringen anser att de medel som ställs till förfogande för

psykiatrireformens genomförande är av central betydelse för att

kommuner, landsting, brukarorganisationer m.fl. skall kunna

förvärva kompetens och utveckla sina arbetsformer så att de

bättre svarar mot de behov som människor med långvarig psykisk

störning har. De riktlinjer för medlens användning som angavs i

propositionen om psykiskt stördas villkor bör därför enligt

regeringen gälla även vid fördelning av medel för budgetåret

1995/96.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Bidrag

till psykiatriområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 594 000 000 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till

Bidrag till psykiatriområdet.

Uppföljning av psykiatrireformen m.m.

I motion So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om uppföljning av pågående omstruktureringar

inom psykvården (yrkande 17). Motionärerna anför att stora

krav nu ställs på att kommunerna, försäkringskassan,

arbetsmarknadsmyndigheterna samt landstingets psykiatri och i

viss mån även primärvården hittar verkningsfulla samarbetsformer

för att stödet till människor med psykiska handikapp skall kunna

utformas på ett heltäckande sätt. Samtliga aktörer måste agera

på ett ansvarsfullt sätt så att inte patienter kommer i kläm i

strider om revir och vårdideologier. Motionärerna anser att

regeringen måste ta på sig ett särskilt uppföljningsansvar. De

anser också att Psykiatriutredningens förslag om

försöksverksamhet med personliga ombud borde prövas (yrkande

18).

I motion So214 av My Persson och Margareta E Nordenvall

(m)

begärs också en uppföljning av psykiatrireformen (yrkande

1). Motionärerna anför att patienter skrivs ut från landets

psykiatriska kliniker och avdelningar och skickas hem. Där

riskerar de att hamna i isolering eftersom kommunen inte alltid

har kompetens att ordna den omsorg och vård patienten har rätt

till. I storstäderna riskerar många av dessa att hamna på gatan

som hemlösa, heter det i motionen.

I motion So448 av Ulla-Britt Hagström (kds) begärs också

ett tillkännagivande om ansvarsfördelningen för vården av vissa

grupper av psykiskt sjuka personer. Motionären anför att det

finns personer som hamnar i kläm mellan två huvudmän. Det finns

psykiskt sjuka människor som "övermedicinerats" av läkare under

landstingets ansvar. Dessa personer reagerar inte längre på

mediciner eller har blivit allergiska mot sina läkemedel. De

anses plötsligt som medicinskt färdigbehandlade och övergår

under kommunalt ansvar. Nu skall kommunen utan egen läkarresurs,

utan den speciella expertis som finns hos landstinget, vara

ansvarig för denne persons vård och rehabilitering. Kommunen är

ofta inte förberedd och gruppboenden för dessa speciella behov

finns inte, heter det i motionen.

I motion So439 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om insatser för

tortyrskadade flyktingar. Motionären anför att det i

budgetpropositionen inte återfinns någonting om hur regeringen

avser att gå vidare för att förbättra rehabiliteringen av

tortyrskadade flyktingar.

Från Socialdepartementet har inhämtats att en arbetsgrupp

i dagarna tillsätts för att arbeta med frågan om hur de 50

miljoner kronor vilka redan beslutats för rehabilitering av

tortyrskadade flyktingar skall användas och fördelas.

Arbetsgruppen skall lämna sina förslag i slutet av maj 1995.

Utskottet delar motionärernas inställning att stora krav

ställs när det gäller samarbete kring omvårdnad och bemötande av

människor med psykisk störning. Riksdagens beslut förra våren

innebar att stödet och servicen till personer med psykiska

störningar skall förbättras. Kommunernas ansvar preciserades.

Riksdagens beslut innebar också vissa tidsbegränsade ekonomiska

stimulansåtgärder för att underlätta genomförandet av

psykiatrireformen. Större delen av stimulansåtgärderna lämnas

som ett bidrag till landsting och kommuner. Medel har också

avsatts för försöksverksamhet med personligt ombud.

Socialstyrelsen disponerar och administrerar merparten av de

aktuella medlen. Motion So489 (v) yrkandena 17 och 18 är i

huvudsak tillgodosedd och avstyrks därför. Även motionerna So214

(m) yrkande 1 och So448 (kds) är i huvudsak tillgodosedda och

avstyrks därför. Utskottet har erfarit att en nyligen tillsatt

arbetsgrupp kommer att arbeta med frågan om fördelningen av de

medel som avsatts för rehabilitering av tortyrskadade

flyktingar. Motion So439 (fp) avstyrks.

Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården (C 9)

Från anslaget utgår det särskilda statsbidraget för att

utveckla hälso- och sjukvården i samband med att

husläkarsystemet enligt vissa nationella grundprinciper

avvecklas (prop. 1993/94:100 bil. 6, bet. 1993/94:SoU20, rskr.

1993/94:248).

Större delen av det särskilda statsbidraget lämnas i form av

ett stimulansbidrag till sjukvårdshuvudmännen för att utveckla

hälso- och sjukvården, främst primärvården. Syftet är enligt

propositionen att underlätta arbetet med att vidareutveckla

primärvården så att den också fortsättningsvis skall

karaktäriseras av lättillgänglighet, kontinuitet, närhet,

helhetssyn och kvalitet. En mindre del av det särskilda

statsbidraget används till att stimulera och utveckla dels

informationsförsörjningen, dels kvalitetssäkringen inom

primärvården.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Allmänt

bidrag till hälso- och sjukvården för budgetåret 1995/96 anvisar

ett reservationsanslag på 195 000 000 kr. Regeringen anser att

det statsbidrag som tidigare aviserats (prop. 1992/93:160, bet.

1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355), och som sjukvårdshuvudmännen

utgått från vid sin planering, bör lämnas även kommande budgetår

som ett allmänt bidrag till hälso- och sjukvården i syfte att

förbättra primärvården.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till

Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården.

Övriga medelsanvisningar under C

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i

krig (C 3), Bidrag till Spri (C 4), Bidrag till WHO (C 5) och

Bidrag till WHO-enheten för rapportering av

läkemedelsbiverkningar (C 6). Förslagen har inte mött någon

erinran i form av motioner.

Informationskampanj om fibromyalgi

Två motioner behandlar frågor om fibromyalgi, nämligen

motion So449 av Bengt Lindqvist och Maj-Inger Klingvall (s)

och motion So429 av Stig Sandström m.fl. (v). Motionärerna

begär dels att en informationskampanj om fibromyalgi bör

genomföras (So449 och So429 yrkande 1), dels att 1 500

000 kr anslås för en sådan kampanj (So429 yrkande 2).

Motionärerna anför att fibromyalgi i dag räknas till en av våra

större folksjukdomar. Ca 2 % av befolkningen har denna sjukdom,

vilket betyder mellan 150 000 och 200 000 personer. Huvuddelen

av dessa är, enligt motionärerna, kvinnor. Sjukdomssymtomen

uppges vara mycket mångskiftande. Oftast har man flera olika

symtom, men smärta och utmattning uppges finnas hos samtliga

patienter. Motionärerna uppger att det inom vårdsektorn finns

mycket av gamla fördomar kring fibromyalgi.

I betänkandet 1988/89:SoU2 behandlades bl.a. en motion om

primär fibromyalgi. Motionen tog sikte på en kartläggning av

omfattningen av sjukdomen, forskningsbehoven samt målsättningar

för vården. Utskottet delade uppfattningen att det var angeläget

att resurser satsades för att öka kunskaperna samt att analysera

forskningsbehov och andra resursbehov (s. 22). Vad utskottet

anförde gavs regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 8).

En särskild utredare har nyligen tillkallats för att bl.a.

kartlägga och redovisa kunskapsläget vad gäller bl.a. primär

fibromyalgi. I dir. 1994:95, beslutade den 8 september 1994,

angående bemötandet av kvinnor och män inom hälso- och

sjukvården, ingår som ett deluppdrag för den särskilde utredaren

att kartlägga och redovisa kunskapsläget vad gäller bl.a. primär

fibromyalgi. Utifrån kartläggningen bör utredaren analysera

forskningsbehov och andra resursbehov (dir. s. 5).

Utskottet konstaterar att de frågeställningar som tas upp

i motionsyrkandena faller inom ramen för direktiven för den

särskilda utredaren angående bemötandet av kvinnor och män inom

sjukvården. Utskottet anser att regeringens kommande bedömning

med anledning av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas

innan riksdagen tar något initiativ i dessa frågor. Utskottet

avstyrker därför motionerna So429 (v) och So449 (s).

Inrättande av ett allergicentrum

I två motioner, nämligen So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds)

(yrkande 24) och Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) (yrkande

5) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionerna anförts om vikten av att ett

allergicentrum inrättas och att riksdagen för detta ändamål

anvisar 5 miljoner kronor. Motionärerna hänvisar till att

Allergiutredningens förslag från 1989 (SOU 1989:76) borde tas

upp för ny prövning. Ett allergicentrum skulle i huvudsak arbeta

med information och utbildning samt forskning och samarbete.

I budgetpropositionen anför regeringen bl.a. följande om

Folkhälsoinstitutets begäran om ytterligare medel till

allergipreventivt arbete (s. 234).

Vad gäller institutets begäran om ytterligare medel till det

allergipreventiva arbetet vill regeringen framhålla att

statsmakterna redan prioriterar detta område bl.a. genom att 250

miljoner kronor avsatts i stiftelsen för vård och

allergiforskning. Regeringen delar institutets bedömning att

allergier är ett angeläget område men anser samtidigt att ökade

satsningar på området får ske inom ramen för institutets

tillgängliga medel.

Utskottet erinrar om att en av Folkhälsoinstitutets

verksamhetsgrenar är allergi. Som ett led i uppbyggandet av ett

långsiktigt, landsomfattande preventivt arbete planeras under

1995 en bred informations- och utbildningsinsats som skall

sätta allergifrågorna i fokus. Kampanjen -- Allergiåret 95 --

genomförs tillsammans med Astma-Allergiförbundet,

Apoteksbolaget, Livsmedelsverket och Svenska Läkaresällskapet.

Utskottet kommer senare att behandla ytterligare motioner om

allergi från den allmänna motionstiden. Utskottet avstyrker

motionerna So484 (kds) yrkande 24 och Bo504 (kds) yrkande 5.

Information om genteknikens följder

I motion So422 av Birger Schlaug m.fl. (mp) (yrkande 1)

begärs att riksdagen anslår 50 miljoner kronor för att ge

organisationer och andra möjlighet att söka medel för att

informera om genteknikens följder.

Motionen innehåller ytterligare fem yrkanden med krav på

lagstiftning i olika avseenden när det gäller att söka,

efterfråga och använda information om människors gener. I

Socialdepartementet pågår arbete med en

departementspromemoria som bl.a. behandlar frågor om skydd för

genetiska data i patientjournaler (1990/91:SoU10).

Utskottet som i ett senare betänkande återkommer till

olika frågor om genteknik avstyrker motion So422 (mp) yrkande 1.

Behörighetsfrågor

Tolv motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1995 rör

olika behörighetsfrågor.

I motion So418 av Anita Johansson och Sylvia Lindgren (s)

begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i

motionen anförts om legitimation för kiropraktorer (yrkande

1). Motionärerna anser att den grupp kiropraktorer som har

genomgått Skandinaviska Chiropraktor Skolans utbildning skall

kunna få legitimation. Vidare hemställer motionärerna att

regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att

kontinuerligt följa upp verksamheten vid Skandinaviska

Chiropraktor Skolan (yrkande 2). Liknande yrkanden finns i

motion So490 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp), (yrkandena 1

och 2).

I motion So435 av Ingibjörg Sigurdsdóttir m.fl. (s) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om legitimering för socionomer. Motionärerna

anser att det behövs en statlig legitimation för socionomer

oavsett verksamhetssektor. I motion So462 av Britta Sundin

m.fl. (s) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om legitimation för

arbetsterapeuter. Motionärerna anser att Behörighetsutredningen

bör få tilläggsdirektiv vilka skulle innebära att

arbetsterapeuterna skall behandlas med förtur. Ett liknande

yrkande finns i motion So476 av Sivert Carlsson m.fl. (c). I

motion So498 av den sistnämnde begärs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

införande av praktiktjänstgöring för arbetsterapeuter.

Motionären anser att dagens hårdnande arbetsmarknad och

besparingen inom hälso- och sjukvården har förändrat kraven på

nyutbildade arbetsterapeuter och jämförbara grupper. Motionären

anser att den praktiska tjänstgöringen i anslutning till

inträdet på arbetsmarknaden bör förbättras.

I motion So273 av Elver Jonsson och Anders Svärd (fp, c)

begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om auktorisation av psykologer med

specialistutbildningar. Motionärerna anför att de nordiska

länderna utifrån sin erfarenhet har sett ett behov av att,

förutom grundauktorisationen för en leg. psykolog, auktorisera

även specialistkunskaper. Som exempel nämns Finland och

bestämmelser i dess nya hälso- och sjukvårdslag från år 1994.

Motionärerna anser att Sverige, för att inte komma i otakt med

övriga nordiska länder, bör auktorisera psykologer med även

andra specialiteter än psykoterapi.

I motionerna So401 av Gullan Lindblad (m) och So414 av Stig

Sandström m.fl. (v) begärs att riksdagen ger regeringen till

känna vad som anförts om behovet av ett förbättrat skydd för

personer som anlitar psykologer. I de båda motionerna anförs

bl.a. att nuvarande lagstiftning i Sverige ger ett otillräckligt

skydd mot oseriös yrkesutövning inom psykologområdet. Vidare

anförs att personer som anlitar psykolog i de övriga nordiska

länderna omfattas av ett mer omfattande skydd i lagstiftningen,

dels genom att psykologverksamhet utanför hälso- och sjukvården

skyddas, dels genom att lagstiftningen i större utsträckning än

i Sverige skyddar psykologens arbetsuppgifter från att utföras

av personer utan tillräcklig utbildning.

I motion So440 av Barbro Westerholm och Isa Halvarsson

(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om översyn av

kvacksalverilagen. Motionärerna begär en översyn av lagen både

med hänsyn till vilka sjukdomar som får behandlas och vilken

åldersgräns som bör gälla för behandling av barn.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat

behörighetsfrågor m.m. I betänkande 1992/93:SoU1 förordade

utskottet ett tillkännagivande om att frågan om legitimation

eller andra behörighetsföreskrifter för ytterligare yrkesgrupper

(dvs. förutom naprapater) borde bli föremål för en samlad

översyn under parlamentarisk medverkan samt att regeringen

därefter borde återkomma till riksdagen i den frågan och vissa

andra frågor som har samband därmed.

Regeringen beslutade i januari 1994 direktiv (dir. 1994:2)

för en parlamentarisk kommitté (S 1994:01) och kommittén

tillkallades under sommaren 1994 (Kommittén för översyn av vissa

behörighetsfrågor). Uppdraget sammanfattas på följande sätt.

En parlamentarisk kommitté skall göra en samlad översyn av

principerna för legitimation och behörighet och mot bakgrund av

översynen lämna förslag bl.a. i frågan om legitimation och

behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och

sjukvården och närliggande områden. Översynen skall också

omfatta bestämmelserna i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall

mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (den s.k.

kvacksalverilagen).

Kommittén skall redovisa sitt uppdrag före utgången av år

1995.

Utskottet konstaterar att de frågeställningar som

aktualiseras i motionsyrkandena faller inom ramen för direktiven

för Kommittén för översyn av vissa behörighetsfrågor. Utskottet

anser att regeringens överväganden med anledning av det pågående

utredningsarbetet bör avvaktas innan riksdagen tar något

initiativ i dessa frågor. Utskottet avstyrker därför motionerna

So273 (fp, c), So401 (m), So414 (v), So435 (s), So440 (fp),

So462 (s), So476 (c) och So498 (c). Utskottet avstyrker också

motionerna So418 (s) och So490 (mp).

Omsorg om äldre och handikappade (D 1--D 2,

D 4--D 11)

Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering

(D 1)

Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av

gruppbostäder och andra alternativa boendeformer med 500 000

kronor per boendeenhet som färdigställts under åren 1991--1995.

Om befintliga bostäder tas i anspråk för att skapa alternativa

boendeformer för långvarigt psykiskt störda personer kan bidrag

lämnas med 200 000 kr per boendeenhet som färdigställts under

perioden 1 juli 1994--31 december 1995. Vidare utbetalas under

anslaget bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kr

per nytillkommande enbäddsrum eller bostadslägenhet som

färdigställs under åren 1992--1996. Enligt riksdagens tidigare

beslut (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr.

1993/94:396) skall 300 miljoner kronor av det tillfälliga

statsbidraget för anordnande av gruppbostäder m.m. förbehållas

boendeenheter för långvarigt psykiskt störda personer.

Från anslaget utbetalas också t.o.m. budgetåret 1994/95 bidrag

till kommunerna för kostnader för medicinskt färdigbehandlade

inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen godkänner att

150 miljoner kronor från anslaget får användas för att stimulera

samverkan mellan kommuner och landsting för att åstadkomma en

ändamålsenlig utveckling av rehabilitering för äldre.

Socialstyrelsen konstaterar i 1994 års Ädeluppföljning vissa

brister i rehabiliteringen för äldre. Styrelsen framhåller att

åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en hög kvalitet och

trygghet för den enskilde och att oklarheter i

ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting måste

undanröjas och fungerande samverkansformer utvecklas. Regeringen

föreslår mot den bakgrunden att en omprioritering av en del av

anslaget görs. Staten och Landstingsförbundet har i en

överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen

m.m. för år 1995 avsatt ett lika stort belopp för dessa ändamål.

Sammantaget innebär det att 300 miljoner kronor avsätts för att

användas av kommuner och landsting för att gemensamt utveckla

rehabiliteringen för äldre.

För att åstadkomma en flexibel användning av medel under

anslaget samordnades anslagsposterna bidrag till byggande av

gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m.

anslagsmässigt under budgetåret 1994/95. Bidragen bör enligt

regeringen även samordnas tidsmässigt. Regeringen föreslår

därför att de tillfälliga statsbidragen till gruppbostäder och

sjukhem m.m. får lämnas till objekt som färdigställts före

utgången av år 1996.

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 1995/96

anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner att 150

miljoner kronor från anslaget får användas för att stimulera

samverkan mellan kommuner och landsting för utveckling av

rehabiliteringen för äldre i enlighet med vad som anförts i

propositionen.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner att de

tillfälliga statsbidragen till gruppbostäder och sjukhem m.m.

får lämnas till objekt som färdigställts före utgången av år

1996.

Utskottet tillstyrker också den föreslagna medelstilldelningen

till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och

rehabilitering.

Vissa statsbidrag inom handikappområdet (D 2)

I budgetpropositionen föreslås 1 035 000 000 kr anvisas under

anslaget D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet.

Anslaget avser följande ändamål:

1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser

som avser

stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering,

statsbidrag till rådgivning och annat stöd samt

statsbidrag till tolktjänst.

2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom

habiliterings- och rehabiliteringsområdet.

3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom

hjälpmedelsförsörjningen.

Stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering

I motion So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en riksomfattande uppföljning av

rehabiliterings- och habiliteringsbehov (yrkande 6).

Motionärerna framhåller att trots de tidsbegränsade

stimulansbidragen för habilitering och rehabilitering som

riksdagen anvisat kvarstår stora behov. Enligt motionärerna

räcker det inte att följa upp resultatet av stimulansbidragen

utan det behövs också en riksomfattande uppföljning av hur behov

av habilitering/rehabilitering tillgodoses för människor med

olika funktionsnedsättningar.

Socialstyrelsens utvärdering visar att stimulansbidragen

till habilitering och rehabilitering haft en positiv effekt på

utvecklingen av verksamheten. Projekt har kommit i gång i syfte

att minska ojämnheterna i landet mellan olika grupper av

funktionshindrade beträffande tillgången på habilitering och

rehabilitering. Många insatser har också riktats till små och

mindre kända handikappgrupper. Styrelsen påpekar dock att det i

vissa fall kan behövas bättre kartläggningar och

behovsinventeringar för att kanalisera resurserna dit de bäst

behövs. Regeringen avser att på basis av Socialstyrelsens

kommande rapport ingående följa utvecklingen av bidragen.

Utskottet anser att Socialstyrelsens uppföljning av

statsbidraget visar att stimulansbidragen till habilitering och

rehabilitering haft en positiv effekt på utvecklingen av

habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten. I vissa fall

kan dock behövas bättre kartläggningar och behovsinventeringar

för att kanalisera resurserna dit de bäst behövs. Regeringen har

för avsikt att på basis av Socialstyrelsens kommande rapport

ingående följa utvecklingen. Något initiativ från riksdagen med

anledning av motion So222 (fp) yrkande 6 behövs därför inte

enligt utskottets mening. Motionsyrkandet avstyrks.

Statsbidrag till tolktjänst

I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att ledarhundsutbildningen och

tolkverksamheten bör byggas ut och att riksdagen anslår 9 000

000 kr för denna verksamhet (yrkande 2, delvis).

Motionärerna framhåller att alla människor skall ha rätt till

ett värdigt liv. Detta innebär rätt till arbete, bostad och

möjligheter till ett socialt liv. Människor med funktionshinder

måste ges verktyg för att ha inflytande över sin egen situation

och minska beroendet av andra. Därför måste bl.a. utbildningen

av ledarhundar, teckenspråkstolkar och dövblindtolkar

förstärkas. Motionärerna anser att ytterligare 3 miljoner kronor

för vardera av dessa utbildningar bör avsättas under det

kommande budgetåret.

Också motion So245 av Ulla-Britt Hagström (kds) tar upp

behovet av teckenspråkslärare och tolkar och begär ett

tillkännagivande till regeringen i denna fråga (yrkande 4).

I motionen anförs att utbildningen av teckenspråkslärare måste

utökas och kontinuerlig fortbildning ske. Tolkservicen skall

ligga kvar under landstingen men byggas ut. Motionären vill

vidare ha en kartläggning av de dövas arbetssituation i syfte

att underlätta deras situation på arbetsmarknaden.

Socialstyrelsens uppföljning av tolktjänsten visar bl.a.

att landstingen ofta inte kan få fram tillräckligt med tolkar

för att möta de behov av tolktjänst som finns. Problemet hänger

delvis samman med att antalet nyutbildade tolkar inte ökar.

Styrelsen anser att landstingen bör inrätta fler tolktjänster

med stöd av det nya statsbidraget för att bättre tillgodose

behovet av tolktjänst, men också för att skapa större intresse

för tolkyrket. Styrelsen anser vidare att landstingens

information om sitt utvidgade ansvar för tolktjänsten varit

alltför begränsad.

Tolk- och översättarinstitutet (TÖI), som bl.a. disponerar

statsbidraget till tolkutbildning för döva, dövblinda och

vuxendöva samt till teckenspråksutbildningen, anför i en

promemoria till Socialstyrelsen att det för närvarande finns

hinder för en utökning av antalet utbildningsplatser för tolkar

bl.a. beroende på brist på utbildade lärare. TÖI kommer senare i

vår att presentera en långtidsplan för tolkutbildningen som

syftar till att öka utbildningsvolymen så att den svarar mot

behovet av tolkar.

