Bet. 1994/95:SoU25

Socialutskottets betänkande

1994/95:SOU25

Handikappfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1994/95

SoU25

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett trettiotal motionsyrkanden från

den allmänna motionstiden 1995 om olika handikappfrågor, bl.a.

om utgångspunkten för handikappolitiken och arbetslivets

tillgänglighet för funktionshindrade. Utskottet avstyrker

samtliga motioner bl.a. med hänvisning till det beredningsarbete

som pågår i regeringskansliet med anledning av

Handikapputredningens slutbetänkande.

Till betänkandet har fogats 11 reservationer.

Motioner

1994/95:So210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utgångspunkterna för handikappolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en hjälpmedelsgaranti,

6. att riksdagen hos regeringen begär utredning om

erfarenheterna av den amerikanska Americans with Disabilities

Act (ADA) i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär utredning om ansvars-

och finansieringsprincipen i enlighet med vad som anförts i

motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de handikappade och Europeiska unionen.

1994/95:So211 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att personliga assistenter också samtidigt

skall kunna vara anställda inom hemtjänsten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kommunens ansvar klargörs när det

gäller anställande av personliga assistenter där kommunen skall

vara arbetsgivare.

1994/95:So214 av My Persson och Margareta E Nordenvall (m)

vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att små väl fungerande vårdhem skall

få vara kvar som ett av många boendealternativ i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1994/95:So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Handikapputredningens förslag,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hjälpmedel.

1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om dubbelhandikappade och svårt

utvecklingsstörda,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ensamarbetandes situation.

1994/95:So229 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att Handikappinstitutet gör en

översyn av hjälpmedelsförsörjningen enligt vad i motionen

anförts.

1994/95:So235 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till en riksnorm för

färdtjänsten enligt vad i motionen anförts om ökade möjligheter

för människor att leva ett oberoende liv.

1994/95:So236 av Bengt Lindqvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om uppföljningen av Handikapputredningens

slutbetänkande.

1994/95:So237 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen fattar beslut om att avvecklingen av vårdhem för

personer med utvecklingsstörning skall vara avslutad före den 1

januari 1998.

1994/95:So245 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att också personer över 65 år bör få rätt

till personlig assistent,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjlighet till integrerat högkostnadsskydd

för personer med handikapp,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om attitydförändring gentemot personer med

funktionshinder.

1994/95:So249 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av ett förtydligande av lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade.

1994/95:So255 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om samverkan inom EU för att utveckla metoder

för stöd till människor med kommunikationshandikapp.

1994/95:So258 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lagstiftningen mot diskriminering av

personer med funktionshinder.

1994/95:So275 av Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett nationellt centrum för kunskap om

kommunikationshandikapp.

1994/95:So287 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att aktivt delta i EU:s

handikappforskning och standardarbete samt verka för att EU:s

terminal- och upphandlingsdirektiv modifieras vad avser

telefonautomater och handikapphjälpmedel.

1994/95:So291 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att samhället snabbare skall

kunna tillgodogöra sig nya forskningsresultat och

specialpedagogiska kunskaper om den autistiska handikappgruppen.

1994/95:So294 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en genomförandeplan av

Handikapputredningens förslag,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Handikapputredningens förslag till ny

lagstiftning om arbetslivets tillgänglighet för

funktionshindrade.

1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att ge

sysselsättningsgaranti till psykiskt handikappade enligt vad i

motionen anförts om behovet av sysselsättning för denna grupp.

1994/95:K216 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om

arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införandet

av sanktioner i brottsbalken vid diskriminering av

funktionshindrade i näringsverksamhet,

8. att riksdagen beslutar att vid finansieringen av dessa

åtgärder skall ansvarsfinansieringsprincipen tillämpas.

1994/95:A289 av Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en lag om arbetslivets

tillgänglighet och att främjandelagen i avvaktan på detta skall

gälla.

Ärendets beredning i riksdagen

Biträdande statssekreterare Ann-Christin Tauberman,

Socialdepartementet, och Åse Lidbeck, minister för sociala

frågor vid Sveriges ständiga representation i Bryssel, och

ytterligare några tjänstemän från Socialdepartementet

informerade utskottet om EU-arbetet bl.a. inom handikappområdet

vid ett sammanträde den 29 mars 1995.

Handikappombudsmannen och Handikappförbundens samarbetsorgan

har vid sammanträde med utskottet lämnat synpunkter.

Utskottet

Utgångspunkter för handikappolitiken

I motion So210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om utgångspunkterna

för handikappolitiken (yrkande 1). Motionärerna anser att

samhällets insatser för människors välfärd skall prioriteras för

dem som har det svårast. De svagaste, inte de röststarkaste,

skall stå i centrum för välfärdspolitiken. Stödet till fysiskt

och psykiskt handikappade skall vara mångsidigt och anpassas

till de handikappades förutsättningar. Det skall ge de

handikappade valfrihet och goda möjligheter att påverka sin

situation, t.ex. genom att de själva får fatta beslut om att

anställa vårdpersonal och välja organisationsformer. Vidare

pekas på vikten av att den yttre och inre miljön anpassas, att

hjälpmedel utnyttjas effektivt och att de handikappade så långt

det är möjligt får arbeta på den reguljära arbetsmarknaden. Det

offentliga måste, enligt motionärerna, ta ett särskilt ansvar

för gravt handikappade. Motionärerna anser att frivilligt

socialt arbete med handikappade skall uppmuntras och stödjas.

Medmänniskors personliga engagemang gör den handikappades liv

rikare och ökar hans trygghet, heter det. Det offentligas

insatser får aldrig bli en ersättning för medmänskligt

engagemang enligt motionärerna.

I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om dubbelhandikappade och svårt

utvecklingsstörda (yrkande 4). De dubbelhandikappade och

svårt utvecklingsstörda som är vårt samhälles allra svagaste och

mest utsatta grupper skall uppmärksammas speciellt, anförs det.

I budgetpropositionen anförs att utgångspunkten för

handikappolitiken är uppfattningen om alla människors lika värde

och lika rätt. Innebörden av detta är att personer med

funktionshinder skall beredas möjligheter att som andra vara med

i samhällsgemenskapen och delta i olika aktiviteter, heter det.

Strävan är att personer med funktionshinder -- precis som andra

medborgare -- skall ges möjligheter att få god utbildning, ha

ett förvärvsarbete och ett tryggt och värdigt boende, delta i

olika fritids- och kulturaktiviteter osv. Målet för

handikappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet.

Staten, kommunerna och landstingen är ytterst ansvariga för att

de handikappolitiska målen förverkligas enligt propositionen.

Under senare årtionden har levnadsvillkoren för personer med

funktionshinder successivt förbättrats. En grundläggande

förutsättning för detta har, enligt propositionen, varit

utvecklingen av en generell välfärdspolitik. Den generella

välfärdspolitiken, i kombination med särskilt riktade

handikappolitiska insatser och åtgärder för en ökad

tillgänglighet, kommer även fortsättningsvis att utgöra

grundstenarna i handikappolitiken enligt propositionen.

I propositionen framhålls att tyngdpunkten i senare års

reforminsatser inom handikappområdet har legat på att förbättra

och utveckla det individuella stödet till personer med

funktionshinder. Under de kommande åren måste även frågor om

tillgängligheten i miljöer och olika verksamheter ges ökad

uppmärksamhet, heter det. Regeringen har därför i årets

regeringsförklaring uttalat att åtgärder skall vidtas för att

öka tillgängligheten för funktionshindrade personer. De förslag

som lämnades i Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle

för alla (SOU 1992:52) är en viktig utgångspunkt för regeringen

i detta arbete, anförs det.

Utskottets bedömning

Utgångspunkten för handikappolitiken är, enligt utskottet,

alla människors lika värde och lika rätt. Utskottet delar

inställningen i budgetpropositionen att en generell

välfärdspolitik, särskilt inriktade handikappinsatser och

åtgärder för att uppnå ökad tillgänglighet i samhället även

fortsättningsvis skall utgöra grundstenarna i handikappolitiken.

Tyngdpunkten i de senaste årens reforminsatser har legat på att

förbättra och utveckla det individuella stödet till personer med

funktionshinder. Den funktionshindrade har härvid givits stort

inflytande över utformningen av insatserna. Utskottet delar

vidare regeringens uppfattning att ökad uppmärksamhet nu måste

ägnas åt frågor om olika miljöers och verksamheters

tillgänglighet för funktionshindrade. Handikapputredningens

slutbetänkande utgör härvid ett viktigt underlag i det fortsatta

arbetet. Motionerna So210 (m) yrkande 1 och So224 (mp) yrkande 4

avstyrks.

Handikapputredningens slutbetänkande

I åtta motioner förs fram olika förslag beträffande

Handikapputredningens slutbetänkande.

I motion So236 av Bengt Lindqvist m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om uppföljning av

Handikapputredningens slutbetänkande. Motionärerna framhåller

att det är utomordentligt viktigt att regeringen omedelbart

inleder uppföljningen av Handikapputredningens slutbetänkande,

att en plan för uppföljning upprättas och att beslut fattas inom

regeringen om hur arbetet skall samordnas. Enligt

Handikapputredningens förslag skall ansvaret för

tillgängligheten i samhället normaliseras. Den som har ansvaret

för ett utbud, en verksamhet eller en aktivitet som vänder sig

till allmänheten, skall också ha ansvaret för att verksamheten

blir tillgänglig. Även kostnaderna för tillgänglighetsåtgärderna

bör normaliseras och täckas inom budgeten för den aktuella

verksamheten. Utredningen tar också upp frågan om hur samhället

bör se på underlåtenhet att vidta nödvändiga

tillgänglighetsåtgärder och föreslår en allmänt inriktad lag mot

olaga diskriminering på handikappområdet.

I motion So258 av Maud Björnemalm m.fl. (s) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lagstiftning mot diskriminering av personer

med funktionshinder. Motionärerna anför att målet om full

delaktighet bara kan nås genom en lagstiftning mot

diskriminering av personer med funktionshinder. En lagstiftning

skulle tvinga den som driver service eller verksamhet som vänder

sig till allmänheten att göra denna tillgänglig även för

personer med funktionshinder. Lagstiftningen bör också, enligt

motionärerna, föreskriva tillämpning av ansvars- och

finansieringsprincipen, dvs. kostnaderna för att göra en

verksamhet tillgänglig skall läggas på hela den aktuella

verksamheten.

