Bet. 1994/95:SoU21

Socialutskottets betänkande

1994/95:SOU21

Transplantationer och obduktioner m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1994/95

SoU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1994/95:148

Transplantationer och obduktioner m.m. och trettioåtta

motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen samt

ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden 1995. I

betänkandet behandlas också ett yrkande i

kompletteringspropositionen 1994/95:150 bilaga 5.

I proposition 148 behandlas frågor som gäller donation av

organ och annat biologiskt material från levande och avlidna

människor för transplantation och andra medicinska ändamål,

användning av vävnad från aborterade foster, förutsättningarna

för kliniska och rättsmedicinska obduktioner samt vissa andra

frågor som gäller åtgärder med kroppen efter döden. I

propositionen föreslås en ny lag om transplantation m.m., en ny

lag om obduktion m.m. samt ändringar i lagen om kriterier för

bestämmande av människans död och i begravningslagen.

Enligt förslaget till lag om transplantation m.m. är det den

avlidnes vilja, om den är känd eller kan utredas, som avgör om

ett ingrepp för transplantation eller annat medicinskt ändamål

får göras på en avliden människa. Organ eller annat biologiskt

material får tas från en avliden människa för transplantation

eller annat medicinskt ändamål om denne har medgivit det eller

det på annat sätt kan utredas att åtgärden skulle stå i

överensstämmelse med den avlidnes vilja. Ett medgivande kan vara

generellt eller avse ingrepp endast för något visst ändamål

eller vara begränsat till vissa organ. Organ får också tas om

det inte finns ett uttryckligt, på något sätt dokumenterat

avståndstagande, eller på annat sätt står klart att den avlidne

inte ville donera organ. Personer som stått den avlidne nära

skall tillfrågas om den avlidnes inställning i de fall denna är

okänd eller oklar. Ingrepp får i sådant fall inte göras om någon

som stått den avlidne nära motsätter sig det. För att denna

vetorätt skall kunna utövas krävs att någon person som stått den

avlidne nära har underrättats om det tilltänkta ingreppet och

rätten att förbjuda det. Ingrepp får i denna situation inte

heller företas innan någon av de personer som stått den avlidne

nära har underrättats om det tilltänkta ingreppet och rätten att

förbjuda det. Den underrättade skall ges skäligt rådrum att ta

ställning till ingreppet.

Är uppgifterna om den avlidnes inställning motstridiga eller

finns det annars särskilda skäl mot ingreppet får detta inte

genomföras.

Transplantationslagens allmänna bestämmelser om

förutsättningar för ingrepp skall gälla oavsett ingreppets art.

Detta innebär att samtycke i fortsättningen krävs för alla

former av ingrepp som görs för transplantation, även de s.k.

mindre ingreppen, såsom att ta blod, hornhinna eller hud. Vävnad

från aborterade foster får användas endast för angelägna

medicinska ändamål. För att vävnad skall få tas till vara krävs

att den kvinna som burit fostret samtycker till detta. Innan

samtycke lämnas skall kvinnan ha informerats om åtgärden och det

tilltänkta användningssättet. Därutöver krävs tillstånd från

Socialstyrelsen.

Regeringen har föreslagit att den nya lagstiftningen träder i

kraft den 1 januari 1996.

Utskottet tillstyrker i huvudsak förslagen i propositionen.

När det gäller förutsättningarna för att få använda vävnad

från aborterat foster anser utskottet bl.a. med anledning av

motionsyrkanden (kds) att det skall krävas synnerliga skäl för

att få använda fostervävnad. Detta föranleder en ändring i

förslaget till 11 § andra stycket i lagen. I förtydligande syfte

bör också i förslaget till 12 § läggas till att beslut om

användning av fostervävnad från aborterat foster för

transplantation eller annat medicinskt ändamål inte får fattas

av en läkare som utför aborten eller bestämmer tid och metod för

denna.

Utskottet är positivt till förslaget om att inrätta ett

register där den enskilde kan få sin inställning till

organdonation registrerad och införandet av donationskort. Med

anledning av en motion (kds) förordar utskottet ett

tillkännagivande om att det skall finnas möjlighet att ändra

uppgifter som lämnats till donationsregistret, att den enskilde

skall ha möjlighet att registrera eller på donationskort ange

att han eller hon inte är villig att donera visst eller vissa

organ.

Utskottet anser det angeläget att information om den nya

lagstiftningen hinner nå ut till allmänheten och personalen inom

hälso- och sjukvården, att ett centralt donationsregister

inrättas och att ett donationskort införs och får stor

spridning. Med hänsyn härtill föreslår utskottet att

ikraftträdandet av den nya lagen flyttas fram ett halvår till

den 1 juli 1996. Utskottet tillstyrker i övrigt förslagen i

lagen om transplantation m.m.

Utskottet tillstyrker ett reservationsanslag på 10 miljoner

kronor till information om organdonation m.m.

Bestämmelserna i lagen om transplantation rörande ingrepp för

att ta till vara organ från en avliden människa för

transplantation eller annat medicinskt ändamål, liksom

bestämmelserna om användning av vävnad från ett aborterat

foster, skall enligt utskottet noga följas upp och utvärderas.

Utskottet tillstyrker även förslagen till lag om obduktion

m.m., ändringarna i lagen om kriterier för bestämmande av

människans död och i begravningslagen, med den ändringen att

lagarna skall träda i kraft den 1 juli 1996. Övriga motioner

avstyrks.

Utskottets mp-ledamot yrkar i reservationer avslag på

förslaget om införande av s.k. presumerat samtycke som

förutsättning för transplantation av organ från avliden. I två

reservationer framför han krav på att straffmaximum för brott

mot transplantations- och obduktionslagarna skall vara fängelse

i ett år.

Kds-ledamoten har reserverat sig till förmån för en motion om

införande av en samvetsklausul som ger vårdpersonal möjlighet

att avstå från deltagande i forskning och

transplantationsverksamhet med vävnad från aborterade foster.

Propositionerna

I proposition 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner

m.m. föreslår regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen

antar förslagen till

1. lag om transplantation m.m.,

2. lag om obduktion m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1987:269) om kriterier för

bestämmande av människans död,

4. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144).

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

I proposition 1994/95:150 bilaga 5 med förslag till slutlig

reglering till statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m.

(kompletteringspropositionen) föreslår regeringen

12. att riksdagen till Information om organdonation m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på

10 000 000 kr.

Finansutskottet har överlämnat yrkandet till socialutskottet

för beredning.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 148

1994/95:So30 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en noggrann uppföljning av lagstiftningen i de delar som

angivits i motionen.

1994/95:So31 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att polisen vid polisanmälan om misstänkt

brott skall föranstalta om rättsmedicinsk undersökning i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:So32 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

transplantation 3 § andra stycket och 4 § i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en informationskampanj i syfte att få fler

att aktivt ge sitt samtycke till donation av organ och vävnader.

1994/95:So33 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

informations- och utbildningsinsatser.

1994/95:So34 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att all transplantationsverksamhet skall

bygga på samtycke från donatorn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att organtransplantation ej får ske när

donatorns vilja är okänd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om etisk prövning av forskning där vävnader

från aborterade foster används,

4. att riksdagen avslår förslaget om att inrätta särskilt

register för att dokumentera människors inställning till

donation av sina organ,

5. att riksdagen avslår förslaget om att medicinska insatser

efter döden får pågå i 24 timmar.

1994/95:So35 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tidpunkten för lagens ikraftträdande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om uppföljningen av transplantationslagen.

1994/95:So36 av Thomas Julin (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 3 § i propositionens förslag

till lag om transplantation skall ha följande lydelse: Ingrepp

får göras på en avliden om denne under sin livstid skriftligen

har medgett detta, om han har uttalat sig för ett sådant ingrepp

eller om det av andra skäl finns grundad anledning att anta att

ingreppet skulle vara i överensstämmelse med den avlidnes

uppfattning. Om det råder oklarhet om denna, får ingrepp göras

om inte någon närstående motsätter sig. De närstående skall i

sådana fall alltid underrättas om sin vetorätt. Finns inte någon

anhörig får ingrepp inte ske.

2. att riksdagen beslutar att 9 och 10 §§ stryks i förslaget

till lag om obduktion,

3. att riksdagen beslutar att straffsatsen för 14 § i

förslaget om lag till transplantation skärps till att omfatta

även fängelse i högst ett år,

4. att riksdagen beslutar att straffsatsen för 25 § i

förslaget till lag om obduktion m.m. skärps till att omfatta

även fängelse i högst ett år.

1994/95:So37 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får

i uppgift att ha all tillsyn över hantering av biologiskt

material för transplantation enligt vad i motionen anförts om

att bevaka internationell handel med organ samt att förutom sin

tillsyn av hälso- och sjukvården även ha tillsynsansvaret för

hantering av biologiskt material som inte sköts av hälso- och

sjukvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utvärdering av Socialstyrelsens

informationsinsatser vad gäller donations- och

transplantationsverksamheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att noga följa utvecklingen när det gäller

slopandet av särregeln för mindre ingrepp,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett

enhetligt ersättningssystem för donatorer enligt vad i motionen

anförts om de från landsting till landsting varierande

ersättningsreglerna för donatorer.

1994/95:So38 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en intensiv informationskampanj omkring

organdonation med målsättningen att alla skall ges möjlighet

till ett personligt ställningstagande till donation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samtal om donation i samband med

mönstring, körkortstagning och vid andra besök inom sjukvården,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om donationsregistret och möjligheten att

ändra tidigare fattade beslut i fråga om donation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheten att ange vilka organ som man

är beredd att donera,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om donationskort,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sekretessregler för donationsregistret,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att användningen av fostervävnad i

transplantationsverksamhet inte får innebära att synen på

aborter liberaliseras,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en kvinna som medgivit användning av

vävnad från foster skall ha möjlighet att ändra sig och

fullfölja graviditeten,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att motverka en utveckling där forskare,

läkemedelsutvecklare och transplantationskirurger gör sig

beroende av tillgången på aborterade foster,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av att säkerställa att

användningen av aborterade foster inte i något som helst

avseende får påverka hur, när och varför aborter genomförs,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ingen koppling får finnas mellan den

kvinna som gör abort eller hennes familj och mottagaren av

vävnad från det aborterade fostret,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att initiativet till donation av vävnad

från ett aborterat foster endast får tas av en annan läkare än

den som behandlar den abortsökande kvinnan,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att användning av fostervävnad enbart får

komma i fråga i de fall där aborten redan är utförd eller, i

andra hand, en förestående abort är oundviklig,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att enbart synnerliga skäl kan komma i

fråga för att vävnad från aborterade foster skall få användas,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förebygga varje framtida risk för köp

eller försäljning av organ från aborterade foster inom såväl

utom Sverige,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att beslut om användning av fostervävnad

inte skall få fattas av den som ansvarar för vården av den

abortsökande kvinnan,

17. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med

förslag om en samvetsklausul som ger vårdpersonal möjlighet att

avstå från deltagande i forskning och transplantationsverksamhet

med vävnad från aborterade foster,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en utvärdering av

transplantationslagen genomförs två år efter lagstiftningens

ikraftträdande.

Motion väckt under allmänna motionstiden 1995

1994/95:So416 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen

begär att en utredning tillsätts som i samråd med medicinska,

juridiska och andra instanser låter fastställa orsakerna till

nedgången av den kliniska obduktionsfrekvensens konsekvenser för

forskning, statistik och sjukvårdsplanering.

Utskottet

Beredningen av ärendet i utskottet

Utskottet har den 9 mars 1995 hållit en sluten utfrågning om

olika etiska frågor bl.a. transplantationer och obduktioner med

företrädare för Statens medicinsk-etiska råd samt professorn

emeritus i kirurgi Sven-Erik Bergentz och professorn i

rättsmedicin Lennart Rammer.

Utskottet har vidare den 11 maj 1995 hållit en sluten

utfrågning med företrädare för Statens medicinsk-etiska råd i

syfte att få reglerna om samtycke vid organdonation och

förutsättningarna för att få använda vävnad från aborterat

foster ytterligare belysta.

Transplantationer

Ingrepp för att ta vävnad för transplantation och andra

medicinska ändamål

Avlidna som donatorer

I nuvarande transplantationslag (1975:190) regleras sådana

ingrepp som innebär att organ, vävnader och annat biologiskt

material tas från en levande eller avliden person för behandling

av sjukdom eller kroppsskada hos en annan person. Lagen gäller

inte i fråga om s.k. mindre ingrepp. Hit räknas exempelvis att

man tar blod, hornhinna eller hud. Sådana mindre ingrepp får

således enligt gällande lagstiftning göras utan krav på att

samtycke har inhämtats.

Ett grundläggande villkor för att ingrepp skall få göras på en

levande person är att denne skriftligen har samtyckt. Det

krävs att samtycket har lämnats med insikt om ingreppets

beskaffenhet och om de risker som är förknippade med detta. Det

åligger den läkare som beslutar om ingreppet att ge donatorn den

information som behövs. Organ eller annat biologiskt material

får inte tas om ingreppet kan befaras medföra allvarlig skada

för donatorns liv eller hälsa.

När det gäller ingrepp på avlidna bygger de nuvarande

reglerna i transplantationslagen på en princip om förmodat

icke-samtycke. Som huvudregel gäller att sådant ingrepp får

göras om den avlidne under sin livstid har lämnat skriftligt

medgivande. Då finns det inte någon skyldighet att fråga den

avlidnes anhöriga. Om sådant medgivande saknas får ingrepp ändå

göras om den avlidne har uttalat sig för att organ får tas.

Organ eller annat biologiskt material får tas även om den

avlidne inte särskilt uttryckt en positiv inställning till detta

men det av andra skäl finns anledning att anta att ingreppet

skulle överensstämma med den avlidnes uppfattning. Om det råder

oklarhet om dennes uppfattning krävs medgivande av en nära

anhörig för att ett ingrepp skall få göras. Om det finns flera

nära anhöriga och dessa är oeniga får något ingrepp inte göras.