I propositionen understryks att det är angeläget att

berörda myndigheter, utbildningsanordnare och landsting vidtar

åtgärder för att stärka intresset för tolkyrket så att fler

personer är beredda att utbilda sig till tolk. Regeringen avser

att med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden ta initiativ

till särskilda informationsprojekt i frågan. Regeringen har

vidare för avsikt att inbjuda företrädare för berörda

myndigheter, handikapporganisationer, landsting samt

yrkesorganisationerna till en diskussion om tolktjänsten.

Statsbidraget till tolktjänsten fördelas av Socialstyrelsen

till landstingen och de landstingsfria kommunerna på grundval av

antalet invånare i resp. landstingsområde eller landstingsfri

kommun den 31 december året innan bidragsåret.

Med anledning av riksdagens tillkännagivande om att regeringen

borde se över fördelningsprinciperna för statsbidraget till

tolktjänst så att hänsyn tas till antalet tolkanvändare inom

landstinget resp. kommunen (bet. 1993/94:SoU20, rskr. 248)

anförs följande. Den statistik som landstingen för närvarande

redovisar om behovet av tolk är fortfarande så outvecklad att

den inte bör användas som underlag för någon detaljerad

fördelningsnyckel i en ny fördelningsmodell. Örebro län har dock

ett väsentligt större antal döva och hörselskadade i relation

till befolkningen än vad som finns i riket i övrigt. Detta beror

bl.a. på att en stor del av utbildningen för de döva och

hörselskadade är koncentrerad till Örebro. I propositionen

föreslås därför att Örebro län kompenseras för detta genom att

få ett bidrag per invånare som är 80 % högre än för riket i

övrigt. Totalt föreslås 60 miljoner kronor anvisas till

tolktjänsten under budgetåret 1995/96.

Utskottet konstaterar att riksdagen redan vid behandlingen

av proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa

funktionshindrade beslutat att förstärka stödet till

tolkverksamheten med 15 miljoner kronor per år under en

femårsperiod (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 321). Detta innebär att

anslagsposten nu räknas upp från 22,5 miljoner kronor för

budgetåret 1994/95 till 60 miljoner kronor för budgetåret

1995/96 (18 månader). Utskottet finner den föreslagna

beräkningen väl avvägd och avstyrker därmed motionerna So224

(mp) yrkande 2 (delvis) och So245 (kds) yrkande 4.

Medelsanvisningen

Utskottet tillstyrker regeringens föreslag till

medelsanvisningen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet.

Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder

(D 5)

I budgetpropositionen föreslås 118 183 000 kr anvisas under

anslaget D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med

funktionshinder.

Bidraget är avsett för att öka organisationernas möjligheter

att själva driva vissa verksamheter som är av stor betydelse för

personer med funktionshinder.

Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF

Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar

samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda

erhåller bidrag för tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges

dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget

utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska

laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet,

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar, Föreningen

Rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt handikappades

riksförbund.

Ledarhundar

I propositionen framhålls att tillgången på ledarhundar

under flera år har legat under behovsnivån, vilket har lett till

ett ackumulerat behov av hundar. Tillgången på ledarhundar har

nu ökat, vilket innebär att SRF kan öka inköpen för att i någon

mån möta de behov som finns. I budgeten föreslås därför att

stödet räknas upp från 17 250 000 kr för budgetåret 1994/95 till

38 625 000 kr för budgetåret 1995/96 (18 månader).

Riksdagen har nyligen, vid behandlingen av

tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1994/95,

beslutat om ytterligare 7,5 miljoner kronor till Synskadades

riksförbund (SRF) för inköp av ledarhundar under innevarande

budgetår (prop. 1994/95:105, bet. 1994/95:SoU12, rskr

1994/95:202).

I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att ledarhundsutbildningen och

tolkverksamheten bör byggas ut och att riksdagen anslår 9 000

000 kr för denna verksamhet (yrkande 2, delvis).

Motionärerna anser att ytterligare 3 miljoner kronor bör

avsättas för ledarhundsutbildning under det kommande budgetåret.

Utskottet konstaterar att den ökande tillgången på

ledarhundar ökar möjligheterna att tillgodose de eftersatta

behoven av ledarhundar åt synskadade. I budgetpropositionen

föreslås nu en kraftig uppräkning av anslaget till SRF för inköp

av ledarhundar under budgetåret 1995/96. Utskottet finner den

föreslagna beräkningen av medel väl avvägd och avstyrker därmed

motion So224 (mp) yrkande 2 (delvis).

Bokklubb för punktskriftsläsare

I motion Kr238 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett

anslag på 1 miljon kronor avsätts för Synskadades bokklubb.

Motionärerna framhåller att de blinda behöver utveckla sitt

skriftspråk för att meddela sig med andra och att de också

behöver kunna läsa punktskrift. Det är därför angeläget, enligt

motionärerna, att tillskjuta 1 miljon för att landets enda

bokklubb med punktskrift skall kunna bibehållas.

I motion Ub388 av Kerstin Warnerbring (c) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av att finna former

för hur landets enda bokklubb för punktskriftsläsare skall kunna

finansieras (yrkande 3). Medlemmarna i bokklubben betalar en

normal bokklubbsavgift medan Synskadades riksförbund står för

merkostnaderna på 2 500 kr per sålt bokexemplar. Motionären

framhåller att om inte en extern finansiering kan erhållas måste

bokklubben läggas ner under 1995.

Utskottet behandlade en motion om stöd till SRF:s

punktskriftsbokklubb i betänkandet 1991/92:SoU15. Utskottet

konstaterade då att endast en mindre grupp av de synskadade kan

punktskrift. Emellertid är punktskrift de synskadades enda

skriftspråk. Utskottet framhöll värdet av att synskadade som kan

läsa punktskrift också har tillgång till litteratur på

punktskrift. Utskottet konstaterade att det under

Kulturdepartementets budgetbilaga föreslogs medel till Talboks-

och punktskriftsbiblioteket. Den föreslagna medelsanvisningen

till SRF var väl avvägd enligt utskottets mening och innebar

vissa reformmedel för verksamheten. Slutligen framhöll utskottet

att det var angeläget att SRF använde medlen till de

verksamheter som är mest angelägna för de synskadade. Den då

aktuella motionen avstyrktes därmed.

Försäljning av punktskriftsböcker bedrivs sedan budgetåret

1984/85 i Talboks- och punktskriftsbibliotekets regi. Medel för

detta ändamål finns anvisade i Kulturdepartementets budget. Även

för budgetåret 1995/96 föreslås medel anvisas (prop. 1994/95:100

bil. 12, C 21, s. 102--103). Ett komplement till denna

försäljning är den bokklubb för punktskriftsläsare som

Synskadades riksförbund startade våren 1990. Klubben erbjuder i

huvudsak lättare skönlitteratur. De bägge försäljningskanalerna

tillfredsställer olika läsbehov.

Utskottet vill på nytt framhålla att det är angeläget att

de synskadade som kan läsa punktskrift har tillgång till

litteratur på punktskrift. Utskottet anser dock att beräkningen

av medel till SRF är väl avvägd och att det bör ankomma på SRF

att använda medlen till de verksamheter som är mest angelägna

för de synskadade. I Kulturdepartementets budgetbilaga föreslås

medel till Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB).

Utlåningen av punktskriftsböcker från TPB har ökat och

kommunbiblioteken har börjat förmedla punktskriftslån. Utskottet

avstyrker därmed motionerna Kr238 (mp) och Ub388 (c) yrkande 3.

Medelsanvisningen

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen

till Bidrag till viss verksamhet för personer med

funktionshinder.

Bilstöd till handikappade (D 9)

I budgetpropositionen föreslås 610 000 000 kr anvisas under

anslaget D 9. Bilstöd till handikappade.

Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och

föräldrar med handikappade barn till anskaffning och anpassning

av motorfordon m.m. Bilstödet trädde i kraft den 1 oktober 1988.

Bilstödet kan lämnas till fem olika persongrupper och omfattar

grundbidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och

anpassningsbidrag. Nytt bilstöd kan lämnas huvudsakligen bara om

minst sju år har gått sedan det förra beslutet fattades om rätt

till bilstöd.

Enligt 5 § första stycket i förordningen (1988:890) lämnas

bidrag till följande grupper:

1. till handikappad som är under 65 år och är beroende av

personbil, motorcykel eller moped för att genom arbete få sin

försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning

eller för att genomgå yrkesinriktad utbildning eller genomgå

yrkesinriktad rehabilitering under vilken han eller hon får

utbildningsbidrag,

2. till handikappad som är under 65 år och, efter att ha

beviljats bidrag enligt 1, har lämnat arbetsmarknaden med

förtidspension eller har beviljats sjukbidrag enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring, eller

3. till annan handikappad än som avses i 1 eller 2 och som

fyllt 18 men inte 50 år.

Bidrag lämnas även till

1. handikappad förälder med barn under 18 år eller

2. förälder med handikappat barn under 18 år.

I motion So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bilstödet (yrkande 5). Motionärerna

beklagar att i betänkandet Rätten till ratten inte föreslås att

åldersgränsen 50 år avskaffas. Motionärerna är medvetna om att

kostnaderna för bilstödet naturligtvis ökar om åldersgränsen

höjs. Regeringen bör dock göra en hälsoekonomisk analys av vad

det skulle betyda att ta bort åldersgränsen och hur kostnaderna

för annat samhällsstöd därmed förändras.

I motion So230 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att

riksdagen beslutar att åldersgränsen för bilstödet avskaffas.

Motionärerna framhåller vidare att förslagen i betänkandet

Rätten till ratten bör genomföras snarast möjligt.

I motion So294 av Rune Backlund m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om genomförandet av Bilstödsutredningens

förslag Rätten till ratten (yrkande 13). Motionärerna

framhåller att utredningens förslag bör genomföras snarast

möjligt. Förslag som behandlar försäkringskassornas handläggning

av bilstödsärenden bör behandlas och föreläggas riksdagen med

förtur. Vidare bör en helhetssyn tillämpas vid bedömningen av

vad som är "väsentliga förflyttningssvårigheter". Det bör

ställas krav på dem som anpassar bilar. Kravspecifikationer bör

upprättas och SWEDAC, Styrelsen för teknisk ackreditering, bör

få godkänna företag som får rätt att göra bilanpassningar.

I propositionen redovisas att regeringen har för avsikt

att ändra förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade

så att de allmänna försäkringskassorna efter den 1 juli 1995

skall besluta om såväl bilstöd som körkortsutbildning. Detta

sker efter förslag från Arbetsmarknadsstyrelsen, som anser att

bilstödet och körkortsutbildningen hänger så nära samman att det

är rimligt att de allmänna försäkringskassorna fattar beslut om

körkortsutbildning i samband med beslutet om bilstöd. Medel för

upphandling av körkortsutbildningen för svårt funktionshindrade,

motsvarande för budgetåret 1995/96 15 miljoner kronor, har förts

över från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (bilaga

11) till anslaget D 9. Bilstöd.

Bilstödsutredningen (S 1993:05) har i april 1994 avlämnat

betänkandet Rätten till ratten -- reformerat bilstöd (SOU

1994:55). Betänkandet har remissbehandlats och bereds för

närvarande i Socialdepartementet. I betänkandet görs bl.a. en

utvärdering och översyn av det utvidgade bilstöd som började

gälla år 1988. Bilstöd kan lämnas till den som till följd av ett

varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att

förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna

kommunikationer. I betänkandet föreslås bl.a. vissa ändringar

när det gäller tillämpningen av kriterierna för rätt till

bilstöd. Vidare lämnas förslag om en särskild försöksverksamhet

för att ge vissa funktionshindrade personer som faller utanför

bilstödets personkrets rätt att enbart erhålla

anpassningsbidrag. Utöver detta föreslår utredningen

förändringar när det gäller bidragsnivåer och inkomstgränser

inom stödet.

Utskottet konstaterar att Bilstödsutredningens betänkande

Rätten till ratten -- reformerat bilstöd har remissbehandlats

och för närvarande bereds i regeringskansliet. Utskottet anser

att riksdagen inte bör föregripa regeringens beredning av

ärendet och avstyrker därför motionerna So222 (fp) yrkande 5,

So230 (v) och So294 (c) yrkande 13.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till

Bilstöd till handikappade.

Färdtjänst

I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om färdtjänsten och att den bör ges ett ökat

anslag på 10 000 000 kr (yrkande 8). Motionärerna anför att

färdtjänsten måste byggas ut efter behov.

År 1992 beslutade riksdagen om ett nytt generellt statsbidrag

till kommunerna. I samband därmed avskaffades flera

specialdestinerade bidrag, bl.a. bidraget till färdtjänst,

servicelinjer m.m., skatteutjämningsbidraget samt det extra

skatteutjämningsbidraget (prop. 1991/92:150, 1991/92:FiU29,

rskr. 345).

Utskottet är inte berett att föreslå ett nytt

specialdestinerat statsbidrag till färdtjänst. Motion So224 (mp)

yrkande 8 avstyrks därför.

Övriga medelsanvisningar under D

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (D

4), Bidrag till handikapporganisationer (D 6), Bidrag till

pensionärsorganisationer (D 7), Ersättning för texttelefoner (D

8), Kostnader för statlig assistansersättning (D 10) och

Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola (D 11), vilka inte

har mött någon erinran i form av motioner.

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik (E1

-- E5)

Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård (E 1)

I tre motioner framförs yrkanden om inriktningen av

statsbidraget.

I motion So240 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

riksdagen begär att regeringen ger Statskontoret i uppdrag att

utarbeta ett system med riktade statsbidrag till förebyggande

åtgärder mot drogproblemen och för vård- och

rehabiliteringsinsatser för missbrukare (yrkande 3).

Motionärerna anför att dramatiska förändringar ägt rum inom

vårdsystemet under de senaste åren. De mycket hårda

besparingarna inom en rad kommuner har i särskilt hög grad

drabbat missbrukarvården. Utnyttjandet av behandlingshem har

minskat kraftigt. De särskilda uppsökargrupperna har avvecklats

på många håll. På en del håll har man gett upp målsättningen att

rehabilitera alla missbrukare och erbjuda dem ett drogfritt

alternativ. Utebliven rehabilitering av de tyngsta missbrukarna

innebär, enligt motionärerna, att den dyrbara och sannolikt

ineffektiva tvångsvården ökar, och missbrukare som inte får

plats på behandlinghem eller i ett metadonprogram hamnar i

stället i fängelse. Denna utveckling är utomordentligt allvarlig

ur samhällsekonomiskt perspektiv. Att skära ned vården av tunga

missbrukare ger stora besparingar på kort sikt men medför ökade

kostnader för andra sektorer i samhället. Kostnaderna för

narkotikapolitiken måste bäras solidariskt. En väsentlig del av

förebyggande insatser, vård och behandling måste därför

finansieras genom statsbidrag, anser motionärerna. Ett system

med riktade insatser och förändrade statbidrag bör därför

utredas.

I motion So264 av Roland Larsson m.fl. (c) hemställs om

ett tillkännagivande om behovet av ett statsbidrag som är

neutralt i förhållande till öppen och sluten vård av missbrukare

(yrkande 5). Motionärerna pekar på att missbrukares bakgrund

och behov av vårdinsatser kan variera starkt mellan olika

grupper av alkoholmissbrukare och mellan könen. Behovet av ett

statsbidragssystem som tar hänsyn till behovet av differentierad

vård är därför helt nödvändigt. Den vård som ges nära och ofta

med frivilliga organisationer som huvudmän behöver lika stort

ekonomiskt stöd som vård som bedrivs av institutioner.

I motion So281 av Ingrid Näslund m.fl. (kds, c, fp, mp)

begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om fortsatt

riktat statsbidrag till ungdoms- och missbrukarvården (yrkande

3) och om att gruppverksamhet som ger stöd och hjälp till barn

till missbrukare bör utgöra ett kriterium för sådant riktat

statsbidrag (yrkande 4). Motionärerna anför att stöd och

hjälp till barn vars föräldrar är alkoholmissbrukare har visat

sig ha en positiv inverkan på barnens utvecklingsmöjligheter.

Som ett alternativ till stöd och hjälp på individuell basis

finns fr.o.m. år 1989 gruppverksamhet. Syftet med

gruppverksamheten är att ge barnet möjlighet att bearbeta sina

känslor och förstå beteenden som är en följd av föräldrarnas

missbruk. I dag finns ett tiotal grupper varav några drivs av

kommuner och andra av ideella föreningar. Motionärerna anser att

denna form av stödinsatser bör utvecklas. Det är väsentligt att

de riktade statsbidragen till ungdoms- och missbrukarvården

behålls och att medlen kan användas för att säkra den

gruppverksamhet som kommit i gång i några kommuner.

I budgetpropositionen sägs att statens bidrag till vård

inom missbruks- och ungdomsområdet bör ses som en helhet med

övergripande syfte att garantera att resurserna på såväl

institutionssidan som inom öppenvården stämmer överens med behov

och efterfrågan. För budgetåret 1993/94 har totalt 430 miljoner

kronor fördelats till kommunerna enligt kriterier som grundar

sig på ett genomsnitt av nyttjandedagar inom den slutna vården.

Särskilda utvecklingsmedel om 50 miljoner kronor ställdes till

länsstyrelsernas förfogande för att stimulera framväxten av

adekvata öppenvårdsinsatser i kommuner med särskilda

utvecklingsbehov. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen

att inom ramen för en beredningsgrupp med representanter från

länsstyrelserna, Statens institutionsstyrelse och Svenska

Kommunförbundet planera och styra den allmänna inriktningen av

utvecklingsarbetet samt följa upp och utvärdera de verksamheter

som kommer till stånd. Enligt regeringen finns det stort behov

av att utveckla alternativ till institutionsvård genom

förebyggande insatser och öppenvård. Det riktade statsbidraget

har syftat till att få till stånd en bättre balans mellan de

olika vårdinsatserna inom området samt en bättre kvalitet i

verksamheterna. Regeringen anser att statsbidraget till

missbrukarvård och ungdomsvård tills vidare bör behållas som ett

riktat statsbidrag till kommunernas missbruks- och

ungdomsarbete. Särskilda utvecklingsmedel bör också

fortsättningsvis avsättas för att stimulera kommunerna att

utveckla öppenvårdsinsatser. Som exempel på insatser som kan

behöva utvecklas nämns beträffande de tunga missbrukarna olika

former av social omvårdnad, social träning och kontroll. När det

gäller ungdomar nämns behovet av mellanvårdsformer som

innehåller mer strukturerad verksamhet än vad socialbyråerna

vanligen erbjuder. För budgetåret 1995/96 föreslås 720

miljoner kronor till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård,

varav 480 miljoner har beräknats för perioden juli 1995--juni

1996.

I budgetpropositionen uppges vidare att Socialstyrelsen fått

nya direktiv när det gäller det fortsatta arbetet med Offensiv

narkomanvård. Ett huvudmoment utgör en fortsatt satsning på

kompetensutveckling inom framför allt den öppna vården. Det

gäller metoder för motivationsarbete, behandlingsplanering och

omhändertagande av de mest utsatta grupperna såsom psykiskt

störda och hivsmittade missbrukare. Olika försöksverksamheter

har initierats för att utveckla nya stöd- och

omhändertagandeformer som är mindre ingripande än

institutionsvård.

När det gäller barn vars föräldrar är missbrukare eller lider

av psykisk sjukdom har Socialstyrelsen i regleringsbrev för

budgetåret 1993/94 fått i uppdrag att följa och dokumentera hur

missbruk och psykisk sjukdom hos föräldrar påverkar barnets

utveckling samt att initiera utvecklingsarbete på området.

Vidare har Socialstyrelsen sedan år 1991 regeringens uppdrag att

genomföra ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen inom

socialtjänstens individ- och familjeomsorg när det gäller

arbetet med barn som far illa och deras familjer. Projektet, som

kallas Barn i fokus, kommer att avslutas under våren 1995 med en

redogörelse för de slutsatser som Socialstyrelsen drar utifrån

de utredningar som genomförts och de metodutvecklingsprojekt som

initierats under arbetets gång ute i landet.

Socialtjänstkommittén, som haft regeringens uppdrag att

göra en allmän översyn av socialtjänstlagen, överlämnade under

hösten 1994 sitt huvudbetänkande Ny socialtjänstlag (SOU

1994:139). Kommittén anser att det behövs nya strategier för det

allmänt inriktade och förebyggande barn- och ungdomsarbetet.

Socialtjänsten bör ha en lagfäst skyldighet att bedriva

uppsökande verksamhet bland barn och ungdomar som riskerar att

utvecklas ogynnsamt. Kommitténs förslag remissbehandlas för

närvarande.

Utskottet delar regeringens inställning att det särskilda

statsbidraget till missbrukarvård tills vidare bör behållas och

att särskilda utvecklingsmedel även fortsättningsvis bör

avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla

öppenvårdsinsatser. Utskottet delar också regeringens

inställning att det finns stora behov av att utveckla alternativ

till institutionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård.

Syftet med statsbidraget är bl.a. att få till stånd en bättre

balans mellan olika vårdinsatser samt en bättre kvalitet i

verksamheterna.

Socialstyrelsen har nyligen gjort en uppföljning av

missbrukarvården i Stockholms län. Av rapporten framgår att

institutionsvården har minskat och att öppenvården inte har

byggts ut i motsvarande grad. Samtidigt kommer uppgifter om ett

ökande missbruk bland ungdomar. Det är bl.a. mot denna bakgrund

angeläget att regeringen noga följer utvecklingen på detta

område.

Motionerna So240 (v) yrkande 3, So264 (c) yrkande 5 och So281

(kds, c, fp, mp) yrkande 3 får anses tillgodosedda genom

förslaget i budgetpropositionen och avstyrks.

Utskottet vill också betona vikten av att socialnämnderna

fullgör sina åligganden enligt socialtjänstlagen att noga följa

barn som lever i utsatta miljöer och sörjer för att barnen får

det skydd och det stöd som de kan behöva.

Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande, Ny socialtjänstlag,

som bl.a. innefattar förslag till nya strategier för det allmänt

inriktade och förebyggande barn- och ungdomsarbetet, är för

närvarande förmål för remissbehandling.

Socialstyrelsens uppdrag att genomföra ett åtgärdsprogram för

att höja kompetensen inom socialtjänstens individ- och

familjeomsorg när det gäller barn och ungdomar som riskerar att

utvecklas ogynnsamt skall avslutas under våren 1995.

Socialstyrelsen har även kartlagt gruppverksamheter och andra

insatser som riktar sig särskilt till barn som har föräldrar som

missbrukar alkohol. Beräkningar som gjorts av Alkoholpolitiska

kommissionen tyder på att ungefär 100 000 barn eller 10--15 % av

alla barn i Sverige har föräldrar som missbrukar alkohol.

Socialstyrelsens studier visar samtidigt att samhället gör

mycket lite för dessa barn. Här krävs enligt

Socialtjänstkommittén ökade insatser från socialtjänstens sida.

Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med

anledning av motion So281 (kds, c, fp, mp) yrkande 4. Motionen

avstyrks.

Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningen till Bidrag till missbrukarvård och

ungdomsvård.