I motion A289 av Bo Nilsson och Bengt Kronblad (båda s)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en lag om arbetslivets

tillgänglighet och att främjandelagen i avvaktan på detta skall

gälla (yrkande 5). Motionärerna anför att

Handikapputredningen i sitt slutbetänkande föreslog en lag mot

diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet. Denna lag

behövs, enligt motionärerna, för att inte attityden till

funktionshindrades rätt till arbete skall hårdna. Motionärerna

anför att lagen om anställningsfrämjande åtgärder är föremål för

översyn och att arbetsrättsutredningens slutbetänkande kan

förmodas innehålla förslag på att främjandelagen urholkas. Detta

kan leda till att främjandelagens andemening försvinner och att

det i sin tur leder till ökad utslagning av funktionshindrade

från arbetsmarknaden.

I motion So210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär utredning om erfarenheterna av

den amerikanska Americans with Disabilities Act (ADA) (yrkande

6). Handikapputredningen berörde i sitt slutbetänkande den

amerikanska lagstiftningen, men någon analys gjordes inte då det

var för tidigt att analysera effekterna av lagen. Lagen trädde i

kraft den 1 juli 1990. Motionärerna pekar på att det nu gått ett

antal år och att detta gör att det finns anledning att se på

effekterna. Även inrättandet av en Handikappombudsman (HO)

motiverar detta, då HO har delvis samma uppgift som ADA, dvs.

att bevaka att handikappade inte diskrimineras.

I motionen yrkas vidare att riksdagen hos regeringen begär

utredning om ansvars- och finansieringsprincipen (yrkande

7). Motionärerna anser att ansvars- och finansieringsprincipen

bör studeras i detalj.

I motion So294 av Rune Backlund m.fl. (c) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en genomförandeplan för

Handikapputredningens förslag (yrkande 2). Motionärerna

framhåller att sedan ett år tillbaka finns LSS-lagen och att det

nu är dags för nästa steg: att genomföra Handikapputredningens

förslag om generella insatser i syfte att göra samhällets olika

sektorer tillgängliga för alla. Handikapputredningens förslag

bygger på att varje sektor i samhället, privat som offentlig,

får ansvar enligt lag för att sektorns utbud av service

och/eller tjänster blir tillgängliga för funktionshindrade på

ett likvärdigt sätt som för andra invånare. Motionärerna anser

att ett allmänt förbud mot diskriminering av funktionshindrade

bör införas i grundlagen. Detta skulle innebära att

funktionshindrade inte får missgynnas i lag eller annan

föreskrift. Regeringen måste ta ett helhetsgrepp och utarbeta en

plan för genomförandet både av lagförslagen och övriga förslag

i Handikapputredningens slutbetänkande.

I motionen yrkas även att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om

Handikapputredningens förslag till ny lagstiftning om

arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade (yrkande

10). Motionärerna framhåller att det är angeläget att öppna

vägar till arbetslivet för människor med funktionshinder för att

uppnå målet om full delaktighet och jämlikhet. I dagens unikt

svåra arbetsmarknadsläge är det av särskilt stor betydelse att

Handikapputredningens förslag om en ny lagstiftning om

arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade fullföljs.

I motion So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om Handikapputredningens förslag (yrkande

1).

Motionärerna pekar på att Handikapputredningens individinriktade

del -- lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade --

genomförts av den borgerliga regeringen. Nu återstår

Handikapputredningens slutbetänkande som innehåller en rad

samhällsinriktade förslag, vilka syftar till att göra samhället

tillgängligt för människor med funktionshinder. Förslagen

grundar sig på den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen,

vilket innebär att det inte är samhället som skall stå för alla

handikappanpassningskostnader. Motionärerna anser att regeringen

måste återkomma till riksdagen med en redovisning av vad

regeringen avser att göra med Handikapputredningens förslag.

I motion K216 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om

arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade (yrkande

2) och införandet av sanktioner i brottsbalken vid

diskriminering av funktionshindrade i näringsverksamhet

(yrkande 6). Vidare yrkas att riksdagen beslutar att vid

finansieringen av Handikapputredningens förslag skall

ansvarsfinansieringsprincipen tillämpas (yrkande 8).

Motionärerna anför att många unga människor går direkt från

skola till förtidspension och aldrig får en verklig möjlighet

att komma in i samhället. Handikapputredningen visade att

arbetslösheten bland personer med omfattande funktionshinder var

så hög som 60--65 %. SCB har visat liknande siffror.

Motionärerna anser att datoriseringen av arbetslivet och en

alltmer förfinad teknik som gör datorerna tillgängliga som

hjälpmedel och instrument för funktionshindrade borde ha lett

till att fler kunnat beredas arbete. Detta har inte skett trots

framgångsrika projekt. Arbetsgivarna väljer att anställa

personer utan funktionshinder, anförs det. Samhället bidrar till

diskrimineringen genom att kostnaderna för anpassningsåtgärder

och arbetshjälpmedel i allt större utsträckning lagts på

enskilda arbetsgivare. Det finns inte heller något krav på att

arbetslokaler skall vara tillgängliga, vilket i hög grad

påverkar funktionshindrades möjligheter att komma in i

arbetslivet.

Tillgängligheten i butiker, restauranger, biografer m.m. visar

samma problem. Neurologiskt handikappades riksförbund gjorde för

ca ett år sedan en inventering i Strängnäs kommun och fann att

14 % av sådan verksamhet var tillgänglig för rullstolsbundna.

Betydligt mer än hälften av återstoden skulle kunna göras

tillgänglig med tämligen små och enkla medel. Det finns inte

krav på att det skall ske, därför sker det inte. Motionärerna

framhåller vidare att funktionshindrade i vissa fall avvisas

från restauranger och andra verksamheter på grund av

funktionshindret. Detta är inte värdigt ett civiliserat

samhälle, anför motionärerna.

I motion So245 av Ulla-Britt Hagström (kds) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

attitydförändringar gentemot personer med funktionshinder

(yrkande 3). Motionären anför att funktionshindrade

diskrimineras på grund av sitt handikapp. Statistiken visar att

80 % av unga handikappade är utan arbete oavsett vilken

konjunktur som råder. Det behövs därför ett aktivt arbete med

attitydförändringar för att ge handikappade samma möjligheter

som andra, anför motionären. Arbetet måste också kompletteras

med en antidiskrimineringslag.

Handikapputredningen anför i sitt slutbetänkande Ett

samhälle för alla (SOU 1992:52) att satsningar måste göras för

att utveckla och säkerställa en generell tillgänglighet och ett

tydligt ansvarstagande inom varje samhällsområde för frågor som

rör funktionshindrade. Sammanfattningsvis vill utredningen genom

sina förslag stärka funktionshindrades ställning i samhället

genom

tydlig markering av ansvaret inom varje samhällsområde för

frågor som rör funktionshindrade

lagstiftning och uppföljning/utvärdering av dess effekter

ekonomiska styrmedel

attitydpåverkande insatser

kunskapsutveckling, kunskapsspridning, kunskapsbanker

När det gäller styrande och stimulerande anställningsfrämjande

åtgärder analyseras i utredningen alternativa former som

lönesubventioner, kvotsystem och andra ekonomiska incitament för

arbetsgivare. Handikapputredningen föreslår bl.a. en helt ny

lagstiftning om arbetslivets tillgänglighet för människor med

funktionsnedsättningar. Enligt förslaget skall lagen ställa krav

på arbetsgivare att vidta såväl generella som individuella

åtgärder för att främja anställnings- och arbetsmöjligheter för

personer med funktionshinder. Lagen skall även fastställa att

arbetsgivare inte får missgynna en arbetstagare eller

arbetssökande på grund av dennes funktionshinder. Lagen skall

ses som en pluslag i förhållande till befintlig arbetsrättslig

lagstiftning. Vidare framhålls att ekonomisk kompensation för

merkostnader vid tillgänglighetsskapande åtgärder på sikt bör

finansieras inom sektorn som helhet via exempelvis

arbetsgivaravgiften. Kortsiktigt föreslås bidrag via

statsbudgeten.

Utredningen konstaterar att det för närvarande inte finns

några lagbestämmelser som skyddar funktionshindrade mot

diskriminering i näringsverksamhet. Utredningen föreslår därför

ett skydd mot diskriminering av funktionshindrade genom att det

införs en möjlighet att väcka allmänt åtal i de fall en person

diskrimineras på grund av funktionshinder. Bestämmelsen föreslås

införas som tillägg till stadgan om olaga diskriminering i

brottsbalken (16 kap. 9 §).

Inom regeringskansliet förbereds enligt uppgift direktiv

till en utredning om hur tillgängligheten till arbetslivet för

funktionshindrade bäst främjas. Utredningen, som skall arbeta

snabbt, skall bl.a. överväga hur en lagstiftning inom området

skulle fungera. Härvid skall tas till vara erfarenheter från USA

vad gäller Americans with Disabilities Act och det arbete som

pågår med liknande lagstiftning i andra länder, t.ex.

Storbritannien.

Vidare pågår ett arbete med förslag till ändringar i plan- och

bygglagen för att öka tillgängligheten för funktionshindrade

till offentliga lokaler och allmänna platser. En lagrådsremiss

har nyligen avlämnats om ändringar i plan- och bygglagen, varvid

även tillgängligheten för funktionshindrade behandlas.

I budgetpropositionen bilaga 7 konstateras att det ansvar

som Televerket tidigare hade i form av s.k. särskilda åtaganden

på bl.a. handikappområdet efter bolagiseringen inte åvilar Telia

AB. Regeringen har dock erfarit att Telia AB har för avsikt att

arbeta för att äldre och funktionshindrade skall erbjudas bra

telekommunikationer även i fortsättningen. Telia AB kommer dock

att ha en ny inriktning på arbetet med dessa frågor. Varje

affärsenhet skall integrera handikappfrågorna i sin verksamhet

och således ansvara för att kunder med speciella behov tas med i

verksamheten. Telia AB kommer vidare att centralt hålla

regelbundna kontakter på informationsnivå med berörda

konsumentgrupper samt ha en central handikappfunktion inom

Division Teletjänster för fortsatt samordning av verksamheten.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att samhällets tillgänglighet för

funktionshindrade måste förbättras. Härvid bör ansvars- och

finansieringsprincipen slås fast. Arbete pågår nu inom

regeringskansliet med dessa frågor. Socialdepartementet

samordnar arbetet. En lagrådsremiss har nyligen avlämnats om

ändringar i plan- och bygglagen, varvid även tillgängligheten

för funktionshindrade behandlas. Direktiv håller på att

utarbetas till en utredning om hur tillgängligheten till

arbetslivet för funktionshindrade bäst kan främjas, varvid även

erfarenheterna från USA och andra länder skall tas till vara.

