Bet. 1994/95:SoU19

Socialutskottets betänkande

1994/95:SOU19

Nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1994/95

SoU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1994/95:149

Nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster. Inga

motioner har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen att riksdagen

godkänner den nordiska konventionen om socialt bistånd och

sociala tjänster samt antar den föreslagna lagen om

konventionen.

Propositionen

I proposition 1994/95:149 föreslår regeringen att riksdagen

godkänner den nordiska konventionen om socialt bistånd och

sociala tjänster samt antar förslaget till lag om nordisk

konvention om socialt bistånd och sociala tjänster.

Konventionen och lagförslaget återfinns som bilaga till

betänkandet.

Utskottet

Propositionen

Bakgrund

I mars 1981 undertecknades en konvention mellan Sverige,

Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet.

Konventionen omfattade såväl socialförsäkringsförmåner som

social omvårdnad och bidragsförskott. I juni 1981 undertecknades

en nordisk språkkonvention som innehåller regler som har

betydelse inom social- och sjukvårdsområdet. I juni 1992

undertecknades en ny konvention om social trygghet. Den nya

konventionen ersatte den tidigare inom området

socialförsäkringsförmåner. Den tidigare konventionen skulle

dock fortfarande gälla i fråga om social omvårdnad och

bidragsförskott.

Den nordiska socialpolitiska kommittén beslutade 1991 att

tillsätta en ämbetsmannagrupp (nordiska biståndsgruppen) som

skulle utarbeta ett förslag till en nordisk konvention om

socialhjälp och andra sociala förmåner som faller utanför den

nordiska konventionen om social trygghet. Arbetsgruppen föreslog

i april 1993 en ny nordisk konvention om socialt bistånd och

sociala tjänster. Konventionen undertecknades av regeringarna i

Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige den 14 juni 1994.

Konventionen i huvuddrag

Principen om likställdhet inom konventionens sakområde för

alla medborgare i Norden, som fanns i 1981 års

trygghetskonvention, upprätthålls i den nya konventionen. Vidare

återfinns i konventionen de sedan tidigare gällande reglerna om

skydd mot hemsändning och om bidragsförskott. Vissa artiklar i

konventionen skall tillämpas även på lagstiftningen om hälso-

och sjukvård.

Av ingressen till konventionen framgår att den avser att

reglera förhållanden som faller utanför EG-rätten. Enligt

propositionen går bestämmelserna utöver EG-rätten såväl i fråga

om personkrets som i sak.

Behov av ändringar i svensk lagstiftning med anledning av

konventionen

I propositionen föreslås att den nordiska konventionen om

socialt bistånd och sociala tjänster införlivas med svensk rätt

genom en särskild lag. Vidare föreslås att vissa kompletterande

regler införs i samma lag i syfte att klargöra kommuners och

landstings behörighet att företa sådana åtgärder som de enligt

konventionen antingen är skyldiga att vidta eller skall kunna

företa.

Den nya lagen bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer

för att ikraftträdandet skall kunna sammanfalla med den tidpunkt

då konventionen träder i kraft.

Artikel 9 i konventionen innehåller en bestämmelse om

flyttning till ett annat nordiskt land för personer som behöver

långvarig behandling eller vård. Artikel 9 har jämförd med

artiklarna 1 och 2 ett vidare tillämpningsområde än nuvarande

svenska statsbidragsbestämmelser om patientöverflyttningar.

Utvidgningen gäller både i fråga om nordiskt land och i fråga om

typ av insatser och vilka personer som kan komma i fråga för

flyttning. De insatser som berörs är socialt bistånd, sociala

tjänster och hälso- och sjukvård. Vad gäller personkretsen

omfattar artikel 9 alla personer som har behov av långvarig

behandling och vård.