Transplantationsutredningen har i betänkandet SOU 1989:98

föreslagit att ingrepp får göras på en avliden om denne under

sin livstid skriftligen har medgett detta, om han har uttalat

sig för ett sådant ingrepp eller om det av andra skäl finns

grundad anledning anta att ingreppet skulle vara i

överensstämmelse med den avlidnes uppfattning. Om det råder

oklarhet om denna, får ingreppet göras om inte någon närstående

motsätter sig detta. Den närstående skall i sådana fall alltid

underrättas om sin vetorätt. Finns inte någon närstående får

ingrepp inte ske.

I propositionen föreslås att biologiskt material för

transplantation eller annat medicinskt ändamål skall få tas från

en avliden om denne har medgett det eller det på annat sätt kan

utredas att åtgärden skulle stå i överensstämmelse med den

avlidnes inställning. Det skall således vara den avlidnes vilja,

om den är känd eller kan utredas, som avgör om ett ingrepp får

göras på den avlidne.

I annat fall får biologiskt material tas, om inte den avlidna

skriftligen motsatt sig ett sådant ingrepp eller uttalat sig mot

det eller det av annat skäl finns anledning att anta att

ingreppet skulle strida mot den avlidnes inställning. Om någon

som stått den avlidne nära i sådant fall motsätter sig det får

ingrepp inte ske.

Ingrepp får inte heller göras om uppgifterna om den avlidnes

inställning är motstridiga eller om det annars finns särskilda

skäl mot ingreppet.

I de fall det är oklart vilken inställning den avlidne hade

får ingrepp inte göras innan någon person som stått den avlidne

nära har underrättats om det tilltänkta ingreppet och om rätten

att förbjuda det. Den underrättade skall ges skälig tid att ta

ställning till ingreppet.

Som skäl för förslagen om samtyckesregler har regeringen

anfört bl.a. följande.

Enligt gjorda undersökningar är transplantationer något som de

allra flesta tycker är bra och viktigt. Många människor har dock

inte tagit uttrycklig ställning till om de själva vill eller

inte vill att deras organ skall få användas för

transplantationsändamål sedan de avlidit. En orsak till detta är

troligen att tanken på organdonation aktualiserar tankar och

känslor kring den egna döden.

Transplantation är en angelägen behandlingsform inom

sjukvården. Kravet på respekt och aktning för den avlidne får

dock inte eftersättas. En förutsättning för att organ skall

kunna tas från en avliden är att denne dödförklarats med

tillämpning av lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande

av människans död. Det står klart att enskilda människors rätt

att själva bestämma över sina kroppar och om de skall donera

sina organ kan innebära en begränsning i möjligheterna att

utföra transplantationer. Var och en har ett intresse av att

under sin livstid kunna bestämma över vad som skall ske med

kroppen efter döden. Rätten att göra ingrepp på en avliden för

att ta till vara organ bör därför vara beroende av vilken

inställning denne hade under sin livstid. Självbestämmandet

handlar om skydd för den levande människans psykiska integritet.

Man skall kunna känna sig förvissad om att de ställningstaganden

som man gör under livstiden respekteras efter döden.

Det finns olika former av samtycke. Det kan vara skriftligt

eller muntligt eller uttryckas på annat sätt, t.ex. att man

genom sitt faktiska handlande låter förstå att man är för eller

emot ett visst förfarande.

Aktivt samtycke kan ses som en yttersta konsekvens av

självbestämmandeprincipen. Om man bara ser till att ett ingrepp

på en avliden skall stå i överensstämmelse med dennes vilja är

aktivt samtycke den bästa lösningen. Ett krav på obligatoriskt

aktivt samtycke för att få ta organ till transplantation från en

avliden har dock vissa negativa aspekter. En sådan regel skulle

alltför starkt betona den ena sidan av självbestämmandet,

nämligen att ingrepp inte får göras i strid med den avlidnes

vilja. Den andra sidan, att ingrepp bör göras om det var den

avlidnes önskan, skulle komma i skymundan. Om man inför krav på

skriftligt samtycke skulle det kunna komma att innebära att den

avlidnes önskan åsidosätts. Ett muntligt uttalande från den

avlidne under dennes livstid för donation skulle i sådant fall

inte räcka. En regel om obligatoriskt skriftligt samtycke skulle

på så sätt komma i konflikt med självbestämmandeprincipen. En

ytterligare konsekvens skulle med all säkerhet bli en minskning

av tillgången på organ och därmed försämrade möjligheter att

behandla sjuka med organtransplantation. Även om dessa negativa

konsekvenser i viss mån skulle kunna minskas t.ex. genom ökad

information får man räkna med att många människor inte kommer

att ge klart uttryck för sin inställning till organdonation även

om de kanske har en positiv inställning. Gjorda undersökningar

visar att många människor inte meddelar sin omgivning --

skriftligen eller muntligen -- vilken inställning de har till

organdonation. Av undersökningarna framgår samtidigt att

huvuddelen av befolkningen förklarar sig vara positiva till att

donera organ. Aktivt samtycke som krav för ingrepp har, så vitt

är känt för regeringen, inte ställts i något land. Om ett sådant

system skulle införas i Sverige, skulle vi således skilja oss

från andra länder inom vår kulturkrets, vilket skulle kunna

äventyra våra möjligheter att på samma villkor som i dag delta i

det internationella samarbetet på transplantationsområdet.

Mot denna bakgrund kan regeringen inte förorda en

samtyckesregel som innebär krav på aktivt samtycke från den

avlidne för att ingrepp skall få göras. Regeringen förordar i

stället en regel om presumerat samtycke. När man inte vet något

om den avlidnes inställning är det inte oberättigat att förmoda

att den avlidne skulle ha varit positiv till organdonation, sägs

det i propositionen. Flera undersökningar pekar på att ca 65 %

av befolkningen är positiv till att donera organ även om de inte

uttryckligen tagit ställning. Det finns också undersökningar som

visar att endast ca 10 % av befolkningen har sagt sig vara helt

negativ till att ge organ. Regeringen anse det berättigat att i

dessa fall anta att de flesta personer som har en uttalat

negativ inställning till organdonation talat om detta för sina

närmaste. En regel om presumerat samtycke svarar också bäst mot

den avvägning som måste göras mellan självbestämmandeprincipen,

som innebär att människor själva bör få bestämma över sitt eget

liv, och godhetsprincipen, som innebär att man bör göra gott mot

andra, förebygga skada och förhindra sådant som är skadligt för

andra. I propositionen föreslås därför att det skall vara

tillåtet att ta organ för transplantationer eller annat

medicinskt ändamål om den avlidne inte motsatt sig detta. Organ

får således tas om inte den avlidne skriftligen har motsatt sig

ingreppet eller uttalat sig mot det eller det av annat skäl

finns anledning att anta att ingreppet skulle strida mot den

avlidnes inställning. I propositionen understryks att de

människor som inte vill donera sina organ efter döden har

möjlighet att deklarera detta och få sin vilja respekterad. Ett

register bör därför inrättas där människor kan få sin

inställning till organdonation registrerad. Utskottet

återkommer i det följande till frågan om registrering och

donationskort för organdonation.

Vidare sägs i propositionen att även om någon inte

uttryckligen har uttalat sin inställning till organdonation kan

det finnas anledning att anta att denne hade en viss

inställning. Ett sådant icke uttalat ställningstagande skiljer

sig från ett aktivt ställningstagande endast i fråga om

beviskravet. (Det som krävs för att kunna avgöra vilken

inställning en avliden hade till organdonation i de fall denne

inte tagit direkt ställning till frågan är att det finns

anledning att anta att den avlidne var villig eller inte villig

att donera organ.)

På grundval av information om den avlidnes inställning till

transplantationsverksamhet och liknande frågor kan man dra

slutsatser om vilken ståndpunkt i frågan om donation som den

avlidne hade under livstiden eller skulle ha haft om han tagit

direkt ställning i frågan. Finns det anledning att anta att den

avlidne hade en bestämd uppfattning skall man följa denna.

I propositionen har följande skäl anförts om närståendes

inflytande vid oklarhet om den avlidnes inställning.

Om det råder oklarhet om den avlidnes inställning till

organdonation kan det bero antingen på att man inte känner till

dennes inställning eller på att den avlidne inte tagit ställning

i frågan. När man talar om de närståendes roll måste man skilja

på de närstående som personer som kan ge upplysningar om vad den

avlidne skulle ha tyckt och de närstående som självständiga

beslutsfattare. Enligt regeringens mening bör närstående inte ha

rollen som självständiga beslutsfattare. Däremot bör en

vetorätt för närstående införas. Förslaget innebär att i de

fall den avlidne inte givit uttryck för någon inställning eller

när dennes inställning är oklar får ingrepp göras om någon

närstående inte motsätter sig det. Är uppgifterna om

inställningen motstridiga får ingrepp inte genomföras. De

närståendes möjligheter att som vittnen klarlägga den avlidnes

inställning skall dock ha uttömts innan deras bestämmanderätt

blir aktuell. Att gränsen mellan de närståendes roll som vittne

och som delaktiga i ett beslut i någon mån blir oklar kan enligt

propositionen inte anses vara någon allvarlig nackdel. Snarare

innebär det en anpassning till den situation som i verkligheten

nästan alltid råder när en avlidens anhöriga uttalar sig i en

donationsfråga. För att vetorätten skall kunna utövas krävs att

de närstående underättas om det tilltänkta ingreppet och om sin

rätt att i vissa fall förbjuda ingreppet, sägs det vidare. En

skyldighet att underrätta den avlidnes närstående härom bör

därför införas. Den underättade skall ges skäligt rådrum att ta

ställning till ingreppet.

I motion So32 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att

riksdagen avslår regeringens förslag till 3 § andra stycket och

4 § i förslaget till lag om transplantation (yrkande 1).

Enligt motionärerna måste det vara upp till var och en att

bestämma över sin egen kropp och vad som skall hända med den --

även efter döden. Självbestämmandeprincipen måste vara

huvudregeln. Motionärerna vänder sig mot förslaget att tillåta

donationer i de fall då personen i fråga inte uttryckligen givit

sitt medgivande eftersom ett sådant synsätt strider mot

självbestämmandeprincipen och sätter en vag kollektiv

allmännytta mot den enskildes rätt att bestämma över sin egen

kropp.

I motion So34 av Margitta Edgren m.fl. (fp) begärs

tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts om

att transplantationsverksamhet skall bygga på samtycke från

donatorn (yrkande 1), och om att organtransplantation inte

får ske när donatorns vilja är okänd (yrkande 2).

Motionärerna anser att all transplantationsverksamhet skall

bygga på den enskilde donatorns uttryckliga samtycke. Finns inte

samtycke skall organ inte användas. Det är viktigt att slå fast

att en människa aldrig får ses som en organbank -- varken död

eller levande. En donation skall vara medveten och frivillig.

Det är därför viktigt att människor under sin livstid tar

ställning och meddelar sina anhöriga eller på annat sätt gör sin

vilja känd.

I motion So36 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att

riksdagen beslutar att 3 § i propositionens förslag till lag om

transplantation skall ha följande lydelse: "Ingrepp får göras på

en avliden om denne under sin livstid skriftligen har medgett

detta, om han har uttalat sig för ett sådant ingrepp eller om

det av andra skäl finns grundad anledning att anta att ingreppet

skulle vara i överensstämmelse med den avlidnes uppfattning. Om

det råder oklarhet om denna, får ingrepp göras om inte någon

närstående motsätter sig. De närstående skall i sådana fall

alltid underrättas om sin vetorätt. Finns inte någon anhörig får

ingrepp inte ske" (yrkande 1). Enligt motionärerna måste en

tydlig åtskillnad göras mellan transplantationslagens syfte att

reglera under vilka förutsättningar ingrepp får göras och hur en

god tillgång på organ för transplantationsändamål kan säkras.

Motionärerna anser att det inte är lagstiftarens uppgift att

säkra tillgången på organ genom att utgå från antagandet att en

allmänt välvillig inställning till organdonation också gäller

den egna kroppen. Avvägningen mellan individens självbestämmande

och den gemensamma samhällsnyttan av att kunna rädda liv måste

göras av individen själv. Genom aktiva insatser bör medborgarna

engageras att ta ställning i frågan.

Utskottets bedömning

Transplantation har numera blivit en närmast etablerad del av

sjukvården. De medicinska framstegen inom detta område har

särskilt under det senaste decenniet varit stora, och många

svårt sjuka människor har genom transplantation fått ett

förlängt liv och bättre livskvalitet. Transplantation är således

en angelägen behandlingsform inom sjukvården. De undersökningar

som gjorts har också visat att transplantationer är något som de

allra flesta tycker är bra och viktigt.

Utskottet anser det angeläget att varje förfarande med en

avlidens kropp sker i former som är förenliga med vad människor

i allmänhet kan godta och på ett sätt som bidrar till att

bevara och befästa förtroendet för hälso- och sjukvården. När

det gäller organdonation kan olika grupper ha intressen som

ibland kan komma i konflikt med varandra. Sjuka människor kan

behöva nya organ för att överleva. Om inga donatorer finns, kan

dessa svårt sjuka människor inte få hjälp. Samtidigt är det

viktigt att den avlidne behandlas med respekt och att de

närstående får hjälp och stöd i sorgearbetet. Utskottet vill i

likhet med Transplantationsutredningen framhålla att det inte är

det allmänna, sjukvården eller transplantationskirurgerna som

behöver organ, utan svårt sjuka människor för att överleva eller

få möjlighet att leva ett bättre liv.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen om att rätten

att göra ingrepp på en avliden för att ta till vara organ för

transplantationsändamål skall avgöras av vilken inställning den

avlidne hade till organdonation under sin livstid. Härigenom

skyddas den levande människans integritet. Det är viktigt att de

ställningstagande en människa gör under livstiden respekteras

efter hennes död. Många människor har dock inte tagit uttrycklig

ställning till om de själva vill eller inte vill att deras organ

skall få användas för transplantationsändamål sedan de avlidit.

För att organ från en avliden människa skall få tas i anspråk

för transplantationsändamål anser utskottet, i likhet med

propositionen, att den avlidne skall ha medgett det eller att

det på annat sätt kan utredas att åtgärden skulle stå i

överensstämmelse med den avlidnes vilja. Ett medgivande kan

enligt utskottets mening vara generellt eller avse ingrepp

endast för något visst ändamål eller vara begränsat till vissa

organ. Finns ett uttryckligt, på något sätt dokumenterat

avståndstagande, eller står det på annat sätt klart att den

avlidne inte ville donera organ får organ inte tas i anspråk

enligt de etiska principer som råder.