Inom teleområdet har Telia AB påtagit sig ansvar för att äldre

och funktionshindrade även i fortsättningen skall erbjudas bra

telekommunikationer.

Utskottet anser att det pågående arbetet bör avvaktas innan

utskottet tar något initiativ i denna fråga. Motionerna So210

(m) yrkandena 6 och 7, So222 (fp) yrkande 1, So236 (s), So245

(kds) yrkande 3, So258 (s), So294 (c) yrkandena 2 och 10, K216

(v) yrkandena 2, 6 och 8 och A289 (s) yrkande 5 är i huvudsak

tillgodosedda och avstyrks.

Integrerat högkostnadsskydd

I motion So245 av Ulla-Britt Hagström (kds) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om möjlighet till integrerat högkostnadsskydd

för personer med handikapp (yrkande 2). Motionären anser att

den enskilde inte skall behöva ha merkostnader på grund av sitt

funktionshinder. Restriktivitet bör gälla vid uttagande av

avgifter. Ett rimligt system vore, enligt motionären, att införa

ett integrerat högkostnadsskydd för kommunernas och landstingens

tjänster till funktionshindrade. Detta skulle avsevärt förbättra

för personer med stora service- och stödbehov som nu drabbas av

höga avgiftsuttag. Motionären hänvisar till den studie av

funktionshindrade personers socioekonomiska situation som

utförts av Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi (CMT)

vid Linköpings Universitet på uppdrag av Handikapputredningen

och som visar på betydande merutgifter för människor med

funktionshinder.

Avgiftsutredningen har i april 1995 avlämnat betänkandet

Avgifter inom handikappområdet (SOU 1995:35). Utredningen

har haft i uppdrag att göra en översyn av de olika

avgiftssystemen inom handikappområdet.

Avgiftsutredningen anser att ett integrerat högkostnadsskydd

mellan huvudmän är både teoretiskt och praktiskt svårt att

genomföra om utgångspunkten tas i nuvarande system för avgifter.

Teoretiskt är detta svårt eftersom systemen är alldeles för

olika. Det går, enligt utredningen, inte att koppla samman ett

system med enhetliga avgifter och högkostnadsskydd som har en

taknivå, med ett system där avgifter tas ut på en mängd olika

sätt -- inkomstrelaterade, insatsrelaterade, insats- och

inkomstrelaterade och enhetliga -- och där dessutom skyddet mot

höga avgifter utgörs av ett töjbart förbehållsbelopp "i botten".

Praktiskt går det inte på grund av de stora olikheterna i

systemen och de höga kostnaderna för förhandlingar och

administration som blir en följd av detta. Även svårigheter att

finna klara och motsägelsefria legitimeringsprinciper för

personer som skall få tillgång till skyddet är ett hinder.

Utredningens slutsats är att ett fullödigt integrerat skydd

förutsätter dels förändringar av avgiftssystemen som sådana så

att en större enhetlighet uppnås, dels att de praktiska

svårigheterna med bl.a. legitimering för skyddet kan lösas.

Utredningen föreslår dock ett flertal förändringar vad gäller

bl.a. skydd mot höga avgifter inom de olika systemen såsom

hälso- och sjukvård, vissa hjälpmedel, service och omvårdnad och

färdtjänst.

Betänkandet kommer att remissbehandlas.

Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering

och organisation (HSU 2000) skall, enligt sina

tilläggsdirektiv (1994:152), pröva vilka förändringar av

högkostnadsskyddet som behöver vidtas. Kommittén bör redovisa

ett huvudalternativ som bygger på att patientavgifter för

öppenvårdsbesök, förskrivna prisnedsatta läkemedel,

förbrukningsartiklar och speciallivsmedel inordnas i ett samlat

högkostnadsskydd. Vidare bör kommittén överväga om även

sjukresor kan inordnas i detta högkostnadsskydd och om det finns

möjligheter att utforma ett system där den enskildes kostnader

sprids jämnare över tolvmånadersperioden. Kommittén bör vid sina

överväganden om högkostnadsskyddet ta del av det förslag som

Avgiftsutredningen redovisat. Förslagen i dessa delar skall

enligt direktiven redovisas i ett delbetänkande senast den 31

maj 1995.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att Avgiftsutredningen har avlämnat sitt

betänkande till regeringen och att betänkandet nu skall

remissbehandlas. Vidare kommer HSU 2000 under våren att avlämna

ett delbetänkande som bl.a. berör frågan om ett

högkostnadsskydd. Utskottet vill inte föregripa regeringens

kommande förslag i dessa frågor och avstyrker därmed motion

So245 (kds) yrkande 2.

Hjälpmedel

I motion So210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen til känna vad i motionen

anförts om en hjälpmedelsgaranti (yrkande 2). Motionärerna

oroas över att köerna för att erhålla hjälpmedel är alltför

långa. Orsaken är dels att de ekonomiska åtstramningarna inom

landstingen slagit också mot hjälpmedelsförsörjningen, dels att

landstingens monopol på hjälpmedel är kostnadsdrivande. Alla

vägar måste prövas, enligt motionärerna, för att komma till

rätta med dagens kösituation och brist på flexibilitet inom

hjälpmedelsområdet. Ett sätt är att öppna upp

hjälpmedelsmarknaden genom införande av en hjälpmedelsgaranti

för den som har rätt till hjälpmedel och inte anser sig kunna

vänta i kön eller inte har denna möjlighet beroende på t.ex.

svårt handikapp. Garantin skall kunna utnyttjas för inköp av

hjälpmedel hos andra än landstingen.

Hjälpmedelsgarantin föreslås ingå som en del i

socialförsäkringen men inte inom ramen för den

sjukvårdsförsäkring som motionärerna förordat i annat

sammanhang. Rätten till hjälpmedel skall enligt motionärerna ges

av hjälpmedelscentralernas konsulenter. Men även läkare skall

kunna utfärda intyg för hjälpmedel, speciellt om det är fråga om

handikapp som har sin grund i ålderdom. Den praktiska

utformningen av garantin måste, enligt motionärerna, bli föremål

för särskild utredning där noggranna analyser och avvägningar

görs. Ett problem i sammanhanget är de stora

kostnadsskillnaderna för olika hjälpmedel på ända upp till flera

hundratusen kronor. Nivån på garantin måste därför sannolikt

variera beroende på vilken typ av hjälpmedel som behövs.

Motionärerna anser att kostnaden för garantin kommer att rymmas

inom de nuvarande utgifterna för hjälpmedel och att konkurransen

kommer att leda till lägre kostnader och att samtidigt den

tekniska utvecklingen påskyndas. Det arbete med att närmare

studera en hjälpmedelsgaranti som inleddes av den förra

regeringen måste nu fortsätta och intensifieras.

I motion So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om hjälpmedel (yrkande 7). Tillgången på

hjälpmedel är en viktig förutsättning för ett bra liv för många

med funktionshinder anför motionärerna. De oroas dock av att det

finns en rad problem inom hjälpmedelsområdet. Det görs inte

alltid en avvägning mellan kostnaden för hjälpmedlet och

kostnaden för hemtjänsten. Det som kortsiktigt är billigt kan

visa sig långsiktigt dyrt. Det föreligger också stora skillnader

i bedömningen av hjälpmedelsbehovet över landet. Motionärerna

anser att åtgärder bör vidtas för en mer enhetlig

behovsbedömning. Det behövs också underlag om vilka

hjälpmedelsinsatser som är mest effektiva från en hälsoekonomisk

utgångspunkt.

Även i motion So229 av Stig Sandström m.fl. (v) tas frågan

om hjälpmedelsförsörjningen upp. Motionärerna vill att riksdagen

hos regeringen begär att Handikappinstitutet gör en översyn av

hjälpmedelsförsörjningen. Motionärerna anser att det finns en

rad problem inom hjälpmedelsområdet. Kommunerna tittar alltför

mycket på kostnaden och gör ingen avvägning mellan t.ex.

kostnaden för hjälpmedlet och kostnaden för hemtjänsten. Det

föreligger stora olikheter mellan olika kommuner när det gäller

bedömningen av hjälpmedelsbehovet. Det saknas ofta riktlinjer

för verksamheten och kompetensen är på väg att försvinna både

beträffande behovsbedömning och beställning av hjälpmedel.

Motionärerna anser att åtgärder behöver vidtas för att få en mer

enhetlig behovsbedömning över landet och att det kan finnas skäl

att åter överväga frågan om enhetligt huvudmannaskap.

Alla nya hjälpmedel som utvecklats med ny teknik, såsom

programmerbara hörapparater, datautrustning för synskadade och

dyslektiker, telefax för döva, öppnar nya möjligheter.

Ordinatörerna saknar dock ofta kunskap om de nya tekniska

landvinningarna och har svårt att göra bedömningar om kvalitet

och priser. Motionärerna anser att en väg vore att genom

Handikappinstitutets försorg återupprätta en

sortimentsförteckning med koncentration på de nya tekniska

hjälpmedlen. Institutet borde också kunna erbjuda

utbildningsinsatser.

I budgetpropositionen anförs att förtydligandena i hälso-

och sjukvårdslagen om huvudmännens ansvar för habilitering

och rehabilitering samt hjälpmedel i kombination med de

tillfälliga stimulansbidragen innebär goda möjligheter att

påskynda utvecklingen av verksamheterna. Vidare framhålls att

regeringen avser att på basis av Socialstyrelsens och

Handikappinstitutets fortsatta uppföljningsarbete ingående följa

resultaten av stimulansbidragen.

Socialstyrelsen har i uppdrag att i samråd med

Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet och

Handikappinstitutet utreda de praktiska, ekonomiska och

organisatoriska förutsättningarna för en hjälpmedelsgaranti

enligt vilken den enskilde inte skall behöva vänta mer än en

viss angiven tid för att få ett hjälpmedel. Uppdraget skall

återrapporteras till regeringen senast den 1 september 1995.