Bidrag till organisationer (E 2)

I budgetpropositionen föreslås 47 445 000 kr under anslaget

E 2. Bidrag till organisationer, varav 31 630 000 kr har

beräknats för perioden juli 1995--juni 1996. Bidrag utgår under

tre olika anslagsposter. Till sammanslutningar av f.d.

alkoholmissbrukare m.fl. beräknas för nästa budgetår 35 014 500

kr. Till organisationer som arbetar för utsatta barn och deras

familjer beräknas 4 810 500 kr och till organisationer som

motverkar våld mot kvinnor beräknas 7 620 000 kr. Medlen skall

disponeras av Socialstyrelsen och fördelas med hänsyn till

den uppföljning och utvärdering som styrelsen genomför. Den del

av anslaget som avses gå till lokala länkorganisationer skall

betalas ut till länsstyrelserna som skall besluta om

fördelningen av dessa lokala bidrag.

Bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete

I motion So269 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, mp, kds)

hemställs att riksdagen beslutar att ur anslaget E 2 anvisa

7 000 000 kr att av regeringen användas till ett engångsbidrag

till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet. Enligt

motionärerna har de ekonomiska problemen i den offentliga

sektorn indirekt drabbat LP-stiftelsen. Bristen på pengar i

kommunerna har lett till att vissa kommuner visat mindre

benägenhet att remittera missbrukare till vårdhem, vilket har

medfört att LP-stiftelsen står inför allvarliga ekonomiska

problem. LP-stiftelsen driver ett tiotal vårdhem för enskilda,

tre familjeanläggningar samt kontaktverksamhet bland missbrukare

och hemlösa på 40 orter i landet. Med hänsyn till de betydande

insatser som LP-stiftelsen gör inom missbrukarvården och de

positiva resultat som uppnåtts vad gäller rehabilitering är det

av yttersta vikt att stiftelsens arbete kan drivas vidare.

Riksdagen bör därför bevilja stiftelsen det engångsbidrag som

behövs för att fortsatt verksamhet skall kunna säkras.

I motion So283 av Berndt Ekholm (s) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om stöd till

LP-stiftelsen. Motionären anför att det är angeläget att

regeringen bidrar till att lösa LP-stiftelsens ekonomiska

problem genom att anslå tillräckliga medel till stiftelsen inom

ramen för Socialdepartementets anslag E 2.

I motion So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs om

ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om att anslå 5

miljoner kronor över budgeten till Kvinnoforum (yrkande 7).

Motionärerna anför att Kvinnoforum arbetar med de mest utsatta

kvinnorna och deras barn. Arbetet bedrivs i nätverksform,

exempelvis med stödgrupper. I varje grupp finns kvinnor med

svåra missbruksproblem. Kvinnoforum bedriver också en betydande

kontaktverksamhet.

Motionärerna anser att Kvinnoforum skall beviljas ytterligare

medel utöver vad regeringen föreslagit under anslaget E 2.

Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet

(LP-stiftelsen) startade år 1960 ett omfattande arbete bland

alkohol- och narkotikamissbrukare i Stockholm. Verksamheten har

utvidgats och finns numera på flera platser i landet. Stiftelsen

vänder sig främst till personer som frivilligt söker ett kristet

vårdalternativ. Stiftelsen omsätter för närvarande ca 115

miljoner kronor per år. För kalenderåret uppgick enligt uppgift

de direkta bidragen från stat och kommun till 10,8 miljoner

kronor.

Utskottet har uppvaktats av företrädare för LP-stiftelsen som

redogjort för bl.a. stiftelsens verksamhet och ekonomi samt

behov av driftsbidrag om 10 miljoner kronor för att bringa

verksamheten i ekonomisk balans vid utgången av 1995.

Utskottet har behandlat motioner om ökat stöd till

LP-stiftelsen våren 1993 och 1994. I betänkandet

1992/93:SoU15 (s. 60) uttalade utskottet följande.

LP-stiftelsen har visat sig vara mycket framgångsrik vid

behandling av missbrukare. Det är viktigt att stiftelsen kan

fortsätta denna verksamhet. I samhället finns ett brett

engagemang för stiftelsens verksamhet som bl.a. kommer till

uttryck i form av både frivilliga insatser och gåvor. Stiftelsen

brottas för närvarande med vissa ekonomiska problem. Dessa måste

lösas gemensamt med frivilliga krafter och andra intressenter.

Men även insatser från samhällets sida fordras för att

rehabiliteringsarbetet skall kunna drivas vidare. Utan en

fungerande verksamhet vid LP-stiftelsen kommer fler människor

att slås ut till ett fortsatt livslångt missbruk.

Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning

av medel anvisade för bidrag till organisationer som bedriver

rehabiliteringsarbete. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen

positivt prövar en anslagsframställan från LP-stiftelsen. Med

det anförda avstyrker utskottet bifall till motion So262 (fp).

I betänkandet 1993/94:SoU20 vidhöll utskottet sin

uppfattning och avstyrkte en motion om ökat bidrag till

LP-stiftelsen.

Kvinnoforum är en ideell stiftelse och ett idéburet

kunskapsföretag som arbetar med information, utbildning och

forskning samt projekt för att förbättra villkoren för utsatta

kvinnor. Socialstyrelsen har med medel avsatta för

utvecklingsarbete inom området individ- och familjeomsorg samt

inom alkoholområdet stött Kvinnoforums utvecklingsinsatser för

utsatta kvinnor. Socialstyrelsen har gjort en fördjupad

utvärdering bl.a. av Kvinnoforums verksamhet för att bedöma

fortsatt stödform. För budgetåret 1994/95 har Kvinnoforum ur

anslagsposten Bidrag till organisationer erhållit 550 000 kr.

Av beloppet utgör 400 000 kr grundbidrag och 150 000 kr är

avsett för särskilda insatser under året. Enligt Socialstyrelsen

kan grundbidrag förväntas utgå årligen under den kommande

treårsperioden under förutsättning att verksamheten inte minskar

eller inriktningen ändras.

Utskottet vidhåller sin inställning i fråga om bidrag till

LP-stiftelsen. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen

positivt prövar en anslagsframställan från LP-stiftelsen och att

regeringen följer frågan. Motionerna So269 (fp, m, c, mp, kds)

och So283 (s) avstyrks. Även Kvinnoforum utför ett

betydelsefullt arbete för utsatta kvinnor och barn. Det ankommer

på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning av medel

anvisade för bidrag till organisationer som bedriver

rehabiliteringsarbete m.m. Riksdagen bör inte föregripa

styrelsens prövning av frågan om bidrag till organisationen.

Motion So268 (v) yrkande 7 avstyrks därför.

Bidrag till organisationer som motverkar våld mot kvinnor

I propositionen beräknas som tidigare nämnts under en

särskild anslagspost drygt 7,6 miljoner kronor i stöd till

organisationer som stödjer misshandlade kvinnor samt till lokalt

utvecklingsarbete för att motverka våld mot kvinnor. Medlen

disponeras av Socialstyrelsen.

I motion Ju612 av Ewa Larsson m.fl. (mp) hemställs att

riksdagen anslår 1 miljon kronor till ROKS utöver vad regeringen

föreslagit till Bidrag till organisationer som motverkar våld

mot kvinnor (yrkande 6). Motionärerna anför att våld mot

kvinnor speglar den obalans som råder mellan könen och att

våldet i samhället ökar. Riksorganisationen för kvinnojourer i

Sverige ROKS behöver därför utökad hjälp för att klara behovet

av rådgivning och stöd till de utsatta kvinnorna.

I motion Ju806 av Eva Flyborg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att kvinnojourer tilldelas

tillräckliga resurser inom befintlig ekonomisk ram (yrkande

8). Motionärerna betonar kvinnojourernas stora betydelse för

kvinnor som hamnat i en utsatt situation och vikten av att

kvinnojourerna får erforderliga resurser att möta de behov av

stöd och hjälp som finns.

I motion A820 av Alf Svensson (kds) hemställs om ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om att kvinnojourer

bör få stöd (yrkande 24). Enligt motionärerna har våldet mot

kvinnor ökat kraftigt de senaste åren. Ökningen kan till en del

bero på att fler kvinnor nu anmäler brott de utsatts för. I

sammanhanget finns anledning att anta att en stor del av våldet

aldrig anmäls. Kvinnojourer, dit misshandlade kvinnor kan vända

sig i en akut situation, utför ett viktigt arbete som bör

stödjas av samhället.

Motioner med förslag om stöd till kvinnojourer har behandlats

av utskottet vid ett flertal tillfällen, senast i betänkandet

1992/93:SoU15 (s. 60--61). Utskottet framhöll då att

kvinnojourerna utför ett angeläget arbete genom att bistå

kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp.

Utskottet var positivt till att budgetpropositionen innehöll ett

särskilt organisationsanslag till kvinnojourernas

riksorganisation m.m. och till att anslagsposten även

innefattade medel till kvinnojourernas utvecklingsarbete. Vidare

konstaterades att bidraget till kvinnojourerna ökat betydligt

under de senaste åren. Utskottet var mot denna bakgrund inte

berett att föreslå en höjning av bidraget utöver vad regeringen

föreslagit. Motionsyrkande om ytterligare anslag till

kvinnojourerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet anser att kvinnojourerna utför ett viktigt

arbete med att stödja misshandlade kvinnor. Stöd bör därför utgå

till dessa organisationer. För nästa budgetår föreslås att medel

anvisas på samma nivå som tidigare. Motionerna Ju806 (fp)

yrkande 8 och A820 (kds) yrkande 24 får anses tillgodosedda och

avstyrks.

Utskottet anser beräkningen av medel välavvägd. Motion Ju612

(mp) yrkande 6 avstyrks därmed.

Medelsanvisningen

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen

till Bidrag till organisationer.

Övriga medelsanvisningar under E

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Bidrag till Centralförbundet för

alkohol- och narkotikaupplysning (E 3), Alkohol- och

drogpolitiska åtgärder (E 4) och Bidrag till vissa

nykterhetsorganisationer m.fl. (E 5), vilka inte mött någon

erinran i form av motioner.

Insatser för hemlösa

De bostadslösas situation tas upp i motion So241 av Ragnhild

Pohanka m.fl. (mp). Motionärerna hemställer att riksdagen hos

regeringen begär en analys av behovet av insatser för hemlösas

boende (yrkande 1), att riksdagen ger regeringen till känna

att en plan för samarbete mellan stat, landsting och kommuner

bör genomföras (yrkande 2) och att riksdagen anvisar 10

miljoner kronor för att möjliggöra statligt delägarskap i hus

för hemlösa, främst i storstäderna (yrkande 3). Enligt

motionärerna måste åtgärder vidtas för att hjälpa hemlösa till

ett värdigt liv. Bl.a. bör en samlad analys göras av den ökande

utslagningens mekanismer och orsaker, som sedan kan ligga till

grund för mer omfattande socialpolitiska åtgärder. För att på

kort sikt lösa boendefrågan kan t.ex. kommunerna upplåta ett

hus, där dessa människor kan erbjudas någon form av eget boende.

Staten bör gå in som delfinansiär och kommunen bör stå för

driftkostnaderna. Stat, landsting och kommuner bör samarbeta för

att finna en lösning på detta sociala problem.

I betänkandet 1992/93:SoU5 ansåg utskottet att

förhållandena för de bostadslösa fortfarande var oacceptabla och

att det är viktigt att kommunerna kontinuerligt ägnar de

bostadslösa stor uppmärksamhet och ser till att stödinsatserna

blir så effektiva som möjligt. Vidare ansåg utskottet det

angeläget att en ny kartläggning görs av antalet

bostadslösa/hemlösa och uteliggare och att denna kartläggning

omfattar hela landet. En inventering av socialtjänstens och

olika frivilliga organisationers erbjudanden av olika

boendeformer och övriga insatser för de bostadslösa borde enligt

utskottets mening också ingå i kartläggningen. Vad utskottet

anfört borde ges regeringen till känna. Riksdagen följde

utskottet.

Socialstyrelsen genomförde under år 1993 en riksomfattande

kartläggning av hemlösa i Sverige. Under hösten 1994 överlämnade

styrelsen en slutlig rapport till regeringen -- De bostadslösas

situation i Sverige (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar,

1994:15). Där ges en utförlig beskrivning av de hemlösas

situation, uppgifter om insatser för hemlösa och förslag till

hur insatserna kan förbättras i syfte att minska hemlösheten. I

rapporten betonas bl.a. vikten av att utveckla socialtjänstens

metoder för arbetet med hemlösa, bl.a. genom att skapa

boendeformer med bättre anpassad kravnivå vad gäller stöd och

kontroll i boendet och som kan fungera som ett led i en

långsiktig behandlingskedja. Det behövs också mer anpassade

insatser för särskilda grupper av hemlösa t.ex. för hemlösa med

psykiska störningar, hemlösa kvinnor och hemlösa med utomnordisk

bakgrund. Socialstyrelsen följer upp rapporten genom att anordna

regionala konferenser för att sprida kunskap om rapporten och ge

exempel på hur problem kan lösas.

Utskottet konstaterar att en riksomfattande kartläggning

av hemlösa i Sverige nyligen har genomförts. Motion So241 (mp)

yrkande 1 avstyrks. Utskottet vill understryka vikten av att

kommunerna kontinuerligt ägnar de hemlösas problem stor

uppmärksamhet och att insatserna blir så effektiva som möjligt.

Utskottet utgår från att Socialstyrelsen och länsstyrelserna

inom ramen för tillsynsansvaret följer verksamheten. Motion

So241 (mp) yrkandena 2 och 3 avstyrks.

Myndigheter under Socialdepartementet

(F, F 3--F 20)

Inriktning av besparingsåtgärder avseende statlig konsumtion

inom Socialdepartementets område

Socialdepartementets ansvarsområde innefattar verksamheter och

förmånssystem som skall bidra till medborgarnas trygghet och

välfärd. I budgetpropositionen redovisas att för att fullgöra

statens uppgifter finns under Socialdepartementet myndigheter på

central, regional och lokal nivå. Vid flertalet av myndigheterna

är verksamheten i varierande omfattning regelstyrd i den

meningen att uppgifter härleds ur någon författning. Dessa

uppgifter kan beskrivas i termer av ärendehandläggning, viss

vårdverksamhet, utbetalning av statsbidrag eller annat

ekonomiskt stöd, tillsyn samt rätt att utfärda föreskrifter. Vid

sidan av den regelstyrda verksamheten finns vanligen inslag av

samordningskaraktär och kunskapsförmedling. Ett fåtal

myndigheter saknar regelstyrd verksamhet.

I budgetpropositionen anförs att medlemskapet i EU kommer att

ställa stora krav på statsförvaltningen i fråga om t.ex.

nationell och internationell koordinering, styrning samt

kompetensutveckling. Beroende på inriktningen och omfattningen

av enskilda myndigheters internationella engagemang kan

förändrade organisationsstrukturer behöva övervägas och

samverkansformer behöva vidareutvecklas.

Av finansplanen framgår att regeringen har lagt ett generellt

sammanlagt besparingskrav på 11 % för den statliga verksamheten

fram t.o.m. år 1998. För budgetåret 1995/96 uppgår

besparingskravet till 5 %. I propositionen anförs att inom

Socialdepartementets område har en viss selektivitet iakttagits

vid utlägget av besparingen, t.ex. har hänsyn tagits till om en

myndighet befinner sig i ett uppbyggnads- eller

utvecklingsskede. Omfattningen av besparingen för enskilda

myndigheter framgår under resp. anslag. Totalt sett har

besparingskravet i huvudsak uppfyllts.

Även för de kommande åren avser regeringen att noga pröva hur

det återstående besparingskravet skall fördelas mellan

myndigheterna. Stor vikt kommer därvid att läggas vid t.ex. i

årsredovisningarna redovisade resultat, analyser av

anslagsframställningar, särskilda rapporter och annan relevant

information. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner denna

inriktning av besparingsåtgärderna avseende statlig konsumtion

inom Socialdepartementets område för budgetåren 1997 och 1998.

Utskottet har inget att erinra mot förslaget till

inriktning av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998

vad gäller de myndigheter som faller inom utskottets

ansvarsområde. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till

regeringens förslag godkänner vad utskottet anfört.

Socialstyrelsen (F 3)

Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom

socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd,

smittskydd, stöd och service till vissa funktionshindrade samt

frågor som rör alkohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt

det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att

handlägga sådana ärenden. Inom dessa områden skall

Socialstyrelsen bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning,

utvärdering och kunskapsförmedling.

Folkhälsorapporter

I motion So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar för

utarbetandet av folkhälsorapporter (yrkande 9). Motionärerna

anför att Alkoholinspektionen numera har det övergripande

myndighetsansvaret på alkoholområdet och att Folkhälsoinstitutet

skall vara ett slags verkställande utskott. Motionärerna finner

det märkligt att det epidemiologiska centrum som skall studera

sjukdomarnas utbredning inte ingår i institutet och att

institutet inte heller skall skriva folkhälsorapporterna.

Utskottet behandlade senast i betänkandet 1993/94:SoU20

(s. 75 f.) ett yrkande med samma innebörd. Utskottet hänvisade

då bl.a. till betänkandet 1990/91:SoU23 med anledning av

proposition 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor och anförde

följande:

I propositionen (1990/91:175), där regeringen föreslog att ett

folkhälsoinstitut skulle bildas, framhölls att Socialstyrelsen

även fortsättningsvis skulle ha ansvar för olika hälsofrämjande

och sjukdomsförebyggande insatser inom sin sektor. Vidare

konstaterades att Socialstyrelsen höll på att upprätta ett

epidemiologiskt centrum och att styrelsen på regeringens uppdrag

vart tredje år skulle utvärdera hälsoläget. Med hänsyn till

folkhälsorapportens delvis sektorsövergripande karaktär borde

arbetet drivas i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet, berörda

myndigheter och organisationer. Utskottet framhöll vid sin

behandling av propositionen bl.a. att det epidemiologiska

centrum som byggs upp inom Socialstyrelsen behövs inte bara för

att skapa grunder för epidemiologiskt arbete inom

folkhälsoområdet utan för hela den uppföljnings- och

utvärderingsuppgift som åvilar Socialstyrelsen. I betänkande

1992/93:SoU15 vidhöll utskottet denna uppfattning och underströk

samtidigt att det är angeläget med ett nära samarbete mellan

Socialstyrelsens epidemiologiska centrum och Folkhälsoinstitutet

och att även utarbetandet av folkhälsorapporterna bör ske i nära

samverkan med Folkhälsoinstitutet. Den då aktuella motionen

avstyrktes.

Utskottet vidhöll i betänkandet sin tidigare uppfattning och

avstyrkte därmed de då aktuella motionsyrkandena.

Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker därför

motion So268 (v) yrkande 9.

Tillsynsfrågor m.m.

I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

Socialstyrelsens tillsynsroll (yrkande 9). Motionärerna

framhåller att den regionala organisationen har visat sig vara

en riktig satsning. Dess verksamhet bör vidareutvecklas inte

minst med tanke på att den avreglering, decentralisering och

delegering som nu genomförs i samhället förutsätter en aktiv

kontrollverksamhet från statsmakternas sida så att patienternas

rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor tillgodoses.

Socialstyrelsens tillsynsarbete bör, enligt motionärerna,

innefatta utveckling av egenkontrollprogram som kan användas av

vårdcentraler, kliniker m.fl. som hjälp för att garantera hög

kvalitet på vården. Socialstyrelsen bör också redovisa

erfarenheter från ansvarsnämnden i sådan form att samma

missgrepp inte görs flera gånger. Styrelsen har vidare en viktig

uppgift när det gäller att få samarbetet mellan landstingen att

fungera för att säkerställa såväl god kvalitet i vården som ett

effektivt resursutnyttjande.

I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till återinrättande av en

medicinalstyrelse i enlighet med vad i motionen anförts

(yrkande 7). Valfrihet och hög kvalitet inom vården

borde, enligt motionärerna, vara en självklarhet. För att

garantera alla en god sjukvård krävs att det finns en god

kvalitetskontroll. Patientens rätt att välja vårdgivare bör

därför kombineras med ett ackrediteringssystem för alla

vårdgivare så att kvaliteten garanteras. Motionärerna föreslår

att en oberoende statlig myndighet -- Medicinalstyrelsen --

skall inrättas med ansvar att godkänna (ackreditera) alla

vårdgivare. Myndigheten bör även ha i uppdrag att regelbundet

genomföra kvalitetskontroll genom medicinsk revision.

I budgetpropositionen redovisas att Socialstyrelsen under

de senaste budgetåren koncentrerat insatserna mot

huvuduppgifterna tillsyn, uppföljning, utvärdering samt

kunskapsförmedling inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten

och folkhälsoområdet. Särskilt pekas på de positiva resultat som

uppvisas från verksamheten med regionalt baserad tillsyn inom

hälso- och sjukvården. Vidare anförs att satsningar på länsvisa

aktiva uppföljningar av förhållanden inom hälso- och sjukvården

och socialtjänsten har slagit väl ut. Regeringen framhåller dock

att om Socialstyrelsen skall klara sitt besparingsbeting kommer

det att krävas en ytterligare renodling av styrelsens

verksamhet, vilket innebär att myndigheten skall fortsätta att

koncentrera insatserna mot huvuduppgiften tillsyn, uppföljning

och utvärdering samt kunskapsförmedling från dessa insatser.

Socialstyrelsen har givit ut föreskrifter och allmänna råd

(SOSFS 1991:341) om fullgörandet av anmälningsskyldighet till

Socialstyrelsen i fråga om allvarliga skador och sjukdomar och

risker härför som inträffar i vården. Styrelsen har vidare byggt

upp en riskdatabas där en systematisk registrering sker av

anmälningsfallen för att skapa grunden för en förbättring av

återinformationen kring riskfrågorna till hälso- och sjukvårdens

företrädare. Databasen skall också användas för forskning och

utveckling. Riskdatabasen kompletteras med ett informationsblad

"RiskRonden" i vilken en analys av principiellt viktiga skador

och tillbud görs. RiskRonden sänds ut till vårdens företrädare

för att förbättra möjligheten att tidigt agera mot systematiska

säkerhetsproblem i vården.

Styrelsen har även givit ut föreskrifter om kvalitetssäkring i

vården (SOSFS 1993:9).

Socialstyrelsen har nyligen informerat om att en

omorganisering av myndigheten genomförs den 1 juli 1995. Den nya

organisationen skall ha sin tyngdpunkt i tre huvuduppgifter och

uppdelas i tre gruppper efter dessa: en tillsynsgrupp, en grupp

för uppföljning, utvärdering m.m. inom folkhälsa och sjukvård

och en grupp för motsvarande uppgifter inom socialtjänsten. En

central enhet för tillsyn skapas därmed och får samtidigt

förstärkta resurser. Den direkta medicinska tillsynen, där

arbetet sker ute på de sex regionerna, samordnas med den sociala

tillsynen, där samarbetet med länsstyrelserna, som har det

primära ansvaret, står i förgrunden samt med tillsynen över

medicinteknik, folkhälsoarbete och smittskydd. Från styrelsens

sida framhålls att under den närmaste tiden kommer en viktig

uppgift för den medicinska tillsynen att vara att klara höjda

krav i åliggandelagen och disciplinlagen. Den ekonomiska

situationen för vården aktualiserar även tillsynen över

prioriteringar bakom medicinska beslut.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat

motionsyrkanden om återinrättande av en medicinalstyrelse. För

en närmare redogörelse hänvisas till betänkandet

1993/94:SoU20.