De ansvariga myndigheterna i in- och utflyttningsländerna

skall som ett led i en överenskommelse om en flyttning kunna

fatta beslut om fördelning av kostnaderna för behandling eller

vård mellan myndigheterna i de båda länderna. Tredje stycket i

artikel 9 reglerar förhållandet mellan konventionen och 1992 års

nordiska konvention om social trygghet i de fall en

överenskommelse har träffats.

Enligt regeringens mening skall ansvarig myndighet enligt

artikel 9 vara den kommun eller det landsting som har ansvaret

för motsvarande insatser för den enskilde under dennes

bosättning i Sverige.

Enligt 2 kap. 1 § kommunallagen får landstingen och kommunerna

endast ansvara för sådana angelägenheter av allmänt intresse som

har anknytning till det egna landstingets eller den egna

kommunens område eller dess medlemmar. Kommunallagens

bestämmelser skall gälla om undantag från regeln inte görs i

speciallagstiftning. Något undantag för insatser i ett annat

nordiskt land för personer som också är bosatta i det andra

nordiska landet finns inte.

Eftersom artikel 9 i konventionen delvis strider mot

kommunallagens bestämmelser om gränserna för kommunernas och

landstingens behörighet krävs enligt regeringen lagform.

Konventionen föreslås därför bli införlivad med svensk rätt

genom en särskild lag, därmed blir också artikel 9 i

konventionen svensk lag. Regeringen föreslår att det i denna lag

även införs vissa klargörande kompletterande regler rörande

vilka myndigheter som skall anses som ansvariga myndigheter

enligt artikeln samt ett förtydligande av

behörighetsutvidgningen.

Artikel 5, om språkanvändning, innebär en viss utvidgning i

förhållande till 1981 års språkkonvention. Regeringen anser dock

att det inte behövs någon ändring i förvaltningslagen (1986:223)

eftersom det av denna lags 3 § framgår att om en annan lag eller

förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från lagen,

gäller den bestämmelsen.

I propositionen anges att artikel 8, om skyldighet att

samarbeta om resa, främst omfattar de situationer man tänkt på i

artiklarna 6 och 7 och närmast kan ses som en precisering av

kommunens ansvar enligt socialtjänstlagen (1980:620). Regeringen

anser att det inte behövs någon kompletterande lagbestämmelse

vid införlivandet av konventionen och artikel 8.

Bestämmelsen i artikel 10, om färdtjänst, är helt ny. I

propositionen anges att det i kommentaren till konventionen sägs

att i den omfattning färdtjänsten faktiskt ger möjlighet till

att resa till grannkommun inom landets gränser bör den också ge

möjlighet till att resa till grannkommun i ett annat nordiskt

land. Regeringen anser att en klargörande behörighetsregel för

det samarbete som förutsätts i artikel 10 skall införas på samma

sätt som för artikel 9. Bestämmelsen skall föreskriva en

behörighet för kommuner att som ett led i det samarbete som

åligger dem fatta beslut och ingå överenskommelser med ansvariga

myndigheter i annat nordiskt land. Regeringen anser inte att

något tillägg därutöver behöver göras i nu gällande lagstiftning

på området.

Några lagändringar eller kompletterande lagregler beträffande

artiklarna 4, 6, 7 och 11 behövs inte enligt propositionen då

dessa överensstämmer med svensk lagstiftning.

Utskottets bedömning

Utskottet har ingen erinran mot förslagen i propositionen och

tillstyrker därför propositionens förslag om att riksdagen

godkänner den föreliggande konventionen samt antar den i

propositionen föreslagna lagen om konventionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande godkännande av konventionen

att riksdagen godkänner den nordiska konventionen om socialt

bistånd och sociala tjänster som undertecknats den 14 juni 1994,

2. beträffande förslaget till lag om konventionen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om nordisk

konvention om socialt bistånd och sociala förmåner.

Stockholm den 4 april 1995

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

Närvarande vid ärendets preliminära behandling: Sten

Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s),

Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m),

Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v),

Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp),

Chatrine Pålsson (kds) och Annika Jonsell (m).