Handikappinstitutet har sedan den 1 januari 1995 i uppdrag

att vara Sveriges informations- och samordningscenter för

Handynet. Handynet är ett datoriserat flerspråkigt informations-

och distributionssystem inom EU om bl.a. handikapphjälpmedel som

finns tillgängliga i medlemsländerna. I Handikappinstitutets

uppgift ingår bl.a. att koordinera och ansvara för

informationsinsamlingen vad gäller svenska handikapphjälpmedel

samt att se till att uppgifterna förmedlas och hålls aktuella i

Handynetsystemet. Vidare skall institutet informera om Handynet

till sjukvårdshuvudmännen, personer med funktionshinder och

andra intressenter.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att en god tillgång till väl fungerande

hjälpmedel är en grundläggande förutsättning för att personer

med funktionshinder skall kunna leva ett så aktivt och

självständigt liv som möjligt. Genom det förtydligande i hälso-

och sjukvårdslagen som gjorts i kombination med de tillfälliga

stimulansbidragen har utvecklingen av hjälpmedelsverksamheten

påskyndats. Utskottet konstaterar vidare att Socialstyrelsen har

i uppdrag att utreda de praktiska, ekonomiska och

organisatoriska förutsättningarna för en hjälpmedelsgaranti.

Utskottet vill inte föregripa Socialstyrelsens kommande förslag

på området och avstyrker därmed motionerna So210 (m) yrkande 2,

So222 (fp) yrkande 7 och So229 (v).

Färdtjänst

I motion So235 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till en riksnorm för

färdtjänsten enligt vad i motionen anförts om ökade möjligheter

för människor att leva ett oberoende liv. Motionärerna anser att

förhållandena inom färdtjänsten är kaotiska. Allt fler kommuner

ser över sina kostnader för färdtjänsten, vilket leder till

försämringar. Det har lett till längre förbeställningstider,

obekväma samordningssystem vilket lett till långa restider,

åkförbud på sena kvällar, begränsning i fritidsresorna m.m.

Detta drabbar i första hand unga människor och kan leda till

passivisering och minskade sociala kontakter. Motionärerna anser

att det behövs en generös riksnorm för färdtjänsten och att

varje kommun därutöver kan bestämma vilka regler som skall

gälla.

Socialstyrelsen skall, enligt regleringsbrevet för

budgetåret 1994/95, systematiskt följa upp och beskriva

utvecklingen inom områdena boende och social hemtjänst samt

färdtjänst för äldre och funktionshindrade personer med avseende

på verksamhetens omfattning, kvalitet och grad av behovstäckning

samt finansiering och kostnader. Utgångspunkt är de nya

styrformerna för kommunal verksamhet som bl.a. tagit sig uttryck

i att flera specialdestinerade statsbidrag upphört samt

decentralisering av beslutsfattande och administration.

Avgiftsutredningen har i betänkandet Avgifter inom

handikappområdet (SOU 1995:35) föreslagit att en avgift för

färdtjänst i nivå med kollektivtrafiktaxan etableras i hela

landet i syfte bl.a. att förbättra möjligheterna till jämlikhet

och delaktighet för personer som saknar alternativ till

färdtjänst för att förflytta sig.

Betänkandet kommer att remissbehandlas.

Samreseutredningen (K 1993:06) har i uppdrag att bl.a.

pröva förutsättningarna att lagstifta om ett enhetligt

huvudmannaskap för kommunal färdtjänst, riksfärdtjänst,

sjukresor och kollektivtrafik. Ett väsentligt motiv för ett

samordnat system är att öka tillgängligheten i kollektiva

färdmedel för personer med funktionshinder. Samreseutredningens

arbete beräknas kunna avslutas sommaren 1995.

Utskottets bedömning

Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag om

färdtjänsten. Motion So235 (v) avstyrks.

Personlig assistans för vissa funktionshindrade

I motion So211 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp)

begärs tillkännagivanden om att personliga assistenter också

samtidigt skall kunna vara anställda inom hemtjänsten (yrkande

1) och att kommunens ansvar klargörs när det gäller

anställande av personliga assistenter där kommunen skall vara

arbetsgivare (yrkande 2). Att vara personlig assistent är

ett ensamarbete som är mycket krävande inte minst psykiskt.

Arbetet utförs i en annan människas hem med den hänsyn som då

måste tas. Motionärerna anser att det ofta är en fördel om

assistenten kan ha en kombinerad tjänst dels som anställd inom

hemtjänsten, dels som personlig assistent. Personalen kan få

bättre arbetsschema och assistentens tjänster kan lättare tas

till vara vid t.ex. sjukhusvistelse för den handikappade. Det

finns inget i nuvarande regler som förhindrar detta, men vissa

kommuner tillåter det inte.

Motionärerna oroas av att det förekommer att kommunen

överlåter på den enskilde att själv anskaffa assistent trots att

den enskilde uttryckligen sagt att kommunen skall vara

arbetsgivare. Detta agerande från kommunens sida gör att den

handikappade känner sig utlämnad och sätter också en svår press

på många anhöriga. Det är nödvändigt att kommunerna tar sitt

ansvar och underlättar för den enskilda människan anser

motionärerna.

I motion So245 av Ulla-Britt Hagström (kds) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om att också personer över 65

år bör få rätt till personlig assistent (yrkande 1).

Motionären anser att det är helt felaktigt att ha en gräns vid

65 års ålder för rätt till personlig assistans. Behovet av

personlig assistans upphör inte för att en person fyller 65 år.

Motionären framhåller att funktionshindrades självklara

rättigheter i samhället inte får göras till en socialpolitisk

fråga.

Vid utskottets behandling av proposition 1992/93:159 om stöd

och service till vissa funktionshindrade, betänkande

1992/93:SoU19, anförde utskottet följande angående rätten till

personlig assistans och åldersgränsen vid 65 år (s. 16):

Utskottet anser att införandet av en åldersgräns för rätt till

personlig assistent när vårdbehovet kvarstår är tveksamt ur

principiell synpunkt. Utskottet är dock medvetet om de

begränsningar som det statsfinansiella läget medför. Utskottet

vill också understryka vad som sägs i propositionen om smidighet

och hänsyn till den enskildes önskemål vid övergången från

personlig assistans till annan stödform för en funktionshindrad

efter uppnådd pensionsålder och att det ofta kan vara lämpligt

att huvudmannen fortsätter att ge insatser enligt

socialtjänstlagen i former som liknar personlig assistans enligt

den nya lagen. Utskottet förutsätter också att denna del av

reformen noga följs samt att beslutet om en åldersgräns omprövas

om de statsfinansiella förutsättningarna tillåter det och

erfarenheterna i övrigt visar att ett ändringsbehov föreligger.

Med det ovan anförda tillstyrks sålunda propositionen i denna

del och avstyrks motionerna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 321).

I 2 § lagen (1993:387) om stöd och serivce till vissa

funktionshindrade föreskrivs att varje kommun, om inte något

annat avtalats enligt 17 §, har att svara för insatsen personlig

assistans. Av 17 § i lagen framgår att ett landsting och en

kommun som ingår i ett landsting får träffa avtal om att

överlåta ansvaret för en eller flera uppgifter enligt lagen från

landstinget till kommunen eller från kommunen till landstinget.

Socialstyrelsen har i uppdrag att noga följa upp och

utvärdera hela handikappreformen. Riksdagen avsatte 3 miljoner

kronor per år under en treårsperiod för detta ändamål.

Regeringen har mot bakgrund av kostnadsutvecklingen för

statlig assistansersättning beslutat tillkalla en särskild

utredare med uppdrag att se över frågan om

assistansersättningens finansiering och regelsystem. I uppdraget

ingår att utarbeta förslag som gör det möjligt att tydligare än

för närvarande avgränsa dels själva insatsen personlig assistans

från andra närliggande verksamheter, dels den personkrets som

skall vara berättigad till stödformen (dir. 1995:66).

Utskottets bedömning

Utskottet vill än en gång understryka sitt tidigare uttalande

om behov av smidighet och hänsyn till den enskildes önskemål vid

övergången från personlig assistans till annan stödform för en

funktionshindrad efter uppnådd pensionsålder och att det ofta

kan vara lämpligt att huvudmannen fortsätter att ge insatser

enligt socialtjänstlagen i former som liknar personlig assistans

enligt den nya lagen. Utskottet förutsätter att denna del av

reformen noga följs samt att beslutet om en åldersgräns omprövas

om de statsfinansiella förutsättningarna tillåter det och

erfarenheterna i övrigt visar att ett ändringsbehov föreligger.

Utskottet konstaterar att en särskild utredare kommer att se

över finansiering och regelsystem för den statliga

assistansersättningen. Utskottet utgår från att de frågor som

berörs i motion So211 (fp) därvid kommer att kunna behandlas

samt att även de samhällsekonomiska kostnaderna vid ett

borttagande av 65-årsgränsen bör kunna belysas. Utskottet

vidhåller dock sin tidigare inställning att det av

statsfinansiella skäl inte är möjligt att nu ta bort

åldersgränsen för rätt till personlig assistans. Motion So245

(kds) yrkande 1 avstyrks. Även motion So211 (fp) avstyrks.

Sysselsättningsgaranti för psykiskt handikappade

I motion So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om en

sysselsättningsgaranti till psykiskt handikappade (yrkande

19). Stora delar av den psykiatriska verksamheten övergår nu

från landsting till kommuner. Motionärerna anser att regeringen

måste ta på sig ett särskilt uppföljningsansvar och se till att

de psykiskt sjukas behov av sysselsättning, rehabilitering,

fritid, boende och adekvat behandling blir tillgodosett.

Motionärerna yrkar att sysselsättningsgarantin i LSS utvidgas

till att även omfatta de psykiskt sjuka.