Utskottet avstyrkte då den aktuella motionen med hänvisning till

att Socialstyrelsen inrättat en regional tillsynsverksamhet på

sex platser i landet. Dessa genomför besök och inspektioner,

s.k. nedslag, som ett led i tillsynen. Utskottet konstaterade

vidare att utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering

och organisation, HSU 2000, bl.a. övervägde frågorna om

kvalitetskontroll, nationell uppföljning och utvärdering.

Utskottet ansåg att utredningens förslag borde avvaktas.

Utskottet har behandlat bl.a. tillsynsfrågorna i betänkandet

1993/94:SoU26. Utskottet anförde då bl.a. följande (s.

16--17):

Utskottet delar regeringens inställning att Socialstyrelsen

skall ha ansvaret för tillsynen över hälso- och

sjukvårdpersonalen. Verksamheten med regionala tillsynsenheter

har varit i kraft sedan den 1 juli 1990. I årets

budgetproposition pekar regeringen på de mycket positiva

resultat som uppvisats från den regionala tillsynsverksamheten.

Utskottet som delar regeringens uppfattning om den regionala

tillsynsverksamheten anser inte att det finns skäl för

regeringen att överväga nya organisationsformer för

tillsynsverksamheten. Detta innebär dock inte att utskottet är

negativt till nya tillsynsformer exempelvis den av regeringen

aviserade utvecklade tillsynen över de enskilt bedrivna

vårdinrättningarna innebärande bl.a. möjligheter för

Socialstyrelsen att meddela föreskrifter för vårdens bedrivande

vid en viss vårdinrättning om kraven på hälso- och sjukvården

riskerar att åsidosättas.

Utskottet konstaterar att Socialstyrelsens tillsynsroll

har utvecklats under senare år bl.a. genom inrättandet av den

regionala tillsynsverksamheten. Också uppbyggandet av

riskdatabasen är ett viktigt led i arbetet med att förbättra

möjligheten att tidigt agera mot systematiska säkerhetsproblem i

vården. Utskottet delar uppfattningen i propositionen och

motion So423 att tillsynsverksamheten bör utvecklas vidare.

Utskottet konstaterar samtidigt att avsikten med

Socialstyrelsens pågående omorganisation är att ytterligare

förstärka tillsynen. Utskottet anser att den nya organisationen

nu måste få möjlighet att börja verka. Motion So423 (fp) yrkande

9 är enligt utskottets mening i huvudsak tillgodosedd. Motionen

avstyrks.

Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med

anledning av motion So424 (m) yrkande 7. Motionen avstyrks.

"Allmänhetens ombudsman"

I motion So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vid i

motionen anförts om inrättande av "allmänhetens ombudsman" vid

Socialstyrelsens regionala kontor (yrkande 6). Motionärerna

anser att det finns ett stort behov från dem som behöver anlita

socialtjänsten att ha en neutral objektiv instans att kunna

vända sig till innan det behöver gå så långt att den

hjälpsökande känner sig tvingad att gå till länsrätten för att

söka sin rätt. Därför borde Socialstyrelsens regionala kontor,

enligt motionärerna, tillhandahålla juridisk kompetens i form av

en "allmänhetens ombudsman", där de hjälpbehövande kunde få

saklig information om möjligheter, rättigheter och skyldigheter.

Utskottet anser att det i första hand bör ankomma på

kommunerna att överväga om en allmänhetens ombudsman inom

socialtjänsten behövs. Utskottet noterar i sammanhanget att allt

fler kommuner bygger upp s.k. medborgarkontor för att förbättra

informationen till kommuninvånarna om rättigheter och

skyldigheter på olika områden. Motion So250 (v) yrkande 6

avstyrks därmed.

Översyn av Socialstyrelsen

I motion So288 av Marianne Andersson och Görel Thurdin (båda

c) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om en

översyn av Socialstyrelsen. Motionärerna anser att det finns

skäl att åter göra en översyn av Socialstyrelsen för att

klarlägga styrelsens ansvar när det gäller nya sjukdomar och

företeelser samt produkter och kemikalier som kan misstänkas var

till skada för människors hälsa. Socialstyrelsen tolkar, enligt

motionärerna, sitt uppdrag mycket snävare än lagstiftaren avsett

och väljer att passivt vänta på patienters eller enskilda

forskares avgörande bevis för att produkter, kemikalier m.m. är

farliga. Styrelsen bör i stället följa utvecklingen och ta ett

övergripande ansvar för att människor inte utsätts för onödiga

hälsorisker, initiera forskning och ta upp förhandlingar med

branschorganisationer om att begränsa anvädningen av ifrågasatta

produkter långt innan "vetenskapliga bevis" finns för att de

åstadkommer allvarliga skadeverkningar. Motionärerna menar att

styrelsens hantering av amalgamfrågan liksom av elkänslighet

m.m. visar att enskilda får betala ett allt för högt pris genom

att inte få hjälp och därmed utsättas för orimligt lidande

samtidigt som samhället får stå för onödiga kostnader för

sjukskrivning och förtidspensionering.

Utskottet behandlar frågan om amalgam i ett särskilt

betänkande i vår, 1994/95:SoU20. I betänkandet betonar utskottet

att det är angeläget att samtliga vårdgivare och andra berörda

medverkar till en snar avveckling av amalgam och att patienter

som har besvär som de relaterar till amalgam oberoende av om

orsaken till besvären med säkerhet kan fastställas måste

behandlas med respekt.

Utskottet konstaterar vidare att riksdagen våren 1994 i ett

tillkännagivande till regeringen begärde en översyn av problemen

kring elöverkänslighet (bet. 1993/94:BoU17, rskr. 302).

Utgångspunkten för bostadsutskottets och riksdagens

ställningstagande var att det kunde finnas anledning att vidta

åtgärder även om orsakerna till elöverkänslighet inte var

kartlagda. Bostadsutskottet har i dagarna avlämnat ett nytt

betänkande, 1994/95:BoU18, där riksdagen föreslås ge regeringen

till känna vad utskottet anfört avseende elöverkänslighet m.m. I

betänkandet poängteras vikten av att de insatser som riksdagen

tidigare förordat skyndsamt genomförs och att behovet av utökade

insatser också övervägs.

Något initiativ från riksdagen med anledning av motion So288

(c) behövs inte. Motionen avstyrks.

Verksamheten i Köpenhamn

Sedan år 1971 har Socialstyrelsen två socialarbetare placerade

i Köpenhamn. Inrättandet av dessa tjänster var ett sätt att möta

problemet med att ett stort antal svenska ungdomar sökte sig

till narkotikamiljöerna i Köpenhamn. Andelen ungdomar har

minskat och det är nu oftast äldre missbrukare, som kommit

längre i sin missbrukskarriär, som socialarbetarna möter. I

propositionen anförs vidare att det i dag borde vara möjligt att

upprätthålla den nordiska trygghetskonventionen i en annan

utsträckning än i början av 1970-talet. Enligt regeringens

bedömning kan verksamheten upphöra; det bör dock enligt

regeringen ankomma på Socialstyrelsen att ta ställning till en

fortsatt verksamhet i Köpenhamn.

I motion So231 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om de svenska socialarbetarnas verksamhet i

Köpenhamn. Motionärerna anser att verksamheten i Köpenhamn

fortfarande är mycket angelägen och att den utvärdering som

Socialstyrelsen gjort visar att både humanitära och ekonomiska

skäl talar för att verksamheten bör fortsätta. Måluppfyllelsen

är god och kostnaden per hjälpt person är låg. Motionärerna

framhåller att en tidig hjälp innebär kortare vårdtid i Sverige

och därmed lägre kostnader än vid senare insatta hjälpinsatser.

Motionärerna delar inte uppfattningen i budgetpropositionen att

det torde vara möjligt att upprätthålla den nordiska

trygghetskonventionen i en annan utsträckning nu än när

verksamheten startade; tvärtom skulle de svenska missbrukarnas

situation avsevärt försämras om verksamheten upphörde.

Utskottet anser att verksamheten med svenska

socialarbetare i Köpenhamn fyller en viktig funktion i arbetet

med att bistå svenska ungdomar med missbruksproblem. Utskottet

anser att det bör ankomma på Socialstyrelsen att noga pröva hur

biståndet bör organiseras. Motion So231 (s) avstyrks.

Medelsanvisningen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Socialstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

527 629 000 kr. Förslaget innebär att en besparing bör göras på

Socialstyrelsens myndighetsanslag med 16 miljoner kronor för

budgetåret 1995/96.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen

till Socialstyrelsen.

Folkhälsoinstitutet (F 4)

Folkhälsoinstitutet (FHI) är en statlig myndighet med uppgift

att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa

för alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa

likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall

fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper

som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall

vara vetenskapligt förankrad.

De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för

lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting,

företag, organisationer och utbildningsväsende m.fl. och att på

nationell nivå främja samarbete mellan olika organ för att

påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan. Institutet

skall också verka för att samhällets samlade resurser för

sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete utnyttjas

effektivare.

Verksamheten har delats in i tolv verksamhetsgrenar. Dessa är

Forskning och utveckling samt samverkan, Alkohol och narkotika,

Barns hälsa, Ungdomars hälsa, Tobak, Skador, Allergi, Mat och

motion, Kvinnors hälsa, Sexuellt överförbara sjukdomar och

oönskade graviditeter, Hiv/aids samt Övriga folkhälsofrågor.

Regeringens uppfattning är att FHI framöver bör prioritera

arbetet med jämlikheten i hälsa starkare. Målet att nå de sämst

ställda bör enligt regeringen vara ett inslag i alla av FHI:s

program. Regeringen anser att FHI för det kommande budgetåret

särskilt bör lyfta fram och prioritera:

Verksamhet som inriktar sig på att förbättra hälsovillkoren

för de sämst ställda och som syftar till att minska

ojämlikheter i hälsa.

Verksamhet som försöker påverka hälsans strukturella

bestämningsfaktorer. Detta arbete bör ske i samverkan med

andra myndigheter och organisationer centralt och lokalt.

Verksamhet som innebär att Folkhälsoinstitutet i ökad grad

initierar förändring och medverkar till att nätverk bildas.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag

på 195 244 000 kr.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen

till Folkhälsoinstitutet.

Abortförebyggande verksamhet m.m.

I motion So484 av Fanny Rizell m.fl (kds) begärs ett

tillkännagivande om att prioritera abortförebyggande verksamhet

(yrkande 37). Motionärerna anför att den abortförebyggande

verksamheten bör ha hög prioritet inom folkhälsoarbetet. Arbetet

med förebyggande av oönskade graviditeter och sexuellt

överförbara sjukdomar måste utgå från en helhetssyn som

innefattar ändrade värderingar och attityder, samt en medveten

ansvarighet, inte minst hos männen, heter det i motionen.

Tre motionsyrkanden behandlar subventionering av

preventivmedel. I motion A273 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

hemställs att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen

kommer med förslag om fria preventivmedel för kvinnor mellan 15

och 20 år (yrkande 5). Motionärerna anför att försök med

sådan verksamhet har visat sig drastiskt minska antalet

tonårsaborter.

I motion So420 av Yvonne Ruwaida och Annika Nordgren (mp)

begärs i första hand ett tillkännagivande om kostnadsfria

kondomer (yrkande 2) och i andra hand att subventioneringen

av kondomer skall öka (yttrande 3). Motionärerna anför att

benägenheten framför allt hos yngre människor att skydda sig mot

aids/hiv skulle öka om kostnadsfria kondomer erbjöds. Som en

positiv bieffekt skulle också andra könssjukdomar minska liksom

antalet aborter. Detta skulle innebära minskat mänskligt lidande

men också besparingar för samhället i form av lägre

sjukvårdskostnader, heter det i motionen.

Folkhälsoinstitutet har en centralt samordnande funktion

när det gäller abortförebyggande arbete.

Folkhälsoinstitutet har ett samordnat program på detta område

benämnt sexualitet och hälsa. Följande områden har ansetts

centrala under de tre första årens verksamhet vid institutet:

Bevakning av preventivmedelsrådgivningens utveckling. Speciell

uppmärksamhet ägnas det utåtriktade arbetets utveckling i

samband med förändrat sjukvårdssystem.

Metodutvecklingsarbete i storstäderna, med inriktning på att

nå utsatta grupper.

Stöd till landstingens abort- och STD-förebyggande arbete,

vilket bl.a. innebär konferenser för politiker,

nätverksseminarier, dokumentation av metoder.

Forskning om orsakerna till aborttals upp- och nedgångar,

t.ex. utvärdering om sambandet mellan subventionering av

p-piller och sänkta aborttal.

Kvalitativ forskning om ungdomars sexuella mönster. Speciellt

gruppen 20--24 år. En rad kvalitativa studier initieras.

Metodutveckling inom sexual- och samlevnadsundervisningen.

Sexualupplysning till tonårspojkar, med fortsatt genomförande

av utbildning av manliga sexualupplysare.

Utskottet behandlade motioner med krav på abortförebyggande

insatser i betänkandet 1993/94:SoU2. Utskottet noterade att

antalet aborter minskade. År 1991 utfördes totalt 35 788

aborter och år 1992 34 849 aborter. Utskottet uttalade (i

enighet) bl.a. följande (s. 18):

Utskottet anser det mycket angeläget att antalet aborter

minskar. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att

aborterna under första halvåret 1993 fortsatte att minska och

att minskningen var särskilt markant bland de yngre kvinnorna,

där andelen aborter tidigare varit högst. Folkhälsoinstitutet

bör enligt utskottet i samråd med Socialstyrelsens

epidemiologiska centrum analysera förändringarna i aborttalen i

olika delar av landet. Sambandet mellan förändringarna i

aborttal och de förebyggande insatserna bör också närmare

studeras.-- -- --

För att åstadkomma en fortsatt minskning av aborterna är det

enligt utskottet mycket angeläget att fortsätta arbetet på att

stärka och förbättra de förebyggande insatserna.

Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

Antalet aborter har minskat under senare år, år 1993 till 34

170 och år 1994 (preliminärt) till 32 284. Antalet aborter och

utvecklingen av antalet aborter, bl.a. antalet tonårsaborter,

skiljer sig påfallande mycket mellan olika regioner.

Utskottet behandlade motionsyrkanden med krav på

subventionering av preventivmedel i samband med

budgetbehandlingen förra året (1993/94:SoU20). Utskottet

konstaterade bl.a. att Folkhälsoinstitutet hade inlett ett

arbete som rörde frågan om konsekvenserna av att utjämna

kostnadsbilden för olika preventivmedel. Vidare pågick i

samarbete med Socialstyrelsen ett projektarbete om landsting som

subventionerar p-piller. Utskottet uttalade att frågan om

subventionering av preventivmedel enligt utskottets mening i

första hand är en fråga för landstingen samt att riksdagen inte

borde ta något initiativ med anledning av motionerna. Yrkandena

avstyrktes.

Folkhälsoinstitutet anför i skriften "Folkhälsosteg ett"

(s. 25): För att minska antalet oönskade graviditeter och

aborter krävs många samordnade insatser som sex- och

samlevnadsundervisning i skolorna, lättillgänglig och

kostnadsfri preventivrådgivning och preventivmedel till låga

kostnader. Under året har en utvärdering genomförts av hur

aborttalen påverkas i län där p-piller subventioneras.

Resultaten visar att detta är en fungerande metod bland flera

att begränsa antalet oönskade graviditeter.

Utskottet anser det mycket tillfredsställande att antalet

aborter har fortsatt att minska. Utskottet anser det angeläget

att de förebyggande insatserna även i fortsättningen

prioriteras. Motion So484 (kds) yrkande 37 är i huvudsak

tillgodosedd och avstyrks.

Utskottet vidhåller sin inställning att frågan om

subventionering av preventivmedel i första hand är en fråga för

sjukvårdshuvudmännen. Motionerna A273 (v) yrkande 5 och So420

(mp) yrkande 2 och 3 avstyrks.

Medel för informationsinsatser om kvinnlig könsstympning

I motion So495 av Inger Davidson m.fl. (kds, s, c, fp, v,

mp) hemställs att riksdagen beslutar uppdra till

Folkhälsoinstitutet att i sin budget avsätta särskilda medel för

att afrikanska frivilligorganisationer verksamma i Sverige skall

kunna arbeta för att förebygga kvinnlig könsstympning på flickor

bosatta i Sverige. Motionärerna anför att de känner till det

arbete som Socialstyrelsen bedriver på området sedan något år

tillbaka samt att Sverige också deltar i det internationella

arbetet. Enligt motionärernas mening är det dock av synnerligen

stor vikt att öronmärkta medel avsätts.

Motionsyrkanden med krav på insatser mot kvinnlig

könsstympning har utskottet behandlat flera gånger tidigare och

senast i höstas i betänkandet 1994/95:SoU2. Utskottet

konstaterade att Socialstyrelsen följde frågan på olika sätt. I

Göteborg pågick ett treårigt projekt som vände sig till berörda

afrikanska grupper samt personal inom hälso- och sjukvård,

socialtjänst, skola, förskola och flyktingmottagning. Projektet

hade pågått i ett år. Liknande projekt men i mindre skala fanns

bl.a. i Haninge och Sundsvall. Styrelsen hade nyligen inlett

arbetet med ett meddelandeblad vilket skall rikta sig till

socialtjänstpersonal som kommer i kontakt med kvinnlig

könsstympning. Meddelandebladet beräknades vara klart våren

1995. Socialstyrelsen följde också frågan internationellt bl.a.

genom deltagande i konferenser. Mot bakgrund av arbete som redan

pågick eller planerades ansåg utskottet att riksdagen inte borde

ta något initiativ. Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen

följde utskottet.

Från Folkhälsoinstitutet har inhämtats att ekonomiskt stöd

har utgått till olika projekt om kvinnlig könsstympning. Ett

projekt som drivs inom ramen för Invandrarnämnden i Göteborg

stöds av Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen i

samarbete. FHI har vidare ekonomiskt stöttat bl.a. en somalisk

kulturorganisation i Sundsvall. Stöd har också utgått för ett

projekt som genomförts av Institutet för Psykoterapi och

Interkulturell Kommunikation i samarbete med

invandrarsekretariatet inom Stockholms läns landsting (förstudie

kring sjukvårdens möte med könsstympningen) samt ett projekt med

anknytning till Riksförbundet Internationella Föreningen för

Invandrarkvinnor.

Utskottet anser det synnerligen angeläget med information

och utbildning om kvinnlig könsstympning till både vuxna och

barn inom de grupper där detta kulturmönster fortfarande lever

kvar och till berörda personalgrupper. Utskottet konstaterar att

arbete på området pågår såväl inom Socialstyrelsen som inom

Folkhälsoinstitutet. Ett flertal lokala projekt stöttas också

ekonomiskt. Det ankommer på Folkhälsoinstitutet och inte på

riksdagen att pröva frågor om fördelning av medel till sådana

verksamheter. Mot bakgrund av det anförda bör riksdagen, enligt

utskottets mening, inte ta något initiativ med anledning av

motion So495 (kds, s, c, fp, v, mp). Motionen avstyrks.

Rättsmedicinalverket (F 7)

Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet

för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och

rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte

skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV skall

särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i brottmål

och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild

personutredning i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och

andra rättsmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk

medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän

åklagare eller polismyndighet. Vidare skall RMV utföra

rättskemiska och rättsserologiska undersökningar samt lämna

information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och

enskilda. Ytterligare uppgifter för verket är att bedriva

internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde samt svara för

utvecklingsarbete och stöd åt viss forskning av betydelse för

verksamheten. RMV skall som expertmyndighet bidra till en hög

rättssäkerhet samt till samhällets brottsförebyggande arbete.

Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att RMV:s

samlade verksamhet under de tre första verksamhetsåren innebär

att verket uppnått de mål som riksdagen lade fast i proposition

(1990/91:120) om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten

och proposition (1990/91:93) om rättsmedicinsk verksamhet m.m.

Detta innebär enligt regeringens mening bl.a. att betydande

kvalitets- och produktivitetsförbättringar har kunnat göras inom

de verksamhetsområden som RMV har ansvar för. Mot bakgrund av

den fördjupade prövning som genomförts finner regeringen att de

nuvarande övergripande målen för RMV:s verksamhet är relevanta

och bör ligga fast även under nästa planeringsperiod

1995/96--1998.

För planeringsperioden 1995/96--1998 skall följande

övergripande mål gälla för RMV enligt regeringen. Den

rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall leverera

beslutsunderlag av hög kvalitet till rättsväsendet. Underlaget

skall lämnas inom lagstadgad tid. Vidare skall de

rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska

undersökningsverksamheterna medverka till att goda

förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom

rättsväsendet. RMV skall som ett led i samhällets

brottsförebyggande verksamhet prioritera arbetet med att

informera om de erfarenheter som vunnits inom de

rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska

verksamheterna. Verket skall vidare bedriva utvecklingsarbete

och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten.

Vidare anför regeringen att RMV inom det rättspsykiatriska

verksamhetsområdet för att ytterligare höja säkerheten i

undersökningsverksamheten skall prioritera arbetet med att

utveckla kvaliteten i rättspsykiatriska undersökningar och i §

7-undersökningar. Detta är enligt regeringens mening av central

betydelse för att upprätthålla rättssäkerheten. RMV:s uppgift

inom det rättspsykiatriska området är att bedriva

undersökningsverksamhet. En viktig uppgift i början av den

kommande planeringsperioden blir att omstrukturera och anpassa

vårdkapaciteten inom den rättspsykiatriska

undersökningsorganisationen till det antal vårdplatser som

behövs för att genomföra efterfrågade undersökningar.

Regeringen har vidare dragit följande slutsatser efter den

fördjupade prövningen.

När det gäller den rättspsykiatriska vården har RMV föreslagit

att verket skall få ge rättspsykiatrisk vård vid de

rättspsykiatriska avdelningarna även efter den tidpunkt då den

rättspsykiatriska undersökningen är avslutad.

I propositionen (1990/91:58) om psykiatrisk tvångsvård m.m.

framhölls emellertid att möjligheten att ge rättspsykiatrisk

vård vid statlig undersökningsenhet borde begränsas till

perioden när undersökning pågår. Denna princip fastslogs också

av riksdagen år 1991 (prop. 1990/91:58, bet. 1990/91:SoU13,

rskr. 1990/91:329). Regeringen anser att denna princip för

ansvarsfördelning inom det rättspsykiatriska vårdområdet bör

gälla även fortsättningsvis. Detta innebär att de statliga

undersökningsenheterna även i fortsättningen skall ha till

uppgift att genomföra rättspsykiatriska undersökningar och

bedriva rättspsykiatrisk vård endast under den tid som

undersökningarna pågår. Regeringen vill i detta sammanhang

understryka sin principiella ståndpunkt att sjukvårdsverksamhet

skall vara en landstingskommunal angelägenhet. Regeringen anser

vidare att det är väsentligt att den landstingskommunala

psykiatrin fortsätter att utveckla sin kompetens och sina

resurser när det gäller specialiserad psykatrisk vård av

psykiskt störda lagöverträdare. Ett sätt att förbättra dessa

förutsättningar är att all rättspsykiatrisk vård sker samlat

inom landstingen. Därigenom ökar också förutsättningarna för ett

effektivt utvecklings- och forskningsarbete inom den

psykiatriska vården.