Som föreslås i propositionen skall personer som stått den

avlidne nära tillfrågas om hans inställning i de fall

inställningen är okänd eller oklar. Ingrepp får i dessa fall

inte göras om någon som stått den avlidne nära motsätter sig

det. Ett ingrepp får i denna situation heller inte företas innan

någon av de personer som stått den avlidne nära har underrättats

om det tilltänkta ingreppet och rätten att förbjuda det.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att de

underrättade skall ges skäligt rådrum att ta ställning till

ingreppet. Det är tillräckligt att någon av de närstående

underrättas även om det finns flera sådana personer. Är det känt

att det finns personer som stått den avlidne nära men går ingen

av dem att få tag på inom den tid som står till buds får ingrepp

inte göras. Detsamma gäller när det inte inom tillgänglig tid

går att klarlägga om det finns några sådana personer.

I de fall den avlidnes inställning inte tillförlitligen kan

utredas anser utskottet att övervägande skäl talar för att utgå

från att den avlidne var positiv till att donera sina organ. Ett

sådant presumerat samtycke svarar enligt utskottets mening bäst

mot den avvägning som måste göras mellan den s.k.

självbestämmandeprincipen, att det är den enskildes inställning

som skall vara avgörande för om organ skall få tas till vara

eller inte, och godhetsprincipen, som handlar om nödvändigheten

av goda gärningar i relationer mellan människor. Ett presumerat

samtycke utgår från att vi vill göra gott mot våra medmänniskor.

I brist på vetskap om en människas faktiska inställning till

organdonation utgår man därmed från att hon skulle velat hjälpa

en medmänniska som är i behov av organ och att hon därmed skulle

ha varit positiv till donation. Ett sådant ställningstagande

ligger också i linje med vad som gäller i de flesta andra länder

inom vår kulturkrets. Bakom det presumtiva samtycket ligger inte

föreställningen om en kollektiv samhällsnytta utan

föreställningen om att var och en vill hjälpa en individ i nöd.

Utskottet vill i detta sammanhang betona att regler om

presumtivt samtycke förutsätter att det är väl känt att en

negativ inställning till organdonation måste deklareras i någon

form. Utskottet återkommer i det följande till frågor om

information och möjligheterna att dokumentera sin inställning.

Kan den avlidnes inställning inte utredas på grund av det

föreligger motstridiga uppgifter eller finns det omständigheter

som inger tvekan i detta avseende får ingrepp inte göras.

Utskottet tillstyrker förslaget till 3 och 4 §§ i lagen om

transplantation m.m. och avstyrker motionerna So32 (m) yrkande

1, So34 (fp) yrkandena 1 och 2 samt So36 (mp) yrkande 1.

Levande donatorer

I propositionen föreslås att biologiskt material för

transplantation inte får tas från en levande människa, om

ingreppet kan befaras medföra allvarlig fara för givarens liv

eller hälsa. Ingrepp får göras endast på den som samtyckt till

detta. Samtycket skall vara skriftligt om ingreppet avser organ

eller material som inte återbildas eller om det på annat sätt

kan medföra beaktansvärd skada eller olägenhet för givaren.

Biologiskt material som inte återbildas får endast tas från

någon som är släkt med den tilltänkte mottagaren eller på annat

sätt står denne särskilt nära. På annan person får sådant

ingrepp göras endast om det finns särskilda skäl.

När det gäller underåriga och personer med psykisk störning

föreslås i propositionen att ingrepp för att ta organ eller

vävnad för transplantationsändamål får ske endast om givaren är

släkt med den tilltänkte mottagaren och det inte är möjligt att

ta ett medicinskt lämpligt material från någon annan. Samtycke

till ingreppet skall lämnas, beträffande den som är underårig,

av vårdnadshavare eller god man och, beträffande den som lider

av psykisk störning, av god man eller förvaltare. Ingrepp får

inte göras mot givarens vilja. Vidare fordrar ingreppet

Socialstyrelsens tillstånd. Om transplantationen avser

biologiskt material som inte återbildas får tillstånd lämnas

endast om det finns synnerliga skäl. Ansökan om tillstånd får

ges endast om ansökan har tillstyrkts av den läkare som har rätt

att besluta om ingreppet.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker förslaget till 5--8 §§ i lagen om

transplantation m.m.

Mindre ingrepp

I propositionen föreslås vidare att nuvarande särreglering

av s.k. mindre ingrepp avskaffas. Transplantationslagens

allmänna bestämmelser om förutsättningarna för ingrepp för

transplantation skall enligt förslaget gälla oavsett ingreppets

art. Den nuvarande transplantationslagens bestämmelser gäller

inte i fråga om s.k. mindre ingrepp. Hit räknas exempelvis att

ta blod, hornhinna eller hud. Sådana mindre ingrepp får således

enligt gällande lagstiftning göras utan krav på att samtycke har

inhämtats. Regeringens förslag innebär att samtycke krävs för

alla former av ingrepp som görs för transplantation även de s.k.

mindre ingreppen på levande givare och avlidna kommer att kräva

samtycke.

I motion So37 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivnade om vad i motionen anförts om slopandet av

särregeln för mindre ingrepp (yrkande 3). Motionärerna menar

att det är nödvändigt att den nya lagens effekter när det gäller

mindre ingrepp noga följs. Skulle det visa sig att

informationsinsatserna inte ger effekt och att förslaget skulle

få negativa konsekvenser för bl.a verksamheten med

hornhinnetransplantationer måste tillämpningen av lagrummet

omprövas.

I motion So35 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om uppföljning av transplantationslagen

(yrkande 2). Motionärerna ställer sig bakom förslaget i

propositionen om att även s.k. mindre ingrepp, såsom donation av

hornhinnor och hjärtklaffar, skall omfattas av de nya reglerna.

Det vore mycket beklagligt om förslaget skulle leda till att

färre patienter än för närvarande fick hjälp. Motionärerna

förutsätter därför att regeringen noga följer denna fråga liksom

lagens tillämpning i övrigt och återkommer till riksdagen om

ändringar i lagen skulle visa sig vara motiverade.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att transplantationslagens allmänna

bestämmelser om förutsättningar för ingrepp för transplantation

eller annat medicinskt ändamål bör gälla oavsett ingreppets art.

Detta innebär att de tidigare undantagsbestämmelserna för de

s.k. mindre ingreppen på levande givare och avlidna bör sakna

motsvarighet i den nya lagen.

Utskottet delar dock motionärernas inställning att det är

nödvändigt att slopandet av undantagsregeln för mindre ingrepp

noga följs av Socialstyrelsen, och att informationsinsatser

initieras så att befarade negativa konsekvenser för bl.a.

verksamheterna med hornhinne- och hjärtklaffstransplantationer i

möjligaste mån undviks. Något tillkännagivande till regeringen

med anledning av motionerna So35 (fp) yrkande 2 och So37 (v)

yrkande 3 behövs inte. Motionerna avstyrks.

Vävnad från aborterat foster

Bakgrund

Fostervävnad används för forskning inom bl.a. patologin,

genetiken, cytogenetiken, endokrinologin, biokemin och

molekylärbiologin. Vissa projekt syftar till att klarlägga de

mekanismer på cell- och molekylnivå som styr den normala

utvecklingen till människa. Andra tar sikte på den abnorma

utvecklingen, antingen den kommer till uttryck i medfödda

missbildningar eller genetiska sjukdomar. Ett av de tidigaste

användningsområdena för fosterceller inom den biomedicinska

forskningen gällde utvecklandet av vacciner. Poliovaccin och

mässlingsvaccin har utvecklats med hjälp av fosterceller.

Även inom cancerforskningen används fostervävnad.

Det område som väckt störst uppmärksamhet är forskningen med

transplantation av nervvävnad från aborterade foster. Syftet är

bl.a. att söka bot för Parkinsons sjukdom. Det finns flera skäl

till att fosterceller ansetts lämpligare än celler från vuxna.

Celler från foster har exempelvis en tillväxtpotential som den

mogna cellen saknar och har därför större möjligheter att

utvecklas och anpassas hos mottagaren. Vävnad från foster

används alltså inom medicinen både i samband med diagnostik,

behandling och forskning. Den fostervävnad som används i dessa

sammanhang härrör från legala aborter. Det är således endast

frågan om döda foster utanför livmodern. Abortlagstiftningen ger

en yttre ram för denna verksamhet.

Nuvarande etiska riktlinjer

Användningen av vävnad från aborterade foster är inte

lagreglerad i Sverige. Det finns emellertid etiska riktlinjer

utfärdade år 1988 av Svenska Läkaresällskapets delegation för

medicinsk etik.

Enligt dessa riktlinjer får vävnad tas endast från döda

foster. Verksamheten skall ske i enlighet med

transplantationslagen, med det tillägget att vävnad från

aborterat foster endast får tas om kvinnan informerats och efter

skäligt rådrum givit sitt tillstånd till detta. Verksamheten

skall, enligt riktlinjerna, vara passiv i förhållande till den

rutinmässiga abortverksamheten och får således inte i något

avseende påverka hur, när och varför abort sker. Det får heller

inte finnas någon koppling mellan givare och mottagare. När det

gäller vävnad från nervsystemet får endast isolerade nervceller

tas för att injiceras till en mottagare. I övrigt får delar av

eller hela organ från foster transplanteras. Varje projekt som

rör transplantation av vävnad från foster skall enligt

riktlinjerna prövas av en forskningsetisk kommitté.

De etiska riktlinjer och den praxis som gäller

utomlands i fråga om användning av aborterade foster

överensstämmer väsentligen med de principer som tillämpas i

Sverige. Det är sålunda i allmänhet tillåtet att tillvarata

fostervävnad för att använda den i samband med forskning eller

behandling. Det förekommer också att ett visst användningssätt

uttryckligen förbjuds, t.ex. användning för tillverkning av

kosmetika. Ett vanligt förekommande generellt förbud gäller

kommersiell användning av fostervävnad. I vissa länder krävs

uttryckligt samtycke av kvinnan. I andra länder är det

tillräckligt att kvinnan, efter att ha informerats om den

tilltänkta åtgärden och sin rätt att förbjuda den, underlåter

att säga nej (vetorätt). I allmänhet finns också regler om att

forskaren inte skall ha möjlighet att påverka valet av

abortmetod eller tidpunkten för aborten.

Förutsättningar för att få använda vävnad från aborterat

foster

I propositionen föreslås att vävnad från aborterat foster

endast skall få användas för medicinska ändamål. För att

sådant material skall få tas till vara fordras att den kvinna

som burit fostret samtycker till åtgärden. Innan samtycke

inhämtats skall kvinnan ha informerats om åtgärden och den

tilltänkta användningen. Vävnad får tas tillvara endast med

Socialstyrelsens tillstånd. Sådant tillstånd får lämnas

endast om det finns särskilda skäl.

Bestämmelser härom föreslås införas i den nya

transplantationslagen. Av lagen bör också framgå att den som

beslutar om användning av fostervävnad inte får vara samma

person som den som utför aborten eller bestämmer tid och metod

för denna. Kommersiell hantering förbjuds. Vidare blir det

straffbart att uppsåtligen ta hand om ett aborterat foster eller

del av ett sådant foster i strid med lagen. Vidare sägs i

propositionen att det bör ankomma på Socialstyrelsen att

komplettera lagreglerna med allmänna råd.

Som skäl för förslaget anförs bl.a. följande.

Utsikterna att i framtiden inom vård och behandling dra nytta

av forskningen kring användning av vävnad från foster bedöms

på flera områden vara goda. I ett längre perspektiv skymtar

möjligheter att finna bot för allvarliga sjukdomar som inte är

behandlingsbara med andra metoder. På samma sätt som vi

accepterar användning av organ och annan vävnad från människor

när det kan vara till nytta för sjuka medmänniskor anser

regeringen att vävnad från aborterade foster bör få tas i

anspråk för att tillgodose forsknings- och behandlingsintressen

inom medicinen. För att det skall vara etiskt försvarbart att ta

vävnad från aborterade foster i anspråk för angelägna

medicinska ändamål krävs att det sker på ett

respektfullt sätt. Enligt regeringens mening finns det från

principiell synpunkt inte något absolut hinder mot att

fostervävnad används för behandling, forskning, undervisning

eller läkemedelsframställning. Det måste anses fullt

tillräckligt att, liksom i fråga om transplantationer, detta

anges som generellt tillåtet område. Användningen skall dock

tillfredsställa nyttokriteriet och ske på ett respektfullt sätt.

Ett villkor bör vara att ändamålet med verksamheten är mycket

väsentligt. Med detta förstås att det skall stå klart att

ändamålet är beaktansvärt och angeläget, liksom att det i det

enskilda fallet har väsentlig betydelse för en människas

livskvalitet. Vidare måste den tilltänkta åtgärden vara ett

ändamålsenligt sätt att uppnå de nyttiga verkningarna. Kan ett

jämförbart resultat uppnås genom någon alternativ metod bör den

metoden väljas i första hand. Sammantaget innebär detta att det

måste finnas särskilda skäl för åtgärden. Enligt regeringens

bedömning finns det idag och i framtiden inte något

användningsområde utanför det medicinska området som kan

motivera att material från aborterade foster tas i anspråk.

Annan användning än för medicinska ändamål bör därför förbjudas.

Prövningen av frågan om fostervävnad skall få tas till vara

och om det tilltänkta användningssättet är så angeläget att det

skall tillåtas bör, enligt propositionen, anförtros en myndighet

som är oberoende av olika intressen. Socialstyrelsen, som redan

i dag har uppgifter av detta slag, föreslås få i uppdrag att

ansvara för tillståndsprövningen. Socialstyrelsens tillstånd

kan avse ett enskilt fall eller vara generellt för t.ex. ett

visst forskningsprojekt eller en viss sjukdomsbehandling.

Beträffande kravet på samtycke sägs det i propositionen

att vävnad från ett aborterat foster inte får användas för

medicinskt ändamål om den kvinna som burit fostret motsätter sig

åtgärden. Kvinnans rätt att bestämma över sitt foster kan enligt

propositionen ses som en följd av självbestämmandeprincipen.