Utskottet diskuterade ingående frågan om daglig verksamhet för

LSS-personkrets i betänkande 1992/93:SoU19. Utskottet delade

uppfattningen i propositionen att de grupper som redan tidigare

(enligt omsorgslagen) hade rätt till daglig verksamhet också

borde få denna rätt enligt den nya lagstiftningen. Utskottet

delade också uppfattningen att det statsfinansiella läget inte

möjliggjorde att en lagstadgad rätt till daglig verksamhet

infördes för hela personkretsen. Utskottet fann det mycket

angeläget att frågan om en laglig rätt till daglig verksamhet

för hela den nya lagens personkrets prövas så snart den

ekonomiska situationen så medger. Utskottet utgick vidare från

att regeringen i samband med uppföljningen av reformen också

följer hur sysselsättning och daglig verksamhet utvecklas för

hela personkretsen. En försöksverksamhet på området borde också

kunna övervägas. Utskottet ansåg inte att något tillkännagivande

i frågan behövdes och avstyrkte de då aktuella motionerna.

Utskottet återkom till frågan också i betänkande

1993/94:SoU28 om psykiskt stördas villkor. Utskottet

konstaterade då att regeringen i propositionen som sin mening

uttalat att Socialstyrelsen borde ges i uppdrag att följa upp

LSS med avseende på psykiskt störda. Resultatet av uppföljningen

skulle utgöra underlag för regeringens framtida bedömning av om

utformningen av LSS är ändamålsenlig när det gäller stödet till

de psykiskt störda. Utskottet delade denna uppfattning och

anförde att det var angeläget att Socialstyrelsen vid sin

uppföljning särskilt uppmärksammar frågan om daglig verksamhet

för människor med psykiska funktionshinder. Styrelsen borde,

enligt utskottet, även beräkna de samhällsekonomiska kostnader

som är förenade med att ge psykiskt störda rätt till daglig

verksamhet.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det är

angeläget att Socialstyrelsen vid sin uppföljning av LSS

särskilt uppmärksammar frågan om daglig verksamhet för människor

med psykiska funktionshinder. Utskottet vidhåller samtidigt sin

tidigare uppfattning att det statsfinansiella läget inte nu

möjliggör att en lagstadgad rätt till daglig verksamhet införs

för LSS hela personkrets. Motion So489 (v) yrkande 19 avstyrks.

Rådgivning och annat personligt stöd

I motion So249 av Lars Hjertén (m) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av ett förtydligande

av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Motionären anser att begreppet "rådgivning och annat personligt

stöd" i 9 § lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade behöver förtydligas, då det i praktiken har

visat sig vara svårt att ange vad som avses härmed.

I 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade föreskrivs att en av insatserna för särskilt

stöd och särskild service är rådgivning och annat personligt

stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och

livsbetingelser för människor med stora och varaktiga

funktionshinder.

I specialmotiveringen (prop. 1992/93:159) anfördes att det är

fråga om stödinsatser av övergripande natur som till viss del

ligger hälso- och sjukvården nära. Det rör sig om expertstöd där

såväl medicinska, psykologiska och sociala som pedagogiska

aspekter av funktionshindret beaktas. Insatserna kan vara av

rådgivande och allmänt stödjande art och ges av bl.a. kurator,

psykolog, dietist, sjukgymnast, talpedagog, logoped,

arbetsterapeut, förskolekonsulent m.fl. yrkeskategorier vilka

kan behövas för att erbjuda ett fullgott stöd. För att kunna

bedöma insatsernas karaktär kan det också vara lämpligt att ha

tillgång till konsultläkare. Vidare framhålls att stödet också

kan och bör utformas som rådgivning och personligt stöd till

hela familjen.

Socialstyrelsen skall, som tidigare nämnts, noga följa upp

och utvärdera handikappreformen.

Utskottets bedömning

Utskottet utgår från att Socialstyrelsen vid sin uppföljning

och utvärdering överväger om oklarheter om tolkningen av lagen

om stöd och service för vissa funktionshindrade föreligger och

vilka åtgärder som i så fall bör vidtas. Motion So249 (m)

avstyrks.

EU:s handikapparbete

I motion So210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om de handikappade

och Europeiska unionen (yrkande 8). Motionärerna konstaterar

att det inom EU finns ett antal projekt vars syfte är att

komplettera nationella åtaganden. Sverige har i dag en mycket

avancerad handikappolitik och är världsledande när det gäller

habilitering och rehabilitering men Sverige har också mycket att

lära av EU. Enligt motionärerna är det viktigt att Sverige, med

den erfarenhet och den kunskap som finns inom landet, aktivt är

med och utvecklar EU:s samarbetsformer bl.a. i Helios, Handynet

och Horizon. Det är också viktigt att informera de handikappade

i Sverige om alla de möjligheter som öppnar sig genom

medlemskapet. Den fria rörligheten gäller självfallet också de

handikappade, och genom de olika program som EU utarbetar ges de

handikappade möjlighet att arbeta och studera över hela Europa.

I motion So287 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén

(båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör aktivt

delta i EU:s handikappforskning och standardarbete samt verka

för att EU:s terminal- och upphandlingsdirektiv modifieras vad

avser telefonautomater och handikapphjälpmedel. Motionärerna

anför att IT:s genombrott innebär att gränserna mellan länderna

utplånas till förmån för ett fritt flöde av kunskap och vetande.

IT ökar möjligheterna till kommunikation och samarbete.

Samtidigt finns en risk att utvecklingen går så snabbt att många

människor, t.o.m. grupper av människor, hamnar utanför de

möjligheter som en användning av den nya tekniken för med sig

och som skulle ha kunnat bidra till en bättre livskvalitet. Det

är, enligt motionärerna, viktigt att IT blir tillgängligt för

alla och lätt att använda för alla och envar. Utvecklingen inom

tele- och IT-tekniken under 1980- och 1990-talen har inneburit

väsentligt förbättrade möjligheter att kompensera

funktionsbrister för handikappade. Ett exempel är E-mailen som i

dag utgör ett billigt och väl fungerande alternativ för

hörselskadade att kommunicera inbördes och med hörande över det

vanliga telenätet. Sverige bör utnyttja den nya potential som

EU-medlemskapet utgör för att medverka i europeisk forskning och

standardisering på telehandikappområdet. För att få bra och

billiga hjälpmedel krävs att viktiga tillverkande industrier

deltar i arbetet. Motionärerna anser att detta bör garanteras

genom att t.ex. NUTEK och landstingens gemensamma fond för

teknikutveckling bekostar sådant deltagande.

I lagen (1992:1528) om offentlig upphandling föreskrivs i

1 kap. 22 § följande:

En upphandlande enhet skall anta antingen det anbud som har

lägst anbudspris eller det anbud som är det ekonomiskt mest

fördelaktiga med hänsyn till samtliga omständigheter såsom pris,

driftkostnader, funktion, miljöpåverkan m.m. Enheten skall i

förfrågningsunderlaget eller i annonsen om upphandling ange

vilka omständigheter den tillmäter betydelse. Omständigheterna

skall om möjligt anges efter angelägenhetsgrad, med den

viktigaste först.

I specialmotiveringen i proposition 1992/93:88 framhålls

att regeln om lägst pris är enkel och lättillämpad för såväl

upphandlande enhet som leverantör, men att den inte alltid

passar i upphandlingar där man av nödvändighet måste ta hänsyn

till flera faktorer än pris. I motiveringen redovisas hur t.ex.

specifika miljökrav kan tillgodoses med utgångspunkt i regeln om

det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Detta bör gälla även

kvalitetskrav som ställs med hänsyn till tillgängligheten för

funktionshindrade.

Näringsutskottet behandlade i sitt betänkande 1993/94:NU15

en motion med begäran om forskningsmedel för att finansiera

svensk medverkan i det s.k. TIDE-projektet inom EU. Svenskt

deltagande hade tidigare finansierats genom NUTEK.

Näringsutskottet anförde att det såg det angeläget att Sverige

deltar i det arbete som bedrivits inom TIDE. I EU:s fjärde

ramprogram för FoU kommer dock det svenska deltagandet i

motsvarigheten till TIDE att finansieras av EU-kommissionen,

under förutsättning att Sverige betalar in programavgiften för

det totala ramprogrammet. Utskottet ansåg därmed att det inte

behövdes något initiativ med anledning av motionen. Denna

avstyrktes.

Handikappinstitutet har, som tidigare nämnts, i uppdrag

att vara Sveriges informations- och samordningscenter för

Handynet, ett datoriserat flerspråkigt informations- och

distributionssystem inom EU:s handikapprogram Helios. Syftet med

Handynet är att via datamedia möta funktionshindrade personers

och andra intressenters behov av information om bl.a. de

handikapphjälpmedel som finns tillgängliga i medlemsländerna. I

Handikappinstitutets uppgift ingår bl.a. att koordinera och

ansvara för informationsinsamlingen vad gäller svenska

handikapphjälpmedel samt att se till att uppgifterna förmedlas

och hålls aktuella i Handynetsystemet. Vidare skall institutet

informera om Handynet till sjukvårdshuvudmännen, personer med

funktionshinder och andra intressenter.

Regeringen beslöt den 12 april 1995 att tillkalla en

kommitté med uppgift att samordna Sveriges aktiviteter med

anledning av Helios II-programmet. Kommittén skall vara ett

rådgivande organ till regeringen, och dess arbete skall syfta

till att skapa ett gemensamt synsätt i frågor som rör programmet

samt säkerställa samordningen på nationell nivå av det svenska

deltagandet i Helios olika verksamheter och arbetsgrupper.

Kommittén skall inte ha någon överordnad funktion eller överta

uppgifter från departement, myndigheter, organisationer eller

liknande. Uppgiften skall vara att verka för en sådan samordning

av insatserna som ger alla berörda parter största möjliga

förutsättningar att genomföra sina delar av programmet.

Kommittén skall till regeringen den 1 mars 1996 lämna en första

redovisning av sitt arbete samt en slutrapport senast den 1 mars

1997.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att Sverige bör aktivt delta i EU:s

handikapparbete för att föra ut svenska kunskaper och

erfarenheter men också för att lära av EU och övriga

medlemsländer. Ett sådant arbete har tidigt inletts.

Handikappinstitutet har i uppdrag att vara Sveriges

informations- och samordningscenter för Handynet. Regeringen har

nyligen vidtagit ytterligare åtgärder genom att tillkalla en

kommitté med uppdrag att samordna Sveriges aktiviteter med

anledning av Helios II-programmet. Utskottet konstaterar vidare

att gällande upphandlingsregler ger utrymme för att ställa

kvalitetskrav på produkter. Motionerna So210 (m) yrkande 8 och

So287 (s) är i huvudsak tillgodosedda. Motionerna avstyrks.