När det gäller rättspsykiatrins organisation anför regeringen

att den delar RMV:s bedömning att den nuvarande organisationen

med statliga och kommunala undersökningsenheter fungerar väl och

motsvarar de intentioner som låg till grund för riksdagens

beslut om den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen år

1991. Regeringen anser att denna ordning med statliga enheter

och entreprenörsenheter bör ligga fast även fortsättningsvis.

Genom denna organisering av verksamheten skapas möjligheter till

konkurrens och erfarenhetsöverföring samt till flexibilitet i

resursutnyttjandet.

När det gäller vårdplatskapacitet konstaterar regeringen att

genomförda effektiviseringar m.m. har medfört att knappt hälften

av totalt ca 80 vårdplatser vid RMV:s egna utredningsenheter för

närvarande används inom ramen för utredningsverksamheten. Med

hänvisning till vad regeringen tidigare har anfört beträffande

principer för ansvarsfördelning mellan staten och landstingen

när det gäller rättspsykiatrisk vård, anser regeringen att den

vårdpersonal och de lokaler som RMV inte behöver utnyttja för

att utföra utredningsverksamhet så långt som möjligt bör

överföras till kommunala huvudmän som saknar kapacitet. Arbetet

med att omstrukturera den rättspsykiatriska

undersökningsorganisationen skall inledas skyndsamt.

Utgångspunkten för RMV:s planering bör enligt regeringen vara

att avvecklingen skall vara avslutad den 31 december 1995.

När det gäller ansvaret för rättspsykiatrisk vård efter

rättspsykiatrisk undersökning betonar regeringen att landstingen

enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen

(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) har ansvaret för att

ge psykiatrisk vård till personer som är i behov av det.

Personer som är färdigundersökta och som befinner sig på en

statlig undersökningsenhet i avvaktan på vård utgör inget

undantag. Regeringen säger sig ha för avsikt att lämna en

proposition med förslag till ändringar i lagen (1991:1128) om

psykiatrisk tvångsvård och LRV under våren 1995. I detta

sammanhang avses också frågan om hur sjukvårdshuvudmännens

ansvar för vård och kostnader skall kunna förtydligas, att

behandlas.

Regeringen anför vidare i budgetpropositionen att överväganden

beträffande en utvidgning av RMV:s tillstånd att föra in

uppgifter m.m. i ärenderegistret mot bakgrund av frågans

rättsliga komplexitet och känsliga karaktär, bör göras i en

särskild utredning. Regeringen har därför för avsikt att ge en

särskild utredare i uppdrag att överväga vilka åtgärder som är

angelägna att vidta med anledning av RMV:s framställningar. Den

särskilda utredaren skall avrapportera uppdraget senast den 1

september 1995.

Vad slutligen gäller intäktsfinansiering av

rattfylleriundersökningar och drograttfylleriundersökningar

anser regeringen att ytterligare erfarenheter bör avvaktas för

att därigenom bättre kunna pröva om finansiering med intäkter

bör omfatta ytterligare rättskemisk verksamhet som utförs åt

polisväsendet. Regeringen avser att återkomma till frågan då

ytterligare underlag har erhållits.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att den

övergripande målsättningen för verksamheten inom RMV:s

ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar

i avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner den av

regeringen i avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser

förordade övergripande målsättningen för verksamheten inom

Rättsmedicinalverkets ansvarsområde.

Disponibel vårdkapacitet

I motion So474 av Nils-Göran Holmqvist och Helena Frisk

(s) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om

tillvaratagande av disponibel rättspsykiatrisk vårdkapacitet

inom Rättsmedicinalverket (RMV). Motionärerna anför att genom

den effektivisering av den rättspsykiatriska

utredningsverksamheten som RMV genomfört i kombination med ett

snabbare överförande av de som bedöms vara i behov av

rättspsykiatrisk vård till anvarig sjukvårdshuvudman har drygt

hälften av RMV:s samlade rättspsykiatriska vårdplatskapacitet

blivit disponibel. Motionärerna säger sig dela regeringens

uppfattning att ansvaret för vården av psykiskt störda

lagöverträdare åvilar sjukvårdshuvudmännen. Å andra sidan är det

enligt motionärerna uppenbart att det speciellt i

storstadsområdena föreligger en del svårigheter för respektive

sjukvårdshuvudman att rent praktiskt tillgodose vårdbehoven

genom att det råder brist på lämpliga och säkra lokaler samt för

uppgiften erfaren och tränad personal. Som exempel nämns att

Göteborgs kommun hyr vissa vårdavdelningar inom RMV:s

rättspsykiatriska avdelning i Göteborg samt att arbetstagare vid

avdelningen är skyldiga att tjänstgöra inom den verksamhet

kommunen bedriver i avdelningens lokaler. I motionen nämns att

ett övertagande av personal förutsätter bl.a. undantag från

förtursreglerna hos respektive huvudman vilket sägs inte vara

okomplicerat. Motionärerna anser att det är viktigt att de

disponibla resurser för vård i form av ändamålsenliga lokaler

med hög säkerhet och erfaren personal som finns inom RMV:s

rättspsykiatriska avdelningar kan utnyttjas effektivt i

omhändertagandet av psykiskt störda lagöverträdare vars

vårdbehov bl.a. enligt Fängelseutredningen behöver förbättras.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande (m) i

betänkandet 1993/94:SoU28 i samband med behandlingen av

proposition 1993/94:218 Psykiskt stördas villkor. I betänkandet

(s. 33--36 om Psykiatrisk vård till vissa grupper) refererades

bl.a. Socialstyrelsens uttalande i rapporten Psykiatrisk

tvångsvård, Effekter av ny lagstiftning (1994:2).

Det är viktigt att det ursprungliga syftet med en särskild

organisation för det rättspsykiatriska undersökningsförfarandet

fullföljs och renodlas. De rättspsykiatriska

undersökningsenheternas uppgift är att tillhandagå de allmänna

domstolarna med begärda undersökningar. Ett professionellt

fullgörande av denna uppgift förutsätter att undersökningen

genomförs objektivt och opartiskt. För att kraven på

objektivitet och opartiskhet inte skall kunna ifrågasättas anser

Socialstyrelsen att den rättspsykiatriska

undersökningsorganisationens möjlighet att ge vård skall vara

begränsad till tiden för undersökningen. Rättspsykiatriskt

undersökta bör inte kvarstanna för vård på undersökningsenheten

efter avslutad undersökning och vårdas där i avvaktan på att dom

vinner laga kraft. Efter avslutad undersökning skall de som har

ett konstaterat vårdbehov överföras till hälso- och sjukvården

utan dröjsmål. Eftersom en rättsligt oklar relation uppstår om

undersökningsenheten både skall undersöka och vårda bör

undersökningsenheterna inom hälso- och sjukvården renodlas så

att den undersökande verksamheten inte sammanblandas med

vårdverksamheten.

Utskottet uttalade bl.a. följande.

Regeringen bör efter samråd med Landstingsförbundet och

Rättsmedicinalverket (RMV) bedöma förutsättningarna för att i

begränsad omfattning bedriva vård vid RMV:s rättspsykiatriska

avdelningar även efter att en rättspsykiatrisk undersökning är

avslutad. Motionen avstyrks.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

angeläget ur samhällets synpunkt att de resurser för vård i form

av ändamålsenliga lokaler med hög säkerhet och erfaren personal

som finns vid RMV:s undersökningsenheter kan utnyttjas

effektivt.

Med hänvisning till de grundläggande principerna för

ansvarsfördelningen mellan staten och landstingen anser

utskottet att det är av central betydelse att

sjukvårdshuvudmännen ansvarar för den rättspsykiatriska vården.

Utskottet anser därför att den av RMV:s personal på uppdrag av

sjukvårdshuvudmännen bedrivna vården bör upphöra när

förhandlingarna om övertagande av lokaler och personal från

staten är slutförda. Motion So474 (s) avstyrks.

Medelsanvisningen

Regeringen föreslår att riksdagen till

Rättsmedicinalverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 248 173 000 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning för

Rättsmedicinalverket.

Barnombudsmannen (F 11)

Barnombudsmannen (BO) är central förvaltningsmyndighet med

uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars

rättigheter och intressen. BO skall särskilt uppmärksamma att

lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer

överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas

konvention om barnets rättigheter.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Barnombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

11 604 000 kr.

I motion So604 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för

Barnombudsmannen som öppnar för att driva enskilda mål

(yrkande 1), samt att riksdagen till Barnombudsmannen för

budgetåret 1995/96 anslår 1 500 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit (yrkande 2). Motionärerna anför att

Barnombudsmannen måste, för att allsidigt tillvarata barns och

ungdomars rättigheter, kunna anmäla och i domstol driva

principiellt viktiga mål. Riksdagen bör därför efter förslag

från regeringen besluta om att ge barnombudsmannen sådana

befogenheter. Motionärerna framhåller att grunden för

rättspraxis oftast är ett enskilt mål varför denna möjlighet bör

finnas reglerad. Ytterligare medel för juridisk expertis bör

samtidigt tillföras barnombudsmannens organisation.

Utskottet behandlade en likartad motion i betänkande

1993/94:SoU20. Utskottet anförde då följande (s. 95):

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att

Barnombudsmannens uppgifter huvudsakligen skall ligga på det

generella planet. Ombudsmannen bör verka för att barns och

ungdomars intressen får en mer central plats i

samhällsplaneringen och vid tillämpningen av lagar och beslut

som rör dem. Ombudsmannen bör däremot inte ägna sig åt enskilda

fall som hur en konflikt skall lösas mellan enskilda eller

mellan en enskild och en myndighet.

Den då aktuella motionen avstyrktes därmed.

Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt beträffande

barnombudsmannens befogenheter och avstyrker därmed motion So604

(v) yrkande 1.

Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna

medelstilldelningen till Barnombudsmannen och avstyrker motion

So604 (v) yrkande 2.

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F 12)

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är

central förvaltningsmyndighet med ansvar för information,

tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella

adoptioner. De övergripande målen för NIA är att underlätta

adoption i Sverige av utländska barn. NIA skall därvid sträva

efter att adoptioner sker till barnets bästa och i enlighet med

gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Statens

nämnd för internationella adoptionsfrågor anvisar ett ramanslag

på 8 961 000 kr.

Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna

medelstilldelningen till Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor.

Internationella adoptioner

I propositionen redovisas att regeringen i maj 1992, på

initiativ av NIA, tillkallade en särskild utredare för att göra

en översyn av verksamheten med internationella adoptioner

(Adoptionslagstiftningsutredningen, S 1992:08). Inom ramen för

denna översyn prövas NIA:s roll i adoptionsverksamheten.

I motion So621 av Maj-Inger Klingvall (s) begärs

tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anfört om

dels behov av fakta om barnets situation i sitt hemland inför en

internationell adoption (yrkande 1), dels behovet av

samordning av socialtjänslagens och föräldrabalkens regler

(yrkande 2) och dels behovet av en tydligare lagstiftning

när det gäller de krav som bör ställas på adoptanter (yrkande

3). Motionären anför att det inte är ovanligt att invandrare i

Sverige önskar adoptera ett bekant barn, ofta ett släktingbarn,

från sitt hemland. Den sökande kan då ansöka vid svensk

tingsrätt om adoption. Tingsrätten är skyldig att inhämta

yttrande från socialnämnden, dels i den kommun där de blivande

adoptivföräldrarna är folkbokförda, dels i den kommun där den

som har vårdnaden om barnet är folkbokförd. Det senare är inte

möjligt då barnet inte vistas i Sverige. Socialtjänsten å sin

sida kan endast utreda de sökandes lämplighet som föräldrar, men

kan inte ta ställning till om adoptionen kan anses vara till

barnets bästa utifrån dess hela livssituation. Motionären anser

att det behövs en ändring av socialtjänstlagen och

föräldrabalken som medför en skyldighet för såväl socialnämnd

som tingsrätt att inhämta en utredning om barnets situation från

behörig myndighet eller organisation i barnets hemland.

Adoptionslagstiftningsutredningen har enligt sina direktiv

(dir. 1992:69, 1994:50) att ta ställning till de

lagändringar som kan behövas för att Sverige skall kunna

ratificera konventionen om skydd av barn och samarbete vid

internationella adoptioner som antogs av Haagkonferensen för

internationell privaträtt i maj 1993. Konventionen har bl.a.

regler om att en centralmyndighet eller, efter delegation, annan

myndighet eller organisation i barnets ursprungsland skall

sammanställa en rapport om barnets situation och ta ställning

till om adoptionen kan anses vara till barnets bästa. Det sägs

också att en överflyttning av ett barn från ett land till ett

annat för adoption endast får ske om en myndighet eller

organisation i respektive land samtyckt till att

adoptionsförfarandet kan fortskrida.

Enligt vad utskottet erfarit kommmer utredningen att lägga

fram sitt betänkande senare under våren.

Utskottet konstaterar att

Adoptionslagstiftningsutredningen inom kort kommer att överlämna

sitt betänkande angående de lagändringar som kan behövas för att

Sverige skall kunna ratificera Haagkonventionen. Utskottet, som

utgår från att ärendet kommer att beredas skyndsamt av

regeringen, vill inte föregripa regeringens kommande förslag.

Motion So621 (s) avstyrks.

Handikappombudsmannen (F 14)

Handikappombudsmannen är central förvaltningsmyndighet med

uppgift att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers

rättigheter och intressen. Det övergripande målet för

Handikappombudsmannens verksamhet är att bevaka frågor som angår

funktionshindrade personers rättigheter och intressen samt att

verka för att de övergripande målen för handikappolitiken

uppnås. I sin enkla anslagsframställning anger

Handikappombudsmannen att myndigheten har en primär uppgift i

att sprida kunskap om FN:s standardregler för funktionshindrade.

Handikappombudsmannens befogenheter

I fyra motioner tas frågan om Handikappombudsmannens

befogenheter upp.

I motion So218 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för att

Handikappombudsmannen skall kunna vara processförare i enskilda

straff- och processmål samt i Arbetsdomstolen enligt vad i

motionen anförts om vikten av att ombudsmannen skall kunna föra

talan i för handikappade principiellt viktiga domstolsärenden

(yrkande 1) och att riksdagen till Handikappombudsmannen för

budgetåret 1994/95 anslår 1 500 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit för att ge ombudsmannen en hög juridisk kompetens

(yrkande 2). Motionärerna vill ge Handikappombudsmannen mera

kraft och föreslår därför att den nya myndigheten skall ges rätt

att föra annans talan vid domstol. Grunden för rättspraxis är

oftast ett enskilt mål varför motionärerna anser att möjligheten

till processrätt bör finnas reglerad för myndigheten. Detta

kräver i sin tur att Handikappombudsmannen har tillgång till en

gedigen juridisk expertis, vilket innebär att myndigheten

behöver ytterligare medel.

I motion So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Handikappombudsmannens befogenheter

(yrkande 2). Motionärerna konstaterar att

Handikappombudsmannen redan fått anmälningar om diskriminering

av funktionshindrade. Handikappombudsmannen har vidtagit de

åtgärder som hon enligt instruktionen kan vidta, nämligen gjort

uttalanden. Motionärerna anser att detta är otillräckligt och

att lagstiftningen måste kompletteras med förbud mot

diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet.

Handikappombudsmannen måste samtidigt ges möjlighet att väcka

åtal om någon diskrimineras i arbetslivet på grund av sitt

funktionshinder.

I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts

om Handikappombudsmannens sanktionsmöjligheter (yrkande 10).

Miljöpartiet anser att Handikappombudsmannens möjligheter att

ingripa mot diskriminering av funktionshandikappade är helt

otillräckliga. Lagstiftningen bör kompletteras med

sanktionsmöjligheter.

I motion A289 av Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att göra Handikappombudsmannen

till processförare i vissa principiella frågor (yrkande 6).

Motionärerna pekar på att frågan om att Handikappombudsmannen

bör vara processdrivande i vissa principiella mål har

diskuterats under flera år. Under 1994 års riksmöte blev

motionerna i dessa ärenden positivt behandlade. Det krävs

lagändringar för att detta skall bli möjligt, men ännu har inget

hänt.

Frågan om Handikappombudsmannens befogenheter diskuterades

utförligt av utskottet i betänkande 1993/94:SoU27 i samband

med beslutet om att inrätta Handikappombudsmannen. Utskottet

anförde följande:

Utgångspunkten för Handikapputredningens arbete var att

funktionshindrade har rätt till full delaktighet i samhällslivet

och jämlikhet i levnadsvillkor med andra samhällsmedborgare.

Utredningen fann att det krävdes lagstiftning för att skapa det

tillgängliga och öppna samhället som ger funktionshindrade

sammma möjligheter som andra medborgare.

Utskottet delar denna uppfattning och anser därför att utöver

de arbetsuppgifter som föreslås i propositionen även

möjligheterna att Handikappombudsmannen också ges en

processförande roll ytterligare bör belysas. Grunden för

rättspraxis är oftast ett enskilt mål, varför rätt att processa

kan behöva finnas för myndigheten. Utskottet anser att

regeringen bör belysa förutsättningarna för att ge ombudsmannen

en processförande roll och ange de lagändringar ett sådant

beslut skulle föranleda samt återkomma till riksdagen.

Vad utskottet anförde med anledning av motionerna borde

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1993/94:397).

Utskottet har erfarit att frågan om Handikappombudsmannens

befogenhet att driva processer för närvarande bereds i

regeringskansliet.

Utskottet kommer senare under våren i ett särskilt betänkande

att behandla övriga motioner från den allmänna motionstiden om

handikappolitiken. Utskottet anser att motionerna So218 (v)

yrkande 1, So222 (fp) yrkande 2, So224 (mp) yrkande 10 och A289

(s) yrkande 6 bör avslås.

Handikappombudsmannens råd

I motion So218 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Handikappombudsmannens råd skall ha en

parlamentarisk sammansättning och att detta råd skall

kompletteras med en bred representation från

handikapporganisationerna (yrkande 3). Motionärerna anför

att till Handikappombudsmannen har knutits ett råd vars

ledamöter regeringen utser. Vänsterpartiet anser att detta råd

skall ha en parlamentarisk sammansättning och kompletteras med

bred representation från handikapporganisationerna.

Vänsterpartiet anser också att handikapprörelsen och riksdagens

partier skall utse representanter i rådet.

Frågan om sammansättningen av Handikappombudsmannens råd

behandlades av utskottet i betänkande 1993/94:SoU27 i

samband med beslutet om att inrätta Handikappombudsmannen.

Utskottet uttalade att det delade uppfattningen i propositionen

(prop. 1993/94:219) att ledamöterna i Handikappombudsmannens råd

bör tillsättas på personliga mandat och ha erfarenhet från olika

samhällsområden. Enligt utskottets mening var parlamentarisk

medverkan önskvärd. Vidare pekades på att erfarenheter från

handikappområdet givetvis skulle vara väl tillgodosedda i rådet.

Utskottet ansåg att det borde ankomma på regeringen att utse

ledamöterna.

Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt att det bör

ankomma på regeringen att utse ledamöterna i

Handikappombudsmannens råd. Utskottet konstaterar samtidigt att

såväl riksdagsledamöter som personer med särskild erfarenhet

från handikappområdet ingår i rådet. Utskottet avstyrker därmed

motion So218 (v) yrkande 3.

Uppföljning av Handikappombudsmannens verksamhet

I motion So218 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas vidare

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att

Handikappombudsmannen skall redovisa sin verksamhet både till

regeringen och riksdagen enligt vad i motionen anförts om

riksdagens ansvar, uppföljning och möjlighet att påverka

verksamheten (yrkande 4). När en ny myndighet inrättas är

det, enligt motionärerna, angeläget att verksamheten följs med

stor uppmärksamhet av riksdagen. Vänsterpartiet föreslår därför

att den redovisning till regeringen som myndigheten årligen

skall lämna över sin verksamhet även skall lämnas till riksdagen

så att denna får ansvar att följa verksamheten och kan ta

ställning till åtgärder som behöver vidtas på handikappområdet.

Enligt regeringsformens 11 kap. 6 § lyder statlig

förvaltningsmyndighet under regeringen, om myndigheten ej enligt

regeringsformen eller annan lag är myndighet under riksdagen.

Handikappombudsmannen lyder under regeringen.

Utskottet konstaterar att Handikappombudsmannen som

statlig myndighet under regeringen har att redovisa sin

verksamhet till regeringen och inte till riksdagen. Utskottet

avstyrker motion So218 (v) yrkande 4.

Medelsanvisningen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Handikappombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 11 551 000 kr.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen

till Handikappombudsmannen och avstyrker motion So218 (v)

yrkande 2.

Statens institutionsstyrelse (F 15--F 16)

Statens institutionsstyrelse (SiS), som startade sin

verksamhet den 1 juli 1993, har ansvaret för planering, ledning

och drift av de särskilda ungdomshemmen och av vissa

institutioner för vård enligt lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall (LVM). Det övergripande målet för

institutionsstyrelsen är att svara för att alla som behöver vård

vid ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem skall kunna beredas

vård av god kvalitet. SiS skall vidare i samarbete med kommuner

och landsting verka för ett vårdutbud som, med beaktande av

närhetsprincipen, är differentierat utifrån individuella

vårdbehov.

I budgetpropositionen föreslås att SiS även för budgetåret

1995/96 disponerar två ramanslag, ett för den centrala

förvaltningen och ett för vårdverksamheten vid institutionerna.

Skälet till att den centrala förvaltningen och vårdverksamheten

skiljs åt anslagsmässigt uppgavs i förra årets budgetproposition

vara att driften av institutionerna delvis finansieras med

vårdavgifter från de kommuner som utnyttjar platserna. SiS

disponerar avgiftsinkomsterna och fastställer årligen

vårdavgiftens storlek enligt av riksdagen godkända riktlinjer.

Regeringen har i årets budgetproposition anfört att lämpligheten

av nuvarande anslagskonstruktion skall övervägas.

Riksdagen föreslås till Central förvaltning för budgetåret

1995/96 anvisa ett ramanslag på 34 245 000 kr och till

Vårdverksamheten ett ramanslag på 719 973 000 kr. Vidare

föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret

medge SiS en anslagskredit på 7 % av anslagen. Regeringen anser

att myndigheten har behov av en anslagskredit på grund av att

verksamheten är utsatt för ständiga krav på förändring och

anpassning. Behov och efterfrågan kan delvis vara svåra att

förutse, varför en hög grad av flexibilitet i organisationen är

nödvändig.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till

medelsanvisningar till Statens institutionsstyrelse för Central

förvaltning och för Vårdverksamhet. Utskottet tillstyrker också

att riksdagen bemyndigar regeringen att medge Statens

institutionsstyrelse den föreslagna anslagskrediten. Förslagen

har inte mött någon erinran i form av motioner.

Alkoholinspektionen (F 17)

Riksdagen antog i december 1994 regeringens förslag till

Alkohollag (prop.1994/95:89, bet. SoU9, rskr. 106). Den nya

lagen, som trätt i kraft den 1 januari 1995, innebär bl.a. att

import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när

det gäller spritdrycker, vin och starköl avskaffats. Dessa har

ersatts av ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn

inom alkoholområdet. En ny myndighet, Alkoholinspektionen, har

inrättats vid samma datum som Alkohollagen trätt i kraft. Den

nya myndigheten ansvarar för utfärdande av tillstånd för

tillverkning av sprit samt tillverkning av och patihandel med

spritdrycker, vin och starköl. Vidare skall myndigheten tillse

att lagar och bestämmelser avseende hantering av alkohol

efterlevs samt bidra till att samhällets alkoholpolitiska mål

uppfylls.