Mannens uppfattning bör här liksom i ett abortärende, få vika

för kvinnans, vilket kan ses som en konsekvens av kvinnans

ensamrätt när det gäller själva abortbeslutet. Det sätt att se

på fostret som präglat kvinnans beslut om abort bör enligt

propositionen också vara avgörande för vad som skall ske med

fostret efter aborten. Vidare framhålls att kvinnan måste ges

ett tillfredsställande underlag för att kunna besluta om vävnad

skall få tas från fostret. Upplysning bör lämnas om vilket slags

medicinskt ändamål användningen avser, om det t.ex. gäller

forskning eller behandling av viss sjukdom. Det är lämpligt att

kvinnan i samband med en första muntlig information också får en

grundläggande skriftlig information så att hon efter rimlig

betänketid och kompletterande upplysningar kan fatta sitt belut,

sägs det vidare.

Enligt propositionen skall användning av vävnad från

aborterade foster vara en verksamhet som är neutral i

förhållande till abortverksamheten och som inte i

något avseende får påverka hur, när och varför abort sker. Inte

heller får någon koppling finnas mellan individuell givare och

mottagare. Dessa frågor hör enligt regeringens uppfattning hemma

i det yrkesetiska regelkomplex där de nu finns, dvs. i

Läkaresällskapets riktlinjer, och bör inte regleras i en lag som

ger regler för användning av vävnad från aborterade foster.

Motionerna

I motion So34 (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om etisk prövning av forskning där vävnader

från aborterade foster används (yrkande 3). Motionärerna

anser att de etiska forskningskommittéerna även i fortsättningen

skall göra den etiska bedömningen av varje ansökan från en

forskare om att få bruka fostervävnad i sitt arbete och avvisar

därför regeringens förslag om att Socialstyrelsen skall ge

tillstånd.

I motion So38 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförts om att användningen

av fostervävnad i transplantationsverksamhet inte får leda till

att synen på aborter liberaliseras (yrkande 7), om att den

kvinna som medgivit användning av vävnad från foster skall ha

möjlighet att ändra sig och fullfölja graviditeten (yrkande

8), om att motverka en utveckling där forskare,

läkemedelsutvecklare och transplantationskirurger gör sig

beroende av tillgången på aborterade foster (yrkande 9), om

att användningen av aborterade foster inte i något avseende får

påverka, hur, när och varför aborter genomförs (yrkande 10)

och om att ingen koppling får finnas mellan den kvinna som gör

abort eller hennes familj och mottagaren av vävnad från det

aborterade fostret (yrkande 11). Motionärerna framhåller att

aborter är en nödlösning. Om en abort skulle framstå som något

potentiellt nyttigt för terapeutiskt ändamål eller för forskning

skulle detta kunna komma att påverka kvinnans beslut om abort

vilket enligt motionärernas mening vore helt oacceptabelt. Den

abortsökande kvinna som samtyckt till att vävnaden från fostret

skall få tas till vara skall informeras om att hon har möjlighet

att ändra sig och fullfölja graviditeten. Vidare anser

motionärerna att utvecklingen inom forskning och behandling inte

får bli beroende av tillgången på foster. Det viktigaste målet

för samhället måste enligt motionärerna vara att genom

graviditetsstödjande och abortförebyggande insatser minska

antalet aborter till ett minimum. Motionärerna vill betona att

användningen av aborterade foster skall vara en verksamhet som

är neutral i förhållande till abortverksamheten och får därför

inte i något avseende påverka hur, när och varför aborten sker.

Beslut om användning av fostervävnad skall därför fattas av en

annan läkare än den som ansvarar för vården av den abortsökande

kvinnan (yrkande 16).

I samma motion anförs också att en utveckling som skulle

leda till att abortingreppet senareläggs eller att själva

aborttekniken modifieras för att i största möjliga utsträckning

tillgodose de krav som användningen av fostervävnad vid

transplantation och forskning ställer är etiskt oförsvarbar.

Transplantation av fosterceller skall därför endast komma i

fråga i de fall aborten de facto är utförd eller, i andra hand,

i de fall en förestående abort är oundviklig. Detta bör ges

regeringen till känna (yrkande 13). Vidare anser

motionärerna att lagen måste utformas på ett sätt som gör det

omöjligt att planera en graviditet för att göra abort och sedan

donera vävnad från det aborterade fostret. Ett sätt att uppnå

detta kan vara att det i lagen skrivs in att initiativet att

donera vävnad från ett aborterat foster endast får tas av annan

läkare än den som behandlar den abortsökande kvinnan. Även detta

bör ges regeringen till känna (yrkande 12).

Motionärerna anser att förslaget i propositionen om att det

skall föreligga särskilda skäl för att vävnad från

aborterade foster skall få användas är otillräckligt. Enligt

motionärernas mening kan enbart synnerliga skäl komma i

fråga för att vävnad från aborterade foster skall få användas,

vilket innebär att åtgärden måste vara livsuppehållande eller av

helt oundgänglig betydelse för mottagarens livskvalitet. Detta

bör riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 14).

Slutligen begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall

återkomma till riksdagen med förslag om en samvetsklausul som

ger vårdpersonal möjlighet att avstå från deltagande i forskning

och transplantationsverksamhet med vävnad från aborterade foster

(yrkande 17).

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i propositionen att vävnad från

aborterade foster endast skall få tas i anspråk för medicinska

ändamål, såsom behandling av sjukdom eller skada. Andra

medicinska ändamål kan vara forskning och framställning av

läkemedel. Varje användning för annat ändamål än ett medicinskt

skall vara förbjudet. Utskottet vill också understryka

nödvändigheten av att fostret omhändertas på ett respektfullt

sätt när vävnad skall tas. Utskottet anser att den tilltänkta

användningen måste vara i hög grad angelägen, t.ex. att det

krävs för att uppehålla liv eller är av avgörande betydelse för

mottagarens livskvalitet. Fostervävnad skall få användas endast

om det saknas godtagbar alternativ metod för att uppnå

motsvarande resultat. Detta innebär t.ex. att forskare och

läkemedelsutvecklare som framhålls i motionen So38 (kds) yrkande

9 inte får avstå från att välja alternativa metoder när sådana

står till buds. Enligt utskottet bör synnerliga skäl föreligga

för att få använda fostervävnad. Yrkandena 9 och 14 i motion

So38 (kds) är härmed tillgodosedda.

Utskottet anser att prövningen av om det föreligger synnerliga

skäl att använda fostervävnad för medicinska ändamål bör

anförtros Socialstyrelsen. För att fostervävnad skall få tas

till vara skall krävas att Socialstyrelsen lämnat tillstånd till

åtgärden efter inhämtande av etisk bedömning. Med det sagda

avstyrker utskottet motion So34 (fp) yrkande 3.

När det gäller frågan om samtycke instämmer utskottet helt i

regeringens förslag om att vävnad från ett aborterat foster

endast får användas om den kvinna som burit fostret samtycker

till det. I detta sammanhang vill utskottet understryka att

kvinnan måste få ett tillfredsställande underlag för att kunna

fatta beslut i frågan. Ett samtycke från kvinnan är således

giltigt enbart om kvinnan innan hon samtyckt till åtgärden

informerats om vad åtgärden innebär och om hur fostervävnaden

skall användas. Det skall också vara möjligt för kvinnan att

begränsa rätten till användning av fostervävnaden, t.ex. till

ett viss angivet ändamål. Kvinnan har självfallet rätt att ändra

ett beslut om att avbryta havandeskap och återta ett medgivande

om att fostervävnad får användas för medicinskt ändamål -- och

fullfölja graviditeten.

Utskottet delar inställningen i motion So38 (kds) om att

användningen av fostervävnad i transplantationsverksamhet inte

får leda till att synen på aborter liberaliseras. Målet att

genom graviditetsstödjande och abortförebyggande insatser minska

antalet aborter till ett minimum måste gälla även i

fortsättningen.

I propositionen sägs att användning av vävnad från aborterade

foster skall vara en verksamhet som är neutral i förhållande

till abortverksamheten och som inte i något avseende får påverka

hur, när eller varför abort sker. Vidare sägs att någon koppling

mellan individuell givare och mottagare inte får finnas.

Utskottet delar regeringens uppfattning. Yrkandena 10, 11 och

13 i motion So38 (kds) får härmed anses tillgodosedda.

Utskottet anser i likhet med regeringen att grundläggande

regler om användande av vävnad från aborterade foster för

medicinska ändamål skall ges i form av lag. I propositionen sägs

att det av lagen bör framgå att den som beslutar om användning

av fostervävnad inte får vara samma person som den som utför

aborten eller bestämmer tid och metod för denna. Utskottet delar

denna inställning och anser att första stycket i 12 § i

förslaget till lag om transplantation m.m. bör ändras så att

detta klart framgår. Utskottet föreslår att riksdagen med

anledning av propositionen och motion So38 (kds) yrkandena 7--14

och 16 antar 11 och 12 §§ i förslaget till lag om

transplantation m.m. med den ändringen att 11 § andra stycket

och 12 § första stycket får den lydelse som framgår av bilaga

2.

Frågan om samvetsklausul har nyligen utretts (SOU 1994:84).

Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att tillstyrka

förslaget i motion So38 (kds) yrkande 17 om en samvetsklausul,

innebärande att vårdpersonal skall ha möjlighet att avstå från

deltagande i forskning och transplantationsverksamhet där vävnad

från aborterat foster används. Motionsyrkandet avstyrks.

Registrering och donationskort

I propositionen föreslås att ett register skall

inrättas där man kan få sin inställning till organdonation

registrerad. Ett sådant register kan ha vissa fördelar eftersom

den enskilde kan utöva sin självbestämmanderätt och på ett

tryggt sätt dokumentera sin inställning till organdonation. Ett

register har också den fördelen att de närstående till en

avliden person inte behöver ställas inför frågan vilken

inställning den avlidne hade till organdonation. Ett register

som snabbt kan ge besked om den avlidnes inställning skulle

vidare vara till gagn för transplantationsverksamheten, dvs. för

organmottagarna, sägs det i propositionen. Ett register med

personuppgifter av det slag som här är aktuellt måste inrättas i

överensstämmelse med datalagen (1973:289). Syftet med

datalagen är att förhindra att upplysningar om enskilda personer

samlas, sammanställs och framställs på ett sådant sätt att

otillbörligt intrång uppkommer i den personliga integriteten.

Datalagens regler hindrar enligt propositionen inte att ett

register över inställningen till organdonation inrättas.

Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag at överväga

formerna för ett sådant register.

Socialstyrelsen bör, enligt propositionen, även få i uppdrag

att utarbeta donationskort. Donationskort är liksom

registrering ett sätt för människor att uttrycka och dokumentera

sitt ställningstagande till organdonation. Likaså innebär

donationskort fördelar för de närstående som befrias från att

bli involverade i donationsfrågan. Även för sjukvården skulle

det underlätta om en presumtiv donator bar ett donationskort. I

propositionen sägs att den som har tagit ställning till

organdonation och bär ett donationskort på sig kan -- oavsett om

han är positiv eller negativ -- räkna med att hans inställning

kommer till sjukvårdens kännedom och respekteras. Regeringen

vill understryka vikten av att det på ett donationskort bör vara

möjligt att dokumentera antingen en positiv eller en negativ

inställning till organdonation.

I propositionen anförs att donationskort dock inte kan lösa

alla problem. Erfarenheter från andra länder visar att det i

regel är en begränsad del av befolkningen som har skrivit på

sådana kort. Ett donationskort kan emellertid bidra till ökad

medvetenhet om transplantationsverksamheten och underlätta för

många att ta ställning i fråga om donation.

I motion So34 (fp) yrkas att riksdagen avslår förslaget om

att inrätta särskilt register för att dokumentera människors

inställning till donation av sina organ (yrkande 4).

Motionärerna delar inställningen i propositionen att donation av

organ är en handling i enlighet med den etiska godhetsprincipen.

Handlingen skall dock vara medveten och frivillig. Det är därför

viktigt att människor under sin livstid tar ställning och

meddelar sina anhöriga eller på annat sätt gör sin vilja känd.

Motionärerna anser att donationskort är en bra väg att visa hur

man vill att ens kropp skall behandlas efter döden. Däremot

avvisas förslaget om att inrätta ett register för de som vill

resp. inte vill vara donatorer.

I motion So38 (kds) hemställs om tillkännagivanden om vad

i motionen anförts om donationsregistret och möjligheterna att

dels ändra tidigare fattade beslut i fråga om donation, dels

ange vilka organ som man är beredd att donera (yrkandena 3

och 4) samt om vad som anförts om sekretessregler för

donationsregistret (yrkande 6). Enligt motionärerna bör det

finnas möjlighet att få dokumenterat vilka organ som man är

villig att donera. Likaså bör det finnas möjlighet att ändra sin

inställning i frågan om donation. Människors inställning kan av

olika skäl förändas och då kan det vara tryggt att veta att man

kan ändra ståndpunkt. I fråga om sekretess anser motionärerna

att den enskilde skall kunna begära utdrag ur registret. Däremot

skall inte vem som helst inom sjukvården kunna ta fram uppgifter

om en persons vilja till framtida donation av vissa organ.

Motionärerna förutsätter att sekretessreglerna för registret

blir noggrant utredda.

I samma motion hemställs om ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om donationskort (yrkande 5). Motionärerna

anser att donationskort är positivt men vill betona vikten av

att satsningar görs på information och utbildning.

Utskottets bedömning

Utskottets inställning i samtyckesfrågan grundar sig på

principen om den enskildes rätt att under sin livstid själv

bestämma om ett ingrepp i kroppen skall få göras i syfte att ta

organ för transplantation eller annat medicinskt ändamål. Det är

angeläget att så många människor som möjligt tar ställning till

frågan om de efter sin död vill donera organ och ger sin

inställning till känna på ett entydigt sätt. Utskottet är därför

positivt till förslaget i propositionen om att inrätta ett

register där den enskilde kan få sin inställning till

organdonation registrerad. Fördelarna med ett register är dels

att den enskilde på ett betryggande sätt kan dokumentera sin

inställning till organdonation, dels att de personer som stått

den avlidne nära inte behöver ställas inför frågan om vilken

inställning den avlidne hade. Ett beslut om att ta till vara ett

organ från en avliden person måste fattas skyndsamt för att inte

organet skall förfaras. Ett register som snabbt kan ge besked om

den avlidnes inställning skulle därför också vara till gagn för

själva transplantationsverksamheten, dvs. i förlängningen för

organmottagarna. Det bör som föreslås i propositionen ankomma på

Socialstyrelsen att överväga formerna för ett sådant register.