Kommunikationshandikapp

I två motioner behandlas frågor kring kommunikationshandikapp

och Örebro läns speciella kompetens på detta område.

I motion So255 av Inger Lundberg m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om samverkan inom EU för att

utveckla metoder för stöd till människor med

kommunikationshandikapp. Motionärerna anför att Sverige befinner

sig i den absoluta fronten av utvecklingen av stöd och kunskap

om kommunikationshandikapp. En mycket stor del av resurserna för

statligt stöd till människor med kommunikationshandikapp är

förlagda till Örebro län. Här finns inte bara specialskolor för

döva/hörselskadade och synskadade utan också en avancerad

audiologisk klinik, Sveriges största tolkcentral och väl

fungerande samverkan vad gäller hjälpmedel i övrigt. Landstinget

har tillsammans med statliga och kommunala myndigheter tagit

initiativ till en samverkansorganisation för frågor inom

området. Motionärerna anför att regeringen bör ta initiativ till

att analysera förutsättningarna för att Örebro med sin unika

kompetens inom området kommunikationshandikapp skall kunna komma

att spela en viktig roll i ett europeiskt utvecklingsarbete. En

kraftfull och för stat och landsting/kommuner gemensam satsning

på utveckling av arbetet skulle kunna leda till samverkan runt

institutioner som Ekeskolan och Birgittaskolan. En tänkbar

förlängning är kanske ett europeiskt universitet för döva och

hörselskadade anför motionärerna.

I motion So275 av Rose-Marie Frebran (kds) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett nationellt centrum för kunskap om

kommunikationshandikapp. Också denna motionär pekar på Örebro

läns unika kompetens vad gäller kommunikationshandikapp.

Motionären fokuserar särskilt på de kulturella insatser som

gjorts för människor med kommunikationshandikapp. Synskadade

erbjuds att bevista länsteaterns föreställningar som tolkas.

Före föreställningen inbjuds blinda/synskadade för genomgång: de

får höra skådespelarnas röster, känna på kläder, peruk etc. och

scenbilden beskrivs. För hörselskadade finns hörslinga i

teaterlokalen.

Motionären pekar också på det regionala centrumet för

datorbaserade hjälpmedel för handikappade, Sprida, och på

Datateket som syftar till att initiera användningen av och

spridande av kunskap om datorernas möjligheter för barn och

ungdomar med speciella behov. Motionären anser att ett

nationellt centrum för kommunikationshandikappade bör syfta till

att dels utveckla nya medier anpassade till olika

handikappgruppers behov, dels att utveckla metoder -- apparater

för handikappade för att lättare ta del av det utbud som finns i

dag.

Utbildningsutskottet har tidigare behandlat ett yrkande om

att stödja utvecklingen av ett nationellt/europeiskt

teckenspråkscentrum i Örebro i betänkande 1993/94:UbU8.

Utbildningsutskottet konstaterade då att större delen av de

resurser som finns i Örebro för att erbjuda en teckenspråkig

miljö är statligt finansierade. Utskottet framhöll att om

önskemål finns att Högskolan i Örebro skall engagera sig i

Centrum för kommunikationshandikapp, eller eventuellt medverka i

bildandet av ett nytt centrum för teckenspråk, kan detta ske

genom beslut av högskolan och inom ramen för de resurser som

högskolan disponerar. Den aktuella motionen avstyrktes därmed.

Socialutskottet uttalade sig i betänkande 1993/94:SoU20, med

anledning av en motion, för att regeringen skulle se över

fördelningsprinciperna för statsbidraget till tolkanvändare.

Detta för att inte Örebro län skulle missgynnas av sitt tidigare

mycket aktiva arbete för människor med kommunikationshandikapp.

Vid behandlingen av budgeten för 1995/96 har också särskild

hänsyn tagits till Örebro län.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det omfattande arbete som bedrivs i Örebro

län för människor med kommunikationshandikapp är mycket

värdefullt. Detta är dock frågor som kommun och landsting främst

har att ansvara för. Utskottet vill vidare framhålla, vad

utbildningsutskottet tidigare uttalat, att Högskolan i Örebro

har stora möjligheter att inom ramen för de resurser som

högskolan disponerar själv besluta om medverkan i ett centrum

för kommunikationshandikapp. Utskottet anser det angeläget att

de erfarenheter som görs i länet också tas till vara i Sveriges

EU-arbete med handikappfrågor. Motionerna So255 (s) och So275

(kds) avstyrks.

Vårdhem

I motion So237 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att

riksdagen fattar beslut om att avvecklingen av vårdhem för

personer med utvecklingsstörning skall vara avslutad före den 1

januari 1998. Handikapputredningen föreslog bl.a. att vårdhem

för personer med utvecklingsstörning skulle avvecklas successivt

med slutdatum 1 januari 1998. Motionärerna anser att

vårdhemsboendet aldrig varit något bra alternativ. De önskar en

snabb avveckling av vårdhemmen och en statlig kontroll över att

gruppboendet utvecklas på ett tillfredsställande sätt.

I motion So214 av My Persson och Margareta E Nordenvall

(båda m) hemställs att riksdagen beslutar att små väl

fungerande vårdhem skall få vara kvar som ett av många

boendealternativ (yrkande 2). Motionärerna anför att

psykiatrireformen inneburit vissa problem. Eftersom vårdhemman

avskaffas och läggs ned och alltför många av de psykiskt sjuka

helt enkelt inte klarar ett eget boende så blir många

bostadslösa och hänvisade till gatan eller tillfälliga

övernattningsställen. Moderata samlingspartiet har vid flera

tillfällen påpekat det olämpliga i att helt och hållet avskaffa

små väl fungerande vårdhem, såväl de offentliga som de privata.

Motionärerna anför att avvecklingen av små väl fungerande

vårdhem bör avbrytas och att vårdhemmen skall ses som ett av

många boendealternativ.

Utskottet behandlade en motion om avvecklingen av vårdhemmen i

betänkande 1994/95:SoU7. Utskottet gjorde då följande

redovisning och bedömning:

I proposition 1992/93:159 Stöd och service till vissa

funktionshindrade föreslogs bl.a. att specialsjukhusen och

vårdhemmen för utvecklingsstörda skall avvecklas och ersättas

med andra boendeformer (6 § införandelagen).

I anledning av flera motionsyrkanden med krav på en

precisering av slutdatum för avveckling uttalade utskottet

följande (SoU19 s. 29).

Utskottet delar i huvudsak förslaget i propositionen

beträffande vårdhem och specialsjukhusen. Utskottet instämmer i

att något slutdatum för avvecklingen av vårdhemmen och

specialsjukhusen inte nu bör anges. Utskottet anser att större

institutioner bör avvecklas.

I vissa fall kan dock, enligt utskottets mening, ett litet

välfungerande vårdhem för dem som bor där utgöra en väl så god

vårdmiljö som ett gruppboende. Vårdbehov är individuella och det

är viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde

individens behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems

förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta ställning till

frågan om nedläggning eller fortsatt drift. Vad utskottet nu

anfört bör med avslag på motionerna So18 (s) yrkande 5, So19 (s)

yrkande 2, So20 (v) yrkande 10 och So29 (fp) ges regeringen till

känna. (Res. s)

Riksdagen följde utskottet (rskr. 321).

Socialstyrelsen har i inledningen till föreskrifter

beslutade den 8 juni 1994 Avvecklingsplaner för vårdhem (SOSFS

1994:16) anfört bl.a. följande.

Det har inte satts någon tidpunkt då avvecklingen skall vara

avslutad. Vid behandlingen av propositionen till lagen om stöd

och service till vissa funktionshindrade (LSS) beslutade

Riksdagen, enligt Socialutskottets betänkande (1992/93:SoU19),

att det vid avvecklingen av mindre och innehållsmässigt

välfungerande vårdhem kan vara befogat att ta särskilda hänsyn

till den enskildes behov av vård.

Utskottets bedömning

Enligt 6 § nämnda lag (införandelagen) skall landstingen och

kommunerna gemensamt planera för avveckling av befintliga

specialsjukhus och vårdhem. Avvecklingsplaner skall upprättas

och lämnas in till Socialstyrelsen senast den 31 december 1994.

Utskottet anser inte att bestämmelsen bör ändras och avstyrker

därför motionerna So2 (m) yrkande 2 och So3 (kds) yrkande 2.

Socialstyrelsens kartläggning av avvecklingsplanerna visar

att den 1 januari 1995 bodde 1 800 utvecklingsstörda personer

på vårdhem. Enligt planerna som insänts till Socialstyrelsen

kommer ca 500 personer att flytta under år 1995 och ytterligare

ca 500 personer under år 1996.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att vårdhemmen

skall avvecklas. Utskottet konstaterar att avvecklingen

fortsätter och att avvecklingsplanerna inom föreskriven tid

sänts in till Socialstyrelsen. Något slutdatum för avvecklingen

bör inte nu fastställas enligt utskottet. Motionerna So214 (m)

yrkande 2 och So237 (v) avstyrks därmed.

Ensamarbetandes situation

I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ensamarbetandes situation (yrkande 7).

Motionärerna anser att något större gruppboendeenheter än för

4--5 personer bör eftersträvas. Alternativt kan flera enheter

seriekopplas. Detta för att ge större stimulans åt de boende och

undvika ensamarbete för de anställda. Det har enligt

motionärerna visat sig att de grupper som klarar sig med endast

en vårdare sällan får behålla den anställde någon längre tid, då

ensamarbete hör till det mest påfrestande som finns.

Utskottet behandlade en likalydande motion i betänkande

1991/92:SoU4. Utskottet redovisade då följande bakgrund:

Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat en kungörelse (AFS 1982:3)

om ensamarbete. Enligt föreskrifterna skall åtgärder vidtas för

att så långt som möjligt ordna ensamarbetet så att den som utför

arbetet ensam inte löper större risk för skada än om flera

personer gemensamt utför arbetet. Arbetarskyddsstyrelsen har

även utfärdat en kungörelse (AFS 1990:18) om omvårdnadsarbete i

enskilt hem. Bl.a. föreskrivs följande: "När arbetet innebär

påtaglig risk för att arbetstagaren utsätts för våld, hot eller

andra starkt psykiskt påfrestande förhållanden får arbetet inte

utföras som ensamarbete."