Alkoholinspektionen skall ta ut ansöknings- och

tillsynsavgifter för sin verksamhet. Dessa avgifter skall sättas

så att de motsvarar kostnaderna för inspektionens verksamhet och

länsstyrelsernas tillsynsverksamhet inom alkoholområdet.

Inkomsterna skall redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten.

En utvärdering av avgiftssystemet skall ske under budgetåret.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Alkoholinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag

på 21 000 000 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.

Alkoholsortimentsnämnden (F 18)

Alkoholsortimentsnämnden har inrättats för att säkerställa att

detaljhandelsmonopolet fungerar icke-diskriminerande gentemot

leverantörer. Nämnden har att pröva besvär av leverantör över

Systembolagets beslut att avvisa viss alkoholdryck från bolagets

sortiment.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Alkoholsortimentsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 1 000 000 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.

Övriga medelsanvisningar under F

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Smittskyddsinstitutet (F 5),

Läkemedelsverket (F 6), Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (F

8), Statens institut för psykosocial miljömedicin (F 9), Statens

beredning för utvärdering av medicinsk metodik (F 10), Nämnden

för vårdartjänst (F 13) och Socialvetenskapliga forskningsrådet

(F 19--20) vilka inte mött någon erinran i form av motioner.

Hemställan

Utskottet hemställer

Inriktning av den allmänna välfärdspolitiken

1. beträffande den allmänna välfärden

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So225,

1994/95:So232, 1994/95:So233, 1994/95:So250 yrkandena 1 och 7,

1994/95:So256, 1994/95:So261, 1994/95:So267, 1994/95:So271,

1994/95:So276, 1994/95:So277, 1994/95:So278, 1994/95:So286,

1994/95:So290, 1994/95:So292, 1994/95:So293 yrkandena 1--3, 5

och 7--9, 1994/95:So601 yrkandena 3, 5 och 6, 1994/95:So613,

1994/95:Ju809 yrkande 2, 1994/95:Sf635 yrkande 8, 1994/95:Kr1

och 1994/95:A472 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Inriktning av familjepolitiken

2. beträffande den framtida inriktningen av

familjepolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So602, 1994/95:So605

yrkande 5, 1994/95:So623 yrkande 6 och 1994/95:Sf266 yrkande 11,

res. 1 (c)

res. 2 (fp)--delvis--motiv.

3. beträffande omläggning av barnbidragen

att riksdagen avslår motion 1994/95:So620,

res. 2 (fp)--delvis--motiv.

4. beträffande sex timmars arbetsdag

att riksdagen avslår motion 1994/95:So618 yrkande 2,

res. 2 (fp)--delvis--motiv.

res. 3(v)

5. beträffande vårdnadsbidraget

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So209 yrkandena 1--3,

1994/95:So605 yrkandena 2 och 3, 1994/95:So623 yrkandena 2 och 3

och 1994/95:A816 yrkandena 2 och 3,

res. 4 (m, kds)

res. 5 (c)--motiv.

res. 6 (fp)--delvis--motiv.

6. beträffande rätt till ledighet för vård av barn

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So623 yrkande 4 och

1994/95:Ju809 yrkande 3,

res. 6 (fp)--delvis--motiv.

res. 7 (c, kds)

7. beträffande lagregleringen av barnomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So605 yrkande 1,

1994/95:So607 yrkande 1 och 1994/95:Sf227 yrkande 2,

res. 6 (fp)--delvis--motiv.

res. 8 (m, c, kds)

8. beträffande enskild barnomsorg

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So209 yrkande 4,

1994/95:So605 yrkande 4, 1994/95:So615 yrkandena 5 och 6,

1994/95:So623 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:A820 yrkande 4,

res. 9 (m, c, fp, kds)

A. Familjer och barn

9. beträffande allmänna barnbidrag

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1994/95:So611 samt med avslag på motionerna 1994/95:So614,

1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:So623

yrkandena 7 och 10, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi212

yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och 1994/95:Sf266

yrkandena 8 och 10 antar det av utskottet framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i

bilaga 2,

res. 10 (m)

res. 11 (c)--delvis

res. 12 (fp)--delvis

res. 13 (v)

res. 14 (mp)--delvis

res. 15 (kds)--delvis

10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So623 yrkande 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 11 (c)--delvis

res. 12 (fp)--delvis

res. 14 (mp)--delvis

res. 15 (kds)--delvis

11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna

barnbidrag

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på

motion 1994/95:So617 yrkande 1 till Allmänna barnbidrag för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 332 000 000

kr,

res. 16 (m)--villk.

res. 17 (fp)--villk.

res. 18 (v)--villk.

res. 19 (mp)--villk.

res. 20 (kds)--villk.

12. beträffande regler för bidragsförskott

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So606 yrkandena 1 och

2, 1994/95:So609 och 1994/95:So622,

13. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott

att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 5 022 000 000 kr,

14. beträffande medelsanvisningen till Särskilt bidrag för

vissa adoptivbarn

att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 670 000

kr,

15. beträffande adoptionsbidraget

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So603, 1994/95:So608

yrkande 1, 1994/95:So610 och 1994/95:So619 yrkande 1,

16. beträffande rationaliseringsvinster

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So608 yrkande 2 och

1994/95:So619 yrkande 2,

17. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till

kostnader för internationella adoptioner

att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella

adoptioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag

på 35 520 000 kr,

18. beträffande strukturprojekt för besparingar för

budgetåret 1998

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1994/95:So617 yrkande 6 godkänner vad utskottet anfört om

inriktningen av besparingarna för budgetåret 1998,

res. 21 (m)

C. Hälso- och sjukvård

19. möjligheter till psykoterapeutisk vård

att riksdagen avslår motion 1994/95:So455 yrkande 5,

20. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hälso-

och sjukvård

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1994/95:So485 yrkande 4 och 1994/95:So489 yrkande 21

till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000 kr,

res. 22 (v)

res. 23 (mp)

21. beträffande praktiktjänstgöring för naprapater

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So421, 1994/95:So454

och 1994/95:So477,

res. 24 (m, fp)

22. beträffande medelsanvisningen till Insatser mot aids

att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret

1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 272 830 000 kr,

23. beträffande informationsinsatser

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So405 yrkandena 1,

3--5 och 7 och 1994/95:So484 yrkande 38,

res. 25 (m, kds)

24. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till vissa

utbildningsinsatser

att riksdagen till Bidrag till vissa utbildningsinsatser

för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 000

000 kr,

25. beträffande utvidgad förskrivningsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So445 yrkande 2 och

1994/95:Ub389 yrkandena 2 och 3,

26. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till

psykiatriområdet

att riksdagen till Bidrag till psykiatriområdet för

budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 594 000 000

kr,

27. beträffande uppföljning av psykiatrireformen

att riksdagen avslår motion 1994/95:So489 yrkandena 17 och 18,

28. beträffande små väl fungerande vårdhem

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So214 yrkande 1 och

1994/95:So448,

res. 26 (m, c, fp, kds, mp)

29. beträffande insatser för tortyrskadade flyktingar

att riksdagen avslår motion 1994/95:So439,

30. beträffande medelsanvisningen till Allmänt bidrag till

hälso- och sjukvården

att riksdagen till Allmänt bidrag till hälso- och

sjukvården för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 195 000 000 kr,

31. beträffande övriga medelsanvisningar under C

att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar

a) till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig ett

ramanslag på 245 465 000 kr,

b) till Bidrag till Spri ett förslagsanslag på 40 800 000

kr,

c) till Bidrag till WHO ett förslagsanslag på 65 560 000

kr,

d) till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av

läkemedelsbiverkningar ett anslag på 3 887 000 kr,

32. beträffande informationskampanj om fibromyalgi

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So429 och

1994/95:So449,

33. beträffande inrättandet av ett allergicentrum

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So484 yrkande 24 och

1994/95:Bo504 yrkande 5,

res. 27 (kds)

34. beträffande information om genteknikens följder

att riksdagen avslår motion 1994/95:So422 yrkande 1,

res. 28 (mp)

35. beträffande behörighetsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So273, 1994/95:So401,

1994/95:So414, 1994/95:So435, 1994/95:So440, 1994/95:So462,

1994/95:So476, och 1994/95:So498,

36. beträffande vissa kiropraktorer

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So418 och

1994/95:So490,

res. 29 (mp)

D. Omsorg om äldre och handikappade

37. beträffande utveckling av rehabilitering för äldre

att riksdagen godkänner att 150 000 000 kr från anslaget

Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och

rehabilitering får användas för att stimulera samverkan mellan

kommuner och landsting för utveckling av rehabilitering för

äldre i enlighet med vad som anförs i propositionen,

38. beträffande statsbidrag till gruppbostäder och

sjukhem m.m.

att riksdagen godkänner att de tillfälliga statsbidragen till

gruppbostäder och sjukhem m.m. får lämnas till objekt som

färdigställts före utgången av år 1996,

39. beträffande medelsanvisningen till Stimulansbidrag till

särskilda boendeformer och rehabilitering

att riksdagen till Stimulansbidrag till särskilda

boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar

ett reservationsanslag på 200 000 000 kr,

40. beträffande en uppföljning av habiliterings- och

rehabiliteringsbehovet

att riksdagen avslår motion 1994/95:So222 yrkande 6,

res. 30 (fp)

41. beträffande statsbidrag till tolktjänst

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So224 yrkande 2

(delvis) och 1994/95:So245 yrkande 4,

42. beträffande medelsanvisningen till Vissa

statsbidrag inom handikappområdet

att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet

för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på

1 035 000 000 kr,

43. beträffande stöd till verksamheten med ledarhundar

att riksdagen avslår motion 1994/95:So224 yrkande 2 (delvis),

44. beträffande stöd till bokklubben för

punktskriftsläsare

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Kr238 och

1994/95:Ub388 yrkande 3,

res. 31 (v, mp)

45. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till viss

verksamhet för personer med funktionshinder

att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer

med funktionshinder för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 118 183 000 kr,

46. beträffande betänkandet Rätten till ratten

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So222 yrkande 5,

1994/95:So230 och 1994/95:So294 yrkande 13,

res. 32 (fp)

res. 33 (v)

47. beträffande medelsanvisningen till Bilstöd till

handikappade

att riksdagen till Bilstöd till handikappade för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 610 000 000 kr,

48. beträffande färdtjänst

att riksdagen avslår motion 1994/95:So224 yrkande 8,

res. 34 (mp)

49. beträffande övriga medelsanvisningar under D

att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar

a) till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ett

förslagsanslag på 235 435 000 kr,

b) till Bidrag till handikapporganisationer ett anslag på

193 872 000 kr,

c) till Bidrag till pensionärsorganisationer ett anslag

på 3 669 000 kr,

d) till Ersättning för texttelefoner ett förslagsanslag

på 156 352 000 kr,

e) till Kostnader för statlig assistansersättning ett

förslagsanslag på 5 741 000 000 kr,

f) till Sveriges Hundcenter AB-Statens Hundskola ett

förslagsanslag på 1 000 kr,

E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

50. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till

missbrukarvård och ungdomsvård

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1994/95:So240 yrkande 3, 1994/95:So264 yrkande 5 och

1994/95:So281 yrkandena 3 och 4 till Bidrag till

missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar

ett reservationsanslag på 720 000 000 kr,

51. beträffande engångsbidrag till LP-stiftelsen

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So269 och

1994/95:So283,

res. 35 (kds)

52. beträffande bidrag till Kvinnoforum

att riksdagen avslår motion 1994/95:So268 yrkande 7,

53. beträffande bidrag till kvinnojourer

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju612 yrkande 6,

1994/95:Ju806 yrkande 8 och 1994/95:A820 yrkande 24,

res. 36 (mp)

54. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till

organisationer

att riksdagen till Bidrag till organisationer för

budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 47 445 000

kr,

55. beträffande övriga medelsanvisningar under E

att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar

a) till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning ett anslag på 11 946 000 kr,

b) till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder ett

reservationsanslag på 74 000 000 kr,

c) till Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.

ett reservationsanslag på 27 370 000 kr,

56. beträffande analys av behovet av insatser för hemlösa

att riksdagen avslår motion 1994/95:So241 yrkande 1,

57. beträffande insatser för hemlösa

att riksdagen avslår motion 1994/95:So241 yrkandena 2 och 3,

res. 37 (mp)

F. Myndigheter under Socialdepartementet

58. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder för

budgetåren 1997 och 1998 vad gäller myndigheter inom

socialutskottets ansvarsområde

att riksdagen med bifall till propositionen godkänner vad

utskottet anfört,

59. beträffande folkhälsorapporter

att riksdagen avslår motion 1994/95:So268 yrkande 9,

60. beträffande tillsynsfrågor

att riksdagen avslår motion 1994/95:So423 yrkande 9,

61. beträffande inrättande av en medicinalstyrelse

att riksdagen avslår motion 1994/95:So424 yrkande 7,

res. 38 (m)

62. beträffande en allmänhetens ombudsman

att riksdagen avslår motion 1994/95:So250 yrkande 6,

res. 39 (v)

63. beträffande översyn av Socialstyrelsen

att riksdagen avslår motion 1994/95:So288,

res. 40 (c)

64. beträffande verksamheten i Köpenhamn

att riksdagen avslår motion 1994/95:So231,

65. beträffande medelsanvisningen till

Socialstyrelsen

att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 527 629 000 kr,

66. beträffande medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet

att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 195 244 000 kr,

67. beträffande abortförebyggande verksamhet

att riksdagen avslår motion 1994/95:So484 yrkande 37,

68. beträffande subventionering av preventivmedel

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So420 yrkandena 2 och

3 och 1994/95:A273 yrkande 5,

69. beträffande information om kvinnlig könsstympning

att riksdagen avslår motion 1994/95:So495,

70. beträffande den övergripande målsättningen för

verksamheten inom Rättsmedicinalverkets ansvarsområde

att riksdagen godkänner vad regeringen i avsnitten Fördjupad

prövning och Slutsatser förordat om den övergripande

målsättningen för verksamheten inom Rättsmedicinalverkets

ansvarsområde,

71. beträffande disponibel vårdkapacitet

att riksdagen avslår motion 1994/95:So474,

72. beträffande medelsanvisningen till

Rättsmedicinalverket

att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 248 173 000 kr,

73. beträffande Barnombudsmannens befogenheter

att riksdagen avslår motion 1994/95:So604 yrkande 1,

74. beträffande medelsanvisningen till

Barnombudsmannen

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1994/95:So604 yrkande 2 till Barnombudsmannen för

budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 604 000 kr,

75. beträffande medelsanvisningen till Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor

att riksdagen till Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag

på 8 961 000 kr,

76. beträffande internationella adoptioner

att riksdagen avslår motion 1994/95:So621,

77. beträffande Handikappombudsmannens befogenheter

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So218 yrkande 1,

1994/95:So222 yrkande 2, 1994/95:So224 yrkande 10 och

1994/95:A289 yrkande 6,

res. 41 (fp, v, mp)

78. beträffande Handikappombudsmannens råd

att riksdagen avslår motion 1994/95:So218 yrkande 3,

79. beträffande uppföljning av Handikappombudsmannens

verksamhet

att riksdagen avslår motion 1994/95:So218 yrkande 4,

80. beträffande medelsanvisningen till

Handikappombudsmannen

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1994/95:So218 yrkande 2 till Handikappombudsmannen

för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 551 000 kr,

81. beträffande medelsanvisningen till Statens

institutionsstyrelse: Central förvaltning

att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central

förvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag

på 34 245 000 kr,

82. beträffande medelsanvisningen till Statens

institutionsstyrelse: Vårdverksamhet

att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:

Vårdverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på

719 973 000 kr,

83. beträffande anslagskredit

att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96

medge Statens institutionsstyrelse en anslagskredit på 7 % av

anslagen,

84. beträffande Alkoholinspektionen

att riksdagen till Alkoholinspektionen för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 21 000 000 kr,

85. beträffande Alkoholsortimentsnämnden

att riksdagen till Alkoholsortimentsnämnden för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 000 000 kr,

86. beträffande övriga medelsanvisningar under F

att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar

a) till Smittskyddsinstitutet ett ramanslag på 132 118

000 kr,

b) till Läkemedelsverket ett anslag på 1 000 kr,

c) till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ett ramanslag

på 31 574 000 kr,

d) till Statens institut för psykosocial miljömedicin ett

ramanslag på 15 099 000 kr,

e) till Statens beredning för utvärdering av medicinsk

metodik ett ramanslag på 29 135 000 kr,

f) till Nämnden för vårdartjänst ett ramanslag på

12 642 000 kr.

g) till Socialvetenskapliga forskningsrådet:

Förvaltning ett ramanslag på 8 550 000 kr,

h) till Socialvetenskapliga forskningsrådet:

Forskningsmedel ett reservationsanslag på 131 918 000 kr.

Stockholm den 30 mars 1995

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg

(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson

(s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Marianne

Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny

Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta

Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds), Kerstin Warnerbring (c) och

Ragnhild Pohanka (mp).

Reservationer

1. Den framtida inriktningen av familjepolitiken (mom. 2)

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 48 som börjar med

"Utskottet anser" och på s. 49 slutar med "yrkande 11 avstyrks."

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att familjestödet bör reformeras. En

parlamentarisk beredning bör se över familjepolitiken och

återkomma med förslag om ett samlat familjestöd fr.o.m. den 1

januari 1996. Beredningen bör pröva möjligheten att införa ett

beskattat barnkonto lika för alla barn i åldern 0--6 år, som

skall ersätta föräldraförsäkringen och barnbidraget för

åldersgruppen. Uttag från barnkontot måste ske med ett lägsta

belopp varje månad under de sex åren. Den del av barnkontot som

överstiger detta lägsta månadsuttag skall disponeras fritt av

föräldrarna under de sex åren efter deras önskemål. Barnkontot

bör vara beskattat och pensionsgrundande. Det bör kombineras med

en förlängning av rätten till full ledighet för vård av barn

till dess att barnet fyllt tre år och förkortad arbetstid till

dess barnet fyllt åtta år. På detta sätt överlämnas åt

familjerna att fördela resurser och ledighet utifrån den egna

situationen, vilket skapar valfrihet och ökar flexibiliteten.

Ett reformerat familjestöd i form av barnkonto innebär

besparingar i förhållande till den nuvarande kostnadsnivån för

barnbidrag och föräldraförsäkring. Vad utskottet anfört med

bifall till motionerna So602 (c) och Sf266 (c) yrkande 11 och

med anledning av motionerna So605 (m) yrkande 5 och So623 (kds)

yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande den framtida inriktningen av

familjepolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:So602

och 1994/95:Sf266 yrkande 11 och med avslag på motionerna

1994/95:So605 yrkande 5 och 1994/95:So623 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Den framtida inriktningen av familjepolitiken m.m.

(motiveringen till mom. 2--4)

Barbro Westerholm (fp) anser att det avsnitt i betänkandet på

s. 48 som börjar med "Utskottet anser" och på s. 49 slutar med

"yrkande 2." bort ha följande lydelse:

Som framgått tidigare anser utskottet det angeläget att öka

föräldrarnas valfrihet och möjlighet att välja den omsorg för

barnen som de själva önskar. Utskottet har i det föregående

förordat lagändringar med denna innebörd. Det familjepolitiska

reformarbetet måste emellertid också göra det möjligt för

föräldrarna att förena förvärvsarbete och föräldraskap.

Utskottet kan därför inte tillstyrka förändringar i riktning mot

att det offentliga stödet till barnomsorgen skulle avskaffas och

ersättas med någon typ av kontantbidrag till föräldrarna.

Motionsyrkandena So602 (c), So605 (m) yrkande 5, So623 (kds)

yrkande 6 och Sf266 yrkande 11 avstyrks.

I motion So620 (fp) hemställs om en utredning om omläggning av

barnbidragen till skatterabatt. Motionärerna anser att det

nuvarande systemet har en del administrativa fördelar, men att

det är angeläget att sänka skattekvoten, vilket skulle uppnås om

bidraget gjordes om till en skatterabatt. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att regeringens förslag att sänka

barnbidraget i praktiken innebär en skattehöjning som riktas mot

barnfamiljerna. Motionärernas huvudargument för den föreslagna

förändringen är emellertid att det kunde vara till fördel för

bilden av Sveriges ekonomi om redovisnings- och

utbetalningsteknik utformas så att utgifts- och skattekvoterna

sänks. Utskottet kan instämma i denna tanke.

Mot dessa fördelar skall ställas de administrativa problem som

en omläggning skulle kunna medföra. Utskottet vill inte utesluta

att frågan kan behöva prövas i ett senare sammanhang men kan

inte se tillräckliga skäl att nu tillsätta en utredning om en

teknisk omläggning av detta slag. Motionens yrkande avstyrks.

I motion So618 (v) föreslås ett tillkännagivande om införande

av sex timmars arbetsdag som ett led i familjepolitiken.

Utskottet kan konstatera att det inte finns något

samhällsekonomiskt utrymme för stora generella

arbetstidsförkortningar i det mycket allvarliga läge Sverige nu

befinner sig i. Utskottet avstyrker motion So618 (v) yrkande 2,

3. Sex timmars arbetsdag (mom. 4)

Stig Sandström (v) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 49 som börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 2." bort ha

följande lydelse:

Utskottet har redan framhållit betydelsen av att båda

föräldrarna ges möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till

nära och tidiga relationer med sina barn. Samtidigt är utskottet

medvetet om att många av dagens familjer är hårt pressade och

att många kvinnor fortfarande har huvudansvar för barn och hem

och därmed slits hårt av dubbelarbete. Sex timmars arbetsdag

skulle innebära mer tid med familjen och ge båda föräldrarna

möjlighet att på lika villkor ha både barn och yrkesarbete.

Detta skulle skapa en reell valfrihet. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So618 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande sex timmars arbetsdag

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So618

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Vårdnadsbidraget (mom. 5)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m),

Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 47 som börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "2 och 3." bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att den borgerliga familjepolitiken ger större

valfrihet och flexibilitet för de enskilda familjerna än den

politik som presenteras i propositionen. Familjepolitiken måste

inriktas på att ge den enskilda familjen huvudansvaret för

besluten om omsorgen om barnen. Detta förutsätter

vårdnadsbidrag, rätt till skatteavdrag för barnomsorgskostnader

och rätt till offentligt stöd för enskild barnomsorg som

uppfyller kvalitetskraven. En familjepolitik som bygger på denna

grund ger den enskilda familjen en reell valfrihet att ordna

omsorgen för sina barn på det sätt de finner bäst. Den skapar

också rättvisa genom att även de föräldrar som valt att inte

använda den offentliga barnomsorgen ges ett ekonomiskt stöd.