För registret kommer datalagens (1973:289) bestämmelser att

gälla, vilket medför att upplysningar om enskilda personer

måste samlas, sammanställas och framställas på ett sådant sätt

att otillbörligt intrång inte sker i den personliga

integriteten.

Utskottet delar bedömningen i propositionen om att reglerna i

7 kap. 1 § sekretesslagen tillgodoser behovet av sekretess inom

hälso- och sjukvården för donatorn och mottagare av

transplantat.

Yrkande 6 i motion So38 (kds) avstyrks därmed.

Utskottet delar vidare regeringens inställning att

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta donationskort. Ett

donationskort innebär liksom registrering en möjlighet för den

enskilde att klargöra och dokumentera sitt ställningstagande

till organdonation, negativt eller positivt. Likaså innebär det

fördelar för de närstående och för sjukvården. En ytterligare

fördel med spridningen av donationskort är enligt utskottet att

detta kan leda till ökad medvetenhet om

transplantationsverksamheten och behovet av organ samt

underlätta för många att ta ställning i frågan om organdonation.

Mot bakgrund av det anförda är det enligt utskottets mening

angeläget att såväl inrätta ett donationsregister som införa och

sprida donationskort. Motion So34 (fp) yrkande 4 avstyrks. Även

yrkande 5 i motion So38 avstyrks.

I propositionen sägs att ett lämnat medgivande eller samtycke

när som helst kan återtas. Även ett skriftligt medgivande kan

återkallas muntligen. Vidare sägs att om den avlidne under sin

livstid återtagit sitt medgivande eller på annat sätt

uttryckligen motsatt sig ingrepp får ingrepp naturligtvis inte

ske. Detta måste också gälla möjligheten att ändra uppgifter som

lämnats till organdonationsregistret. Enligt utskottets mening

bör det även finnas möjlighet för den enskilde att registrera

eller på donationskort ange begränsningar i medgivandet. Den

enskilde bör kunna ange att han eller hon inte är villig att

donera visst eller vissa organ. Vad utskottet nu anfört bör, med

anledning av yrkandena 3 och 4 i So38 (kds), ges regeringen

till känna.

Information och utbildning

Propositionen

I propositionen sägs att en förutsättning för att kunna ta

ställning till organdonation är att man vet tillräckligt mycket

om transplantationsverksamhetens möjligheter och risker. Den

information som ges till allmänheten måste därför förmedla

kunskap och fakta om vad en transplantation innebär, vilken roll

donatorn spelar och vilka konsekvenser ett ingrepp skulle få för

honom och för den som mottar organet. Förslagen till

samtyckesregler gör det än viktigare att människor är väl

informerade om vad organdonation i sig innebär men också om

samtyckesreglerna, sägs det vidare i propositionen. Enligt

regeringens bedömning behövs informationsinsatser för att sprida

kunskap om organdonation och transplantation för att på så sätt

underlätta för människor att ta ställning för eller emot

organdonation. Att svara för erforderliga informationsinsatser

gentemot allmänheten är enligt propositionen en angelägenhet för

både staten och sjukvårdshuvudmännen. I ett initialskede bör

staten genomföra vissa insatser så att informationen blir

enhetlig över landet. Att ansvara för detta får anses ingå i

Socialstyrelsens uppgifter. På sikt bör dock ansvaret för

informationen i huvudsak ligga på sjukvårdens huvudmän.

Regeringen kommer senare at ge Socialstyrelsen i uppdrag att

utarbeta informationsmaterial.

När det gäller utbildning sägs att det är väsentligt att

sjukvårdspersonal av alla kategorier har goda kunskaper i frågor

som har anknytning till organdonation och transplantation. Den

utbildning och fortbildning som det rent allmänt kan finnas

behov av är av begränsad omfattning och bör enligt propositionen

utan svårighet kunna rymmas inom ramen för nuvarande grund- och

vidareutbildning. Det bör ankomma på sjukvårdshuvudmännen och

andra utbildningsansvariga att svara för detta.

Motionerna

I motion So33 av Rune Backlund (c) yrkas att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om informations-

och utbildningsinsatser. Motionären anser att förslaget om

presumerat samtycke till organdonation ställer speciella krav på

information såväl till allmänheten som till personalen inom

hälso- och sjukvården. Information skall vara saklig, korrekt

och når breda grupper. Med tanke på att många invandrare i vårt

land tillhör andra religiösa samfund än Svenska kyrkan är det

viktigt att invandrare uppmärksammas både när det gäller

information och i olika vårdutbildningar.

I motion So32 (m) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om en informationskampanj för att få fler att

aktivt ge sitt samtycke till donation av organ och vävnader

(yrkande 2). Motionärerna anser det viktigt att människor

uttrycker en vilja att donera organ och vävnader och att de ger

ett skriftligt medgivande härtill. Om påståendet i propositionen

är riktigt, att 65 % av svenskarna är positiva till att donera

organ och vävnader, torde det knappast vara svårt att genomföra

en kampanj för att få samtycke till donation. Ett smidigt sätt

vore att tillhandahålla informationsfoldrar och donationskort på

apotek, vårdcentraler, läkar- och

distriktssköterskemottagningar.

I motion So37 (v) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om en utvärdering av Socialstyrelsens

informationsinsatser vad gäller donations- och

transplantationsverksamheten (yrkande 2). I propositionen

föreslås att Socialstyrelsen initialt skall genomföra en

informationskampanj för att ge kunskap om transplantationer och

möjligheterna att aktivt neka eller bejaka en donation.

Motionärerna anser att informationsinsatsen skall utvärderas

efter ett par år och att regeringen skall återkomma till

riksdagen med en redovisning av vilka effekter informationen

givit samt vid behov föreslå ytterligare insatser för att öka

människors kunskap om donationer och transplantionsverksamhet.

I motion So38 (kds) begärs tillkännagivanden om vad i

motionen anförts om en intensiv informationskampanj omkring

organdonation så att alla ges möjlighet till ett personligt

ställningstagande till donation (yrkande 1) och om samtal om

donation i samband med mönstring, körkortstagning och vid andra

besök inom sjukvården (yrkande 2). Motionärerna delar

inställningen i propositionen att informationsinsatser är av

avgörande betydelse för att uppnå målet att människor själva tar

ställning. Det är dock angeläget att peka på att organdonation

för många människor är en mycket känslig och svår fråga. Det kan

upplevas som ett problem att känna påtryckningar att ta

ställning. Information och utbildning måste ske på ett ödmjukt

och förstående sätt och stor respekt måste visas de människor

som inte kan ta ställning. Motionärerna vill också framhålla

vikten av att informationen anpassas till den enskildes önskemål

och behov samt att information ges om vilka kriterier som gäller

för att kunna komma i fråga som donator. Den enskilde bör också

informeras om att det kan vara till stor hjälp för hans anhöriga

att veta att han tagit ställning. Motionärerna vill betona att

det aldrig får framstå som ett krav att bli donator. Möjlighet

skall finnas att ändra ett tidigare fattat beslut och

information skall ges om hur detta formellt kan göras.

Utskottets bedömning

Utskottet har i det föregående framhållit det angelägna i att

människor tar ställning till frågan om de efter sin död vill

eller inte vill donera organ till transplantation eller annat

medicinskt ändamål. För att kunna ta ställning till denna fråga

krävs tillräcklig kunskap om transplantationsverksamheten, dess

möjligheter och risker samt om de förutsättningar som gäller för

att få göra ingrepp för att ta till vara organ eller annat

biologiskt material från en levande eller avliden människa för

transplantation eller annat medicinskt ändamål. Informationen

till allmänheten måste därför, som sägs i propositionen och i

vissa motioner, förmedla kunskap och fakta om vad en

transplantation innebär, vilken roll donatorn spelar och vilka

konsekvenser ett ingrepp skulle få för donatorn och den som

mottar organet. Vidare måste allmänheten och personal inom

hälso- och sjukvård noga informeras om vad samtyckesreglerna

innebär. Utskottet vill än en gång betona att regler om

presumtivt samtycke förutsätter att det är väl känt att en

negativ inställning till organdonation måste deklareras i någon

form, t.ex. skriftligen genom en anmälan till ett centralt

organdonationsregister, ifyllandet av ett donationskort eller

muntligen t.ex. till en närstående person.

Informationen får inte ges på ett sådant sätt att människor

känner sig tvingade att ta ställning i frågan om organdonation.

Informationen skall innehålla uppgifter om att det finns

möjlighet att återta ett lämnat medgivande eller samtycke på

samma sätt som det finns möjlighet att ändra en tidigare

negativ inställning till organdonation och om hur detta kan

göras. Vidare bör information ges om att det kan vara till stor

hjälp för anhöriga att veta vilken ställning man tagit i fråga

om organdonation. Motion So38 (kds) yrkande 1 får därmed anses

tillgodosedd och avstyrks. En kvinna som sökt abort måste som

framhållits i det föregående få ett tillfredsställande underlag

för att kunna ta ställning till en förfrågan om hon samtycker

till att vävnad från hennes foster skall få användas för

medicinskt ändamål. Utskottet anser det angeläget att kvinnan

informeras om att hon har möjlighet att ändra ett beslut om att

avbryta havandeskap och återta ett medgivande om att

fostervävnad får användas för medicinskt ändamål -- och

fullfölja graviditeten.

Utskottet delar inställningen i propositionen om att det är

viktigt att informationen blir enhetlig över landet och att

staten i ett initialskede tar ansvar för detta. I detta

sammanhang vill utskottet också betona vikten av att invandrare

och personer som bekänner sig till andra religioner eller

tillhör andra religiösa samfund än Svenska kyrkan uppmärksammas.

Motion So33 (c) får därmed anses tillgodosedd och avstyrks.

Utskottet vill också instämma i vad som sägs i motion So32 (m)

yrkande 2 om att informationsfoldrar och donationskort bör

tillhandahållas på apotek, vårdcentraler, läkar- och

distriktssköterskemottagningar och att information, som föreslås

i motion So38 (kds) yrkande 2, lämpligen kan ges i samband med

mönstring till värnpliktstjänstgöring, körkortsutbildning vid

besök inom sjukvården etc. Utskottet utgår från att dessa frågor

kommer att övervägas i det fortsatta arbetet med dessa frågor i

Socialdepartementet och Socialstyrelsen. Motionen avstyrks.

Utskottet har inte någon erinran mot att Socialstyrelsen får i

uppdrag att utarbeta informationsmaterial. Det är angeläget att

informationsinsatser vidtas skyndsamt och att dessa blir

omfattande. Utskottet utgår från att regeringen och

Socialstyrelsen noga följer och utvärderar

informationsinsatserna. Motion So37 (v) yrkande 2 får därmed

anses tillgodosedd och avstyrks.

Utbildningen och informationen till de anställda inom hälso-

och sjukvården i dessa frågor är ett ansvar för

sjukvårdshuvudmännen. Utskottet vill betona att frågan om

bemötande av anhöriga till avlidna och kvinnor som skall genomgå

abort därvid måste ägnas särskild uppmärksamhet.

Anslag till information om organdonation, m.m.

I kompletteringspropositionen (prop. 1994/95:150 bil. 5)

föreslår regeringen att riksdagen till Information om

organdonation, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 10 000 000 kr. Regeringen anför att det

är av stor betydelse att människor känner till vilka regler som

gäller i fråga om samtycke till organdonation. Medel bör därför

avsättas för informationsinsatser, produktion av donationskort

samt inrättande av ett register där inställningen till

organdonation kan registreras.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning,

vilket inte mött någon erinran i form av motioner.

Förbud mot kommersialisering

Propositionen

I svensk rätt finns i dag inte några författningsbestämmelser

som direkt tar sikte på överlåtelse av organ eller annat

biologiskt material från människa. I propositionen sägs att det

dock är mycket som talar för att en domstol, om frågan kom under

prövning, skulle anse ett avtal om försäljning av organ från en

avliden vara pietetslöst och därför ogiltigt såsom stridande mot

goda seder. Världshälsoorganisationen (WHO) har i en

resolution uppmanat medlemsländerna att vidta åtgärder, bl.a. i

form av lagstiftning, för att förhindra köp och försäljning av

mänskliga organ för transplantation. Det är enligt resolutionen

angeläget att medlemsländerna, i nära samarbete med

hälsovårdsorganisationer och hälsovårdsmyndigheter, motverkar

all verksamhet som kan gynna uppkomsten av kommersiell handel

med organ.

I propositionen sägs att det vore stötande om en enskild

donator eller någon närstående till en avliden skulle kunna

köpslå om avyttring av delar av en levande eller död kropp. Att

organ eller andra vävnader tillmäts ett ekonomiskt värde på

grund av att tillgången inte motsvarar efterfrågan rättfärdigar

enligt regeringen inte köp eller försäljning. Däremot, sägs det,

kan inga invändningar riktas mot att en donator får ersättning

för vissa kostnader för att medverka vid en organdonation --

resekostnader, kostnader för uppehälle, förlorad arbetsförtjänst

etc. Inte heller kan invändningar riktas mot att ett sjukhus som

mottagit organ eller andra vävnader från en avliden som vårdats

vid ett annat sjukhus kan få betala viss ersättning för utfört

arbete.

Ett uttryckligt förbud mot handel med organ är enligt

propositionen betydelsefullt. Därigenom görs det klart att

varken en levande människas kroppsliga integritet eller den

respekt som måste visas en avliden får göras till föremål för

köpslående. Enligt regeringens mening bidrar ett sådant

ställningstagande också till att stärka förtroendet för

transplantationsverksamheten.