Tidigare behandling

Arbetsmarknadsutskottet har i betänkandet 1990/91:AU22

behandlat liknande motioner. Utskottet pekade på att fr.o.m.

april 1991 gäller arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter för

omvårdnadsarbete i enskilt hem (AFS 1990:18). Utskottet framhöll

vidare att de föreslagna ändringarna i 2 kap. 1 §

arbetsmiljölagen (AML 1977:1160) hade betydelse för dessa

frågor. Enligt den föreslagna lagtexten skall det eftersträvas

att arbetet ger möjligheter till variation, social kontakt och

samarbete samt sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter. Med

hänvisning till det anförda ansåg utskottet att det inte borde

påkalla någon åtgärd från riksdagens sida.

Socialutskottet har tidigare behandlat personalpolitiska

frågor bl.a. i betänkandet 1989/90:SoU13. Utskottet

konstaterade då att ett omfattande arbete med personalfrågorna

hade inletts på hela vårdområdet genom regeringsinitiativ,

offentliga utredningar, arbete inom socialstyrelsen, Spri,

Landstingsförbundet, enskilda landsting och kommuner. Utskottet

erinrade om uttalande som utskottet gjort vid tidigare

tillfällen om behovet av insatser på det personalpolitiska

området och att dessa insatser måste ges hög prioritet. Med

hänvisning till det omfattande utredningsarbetet som pågick på

området ansåg inte utskottet att det fanns anledning till något

uttalande från riksdagens sida.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att insatser på

det personalpolitiska området måste ges hög prioritet.

Omfattande arbete pågår redan på det personalpolitiska området

inom hela vårdområdet. Mot denna bakgrund bör riksdagen, enligt

utskottets mening, inte nu ta något initiativ i denna fråga.

Den då aktuella motionen avstyrktes därmed.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det enligt arbetsmiljölagen skall

eftersträvas att arbetet ger den anställde möjligheter till

variation, social kontakt och samarbete samt sammanhang mellan

enskilda arbetsuppgifter. Arbetsgivaren skall vidare beakta den

särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att

arbetstagaren utför arbetet ensam. Utskottet vidhåller sin

tidigare inställning att insatser på det personalpolitiska

området måste ges hög prioritet i detta sammanhang. Detta är

dock en fråga för arbetsgivaren/kommunen. Motion So224 (mp)

yrkande 7 avstyrks.

Aspergers syndrom

I motion So291 av Eva Johansson m.fl. (s) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att samhället snabbare skall

kunna tillgodogöra sig nya forskningsresultat och

specialpedagogiska kunskaper om den autistiska handikappgruppen.

Motionärerna framhåller att det är viktigt för handikappade barn

och ungdomar att deras handikapp upptäcks tidigt och

diagnostiseras korrekt. Eftersom tidig upptäckt är av avgörande

betydelse för framgångsrika behandlingsprogram måste förskolan

och skolan på ett mera aktivt sätt kunna uppmärksamma autistiska

störningar hos de små barnen. Både lärar-, förskollärar- och

barnskötarutbildningarna bör ge kunskap om autism och om

Aspergers syndrom anförs det. De enskilda barnen och samhället

har stora vinster att finna om förebyggande åtgärder kan komma

barn i riskzonen till del.

Riksdagens beslut om handikappreformen våren 1993 innebar

också att sjukvårdshuvudmännen ålades att ansvara för

habilitering och rehabilitering genom en lagändring i hälso- och

sjukvårdslagen. För att påskynda utvecklingen av habiliterings-

och rehabiliteringsverksamheterna och minska ojämnheterna i

landet och mellan olika grupper av funktionshindrade beslutades

samtidigt om ett fyraårigt statligt stimulansbidrag på 425

miljoner kronor per år. Vidare ålades Socialstyrelsen att dels

fördela bidragen, dels ingående följa bidragens användning och

årligen rapportera till regeringen om bidragen ger avsedd

effekt.

I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa

funktionshindrade framhölls att habiliterings- och

rehabiliteringsverksamheten ofta bör ha ett nära samarbete med

annan verksamhet som i vid mening har habiliterings- och

rehabiliteringsansvar, t.ex. förskolor, skolor och pedagogisk

konsultverksamhet, försäkringskassor, region- och rikssjukvård,

arbetsmarknadsorgan och socialtjänst samt med verksamheter som

har ansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att nya

forskningsresultat och specialpedagogiska kunskaper om olika

handikappgrupper snabbt sprids i samhället. För att bemöta

människor med Aspergers syndrom på ett riktigt sätt krävs

särskild kunskap. Utskottet konstaterar samtidigt att

handikappreformen inneburit en förstärkning av insatserna på

området genom stimulansbidragen till habilitering och

rehabiliteringsinsatser. Socialstyrelsen har ansvar för att

fördela bidrag och ingående följa bidragens användning samt

rapportera om effekten av bidragen. Motion So291 (s) är i

huvudsak tillgodosedd och avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande handikappolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So210 yrkande 1 och

1994/95:So224 yrkande 4,

res. 1 (m, c, fp, kds)

2. beträffande Handikapputredningens slutbetänkande

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So210 yrkandena 6 och

7, 1994/95:So222 yrkande 1, 1994/95:So236, 1994/95:So245 yrkande

3, 1994/95:So258, 1994/95:So294 yrkandena 2 och 10, 1994/95:K216

yrkandena 2, 6 och 8 och 1994/95:A289 yrkande 5,

res. 2 (m)

res. 3 (c, fp)

res. 4 (v)

res. 5 (kds)

3. beträffande integrerat högkostnadsskydd

att riksdagen avslår motion 1994/95:So245 yrkande 2,

4. beträffande hjälpmedel

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So210 yrkande 2,

1994/95:So222 yrkande 7 och 1994/95:So229,

res. 6 (fp)

res. 7 (v)

5. beträffande färdtjänst

att riksdagen avslår motion 1994/95:So235,

6. beträffande åldersgränsen för personlig assistans

att riksdagen avslår motion 1994/95:So245 yrkande 1,

res. 8 (kds)

7. beträffande anställning av personlig assistent

att riksdagen avslår motion 1994/95:So211,

8. beträffande sysselsättningsgaranti för psykiskt

handikappade

att riksdagen avslår motion 1994/95:So489 yrkande 19,

res. 9 (v)

9. beträffande rådgivning och annat personligt stöd

att riksdagen avslår motion 1994/95:So249,

10. beträffande EU:s handikapparbete

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So210 yrkande 8 och

1994/95:So287,

11. beträffande kommunikationshandikapp

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So255 och

1994/95:So275,

12. beträffande vårdhem

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So214 yrkande 2 och

1994/95:So237,

res. 10 (m, c, fp, mp, kds)

13. beträffande ensamarbetandes situation

att riksdagen avslår motion 1994/95:So224 yrkande 7,

res. 11 (mp)

14. beträffande Aspergers syndrom

att riksdagen avslår motion 1994/95:So291.

Stockholm den 9 maj 1995

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg

(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson

(s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Roland

Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro

Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann

Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och

Chatrine Pålsson (kds).

Reservationer

1. Handikappolitiken (mom. 1)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c),

Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m)

och Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 5 som börjar med

"Utgångspunkten för" och slutar med "4 avstyrks." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att utgångspunkten för handikappolitiken är

alla människors lika värde och lika rätt. Utskottet delar också

Prioriteringsutredningens inställning att samhällets resurser

bör satsas där behoven är störst. Samhället bör särskilt beakta

behoven hos de svagaste som har mindre möjligheter än andra att

göra sina röster hörda eller utnyttja sina möjligheter. Det är,

enligt utskottets mening, de svagaste, inte de röststarkaste,

som skall prioriteras. Stödet till fysiskt och psykiskt

handikappade skall vara mångsidigt och anpassas till de

handikappades förutsättningar. Det skall ge de handikappade

valfrihet och goda möjligheter att påverka sin situation, t.ex.

genom att de själva får fatta beslut om att anställa

vårdpersonal och välja organisationsformer.

Utskottet vill samtidigt understryka betydelsen av frivilligt

socialt arbete med handikappade. Utskottet anser att detta

arbete skall uppmuntras och stödjas. Medmänniskors personliga

engagemang gör den handikappades liv rikare och tryggare. Det

offentligas insatser får aldrig bli en ersättning för

medmänskligt engagemang.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So210 (m)

yrkande 1 och So224 (mp) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande handikappolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So210

yrkande 1 och 1994/95:So224 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Handikapputredningens slutbetänkande (mom. 2)

Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta

Wichne (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med

"Direktiv håller" och på s. 10 slutar med "och avstyrks." bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att det finns anledning att nu analysera den

amerikanska lagstiftningen -- ADA -- och se vilka effekter den

fått. Detta är särskilt angeläget eftersom det efter initiativ

från den borgerliga regeringen tillsattes en handikappombudsman

med uppgift bl.a. att bevaka att handikappade inte

diskrimineras.

Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion So210 (m)

yrkande 6 och med anledning av motionerna So210 (m) yrkande 7,

So222 (fp) yrkande 1, So236 (s), So245 (kds) yrkande 3, So258

(s), So294 (c) yrkandena 2 och 10, K216 (v) yrkandena 2, 6 och 8

och A289 (s) yrkande 5 som sin mening bör ge regeringen till

känna vad utskottet anfört.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande Handikapputredningens

slutbetänkande

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So210

yrkande 6 och med anledning av motionerna 1994/95:So210 yrkande

7, 1994/95:So222 yrkande 1, 1994/95:So236, 1994/95:So245 yrkande

3, 1994/95:So258, 1994/95:So294 yrkandena 2 och 10, 1994/95:K216

yrkandena 2, 6 och 8 och 1994/95:A289 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Handikapputredningens slutbetänkande (mom. 2)

Roland Larsson (c) och Barbro Westerholm (fp)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med

"Utskottet anser" och på s. 10 slutar med "och avstyrks." bort

ha följande lydelse:

Handikapputredningens individuella del -- lagen om stöd och

service -- genomfördes under den borgerliga regeringen.