Utskottet anser att vårdnadsbidraget bör återinföras liksom

rätten till skatteavdrag för barnomsorgskostnader. Vad utskottet

anfört med anledning av motionerna So209 (m) yrkandena 1--3,

So605 (m) yrkandena 2 och 3, So623 (kds) yrkandena 2 och 3 och

A816 (m) yrkandena 2 och 3 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande vårdnadsbidraget

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So209

yrkandena 1--3, 1994/95:So605 yrkandena 2 och 3, 1994/95:So623

yrkandena 2 och 3 och 1994/95:A816 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Vårdnadsbidraget (motiveringen till mom. 5)

Kerstin Warnerbring (c) anser att det avsnitt i betänkandet på

s. 47 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkandena

2 och 3." bort ha följande lydelse:

Den förra regeringen införde ett vårdnadsbidrag. Detta har

senare avvecklats. Vårdnadsbidraget kombinerat med avdragsrätt

för barnomsorgskostnader gav den enskilde familjen en större

valfrihet än tidigare att ordna omsorgen för sina barn på det

sätt de fann bäst. Vårdnadsbidraget skapade också större

rättvisa genom att även de föräldrar som valt att inte använda

den offentliga barnomsorgen gavs ett ekonomiskt stöd.

Utskottet vill dock gå vidare och se till att alla barn och

därmed även föräldrarna skall få en lika stor andel av statens

stöd på området. Låginkomsttagarfamiljer skall ha lika stort

familjestöd för varje barn som de med höga inkomster. Genom att

föra samman de resurser som idag utgår i form av barnbidrag för

barn i åldern 0--6 år, den andel av föräldraförsäkrinmgen som

utgår i form av föräldrapenning samt den del av det statliga

stödet till kommunerna som beräknas nyttjas för barnomsorg och

fördela detta lika per barn i den aktuella åldersgruppen skapas

ett väl utvecklat familjestöd som ger väsentligt större

valfrihet för familjerna än idag. Utskottet kan därför varken

ställa sig bakom regeringens inställning i budgetpropositionen

när det gäller familjepolitik eller motionsförslagen om

återinförande av ett vårdnadsbidrag. Utskottet avstyrker därför

motionerna So209 (m) yrkandena 1--3, So605 (m) yrkandena 2 och

3, So623 (kds) yrkandena 2 och 3 och A816 (m) yrkandena 2 och 3,

6. Vårdnadsbidraget m.m. (motiveringen till mom. 5--7)

Barbro Westerholm (fp) anser att det avsnitt i betänkandet på

s. 47 som börjar med "Utskottet delar uppfattningen" och på s.

48 slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den familjepolitiska grundsyn som redovisas i

motion So615 (fp).

Det främsta målet för familjepolitiken är att alla barn skall

få en bra start i livet. Familjepolitiken skall också främja

jämställdhet mellan kvinnor och män och ge förutsättningar både

för män och kvinnor att förena förvärvsarbete och familjeliv.

Barnfamiljerna skall ha stor frihet att själva forma sin vardag.

Familjepolitiken skall innebära att stat och kommun underlättar

för föräldrarna att ta ansvar för sina barn -- inte att de skall

överta det.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det bedrevs

ett brett reformarbete med utgångspunkt från dessa mål under den

gångna mandatperioden. Valfriheten utökades. Barnomsorgens

ställning förstärktes. Kvalitetskraven betonades. Pappornas

ställning lyftes fram.

Utskottet kan konstatera att den politik som förts efter

regeringsskiftet på vissa viktiga punkter leder i fel riktning.

Valfriheten har systematiskt begränsats. En alltför stor del av

den samlade besparingsbördan har lagts på barnfamiljerna. Sänkt

ersättningsnivå i föräldraförsäkringen skulle exempelvis direkt

motverka viktiga familjepolitiska ambitioner, bl.a. när det

gäller pappornas möjligheter till nära och tidig kontakt med

sina barn.

Hösten 1994 beslutade riksdagen att slopa vårdnadsbidraget och

återinföra garantidagarna i föräldraförsäkringen. Även rätten

till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader upphävdes. Det

utomordentligt allvarliga statsfinansiella läget gör det inte

möjligt att nu återinföra vårdnadsbidraget. Utskottet avstyrker

därför motionerna So209 (m) yrkandena 1--3, So605 (m) yrkandena

2 och 3, So623 (kds) yrkandena 2 och 3 och A816 (m) yrkandena 2

och 3.

I samband med att riksdagen, våren 1994, beslutade att införa

ett vårdnadsbidrag beslöts också att rätten till ledighet för

vård av barn skulle förlängas till tre år. Enligt utskottets

uppfattning finns det ett direkt samband mellan dessa bägge

åtgärder. Eftersom utskottet av statsfinansiella skäl inte kan

tillstyrka ett återinförande av vårdnadsbidraget saknar frågan

om en utökning av rätten till ledighet nu aktualitet. Utskottet

avstyrker därför motionerna So623 (kds) yrkande 4 och Ju809 (c)

yrkande 3.

I tre motioner föreslås att barnomsorgsgarantin skall

avskaffas. En väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet är ett

centralt inslag i den familjepolitik för valfrihet och

jämställdhet som utskottet vill förorda. Föräldrarnas valfrihet

urholkas i praktiken om det inte finns någon barnomsorg utanför

hemmet att tillgå när behovet uppstår. Utskottet vill särskilt

erinra om 1992 års riksdagsbeslut om att inordna statsbidraget

till barnomsorgen i det generella bidragssystemet. Regering och

riksdag bedömde då att detta beslut skapade ett behov av en

utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på detta område. Om

barnomsorgsgarantin nu skulle avskaffas skulle det i praktiken

bli lönsamt för kommunerna att minska utbudet av offentlig

finansierad barnomsorg utanför hemmet. Utskottet kan inte

medverka till en sådan ordning. Motionerna So605 (m) yrkande 1,

So607 (m) yrkande 1 och Sf227 (m) yrkande 2 avstyrks därmed.

7. Rätt till ledighet för vård av barn (mom. 6)

Chatrine Pålsson (kds) och Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 47 som börjar med

"I samband" och på s. 48 slutar med "(c) yrkande 3." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att rätten till tjänstledighet i tre år för

vård av barn är principiellt viktig då den ger föräldrarna

beslutanderätten över hur de vill disponera sin tid med barnen.

Utskottet anser att de familjer som vill ägna mer tid åt sina

barn bör ges den möjligheten genom att rätten till tre års

föräldraledighet återinförs. Ett återinförande av denna rätt

belastar inte statskassan, men har stor betydelse för

småbarnsfamiljerna. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna So623 (kds) yrkande 4 och Ju809 (c) yrkande 3 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande rätt till ledighet för vård av

barn

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So623

yrkande 4 och 1994/95:Ju809 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Lagregleringen av barnomsorgen (mom. 7)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m),

Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds) och Kerstin

Warnerbring (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 48 som börjar med

"En väl" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att införandet av en barnomsorgsgaranti

var en del i en större helhet där också vårdnadsbidraget, rätt

till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader och rätt till

föräldraledighet i tre år var viktiga beståndsdelar.

Vårdnadsbidraget kom under sin korta tid att utnyttjas av en

stor andel av småbarnsfamiljerna, som därmed inte utnyttjade den

kommunala barnomsorgen. Att behålla barnomsorgsgarantin utan

vårdnadsbidrag kan leda till att kommunernas situation blir

ohållbar, att köerna till daghemmen ökar och att kommunernas

ekonomi inte klarar kostnaderna. Utskottet anser därför att

barnomsorgsgarantin nu måste omprövas. Vad utskottet anfört med

anledning av motionerna So605 (m) yrkande 1, So607 (m) yrkande 1

och Sf227 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:

7. beträffande lagregleringen av barnomsorgen

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So605

yrkande 1, 1994/95:So607 yrkande 1 och 1994/95:Sf227 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Enskild barnomsorg (mom. 8)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Barbro Westerholm (fp),

Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds)

och Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 48 som börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 4 avstyrks." bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att varje familj skall ha rätt att välja den

barnomsorg som passar familjen bäst. Detta förutsätter att det

finns olika former av barnomsorg att tillgå och att familjernas

val respekteras genom att även privat barnomsorg som uppfyller

kvalitetskraven ges rätt till offentligt stöd. Utskottet anser

således att riksdagen bör besluta i enlighet med

riksdagsbeslutet enligt betänkande 1993/94:SoU11.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna

So209 (m) yrkande 4, So605 (m) yrkande 4, So615 (fp) yrkandena 5

och 6, So623 (kds) yrkandena 11 och 12 och A820 (kds) yrkande 4

antar de av utskottet framlagda förslagen dels till ändrad

lydelse av 18 § socialtjänstlagen (1980:620) i bilaga 3, dels

till ny 2 a § lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal

tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt

socialtjänstlagen (1980:620) i bilaga 4.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande enskild barnomsorg

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So209

yrkande 4, 1994/95:So605 yrkande 4, 1994/95:So615 yrkandena 5

och 6, 1994/95:So623 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:A820

yrkande 4 antar de av utskottet framlagda förslagen

dels till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) i

bilaga 3,

dels till lag om ändring i lagen (1987:442) om

försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem

för vård eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620) i

bilaga 4,

10. Allmänna barnbidrag (mom. 9)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med

"Det allmänna" och på s. 54 slutar med "i bilaga 2." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det av statsfinansiella skäl är nödvändigt

att sänka det allmänna barnbidraget. Med hänsyn till

statsfinansernas mycket svåra läge bör besparingen vara större

än vad som föreslagits i propositionen. Totalt anser utskottet

att statens kostnader för barnbidragen för budgetåret 1995/96

bör minskas med 1 350 000 000 kr i förhållande till

propositionens förslag.

Utskottet föreslår att en sänkning av barnbidragen görs med

125 kr per barn och månad och att sänkningen genomförs redan

fr.o.m. den 1 juli 1995. Utskottet anser inte att något särskilt

stöd till ensamstående skall införas. Risk finns att ett sådant

stöd indirekt kan uppmuntra föräldrar att leva åtskilda.

Utskottet anser inte heller att barnbidraget skall sänkas med

150 kr per barn och månad för att föras över till

bostadsbidragssystemet. Detta innebär ingen besparing för

statskassan. Inte heller bör barnbidraget beskattas. Detta

skulle öka rundgången i systemen och därmed öka

administrationen.

Den nu föreslagna sänkningen av barnbidraget per barn och

månad är inte tillräcklig för att uppnå hela den besparing som

utskottet anser det nödvändigt att göra. Riksdagen bör därför

begära att regeringen skyndsamt analyserar vilka ytterligre

förändringar av barnbidragssystemet som behövs för att uppnå den

föreslagna besparingen för budgetåret 1995/96, varvid även

förslagen i motionerna So614 (m) och So617 (m) yrkande 2 bör

övervägas. Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett nytt

lagförslag till ändring i lagen om allmänna barnbidrag så att de

nya bestämmelserna kan träda i kraft den 1 januari 1996.

Med anledning av motion So617 (m) yrkande 2 och motion So614

(m) och propositionen samt med avslag på motionerna So611 (s),

So615 (fp) yrkande 1, So623 (kds) yrkandena 7 och 10, Fi211 (fp)

yrkande 19, Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31, Fi218 (v) yrkande 7

och Sf266 yrkandena 8 och 10 föreslås riksdagen dels anta

propositionens förslag till ändring i lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag med den ändringen att ikraftträdandet ändras

till den 1 juli 1995, dels ge regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att utskottet under mom 9 bort hemställa:

9. beträffande allmänna barnbidrag

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So614,

1994/95:So617 yrkande 2 och propositionen samt med avslag på

motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:So623

yrkandena 7 och 10, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi212

yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och 1994/95:Sf266

yrkandena 8 och 10

dels antar propositionens förslag till lag om ändring i

lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag med den ändringen att

tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 juli

1995,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Allmänna barnbidrag m. m. (mom. 9 och 10)

Kerstin Warnebring (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med

"Det allmänna" och på s. 55 slutar med "yrkande 9." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att barnbidraget för barn i åldern 0--6 år och

föräldraförsäkringen skall slås samman och ersättas av ett s.k.

barnkonto fr.o.m. den 1 januari 1996. Utskottet föreslår därmed

att riksdagen med anledning av motionerna So615 (fp) yrkande 1,

Fi211 (fp) yrkande 19, Fi218 (v) yrkande 7 och Sf266 (c)

yrkandena 8 och 10 avslår förslaget i propositionen om ändring i

lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag liksom motionerna So611

(s), So614 (m), So617 (m) yrkande 2, So623 (kds) yrkandena 7 och

10 och Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31.

I motion So623 (kds) yrkande 9 begärs att flerbarnstilläggen

höjs till den nivå de hade före den 1 januari 1995. Utskottet

anser att frågan om flerbarnstilläggens framtida utformning bör

övervägas i samband med beredningen av barnkontot. Motionen

avstyrks.

dels att utskottet under mom. 9 och 10 bort hemställa:

9. beträffande allmänna barnbidrag

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So615

yrkande 1, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och

1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10 avslår propositionens

förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna

barnbidrag och motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So614,

1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10 och

1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31,

10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So623 yrkande 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

flerbarnstilläggen,

12. Allmänna barnbidrag m.m. (mom. 9 och 10)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med

"Det allmänna barnbidraget" och på s. 55 slutar med "yrkande 9."

bort ha följande lydelse:

Det allmänna barnbidraget är en betydelsefull del av den

generella välfärdspolitiken. Ett väl utbyggt ekonomiskt stöd

till barnfamiljerna är ett viktigt sätt för staten att

underlätta för föräldrarna att ta sitt ansvar för barnen.

Enligt utskottets mening skall barnbidragen -- såsom framhålls

i motion So615 (fp) -- ses som en del av skattesystemet.

Statsmakterna har på goda grunder ansett det angeläget att bygga

in hänsyn till försörjningsbördan i skattesystemet. Den som har

ett eller flera barn har sämre möjlighet att betala skatt än den

som har samma inkomst men saknar barn. Tekniskt har denna

utjämning kommit att ske genom allmänna barnbidrag.

En sänkning av barnbidraget som regeringen har föreslagit

måste alltså ses som en skattehöjning riktad mot barnfamiljerna.

Den fråga som därvid uppkommer är om barnfamiljerna som grupp

har särskilt stora förutsättningar att bära den del av

saneringsbördan som nu är aktuell eller om det är rimligare att

sprida denna börda på hela befolkningen.

Utskottet noterar, i likhet med motion So615, att de

fördelningspolitiska studier som utförts under senare tid visar

att barnfamiljerna -- och särskilt de som har tre eller flera

barn -- haft en sämre ekonomisk utveckling än genomsnittet.

Detta talar enligt utskottets mening för att det allvarliga

statsfinansiella läget i första hand bör angripas med

budgetförstärkande åtgärder som har en mer generell räckvidd.

Det finns i dagens läge inte skäl att genomföra vad som i

praktiken är riktade skattehöjningar mot barnfamiljerna så länge

alternativa besparingar såsom sänkta bostadssubventioner

fortfarande går att anvisa. Förslaget i motion So614 om att

avskaffa det andra barnbidraget avvisas på motsvarande grunder.

Även förslaget om beskattning av barnbidraget som framförts i

motion Fi212 skulle för vissa barnfamiljer få samma effekt som

en sänkning. Det skulle dessutom bryta grundläggande principer i

systemet och öka rundgången av pengar. Utskottet tillstyrker

därmed motionerna So615 (fp) yrkande 1, Fi211 (fp) yrkande 19,

Fi218 (v) yrkande 7 och Sf266 (c) yrkandena 8 och 10 och

avstyrker alltså regeringens förslag om sänkta barnbidrag liksom

motionerna So611 (s), So614 (m), So623 (kds) yrkandena 7 och 10

och Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31. Utskottet avstyrker också

förslaget om ett riktat bidrag till ensamstående med barn (med

syfte att ge dem kompensation för barnbidragssänkningen). Motion

So617 yrkande 2 avstyrks.

Riksdagen har tidigare beslutat om en begränsad sänkning av

flerbarnstilläggen. I motion So623 (kds) yrkande 9 föreslås en

återgång till det system som gällde före höstens riksdagsbeslut

-- nämligen att för tredje barnet erhålls ett flerbarnstillägg

på 50 % och för fjärde barnet ett tillägg på 100 %. Utskottet

har inget principiellt att invända mot detta förslag men ser i

dagens läge inget ekonomiskt utrymme att genomföra det.

Förslaget skall rimligen också sättas i samband med övriga

yrkanden i motionen som bl.a. innebär en sänkning av

barnbidraget med 150 kr och en viss höjning av bostadsbidraget.

Motionsyrkandet avstyrks.

Under utskottsarbetet har frågan om en successiv utfasning av

flerbarnstilläggen 1996 väckts. Det förslag som varit föremål

för diskussion innebär att flerbarnstillägg inte skulle utgå för

nytillkommande barn fr.o.m. den 1 januari 1996.

Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till vad regeringen

anförde i höstens ekonomisk-politiska proposition (1994/95:25):

I de diskussioner som tidigare har förts inom det

Socialdemokratiska arbetarepartiet med anledning av de

nedskärningar som är nödvändiga inom barnbidragssystemet, har

ett successivt slopande av flerbarnstilläggen förts fram som en

lämplig åtgärd. Undersökningar visar emellertid att de riktigt

stora familjerna redan med gällande flerbarnstilläggssystem, i

högre grad än familjer med färre barn, är beroende av

socialbidrag. Att helt slopa flerbarnstilläggen skulle därför

innebära ett ökat socialbidragsberoende för de stora familjerna.

Utskottet delar den uppfattningen. Ingenting har i ärendet

redovisats som ger stöd för antagandet att behovet av

flerbarnstillägg skulle bli väsentligt annorlunda om de berörda

barnen föds efter den 1 januari 1996 än det varit under de år

som gått sedan flerbarnstilläggen infördes.

Det kan vidare te sig egendomligt för många föräldrar att

flerbarnsfamiljer under lång tid kommer att få helt olika

bidragsbelopp beroende på när barnen är födda. Den aktuella

besparingen kommer att få fullt genomslag först efter ca 15 år.

Utskottet vill inte förringa värdet av långsiktigt verkande

utgiftsnedskärningar men konstaterar att det i nuvarande

ekonomiska läge är mer angeläget att genomföra besparingar med

snabbare verkan, i varje fall före sekelskiftet.

dels att utskottet under mom. 9 och 10 bort hemställa

9. beträffande allmänna barnbidrag

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:So615 yrkande

1, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och

1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10 avslår propositionens förslag

till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

och motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So614, 1994/95:So617

yrkande 2, 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10 och 1994/95:Fi212

yrkandena 30 och 31,

10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So623 yrkande 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Allmänna barnbidrag (mom. 9)

Stig Sandström (v) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 54 som börjar med

"Som regeringen" och slutar med "i bilaga 2." bort ha följande

lydelse:

Som regeringen framhållit i propositionen är det av

statsfinansiella skäl nödvändigt att sänka det allmänna

barnbidraget. Det är emellertid enligt utskottets uppfattning

viktigt att en sådan sänkning står i överensstämmelse med

allmänna sociala hänsyn till barnfamiljernas ofta mycket

ansträngda ekonomiska situation. Riksdagen beslutade hösten 1994

att 3 miljarder kronor netto skulle sparas på familjepolitikens

område år 1998. Enligt utskottets mening kan besparingarna inom

familjepolitiken dock inte enbart beröra de allmänna

barnbidragen utan måste också inkludera andra delområden. En

rimlig avvägning är att sänkningen av det allmänna barnbidraget

får motsvara cirka en tredjedel av det totala sparbetinget på

familjepolitikens område. En barnbidragssänkning på 50 kr per

barn och månad är enligt utskottets uppfattning en rimlig nivå.

En sådan barnbidragssänkning ger en nettobesparing på ca 1,1

miljard kronor på ett kalenderår. Det är utskottets uppfattning

att en sådan sänkning inte heller strider mot allmänna

rättviseprinciper i samhället.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Fi218

(v) yrkande 7 och med avslag på propositionen och motionerna

So611 (s), So614 (m), So615 (fp) yrkande 1, So617 (m) yrkande 2,

So623 (kds) yrkandena 7 och 10, Fi211 (fp) yrkande 19, Fi212

(mp) yrkandena 30 och 31 och Sf266 yrkandena 8 och 10 antar det

av utskottet framlagda förslaget till ändrad lydelse av 1 §

lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i bilaga 2 med den

ändringen att beloppet 7 500 kr skall bytas ut mot 8 400 kr.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande allmänna barnbidrag

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi218

yrkande 7 och med avslag på motionerna 1994/95:So611,

1994/95:So614, 1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:So617 yrkande

2, 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10, 1994/95:Fi211 yrkande 19,

1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31 och 1994/95:Sf266 yrkandena 8

och 10 antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen

(1947:529) om allmänna barnbidrag med den ändringen att i 1 §

första stycket beloppet 7 500 kr skall bytas ut mot 8 400 kr,

14. Allmänna barnbidrag m.m. (mom. 9 och 10)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med

"Det allmänna" och på s. 55 slutar med "yrkande 9." bort ha

följande lydelse:

Det allmänna barnbidraget är en mycket viktig del i den

generella välfärdspolitiken. Det visar på samhällets positiva

syn på barnen och bidrar till goda uppväxtvillkor för dem.

Barnbidraget har särskilt stor betydelse för familjer med låga

inkomster och utgör ett viktigt komplement till

förvärvsinkomsterna.

Det statsfinansiella läget nödvändiggör besparingar också inom

familjepolitikens område. Riksdagen beslutade hösten 1994 att 3

miljarder kronor netto skulle sparas på familjepolitikens område

år 1998. Utskottet anser dock att besparingen måste göras på ett

sådant sätt att de mest utsatta hushållen inte drabbas.