I propositionen föreslås därför att den som med uppsåt och i

vinningssyfte tar, överlämnar eller förmedlar biologiskt

material från en levande eller avliden människa eller vävnad

från ett aborterat foster döms till böter eller fängelse i högst

två år. Till samma straff skall den dömas som med uppsåt

använder eller tar till vara sådant material för transplantation

eller annat ändamål trots insikt om att materialet tagits,

överlämnats, tagits emot eller förmedlats i vinningssyfte.

Bestämmelserna skall dock inte gälla blod, hår, modersmjölk och

tänder.

Motionerna

I motion So37 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär

att Socialstyrelsen får i uppgift att ha all tillsyn över

hantering av biologiskt material för transplantation enligt vad

i motionen anförts om att bevaka internationell handel med organ

samt att förutom sin tillsyn av hälso- och sjukvården även ha

tillsynsansvaret för hantering av biologiskt material som inte

sköts av hälso- och sjukvården (yrkande 1). Socialstyrelsen

har i uppgift att utöva tillsynen av den verksamhet som bedrivs

av personal inom den svenska hälso- och sjukvården. Det finns

emellertid aktörer utanför hälso- och sjukvården, t.ex. företag

som transporterar organ eller sådana som i privat regi samordnar

verksamheten. Motionärerna anser att Socialstyrelsens

tillsynsansvar bör vidgas till att omfatta all verksamhet som

har med transplantationer att göra.

Vidare yrkas i samma motion att riksdagen hos regeringen

begär förslag till ett enhetligt ersättningssystem för donatorer

enligt vad i motionen anförts om de från landsting till

landsting varierande ersättningsreglerna för donatorer

(yrkande 4). Motionärerna anser att en donator bör undantas

från att betala för sjukhusvistelse, slippa karensdag samt få

ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för

inkomstbortfall. I dag ankommer det på de olika

sjukvårdshuvudmännen att fatta beslut om landstinget skall svara

för inkomstbortfall och andra kostnader som en donator kan ha.

Enligt motionärerna varierar detta från landsting till

landsting. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med

förslag om enhetlig reglering av ersättningar till donatorer.

I motion So38 (kds) begärs tillkännagivande om vad i

motionen anförts om att förebygga varje framtida risk för köp

eller försäljning av organ från aborterade foster såväl inom som

utom Sverige (yrkande 15). Motionärerna anser att det är bra

att det införs ett förbud mot kommersiell hantering av mänskliga

organ. Det är etiskt helt oacceptabelt med handel av organ.

Godhetsprincipen måste ligga djupare än i materiella tillgångar.

Det får därför aldrig bli ett argument för människor i de rika

länderna att "köpa delar av kroppar" för pengar. Detta är en

princip som även fortsättningsvis med kraft måste försvaras.

Utskottets bedömning

Det är enligt utskottet mycket angeläget att införa ett förbud

mot kommersiell hantering av biologiskt material. Därmed görs

det helt klart att handel med organ inte godtas. Enligt

regeringens förslag skall förbudet omfatta alla former av

tagande, mottagande, överlämnande eller förmedling i

vinningssyfte av biologiskt material från levande eller avlidna

människor eller från aborterade foster. Det skall också

oberoende av vinning vara förbjudet att använda eller ta till

vara ett biologiskt material för att användas vid

transplantationer eller annat ändamål, med insikt om att

materialet varit föremål för en otillåten hantering. Ansvar

skall kunna utkrävas av alla som medverkar i användandet eller

tillvaratagandet. Utskottet tillstyrker förslaget till 15 § i

lagen om transplantation m.m. Motion So38 (kds) yrkande 15 är

enligt utskottet tillgodosedd och avstyrks.

Regeringen avser att till hösten förelägga riksdagen en

proposition om tillsynen över den offentliga och den privata

hälso- och sjukvården. Utskottet utgår från att även frågor om

de offentliga huvudmännens upphandling, kontroll och uppföljning

av verksamheter som lagts ut på entreprenad därvid kommer att

bli noga belysta. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka en

utvidgning av Socialstyrelsens tillsynsansvar som föreslås i

yrkande 1 i motion So37 (v). Motionen avstyrks i denna del.

I likhet med regeringen anser utskottet att någon erinran inte

kan riktas mot att en donator får ersättning för vissa

kostnader, t.ex. för resor och uppehälle och förlorad

arbetsförtjänst. Yrkande 4 i motion So37 (v) om enhetliga

ersättningssystem för donatorer avstyrks eftersom detta är en

fråga för sjukvårdshuvudmännen att ta ställning till.

Brott mot transplantationslagen i övrigt

I propositionen föreslås att uppsåtliga ingrepp på eller

tagande av biologiskt material från en levande eller avliden

människa och användande eller tillvaratagande av vävnad från ett

aborterat foster i strid med transplantationslagens bestämmelser

skall dömas till böter. Bestämmelsen motsvaras i viss mån av 12

§ i den nuvarande transplantationslagen men bestämmelsen har

utvidgats till att gälla användning av vävnad från aborterat

foster. Vidare har en annan straffskala införts.

I motion So36 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att

straffsatsen för 14 § i förslaget om lag till transplantation

skärps till att omfatta även fängelse i högst ett år (yrkande

3).

Utskottets bedömning

Som framhålls i propositionen tar straffbestämmelsen i 14 §

sikte på den som utför ett ingrepp för att ta organ eller annat

biologiskt material i strid med bestämmelserna i lagen. Om

underrättelseskyldighet och andra skyldigheter enligt lagen inte

fullgörs kan den som utför ingreppet fällas till ansvar enligt

denna paragraf. I vissa fall kan straff i stället ådömas enligt

bestämmelser i brottsbalken (BrB). Vid bristande samtycke från

levande givare kan ansvar enligt bestämmelserna i 3 kap. BrB om

brott mot liv och hälsa i stället komma i fråga. Som anförs i

propositionen får frågan om i ett visst fall straff skall

utdömas enligt dessa brottsbalksbestämmelser, enligt 16 kap. 10

§ BrB om brott mot griftefrid, andra bestämmelser i BrB eller

enligt lagen om transplantationer m.m., avgöras enligt allmänna

straffrättsliga konkurrensprinciper. Straffmaximum för brott mot

griftefrid har nyligen höjts till fängelse i två år (prop.

1992/93:141, bet. JuU16).

Utskottet vill också erinra om att läkare som utför en åtgärd

i strid med bestämmelserna i lagen om transplantation m.m. också

kan bli föremål för disciplinpåföljd m.m. enligt lagen

(1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens

område eller fråntas sin legitimation.

Utskottet anser att den av regeringen föreslagna straffskalan

i 14 § är väl avvägd med hänsyn till de gärningar som avses i

lagrummet.

Utskottet tillstyrker förslaget till 14 § lagen om

transplantation m.m. och avstyrker motion So36 (mp) yrkande 3.

Tidpunkten för transplantationslagens ikraftträdande m.m.

Transplantationslagen föreslås träda i kraft den 1 januari

1996.

I motion So35 (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförts om tidpunkten för lagens ikraftträdande

(yrkande 1). Motionärerna anser att det är angeläget att man

på alla sätt underlättar för dem som är negativa till

organdonationer att denna deras uppfattning blir känd. Det är

därför mycket angeläget att ett centralt register byggs upp och

att man på enklast möjliga sätt kan rapportera dit att man inte

önskar att ens organ får användas. Det är vidare angeläget att

information om den nya lagstiftningen och det nya registret når

alla medborgare. Mot denna bakgrund anser motionärerna att den

tid som är tänkt mellan riksdagens beslut i frågan och lagens

ikraftträdande är för kort. Motionärerna föreslår därför att

lagen träder i kraft ett år efter riksdagens beslut. Vidare vill

motionärerna understyrka vikten av att mycket omfattande

informationsåtgärder vidtas om de nya reglerna.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare framhållit det angelägna i att

information om den nya lagstiftningen hinner nå ut till

allmänheten och personalen inom hälso- och sjukvården, att ett

centralt donationsregister inrättas och att ett donationskort

införs och får stor spridning. Utskottet anser mot denna

bakgrund att tidpunkten för lagens ikraftträdande bör

senareläggas. Utskottet föreslår att den nya lagen träder i

kraft den 1 juli 1996.

Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till lag om

transplantation m.m.

Uppföljning och utvärdering av transplantationslagen

I motion So30 av Rigmor Ahlstedt (c) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförts om en noggrann uppföljning av lagstiftningen

vad gäller vävnad från aborterade foster. Att använda aborterade

foster för forskning och i medicinsk behandling innebär enligt

motionären etiska komplikationer. Hanteringen kan inte skiljas

från själva abortingreppet med dess kopplingar till

livsbegreppet. Förslagen i propositionen får inte leda fram

till att abortingreppet ändrar karaktär från att ha inneburit

ett avbrytande av en icke önskad graviditet till något

potentiellt nyttigt, där vävnadsmaterial blir åtråvärda för

forskningsändamål. Den nya lagen får inte innebära att man

senarelägger ingreppet för att få tillgång till optimalt

identifierbart cell- och vävnadsmaterial. Följderna av den nya

lagstiftningen måste därför noggrant följas.

I motion So38 (kds) hemställs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

utvärdering av transplantationslagen (yrkande 18). En

utvärdering av den nya transplantationslagen bör göras

förslagsvis om två år. Utvärderingen skall syfta till att

kartlägga bl.a. effekten av hur den nya lagen påverkar

människors egna aktiva beslut om organdonation. Vidare bör olika

informationsinsatser utvärderas, liksom hur den nya lagen

påverkat abortverksamheten och attityderna till denna

verksamhet. Det är även viktigt att kartlägga hur förslagen

påverkar forskningen, anser motionärerna. Av avgörande betydelse

för att uppnå målet med de nya förslagen inom

transplantionsverksamheten är vidare att tillämpningen ute i

verksamheterna analyseras. Slutligen bör det understrykas att

organisationsformen endast är ett medel för att nå ett visst mål

och att bedömningen av vilket medel som bäst uppfyller målen kan

variera. Denna aspekt måste därför tas med i utvärderingen.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i vad som sägs i motionerna So30 (c) och

So38 (kds) om vikten av att tranplantationslagens bestämmelser

om ingrepp för att ta till vara organ från avlidna människor för

transplantation eller annat medicinskt ändamål, liksom

bestämmelserna om användning av vävnad från ett aborterat

foster, noga följs upp och utvärderas.

Uppföljningen och utvärderingen bör syfta till att kartlägga

bl.a. effekterna av hur de nya bestämmelserna påverkar

människors beslut om organdonation.

Utskottet har tidigare framhållit att införandet av de nya

bestämmelserna om transplantation inte får påverka

abortverksamheten. Som utskottet också tidigare framhållit skall

användning av vävnad från aborterade foster vara neutral i

förhållande till abortverksamheten och inte i något avseende

påverka hur, när och varför abort sker. Detta bör uppmärksammas

vid uppföljningen och utvärderingen.

Utskottet vill samtidigt understryka det angelägna i att

utvecklingen av alternativa metoder till användning av

vävnad från aborterade foster fortsätter och noga följs så att

användning av fostervävnad kan minimeras.

Med det sagda får motionerna So30 (c) och So38 (kds) yrkande

18 anses tillgodosedda och avstyrks därför.

Obduktioner

Klinisk obduktion

I propositionen föreslås att en klinisk obduktion får

göras om det behövs för att fastställa orsaken till ett

dödsfall. Vidare föreslås att klinisk obduktion skall få göras

om det behövs för att vinna viktig kunskap om sjukdom som den

avlidne haft eller om verkan av behandling som den avlidne gått

igenom eller för att undersöka förekomsten av skador eller

sjukliga förändringar i den avlidnes kropp. Syftet med en

klinisk obduktion är, förutom att undersöka om den avlidne led

av någon sjukdom eller hade någon skada, att bidra till att

diagnostiken förbättras, att kunskapen om olika sjukdomar vidgas

och att dödsorsaksstatistiken blir tillförlitligare. Enligt

propositionen fyller de kliniska obduktionerna en viktig

funktion genom att de i väsentliga avseenden ger kunskaper som

inte kan fås på annat sätt. Sökandet efter kunskap om sjukdomars

orsaker och yttringar liksom strävandena att förbättra metoderna

att ställa en korrekt diagnos och utveckla nya

behandlingsmetoder är viktigt för sjukvården. Genom obduktion är

det möjligt att säkra och höja kvaliteten inom sjukvården.

Flera remissinstanser har betonat den kliniska obduktionens

betydelse för individ och samhälle och vikten av att antalet

kliniska obduktioner inte sjunker ytterligare.

Samtycke

Enligt nu gällande obduktionslag (1975:269) som reglerar

de kliniska obduktionerna får en sådan åtgärd göras om den

avlidne under sin livstid skriftligen medgett detta. Om något

sådant medgivande inte finns, får obduktion ändå göras om det

behövs för att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas

eller viktig upplysning erhållas om sjukdoms beskaffenhet. Är

dödsorsaken känd får obduktion inte ske om den avlidne eller

anhöriga till honom uttalat sig emot det eller åtgärden eljest

kan antas stå i strid med den avlidnes eller nära anhörigas

uppfattning.

Enligt propositionen bör utgångspunkten i samtyckesfrågan

vara att den enskilde själv skall bestämma om kroppen efter

döden skall få underkastas klinisk obduktion. Här gäller, liksom

i transplantationssammanhang, att det är angeläget att den

enskildes uppfattning kommer till klart och tydligt uttryck.

Helst bör detta ske skriftligen, men det kan också ske på annat

sätt, t.ex. genom samtal med närstående eller andra. I så fall

kommer dessa personer senare att kunna förmedla den avlidnes

uppfattning om det blir aktuellt med en obduktion. En

förutsättning för att den enskilde skall kunna ta ställning till

obduktion är att han eller hon har tillräcklig kunskap om vad en

obduktion innebär och vilka för- och nackdelar som kan finnas. I

propositionen framhålls därför vikten av att människor i

allmänhet får en klar bild av obduktionens stora betydelse för

hälso- och sjukvården och för oss alla som framtida patienter.

Ansvaret för att denna information når ut vilar främst på hälso-

och sjukvårdens huvudmän. Enligt propositionen skall obduktion

få göras om den avlidne skriftligen har medgett detta eller

uttalat sig för en sådan åtgärd eller om det av andra skäl finns

anledning att anta att obduktionen skulle vara i

överensstämmelse med den avlidnes inställning.