Utskottet anser att det nu är dags för nästa steg, att genomföra

Handikapputredningens förslag om generella insatser i syfte att

göra samhällets olika sektorer tillgängliga för alla. Härvid bör

ansvars- och finansieringsprincipen slås fast. Regeringen måste,

enligt utskottets mening, utarbeta en plan för genomförandet av

Handikapputredningens förslag och därefter återkomma till

riksdagen med en redovisning för vad regeringen avser att göra.

Vad utskottet anfört med bifall till motionerna So222 (fp)

yrkande 1, So236 (s) och So294 (c) yrkande 2 och med anledning

av motionerna So210 (m) yrkandena 6 och 7, So245 (kds) yrkande

3, So258 (s), So294 (c) yrkande 10, K216 (v) yrkandena 2, 6 och

8 och A289 (s) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande Handikapputredningens

slutbetänkande

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:So222

yrkande 1, 1994/95:So236 och 1994/95:So294 yrkande 2 och med

anledning av motionerna 1994/95:So210 yrkandena 6 och 7,

1994/95:So245 yrkande 3, 1994/95:So258, 1994/95:So294 yrkande

10, 1994/95:K216 yrkandena 2, 6 och 8 och 1994/95:A289 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Handikapputredningens slutbetänkande (mom. 2)

Stig Sandström (v) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med

"Utskottet anser" och på s. 10 slutar med "och avstyrks." bort

ha följande lydelse:

Utskottet oroas av att alltför många unga människor i dag går

direkt från skolan till en förtidspension och aldrig får en

möjlighet att komma in i samhället. Arbetsgivarna väljer att

anställa personer utan funktionshinder och samhället bidrar till

diskrimineringen genom att kostnaderna för anpassningsåtgärder

och arbetshjälpmedel i allt större utsträckning lagts på

enskilda arbetsgivare. Det finns heller inga krav på att

arbetslokaler skall vara tillgängliga för funktionshindrade.

Tillgängligheten i butiker, restauranger, biografer m.m. har

också brister. Utskottet anser därför att Handikapputredningens

förslag nu måste genomföras och att ansvars- och

finansieringsprincipen därvid bör slås fast. Riksdagen bör

enligt utskottets mening hos regeringen begära förslag dels till

en lag om arbetslivets tillgänglighet för funktionshindrade,

dels begära förslag till införandet av sanktioner i brottsbalken

vid diskriminering av funktionshindrade i näringsverksamhet.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So210 (m)

yrkandena 6 och 7, So222 (fp) yrkande 1, So236 (s), So245 (kds)

yrkande 3, So258 (s), So294 (c) yrkandena 2 och 10, K216 (v)

yrkandena 2, 6 och 8 och A289 (s) yrkande 5 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande Handikapputredningens

slutbetänkande

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So210

yrkandena 6 och 7, 1994/95:So222 yrkande 1, 1994/95:So236,

1994/95:So245 yrkande 3, 1994/95:So258, 1994/95:So294 yrkandena

2 och 10, 1994/95:K216 yrkandena 2, 6 och 8 och 1994/95:A289

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Handikapputredningens slutbetänkande (mom. 2)

Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med

"Utskottet anser" och på s. 10 slutar med "och avstyrks." bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar inställningen i motion So245 (kds) att det

behövs ett aktivt arbete med attitydförändringar gentemot

personer med funktionshinder. Inte minst när det gäller unga

handikappades möjlighet till inträde i arbetslivet krävs ett

aktivt arbete med attitydförändring. Detta arbete måste

kompletteras med en antidiskrimineringslag. Statistiken visar

att ca 80 % av unga handikappade är utan arbete oavsett

konjunkturläget.

Vad utskottet anfört med bifall till motion So245 (kds)

yrkande 3 och med anledning av motionerna So210 (m) yrkandena 6

och 7, So222 (fp) yrkande 1, So236 (s), So258 (s), So294 (c)

yrkandena 2 och 10, K216 (v) yrkandena 2, 6 och 8 och A289 (s)

yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande Handikapputredningens

slutbetänkande

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So245

yrkande 3 och med anledning av motionerna 1994/95:So210

yrkandena 6 och 7, 1994/95:So222 yrkande 1, 1994/95:So236,

1994/95:So258, 1994/95:So294 yrkandena 2 och 10, 1994/95:K216

yrkandena 2, 6 och 8 och 1994/95:A289 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Hjälpmedel (mom. 4)

Barbro Westerholm (fp)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 13 som börjar med

"Genom det" och slutar med "So229 (v)." bort ha följande

lydelse:

Utskottet kan samtidigt konstatera att det finns en rad

problem inom hjälpmedelsområdet. Det görs inte alltid en

avvägning mellan kostnaden för hjälpmedlet och kostnaden för

hemtjänsten. Det som kortsiktigt är billigt kan visa sig

långsiktigt bli dyrt. Utskottet oroas av de stora skillnaderna i

bedömningen av hjälpmedelsbehovet över landet. Åtgärder bör

vidtas för att åstadkomma en mer enhetlig behovsbedömning. Det

behövs vidare underlag för vilka hjälpmedelsinsatser som är mest

effektiva från en hälsoekonomisk utgångspunkt.

Vad utskottet anfört med bifall till motion So222 (fp) yrkande

7 och med anledning av motionerna So210 (m) yrkande 2 och So229

(v) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande hjälpmedel

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So222

yrkande 7 och med anledning av motionerna 1994/95:So210 yrkande

2 och 1994/95:So229 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

7. Hjälpmedel (mom. 4)

Stig Sandstöm (v)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 13 som börjar med

"Utskottet anser" och slutar med "So229 (v)." bort ha följande

lydelse:

Utskottet oroas över de problem som finns inom

hjälpmedelsområdet. En del har sitt ursprung i Ädel-reformen som

innebar att kommunerna övertagit en stor del av

hjälpmedelssortimentet från landstingen. Kommunerna saknar

erfarenhet från hjälpmedelshantering. En del tittar alltför

mycket på kostnaderna och gör inte någon avvägning mellan t.ex.

kostnader för hjälpmedlet och kostnaden för hemtjänsten. Det

finns stora olikheter mellan olika kommuner när det gäller

bedömningen av hjälpmedelsbehovet. Det saknas ofta riktlinjer

för verksamheten. Kompetensen är på väg att försvinna både

beträffande behovsbedömning och beställning av hjälpmedel.

Utskottet anser att Handikappinstitutet bör få i uppdrag att

göra en översyn av hjälpmedelsförsörjningen. Av särskild vikt är

det att de nya tekniska hjälpmedlen uppmärksammas. De ställer

stora krav på utbildning och kompetens hos upphandlare,

ordinatörer och användare. En bra introduktion av dessa nya

hjälpmedel kräver centrala insatser och samordning.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So222 (fp)

yrkande 7 och So229 (v) och med avslag på motion So210 (m)

yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande hjälpmedel

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So222

yrkande 7 och 1994/95:So229 och med avslag på motion

1994/95:So210 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Åldersgränsen för personlig assistans (mom. 6)

Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 15 som börjar med

"Utskottet vill" och på s. 16 slutar med "1 avstyrks." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anförde redan när beslutet om personlig assistans

togs att det är principiellt felaktigt att införa en åldersgräns

för rätt till personlig assistans när vårdbehovet kvarstår.

Åldersgränsen innebär en diskriminering av äldre. Det måste vara

den enskildes behov av personlig assistans som är avgörande och

inte personens ålder. Utskottet konstaterar att en särskild

utredare kommer att se över finansiering och regelsystem för den

statliga assistansersättningen. Utskottet anser att utredaren

bör få i uppdrag att även utreda förutsättningarna för att ta

bort åldersgränsen för rätten till personlig assistans.

Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med sina

förslag.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So245 (kds)

yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande åldersgränsen för personlig

assistans

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So245

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. Sysselsättningsgaranti för psykiskt handikappade (mom. 8)

Stig Sandström (v)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 17 som börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "19 avstyrks." bort ha

följande lydelse:

Stora delar av den psykiatriska verksamheten övergår nu från

landsting till kommun. Utskottet delar inställningen i motion

So489 (v) att regeringen nu måste ta ett särskilt

uppföljningsansvar och se till att de psykiskt sjukas behov av

sysselsättning, rehabilitering, fritid, boende och adekvat

behandling blir tillgodosett. Utskottet anser därför att

sysselsättningsgarantin i LSS bör utvidgas till att omfatta även

de psykiskt handikappade.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So489 (v) yrkande

19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

8. beträffande sysselsättningsgaranti för

psykiskt handikappade

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So489

yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

10. Vårdhem (mom. 12)

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c),

Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m),

Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 23 som börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att i vissa fall ett litet välfungerande

vårdhem för dem som bor där kan utgöra en väl så god vårdmiljö

som ett gruppboende. Vårdbehoven är individuella, och det är

viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde

individens behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems

förutsättningar kunna ta ställning till frågan om nedläggning

eller fortsatt drift. Vad utskottet anfört med anledning av

motion So214 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen til känna.

Utskottet anser inte att något slutdatum för avvecklingen av

vårdhemmen och specialsjukhusen bör anges. Motion So237 (v)

avstyrks.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

12. beträffande vårdhem

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So214

yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:So237 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Ensamarbetandes situation (mom. 13)

Thomas Julin (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 24 som börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "7 avstyrks." bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar inställningen i motion So224 (mp) att

ensamarbete bör undvikas. Arbetsgivaren bör i sin planering

eftersträva att ensamarbete i så stor utsträckning som möjligt

undviks. Ett sätt att lösa detta är t.ex. att

gruppboendeenheterna byggs för lite fler än 4--5 personer eller

att flera gruppboenden seriekopplas. Härigenom undviks

ensamarbete för de anställda, och de boende erbjuds större

stimulans i form av fler kontakter.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So224 (mp)

yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa

13. beträffande ensamarbetandes situation

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So224

yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motioner 1

Ärendets beredning i riksdagen 4

Utskottet 4

Utgångspunkter för handikappolitiken 4

Handikapputredningens slutbetänkande 5

Integrerat högkostnadsskydd 10

Hjälpmedel 11

Färdtjänst 13

Personlig assistans för vissa funktionshindrade 14

Sysselsättningsgaranti för psykiskt handikappade 16

Rådgivning och annat personligt stöd 17

EU:s handikapparbete 18

Kommunikationshandikapp 20

Vårdhem 21

Ensamarbetandes situation 23

Aspergers syndrom 24

Hemställan 25

Reservationer 26