Utskottet föreslår därför att barnbidragen höjs till 1 000 kr

per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 1996 och samtidigt görs

skattepliktiga. Även flerbarnstilläggen bör höjas och samtidigt

göras skattepliktiga. Härigenom uppnås regeringens besparing

samtidigt som fördelningsprofilen blir rättvis. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med de förslag till

lagändringar som är nödvändiga för att ändringen skall kunna

träda i kraft den 1 januari 1996.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi212 (mp)

yrkandena 30 och 31 och med avslag på propositionens lagförslag

och motionerna So611 (s), So614 (m), So615 (fp) yrkande 1,

So617 (m) yrkande 2, So623 (kds) yrkandena 7 och 10, Fi211 (fp)

yrkande 19, Fi218 (v) yrkande 7 och Sf266 (c) yrkandena 8 och 10

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Under utskottsarbetet har frågan om en successiv utfasning av

flerbarnstilläggen 1996 väckts. Det förslag som varit föremål

för diskussion innebär att flerbarnstillägg inte skulle utgå för

nytillkommande barn fr.o.m. 1 januari 1996. Utskottet motsätter

sig detta förslag. Utskottet avstyrker även motion So623 (kds)

yrkande 9.

dels att utskottet under mom. 9 och 10 bort hemställa:

9. beträffande allmänna barnbidrag

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi212

yrkandena 30 och 31 och med avslag på propositionens förslag

till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

och motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So614, 1994/95:So615

yrkande 1, 1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:So623 yrkandena 7

och 10, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och

1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So623

yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

15. Allmänna barnbidrag m.m. (mom. 9 och 10)

Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med

"Det allmänna" och på s. 55 slutar med "yrkande 9." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att huvuddelen av barnbidraget även

fortsättningsvis skall utgå lika för alla barn och att det inte

skall beskattas. Däremot anser utskottet att barnbidraget bör

sänkas med 150 kr per barn och månad och att pengarna bör föras

över till bostadsbidraget. Härigenom skyddas familjer med en

svag ekonomi från effekterna av sänkningen. För att särskilt

värna de stora familjerna bör en förändring göras i den

barnrelaterade delen av bostadsbidraget så att ett särskilt stöd

utgår för fjärde barnet. Familjerna med fyra eller fler barn

kompenseras därmed för den sänkning av flerbarnstilläggen som

riksdagen beslutade om i höstas. Regeringen bör snarast

återkomma med de lagändringar som behövs för att förslaget skall

kunna träda i kraft den 1 januari 1996.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion So623

(kds) yrkandena 7 och 10 och med avslag på motionerna So611 (s),

So614 (m), So615 (fp) yrkande 1, So617 (m) yrkande 2, Fi211 (fp)

yrkande 19, Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31, Fi218 (v) yrkande 7

och Sf266 (c) yrkandena 8 och 10 dels avslår propositionens

förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna

barnbidrag, dels ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Utskottet delar uppfattningen i motion So623 (kds) yrkande 9

att flerbarnstilläggen bör återställas till den nivå de hade

före den 1 januari 1995, så att flerbarnstillägget för tredje

barnet bör utgå med 50 % av barnbidraget och att tillägget för

fjärde barnet bör utgå med 100 % av barnbidraget. Även detta

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I avvaktan på regeringens förslag till ändrade bestämmelser

för allmänna barnbidrag, bostadsbidrag och medelsanvisningar

föreslås riksdagen till allmänna barnbidrag anvisa 23 493 000

000 kronor i enlighet med propositionens förslag. Motion So617

(m) yrkande 1 avstyrks därmed.

dels att utskottet under mom 9 och 10 bort hemställa:

9. beträffande allmänna barnbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So623 yrkandena 7

och 10 och med avslag på propositionens förslag till lag om

ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och motionerna

1994/95:So611, 1994/95:So614, 1994/95:So615 yrkande 1,

1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:Fi211 yrkande 19,

1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och

1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10, som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So623 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)

Under förutsättning av bifall till reservation 10

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med

"Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort

ha följande lydelse:

Till följd av vad utskottet ovan förordat beträffande

sänkningen av de allmänna barnbidragen bör riksdagen med bifall

till motion So617 (m) yrkande 1 och med anledning av

propositionen för budgetåret 1995/96 till Allmänna barnbidrag

anvisa 1 350 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:

11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna

barnbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So617 yrkande 1

och med anledning av propositionen till Allmänna barnbidrag

för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 22 143 000

000 kr,

17. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)

Under förutsättning av bifall till reservation 12.

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med

"Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort

ha följande lydelse:

Till följd av vad utskottet ovan förordat om allmänna

barnbidrag och utfasning av flerbarnstillägget bör riksdagen med

anledning av propositionen och med avslag på motion So617 (m)

yrkande 1 till Allmänna barnbidrag anvisa 25 790 000 000 kr

eller med 2 297 miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslagit.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:

11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på

motion 1994/95:So617 yrkande 1 för budgetåret 1995/96 anvisar

ett förslagsanslag på 25 790 000 000 kr,

18. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)

Under förutsättning av bifall till reservation 13

Stig Sandström (v) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med

"Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort

ha följande lydelse:

Till följd av vad utskottet ovan förordat beträffande en

sänkning av barnbidraget bör riksdagen till anslaget Allmänna

barnbidrag anvisa 24 631 000 000 kr eller 1 138 miljoner

kronor mer än vad regeringen föreslagit.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:

11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna

barnbidrag

att riksdagen med anledning av propositionen och med

avslag på motion 1994/95:So617 yrkande 1 till Allmänna

barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett

förslagsanslag på 24 631 000 000 kr,

19. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)

Under förutsättning av bifall till reservation 14.

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med

"Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort

ha följande lydelse:

Till följd av vad utskottet ovan förordat om beskattning av

barnbidragen och utfasning av flerbarnstillägget och i avvaktan

på regeringens förslag till ändrade bestämmelser bör riksdagen

med anledning av propositionen och med avslag på motion So617

(m) yrkande 1 till Allmänna barnbidrag anvisa 23 493 000 000

kr i enlighet med propositionens förslag.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:

11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på

motion 1994/95:So617 yrkande 1 till Allmänna barnbidrag för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

23 493 000 000 kr,

20. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)

Under förutsättning av bifall till reservation 15.

Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med

"Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort

ha följande lydelse:

Till följd av vad utskottet ovan anfört om allmänna

barnbidrag, bostadsbidrag och flerbarnstillägg och i avvaktan på

regeringens förslag till ändrade bestämmelser bör riksdagen med

anledning av propositionen och med avslag på motion So617 (m)

yrkande 1 till Allmänna barnbidrag anvisa 23 493 000 000 kr i

enlighet med propositionens förslag.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:

11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på

motion 1994/95:So617 yrkande 1 till Allmänna barnbidrag för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

23 493 000 000 kr,

21. Strukturprojekt för besparingar för budgetåret 1998 (mom.

18)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 58 som börjar med

"Utskottet delar" och på s. 59 slutar med "yrkande 6." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar regeringens bedömning att ytterligare

besparingar bör vara möjliga att göra år 1998 inom underhålls-

och bidragsförskottssystemet. Utskottet anser att

bidragsförskotten kan minskas med ytterligare 500 miljoner

kronor bl.a. genom att förslagen i departementspromemorian om

Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) genomförs. Här föreslås att en

behovsprövning av det offentliga stödet till ensamföräldrar bör

göras och samordnas med behovsprövningen av bostadsbidraget.

Behovsprövningen bör göras i förhållande till vårdnadshavares

och bidragsberättigat barns inkomster. Bidragsförskottet

föreslås bli ett rent förskott på fastställt underhållsbidrag

och benämnas förskottsbidrag.

Utskottet anser att föräldraansvaret bör tydliggöras oavsett

om barnet lever tillsammans med sina föräldrar eller i splittrad

familj.

För att tillvarata samhällets intresse bör vidare

försäkringskassan överta fastställandet av bidragsförskotten och

fungera som "statens ombud" vid domstolar och i vårdnadstvister.

Utskottet anser, med hänsyn till statens finanser, att

regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen redan i vår

så att förändringarna kan träda i kraft den 1 juli 1995. Vad

utskottet anfört med anledning av motion So617 (m) yrkande 6 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa:

18. beträffande strukturprojekt för besparingar

för budgetåret 1998

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So617

yrkande 6 och propositionen som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

22. Medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård

(mom. 20)

Stig Sandström (v) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 61 som börjar med

"Utskottet finner" och slutar med "till medelsanvisning." bort

ha följande lydelse:

Utskottet har ingen erinran mot den i propositionen föreslagna

medelstilldelningen, vilken i huvudsak bygger på en

överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen.

Utskottet delar emellertid inställningen i motion So489 (v) att

den svenska sjukvården skulle kunna expandera ekonomiskt med

några procent eftersom den vid en internationell jämförelse

framstår som jämförelsevis kostnadseffektiv och billig. Detta

bör vara ett riktmärke vid kommande överväganden om

resurstilldelningen. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till

motion So489 (v) yrkande 21 ges regeringen till känna. Motion

So485 (mp) yrkande 4 avstyrks.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa:

20. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till

hälso- och sjukvård

att riksdagen med bifall till propositionen och motion

1994/95:So489 yrkande 21 samt med avslag på motion 1994/95:So485

yrkande 4

dels till Bidrag till hälso- och sjukvård för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000

kr,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

23. Medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård

(mom. 20)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 61 som börjar med

"Utskottet finner" och slutar med "till medelsanvisning" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har ingen erinran mot den i propositionen föreslagna

medelstilldelningen, vilken i huvudsak bygger på en

överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen.

Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning i motion

So485 (mp) yrkande 4, att vissa verksamheter som orsakar vård,

t.ex. trafik, alkohol och tobak, bör avgiftsbeläggas. Dessa

extra medel bör tillföras landstingen för att stärka det

förebyggande arbetet, vården, omvårdnaden och rehabiliteringen.

Regeringen bör utreda de närmare förutsättningarna för en sådan

finansieringsmodell och sedan återkomma till riksdagen. Vad

utskottet nu anfört bör med bifall till motionen ges regeringen

till känna. Motion So489 (v) yrkande 21 avstyrks.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa:

20. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till

hälso- och sjukvård

att riksdagen med bifall till propositionen och motion

1994/95:So485 yrkande 4 samt med avslag på motion

1994/95:So489 yrkande 21

dels till Bidrag till hälso- och sjukvård för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000

kr,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

24. Praktiktjänstgöring för naprapater (mom. 21)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m),

Barbro Westerholm (fp) och Birgitta Wichne (m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 63 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "So477 (fp) avstyrks." bort ha

följande lydelse:

De grundläggande kraven för att legitimation som naprapat

skall meddelas är viss teoretisk utbildning samt därutöver

praktisk tjänstgöring motsvarande ett års handledd

heltidstjänstgöring i svensk hälso- och sjukvård fördelad på

olika verksamhetsområden. Utskottet delar motionärernas

inställning att det är starkt oroande att inte medel anvisats

till naprapaternas praktiktjänstgöring. Ur den vårdsökande

patientens perspektiv är det utomordentligt angeläget att en hög

målsättning verkligen uppnås och upprätthålls. I annat fall

finns det enligt utskottet en risk för att de flesta naprapater

avstår från legitimering och därmed inte står under

Socialstyrelsens tillsyn. Utskottet anser att en omdisponering

bör ske inom anslaget C 1 Bidrag till hälso- och sjukvård för

att säkerställa ekonomiska möjligheter för blivande naprapater

att genomgå handledd praktiktjänstgöring. Vad utskottet nu

anfört bör med anledning av motionerna So421 (m), So454 (m) och

So477 (fp) ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa:

21. beträffande praktiktjänstgöring för naprapater

att riksdagen med anledning av motionerna

1994/95:So421, 1994/95:So454 och 1994/95:So477 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Informationsinsatser (mom. 23)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson, Birgitta Wichne

(alla m) och Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 65 som börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "avstyrks därför." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att hiv/aidsarbetet

bör drivas genom kampanjer på nationell och regional nivå för

att ständigt påminna människor om riskerna med hiv. Kampanjerna

måste vara ärliga och skarpt formulerade så att människor

påverkas och uppmanas söka mer information och testning.

Informationen måste vara utformad så att den når rätt målgrupp.

Det är viktigt att i det förebyggande arbetet nå ungdomar,

flyktingar/invandrare, homo- och bisexuella män samt

narkotikamissbrukare. Information om hiv och andra sexuellt

överförda sjukdomar samt om homosexualitet måste enligt

utskottet ingå i samlevnadsundervisningen. Utskottet vill i

detta sammanhang också framhålla betydelsen av

ungdomsmottagningarna, preventivmedelsrådgivningen och

skolhälsovården. Förebyggande satsningar bör riktas till olika

åldersgrupper och till båda könen. Kunskapsspridning om hiv och

andra sexuellt överförda sjukdomar måste också stödjas bland

studenter vid universitet och högskolor. Det är också mycket

viktigt att nå flyktingar/invandrare samt personalgrupper som

kommer i kontakt med dessa. Avslutningsvis anser utskottet att

en större del av informationsmedlen bör komma de frivilliga

organisationerna till del för att användas i deras upplysnings-

och informationsarbete. Vad utskottet nu anfört med anledning av

motionerna So405 (m) yrkandena 1, 3--5 och 7 och So484 (kds)

yrkande 38 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:

23. beträffande informationsinsatser

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So405

yrkandena 1, 3--5 och 7 samt 1994/95:So484 yrkande 38 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Små väl fungerande vårdhem (mom. 28)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m),

Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson

(kds), Kerstin Warnerbring (c) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 68 som börjar med

"Även motionerna So214 (m)" och slutar med "och avstyrks

därför." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motionerna So214 (m) yrkande 1

och So448 (kds) framhålla att små väl fungerande vårdhem i

enstaka fall kan vara ett bättre alternativ än utskrivning genom

att förhindra isolering och säkra den omsorg och vård patienten

har rätt till. Utskottet vill understryka att vårdbehov är

individuella och kräver valmöjligheter i boende och vård. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 28 bort hemställa:

28. beträffande små väl fungerande vårdhem

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So214

yrkande 1 och 1994/95:So448 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

27. Inrättande av ett allergicentrum (mom. 33)

Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 70 som börjar med

"Utskottet erinrar" och slutar med "och Bo504 (kds) yrkande 5."

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt

att ett allergicentrum med uppgift att arbeta med information,

utbildning, forskning och samarbete inrättas. Fem miljoner

kronor bör avsättas för ändamålet. Det ankommer på regeringen

att utforma de närmare förutsättningarna för ett sådant centers

verksamhet samt därefter återkomma till riksdagen. Vad utskottet

nu anfört bör med anledning av motionerna So484 yrkande 24 och

Bo504 yrkande 5 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 33 bort hemställa:

33. beträffande inrättande av ett allergicentrum

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So484

yrkande 24 och 1994/95:Bo504 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Information om genteknikens följder (mom. 34)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 71 som börjar med

"Utskottet som" och slutar med "So422 (mp) yrkande 1." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regering och

riksdag måste initiera och ge förutsättningar för en bred

folklig debatt om gentekniken. Debatt och information ger

förutsättningar för människor att vara delaktiga i

samhällsutvecklingen. Organisationer som utifrån olika

perspektiv vill informera och debattera genteknik och

gentekniksamhälle bör kunna söka särskilda medel för att

finansiera sådan information. Även universitet, högskolor och

andra skolor bör ha möjlighet att söka medel. Utskottet anser

att 50 miljoner kronor bör avsättas för ändamålet. Det ankommer

på regeringen att utforma de närmare förutsättningarna för

användningen och tilldelningen av medel och därefter återkomma

till riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av

motion So422 yrkande 1 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 34 bort hemställa:

34. beträffande information om genteknikens följder

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So422

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

29. Vissa kiropraktorer (mom. 36)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 72 som börjar med

"Utskottet avstyrker också" och slutar med "So418 (s) och So490

(mp)." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att frågan om godkännande av Skandinaviska

Chiropraktor Skolans utbildning för yrkeslegitimering bör följas

upp. Därvid bör en jämförande analys av grunden för godkännande

av naprapaterna göras så att villkoren för yrkeslegitimering

bedöms på likartat sätt i de bägge fallen. Utskottet anser att

Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att kontinuerligt kontrollera

utvecklingen av Skandinaviska Chiropraktor Skolans utbildning

syftande till godkännande för yrkeslegitimering. Vad utskottet

nu anfört bör med anledning av motionerna So418 (s) och So490

(mp) ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 36 bort hemställa:

36. beträffande vissa kiropraktorer

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So

418 och 1994/95:So490 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

30. En uppföljning av habiliterings- och

rehabiliteringsbehovet (mom. 40)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 74 som börjar med

"Utskottet anser" och på s. 75 slutar med "Motionsyrkandet

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att stora

habiliterings- och rehabiliteringsbehov kvarstår trots de

tidsbegränsade stimulansbidrag som riksdagen anvisat. Utskottet

anser därför att det inte är tillräckligt med den uppföljning av

stimulansbidragen som Socialstyrelsen gör utan att det också

behövs en riksomfattande uppföljning av hur behov av

habilitering och rehabilitering tillgodoses för människor med

olika funktionsnedsättningar. Vad utskottet anfört med anledning

av motion So222 (fp) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 40 bort hemställa:

40. beträffande en uppföljning av habiliterings-

och rehabiliteringsbehovet

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So222

yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

31. Stöd till bokklubb för punktskriftsläsare

(mom. 44)

Stig Sandström (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 78 som börjar med

"Utskottet vill" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser det angeläget att de synskadade som kan läsa

punktskrift också har tillgång till litteratur på punktskrift.

SRF bör därför ges möjligheter att fortsätta med sin bokklubb

för punktskriftsläsare. Enligt utskottets mening bör SRF erhålla

ytterligare en miljon kronor för detta ändamål. Vad utskottet

anfört med anledning av motionerna Kr238 och Ub388 yrkande 3 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 44 bort hemställa:

44. beträffande stöd till bokklubb för

punktskriftsläsare

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Kr238

och 1994/95:Ub388 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

32. Betänkandet Rätten till ratten (mom. 46)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 80 som börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 13." bort ha

följande lydelse:

I Bilstödsutredningens betänkande Rätten till ratten föreslås

inte att åldersgränsen på 50 år tas bort för rätt till bilstöd

för handikappade som inte yrkesarbetar eller genomgår

yrkesinriktad rehabilitering. Utskottet är medvetet om att

kostnaderna för bilstödet ökar om åldersgränsen tas bort.

Utskottet anser emellertid att regeringen bör göra en

hälsoekonomisk analys av vad det skulle betyda att ta bort

åldersgränsen och hur kostnaderna för annat samhällsstöd därmed

förändras. Vad utskottet anfört med bifall av motion So222 (fp)

yrkande 5 och med anledning av motionerna So230 (v) och So294

(c) yrkande 13 bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 46 bort hemställa:

46. beträffande betänkandet Rätten till ratten

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So222

yrkande 5 och med anledning av motionerna 1994/95:So230 och

1994/95:So294 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

33. Betänkandet Rätten till ratten (mom. 46)

Stig Sandström (v) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 80 som börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 13." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att åldersgränsen på 50 år bör tas bort för

rätt till bilstöd för handikappade som inte yrkesarbetar eller

genomgår yrkesinriktad rehabilitering. Utskottet anser vidare

att Bilstödsutredningens förslag i betänkandet Rätten till

ratten bör genomföras snarast möjligt. Vad utskottet anfört med

bifall till motion So230 (v) och med anledning av motionerna

1994/95:So222 (fp) yrkande 5 och 1994/95:So294 (c) yrkande 13

bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 46 bort hemställa:

46. beträffande betänkandet Rätten till ratten

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So230, med

anledning av motion 1994/95:So294 yrkande 13 och med avslag på

motion 1994/95:So222 yrkande 5 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

34. Färdtjänst (mom. 48)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 80 som börjar med

"Utskottet är" och slutar med "avstyrks därför." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So224 (mp) att

färdtjänsten måste byggas ut efter behov. Enligt utskottets

mening bör staten avsätta 10 miljoner kronor för detta ändamål.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So224 yrkande 8 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 48 bort hemställa:

48. beträffande färdtjänst

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So224

yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

35. Engångsbidrag till LP-stiftelsen (mom. 51)

Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 86 som börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "(s) avstyrks." bort ha

följande lydelse:

LP-stiftelsens verksamhet är i flera avseenden unik. Någon

ideell social verksamhet av motsvarande omfattning finns inte i

Sverige. LP-stiftelsen driver ett tiotal vårdhem för enskilda,

tre familjeanläggningar samt kontaktverksamhet bland missbrukare

och hemlösa på 40 orter i landet. Utvärderingar ger vid handen

att stiftelsens arbete bland missbrukare varit mer framgångsrikt

än andra vårdalternativ. De ekonomiska problemen i den

offentliga sektorn har indirekt drabbat LP-stiftelsen. Bristen

på pengar i kommunerna har lett till att vissa kommuner visat

mindre benägenhet att remittera missbrukare till vårdhem, vilket

har medfört att LP-stiftelsen står inför allvarliga ekonomiska

problem. Med hänsyn till de betydande insatser som stiftelsen

gör inom missbrukarvården och de positiva resultat som uppnåtts

vad gäller rehabilitering är det av yttersta vikt att

stiftelsens arbete kan drivas vidare. Utskottet anser därför att

LP-stiftelsen bör beviljas 7 000 000 kr som ett engångsbidrag

för att säkra stiftelsens fortsatta verksamhet.

dels att utskottet under mom. 51 bort hemställa:

51. beträffande engångsbidrag till LP-stiftelsen

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So269

och 1994/95:So283 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

36. Bidrag till kvinnojourer (mom. 53)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 87som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha

följande lydelse:

Våld mot kvinnor speglar den obalans som råder i

maktförhållandet mellan könen. Med hänsyn härtill och till att

våldet i samhället ökar anser utskottet att stödet till utsatta

kvinnor måste öka. Utskottet föreslår att Riksorganisationen för

kvinnojourer i Sverige (ROKS) med 133 kvinnojourer och ca 10 000

enskilda medlemmar, bör få utökad ekonomisk hjälp för att kunna

ge råd och stöd till behövande kvinnor. 1 miljon kronor utöver

vad regeringen föreslagit bör anslås till ROKS.

dels att utskottet under mom. 53 bort hemställa:

53. beträffande bidrag till kvinnojourer

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju612

yrkande 6, 1994/95:Ju806 yrkande 8 och 1994/95:A820 yrkande 24

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. Insatser för hemlösa (mom. 57)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 88 som börjar med

"Utskottet vill" och som slutar med "2 och 3 avstyrks." bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av att stat, landsting och

kommuner samarbetar för att finna en lösning på de bostadslösas

problem. En plan för detta samarbete bör upprättas. Vidare anser

utskottet att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utforma

direktiv för hur kommuner genom uppsökande verksamhet bland

missbrukare och utslagna skall kunna uppskatta behovet av

sängplatser för hemlösa. För att på kort sikt hjälpa hemlösa

till själva grundförutsättningen för ett värdigare liv, en

bostad, kan t.ex. kommunerna upplåta ett hus, där dessa

människor kan erbjudas någon form av eget boende. Staten bör gå

in som delfinansiär. Kommunen bör stå för driftskostnaderna.

Utskottet föreslår att riksdagen anvisar 10 miljoner kronor för

att möjliggöra statligt delägarskap i hus för hemlösa. Detta bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 57 bort hemställa:

57. beträffande insatser för hemlösa

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:241

yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

38. Inrättande av en medicinalstyrelse (mom. 61)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 92 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 7. Motionen avstyrks."

bort ha följande lydelse:

Patientens rätt att välja vårdgivare bör, enligt utskottets

mening, kombineras med ett ackrediteringssystem för alla

vårdgivare så att kvaliteten garanteras. Utskottet anser att en

oberoende statlig myndighet bör inrättas -- Medicinalstyrelsen

-- med ansvar för ackreditering av alla vårdgivare och med

uppdrag att regelbundet genomföra kvalitetskontroll genom

medicinsk revision. Vad utskottet anför med anledning av motion

So424 (m) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottet under mom. 61 bort hemställa:

61. beträffande inrättande av en

medicinalstyrelse

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So424

yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

39. En allmänhetens ombudsman (mom. 62)

Stig Sandström (v) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 93 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So250 att det finns ett

stort behov från dem som behöver anlita socialtjänsten att ha en

neutral instans att kunna vända sig till för att få saklig

information om möjligheter, rättigheter och skyldigheter.

Utskottet anser att Socialstyrelsens regionala kontor borde

byggas ut med en sådan rådgivningsverksamhet. Vad utskottet

anfört med anledning av motion So250 (v) yrkande 6 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 62 bort hemställa:

62. beträffande en allmänhetens ombudsman

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So250

yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

40. Översyn av Socialstyrelsen (mom. 63)

Kerstin Warnerbring (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 93 som börjar med

"Utskottet behandlar" och på s. 94 slutar med "Motionen

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns skäl