Vidare föreslås att obduktion för att fastställa dödsorsaken

skall få ske även utan sådant medgivande om det är av särskild

betydelse att dödsorsaken fastställs.

Beträffande frågan om närståendes inflytande sägs följande

i propositionen. När den avlidnes inställning är oklar bör

huvudregeln vara att klinisk obduktion -- för andra ändamål än

att fastställa dödsorsaken -- får göras om ingen som stått den

avlidne nära motsätter sig detta. För att denna vetorätt skall

kunna tillämpas bör det finnas en skyldighet att underrätta

närstående om en tilltänkt obduktion. En klinisk obduktion görs

i hög grad i de närståendes intresse. Syftet med obduktionen kan

vara att klargöra vilka sjukdomar och skador som den avlidne

har lidit av och att således kontrollera en eventuell diagnos.

De som stått den avlidne nära har också ett berättigat intresse

av att få svar på sina frågor om den avlidnes sjukdom och

orsakerna till sjukliga förändringar hos denne. Innan en läkare

inhämtar samtycke skall han först ha informerat de närstående om

obduktionens betydelse och konsekvenser. I de fall den avlidne

saknar närstående och inte skriftligen eller på annat sätt gett

uttryck för sin inställning får obduktion, i syfte att vinna

viktig kunskap om den avlidnes sjukdom eller för att undersöka

skador eller sjukliga förändringar i den avlidnes kropp, endast

göras om det finns särskilda skäl.

I motion So36 (mp) yrkas att riksdagen avslår 9 och 10 §§

i förslaget till lag om obduktion (yrkande 2). Motionärerna

anser att kliniska obduktioner endast skall få utföras i de fall

den avlidne lämnat samtycke till en sådan åtgärd.

I motion So416 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att

riksdagen i enlighet med vad i motionen anförs hos regeringen

begär att en utredning tillsätts som i samråd med medicinska,

juridiska och andra instanser låter fastställa orsakerna till

nedgången av den kliniska obduktionsfrekvensens konsekvenser för

forskning, statistik och sjukvårdsplanering. Enligt motionärerna

har antalet obduktioner minskat kraftigt. På många håll

obduceras mindre än en tredjedel av dem som avlider, vilket

innebär att obduktionsfrekvensen har halverats i jämförelse med

1970-talet. En rimligt hög obduktionsfrekvens är enligt

motionärerna nödvändig av många skäl t.ex. som kontrollstation

för den kliniska diagnostiken, för en tillförlitlig registrering

av dödsorsaker och cancerförekomst och inte minst som hjälp till

anhöriga. Obduktionen kan dessutom lämna viktiga bidrag till

förståelsen av sjukdomsprocessen och dess yttringar i kroppen.

En fortsatt minskning av antalet obduktioner vore därför enligt

motionärerna olyckligt.

Utskottets bedömning

Kliniska obduktioner görs i första hand för att dödsorsaken

skall kunna klarläggas samt diagnostik och behandling

utvärderas. Obduktioner ger värdefulla kunskaper som kan leda

till säkrare diagnostik och bättre behandling av sjukdomar. Som

framhålls i propositionen är det också ofta angeläget för de

anhöriga att få kunskap om den avlidnes sjukdom och orsaken till

dödsfallet. Enligt utskottets mening är det ett samhällsintresse

att obduktioner i vissa fall utförs. Samtidigt sätter respekten

för den dödes och de efterlevandes integritet gränser för

verksamheten. Utskottet anser att förslaget i propositionen är

väl avvägt. Utskottet tillstyrker förslaget till 6--11 §§ i

obduktionslagen och avstyrker motion So36 (mp) yrkande 2.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom kravet på en

utredning om orsakerna till nedgången i kliniska obduktioner och

dess konsekvenser. Motion So416 (v) avstyrks.

Rättsmedicinsk undersökning

I propositionen föreslås att rättsmedicinsk obduktion

eller rättsmedicinsk likbesiktning får göras om undersökningen

kan antas vara av betydelse för utredningen av ett dödsfall som

inträffat under sådana omständigheter att det inte skäligen kan

bortses från möjligheten att dödsfallet har samband med ett

brott, eller det kan misstänkas ha förekommit fel eller

försummelse inom hälso- och sjukvården. Rättsmedicinsk obduktion

eller rättsmedicinsk likbesiktning föreslås vidare få göras om

dödsfallet kan antas ha orsakats av yttre påverkan och

undersökningen behövs för att fastställa dödsorsaken eller vinna

upplysningar av särskild vikt för miljöskydd, arbetarskydd,

trafiksäkerhet eller annat liknande intresse. En rättsmedicinsk

obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning bör också enligt

förslaget få göras om det behövs för att fastställa en avlidens

identitet.

I samtliga dessa fall föreslås att en rättsmedicinsk

undersökning skall genomföras även om åtgärden strider mot den

avlidnes eller närståendes inställning. Rättsmedicinsk

undersökning skall göras i form av en rättsmedicinsk obduktion

om inte ändamålet kan tillgodoses genom rättsmedicinsk

likbesiktning.

Beslut om rättsmedicinsk undersökning efter gravsättning skall

enligt propositionen fattas av allmän domstol och i övriga fall

av polismyndighet. Även allmän domstol eller allmän åklagare får

besluta om rättsmedicinsk undersökning som görs för att

dödsfallet kan ha samband med brott.

Brottsutredning

I propositionen framhålls att rättsmedicinska obduktioner

fyller en grundläggande rättssäkerhetsfunktion. Beträffande

frågan i vilka fall sådana obduktioner skall få göras sägs i

propositionen bl.a. följande.

Enligt den praxis som för närvarande råder görs rättsmedicinsk

obduktion om brott kan misstänkas. Att brott "kan misstänkas"

betyder ungeför detsamma som att det kan antas att ett brott har

begåtts. Det finns då så många omständigheter som talar i den

riktningen att det framstår som mer sannolikt att ett brott har

begåtts än att det inte har det. Att brott inte kan uteslutas är

alltså otillräckligt enligt nuvarande praxis.

Enligt regeringens mening är det rimligt att tillåta

rättsmedicinsk obduktion även i situationer där övervägande skäl

talar för att brott inte ligger bakom dödsfallet men där det

ändå föreligger omständigheter som inger visst tvivel.

Regeringen föreslår därför att formuleringen "om man inte

skäligen kan bortse från att dödsfallet har samband med brott"

skall var förutsättning för rättsmedicinsk obduktion i

brottsutredningsfallen. Denna formulering ersätter då den

hittills enligt praxis tillämpade formuleringen om

brottsmisstanke.

Detta innebär en viss utvidgning av området för rättsmedicinsk

obduktion i brottsutredande syfte. Transplantationsutredningen

har i sitt betänkande pekat på uppgifter som visar att vissa

brottsliga gärningar, t.ex. våldsbrott, hittills kommit till

kännedom genom rättsmedicinska undersökningar som gjorts i annat

syfte. Denna typ av brott kommer med detta förslag att tillhöra

dem som kan bli föremål för rättsmedicinsk undersökning.

Som tidigare nämnts föreslås i propositionen att

rättsmedicinska undersökningar eller rättsmedicinska

likbesiktningar skall få genomföras, även om åtgärden strider

mot den avlidnes eller de närståendes inställning. Enligt

specialmotiveringen till lagförslaget sägs att intresset av att

genomföra dessa undersökningar är så starkt att den enskilde

inte kan medges någon bestämmanderätt. Det finns heller inte

någon skyldighet att underrätta de närstående om undersökningen.

Beslut och överklagande

Enligt kungörelsen (1973:710) får rättsmedicinsk obduktion

meddelas av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller

polismyndighet. I propositionen sägs att det i allmänhet är

polisen som blir kallad till platsen vid dödsfall när

rättsmedicinsk obduktion kan bli aktuell. Det är därför i

praktiken nästan undantagslöst polisen som beslutar om

rättsmedicinsk obduktion. Enligt regeringens förslag skall

beslut om rättsmedicinsk undersökning efter gravsättning fattas

av domstol. I övriga fall skall beslutet fattas av

polismyndighet. Allmän domstol eller allmän åklagare får också

besluta om rättsmedicinsk undersökning när ett dödsfall kan ha

samband med brott. Ett beslut om rättsmedicinsk obduktion eller

rättsmedicinsk likbesiktning skall inte få överklagas. I

specialmotiveringen till lagförslaget anförs att det är

angeläget att polisen och andra beslutande organ tillämpar

reglerna så att rättsmedicinsk undersökning alltid utförs när

detta är motiverat av rättssäkerhetsskäl. De lokala

polismyndigheterna får inte utveckla en praxis som är alltför

skiftande. En nära samverkan mellan polisen och den

rättsmedicinska professionen är nödvändig. Det kan t.ex. ofta

vara värdefullt att polisen konsulterar rättsmedicinsk expertis

även innan ett beslut fattas om att inte genomföra en

rättsmedicinsk undersökning, sägs det vidare i

specialmotiveringen.

Motionen

I motion So31 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas att

riksdagen beslutar att polisen vid polisanmälan om misstänkt

brott skall föranstalta om rättsmedicinsk undersökning i

enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna anser att

det är positivt att krav på behov av rättsmedicinsk obduktion

tydliggörs. Lagförslaget innehåller dock inte någon reglering av

polisens skyldighet att föranstalta om någon form av

rättsmedicinsk undersökning vid onaturliga dödsfall. Det är

enligt motionärerna viktigt att polisen utnyttjar möjligheten

att begära rättsmedicinsk undersökning om brott misstänks.

Därför bör denna skyldighet lagregleras.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till 12--20 §§ i

förslaget till obduktionslag. Förslaget innebär en viss

utvidgning av området för rättsmedicinsk obduktion i

brottsutredande syfte. I motion So31 (m) föreslås att polisen

skall vara skyldig att föranstalta om rättsmedicinsk obduktion

vid en polisanmälan. Som anförs i propositionen är det angeläget

att polisen tillämpar reglerna så att rättsmedicinsk

undersökning alltid utförs när detta är motiverat av

rättssäkerhetsskäl. En nära samverkan mellan polisen och den

rättsmedicinska professionen är nödvändig. Det är t.ex.

angeläget att polisen konsulterar rättsmedicinsk expertis före

ett beslut att inte föranstalta om rättsmedicinsk undersökning

efter anmälan från läkare. Utskottet utgår från att regeringen

noga följer denna fråga, bl.a. de lokala polismyndigheternas

praxis, och återkommer till riksdagen om det behövs. Motionen är

tillgodosedd och kan därmed avstyrkas.

Brott mot bestämmelserna i obduktionslagen

I propositionen föreslås att ingrepp på en avliden människa i

strid med lagen skall straffbeläggas med böter. För att

gärningen skall vara straffbar krävs att ingreppet utförs med

uppsåt. Straffbestämmelsen tar i första hand sikte på sådana

situationer då en obduktion eller annat ingrepp i en avlidens

kropp utförs utan att föreskriven underrättelse har skett till

närstående. En obduktion m.m. som av andra skäl genomförs i

strid med denna lag eller utan att förutsättningarna härför är

för handen kan ofta vara straffbar som brott mot griftefrid

enligt 16 kap. 10 § BrB, sägs det i propositionen. Vidare sägs

att en läkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör

vad som åligger honom eller henne ibland kan bli föremål för

disciplinpåföljd m.m. enligt lagen (1994:954) om

disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område.

Disciplinpåföljd kan dock inte åläggas någon för brister när det

gäller omhändertagande av avlidna patienter (3 och 4 §§

disciplinpåföljdslagen jämförd med 4 § åliggandelagen).

Straffbestämmelsen ersätter således det disciplinära

förfarandet.

I motion So36 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att

straffsatsen skall skärpas till att även omfatta fängelse i

högst ett år (yrkande 4).

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker 25 § i förslaget till lag om

obduktion m.m. och avstyrker motion So36 (mp) i denna del.

Förslaget till obduktionslag i övrigt

Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till lag om

obduktion m.m. med den ändringen att lagen föreslås träda i

kraft den 1 juli 1996.

Fortsatta medicinska åtgärder efter dödens inträde

Regeringen anser i likhet med

Transplantationsutredningen och förarbetena till lagen

(1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död att

åtgärder för att på konstlad väg upprätthålla cirkulationen hos

en avliden endast bör få förekomma när det kan ha stor betydelse

för andra människors liv och hälsa. Detta bör enligt

propositionen klargöras genom att en regel införs i lagen om

bestämmande om människans död som innebär att medicinska

insatser efter döden endast får fortsätta om det behövs för att

bevara organ i avvaktan på transplantationsingrepp eller för att

rädda livet på ett livsdugligt foster. Detta innebär att det

blir förbjudet att av andra skäl fortsätta de medicinska

åtgärderna, sägs det vidare. Insatserna får inte pågå längre tid

än 24 timmar om det inte finns synnerliga skäl. Synnerliga skäl

kan, enligt propositionen, föreligga om ett kortare

överskridande av tidsfristen gör det möjligt att i ett konkret

fall rädda ett människoliv.

I motion So34 (fp) yrkas att riksdagen avslår förslaget om

att medicinska insatser efter döden får pågå i 24 timmar

(yrkande 5). Motionärerna anför att frågor om liv och död är

djupt existentiella och inte enbart sakligt medicinska. En

värdemätare på en kultur och ett samhälle sägs ofta vara hur de

tar hand om sina döda. Inför döden och de döda avslöjas vilken

människosyn som råder i samhället. Enligt motionärerna är

förslaget om 24 timmars tidsgräns inte förenligt med respekten

för en död människa, och de avvisar därför regeringens förslag

om att åtgärder för syresättning och cirkulation får fortsätta

24 timmar efter att döden konstaterats, dvs. när hjärnans

funktioner har fallit bort.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens inställning att medicinska

insatser efter döden endast skall få fortsättas i avvaktan på

ingrepp för transplantationsändamål eller för att rädda livet på

ett livsdugligt foster. Insatserna skall dock inte få pågå

längre tid än 24 timmar om det inte finns synnerliga skäl.

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag med den ändringen

att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1996. Utskottet

avstyrker motion So34 (fp) yrkande 5.

Förslag till lag om ändring i begravningslagen

Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i

begravningslagen (1990:1144) med den ändringen att lagen skall

träda i kraft den 1 juli 1996.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avlidna donatorer

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So32 yrkande 1,

1994/95:So34 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:So36 yrkande 1 antar

3 och 4 §§ i regeringens förslag till lag om transplantation

m.m.,

res. 1 (mp)

2. beträffande levande donatorer

att riksdagen antar 5--8 §§ i förslaget till lag om

transplantation m.m.,

3. beträffande s.k. mindre ingrepp

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So35 yrkande 2 och

1994/95:So37 yrkande 3,

4. beträffande vävnad från aborterat foster

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1994/95:So38 yrkandena 7--14 och 16 samt med avslag på motion

1994/95:So34 yrkande 3 antar 11 och 12 §§ i regeringens förslag

till lag om transplantation m.m. med den ändringen att

paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

5. beträffande samvetsklausul

att riksdagen avslår motion 1994/95:So38 yrkande 17,

res. 2 (kds)

6. beträffande registrering och donationskort

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So38 yrkandena 3

och 4 och med avslag på motionerna 1994/95:So34 yrkande 4 och

1994/95:So38 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande information och utbildning

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So32 yrkande 2,

1994/95:So33, 1994/95:So37 yrkande 2 och 1994/95:So38 yrkandena

1 och 2,

8. beräffande medelsanvisningen till information om

organdonation, m.m.

att riksdagen till Information om organdonation, m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på

10 000 000 kr,

9. beträffande förbud mot kommersialisering

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So37 yrkandena

1 och 4 och 1994/95:So38 yrkande 15 antar 15--16 §§ i

regeringens förslag till lag om transplantation m.m.,

10. beträffande brott mot transplantationslagen i övrigt

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So36 yrkande 3

antar 14 § i regeringens förslag till lag om transplantation

m.m.,

res. 3 (mp)

11. beträffande transplantationslagens ikraftträdande

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So35 yrkande 1

antar ikraftträdandebestämmelsen i förslaget till lag om

transplantation m.m. med den ändringen att tidpunkten för

ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1996,

12. beträffande förslaget till lag om transplantation m.m. i

övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

transplantation m.m. i den mån det inte omfattas av vad

utskottet hemställt under tidigare moment,

13. beträffande uppföljning och utvärdering

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So30 och 1994/95:So38

yrkande 18,

14. beträffande klinisk obduktion

att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So36 yrkande 2

och 1994/95:So416 antar 6--11 §§ i regeringens förslag till lag

om obduktion m.m.,

15. beträffande rättsmedicinsk undersökning

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So31 antar 12--20

§§ i regeringens förslag till lag om obduktion m.m.,

16. beträffande brott mot bestämmelserna i obduktionslagen

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So36 yrkande 4

antar 25 § i regeringens förslag till lag om obduktion m.m.,

res. 4 (mp)

17. beträffande förslaget till obduktionslag i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om obduktion

m.m., i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt

under tidigare moment, med den ändringen att tidpunkten för

ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1996,

18. beträffande fortsatta medicinska åtgärder

att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So34 yrkande 5

antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:269)

om kriterier för bestämmande av människans död med den ändringen

att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1996,

19. beträffande förslaget till lag om ändring i

begravningslagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

begravningslagen (1990:1144) med den ändringen att tidpunkten

för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1996.

Stockholm den 18 maj 1995

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit:

Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s),

Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m),

Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson

(s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s),

Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m),

Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kds).

Reservationer

1. Avlidna donatorer (mom. 1)

Thomas Julin (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med

"För att" och på s. 13 slutar med "yrkande 1" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att en tydlig åtskillnad måste göras mellan

transplantationslagens syfte att reglera under vilka

förutsättningar ingrepp får göras och hur en god tillgång på

organ för transplantationsändamål kan försäkras. Utskottet anser

inte att det är lagstiftarens uppgift att säkra tillgång på

organ genom att utgå från antagandet att en allmänt välvillig

inställning till organdonation också gäller den egna kroppen.

För att organ från en avliden människa skall få tas i anspråk

för transplantationsändamål anser utskottet att den avlidne

skriftligen skall ha medgett detta, på annat sätt uttalat sig

för ett sådant ingrepp eller att det av andra skäl finns grundad

anledning att anta att ingreppet skulle vara i överensstämmelse

med den avlidnes uppfattning.

I de fall det råder oklarhet om den avlidnes inställning kan

man, enligt utskottets mening, inte utgå från att den avlidne

varit vare sig positivt eller negativt inställd till

organdonation. Ingrepp skall i sådant fall få göras om inte

någon närstående motsätter sig det. Utskottet vill understryka

vikten av att de närstående skall underrättas om sin vetorätt,

dvs. om det tilltänka ingreppet och rätten att förbjuda det. De

underrättade skall ges skäligt rådrum att ta ställning till

ingreppet. Vidare anser utskottet att om ingen anhörig finns och

om den avlidnes inställning är oklar skall ingrepp inte få ske.

Med bifall till motion So36 (mp) yrkande 1 och med anledning

av motionerna So32 (m) yrkande 1 och So34 (fp) yrkandena 1 och 2

avstyrker utskottet förslaget till 4 § i lagen om

transplantation m.m. Utskottet föreslår att förslaget till 3 § i

samma lag ändras på sätt som framgår av bilaga 3.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande avlidna donatorer

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So36

yrkande 1 och med anledning av motionerna 1994/95:So32 yrkande 1

och 1994/95:So34 yrkandena 1 och 2

dels avslår regeringens förslag till 4 § i lag om

transplantation m.m.,

dels antar det av reservanten i bilaga 3 framlagda

förslaget till 3 § i förslaget till lag om transplantation m.m.,

2. Samvetsklausul (mom. 5)

Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 20 som börjar med

"Frågan om " och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör det i lagen införas en

bestämmelse, en samvetsklausul, som ger personal inom hälso- och

sjukvården möjlighet att avstå från deltagande i forskning och

transplantationsverksamhet där vävnad från aborterat foster

används. Sverige är, enligt uppgift, i dag det enda land i

Västeuropa som inte har en lagfäst samvetsklausul för

vårdpersonal. Utskottet vill också erinra om att det i

Europakonventionen stadgas att envar har rätt till

samvetsfrihet. Regeringen bör därför snarast återkomma till

riksdagen med lagförslag om en samvetsklausul.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande samvetsklausul

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So38

yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Brott mot transplantationslagen i övrigt (mom. 10)

Thomas Julin (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med

"Som framhålls" och på s. 29 slutar med "(mp) yrkande 3" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att fängelse bör införas i straffskalan för

brott enligt 14 § i förslaget till lag om transplantation m.m.

Utskottet föreslår med anledning av propositionen och motion

So36 yrkande 3 att 14 § i förslaget till lag om transplantation

m.m. ändras på sätt som framgår av bilaga 3.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande brott mot transplantationslagen i

övrigt

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1994/95:So36 yrkande 3 antar 14 § i regeringens förslag till lag

om transplantation m.m. med den ändringen att paragrafen

erhåller i bilaga 3 som Reservantens förslag betecknade

lydelse,

4. Brott mot bestämmelserna i obduktionslagen

(mom. 16)

Thomas Julin (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 36 som börjar med

"Utskottet tillstyrker" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att fängelse bör införas i straffskalan för

brott enligt 25 § i förslaget till lag om obduktion m.m.

Utskottet föreslår med anledning av propositionen och motion

So36 yrkande 4 att 25 § i förslaget till lag om obduktion m.m.

ändras på sätt som framgår av bilaga 4.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa

16. beträffande brott mot bestämmelserna i

obduktionslagen

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1994/95:So36 yrkande 4 antar 25 § i regeringens förslag till lag

om obduktion m.m. med den ändringen att paragrafen erhåller i

bilaga 4 som Reservantens förslag betecknade lydelse.

I propositionen framlagda lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till

lag om transplantation m.m.

Bilaga 2

Regeringens förslag

Utskottets förslag

11 §

Vävnad från ett aborterat foster får användas endast för

medicinska ändamål. För att sådant material skall få tas till

vara fordras att den kvinna som burit fostret samtycker till

åtgärden. Innan samtycke inhämtas skall kvinnan ha informerats

om åtgärden och den tilltänkta användningen.

Vävnad får tas till vara Vävnad får tas till vara

enligt första stycket enligt första stycket

endast med Socialstyrelsens endast med Socialstyrelsens

tillstånd. Sådant tillstånd. Sådant

tillstånd får lämnas tillstånd får lämnas

endast om det finns endast om det finns synnerliga

särskilda skäl. skäl.

12 §

Beslut om ingrepp enligt denna Beslut om ingrepp enligt denna

lag fattas vid sådana lag fattas vid sådana

enheter som avses i 14 § enheter som avses i 14 §

hälso- och hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) sjukvårdslagen (1982:763)

av chefsöverläkaren av chefsöverläkaren

eller den till vilken eller den till vilken

chefsöverläkaren enligt chefsöverläkaren enligt

andra stycket nämnda andra stycket nämnda

paragraf uppdragit att besluta paragraf uppdragit att besluta

och vid andra enheter av den och vid andra enheter av den

läkare som är medicinskt läkare som är medicinskt

ansvarig för verksamheten. ansvarig för verksamheten.

Sådant beslut får inte Sådant beslut får inte

fattas av en läkare som fattas av en läkare som

ansvarar för vården av ansvarar för vården av

den person till vilken en den person till vilken en

transplantation skall ske transplantation skall ske

eller som skall använda det eller som skall använda det

biologiska materialet för biologiska materialet för

annat medicinskt annat medicinskt

ändamål. ändamål. Beslut om

användning av

fostervävnad från

aborterat foster för

transplantation eller annat

medicinskt ändamål

får inte fattas av en

läkare som utför aborten

eller bestämmer tid och

metod för denna.

Att vissa beslut enligt denna lag inte får fattas utan

Socialstyrelsens tillstånd föreskrivs i 8, 9 och 11 §§.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

föreskriva att annan hälso- och sjukvårdspersonal än läkare får

fullgöra uppgifter som läkare har enligt denna lag.

Av reservanten föreslagen ändring i regeringens förslag till

lag om transplantation m.m.

Bilaga 3

Regeringens förslag

Reservantens förslag

3 §

Biologiskt material avsett Ingrepp för att ta

för transplantation eller biologiskt material avsett

annat medicinskt ändamål för transplantation eller

får tas från en avliden annat medicinskt ändamål

människa om denne har får göras på en

medgett det eller det på avliden människa om denna

annat sätt kan utredas att under sin livstid skriftligen

åtgärden skulle stå i har medgett detta, om han har

överensstämmelse med den uttalat sig för ett

avlidnes inställning. sådan ingrepp eller om det

av andra skäl finns grundad

I annat fall än som avses i anledning att anta att

första stycket får ingreppet skulle vara i

biologiskt material tas, om överensstämmelse med den

inte den avlidne har avlidnes inställning.

skriftligen motsatt sig ett

sådant ingrepp eller Om det råder oklarhet om

uttalat sig mot det eller det den avlidnes inställning,

av annat skäl finns får ingrepp göras om

anledning att anta att inte någon närstående

ingreppet skulle strida mot motsätter sig det. Ingrepp

den avlidnes inställning. får dock inte företas

förrän någon

Är uppgifterna om den närstående

avlidnes inställning underrättats om sin

motstridiga eller finns det vetorätt. Finns inte

annars särskilda skäl någon närstående

mot ingreppet, får detta får ingrepp inte ske.

inte genomföras.

14 §

Den som med uppsåt utför Den som med uppsåt utför

ingrepp på eller tar ingrepp på eller tar

biologiskt material från en biologiskt material från en

levande eller avliden levande eller avliden

människa eller använder människa eller använder

eller tar till vara vävnad eller tar till vara vävnad

från ett aborterat foster i från ett aborterat foster i

strid med denna lag döms strid med denna lag döms

till böter. till böter eller

fängelse i högst ett

år.

Av reservanten föreslagen ändring i regeringens förslag till

lag om obduktion m.m.

Bilaga 4

Regeringens förslag

Reservantens förslag

25 §

Den som med uppsåt utför Den som med uppsåt utför

ingrepp på en avliden ingrepp på en avliden

människa i strid med denna människa i strid med denna

lag döms till böter. lag döms till böter

eller fängelse i högst

ett år.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionerna 3

Motionerna 3

Motioner väckta med anledning av proposition 148 3

Motion väckt under allmänna motionstiden 1995 6

Utskottet 6

Beredningen av ärendet i utskottet 6

Transplantationer 7

Ingrepp för att ta vävnad för transplantation och andra

medicinska ändamål 7

Avlidna som donatorer 7

Utskottets bedömning 11

Levande donatorer 13

Utskottets bedömning 13

Mindre ingrepp 14

Utskottets bedömning 14

Vävnad från aborterat foster 15

Utskottets bedömning 19

Registrering och donationskort 20

Utskottets bedömning 21

Information och utbildning 23

Utskottets bedömning 24

Anslag till information om organdonation, m.m. 26

Förbud mot kommersialisering 26

Utskottets bedömning 28

Brott mot transplantationslagen i övrigt 28

Utskottets bedömning 28

Tidpunkten för transplantationslagens ikraftträdande

m.m. 29

Utskottets bedömning 29

Uppföljning och utvärdering av transplantationslagen 30

Utskottets bedömning 30

Obduktioner 31

Klinisk obduktion 31

Utskottets bedömning 33

Rättsmedicinsk undersökning 33

Utskottets bedömning35

Brott mot bestämmelserna i obduktionslagen 35

Utskottets bedömning36

Förslaget till obduktionslag i övrigt36

Fortsatta medicinska åtgärder efter dödens inträde36

Utskottets bedömning36

Förslag till lag om ändring i begravningslagen 37

Hemställan 37

Reservationer 39

Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 42

Bilaga 2 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens

förslag till lag om transplantation m.m. 52

Bilaga 3 Av reservanten föreslagen ändring i regeringens

förslag till lag om transplantation m.m. 53

Bilaga 4 Av reservanten föreslagen ändring i regeringens

förslag till lag om obduktion m.m. 54